Till statsrådet Gunnar Lund

Genom beslut den 14 september 2000 bemyndigade regeringen statsrådet Britta Lejon att tillkalla en särskild utredare med uppgift att analysera och kartlägga de förändrade samhällsbehoven av ekonomisk statistik och med utgångspunkt från dessa göra en genomlysning av statistiken och särskilt nationalräkenskaperna.

Generaldirektör Svante Öberg förordnades som särskild utredare. Som utredningens experter förordnades programchef Ann-Marie Bråthén, kansliråd Monica Helander, ekonom Cecilia Hermansson, kansliråd Torbjörn Isaksson, professor Anders Klevmarken, prognoschef Hans Lindberg och rådgivare Alexander Nilson. Programchef Per Ericson har adjungerats som expert till utredningen.

Utredaren har knutit tre internationella experter till utredningen, nämligen Administrerende direktör Svein Longva, chef för Statistisk sentralbyrå i Norge, Professor Tim Holt, tidigare chef för Office of

National Statistics (ONS) i Storbritannien, och Director Steven

Landefeld, chef för Bureau of Economic Analysis (BEA) i USA.

Som huvudsekreterare anställdes ekonom Lena Hagman och som sekreterare avdelningsdirektör Cecilia Westström. Vidare har utredningen till sitt sekretariat knutit rådgivare Sigvard Ahlzén från Sveriges riksbank och anlitat som assistent Ulla Sörensen vid Statistiska centralbyrån.

Utredningen antog namnet Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken och överlämnar härmed sitt slutbetänkande Utveckling och förbättring av den ekonomiska statistiken (SOU 2002:118).

Stockholm i januari 2003

Svante Öberg

/Lena Hagman Cecilia Westström Sigvard Ahlzén

Sammanfattning

Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken föreslår i detta slutbetänkande ett nivålyft för den ekonomiska statistiken.

Den ekonomiska statistiken har på senare år kommit att användas allt mer för uppföljning av ekonomisk politik på både nationell nivå och EU-nivå, vilket ställer allt större krav på tillförlitlighet och snabbhet. Samtidigt har svårigheterna att ta fram en ekonomisk statistik av god kvalitet ökat genom de allt snabbare samhällsförändringarna.

De resurser som avsätts för officiell statistik i Sverige är internationellt sett förhållandevis små både i absoluta termer och i förhållande till landets storlek. Resurserna för den ekonomiska statistiken har dessutom minskat sedan början av 1990-talet trots särskilda satsningar på denna statistik.

Utredningens förslag omfattar både förbättrad statistik och förbättrade arbetssätt och förändrad organisation. Tyngdpunkten i förslagen ligger på en förbättring av nationalräkenskaperna (NR).

När det gäller förbättrad statistik föreslår utredningen bland annat att prisstatistiken, input-output-statistiken, IT-statistiken och kapitalstocksberäkningarna förbättras samt att den ekonomiska statistiken snabbas upp. Dessa krav kom starkast fram i den av utredningen genomförda kartläggningen av användarnas synpunkter på den ekonomiska statistiken.

Utredningen föreslår också förbättringar av statistiken över tjänstenäringarna, produktivitetsutvecklingen, den regionala utvecklingen, den offentliga sektorn, hushållens inkomster, priser på fastigheter och löner samt förbättrad redovisning av den svarta ekonomin och bättre valutakursomräkningar m.m. Vidare föreslås att långa tidsserier tas fram och att jämställdhetsperspektivet i statistikproduktionen stärks.

När det gäller förbättrade arbetssätt och förändrad organisation föreslår utredningen bland annat att analyskapaciteten och kompe-

tensen i nationalekonomi vid SCB förstärks. De flesta statistikbyråer i andra länder satsar mycket mer på analys än vad SCB gör.

Vidare bör samarbetet utvecklas mellan nationalräkenskaperna och både primärstatistiken och användarna. En nämnd för nationalräkenskaperna bör inrättas och s.k. Service Level Agreements med viktiga användare utarbetas. Dokumentation och information om revideringar behöver också förbättras. SCB bör vidare överväga att samla datainsamlingen till en avdelning och att se över nationalräkenskapernas organisation.

En strategisk plan för förbättringar av den ekonomiska statistiken baserad på utredningens förslag bör utarbetas och planen bör följas upp årligen.

De totala kostnaderna för utredningens förslag uppgår till ca 64 miljoner kronor. Förslagen motsvarar 80–90 helårspersoner, varav ca 20 helårspersoner skulle vara mer direkt knutna till nationalräkenskaperna och övriga sysselsatta med underlag till nationalräkenskaperna eller andra delar av den ekonomiska statistiken. Förbättringarna bör i första hand finansieras inom ramen för reformutrymmet för nya satsningar inom statsbudgeten och i andra hand genom omprioriteringar inom närmast berörda departements anslag. Förslagens fördelning på departement och år framgår av nedanstående sammanställning.

Kostnader för utredningens förslag per departement Miljoner kr

Förändring under året

2004 2005 2006

Nivåhöjning av kostnaderna 2006

Finansdepartementet 20,4 27,6 6,7 54,6

Näringsdepartementet 5,2 2,6 -0,7

7,2

Socialdepartementet 0,7 0,6 1,3 2,6

Summa 26,4 30,8 7,3 64,4

Samtidigt med utredningen överlämnar SCB ett underlag för fördjupad prövning. Det tar också upp förbättringar av den ekonomiska statistiken. I budgetunderlaget finns en bilaga, som ger en samlad bild av utredningens och budgetunderlagets förslag.

Summary

In this final report, the Commission on the Review of Economic Statistics proposes a substantial improvement of economic statistics.

In recent years, economic statistics have been used increasingly for following up economic policy on the national level as well as the EU level, thus placing greater demands on reliability and timeliness. Simultaneously, accelerating changes in society cause growing difficulties producing economic statistics of good quality.

In international comparison, resources allocated for official statistics in Sweden are relatively small, both in absolute terms and in relation to the size of the country. Since the beginning of the 1990s, resources for economic statistics have also declined, despite specific efforts for these statistics.

The Commission's proposals include improved statistics, as well as improved ways of working and a review of the organisation. The proposals emphasise a need for improvement of the National Accounts.

Concerning improved statistics, the Commission proposes that price statistics, input-output statistics, IT-statistics and measures of capital stocks should be improved. Economic statistics should also be produced more quickly. These demands were most evident in the user survey that was carried out by the Commission.

The Commission also proposes improvements in statistics on the service sector, productivity growth, regional developments, the public sector, household income, real estate prices and wages, as well as better coverage of the hidden economy and improved exchange rate calculation. In addition, it is proposed that longer time series be developed, and that the perspective of gender in statistics production be strengthened.

Regarding improved ways of working and ways to change the organisation, the Commission proposes that analysis and competence in economics at Statistics Sweden be strengthened. The ma-

jority of national statistical institutes in other countries use much more resources for analysis than does Statistics Sweden.

Moreover, cooperation should be developed between National Accounts and primary statistics as well as the users. A Board for National Accounts should be set up, and service level agreements with important users should be drawn up. Documentation and information on revisions also need to be improved. Statistics Sweden should also consider unifying data collection in one department, and reviewing the organisation of National Accounts.

A strategic plan for improvements of economic statistics based on the proposals of the Commission should be drawn up and followed up yearly.

The total cost for proposals of the Commission amounts to about SEK 64 million. The proposals would correspond to 80–90 persons annually, of which about 20 persons annually would be directly linked to the National Accounts and the others would be engaged with the input to the National Accounts or other parts of economic statistics. Improvements should firstly be financed within the limits of new reforms in the Government budget and secondly by a reconsideration of priorities of appropriations within those government ministries most concerned. The proposals have been assigned to government ministries as shown in the table below.

The Commission's proposals by government ministry SEK million

Annual Change

2004 2005 2006

Level of increased

costs in 2006

Ministry of Finance

20.4 27.6 6.7

54.6

Ministry of Industry, Employment and Communications 5.2 2.6 -0.7

7.2

Ministry of Health and Social Affairs 0.7 0.6 1.3

2.6

Total 26.4 30.8 7.3 64.4

At the same time as this report is published, Statistics Sweden will submit a budget request. Proposals for improvements of economic statistics are also taken up. The supporting documents for the budget request include an appendix containing the proposals from the Commission as well as the proposals in the budget request.

Lagförslag

Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1988:137 ) med instruktion för Statistiska centralbyrån

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1988:137) med instruktion för Statistiska centralbyrån

dels att det skall införas två nya paragrafer, 17 a § och 26 a §, av följande lydelse,

dels att 14, 18 och 24 §§, skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 14 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Nämnderna för byggnadsindex, konsumentprisindex

Nämnderna för byggnadsindex, konsumentprisindex och

nationalräkenskaper

14 §

Till centralbyrån är knutna en nämnd för byggnadsindex och en nämnd för konsumentprisindex.

Till centralbyrån är knutna en nämnd för byggnadsindex, en nämnd för konsumentprisindex och en nämnd för nationalräkenskaperna.

17 a §

Nämnden för nationalräkenskaper skall handlägga frågor om beräkningar av nationalräkenskaper och därvid avgöra frågor av principiell natur rörande tilllämpningen av de grunder som gäller för beräkning av nationalräkenskaperna samt främja en utveckling av metoderna för beräkningarna av nationalräkenskaper.

18 §1

Nämnden för konsumentprisindex består av en ordförande och åtta andra ledamöter. Nämnden utser inom sig en vice ordförande. För varje ledamot finns en ersättare.

Nämnden för konsumentprisindex och nämnden för nationalräkenskaper består av en ordförande och åtta andra ledamöter. Nämnderna utser inom sig en vice ordförande. För varje ledamot finns en ersättare.

24 §

Ordföranden och de andra ledamöterna i nämnderna förordnas av centralbyrån för högst tre år. I nämnden för konsumentprisindex förordnar dock regeringen en av de andra ledamöterna.

Ordföranden och de andra ledamöterna i nämnderna förordnas av centralbyrån för högst tre år. I nämnden för konsumentprisindex och i nämnden för nationalräkenskaper förordnar dock regeringen en av de andra ledamöterna.

Vad som nu har sagts om ledamöter gäller också deras ersättare.

26 a §

Bland de åtta ledamöter i Nämnden för nationalräkenskaper som utses av centralbyrån förordnas en efter förslag från Riksbanken och en efter förslag av Konjunkturinstitutet. Av de övriga ledamöterna skall tre besitta sådan vetenskaplig skicklighet, att de sammantaget har kompetens inom områdena nationalekonomi och statistik.

Vad som nu har sagts om ledamöter gäller också deras ersättare.

1 Senaste lydelse 2002:656.

1. Inledning

Regeringen beslutade i september 2000 att en utredning skall göras av den ekonomiska statistiken och utsåg generaldirektör Svante Öberg att som särskild utredare genomföra denna. I detta inledande kapitel sammanfattas först direktiven till utredningen (avsnitt 1.1). Därefter redovisas arbetsmetoder, utredningens tidigare betänkanden, och huvudbetänkandets disposition (avsnitten 1.2–1.4).

1.1. Direktiven

Den särskilde utredaren skall enligt direktiven analysera och kartlägga de förändrade samhällsbehoven av ekonomisk statistik. En bred genomlysning skall göras av tillståndet i statistiken och då särskilt nationalräkenskaperna. I utredarens uppdrag ingår också att studera statistiken i andra länder. Utredaren skall lämna förslag till förändringar av den svenska ekonomiska statistiken och ange behov av fortsatta utvecklingsinsatser.

I bakgrunden till uppdraget anges att den ekonomiska statistiken och i synnerhet nationalräkenskaperna har vuxit i betydelse de senaste åren. En viktig orsak till detta är att ekonomisk-politiska mål i allt större utsträckning anges i kvantitativa termer. Regeringens mål för t.ex. utgiftstak, den offentliga sektorns sparande samt sysselsättning och arbetslöshet kräver statistik av hög kvalitet för avstämning. Direktiven pekar också på att penningpolitiken, som styrs utifrån ett inflationsmål, är beroende av en tillförlitlig beskrivning av den ekonomiska utvecklingen.

Ytterligare orsaker till översynen tas upp i direktiven. En sådan är EU:s växande behov av jämförbar statistik för bl.a. beräkningar av medlemsavgifter, strukturfonder och kvalificeringskrav för EMU. Därutöver konstateras att de finansiella marknaderna noga följer publiceringen av ekonomisk statistik och att kraftiga reaktioner

kan förekomma som påverkar räntor och växelkurser. Vidare konstateras att kvalitetskraven har skärpts i takt med statistikens ökade betydelse. Detta gäller särskilt de kvartalsvisa nationalräkenskaperna, som är ett viktigt underlag för den ekonomiska politiken.

Direktiven pekar också på att förutsättningarna för att mäta den ekonomiska utvecklingen har förändrats. Ett konkret exempel på en försämring är omläggningen av utrikeshandelsstatistiken efter EU-medlemskapet. Andra försvårande faktorer är den tekniska utvecklingen, globaliseringen, avregleringar samt strukturförändringar inom industrin. Varor och tjänster relaterade till informationsteknologin introduceras i snabb takt samtidigt som kvalitets- och prisförändringar är svåra att särskilja.

Direktiven uppmärksammar även företagens svårigheter att lämna uppgifter enligt statistikens avgränsningar och definitioner. Bortfall är ett växande problem. Samtidigt ger den nya informationstekniken nya möjligheter som kan underlätta uppgiftslämnandet och förbättra uppgifternas kvalitet och användbarhet.

I direktiven konstateras vidare att statistikproduktionen i mycket hög grad påverkas av krav från EU. Ungefär 90 procent av den ekonomiska statistiken, bl.a. nationalräkenskapssystemet, påverkas av EU:s regelverk. SCB:s resurser har i stor utsträckning inriktats på att genomföra nödvändiga anpassningar till olika förordningar. Därmed har utrymmet för att uppfylla nationella behov begränsats. Nya statistikkrav kan bli aktuella för att åstadkomma bättre underlag för EU:s viktigare mål och EMU.

Direktiven tar också upp problem som rör den ekonomiska fördelningspolitiken. Brister i såväl nuvarande mätmetoder och definitioner som tillgången på data försvårar utvärderingen av den ekonomiska politiken. Analyser ur ett könsperspektiv är enligt direktiven heller inte möjliga.

Utredaren skall börja med att kartlägga de förändrade samhällsbehoven samt fastställa användarnas behov och då särskilt beakta nationalräkenskaperna inklusive primärstatistiken. Behovet av ökad aktualitet skall belysas.

Vidare skall utredaren göra en grundlig genomlysning av nationalräkenskapssystemet och kraven på primärstatistiken, inklusive producentpriser, tjänsteproduktion och den dolda ekonomin. Beräkningsrutinerna skall beskrivas, inklusive avstämningar, kalender- och säsongskorrigering samt revideringspolicy. Även förändrade

produktionsförutsättningar samt alternativa källor och produktionsmetoder skall belysas.

Utredaren skall analysera hur produktiviteten mäts i näringslivet och offentlig sektor. Detta är enligt direktiven en fråga av stor vikt, vilket belyses av den ekonomiska debatten om bl.a. IT-användningens effekter på produktiviteten och en gynnsammare relation mellan tillväxt och inflation än tidigare.

Utredaren skall också belysa mät- och definitionsproblem i fördelningsstatistiken. Direktiven tar upp problem i inkomstbegreppet och hushållens sammansättning. Könsperspektivet skall också beaktas.

Utredningen skall omfatta jämförelser med andra länder och redovisa erfarenheter och lösningar. Utredaren skall dessutom låta utländsk expertis bedöma de svenska nationalräkenskaperna.

Utredaren skall föreslå förändringar och fortsatta utvecklingsinsatser samt göra en tydlig prioritering av olika statistikbehov. Förslagen skall redovisas med kostnader och möjlig finansiering.

Arbetet skall genomföras i nära kontakt med viktiga statistikanvändare som Konjunkturinstitutet och Riksbanken. Berörda organisationer och företag skall beredas möjlighet att lämna synpunkter på förslagen. Justitiedepartementet och Finansdepartementet skall fortlöpande informeras.

Uppdraget skall redovisas etappvis. Senast den 1 mars 2001 skall en kartläggning av användarbehoven presenteras. En ambition skall vara att huvudparten av förändringarna skall vara möjliga att genomföra senast den 1 januari 2004. Uppdraget skall redovisas slutligt senast den 31 december 20021. Direktiven återges i sin helhet i bilaga 1.

1.2. Arbetsmetoder

Experter och sekretariat

Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken har letts av en särskild utredare, generaldirektör Svante Öberg vid Statistiska centralbyrån (SCB). Han har tidigare varit bl.a. chef för ekonomiska avdelningen och statssekreterare vid Finansdepartementet, chef för Konjunkturinstitutet och rådgivare vid Internationella valutafonden (IMF) i Washington.

1

Utredningen har i november 2002 anmält till Justitiedepartementet att huvudbetänkandet

är försenat en månad för att möjliggöra en samordning med den fördjupade prövning av verksamheten som SCB enligt regeringsbeslut (Ju2002/4724) fått i uppdrag att göra.

Regeringen utsåg en grupp experter att bistå utredningen: Prognoschef Hans Lindberg vid Konjunkturinstitutet, rådgivare Aleander Nilson vid Riksbanken, kansliråd Monica Helander vid Justitiedepartementet, kansliråd Torbjörn Isaksson vid Finansdepartementet, professor Anders Klevmarken vid Uppsala universitet, ekonom Cecilia Hermansson vid FöreningsSparbanken samt programchef Ann-Marie Bråthén vid SCB. Per Ericson, nuvarande programchef på statistikprogrammet för nationalräkenskaper vid SCB, har adjungerats som expert.

Utredaren har i enlighet med direktiven knutit internationella experter till utredningen: Svein Longva, Tim Holt och Steven Ladefeld. Administrerende direktör Svein Longva är chef för Statistisk sentralbyrå i Norge. Professor Tim Holt, University of Southampton, har tidigare varit chef för Office for National Statistics (ONS), som är den centrala statistikmyndigheten i Storbritannien. Director Steven Landefeld är chef för Bureau of Economic Analysis, som bl.a. ansvarar för framtagandet av USA:s nationalräkenskaper.

Utredningens sekretariat har bestått av tre personer: Lena Hagman, Cecilia Westström och Sigvard Ahlzén. Ekonom Lena Hagman var tidigare prognoschef vid Industriförbundet. Avdelningsdirektör Cecilia Westström, Statistiska centralbyrån, var senast verksam på prisprogrammet. Dessa båda är förordnade av regeringen. Sigvard Ahlzén, rådgivare vid Riksbanken och tidigare chef för bankens avdelning för finansiell statistik, har varit utlånad från Riksbanken under hela utredningstiden.

Från vänster: Sigvard Ahlzén, Lena Hagman, Svante Öberg, Per Ericson,

Monica Helander, Hans Lindberg, Alexander Nilson, Cecilia Hermansson, Cecilia Westström, Torbjörn Isaksson. Infällda Ann-Marie Bråthén och Anders Klevmarken.

Från vänster: Svein Longva, Svante Öberg, Steven Landefeld och Tim Holt.

Kontakter och samarbete med myndigheter och departement

Arbetet skulle enligt direktiven bedrivas i nära kontakt med Konjunkturinstitutet och Riksbanken. Justitiedepartementet och Finansdepartementet skulle fortlöpande informeras om hur arbetet fortskrider. Det har underlättats av att dessa myndigheter och departement har ingått i expertgruppen.

I de frågor som har att göra med mät- och definitionsproblem i fördelningsstatistiken har utredningen haft ett nära samarbete med Statistiska centralbyrån, Socialstyrelsen, Konsumentverket, Boverket, Finansdepartementet och Socialdepartementet.

Utredningen har under hela utredningstiden haft nära kontakter med berörda statistikprogram vid Statistiska centralbyrån.

Intervjuer och annan informationsinhämtning

För att få underlag för en beskrivning och analys av användarbehoven har ett stort antal intervjuer genomförts under perioden november 2000 till januari 2001. Representanter för drygt 30 departement, myndigheter, organisationer, finansiella företag och den akademiska världen har intervjuats. Intervjuerna har dokumenterats och därefter stämts av. Utredningen har dessutom begärt att få skriftliga synpunkter från fyra statistikanvändare med särskild tyngd – Finansdepartementet, Näringsdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken – samt från SCB:s program för nationalräkenskaper.

Intervjuer har också genomförts med samtliga berörda programchefer inom SCB både före och efter de externa intervjuerna.

Dessutom har utredningen kartlagt andra krav och synpunkter som är av intresse för utredningen. EU:s handlingsplan för EMUstatistik (EMU Action Plan) är ett viktigt sådant dokument, som anger EU:s finansministrars krav på uppsnabbning och förbättring av den ekonomiska statistiken. EU-arbetet med att ytterligare förbättra statistiken inom EU (benchmarkingstudier m.m.) har följts noga. Internationella valutafondens (IMF) bedömning av den svenska ekonomiska statistiken, vilken redovisades i september 2001, har också studerats.

Utredningen har vidare gått igenom protokoll från Vetenskapliga rådet och relevanta programråd knutna till SCB, användar- och leveransundersökningar och SCB:s budgetunderlag.

Under hela utredningstiden har ett omfattande samarbete bedrivits med berörda statistikprogram vid SCB, vilka har försett utredningen med information och underlag.

Seminarier och konferenser

Utredningen har genomfört ett stort antal seminarier och konferenser under utredningstidens gång för att diskutera olika delar av utredningsuppdraget.

Den 10 november 2000 arrangerade utredningen tillsammans med Justitiedepartementet och Finansdepartementet ett seminarium under rubriken ”Den nya ekonomin och statistiken” med inledningar av företrädare för Finansdepartementet, Riksbanken, Industriförbundet, FöreningsSparbanken och SCB.

Utredningen arrangerade också ett seminarium om beräkningsmetoder för produktiviteten den 15 december 2000. Tre olika metoder för beräkning av produktiviteten i den offentliga sektorn presenterades av forskare Erik Mellander, Industrins Utredningsinstitut, chefekonom Richard Murray, Statskontoret, och programansvarig Pontus Roos, Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi.

Ett seminarium om delbetänkandet Behovet av ekonomisk statistik (U 2001:34) anordnades tillsammans med Justitiedepartementet den 29 maj 2001. Ett frukostmöte på samma tema ordnades för massmedia den 21 september 2001.

En tvådagars konferens arrangerades den 10–11 oktober 2001. På konferensen presenterade Lena Hagman från utredningens sekretariat en översikt av den svenska ekonomiska statistiken, Bent Thage,

Danmarks Statistik, redovisade IMF:s bedömning av den svenska ekonomiska statistiken, Klaus Reeh, Eurostat, presenterade EU:s benchmarkingstudier av den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Forskare Erik Mellander presenterade ett utredningsförslag om produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn och konsult

Åke Lönnqvist presenterade en rapport om förbättringar av inputouput-statistiken. Två av utredningens internationella experter, Steven Landefeld och Tim Holt, deltog i seminariet och den förre redovisade läget i USA när det gäller utvecklingen av prisindex och produktivitetsmätningar för den privata tjänstesektorn.

Den 8 mars 2002 ordnades ett seminarium på temat ”Framtida behov av statistik”. Fyra personer, Stefan Fölster, Svenskt Närings-

liv, Irma Rosenberg, SBAB, Gunnar Wetterberg, SACO och Eva Hagsten, SCB, bidrog med skriftliga underlag inför seminariet.

Den 30 augusti hölls ett seminarium om ekonomisk statistik ur ett könsperspektiv med deltagare från Finansdepartementet, Näringsdepartementet, Medlingsinstitutet, Statistiska centralbyrån och Linköpings universitet. Inför seminariet fanns ett underlag utarbetat av Lena Johansson och Pehr Sundström vid SCB.

En ny tvådagarskonferens anordnades den 3–4 oktober 2002. Vid konferensen redovisades ett antal expertrapporter som utredningen beställt. Tomas Lindström presenterade en rapport om IT-investeringarnas betydelse för produktivitetstillväxten i Sverige, Erik Mellander presenterade en metod för produktivitetsberäkningar i den offentliga sektorn, Lars-Erik Öller redovisade en revideringsstudie av nationalräkenskaperna i Sverige och utlandet och Sven Öhlén presenterade en utredning om möjligheterna att använda aktivitetsindex som underlag för en BNP-flash. De tre utländska experterna Steven Landefeld, Tim Holt och Svein Longva deltog i konferensen och redovisade sin bedömning av den svenska ekonomiska statistiken. Svante Öberg presenterade utredningens preliminära förslag.

Internationella jämförelser

Utredningen skulle enligt direktiven jämföra den svenska ekonomiska statistiken med motsvarande statistik i andra länder. Studieresor har i detta syfte gjorts till elva länder. Erfarenheterna har sammanfattats i sammanställningar för respektive land och redovisas i kapitel 4.

Utredningen har dessutom engagerats i ett europeiskt benchmarkingprojekt som Statistiska centralbyrån och Eurostat (EU:s statistikkontor) har initierat. Projektet har omfattat den kortperiodiska ekonomiska statistiken och innefattar dels en jämförelse mellan EU och USA, dels jämförelser inom EU. Svante Öberg har varit ordförande i den arbetsgrupp som genomförde arbetet. Nio EUländer samt Eurostat, ECB och OECD har deltagit i arbetsgruppen. Från utredningen har även Sigvard Ahlzén deltagit. Resultatet av projektet redovisas i kapitel 5.

Underlag för internationella jämförelser har utredningen också hämtat från EU:s handlingsplan för EMU-statistik (EMU Action Plan) och den studie av den svenska statistiken som IMF redovisade i september 2001. Underlagen redovisas i kapitel 5.

Slutligen har utredningens utländska experter gjort en bedömning av den svenska ekonomiska statistiken i ett internationellt perspektiv. Rapporten redovisas översatt till svenska i sin helhet i kapitel 5.

Uppdrag

Utredningen har lagt ut ett antal utrednings- och forskningsuppdrag på externa experter där särskild sakkunskap har krävts. Chefekonom Richard Murray har utrett produktivitetsberäkningar i statliga myndigheter. Professor Lars-Erik Öller och Karl-Gustav Hansson vid SCB har gjort en studie av revideringarna i nationalräkenskaperna i Sverige och utlandet. Professor Björn Gustafsson har skrivit underlag om konsumtionsenhetsskalor. Sven Öhlén vid SCB har gjort en studie om Aktivitetsindex. Konsult Åke Tengblad har utrett metoder för att täcka svart ekonomi i statistiken. Fil.dr. Tomas Lindström har gjort en studie av IT-användningens effekter på produktiviteten. Programchef Ann-Marie Bråthén har skrivit en dokumentation om beräkningsrutinerna för nationalräkenskaperna. Samtliga dessa arbeten finns som bilagor till utredningen. Dessutom har forskarna Erik Mellander och Pontus Roos för utredningen utrett metoder för beräkning av produktivitet i offentlig sektor.

1.3. Utredningens tidigare betänkanden

Utredningen har under utredningstiden publicerat två delbetänkanden: Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) och Förbättrad statistik om hushållens inkomster (SOU 2002:73).

Utredningen skulle enligt direktiven inledas med en behovsstudie. Den har resulterat i betänkandet Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34). I detta betänkande redovisades en omfattande kartläggning av användarnas synpunkter på den ekonomiska statistiken. Betänkandet har utgjort en grund för det fortsatta arbetet. En sammanfattning av betänkandet återfinns i kapitel 2.

Enligt direktiven skulle utredningen också belysa mät- och definitionsproblem i den ekonomiska fördelningsstatistiken, analysera inkomstbegreppen i nationalräkenskaperna och den ekonomiska fördelningsstatistiken samt belysa hur inkomstmåtten på ett rättvisande sätt kan justeras för hushållens sammansättning. Dessa frå-

gor har behandlats i betänkandet Förbättrad statistik om hushållens inkomster (SOU 2002:73).

1.4. Huvudbetänkandets disposition

Betänkandet inleds i kapitel 2 med en kort sammanfattning av utredningens första delbetänkande. I detta kapitel finns också en översikt över SCB:s budgetunderlag för 2003–2005 samt ett avsnitt om framtida behov av ekonomisk statistik.

I kapitel 3 beskrivs det svenska statistiksystemet med inriktning på den ekonomiska statistiken. Vidare förs en diskussion om förändrade produktionsförutsättningar och problem som hänger samman med omräkning av data i utländsk valuta till svenska kronor.

I kapitel 4 och 5 redovisas hur produktionen av den ekonomiska statistiken är uppbyggd i Sverige och de elva länder som utredningen har besökt samt hur den svenska ekonomiska statistiken står sig i ett internationellt perspektiv.

Kapitel 6 innehåller utredningens diskussioner om förbättringar i nationalräkenskaperna i ett antal olika avseenden och i kapitel 7 återfinns motsvarande diskussioner avseende andra förbättringar i den ekonomiska statistiken som utredningen bedömt som angelägna.

I kapitel 8 slutligen återfinns utredningens överväganden och förslag inklusive uppskattningar av kostnader och förslag till finansiering.

2. Kartläggning av ekonomisk statistik

I kapitel 2 sammanfattas utredningens första delbetänkande1, som kartlägger behoven av ekonomisk statistik i Sverige. Användarnas synpunkter, som sammanställts i betänkandet, har tjänat som ett viktigt underlag för utredningens fortsatta arbete. Vidare ges en översikt av SCB:s budgetunderlag för åren 2003–2005 vad gäller förbättringar av den ekonomiska statistiken. I budgetunderlaget framkommer att SCB i flera fall föreslår förbättringar som användarna framfört som önskemål till utredningen. Kapitel 2 redogör också för den uppföljning av delbetänkandet som utredningen gjorde, både bland användarna och bland berörda statistikområden inom SCB. Kapitlet avslutas med ett avsnitt som tar upp frågan om hur SCB skulle kunna bygga upp en beredskap inför framtida behov av ekonomisk statistik.

2.1. Sammanfattning av delbetänkandet ”Behovet av ekonomisk statistik”

Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken har fått i uppdrag att belysa hur den ekonomiska statistiken bättre skulle kunna anpassas till samhällets ökande och förändrade behov. Den ekonomiska statistiken utgör ett allt viktigare underlag för ekonomisk analys och politik. Kraven på statistikens kvalitet har ökat samtidigt som förutsättningarna att mäta den ekonomiska utvecklingen försämrats.

Som en första del av uppdraget har utredningen gjort en kartläggning av behoven av svensk ekonomisk statistik utifrån ett brett användarperspektiv. Det finns på vissa punkter en bred enighet bland användarna om vilka förbättringar av statistiken som är mest angelägna. Det gäller exempelvis vilken typ av statistik som saknas

1

SOU 2001:34 Behovet av ekonomisk statistik.

och är mest väsentlig att få fram. Det gäller också kvalitetsförbättringar i ett antal avseenden.

Utredningen bedömer att det är särskilt angeläget att utveckla statistiken på fyra områden. Det gäller prismätningar för den privata tjänstesektorn, IT-statistik, en input-output-undersökning samt kapitalstocksberäkningar. Det är de områden som oftast återkommer i intervjuer med användarna. Det är också de områden som i första hand behöver förbättras för att man bättre skall kunna analysera produktivitetsutvecklingen och betydelsen av de förändringar i samhällsekonomin som brukar hänföras till den nya ekonomin.

Det finns också ett antal andra områden som har nämnts i intervjuerna med statistikanvändarna. Det gäller regional statistik, lönestatistik samt statistik över statens finanser, hälso- och sjukvård m.m. Utredningen avsåg enligt delbetänkandet att i det fortsatta arbetet mer ingående analysera och diskutera möjligheterna att tillgodose behoven på dessa områden.

Utredningen menar vidare enligt delbetänkandet att det redan på dåvarande stadium av utredningsarbetet framstod som särskilt angeläget att snabba upp den ekonomiska statistiken på vissa områden. Utredningen konstaterade att den uppsnabbning av den kortperiodiska ekonomiska statistiken, som följer av den handlingsplan för EMU-statistik, EMU Action Plan, som Ecofinrådet antog i september 2000, är nödvändig att genomföra. Utredningen avsåg enligt delbetänkandet att därutöver i det fortsatta arbetet pröva möjligheterna att ta fram preliminära nationalräkenskaper lika snabbt som i USA.

Det finns enligt användarna även en rad andra aspekter på den ekonomiska statistiken som borde förbättras. Det gäller snabbheten på andra områden än de nämnda, tillförlitligheten, detaljeringsgraden, tidsseriernas längd, jämförbarheten mellan olika statistikprodukter, jämförbarheten internationellt, tillgängligheten samt presentationen. Utredningen avsåg enligt delbetänkandet att i det fortsatta arbetet även diskutera möjligheterna att tillgodose dessa behov.

2.2. SCB:s budgetunderlag 2003–2005

SCB:s budgetunderlag för perioden 2003–2005 överlämnades till regeringen den 22 februari 2002. SCB tog i budgetunderlaget upp ett antal angelägna utbyggnader. Några av förslagen har tagits upp i

tidigare budgetunderlag och vid kontakter med användarna ansågs de fortfarande vara mycket angelägna. Nya utbyggnadsförslag redovisades också. Det var därför relativt stora ambitionshöjningar som redovisades.

De förslag SCB tog upp baserades på omfattande kontakter med statistikanvändare, bl.a. i de elva programråd som SCB har inrättat för att åstadkomma en så god anpassning som möjligt till efterfrågan på statistik. Förslagen har också i de flesta fall presenterats för och diskuterats med företrädare för olika departement, bl.a. i de kontakter SCB:s generaldirektör har haft med statssekreterarna vid dessa departement.

I det följande redovisas utdrag ur budgetunderlaget avseende den ekonomiska statistiken och som berör utredningens område. SCB redovisar förslag till förbättringar av den anslagsfinansierade statistiken. Förslagen avser såväl ny statistik som utveckling av befintlig statistik.

Det bör observeras att SCB i januari 2003 samtidigt med detta betänkande överlämnar ett nytt budgetunderlag för åren 2004– 2006, ett s.k. underlag för fördjupad prövning. Detta underlag har dock inte varit tillgängligt under utredningens arbete. I underlaget för fördjupad prövning finns tabeller som ger en samlad överblick över förslagen i både detta betänkande och budgetunderlaget.

Förslag på Finansdepartementets område

Den ekonomiska statistiken svarar för merparten av den anslagsfinansierade statistiken. En mycket viktig produkt är nationalräkenskaperna (NR), som avspeglar den ekonomiska verksamheten i dess helhet. Flera statistikprodukter har som ett av sina huvudsyften att ge underlag till NR. Till andra tunga statistikprodukter hör konsumentprisindex och utrikeshandelsstatistiken. Under år 2002 kommer statistikansvaret för näringslivets investeringar att överföras från SCB till Konjunkturinstitutet.

SCB producerar vidare en omfattande statistik över inkomster och konsumtion, baserad på både totalräknade register och särskilda undersökningar, samt, på uppdragsbasis, över förmögenheter. Detta arbete har alltmer inriktats på att ge underlag till Finansdepartementets beräkningar av de fördelningspolitiska och budgetmässiga effekterna av olika alternativ vad gäller skatter och bidrag. De stora uppdragen kommer också från Finansdepartementet och

avser sådant statistiskt underlag som inte finansieras via anslag. Förslagen för år 2003 är en fortsättning på detta arbete och avser både sådant som nu görs som uppdrag och sådant som är en ytterligare utveckling av statistik och simuleringsmodeller.

För den ekonomiska statistiken erhöll SCB förstärkningar om 10 mkr per år för åren 2001–2003. Fr.o.m. år 2004 reduceras förstärkningen till 3 mkr/år. Förstärkningarna avsåg förbättring av statistiken över tjänstenäringarna, fortsatta EU-anpassningar, kvalitetsförbättringar och uppdatering av det longitudinella inkomstregistret LINDA. För år 2002 erhölls ytterligare förstärkningar om 5,3 mkr för fortsatt EU-anpassning samt för livsmedelskonsumtionsundersökningar.

Tabell 2.1. Anslag och uppdrag för den ekonomiska statistiken inom Finansdepartementets område

Miljoner kr

1999 2000 2001 2002

Anslag

1

163,1 162,4 175,7 185,0

Uppdrag

2,4 5,1 3,9 ..

Uppdrag från myndigheter under departementet

18,8 21,7 15,7 ..

1) Exkl. tidsförskjutningar

Önskemålen och kraven på att utveckla och förbättra den ekonomiska statistiken är omfattande. En samlad redovisning av behoven finns i delbetänkandet Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) från Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken. Utredningen om översyn av konsumentprisindex (KPI) lämnade sitt slutbetänkande, Konsumentprisindex (SOU 1999:124), i slutet av 1999. I budgetpropositionen år 2001, bilaga 4, redovisas ”Nya riktlinjer för konsumentprisindex” baserade på denna utredning samt Konjunkturinstitutets följdutredning om bostadsposten i KPI. Genomförandet av dessa nya riktlinjer ställer krav på ett antal utvecklingsaktiviteter inom KPI.

Förbättring av nationalräkenskaperna (NR) och de nya riktlinjerna för KPI står i fokus för de olika förslagen avseende den ekonomiska statistiken. Förslagen omfattar först och främst en aktionsplan

för prisstatistiken som syftar både till att förbättra tillförlitligheten i NR:s BNP-mätningar av den ekonomiska tillväxten och till att implementera de nya riktlinjerna för KPI. Vidare innefattar förslagen ett antal ytterligare förbättringar av NR avseende bättre statistiktäckning, värderegleringskonton m.m. Delar av dessa förslag sammanhänger med EU-anpassning. Det gäller medel till det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP), producentprisindex, köpkraftspariteter och vissa förslag rörande nationalräkenskaperna. Arbetet har i de flesta fall redan påbörjats år 2002.

SCB lämnar också förslag som avser generella förbättringar av den ekonomiska statistiken. Förslagen gäller kvalitetsförbättringar, förbättrad tidsserieanalys, valutaomräkning och förbättrade statistiska klassifikationer. Dessutom föreslås förbättringar av kapacitetsutnyttjandestatistiken och ett utredningsarbete avseende utökad publicering av statistik om den offentliga sektorns finanser.

Kraven ökar på statistik över inkomster, konsumtion och förmögenheter. Förbättringar har i flera fall klarats tillfälligt genom uppdragsfinansiering. En rad av de förslag som framförs för år 2003 avser mera bestående förbättringar i form av statistik och databaser, bl.a. som underlag för Finansdepartementets beräkningar av hur olika alternativ för skatter och bidrag slår totalt och fördelningsmässigt. Utbyggnaderna behövs i första hand för att utveckla möjligheterna att simulera konsekvenserna av olika politiska åtgärder.

På bostadsområdet läggs förslag om förbättrad statistik vad avser innehåll och kvalitet på ett par viktiga områden, nämligen bostads- och hyresundersökningar (BHU) samt intäkts- och kostnadsundersökningen (IKU). Ett par förslag avser bättre presentation och tillgänglighet genom ny publikation med statistik över boende och ny databas över bostadsområden.

Dessutom äskas ökade resurser för kvalitetssäkring av de beräkningar SCB gör i systemet för statsbidrag och inomkommunal utämning. SCB lämnar också förslag vad gäller gratis kommunstatistik.

Förslagen på Finansdepartementets område uppgår sammantagna till 45,2 mkr år 2003, varav 1,4 mkr avser utökade insatser för EU-harmonisering. Av förslagen är 8,1 mkr tillfälliga. Det bör också noteras att anslaget vad avser den ekonomiska statistiken enligt gällande beslut minskar med 7 mkr år 2004. SCB avser att inkomma med en särskild skrivelse till regeringen för att kunna påbörja förbättringarna av prisstatistiken redan i år.

Förslag på Näringsdepartementets område

SCB producerar sysselsättningsstatistik från tre källor: arbetskraftsundersökningarna, AKU, den företagsbaserade kortperiodiska sysselsättningsstatistiken, FS, och den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken, RAMS. Var och en av dessa källor har sina styrkor och svagheter och kompletterar därmed varandra. AKU och FS ger snabb kortperiodisk sysselsättningsstatistik ur ett individ- respektive företagsperspektiv. De är dock urvalsbaserade och statistiken kan inte redovisas med finare uppdelningar. RAMS är totalräknad och möjliggör koppling mellan individ och företag/arbetsställe. Denna statistik kan redovisas med finare uppdelningar. Nackdelen är att RAMS blir tillgänglig med lång eftersläpning.

SCB bedriver arbete med övergripande analys av behov av jämställdhetsstatistik och medverkar i utvecklingsarbete inom området jämställdhetsstatistik såväl nationellt som internationellt. Därutöver genomför SCB på uppdrag av Regeringskansliet tidsanvändningsundersökningar. På uppdragsbasis genomför SCB även medarbetarundersökningar.

Tabell 2.2. Anslag och uppdrag för den ekonomiska statistiken inom Näringsdepartementets område

Miljoner kr

1999 2000 2001 2002

Anslag

67,5 70,3 57,9 59,4

Uppdrag från departementet 0,3 19,9

1

0,6 ..

Uppdrag från myndigheter under departementet

68,8 58,6 70,3 ..

1

Avser bl.a. tidsanvändningsundersökning för 15 miljoner kr.

I AKU har en successiv urvalsförstärkning för regional redovisning och EU-anpassning pågått under 2001. Den senare har inneburit att intervjuerna har förlängts och att de tilläggsfrågor som tidigare ofta lades till i frågorna i AKU inte längre får plats. Det finns därför ett stort behov av en parallell nationell AKU för tilläggsundersökningar. Förslagen till utbyggnader gäller för RAMS uppsnabbning och utveckling av ytterligare statistik och för FS utökning med egna företagare, mer information om avgångar, lönesummestatistiken

som regional tillväxtindikator m.m. SCB önskar framledes anslagsfinansiering för en samlad nationell medarbetarundersökning.

SCB har i sitt remissvar på förslaget till ett svenskt system för statistik om informations- och kommunikationsteknik instämt i att den svenska IKT-statistiken behöver utvecklas och samordnas. SCB föreslår att SCB skall få ett övergripande ansvar för IKTstatistiken samt ansvar att samordna denna. SCB föreslår vidare att SCB skall få ansvaret för att utveckla och producera både den del av IKT-statistiken som kan betecknas som sektorövergripande och den del som ingår i SCB:s statistikansvar. Med dessa utgångspunkter upprepar SCB de förslag angående IKT-statistiken som SCB redovisade i sitt remissvar.

Ökade krav på integrering av ett jämställdhetsperspektiv inom alla politikområden och förbättrad statistik för detta medför att området behöver utvidgas. SCB föreslår en förstärkning av grundanslaget för jämställdhetsstatistik samt att särskilda resurser avsätts för framställning av en lärobok respektive en sammanfattande analyspublikation av jämställdhetsläget i Sverige.

Förslagen på Näringsdepartementets område uppgår sammantagna till 19,5 mkr år 2003, varav 0,1 mkr avser EU-harmonisering. Av förslagen är 3,9 mkr tillfälliga.

Förslag på Socialdepartementets område

Sverige hör till det fåtal länder inom OECD, vilka ännu inte producerar hälsoräkenskaper. SCB föreslår att ett förberedelsearbete för produktion av dessa ”satelliträkenskaper” till nationalräkenskaperna intensifieras under 2003. SCB föreslår också en förbättrad statistisk beskrivning av offentligt finansierad verksamhet som delvis utförs i privat regi.

Tabell 2.3. Vissa förslag till förbättringar, utbyggnader och nya produkter

Tusental kronor

Förändring Nivåhöjning

2003 2004 2005 till 2005

Finansdepartementet

Utbyggn av SCB:s fördelningsmodellproj (FASIT) 1 500 0 0

1 500

Prel. inkomststat. i inkomst o förmögenhet

300 0 0

300

Urvalsförstärkning hushållens ekonomi

1 000 0 0

1 000

Kapacitetsutnyttj.stat o kortperiodisk ind.enkät

400 0 0

400

Svart arbete o värderegleringskonton i NR

1 050 -1 050 ..

..

Utbyggnad av omsättningsstatistiken i inrikeshandelsstatistik

500 0 0

500

Utbyggn. med aug-enkät i näringslivets invest.

600 0 0

600

Förmögenhetsstatistik för hushåll

1 000 0 0

1 000

Databasen FRIDA

700 0 0

700

Fördelningseffekter offentlig konsumtion

500 0 0

500

Utveckling av prisstatistiken

13 000 -1 100 -3 600

8 300

Gratis kommunstatistik

4 200 -2 000 0

2 200

Rederistatistik 500 0 0

500

Hushållens icke-vinstdrivande org.

400 0 0

400

Den offentliga sektorns finanser

300 -300 ..

..

Förbättrad kvalitet i ekonomisk statistik

7 500 0 0

7 500

Tidsserieanalys 3 000 0 0 3 000 Uppsnabbning av EU-statistik 1 000 500 500 2 000

Valutaomräkning 500 0 -500

0

Standardarbete 750 0 250

1 000

Näringsdepartementet

Utökning av kvartalsstat. sysselsättning

1 900 -550 0

1 350

Uppsnabbning av registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS)

900 -400 0

500

Utveckling av stat. från jämställdhetssynp

2 700 300 -1 000

2 000

Företags- och arbetsställedemografi (FAD)

1 000 -300 0 700

Snabb lönesummestatistik

1 700 -500 0 1 200

IKT-statistik 7 170 -770 0 6 400

Socialdepartementet

Hälsoräkenskaper 500 -500 .. .. Offentligt finansierad verks. i privat regi 1 900 0 0 1 900

Anm. I tabellens tre första kolumner anges förändring av kostnader i tusental kronor för respektive

förslag och år och i den fjärde kolumnen den resulterande nivåhöjningen år 2005.

2.3. Uppföljning av delbetänkandet

För att få synpunkter inför utredningens fortsatta arbete inbjöds våren 2001 användare att lämna synpunkter på utredningens första delbetänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34). Dels inbjöds de att lämna skriftliga synpunkter på utredningens överväganden i delbetänkandet, dels inbjöds de 30-tal användare, som hade deltagit i kartläggningen av användarnas behov, till ett seminarium, som hölls den 29 maj. Justitiedepartementet och statssekreterare Hans-Eric Holmqvist stod som värd för seminariet.

Vid seminariet inledde utredaren Svante Öberg med en presentation av delbetänkandet och utredningens överväganden för det fortsatta arbetet.

Vissa av de användarbehov som framkommit menade Svante Öberg kommer att kunna lösas vid SCB under utredningens gång, vilket underlättas av att utredaren även är generaldirektör för SCB. Exempel på områden där arbete redan inletts med att tillgodose användarnas önskemål är dokumentation, spridning, prisindex m.m. (Se vidare kapitel 6 och 7).

Vid seminariet fördes en diskussion om behoven på ett antal områden. Vissa användare ville betona behoven på flera områden, såsom behovet av mikrodata inom förmögenhetsstatistiken, förklaringar av diskrepanser i statistiken, hälsoräkenskaper, produktivitetsmätningar inom offentlig sektor, att fånga ny produktion i ekonomin, m.m.

Representanter från SCB fick vid seminariet möjlighet att kommentera användarnas synpunkter. Utredningen avsåg dessutom att mer grundligt och systematiskt gå igenom användarnas synpunkter med berörda vid SCB. Detta arbete genomfördes under maj och juni 2001. Utifrån denna genomgång framgick att vissa behov redan åtgärdats eller var på väg att åtgärdas vid SCB. Vissa användarsynpunkter tydde vidare på missförstånd eller brister i informationen, som kan redas ut. Både delbetänkandet och uppföljningen av betänkandet har utgjort viktiga underlag för den fortsatta verksamhetsplaneringen vid SCB.

Några användare valde att även lämna skriftliga synpunkter på utredningens överväganden: Riksbanken, Socialstyrelsen, Nutek, SIKA, IFAU samt Arbetslivsinstitutet. Dessa skriftliga yttranden har ingått i underlaget för utredningens fortsatta arbete. De synpunkter som framkom hade till stora delar karaktären av förtydliganden och utvecklingar av de synpunkter som redan framförts i del-

betänkandet. Dessutom uttryckte användarna stöd för utredningens överväganden.

Utifrån uppföljningen av delbetänkandet drog utredningen slutsatsen att användarna i hög grad ställer sig bakom utredningens överväganden och att vissa användare vill betona de områden som är särskilt angelägna för dem som enskilda användare. Utredningen fann därför stöd för att fokusera på de områden som utredningen pekat ut i sitt första betänkande, men också för att beakta de ytterligare synpunkter som framförts av användare under utredningens gång.

Utredningen ansåg det väsentligt att i det fortsatta arbetet få synpunkter från både användare och producenter av statistiken. Möjligheter till detta gavs bland annat vid de konferenser och seminarier som utredningen arrangerade under utredningens gång. Utredningen har vidare löpande informerat Programrådet för ekonomisk statistik om det pågående arbetet och varit öppen för synpunkter. Utredningen har också löpande hållit ledningen för SCB:s avdelning för ekonomisk statistik informerad om det pågående arbetet. Samarbetet mellan utredningen och personal vid SCB har fungerat konstruktivt och fört arbetet framåt.

Sammantaget har utredningen genom den omfattande kartläggningen i det första delbetänkandet och det fortsatta arbetet erhållit en mycket bra bild av användarnas behov av ekonomisk statistik och i vilken utsträckning den nuvarande statistiken fyller dessa behov. Denna kunskap ligger bakom de överväganden och förslag, som redovisas i kapitel 8.

2.4. Framtida behov av statistik

Utredningen har i uppgift att belysa hur den ekonomiska statistiken bättre kan anpassas till samhällets ökande och förändrade behov och användarnas syn på framtida ekonomisk statistik. I utredningens första delbetänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) beskrivs användarnas olika behov av förbättringar och förändringar i statistiken. Dessa behov beskrivs utifrån en rad olika aspekter: tillförlitlighet, aktualitet, detaljeringsgrad, jämförbarhet etc. Användarna identifierade också områden där statistik saknas helt eller delvis. Dessa nya behov motiveras bl.a. utifrån förändringar i samhällsutvecklingen och omvärlden som redan inträffat eller pågått en längre tid: växande tjänsteproduktion, IT-revolu-

tionen, nya strukturer inom och mellan företag, internationalisering, avregleringar, privatiseringar, nya normer för den ekonomiska politiken, m.m.

Dessa brister och luckor i statistiken visar att statistiken har kommit på efterkälken i ett samhälle i snabb förändring. Ett tydligt exempel är diskussionen om den s.k. nya ekonomin. Beskrivningen av samhället blir i vissa viktiga avseenden ofullständig och ålderstigen. Detta kan ha många orsaker. Det är svårt att förutse nya behov, i synnerhet på lite längre sikt. Användarna i behovsstudien tog även de upp områden där behovet redan uppstått medan exempel på renodlade framtida behov inte finns med i någon högre grad.

Utredningen tillfrågade därför fyra personer om synpunkter på framtida behov av statistik och anordnade ett seminarium i detta ämne den 8 mars 2002. De fyra personerna var Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv, Irma Rosenberg, SBAB, Gunnar Wetterberg, SACO och Eva Hagsten, Statistiska centralbyrån. De tre första är vana statistikanvändare och Eva Hagsten är projektledare för ett under år 2001 vid SCB inrättat projekt ”Statistik om den nya ekonomin”. Deras bidrag har använts vid utarbetandet av detta avsnitt.

Att långt i förväg förutse nya statistikbehov är mycket svårt. Den viktigaste frågan är i stället hur man kan organisera verksamheten för att snabbt kunna mäta nya behov när de uppstår. Därvid måste man ställa sig frågor som: vilket förhållningssätt till och beredskap för förändringar i statistikproduktionen bör finnas hos statistikproducenten? Med vilka medel kan förändrade behov snabbast identifieras och implementeras? Vad krävs organisatoriskt, kunskapsmässigt och operationellt? De statistikansvariga myndigheterna och SCB i synnerhet måste, menade flera av de vid seminariet deltagande personerna, bli mer framåtblickande och kontinuerligt arbeta med uppgiften att anpassa den statistiska beskrivningen i takt med samhällsutvecklingen.

Ett sätt är att arbeta med omvärldsanalyser i en organiserad form med fokus på frågor som kan komma att innebära behov av förändrad eller ny statistik. Det kräver god kompetens inom det ekonomiska området och om samhällsutvecklingen i stort, men även om den tekniska utvecklingen. Dessutom är en internationell utblick viktig. Det behövs sannolikt särskilda resurser knutna till den ekonomiska statistiken för att klara detta.

Särskilt viktigt för att fånga upp förändringar är kontakter med omvärlden. Statistikanvändarna är en viktig kunskapskälla. Programråd och andra användargrupper kan på ett mer tydligt sätt an-

vändas för mer framåtblickande analyser. Andra typer av användargrupper, breda såväl som nischade, kan bildas vid behov. Olika branschorganisationer kan vara lämpliga för fördjupade diskussioner. Särskilda användarstudier som den utredningen har genomfört kan göras av SCB med längre intervall och inriktade på framtidsfrågor. Forskarvärlden är också en kunskapskälla som kan användas i detta sammanhang på ett organiserat sätt.

En stor resurs för att fånga förändringar är den producerande personalen. I det dagliga arbetet och i kontakterna med uppgiftslämnare och användare framkommer mycket information om behov av förändringar i statistiken. Denna kunskap bör kunna tas tillvara på ett organiserat sätt och viss behovsanalys bör vara en naturlig del av den löpande verksamheten. En sådan modell kräver sannolikt kompetensutveckling och i viss utsträckning rekrytering av annan kompetens än i dag. En förstärkning av den analytiska kompetensen torde vara nödvändig liksom generella kompetensinsatser och inslag av ny kompetens i olika delar av organisationen.

Producenterna är också i vissa fall användare av statistik. Detta är tydligt när det gäller nationalräkenskaperna. I detta beräknings- och sammanställningsarbete identifieras brister, t.ex. på IT- och tjänsteområdena, som också bör ingå i en helhetsbild om förändringsbehoven. Även vid presentation av statistiken kan många frågor om bristande beskrivning av nya företeelser uppmärksammas av media och andra användare. I vissa länder åtföljs publiceringen av nationalräkenskaperna av seminarier med utomstående intressenter. Ett sådant forum skulle även kunna användas för diskussioner om nya behov.

SCB har inrättat en analysfunktion vid avdelningen för ekonomisk statistik. Det kan vara en lämplig enhet för styrning och samordning av arbetet kring framtidsfrågor på det ekonomiska statistikområdet. Det ovan nämnda projektet Statistik om den nya ekonomin har fått i uppgift att analysera tillgången på och behovet av sådan statistik som kan belysa det nya i ekonomin.

När problemet med brister i den statistiska beskrivningen av nya företeelser uppstår kan en lösning, i varje fall på kort sikt, vara att söka efter en ersättning för den information som saknas. Information kan också finnas ”dold” i olika databaser och inte blivit förädlad eller synliggjord. Den eftersökta statistiska beskrivningen kanske kräver en kombination av data från olika källor.

En beredskapsåtgärd för att underlätta okända framtida statistikbehov kunde vara att upprätthålla långa tidsserier med primärdata

som relativt lätt går att göra uttag ur och kombinera ihop med varandra så att de ger svar på nya frågeställningar. Sverige har förutom data från löpande undersökningar en omfattande datakälla i olika administrativa register med i många fall närmast unika möjligheter att kombinera data med hjälp av id-begrepp och anknytningar.

Upprätthållande av stora databaser och långa tidsserier kan samtidigt te sig resurskrävande om syftet är användning för eventuella framtida behov. Så länge det inte rör sig om omfattande datainsamling bör dock kostnaderna vara måttliga. Ett större problem kan vara att de stora förändringarna i samhället innebär att relevanta jämförelser över tiden är svåra att göra.

Möjligheterna att kunna möta framtida behov som nu inte är kända kan också underlättas genom andra åtgärder som förbättrad tillgång till data från företag och myndigheter och utveckling av nya metoder. Tillgången till data och en ökad flexibilitet i datainhämtandet kan underlättas genom anpassningar av redovisningssystemen i privat och offentlig sektor. Förenklad och billigare datainhämtning genom användning av modern teknik gör också statistiksystemen mer flexibla.

En grov bild av vilka tendenser som kan medföra krav på ny statistik kan vara en annan utgångspunkt för att identifiera nya insatser. Exempel på sådana tendenser kan vara den fortsatta globaliseringen, förändrad stabilitetspolitisk regim som följd av ett EMUmedlemskap, den accelererande tekniska utvecklingen och tjänstenäringarnas expansion.

För en statistikmyndighet finns problem behäftade med de olika ansatser som diskuterats. En grundläggande fråga gäller resurserna. Mer och snabbare statistik är svårt att åstadkomma inom oförändrade ramar. Även ur det här diskuterade perspektivet finns det därför skäl att granska möjligheterna att ta bort existerande statistik och ersätta gammal med ny statistik. Det kan ske genom nedläggning av undersökningar eller genom att datainsamlingen fortsätter för att hålla tidsserierna intakta, men att bearbetningen upphör. Nedläggning av existerande statistik bjuder dock nästan alltid motstånd från någon användargrupp. Dessutom är statistikproduktionen inom det ekonomiska området till allra största delen uppbunden av olika EU-åtaganden.

Slutsatser

Svårigheten att kunna se in i framtiden och i förväg kunna identifiera nya behov av statistik innebär att ansträngningarna måste inriktas dels på kunskapsinhämtning och analys av omvärlden, dels på understödjande och förebyggande insatser i statistiksystemen när det gäller åtkomst och inhämtning av data från uppgiftslämnarna samt lagring och åtkomst av inhämtade data och registerdata.

En nödvändig kontinuerlig omvärldsanalys innebär bevakning av den ekonomiska utvecklingen och av samhällsutvecklingen i stort. En sådan analys kan inte inskränka sig till att enbart fokusera på svenska förhållanden utan måste i olika omfattning även ha ett internationellt perspektiv. Ett sådant arbete kräver en kompetent organisation. Särskilt avdelade resurser med bred ekonomisk och statistisk kompetens torde behövas inom en analysfunktion, som leder och samordnar arbetet med att identifiera nya krav på förändringar i statistiken. Strategier för kunskapsinhämtning från omvärlden och från den interna organisationen måste tas fram.

När det gäller understödjande och förebyggande åtgärder i statistiksystemen är åtkomsten av data av vikt. Åtgärder bör vidtas så att uttag och möjligheter att kombinera data i olika databaser och register underlättas. Därmed kan förutsättningarna öka för att redan existerande data kan ge svar på nya frågor. En annan åtgärd är att göra statistiksystemen flexiblare så att insamling av nya data snabbare kan introduceras. En anpassning av redovisningssystemen i privat och offentlig sektor är en väg. Användning av modern teknik vid datainsamling gör också statistiksystemen mer flexibla.

3. Den ekonomiska statistiken

I detta kapitel beskrivs kortfattat det svenska statistiksystemet med särskild inriktning på den ekonomiska statistiken (avsnitt 3.1) samt omfattningen av och resurserna för SCB:s ekonomiska statistik (avsnitt 3.2). Vidare redovisas hur produktionsförutsättningarna har förändrats i samband med den tekniska utvecklingen, globaliseringen, strukturella förändringar i näringslivet m.m. (avsnitt 3.3). Problem i samband med valutaomräkning redovisas i avsnitt 3.4.

3.1. Statistiksystemet

Sverige har ett decentraliserat statistiksystem där ca 25 olika myndigheter är s.k. statistikansvariga myndigheter med ansvar för olika delar av den officiella statistiken. SCB har samordningsansvaret för den officiella statistiken och för internationell rapportering.

För den ekonomiska statistiken är det SCB som har ansvar för huvuddelen. Det gäller bl.a. nationalräkenskaper, priser, korttidsindikatorer för industrin, räkenskaper för kommunerna, utrikeshandel, företagsstatistik och sysselsättning. Riksbanken, Finansinspektionen, Medlingsinstitutet, Institutet för tillväxtpolitiska studier, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Ekonomistyrningsverket har ansvar för andra delar av den ekonomiska statistiken, se appendix över hur statistikansvaret fördelas.

Det decentraliserade statistiksystemet infördes i Sverige 19941. Det innebar att ansvaret för vissa delar av statistiken, vilka tidigare hade legat på SCB, lades ut på andra myndigheter. För den ekonomiska statistiken var förändringarna inte så stora. Konjunkturinstitutet fick ansvaret för hushållens inköpsplaner (HIP) samt investerings- och kommunenkäter (ansvaret för de två senare har emellertid senare flyttats tillbaka till SCB). Konjunkturinstitutet är

1

Bakgrunden till denna förändring redovisas i SOU 1994:1Ändrad ansvarsfördelning för den

statliga statistiken.

dessutom producent när det gäller den s.k. Konjunkturbarometern. Vid decentraliseringen fick dåvarande NUTEK ansvaret för statistik avseende nyföretagande, konkurser och utlandsägda företag. Tidigare hade Finansinspektionen fått ansvar för finansmarknadsstatistiken, där finansräkenskaperna ingår.

Riksbanken är en myndighet direkt under riksdagen och ligger därmed utanför det officiella statistiksystemet. Riksbanken har uppdragit åt SCB att svara för produktionen av statistik över tjänstehandeln med utlandet och vissa andra delar av betalningsbalansen samt av statistik avseende bankernas balansräkningar, värdepapper samt in- och utlåningsräntor. För huvuddelen av dessa områden övergår statistikproduktionen till SCB under 2003.

Ansvaret för statistiken över offentliga sektorns finanser är uppdelat på flera myndigheter. Det finns ingen utpekad myndighet med samlat ansvar för statistik över offentliga sektorns finanser. Ekonomistyrningsverket (ESV) ansvarar för den statliga sektorns finanser. Riksgäldskontoret publicerar statistik om statens upplåning. SCB samlar in och sammanställer data över socialförsäkringssystemet och kommunernas räkenskaper. SCB gör också beräkningarna av hela den offentliga sektorn inom ramen för nationalräkenskaperna.

Ansvaret för lönestatistik flyttades 2001 över till det då nybildade Medlingsinstitutet1. Under 2002 lades en rapport2 fram där ansvaret för olika delar av IT-statistiken föreslås fördelas mellan ett antal olika myndigheter, däribland SCB.

3.2. SCB:s ekonomiska statistik

Vid SCB:s avdelning för ekonomisk statistik arbetar ca 300 personer. Avdelningen är uppdelad i nio ämnesområden: nationalräkenskaper, industri, tjänstenäringar, finansmarknad, priser, industriindikatorer, utrikeshandel, forsknings- och informationsteknik samt offentlig ekonomi. Dessutom finns program/funktioner för företagsregister, statistiska metoder, analyser och IT-utveckling.

Kostnaderna för den ekonomiska statistiken uppgick 2001 till ca 128 miljoner kr. I detta belopp ingår kostnaderna för all anslagsfinansierad verksamhet vid avdelningen för ekonomisk statistik.

1

SOU 1998:141Medling och lönebildning. Slutbetänkande från Utredningen om ett förstärkt

förlikningsmannainstitut.

2

SIKA Rapport 2001:5 IKT-statistik. Förslag till ett svenskt system för statistik om informations-

och kommunikationsteknik.

Kostnader används här som ett mått på de resurser som har stått till förfogande.

Ekonomisk statistik i en något vidare mening produceras också av andra avdelningar vid SCB. Kostnaderna för de delar av arbetsmarknadsstatistiken som också kan räknas till den ekonomiska statistiken uppgick 2001 till 58 miljoner kr. Denna del av statistiken omfattar arbetskraftsundersökningarna, statistik som grundas på kontrolluppgifterna, företagsbaserad sysselsättningsstatistik, statistik om vakanser och uppbördsstatistik. Även vid avdelningen för befolknings- och välfärdsstatistik framställs ekonomisk statistik (inkomst- och förmögenhetsstatistik, hushållens ekonomi (HEK), hushållsbudgetundersökningen (HBS)), liksom vid avdelningen för miljö- och regionalstatistik (byggnadsprisindex, faktorprisindex för byggnader samt statistik över boende, byggande och bebyggelse). Kostnaderna för dessa avdelningars delar av den ekonomiska statistiken uppgick 2001 till 17 respektive 14 miljoner kr. För en kort beskrivning av några av de viktigaste statistikprodukterna hänvisas till appendix.

Resurserna för den ekonomiska statistiken har ökat under 1990talet, men det beror huvudsakligen på att statistikproduktion har förts över till SCB.

År 1999 överfördes ansvar och medel (ca 16 miljoner kr) för produktionen av statistik över export till och import från EU, den s.k. Intrastat-undersökningen, till SCB från Tullverket. I samband med en omorganisation 1997 flyttades programmet för offentlig ekonomi till avdelningen för ekonomisk statistik, vilket innebär att kostnaderna för avdelningen ökade med ca 4 miljoner kr. Om man följer de statistikprodukter som avdelningen för ekonomisk statistik producerade i början av 1990-talet över tiden kan man se att resurserna räknat i fasta priser har minskat med ca 14 miljoner kr till 2001, vilket motsvarar 11 procent. Antalet arbetade timmar har minskat med 20 700 sedan 1993, vilket motsvarar 9 procent. Se diagram 3.1 och 3.2.

De tre största områdena inom den ekonomiska statistiken är nationalräkenskaper, priser och utrikeshandel. Tillsammans svarar de för över hälften av kostnaderna inom avdelningen för ekonomisk statistik. Bortsett från medel för Intrastat-undersökningen som har tillförts SCB har kostnaderna för statistik över utrikeshandeln varit relativt oförändrade under perioden. Även kostnaderna för statistik över priser har, sett över perioden som helhet, varit oförändrade med en nedgång fram till 1997 och en uppgång därefter i fasta pri-

ser. Nationalräkenskaperna har ökat kontinuerligt sedan 1993 och förbrukade 2001 drygt 70 procent mer resurser än åtta år tidigare. De flesta andra ämnesområden/program har fått se sin resursanvändning (uttryckt som kostnader) minska sedan 1993, se diagram 3.4. Till stora delar beror detta på en nödvändig och medveten omprioritering inom SCB och inom den ekonomiska statistiken.

I samband med att Sverige ingick i EES-avtalet 1994 och blev medlem i EU 1995 blev den svenska statistiken en del av det europeiska statistiksystemet. EU:s förordningar inom statistikområdet blev därmed gällande som en del i svensk lagstiftning. Det har inneburit att betydande insatser har fått göras för att implementera då gällande och därefter beslutade EU-förordningar inom ramen för totalt sett minskande reala resurser. Detta innebar bl.a. en fullständig omläggning av nationalräkenskaperna till det Europeiska Nationalräkenskapssystemet (ENS 95). En annan viktig förändring var att Intrastat-förordningen trädde i kraft i samband med medlemskapet 1995.

Diagram 3.1. Kostnader för ekonomisk statistik

på SCB.

Miljoner kr, 2001 års pris- och kostnadsnivå

Anm. Den prickade kurvan är i möjligaste mån jämförbar över tiden. Kurvan är

justerad för: – Intrastat fördes över från Tullverket till SCB år 1999 (16 milj. 1999 och 2000 resp. 15 milj. 2001). – Programmet för offentlig ekonomi flyttades till avdelningen för ekonomisk statistik 1997 (3-4 milj. årligen fr.o.m. 1997). – Under 1993 gjorde SCB investeringsenkäter för 2,3 milj. – Under 2000 och 2001 utfördes prismätningar i Öresundsregionen för 1,3 respektive 1,4 milj. kr. Kostnaderna i löpande priser har deflaterats med SCB:s lönekostnader (60 procent) och konsumentprisindex (40 procent).

90 100 110 120 130 140 150

93 94 95 96 97 98 99 00 01

Exkl. Intrastat och of fentlig ekonomi

Inkl. Intrastat och offentlig ekonomi

Diagram 3.2. Antal arbetade timmar för ekonomisk statistik på

SCB

Anm. Intrastatundersökningen, offentlig ekonomi, investeringsenkäten, Öresunds-

uppdraget ingår ej. Intervjuartimmar ingår ej eftersom det bara finns uppgift om dem från 1997. År 2000 uppgick intervjuartimmarna till 18 000, varav ca 85 procent hänförde sig till KPI.

190 000 200 000 210 000 220 000 230 000 240 000 250 000

93 94 95 96 97 98 99 00 01

Diagram 3.3. Kostnader för delar av den ekonomiska statistiken

Miljoner kr, 2001 års pris- och kostnadsnivå

Anm. I utrikeshandeln ingår kostnader för Intrastat sedan 1999. I priser ingår inte Öre-

sundsuppdraget. Kostnaderna i löpande priser har deflaterats med SCB:s lönekostnader (60 procent) och konsumentprisindex (40 procent).

0 5 10 15 20 25 30

93 94 95 96 97 98 99 00 01

Priser

Nationalräkenskaper

Utrikeshandel

Diagram 3.4. Kostnader för den övriga ekonomiska statistiken

Miljoner kr, 2001 års pris- och kostnadsnivå

Anm. Kostnaderna i löpande priser har deflaterats med SCB:s lönekostnader (60

procent) och konsumentprisindex (40 procent).

3.3. Förändrade produktionsförutsättningar

I utredningsdirektiven konstateras att samtidigt som behoven av ekonomisk statistik har ökat, har förutsättningarna att mäta den ekonomiska utvecklingen förändrats. Den allt snabbare tekniska utvecklingen, globaliseringen, konkurrensfrämjande avregleringar på ett flertal områden och strukturförändringar inom näringslivet är faktorer som försvårar den statistiska mätningen. Nya varor och tjänster och kombinationer av varor och tjänster relaterade till informationsteknologin introduceras i snabb takt samtidigt som kvalitets- och prisförändringarna i många fall är svåra att särskilja. Verksamhetsformer förändras, både inom och mellan näringsgrenar och samhällssektorer. Om statistiken inte förmår att spegla detta skapas en missvisande bild av den ekonomiska utvecklingen.

Globaliseringen av näringslivet och de snabba förändringarna av strukturen mellan och inom företag innebär också att företagen har svårt att lämna underlag enligt statistikens avgränsningar och definitioner. Bortfall är också ett stort och växande problem på vissa områden. Sådana mätproblem i den ekonomiska statistiken är inter-

40 50 60 70 80 90

93 94 95 96 97 98 99 00 01

nationellt kända. Informationssamhället erbjuder emellertid också nya möjligheter när det gäller uppgiftsinhämtande och kvalitetskontroll. Informationstekniken kan användas för att underlätta uppgiftslämnandet för företagen och därigenom förbättra uppgifternas kvalitet och användbarhet.

Enligt direktiven skall utredningen belysa förändrade produktionsförutsättningar, särskilt vad gäller insamling av uppgifter, och diskutera alternativa källor och produktionsmetoder. Inom SCB pågår arbete inom dessa områden. Den följande diskussionen i detta avsnitt bygger till stor del på dessa erfarenheter. Utredningen har också tagit del av erfarenheter och utvecklingstendenser från de länder som utredningen har studerat (se kapitel 4).

Omvärldsförändringar och effekter på statistikverksamheten

Det svenska näringslivets struktur förändras i snabb takt. Ett antal olika fenomen, mer eller mindre besläktade med och kopplade till varandra, medför att de begrepp, klassifikationer och standarder som är statistikinsamlingens hjälpmedel blir föråldrade eller irrelevanta. Många av de förändrade förutsättningarna hänger ihop med globaliseringsprocessen, men det finns också en rad andra förändrade förutsättningar som spelar in.

Det svenska näringslivets ökande samhörighet med utländska aktörer (närstående företag, kunder, leverantörer, etc.) har pågått under lång tid. Detta fenomen har vuxit i betydelse de senaste åren, framför allt genom att även tjänstesektorn har blivit internationaliserad på ett helt annat sätt än tidigare. För mindre än tio år sedan var tjänstesektorn i stort sett helt hemmamarknadsbaserad. Nu ingår även tjänsteföretag i stora globala koncernbildningar med transaktioner över gränserna i en ständigt ökande omfattning. Samtidigt har även tillverkningsindustrins internationalisering ökat genom gränsöverskridande uppköp, samgåenden och andra former av expansion. Denna globaliseringstrend påverkar möjligheten att samla in statistiska data på flera olika sätt.

Globaliseringsprocessen innebär bl.a. att förändringstakten i näringslivsstrukturen har ökat väsentligt. Ombildningar, utflyttningar, nedläggningar och skapande av nya företag sker i ett tempo som är så snabbt att statistikinsamlingen inte hinner anpassas i tillräcklig utsträckning. Man kan inte från en undersökningsomgång till en annan vara säker på att ett och samma undersökningsobjekt (med

samma identitet) har samma innehåll i form av verksamhet. Det innebär en ökad risk för både över- och undertäckning i statistiken. Koncerner kan, även om verksamheten totalt sett är oförändrad, skifta verksamheter mellan de olika ingående juridiska enheterna, så att de har bytt bransch och storleksklass flera gånger mellan två urvalsdragningar. Risken för över- och undertäckning eller att man helt enkelt undersöker fel företag har därmed ökat väsentligt.

Dessutom innebär den höga förändringstakten att nomenklaturer och klassifikationer snabbt blir föråldrade. När nya varor och tjänster introduceras finns ingen plats för dessa i existerande nomenklaturer. Det finns en växande risk att statistiken inte förmår att belysa nya fenomen för att standarder och klassifikationer inte kan anpassas till de nya förutsättningarna i tillräckligt snabb takt. När nomenklaturer och klassifikationer väl ändras uppstår dessutom besvärande brott i tidsserier.

I takt med att produkterna som företagen erbjuder förändras föråldras också den gamla indelningen i varor och tjänster, som har varit en av grundbultarna i de flesta olika klassifikationer och standarder. De moderna produkterna är komplexa och innehåller ofta både varor och tjänster. Värdet av produkten bestäms av denna kombination. De basstationer som Ericsson tillverkar består exempelvis av en varudel men också av en tjänstedel i form av alla de specialiserade och kundanpassade programvaror som behövs för att stationen skall fungera. Det gör det svårt att fördela värdena i produktions- respektive utrikeshandelsstatistiken på vad som är varor och vad som är tjänster.

Problemen ställs på sin spets när globala koncerner skickar komponenter till dessa komplicerade produkter mellan enheter i olika länder och när värderingen och klassificeringen kan vara helt avhängig av i vilket skede av produktionsprocessen produkten eller de enskilda komponenterna befinner sig när de passerar gränsen.

Blandningen av varor och tjänster gör också att mätningar av priser och produktivitet försvåras. När produkterna är individuellt anpassade till kundens behov är det mycket svårt att mäta kvantiteter och priser ”per styck”. Det behövs förfinade prismätningsmekanismer för att spegla prisutveckling i förhållande till kvalitetsutveckling. På samma sätt kan det vara med vissa produktivitetsmått. När volymerna är svårmätta blir begrepp som producerad volym per arbetad timme också svårmätta. Även här finns det behov av mer förfinade mått och mätmetoder.

En annan effekt av globaliseringen är att de stora företagen ofta har en global organisation och tänker globalt. Statistiken, med nationalräkenskaperna som slutprodukt, är nationellt fokuserad. Det innebär att det är produktion, sysselsättning etc. i Sverige som är det primära intresset. För företag som är globalt organiserade är det ett växande problem att rapportera data som är nationellt avgränsade. Problemet för statistiken är uppenbart när det gäller t.ex. data avseende produktion och import/export. Ett begrepp som orderingång kan också förlora sin relevans om produktionen senare visar sig ske i utlandet.

Den ökande specialiseringen, vilken innebär att de globala koncernerna koncentrerar vissa verksamheter till vissa länder beroende på konkurrensfördelar som tillgång till utbildad arbetskraft, löneläge etc., gör också att klassifikationer som bransch kan förlora en del i intresse. Det är naturligtvis fortfarande av intresse att mäta vilka aktiviteter som utförs i Sverige, men när dessa utförs i ett större, globalt sammanhang faller en del av bilden bort om man snävt inriktar sig på aktiviteten i sig.

Om exempelvis forskning koncentreras till Sverige medan tillverkning och utveckling av de produkter som är resultatet av denna forskning läggs någon annanstans, kommer det i statistiken att se ut som om det svenska näringslivet i stor utsträckning består av forskning. Detta är då i sig sant, men det vore naturligtvis mer intressant om man kunde koppla ihop detta faktum med vilken aktivitet som nyttjar forskningsresultaten. Det kan alltså bli nödvändigt att se över och komplettera begrepp som bransch för att få en relevant analysmöjlighet av det svenska näringslivet.

Specialiseringen gör också att det blir allt svårare att bestämma aktiviteten. Den svenska textilindustrin består i dag i princip av design- och utvecklingsföretag, som har som affärsidé att tillverka och sälja kläder. Designen och utvecklingen sker i Sverige, medan själva tillverkningen av kläderna läggs ut på entreprenad i ett land med lägre produktionskostnader. Hur skall då aktiviteten i det svenska företaget beskrivas? Är detta ett tillverkande företag eller ett tjänsteföretag? Var går gränsen för den ena eller den andra klassificeringen? Denna typ av specialisering har blivit allt vanligare.

Även denna globaliseringseffekt gör att statistikens begrepp och klassifikationer blir irrelevanta för uppgiftslämnarna. Många undersökningar är antingen inriktade på enskilda branscher eller använder branschanpassade blanketter för att få in detaljerad information som är relevant för olika branscher. Den nu beskrivna effekten av

specialiseringen innebär också att denna typ av datainsamling blir svår att vidmakthålla, då det kan finnas företag som kommer att hänföras till en viss bransch utan att de för den skull med nödvändighet uppvisar de egenskaper som ett ”typföretag” i branschen uppvisar.

För att möta dessa förändrade förutsättningar måste statistikinsamlingen anpassas. Nomenklaturer och standarder måste anpassas till ett globaliserat näringsliv där varor och tjänster produceras blandade. Det måste emellertid också finnas beredskap och förutsättningar att göra ad hoc-artade undersökningar som baseras på andra begrepp än de gängse klassifikationerna för att kunna mäta och spegla de nya produkter etc. som kommer fram. Företagsregistret måste i högre grad anpassas till de snabba strukturförändringar som sker och förmedla dessa ut i statistikproduktionen. Kunskaperna hos statistikproducenterna om företagens och koncernernas sammansättning och förändring måste utvecklas. Begrepp som bransch måste anpassas och kanske kompletteras för att ge vettiga analysmöjligheter. Den strikta uppdelningen i varor och tjänster kan inte vidmakthållas utan måste ersättas eller kompletteras med ett statistiksystem som kan belysa helheten i företagens verksamhet utan dubbelräkningar eller undertäckning.

De ökade svårigheterna att statistiskt mäta olika företeelser innebär i många fall också ökade svårigheter för uppgiftslämnarna. Uppdelningen på vara/tjänst eller svenskt/utländskt kan i många fall kräva ett merarbete för uppgiftslämnarna. I vissa fall blir det nödvändigt med uppskattningar eller särskilda beräkningar. Samtidigt rationaliserar företagen sin administration. Uppgiftslämnarkostnaderna kommer därmed i fokus. En effekt är ett ökat motstånd mot att lämna statistikuppgifter till myndigheterna med ökande bortfall och ökande kostnader för uppföljning som resultat. Därmed försämras kvaliteten i de olika statistiska undersökningarna och i slutändan även i nationalräkenskaperna.

För att öka villigheten att lämna efterfrågade uppgifter måste kraven anpassas till den uppgiftslämnarkapacitet som finns och till vilka uppgifter som finns tillgängliga hos företagen. Det kan till och med vara nödvändigt att företagsanpassa uppgiftsinsamlandet till enskilda företags förutsättningar, i stället för att som i dag försöka tvinga in alla uppgiftslämnare i de mallar som de färdiga blanketterna anvisar.

När det gäller individuellt anpassat uppgiftslämnande är det viktigast att börja med de största och mest betydelsefulla uppgiftsläm-

narna. Den svenska ekonomin, och därmed också statistiken, är i stor utsträckning beroende av ett mindre antal mycket stora företag. Om man kan lösa de problem som de förändrade produktionsförutsättningarna medför för dessa företag, och samtidigt säkerställa kvaliteten och konsistensen i dessa företags data, är mycket vunnet. Ett sådant arbete med de största företagen har initierats på SCB och påbörjats i begränsad omfattning.

Samtidigt är det viktigt att arbeta med uppgiftslämnarfrågor på två fronter. För att minimera riskerna för bortfall och hålla nere uppgiftslämnarbördan är det också viktigt att arbeta för ett förenklat och standardiserat uppgiftslämnande för små och medelstora företag så att inte bördorna på dessa blir orimligt stora. Det är också tydligt att behovet av information om små företag som en särskild grupp ökar, vilket gör att det inte är sannolikt att önskemålen om data för denna grupp av företag kommer att minska i någon avsevärd omfattning, snarare tvärtom. En möjlighet kan dock vara att i större utsträckning täcka in småföretagen via annan tillgänglig information, t.ex. registerdata i stället för via enkäter även om informationen inte blir lika komplett och detaljerad. Enkäter kan också utformas något enklare och vara mindre omfattande för småföretag. Undersökningarna kan också göras mindre frekventa.

Krav på ad hoc-artade och företagsanpassade undersökningar innebär även speciella krav på de system som skall användas för utveckling av elektroniska insamlingssystem. Tillgången till beskrivande data (metadata) om företaget och de variabler man efterfrågar blir en allt viktigare faktor. Med ett väl utbyggt metadatasystem kan datainsamlingsprocessen automatiseras i högre grad än vad som är möjligt i dag. Elektroniska blanketter kan genereras med hjälp av metadata, vilket minskar behovet av IT-relaterade arbetsmoment. Detta kan göra det möjligt att effektivt klara av t.ex. företagsanpassad uppgiftsinsamling och ad hoc-artade undersökningar.

Svårigheterna att mäta den ekonomiska utvecklingen och samla in relevant underlag förändras ständigt. En tillbakablick visar att det finns ett stort ackumulerat behov av att anpassa statistiken till effekterna av tjänstesamhället, globaliseringen etc. Samtidigt förändras de tekniska möjligheterna oavbrutet i snabb takt. Det är därför viktigt att kontinuerligt arbeta med dessa frågor.

Pågående arbete vid SCB

Mot bakgrund av de ovan beskrivna problemen med att samla in underlag enligt statistikens nuvarande avgränsningar och definitioner samt det växande problemet med bortfall är det av stor vikt att noga utvärdera de möjligheter och fördelar som informationstekniken kan erbjuda. SCB bedriver sedan två år tillbaka ett projekt med syfte att samordna utvecklingen av elektroniska inrapporteringsalternativ för i första hand företag. Utbredningen av Internet gör att det i dag finns förutsättningar för att nå de flesta företag via Internetbaserade insamlingssystem. Förutsättningarna för att använda elektroniska alternativ varierar dock mellan företagen och pappersbaserade blanketter kommer under lång tid framöver att finnas kvar även om den totala volymen kommer att minska.

SCB:s uppgiftsinsamling kan delas in i två huvudgrupper: administrativ datainsamling och direktinsamling. Administrativ datainsamling står volymmässigt för den största delen av SCB:s datainsamling och avser uppgifter som hämtas från redan befintliga register. Direktinsamling avser uppgifter som i olika former samlas in direkt från uppgiftslämnaren.

SCB strävar efter att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja administrativt material som finns hos andra myndigheter. Detta görs i dag t.ex. i företagsstatistiken där standardiserade räkenskapsutdrag från Riksskatteverket (RSV) används för företag med färre än 50 anställda. För att kunna bibehålla och vidareutveckla användandet av administrativt material är det förutom att tillgången till data finns kvar, dels viktigt att SCB är medvetet om och helst kan påverka innehåll och förändringar i det administrativa materialet så att inte kvaliteten försämras, dels att även dataleverantören är medveten om materialets betydelse för statistikändamål. En metod kan vara att skriva kontrakt med de viktigaste dataleverantörerna om informationsåtaganden och former för SCB:s inflytande på informationsinnehållet i registren.

För att uppnå en effektiv och säker dataöverföring mellan myndigheter är det vikigt att kommunikationen standardiseras. Det myndighetsgemensamma spridnings- och hämtningssystemet (SHS) förväntas här få stor betydelse. På sikt är förhoppningen att även företag kan hämta och lämna uppgifter via standardiserad SHSkommunikation. SCB bedriver för närvarande provverksamhet med SHS. För närvarande använder SCB ett antal elektroniska överföringsmetoder för direktinsamling:

Elektroniska formulär baserade på specialanpassade program, webbläsare eller Excel

Filöverföring via Internet

TDE – Touch Tone Data Entry. Insamling via telefon

Faxskanning. Blanketten faxas till SCB där den hanteras direkt av skanningsystemet

I SCB:s plan för utveckling av system för elektronisk datainsamling finns ca 60 företagsbaserade undersökningar med. SCB uppskattar antalet blanketter som årligen skickas ut till företag till ca 790 000. I dag finns system för elektronisk datainsamling utvecklade för ca 15 undersökningar som vänder sig till företag, kommuner och organisationer. Därutöver finns ett minst lika stort antal undersökningar som använder Excel för sin insamling. Exempel på företagsundersökningar med Internetbaserade system är den månatliga elenergiundersökningen, sjuklöneaviseringar och yrkesregistret. Inom företagsstatistiken rapporterar en stor mängd företag in statistikunderlaget via Excelblanketter. Pågående utvecklingsarbete omfattar bl.a. nya system för finansmarknadsstatistiken och delar av betalningsbalansstatistiken, vilka SCB övertar från Riksbanken 2003.

Till de mer omedelbara och uppenbara fördelarna med elektronisk insamling hör minskad risk för fel. Återkontakter med uppgiftslämnarna på grund av felaktigheter i lämnat underlag är en tidskrävande och dyr process för både SCB och uppgiftslämnare. Utöver minskat behov av återkontakter förväntas detta leda till ökad kvalitet i statistikunderlaget. Elektronisk datainsamling kan även snabba upp insamlingsprocessen och därmed på sikt möjliggöra en snabbare publicering av statistiken. Internetbaserade system ger även möjlighet till en bättre återrapportering till uppgiftslämnaren. En sådan återrapportering kan bestå av olika typer av nyckeltal som är av intresse för uppgiftslämnaren. Ju mer individualiserad denna information kan utformas desto större blir mervärdet för uppgiftslämnaren.

Det är viktigt att uppgiftslämnaren erbjuds en valfrihet vid rapporteringen. Valfriheten i sig förväntas påverka viljan att lämna uppgifter positivt. Det som passar för ett litet företag är nödvändigtvis inte det mest optimala för ett stort företag. Exempel på detta är företag som sänder in underlaget via filer. Större företag kan här ha önskemål om att använda filöverföringsprogram som finns integrerade i deras egna IT-system. För ett mindre företag är ofta ett stöd för filöverföring via webbläsaren det mest optimala. Lika viktigt är

att ta hänsyn till de olika överföringsmetodernas lämplighet för olika typer av uppgiftsinlämning. TDE är t.ex. inte lämpligt om antalet uppgifter som skall lämnas är stort. Vidare måste hänsyn tas till uppgiftslämnarens möjlighet att vara uppkopplad mot Internet under hela inrapporteringsprocessen. För viss uppgiftsinlämning av omfattande art där kanske flera enheter inom företaget skall lämna uppgifter bör alternativ där uppgifterna kan sparas lokalt användas.

SCB uppskattar att det totala uppgiftslämnararbetet för företag, kommuner och organisationer uppgick till ca 950 000 timmar 2001. Erfarenheter visar att elektroniska blanketter i sig inte ger någon dramatisk minskning av den tid som uppgiftslämnaren behöver lägga ned på uppgiftslämnandet. Betydande effektivitetsvinster uppnås först om delar av statistikunderlaget kan hämtas från uppgiftslämnarnas egna informationssystem.

Det finns olika ansatser för denna typ av insamling. Direktkoppling dator till dator är svår att tillämpa vid statistisk datainsamling. Ett alternativ som därför prövats på SCB och i internationella utvecklings- och forskningsprojekt är att ge uppgiftslämnaren möjlighet att kontrollera och komplettera de automatiskt inlästa uppgifterna innan de sänds till SCB. Rent praktiskt går det till så att automatinlästa värden överförs till en elektronisk blankett som granskas och kompletteras av uppgiftslämnaren innan den sänds in. I Sverige finns goda förutsättningar för att skapa kopplingar mellan uppgifter i ekonomiska redovisningssystem och statistiska variabler i en elektronisk blankett tack vare att många företag använder den s.k. BAS-kontoplanen.

Det finns också ett standardiserat filformat (SIE) som stöds av många redovisningssystem. SIE-formatet kan användas för att hämta data från redovisningssystem till en elektronisk blankett. Försök som SCB har genomfört inom ramen för TELER-projektet (Telematics for Enterprise Reporting) visar att ca 70 procent av variablerna i resultatredovisningsdelen i företagsstatistiken var möjliga att koppla till redan befintliga data hos uppgiftslämnarna. SCB:s erfarenheter och erfarenheter från andra statistikbyråer visar dock att denna typ av koppling blir relativt kostsam att underhålla för både insamlare och uppgiftslämnare. Vid förändringar uppstår ofta ett uppgraderingsbehov av programvaran hos uppgiftslämnarna. Det finns därför ett behov av mer standardiserade format och programvaror som stödjer detta format.

På det internationella planet finns stora förhoppningar om att XBRL (eXtensible Business Reporting Language) skall bli den stan-

dard som används för finansiell rapportering. XBRL är en branschspecifik tillämpning av XML (eXtensible Markup Language), som i dag har brett stöd från alla ledande IT-företag och programvaruleverantörer. En av de ledande aktörerna för XBRL har varit den amerikanska revisorsorganisationen (AICPA), som tidigt såg ett behov av att snabba upp företagens finansiella rapporteringsprocess, inte minst för att möta ökade krav på utökad och snabbare information till aktiemarknaden. I dag får företagen lägga ner mycket arbete på att framställa rapporter för olika mottagare. Med XBRL kan denna process standardiseras. Med XBRL skapas också förbättrade möjligheter att söka information tack vare att XMLformatet innehåller beskrivande data (metadata).

I Sverige har ett arbete startats för att driva på XBRL-utvecklingen. Den grupp som bildats innehåller både företag och myndigheter. Det är revisionsbyråbranschen via föreningen FAR som tillsammans med bl.a. Patent- och registreringsverket (PRV) och Riksskatteverket (RSV) tagit initiativet till en XBRL-utveckling i Sverige. SCB deltar i detta arbete för att utreda vilka möjligheter XBRL kan ge vid statistikrapportering. Om en bred acceptans för XBRL kan uppnås är det troligt att det utvecklas en svensk XBRL-taxonomi. På Europanivå pågår inom statistiksektorn ett arbete där diskussioner förs med leverantörer av stora affärs- och redovisningssystem (SAP, PeopleSoft, Oracle m.fl.) för att påverka dessa att utveckla gränssnitt för XBRL. Ett första tänkbart tillämpningsområde som diskuteras är betalningsbalansstatistiken.

Ett utvecklingsarbete har startat under ledning av Eurostat i syfte att genomföra en revision av EU:s näringsgrensstandard, NACE. Målet är att till 2007 ha utvecklat ett modernt klassifikationssystem som återspeglar den ekonomiska verkligheten. SCB kommer att delta i detta arbete. SCB kommer samtidigt att utveckla en ny svensk näringsgrensindelning (SNI 2007) baserad på NACE. SCB kommer även att delta i en översyn av den aktivitetsanknutna produktklassificeringen CPA och den svenska versionen (SPIN 2007) som innehåller specifika svenska underindelningar. Mot bakgrund av att strukturen i näringslivet under de senaste decennierna förändrats i snabb takt med förskjutning från traditionell industri till mer kunskapsintensiva sektorer har det också gjorts försök med att ta fram alternativa klassifikationssystem som komplement till den centrala aktivitetsklassifikationen.

Några exempel från andra länder

Erfarenhetsutbyte med andra länder visar att den elektroniska insamlingen och i synnerhet den automatiska insamlingen är i sin inledande fas. Ingen statistikbyrå har uppnått en omfattande automatik i sin direktinsamling. När det gäller administrativ datainsamling ligger de nordiska länderna långt fram i utvecklingen.

I Norge levererar staten och kommunerna statistikuppgifter enligt ett standardiserat system, KOSTRA. Systemet är i full drift sedan 2001 och innebär att rapporteringen sker elektroniskt på ett standardschema via Internet. KOSTRA innebär att de egna räkenskapssystemen är länkade till blanketterna. Statistisk sentralbyrå har fått ca 20 miljoner kr för att under en fyraårsperiod utreda elektronisk uppgiftsinsamling från företagen.

I Finland används direktinsamling enbart från stora företag medan småföretagen täcks via register m.m. I Finland finns en lång tradition av samarbete mellan myndigheter och flera intressanta utvecklingsprojekt pågår. Ett av dem är Easy Pay där en Internet-portal för arbetsgivare kommer att kunna användas för utbetalning av löner. När denna tjänst tas i drift kommer underlaget till ett antal myndigheter att kunna genereras automatiskt. Ett annat projekt är email-enabled receiver/responder system (eMeRr) vars syfte är att skapa en standardiserad meddelandestruktur inom statsförvaltningen. Projektet har stora likheter med SHS. För direktinsamlingen används egna system eller en gemensam operatör (TYVI).

I Nederländerna medverkar statistikbyrån (CBS) i EDH-projektet (Electronic Governmental Services). EDH-projektets mål är att minska uppgiftslämnarbördan genom ett samarbete mellan skattemyndigheten, socialförsäkringsmyndigheten och statistikbyrån. Projektets ansats är att förändra processerna hos uppgiftslämnare, insamlare och programvaruleverantörer för att därmed effektivisera datarapporteringen för alla inblandade parter.

Strävan att effektivisera datainsamlingen mer generellt har lett till att många statistikbyråer centraliserat hela eller merparten av insamlingen till en gemensam avdelning som är skild från den vidare bearbetningen och sammanställningen av de olika statistikprodukterna. Av de länder som utredningen har studerat är detta fallet i Australien, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland och Storbritannien. Förändringar i samma riktning pågår i Norge. Verksamheterna skiljer sig innehållsmässigt mellan länderna, men omfattar i regel utskick av enkäter, påminnelser och mottagande samt registrering

av svar. I Kanada utförs även vissa kontroller och kontakter med uppgiftslämnarna. Storbritannien har utvecklat ett effektivt skanningsystem för den ekonomiska statistiken.

När det gäller strävanden efter individuellt anpassat uppgiftslämnande med fokus på de viktigaste rapportörerna finns flera exempel från andra länder på hur en sådan verksamhet kan utvecklas och drivas. Utredningen har sett de tydligaste exemplen i Australien, Kanada, Nya Zeeland och Storbritannien. I alla dessa länder finns särskilda organisatoriska enheter som har ansvar för kontakterna med storföretagen. Statistikinsamlingen sker normalt inte från dessa enheter utan personalen har kontaktansvar och träffar regelbundet företrädare för företagen. Man diskuterar uppgiftslämnarfrågor och kartlägger också företagens struktur och förändringar i denna och i verksamheten. Detta är information som återförs till den egna organisationen och bl.a. kan leda till ändringar i företagsregistret. I Kanada har kontaktpersonerna också visst utrymme att förhandla t.ex. avseende tiden för rapportering.

Denna typ av verksamhet är mest omfattande i Australien där 30 personer tar hand om ca 600 företag. I Kanada har sju personer ansvaret för ca 80 företag. Målsättningen är att verksamheten skall byggas ut och omfatta de 300 största företagen vilka svarar för 10 procent av BNP.

Avslutande kommentarer

Den ekonomiska statistiken står inför stora utmaningar när det gäller att kunna beskriva den ekonomiska utvecklingen på ett rättvisande sätt. Globalisering, avregleringar och omstruktureringar nationellt och internationellt medför att klassificeringssystem snabbt blir föråldrade liksom traditionella uppdelningar mellan varor och tjänster. Internationella företag möts av rapporteringskrav på nationell nivå. Nya behov av beskrivningar av ekonomin kan inte tas fram med nuvarande struktur på den insamlade informationen.

Förändringar krävs på många områden. Bransch- och produktindelningar måste anpassas till förändringar i näringslivets struktur. Företagsregister måste anpassas till nya förhållanden och göras mer flexibla. Kopplingar mellan företag blir viktigare. Metoder för att skilja svensk och utländsk verksamhet åt är viktigt att utveckla. Uppgiftslämnarna måste ägnas mer uppmärksamhet. De stora, och därmed statistiskt viktiga, företagen måste bli föremål för särskilda

ansträngningar när det gäller statistikförsörjningen både avseende snabbhet och kvalitet. Uppgiftslämnarbördan för småföretagen bör mildras med hjälp av alternativa informationskällor, enklare och mindre frekventa undersökningar m.m.

Elektronisk insamling har en stor potential för att effektivisera och underlätta datainsamlingsprocessen. SCB har i likhet med övriga nordiska länder en omfattande administrativ datainsamling och har startat utvecklingen av Internetbaserade system för direktinsamling. Elektroniska blanketter är dock bara första steget i en process för att underlätta företagens uppgiftslämnande. För att uppnå en ökad grad av effektivisering krävs att metoder för automatisk insamling och användning av administrativa data vidareutvecklas och att standardiserade programvaror och dataformat tas fram. Flera lovande utvecklingsansatser på europanivå pågår och SCB följer utvecklingen noggrant. För att klara kraven på ad-hoc-artade och företagsanpassade undersökningar behöver system för beskrivande data (metadata) utvecklas. Även här förväntas utvecklingsarbete på EU-nivå kunna bidra med standardiserade lösningar.

Det är viktigt att en central statistikmyndighet som SCB har en kontinuerlig och framåtblickande verksamhet när det gäller att tackla de problem som diskuterats i detta avsnitt och att tillvarata de nya tekniska möjligheter som ständigt kommer fram och som kan underlätta statistikinsamlingen.

3.4. Valutaomräkning

I utredningens intervjuer som redovisats i delbetänkandet Behovet av ekonomisk statistik, (SOU 2001:34), framkom från flera håll tveksamheter till hur omräkningen från utländsk till svensk valuta sker i systemet för producentprisindex (PPI). Man understryker behovet av konsistens när det gäller valutaomräkning i utrikeshandelsstatistiken, PPI-systemet och deflateringen i nationalräkenskaperna. Dessa synpunkter har föranlett utredningen att analysera dessa frågor. Utredningen har tagit del av den interna diskussion vid SCB som förekommit och de slutsatser som denna lett till.

Tidigare har ett internt SCB-projekt på en bredare basis undersökt problemen kring valutaomräkning i den ekonomiska statistiken. En arbetsrapport1 presenterades 1997. Utredningen har gått igenom detta arbete och de slutsatser som presenterades. I SCB:s

1

Valutaomräkningsprojektetet – intern slutrapport, SCB april 1997.

budgetunderlag för 2003–2005 har frågan på nytt aktualiserats och förslag finns om utredningsaktiviteter under de närmaste åren. Valutaomräkningsfrågor är också föremål för överväganden i det utredningsarbete som SCB redovisat i regeringsuppdraget att analysera praktiska frågor vid ett eventuellt senare deltagande i EMU.

Problem i statistiken

Valutaomräkningar är ett osäkerhetsmoment i den ekonomiska statistiken. Om omräkning från utländsk valuta till svenska kronor görs på olika sätt hos uppgiftslämnarna vid rapporteringen till SCB eller om SCB:s antaganden om valutaomräkningsmetod är felaktiga uppkommer fel i statistiken. Hur stora dessa fel är och hur allvarliga de är beror dels på storleken på transaktionerna, dels på storleken på valutakursrörelserna.

Den teoretiskt korrekta omräkningskursen är den rådande växelkursen på transaktionsdagen. Varje annan kurs ger upphov till inkonsistenser av varierande storlek i det statistiska systemet. Av praktiska skäl skall eller kan i vissa fall andra kurser användas, t.ex. tullkurs i utrikeshandelsstatistiken (se nedan). Dessa skall ses som approximationer av rådande växelkurser vid transaktionstillfället.

I den projektrapport som presenterades 1997 beskrivs omfattande problem och brister. Effekterna av felaktiga valutaomräkningar och antaganden kan ge allvarliga fel i statistiken under perioder när valutakursförändringarna är kraftiga och går i en riktning. Under mer stabila förhållanden bedöms dock den sammantagna effekten ha marginell betydelse på makroekonomiska aggregat.

Rapporten visar att med undantag för utrikeshandeln och prisstatistiken var kunskapen inom SCB om valutaomräkning i den egna statistiken mycket liten. Ingen särskild metod rekommenderas, anvisningar saknas och man vet inte hur valutaomräkningen görs hos uppgiftslämnarna.

I rapporten redovisas också resultatet av en enkät till uppgiftslämnarna avseende statistikprodukterna leverans och order, företagens utländska tillgångar och skulder, investeringsenkäten, import- och exportpriser, utrikeshandel, industristatistiken samt den årliga finansstatistiken för företag. Frågor ställdes bl.a. om vilken kurs som används vid omräkning från utländsk valuta till svenska kronor samt om förekomsten av valutasäkring.

Sammantaget för alla tillfrågade, exklusive rapportörerna till utrikeshandeln, uppgavs i 40 procent av de besvarade enkäterna en acceptabel valutaomräkningsprincip. I 20 procent av enkäterna uppgavs att valutasäkrade värden används. För utrikeshandeln följdes Tullverkets anvisningar endast i begränsad utsträckning. Hälften av företagen använde godkända metoder. 18 procent av företagen, de flesta storföretag, uppgav att de använde valutasäkrade kurser. En rad andra modeller för valutaomräkning förekom enligt enkäten.

Projektet rekommenderade fortsatt arbete på ett antal områden, bl.a. fortsatta diskussioner med rapportörer och Tullverket, undersökning av bokföringsregler, utarbetande av rekommendationer och anvisningar till rapportörerna, uppskattning av storleken på felen och implikationerna på centrala NR-aggregat samt utvecklande av metoder för central estimering av värden som rapporteras enligt felaktiga omräkningsprinciper. Merparten av de rekommenderade åtgärderna har inte kommit till stånd, delvis på grund av resursbrist.

Valutaomräkning i utrikeshandelsstatistiken och PPI

Inom SCB har ett fortsatt arbete skett avseende i första hand omräkningsprinciperna i utrikeshandelsstatistiken. Bestämmelserna (reglerade i EU-förordningar) för valutaomräkning av utrikeshandeln med varor är olika för transaktioner med länder utanför EU (Extrastat) och för transaktioner med andra EU-länder (Intrastat). För Extrastathandeln, för vilken uppgifter samlas in av Tullverket via tulldeklarationer, gäller att den s.k. tullkursen1 skall användas vid import. Vid export skall tullkursen eller dagskursen vid tidpunkten för exporten användas. För Intrastathandeln, för vilken uppgifter samlas in av SCB direkt från företagen, gäller att rapportören skall använda antingen tullkursen eller dagskursen för leveransen. Enligt en tilläggsförordning för Intrastat kan ett medlemsland tillämpa särskilda bestämmelser för valutaomräkning.

Som framgår av redovisningen i föregående avsnitt avviker företagen i stor utsträckning från de gällande reglerna för valutaomräkning. Företagen använder i stället valutasäkrade kurser, koncernkurser, olika egenkonstruerade snittkurser etc. Tillämpningarna kan också variera inom koncerner och företag. Användningen av den

1

Tullverkets valutakurser återfinns på www.tullverket.se och baseras på Nordea:s säljkurser

den näst sista onsdagen i månaden före mätmånaden. Vid kursändringar över 5 procent kan kurserna revideras under mätmånaden.

s.k. tullkursen ger upphov till fel i statistiken av varierande storlek beroende på hur mycket dessa kurser avviker från den ideala omräkningskursen, dvs. växelkursen vid transaktionstillfället.

I Intrastatsystemet finns utrymme att välja nya omräkningskurser eftersom varje medlemsland, enligt förordningen, har rätt att tillämpa egna bestämmelser.

Reglerna för valutaomräkning i Extrastatsystemet återfinns i tulllagstiftningen. Möjligheterna att förändra dessa regler har inte undersökts. I Extrastatsystemet rapporteras transaktioner löpande under månaden, vilket innebär att en genomsnittskurs för månaden inte alltid finns tillgänglig. Det är viktigt att det finns en samordning av reglerna i Extrastat och Intrastat eftersom rapportörerna ofta rapporterar i båda systemen. En lösning på problemen med valutaomräkning i utrikeshandeln vore att all rapportering sker i utländsk valuta. SCB kunde sedan göra omräkningen på ett lämpligt och enhetigt sätt.

Det pris som samlas in i PPI-systemet skall definitionsmässigt avse det under månaden för varan genomsnittligt fakturerade priset. I export- respektive importledet faktureras priset ofta i utländsk valuta. Företaget har i dessa fall frihet att rapportera i utländsk valuta eller att själv räkna om till svenska kronor. Enligt den enkät som refererats i föregående avsnitt faktureras minst 55 procent av importvarorna i PPI-undersökningarna i utländsk valuta. Motsvarande siffra för exportvarorna är minst 42 procent. Rapporteringen i utländsk valuta till SCB uppgår till 28 procent för importen och 8 procent för exporten. Företagen gör enligt enkäten i stor utsträckning omräkningar själva.

Enkäten visar att också dessa omräkningar sker på många olika sätt: valutasäkrade kurser, dagskurser, tullkursen, olika snittkurser och andra förutbestämda kurser. SCB ger inga rekommendationer eller anvisningar och känner inte till hur omräkningarna går till. Den riktiga omräkningsprincipen vore att använda genomsnittskursen för mätperioden. Detsamma gäller för SCB:s omräkning av den rapportering som sker i utländsk valuta. SCB använder emellertid tullkursen. Denna princip följs för att uppnå harmonisering med utrikeshandeln.

En harmonisering av sättet att hantera valutaomräkning i olika delar av statistiken är väsentlig för nationalräkenskaperna, eftersom PPI:s indextal används för deflatering av utrikeshandelsstatistiken. Nationalräkenskaperna skulle emellertid helst vilja att transaktionskurs användes. Harmoniseringen av valutaomräkningen i utrikes-

handeln respektive producentpriserna störs emellertid av att reglerna inte är enhetliga (olika metoder tillåts i utrikeshandeln) samt att tillämpningen av reglerna inte följs.

Förutsättningarna för ett eventuellt senare deltagande i EMU

SCB har på regeringens uppdrag analyserat praktiska frågor vid ett eventuellt senare deltagande i EMU. SCB omfattas av s.k. full eurooption, vilket innebär att företag har rätt att lämna uppgifter i euro till statistiken under övergångsperioden, dvs. från inträdet i EMU till dess att den svenska kronan upphör att vara lagligt betalningsmedel.

Två valutor skall alltså kunna hanteras samtidigt i statistiksystemet. Det kräver en anpassning till två valutor när det gäller bl.a. blanketter, anvisningar och IT-system. SCB:s ambition är att klara omräkning mellan valutorna automatiskt i databaserna och att i viss omfattning kunna redovisa statistiken i både kronor och euro redan under övergångsperioden. I publikationerna kommer statistiken däremot i allmänhet att redovisas endast i kronor under övergångsperioden.

Det finns ett flertal rekommendationer för konvertering av historiska data. De viktigaste är att originaluppgifter i svenska kronor inte får ändras, att historiska data konverteras med det fasta omräkningstalet med eller utan hänsyn till växelkurser beroende på om uppgifterna skall användas nationellt eller internationellt, att konverterade uppgifter från svenska kronor till euro skall förses med beteckningar som anger hur konverteringen är gjord samt att klassgränser i statistik, t.ex. gränser mellan inkomstklasser, konverteras exakt med omräkningstalet och avrundas enligt fastställda regler.

SCB kommer att informera företag och organisationer som berörs av uppgiftslämnande i kronor och euro om hur uppgifterna kommer att behandlas. Informationen kommer att gälla omräkning av företagens uppgifter i euro till svenska kronor under övergångsperioden.

Avslutande kommentarer

Valutaomräkningar är ett osäkerhetsmoment i den ekonomiska statistiken. Användandet av felaktiga valutakurser ger fel i statistiken. Under vissa omständigheter kan felen bli mycket stora. Olika förfaranden i olika statistikgrenar ger också upphov till inkonsistenser i statistiken. De problem som finns beror på hanteringen både inom SCB och hos företagen.

Ett grundläggande problem är avsaknaden av regler och anvisningar för hur rapportörerna skall räkna om värden till svensk valuta (med undantag för utrikeshandeln). Detta innebär att valutaomräkningar sker på en mängd olika sätt. Bristen på kunskap om hur omräkningarna går till skapar också en osäkerhet om problemens storlek.

Den enkät som genomfördes 1997 ger en bild av ett antal problem, som borde undersökas vidare och i många fall åtgärdas. De mer ingående studierna av problemen inom utrikeshandelsstatistiken och PPI-systemet samt inkonsistensen i denna statistik visar att även när det finns regler (utrikeshandelsstatistiken) uppkommer många frågor kring reglernas utformning och tillämpning.

SCB:s budgetunderlag för 2003–2005 innehåller ett förslag till ett nytt projekt för att i första hand ta upp de frågor som kom fram i den rapport som presenterades 1997 och de frågor som aktualiserats i utredningsarbetet om den ekonomiska statistiken. Inför ett eventuellt svenskt deltagande i EMU aktualiseras också en rad problem som har med valutaomräkning att göra. Om Sverige går med i EMU reduceras problemens omfattning, men de kommer fortfarande att finnas för de delar av utrikeshandeln och priserna som avser relationer med länder utanför EMU-området.

Appendix 1

Kort beskrivning av statistikprodukter inom den ekonomiska statistiken

Företagsstatistik för industri-, bygg- och tjänsteföretag

Företagsstatistiken belyser näringslivets (exkl. den finansiella sektorn) struktur med avseende på exempelvis lönsamhet, tillväxt, utveckling, finansiering och produktion. Statistiken baseras huvudsakligen på räkenskaper för företag med mer än 50 anställda, vilket motsvarar ungefär 6 000 företag. Information om mindre företag erhålls från administrativa register. Statistiken tas fram årligen och publiceras ca 18 månader efter referensåret. För några branscher finns data tillbaka till 1968. För några branscher finns tidsserier från 1951.

Branschundersökningar inom tjänstesektorn

Undersökningar av intäkter fördelat på intäktsslag och kunder i olika tjänstebranscher görs intermittent med mellan ett och fem års mellanrum, beroende på bransch. Data över post- och telekommunikationer samt transporter samlas in varje år. Informationen används huvudsakligen i nationalräkenskaperna. Statistiken tas fram årligen och publiceras ca 18 månader efter referensåret. Tidsserier saknas.

Industrins förbrukning av inköpta varor och tjänster

Statistiken beskriver industriföretagens insatser av produkter och tjänster i den egna produktionen. Undersökningen genomförs enligt ett treårigt rullande schema, dvs. en tredjedel av industrin undersöks varje år. Undersökningar för bygg- respektive tjänstesektorn planeras. Statistiken ingår i den officiella statistiken, men har hittills inte publicerats.

Industrins varuproduktion

Statistiken beskriver värden och volymer för det som produceras inom industrin. Undersökningen görs bland industriföretag med fler än 20 anställda. Statistiken tas fram årligen. Preliminära data publiceras 8-9 månader efter referensåret och definitiva data kommer 18 månader efter referensåret.

Industrins produktion, order, leveranser, lager och kapacitetsutnyttjande

Statistiken omfattar data över industrins produktionsvolym, industrins leverans- och orderläge, industrins lager och industrins kapacitetsutnyttjande. Industrins produktionsvolym bygger på olika uppgifter för olika branscher. Till största delen används leveranser, men ibland används produktionsvolym och i mindre utsträckning arbetade timmar. Leveranser mäts som summan av försäljningsvärdet av egentillverkade varor netto (exkl. indirekta skatter och avgifter). Orderingången omfattar värdet av varor av egen tillverkning m.m. som beställts under månaden. Lageruppgifterna fördelas på fyra typer: insatsvaror, varor i arbete, färdiga varor av egen tillverkning och färdiga varor av främmande tillverkning. Kapacitetsutnyttjandet avser det faktiska utnyttjandet i procent av tekniskt möjligt utnyttjande.

En gemensam undersökning används för datainsamlingen. Produktionsvolym, order och leveranser samlas in månadsvis. Lager och kapacitetsutnyttjande ingår var tredje månad. Resultaten redovisas för omkring 60 branscher eller aggregat utom för kapacitetsutnyttjande där det är 12. Samtliga företag med mer än 200 anställda ingår i undersökningen och bland övriga företag görs ett urval. Totalt ingår 2 500 företag. Resultaten publiceras knappt 50 dagar efter referensmånaden respektive omkring 55 dagar efter kvartalsskiftet. Tidsserier finns från 1990.

Näringslivets investeringar

Undersökningen visar företagens verkställda investeringar och investeringsplaner. Undersökningen genomförs tre gånger om året, i februari, maj och oktober. Investeringarna redovisas fördelade på bransch samt ca 15 olika investeringsobjekt. Innevarande år redo-

visas per kvartal och nästföljande år per kvartal. Undersökningen täcker större delen av näringslivet. Samtliga företag med mer än 200 anställda ingår och bland övriga företag görs ett urval. Totalt undersöks ca 6 500 företag. Resultaten från februarienkäten redovisas i början av mars, majenkäten i början av juni och oktoberenkäten i mitten av november. Tidsserier finns från 1990.

Omsättning inom tjänstesektorn

Statistiken visar omsättningen i detalj- och partihandeln samt större delen av tjänstesektorn. Bland de större företagen görs urvalsundersökningar, medan uppgifter om de mindre företagen hämtas från skattemyndighetens momsredovisningar. Omsättningen för detaljhandeln redovisas varje månad ca sex veckor efter referensmånaden. Resultat för partihandeln och tjänstesektorn redovisas varje kvartal, sex till åtta veckor efter referenskvartalet. Tidsserier för försäljning i den egentliga detaljhandeln finns från 1955. Mer detaljerade tidsserier finns från 1990.

Omsättning – SCB:s momsregister

I momsregistret finns omsättningsuppgifter på företag. Uppgifterna kan sammanställas och fördelas på olika branscher, region (riket, län och kommunnivå) och storleksgrupp. Omsättningen hämtas från företagens momsdeklarationer via Riksskatteverket. Den skattepliktiga omsättningen beräknas utifrån redovisad skatt, medan den skattefria och exporten tas i ursprungligt skick. Alla företag som bedrivit verksamhet någon gång under året och som har inlämnat en momsdeklaration ingår i statistiken. Uttag ur databasen kan beställas.

Utrikeshandel

Statistiken visar värde och volym av Sveriges export och import fördelat på ca 10 500 varor och världens alla länder. För handel med länder utanför EU används data från Tullverket. Efter Sveriges EUinträde 1995 samlas data om handeln med EU-länder in genom en särskild undersökning. Alla företag som har export eller import som överstiger 1,5 miljoner kr under de senaste 12 månaderna ingår i undersökningen.

Resultat över totalt värde för export och import publiceras 25 dagar efter månadsskiftet. Detaljerade uppgifter om vara och land publiceras 70 dagar efter referensmånaden. Volym- och prisindex på varugrupper publiceras 80 dagar efter referenskvartalet. Tidsserier finns från 1995.

Konsumentprisindex

Konsumentprisindex (KPI) mäter hur konsumentpriserna igenomsnitt utvecklas och är det vanligaste måttet på inflationstakten. Utifrån KPI beräknas även underliggande inflation, harmoniserat index för konsumentpriser (inom EU), nettoprisindex (KPI minus indirekta skatter plus subventioner) och prisbasbeloppet. Priserna samlas in av intervjuare i butiker under den vecka den 15 infaller. Priser som är desamma över hela landet, t.ex. alkohol, samlas in per telefon eller med hjälp av blankett. KPI publiceras ca 15 dagar efter referensmånadens slut. Tidsserier finns tillbaka till 1830 för KPI totalt och på varugrupper till 1980.

Prisindex i producent- och importled (producentprisindex)

Prisindex i producent- och importled (PPI) mäter utvecklingen av de priser som erhålls av svenska producenter samt de priser som betalas av svenska importörer. Priser samlas in för hemmamarknad, export respektive import och index beräknas för varugrupper på dessa marknader liksom för produktionen totalt (hemmamarknad plus export ger producentprisindex) samt för varutillförseln totalt (hemmamarknad plus import ger prisindex för inhemsk tillgång). Statistiken samlas in månadsvis från 1 200 företag. Publicering sker ungefär 25 dagar efter månadsskiftet. Tidsserier finns från 1990.

Köpkraftsparitetsundersökningen (internationella prisnivåjämförelser, PPP)

Sveriges prisnivå jämförs med resten av Europa i form av index både på total nivå och för olika delgrupper, t.ex. livsmedel. PPP används också för att jämföra olika länders BNP, eftersom en omräkning med de vanliga växelkurserna inkluderar andra ovidkommande faktorer än prisnivån. Undersökningen görs i samarbete

mellan ländernas statistikbyråer och EU:s statistikorgan Eurostat. Prismätningarna som görs i Sverige omfattar ca 2 200 produkter. Resultaten publiceras av Eurostat närmare två år efter referensåret. Tidsserier finns från 1993.

Aktivitetsindex

Aktivitetsindex är en indikator på BNP-tillväxten och mäter den volymmässiga förändringen av aktiviteten i ekonomin. Aktivitetsindex är en sammanvägning av uppgifter om industrins produktion, arbetade timmar i offentlig sektor, detaljhandelsomsättning samt export och import av varor. Statistiken tas fram varje månad och publiceras knappt 50 dagar efter månadens utgång. Tidsserier finns från 1993. Aktivitetsindex är ej officiell statistik.

Nationalräkenskaper

Nationalräkenskaperna (NR) sammanfattar och beskriver Sveriges ekonomiska aktiviteter och utveckling. Beskrivningen omfattar produktionen av varor och tjänster, inkomstbildning, omfördelning och inkomstanvändning, kapitalbildning samt transaktioner med utlandet. Det finns även uppgifter över antal sysselsatta och arbetade timmar.

Uppgifterna redovisas både för kvartal och för helår. Kvartals-NR innehåller uppgifter främst om produktion och användning. Årsvisa NR görs mer fullständiga och detaljerade och innehåller dessutom inkomster och sparande för de institutionella sektorerna. NR utgår från en stor mängd statistik som sammanställs i kontoform. Kvartals-NR publiceras 70 dagar efter kvartalsskiftet utom efter andra kvartalet då publicering sker efter knappt 40 dagar. Års-NR publiceras efter 11 månader. Tidsserier finns på detaljerad nivå från 1993 och på mer aggregerad nivå från 1980. Försörjningsbalans m.m. finns från 1950.

Finansräkenskaper

Finansräkenskaperna visar var i samhällsekonomin finansiella överskott och underskott uppstår, hur överskotten placeras och hur underskotten finansieras. Finansräkenskaperna belyser till exempel utveck-

lingen i hushållssparandet och i hushållens finansiella förmögenhet. Statistiken bygger på uppgifter för de olika samhällssektorerna, bl.a. finansmarknads-, kommun- och företagsstatistik. Finansräkenskaper tas fram kvartals- och årsvis. Kvartalsdata publiceras efter tre månader och årsdata inom fem månader efter årsskiftet. Tidsserier finns från 1996 på kvartal och 1995 på år.

Värdepappersfonder

Statistiken över värdepappersfonder visar förändringar i fondernas tillgångar och skulder. Även antalet fondandelar, fondandelsvärde, placering av likvida medel, belopp för sålda och inlösta fondandelar samt hur fondernas tillgångar är fördelade. Uppgifterna samlas in kvartalsvis av samtliga värdepappersfonder som står under tillsyn av Finansinspektionen. Statistiken publiceras 7–8 veckor efter kvartalsskiftet. Tidsserier finns från 1991.

Aktieägande

Aktieägarstatistiken visar olika samhällssektorers innehav av aktier i noterade bolag samt deras röstandelar i bolagen. Statistiken belyser även olika samhällssektorers ägande på olika marknadsplatser, de största utländska ägarländerna och aktieägarnas fördelning efter ålder och kön. Statistiken grundar sig på VPC:s register och tas fram två gånger om året. Resultaten publiceras 7–10 veckor efter halv- respektive helårsskiftet. Tidsserier finns från 1983.

Räkenskapssammandrag för kommuner (kommunernas finanser)

Statistiken beskriver ekonomin i Sveriges 289 kommuner vad gäller drift, investeringar, resultat- och balansräkning, ansvarsförbindelser, externa utgifter och inkomster samt de kommunägda företagen. Totalt finns runt 3 000 variabler. Preliminära data över resultat- och balansräkning tillsammans med nyckeltal publiceras i maj året efter räkenskapsåret. Definitiva siffror, som också visar hur resurserna används, publiceras i september året efter räkenskapsåret. Tidsserier finns från 1998.

Inkomstfördelning

Undersökningen Hushållens ekonomi (HEK) visar hur inkomsterna fördelas bland hushållen och hur stora inkomster olika typer av hushåll har. I inkomsterna ingår bl.a. lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldrapenning, pension, inkomst av kapital och bidrag. Data samlas in med hjälp av telefonintervjuer och administrativa register för ca 15 000 individer (hushåll). Statistiken samlas in årligen och publiceras 17 månader efter referensåret. Tidsserier finns från 1997.

Hushållsbudgetundersökningar

Hushållsbudgetstatistiken (HBS) redovisar hushållens konsumtion av varor och tjänster för att belysa konsumtionsstandard hos olika typer av hushåll. Under två veckor (fördelat över hela året) för hushållen kassabok över samtliga utgifter. Större utgifter för t.ex. bostad, semester och bil samlas in vid ett tillfälle för den senaste 12månadersperioden. Via register insamlas uppgifter om inkomst, fastighetsskatt m.m. Urvalet år 2003 består av 4 000 individer samt de personer som ingår i samma hushåll som urvalspersonerna. Undersökningen har gjorts intermittent, men planeras att göras årligen från 2003. Sedan mitten av 90-talet finns resultat för 1995, 1996, 1999, 2000 och 2001.

Inkomst och förmögenhet

Inkomst- och förmögenhetsundersökningen innehåller uppgifter om inkomster, avdrag, skatter, förmögenhet och sociala ersättningar för hela Sveriges befolkning. Statistiken bygger på deklarationsuppgifter från Riksskatteverket och redovisas bl.a. efter kommun, kön och ålder. Resultaten publiceras ungefär 1,5 år efter referensåret.

Arbetskraftsundersökningar

I arbetskraftsundersökningarna (AKU) får man fram hur många som är sysselsatta respektive arbetslösa samt en mängd annan information om befolkningen sett ur arbetsmarknadens perspektiv,

t.ex. yrke, arbetstid, om man har barn, nationalitet, civilstånd och kommun. AKU görs med hjälp av telefonintervjuer och varje månad intervjuas knappt 22 000 personer. På kvartal och år framställs mer detaljerad statistik. Resultaten publiceras två veckor efter månadsskiftet. Tidsserier finns från 1987. För arbetskraftsstatus, arbetslösa, de som ej ingår i arbetskraften och veckoarbetstid finns tidsserier från 1976.

Löner

Lönestatistiken mäter ersättningen man får för utfört arbete och uttrycks för en given tidsenhet, t.ex. kronor per timme eller månad.

Konjunkturlönestatistiken görs varje månad för olika sektorer (privat, statlig, kommunal och landsting) och belyser lönenivåns utveckling. Den årliga lönestatistiken, den s.k. lönestrukturstatistiken, ger information om lönernas utveckling, spridning och struktur för män och kvinnor, yrkes- och utbildningsgrupper, näringsgrenar och regioner. Konjunkturlönestatistiken publiceras ca två månader efter referensmånaden och har för arbetare i privat sektor funnits sedan 1973 uppdelat på näringsgren. Lönestrukturstatistiken publiceras ca fem månader efter referensåret. Timlön efter näringsgren finns från 1992 (månadslön från 1993). För tillverkningsindustrin finns serier från 1952 respektive 1947. Lönestrukturstatistik finns från 1992.

Arbetskostnadsindex

Arbetskostnadsindex beskriver den totala arbetskostnadens utveckling över tiden. I arbetskostnadsindex ingår lön för arbetad och ej arbetad tid, kontanta ersättningar och andra förmåner samt arbetsgivaravgifter enligt lagar och avtal. AKI beräknas månadsvis och data samlas in i undersökningen över konjunkturella löner. Preliminära indextal publiceras nio veckor efter mätperiodens slut och definitiva indextal sex månader senare. Tidsserier finns från 1994. För industriarbetare har AKI funnits sedan 1973.

Lönesummor

Vid SCB finns två produkter från vilka lönsummestatistik tas fram, ”den kontrolluppgiftsbaserade lönesummestatistiken” (LSUM) och ”lönesummor, arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt” (LAPS) från skattedeklarationerna. Den kontrolluppgiftsbaserade lönesummestatistiken (LSUM) bygger på information från de kontrolluppgifter (KU), som arbetsgivare och andra utbetalare varje år redovisar till inkomsttagare och skattemyndigheter inför deklarationen. Uppgifterna från kontrolluppgifterna hämtas via Riksskatteverket (RSV) och SCB får härigenom uppgifter om kontant bruttolön, preliminär A-skatt, skattepliktiga förmåner och sociala ersättningar. Via identiteterna personnummer, organisationsnummer och arbetsställenummer på kontrolluppgifterna kan även det utbetalande företagets sektortillhörighet liksom arbetsställets näringsgren och belägenhet m.m. hämtas för alla anställningar som ägt rum. Tidsserier finns från 1985. De fullständiga resultaten finns tillgängliga 14 månader efter referensårets slut.

Den andra produkten som mäter lönesummor, ”Lönesummor, arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt” (LAPS), hämtas från skattedeklarationerna. Även LAPS är en totalundersökning och baseras på 230 000 skattedeklarationer från företag varje månad. LAPS belyser kvartalsvis nivå och utveckling av aggregerade lönesummor, arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt och redovisas främst efter näringsgren och sektor. Dessa öveförs på datafiler från Riksskatteverket. Uppgifterna publiceras knappt två månader efter kvartalets slut och revideras påföljande kvartal. Tidsserier på total nivå finns från 1988.

Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS)

Den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (RAMS) ger årlig information om sysselsättning, pendling, personal- och näringsstruktur. Statistiken är totalräknad och kan brytas ner till låg regional nivå. Statistiken baseras på arbetsgivarnas kontrolluppgifter och de egna företagarnas självdeklarationer. Därmed är det möjligt att redovisa personer efter branscher, sektorer, företagsstorlekar m.m. Dessutom kan företagen beskrivas utifrån de anställdas egenskaper, t.ex. kön, utbildning och ålder. Enskilda personer, företag och arbetsställen kan också följas över tiden. Statistiken publiceras drygt ett

år och tre månader efter referensårets slut. Tidsserier finns från 1985.

Sysselsättning

Kortperiodisk sysselsättningsstatistik mäter hur antalet anställda på olika delar av arbetsmarknaden förändras samt frånvaro och personalomsättning. Resultaten presenteras efter sektor, näringsgren, storleksklass, län och kön. Uppgifterna samlas in kvartalsvis från ett urval om 19 500 arbetsställen i den privata sektorn. I den offentliga sektorn undersöks 5 800 arbetsställen. Resultaten presenteras mellan sex och sju veckor efter kvartalets slut. Tidsserier i databaserna finns från 1993.

Vakanser

Undersökningen om vakanser beskriver efterfrågesidan på arbetsmarknaden i form av antalet lediga jobb och vakanser. Ett ledigt jobb definieras som att arbetsgivaren har påbörjat extern rekrytering av en medarbetare men ännu inte tillsatt jobbet. De lediga jobben delas upp i bemannade och obemannade. Vakanser avser obemannade lediga jobb som kan tillträdas omedelbart. Undersökningen görs kvartalsvis till ett urval (25 000) av arbetsställen i privat och offentlig sektor. Resultaten presenteras ca två månader efter kvartalets slut och redovisas efter sektor, bransch, arbetsställestorlek och region. Tidsserier finns från år 2000.

Bostadsbyggande och ombyggnad

Bostadsbyggnadsstatistiken finns både på kvartal och år. Kvartalsstatistiken avser bostadslägenheter i påbörjade och färdigställda hus. Årsstatistiken avser bostadslägenheter i färdigställda hus. Den preliminära kvartalsstatistiken skall ge snabbinformation om bostadsbyggandets utveckling med avseende på påbörjade och färdigställda bostadslägenheter fördelat på olika hustyper. Den årliga statistiken skall belysa nytillskottet av bostäder mer detaljerat med avseende på lägenheternas och husens utformning samt beskriva regionala och kommunala variationer. Uppgifter finns tillgängliga för alla år

och kvartal sedan 1975. Framställningstid för kvartalsstatistiken är 6–8 veckor, för årsstatistiken 4–5 månader.

Statistiken över ombyggnad och rivning av flerbostadshus mäter främst antalet lägenheter och nettoförändring av lägenhetsantalet, lägenhetstyper i ombyggda respektive rivna hus samt bostadsarea i ombyggda hus. Kvartalsstatistiken avser bostadslägenheter i påbörjade och färdigställda ombyggda hus. Årsstatistiken avser bostadslägenheter i färdigställda ombyggda hus och påbörjade lägenheter i rivna hus. Framställningstid för kvartalsstatistiken är 6–8 veckor, för årsstatistiken 4–5 månader. Uppgifter finns tillgängliga för alla år och kvartal sedan 1989.

Bygglovsstatistiken

Bygglovsstatistiken omfattar alla nybyggda hus innehållande bostäder och lokaler. Syftet med statistiken är att den tillsammans med annan statistik om bl.a. sysselsättning och orderingång skall utgöra en konjunkturindikator för byggsektorn. Statistiken redovisar antal bygglovsprojekt, m2 bruttoarea, antal bostadslägenheter samt antal fritidshus. Indelningsgrunderna är byggnadstyp (bostadshus, lokalhus) samt kvartal för bygglovsbeslut/bygganmälan. Statistiken indelas efter län, storstadsområden och kommungrupper efter antal invånare. Uppgifterna avser det senaste kvartalet, tidigare uppgifter för innevarande år samt de tre föregående åren. Statistikinsamlingen påbörjades januari 1996. Undersökningen genomförs löpande och publiceras kvartalsvis. Bygglovsstatistiken för bostäder och lokaler publiceras varje kvartal i Statistiska meddelanden. Fr.o.m. kvartal 3 1999 är dessa tillgängliga via SCB:s webbplats på Internet som s.k. ”webb-SM”. Bygglovsstatistiken finns i Sveriges statistiska databaser fr.o.m. kvartal 4 2000.

Outhyrda bostadslägenheter

Statistiken över outhyrda bostadslägenheter i flerbostadshus belyser antalet outhyrda lägenheter som är lediga till uthyrning. Statistiken belyser även antalet övriga outhyrda lägenheter (och anledningen till att de är outhyrda) samt lägenhetsbeståndets struktur. Undersökningen om outhyrda lägenheter har bedrivits av SCB sedan mitten av 1970-talet. Statistiken publiceras i Statistiska med-

delanden, som normalt utkommer i juni respektive november, dvs. ca 2,5 månader efter mättidpunkten. Resultaten läggs också in i Sveriges statistiska databaser.

Fastighetspriser

Fastighetsprisstatistiken avser att ge en allmän information om omsättningen på fastighetsmarknaden och om priser och prisutvecklingen på försålda småhus, hyreshus, industrienheter, obebyggd tomtmark samt jord- och skogsbruksenheter. Tidsserier kan erhållas fr.o.m. 1957 för småhus, hyreshus och lantbruk (lantbruken fr.o.m. 1938 på riksnivå) och fr.o.m. 1981 för industrier och obebyggd tomtmark. Rapporterna avser kvartal resp. år. Fastighetsprisstatistik för småhus redovisas även månatligen i form av pressmeddelanden.

Appendix 2 Statistikansvar avseende officiell ekonomisk statistik

Statistikprodukt Ansvarig myndighet

Företagsstatistik för industri-, bygg-

och tjänsteföretag SCB/ES Industriproduktionens utveckling SCB/ES Industrins leveranser och order SCB/ES Industrins lager SCB/ES Industrins kapacitetsutnyttjande SCB/ES Näringslivets investeringar SCB/ES Omsättning inom tjänstesektorn SCB/ES Utrikeshandel SCB/ES Konsumentprisindex SCB/ES Prisindex i producent- och importled SCB/ES Köpkraftspariteter SCB/ES Nationalräkenskaper SCB/ES Finansräkenskaper Finansinspektionen Aktieägarstatistik Finansinspektionen Finansiella företag utom

försäkringsföretag Finansinspektionen Försäkringsföretag inkl.

understödsföreningar Finansinspektionen Internationella företag Institutet för tillväxt- politiska studier Konkurser och offentliga ackord Institutet för tillväxt- politiska studier Nyetableringar Institutet för tillväxt- politiska studier Kommunernas finanser SCB/ES Statlig upplåning och statsskuld Riksgäldskontoret Taxering Ekonomistyrnings-

verket

Utfallet av statsbudgeten Ekonomistyrnings- verket Inkomst och förmögenhet SCB/BV Inkomstfördelningsundersökningen SCB/BV Hushållsbudgetundersökningen SCB/BV Hushållens inköpsplaner Konjunkturinstitutet

Arbetskraftsundersökningar SCB/AM Löner och arbetskostnader Medlingsinstitutet Lönesummor SCB/AM Sysselsättning, förvärvsarbete och arbetstider SCB/AM Vakanser och arbetslöshet SCB/AM Bostadsbyggande och ombyggnad SCB/MR Bygglovsstatistik för bostäder och lokaler SCB/MR Intäkter, kostnader och outhyrt i flerbostadshus SCB/MR Byggnadskostnader SCB/MR Fastighetspriser och lagfarter SCB/MR Bostads- och hyresuppgifter SCB/MR Fastighetstaxeringar SCB/MR Byggnadsprisindex samt faktor- SCB/MR prisindex för byggnader

4. Ekonomisk statistik i tolv länder

I detta kapitel redovisas hur produktionen av den ekonomiska statistiken är uppbyggd i Sverige och de elva länder, som utredningen har besökt under arbetets gång. Kapitlet inleds i avsnitt 4.1 med en samlad bild av vad utredningen har funnit vid sina studieresor. Därefter följer tolv avsnitt 4.2–4.13 med redogörelser för statistiksystemen i de tolv länderna. Det första länderavsnittet avser Sverige. Det finns med för att det skall vara lättare att förstå de följande elva avsnitten och för att utredningen i engelsk översättning skall bli mer användbar i andra länder. Uppgifter om befolkning och BNP avser 2001 och är hämtade från OECD:s publikation Main Economic Indicators, september 2002. Uppgifterna om BNP avser löpande priser omräknat till USD.

4.1. Samlad bild av den ekonomiska statistiken i de tolv länderna

Utredningen har i enlighet med sina direktiv besökt elva länder under arbetets gång för att studera hur de har organiserat sin verksamhet och för att få idéer till hur verksamheten skulle kunna förändras i Sverige. De elva länderna är Danmark, Finland, Norge, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Denna typ av lärande jämförelser (benchmarking) har varit en mycket viktig och värdefull del av utredningens arbete.

Utredningen har vid besöken koncentrerat sig på två frågor. Den första är de fem områden, som vid kartläggningen av användarnas behov av ekonomisk statistik framstod som särskilt angelägna att utveckla. Det gäller prismätningar för den privata tjänstesektorn, IT-statistik, input-output-statistik, kapitalstocksberäkningar och uppsnabbning av den ekonomiska statistiken. Den andra frågan är nationalräkenskaperna. Därutöver har utredningen samlat in infor-

mation om statistiksystemen i de olika länderna, det nationella statistikinstitutets plats och organisation, resurser för officiell statistik och nationalräkenskaper, hanteringen av produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn m.m.

Inriktningen vid studiebesöken har varit att få underlag för förbättringar av den svenska ekonomiska statistiken. Med denna inriktning framstår lätt den svenska ekonomiska statistiken i en ofördelaktig dager. På områden där Sverige har problem har andra länder kunnat lösa problemen. De andra länderna kan emellertid ha andra problem, som Sverige har funnit lösningar på. Det framgår inte av utredningens genomgång. Som framgår av redovisningen i kapitel 5, står sig den svenska ekonomiska statistiken relativt väl i en internationell jämförelse, samtidigt som det finns viktiga förbättringsområden.

Avsnittet inleds med två delavsnitt om resurser: ett för officiell statistikproduktion och ett om resurser för nationalräkenskaper. Det tar sedan upp vissa organisatoriska frågor som centraliserat/ decentraliserat statistiksystem, uppgiftsplikt och svarsprocent, intern organisation och analysverksamhet. Sist i avsnittet tas de statistikområden upp, som utredningen särskilt har fokuserat på: priser i tjänstesektorn, IT-statistik, input-output-statistik och kapitalstockar.

Resurser för statistikproduktion

Utredningen har gjort jämförelser av de resurser som avsätts för de nationella statistiksystemen i Sverige och i de övriga länder, som utredningen har besökt. Sådana jämförelser är förknippade med en hel del problem. Det har att göra med att de nationella statistiksystemen och redovisningsprinciperna skiljer sig åt mellan länderna.

Alla länder har inte något klart avgränsat som de benämner officiell statistik. De centrala nationella statistikinstitutens roll skiljer sig åt, en del länder har centraliserade och andra har decentraliserade statistiksystem. Omfattningen av den verksamhet vid det centrala nationella statistikinstitutet som avser annat än officiell statistik skiljer sig också. Statistiska centralbyrån är i detta sammanhang speciell genom att så stor del av intäkterna kommer från uppdrag. Vidare skiljer sig länderna med avseende på vilka resurser som ingår i redovisningen, exempelvis om intervjuare och resurser för folk-

räkning ingår eller inte i personalantalet och om lokalkostnader och lönebikostnader ingår i de redovisade kostnaderna.

Utredningen har i möjligaste mån tagit hänsyn till sådana skillnader för att få siffrorna jämförbara. I de redovisade uppgifterna om antalet anställda i de nationella statistikinstituten i tabell 4.1 ingår uppdragsfinansierade resurser och intervjuare. Däremot är resurser för folkräkning exkluderade liksom resurser för speciella verksamheter som kan förekomma i vissa nationella statistikinstitut. Sålunda har avseende resurser folkbokföring (Storbritannien) och högre utbildning (Frankrike) exkluderats. I uppgifterna i samma tabell om antalet anställda som arbetar med officiell statistik (eller motsvarande) ingår samtliga sådana resurser i respektive land, dvs. anställda dels i det nationella statistikinstitutet, dels resurser i andra myndigheter. Uppdragsfinansierad verksamhet i de nationella statistikinstituten har exkluderats liksom resurser för befolkningsräkning och speciella verksamheter (se ovan). Resurser utanför de nationella statistikinstituten har i vissa fall uppskattats av utredningen (se notapparaten till tabell 4.1).

Jämförelsen visar att resurserna för den officiella statistiken varierar mycket mellan länderna. Det beror dels på hur stort landet är, vilket har betydelse för möjligheterna att finansiera statistikverksamheten, dels på hur högt landet har prioriterat den officiella statistiken.

De studerade länderna kan indelas i fem grupper med avseende på storlek:

1. USA är störst med 285 miljoner invånare

2. Frankrike, Storbritannien och Tyskland med 60–82 miljoner invånare

3. Australien, Kanada och Nederländerna med 16–31 miljoner invånare

4. Sverige med 9 miljoner invånare

5. Danmark, Finland, Norge och Nya Zeeland med 4–5 miljoner invånare

I Sverige uppgick kostnaderna för SCB:s anslagsfinansierade verksamhet samt kostnaderna för officiell statistik vid de övriga 23 statistikansvariga myndigheterna till ca 620 miljoner kronor 2001, vilket motsvarar 0,27 procent av BNP. Denna verksamhet sysselsatte närmare 1 100 anställda, vilket motsvarar 0,12 anställda per tusen invånare, se tabell 4.1.

Tabell 4.1. Antal anställda för officiell statistikproduktion 2001

Antal

anställda nationellt statistiskt

institut

Antal

anställda

officiell

statistik

Befolk-

ning

Antal

anställda per tusen

invånare

Antal

anställda

NR

Sverige 1 369 1 094

(1)

8,9 0,12

38

Danmark 625

625

(2)

5,4 0,12

40

Finland 1 099 1 099

(2)

5,2 0,21

34

Norge 1 040 990 4,5 0,22

27

Frankrike 6 400 9 228 59,2 0,16 200

Storbritannien 3 957

(3)

6 122 59,8 0,10

85

Tyskland 2 700 9 000 82,3 0,11 110

Nederländerna 2 592 2 592 16,0 0,16

80

USA 13 907

(4,5)

38 000

(6)

285,0 0,13 100

Kanada 8 500

(7)

8 500

(2)

31,1 0,27 345

Australien 3 069

(4)

3 069

(2)

19,6 0,16

55

Nya Zeeland

965

(4)

965

(2)

3,9 0,25

42

1) Uppgiften är baserad på en uppskattning av kostnaderna för produktion av officiell statistik hos statistikansvariga myndigheter inkl. SAM och SCB (620 miljoner kronor). Detta har ställts i relation till hur många anställda SCB finansierade med sitt anslag 2001, under antagandet att statistikproduktionen är liknande vid de olika myndigheterna. 2) För dessa länder har antagits att det antal anställda som finansieras av uppdragsintäkter hos det nationella statistikinstitutet kan kvittas mot antalet anställda som tar fram officiell statistik hos andra producenter. 3) ONS, Storbritanniens nationella statistikinstitut, har utöver statistikproduktion även ansvar för folkbokföring. Denna personal är inte inkluderad här. 4) Dessa nationella statistikinstitut har personal anställd som arbetar med folkräkning. Dessa är inte inkluderade här. 5) Då USA inte har en enskild nationell statistikbyrå redovisas antalet anställda hos de tio dominerande producenterna av federal statistik. 6) Proportionen mellan anslag och anställda för de tio myndigheter där antal anställda är känt har använts för att skatta antalet anställda även hos de andra myndigheterna. Endast federala myndigheter med anslag större än $500 000 är inkluderade. 7) I siffrorna för Kanada väger antalet intervjuare och tillfälligt anställda särskilt högt.

USA är det land som satsar mest resurser totalt sett på nationell statistik. USA har ett decentraliserat statistiksystem med ett stort antal federala statistikmyndigheter, som är ansvariga för olika delar av den officiella statistiken. Totalt uppgick statistikanslagen år 2001 till 3 792 miljoner dollar, vilket motsvarar 0,38 procent av BNP och i svensk valuta 39 miljarder kronor. Uppskattningsvis sysselsätter hela statistiksystemet i USA omkring 38 000 anställda, vilket motsvarar 0,13 anställda per tusen invånare.

USA har således ungefär 60 respektive 35 gånger större resurser än Sverige för nationell statistik beroende på om man ser till budgeten eller antalet anställda (en ovanligt hög dollarkurs 2001 drar upp budgetsiffran för USA i kronor). Eller omvänt: Med 2–3 procent av resurserna i USA skall Sverige ta fram statistik som i stort sett behöver täcka samma områden.

I Frankrike, Storbritannien och Tyskland sysselsätts mellan 6 000 och 10 000 personer med officiell statistikproduktion. I nästa grupp varierar resurserna för statistikproduktion kraftigt från 2 600 i Nederländerna och 3 100 i Australien till 8 500 i Kanada inräknat drygt 2 000 intervjuare. I de mindre länderna (Danmark, Finland, Norge och Nya Zeeland) är mellan 600 och 1 100 personer sysselsatta med produktion av officiell statistik. I denna jämförelse hamnar Sverige lågt när det gäller resurser för officiell statistikproduktion. I antal anställda ligger Sverige på samma nivå som Norge och Finland, vilka är betydligt mindre länder. Bara Danmark har betydligt mindre resurser.

Den låga resursåtgången i Sverige kan möjligen ses som ett resultat av en allmänt effektiv förvaltningstradition i Sverige relativt många andra länder. Samtidigt omfattas jämförelsen av bl.a. övriga nordiska länder med en likartad tradition. Tillgången till administrativa data har stor betydelse för resursåtgången i statistikproduktionen. Sverige har god tillgång till registerdata vilket sparar resurser. Registerdata har emellertid störst betydelse i befolkningsstatistiken och mindre betydelse för den ekonomiska statistiken. I resursjämförelserna har befolkningsräkningar exkluderats.

Det finns skalfördelar i statistikproduktion. Särskilt gäller det urvalsundersökningar; det behövs inte ett så mycket större urval i ett större land än i ett mindre för att uppnå samma precision i skattningen. Det gör att resurserna för statistikproduktion som andel av landets totala resurser borde minska med landets storlek. Totalundersökningar är däremot resurskrävande i proportion till landets storlek. I realiteten är statistiksystemen uppbyggda av en

kombination av urvals- och totalundersökningar, vilket innebär att vissa skalfördelar finns. Ett visst samband av detta slag finns också när det gäller de studerade länderna, se diagram 4.1 och 4.2.

Diagram 4.1. Antal anställda per tusen invånare

Diagram 4.2. Befolkning och antal anställda per tusen invånare

0,00 0,05 0,10 0,15 0,20 0,25 0,30

KA NZ NO FI AU FR NL US SE DK DE UK

0,00 0,05 0,10 0,15 0,20 0,25 0,30

1

10

100

1 000

KA

FR

FI NO

SE

AU

NL

DK

NZ

DE

UK

US

Befolkning, miljoner (logaritm)

Anställda per tusen invånare

Landets prioriteringar av den officiella statistiken ger dessutom genomslag i hur mycket som satsas på detta område i förhållande till landets totala resurser. I förhållande till landets storlek tyder denna jämförelse på att Danmark, Sverige och Storbritannien samt i viss mån även Tyskland satsar särskilt lite på officiell statistik, medan Nya Zeeland, Norge och i synnerhet Kanada satsar särskilt mycket. Kanada ligger högst av alla länder med 0,27 anställda per tusen invånare. En jämförelse av kostnaderna för statistiksystemen i de studerade länderna ger en liknande bild. En sådan redovisning återfinns i SCB:s rapport Fördjupad prövning av den officiella statistiken, 2003-01-31.

För statsmakterna kan det naturligtvis inte vara ett mål att den officiella statistikproduktionen skall kosta så mycket som möjligt. Det är i stället vad man får ut av de resurser som satsas på officiell statistik som är det viktiga. Samtidigt finns det ett samband mellan hur mycket man satsar och vad man får ut. Det illustreras väl av att Kanada, som satsar mest i förhållande till landets storlek och i absoluta tal i stort sett lika mycket som de betydligt större länderna Frankrike och Tyskland och mer än Storbritannien, också är det land som framstår som det bästa landet när det gäller officiell statistik.

För att komma upp i nivå med Kanada i relativa termer skulle resurserna för officiell statistikproduktion i Sverige behöva 2–3dubblas och för att komma upp i nivå i absoluta termer skulle de behöva 8-dubblas.

Resurser för nationalräkenskaper

Även resurserna för nationalräkenskaper varierar påtagligt. De fyra stora länderna (USA, Frankrike, Storbritannien och Tyskland) har mellan 85 och 200 anställda vid nationalräkenskaperna. Kanada sticker ut som speciellt land även i detta avseende med 345 anställda. De andra två länderna i denna storleksgrupp (Australien och Nederländerna) har 55 respektive 80 anställda vid nationalräkenskaperna. I de små länderna (Danmark, Finland, Norge och Nya Zeeland) varierar resurserna från 27 personer i Norge till mellan 34 och 42 personer i de övriga tre länderna, se diagram 4.3.

Diagram 4.3. Antal anställda vid nationalräkenskaperna

Storleksfördelarna är än mer påtagliga när det gäller nationalräkenskaper än när det gäller statistik generellt. Alla länder behöver göra i stort sett samma typ av grundläggande beräkningar. Därmed behöver en mindre andel av landets resurser användas för att ta fram dessa grundläggande beräkningar ju större landet är. Därutöver kan man göra kompletterande beräkningar och rapporter på olika områden. Det kan gälla satelliträkenskaper, kapitalstocksberäkningar och produktivitetsanalyser. Vidare kan man vara mer eller mindre ambitiös när det gäller kvaliteten i beräkningarna, analysen av dem och utvecklingsarbetet. Medan resurserna för officiell statistik varierar från 1 till 60 så varierar resurserna för nationalräkenskaper från 1 till 13 eller bortsett från Kanada från 1 till 7.

Även i detta fall är resurserna i Sverige, med knappt 40 anställda vid nationalräkenskaperna, närmast jämförbara med dem i gruppen små länder.

Vad som kan vara en rimlig nivå är förstås svårt att uttala sig om. Några länder som framstår som föredömen i olika avseenden är naturligtvis Kanada (bäst i utredningens revideringsstudie, bra rapporter om kapitalstockar, produktivitetsutveckling m.m.), USA (snabbast, systematiska och regelbundet publicerade revideringsstudier, bästa teoretiska nivå och samarbete med forskningen) och Storbritannien (snabbast i Europa). Samtliga har betydligt större resurser än Sverige.

0 50 100 150 200 250 300 350 400

KA FR DE US UK NL AU NZ DK SE FI NO

Organisation

De nationella statistiksystemen är olika i de länder utredningen har besökt. De skiljer sig med avseende på grad av centralisering, förekomsten av en regional organisation m.m.

Några länder har i huvudsak centraliserade nationella statistiksystem. Det gäller de mindre länderna Danmark, Norge och Nya Zeeland och de medelstora länderna Australien, Kanada och Nederländerna. Andra länder har ett mellanting mellan ett centraliserat och ett decentraliserat system med en central nationell statistikmyndighet, som svarar för en stor del av den officiella statistiken, och ett antal andra myndigheter, som producerar delar av den officiella statistiken. Det gäller Finland och Sverige samt Frankrike och Storbritannien. USA har ett decentraliserat statistiksystem med ett stort antal myndigheter, som är ansvariga för olika delar av den officiella statistiken. Det finns ingen dominerande myndighet men väl en centralt placerad samordningsfunktion.

Tyskland har ett ämnesmässigt centraliserat nationellt statistiksystem, men en omfattande regional organisation. Det finns en federal myndighet, som producerar statistik för Tyskland som helhet baserad på statistik från 16 delstatsmyndigheter och ca 100 självständiga myndigheter på kommunal nivå. Även andra länder har regionala organisationer. Det gäller Australien, Frankrike, USA och Kanada. Flera länder har ingen regional organisation, men väl kontor dels i huvudstaden, dels på en eller ett par andra orter. Det gäller Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Storbritannien och Sverige. Bara Danmark och Finland har fördelen av att ha all personal samlad på en ort.

Det anses allmänt i internationella statistikkretsar vara en fördel med ett centraliserat statistiksystem med en nationell statistikmyndighet som ansvarig för den officiella statistiken. Det ger en bättre jämförbarhet mellan olika statistikområden, bättre möjligheter att samutnyttja insamlade data och ett starkare oberoende för och därmed tilltro till statistiken. Australien och Kanada är exempel på länder med centraliserade statistiksystem och stark ställning inom landet för det nationella statistikinstitutet. Å andra sidan visar genomgången ovan att länderna har valt olika organisationer för sina nationella statistiksystem. Som nationellt statistikinstitut får man anpassa sig till de givna förutsättningarna och göra det bästa av situationen.

Länderna skiljer sig också med avseende på huruvida datainsamlingen är förknippad med uppgiftsplikt. I Sverige råder uppgiftsplikt för företag och organisationer på de områden som ingår i den officiella statistiken, däremot inte på områden som inte ingår i den officiella statistiken och inte för individer. Det är bara i samband med folk- och bostadsräkningar som uppgiftsplikt för individer har förekommit, men det är nu länge sedan en sådan gjordes. Det är naturligtvis lättare att nå en hög svarsandel i undersökningar med uppgiftsplikt, vilket illustreras av att det i Sverige finns en markant skillnad i svarsbenägenhet mellan undersökningar med och utan uppgiftsplikt.

De flesta länder har uppgiftsplikt för företag och organisationer när det gäller att lämna uppgifter till den officiella statistiken. Ett undantag är USA där uppgiftsplikt råder för den årliga statistiken men inte för den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Det har medfört att statistikmyndigheterna lägger ner mycket arbete på kontakter med företagen för att få en bra kvalitet på indata och en hög svarsandel. De lyckas också därigenom uppnå en relativt hög svarsandel, typiskt ca 80 procent.

Det skiljer också mycket mellan länder huruvida de utnyttjar de möjligheter som finns att använda medel som vitesförläggande m.m. för att få in uppgifter från företag och organisationer. I Sverige är det relativt ovanligt att SCB tillämpar vitesföreläggande. Man använder i stället mjukare metoder som påminnelser och övertalning för att få in uppgifterna. Ett exempel på motsatsen är Danmark där Danmarks statistik systematiskt tillämpar sin rätt att bötfälla de företag som inte lämnar uppgifter i tid. Svarsprocenten är också mycket hög, 95–100 procent.

I vissa länder råder det uppgiftsplikt även för individundersökningar. Det gäller exempelvis i Nya Zeeland där alla undersökningar, som Statistics New Zealand (SNZ) genomför, är förknippade med uppgiftsplikt. Det gäller även sådana som SNZ utför på uppdrag. Å andra sidan är det relativt ovanligt att SNZ åtar sig att genomföra undersökningar på uppdrag. Ett annat exempel är Norge där uppgiftsplikt råder för arbetskraftsundersökningarna men inte för andra urvalsundersökningar på individområdet. Folk- och bostadsräkningar är i alla länder förknippade med uppgiftsplikt.

Den interna organisationen vid de nationella statistikinstituten varierar mycket mellan länderna, så mycket att det inte är lätt att finna några gemensamma drag. Ofta finns det emellertid en avdelning för ekonomisk statistik och en för social statistik. Sverige skiljer sig från de flesta andra länder genom att det vid SCB finns

en avdelning för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik. Det torde avspegla den starka ställning arbetsmarknadsfrågorna av tradition har haft i det svenska samhället och den väl utvecklade statistiken på detta område.

En annan skillnad av mer principiellt slag är huruvida de nationella statistikinstituten är organiserade efter ämnesområde eller efter delprocesser i statistikproduktionen. I Sverige är SCB i huvudsak organiserat efter ämnesområde. Varje statistikprogram (enhet) är i princip ansvarigt för produktionen av en viss statistikprodukt från datainsamling till publicering. En sådan organisation kallas stove pipe-organisation.

Vissa delar av verksamheten vid SCB är emellertid organiserade efter delprocesser. Det gäller exempelvis intervjuarbetet, som sköts av en särskild intervjuenhet, och en del av insamlingen av enkätdata på individområdet, som på uppdragsbasis sköts av en särskild enkätenhet. Det gäller också publiceringsverksamheten inklusive webbplatsen, som sköts av en särskild informations- och publiceringsenhet. Motsvarande processorganisation finns inte när det gäller företagsstatistiken.

Flera länder har en processorganisation eller går för närvarande över till en sådan. Det gäller exempelvis Kanada, Nya Zeeland och Storbritannien, som länge har haft en sådan organisation, där särskilda avdelningar eller enheter svarar för insamlingen av data för hela statistikmyndighetens behov och andra svarar för bearbetning och publicering. Det gäller också Australien och Nederländerna, som nyligen har övergått till en processorganisation. Även Norge har en processorganisation. I länder med en processorganisation finns ofta särskilda enheter för kontakter med och kunskaper om stora företag och samlade resurser för att utveckla metoder för elektronisk insamling m.m.

En annan sak som skiljer sig mellan de nationella statistikinstituten är i vilken utsträckning de ägnar sig åt analys av den statistik de producerar. I detta avseende är Sverige speciellt. Analysverksamheten är svagt utvecklad vid SCB. På några områden, t.ex. demografi och levnadsförhållanden, finns en viss analyskapacitet. På den ekonomiska statistikens område har det förekommit väldigt lite analys. Analys och prognoser av den svenska och internationella utvecklingen sker istället vid Konjunkturinstitutet. Under utredningens arbete har emellertid en analysfunktion inrättats vid Avdelningen för ekonomisk statistik för att stärka denna typ av verksamhet.

De flesta länder ägnar betydligt mer resurser vid de nationella statistikinstituten åt analys än vad Sverige gör. Australien, Frankrike, USA, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland och Storbritannien har särskilda enheter för analys. Vid dessa görs rapporter om t.ex. den ekonomiska utvecklingen och produktivitetsutvecklingen. I USA förekommer ett omfattande samarbete och utbyte med forskningen. I Frankrike ingår till och med en organisation för utbildning i statistik och ekonomi som en del av det nationella statistikinstitutet. Däremot är Tyskland mer inriktat på att enbart producera statistik.

Bland de nordiska grannländerna är det främst Norge, där Statistisk sentralbyrå har en särskild forskningsavdelning, som ägnar mer betydande resurser åt analysverksamhet och bland annat utarbetar prognoser avseende den ekonomiska utvecklingen. Vid Danmarks statistik finns en god nationalekonomisk kompetens och en viss modell- och prognosverksamhet.

Särskilda områden

Priser i tjänstesektorn är ett av de områden som utredningen särskilt har intresserat sig för. Innan utredningen påbörjades ägnades knappt några resurser vid SCB åt att utveckla producentprisindex för tjänster. Under utredningens gång har emellertid resurserna på detta område kunnat ökas väsentligt. Vidare har initiativ tagits till en kartläggning av arbetet i de nordiska länderna och till en gemensam arbetsgrupp för EU och OECD för att driva på det internationella samarbetet.

Alla länder har problem med att få fram bra prisindex för tjänster och de flesta länder arbetar för att hantera problemet. Det är viktigt att utvecklingen på området samordnas internationellt. Annars uppstår än större problem än för närvarande med jämförbarheten mellan länder som tillämpar nya typer av index och länder som använder traditionella metoder för deflatering av tjänstproduktion.

Sådana problem finns redan i dag, särskilt när det gäller ITrelaterade tjänster. I ett underlag, som har tagits fram vid Australian

Bureau of Statistics (ABS) visas exempelvis att de prisindex som används för investeringar i IT-mjukvara skiljer sig kraftigt mellan länderna. Australien och Sverige utgör extremerna; Australien redovisar en prisminskning med drygt 25 procent och Sverige en prisökning med knappt 30 procent för perioden 1995–2000.

Utvecklingen på detta område har kommit längst i USA. Där finns ett omfattande samarbete med forskningen för att utveckla prisindex för tjänstesektorer. Det är kopplat till möjligheterna att bättre mäta produktivitetsutvecklingen i tjänstesektorn och därmed i hela ekonomin samt till diskussionen om den nya ekonomin. Andra länder som har kommit långt i detta avseende är Australien och Storbritannien. Några länder har inte påbörjat något särskilt arbete på området och har för närvarande inga planer på att göra det. Det gäller exempelvis Danmark.

Ett annat område som utredningen har ägnat särskilt intresse är

IT-statistik. I Sverige kom utvecklingen på detta område av sig i mitten av 1990-talet i samband med den statistikreform som då genomfördes. Resurser för att ta fram IT-statistik togs bort från

SCB:s anslag och ingen myndighet gavs statistikansvar för området. Sedan dess har Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) på regeringens uppdrag utrett den framtida IT-statistiken och lämnat en rapport till regeringen. Frågan om ansvar och resurser för IT-statistik bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Många länder har prioriterat utvecklingen av IT-statistik och tar fram särskilda publikationer om IT-produktion, IT-användning, ehandel m.m. Det gäller exempelvis Danmark. Däremot är det mer ovanligt att IT-statistiken systematiskt knyts till nationalräkenskaperna.

Ytterligare en fråga som utredningen har fokuserat på vid studiebesöken i andra länder är input-output-statistik. I Sverige uttrycktes mycket kritik vid utredningens intervjuer över bristen på inputoutput-statistik. Det berodde främst på att sådan statistik inte hade publicerats på senare år, vilket i sin tur hade att göra med att de nya datasystem som behövdes för att ta fram statistiken i den nya clientserver-miljön efter millennieskiftet inte hade utvecklats. De flesta länder tar regelbundet fram input-output-statistik som också publiceras.

Även när det gäller statistiken över kapitalstockar framfördes stark kritik vid intervjuerna med statistikanvändarna. Även i detta fall bottnade kritiken i bristen på publicerade data, vilken i sin tur hade att göra med att datasystemen inte hade utvecklats. De flesta länder tar även fram kapitalstocksberäkningar regelbundet. Statistics

Canada är det statistikinstitut, som gör mest på detta område. Det finns en särskild enhet för investeringar och kapitalstockar med ca 40 anställda. Den tar fram rapporter med långa tidsserier med

kapitalstockar i löpande och fasta priser baserade på fyra olika metoder för kapitalförslitning för ett stort antal kapitaltillgångar, branscher och geografiska områden.

4.2. Sverige

Sverige har ett decentraliserat statistiksystem med Statistiska centralbyrån (SCB) som samordnande myndighet. Totalt finns 24 statistikansvariga myndigheter. SCB har samordningsansvaret för den officiella statistiken och för internationell rapportering. SCB ansvarar i ekonomiska termer för 62 procent av den officiella statistiken och producerar 88 procent av den. SCB ansvarar för huvuddelen av den ekonomiska statistiken.

SCB gör befolknings- och arbetskraftsprognoser, men bedriver för övrigt inte utåtriktad analys- eller prognosverksamhet i någon högre grad. En ny funktion för analyser vid SCB startade emellertid 2001, med inriktning på att analysera och utveckla den ekonomiska statistiken.

På SCB arbetar 1 400 personer, varav 150 är intervjuare. SCB finns på två orter: Drygt 50 procent av personalen arbetar i Örebro och knappt 40 procent i Stockholm. Ca 55 procent har akademisk utbildning. Ca 1 100 personer arbetar med den officiella statistiken i de statistikansvariga myndigheterna.

Den ekonomiska statistiken

SCB består av fyra ämnesavdelningar: arbetsmarknad och utbildning, befolkning och välfärd, ekonomisk statistik samt miljö och regioner. Vid avdelningen för ekonomisk statistik arbetar ca 300 personer. Avdelningen är uppdelad i nio statistikprogram: nationalräkenskaper, industri, tjänstenäringar, finansmarknad, priser, industriindikatorer, utrikeshandel, forskning och informationsteknik samt offentlig ekonomi. Dessutom finns enheter/program för statistiska metoder, företagsregister, analyser och IT samt en ledningsgrupp. Vid andra avdelningar på SCB produceras ekonomisk statistik över sysselsättning och löner, inkomster och förmögenheter för individer och hushåll samt boende och byggande.

Medlingsinstitutet ansvarar för löner och arbetskostnader, Finansinspektionen för finansmarknadsstatistik, Institutet för tillväxtpoli-

tiska studier för internationella företag, nyetableringar och konkurser, Riksgäldskontoret för den statliga upplåningen och statsskulden, samt Ekonomistyrningsverket för taxering och utfallet av statsbudgeten. Konjunkturinstitutet har ansvaret för hushållens inköpsplaner och konjunkturbarometern. Riksbanken ansvarar för betalningsbalansen och delar av finansmarknadsstatistiken.

I Sverige har frågan om vilken myndighet som skall ha samordningsansvar för IT-statistiken varit oklar under flera år. SCB har ändå publicerat uppgifter om hushållens användning av IT m.m. delvis som uppdrag. Som underlag för NR är primärstatistikens uppgifter om produktion, förbrukning och förädlingsvärde vad gäller IT-området delvis tillgodosedda, men det saknas uppgifter om exempelvis produktionsfaktorer som kan relateras till IT, investeringar i IT, prisindex för IT-produkter m.m.

I dagsläget finns prisindex för knappt hälften av den privata tjänstesektorn. Löpande produceras tjänsteprisindex för sju branscher: hotell, flygresor, uthyrning av kommersiella lokaler, telekommunikationer, biluthyrning, datakonsulter och övriga databehandlingstjänster samt arkitekttjänster. Under 2002 pågår arbete för att utveckla prisindex för postbefordran, juridisk och ekonomisk konsultverksamhet samt arkitekt- och teknisk konsultverksamhet. Index för telekommunikationer ses över. Under 2003 planeras arbete inom finansiella tjänster, försäkringstjänster och reklam. Index inom uthyrnings- och fastighetsförmedlingsbranschen kommer att kompletteras. Totalt arbetar drygt tre årspersoner med tjänsteprisindex.

Vad gäller snabbhet uppfyller Sverige inte kraven enligt EMU

Action plan på flera områden. Den benchmarkingstudie som genomförts av EU visar å andra sidan att svensk statistik hävdar sig väl i ett europeiskt perspektiv när det gäller snabbhet. Länder som Storbritannien och Tyskland har dock snabbare statistik. Den svenska statistiken ligger också långt efter den amerikanska i aktualitet.

Nationalräkenskaper

Vid nationalräkenskaperna (NR) i Sverige arbetar knappt 40 personer. Personalen är indelad i grupper efter olika ämnesområden och arbetar med både kvartals- och årsberäkningarna. Arbetet med tillgångs- och användningstabeller (T/A-tabeller) är integrerat i de löpande beräkningarna av BNP. Särskilda beräkningsområden, såsom kapitalstockar och satelliträkenskaper, ligger också integrerade

inom NR:s löpande arbete. Det finns satelliträkenskaper för turism, regionala räkenskaper m.m.

Årliga T/A-tabeller tas fram för ca 135 branscher i näringslivet och ca 400 produktgrupper. Tabellerna enligt ESA95 täcker perioden 1993–2000. Användningssidan är uppdelad på över 400 användningsområden. Under 2003 skall en ny input-output-matris för år 1995 tas fram och levereras till Eurostat. I/O-tabellerna görs till baspris och i löpande priser för 60 produktgrupper och 60 branscher. Motsvarande I/O-tabeller avseende år 2000 skall levereras till Eurostat i slutet av 2003.

De senaste årens kapitalstocksberäkningar har främst använts för interna behov och har inte publicerats. Fullständiga beräkningar uppdelade på branscher samt institutionella sektorer har skjutits på framtiden. Under 2003 skall emellertid nya kapitalstocksberäkningar publiceras för ett 80-tal branscher, avseende perioden 1993– 2001. Äldre tidsserier avser dels 1950–1984, dels 1980–1995. Under 2003 påbörjas ett flerårigt arbete med att förbättra dataunderlaget avseende nivåer och omklassificeringar för olika branscher och sektorer. Nya beräkningar av nationalförmögenheten kommer också att göras.

De svenska nationalräkenskaperna beräknar BNP i ett system av T/A-tabeller i både löpande och fasta priser. De kvartalsvisa BNPberäkningarna stäms av på en mer aggregerad nivå än årsräkenskaperna. Huvudansatsen i BNP-beräkningarna ligger på användningssidan, eftersom det där finns relativt väl utbyggd och detaljerad statistik. Med andra ord styr användningssidan normalt i högre grad än produktionssidan, när avstämningen görs och BNP beräknas.

Definitioner och begrepp i de svenska nationalräkenskaperna är i stort sett i enlighet med det nya nationalräkenskapssystemet SNA93/ESA95. Det finns tidsserier från och med år 1993 på detaljerad nivå, och på mer aggregerade nivåer från och med år 1980.

Årsräkenskaperna bygger ofta på annan, mer komplett och definitiv statistik och är mer detaljerade än kvartalsräkenskaperna. Då nya årsräkenskaper har tagits fram anpassas kvartalsräkenskaperna till de nya beräkningarna bakåt i tiden.

Publiceringen av kvartal 1, 3 och 4 görs normalt 66–67 dagar efter kvartalsskiftet. För andra kvartalet publiceras en snabbversion efter 39 dagar medan den ”vanliga” versionen kommer efter 88 dagar. Årsräkenskaperna publiceras i slutet av november.

Revideringar i nationalräkenskaperna för längre tidsperioder bakåt i tiden sker med ojämna mellanrum. Det nya systemet, dvs.

ENS 95, infördes i Sverige 1999. Stora revideringar brukar man informera om, men normalt ges ingen löpande information om hur revideringarna sett ut bakåt i tiden.

Ännu finns ingen snabbindikator för BNP-tillväxten. Däremot produceras vid SCB ett aktivitetsindex, som har som syfte att vara en månadsindikator för BNP-förändringen i fasta priser.

Övriga frågor

Totalt arbetar närmare 40 personer med prisindex, merparten med KPI. Sju årspersoner arbetar med PPI. Månadsvis samlas in knappt 4 000 prisuppgifter från ungefär 1 100 företag, med uppdelning på hemmamarknadspriser, exportpriser och importpriser. Uppgifterna publiceras omkring 25 dagar efter månadsskiftet. Hälften av uppgifterna samlas in via knapptelefon (TDE) och flertalet av de övriga med hjälp av skyttelblanketter. Hedoniska index används för kläder i KPI och för persondatorer i importprisindex.

SCB övergick 1999 till att använda säsongrensningsmetoden TRAMO/SEATS för NR. Den skall successivt införas även i andra statistikprodukter. En till två personer arbetar med säsongrensning och utveckling på området. Förutom säsongrensade serier tar man även fram trendskattningar för ett antal tidsserier, som finns tillgängliga på SCB:s webbplats under ingången Sveriges ekonomi.

Statistik över produktivitetsutvecklingen publiceras inte av SCB. Användarna kan dock få hjälp med detta av nationalräkenskaperna eller själva göra egna produktivitetsberäkningar utifrån nationalräkenskapernas uppgifter om produktion och arbetade timmar. I brist på information om produktionsvolymen för offentliga tjänster på detaljerad nivå i offentlig sektor har hittills antagits att förändringen i förädlingsvärdet är lika med förändringen av sysselsättningen i timmar.

All officiell statistik finns tillgänglig utan kostnad på SCB:s webbplats och i SCB:s databaser. Alla publikationer läggs ut i PDF-format på webbplatsen. Antalet s.k. hits på webbplatsen uppgick till 72 miljoner och antalet unika besök till 2,1 miljoner år 2002.

Statistiksystemet i Sverige

Grundläggande data 2001: Befolkning: 8,9 miljoner, BNP: USD 209,8 miljoner. Chef för Statistiska centralbyrån: Generaldirektör Svante Öberg. Historia: Första folkräkningen ägde rum 1749 och 1858 blev SCB en egen myndighet. Karaktäristika: Statistikansvaret är uppdelat på 24 myndigheter.

SCB är samordningsmyndighet och har ansvar för 62 procent och producerar 88 procent av den officiella statistiken.

Ansvarsfördelning: SCB är en myndighet som sorterar under Finansdepartementet. Svenska myndigheter är självständiga gentemot departementen. Ledning: SCB leds av en generaldirektör och en överdirektör. En gång i månaden sammanträder verksledningen som också inkluderar avdelningscheferna och cheferna för de centrala enheterna. Organisation: SCB består av fyra ämnesavdelningar: ekonomisk statistik, arbetsmarknad och utbildning, befolkning och välfärd samt miljö och regioner. Under avdelningarna finns ca 40 statistikprogram. Dessutom finns enheter för metod och IT, ekonomi, personal, information och publicering, intervjuer, ledning och en enhet för internationell konsultverksamhet. Finansiering: De totala intäkterna för SCB är ca SEK 800 miljoner, varav ca hälften är uppdrag. Av uppdragsintäkterna kommer drygt 40 procent från andra statistikansvariga myndigheter. Kostnaderna för den officiella statistiken uppgår till ca SEK 620 miljoner. Prispolicy: All officiell statistik finns tillgänglig utan kostnad på

SCB:s webbplats och i databaser.

Personal: Antalet anställda på SCB är ca 1 400, varav ca 150 är fältintervjuare. Ca 700 arbetar i Örebro och ca 550 i Stockholm. Andelen akademiker är ca 55 procent. Ca 1 100 personer arbetar med den officiella statistiken i de statistikansvariga myndigheterna.

4.3. Danmark

Danmark har ett centraliserat statistiksystem där Danmarks Statistik ansvarar för produktionen av nästan all offentlig statistik, vilken finansieras med statliga medel. Därutöver finns en uppdragsbaserad verksamhet som utgör knappt 1/3 av statistikbyråns totala verksamhet. Danmarks Statistik samordnar övrig statistikproduktion i Danmark.

Danmarks Statistik har ingen egen prognosverksamhet inom avdelningen för ekonomisk statistik. Däremot har avdelningen byggt upp makromodellen ADAM, som används av flera viktiga användare, som exempelvis Økonomiministeriet, Finansdepartementet och Dansk Industri. Det finns ett begränsat utrymme för analyser vid Danmarks Statistik utifrån den ekonomiska statistiken.

Danmarks Statistik har 625 anställda. I förhållande till befolkningen ligger antalet anställda betydligt under genomsnittet för de studerade länderna. Antalet anställda har ökat under senare år, bl.a. för att klara EU-anpassningen av statistiken, men ifjol har beslut fattats om en neddragning med ca 15 procent under fyra år fram till 2006 av de årsarbeten som finansierats via anslag från statsbudgeten.

Den ekonomiska statistiken

Vid avdelningen för ekonomisk statistik arbetar knappt 150 personer. Statistiken omfattar nationalräkenskaper, offentliga finanser och kreditmarknad, prisstatistik, utrikeshandel, miljö och energi samt ekonomiska modeller. De danska nationalräkenskaperna använder löneindex i viss utsträckning för deflatering av tjänstebranscher. Metoden har kritiserats även i Danmark, särskilt beträffande användningen på ITområdet. Danmarks Statistik använder i stället USA:s prisindex för deflatering av de hårdvaror som produceras i eller importeras till landet. Det motiveras med att Danmark så gott som uteslutande importerar dessa varor. För mjukvaror används en sammanvägning av prisindex för hårdvaror och löneindex.

Tidigast under 2003–2004 kan Danmarks Statistik få resurser för att ta fram och utveckla tjänsteprisindex. Dessförinnan vill statistikbyrån lägga mer resurser på att förbättra producentprisindex.

Det är stor efterfrågan på IT-statistik i Danmark och det saknas sådan statistik som efterfrågas. Danmarks Statistik har ansvar för att ta fram IT-statistiken och har påbörjat ett projekt för att bestämma vilken IT-statistik som bör tas fram. Finansieringen för detta kommer från olika departement. Enheten (”kontoret”) för Tjänstenäringar och IT-statistik vid Danmarks Statistik ansvarar för undersökningar och publikationer med IT-statistik. Enheten samarbetar med nationalräkenskaperna och använder input-output-tabeller för olika beräkningar avseende IT-produkter och IT-tjänster.

Danmarks Statistik genomförde under 2001 en uppsnabbning av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna, från 85–90 dagar mellan kvartalets slut och publiceringen ned till 60 dagar. Den snabbare versionen redovisar nationalräkenskaperna på mer aggregerad nivå. En mer detaljerad redovisning publiceras numera 95 dagar efter det aktuella kvartalet.

Statistiken över utrikeshandeln snabbades upp en månad, och publiceras 40 dagar efter referensperioden. Statistiken över utrikeshandeln med tjänster är primärt baserad på statistiken över utlandsbetalningar från Danmarks Nationalbank, och är tillgänglig efter ca 30 dagar. En ändring av finanslagen medförde vidare att momsinbetalningarna för stora företag skall göras per månad. Därmed kan nationalräkenskaperna använda momsuppgifter även för det första preliminära kvartalsutfallet.

Nationalräkenskaper

Nationalräkenskaperna berör tre enheter vid den ekonomiska avdelningen - Nationalräkenskaperna, BNI samt Finanser och Priser. Denna organisation har funnits sedan 1995. Det finns ingen särskild analysfunktion, men däremot en modellgrupp, som arbetar med prognosmodellen ADAM, som Danmarks Statistik också säljer till externa användare. Den delfinansieras av de största användarna bland statliga myndigheter, dvs. Finansministeriet och Økonomiministeriet. I denna grupp och inom nationalräkenskaperna finns experter på input-output-systemet.

Miljöräkenskaperna utgör sedan 1996 en sektion på tre personer inom nationalräkenskaperna. Arbetet med att ta fram miljöräkenskaperna sköts löpande i direkt anslutning till arbetet med inputoutput-tabellerna. Miljöräkenskaperna deltar i nationalräkenskaper-

nas avstämning inom input-output-systemet. Miljöräkenskaperna har en eftersläpning på ca 16 månader.

Vid enheten för nationalräkenskaper arbetar relativt många ekonomer. Av de drygt 30 anställda finns 17 ekonomer samt 2 programmerare och 4 studenter. Flera av cheferna för andra statistikområden är rekryterade från nationalräkenskaperna.

Danmarks Statistik har den mest detaljerade varugruppsindelningen vad gäller input-output-tabeller bland samtliga EU-länder.

Danmarks I/O-tabeller täcker ca 2 300 varor och drygt 400 tjänster. Samma produktnomenklatur används för produktionen som för utrikeshandeln. Nya I/O-tabeller tas fram tre veckor efter de definitiva årsräkenskaperna, som i sig tas fram med knappt tre års eftersläpning. Årsvisa och över tiden jämförbara I/O-tabeller i löpande och fasta priser finns från och med 1966 och framåt.

Det finns en stark koppling mellan I/O-systemet och de löpande beräkningarna av nationalräkenskaperna. Sedan år 2000 undersöks industrins insatsstruktur årligen. Uppgifterna om produktion och förbrukning uppdateras då på detaljerad nivå. För övrigt görs särskilda undersökningar för hushåll (hushållsbudgetundersökningar). Importandelarna på användningssidan bygger på olika antaganden, som i sin tur utgår från importandelar på produktionssidan i I/Osystemet. Danmarks Statistik anser att arbetet med att ta fram I/Otabellerna underlättas av att informationen är så detaljerad på produktnivå.

BNI-enheten vid Danmarks Statistik beräknar kapitalstockar och, med början år 2001, årliga finansiella konton på institutionell nivå och finansiella ställningskonton. Tidigare låg enheten integrerad i nationalräkenskaperna, men är sedan våren 2000 en fristående enhet. BNI-enheten beräknar kapitalstockar för 53 branscher och ett större antal produkter i löpande och fasta priser (1995 års priser). Kapitalstocksberäkningarna är konsistenta med investeringsserierna. Det finns tidsserier från och med 1966, tillgängliga på webbplatsen. Nya kapitalstockar publiceras med lite över ett års eftersläpning.

BNI-enheten använder olika avskrivningstider för olika branscher. Avskrivningstiderna har stämts av mot empiriskt material samt de avskrivningstider som används i andra länder. Avskrivningstiderna uppdateras löpande, med fokusering på de viktigaste områdena, såsom byggnader, bostäder, datorer och mjukvaror. För egenproducerade mjukvaror används en avskrivningstid på 6 år, för köpta mjukvaror 4 år och för datorer 5 år. Andra länder använder i det här avseendet något längre avskrivningstider än Danmark. Finansiella

transaktions- och ställningskonton täcker åren tillbaka till 1995. De offentliggörs med en eftersläpning på ca 13 månader.

Både kvartals- och årsräkenskaperna bygger på detaljerade ”varubalanser” över produktion och användning. Arbetet baseras dels på automatiserade kontrollsystem samt en manuell process, varav en rimlighetsbedömning spelar en väsentlig roll, dels på avstämning mot information från olika källor, t.ex. momsstatistiken respektive detaljhandelsstatistiken. Då det uppstår en residual mellan produktions- och användningssidan delas i kvartalsräkenskaperna normalt differensen upp med hälften på respektive del. I de årliga räkenskaperna görs normalt en mer ingående undersökning av orsakerna till differenserna.

Nationalräkenskaperna kan ibland få värdefull feedback från användarna av ADAM. Inkonsistenser i primärstatistiken har ibland upptäckts med hjälp av modellen.

Nationalräkenskaperna kan göra undantag från sin revideringspolicy om det har kommit in nya uppgifter som kraftigt påverkar BNP. En målsättning är att revideringarna i genomsnitt skall understiga 0,6 procentenheter av BNP-tillväxten. Nationalräkenskaperna följer sina egna revideringar löpande. De planerar att publicera information om revideringar, t.ex. i pressmeddelanden. Dessutom kommer de sannolikt att informera om osäkerheten i statistiken, bl.a. hur stor andel av en uppgift som bygger på ”estimering” utifrån preliminära uppgifter.

För att öka tillförlitligheten i nationalräkenskaperna planerar

Danmarks Statistik att bygga upp tidsserier över preliminära utfall och definitiva utfall i primärstatistiken. Därmed skall de kunna följa revideringarna löpande och identifiera var svagheter normalt ligger. Revideringarna i primärstatistiken kan då jämföras med motsvarande i nationalräkenskaperna. Därmed erhålls ett mått på hur stor del av revideringarna i nationalräkenskaperna, som kan hänföras till revideringar i primärstatistiken. Informationen kan även komma att utgöra ett viktigt underlag för beslut om var det finns störst behov av utvecklingsinsatser inom primärstatistiken.

Enligt Danmarks Statistik är det viktigt att kunna frikoppla personal från det löpande arbetet för exempelvis tillbakaskrivningar. 1993 startade Danmarks Statistik ett revideringsprojekt, som pågick i ca fem år, för att räkna fram långa tidsserier från 1966. Samtidigt inarbetades en ny branschnomenklatur samt gjordes basårsbyte. I samband med övergången till de nya nationalräkenskaperna (ENS 95) år 1997 gjordes tillbakaskrivningar i en första omgång för peri-

oden 1988–1992. Under 1998–1999 genomfördes ett nytt projektarbete med att räkna om tidsserier för perioden 1966–1987. Arbetet omfattade 130 branscher, enligt indelningen i input-output-tabellerna, och tog två år att slutföra för en från det löpande arbetet med nationalräkenskaperna fristående grupp.

Övriga frågor

Detaljerad statistik tas fram för den offentliga sektorns verksamhet, vilket underlättas av de detaljerade input-output-tabellerna. Ett omfattande utvecklingsarbete bedrivs för att ta fram kvartalsräkenskaper för den offentliga sektorn.

Nationalräkenskaperna har under senare år visat en produktivitetstillväxt för offentlig sektor på ca en procent per år. Produktivitetsökningen förklaras av förändringar i sammansättningen av personal t.ex. av att fler akademiker med högre lön anställts, vilket antas motsvara en ökning av produktiviteten. Vid nationalräkenskaperna anser man att det inte finns någon bra lösning på att mäta produktiviteten inom offentlig sektor. De alternativa metoder som hittills har testats är alldeles för skakiga och skulle kunna ge konstiga resultat i nationalräkenskaperna.

Under 2003 planerar BNI-enheten att beräkna och publicera arbetsproduktivitet branschvis med tidsserier från och med 1966. Med början 2003 kommer även årlig statistik över total faktorproduktivitet att tas fram och publiceras.

Svarsprocenten från företag är hög, 95–100 procent. Statistikbyrån har inte märkt någon försämring under senare år. Företagen får vanligen någon form av återkoppling till resultaten av enkätundersökningarna. Danmarks Statistik planerar att satsa mer resurser på detta. Man tillämpar systematiskt sin rätt att bötfälla de företag som inte lämnar uppgifter i tid. För hushåll, vars deltagande i undersökningarna alltid är frivilligt är svarsprocenten för hushållsbudgetundersökningen ca 60 procent och för arbetskraftsundersökningen ca 70 procent.

Statistiksystemet i Danmark

Grundläggande data 2001: Befolkning: 5,4 miljoner, BNP: USD 161,5 miljarder. Chef för Danmarks Statistik: Riksstatistiker Jan Plovsing. Historia: Den första folkbokföringen ägde rum 1769. Den första statistikbyrån grundades 1850. De första nationalräkenskaperna publicerades 1945. 1966 antog Folketinget en ny lag, som gav statistikbyrån självständighet. Karaktäristika: Danmark har ett centraliserat statistiksystem.

Lagen ger DS rättighet att få tillgång till alla typer av dataregister, även individdata. Enligt lagen måste företag och institutioner svara på enkäter från DS. Däremot är individundersökningarna frivilliga.

Ansvarsfördelning: DS har huvudansvaret för den offentliga statistiken. Enligt lagen skall DS koordinera all statistikproduktion i

Danmark. Utomstående organisationer/myndigheter m.fl. som producerar statistik måste alltid informera DS om sin statistikproduktion.

Ledning: Styrelsen för DS har sex ledamöter och leds av Riksstatistikern. Ledningen består, förutom av Riksstatistikern, av avdelningscheferna samt den administrative chefen. Styrelsen beslutar bland annat om den årliga verksamhetsplanen samt lägger fram förslag på budget till finansministern. Organisation: Organisationen består av 22 s.k. kontor, dvs. enheter, fördelade på de fyra avdelningarna befolkningsstatistik, näringsstatistik, ekonomisk statistik samt användarservice. Det finns en styrgrupp för ekonomiska modeller. Dessutom finns sex rådgivande nämnder. Finansiering: 2/3 av verksamheten finansieras med anslag, resten med uppdragsverksamhet. De totala intäkterna för år 2001 beräknades till DKK 313 miljoner. Prispolicy: Faktiska kostnader för uppdrag, marginalkostnad för spridning av officiell statistik. Gratis uttag via webbplatsen ur databaserna fr.o.m. januari 2001. Personal: 625 anställda. Andelen akademiker är nära 40 procent.

4.4. Finland

Finlands statistiksystem är ett mellanting av ett centraliserat och ett decentraliserat system. Statistikcentralen är den centrala statistikmyndigheten och står för tre fjärdedelar av den officiella statistiken. Ytterligare tre statistikmyndigheter samt ett stort antal andra myndigheter producerar officiell statistik. Statistikcentralen lyder under Finansdepartementet, men ansvarar självständigt för sin statistik. Statistikverksamheten styrs av statistiklagen. Enligt denna skall man i första hand använda underlag som samlats in i något annat sammanhang.

Statistikcentralen gör inga prognoser och har mycket begränsade analys- och forskningsresurser. Man har ingen analys- eller forskningsenhet för den ekonomiska statistiken.

Statistikcentralen har fått ökade resurser under senare år, främst för att finansiera EU-anpassningen av statistiken. Statistikcentralen har ca 1 100 anställda varav, 230 intervjuare. Anslag över statsbudgeten finansierar ca 75 procent av verksamheten.

Den ekonomiska statistiken

Den ekonomiska statistiken tas huvudsakligen fram på avdelningarna för priser och löner, företagsstrukturer, företagskonjunkturer och ekonomisk statistik. National- och finansräkenskaperna sammanställs på avdelningen för ekonomisk statistik som har ca 70 personer anställda.

Statistik över informationssamhället samordnas av avdelningen för företagsstrukturer. Sedan 1996 görs en undersökning vart tredje år till hushållen om IT-användning. Hushållen tillfrågas också fyra gånger om året om PC-innehav, internetuppkoppling m.m. En pilotundersökning till företagen om IT genomfördes 1999 som en del i ett nordiskt samarbetsprojekt. Undersökningen genomförs därefter årligen. Det är mycket svårt att få fram uppgifter om företagens IT-investeringar. Nationalräkenskaperna beräknar i stället invester-ingarna i mjukvara utifrån produktionsdata för datakonsulter (samma gäller i Sverige). Ett nytt nordiskt projekt avseende IT-användningen i offentlig sektor startades i november 2001. Statistikcentralen ser stora problem i uppgiftsinsamlingen. Det saknas t.ex. information om datoranvändningen i kommunernas redovisning.

Priser och löner bildar en egen avdelning. Ca 30 personer arbetar med prisstatistik varav 9 personer med KPI och 7 personer med PPI. Inom PPI-systemet insamlas 1 500 noteringar som man avser att fördubbla. Urvalet av varor ses över vart femte år och skall täcka 80 procent av alla producerade varor. Prisnoteringen skall avse den 15 i månaden men avser i många fall annat datum eller snitt/listpriser. Insatserna för utveckling av tjänsteprisindex har ökat, från 0 till 3 personer på tre år. Under 2001 påbörjades prisinsamling för hotell, telekom, redovisning och revision samt kemtvätt. Under 2002 planeras prisinsamling på ett stort antal nya områden.

Statistikcentralen genomför en uppsnabbning av den ekonomiska statistiken, i första hand för att möta EU-kraven enligt EMU Action Plan. Kvartalsberäkningarna av nationalräkenskaperna har publicerats efter närmare 3 månader och månadsstatistiken för BNP efter ca 2 månader. Under 2002 kom man ner till 70 dagar för kvartalsräkenskaperna och uppfyller därmed nuvarande EU-krav. Uppsnabbningen av nationalräkenskaperna har krävt snabbare månadsstatistik. Nationalräkenskaperna behöver underlag senast 50–55 dagar efter kvartalsslut. Denna uppsnabbning har skett bl.a. med hjälp av snabbare korttidsstatistik men också genom större inslag av estimering. En uppsnabbning sker också på andra områden som offentliga finanser, främst kommunernas finanser, och regionala räkenskaper.

Nationalräkenskaperna

Totalt arbetar ca 35 personer med nationalräkenskapssystemet inom avdelningen för ekonomisk statistik. Inom avdelningen finns en enhet för nationalräkenskaper. Där tas de årliga beräkningarna fram. Dessutom görs beräkningarna av kapitalstockar samt produktivitetsberäkningar på enheten. Kvartalsstatistiken och beräkningarna av en månadsindikator för BNP görs på en annan enhet, ekonomiska indikatorer, och input-output-statistiken samt regionala räkenskaper tas fram på enheten för ekonomiska strukturer.

Framtagningen av officiella nationalräkenskaper startade 1948. Tidsserier konsistenta med ESA95 finns tillgängliga från 1975. Historiska serier på aggregerad nivå finns från 1860. Årsberäkningarna bygger i huvudsak på information från produktionssidan. Det huvudsakliga underlaget per bransch är produktion, förädlings-

värde, sysselsättning och arbetade timmar, fasta bruttoinvesteringar samt information om industrins lagerförändring.

Informationen om användningssidan är mindre detaljerad än den om produktionssidan. Ett 20-tal sektorspecialister arbetar med årsräkenskaperna och har kontakt med primärstatistiken. Avstämningsarbetet görs i huvudsak mellan produktion och sysselsättning samt mot föregående års uppgifter. Avstämningen görs i mindre grad mellan tillgång och användning. Avstämning sker också i viss utsträckning mot finansräkenskaperna men försvåras av att finansräkenskaperna färdigställs senare än den reala sidan av nationalräkenskaperna. Man har ännu inte integrerat tillgångs- och användningstabeller i årsräkenskaperna men input-outputtabeller tas fram i efterhand utifrån de slutliga nivåerna i årsräkenskaperna.

Kvartalsräkenskaperna tas fram i ett system som är separerat från årsräkenskaperna. Sammanställningen görs av 2,5 årsarbetare. Information om insatsfaktorer saknas. Förädlingsvärden skattas i stället utifrån volymindikatorer för olika branscher. Statistikcentralen tar även fram en månadsindikator, Totalproduktionen, för BNP. Beräkningarna görs för sex näringsgrenar och BNP (Totalproduktionen). Statistiken tas fram i form av ett index för de sex näringsgrenarna samt på totalnivå. Dessutom redovisas en säsongskorrigerad trendserie. Med hjälp av tillgänglig snabb statistik för de ingående näringsgrenarna beräknas en indikator för respektive näringsgren. Dessa viktas efter föregående års BNP-andelar till en total. Serier finns från 1985.

Månadsindikatorn publiceras efter 60 dagar och revideras allteftersom ny och bättre grundstatistik blir tillgänglig. Kvartalsräkenskaperna publiceras från 2002 efter 70 dagar. Det fjärde kvartalet tas dock fram snabbare och publiceras vid utgången av februari. Kvartalssiffrorna revideras löpande i samband med publiceringen av efterföljande kvartal. Kvartalsutfallen anpassas så att konsistens uppnås med årsstatistiken. En första årsberäkning görs i februari (samtidigt med fjärde kvartalet). En mer komplett årsberäkning kommer i juli. Ytterligare tre versioner publiceras med sex månaders intervall.

Den senaste stora undersökningen som underlag för inputoutput tabellerna gjordes 1970. Därefter har mindre undersökningar gjorts. Den senaste I/O-tabellen avser 1995 och är kopplad till de motsvarande regionala beräkningarna. Detaljerade beräkningar gjordes för 1 300 produktgrupper samt 190 branscher. Publicering görs på nivån 68 produktgrupper och branscher. Nya tabeller enligt

EU-krav avseende 1995 och 2000 skall tas fram på nivån 60 branscher och produktgrupper på publiceringsnivån. Därefter avser man att löpande ta fram årliga tabeller med två års eftersläpning.

Kapitalstocksberäkningarna görs inom ramen för de årliga beräkningarna av nationalräkenskaperna. Det finns konsistenta serier enligt SNA93/ESA95 över branschvisa kapitalstockar från 1975. Man använder den s.k. PIM-metoden med linjär avskrivning. Den senaste undersökningen av livslängder inom industrin gjordes 1990. I övrigt används administrativt material som underlag. För mjukvaror används en avskrivningstid på fem år.

En studie har gjorts av revideringarna av kvartalsstatistiken under perioden 1993–2000. Under denna period av ekonomiskt uppsving underskattades BNP-tillväxten systematiskt. Den genomsnittliga upprevideringen uppgick till 0,7 procentenheter. De löpande revideringarna redovisas inte systematiskt.

Säsongsrensningen av kvartalsräkenskaperna görs med X11 ARIMAmetoden. Varje delserie säsongsrensas och vägs samman till en total (indirekt metod). Metoden för säsongsrensning skall ses över. Statistikcentralen överväger att i högre grad redovisa säsongsrensade serier och utvecklingstal för den senaste perioden jämfört med närmast föregående period (utöver jämförelser med motsvarande period föregående år).

De viktigaste användarna ingår i en expertgrupp för nationalräkenskaperna och träffas 3–4 gånger per år

Övriga frågor

Nationalräkenskaperna använder den s.k. input-metoden vid beräkning av produktionsvolym för offentlig sektor, dvs. volymen beräknas som summan av produktionskostnaderna i fasta priser. Därmed redovisas ingen produktivitetsförändring för icke-marknadsproducenter. Däremot beräknas och publiceras produktivitetsförändringen för marknadsproducenter. Publicering sker också för den totala ekonomin.

1995 pågår ett projekt för att beräkna produktiviteten och ta fram volymindikatorer för statlig verksamhet. De indikatorer som tagits fram visar kraftig volatilitet mellan myndigheter och över tiden och är därmed ännu alltför osäkra för att användas i nationalräkenskaperna. Projektet har utökats till att även omfatta kommunal verksamhet samt sjuk- och hälsovård. Målsättningen är att national-

räkenskaperna i framtiden skall kunna använda de volymindikatorer som nu utvecklas och utvärderas.

Inkomststatistiken baseras på både en urvalsundersökning och registerstatistik. Man använder kosthushåll och följer Canberragruppens rekommendationer. Jämförelser med nationalräkenskapernas disponibelinkomst visar på stora skillnader för kapital- och företagarinkomster. Den svarta ekonomin ses inte som något stort statistiskt problem.

Statistikcentralen använder i första hand administrativa källor för datainsamlingen. Mätt i megabytes hämtas 95 procent av informationen från register. Direkt datainsamling sker i huvudsak bara från stora företag och hushåll. För att få fram kostnadseffektiv företagsstatistik arbetar Statistikcentralen utifrån tre principer: direktinsamling enbart från stora företag, kombination av urvals- och administrativa data samt acceptans för imputering.

Statistikcentralen ger ut ca 300 pressmeddelanden per år. Ekonomisk korttidsstatistik släpps kl. 8 och övrig statistik kl. 13. Pressmeddelanden skall vara på högst två sidor och skrivs lokalt enligt mall. Antalet presskonferenser per år är ca 10, varav hälften avser den ekonomiska statistiken. Den viktigaste äger rum den sista februari när nationalräkenskaperna presenteras för föregående år. Det finns tre onlinedatabaser: StatFin som är gratis samt FinSeries och FinRegion. Dessutom har det tillkommit en ny databas, International Business Statistics, som innehåller internationell statistisk information. Man producerar också en avgiftsfinansierad statistik-bulletin.

Sex gånger om året kommer en papperspublikation, Economic Trends. Ett fåtal stora kunder erhåller mot avgift automatisk överföring av data samtidigt med publiceringen.

Statistiksystemet i Finland

Grundläggande data 2001: Befolkning: 5,2 miljoner, BNP: USD 120,9 miljarder. Chef för Statistikcentralen: Generaldirektör Heli Jeskanen-

Sundström.

Historia: Finlands statistikbyrå grundades 1865. Framtagningen av officiella nationalräkenskaper startade 1948. Karaktäristika: Statistiksystemet är ett mellanting av ett centralt och ett decentraliserat system med Statistikcentralen som den centrala myndigheten med ett samordningsansvar för den officiella statistiken. Omkring 95 procent av datainsamlingen sker från register. Ansvarsfördelning: Administrativt lyder Statistikcentralen under

Finansministeriet, men ansvarar självständigt för sin statistik. Statistikcentralen är den centrala statistikmyndigheten och producerar tre fjärdedelar av den officiella statistiken. Det finns ytterligare tre statistikmyndigheter samt ett 15-tal andra myndigheter som producerar officiell statistik. Insamling och sammanställning av statistik regleras i statistiklagen.

Ledning: Under direktionen leds verksamheten av en generaldirektör. Avdelningarna ligger direkt under generaldirektören. Organisation: Verksamheten är indelad i nio avdelningar varav sex ämnesavdelningar: individstatistik, välfärdstatistik, priser och löner, företagsstrukturer, företagskonjunkturer samt ekonomisk statistik.

Därutöver finns ett antal stabsenheter samt ett vetenskapligt råd.

Finansiering: Statistikcentralens verksamhet finansieras med statliga budgetmedel och avgiftsbelagd verksamhet. År 2001 uppgick den totala finansieringen till EUR 49,2 miljoner. Nära 20 procent av kostnaderna täcktes av den avgiftsbelagda verksamheten. Kostnaderna för den officiella statistiken uppgår till ca EUR 64. Prispolicy: Fri tillgång till databasen StatFin via Internet med statistikkällor, internationell statistik samt drygt 220 tabeller med statistik på olika områden. Övriga databaser är avgiftsbelagda. Personal: Statistikcentralen har ca 1 100 anställda, varav 230 intervjuare. Drygt hälften av personalen har högskoleexamen.

4.5. Norge

Norge har ett mycket centraliserat statistiksystem, där Statistisk sentralbyrå (SSB) svarar för den helt övervägande delen av den officiella statistiken. SSB gör även beräkningarna av de offentliga finanserna och står för omräkningen från de institutionella räkenskaperna till realräkenskaperna. SSB har också ansvaret för statistiken över utrikeshandeln, inklusive tjänster. Man arbetar en hel del med analyser och prognoser. Varje kvartal presenteras t.ex. en prognos över den ekonomiska utvecklingen.

SSB har 1 040 anställda (inklusive 170 intervjuare). Den officiella statistiken sysselsätter totalt 990 personer i Norge.

Den ekonomiska statistiken

Det finns fyra ämnesavdelningar på SSB. Avdelningen för ekonomisk statistik omfattar NR, miljöstatistik, energi- och industristatistik, ekonomiska indikatorer, offentliga finanser och kreditmarknadsstatistik, arbetsmarknadsstatistik samt utrikeshandel.

Framväxten av IT-statistik har en liknande utveckling i de nordiska länderna, vilket syns i att man tagit fram gemensamma publikationer. Man har liknande problem som i Sverige när det gäller för grova näringsgrensdefinitioner och telekomindustrin (interna leveranser och avsaknaden av prisindex). SSB publicerar IT-statistik på årsbasis och har planer på att börja publicera kvartalsvis.

Tjänsteprisindex finns för arkitekter och byggteknisk konsultverksamhet där man parallellt tagit fram ett outputprisindex och ett inputprisindex. Outputprisindex har högre förklaringsgrad, men är instabilt och ger en prisutveckling som branschen inte känner igen. Med hänsyn till uppgiftslämnarbördan valde man inputprisindex. Efter att uppgiftslämnarplikt infördes ökade svarsfrekvensen betydligt. Utvecklingsarbetet för tekniska konsulter, databehandling och reklambranschen har inte kommit så långt.

Snabbheten i statistiken upplever inte SSB som något problem. Merparten av den ekonomiska korttidsstatistiken publiceras efter 5–6 veckor, t.ex. industriproduktionen. KPI och PPI kommer ännu snabbare, ca 2–3 veckor efter månadens slut. Priserna mäts i mitten av referensmånaden. Situationen är sämre när det gäller tjänstenäringarna. Korttidsstatistik saknas i stor utsträckning, t.ex. för telebranschen, och existerande statistik har längre eftersläpning.

Detaljhandelsstatistiken utnyttjar momsstatistiken, men för vissa tjänster finns inte momsplikt. Momsinbetalningarna sker varannan månad och efter sex månader får NR tillgång till statistiken. Detaljhandelsindex kommer efter drygt tre veckor och justeras senare med hjälp av momsstatistiken. Det beräknas också ett månatligt index över hushållens totala konsumtion.

Kvartalsvisa nationalräkenskaper publiceras 7–8 veckor efter kvartalets slut. Det finns inga starka krav på uppsnabbning av statistiken. Ökad osäkerhet, ökat resursbehov och en ökad uppgiftslämnarbörda bidrar också till att man inte prioriterar en uppsnabbning av kvartals-NR.

Vid forskningsavdelningen arbetar 75 personer, varav 5 med makroprognoser. Varje kvartal presenteras en prognos över den ekonomiska utvecklingen i Norge. Forskningsavdelningen har allt mer arbetat med prognosberäkningar och allt mindre med analyser av NR och dess primärstatistik. Forskningsavdelningen gör säsongrensningen, men den skall läggas över på NR i framtiden.

Nationalräkenskaperna

Nätverket kring det nationalekonomiska systemet är noga planlagt. Inför varje kvartalspublicering hålls schemalagda möten med de sektioner som lämnar primärstatistik. Man träffar också forskningsavdelningen. En vecka före publicering träffas NR, alla berörda sektioner samt SSB:s verksledning för att gå igenom utfallet i NR jämfört med primärstatistiken. NR har också seminarier för t.ex. avstämningsproblem.

Års- och kvartalsberäkningarna görs i separata system och med en särskild ansvarig för kvartals-NR. Kvartalsberäkningarna är automatiserade och nya körningar tar bara några minuter. Färdiga modeller kan uppskatta kvartal på basis av preliminära uppgifter. Kvartals-NR kommer 7–8 veckor efter referensperioden. Dokumentation över beräkningsrutinerna publicerades i slutet av 90-talet.

Årsvisa NR kommer i fyra versioner varav den sista är mest detaljerad. Den utgår från strukturstatistiken där man deflaterar värden i löpande priser. Den preliminära statistiken utgår i högre grad från volymindikatorer. Under 2002 genomfördes en omfattande revidering av NR tillbaka till 1990. BNP justerades uppåt med ca 0,6 procentenheter i genomsnitt per år 1995–1999, huvudsakligen beroende på tjänstenäringarna.

SSB förlitar sig mest på produktionssidan vid avstämningen. För nivåtal är osäkerheten störst vad gäller hushållens konsumtion och lager. Hushållsbudgetundersökningarna har för litet urval och är inte tillräckligt detaljerad. Lagerstatistik saknas, vilket har bidragit till att restposten har blivit så stor som 2 procentenheter av BNP.

Man tar inte fram någon BNP-indikator. Det finns tekniska möjligheter, men man tror inte på resultaten. Norge är en liten ekonomi och mycket beroende av oljan som är väderberoende. Det finns dock bra månadsstatistik som underlag för bedömningar.

Sektorsräkenskaper görs årligen och skall från 2002/2003 även göras för kvartal. Ny datainsamling skall även ge underlag för sektorräkenskaper för företag. NR har separata publikationer för sektor- och realräkenskaper. På webbplatsen ligger kvartals-NR och sektorräkenskaper från 1978 och reala räkenskaper från 1970. NR har en egen databas som kunder får abonnera på med bl.a. tidsserier med valfritt referensår och diagram.

Tillgångs- och användningstabellerna (SUT) täcker 1 200 produkter och 180 branscher. Industrins insatsstruktur undersöks vart fjärde år. För tjänstesektorn kommer uppgifterna via skattemyndigheten samt från en särskild undersökning som SSB genomför. Handelsmarginaler för partihandeln och detaljhandeln undersöktes 1998 respektive 1996. SUT är utgångspunkt för att konstruera input-output-tabeller (I/O-tabeller). I/O-tabeller produceras årligen som en integrerad del av NR. I/O-tabellerna är kvadratiska med antagandet att det är samma marknadsandelar på tillgångssidan i varje användningskategori.

Tidsserier över kapitalstockar finns från 1970 för 180 branscher. Norge använder den s.k. PIM-metoden som flera andra länder också använder. Uppgifter om avskrivningstider hämtas delvis från t.ex. Sverige, Danmark, USA och Kanada. 1995 gick man över från linjär avskrivning till geometrisk metod för avskrivningar, enligt internationella rekommendationer.

Övriga frågor

Produktiviteten antas vara 0,5 per år inom varje enskild del av den offentliga sektorn, utom inom försvaret där den antas vara noll. Det bygger på en äldre empirisk studie. Produktionsvärdet för offentlig sektor deflateras med prisindex för insatsfaktorer. Lönekostnaderna korrigeras för antagandet om produktivitetsökningen på 0,5

procent. SSB skall nu pröva att ta fram vissa indikatorer på produktionsvolym inom hälso- och sjukvård samt eventuellt även inom utbildningsområdet.

SSB ansvarar för all sjuk- och hälsostatistik i Norge. Uppgifter samlas in från hälso- och sjukvårdens egna register enligt systemet KOSTRA (omfattar även kommunerna). Det är inte några problem att rapportera till OECD och System of Health Accounts.

Arbetet med att ta fram producentprisindex ligger utspritt på respektive ämnesenhet. Totalt PPI görs på NR. För industrin finns tre index: producentprisindex, prisindex för inhemsk tillgång samt varuindex för industrivaror. PPI får inte revideras och därför har man utarbetat en analysserie (varuindex för industrivaror), som finns tillbakaräknad till 1995. Referensperiod är den 15 i varje månad. Priset som samlas in är det som den senaste kunden fick. Priset rapporteras i norska kronor och med valfri valutakursomräkning. En halv till en årsperson sysslar med företagskontakter.

SSB gör kvartalsvisa arbetskraftsundersökningar (AKU) och årsvisa registerundersökningar. I registerstatistiken skall yrke och avtalad arbetstid ingå från 2001. Faktisk arbetstid som efterfrågas av NR saknas dock. Lönestatistiken är årlig. Dessutom finns kvartalsvis löneindex, arbetskraftskostnader vart fjärde år och lönesummor från arbetsgivaren. Uppgifter om optioner hämtas inte in, men begränsad information (antal tilldelade per år) kommer från Skattemyndigheten. Prestationsknuten bonus ingår sedan länge på kvartal och år.

Näringsgrenskodningen av nya företag görs av SSB. En vanlig felorsak är att verksamheten ändras när arbetet kommit igång på allvar. E-handelsföretagen finns med i registren, dessvärre ofta i fel bransch. Förändrad branschklassificering fångas upp med en årlig blankett till alla företag med fler än ett arbetsställe och till alla företag med fler än fem anställda.

SSB har normalt reella nedskärningar om 2–2,5 procent per år. Genom att hänvisa till rationaliseringar (7 procent 2000) kan SSB starta undersökningar utan att ha fått direkt finansiering för dem. I alla uppdragsöverenskommelser står att SSB har rätt att publicera resultaten som officiell statistik.

SSB lägger ut allt som publiceras på webbplatsen. Det innebär att det finns mer på webbplatsen än som papperspublikationer. Webbplatsen har mellan 2 och 3 miljoner hits per månad. Utbyggnaden av databaser har nyligen påbörjats. Totalt kommer drygt 800 pressmeddelanden om året. Kunderna kan abonnera på nyheter per e-

post. Presskonferenser har man egentligen bara för kvartalsräkenskaper och konjunkturtendenserna som presenteras av forskningsavdelningen och generaldirektören varje kvartal.

Statistiksystemet i Norge

Grundläggande data 2001: Befolkning: 4,5 miljoner, BNP: USD 163,7 miljoner. Chef för Statistisk Sentralbyrå (SSB): Administrerende direktör Svein

Longva.

Historia: Första folkräkningen ägde rum 1769 och 1876 blev SSB en egen institution. Karaktäristika: Norge har ett centraliserat statistiksystem som till stor del baseras på administrativa register. Det finns en forskningsavdelning och nära samarbete mellan NR och prognoser. Ansvarsfördelning: SSB är en oberoende myndighet under Finansdepartementet. Budget och allmänna ramar bestäms av Stortinget.

Statistiklagen från 1989 specificerar SSB:s rättigheter och ansvar

Ledning: En styrelse med sju medlemmar (och fem ersättare) och den Administrerende direktören träffas sex gånger om året för att diskutera och besluta om strategier, budget, årliga arbetsplaner och rapporter. Styrelsen har också en allmän tillsynsroll. Utifrån styrelsens beslut har Administrerende direktör har ansvaret för driften och hur arbetet skall utföras. Ledningsgruppens sex medlemmar träffas varje vecka. Organisation: Det finns fyra avdelningar: ekonomi, näringar, sociala förhållanden och en forskningsavdelning som är indelade i sektioner.

Det finns fem centrala staber: spridning, IT, statistiska metoder, internationell konsultverksamhet och administration.

Finansiering: Intäkterna för SSB uppgår till ca NOK 425 miljoner varav 25 procent uppdrag. Kostnaderna för den officiella statistiken uppgår till NOK 400 miljoner. Prispolicy: Faktiska kostnader för skräddarsydda produkter, marginalkostnad för spridning av officiell statistik, gratis via Internet. Personal: SSB har ca 1 040 anställda i Oslo och Kongsvinger varav 170 intervjuare. Mer än 55 procent har högre utbildning. Den officiella statistiken omfattar ca 990 anställda.

4.6. Frankrike

Den officiella statistiken i Frankrike produceras av en lång rad olika organisationer: departement, myndigheter och även privata organisationer. Den dominerande producenten är den franska statistikbyrån l’Institute National de la Statistique et des Études Économiques (INSEE), som står för ca 70 % av statistiken (mätt i antalet anställda). INSEE är en del av det franska Ekonomi- och Finansdepartementet. Statistiksystemet hålls ihop av en stark institutionell och teknisk samordning som utövas av INSEE och ett nationellt statistikråd, CNIS (Conseil National de l´Information Statistique). INSEE´s verksamhet finansieras i huvudsak via statsbudgeten. Mindre än 10 % finansieras via uppdrag.

Inom avdelningen för Ekonomiska studier, prognoser och nationalräkenskaper finns en enhet som arbetar med analyser och prognoser. Prognoserna sträcker sig 6 månader framåt i tiden och görs fyra gånger om året. Man tar fram data för Euroområdet totalt samt f.n. separat för Frankrike, Tyskland, Italien och snart Spanien. INSEE har också en särskild avdelning som omfattar forskning samt utbildning på akademisk nivå vid två skolor.

Det franska statistiksystemet har totalt ca 9 200 anställda. INSEE har 6 400 anställda varav merparten finns i de 24 regionala kontoren.

Den ekonomiska statistiken

Inom INSEE tas den ekonomiska statistiken fram i huvudsak inom tre avdelningar. Avdelningen för företagsstatistik producerar struktur- och kunjunkturstatistik, PPI för industrin samt tjänsteprisindex. Vid avdelningen för social och demografisk statistik produceras också KPI och arbetsmarknadsstatistik. Avdelningen för ekonomiska studier, prognoser och nationalräkenskaper ansvarar för nationalräkenskaper, analys och prognoser.

Viktigt underlag produceras emellertid utanför INSEE. Tullen ansvarar för utrikeshandeln med varor, centralbanken producerar betalningsbalans och finansräkenskaper, olika departement tar fram statistik för bl.a. offentliga finanser, industriproduktion och arbetsmarknad. Dessutom hämtas statistik från branschorganisationer och andra privata producenter. INSEE är således beroende av många externa producenter.

Underlag för IT-statistik insamlas dels löpande, bl.a. i den årliga företagsstatistiken, dels via ad hoc-undersökningar. I företagsstatistiken ingår sedan 2002 bl.a. frågor om företagens försäljning via Internet. Man planerar att lägga in frågor om mjukvaruinvesteringar. Särskilda undersökningar om IT-användning i företagen m.m. görs bl.a. i samarbete med Eurostat och OECD.

Utvecklingen av tjänsteprisindex pågår sedan början av 1990talet. Hittills har man tagit fram index för sex områden som täcker 25 % av tjänstesektorn. Med ett undantag tar man fram indexarna kvartalsvis. Utvecklingsarbetet görs av 9 personer och man avser att öka resurserna. Man räknar med att det tar ca 2,5 år innan ett nytt index kan publiceras. Utvecklingstiden är ca 1 år och därefter vill man ha 6 kvartal beräknade innan publiceringen kan starta.

Uppsnabbning av statistiken är inte en stor fråga i Frankrike. Man avser dock att arbeta med denna fråga i ett EMU-perspektiv. Den splittrade bilden när det gäller ansvaret för statistikinsamlingen försvårar en uppsnabbning. Ett särskilt problem är att grunddata ibland inhämtas från privata arbetsgivare- och branschorganisationer och en uppsnabbning kan kräva att statistiken i stället samlas in direkt från företagen av INSEE.

Nationalräkenskaperna

Nationalräkenskaperna produceras inom ramen för ett decentraliserat system. INSEE samordnar, svarar för definitioner, metoder m.m. och tar fram räkenskaper för företagssektor/näringslivet. En annan avdelning inom Finansdepartementet tar fram räkenskaper för den offentliga sektorn. Centralbanken tar fram finansiella räkenskaper och betalningsbalansen. Hushållssektorn är en residual. Sammanlagt arbetar ca 200 personer med nationalräkenskaperna varav ca 115 i INSEE. Enheten för nationalräkenskaper sysselsätter 70 personer. Resterande arbetar i företagsstatistiken med tillgångs- och användningstabeller, avstämningar m.m.

Vid enheten för nationalräkenskaper sammanställs års- och kvartalsräkenskaper i två skilda system där kvartalsberäkningarna i hög grad är modellbaserade.

Årsräkenskaperna kommer i tre versioner. Den första preliminära versionen publiceras i slutet av april efterföljande år, de två följande versionerna publiceras ett resp. två år senare. Det första utfallet baseras på korttidsindikatorer, kvartalsvisa momsdata och

andra administrativa källor m.m. Inför den definitiva redovisningen finns fullständig information från skattemyndigheterna tillgänglig. Årsräkenskaperna bygger på tre skilda beräkningar av BNP, dvs. från produktions-, användnings- och inkomstsidan. De tre beräkningarna görs samtidigt och balanseras i en typ av input-outputmatris. Man använder kedjeindex.

Kvartalsräkenskaperna publiceras i en första version efter 55 dagar, försörjningsbalansen i fasta och löpande priser. En detaljerad version med institutionella konton kommer efter 90 dagar. Kvartalsräkenskaperna beräknas i ett eget modellbaserat system som är skilt från årsräkenskaperna. Man använder tillgängliga korttidsindikatorer samt annan statistik och information. För saknade indikatorer används ARIMA-prognoser. Lagerstatistik saknas och lagerposten utgör en residual som används för att balansera tillgång och användning. Kvartalsstatistiken anpassas löpande till årsstatistiken med hjälp av ekonometriska modeller för att nå konsistens. Det historiska sambandet mellan kvartals- och årsutvecklingen för en variabel antas gälla även för beräkningsperioden. Ett problem med detta förfaringssätt är att kvartalsberäkningarna kan missa vändpunkterna i konjunkturen. Denna fråga analyseras.

Statistiken publiceras på nivån 40 produktgrupper årligen med tre års eftersläpning. Användare kan beställa mer detaljerad information. Det finns tidsserier från 1978. I det franska systemet saknas information om arbetsställen och deras insatsförbrukning. Det saknas också heltäckande information om insatsförbrukningen per produkt. I stället används information om hela företagets verksamhet samt om försäljningen m.m. för att få fram en traditionell input-output-tabell.

Svårigheten med beräkningarna anses vara att bedöma livslängder för olika kapitalobjekt. Livslängdsantagandena skiljer sig mellan länder och det är svårt att avgöra om man kan anta samma livslängder som i vissa andra länder. I Frankrike samlas information vart femte år om värdet på bostäder, men för övrigt saknas direkt information om avskrivningstakter för kapitalobjekt.

Revideringarna i statistiken har varit relativt begränsade jämfört med andra länder. En förklaring kan vara den anpassning som löpande görs av kvartalsstatistiken till årsberäkningarna för föregående år.

Kvartalsräkenskaperna publiceras dagkorrigerade och säsongrensade. Beräkningarna utgår från ett basår, f.n. 1995, till skillnad från årsräkenskaperna som använder kedjeindex. Detta ger mindre skill-

nader i tillväxttakten. Tidsserier finns från 1978. 15 personer arbetar med kvartalsräkenskaperna.

Övriga frågor

INSEE räknar fram förändringstal för den s.k. arbetsproduktiviteten, dvs. förädlingsvärdet per arbetad timme eller per sysselsatt. Resultaten anses emellertid osäkra, eftersom det är svårt att mäta antalet arbetade timmar och även antalet sysselsatta. Därför läggs inte fokus på dessa tal i någon publikation. Användare kan ändå få tillgång till tidsserier över produktivitetsutvecklingen. För övrigt har vissa produktivitetsstudier genomförts vid avdelningen för ekonomiska studier.

När det gäller att beräkna svart ekonomi använder INSEE fasta vikter för skilda sektorer för att korrigera för undertäckningen av de svarta inkomsterna i nationalräkenskaperna. De utgår från ett s.k. benchmarkår, där vikterna bygger på ”expertbedömningar”, eller särskilda studier. Exempelvis har vissa företag undersökts om deras egna uppskattningar av undertäckningen. INSEE räknar med att ca fyra procent av BNP utgör svart produktion.

Det finns ett begränsat intresse för regionala räkenskaper, främst för att Frankrike är utpräglat centralstyrt. Viss statistik bryts emellertid ned på 20 regioner, exempelvis för privat konsumtion samt förädlingsvärden.

Vid INSEE arbetar man med tre huvudundersökningar som gäller hushållens inkomster. Den viktigaste är en urvalsundersökning av deklarationer som ger underlag för fattigdomsstudier och jämförelser med disponibel inkomst i nationalräkenskaperna. Det hushållsbegrepp som används är ett slags kosthushåll. Som konsumtionsenhetsskala används OECD-skalan men man ser behovet av en nationell skala som bättre speglar utgiftsmönstret i Frankrike.

Statistiksystemet i Frankrike

Grundläggande data 2001: Befolkning: 59,2 miljoner, BNP: USD 1 309,8 miljarder. Chef för l’Institute National de la Statistique et des Études Économiques (INSEE): Generaldirektör Paul Champsaur. Historia: Den första befolkningsräkningen gjordes 1772, INSEE grundades 1946. Karaktäristika: Det franska statistiksystemet består av ett stort antal producenter. Även privata organisationer producerar underlag för den officiella statistiken. En stark institutionell och teknisk samordning utövas av INSEE och CNIS (Conseil National de l´Information Statistique). Ansvarsfördelning: INSEE är en självständig del av Ekonomi- och

Finansdepartementet. Generaldirektören utnämns av regeringen och kan inte avskedas. De sju avdelningscheferna utses av departementschefen. Verksamheten regleras i statistiklagen från 1951.

Ledning: Det finns ingen styrelse eftersom INSEE är en del av departementet. Generaldirektören leder verksamheten och bildar tillsammans med de sju avdelningscheferna en ledningsgrupp. Organisation: Under Generaldirektören sorterar sju avdelningar:

Generalsekretariatet med budget; Personal och IT; Samordning och internationella relationer; Företagsstatistik; Social och demografisk statistik inkl. KPI och arbetsmarknad; Ekonomiska studier; prognoser och nationalräkenskaper; Publicering och regional statistik; samt Forskning och egna skolor. INSEE har 24 regionala kontor.

Finansiering: Budgeten för INSEE är EUR 348 miljoner. Uppdragsverksamheten utgör mindre än 10 %. Kostnaderna för hela statistiksystemet uppgår till ca EUR 497 miljoner. Personal: Det franska statistiksystemet har totalt ca 9 200 anställda, varav 6 400 i INSEE och 2 800 i andra departement. INSEE har 2 000 anställda vid huvudkontoret i Paris och 4 400 i den regionala organisationen.

4.7. Storbritannien

Statistikproduktionen i Storbritannien samordnas av The Office for

National Statistics (ONS) som också producerar en väsentlig andel av National Statistics(NS). Statistik som produceras utanför ONS, är exempelvis utbildnings-, jordbruks- och utrikeshandelsstatistik.

Inom avdelning för ekonomisk statistik bildades 1995 The Economic Analysis & Satellite Accounts Division. Den har ett övergripande ansvar för tolkning och analys av statistiken. Vid divisionen arbetar ett tjugotal ekonomer med hög akademisk kompetens. Genom att bevaka förändrade behov av ekonomisk statistik initierar ekonomerna nya projekt, som syftar till att möta behoven och därmed förbättra statistiken. Divisionen verkar också för att förbättra den externa informationen om produktionsmetoder, osäkerhetsintervall, revideringar m.m.

ONS har totalt ca 4 000 anställda som arbetar med statistikproduktion. Därutöver arbetar ca 600 med folkbokföring. Hela statistiksystemet har ca 6 100 anställda. Det är i förhållande till folkmängden lägst bland de studerade länderna.

Den ekonomiska statistiken

Under avdelningen för ekonomisk statistik ligger tre undergrupper:

Prices & Business Group, National Accounts Group samt Economic Analysis & Satellite Accounts. Totalt arbetar omkring 1 200 personer vid avdelningen.

Inom prisstatistiken arbetar 15 personer med att utveckla tjänsteprisindex (TPI). Parallellt arbetar 17 personer med att vidareutveckla den relativt nya månadsindikatorn för tjänstesektorn. Målsättningen är att täcka in både privat och offentlig tjänstesektor med tjänsteprisindex i slutet av 2005, för att därigenom kunna förbättra kvaliteten på volymberäkningarna för tjänsteproduktionen. Hittills finns prisindex för ca hälften av den privata tjänstesektorn. Nu använder nationalräkenskaperna åtta av de indexar som tagits fram inom projektet. Normalt tar det två till tre år för att få fram ett nytt prisindex som kan publiceras. Både det nya tjänsteproduktionsindexet samt nya tjänsteprisindex publicerades för första gången 2000.

En stor del av IT-statistiken tas fram inom enheten för ekonomisk analys. Den har startat flera projekt på området med inrikt-

ning på att mäta den s.k. nya ekonomin. Hit hör att mäta och analysera effekterna av IT-användning på ekonomin, såsom effekter på priser, real BNP-tillväxt, investeringar och kapitalstockar, företag och hushåll. Enheten har bl.a. tagit initiativ till ny datainsamling om elektronisk handel för att mäta effekterna av e-handeln på företagens utveckling. De senaste två åren har ONS även undersökt företagens kvartalsvisa utgifter för mjukvaror och övriga ITprodukter. En uppdelning av maskininvesteringarna på datorer och övrigt ingår. ONS använder också en stor del redan befintlig statistik för att mäta påverkan på ekonomin av IT-användningen.

Vad gäller uppsnabbning har Storbritannien redan relativt snabb ekonomisk statistik. Exempelvis publiceras ett första utfall för de kvartalsvisa BNP med endast ca en månads eftersläpning. Beräkningarna bygger på relativt snabba korttidsindikatorer, både för industrin och för tjänstesektorn. Månadsindikatorn för produktionsvolymen i privat tjänstesektor, som tagits fram sedan år 2000, är delvis ett led i uppsnabbningen av nationalräkenskaperna. Den är också ett led i arbetet med att täcka in tjänstesektorn bättre i den ekonomiska statistiken.

Nationalräkenskaper

Vid nationalräkenskaperna arbetar omkring 200 personer totalt, varav 85 personer med beräkningarna av nationalräkenskaper och övriga med betalningsbalansstatistik, finansräkenskaper, korttidsindikatorer samt systemutveckling. 35 personer arbetar med inputoutput-tabeller och sammanvägningar av BNP från produktions- respektive utgifts- och inkomstsidan, 50 med beräkningar av BNP från utgifts- och inkomstsidan, 40 med betalningsbalansen, 40 med korttidsindikatorer samt 30 med programmering, databashantering etc.

Man skiljer mellan ”datasuppliers” och ”compilers” å ena sidan och ”co-ordinators” å den andra. De senare har kunskap om de olika underlagen (expenditure/income/output) och hur de bäst stäms av mot varandra. Det hålls särskilda s.k. balancing meetings med dem som ställer samman statistiken och även med ekonomerna från analysdivisionen inom den ekonomiska avdelningen.

Kvartalsserier för huvudaggregat för BNP finns från 1970, med 1995 som basår. En övergång till kedjeindex i nationalräkenskaperna görs under 2002. Det kommer att kräva nya insatser för att få

fram långa tidsserier. Årsserier finns nu från och med 1948, vilka togs fram under 2001.

Input-output-tabeller tas fram vid The National Accounts Coordination Division, som består av 35 personer. Tabellerna tas endast fram i löpande priser och för 123 produktgrupper. Inputoutput-tabellerna, eller rättare de s.k. tillgångs- och användningstabellerna som bygger på input-output-matriser, används alltså ännu inte i de löpande kvartalsberäkningarna av BNP. Ett forskningsprojekt för att beräkna input-output-tabeller i fasta priser har pågått under de senaste sex åren. Målsättningen är att i framtiden integrera tillgångs- och användningstabeller i det löpande arbetet med att beräkna BNP realt.

Vid enheten för ekonomisk analys arbetar två till fyra personer med att utveckla kapitalstocksberäkningarna. ONS använder Perpetual Inventory Method (PIM) och linjärt avskrivningsmönster. De studerar även möjligheten till samt effekter av att använda ett geometriskt avskrivningsförlopp. ONS har utvecklat en egen modell för att korrigera för att stora delar av kapitalstocken skrotas under djupa lågkonjunkturer. Ekonomerna vid ONS anser att det dessutom med PIM är svårt att fånga upp snabb teknisk utveckling och ersättning av kapital, vilket ställer ökade krav på snabbare uppdateringar av avskrivningstakter. Som underlag för kapitalstocksberäkningarna har ONS genomfört en pilotundersökning om existerande kapitalstockar samt byggt upp ett dataregister över företags kapitaltillgångar.

Information om revideringspolicyn finns i månadsrapporten

Economic Trends. Tre olika uppskattningar av BNP görs för varje kvartal. Den första kommer redan fyra veckor efter det senaste kvartalet och baseras huvudsakligen på korttidsindikatorerna för produktionen inom industrin och tjänstesektorn. Den andra kommer efter 57 dagar och baseras på information för två månader om utgifter och inkomster. En avvägning mot produktionssidan görs då också. Den tredje uppskattningen, som baseras på mer fullständig statistik, bl.a. sektorräkenskaperna, kommer efter 90 dagar.

Dessutom görs revideringar av år t-1 samt t-2. Vidare kommer den årliga uppdateringen av tillgångs- och användningstabellerna, inklusive input-output-tabeller, i juni för år t-2.

Det finns även en policy för hur stora revideringarna får vara. Den introducerades på 1990-talet. En regel är att estimeringarna för det innevarande året inte får variera för kraftigt. Det finns ”revision size targets” för olika delar av BNP. Ett exempel är att revideringar-

na för BNP-tillväxten för ett år bör understiga sex tiondelar under en treårsperiod efter det år som avses. En gång om året publiceras en artikel i Economic Trends om revideringarna, i vilken det ingår en uppskattning av om det funnits en bias i de första preliminära utfallen.

Övriga frågor

ONS beräknar arbetsproduktivitet både per timme och per sysselsatt. Produktivitetstal per månad publiceras för den privata sektorn och kvartalsvis för hela ekonomin. Produktivitetstalen publiceras separat, men i nära anslutning till publiceringen av nationalräkenskaperna. Det finns en ”productivity section” på hemsidan för den officiella statistiken.

Sedan 1995 har ONS arbetat med att få fram volymmått för produktion inom offentlig sektor. Det finns en styrgrupp med representanter från Finansdepartementet, nationalräkenskaperna samt ekonomer från analysdivisionen för att diskutera utvecklingsarbetet. I takt med att indikatorer av tillfredsställande kvalitet tas fram tas de in i nationalräkenskaperna. Det gjordes för första gången 1998. Nu baseras ca 60 procent av den offentliga sektorn (statliga och kommunala myndigheter exklusive statliga företag) i nationalräkenskaperna på nya volymberäkningar. Nya indikatorer för ytterligare tio procent av offentlig sektor är nu under utveckling. Nu tar ONS även fram ett index för statlig produktivitetsutveckling. Det kommer att publiceras för första gången i maj 2002, som ”experimental serie” och skall därefter publiceras en gång per år.

ONS driver vidare ett projekt för att bygga upp hälsoräkenskaper enligt OECD:s riktlinjer. Arbetet övervakas av en styrgrupp med representanter för ONS, departement, hälsovårdsmyndigheter och forskningsvärlden. Inom ONS bedrivs arbetet som ett tvärprojekt och involverar personal från både den ekonomiska och den sociala statistiken.

Statistikinsamlingen på det ekonomiska området är koncentrerad till kontoret i Newport. Där sker statistikinsamlingen både för den kortperiodiska statistiken och den årliga strukturstatistiken i en rationell miljö Även om svarsprocenten för företagsstatistiken är hög, 80–90 procent, finns vissa problem med att få in uppgifter särskilt från stora företag. ONS har därför skapat en särskild grupp på sex till åtta personer, ett s.k. business profile team, som skall ha

närmare kontakter direkt med företagen och lösa problem tillsammans med uppgiftslämnarna.

ONS ökar nu personalstyrkan inom metodavdelningen till följd av ambitionen att genomföra helhetslösningar för ONS vad gäller informations- och databassystem, klassificeringar, analysredskap, metoder m.m. En övergripande målsättning är att öka konsistens och jämförbarhet mellan olika statistikprodukter. Det gäller även säsongrensningsmetod och behandlingen av tidsserier över huvud taget. Det skall finnas metoder som skall vara standard inom samtliga statistikområden.

Under de senaste åren har ONS satsat särskilt mycket på att i huvudsak sprida statistik och publikationer gratis via Internet. Månadspublikationen Economic Trends sprids exempelvis huvudsakligen från webbplatsen. Den omfattande spridningen via Internet har lett till att det externa intresset för presskonferenser i samband med publiceringar minskat. Antalet tryckta publikationer har också minskat.

Statistiksystemet i Storbritannien

Grundläggande data 2001: Befolkning: 59,8 miljoner, BNP: USD 1 424,1 miljarder. Chef för Office for National Statistics (ONS): National Statitician Len Cook. Historia: ONS bildades 1996 genom en sammanslagning av Central Statistics Office (CSO), som i huvudsak ansvarade för den ekonomiska statistiken, och Office of Population, Censuses and Surveys (OPCS), som ansvarade för den sociala statistiken. Karaktäristika: I juni 2000 etablerades begreppet National Statistics (NS), som är ett samlingsnamn för den officiella statistiken.

ONS är den viktigaste producenten av den nationella statistiken och har samordningsansvaret för NS. Viss statistik produceras utanför ONS, exempelvis utbildnings-, jordbruks- och utrikeshandelsstatistik. Inom ONS finns även the General Register Office for England and Wales, som har hand folkbokföringen.

Ansvarsfördelning: Ansvaret för NS vad gäller kvalitet och standard ligger hos the National Statistician. Ansvaret för produktionen av den nationella statistiken ligger hos Government Statistical Service. I juni 2000 bildades även en statistikkommission, som är ett oberoende och rådgivande organ till regeringen i frågor om den nationella statistiken. Ledning: ONS leds av National Statistician. Organisation: Statistikproduktionen är uppdelad på dels den ekonomiska, dels den sociala statistiken. Datainsamling, sammanställning och analys ligger integrerat inom varje ämnesområde. Den ekonomiska respektive sociala statistiken rapporterar vardera till varsin chef. Finansiering: Kostnaderna för ONS:s statistikproduktion uppgick till GBP 87 miljoner 2000/01 Hela statistiksystemet kostar ca GBP 180 miljoner. Prispolicy: Gratis spridning av publikationer via Internet. Databaserna är tillgängliga gratis från webbplatsen. Personal: ONS har totalt ca 4 000 anställda för statistikproduktion. Hela statistiksystemet sysselsätter ca 6 100 personer.

4.8. Tyskland

Tyskland har ett decentraliserat statistiksystem med en samordnande myndighet, som producerar statistik för nationen Tyskland. Det tyska statistiska systemet består av den federala statistikmyndigheten Statistisches Bundesamt (Destatis), 16 delstatsmyndigheter samt ca 100 självständiga myndigheter på kommunnivå.

Den officiella statistiken utgörs i huvudsak av federal statistik. Det finns en allmän statistiklag samt särskilda lagar för varje enskild undersökning, vilka omfattar detaljerade bestämmelser om urvalsstorlek, periodicitet etc. Det finns mer än 100 sådana lagar. Varje förslag till ny undersökning måste godkännas av förbundsdagen.

Statistisches Bundesamt (SBA) ansvarar för metoder och tekniska lösningar för att få jämförbar statistik i Tyskland, sammanställer och publicerar federal statistik och ansvarar för det internationella samarbetet. Verksamheten är inriktad på att producera statistik.

Man arbetar normalt inte med analyser och tar fram prognoser endast för befolkningsutvecklingen. Av den totala budgeten för Destatis utgörs ca 5 procent av uppdragsintäkter. All statistikinsamling (med några få undantag) sker på delstatsnivå.

Hela statistiksystemet har 9 000 anställda. Destatis har 2 700 anställda, 2 000 i Wiesbaden och 700 i Bonn. De 16 statistikmyndigheterna på delstatsnivå har sammanlagt 6 300 anställda.

Den ekonomiska statistiken

Destatis består av tio avdelningar. Den ekonomiska statistiken finns spridd på fem av dessa: nationalräkenskaper och sysselsättning; näringsstatistik, företagsregister och miljöräkenskaper; handel och transport; priser, löner, offentliga finanser och skatter; hälsa, miljö och tjänster.

När det gäller IT-statistik följer Tyskland det internationella utvecklingsarbetet. Man deltar t.ex. i Eurostats pilotstudier för insamling av IT-statistik bland hushåll och företag och avser att införa ny statistik på EU-nivå.

Tjänsteprisindex är ett tämligen outvecklat område i Tyskland. De som finns är de som passar väl ihop med KPI, som restaurang och hotell, samt för ITK-tjänster. För att bygga upp nya undersökningar krävs ny lagstiftning.

Den tyska korttidsstatistiken är genomgående snabb. Tyskland uppfyller helt kraven i EMU Action Plan. Nationalräkenskaperna presenteras ca 55 dagar efter kvartalsskifte och man avser att anpassa sig till de nya EU-kraven på en (begränsad) version efter 45 dagar. Bland övrig korttidsstatistik publiceras industriproduktionsindex 40 dagar och detaljhandeln 32 dagar efter månadens utgång.

Nationalräkenskaper

Nationalräkenskaperna tar fram års- och kvartalsräkenskaper, input-output-tabeller, kapitalstockar och produktivitetsberäkningar.

Beräkningar för BNP görs utifrån användning och produktion. Vid avstämningen mellan användnings- och produktionssidan i de definitiva beräkningarna väljer NR normalt den som ger den högsta nivån, vilket normalt är användningssidan.

Regionala räkenskaper görs av statistikkontoren i delstaterna. Det görs huvudsakligen på årsbasis, även om några försöker med kvartalsräkenskaper. Eftersläpningen är ca 6 veckor. Miljöräkenskaper görs på en avdelning utanför NR.

Vid NR arbetar totalt ca 110 personer fördelade på fyra divisioner. Ca 50 stycken arbetar med löpande produktion av kvartals- och årsräkenskaper. Ca 30 stycken arbetar med inkomstfördelning, statens finanser och utrikeshandel. 25 stycken arbetar med inputoutput-tabeller och förmögenhetsräkenskaper samt 40 med sysselsättning. Ledningsgruppen består av fem personer. Ett fåtal arbetar med utveckling av ett socioekonomiskt system.

Tysklands kvartalsräkenskaper är relativt snabba och publiceras 55 dagar efter kvartalsskiftet. Målsättningen är att snabba upp till 45 dagar genom snabbare insamling och estimeringar av den tredje månaden med hjälp av ekonometriska modeller. Estimeringarna skall göras utifrån indikatorer från både produktions- och efterfrågesidan för att försöka hålla fast vid principen för hur beräkningarna brukar gå till.

Den första årsberäkningen publiceras omkring 15 dagar efter årsskiftet. Uppgifter om det fjärde kvartalet kommer i slutet av februari. Beräkningen görs på basis av god information för de tre första kvartalen samt preliminär och ofullständig snabbstatistik för fjärde kvartalet.

Revideringspolicyn är att revidera kvartal för innevarande år i samband med att ett nytt kvartal tas fram. Däremot hålls normalt

föregående kalenderår oförändrat. När sedan nya årsräkenskaper publiceras i augusti revideras också kvartalsräkenskaperna för alla år som är berörda. Revideringarna av årsutfallet är normalt små, 0,1– 0,2 procentenheter på BNP.

Det finns tidsserier enligt ESA95 från 1970 på kvartal och år. Det gäller även sysselsättning. Tillbakaskrivningarna har delvis finansierats av Eurostat, särskilt från 1990 och bakåt. Samtliga inom års- och kvartalsräkenskaperna arbetar med revideringar bakåt. Det ger överblick, bl.a. över konsistensen mellan kvartals- och årsstatistiken.

Tillbakaskrivningar är tidskrävande och tar längre tid på vissa områden. Ibland krävs estimeringar och ”kreativitet”. Särskilt när det gäller att skriva tillbaka serier för relativt nya branscher och produkter. Ett exempel är produktion av mjukvaror som används i den egna produktionen.

Input-output-tabeller tas fram separat från års- och kvartalsberäkningarna med en viss eftersläpning. Resultaten från inputoutput-beräkningarna kan därför endast användas i BNP-beräkningarna vid revideringarna av nationalräkenskaperna vilket sker ungefär vart femte år. De symmetriska I/O-tabellerna publiceras nedbrutna på 70 produktgrupper. Tillgångs- och användningstabeller täcker 59 branscher och produktgrupper. I/O-tabeller enligt ESA95 har tagits fram för 1995 och 1997. Dessutom finns beräkningar för åren 1991–2000 i löpande och fasta priser (med 1995 som basår). Tilläggstabeller över privat konsumtion per produktgrupp samt export och import per produkt beräknas årligen. Information om handelsmarginaler beräknas från den årliga handelsstatistiken och företagsstatistiken. Drygt 20 personer arbetar med input-output-statistiken och deflatorer för nationalräkenskaperna.

Kapitalstocksberäkningar baseras på PIM med linjär avskrivning. De försöker ta hänsyn till särskilda händelser som påverkar den ekonomiska utvecklingen. Det saknas direkta undersökningar om kapitalstockar. Den huvudsakliga källan för beräkning av livslängder för olika kapitalobjekt är information från Finansdepartementet om skattemässiga regler. Livslängderna antas dock vara längre än vad som föreskrivs av skattemyndigheterna. Sju personer arbetar med kapitalstocksberäkningar.

Övriga frågor

Totalt arbetar 100 personer med prisindex, merparten med KPI. PPI-statistiken samlas huvudsakligen in av delstatskontoren. Destatis sköter beräkningar och publicering. Resultaten publiceras några dagar efter månadsskiftet. En KPI-skattning publiceras 6–7 dagar före månadens utgång baserad på resultatet för de sex största delstaterna. Hedoniska index används i KPI för datorer och planeras för bilar från 2003. En för KPI och PPI gemensam hedonisk modell för datorinstallation planeras.

Säsongrensning görs decentraliserat på Destatis med hjälp av X12 Arima. Man har ett gemensamt system med centralbanken, men själva utförandet görs på ämnesenheterna. NR gör även säsongrensning med hjälp av X12 Arima och en särskild metod som utvecklats av Destatis (BV4-metoden).

NR publicerar tidsserier över produktivitetsutvecklingen, räknad som förädlingsvärdet per timme respektive per kapitalinsats, branschuppdelat. Man gör emellertid inte beräkningar av total faktorproduktivitet. Produktivitetstillväxten för den offentliga sektorn antas uppgå till 0,5 procent per år. Utöver den antagna produktivitetstillväxten kan det tillkomma effekter på produktiviteten av att personalstrukturen förändras. Det finns detaljerad statistik om yrkeskategorier kopplad till löneutvecklingen. Man är skeptisk till outputmetoder för att beräkna volymer och menar att det kommer att försvåra jämförbarheten mellan ländernas tillväxt.

Basinformation är gratis men standardprodukter (tryck och via Internet) är avgiftsbelagda. Man publicerar årligen 450-500 pressmeddelanden, 850 tryckta titlar och 6 000 CD-Rom. Pressmeddelanden skrivs av ämnessidan, men presstjänsten och generaldirektören är ansvariga för den slutliga utformningen. Nyhetsbyråerna (12–15 företag) får vissa pressmeddelanden (finansiella och ekonomiska indikatorer) en halvtimma före publicering. Mellan 10 och 20 presskonferenser hålls om året och de leds av generaldirektören. Efter publiceringen av de första årsberäkningarna hålls ett mer analyserande seminarium. En månadspublikation (Wirtschaft und Statistik) innehåller bl.a. artiklar om revideringar, omläggningar, metoder, avstämningsproblem i NR och effekter av detta på samhället.

Statistiksystemet i Tyskland

Grundläggande data 2001: Befolkning: 82,3 miljoner, BNP: USD 1 846,1 miljarder. Chef för Statistisches Bundesamt (Destatis): Präsident Johann

Hahlen.

Historia: Tyska rikets statistikmyndighet etablerades 1872. Efter andra världskriget skapades federala statistikmyndigheter och regionala myndigheter i Öst- och Västtyskland. Efter återföreningen 1990 utvidgades det västtyska statistiska systemet till att omfatta hela Tyskland. Karaktäristiska: Det tyska statistiksystemet präglas av samarbete och förhandlingar mellan regional och federal nivå. Korttidsstatistiken är relativt snabb. Det är svårt och tar lång tid att starta ny statistik, beroende på det legala systemet, som styr även hur enskilda undersökningar skall läggas upp. Ansvarsfördelning: Den federala myndigheten, Destatis, svarar för metoder för att uppnå jämförbar statistik för hela Tyskland, publicering av federal statistik samt internationella kontakter. De regionala statistikkontoren svarar för insamling av statistiken och för implementering av den federala lagstiftningen. Förbundsdagen fattar beslut om nya undersökningar. Ledning: Destatis leds av en Präsident och därunder finns en vizepräsident. Organisation: Destatis är indelat i tio avdelningar, varav åtta är ämnesavdelningar. Under avdelningarna finns ett 40-tal enheter.

Den ekonomiska statistiken är spridd över fem avdelningar.

Finansiering: Destatis har en budget på EUR 133 miljoner (2002), varav uppdragsintäkter utgör 5 procent. Hela statistiksystemet kostar ca EUR 500 miljoner. Prispolicy: Basinformation är gratis Standardiserade produkter säljs till marknadspris. Personal: Hela statistiksystemet omfattar ca 9 000 anställda, varav 2 700 på den federala nivån.

4.9. Nederländerna

Nederländerna har ett centraliserat statistiksystem där Central Bureau of Statistics (CBS) ansvarar till 95 procent för all officiell statistik. Endast fem procent av verksamheten utgör uppdrag. Den nederländska centralbanken har ansvaret för betalningsbalansstatistik och viss finansmarknadsstatistik.

CBS bedriver ingen egen prognosverksamhet. CBS har emellertid ett nära samarbete med det statliga konjunkturinstitutet CPB. Det görs en rad analyser vid statistikbyrån på olika områden, som också publiceras i en serie s.k. Occasional papers. Dessutom ger CBS ut en årlig rapport, som beskriver det föregående årets ekonomiska utveckling i Nederländerna.

CBS har ca 2 600 anställda i Voorburg och Herleen.

Den ekonomiska statistiken

Divisionen för makroekonomisk statistik och spridning sammanställer samt analyserar den ekonomiska statistiken. Nationalräkenskaper, ekonomisk korttidsstatistik, prisstatistik samt statistik för finansiella institutioner och statsfinanser ingår här. Totalt arbetar 400 personer vid divisionen.

Samtliga divisioner vid CBS har egna utvecklingsavdelningar. Divisionen för Makroekonomisk statistik och spridning har också en särskild avdelning för metod- och utvecklingsfrågor. Den ansvarar bl.a. för anpassningen till EMU Action Plan, utveckling av satelliträkenskaper samt utveckling av deflateringsmetoder.

Tjänsteprisindex (TPI) utvecklas inom prisstatistiken. Hittills finns TPI för biluthyrning samt transporter. TPI för arkitekt- samt juridiska tjänster är under utveckling. Målsättningen är att inom fem år ha TPI för ca 80 procent av den privata tjänstesektorn.

IT-statistiken har på senare tid fått en större tyngd inom CBS och har lyfts fram i ”strategiprogrammet” för CBS. Statistikbyrån tog fram en ny publikation 2001, The Digital Economy, som beskriver företagens och hushållens IT-användning samt IT-sektorns betydelse för hela ekonomin. Innehållet baseras i huvudsak på nationalräkenskaperna.

CBS håller på att utveckla indikatorer utifrån nationalräkenskaperna samt satelliträkenskaperna för att kunna analysera ”the know-

ledge intensity of industries” och effekter av ”knowledge investements” på den ekonomiska tillväxten.

Vad gäller uppgifter om företagens investeringar i mjuk- respektive hårdvara hämtas de från en separat enkät, som vänder sig till IT-chefer. Det finns tidsserier från 1980-talet. CBS har alltså lång erfarenhet av att redovisa företagens IT-investeringar och de anser att svaren är tillförlitliga. En huvudförklaring är att enkäten vänder sig till IT-chefer och inte redovisningspersonal, menar CBS. En nackdel är att resultaten kommer relativt sent, dvs. de redovisas som årsdata och utfall för föregående år.

Vad gäller uppsnabbning har CBS som målsättning att kunna använda estimeringar, eller s.k. now-casting, i högre grad i framtiden. CBS har redan prövat now-casting för att beräkna företagens investeringar i forskning och utveckling, men utan större framgång. De har dragit slutsatsen att now-casts ger för grova uppskattningar på just detta område.

I arbetet med uppsnabbningen ingår att identifiera vilka statistikområden som bör snabbas upp. Producentprisindex är ett sådant område, där CBS planerar att testa effekterna av att göra mätningar för en vecka i stället för ett månadsgenomsnitt. Andra sådana områden är kvartalsräkenskaperna, Labour Accounts samt utrikeshandelsstatistiken.

Nationalräkenskaper

CBS har byggt upp ett integrerat system med konsistens mellan nationalräkenskaper (tillgångs- och användningstabeller samt sektorräkenskaper), Social Accounts, finansräkenskaper, miljöräkenskaper samt Labour Accounts. De senare integrerades 1995. Systemet är unikt i en internationell jämförelse. Då nationalräkenskaperna stäms av mellan tillgångs- och användningssidan används således även de övriga integrerade räkenskaperna i avstämningsprocessen. Det ses som en fördel i arbetet med konsistensprövningen eftersom de får fler möjligheter att testa konsistensen mot fler relevanta variabler. Det har resulterat, enligt CBS, i en ökad tillförlitlighet i nationalräkenskaperna och en mindre grad av revideringar. Att även inkludera sysselsättningsdata har resulterat i tillförlitligare mått på produktivitetsutvecklingen i ekonomin, enligt CBS.

Då det uppstått restposter mellan produktions- och användningssidan i beräkningarna av BNP är det vanligast att korrigeringar görs

på användningssidan. Efter att Intrastat infördes har uppgifterna om utrikeshandeln blivit mer osäkra, vilket medfört större korrigeringar av importen än tidigare. Utrikeshandeln med tjänster utgör också en stor osäkerhetsvariabel. Det görs i stället olika antaganden för användningssidan. Det saknas också prisindex för importen av tjänster. I stället används hemmamarknadspriser för motsvarande tjänster, vilket ger osäkra volymtal för tjänsteimporten.

CBS har arbetat systematiskt med input-output-statistik sedan 1950-talet. Nya input-output-tabeller tas fram årligen i löpande och fasta priser för år t-3. Preliminära tabeller tas fram för t-2 och t-1. Det finns tidsserier från och med 1969. Underlaget för inputoutput-tabellerna bygger på årliga enkätundersökningar för större delen av näringslivet. Vissa branscher undersöks emellertid vartannat år. 1995 gjordes en omfattande revision av nationalräkenskaperna, då viss ny statistik för tjänstesektorn infördes, vilket lyfte nivån på förädlingsvärdet.

Tillgångs- och användningstabellerna omfattar 800 produktgrupper varav ca 200 tjänster och 600 för industri, byggverksamhet samt jordbruk. Tabellernas kolumner omfattar ca 250 branscher varav ca 60 tjänstebranscher. Användarna kan beställa mer detaljerade tabeller än de som publiceras.

Omkring 35 ”industrispecialister” och ”sektorspecialister” samt specialister på slutanvändningen arbetar med input-output-statistiken (både kvartals- och årsstatistiken). Detta inkluderar de specialister, som arbetar med kvartalsräkenskaperna. Ytterligare fem personer arbetar med avstämningen mellan produktions- och användningssidan för BNP. I denna process arbetar de nämnda experterna tillsammans för att bestämma vilka korrigeringar som skall göras.

För beräkningen av kapitalstockar används Perpetual Inventory

Method (PIM), vilken rekommenderas i ESA95. Med hjälp av PIM beräknas kapitalstocken som summan av de fasta bruttoinvesteringarna under tidigare år. Avskrivningstakter kan sedan estimeras utifrån den beräknade kapitalstocken.

Eftersom PIM bygger på estimeringar utifrån historiska data använder CBS även kompletterande information för att estimera kapitalstockar. CBS har sedan början av 1980-talet haft ambitionen att använda direkt mätbara uppgifter över kapitalstockar. För tillverkningsindustrin används tre statistikkällor för beräkningarna, som också har samma klassificering för fasta tillgångar respektive för branscher. CBS har använt s.k. benchmarks för kapitalstockarna för olika branscher inom tillverkningsindustrin, som uppdaterats

vart femte år utifrån direkta uppgifter från företag. Dessutom har CBS, med början 1992, använt en enkätundersökning med uppgifter om kapitalförslitning (”discard survey”). I kombination med uppgifter om investeringar ger enkätundersökningen information om i vilken grad gamla reala tillgångar ersätts och i vilken grad kapitalstockens nivå växer. Beräkningarna utifrån de direkta undersökningarna används som underlag för att beräkna avskrivningstakter för fasta tillgångar samt nettokapitalstocken i nationalräkenskaperna.

Nationalräkenskaperna följer sedan flera år tillbaka löpande revideringar genom att jämföra det första preliminära utfallet med de mer definitiva. Även osäkerhetsmått för de preliminära nationalräkenskaperna beräknas. Den senaste studien av revideringarna, utförd av CBS, visar att BNP-tillväxten för perioden 1990–1999 i genomsnitt reviderats upp med 0,35 procentenheter per år.

De kvartalsvisa nationalräkenskaperna publiceras efter 45 respektive 90 dagar. Årsberäkningarna publiceras i tre versioner, från första preliminära utfall till senare mer definitiva, efter 6 månader, 1,5 år respektive 2,5 år.

Nationalräkenskaperna ger sedan några år tillbaka ut en rapport med analyser av det senaste årets utveckling i Nederländernas ekonomi, The Dutch Economy. Personalen vid nationalräkenskaperna skriver rapporten. Den publiceras åtta månader efter årsskiftet och presenteras vid en välbesökt presskonferens. Inför presskonferensen läggs det ned noggranna förberedelser för att kunna bemöta frågor som sannolikt kommer att ställas av massmedia.

Övriga frågor

I samband med en omfattande revidering av nationalräkenskaperna i början av 1990-talet introducerades en ny metod för att estimera volymutvecklingen för statlig produktion. En uppdelning på administration, försvar, utbildning samt övriga statliga tjänster görs numera för beräkningen. Övergången till deflateringsmetoden innebar en betydlig uppskrivning av volymutvecklingen för sektorn i nationalräkenskaperna.

Inom divisionen för makroekonomisk statistik och spridning har olika analyser av produktivitetsutvecklingen blivit alltmer angelägna under senare år. Bland annat har CBS arbetat med att komma fram till bättre produktionsmått för offentliga tjänster. Man kom-

mer att använda ”hälsoräkenskaper” för att försöka studera effekter på produktiviteten av de senaste årens stora offentliga investeringar inom hälso- och sjukvården. Man kommer bland annat att studera effekterna av kortare och billigare behandlingar av sjukdomar inom hälso- och sjukvården. Studien kommer att göras i två separata delar, dels vad gäller sjukvården och dels vad gäller tidsanvändningen. Man kommer också att försöka följa utvecklingen av kunskapsinnehållet i de kapitalvaror som används och effekter på produktions- och produktivitetsutvecklingen.

Kraven på omfattande budgetnedskärningar ledde till att CBS i september 2000 inledde arbetet med att gå över till ett nytt system för insamling, bearbetning och redovisning av statistiken. Från att tidigare haft ett ämnesorienterat system valde statistikbyrån ett s.k. processorienterat system. För att kunna garantera jämförbarhet mellan olika statistikprodukter baseras all statistik på samma statistiska enheter, klassificeringar samt definitioner av variabler.

Datainsamlingen är under utveckling, bl.a. genom ansträngningar att förbättra kontakterna med uppgiftslämnarna, finna effektivare sätt att få kontakt med ”rätt” kontaktperson vid företagen, samt genom att i högre grad använda administrativa register framför enkäter m.m.

Den makroekonomiska divisionen svarar för all publicering och spridning av statistik, även på det icke-ekonomiska området. Publiceringen på papper har dragits ned markant. Kriteriet för att publicera på papper är att statistiken måste kompletteras med en analys samt att publikationen skall gå att sälja i minst 300 exemplar.

Statistiksystemet i Nederländerna

Grundläggande data 2001: Befolkning: 16,0 miljoner, BNP: USD 380,1. Chef för Centraal Bureau voor de Statistiek (CBS): Generaldirektör Ruud van Noort. Historia: CBS etablerades 1899. Verksamheten regleras i en ny lag från 2001 vilken förstärker CBS självständiga roll. Karaktäristika: 95 procent av den officiella statistiken är centraliserad till CBS. Ansvarsfördelning: CBS är en oberoende myndighet under Ministry of Economic Affairs. Generaldirektören beslutar om metoderna för hur statistiken skall produceras samt publiceras. CBS:s ansvarsområde bestäms av en oberoende kommission, Central Commission for Statistics (CCS) som beslutar årligen om ett program för vilken statistik som skall produceras. Ledning: Verksledningen (Board of Directors) består av generaldirektören och dennes ställföreträdare Organisation: Verksamheten är indelad i fyra statistikområden: näringsstatistik: social och arealstatistik, makroekonomisk statistik och publicering samt teknik och service. Under de s.k. divisionerna sorterar totalt 20 avdelningar. Finansiering: CBS:s budget uppgick till EUR 169 miljoner 2001.

Uppdrag utgör endast 5 procent av de totala intäkterna. CBS har fattat beslut om att i princip minimera uppdragsverksamheten.

Prispolicy: Faktiska kostnader för skräddarsydda produkter, marginalkostnad för spridning av officiell statistik. Användare har gratis tillgång till CBS:s databas StatLine via CBS:s webbsida. Personal: Ca 2 600 personer (inklusive 190 intervjuare) arbetar vid huvudkontoret i Voorburg utanför Den Haag och i Herleen. Andelen akademiker är ca 30 procent.

4.10. USA

USA har ett statistiksystem som är geografiskt centraliserat på federal nivå. Statistikproduktionen utförs av federala myndigheter utifrån federala program. Produktionen är samtidigt decentraliserad till ett stort antal federala myndigheter. Bland de största är Census

Bureau (CB), Bureau of Labour Statistics (BLS) och Bureau of Economic Analysis (BEA), som svarar för större delen av den ekonomiska statistiken. Den amerikanska centralbanken Federal Reserve Board (FED) är inte en federal statistikbyrå, men producerar bl.a. finansräkenskaper samt ett industriproduktionsindex. Statistiksystemet är löst sammanhållet av the Chief Statistician och en liten grupp tjänstemän i Office of Management and Budget (OMB).

Inslaget av analys är betydande i det amerikanska statistiksystemet. Tillgången till kvalificerad kompetens på ekonomområdet är relativt stort i de amerikanska myndigheterna. Ekonomer deltar i alla delar av produktionsprocessen. I USA är också samarbetet med forskningsvärlden starkt liksom kontakterna med användarna. Analyser är tillgänglig för användarna i olika former, bl.a. från statistikbyråernas webbplatser.

Uppskattningsvis sysselsätter det nationella statistiksystemet i USA ca 38 000 anställda. CB, den största statistikbyrån, har ca 8 000 anställda, vilket inkluderar en stor andel fältpersonal. Vid folkräkningarna, som görs vart tionde år, tillkommer ytterligare personal. BLS har ca 2 800 anställda. BLS har en regional struktur med sex regionkontor. BEA har omkring 450 anställda varav drygt 100 arbetar med nationalräkenskaperna.

De totala anslagen för statistikproduktion uppgick till USD 3,8 miljarder år 2001, (exklusive kostnader för Decennial Census).

Den ekonomiska statistiken

CB ansvarar för stora delar av primärstatistiken, bl.a. för företag, parti- och detaljhandel, byggsektorn m.m. samt dess företagsregister. CB har också ansvar för större delen av snabbstatistiken. BLS ansvarar i första hand för sysselsättnings-, löne- och produktivitetsstatistik samt KPI, PPI m.fl. prisindexar. BEA ansvarar främst för nationalräkenskaper och betalningsbalansstatistik.

Det finns relativt andra länder stora resurser för prisstatistik. Ungefär 260 personer vid BLS arbetar med producentprisindex

(PPI). Prisundersökningarna delas upp i varaktiga varor, ickevaraktiga varor samt tjänster. Det finns 65 s.k. branschanalytiker, som täcker 580 branscher, förutom de som arbetar med datainsamlingen. Ungefär 9 500 prisindexar tas fram av BLS för PPI.

Tjänsteprisindex tas fram enligt samma principer som för varor. I det inledande skedet besöker man handelsorganisationer, branschföretag och experter inom den akademiska världen. Hedoniska index finns för datorer, hårddiskar, några begränsade index för telekommunikationsutrustning samt detaljhandel för alkoholhaltiga drycker. BLS planerar att utveckla prisindex för partihandel, banktjänster, vissa företagstjänster, utbildningsindex och producenter av Internettjänster.

CB fortsätter att ha ett nära samarbete med BEA för att förbättra statistiken bl.a. för att täcka in IT- och tjänstesektorn bättre. I budgetförslaget för 2003 finns bl.a. förslag på att starta insamling av detaljerade uppgifter om näringslivets infrastruktur. På tjänsteområdet föreslås en kvartalsindikator för aktiviteten i tjänstebranscherna, framtagning av betydligt mer detaljerad statistik över tjänsteproduktionen samt årlig information om insatsstrukturen i tjänstebranscherna.

Den amerikanska kortperiodiska statistiken är i högsta grad inriktad på snabbhet. Beslut om en snabbare publicering av viktiga indikatorer togs av statsmakterna redan i slutet av 1960-talet. Nuvarande riktlinjer innebär att 36 s.k. Principal Federal Economic

Indicators (PEEI) publiceras senast 22 arbetsdagar efter referensperioden. Exempel på sådana indikatorer är omsättningen i detalj- och partihandeln, orderingång och leveranser för tillverkningsindustrin och byggproduktion.

Snabb månadsstatistik uppnås också genom att i många fall basera statistiken på en kortare mätperiod, t.ex. en dag eller en vecka i mitten eller början av månaden. Inrapporteringen kan då ske innan månadens utgång och processen kan påbörjas några veckor tidigare än om hela månaden används som mätperiod.

BEA planerar att snabba upp de branschvisa årsräkenskaperna med ungefär ett halvår, för publicering i april efter referensåret. Det kommer emellertid att innebära en grövre detaljeringsgrad. Vidare vill BEA och CB snabba upp utrikeshandelsstatistiken till en månad efter referensmånaden. BEA vill även snabba upp de kvartalsvisa nationalräkenskaperna till två veckor efter referensperioden. BEA har begärt ökade medel för att kunna genomföra uppsnabbningen.

Vidare har publiceringen av input-output-tabellerna snabbats upp till ca tre år efter referensåret. (Under 2002 kommer tabeller avseende 1999). Målet är att snabba upp dem till ett år efter referensåret.

Nationalräkenskaper

Kvartalsräkenskaperna tas fram från inkomst- och utgiftssidan. BEA lutar sig mest mot utgiftssidan, dvs. beräkningarna av privat respektive offentlig konsumtion, brutto- respektive lagerinvesteringar samt nettoexporten. Det statistiska underlaget för inkomstsidan är osäkrare, bl.a. eftersom det saknas kvartalsvisa inkomstuppgifter från skattemyndigheterna. BNP från utgiftssidan är således det officiella måttet på BNP. Eftersom BEA inte kan korrigera i utfallen för primärstatistiken från andra statistikmyndigheter i syfte att uppnå bättre balans mellan inkomst- och utgiftssidan har BEA valt att i de mer definitiva beräkningarna också redovisa diskrepanserna mellan de två beräkningarna av BNP, för att låta användarna se dessa, och själva analysera skillnader och förklaringar i primärstatistiken.

Den första beräkningen av ett kvartal (advanced) publiceras ca 30 dagar efter referensperioden och bygger på ofullständiga uppgifter för kvartalet, dvs. till stor del på uppgifter för endast de två första månaderna i kvartalet. Det finns då luckor i uppgifterna främst avseende lager, byggande och utrikeshandel. Estimeringar görs för den tredje månaden. BEA publicerar en technical note, som förklarar vilka antaganden som gjorts, vilka aktuella trender beräkningarna bygger på etc. Informationen om beräkningsmetoderna är mycket öppen. Den andra beräkningen av kvartalet (preliminary) bygger på uppgifter för hela kvartalet samt reviderade data för de två första månaderna. Den slutliga versionen (final) publiceras ungefär 90 dagar efter referensperioden och baseras på reviderade data för samtliga tre månader. Kvartalsberäkningarna revideras i juli varje år, samtidigt med årsräkenskaperna för de senaste tre åren. Då publiceras även nya kapitalstockar, beräkningar för offentlig sektor m.m. Vart femte år tas nya benchmarks fram för årsräkenskaperna, som bygger på nya, omfattande undersökningar, som genomförs av CB.

BEA sammanställer input-output-tabeller vart femte år, som utgör s.k. benchmark för den årliga statistiken. Årliga input-output-

beräkningar upphörde vid BEA i slutet av 1980-talet, men återupptogs 1999. BEA tar fram nya tillgångs- och användningstabeller utifrån existerande årsstatistik samt estimeringar. BEA förväntar sig en förbättring av konsistensprövningen i nationalräkenskaperna med hjälp av input-output-statistiken. De stämmer av BNP från produktions- och användningssidan i den I/O-tabell som görs vart femte år. För övriga år extrapoleras eller interpoleras BNP utifrån efterfråge- och inkomstsidan. Målet är dock att på sikt få beräkningarna att ”balansera”, vilket kommer att kräva mer detaljerad statistik. Ett problem med input-output-statistiken är att den bygger på föråldrade s.k. benchmarkundersökningar. Normalt görs en ny benchmark vart femte år. Sammanställningen av en benchmark för BNP för 1997 startade 1998 och input-output-tabellen kommer att bli klar 2002. Nya benchmarks för Expenditure and Income

Accounts kommer att tas fram under 2003. Ett nytt budgetförslag från BEA är att i första hand uppdatera informationen om ITsektorn oftare än vart femte år.

BEA tar fram input-output-tabeller för 500 branscher, men avgränsar publiceringen till 100 branscher. Tabeller på 66-branschnivå (tvåställig SIC) kommer att läggas ut från webbplatsen.

En s.k. branschgrupp (fem personer) vid BEA gör kapitalstocksberäkningarna. BEA följer OECD:s rekommendationer och använder PIM (Perpetual Inventory Method), liksom många andra länder gör, bl.a. Sverige. Estimeringarna för investeringar är balanserade mellan nationalräkenskapernas beräkningar, (som går efter typ av kapitaltillgång), och investeringsenkäten som går efter bransch. BEA menar att regelbundna undersökningar bland företag om deras kapitaltillgångar, avskrivningar och nyinvesteringar vore en hjälp i uppskattningarna av kapitalstockar. En nyhet är att BEA lägger ut Excelfiler på webbplatsen med tidsserier över investeringar, kapitalstockar m.m. fördelade på nästan 65 branscher samt ca 80 typer av kapitaltillgångar.

BEA publicerar regelbundet artiklar om revideringar i nationalräkenskaperna. En grundlig genomgång görs dessutom vart tredje år avseende de tre senaste åren. Den senaste stora rapporten om revideringar gavs ut i januari 2002. En genomgång och analys görs av vad revideringarna kan förklaras av i primärstatistiken. Genomgången är en hjälp i BEA:s arbete med att försöka komma till rätta med eventuell bias, dvs. en systematisk under- eller överskattning i de preliminära utfallen.

Övriga frågor

Det finns två grupper inom BLS, som har ansvar för produktion och publicering av produktivitetstal. Den ena gruppen, på ca 15 personer, producerar och publicerar arbetsproduktivitet för kvartalsvisa aggregat samt produktivitetstal för tillverkningsindustrin totalt. De tar också fram årsstatistik över multifaktorproduktivitet, inklusive tidsserier över (livslängder). Den andra gruppen, på ca 30 anställda, producerar och publicerar årliga beräkningar för arbetsproduktivitet för över 600 branscher samt multifaktorproduktivitet för över 140 branscher.

Kvartalsvisa produktivitetstal för näringslivet exklusive jordbruket har producerats sedan 1959. För flera branscher startar serierna från år 1948, men de flesta startar från 1972 eller 1987. Dessa serier publiceras ca fem arbetsdagar efter publiceringen av BNP. BLS startade 1983 med publicering av tidsserier för industrins multifaktorproduktivitet. Dessa årsserier startar också med år 1948, men för flertalet branscher startar serierna med år 1987.

Statistiksystemet i USA

Grundläggande data 2001: Befolkning: 285,0 miljoner. BNP: USD 10 143,2 miljarder. Chief Statistician: Katherine K. Wallman Historia: Den första folkräkningen i USA gjordes 1790. Beslut om en uppsnabbning av viktiga korttidsindikatorer togs av statsmakterna i slutet av 1960-talet. Karaktäristika: Statistiksystemet är geografiskt centraliserat på federal nivå. Produktionen av statistiken är samtidigt decentraliserad till ett stort antal federala myndigheter. Statistikproduktionen finansieras av federala program och regionalt nedbrutna ekonomiska indikatorer tas normalt inte fram. Ansvarsfördelning: Statistiksystemet är löst sammanhållet av Chief

Statistician och en liten grupp tjänstemän i Office of Management and Budget (OMB). OMB ansvarar bl.a. för statistiska standarder och klassificeringssystem samt andra generella regler, principer och riktlinjer för statsförvaltningen på statistikområdet. OMB beslutar om nya undersökningar och omprövar gamla vart tredje år. Chefsstatistikern leder också Interagency Council on Statistical Policy, som är ett samarbetsorgan för statistikproducenterna. Statistiken produceras av ett 70-tal federala myndigheter. Tre specialiserade myndigheter – Bureau of the Census (CB), Bureau of Economic Analysis (BEA) och Bureau of Labor Statistics (BLS) samt. Federal Reserve Board (FED) är de viktigaste producenterna av ekonomisk statistik.

Finansiering: De totala anslagen för statistikproduktionen uppgick till USD 3,8 miljarder för 2001. Anslagen avseende den ekonomiska statistiken vid CB, BLS och BEA motsvarar ca USD 1,1 miljarder. Prispolicy: Den ekonomiska statistiken finns tillgänglig utan kostnad via den gemensamma Internetportalen FedStats (www.fedstats.gov). Personal: Hela statistiksystemet sysselsätter uppskattningsvis omkring 38 000 anställda. CB har ca 8 000 anställda, BLS 2 800 anställda och BEA 450 anställda.

4.11. Kanada

Kanada har ett centraliserat statistiksystem. Statistikförsörjningen är ett federalt ansvarsområde. Statistics Canada är den centrala statistikmyndigheten och har ansvaret för statistikförsörjningen för både nationen och provinserna. Statistikverksamheten finansieras till största delen med anslag från statsbudgeten. En mindre del av budgeten, ca 18 procent, kommer från uppdrag m.m. Resurserna har ökat kraftigt, med ca 20 procent, under senare år, vilket har motiverats av behovet av utbyggd och förbättrad ekonomisk och social statistik på främst provinsnivå.

Verksamheten innehåller starka inslag av forskning och analys. En särskild analysavdelning kompletterar de analysenheter som också finns inom de olika statistikområdena. Denna verksamhet resulterar i en omfattande publicering av kvalificerade rapporter.

Statistics Canada är en stor organisation med ca 5 200 fast anställda. Därtill kommer ca 900 tillfälligt anställda och 2 400 intervjuare.

Med sammanlagt 8 500 anställda är statistiksystemet i Kanada störst bland de studerade länderna i relation till befolkningen. Vid huvudkontoret i Ottawa arbetar närmare 5 700 personer och vid 5 regionala kontor ca 400 personer.

Den ekonomiska statistiken

Den ekonomiska statistiken är uppdelad på två avdelningar: företagsstatistiken (Business and Trade) och nationalräkenskaperna (National Accounts and Analytical Studies). Företagsstatistiken omfattar primärstatistiken och även priser och kapitalstockar. Nationalräkenskaperna inkluderar betalningsbalansstatistik, miljöräkenskaper och analys/forskningsverksamhet.

Intresset för IKT-statistik har ökat kraftigt även i Kanada. Industridepartementet har varit pådrivande och knytningen dit är stark. Det finns även en stor extern krets av uppdragsgivare och samarbetspartners. Delar av verksamheten är externt finansierad. Våren 2001 publicerades Networked Canada, som var resultatet av ett projekt för att beskriva IKT-utvecklingen i form av infrastruktur, produktion och användning. Man gör ett stort antal undersökningar för att undersöka hur företagen påverkas av IT-användning, näthandel, internetanvändning etc.

Inom prisenheten på 110 personer arbetar ca 7 personer med tjänsteprisindex. Arbetet med tjänsteprisindex påbörjades 1992 och har först på senare tid tagit fart. I dag finns index för konsulter inom IT, teknik och redovisning, hotell, samt telekom. Tillsammans med nationalräkenskaperna skall man arbeta fram en plan för att få mer resurser. Inom 2–3 år hoppas man ha ett dussintal index och täcka 1/3 av företagstjänsterna. Alla index tas fram årligen och man har inga planer på att öka periodiciteten. Index för offentlig sektor har låg prioritet.

När det gäller uppsnabbning av den ekonomiska statistiken har en generell regel införts som innebär att den årliga statistiken skall vara klar inom 15 månader. Det är ingen press på att snabba upp nationalräkenskaperna. Detta kan delvis bero på att man tar fram BNP på månadsbasis 60 dagar efter referensmånaden.

Nationalräkenskaperna

Nationalräkenskaperna bildar tillsammans med en enhet för analytiska studier en egen avdelning med totalt 385 anställda varav 345 arbetar med produktionen av nationalräkenskaperna. Under NR finns sex enheter: inkomst- och utgifter, branschmått, betalningsbalans, offentliga institutioner, input-output samt miljöräkenskaper.

Statistics Canada lade tidigt om statistiken enligt SNA93. Den snabba omläggningen medförde en del mindre lyckade lösningar vilket gör att man nu skall rätta till detta. Man pekar på att SNA93 till skillnad från ESA95 inte är definitivt bindande varför man tilllåter sig vissa avvikelser där det är lämpligt. Man menar att förtroendet för statistiken är av grundläggande betydelse och vinnlägger sig därför om största möjliga transparens. Detta innebär bl.a. att man utförligt dokumenterar och redovisar förändringar i statistiken vilket t.ex. gjordes vid övergången till SNA93.

Alla undersökningar kvalitetsdeklareras. Användarna kräver också nya tidsserier när statistiken förändras. Statistics Canada anser att detta är viktigt och att det skall göras centralt. Efter övergången till SNA93 har nya tidsserier från 1961 presenterats tillsammans med utförlig dokumentation. Frågan är på nytt aktuell i samband med övergången till nya standarder för näringsgren och produkter.

Sedan slutet av 1960-talet beräknar Statistics Canada BNP även på månadsbasis med publicering efter ca 60 dagar. Beräkningarna

görs från produktionssidan. Månadsberäkningen bygger till stora delar på estimeringar av det historiska sambandet mellan månadsindikatorer från undersökningar och skattedata samt årsestimat av förädlingsvärdet på branschnivå från input-output-tabellerna. Deflateringen i årsberäkningarna används som benchmark. I avsaknad av värde- och volymuppgifter används volymindikatorer. Statistics

Canada hävdar att beräkningarna stämmer ganska väl med efterföljande kvartalsberäkningar. Beräkningarna sker också på ett konsistent sätt med kvartalsstatistiken vad gäller beräkningarna från produktionssidan.

Arbetet med kvartalsräkenskaperna är organiserat utifrån användningssidan med sektioner för investeringar, privat konsumtion etc. Kvartalsräkenskaperna utgår från input-output-tabellerna och är fullt integrerade med betalningsbalans och finansräkenskaper. Kvartalsräkenskapernas ca 400 produktgrupper säsongrensas med X11metoden.

Den enhet som tar fram den årliga input-output-statistiken omfattar ca 70 personer. De definitiva input-output-tabellerna kommer i oktober t+4. Med dessa som benchmark tas preliminära interna tabeller fram 10 månader efter årets slut. Input-outputtabellerna innehåller drygt 700 varu- och tjänstegrupper och ca 300 branscher, varav ca 80 tjänstebranscher. Detaljerade årstabeller finns årligen från 1961. Regionala (provinser/territorier) input-outputtabeller finns från 1996 då snabbare och mer detaljerad statistik infördes i samband med att ett skatteutjämningssystem infördes.

Statistics Canada har byggt upp en omfattande databas för kapitalstocksberäkningar med över 2 miljoner serier. Enheten för kapitalstocksberäkningar ligger åtskild från nationalräkenskaperna, men ett nära samarbete finns för att uppnå konsistens vad gäller investeringar, avskrivningar, prisindex etc. Estimering av kapitalstockar och bestämning av avskrivningstider görs till stor del utifrån en omfattande enkätundersökning inom privat näringsliv, som gått ut till ca 30 000 arbetsställen. Statistiken tas fram för drygt 200 branscher samt 150 olika kapitalobjekt varav 100 avser byggsektorn. Statistiken finns på provinsnivå. Man använder den s.k.

PIM-metoden. Viktiga förutsättningar för bättre beräkningar, som nämns av Statistics Canada, är mer information om prisindex för kapital samt en kontinuerlig uppdatering av avskrivningstiderna.

Statistics Canada redovisar tillförlitligheten i statistiken på tre sätt: de viktigare serierna redovisas med en subjektiv kvalitetsbedömning på en skala 1 till 3, revideringarnas storlek publiceras och

information om den statistiska variansen för viktigare serier lämnas.

Vid publicering skrivs ett pressmeddelande med fokus på det intressanta. Journalister får tillgång till pressmeddelandet en timme före offentliggörandet och kan samtidigt ställa frågor till experterna. Två dagar efter publicering inbjuds användare till ett briefingmöte för mer ingående redogörelse av statistikutfallet. Det finns en särskild rådgivande kommitté för nationalräkenskaperna, The National Accounts Advisory Committee, med representanter för viktiga användare.

Övriga frågor

Statistics Canada ansvarar till skillnad från förhållandena i de flesta länder för betalningsbalans- och finansmarknadsstatistiken. Utrikeshandeln med varor baseras på administrativa data från tullmyndigheten. Sedan 1990 finns ett särskilt datautbyte med USA som innebär att de båda länderna endast samlar in importdata och använder motpartens data för beräkning av den egna exporten.

Vid enheten för forskning och analys som ligger i anslutning till nationalräkenskaperna bedrivs olika arbeten om den ekonomiska statistiken, t.ex. avseende bidraget från IT-användningen till produktivitetsutvecklingen, metodutveckling för beräkningar av ekonomins effektivitet och beräkningar av kapitalstockar. Forskningsrapporter presenteras och en årsrapport med fokus på produktivitetsmätningar tas fram. Statistics Canada har genomfört produktivitetsberäkningar årligen sedan 1961. Beräkningar av arbets- och multifaktorproduktivitet finns aggregerad efter ett år och på detaljerad branschnivå efter 3 år. En kvartalsberäkning av arbetsproduktiviteten i företagssektorn publiceras. Det finns ett ökat tryck i samhället för att få fram mått på produktivitetsutvecklingen inom offentlig sektor, inte bara inom sjukvård och undervisning utan även inom statlig förvaltning.

Medan inkomstbegreppen är fullt konsistenta inom nationalräkenskaperna, råder dålig överensstämmelse med hushållsundersökningar och skattedata. Användarna har inte uttryckt starka krav på ökad konsistens. Statistics Canada har utvecklat en mikrosimuleringsmodell för beräkningar av effekterna på hushållens inkomster av olika ekonomisk-politiska beslut. Det kostar CAD 5 000 att

abonnera på denna. Det finns även longitudinella modeller för beräkning av inkomster långt fram i tiden.

Sedan 1985 sker datainsamlingen centraliserat med undantag för transporter, företagsinvesteringar samt några undersökningar avseende priser och betalningsbalans. Enheten på 400 personer sköter utskick och påminnelser, registrerar data och gör formella kontroller. Fördelen med denna typ av organisation är möjligheterna till effektivisering genom storskalighet och utjämning av arbetstoppar. Problem man pekar på är hög personalrörlighet (genomgångsjobb) och för hög ambitionsnivå, 60–100 procent av uppgiftslämnarna kontaktas vid granskningen.

Man går ifrån den gemensamma insamlingen för företag i november och försöker i stället att anpassa utskicken av enkäter till företagens räkenskapsår. Man har också övergått till att splittra upp utskicken till olika mottagare i företagen. Man har försökt att införa elektronisk insamling men resultatet är hittills nedslående. Man tror att det dröjer lång tid innan uppgiftslämnarna är beredda att tilllämpa ny teknik i stor skala.

Statistics Canada har en särskild grupp på i dag sju personer, som ansvarar för kontakterna med storföretagen. Målsättningen är att de 300 största företagen (som svarar för 10 % av BNP) skall ha en särskild kontaktperson. Kontaktpersonerna skall ha regelbunden kontakt med sina företag och besöka dem några gånger per år. I dag har man kontakt med ca 80 företag.

Spridning av statistiken sker via papper, webbplatsen och databaserna (CANSIM). Dagligen kommer pappers- och webbpublikationen Daily som innehåller information om allt som publiceras. Webbsidan är en av de mest besökta i Kanada och besöks av 15 000 personer per dag. CANSIM innehåller 800 000 tidsserier. Uppdatering sker samtidigt som publiceringen görs. Täckningen av den ekonomiska statistiken är bra. Det kostar CAD 3 att ta ut en serie. Detta ger en total intäkt på CAD 1 miljon.

Statistiksystemet i Kanada

Grundläggande data 2001: Befolkning: 31,1 miljoner, BNP: USD 694,5 miljarder. Chef för Statistics Canada: Chief Statistician Ivan Fellegi. Karaktäristiska: I Kanada är statistikförsörjningen, såväl på nationell nivå som provinsnivå, en federal angelägenhet och är starkt centraliserad. Det finns starka inslag av forskning och analys i verksamheten. Ansvarsfördelning: Statistics Canada lyder under regeringen och är den centrala myndigheten för statistikförsörjningen. Verksamheten regleras i Statistics Act. Statistics Canada skall också stå för samordning och ledning av landets statistiska system. Ledning: Statistics Canada leds av en Chief Statistician som utses av regeringen. Han har en rådgivande kommitté, the National Statistics

Council, som utses av regeringen. Under sig har han sju Assistant Chief Statisticians med verksamhetsansvar.

Organisation: Statistics Canada är indelad i sju huvudområden som vardera leds av en Assistant Chief Statistician. Under dessa finns 18 avdelningar/program. Dessa är i sin tur indelade i enheter, totalt 69 stycken. Finansiering: Statistics Canada har en finansiering för 2001 på ca

CAD 481 miljoner. 18 procent finansieras via uppdrag.

Prispolicy: Uttag ur databaserna kostar CAD 3 per serie. Viss statistik är gratis via hemsidan. Personal: Statistics Canada har totalt ca 8 500 anställda. 5 200 är fast anställda, 900 tillfälligt anställda och 2400 är intervjuare. Omkring 5 700 personer arbetar i Ottawa och 400 vid fem provinskontor som arbetar med datainsamling, spridning, information och marknadsföring.

4.12. Australien

Australien har ett centraliserat statistiksystem. Australian Bureau of

Statistics (ABS) ansvarar för ca 90 procent av den officiella statistiken. Anslagen har länge varit i stort sett oförändrade och ABS har stor frihet att bestämma vad som skall göras inom ramen för anslaget. ABS är en självständig myndighet. Parlamentet skall informeras om nya undersökningar, men ABS bestämmer självständigt om ny datainsamling etc. Till hjälp finns ett nationellt statistikråd.

Rådet har en extern ordförande och fungerar som rådgivande både till generaldirektören och till finansministern. Ca 10 procent av de totala intäkterna kommer från uppdrag, huvudsakligen avseende spridning av officiell statistik.

ABS har ca 3 100 anställda, hälften finns i Canberra och hälften vid de åtta delstatskontoren.

Den ekonomiska statistiken

ABS består av två ämnesmässiga avdelningar: ekonomisk statistik och individstatistik. Ett antal enheter sköter utvärdering, IT, säkerhet, personal. Ca 1 050 personer (inklusive 60 personer inom arbetsmarknad) arbetar med ekonomisk statistik, varav 450 på huvudkontoret i Canberra. Antalet anställda kommer troligen att minska med 10–15 procent de närmaste åren. Den ekonomiska statistiken vid ABS är indelad i fyra huvudområden: ekonomiska räkenskaper, näringsstatistik, datainsamling samt integration och ny ekonomi. De ekonomiska räkenskaperna består av nationalräkenskaper, internationella och finansiella räkenskaper, prisstatistik och korttidsindikatorer.

ABS producerar statistik inom IT, biotech, innovation, R&D samt human resources. Man har en egen definition av IT-sektorn, där man även inkluderar företag som säljer IT-tjänster. Satelliträkenskaper för IT är under utveckling.

Tjänsteprisindex har tagits fram sedan 1994 och i dag finns ca 40 index, vilket innebär att man täcker hälften av de privata tjänsterna. Under några års tid arbetade tio personer heltid, då det krävs omfattande personliga kontakter med företagen. Innan index börjar publiceras produceras det i två år.

ABS har få månadsundersökningar. De flesta korttidsindikatorer tas fram på kvartalsbasis. Månadsstatistik finns avseende utrikes-

handelsstatistik (tulldata), detaljhandel, arbetskraftsundersökningen, byggnadstillstånd och bilförsäljning. Användarna prioriterar tillförlitlighet snarare än periodicitet.

Policyn är att månadsstatistik skall komma ut inom en månad, kvartalsstatistik inom ett kvartal och årsstatistik inom tolv månader, räknat från referensperiodens slut. Det fungerar med ett par undantag.

Nationalräkenskaperna

Nationalräkenskaperna (NR) producerar års- och kvartalsberäkningar, input-output-tabeller, kapitalstockar och produktivitet. Kvartals-BNP är en avvägning mellan de tre beräkningarna från efterfråge-, inkomst- respektive produktionssidan. Differenserna publiceras. De tre beräkningarna balanseras årligen med hjälp av tillgångs- och användningstabeller. För att göra volymskattningar använder ABS kedjeindex (Laspeyres) i NR och byter referensår varje år till det senaste räkenskapsåret, så att komponenterna för det senaste kvartalet summerar till totalen.

Två sektioner med vardera 15 personer arbetar med kvartalsräkenskaperna. Man har regelbundna möten med producenterna av primärstatistiken när denna levereras.

Den huvudsakliga källan för årsberäkningarna från produktions- respektive inkomstsidan är den årliga aktivitetsundersökningen, som täcker 14 000 företag och kompletteras med skatteuppgifter för 80 000 företag. Årsräkenskaper samt tillgångs- och användningstabeller tas fram i tre versioner. Statistiken publiceras i november varje år (4 månader efter räkenskapsåret). I december publiceras första kvartalet i räkenskapsåret och då är de konsistenta med de nya årsräkenskaperna. Kvartals-NR publiceras nio veckor efter referenskvartalet. Det finns tidsserier från 1959 och för delstaterna från 1970-talet. Konsistenta årsvisa tillgångs- och användningstabeller finns från 1994/1995.

Dagen före publicering av kvartals-NR får finansministern tillgång till materialet och normalt håller han en egen presskonferens. Efter publicering görs flera föredragningar för användare i olika delar av landet. Förutom en beskrivning av det aktuella läget i ekonomin ges förklaringar till de faktorer som har påverkat konjunkturbilden.

ABS tar fram kapitalstocksberäkningar enligt OECD:s manual. Man använder PIM och har valt en hyperbolisk funktion för livslängder. Det finns tidsserier från slutet av 1960-talet. Kapitalstockar publiceras på branschnivå samt för institutionella sektorer.

Input-output-sektionen (I/O) består av 15 personer och tar fram årliga tillgångs- och användningstabeller samt I/O-tabeller vartannat år, vilka erhålls mot beställning. Eftersläpningen är normalt 3,5 år, men är för närvarande större. Den senaste I/O-tabellen avser 1996/97. Tabellerna omfattar 106 branscher och 1 000 produktgrupper.

I/O baseras i huvudsak på en årlig industrienkät samt en census, som görs vart femte år. Insatsstrukturen i olika branscher hämtas bl.a. från s.k. case studies. Enheten för stora företag samlar också in data. Intermittenta undersökningar, som normalt görs rullande vart femte år, används också. För byggsektorn får man information från företag som arbetar med att beräkna materialåtgång och materialkostnad. Det finns ingen direkt information om importandelar. Uppgifter om handelsmarginaler hämtas från den årliga undersökningen om ekonomisk aktivitet, men bara för huvudaggregat. En direkt undersökning om handelsmarginaler görs vart sjätte år.

NR ger ut en omfattande dokumentation om definitioner, källor och metoder. Den senaste avser 2000 och skall uppdateras 2003. För både kvartals- och årsräkenskaperna finns över 100 tabeller tillgängliga på webbplatsen. En årlig publikation innehåller BNP för delstaterna i löpande priser och volymer. Revideringar jämfört med föregående publicering beskrivs. Det skrivs forskningsrapporter och aktuella frågor och förändringar kommenteras och förklaras i artikelform.

Övriga frågor

PPI innehåller kvartalsvisa index avseende producent-, export- och importpriser samt index för olika förädlingsled. De 3 500 företagen lämnar 65 000 prisnoteringar för 16 000 produkter. Drygt tio fältarbetare besöker företagen, diskuterar produkturvalet och samlar in transaktionsuppgifter. Alla företag besöks vartannat år. Prisinsamlingen avser en dag mitt i månaden. För hårdvara använder man ett index från Bureau of Economic Analysis i USA. För mjukvaror använder man s.k. matched model. Ca 50 personer arbetar med PPI.

Arbetsmarknadsstatistiken omfattar arbetskraftsundersökning (månad), löner och vakanser (kvartal), arbetskraftsstruktur (vartannat år), strejk och lockout (månad) samt arbetskraftskostnader (vart sjätte år). Företagsundersökningar av löner ingår numera i en samordnad kvartalsundersökning av den ekonomiska aktiviteten.

Finansräkenskaperna produceras kvartalsvis med tre månaders eftersläpning. Inför publicering för man diskussioner med NR och andra enheter för att få konsistens med NR, betalningsbalansen och offentliga finanser. Differenser mellan NR och finansräkenskaper publiceras.

NR publicerar kvartalsvis arbetsproduktivitet för hela ekonomin samt det privata näringslivet totalt och index för trendutvecklingen. Produktionen i fasta priser beräknas enligt input-metoden, dvs. kostnaderna för produktionen deflateras med priserna för insatsfaktorerna. För hälso- och sjukvård samt utbildning använder man olika metoder. För att beräkna förädlingsvärde används, bl.a. dubbel deflatering, extrapolering av benchmark med hjälp av outputindikatorer eller deflaterade inputkostnader. Årlig dubbel deflatering är den vanligaste metoden. Diagnosis Related Groups används för hälso- och sjukvård, medan undervisningstimmar och kostnader per elev används för undervisning. Experimentella, kvalitetsjusterade beräkningar av multifaktorproduktivitet har publicerats.

ABS har 11 personer som arbetar med att bygga modeller för säsongrensning av 1 600 serier. Man använder X-11. I tidsserier publiceras huvudsakligen trendskattningar i form av glidande medelvärden av de säsongrensade serierna.

Datainsamlingen är centraliserad till en enhet vardera för individ- respektive den ekonomiska statistiken. Både person- och företagsundersökningar omfattas av uppgiftslämnarskyldighet. På enheten för insamling av ekonomisk statistik skall, när den är helt utbyggd, 250 personer arbeta med datainsamling, påminnelser och viss granskning. Makrogranskning görs på olika ämnesenheter, vilka också svarar för tabeller, analys och reguljär output samt har kontakt med både uppgiftslämnare och användare. Den översta delen i statistikproduktionskedjan svarar för konceptuell utveckling, internationella riktlinjer och rekommendationer, kontakter med användare på hög nivå och ämnesövergripande publicering.

Sedan 15 år finns en enhet för datainsamling från de stora företagen. Ca 30 s.k. profilerare besöker och har kontakt med de 5 500 största företagen. De 250 största företagen besöks årligen, medan de nästföljande 450 företagen besöks vartannat år. Profilerarna

skriver också rapporter om företagens struktur som sprids till berörda som arbetar med datainsamling. ABS har generellt höga svarsfrekvenser i sina företagsundersökningar. Kvartalsundersökningen om ekonomisk aktivitet har minst 80 procent oviktad svarsfrekvens och över 90 procent viktad.

På webben finns gratis sammanfattning av all publicerad statistik, årsboken, de viktigaste indikatorerna på nationell nivå, dokumentation samt befolkningsdata på kommunnivå. Antalet träffar låg 2001 på 27 miljoner. I övrigt är data på webbplatsen avgiftsbelagt.

Statistiksystemet i Australien

Grundläggande data 2001: Befolkning: 19,6 miljoner, BNP: USD 366,2 miljarder. Chef för Australian Bureau of Statistics (ABS): Chief Statistician

Dennis Trewin.

Historia: ABS låg före 1975 under Finansdepartementet men är nu en självständig myndighet. Karaktäristika: I Australien är statistiken centraliserad. Månadsstatistik är ovanligt. Det finns starka inslag av forskning och analys i verksamheten. Ansvarsfördelning: ABS lyder under regeringen och är den centrala myndigheten för statistikförsörjningen. Verksamheten regleras i en statistiklag som bl.a. innebär uppgiftslämnarskyldighet för individer och företag. Ledning: ABS leds av Australian Statistician som utses av regeringen. Under denne finns två deputy Australian Statistician: en för individstatistik och en för ekonomisk statistik. Det finns en rådgivande kommitté, the Australian Statistics Advisory Council. Organisation: ABS är indelat i sex huvudområden som vardera leds av en Assistant Chief Statistician. Under dessa finns 22 enheter. Dessutom finns åtta regionala kontor som arbetar med statistikproduktion. Finansiering: ABS har en budget på ca AUD 233 miljoner. 10 procent finansieras via uppdrag. Resurserna har varit tämligen konstanta under lång tid. Prispolicy: På webbplatsen finns en del övergripande statistik gratis, annars betalar användarna för att beställa eller ladda ner publikationer. Personal: Totalt finns ca 3 100 anställda inklusive 200 fältintervjuare.

4.13. Nya Zeeland

Merparten av den officiella statistiken, inklusive den ekonomiska statistiken, i Nya Zeeland produceras av den centrala statistikmyndigheten Statistics New Zealand (SNZ). På vissa områden, t.ex. hälsovård, utbildning och rättsväsende, ligger dock ansvaret på andra myndigheter och departement. Verksamheten finansieras till 85 procent via anslag över statsbudgeten.

SNZ har små resurser för analys och forskning. I ett nystartat program inom avdelningen för ekonomisk statistik arbetar fyra personer med att utveckla underlag för analyser av den nya ekonomin, produktivitetsberäkningar och liknande ämnen.

Statistikbyrån har ca 965 anställda varav ca 210 intervjuare på deltid. I Wellington finns 370 anställda, i Christchurch 280 och i Auckland 110.

Den ekonomiska statistiken

Den ekonomiska statistiken är samlad i en avdelning med ca 185 anställda. Avdelningen är organiserad i sex olika program: nationalräkenskaper, betalningsbalans inklusive utrikeshandel, priser samt tre program för företagsstatistik m.m. Det praktiska arbetet med datainsamling är centraliserat till en gemensam datainsamlingsorganisation för hela statistikbyrån.

Nya undersökningar avseende IT håller på att utvecklas. SNZ har samlat in statistik från IT-industrin sedan 1992 i en särskild undersökning. Den täcker försäljning av IT-produkter till handeln och slutanvändare samt export. Man har också gjort en engångsundersökning om användningen av IT i företagen.

Det finns prisindex för hela tjänstesektorn, även för vissa import- och exporttjänster. Det har inte skett något utvecklingsarbete sedan 1997/98 och många index är i behov av översyn. För datorer används amerikanska index.

Kortperiodisk statistik tas i allmänhet fram på kvartal. Månadsstatistik förekommer endast på några få områden (bygglov, detaljhandel och utrikeshandel). Statistiken över den ekonomiska utvecklingen kommer ut förhållandevis sent i Nya Zeeland. Nationalräkenskaperna (kvartal) publiceras först efter 12–13 veckor, betalningsbalansen (kvartal) också efter 12–13 veckor, utrikeshandeln (månad) efter 8–9 veckor, industriproduktionen (kvartal) efter 10–

11 veckor, partihandeln (kvartal) efter 8 veckor och detaljhandeln (månad) efter 5–6 veckor.

Förbättring av andra kvalitetskomponenter än aktualitet har prioriterats. En uppsnabbning av nationalräkenskaperna faller på avsaknaden av snabb månadsstatistik. Man vill inte tillämpa modeller eftersom det betraktas som en uppgift för analytiker. Förbättringar kan i första hand ske i den interna processen. SNZ menar att användare inte har efterfrågat snabbare statistik. I stället vill de att SNZ förbättrar tillförlitligheten och utvecklar ny statistik.

Ett forum, Advisory Committee on Economic Statistics, med de viktigaste användarna involverade upprättades i början av 1990-talet. Kommittén diskuterar och ger råd om utvecklingen av den ekonomiska statistiken. Mötesprotokoll och utlåtanden är offentliga.

Nationalräkenskaperna

Programmet för nationalräkenskaper är organiserat i fyra enheter: kvartalsräkenskaper, årsräkenskaper, statlig sektor samt utveckling och stöd. Totalt arbetar 42 personer på programmet.

Kvartalsräkenskaperna beräknas och publiceras från produktionssidan i fasta priser och från utgiftssidan i löpande och fasta priser. Det saknas såväl kvartalsvisa sektorräkenskaper som beräkningar av BNP från inkomstsidan (finns endast som årsstatistik) eftersom det saknas en kvartalsundersökning om vinstutvecklingen i företagssektorn. Kvartalsräkenskaperna stäms av mot de årliga input-outputtabellerna men detta sker först efter 2–3 år. Det finns inte tillgångs- och användningstabeller på kvartal.

Man sätter fokus på produktionsberäkningarna och menar att beräkningarna från utgiftssidan är mer volatila. Lagerstatistiken är en stor felkälla. Beräkningarna publiceras utan att balanseras och utan att skillnaden i BNP-utvecklingen redovisas, vilken kan uppgå till 3–6 tiondelar av en procentenhet.

Årsstatistiken omfattar också inkomstsidan. Årstatistiken avser inte kalenderår utan perioden april–mars. Preliminära beräkningar från inkomst- och utgiftssidan publiceras efter åtta månader, i november. Definitiva årsräkenskaper publiceras efter tre år och innehåller en nedbrytning på 52 branscher. Produktionstiden avses förkortas till två år.

En benchmarkundersökning för att få fram underlag till inputoutput-statistiken enligt SNA 93 genomfördes 1995/96. Tillgångs-

och användningstabeller i löpande priser togs fram för 220 varugrupper och 126 branscher. SNZ har inte löpande data på produktnivå om insatsförbrukningen. Man behöver resurser för att göra rullande undersökningar. Direktinformation om handelsmarginaler på produktnivå saknas vilket gör beräkningarna osäkra.

Kapitalstockar tas fram enligt PIM-metoden. Beräkningar av avskrivningstider baseras dels på en stor undersökning som genomfördes 1992/93, dels på skatteregler. Uppgifterna stäms av mot andra länders beräkningar.

I arbetet med kvartalsräkenskaperna ingår ett nära samarbete med primärstatistiken. Kort tid före publicering hålls också ett prerelease meeting då man går igenom resultaten. Efter publicering hålls också gemensamma möten för att diskutera den senaste publiceringsomgången och frågor inför nästa publicering. Nationalräkenskaperna revideras kontinuerligt när ny information finns. Det finns konsistenta tidsserier enligt SNA93 fr.o.m. räkenskapsåret 1986/ 87.

Säsongrensningen utförs på en särskild enhet inom metodavdelningen. Ca tre personår läggs ner på säsongrensningen, som sker i nära samarbete med statistikproduktionen. Totalt rensas ca 3 500 serier med hjälp av X-12 ARIMA som man anser ger bättre resultat för den volatila ekonomin i Nya Zeeland än alternativet TRA-MO/SEATS. Den volatila ekonomin gör också att man föredrar den direkta metoden, dvs. säsongrensning av aggregaten. Man publicerar inga trendskattade NR-serier. Inte heller räknar man upp kvartalsvärden till årstakt eftersom resultaten blir alltför volatila.

Inom NR-programmet finns en särskild utvecklingsenhet på 10 personer som driver olika utvecklingsprojekt, t.ex. satelliträkenskaper, kapitalstocksberäkningar och tidsserier. På den senare punkten pågår ett arbete att skriva tillbaka tidsserierna till 1971.

SNZ publicerar inte produktivitetsberäkningar. Det har tidigare ansetts att sådana beräkningar, som grundas på antaganden, inte ryms inom statistikbyråns mandat. Det innebär dock att det inte finns någon gemensam syn på produktivitetsutvecklingen under den ekonomiskt omvälvande perioden från 1985. Synen har ändrats och statistikbyrån arbetar med att få fram underlag för sådana beräkningar.

Övriga frågor

Det praktiska arbetet med datainsamling är centraliserat till en särskild avdelning. Den har ansvar för utskick av enkäter, mottagande av svar, påminnelser och registrering. Vissa tjänster köps från utomstående (utskick och skanning). Avdelningen ansvarar också för företagsregistret och fältundersökningar. En liten grupp på tre personer har särskilt ansvar för de största uppgiftslämnarna, f.n. ett 20-tal företag, med vilka man löpande diskuterar utformningen av och innehållet i rapporteringen, förändringar inom företaget etc.

Alla undersökningar, både avseende företag och avseende enskilda, är förenade med uppgiftslämnarplikt. Svarsfrekvensen uppgår till 80–85 procent. Man arbetar aktivt med att försöka höja svarsandelen. Uppgiftslämnarbördan är föremål för stort intresse från politiskt håll. I en rapport till regeringen har kostnaderna beräknats till ca NZD 75 miljoner (ca SEK 350 miljoner). Ökad användning av registerdata, främst skattedata, bedöms som en väg att minska kostnaderna.

Statistikspridningen sker huvudsakligen via webbplatsen, där den största delen av publicerade data är tillgängliga. Det finns också en avgiftsbelagd tidsseriedatabas, som dock har få abonnenter och ger intäkter på ca NZD 300 000. Informationstjänsten sysselsätter ca 30 personer. Forskare kan mot betalning få tillgång till mikrodata för sin forskning.

Statistiksystemet i Nya Zeeland

Grundläggande data 2001: Befolkning: 3,9 miljoner, BNP: USD 50,2 miljarder. Chef: Government Statistician Brian Pink. Historia: En första förordning om en befolkningsräkning utförd av lokala myndigheter utfärdades 1851. En särskild statistikmyndighet bildades 1936 och fick sitt nuvarande namn 1993. Karaktäristika: Statistics New Zealand (SNZ) producerar merparten av den officiella statistiken, däribland nästan all ekonomisk statistik. Det finns ett stort antal andra myndigheter och departement som producerar officiell statistik, bl.a. inom hälsovård, utbildning och rättsväsende. SNZ skall genomföra en census vart femte år. Ansvarsfördelning: SNZ är en självständig myndighet som rapporterar till ministern för statistik. Statistiklagen från 1975 reglerar verksamheten samt bestämmer rollen och ansvarsområdet för Government Statistician (GS). GS leder självständigt SNZ och ansvarar för samordningen av all officiell statistik. Statistiklagen stadgar uppgiftslämnarplikt för alla undersökningar. Ledning: Verksamheten leds av GS som utnämns självständigt av

State Service Commissioner.

Organisation: Organisationen är uppdelad på tre statistikområden: ekonomisk statistik, miljö, regional statistik och metod samt social- och befolkningsstatistik. Varje avdelning leds av en Deputy Government Statistician. Dessutom finns en central avdelning för datainsamling som också organiserar intervjupersonalen, företagsregistret och en mindre grupp som arbetar med de stora företagen. Därutöver finns ett antal stödfunktioner. Finansiering: Budgeten är NZD 52 miljoner. Intäkterna för uppdragsverksamheten uppgår till ca NZD 9 miljoner. Prispolicy: Huvuddelen av statistiken är gratis tillgänglig på webbplatsen. Det finns också en avgiftsbelagd tidsseriedatabas. Personal: Statistics New Zealand har ca 965 anställda varav ca 200 intervjuare.

5. Internationella bedömningar

I detta kapitel redovisas hur den svenska ekonomiska statistiken står sig vid internationella jämförelser. Kapitlet inleds i avsnitt 5.1 med en samlad bild av de internationella bedömningarna. I avsnitt 5.2 redovisas en rapport från utredningens internationella experter. Därefter följer tre avsnitt 5.3–5.5 som baserar sig på underlag från EU och Internationella valutafonden (IMF).

5.1. Samlad bild av de internationella bedömningarna

Utredningen har haft tillgång till ett antal underlag, som jämför Sverige med andra länder när det gäller ekonomisk statistik. Det första är den utvärdering av den svenska ekonomiska statistiken, som utredningens internationella experter svarar för. Enligt direktiven skall utredningen låta utländsk expertis göra en bedömning av främst hur de svenska nationalräkenskaperna står sig vid en internationell jämförelse. Utredningen har för detta ändamål knutit till sig tre utländska experter, nämligen Svein Longva, chef för Statistisk sentralbyrå i Norge, Tim Holt, tidigare chef för Office for National

Statistics (ONS) i Storbritannien, och Steven Landefeld, chef för Bureau of Economic Analysis (BEA), som ansvarar för nationalräkenskaperna i USA.

Det är inte lämpligt att här göra en sammanfattning av de internationella experternas utvärdering av den svenska ekonomiska statistiken. Det skulle inte ge full rättvisa åt utvärderingen. Utredningen har därför valt att översätta utvärderingen i sin helhet och redovisa den som avsnitt 5.2 i detta slutbetänkande. Den engelska versionen kommer att finnas i den engelska versionen av slutbetänkandet.

Utredningen konstaterar här bara att de internationella experternas övergripande slutsats är att svensk ekonomisk statistik är kostnadseffektiv och av god kvalitet, att det svenska systemet står sig

väl jämfört med systemen i många andra EU-länder av vilka några är betydligt större, men att det finns ett antal områden som skulle kunna förbättras. De internationella experterna nämner följande områden som prioriterade för utveckling och förbättring: Aktualitet, priser och produktion inom tjänstesektorn, offentlig konsumtion, input-output-tabeller, finansräkenskaper och betalningsbalans, produktivitet inom offentlig sektor, informations- och kommunikationsteknik, industrins kapitalstockar, analytisk kapacitet samt sammanställning av nationalräkenskaper.

Det andra underlaget har tagits fram inom EU. Det har gjorts i samband med utarbetande och uppföljning av en handlingsplan för EMU-statistik och en benchmarkingstudie och handlingsplan avseende den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Detta underlag beskrivs närmare i avsnitt 5.3 och 5.4.

Den senaste uppföljningen av handlingsplanen för EMU-statistik hösten 2002 visade att Sverige inte låg särskilt väl till när det gällde att uppfylla de krav på täckning och snabbhet som anges i planen. För att uppfylla kraven skulle ett antal förbättringar behöva genomföras. De ordinarie nationalräkenskaperna för andra kvartalet behöver tidigareläggas, statistiken över de offentliga finanserna kvalitetssäkras, statistiken över utrikeshandeln snabbas upp på ett par områden och rutinerna för leveranserna kvalitetssäkras.

Benchmarkingstudien avseende den kortperiodiska ekonomiska statistiken visade däremot att Sverige låg relativt väl till i jämförelse med andra EU-länder när det gäller statistikens snabbhet. På fem områden av de studerade tolv områdena var Sverige bland de tre snabbaste länderna. Det gäller skatter, arbetskostnadsindex, arbetslöshet, sysselsättning och omsättning i tjänstenäringar. På ytterligare fem områden låg Sverige på plats 4–7. Det gäller BNP, industrisysselsättning, producentprisindex, omsättning i detaljhandeln och utrikeshandel. Särskilt kan nämnas att Sverige låg på sjunde plats vad avser nationalräkenskaperna. På två områden låg Sverige särskilt dåligt till. Det gäller industriproduktion, där vi låg nästan sist, och byggproduktion, där Sverige saknar kortperiodisk statistik.

Att resultaten av de båda EU-studierna skiljer sig åt för svensk del beror på att det är olika variabler som jämförs och för olika tidsperioder. Sammantagna kan man tolka resultaten som att Sverige ligger någonstans i mitten av EU-länderna när det gäller den ekonomiska statistikens snabbhet.

Samtidigt kan man konstatera att EU-länderna är betydligt långsammare än USA när det gäller att redovisa kortperiodisk ekono-

misk statistik. På nio av de tolv områdena är USA snabbare än det snabbaste EU-landet. Bara när det gäller producentprisindex, omsättning i tjänstenäringar och utrikeshandel ligger något EUland före USA. Sverige är på alla områden långsammare än USA utom när det gäller utrikeshandel.

I den handlingsplan för bättre täckning och ökad snabbhet i EUstatistiken, vilken har utarbetats inom EU efter benchmarkingstudien, identifieras 19 s.k. Principal European Economic Indicators (PEEI). För dessa statistikområden har mål satts upp rörande uppsnabbning och EU-länderna har genom en s.k. Gentlemen’s agreement utfäst sig att uppfylla målen. För Sveriges del gäller det att snabba upp statistiken på åtta områden. Till de områden som behöver snabbas upp hör industriproduktionsindex, byggproduktion, detaljhandelns omsättning, vakanser och utrikeshandel.

När det gäller nationalräkenskaperna skall år 2004 ett första utfall finnas 45 dagar efter kvartalets slut och en ytterligare nedbrytning efter 60 dagar, att jämföra med för närvarande ca 70 dagar för de flesta kvartalen. Det innebär att Sverige måste utveckla snabbversioner av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna även för andra kvartal än det andra kvartalet. På sikt är målet att få fram de första nationalräkenskaperna på EU-nivå inom 30 dagar. Vidare skall kvartalsvisa sektorräkenskaper år 2004 finnas inom 90 dagar. Sådana görs inte i dag.

Det tredje underlaget är den rapport, som Internationella valutafonden (IMF) utarbetade under år 2001. I rapporten konstateras att den svenska ekonomiska statistiken väl uppfyller kraven enligt IMF:s särskilda statistikstandard, SDDS, och att den i huvudsak håller hög standard. Man bör dock hålla i minnet att IMF har över 180 medlemsländer och att utvecklade länder som Sverige naturligen mot denna bakgrund kommer bra till i en utvärdering av det slag som IMF har gjort.

I IMF:s rapport rekommenderas förbättringar på några områden. IMF konstaterar bland annat att statistiken över den offentliga sektorns finanser är uppsplittrad på flera myndigheter och att ingen myndighet har ansvar för att redovisa en helhetsbild av de offentliga finanserna. IMF menar att en enda myndighet, SCB, borde ges ansvar för att sammanställa statistik över de offentliga finanserna enligt IMF:s Manual on Government Finance Statistics (GFS) och denna statistik borde ingå i den officiella statistiken. Andra förslag är att studier och analyser av revideringar bör göras och publiceras löpande särskilt när det gäller nationalräkenskaper och betalnings-

balans samt att dokumentationen av nationalräkenskaperna och statistiken över de offentliga finanserna bör förbättras.

Det fjärde underlaget är den studie av revideringar i nationalräkenskaperna, som Lars-Erik Öller och Karl-Gustav Hansson har utfört på uppdrag av utredningen. I denna studie jämförs revideringarna av de årliga nationalräkenskaperna mellan Sverige och de länder, som utredningen har besökt. För svensk del visar studien att det absoluta medelfelet i de första årssiffrorna för BNP-tillväxten är 0,4 procentenheter när de jämförs med senare definitiva siffror, att det finns en tendens att underskatta BNP-tillväxten i de först redovisade årssiffrorna och att man i dessa är försiktig med att ta ut svängarna i konjunkturen. I denna internationella jämförelse har Sverige ett något mindre absolut medelfel men en något större bias än genomsnittet av länderna.

Den samlade bilden av svensk ekonomisk statistik kan mot ovanstående bakgrund beskrivas på följande sätt. Den svenska ekonomiska statistiken är vid en internationell jämförelse kostnadseffektiv och av relativt god kvalitet. Sverige är vid en jämförelse med andra utvecklade länder inte ledande på detta område, men inte heller särskilt svagt. När det gäller snabbheten i statistiken ligger Sverige någonstans i mitten av EU-länderna, men betydligt efter USA och också långt ifrån de mål som har satts upp inom EU för uppsnabbning av den ekonomiska kortperiodiska statistiken. När det gäller revideringar i nationalräkenskaperna ligger Sverige sammantaget på en genomsnittlig nivå för de länder utredningen har studerat.

En del av utredningens uppdrag är att låta utländsk expertis göra en bedömning av främst hur de svenska nationalräkenskaperna står sig vid en internationell jämförelse. I avsnitt 5.2 redovisas den fullständiga rapporten till utredningen från dess internationella experter, dvs. från Steven Landefeld, Svein Longva och Tim Holt.

5.2. En internationell bedömning av Sveriges ekonomiska statistik

Under 2000 tillsattes en utredning1 för en översyn av Sveriges ekonomiska statistik, med uppgift att studera den nuvarande ändamålsenligheten hos svensk ekonomisk statistik och att utreda hur statistiken bättre kan anpassas till samhällets växande och förändrade behov.

Ett inslag i denna översyn var tillsättandet av tre experter med lång erfarenhet från andra länder för att få en oberoende bedömning och rapport. I föreliggande rapport redovisas vår bedömning. Den stödjer sig på utredningens hela arbetsinsats. Vi har haft tillgång till så gott som alla dokument som framställts inom utredningen och vi har deltagit i de konferenser som arrangerats. Därutöver har vi haft samråd med personal från Statistiska centralbyrån. När vi i denna rapport refererar till dokument och rapporter hänvisar vi läsaren till utredningens fullständiga slutbetänkande för att få komplett information om referenser.

Utredningsprocessen

Vi börjar med att kommentera utredningsprocessen som helhet. Vi tycker att den har varit extremt grundlig och omfattande. Det är ganska vanligt att nationella statistikbyråer utnyttjar oberoende utredare för att bedöma särskilda verksamheter och för att utvärdera om de motsvarar god internationell praxis. Den nu genomförda utredningen har varit mycket grundlig och har utnyttjat ett brett val av information för att komma fram till en bedömning. Flera av källorna har innefattat en internationell bedömning eller empiriska jämförelser mellan svensk ekonomisk statistik och statistik som framställs i en rad andra länder. Huvudelementen i översynen har varit följande:

Samtal med ett stort antal användare.

En egen bedömnings- och utvärderingsprocess.

Bedömning utförd av internationella valutafonden (IMF), med hjälp av dess datakvalitetsbedömningssystem (Data Quality Assessment Framework), avseende kvaliteten hos några av de största ekonomiska statistikprodukterna (nationalräkenskaperna – års-

1 Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken.

vis och kvartalsvis, konsumentprisindex, offentlig finansstatistik, valutastatistik och betalningsbalansstatistik). Bedömningen omfattar både en utvärdering av de enskilda rapporterna och en mer allmän bedömning av den miljö i vilken rapporterna framställs (t.ex. den juridiska och organisatoriska ramen, rutinerna för utvärdering och kvalitetsbedömning samt infrastrukturer, som t.ex. företagsregister och klassificeringssystem).

En jämförande studie av den aktualitet med vilken den svenska ekonomiska statistiken framställs.

En omfattande analys av revideringarna av de viktigaste BNPkomponenterna för Sverige samt en jämförelse av revideringarna av den årliga BNP-tillväxten i Sverige med motsvarande i andra länder. Detta arbete skulle kunna föras längre, men redan nu har det skapat frågeställningar för de flesta av de länder som ingår i studien. På detta sätt har det varit mycket användbart och det kommer att bli av avsevärt intresse i omvärlden.

Ett omfattande besöksprogram i andra länder för att bedöma olika internationella metoder och för att i detalj utforska de uppenbara skillnader som framkommit vid de ovannämnda studierna. Vi hade inte tillgång till dessa rapporter (eftersom de vid denna tidpunkt enbart fanns på svenska) men vi anser att en redigerad version som innehåller de viktigaste egenskaperna hos varje system, de signifikanta skillnaderna och de slutsatser som dragits ändå bör vara av avsevärt intresse, och vi hoppas att en sådan version kommer att framställas.

Ett antal tekniska uppsatser om olika aspekter på det svenska systemet för ekonomisk statistik, utredningar i ekonomiska frågor (t.ex. att mäta produktivitet i offentlig sektor) och utvecklingsmöjligheter (t.ex. produktion av snabbestimat för BNPtillväxten). En del av dessa kan ge framtida fördelar och förtjänar fortsatt utredning. Mer allmänt sett visar processen på värdet av samverkan mellan SCB:s personal och externa experter (vid andra institutioner och högskolor) och detta bör uppmuntras.

Den internationella bedömning som ges i denna rapport.

Som vi redan antytt har många av de ovannämnda rapporterna ett värde som sträcker sig utöver det omedelbara syftet med översynen och de kan tänkas vara av intresse för en bredare internationell läse-

krets. Vi hoppas och tror att de kommer att göras tillgängliga under lämpliga former.

Sammanfattningsvis anser vi att utredningsprocessen har varit grundlig och vittgående. Vi tror att alla viktigare frågor som rör Sveriges ekonomiska statistik har kunnat identifieras med hjälp av processen.

En övergripande bedömning

En övergripande bedömning av Sveriges ekonomiska statistik måste leda till slutsatsen att den i princip fungerar väl. När det gäller kvalitet, relevans och aktualitet är den väl jämförbar med statistiken i andra utvecklade länder.

Den allmänna tonen i IMF:s bedömning är mycket positiv och de jämförande studierna av aktualitet och analyser av revideringar i statistiken visar att Sveriges ekonomiska statistik är jämförbar med den som framställs i många andra utvecklade länder. Vi utgår från att de här studierna kommer att diskuteras i detalj på andra ställen i utredningens rapport, men i stora drag gäller följande:

När det gäller aktualitet ligger Sverige inte i täten, men man ligger inte heller efter flertalet övriga EU-länder.

Revideringarnas omfattning verkar vara mindre än i andra länder av jämförbar storlek, men det finns en uppåtriktad bias i revideringarna i genomsnitt, dvs. en tendens till systematisk underskattning i de första preliminära utfallen, som är större än i vissa andra länder.

Mer allmänt sett vet vi att SCB och svensk statistik i allmänhet har gott anseende inom det internationella samfundet, och detta bekräftas av de mer objektiva empiriska bedömningar som nämnts ovan.

Om man beaktar SCB:s storlek, den allmänna resursnivån, bredden hos den statistik som framställs och de studier som genomförts blir vår övergripande slutsats att Sveriges ekonomiska statistik framställs på ett kostnadseffektivt sätt och att den är av god kvalitet.

Detta får dock inte tolkas så att användarnas alla nyckelbehov är tillgodosedda eller att inga kvalitetsförbättringar behövs. Återstoden av denna rapport ägnas åt att diskutera de huvudsakliga användarbehov, som enligt vad samrådet har visat inte uppfylls på ett till-

fredsställande sätt och där kvalitets- eller processförbättringar är nödvändiga.

Prioriterade områden för utveckling och förbättring

Det är inte förvånande att det finns områden som behöver förbättras. Ekonomin och samhället som helhet förändras ständigt, och detta kräver en kontinuerlig innovations- och utvecklingsprocess om statistiksystemet skall kunna behålla sin relevans för användarna. Därutöver finns det områden inom vilka kvalitets- eller processförbättringar måste genomföras.

En förteckning över de områden där förbättringar behövs kan upprättas på många olika sätt. I stora drag kan vi hänföra områdena till tre typer:

Förbättringar av aktualiteten: Användarna behöver statistik som är så aktuell som möjligt, förutsatt att detta krav inte gröper ur kvaliteten ned till en oacceptabel nivå. I huvudsak avser aktualitetsförbättringarna vissa nyckeldata (t.ex. BNP, nationalräkenskaper etc.) för vilka det nu inom EU finns starka initiativ till förbättringar. Det finns emellertid också mindre framträdande statistikprodukter, som trots detta är viktiga för vissa användare (t.ex. input-output-tabeller, tillgångs- och användningstabeller, regionala räkenskaper) och där antingen ingen aktuell statistik har framställts på länge eller där det förflyter lång tid innan den aktuella statistiken offentliggörs.

Andra kvalitetsförbättringar för befintlig statistik: En förbättring av kvaliteten hos befintliga processer kan förbättra kvaliteten hos statistiken längre fram i processen. Servicen till användaren kan också bli bättre om nya statistikprodukter inrättas.

Exempelvis skulle förbättrade input-output-tabeller höja kvaliteten i uppskattningarna av BNP och nationalräkenskaperna. Och i ett mer direkt avseende ger mer detaljerade och aktuella input-output-tabeller användarna ett omedelbart värde för specifika ändamål.

Ytterligare utvecklingstrender: Detta avser framför allt områden där det finns otillfredsställda användarbehov av nya slag av statistik. Det kan gälla nya aspekter på ekonomin som inte kan beskrivas tillräckligt väl med traditionella system (t.ex. investeringar i informations- och kommunikationsteknik, IKT, eller

e-handel). Dessa områden står ofta i fokus som framväxande policyområden och det behövs ny statistik för att följa utvecklingen.

Men det finns också en annan aspekt att tänka på beträffande behovet av förändringar och förbättringar. På en nivå kan man helt enkelt göra upp en lista över specifika statistikprodukter och processer som behöver förstärkas eller utvecklas. Men man måste också tänka bortom den specifika listan och identifiera de underliggande frågorna. Varför blir somliga behov inte tillgodosedda? Finns det systematiska utvecklingstrender som leder fram till ett mer lyhört system, ett som är mera känsligt för användarnas behov och som snabbare kan identifiera de kommande frågor där statistisk innovation och utveckling behövs?

Vi identifierar ett antal områden där det krävs förbättringar för att användarna skall kunna få en bättre service. För varje område finns ett antal separata specifika projekt, som helt eller delvis kan komma att bli genomförda. Vi har inte gjort något försök att gå ner på denna detaljeringsnivå. Däremot har utredningen gjort en mer djupgående översyn av många av dessa områden.

Tilldelning av prioriteter är alltid en besvärlig fråga. En prioritetsordning förutsätter en enda skala, men i praktiken måste man väga samman sinsemellan mycket olika faktorer. Den första faktorn är effekten av en viss utveckling. Om allt annat är lika måste man ge prioritet åt de utvecklingstrender som ger den största nyttan och som tjänar det allmänna intresset bäst. Den andra huvuddimensionen är kostnad (pengar, ansträngning, utvecklingstid, begreppssvårigheter eller specialistkunnande) enkelt uttryckt till vilket pris och med vilken grad av säkerhet som en utveckling kan komma till stånd. Vissa utvecklingstrender har begränsade effekter, men kan vara lättare att förverkliga (den mer lättåtkomliga frukten på de nedersta grenarna) och detta kan vara fördelaktigt. Det slutliga valet av prioriteringar påverkas också av de resurser som finns för att åstadkomma förändringen. Vi har inte haft tillgång till några detaljerade kostnadsuppskattningar. Men vi är medvetna om de allmänna prioriteringar som användarna (i Sverige och mera allmänt) ger uttryck för och den respons som detta har framkallat hos det internationella statistiska samfundet. Denna allmänna medvetenhet återspeglas i våra kommentarer till varje område.

Vi kommer att kort gå igenom vart och ett av följande områden:

Aktualitet Priser och produktion inom tjänstesektorn Offentlig konsumtion Input-output-tabeller Finansräkenskaper/betalningsbalans Produktivitet inom offentlig sektor Informations- och kommunikationsteknik (IKT) Industrins kapitalstockar Analyskapacitet Sammanställning av nationalräkenskaper

Många användare har uttryckt ett starkt intresse för en bättre aktualitet hos svensk ekonomisk statistik. Men vad de i själva verket vill ha är data som är både ”aktuellare” och ”bättre”. Samtidigt inser de flesta att det finns ett motsatsförhållande mellan aktualitet och noggrannhet, och de kan acceptera en viss sänkning av tillförlitligheten för att få prognoserna tidigare, bara de tidiga uppgifterna ger en allmän bild av den ekonomiska aktiviteten som stämmer överens med senare beräkningar som baseras på mer fullständiga data. Erfarenheterna från USA visar att en sådan avvägning är möjlig, och att tidiga uppgifter kan ge en tillförlitlig indikation på om ekonomin växer eller krymper, om tillväxten är stark eller svag. Det gäller komponenter som bidrar till tillväxten och till trenderna, dvs. nyckelvariabler som priser, sparande, utrikeshandel, offentliga utgifter och investeringar.

Det finns knappast några snabba metoder för att förbättra aktualiteten. En viss förbättring kan eventuellt åstadkommas genom att man använder ett aktivitetsindex för att framställa ”flash-estimeringar” av BNP-tillväxten, men det står inte klart att dessa skulle vara till bättre nytta än de som prognosmakarna normalt kan göra. Användarna verkar föredra att man koncentrerar resurserna till att förbättra aktualiteten hos kvartalsrapporterna för BNP och andra beräkningar (inklusive regionala, input-output- och andra beräkningar). Detta återspeglar delvis den vikt som användarna lägger vid att de skall kunna observera trenderna för de olika komponenterna i BNP, vilket de inte kan göra utifrån en punktprognos om den sammanlagda BNP-tillväxten.

En systematisk, integrerad och kontinuerlig analys av aktualiteten hos svenska data och av behoven av förbättringar av primärstatistik och databehandlingssystem är nödvändig. För att aktualiteten i all statistik som SCB framställer skall bli bättre krävs att den ges kontinuerlig prioritet. SCB:s planer på årliga möten med kunderna och annan kontinuerlig utåtriktad verksamhet kan bli till god hjälp för att prioritera aktualiteten och åstadkomma en lämplig avvägning mellan aktualitet och noggrannhet.

Förbättringar på området priser och produktion inom tjänstesektorn är en allmän fråga som inte är begränsad till Sverige. Det finns ett EU-beslut om att ett produktionsindex för tjänstesektorn skall framställas från och med 2006 och detta kräver en mycket bättre specificering av produkterna och utveckling av ett stort antal prisindex, som täcker olika slag av tjänsteproduktion. Många av dessa prisindex kommer att knytas till frågor som rör kvalitetsjusteringar och det finns stora utmaningar när det gäller begrepp.

Många länder arbetar med de här frågorna och det ligger ett stort värde i internationellt samarbete och utnyttjande av samstämmiga metoder. Erfarenheter från länder som har kommit längre på ett visst område bör utnyttjas, och på de områden där Sverige har en långt utvecklad erfarenhet bör man bidra till det internationella arbetet.

Hela denna utveckling kommer att kräva en allt mer omfattande täckning av ekonomin inom tjänstesektorn. Arbetet är igång, men vi ifrågasätter om nuvarande planer kommer att fungera tillräckligt snabbt för att målsättningen till år 2006 skall klaras. Vi tror inte att de gör det. Detta är i huvudsak en fråga om ekonomiska resurser, men även om sakkunskap. En stor utbyggnad av prisindexbevakningen på områden där begreppsutmaningarna är som störst ställer stora krav på tillgången till personal med lång erfarenhet. Etablerade prisindex som KPI, producentpriser m.fl. kan inte utan risker avvara sin erfarna personal, och denna balans måste beaktas fram till dess att tillgången på erfaren personal har ökat tillräckligt.

Det finns en annan fråga som vi vill ta upp här eftersom den kan väntas påverka tjänstesektorn, men den är egentligen en mer allmän fråga som avser all insamling av statistik från företag. SCB samlar in uppgifter från företag med 50 eller fler anställda med hjälp av frågeformulär, medan uppgifter om mindre företag hämtas från olika administrativa register. Vi vill här ställa frågan om denna enhetliga praxis är ändamålsenlig och föreslår att den utreds utan förutfattade meningar om resultatet. Frågan är om informationen i registren

täcker hela informationsbehovet (och om så är fallet, varför enkäter över huvud taget görs). Tjänstesektorn har en mycket större andel småföretag än exempelvis tillverkningssektorn, och eventuellt bör olika höga trösklar tillämpas för olika sektorer. Frågan kan också vara av betydelse för kvaliteten hos statistiken över utrikeshandeln med tjänster.

Studier av revideringar i nationalräkenskaperna visar att de första preliminära utfallen för offentlig konsumtion är skakiga och ibland kan följas av stora revideringar. IMF har med hjälp av dess system för bedömning av datakvalitet (DQAF) också uttryckt bekymmer beträffande det här området. Den statliga konsumtionen utgör en relativt liten andel av BNP, men kan ha en betydande påverkan på statistiken för de offentliga finanserna, som har en hög politisk profil. Dessutom ger det inte något bra intryck om regeringen, som fastslår och genomför den ekonomiska politiken, inte kan se till att datainsamling och redovisning av statens utgifter är tillförlitlig.

Problemen spänner över den offentliga konsumtionen som helhet, både vad gäller statlig och kommunal konsumtion. De största svårigheterna ligger i beräkningarna av statlig konsumtion avseende försvarsutgifter. Problemen verkar härröra från ett organisatoriskt problem, eftersom det inte finns någon särskild myndighet som har ett övergripande ansvar för samordning och produktion av statistik över offentlig konsumtion. Det verkar saknas ett tillräckligt engagemang bland myndigheter för att identifiera och lösa problemen och det finns ingen myndighet med befogenhet att ta itu med problemen. En enda myndighet med fullt stöd från regeringen och med ansvar för samordning och regelbunden publicering av beräkningar av offentlig konsumtion, kan vara rätt metod för att förbättra situationen.

Användarnas bekymmer beträffande input-output-tabeller gäller dels uppgifternas aktualitet och dels, men i mindre omfattning, exaktheten i underliggande data och metoder. Den senast tillgängliga input-output-tabellen för användare avser år 1985. Oron för tillförlitligheten hos de här uppgifterna har förmodligen mer att göra med tilltron till så gamla uppgifters lämplighet för analys av dagens ekonomi (eller för att användas som utgångspunkt för dagens BNP-prognoser) än med användarnas kunskap om den primärstatistik och de metoder som används för att utarbeta tabellerna. Med tanke på hur viktig denna statistik är bör dock SCB fortsätta med sina roterande enkäter vart tredje år inom tillverkningsindus-

trin och sträva efter att utvidga sitt statistikunderlag så att de också omfattar tjänstesektorn.

Stor vikt bör läggas vid att under 2003 offentliggöra den planerade I/O-tabellen för år 2000 och vid att regelbundet och snabbt offentliggöra årliga tillgångs- och användningstabeller, (som nu framställs och används internt, men som uppenbarligen inte offentliggörs på grund av pågående IT-omställningsproblem). Utöver tillgångs- och användningstabellerna skulle SCB kunna överväga att ta fram årliga I/O-tabeller på relativt aggregerad nivå. Med tanke på den långa fördröjningen vid framställningen av I/O-tabellen för år 2000 borde årliga, aggregerade tabeller kunna ge en bättre avvägning mellan användarnas krav på noggrannhet och aktualitet än försöken att framställa en komplett I/O-tabell på årsbasis. Resursfrågorna, i synnerhet inom IT-området, måste dock få en lösning inom ramen för en integrerad statistik, antingen genom omfördelning av resurser och förändring av arbetsprocesser, produkter eller prioriteringar (aktualitet eller tillförlitlighet) eller genom ett nettotillskott av resurser.

Vad gäller finansräkenskaper och betalningsbalans verkar det finnas inkonsistenser mellan den finansmarknadsstatistik som publiceras av SCB, och den betalningsbalansstatistik som framställs av Riksbanken. Det finns stora diskrepanser i finansiellt sparande för olika sektorer och tveksamheter när det gäller kvaliteten i statistiken över utrikeshandeln med tjänster.

I huvudsak torde problemen ha att göra med integrering och samordning. Men det finns planer på en förändring av ansvarsförhållandena för datainsamling mellan SCB och Riksbanken (när det gäller utrikeshandeln med tjänster) och detta kan vara till god hjälp.

Allmänt sett finns det ett växande behov av att finansräkenskaperna har god kvalitet och att de är fullt integrerade med de reala räkenskaperna. Vi uppfattar att samarbetet mellan SCB och Riksbanken fungerar bra. Vi anser att målsättningen bör vara att framställa en enda version av finansräkenskaper av hög auktoritet, och att en analys av diskrepanserna och bristande integrering skulle vara värdefull.

Att mäta produktivitet inom offentlig sektor är ett problem som berör nationalräkenskaper över hela världen. I Sverige är det ännu viktigare att ta itu med de här frågorna eftersom den offentliga sektorn svarar för en relativt stor andel av BNP. EU har rekommenderat användning av volymmått för att mäta produktionsvolym i avsaknad av prismätningar för att räkna om nominella intäkter och kostnader till fasta priser. Detta kan vara till hjälp som en temporär

lösning, men stora problem med att justera för kvalitetsförändringar kan ändå återstå. Det arbete som pågår i Sverige för att utveckla volymmått och tillgången till standardiserade testmetoder inom skolväsendet talar för att SCB kan få en ledande roll internationellt på detta område.

Det teoretiska och ekonometriska arbetet med att utveckla indirekta mått på produktion och produktivitet med utgångspunkt från antagandet att den offentliga produktionen har samma objektiva funktion som den privata sektorn (det vill säga att insatta resurser används så långt som värdet av deras marginalprodukt är lika med marginalnyttan för allmänheten) – bortser från grundfrågan om värderingen av den offentliga produktionen. Dessa antaganden – att den offentliga sektorn är en spegelbild av den privata när det gäller effektivitet och innovation – kan försämra trovärdigheten och användbarheten hos den svenska ekonomiska statistiken. Resurserna bör hellre styras i riktning mot kvalitetsjusterade volymmått.

Det finns ett växande intresse för informations- och kommunikationsteknik (IKT) och för sektorns påverkan på ekonomin som helhet, exempelvis analyser av investeringar i IKT-sektorn och investeringar i IKT-produkter mer allmänt inom ekonomin och hur dessa återspeglas i kapitalstruktur, produktivitet m.m.

Det finns datakvalitetsproblem, exempelvis metoderna för kvalitetsjustering av prisindex för IKT, som kan påverka beräkningar av investeringar mycket kraftigt. Eftersom det också finns en väletablerad internationell marknad för IKT-produkter är samstämmigheten mellan prisindex i olika länder och mellan import- och exportprisindex också av avgörande betydelse för om resultaten skall bli internationellt jämförbara.

Det finns också problem beträffande den exakta formen hos den framtida officiella statistiken för IKT. Internationell standard och vedertagen praxis håller på att utvecklas, men utvecklingsprocessen är inte avslutad. Den här processen måste följas upp och svenska experter måste fortsätta att bidra till de internationella utvecklingsinsatserna på området.

Trots den vikt som läggs vid IKT-sektorn och IKT-investeringarna utgör dessa långt ifrån hela det intresseområde som behandlar informations- och kommunikationsteknikens mer allmänna påverkan på ekonomi och samhälle. Det finns ett växande politiskt intresse för de bredare aspekterna på den nya ekonomin, bland annat ehandel, kompetensnivåer och investeringar i humankapital, allmänhetens tillgång till IKT och de sätt på vilka tekniken utnyttjas, samt

även myndigheternas egna satsningar på att tillhandahålla offentliga tjänster med hjälp av ny teknik.

Det kommer att finnas ett kontinuerligt behov av att utveckla statistik inom detta allmänna område om relevansen hos de statistiska uppgifterna skall kunna hålla jämna steg med användarnas växande behov.

Beräkningar av industrins kapitalstockar inom varje industribransch och för olika typer av kapital, i synnerhet IT-kapital, är ytterst viktiga för att man skall kunna analysera vilka faktorer som bidrar till produktivitetsökningar och därmed ge analysunderlag för skatteincitament och andra tillväxtfrämjande politiska åtgärder. Svenska ekonomer har också uttryckt intresse för att SCB tar fram sådana data. I den uppsats som Tomas Lindström presenterat för utredningen understryks vikten av dessa uppgifter.

Utvecklingen av kapitalstockar, efter typ av kapital samt efter bransch, bör passa väl in i SCB:s utvecklingsplaner. En vidareutveckling av kapitalstocksberäkningar förutsätter tillgång till aktuella input-output-tabeller, utvecklade kvalitetsjusterade pris- och volymmått för IT och andra kapitalvaror, uppdaterade mått på avskrivningstider, såväl som utveckling av tabeller över kapitalströmmar.

Vad gäller analyskapacitet utgör ekonomisk statistik en rik potential som grund för vidare analysarbete, men i de flesta länder är denna potential underutnyttjad. IT-området är ett exempel på ett växande intresseområde som lämpar sig för analyser av den statistik som finns på området. En sådan ansats uppfyller inte alla behov och resulterar troligen i statistiska beräkningar av mer forskningskaraktär än vad som skulle kunna åstadkommas med en helt ny modell för insamling av statistik. Men genom att göra det bästa av den statistik som finns tillgänglig kan man reagera snabbare på nya behov av statistik. Detta kommer att stimulera en samverkan med användarna, som kommer att säkerställa att statistiksystemet fortsätter att leverera relevanta uppgifter och att ny statistik tas fram som återspeglar användarnas behov.

Därutöver skulle en aktiv analyskapacitet inom SCB förbättra den interna bedömningen av kvaliteten hos befintliga statistikprodukter. Om denna kapacitet används rätt kan den stimulera till fortsatta kvalitetsförbättringar, som stärker den befintliga statistiken. Vissa av de länder som anses ha de kraftfullaste officiella statistiksystemen har en starkare analyskapacitet än vad som för närvarande finns i Sverige.

Några exempel på ämnesområden som skulle gynnas av analysarbete innan ny statistik inom dessa områden tas in i den reguljära produktionen av officiell statistik är den nya ekonomin, produktiviteten inom den offentliga sektorn, företagsdemografi, satelliträkenskaper (t.ex. hälso- och sjukvård, miljö, hushåll), effekter av utländska direktinvesteringar, produktivitetsanalyser och s.k. growth accounting (beräkningar av total faktorproduktivitet).

Enligt vår erfarenhet skulle utvecklingen av en starkare analyskapacitet kunna förbättra lyhördheten för användarnas behov och förstärka kvaliteten hos statistikprodukter genom att identifiera möjliga kvalitetsförbättringar.

Som vid många medelstora statistikbyråer är antalet personer som arbetar med varje område begränsat och sammanställning av nationalräkenskaper inom SCB utgör inget undantag. Avdelningen har för närvarande 37 anställda, vilket är en avsevärd ökning jämfört med tidigare år.

Vissa områden inom nationalräkenskaperna har emellertid en liten personalstyrka. Exempelvis är en person ansvarig för att all nödvändig information om arbetsmarknaden förs in i nationalräkenskaperna och en annan person gör motsvarande arbete för beräkningarna avseende löner. Det finns däremot fler tjänstemän med relevant kompetens inom andra delar av SCB, till exempel vid avdelningen för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik.

Denna kommentar skall inte nödvändigtvis tydas som att personalen vid nationalräkenskaperna bör utökas, men vi vill framhålla att SCB måste se till att personal med lämplig kompetens (oavsett var den arbetar inom SCB) ger sitt bidrag till avstämningsarbetet inom nationalräkenskaperna och för en kvalitetssäkring av statistiken.

Detsamma gäller om den ekonomiska analysen skulle förstärkas – som möjligen också skulle förstärka den ekonomiska kompetensnivån inom SCB. Sådan personal skulle bidra till en kvalitetssäkring av de viktigaste statistikprodukterna, i synnerhet nationalräkenskaperna, och till tolkningen av resultaten.

Ledningsfrågor

Att genomföra ett så brett program som SCB har föresatt sig kommer att kräva en detaljerad planering och samordning. En strategiplan med specifika hållpunkter, tidsplaner, resurskrav (alltifrån IT-

behov till primärstatistik) och ansvariga enheter kan vara till mycket god hjälp. Processen med att utveckla och uppnå konsensus för den strategiska planen kommer att underlätta en uppbyggnad av ett internt och externt stöd för planen. Den kan också säkerställa att tidsplaner och insatta resurser blir realistiska och att statistikproduktionen blir samordnad inom det decentraliserade svenska systemet.

Budgetäskanden som bygger på sådana detaljerade förslag och som har ett starkt stöd bland externa användare är till stor hjälp för att få fram de resurser som behövs. I de fall då resurser inte kan uppbringas underlättar det i arbetet med att göra prioriteringar och fastställa vilka områden som bör få resurser, samtidigt som effektiviteten kan stärkas genom nya processer eller produkter, eller genom avskaffande av föråldrade produkter.

En framgångsrik strategiplan bör dessutom innehålla målsättningar för kundservice och utnyttjande av personalresurser. Om en förstärkning och utbyggnad av den utåtriktade verksamheten som redan inletts får fortsätta inom ramen för en detaljplan skulle denna process kunna institutionaliseras. Inom personalområdet har man vid ledande institutioner funnit att det är viktigt att komplettera utbildningen med ett samordnat program för utveckling av personalresurserna. En sådan plan skulle underlätta i rekryteringen av den typ av personal som behövs för att genomföra förbättringar och en modernisering av Sveriges ekonomiska statistik så att den kan uppfylla användarnas fortgående förändrade behov.

I arbetet bör ingå planer för en utvidgad ekonomisk forskning och analys av förändringar av BNP och annan ekonomisk statistik, av revideringar, av metoder som rör frågor som exempelvis säsongrensning, beräkningar av tjänsteproduktion i privat och offentlig sektor, hedoniska prisindex och andra nyckelområden för att mäta ekonomiska variabler. Regelbundna presentationer för och möten med användarna är ett annat viktigt moment under utvecklingen av personal med ett brett perspektiv. Av olika skäl bör dessa analyser förmodligen inte gå in på framåtblickande prognoser eller analyser på det ekonomisk-politiska området.

Sammandrag och slutsatser

Vi har haft tillgång till ett brett urval av rapporter och jämförande analyser med bedömningar av starka och svaga punkter hos Sveriges ekonomiska statistik.

Vår övergripande slutsats är att Sveriges ekonomiska statistik är kostnadseffektiv och av god kvalitet. Det svenska systemet står sig väl vid en jämförelse med många andra EU-länder, varav några är betydligt större.

Det finns dock specifika områden där förbättringar behövs, och vi har diskuterat dessa. Vi anser att det finns specifika initiativ som skulle kunna resultera i en snabb förbättring av den nuvarande statistiken eller snabba åtgärder för att möta nya behov av statistik bland användare.

Det finns också områden där systematiska förbättringar skulle kunna göras för att det svenska systemet fortsätter att vara flexibelt och lyhört för användarna. Bland sådana förbättringar hör en starkare fokusering på användare med regelbundna kontakter med dem och en större öppenhet för nya behov som växer fram. En förstärkt analyskapacitet skulle tjäna två syften, dels att utveckla ny statistik och dels att stärka kontakterna med användarna. Det måste finnas tillräckligt med kapacitet för att fortsätta innovations- och utvecklingsarbetet i takt med ekonomins och samhällets fortlöpande förändring.

Sveriges statistiksystem engagerar dessutom ett stort antal statistikansvariga myndigheter. Detta fungerar i stort sett väl, men det finns åtskilliga exempel där en starkare samordning krävs för att åstadkomma förbättringar och en klar allokering av ansvaret till en ledande statistikmyndighet.

Slutligen är vi medvetna om att utredningen sannolikt kommer att leda till ett stort antal förslag som vart och ett syftar till att åstadkomma förbättring i något avseende. Dessa initiativ bör sammanföras till en integrerad helhet, som skall vara konsistent med den övergripande strategiplanen och informationsstrategin. Det stora antalet förslag bör planeras i detalj och resultaten samordnas så att de stöder varandra och så att personalen kan förstå hur de hänger samman.

5.3. EU:s handlingsplan för EMU-statistik

Den ekonomiska statistiken inom EU-området har varit föremål för förbättringar och harmonisering under lång tid. Eurostat, EU:s statistikkontor, har uppgiften att presentera statistik för enskilda medlemsländer inom unionen och för unionen som helhet. Utvecklingsarbetet har växt i styrka och betydelse i takt med att integrationsprocessen har utvecklats. Förbättringar har skett dels genom frivilliga överenskommelser, dels genom införandet av bindande förordningar.

Inför införandet av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) den 1 januari 1999 blev frågan om tillgång till relevant ekonomisk statistik för EMU- och EU-områdena som underlag för penningpolitiska och ekonomisk-politiska beslut ännu mer angelägen. Trots det förbättringsarbete, som hade pågått inför genomförandet av det tredje steget bedömdes väsentliga brister fortfarande finnas kvar, vilket Frankrikes finansminister uppmärksammade i juni 1998.

En arbetsgrupp tillsattes av Monetära kommittén (nuvarande Ekonomiska och finansiella kommittén, EFK) i juni 1998 med uppgift att ta fram en rapport över behoven av ekonomisk statistik efter valutaunionens införande samt nödvändiga åtgärder för att uppnå kraven. I rapporten identifierades viktiga områden där förbättringar bedömdes vara nödvändiga för att täcka de behov som den gemensamma penningpolitiken skulle kräva, för uppföljningen av stabilitets- och tillväxtpakten samt för andra behov av ekonomisk uppföljning av utvecklingen i EMU- och EU-områdena samt enskilda länder. I rapporten fastslås att EMU-området står i fokus, men att det också är viktigt att länder som ännu inte deltar i valutaunionen medverkar i förbättringsarbetet.

De områden som lyftes fram i rapporten var nationalräkenskaper, offentliga finanser, arbetsmarknad, kortperiodisk företagsstatistik, utrikeshandel och betalningsbalans. Dessutom betonades vikten av att publiceringen av statistik sker enligt fastställda tidsplaner och att elektronisk tillgång till statistiken är möjlig. Slutligen betonades också vikten av att resurser för att uppfylla kraven skulle finnas. Rapporten godkändes av Ekofinrådet i januari 1999. Ansträngningarna att förbättra statistiken har därefter pågått och arbetet har regelbundet avrapporterats till EFK och Ekofinrådet.

I avrapporteringen i juni 2000 konstateras att förbättringsarbetet går alltför långsamt. Medan den nationella statistiken i allmänhet är av god kvalitet medför bristande harmonisering att aggregerade

siffror på EU/EMU-nivå har konsistens- och kvalitetsproblem. Dessutom konstateras att statistiken för euroområdet är tillgänglig mycket senare än jämförbara data för USA. Ekofinrådet betonade åter vikten av tillgång till snabb och tillförlitlig ekonomisk statistik.

I rapporten anmodades medlemsländerna att förstärka ansträngningarna för att kunna leverera de nationella serier som behövs för sammanställning av aktuell och tillförlitlig statistik för EU och euroområdet. Ekofinrådet uppmanade vidare kommissionen (Eurostat) att i nära samarbete med Europeiska centralbanken (ECB) upprätta en handlingsplan där bl.a. behovet av snabba framsteg identifieras för varje medlemsland och varje statistikområde.

En sådan handlingsplan, Action Plan on EMU Statistical Requirements,eller kortare EMU Action Plan, godkändes av Ekofinrådet i september 2001. Handlingsplanen har fyra avdelningar. I det första avsnittet beskrivs brister och prioriteringar för varje huvudområde. Därefter följer en lista på åtgärdspunkter för respektive land samt planerade åtgärder enligt de nationella handlingsplanerna. I det tredje avsnittet återfinns åtgärder som Kommissionen avser att genomföra och slutligen finns en sammanställning över vilka förändringar i regelverket som behövs.

Handlingsplanen tar upp fem huvudområden där åtgärder är nödvändiga. Dessutom uppmanas medlemsländerna att generellt leverera nationella data till Eurostat senast vid tidpunkten för den nationella publiceringen.

Det första området avser kvartalsredovisade nationalräkenskaper. Sen och ofullständig rapportering av huvudaggregat enligt ENS 95 måste åtgärdas av medlemsländerna. Målsättningen är att ett första utfall av kvartalsräkenskaperna med uppdelning på huvudaggregat (ENS 95, tabell 1) skall kunna redovisas efter 70 dagar och ett andra utfall efter 90 dagar. Data skall finnas från 1980.

Nästa område gäller offentliga finanser. Här saknas enhetlig kvartalsstatistik från medlemsländerna. Handlingsplanen anger bl.a. en tidsgräns för när medlemsländerna skall ha implementerat förordningen om kortperiodisk statistik över offentliga finanser.

Det tredje området avser arbetsmarknadsstatistik där snabbare rapportering av arbetsmarknadsindikatorer enligt ENS 95-förordningen (sysselsättning och arbetade timmar) prioriteras tillsammans med en snabb implementering av kontinuerliga arbetskraftsundersökningar.

Konjunkturstatistiken är det fjärde området. Implementeringen av förordningen om kortperiodisk statistik bedöms gå för långsamt

och därutöver vara otillräcklig vad avser täckning och snabbhet för leverans av data till Eurostat. Här innebär handlingsplanen bl.a. insatser för en uppsnabbning av statistiken över industriproduktion, byggande och detaljhandel.

Det femte området är utrikeshandeln där medlemsländerna uppmanas att hålla de tidsgränser för rapporteringen till Eurostat som gäller för huvudaggregaten.

I ett särskilt avsnitt i handlingsplanen anges de uppgifter som ligger på EU-kommissionen (Eurostat). En uppgift gäller upprättandet av en databas, Euro-SICS, där användare via Kommissionens hemsida kan hitta bl.a. ekonomiska indikatorer för EMU/EU och enskilda länder. Bland övriga åtgärder finns utvecklingen av en BNP- flash på kvartal, utvärdering av säsongrensningsmetoder samt hanteringen av ett antal specificerade förslag till ändringar i olika statistikförordningar.

Utöver mål om täckning och snabbhet för olika statistikprodukter finns också ett mål om att uppfyllandet av kraven skall ge en täckning på 80 % av Euro-området vid utgången av 2001 för merparten av statistiken. En täckning på 80 % ger tillräckligt underlag för Eurostat att ta fram aggregat för EU- och EMU.

En uppföljningsrapport överlämnades till Ekofinrådet av Ekonomiska och finansiella kommittén i oktober 2001. I rapporten konstateras att trots förbättringar på många håll finns fortfarande stora brister. Det uppsatta 80-procentsmålet har inte uppnåtts på flera områden. I rapporten betonas vikten av ytterligare förbättringar när det gäller aktualiteten för korttidsindikatorer så att EMU-statistiken kommer i paritet med situationen i USA. Ett ytterligare starkt behov är utförligare statistisk information om tjänstesamhället. En reformering av insamlingen av betalningsbalansstatistiken anses bli nödvändig.

Slutsatsen i rapporten är att för att förbättra det statistiska underlaget för ekonomisk-politiska och penningpolitiska behov behöver dels ett antal länder fortfarande öka sina ansträngningar att uppfylla åtagandena i EMU Action Plan, dels ett antal gemensamma åtgärder vidtas.

En motsvarande rapport utarbetades hösten 2002. Utredningen har gått igenom denna rapport i syfte att se dels hur Sverige förhåller sig till andra länder när det gäller att uppfylla aktionsplanens krav, dels vad som återstår för att Sverige fullt ut skall uppfylla kraven. Rapporten avser hur väl länderna uppfyller kraven när det gäller statistik för juni/andra kvartalet 2002.

I jämförelsen mellan länderna hamnade Sverige inte särskilt väl till. Vid en rangordning mellan länderna när det gäller hur stor del av de efterfrågade uppgifterna som levererades inom de tidsgränser som har satts upp i aktionsplanen hamnade Sverige på elfte plats bland de femton EU-länderna. Sverige levererade siffror för bara 36 procent av variablerna i tid. Vid en motsvarande rangordning när det gäller hur stor del av de efterfrågade uppgifterna som över huvud taget levererades, även om det skedde efter den uppsatta tidsgränsen, hamnade Sverige på åttonde plats bland de femton länderna. Sverige levererade siffror för 88 procent av variablerna.

Bäst att uppfylla kraven var Tyskland, som med ett par små undantag tar fram all statistik som krävs och gör det i tid. Därnäst kom Danmark, Finland och Nederländerna.

När det gäller nationalräkenskaperna levererade Sverige ungefär hälften av uppgifterna i tid. Andra kvartalet är speciellt i Sverige. Nationalräkenskaperna kommer då i två versioner, dels en snabbversion som levererades efter 38 dagar, men inte innehöll alla efterfrågade uppgifter, dels en ordinarie version som levererades efter 85 dagar. Aktionsplanens krav är 70 dagar. Det innebar att Sverige kunde leverera huvudaggregaten i försörjningsbalansen i tid, men inte inkomster, sparande och upplåning. För övriga kvartal klarar Sverige i princip att leverera uppgifterna inom 70 dagar. Det finns dock några få efterfrågade uppgifter, som Sverige inte levererar.

När det gäller de offentliga finanserna hade Sverige inte levererat de begärda uppgifterna inom angivna 90 dagar. Det berodde enligt ansvariga vid SCB på avstämningsproblem. Kraven på mer detaljerad statistik per kvartal för den offentliga sektorn är nya för året och rutinerna har ännu inte kommit igång. Sverige klarar i princip att leverera dessa uppgifter, men kvaliteten på uppgifterna kan komma att bli dålig.

När det gäller arbetsmarknadsstatistiken levererade Sverige statistik för bara 2 av de efterfrågade 15 delområdena i tid. Det berodde främst på att huvuddelen av de efterfrågade uppgifterna hämtas ur NR-systemet och därför liksom övriga NR-uppgifter för andra kvartalet levererades efter 85 dagar. Även i detta fall finns det några få efterfrågade uppgifter, som Sverige inte levererar. Leveranserna av kvartalsdata från arbetskraftsundersökningarna har varit kraftigt försenade under året pga. omläggningar av datainsamlingen, men skall kunna levereras betydligt snabbare än vad som krävs i handlingsplanen.

När det gäller företagsstatistiken levererade Sverige statistik för 23 av 32 efterfrågade delområdena i tid. Problemen gällde byggsektorn, där några uppgifter kom för sent och det uppstod en del tekniska och andra problem för andra uppgifter. I princip skall Sverige emellertid klara att leverera alla de efterfrågade uppgifterna i tid. Kraven på detta område kommer dock att höjas väsentligt i samband med att Sverige skall kunna uppfylla den handlingsplan för uppsnabbning av kortperiodisk statistik som behandlas avsnitt 5.4.

När det gäller utrikeshandeln levererade Sverige statistik för 2 av de 5 efterfrågade delområdena i tid. På ett område var förseningen bara marginell, men på två andra områden krävs en avsevärd uppsnabbning. Det gäller en snabbstatistik för handeln med länder utanför EMU-området liknande den som i dag finns för länder utanför EU. Här planeras en uppsnabbning år 2003. Det gäller också snabbare uppgifter för den totala handeln med länder inom EU. Här finns inga konkreta planer än.

Kraven på statistiken har ökat parallellt med att arbetet med

EMU Action Plan har fortskridit. Det ökade kravet på tjänstestatistik har resulterat i att en utvidgning av handlingsplanen på detta område diskuteras. Snabbare statistik som underlag för den gemensamma penningpolitiken har kommit i fokus och understöds inte minst av ECB. På detta område har också särskilda aktiviteter genomförts som beskrivs närmare i avsnitt 5.4.

Slutsatser av uppföljningen av EMU Action Plan

Uppföljningen av EMU Action Plan för juni/andra kvartalet 2002 visade att Sverige inte låg särskilt väl till när det gäller att uppfylla de krav på täckning och snabbhet som anges i planen. Sverige hamnade sammantaget på nionde till tionde plats bland de femton EUländerna. Delvis berodde det på tillfälligheter som kan och bör rättas till vid kommande kvartal. Samtidigt finns det områden där den svenska statistiken kommer fram snabbt i jämförelse med andra länders statistik. Snabbversionen av nationalräkenskaperna innehöll den snabbaste redovisningen av försörjningsbalansen för andra kvartalet 2002. Arbetskraftsundersökningarna tas fram snabbast i Sverige.

Det finns ett antal förbättringar som behöver genomföras för att Sverige fullt ut skall uppfylla EMU Action Plan:

De ordinarie nationalräkenskaperna för andra kvartalet behöver tidigareläggas från ca 85 dagar till 70 dagar efter kvartalets utgång. Det skulle också lösa huvuddelen av problemen med de för sent levererade uppgifterna rörande arbetsmarknaden. Vissa mindre kompletteringar behöver dessutom göras för att Sverige skall kunna leverera alla efterfrågade uppgifter.

Statistiken över de offentliga finanserna per kvartal kan i princip levereras, men den behöver kvalitetssäkras.

Statistiken över utrikeshandeln behöver snabbas upp på två områden. Det gäller en snabbstatistik för handeln med länder utanför EMU-området liknande den som i dag finns för länder utanför EU och snabbare uppgifter för den totala handeln med länder inom EU.

Dessutom behöver rutinerna för leveranserna kvalitetssäkras för att undvika förseningar. Ytterligare krav kommer att ställas för att Sverige skall kunna uppfylla den handlingsplan för uppsnabbning av kortperiodisk statistik, som behandlas i avsnitt 5.4.

5.4. EU:s benchmarkingstudier

I september 2000 tillsatte EU:s Statistical Programme Committee

1

(SPC) på svenskt initiativ en arbetsgrupp med uppgift att genomföra två benchmarkingstudier avseende den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Den ena studien avsåg en jämförelse av statistiken i EU och USA medan den andra studien skulle jämföra situationen mellan länderna inom EU. Arbetsgruppen leddes av Svante Öberg och bestod av företrädare för statistikmyndigheterna i åtta EUländer – Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Storbritannien, Sverige och Tyskland – samt tre organisationer – Eurostat, Europeiska centralbanken (ECB) och OECD. Dessutom deltog Sigvard Ahlzén från utredningens sekretariat och Eva Elvers från SCB i arbetet.

1Statistical Programme Committee är en kommitté inom EU bestående av Eurostats generaldirektör (ordförande) och generaldirektörerna för de nationella statistikmyndigheterna i EU- och ESS-länderna. Den är rådgivande till Eurostat vid beredningen av kommissionens förslag på statistikområdet och beslutande (verkställighet) i detaljfrågor på samma område.

Studierna genomfördes i huvudsak under första halvåret 2001 och inriktades särskilt på statistikens aktualitet. En rapport1 lämnades till SPC i september 2001. I rapporten konstateras bl.a. att statistiken i USA är mycket snabbare än i EU samt att situationen i de olika EU-länderna skiljer sig åt väsentligt. Rapporten innehåller ett antal rekommendationer, bl.a. att den kortperiodiska ekonomiska EU-statistiken inom fem år skall bli lika snabb som i USA. SPC tillstyrkte i huvudsak arbetsgruppens rekommendationer och tillsatte en ny grupp med uppgift att följa upp implementeringen av de olika förslagen. I det följande beskrivs kortfattat de ur utredningens synvinkel viktigaste erfarenheterna och slutsatserna från de genomförda studierna samt det fortsatta arbetet.

Jämförelser mellan EU och USA

Aktuell ekonomisk statistik på EU/EMU-nivå har växt i betydelse i och med bildandet av den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Den ekonomiska statistiken i EU har bl.a. kritiserats för att vara alltför långsam. Europeiska centralbanken (ECB) har behov av statistisk information för EMU-området med täckning och aktualitet jämförbar med den som Federal Reserve Board (FED) har för USA.

Arbetsgruppen genomförde i februari 2001 en studieresa till relevanta myndigheter2 i USA för att undersöka skillnaderna mellan de båda valutaområdena när det gäller tillgången till kortperiodisk ekonomisk statistik och dra slutsatser om hur situationen inom EU/ EMU-området kan förbättras. Studien visade att den amerikanska statistiken med några få undantag är betydligt snabbare än jämförbar statistik för EU/EMU. Exempelvis publiceras statistik över detaljhandeln 12–13 dagar efter månadens utgång medan Eurostat publicerar aggregerade data för EU/EMU efter ca 60 dagar. De kvartalsvisa nationalräkenskaperna publiceras i en första version efter 25–30 dagar i USA och efter 70 dagar i EU. På tre områden är förhållandet det omvända. EU-statistiken är snabbare än den amerikanska för konsumentprisindex, utrikeshandel med varor och betalningsbalans.

1Report of the Task Force on Benchmarking in Infra-Annual Economic Statistics to the SPC, CPS 2001/42/8/EN. Rapporten kan hämtas från Eurostats hemsida http://europa.eu.int/comm/eurostat/ 2Office of Management and Budget (OMB), Bureau of the Census (CB), Bureau of Economic

Analysis (BEA), Bureau of Labor Statistics (BLS) samt Federal Reserve Board (FED).

Det finns ett stort antal aspekter som kan förklara de stora skillnaderna i snabbhet mellan USA och EU. De politiska och institutionella förhållandena är helt olika. Det finns också stora skillnader i metoder, kompetens, resurser, prioriteringar etc. I det följande redovisas några av de viktigare skillnaderna.

USA är ett enda sammanhållet land och statistiksystemet är geografiskt centraliserat på federal nivå. Statistikproduktionen utförs av federala myndigheter utifrån federala program och lämnar litet utrymme för delstater och lokala myndigheter när det gäller produktion och utveckling av den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Regionalt nedbrutna korttidsindikatorer tas normalt inte fram. Produktionen av statistiken är samtidigt decentraliserad till ett antal federala myndigheter. Tre specialiserade myndigheter –

Bureau of the Census (CB), Bureau of Economic Analysis (BEA) och Bureau of Labor Statistics (BLS) samt USA:s centralbank Federal Reserve Board (FED) är de viktigaste producenterna av den kortperiodiska ekonomiska statistiken.1 Statistiksystemet är löst sammanhållet av the Chief Statistician och en liten grupp tjänstemän i Office of Management and Budget (OMB).

I EU är situationen helt annorlunda. Statistikverksamheten är i huvudsak decentraliserad och en angelägenhet för de 15 medlemsländerna. Statistikproduktionen är av tradition inriktad på nationella behov och prioriteringar. Harmonisering har i huvudsak skett på outputsidan. Metoder och produktionssätt varierar väsentligt mellan länderna. Eftersom statistik på EU/EMU-nivå är resultatet av aggregering av nationella data är svårigheterna betydande att ta fram snabba och konsistenta siffror. På flera områden saknas möjigheter att över huvudtaget få fram siffror på EU-nivå.

En viktig faktor bakom den snabba amerikanska statistiken är att snabbheten har givits mycket hög prioritet. Ett beslut om snabb publicering av ekonomiska korttidsindikatorer togs av statsmakterna redan i slutet av 1960-talet2. Nuvarande bestämmelser säger bl.a. att 38 s.k. Principal Federal Economic Indicators skall publiceras senast 22 arbetsdagar efter referensperiodens utgång motsvarande ungefär 30 kalenderdagar. Systemet har byggts upp och anpassats för att kunna uppfylla detta krav.

1 Det finns tio myndigheter som har statistikproduktion som sin huvudsakliga uppgift. Ytterligare ett 60-tal myndigheter producerar statistik av väsentlig omfattning i anslutning till sin ordinarie verksamhet 2 Gällande bestämmelser återfinns i OMB:s Statstical Policy Directive No 3, Compilation,

Release and Evaluation Of Principal Federal Economic Indicators (1985).

I EU varierar fokuseringen på snabbhet mellan länderna och i de flesta länder är prioriteringen av snabbheten betydligt lägre än i USA. I stället ägnas stor uppmärksamhet åt andra kvalitetsaspekter i statistiken.

Starkt bidragande till den höga aktualiteten för den amerikanska statistiken är också systemet för publiceringen av statistiken. Presentationen sker i regel i en serie versioner som blir allt säkrare. Den första versionen, advanced, bygger på ofullständigt material och skattningar. Därefter kommer ytterligare versioner, preliminary och final, som successivt grundar sig på allt mer komplett underlag och mindre inslag av skattningar. Detta gäller både månadsstatistiken och de kvartalsvisa nationalräkenskaperna.

Tillförlitligheten i de tidiga skattningarna blir naturligen mindre än om ett mer komplett underlag hade funnits och utförligare kontroller hade kunnat göras. Trots de snabba första versionerna kan revideringarna emellertid hållas på en rimlig nivå. Detta uppnås genom olika metoder. Årsstatistiken som är baserad på uppgiftslämnarskyldighet och relativt stora urval spelar en stor roll för sammanställningen av korttidsstatistiken. Avstämningar mot årsstatistiken bidrar till att reducera urvalsstorlekarna och förkorta produktionstiderna.

En utbredd användning av tekniker för estimering av månads- och kvartalsstatistik utan tillgång till kompletta data är också en viktig förklaring till den snabba publiceringen. Den första versionen av månadsstatistiken baseras ofta på små delurval. Kvartalsstatistiken, t.ex. för nationalräkenskaperna, beräknas delvis på grundval av data för endast de två första månaderna i kvartalet.

Tillgången till snabb månadsstatistik är tillsammans med användningen av estimeringsteknik när data saknas förklaringarna till den snabba första versionen av kvartalsräkenskaperna. Snabbheten i månadsstatistiken uppnås också genom att i många fall basera statistiken på en kortare mätperiod, t.ex. en dag eller en vecka i mitten eller början av månaden. Inrapporteringen kan då ske innan månadens utgång och processen kan påbörjas några veckor tidigare än om hela månaden används som mätperiod.

I EU är situationen annorlunda med brister både i täckning och snabbhet i månadsdata. Det är heller inte vanligt att använda motsvarande estimeringsförfarande för att förbättra aktualiteten i statistiken. Kortare mätperioder förekommer i mindre omfattning i EU.

Ett annat område där situationen skiljer sig åt är tillgången till kvalificerad kompetens på ekonomområdet. Inslaget av professionella ekonomer är relativt stort i de amerikanska myndigheterna. Ekonomer deltar i alla delar av produktionsprocessen och inslaget av analys är stort. I de flesta EU-länder är den ekonomiska kompetensen betydligt mindre utbredd. I stället är satsningen på statistisk kompetens mer framträdande. I USA är också samarbetet med forskningsvärlden starkt liksom kontakterna med användarna.

Jämförelser inom EU

I jämförelsen inom EU studerades tolv viktiga variabler/indikatorer på det ekonomiska området. En enkätundersökning gjordes. Den avsåg i synnerhet produktionstid samt väsentliga faktorer och möjligheter att öka aktualiteten. Även frågor om datainsamling, urvalsstorlek, bortfallsstorlekar, skattningsmodeller, tillförlitlighet med mera ingick i undersökningen. Enkäten gick till samtliga medlemsländer och Eurostat. Den besvarades av alla utom ett land med undantag för enstaka variabler/indikatorer för några länder.

Tabellen nedan är en sammanfattning ur svenskt perspektiv av de i april 2001 insamlade uppgifterna om aktualitet. Den visar för Sverige och för EU i övrigt hur många dagar efter referensperiodens slut som statistiken publiceras. Dessutom finns jämförelsetal för USA. I EU-kolumnen ingår alla eller nästan alla länder som producerar statistiken i fråga; enstaka extrema värden har utelämnats. Sådana värden är förmodligen tillfälliga, t.ex. vid omläggningar av statistiken. För några variabler/indikatorer förekommer både månads- och kvartalsstatistik. Som framgår av tabellen finns det stora skillnader i publiceringstid mellan både indikatorer och länder.

Tabell 5.1. Publiceringstider för ekonomiska korttidsindikatorer

Antal kalenderdagar efter referensperiodens utgång

Indikator Sverige Länder i EU USA Sveriges

rang i EU

Bruttonationalprodukt 74 28–180 27 7

Skatter

75 70–100 50

2

Arbetskostnadsindex 60 42–120 28 3

Arbetskraftsundersökning

17 17–90 4

1

Sysselsättning

17 17–90 4

1

Industriproduktion 55 28–65 16 13

Industrisysselsättning 50 21–110 4 7

Producentprisindex 25 8–45 12 4 Byggproduktion 741 40–180 34 –

Omsättning i detaljhandeln

45 18–80 13

5

Omsättning i övriga tjänstenäringar

50 25–90 36

3

Utrikeshandel 42 20–63 49 7

1 Sverige saknar en undersökning över byggproduktion. Uppgifter hämtas ur national- räkenskapssystemet.

Benchmarkingstudien ger en helhetsbild som inte har funnits tidigare av situationen inom EU-området. För utredningen är den särskilt intressant eftersom den belyser hur Sverige ligger till i en internationell jämförelse när det gäller snabbheten i den ekonomiska statistiken.

Det finns inom EU en påfallande stor variation i många avseenden. Olika länder prioriterar snabb statistik i olika grad. Ett par länder, som Storbritannien och Tyskland, har redan i stor utsträckning uppnått snabb statistik genom tydliga satsningar. Storbritannien har en längre tradition av snabb statistik än Tyskland, som gjort stora förbättringar de allra senaste åren. Flera länder har gjort insatser, åtminstone punktvis, eller planerar att göra insatser inom kort. Ett par mindre länder har särskilt svårt att kunna snabba upp statistiken.

Sverige ligger enligt undersökningens resultat i stort väl till bland EU-länderna, i ett par fall mycket väl. BNP-utvecklingen redovisas först av Storbritannien, ca 28 dagar efter utgången av kvartalet. Sex länder är snabbare än Sverige. I några fall är redovisningarna mer begränsade än den svenska kvartalsredovisningen. Den snabbversion som Sverige gör för andra kvartalet är näst snabbast, efter

Storbritannien. När det kommer till statistiken över skatter är Sverige näst snabbast, efter Tyskland.

För arbetskostnadsindex är Sverige och Danmark på en delad tredjeplats efter Storbritannien och Portugal. Sverige är snabbast med arbetskraftsundersökningen. Sveriges industriproduktionsstatistik är relativt långsam, endast två länder redovisar statistiken senare än Sverige. Den företagsbaserade industrisysselsättningen ligger i mittfältet, plats 7. Producentprisindex (PPI) för inhemsk marknad tas fram relativt snabbt i Sverige. Endast tre länder är snabbare: Storbritannien, Finland och Irland. Sverige har ännu ingen löpande byggproduktionsstatistik utanför nationalräkenskaperna, vilket innebär att statistiken kan levereras till Eurostat först samtidigt som nationalräkenskaperna normalt efter ca 70 dagar. Fyra andra länder uppger enligt enkäten att man inte har någon statistik på detta område.

Omsättningen i detaljhandeln redovisas efter ca 45 dagar i Sverige. Storbritannien är snabbast med publicering efter 18 dagar och ytterligare tre länder är snabbare än Sverige. Storbritannien är även snabbast att redovisa omsättningen i övriga tjänstenäringar följt av tyskland och Sverige. Utrikeshandeln, detaljerad extra-EU, redovisas efter 41 dagar av Sverige. Storbritannien är snabbast och Sverige intar en mellanposition.

Sammantaget kan man konstatera att Sverige ligger relativt väl till i denna jämförelse när det gäller snabbheten i den ekonomiska statistiken. Sammanvägt hamnar Sverige femte plats. Två länder, Storbritannien och Tyskland, framstår som de som har den snabbaste statistiken. Avståndet till USA är mycket stort.

Storbritannien har enligt studien den snabbaste statistiken för sex av de 12 undersökta indikatorerna. I ytterligare fyra fall är Storbritannien bland de tre snabbaste länderna. Det är tydligt att Storbritannien har givit aktualitet hög prioritet. Storbritannien uppger emellertid i den enkät som gjordes vid benchmarkingstudien, förhållandevis höga bortfallsfrekvenser. Detta kan ses som ett pris för att uppnå snabbhet.

Tyskland har korta produktionstider och har satsat mycket på uppsnabbning de senaste två åren. Produktionstiden för kvartalsräkenskaperna har exempelvis med hjälp av snabba månadsdata minskat från 70 dagar i slutet av 1999 till 55 dagar år 2001. Det tyska systemet har viss likhet med det europeiska genom att 16 delstater sköter en stor del av datainsamlingen för den nationella statistiken.

Finland ligger också väl till när det gäller snabbhet. Man har minskat produktionstiden för sitt industriproduktionsindex (IPI) med två veckor (från 45 till 30 dagar). Den viktigaste orsaken till detta anges vara telefonkontakter med sena uppgiftslämnare. Svarsandelen 99 % uppnås nu efter 29 dagar mot förut 41 dagar. Andra orsaker är strömlinjeformning av datorprogram och att IPI är högt värderat. Uppgiftslämnarna betraktar detta index som viktigt för sig själva och branschen.

Danmark framhåller också vikten av att fokusera på aktualitet, att ha kontakter med uppgiftslämnare samt att vara medveten om uppgiftslämnarbördan. Kontakterna med företagen är viktiga för att motivera företagen att svara, för att förbättra utformningen av frågeformulären, för att kunna erbjuda olika datainsamlingssätt, för att göra påminnelser effektiva och för att ge feedback till företagen.

Sverige med sin snabba AKU pekar på standardiserade procedurer. Fältarbetet kortas mot slutet och analyserna före pressmeddelandet är standardiserade. Andra svenska erfarenheter av korta produktionstider pekar på uppgiftslämnarkontakter och datainsamlingsteknik som viktiga faktorer.

Arbetsgruppens rekommendationer och det fortsatta arbetet

Utifrån de genomförda studierna lämnade arbetsgruppen en omfattande rapport till Statistical Programme Committee (SPC) i september 2001. Rapporten innehåller tre rekommendationer. Den första rekommendationen avser statistikens aktualitet och innebär att SPC tar ett strategiskt beslut att den kortperiodiska ekonomiska statistiken för EU/EMU inom fem år skall vara lika snabb som den amerikanska. Den andra rekommendationen innebär att SPC initierar två studier avseende utveckling av urvalsundersökningar med fokus på EU/EMU-nivån. Den tredje rekommendationen innehåller förslag till ett antal aktiviteter och studier för att förbättra snabbheten i den kortperiodiska ekonomiska statistiken, t.ex. statistiska metoder, benchmarkingteknik och, mer månadsstatistik.

SPC välkomnade rapporten och instämde i de föreslagna rekommendationerna, dock med en viss omformulering när det gäller den första punkten. En ny grupp tillsattes av SPC med uppgift att driva utredningsarbetet vidare och följa upp genomförandet av olika aktiviteter. En uppgift var att föreslå en uppsättning av korttidsindika-

torer för den ekonomiska statistiken på EU/EMU-nivå, Principal

European Economic Indicators (PEEI), som skall bli föremål för särskild uppmärksamhet vid utvecklingen av statistiken, inte minst när det gäller snabbheten. Arbetsgruppen presenterade ett förslag på 19 ekonomiska indikatorer vid SPC-mötet i september 2002.

Förslaget innehåller förutom listan på indikatorer, mål för hur snabbt indikatorerna skall presenteras på EU/EMU-nivå samt en tidsplan för genomförandet. Förslaget godkändes av de nationella statistikbyråerna och kommer att baseras på frivilliga åtaganden i en s.k.

Gentlemen´s Agreement.

SCB har enligt överenskommelsen åtagit sig att leverera data till Eurostat i enlighet med tidsplanen förutsatt att ytterligare resurser erhålls. Ett uppfyllande av åtagandet innebär att den svenska statistiken skall snabbas upp för nationalräkenskaperna, industriproduktionsindex, byggproduktion, omsättning i detaljhandeln, vakanser och utrikeshandeln med varor. Dessutom måste utbyggnaden av tjänsteprisindex ske enligt EU:s tidsplan. Statistiken över omsättningen i detaljhandeln kommer att snabbas upp och därmed uppfylla kraven redan från januari 2003. Svenskt underlag till en snabbstatistik för det harmoniserade konsumentprisindex (HIKP) avseende EMU-området är aktuellt först vid ett eventuellt svenskt deltagande i EMU.

Tabell 5.2. Principal European Economic Indicators (PEEI)

Publicering i antal kalenderdagar efter referensperiodens utgång.

Indikator Periodicitet EU

Sverige

Nuläge Mål År Nuläge År

Prisstatistik

HIKP, snabbstatistik för EMU

Månad

2 0 finns

* *

HIKP Månad 17 17 finns 17 finns

Nationalräkenskaper

Första BNP-skattning

Kvartal

** 45 2004 70 20043

BNP med ytterligare nedbrytning Kvartal 70-120 60 2004 70 20043

Sektorräkensk, hushåll o företag Kvartal

** 90 2004 ** 20043

Sektorräkensk, offentlig sektor Kvartal 100 90 2003 90 finns

Industriproduktionsindex Månad 48 40 2006 50 20063

PPI, inhemsk marknad

Månad

35 35 2006 25 finns

Industrins orderingång

Månad

** 50 2003 50 finns

PPI, importvaror

Månad

** 45 2006 25 finns

Byggproduktion Mån/kvartal 75 45 2006 75120063

Omsättning i detaljhandeln

Månad

60 30 2003 45 20034

Omsättning i tjänstenäringarna Kvartal

** 60 2005 55 finns

Tjänsteprisindex Kvartal ** 60 2006 45220063

Arbetslöshet Månad 30 30 2004 15 finns

Vakanser Kvartal ** 45 2004 55 20043

Sysselsättning Kvartal 70-75 45 2004 45 finns

Arbetskraftskostnadsindex Kvartal 90 70 2004 61 finns

Utrikeshandel Månad 50 45 2005 70 20053**Uppgift kan inte förekomma. *Uppgift finns inte. 1 Endast kvartal. Särskild undersökning saknas. Uppgifterna hämtas ur NR-systemet. 2 Endast ett begränsat antal index finns utvecklade. 3 Kräver ytterligare resurser. 4 I Sverige är målet 28 dagar.

Ett antal studier pågår på EU-nivå rörande möjligheterna att uppnå en uppsnabbning av statistiken. En sådan studie har redan genomförts avseende detaljhandeln. Den visar att det är möjligt att ta fram EU/EMU-aggregat efter 30 dagar jämfört med nuvarande 60 dagar. Metoden är att utgå från ett urval som krävs för att uppnå en acceptabel beräkning på EU/EMU-nivå och därefter arbeta med snabba

nationella bidrag utifrån suburval. De enskilda länderna kan sedan välja om man vill bygga ut de nationella urvalen för att ta fram nationell statistik samt hur snabbt det i så fall skall ske.

En mer generell studie över användningen av urvalsundersökningar för PEEI presenterades i slutet av 2002. I denna noteras att uppsnabbning handlar om hela produktionsprocessen, inte bara urvalsdesign, och att möjligheterna till uppsnabbning bör studeras för varje undersökning för sig. Ett antal ansatser för att snabba upp statistiken redovisas. Bland andra pågående arbeten märks studier av snabbstatistik avseende BNP, importpriser, omsättning i tjänstesektorn utöver detaljhandeln, tjänsteprisindex och en uppdelning av viss statistik på EMU-området respektive övriga EU.

Slutsatser av EU:s benchmarkingstudier

Vid de jämförelser av snabbheten i den ekonomiska kortperiodiska statistiken, vilka gjordes i samband med EU:s benchmarkingstudier hamnade Sverige relativt väl till. När det gäller arbetskraftsundersökningarna var Sverige snabbast av de 15 EU-länderna. När det däremot gäller industriproduktion hamnade Sverige nästan sist och när det gäller byggproduktion finns ingen löpande kortperiodisk statistik. Sammanvägt hamnade Sverige på femte plats. Storbritannien och Tyskland var de länder som kom bäst till i denna jämförelse. Att Sverige hamnade bättre till i denna jämförelse än vid uppföljningen av EMU Action Plan beror på att uppsättningen variabler och tidpunkten de avser skiljer sig åt mellan de båda jämförelserna.

Vidare kan man konstatera att både Sverige och övriga länder i EU ligger långt ifrån USA när det gäller snabbhet. Den genomsnittliga tiden mellan periodens slut och publiceringen var 23 dagar i USA och 48 dagar i Sverige. Att inom fem år uppnå samma snabbhet som i USA kommer därför att kräva stora ansträngningar.

Den handlingsplan för uppsnabbning av den kortperiodiska ekonomiska statistiken, som EU-länderna har kommit överens om genom en s.k. Gentlemens’ Agreement, innebär när den genomförs en väsentlig förbättring av statistiken på EU/EMU-nivå. Handlingsplanen identifierar 19 särskilt väsentliga s.k. Principal European

Economic Indicators (PEEI). De täcker 7 områden där det i dag inte finns statistik på EU/EMU-nivå. För de övriga indikatorerna snabbas publiceringen av statistiken upp från 54 till 42 dagar efter perio-

dens slut. Trots detta kommer statistiken fortfarande att redovisas betydligt senare än i USA.

Sverige har genom SCB åtagit sig att klara samtliga krav i handlingsplanen med ett undantag. Sverige har inte har åtagit sig att bidra till en snabbstatistik för det harmoniserade konsumentprisindexet HIKP för EMU-området, vilket för närvarande inte är aktuellt för Sverige. Samtidigt har noterats att det krävs ytterligare resurser för att Sverige skall kunna leva upp till dessa förpliktelser. Även Tyskland och Frankrike har åtagit sig att klara samtliga krav med något undantag. För att Sverige skall kunna uppfylla kraven i handlingsplanen behöver följande åtgärder vidtas:

Nationalräkenskaperna måste snabbas upp i tre avseenden. En första version skall redovisas inom 45 dagar, vilket skulle kunna uppnås genom att för varje kvartal ta fram en snabbversion av nationalräkenskaperna liknande den som för närvarande tas fram för andra kvartalet varje år. En andra version skall redovisas inom 60 dagar, vilket kräver en uppsnabbning av de ordinarie nationalräkenskaperna med ca 10 dagar, mer för andra kvartalet. Dessutom skall sektorräkenskaper för hushåll, företag och offentlig sektor redovisas inom 90 dagar, vilket kommer att kräva ett betydande utvecklingsarbete.

Industriproduktionsindex. Statistiken måste snabbas upp från 55 till 40 dagar efter periodens slut.

Byggproduktion. För detta område måste en kortperiodisk kvartalsstatistik utvecklas och publiceras inom 45 dagar efter kvartalets slut. För närvarande bygger de uppgifter SCB levererar till Eurostat på nationalräkenskaperna.

Detaljhandelns omsättning. Statistiken måste snabbas upp från 45 till 30 dagar efter periodens slut. I planerna för 2003 ingår att statistiken skall publiceras 28 dagar efter månadens slut.

Tjänsteprisindex. Statistiken publiceras för närvarande ca 45 dagar efter månadens slut, vilket klarar kraven på 60 dagar.

Den täcker emellertid bara mindre delar av tjänstesektorn och måste utvecklas till att täcka större delar.

Vakanser. Statistiken måste snabbas upp från 55 dagar till 45 dagar efter periodens slut.

Utrikeshandel. Statistiken måste snabbas upp från 70 till 45 dagar efter periodens slut.

Sverige har genom SCB varit och är fortfarande drivande när det gäller att snabba upp den kortperiodiska ekonomiska statistiken inom EU. Benchmarkingstudien mellan EU och USA och inom EU genomfördes på svenskt initiativ. Initiativet förbereddes av en arbetgrupp, som inkluderade representanter för Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken. Ordförande i den arbetsgrupp som genomförde studien var SCB:s generaldirektör, som också är vice ordförande vid sidan av Eurostats generaldirektör i den arbetsgrupp som leder och följer upp implementeringen av handlingsprogrammet för att snabba upp statistiken.

Skälet till att SCB har engagerat sig så hårt i denna fråga är att statistiken på EU-nivå är så bristfällig. Statistiken bygger på uppgifter från 15 länder med 15 olika traditioner på området och med 15 olika sätt att producera statistiken. Det gör att det är svårt att få fram konsistent och snabb statistik på EU-nivå. Det är i sin tur ett problem i synnerhet när det gäller möjligheterna för ECB att föra en välgrundad penningpolitik och därmed finns det en risk för felaktiga beslut, som kan få negativa konsekvenser för hela EU inklusive Sverige.

SCB har också haft gott stöd i denna fråga av Finansdepartementet i Ekonomiska och Finansiella Kommittén (EFK) och av regeringen i Rådet för ekonomiska och finansiella frågor (Ekofin), vilket ställer särskilt höga krav på att Sverige skall kunna leva upp till de krav som handlingsplanen ställer.

5.5. IMF:s syn på Sveriges ekonomiska statistik

Internationella valutafonden (IMF) genomförde i maj 2001 en studie av svensk ekonomisk statistik på ett antal områden. En rapport1, en s.k. ROSC, Report on the Observance of Standards and

Codes, publicerades den 20 september 2001. Rapporten utgör en sammanfattande bedömning av hur Sverige uppfyller IMF:s särskilda statistikutgivningsstandard, SDDS2 (Special Data Dissemination Standard) kompletterad med en genomgripande bedömning av kvaliteten i statistiken avseende nationalräkenskaper, priser, offent-

1Sweden – Report on the Observance of Standards and Codes (ROSC), International Monetary Fund, August 27, 2001. Rapporten kan hämtas i sin helhet från IMF:s hemsida www.imf.org, välj ”Standards and Codes” och sedan ”Reports on the Observance of Standards and Codes (ROSCs)” från menyn. 2 En detaljerad beskrivning av SDDS finns på http://dsbb.imf.org

liga finanser, monetär statistik (den s.k. finansmarknadsstatistiken) och betalningsbalans.

IMF:s studie är ett led i ett arbete som kommer att omfatta ett stort antal länder. Granskningen omfattar bl.a. statistikens kvalitet, statistiska metoder samt de legala och institutionella ramverken. Arbetet syftar till att höja statistikkvaliteten för att förbättra beslutsunderlaget i den ekonomiska politiken och bättre kunna förebygga ekonomiska kriser.

Sverige är ett av de första länder som har granskats. I rapporten konstateras att den svenska ekonomiska statistiken inom de undersökta områdena väl uppfyller kraven enligt IMF:s särskilda statistikstandard, SDDS. Vissa förslag till förbättringar framförs också. IMF framhåller särskilt att statistiken över den offentliga sektorns ekonomi behöver förbättras för att underlätta möjligheterna till analys av budget- och skuldutvecklingen. I det följande beskrivs kortfattat huvudpunkterna och de viktigaste slutsatserna och förslagen i studien.

Uppfyllande av SDDS

Ett avsnitt av rapporten innehåller en bedömning av hur Sverige uppfyller den särskilda statistikutgivningsstandarden, SDDS, som IMF introducerade 1996. Syftet med SDDS är att sätta en standard för medlemsländer som utnyttjar eller kan komma att utnyttja de internationella kapitalmarknaderna avseende deras tillhandahållande av ekonomisk och finansiell statistik till omvärlden. Systemet innebär att de anslutna länderna löpande uppdaterar IMF:s hemsida för SDDS med vissa metadata om statistiken, bl.a. en publiceringskalender. Dessutom skall en nationell statistiksamlingssida finnas åtkomlig via länk från IMF:s SDDS-sida. Systemet förväntas förbättra tillgängligheten till aktuell och utförlig statistik och därigenom bidra till bedrivandet av en sund ekonomisk politik och till bättre fungerande finansiella marknader.

Anslutning till systemet är frivilligt. Sverige anslöt sig formellt i maj 1996 och började uppdatera metadata på IMF:s hemsida för SDDS i september 1996.

SDDS täcker 18 olika statistikområden inom fyra sektorer av ekonomin (realekonomi, stat och kommun, finansiella marknader och utlandssektorn) jämte befolkning samt identifierar fyra dimensioner (statistik, tillgänglighet, integritet och kvalitet) för statistik-

utgivningen. Den aktuella studien omfattar dimensionerna statistik (täckning, periodicitet och aktualitet) samt tillgänglighet (publiceringskalender och samtidig publicering till samtliga användare).

IMF konstaterar att Sverige uppfyller SDDS-kraven avseende täckning, periodicitet och aktualitet på samtliga statistikområden. För 7 av de 18 ingående statistikområdena är periodiciteten högre än kraven. Aktualiteten är bättre i nio fall. Kraven på offentliggörande av information om kommande publicering av statistiken uppfylls också. Statistikansvariga myndigheter presenterar publiceringskalendrar i tryckt form eller på sina hemsidor. Dessutom uppdateras en kalender på IMF:s hemsida. SDDS-kravet om tillgänglighet för allmänheten uppfylls därmed. I rapporten konstateras också att statistiken offentliggörs samtidigt till alla intresserade parter, dels på den ansvariga myndighetens hemsida, dels på Sveriges statistiksamlingssida.

Samtidigt uppmärksammar man att underlag på två områden lämnas till parter utanför statistikproducenten utan att detta finns officiellt dokumenterat. Ekonomistyrningsverket (ESV) lämnar viss budgetinformation till Finansdepartementet före publicering. SCB lämnar visst arbetsmaterial till en begränsad krets av tjänstemän vid några myndigheter som ett led i arbetsprocessen för nationalräkenskaperna.

Kvalitetsgranskning av statistiken

Rapporten innehåller också slutsatser från en grundlig kvalitetsbedömning av statistiken på fem områden: nationalräkenskaper, priser, offentliga finanser, monetär statistik och betalningsbalans. Kvalitetsbedömningen av statistiken följer en modell som utvecklats av IMF. Bedömningen sker utifrån sex olika aspekter: en avseende olika förutsättningar för statistikverksamheten och fem kvalitetsaspekter. Bedömningen är även här att statistiken väsentligen håller hög standard. I rapporten anges ett antal områden där åtgärder rekommenderas. Några av dessa refereras nedan.

När det gäller förutsättningarna för statistiken (Prerequisites of quality) är bedömningen att det finns legala och institutionella ramverk som stöd för en statistikverksamhet av god kvalitet. En enda myndighet, SCB, borde ges ansvaret för sammanställningen av statistiken över de offentliga finanserna i enlighet med IMF:s Manual on Government Finance Statistics (GFS).

När det gäller integritet (Integrity) visar alla de fyra studerade myndigheterna (SCB, ESV, RGK och Riksbanken) professionalism och öppenhet. De har utarbetade etiska regler för personalen.

På metodområdet (Methodological soundness) följer nationalräkenskaperna, prisstatistiken och betalningsbalansen internationella riktlinjer. Den monetära statistiken och särskilt statistiken över de offentliga finanserna skulle enligt rapporten vinna på en närmare anpassning till internationella riktlinjer. Sammanställningen av statistiken för den offentliga sektorn sker inte så att en allsidig analys av finanspolitiken underlättas. Dessutom skulle en konsistent användning av begreppet ”staten” i olika statistiska publikationer vara av värde.

När det gäller tillförlitlighet (Accuracy and reliability) är slutsatsen att grunddata ger ett tillfredsställande underlag för statistiksammanställning samt att statistiska tekniker och procedurer är av god kvalitet. Sammantaget bidrar detta till hög tillförlitlighet. Särskilt för betalningsbalansen och nationalräkenskaperna kan de ansvariga producenterna genomföra och publicera studier och analyser av revideringarna i statistiken.

Statistikens användbarhet (Serviceability) är god genom att den i allmänhet är relevant, frekvent, aktuell och på andra sätt uppfyller användarnas krav. IMF noterar dock att användare har uttryckt önskemål bl.a. om aktuellare nationalräkenskaper, mer konsistent statistik över den offentliga sektorns finanser och tydligare redovisningar av revideringsrutinerna för statens finanser och betalningsbalansen.

Tillgängligheten (Accessibility) till statistiken är god och servicen till användare är snabb och effektiv. Mer komplett dokumentation om metoder etc. behövs för nationalräkenskaperna och statistiken över statens finanser.

Studien redovisar ytterligare ett antal rekommendationer på de enskilda statistikområdena. Generellt pekar man på behovet av tydliga upplysningar om tidsseriebrott, bred publicering av standarder för insamling, sammanställning och spridning av den officiella statistiken samt löpande redovisning av studier och analyser av revideringar.

Slutsatser av IMF:s rapport

IMF:s allmänna bedömning av tillståndet för den svenska ekonomiska statistiken är positiv. Sverige uppfyller de åtaganden som följer av anslutningen till SDDS. Aktualitet och periodicitet i statistiken är i många fall bättre än vad som krävs. Den fördjupade studien på vissa områden av den ekonomiska statistiken visar också att det svenska statistiksystemet fungerar väl enligt IMF:s kriterier. Det finns legala och institutionella förhållanden som stöder insamling, sammanställning och spridning av statistik av god kvalitet. Professionalism, användning av internationellt vedertagna metoder, användandet av fullgoda tekniker och processer samt tillgång till källdata bidrar till att den svenska statistiken håller hög kvalitet.

På bl.a. följande områden rekommenderade IMF åtgärder som skulle förbättra statistiken och dess användbarhet. SCB borde få ansvaret för en samlad statistisk redovisning av de offentliga finanserna (enligt GFS, se nedan) och statistiken bör ingå i den officiella statistiken. Studier och analyser av revideringar bör genomföras löpande och användas i statistikprocessen samt publiceras. I de fall spridning av statistiska data sker innan den officiella publiceringen sker bör detta förhållande offentliggöras. Brott i tidsserier till följd av metodändringar m.m. bör tydligt anges i statistiken inklusive detaljerade förklaringar. Dokumentationen om nationalräkenskaperna och statistiken över de offentliga finanserna behöver göras mer komplett.

SCB har i sitt budgetunderlag för 2003–2005 föreslagit att SCB får ett samlat ansvar för en redovisning av den offentliga sektorn i enlighet med IMF:s Manual on Government Finance Statistics (GFS). När det gäller revideringar har utredningen initierat en studie av revideringarna i de svenska nationalräkenskaperna samt en jämförelse med andra länder. Studien redovisas i bilaga 4 till detta betänkande och utredningen föreslår att SCB löpande skall redovisa studier och analyser av revideringarna. Riksbanken har redovisat sin revideringspolicy avseende betalningsbalansstatistiken. Formerna för redovisning av revideringar skall övervägas i samband med övergången till ny statistikinsamling som startar från 2003.

IMF:s påpekande om att den förhandsinformation som ges till en begränsad krets avseende nationalräkenskaperna och statsbudgeten skall offentliggöras har följts. Informationen finns nu på IMF:s hemsida för SDDS. Information om tidsseriebrott tas även upp av

utredningen. Utredningen har låtit ta fram en dokumentation över nationalräkenskaperna som presenteras i bilaga 3 till utredningen.

6. Förbättringar av nationalräkenskaperna

Detta kapitel tar upp de områden inom nationalräkenskaperna där utredningen funnit att det finns särskilda behov av förbättringar. Det gäller belysning av beräkningsrutiner, analyser av revideringar, kapitalstocksberäkningar, input-output-statistik, att mäta produktivitet inom offentlig sektor, att få fram en snabbindikator för den kvartalsvisa BNP-tillväxten, att snabba upp de kvartalsvisa BNPberäkningarna och att mäta den svarta ekonomin.

I avsnitt 6.9 ges en bakgrund till utredningens överväganden och förslag om att det bör inrättas en nämnd för nationalräkenskaperna. Dessutom beskrivs i avsnitt 6.10 några ytterligare områden där nationalräkenskaperna skulle kunna förbättras. Det gäller exempelvis samordning av statistik om produktion, löner och sysselsättning, ökad samordning mellan nationalräkenskaperna och finansräkenskaperna samt ökat samarbete mellan producenter av primärstatistik och beräkningsansvariga vid nationalräkenskaperna.

6.1. Beräkningsrutiner för nationalräkenskaperna

Enligt utredningens direktiv skall nationalräkenskapernas beräkningsrutiner belysas, såsom hur avstämningen sker mellan olika delar i nationalräkenskaperna, vilka regler som gäller för revidering, hur statistiken korrigeras för kalenderuppgifter och för säsongvariationer m.m. Utredningens kartläggning av användarnas behov pekade också på ett stort behov av information om hur nationalräkenskaperna tas fram, om metoder och beräkningsrutiner. I följande avsnitt redovisas det arbete som utförts på initiativ av utredningen och som resulterat i den dokumentation av nationalräkenskapernas aktuella beräkningsrutiner, som redovisas i en bilaga till föreliggande betänkande.1

1 Bilaga 3, Beräkningsrutiner för nationalräkenskaperna.

Dokumentation av NR:s aktuella beräkningsrutiner

Det har saknats en aktuell, övergripande och officiell dokumentation av de löpande beräkningarna av nationalräkenskaperna (NR). Förutom att utredningen enligt direktiven skall ta fram en sådan dokumentation pekade utredningens kartläggning av användarnas behov på stor efterfrågan på information om NR:s beräkningsmetoder. Därför har utredningen tagit initiativ till att få fram en rapport om beräkningsrutiner och metoder i NR. Rapporten är skriven så att användarna skall få en inblick i hur beräkningarna går till.

Ann-Marie Bråthén, tidigare programchef för nationalräkenskaperna, fick hösten 2001 i uppdrag av utredningen att skriva rapporten om NR:s beräkningsrutiner. Utredningen bestämde, efter synpunkter från både NR och utredningens experter, om innehåll och disposition av rapporten. I en första version publiceras rapporten som en bilaga till utredningen. Rapporten kommer att finnas tillgänglig på SCB:s webbplats. I framtiden kommer ansvaret för uppdateringar av rapporten att ligga hos SCB. Nationalräkenskaperna har själva uttryckt behov av att hålla dokumentationen uppdaterad, både för sin egen personal och för att kunna ge användarna önskad information.

Utöver den ovan nämnda rapporten har de svenska nationalräkenskaperna tagit fram en dokumentation om de svenska beräkningarna av bruttonationalinkomsten (BNI) och BNP i löpande priser, som finns tillgänglig på SCB:s webbplats. Dokumentationen är ett krav från EU och används i första hand för att bedöma om EU-länderna mäter BNI lika i enlighet med det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 95) och om därmed beräkningarna av ländernas bidrag till den gemensamma budgeten blir korrekt, då den baseras på bl.a. BNI.

BNI-dokumentationen täcker de årliga definitiva beräkningarna i löpande priser och är mycket detaljerad. Den beskrivning som ges i utredningens rapport om beräkningsrutiner i NR bygger i viss utsträckning, när det gäller beskrivningen av grunddefinitioner, källor och beräkningsmetoder, på BNI-dokumentationen. Beskrivningen i BNI-rapporten är emellertid mer detaljerad. BNI-dokumentationen kommer att uppdateras årligen. Dessutom kommer dokumentation av beräkningarna i fasta priser enligt EU:s direktiv att färdigställas i början av 2003.

Vidare har Sven Öhlén vid SCB:s avdelning för ekonomisk statistik, gjort en beskrivning av den säsongrensningsmetod som används för nationalräkenskaperna. Beskrivningen kommer att läggas ut på SCB:s webbplats i början av 2003. Säsongrensningsmetoden sammanfattas också i ett appendix till utredningens bilaga om nationalräkenskapernas beräkningsrutiner.

Vidare avser nationalräkenskaperna att lägga ut metodrapporter på SCB:s webbplats för Sveriges ekonomi. Med dessa rapporter anser sig utredningen ha belyst nationalräkenskapernas beräkningsrutiner.

NR-dokumentation i andra länder

Under utredningens besök hos statistikbyråerna i elva länder togs frågan upp om det fanns officiell information för användarna om nationalräkenskapernas beräkningsrutiner. De flesta hade någon form av sådan information. BNI-dokumentationen som beskrivits ovan skall finnas för alla EU-länder.

Som exempel kan dokumentationen av Tysklands nationalräkenskaper nämnas. Sedan 1949 ger de ut en månadspublikation, Wirtschaft und Statistik, som också finns tillgänglig från webbplatsen. Där finns bl.a. artiklar om revideringar, statistikomläggningar, metoder, avstämning och skillnader mellan utbuds- och efterfrågesidan m.m. Många frågeställningar från användarna återkommer och svaren finns ofta i artiklar, som redan har skrivits. ”I stort sett allt” om NR:s olika metoder har förklarats i artiklar sedan 1950-talet.

Ett forskningsinstitut i Tyskland har publicerat ett lexikon för nationalräkenskaperna avseende ESA 951. Det har varit till stor hjälp även för NR-personalen. En fördel är att det ger en kortfattad, men innehållsrik faktainformation om detaljer, definitioner, begrepp etc.

De olika statistikbyråerna har visat att det finns en rad exempel på olika sätt att informera användarna om nationalräkenskapernas beräkningar. Nederländernas statistikbyrå publicerar exempelvis en rad rapporter om beräkningar i nationalräkenskaperna, bl.a. en rapport om tillgångs- och användningstabeller.

Storbritanniens statistikbyrå (ONS) informerar användarna i första hand från webbplatsen. Månadspublikationen Economic Trends tar

1Lexikon der Volkswirtschaftlichen Gesamtrechnungen, tredje upplagan, 2002. Utgiven av Prof. Dr. Dieter Brümmerhoff, Rostock universitet, Dipl.-Volkswirt Heinrich Lützel, vicepresident för Statistischen Bundesamtes, Wiesbaden, R. Oldenbourg Verlag München Wien.

upp en rad skilda frågor, ibland om metoder som används i nationalräkenskaperna.

Frankrikes statistikbyrå (INSEE) tar vart femte år fram en omfattande rapport, som beskriver nationalräkenskapernas årsberäkningar i detalj. Den används endast internt inom nationalräkenskaperna. För övrigt finns en översiktlig rapport om kvartalsräkenskapernas beräkningar, tillgänglig på INSEE:s webbplats.

Statistics Canada informerar användarna om generella metoder, definitioner m.m. i nationalräkenskapernas publikationer. För övrigt får användarna information om metodändringar och dylikt, bland annat i särskilda faktarutor i pressmeddelanden.

Bureau of Economic Analysis (BEA), som tar fram nationalräkenskaperna för USA, publicerade senast i oktober 2001 en aktuell dokumentation av NR:s beräkningar. Den ger huvuddragen om beräkningsrutiner, visar vilka källor som använts m.m. Dessutom finns en Guide on the National Income and Production Accounts, samt äldre metodpapper. Allt finns på BEA:s webbplats.

Australiens statistikbyrå ger ut publikationen Concepts, Sources and Methods, som ger en omfattande beskrivning av definitioner, källor, metoder etc. i deras nationalräkenskaper. Den senaste publikationen gavs ut år 2000. En ny uppdatering skall göras i början av 2003.

Nya Zeelands statistikbyrå publicerar dokumentation av hur NR beräknas, men den är föråldrad och behöver uppdateras. Det finns emellertid viss separat information på webbplatsen, men den är inte samlad i någon publikation. Längst bak i kvartalspublikationerna finns även förklaringar om säsongrensningsmetod, revideringar m.m. Under 2002 arbetar de med att ta fram en första dokumentation av metoden för kapitalstocksberäkningarna.

Norges statistikbyrå publicerade senast i slutet av 1990-talet dokumentation över beräkningsrutinerna i nationalräkenskaperna. Den är inte helt aktuell beträffande vilka indikatorer nationalräkenskaperna använder, men beskrivningarna av själva beräkningsrutinerna är fortfarande aktuella. Utöver rapporten finns teknisk dokumentation i databaserna samt från webbplatsen under rubriken ”Om statistiken”.

I Danmark finns viss dokumentation, som omfattar ca 20 sidor i nationalräkenskapernas årspublikation. Handelshögskolans förlag ger ut en bok1 av Bent Thage, nuvarande chef för den ekonomiska

1 Thage, Bent. Nationalregnskabet. Handelshøjskolens Forlag, Danmark 2000.

statistiken, som beskriver nationalräkenskapssystemet, beräkningsrutiner etc. Den gavs ut för första gången 1997 och uppdateras med några års intervall.

6.2. Revideringar i nationalräkenskaperna

I direktiven för utredningen står att den skall jämföra de svenska nationalräkenskaperna med andra länders, bl.a. med avseende på revideringarnas storlek. Utredningen har uppdragit åt professor Lars-Erik Öller vid SCB att genomföra en sådan studie. Karl-Gustav Hansson vid SCB deltog i arbetet med rapporten, som redovisas som bilaga till utredningen.1 Nationalräkenskaperna har levererat underliggande data och kommenterat en preliminär version av rapporten. I detta avsnitt redovisas studiens huvudresultat.

Vidare har utredningen besökt ett antal länder för att bl.a. studera hur de hanterar sina revideringar. Erfarenheter från andra länder redovisas också i följande avsnitt.

Inledning

Officiella och löpande analyser av de svenska nationalräkenskapernas revideringar har hittills inte genomförts löpande inom SCB. Endast ett fåtal studier har gjorts tidigare. Två sådana gjordes i början av 1990-talet av Åke Tengblad respektive Jan Eklöf (se vidare bilaga 4). Båda studierna avser revideringar i de kvartalsvisa nationalräkenskaperna under 1970- och 1980-talen.

Utredningen sammanfattade i sitt första delbetänkande att många användare vill att SCB skall redovisa information om osäkerheten i nationalräkenskaperna. Användarna vill exempelvis veta hur stor spridningen av de preliminära räkenskaperna kring det slutliga utfallet har varit. De vill också veta om det finns en tendens att under- eller överskatta BNP i de preliminära nationalräkenskaperna i förhållande till senare utfall. Det bör, menar man, framgå i vilken grad preliminära utfall kan komma att revideras. Det bör också finnas mer information om vad revideringarna kan förklaras av.

Riksbanken framförde exempelvis att tillförlitligheten i uppgifterna alltid bör kommenteras. För nationalräkenskaperna, för vilka det är svårt att tillämpa traditionella statistiska osäkerhetsberäk-

1 Se bilaga 4 till föreliggande betänkande, Revisions of Swedish National Accounts 1980–1998 and an International Comparison, Lars-Erik Öller och Karl-Gustav Hansson, december 2002.

ningar, bör andra former av kvalitativa bedömningar redovisas, menade Riksbanken. Finansdepartementet ansåg att användarna bör få en beskrivning av såväl revideringar som eventuella avstämningsproblem i nationalräkenskaperna. Även programrådet för ekonomisk statistik har betonat att revideringar i nationalräkenskaperna bör kommenteras och publiceras systematiskt.

Studie av revideringarna i nationalräkenskaperna

I utredningens uppdrag till professor Lars-Erik Öller ingick att göra en analys av storleken på revideringarna av olika delar av BNPberäkningarna från användningssidan för Sverige. Dessutom ingick i uppdraget att jämföra revideringarna med motsvarande i de elva länder utredningen har besökt.

Som underlag för studien byggdes en databas upp över revideringar i nationalräkenskaperna från och med år 1980, avseende både års- och kvartalsuppgifter. Den internationella jämförelsen av revideringarna avser den årsvisa reala tillväxten av BNP under perioden 1980–1998 för Sverige, Norge, Finland, Danmark, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Revideringarna i de svenska nationalräkenskaperna har studerats mer ingående.

Undersökningen av revideringarna av den årsvisa reala BNPtillväxten i Sverige och övriga länder avgränsades till att mäta skillnaden mellan det första preliminära utfallet och det första definitiva utfallet för BNP (vid år t+2).

Studien av de svenska årsvisa revideringarna avser både fasta och löpande priser, medan studien av kvartalsräkenskaperna endast avser fasta priser. De aggregat som studeras är privat och offentlig konsumtion, statlig och kommunal konsumtion, fasta bruttoinvesteringar, lagerinvesteringar, export och import av varor och tjänster samt nettoexporten och BNP totalt, från användningssidan.

Några resultat av Öller/Hanssons studie är att de svenska nationalräkenskaperna, liksom motsvarande i flera andra länder, under de senaste decennierna underskattat BNP-tillväxten i de första preliminära utfallen i förhållande till de definitiva utfallen. En under- eller överskattning mäts vanligen med den genomsnittliga avvikelsen eller med medianen för avvikelserna. De tolv länderna har som helhet visat en underskattning, även kallad bias, på i genomsnitt 0,2 till 0,3 procentenheter av BNP-tillväxten under perioden 1980–

1998. Sverige visade en underskattning på i genomsnitt 0,3 till 0,4 procentenheter. Lika stor underskattning har Australien, Finland och Nederländerna visat. Endast Kanada saknar något tecken på bias.

Tabell 6.1. Osäkerhet och bias i det preliminära utfallet för BNPtillväxten, åren 1980–1998

Procentenheter

Medelvärde Median

m(ABS)

Australien

0,4

0,5

0,6

Kanada

0,0

0,0

0,3

Danmark

0,2

0,1

0,6

Finland

0,4

0,4

0,6

Frankrike

0,1

0,2

0,3

Tyskland

0,0

0,1

0,5

Nederländerna

0,4

0,4

0,5

Norge

0,2

0,3

0,7

Nya Zeeland

0,1

0,1

0,6

Sverige

0,4

0,3

0,4

Storbritannien

0,3

0,3

0,4

USA

0,1

0,2

0,4

Samtliga

0,2

0,3

0,5

Tabell 6.1 ovan sammanfattar osäkerheten och den bias som länderna visat i sina preliminära BNP-tal under perioden 1980–1998. Medelvärdet visar den genomsnittliga avvikelsen mellan det första preliminära och det första definitiva utfallet. Dessutom visas medianen för avvikelserna. Storleken på revideringarna mäts dessutom ofta med den genomsnittliga absoluta avvikelsen, m(ABS), som mäter det genomsnittliga felet oberoende av tecken. Med detta spridningsmått uppgick revideringen mellan det första preliminära och det första definitiva utfallet för Sveriges BNP-tillväxt till 0,4 procentenheter under både 1980- och 1990-talen. Storleken på de svenska revideringarna mätt på detta sätt visar sig ligga under genomsnittet för de tolv studerade länderna, som ligger på 0,5 procentenheter för perioden 1980–1998.

Preliminära BNP-tal kan komma att revideras i relativt högre grad i länder där BNP förändras relativt kraftigt. Därför har även ett s.k. relativt medelvärde beräknats (rMean), som är kvoten mellan den genomsnittliga revideringen och den genomsnittliga tillväxttakten för BNP. För Sverige visar beräkningen att de preliminära BNP-utfallen underskattat tillväxten med i genomsnitt 25 procent. Om BNP-tillväxten exempelvis visar en ökning med två procent i det första utfallet kan man vänta sig en senare upprevidering till 2,5 procent, om det historiska revideringsmönstret håller.

Öller/Hansson har också funnit att det finns ett samband mellan revideringarnas storlek och konjunkturutvecklingen, dvs. en underskattning i uppgångsfaser och en överskattning i nedgångsfaser. Det är ett mönster som gäller för sju av de tolv studerade länderna, bl.a. Sverige. Mönstret gäller emellertid inte för Australien, Kanada, Danmark, Nya Zeeland och USA.

Fördelningen av de internationella revideringarna kan sammanfattas i histogrammet som visas i diagram 6.1 nedan.

Diagram 6.1. Fördelningen av deltagarländernas revideringar åren 1980–1998

Det visar att de flesta av revideringarna för samtliga tolv länder har legat omkring en halv procentenhet. Histogrammet visar också en större tyngd mot höger, dvs. en övervägande tendens till upprevideringar. Histogrammet visar också s.k. outliers, dvs. ett fåtal

0 10 20 30 40 50 60

-2,1 -1,5 -0,9 -0,3 0,3 0,9 1,5 2,1

Rev idering, proc entenheter

Fas ta pris er

Å rs data

A ntal

relativt stora och avvikande revideringar längst ut åt kanterna, åt båda hållen.

Öller/Hanssons studie visar också vilka delar av Sveriges BNP som normalt bidragit mest till revideringarna av BNP-tillväxten. Särskilt statlig konsumtion (se diagram 6.2) visar sig vara ett fortsatt problemområde, med relativt stora revideringar, som dessutom blev större på 1990-talet än på 1980-talet. Ett annat exempel är utrikeshandeln med varor, som visat relativt stora revideringar. Om revideringarna av särskilt dessa komponenter av Sveriges BNP kunde minska skulle det bidra till klart mindre revideringar av BNP och mer tillförlitliga första utfall.

Diagram 6.2. Revideringar av statlig konsumtion åren1980–1998

De relativt stora revideringarna av vissa BNP-komponenter avspeglas också i Sveriges kvartalsvisa nationalräkenskaper, exempelvis vad gäller statlig konsumtion. I kvartalsräkenskaperna framgår osäkerheten i denna komponent ännu tydligare. Exempelvis visar dess preliminära utfall fel tecken 26 gånger under perioden 1980–1998. Vidare mer än fördubblades den genomsnittliga, absoluta revideringen (m(ABS)) av statlig konsumtion i kvartalsräkenskaperna på 1990-talet jämfört med 1980-talet.

0 1 2 3 4 5 6 7 8

-3,6 -3 -2,4 -1,8 -1,2 -0,6 0 0,6 1,2 1,8 2,4 3 3,6

Outlier-värden: 1991: 8,2; 1998: -8,5 Antal

Revidering, %-enheter

Årsdata

För BNP som helhet visar kvartalsräkenskaperna en något mindre bias än årsräkenskaperna, dvs. en genomsnittlig underskattning med 0,2 procentenheter mot 0,4 för årsräkenskaperna. Däremot ligger det absoluta medelfelet m(ABS) på hela 0,7 procentenheter i kvartalsräkenskaperna. Ett undantag gäller investeringar, som systematiskt har överskattats med lite över två procentenheter i de första utfallen för andra kvartalets BNP. Det förklaras främst av att det första utfallet för andra kvartalets investeringar baserats på företagens förväntningar under första kvartalet och inte på faktiska utfall.

Kvartalsräkenskapernas revideringar visar vidare ett lika starkt samband med konjunkturcykeln som årsräkenskapernas, dvs. en underskattning av BNP-tillväxten i uppgångsfaser och en överskattning i nedgångsfaser. Exempelvis underskattades uppgångsfasen under 1994– 1995 systematiskt i de preliminära kvartalsutfallen. En slutsats är att kvartalsräkenskaperna inte anpassats tillräckligt snabbt till styrkan i konjunkturförändringarna, vilket fått motsvarande effekt på årsräkenskaperna. Däremot har kvartalsräkenskaperna inte sedan början av 1981 visat ”fel tecken” i konjunkturcykeln. De första två kvartalen 1981 visade de emellertid en ökning, som senare reviderades till en minskning av BNP-tillväxten. Det starka konjunkturomslaget under 1990-talets första hälft signalerades ändå rätt väl av de preliminära siffrorna, se diagram 6.3.

Diagram 6.3. Preliminär och definitiv bild av kvartalsvis BNPtillväxt åren 1990–1996. Procentuell årsförändring

-6 -4 -2

0 2 4 6

Pr e lim inär De finitiv

Erfarenheter från andra länder

I utredningens studie av revideringarna i nationalräkenskaperna finns ett avsnitt om motsvarande studier i några andra länder, bl.a. Australien, Nederländerna och USA. Under utredningens besök hos statistikbyråerna i andra länder har frågan tagits upp om studier av revideringar i statistiken brukar göras, bl.a. inom nationalräkenskaperna. Utredningen fann att flertalet av länderna regelbundet följer och analyserar samt publicerar rapporter eller på annat sätt sprider information om sina revideringar.

Bureau of Economic Analysis i USA publicerar regelbundet artiklar om nationalräkenskapernas revideringar. En grundlig genomgång görs också efter varje stor revidering av de tre senaste åren, som görs vart tredje år. Den senaste genomgången presenterades i januari 2002. I Storbritannien analyseras revideringarna i rapporter, som normalt tas fram av ekonomerna vid den särskilda divisionen för ekonomisk analys. Även Tysklands statistikbyrå publicerar analyser av revideringarna, bl.a. i en månadspublikation i form av artiklar, som skrivs av personal vid nationalräkenskaperna. Vid statistikbyrån (CBS) i Nederländerna görs sedan närmare tio år tillbaka en löpande uppföljning av revideringarna, bl.a. genom att jämföra de första utfallen med de definitiva. De beräknar också osäkerhetsmått för nationalräkenskaperna.

Nya Zeelands statistikbyrå publicerar information om revideringar i sina kvartalspublikationer för nationalräkenskaperna. Norge är ett annat exempel. Deras nationalräkenskaper följer hur stora revideringarna normalt brukar bli på produktionssidan i beräkningarna av BNP. Denna kunskap används som viktig information vid avstämningen mellan BNP:s produktions- och användningssida.

Danmarks Statistik gör ibland djupare analyser av revideringar i både primärstatistiken och nationalräkenskaperna. I Finland har statistikbyrån nyligen gjort en studie av revideringarna av kvartalsräkenskaperna för perioden 1993–2000, men redovisar annars normalt inte revideringarna regelbundet.

Som ett särskilt exempel kan Australian Bureau of Statistics (ABS) nämnas, som informerar användarna om revideringar i nationalräkenskapernas kvartals- och årspublikationer. Utredningen träffade en av de tyngsta användarna i Australien, Finansdepartementet, som uttryckte uppskattning över att ABS redovisar storleken på sina revideringar i kvartalspublikationerna och att ABS förklarar vad revideringarna beror på. De anser att det är viktigt att få veta hur stora

de har varit för olika delar av BNP. Det ger användaren en uppfattning om hur stora dessa vanligen är, vad de kan förvänta sig vad gäller kommande revideringar och hur stor osäkerheten är hos olika variabler. De tycker även att ABS ger bra förklaringar till de bakomliggande faktorerna till de förlopp som statistiken visar. De jämför också hur stora revideringarna har varit historiskt sett samt vad som kan ha orsakat dem. ABS redovisar om revideringarna har påverkats av exempelvis metodändringar, urval, konjunkturen m.m. De försöker också förklara strukturförändringar och nya mönster i ekonomin.

Inom Australiens nationalräkenskaper har man dessutom som rutin att använda information om revideringar bakåt i tiden då ett nytt kvartal för BNP skall beräknas. Med andra ord kan det vara en hjälp vid bedömningen av nya statistikunderlag för beräkningarna att känna till hur stora revideringarna brukar vara i underlagen. Fem dagar efter att den huvudsakliga primärstatistiken för nationalräkenskaperna har levererats träffas representanter för primärstatistiken och nationalräkenskaperna för att diskutera oklarheter i det nya underlaget för beräkningarna. Under denna fas kan korrigeringar av underlagen göras. Då jämförs statistiken med tidigare faser bakåt ända till 1959 och storleken på tidigare revideringar för enskilda variabler. Dessutom jämförs den aktuella förändringstakten för en variabel med motsvarande bakåt i tiden. Långa tidsserier över revideringarna används alltså som en hjälp att tolka den aktuella statistiken och dess rimlighet, bl.a. i förhållande till konjunkturläget.

Avslutande kommentarer

Öller/Hanssons studie visar att nationalräkenskaperna systematiskt underskattat den årliga BNP-tillväxten, med i genomsnitt 0,4 procentenheter under perioden 1980–1998. Motsvarande underskattning i kvartalsräkenskaperna låg på 0,2 procentenheter per kvartal, men den absoluta avvikelsen m(ABS) i kvartalsräkenskaperna uppgick till 0,7 procentenheter, dvs. det genomsnittliga felet oberoende av tecken var 0,7 procentenheter. Studien visar också att det finns ett samband mellan revideringarnas storlek och konjunkturutvecklingen, dvs. en underskattning i uppgångsfaser och en överskattning i nedgångsfaser. Dessutom visar studien vilka BNP-komponenter på

efterfrågesidan som bidragit mest till revideringarna av BNP, exempelvis revideringarna av statlig konsumtion.

Analysen av revideringar i statistiken ger olika typer av information, som kan vara användbar då de första preliminära utfallen för BNP skall bedömas. Som användare kan man få en uppfattning om hur stora revideringarna av BNP normalt varit under en längre period. Dessutom kan man få grepp om vilka delar av BNP-beräkningen som brukar revideras i högre grad än andra. Informationen bör kompletteras med förklaringar till varför statistiken reviderats. Analys av revideringar ger också användbar information för statistikproducenten, både för den underliggande primärstatistiken och för nationalräkenskaperna. Om revideringarna normalt är relativt stora bör man undersöka vad de beror på. Orsakerna kan vara flera och det kan finnas behov av olika åtgärder för att kunna minska revideringarnas storlek och förbättra tillförlitligheten i statistiken. Det bör emellertid poängteras att revideringarnas storlek enbart är ett betingat mått på kvalitet. En minskning av revideringarna måste uppnås så att man angriper felkällorna och inte så att man minskar intensiteten i felsökningen eller gör avkall på sin strävan mot så korrekta slutsiffror som möjligt.

Utredningens rapport om revideringarna i nationalräkenskaperna bör ses som ett första steg i en löpande analys av revideringarna i nationalräkenskaperna. Rapporten pekar på en rad områden där orsakerna till revideringarna bör undersökas djupare. I framtiden vore studier av även revideringarna på produktionssidan av BNP värdefulla ur analyssynpunkt.

Den databas som har byggts upp vid SCB över revideringarna bör i fortsättningen uppdateras för att möjliggöra en fortsatt analys. Information om både revideringarna längre bakåt i tiden och de löpande revideringarna i de kvartalsvisa nationalräkenskaperna bör också bli tillgänglig för användare av statistiken.

I samband med publicering av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna bör en redovisning av vilka revideringar som har gjorts bakåt i tiden presenteras och förklaras. Dessutom bör det framgå hur stora revideringarna har varit för varje huvudkomponent av försörjningsbalansen under en tioårsperiod bakåt i tiden. En presentation av revideringar på produktionssidan vore också värdefull. Information om revideringarna kan presenteras på ett överskådligt sätt med histogram och tabeller motsvarande dem som tagits fram i utredningens studie.

6.3. Kapitalstocksberäkningar i nationalräkenskaperna

Kapitalstocksberäkningar är ett av de områden där utredningen funnit att det finns särskilt starka behov av förbättringar. I utredningens kartläggning av användarnas syn på den svenska ekonomiska statistiken (SOU 2001:34) betonades bristen på branschvisa kapitalstocksberäkningar i nationalräkenskaperna. Sådana beräkningar hade då inte gjorts sedan 1995.

Utifrån de påtalade behoven av nya kapitalstocksberäkningar avsåg utredningen att i det fortsatta arbetet diskutera möjligheterna att påskynda arbetet med att ta fram branschvisa kapitalstocksberäkningar inom nationalräkenskaperna. Efter diskussioner med nationalräkenskaperna framkom att de redan under 2002 avsåg att göra de önskade beräkningarna för ett 80-tal branscher. Beräkningarna under 2002 avser perioden 1993–2001. Nya kapitalstocksberäkningar kommer att publiceras 2003.

Utredningen ser emellertid behov av ytterligare satsningar för att förbättra statistiken över kapitalstockar. Det gäller främst behovet av att få fram aktuellt empiriskt underlag för kapitalstocksberäkningarna, längre tidsserier för branschvisa kapitalstockar samt bättre underlag för beräkningarna av IT-kapital.

Behov av kapitalstocksberäkningar

Flera tunga användare, bl.a. Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken, betonade i utredningens kartläggning av användarnas syn på den svenska ekonomiska statistiken (SOU 2001:34) problemet med att det saknades aktuella kapitalstocksberäkningar. De behövs bland annat för att kunna beräkna bidraget till produktionstillväxten från användningen av kapital. Kapitalstockar behövs för att exempelvis ta reda på om det inträffat produktivitetslyft i olika branscher i samband med introduktion av ny informationsteknologi. De behövs också för att kunna göra en uppdelning av samtliga faktorers bidrag till produktionstillväxten, dvs. för att kunna beräkna förändringar i den totala faktorproduktiviteten.

Konjunkturinstitutet påpekade också att kapitalstockar bör länkas bakåt till långa serier så att produktionsfunktioner kan skattas. Tidsserier över kapitalstockar är viktiga i detta sammanhang, bland annat för att analysera strukturella förändringar över tiden. För en

bedömning av den potentiella tillväxten i ekonomin är tidsserier över kapitalstockar också viktiga, vilket också betonats av Finansdepartementet.

Konjunkturinstitutet påpekade vidare att de avskrivningstider som används för kapitalstocksberäkningarna kan vara inaktuella. För att kunna underhålla beräkningarna behövs aktuellt empiriskt underlag för skattningar av livslängder och avskrivningstakter, vilket även nationalräkenskaperna betonar. Det utvidgade investeringsbegreppet (dvs. utöver byggnader och maskiner också bl.a. programvaror och databaser) ställer krav på nya beräkningar. Det finns även behov av att få IT-relaterade stockar (datorer, programvara etc.) särredovisade.

Även för analyser av ekonomins långsiktiga tillväxtförmåga har utredningen funnit att det finns behov av aktuella kapitalstockar. Genom att följa nettonationalproduktens tillväxt (NNP) i relation till BNP-tillväxten kan ekonomins långsiktiga tillväxtutsikter analyseras. NNP motsvarar BNP minus kapitalförslitning.

Genom den kraftiga ökningen av IT-investeringar under 1990talet har NNP blivit ett allt mer intressant mått. Den ökade betydelsen av den nya teknologin och dess snabba avskrivningstakt avspeglas i NNP. I samband med att IT-investeringarna utgjorde en allt större andel av de totala investeringarna tenderade kapitalförslitningen totalt sett att öka snabbare än BNP, bland annat i USA. Det resulterade i en lägre tillväxttakt räknad i NNP, vilket pekar på behovet av ökade nyinvesteringar för att BNP-tillväxten skall kunna upprätthållas på längre sikt.

Tidigare beräkningar

De svenska nationalräkenskaperna innefattar beräkningar av realkapitalstockar brutto såväl som netto, dvs. efter avdrag för kapitalförslitning. Bruttostockarna har beräknats och publicerats sedan början av 1970-talet. Tidsserierna omfattar perioden 1950–1995. Nettostockarna har främst använts för beräkning av kapitalförslitning, men fr.o.m. 1992 har även dessa publicerats för perioden 1980–1995, tillsammans med nationalförmögenhetsbalanser i vilka de ingår.

Av besparingsskäl lades kapitalstocksberäkningarna ned 1985 för att återupptas i början av 1990-talet. Detta skedde inom ramen för beräkningarna av nationalförmögenheten, som också innefattade

revidering av livslängder och utvidgning av beräkningarna till att även omfatta institutionella sektorer. Den senaste fullständiga beräkningen enligt branschnomenklaturen SNI69 gjordes 1995, som avsåg samma år. Vissa beräkningar har genomförts efter 1995, men utan en branschindelning. Från och med 1999 gjordes beräkningarna med tillägg för nya kapitaltyper enligt ENS 95, men endast för 1993 och framåt. Beräkningarna gjordes på institutionell sektornivå utan branschindelning och med en grov underindelning i kapitaltyper (byggnader, maskiner etc.). Skälet till detta var att tillgodose nationalräkenskapernas interna behov av uppgifter på kapitalförslitning för offentliga myndigheter och institutionella sektorer. De senaste årens kapitalstocksberäkningar har alltså främst använts för interna behov och har inte redovisats i nationalräkenskapernas publikationer.

I och med övergången till SNI 92, SNA 93/ENS 95 och PCbaserad produktionsmiljö samt införandet av årliga basårsbyten i nationalräkenskaperna 1999 sköts omläggningsarbetet med realkapitalstockarna på framtiden. Det plattformsbyte som SCB gjorde medförde att alla de program och system som funnits i stordatorn måste ersättas, vilka inkluderade kapitalstocksberäkningarna. Omprogrammering av kapitalstocksberäkningarna i det nya PC-baserade systemet startade emellertid under våren 2002.

Det finns huvudsakligen två tidsserier över kapitalstockar publicerade sedan tidigare. Den första avser perioden 1950–1984 och den andra perioden 1980–1995. Förutom skillnader i branschindelning, ändamålsindelning av offentliga myndigheter och institutionella sektorer är den stora skillnaden mellan serierna att den senare baseras på livslängder som är väsentligt kortare. Internationellt empiriskt material har visat på avsevärt kortare livslängder än vad de tidigare beräkningarna baserades på. Denna korrigering baseras alltså i huvudsak på internationellt material då motsvarande empiriska undersökningar för Sverige saknas.

Nya beräkningar

Under våren 2002 startade således arbetet med att integrera kapitalstockar och kapitalförslitning i nationalräkenskapernas övriga beräkningar. I samband med detta arbete har en översyn gjorts av livslängder eller motsvarande avskrivningskvoter. Beräkningarna integrerades i nationalräkenskapernas övriga databassystem och PC-

baserade produktion. Det innebär att uppgifter om investeringar på branschnivå för kapitalstocksberäkningarna automatiskt hämtas från nationalräkenskapernas databas för investeringar. Dessutom integrerades själva modellen för att beräkna kapitalstockar (PIM) i systemet med hjälp av programmeringsinsatsen.

Parallellt med nämnda arbete gjordes detaljerade årsberäkningar, dels som ett test av beräkningssystemen, dels för att kunna publicera branschfördelade realkapitalstockar. Den första publiceringen av kapitalstockar för ett 40-tal branscher kommer 2003 avseende perioden 1993–2001 (t.o.m. stockarna per januari 2001). Branschindelningen motsvarar den som avser produktion och sysselsättning i nationalräkenskapernas publikationer.

IT-kapital

Det saknas även mer detaljerad samt löpande information om anskaffning och användning av IT-produkter i Sverige. Sådan information behövs bland annat som underlag för beräkningar av kapitalstockar för IT. Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken beställde under 2002 statistikunderlag från nationalräkenskaperna vad gäller IT-kapital. Det har använts för den bilaga1, som skrivits av Tomas Lindström på uppdrag av utredningen, om ITanvändning och effekter på produktivitetstillväxten. Nationalräkenskaperna tog alltså under våren 2002 fram beräkningar av kapitalstockar för IT, enligt den definition som utredningen valde (hårdvaror, mjukvaror samt telekomprodukter) och för perioden 1993–1999.

Några förklaringar till osäkerheten om uppgifterna om ITkapital är att det saknas direkta samt löpande uppgifter om ITinvesteringar. Det saknas bland annat direkta uppgifter om företagens investeringar i datorer. De ingår i stället i de totala maskininvesteringarna och redovisas inte separat. För närvarande görs alltså ingen separat beräkning av stocken av datorer, utan de ingår bland övriga maskiner och påverkar antagandet om genomsnittlig livslängd. Vidare uppskattar nationalräkenskaperna företagens mjukvaruinvesteringar utifrån de intermittenta undersökningar som görs vart tredje år bland företag inom datakonsultbranschen. Det medför

1 Bilaga 5, The Role of High-Tech Capital Formation for Swedish Productivity Growth, T. Lindström, oktober 2002.

också en osäkerhet om investeringarnas storlek under de mellanliggande år som inte undersöks. I december 2000 samlades nya uppgifter in om datakunsultbranschens försäljning avseende 1999 och blev tillgängliga för nationalräkenskaperna våren 2001. Utifrån informationen om försäljningen uppskattar nationalräkenskaperna hur stora mjukvaruinvesteringarna varit i olika branscher.

Beräkningsmetoder

Beräkningsmässigt har nationalräkenskaperna i görligaste mån följt de internationella rekommendationer, som har fastslagits i bl.a. SNA. Emellertid innebär den senaste versionen av SNA (SNA93) några små men betydelsefulla förändringar. Den viktigaste av dessa är att kapitalförslitningen inte entydigt rekommenderas följa ett linjärt mönster (samma andel av ursprungsvärdet) utan kan ha andra funktionella samband, t.ex. geometriska (samma andel av det återstående värdet). Statistikbyråer i flera länder, bl.a. USA, Australien, Norge och Kanada, har redan i viss utsträckning övergått till att beräkna kapitalförslitningen geometriskt. Dessutom använder Riksbanken sedan ett antal år denna metod för sina egna beräkningar.

Den vanligaste metoden för att beräkna kapitalstockar utgår från en metod som kallas Perpetual Inventory Method (PIM). Inom metoden kan man välja två olika metoder för att beräkna avskrivningstakter. Den första metoden utgör linjär avskrivning (PIM-linjär), dvs. den bygger på kumulering av investeringar över kapitalobjektens livslängd (bruttostocken). Dessutom tas hänsyn till kapitalförslitningen (nettostocken).

Det stora problemet i detta fall är avsaknaden av aktuell information om livslängder och deras fördelning. Dessutom måste investeringsserier med dubbla livslängder finnas tillgängliga. För vissa byggnadsinvesteringar innebär detta serier längre än hundra år. Investeringsserier med en längd av dubbla medellivslängden för det kapitalobjekt stocken avser är nödvändiga eftersom livslängden är sannolikhetsfördelad med livslängden som medelvärde. Vissa objekt försvinner ur stocken efter några år (p.g.a. brand, förstörelse etc.), medan andra används avsevärt längre än den genomsnittliga livslängden.

Den andra metoden för att beräkna avskrivningstakter använder geometrisk kapitalförslitning (PIM-geometrisk) och utgår från föregående års värden på nettostocken. Här är det i stället det ingående

stockvärdet och den geometriska avskrivningstakten som innebär empiriska problem.

Beräkningarna av realkapitalstockar och kapitalförslitning som utförts inom nationalräkenskaperna under senare år har gjorts med något modifierade metoder. Detta förklaras av flera faktorer. Den avgörande faktorn är att de långa tidsserier, som den officiella metoden bygger på, inte finns att tillgå enligt definitionerna i SNA 93. Detta gäller såväl branschindelningen (SNI92) som utvidgningen av investeringsbegreppet. Genom att använda en relation mellan livslängd och geometrisk avskrivningstakt transformerades beräkningarna från PIM-linjär till PIM-geometrisk. Detta förenklade beräkningarna avsevärt.

Den geometriska beräkningsalgoritmen underlättade införandet av två förändringar jämfört med tidigare beräkningar. Den ena är att kapitalstockar och kapitalförslitning beräknas enligt kedjeindexmetoden och den andra är att beräkningarna omfattar både år och kvartal. Att integrera års- och kvartalsberäkningarna har ökat kvaliteten i beräkningarna. Det tidigare förfaringssättet var att endast beräkna ett årsvärde och beträffande kapitalförslitningen dela årsvärdet i fyra lika delar.

För att kunna presentera kapitalstockar enligt SNA93 på detaljerad branschnivå är det nödvändigt att utgå från de tidigare beräkningarnas nivå vid ingången av år 1994 och i de fall branschavgränsningen och/eller investeringsdefinitionen är förändrad göra motsvarande korrigeringar. Kapitalstockar och förslitning kan sedan med PIM-geometrisk metod beräknas för efterföljande kvartal och år.

Krav enligt EU-förordningen

EU ställer flera krav på medlemsländernas beräkningar av kapitalstockar i nationalräkenskaperna. Bland annat skall länderna leverera kapitalstockar för upp till omkring 30 branscher, kapitalstockar uppdelade på ändamål, kapitalstockar brutto respektive netto (dvs. inklusive respektive exklusive ackumulerad kapitalförslitning) samt stockar för institutionella sektorer.

Till årsskiftet 2001/02 levererade nationalräkenskaperna nya kapitalstockar till EU, dock inte på branschnivå. Utgångspunkt var nivåerna vid ingången av år 1994. Stockar och förslitning beräknades med s.k. PIM-geometrisk metod för efterföljande kvartal och

år. Omkring årsskiftet 2002/03 kommer nationalräkenskaperna även att kunna leverera kapitalstockar branschvis enligt EU:s önskemål.

Fortsatta utvecklingsbehov

Utöver utarbetandet av ett fungerande beräkningssystem för kapitalstockar på branschnivå inom nationalräkenskaperna finns behov av en förbättring av det empiriska underlaget för kapitalstocksberäkningarna, främst beträffande livslängder/avskrivningstakter och kapitalstockens värdemässiga storlek. Eftersom maskiner med kort livslängd, som exempelvis datorer, ökade markant som andel av de totala investeringarna under 1990-talet, har det uppstått ett ökat behov av mer regelbundna uppdateringar av de avskrivningstakter som används för kapitalstocksberäkningarna. Eftersom den metod Sverige och flera andra länder använder (PIM) bygger på estimeringar utifrån historiska data finns behov av kompletterande information för att estimera kapitalstockar och hålla dem uppdaterade. Vidare skulle det krävas ytterligare insatser för att få fram längre tidsserier för branschvisa kapitalstockar än de som har tagits fram under 2002 och som avser 1993–2001.

Ett arbete för att förbättra dataunderlaget avseende nivåer och omklassificeringar för olika branscher och sektorer kommer att påbörjas vid nationalräkenskaperna under 2003. Det kommer att göras bl.a. genom att lägga in fastighetstaxeringens uppgifter i underlaget, i samband med uppbyggnaden av nya beräkningar av nationalförmögenheten. Arbetet beräknas pågå under flera år och successivt leda till förbättrade beräkningar av kapitalförslitning, realkapitalstockar och nationalförmögenhet.

Förbättrade kapitalstocksberäkningar kompletterade med uppgifter om finansiella tillgångar och skulder från finansräkenskaperna är ett viktigt underlag för beräkning av sektorsvisa nationalförmögenheter. SCB redovisade tidigare även förmögenhetsstockar på institutionella sektorer, men beräkningarna upphörde i mitten av 1990-talet. Orsaken var, som tidigare nämnts, resursbrist. Nya system för att återuppta beräkningarna måste nu alltså byggas upp i nationalräkenskapernas sedan 1999 nya PC-miljö.

Förmögenhetsberäkningarna skall innehålla både reala och finansiella tillgångar och skulder för de olika institutionella sektorerna. Förutom att visa den totala förmögenheten för varje sektor upp-

delad på kapitaltyp kan förmögenhetsförändringen härledas uppdelad på sparande och kapitalvinster (de senare i sin tur uppdelade på inflationsjusterade och neutrala kapitalvinster). Den tidigare statistiken, som upphörde i slutet av 1990-talet, var efterfrågad bland användare, särskilt vad gäller hushållssektorn.

Det utvecklingsarbete, som är planerat för 2003 och framåt löser emellertid inte problemet med att det saknas empiriskt underlag för kapitalstocksberäkningarna. Det finns också behov av information om köp och försäljning av befintliga kapitalobjekt mellan branscher och sektorer, för att förbättra beräkningarna av kapitalstockar.

Ett huvudproblem vid beräkningen av realkapitalstocken är avsaknaden av direkt information om olika kapitalobjekts livslängder. De livslängder som används i Sverige har hittills baserats på andra informationskällor än på direkta undersökningar bland företag. Exempelvis har livslängdsantagandena baserats på skattemässiga regler, företagens bokföringsuppgifter, experters synpunkter samt undersökningar i andra länder.

Även länder som utredningen besökt har påpekat svårigheterna med att samla in direkt information om kapitalstockar och deras livslängder. De flesta använder PIM, men skulle vilja komplettera metoden med direktinsamlade uppgifter från företag om kapitalstockar m.m. Flera länder saknar också sådan information och baserar i stället sina beräkningar på alternativa informationskällor. Det är också vanligt att studera vilka livslängdsantaganden som görs i andra länder, för att bestämma vilka antaganden som skall användas i de egna beräkningarna.

Det finns flera exempel från andra länder på hur man kan samla in direkt information om kapitalstockar och kapitalförslitning. Statistikbyrån i Nederländerna (CBS) har sedan början av 1980-talet använt direkt mätbara uppgifter över kapitalstockar. CBS använder exempelvis s.k. benchmarks för kapitalstockarna för olika branscher inom tillverkningsindustrin, vilka uppdateras vart femte år utifrån direkta uppgifter från företag. Dessutom har CBS, med början 1992, använt en enkätundersökning med uppgifter om kapitalförslitning (The discard survey). I kombination med uppgifter om investeringar ger enkätundersökningen information om i vilken grad gamla reala tillgångar ersätts och i vilken grad kapitalstockens nivå växer. Beräkningarna utifrån de direkta undersökningarna används som underlag för att beräkna avskrivningstakter för fasta tillgångar samt nettokapitalstocken i nationalräkenskaperna.

Ett annat exempel är Statistics Canada, som byggt upp en databas för kapitalstocksberäkningar med över två miljoner serier. Enheten för kapitalstocksberäkningar ligger åtskild från nationalräkenskaperna, men de har ett nära samarbete för att uppnå konsistens vad gäller avskrivningstider, deflatering etc. Estimering av kapitalstockar och avskrivningstider görs till stor del utifrån en enkätundersökning inom privat näringsliv, som avser ca 30 000 arbetsställen. Undersökningen ställer frågor om investeringar, kapitaltillgångar och deras beräknade livslängder, värdet på kapitaltillgångarna i slutet på varje år, avyttringar av kapitaltillgångar m.m. Statistiken tas fram för drygt 200 branscher samt 150 olika kapitalobjekt varav 100 avser byggsektorn. Statistiken finns också på provinsnivå. Viktiga förutsättningar för bättre beräkningar, som nämns av Statistics Canada, är mer information om prisindex för kapital samt en kontinuerlig uppdatering av avskrivningstiderna.

Ekonomerna vid statistikbyrån i Storbritannien (ONS) anser att det med PIM är svårt att fånga upp snabb teknisk utveckling och ersättning av kapital, vilket ställer ökade krav på snabbare uppdateringar av avskrivningstakter. Som underlag för kapitalstocksberäkningarna har ONS därför genomfört en pilotundersökning om existerande kapitalstockar samt byggt upp ett dataregister över företags kapitaltillgångar.

Flera av de statistikbyråer som utredningen besökt lägger ned relativt stora resurser på kapitalstocksberäkningar. I flera fall arbetar en särskild grupp experter enbart med utveckling och framtagning av kapitalstockar för nationalräkenskaperna. Det kan jämföras med att en person gör kapitalstocksberäkningarna inom nationalräkenskaperna i Sverige och dessutom inte på heltid. I Storbritannien utvecklar exempelvis två till fyra ekonomer kapitalstocksberäkningarna vid Economic Analysis and Satellite Accounts

Division vid statistikbyrån (ONS). Därutöver arbetar tolv personer vid Gross fixed capital formation team inom nationalräkenskaperna, bl.a. med kapitalstockar. Danmarks Statistik har också en särskild enhet som beräknar kapitalstockar. De har relativt långa tidsserier, från 1966, med kapitalstockar för 53 branscher, både i löpande och fasta priser, som finns tillgängliga från statistikbyråns webbplats. Det tog tre personer under ett år att göra tillbakaskrivningarna.

Slutsatser rörande kapitalstocksberäkningar

Av olika skäl har statistik över branschvisa kapitalstockar efter 1995 saknats i Sverige. Vissa beräkningar har ändå gjorts inom nationalräkenskaperna, men de har i huvudsak tagits fram för att användas internt, eller för att levereras till Eurostat, och har därför inte publicerats i nationalräkenskapernas publikationer. Detta har emellertid inneburit problem för användare. De har saknat statistiken, bl.a. för att kunna göra särskilda analyser av produktivitetsutvecklingen inom olika delar av näringslivet. De länder utredningen besökt har sådan statistik, som är tillgänglig för användare i nationalräkenskapernas publikationer eller från webbplatsen. Ofta finns en god täckning av olika branscher samt längre tidsserier publicerade. Under 2002 har nationalräkenskaperna i Sverige emellertid tagit fram branschvisa kapitalstocksberäkningar. De nya beräkningarna avser ett 80-tal branscher för perioden 1993–2001 och kommer att publiceras under 2003 för ett 40-tal branscher.

För att tillgodose behoven av statistik av god kvalitet på detta område behövs bättre statistik över investeringar, bl.a. IT-investeringar, samt direkt information om kapitalförslitning. Dessutom krävs längre tidsserier än de som nationalräkenskaperna tagit fram under 2002, vilka sträcker sig tillbaka till 1993. För en utveckling av kapitalstocksberäkningarna krävs också en utökning av kompetensen på området inom nationalräkenskaperna. I dag arbetar endast en person med beräkningarna och inte ens på heltid.

6.4. Input-output-statistik

Användare av ekonomisk statistik har uttryckt ett stort behov av att få tillgång till nationalräkenskapernas input-output-statistik, bland annat som underlag för analyser av strukturutvecklingen i ekonomin, underlag för att göra BNP-prognoser m.m. Statistiken syftar i första hand på s.k. tillgångs- och användningstabeller (T/Atabeller), som utgör basen för framtagningen av det som kallas input- output-tabeller. T/A-tabellen konverteras alltså, från en asymmetrisk tabell över tillgång och användning, till en symmetrisk input-outputtabell (I/O-tabell). I den symmetriska tabellen kombineras produkter med produkter, alternativt branscher med branscher för

både rader och kolumner. I T/A-tabellen däremot kombineras produkter med branscher.1

I följande avsnitt ges en översikt över arbetet med T/A-tabeller inom de svenska nationalräkenskaperna, brister i statistikunderlaget för avstämningen i T/A-tabellerna samt hur underlaget skulle kunna förbättras.

Inledning

Utifrån synpunkter från producenter och användare av inputoutput-statistik har utredningen funnit brister och luckor i den svenska statistiken på främst tre områden. Det gäller handelsmarginaler, insatsstrukturen i tjänstesektorn samt importstrukturen i hela ekonomin. I brist på information bygger delar av systemet på olika antaganden för att få det heltäckande och konsistent. Bättre statistik behövs för att man skall kunna få tillförlitligare mått på BNP. Ett bättre underlag skulle dessutom underlätta för nationalräkenskaperna att stämma av BNP-beräkningarna från ekonomins produktions- och användningssida.

Utredningen har, mot bakgrund av de brister i input-outputstatistiken som kommit fram, givit avdelningen för ekonomisk statistik vid SCB i uppdrag att undersöka möjligheterna att få fram bättre underlag för T/A-tabeller. Utredningen har dragit slutsatser om hur arbetet bör drivas vidare inom SCB. Dessa förslag redovisas i betänkandets kapitel om utredningens överväganden och förslag.

Användare av nationalräkenskaperna har saknat tillgång till aktuella T/A- och I/O-tabeller. De för närvarande senast publicerade officiella I/O-tabellerna avser 1985. Även en I/O-tabell för 1991 har tagits fram, men endast som uppdragsprodukt. Senast en T/Atabell publicerades var 1995 och avsåg år 1993.2

Nationalräkenskaperna tar årligen fram T/A-tabeller, som en integrerad del av nationalräkenskaperna, i både löpande och fasta priser, men dessa har alltså inte publicerats som officiell statistik. Definitioner och begrepp är i stort sett i enlighet med det nya nationalräkenskapssystemet SNA93/ESA95. De kvartalsvisa BNPberäkningarna stäms emellertid inte av på lika detaljerad nivå som i årsräkenskaperna.

1 För en mer utförlig beskrivning av skillnaderna mellan T/A- och I/O-tabeller, se European

System of Accounts ESA 1995, kapitel 9, Eurostat 1996. 2 Se tabell 2:1 i Appendix 2 till Nationalräkenskaper 1980–1994, (N 10 SM 9501), SCB 1995.

Under första halvåret 2003 tas en ny input-output-matris, avseende år 1995, fram (i löpande priser), vilket är ett krav från Eurostat. Nationalräkenskaperna planerar att göra den tillgänglig från SCB:s webbplats. Även årliga T/A-tabeller skall levereras till Eurostat. År 2003 skall även sådana tabeller levereras till Eurostat för år 1995–1999. De skall också bli tillgängliga för användare.

Förutom att få tillgång till T/A-tabellerna behöver användarna så aktuella tabeller som möjligt. Med andra ord behöver de en aktuell bild av tillgångs- och användningsstrukturen i svensk ekonomi, för att kunna använda tabellerna på ett meningsfullt sätt. En så riktig och aktuell struktur för ekonomin som möjligt i T/A-tabeller underlättar dessutom nationalräkenskapernas avstämning mellan produktions- och användningssidan i beräkningarna av BNP.

Utredningen gav inledningsvis sommaren 2001 konsult Åke Lönnqvist i uppdrag att skriva en rapport om input-output-statistiken vid SCB, om dess syfte, innehåll, källor, problemområden samt några förslag till förbättringar av statistiken. Rapporten diskuterades vid utredningens konferens i Saltsjöbaden i oktober 2001. Bent Thage, chef för avdelningen för ekonomisk statistik vid Danmarks

Statistik, gav särskilda synpunkter på rapporten. Danmark har de mest detaljerade T/A-tabellerna bland de elva länder utredningen besökt. Danmarks Statistik använder en s.k. varuflödesansats (commodity flow) där de utifrån tillförseldata härleder användningssidan i T/A-tabellerna.

Sverige har däremot valt en annan ansats sedan 1950-talet, med en mer utbyggd statistik om ekonomins efterfrågesida än tillförselsida, som är betydligt mer aggregerad jämfört med Danmark. Bent Thage förordar den danska ansatsen. Ett av de främsta argumenten är att detaljerad information om exempelvis produktion och import underlättar i arbetet med att härleda importandelarna i produktionen och på användningssidan. Det innebär emellertid ändå att man måste göra olika antaganden om importandelarna, eftersom det saknas direktinsamlad information om andelarna.

Det är möjligt att om statistikunderlaget för Sveriges nationalräkenskaper skulle kunna göras mer detaljerat, skulle det underlätta att göra en s.k. slutanvändarklassificering för T/A-tabellerna. Det skulle med andra ord kunna underlätta arbetet med avstämningen i T/A-tabellerna. Det är ett argument som framhållits, bl.a. från Danmarks Statistik, som har den mest detaljerade input-output-statistiken bland de länder som utredningen studerat.

En ökad samordning mellan olika primärstatistikprodukter skulle också kunna underlätta i arbetet med avstämning mellan tillgång och användning i nationalräkenskaperna. Det finns redan goda erfarenheter av sådant samarbete inom SCB.

Input-output-statistik i andra länder

I de länder utredningen besökt produceras T/A-tabeller respektive I/O-tabeller i varierande omfattning och med olika ansatser. I vissa länder används tillgångs- och användningstabeller som s.k. benchmarks för de kvartalsvisa BNP-beräkningarna, medan motsvarande tabeller i andra länder ligger utanför den löpande produktionen av nationalräkenskaperna. Det förekommer att länder saknar lagerstatistik, eller statistik om hushållens konsumtionsutgifter, eller detaljerad investeringsstatistik. Huvudansatsen i beräkningarna är då normalt produktionssidan, och någon del av användningssidan bestäms mer eller mindre residualt, vilket kan betraktas som en svaghet. I Sverige finns emellertid en relativt väl utbyggd och detaljerad statistik för användningssidan. Det kan betraktas som en styrka, eftersom det möjliggör fullständiga beräkningar för BNP från både produktions- och användningssidan. Det möjliggör en avstämning och kvalitetskontroll av statistikunderlaget. Huvudansatsen i BNPberäkningarna i Sverige ligger alltså på användningssidan.

Ett annat land som byggt upp ett system för avstämning är Nederländerna. Där har statistikbyrån (CBS) byggt upp ett integrerat system med konsistens mellan nationalräkenskaperna (tillgångs- och användningstabeller och sektorräkenskaperna), Social Accounts, finansräkenskaperna, miljöräkenskaperna samt Labour Accounts. De senare integrerades 1995. Systemet är unikt i en internationell jämförelse. Då nationalräkenskaperna stäms av mellan tillgångs- och användningssidan används således även de övriga integrerade räkenskaperna i avstämningsprocessen, vilket kan betraktas som ett kraftfullt hjälpmedel i arbetet med konsistensprövningen i BNP-beräkningarna.

Det finns emellertid problem och luckor i statistikunderlaget i de flesta länder, såsom eftersläpning med aktuella uppgifter, svårigheter att få uppgifter om insatsstrukturen i tjänstesektorn, om handelsmarginaler, om importandelar etc. (se även de sammanfattande avsnitten om länderna i kapitel 4). I detta avsnitt ges en övergripande bild av input-output-statistiken i andra länder.

Länderna har visat sig organisera arbetet med T/A-tabeller på olika sätt. Vissa länder har särskilda sektioner som enbart arbetar med tabellerna, medan arbetet i vissa andra länder görs av personalen för de löpande års- och kvartalsberäkningarna av BNP. Det finns också andra exempel på hur arbetet bedrivs. I Nederländerna arbetar exempelvis omkring 35 ”industrispecialister” samt ”sektorspecialister” samt specialister på slutanvändningen med input-outputstatistiken (både kvartals- och årsstatistiken). Detta inkluderar specialisterna som arbetar med kvartalsräkenskaperna. Ytterligare fem personer arbetar med avstämningen mellan produktions- och användningssidan för BNP. I denna process arbetar de nämnda experterna tillsammans för att bestämma vilka korrigeringar som skall göras.

Statistics Canada har en särskild enhet för T/A-tabeller, som är knuten till nationalräkenskaperna. Inom den särskilda enheten arbetar ca 70 personer. I Australien har statistikbyrån en särskild inputoutput-sektion, som består av 15 personer inom National Accounts

Branch.

Den omfattande personalen vid Statistics Canada för input-outputstatistik har att göra med att Kanada har ett väl utbyggt system för regionala T/A-tabeller. De har en viktig funktion för beräkningar av hur skatteinkomsterna från moms på varor och tjänster skall fördelas mellan provinserna. Beslutet att harmonisera momsavgiften i landet togs 1996 och resulterade i att input-output-statistiken för provinserna förbättrades, bland annat genom högre detaljeringsgrad.

Ett annat exempel är Finland där T/A-tabeller inte har varit en integrerad del av nationalräkenskapernas löpande arbete. Tabellerna har i stället tagits fram i efterhand utifrån de ”fasta nivåerna” i årsräkenskaperna. Tabellerna har tagits fram vid enheten för ”ekonomiska strukturer” och inte inom nationalräkenskaperna. I Tyskland tas också T/A-tabeller fram vid sidan av de ordinarie BNP-beräkningarna, vid en särskild enhet, som består av drygt 20 personer. I Storbritannien tas ännu inte heller T/A-tabeller fram i de löpande kvartalsberäkningarna av BNP, men används som benchmark i nationalräkenskapernas årsberäkningar i löpande priser. Målsättningen är emellertid att i framtiden integrera tillgångs- och användningstabeller i det löpande arbetet med att beräkna BNP realt. Ett forskningsprojekt för att beräkna T/A-tabeller i fasta priser har pågått inom Office of National Statistics (ONS) under de senaste sex åren. Fyra personer arbetar under 2002 med projektet.

Beträffande T/A-tabellernas eftersläpning kan den också variera mellan länderna. Det är vanligt att tabellerna publiceras omkring 3 år efter referensåret, men det finns också exempel på långsammare publiceringar. ONS i Storbritannien publicerar T/A-tabeller två och ett halvt år efter referensåret. Nya Zeeland publicerar tabeller för år t-3, men har nu målsättningen att snabba upp publiceringen med ett helt år. Statistikbyrån i Tyskland (FSO) har gjort ”estimeringar” av I/0-tabeller för åren 1991 t.o.m. 2000. Deras målsättning är att kunna publicera T/A-tabeller 36 månader efter referensåret samt att innan dess göra estimeringar för senare år.

De underliggande uppgifterna, eller de s.k. benchmarks, för T/Atabellerna, bygger i flertalet länder på undersökningar som görs med flera års mellanrum. I vissa fall hämtas uppgifter emellertid varje år.

I Nederländerna bygger exempelvis uppgifterna på årliga enkätundersökningar för större delen av näringslivet medan vissa branscher undersöks vartannat år.

Input-output-statistiken i Australien baseras i huvudsak på den årliga enkäten avseende industrin samt en omfattande census, som görs vart femte år. Information om produktion och insatsstruktur i tjänstesektorn samlas in vart tredje respektive vart sjätte år i Australien. Dessutom baseras statistiken på information från enskilda s.k. case-studies. Uppgifter om handelsmarginaler samlas in vart sjätte år.

Den huvudsakliga källan för T/A-tabellerna i Nya Zeeland är den årliga företagsenkäten, som täcker in tillgångar, skulder, inkomster, utgifter etc. Det är en urvalsundersökning som avser 20 000 s.k. activity units (ungefär arbetsställen), ur en population på 350 000 arbetsställen. Dessutom kompletteras undersökningen med information från skatteuppgifter.

I Danmark undersöktes tidigare industrins insatsstruktur samt byggverksamheten vart femte år, men fr.o.m. år 2000 är undersökningen även årlig. Uppgifterna om produktion och förbrukning uppdateras alltså årligen i Danmark på detaljerad nivå. För övrigt görs särskilda undersökningar för hushåll (hushållsbudgetundersökningar).

Norge är ett annat exempel där industrins insatsstruktur undersöks vart fjärde år. För tjänstesektorn kommer motsvarande uppgifter via skattemyndigheten samt från tilläggsfrågor som skickas ut från statistikbyrån.

I Tyskland tas vart femte år nytt detaljerat underlag för inputoutput-statistiken fram. Vart fjärde år görs dessutom en undersökning av industrins insatsstruktur.

I USA tas problemet med att T/A-tabellerna bygger på föråldrade uppgifter upp bland både statistikproducenter och användare, bl.a. Federal Reserve Bank. Normalt görs en ny benchmark för BNP vart femte år. Sammanställningen av en benchmark avseende 1997 startade 1998 och input-output-tabellen kommer att bli klar 2002. Ett nytt budgetförslag från BEA är att i första hand uppdatera informationen om IT-sektorn oftare än vart femte år.

Länderna har också olika detaljeringsgrad beträffande T/Atabellernas, eller rättare uttryckt, tillgångs- och användningstabellernas omfattning av produkter och branscher. De mest detaljerade tabellerna görs vid Danmarks Statistik och täcker ca 2 300 varor och drygt 400 tjänster. I Norge finns också T/A-tabeller på relativt detaljerad nivå, dvs. för 1 200 produktgrupper och 180 branscher. Det kan jämföras med T/A-tabellerna i exempelvis Kanada, som har en detaljeringsnivå på lite över 700 produktgrupper, eller Sveriges på ca 400.

I flera länder finns tidsserier över input-output-statistik. Australien har exempelvis tabeller från 1959, Kanada från 1961, Danmark från 1966, Nederländerna från 1969, Norge från 1970 och Frankrike från 1978.

Tillgängligheten av T/A-tabeller för användarna är också varierande mellan länderna. Några länder publicerar årliga T/A-tabeller, exempelvis Danmark, Norge, Nederländerna, Kanada, Tyskland och Nya Zeeland. Australien publicerar däremot inte denna typ av tabeller, men de kan beställas av användarna. Bureau of Economic Analysis i USA planerar att lägga ut tabeller på 66-branschnivå (två-ställig SIC) från webbplatsen.

Nuvarande beräkningar i Sverige

De svenska nationalräkenskaperna gör de årliga s.k. produkträkenskaperna i ett system av tillgångs- och användningstabeller (T/A, på engelska SUT, Supply and Usetables). Produkträkenskaperna är alltså beräkningar av BNP från produktions- och användningssidan. Produktionsberäkningarna görs uppdelat på ca 135 branscher i näringslivet med en uppdelning på ca 400 produktgrupper. I tillförseln ingår också importen fördelad på de 400 produktgrupperna

liksom försäljning från offentliga myndigheter. I T/A-tabellerna framgår vidare hur tillförseln av produkter går till olika användningar. Användningssidan är i sin tur uppdelad på över 400 användningsområden.

Årliga T/A-tabeller ligger till grund för nationalräkenskapernas beräkningar av bruttonationalprodukten, BNP. Hösten 2002 togs definitiva T/A-tabeller för perioden 1993–2000 fram. År 2003 skall T/A-tabeller åter bli tillgängliga för användarna, eftersom sådana ändå kommer att tas fram för Eurostat.

Tidigare användes ett system av T/A-tabeller som hjälpmedel vid halvårs- och kvartalsavstämningar. Dessa T/A-tabeller var inte på lika detaljerad nivå som för årsräkenskaperna. Efter omläggningen till de nya NR och SCB:s byte av plattform för databearbetningar har inget motsvarande avstämningssystem ännu kunnat återupptas. Vid nationalräkenskaperna arbetar man för att ett nytt system skall byggas upp och tas i bruk inom några år, eftersom sådana beräkningar är ett bra verktyg för att spåra inkonsistenser i dataunderlaget.

Under 2003 skall alltså en ny input-output-matris för år 1995 (till baspris och i löpande priser), tas fram och levereras till Eurostat. Utifrån T/A-tabeller skall symmetriska I/O-tabeller konstrueras för 60 produktgrupper eller 60 branscher. Den offentliga sektorn kommer också att ingå i branschredovisningen. Ännu ett EUkrav är att en motsvarande I/O-tabell avseende år 2000 skall levereras till Eurostat i slutet av 2003.

SCB:s program för industristatistik samlar in uppgifter om insatsförbrukningen från företag, i första hand för nationalräkenskapernas behov. Sedan 1999 sker det med nya metoder, vilka bl.a. innebär att enkätfrågorna har anpassats till företagens egen redovisning och möjligheter att besvara frågor om insatsstrukturen. Sedan 1999 undersöks varje år ett utvalt antal branscher inom industrin. Innan dess gjordes provundersökningar under 1995–1997, som också resulterade i uppgifter som nationalräkenskaperna kunde använda. Varje bransch skall undersökas vart tredje år. År 1999 inleddes den nya insamlingen inom basindustrin. Under 2002 samlades nya uppgifter in om verkstadsindustrin avseende år 2001. Gradvis får därmed nationalräkenskaperna en uppdatering av insatsstrukturen inom industrin. Motsvarande undersökningar för tjänstesektorn saknas emellertid ännu.

Insatsstrukturen i tjänstesektorn

I brist på uppgifter om insatsförbrukningen inom tjänstesektorn tvingas nationalräkenskaperna göra olika antaganden om denna. Det är nödvändigt för att kunna stämma av produktion och användning i beräkningarna av BNP.

Nationalräkenskaperna har emellertid påtalat behovet av information om insatsstrukturen i tjänstesektorn. Det har resulterat i ett inledande arbete vid SCB, för att längre fram kunna samla in de önskade uppgifterna. I ett första steg undersökte våren 2002 SCB:s program för tjänstenäringar möjligheterna att samla in uppgifter om insatsstrukturen inom hotell- och restaurangbranschen. Olika företag och personer kontaktades för att få en tydligare bild av möjligheterna. Det återstår emellertid att i praktiken pröva att samla in de önskade uppgifterna inom branschen.

Vidare finns planer på att undersöka möjligheter att samla in uppgifter om insatsförbrukningen inom vägtransporter av gods samt inom juridisk och ekonomisk konsultverksamhet. Syftet med undersökningarna är att kunna dra slutsatser om hur uppgifterna från olika tjänstebranscher skulle kunna samlas in och utgöra grunden för eventuella provundersökningar, för att senare få fram ett användbart underlag för nationalräkenskaperna. Därför är det också viktigt att nationalräkenskaperna följer upp arbetet med att hitta metoder för att samla in de önskade uppgifterna, samt är med och påverkar utformningen av undersökningarna, för att resultaten skall kunna användas för nationalräkenskaperna.

Under studiebesöken hos statistikbyråer i andra länder har utredningen funnit att de flesta av statistikproducenterna saknar direkt information om insatsstrukturen i tjänstesektorn. Oftast saknas alltså detaljerade uppgifter om användningen av olika varor och tjänster i produktionen inom tjänstesektorn, både den privata och offentliga. Det är därför vanligt med estimeringar för uppgifter som saknas.

En vanlig uppfattning inom nationalräkenskaperna i dessa länder är att bristen på information om insatsstrukturen i tjänstesektorn utgör ett av de svagaste områdena i tillgångs- och användningstabellerna. Samtliga länder tar upp svårigheterna med att samla in uppgifterna från företag och behovet av bättre underlag för tillgångs- och användningsberäkningarna.

Australien är ett av de länder som ändå samlar in önskad information. Det sker bl.a. genom casestudies och enskilda undersök-

ningar, dock endast i begränsad omfattning. Information om insatsstrukturen i Australien uppdateras med ny information från intermittenta undersökningar, som görs rullande vart femte år. Det finns enligt statistikbyrån hyggligt bra tillgång på uppgifter för vissa tjänstebranscher, exempelvis telekomtjänster.

Australiens statistikbyrå har särskild personal, som har direkt kontakt med de största företagen. De samlar även in värdefull information om insatsstrukturen. Genom att göra direkta intervjuer hos företag har det gått lättare att få uppgifter om insatsstrukturen, menar statistikbyrån, jämfört med att skicka ut ett formulär med frågor. I vissa fall har företag även kunnat lämna en bedömning av insatsstrukturen inom andra, näraliggande branscher. En nackdel med att basera statistiken om insatsstrukturen på casestudies är emellertid osäkerheten om hur representativa enskilda företag är för en hel bransch.

Nya Zeelands statistikbyrå har lämnat förslag om att göra undersökningar av insatsförbrukningen inom olika branscher vart femte år, samt något oftare för de tyngst vägande branscherna i ekonomin. De skulle vilja pröva olika sätt att samla in uppgifterna. De vill exempelvis pröva om en kombination av enkätundersökningar och företagsintervjuer skulle fungera. Personalen som arbetar med s.k. Key Account Management, som samlar in uppgifter direkt från de 20 största företagen i Nya Zeeland, skulle kunna pröva att samla in uppgifterna om insatsstrukturen via intervjuer med företagen medan uppgifterna från de mindre företagen skulle samlas in via enkäter.

Importinnehållet i svensk produktion och användning

Det saknas även information om den aktuella importstrukturen i den svenska ekonomin. Det gäller uppgifter om var i ekonomin och i vilken omfattning importerade varor används, både som insatsvaror i produktionen och som slutlig användning. Sådan information skulle förbättra beräkningarna av BNP. Användarna vill också få en så riktig bild som möjligt av importanvändningen och dess storlek i olika delar av ekonomin. Sådan information behövs bl.a. som underlag för att göra prognoser för BNP.

Eftersom det saknas direkt information om importandelar i produktion och användning, utgår man i nationalräkenskaperna från uppgifter om tillförseln av import av olika produkter och fördelar

ut den på produktions- respektive användningssidan i ekonomin utifrån olika antaganden om importanvändningen. Därmed förändras importstrukturen löpande i de T/A-tabeller som tas fram, men eftersom aktuella T/A-tabeller inte varit publicerade för användarna avseende åren efter 1993, har de använt föråldrade antaganden om importstrukturen. Det har bl.a. försvårat arbetet med att göra prognoser över BNP.

Det är förknippat med stora svårigheter att samla in den önskade informationen. Särskilt gäller det insatsvaror. Huvudproblemet är att företag ofta har svårt att själva redovisa om de insatsvaror de använder är importerade. Ofta köps de in från underleverantörer i Sverige och inte direkt från utländska leverantörer. Utredningen har heller inte funnit något exempel från de länder den besökt på direkt insamling av information om importstrukturen i länderna.

I Australien, där det också saknas direkt information om importandelar, finns en idé från deras nationalräkenskaper om att samla in uppgifterna direkt från de största företagen. De utfrågas mycket detaljerat under personliga intervjuer med statistikbyråns särskilda personal för uppgiftsinsamling från storföretag. Uppgifter om importstrukturen skulle också kunna samlas in den vägen och möjligen användas för att approximera importandelar i olika branscher.

Utredningen gav våren 2002 SCB i uppdrag att undersöka möjligheterna till att samla in uppgifter om importstrukturen i svensk ekonomi. Ett konkret förslag på hur informationen på bästa och mest kostnadseffektiva sätt skulle kunna tas fram skulle utarbetas för att kunna prövas under 2003 och genomföras i full skala under 2004.

Henrik Romanov vid SCB:s avdelning för ekonomisk statistik undersökte möjligheterna och fann att det borde vara möjligt att i företagsregistret identifiera de företag som importerar varor genom att samköra informationen i registret med data från framför allt utrikeshandelsstatistiken och mervärdeskatteregistret. Företagen skulle kunna grupperas i branscher enligt svensk näringsgrensindelning, SNI. Utifrån denna gruppering skulle man med hjälp av befintlig statistik kunna utläsa vilka branscher, som använder importerade varor som insatsvaror i den egna produktionen.

Vidare saknas även uppgifter om import av tjänster med avseende på var och hur den används i produktionen eller som slutlig användning. Hittills är det Riksbanken som samlat in uppgifter om tjänsteimporten, men SCB tar från och med år 2003 över ansvaret för insamlingen av bytesbalansstatistiken. Det finns alltså behov av

att undersöka möjligheterna att samla in uppgifter även om användningen av importerade tjänster.

Vidare ger Romanov förslag rörande hur de importerade varornas flöde genom partihandeln och vidareförsäljning till olika branscher skulle kunna undersökas. Genom en utökning av de intermittenta undersökningar, som görs vart femte år för handeln, skulle informationen möjligen kunna samlas in. Den närmast kommande undersökningen för partihandeln skall göras år 2004 avseende år 2003.

Handelsmarginaler

I dag saknas så gott som helt direkt information om handelsmarginaler inom detalj- och partihandeln för olika produktgrupper. Sådan information skulle väsentligt kunna förbättra underlaget till de svenska tillgångs- och användningstabellerna och därmed beräkningarna av BNP för Sverige. För nationalräkenskaperna behövs alltså en uppdelning av handelsmarginalerna på både parti- och detaljhandeln, för att de skall kunna fördelas ut på produktgrupper och avstämningen mellan produktion och användning i ekonomin underlättas.

Åke Lönnqvist föreslår i sin rapport till utredningen att SCB borde undersöka om direkt information om handelsmarginaler skulle kunna samlas in genom enkätundersökningar till ett fåtal dominerande företag inom partihandeln. Utredningen gav därför SCB i uppdrag att undersöka denna möjlighet. Ett antal stora partihandelsföretag gav emellertid beskedet att uppgifterna inte kan lämnas ut.

SCB:s program för tjänstenäringar kom, efter genomförandet av uppdraget till utredningen 2002, fram till att uppgifter om handelsmarginaler i stället skulle kunna samlas in i samband med den s.k. sortimentsundersökningen till enskilda butiker, som görs vart femte år. Frågor om handelsmarginaler skulle kunna läggas till i denna undersökning. Utifrån intervjuer med ett tiotal företag drog man slutsatsen att företagen skulle kunna besvara frågorna. Nästa sortimentsundersökning inom detaljhandeln är planerad för 2003 och inom partihandeln för 2004.

En fördel med en samordning med sortimentsundersökningen vore att kostnaderna skulle bli relativt små och att uppgiftslämnarbördan inte skulle öka nämnvärt. En annan fördel vore att företagen skulle kunna få nytta av informationen när den har samman-

ställts för olika produktgrupper. Det skulle kunna motivera dem till att fylla i uppgifterna. Å andra sidan finns risk för problem, såsom ökat bortfall för sortimentsundersökningen. Norges motsvarande undersökningar visar exempelvis relativt stora bortfall. Vissa företag kan komma att vara kritiska till att lämna de normalt känsliga uppgifterna. Resultatet blir sannolikt en underskattning av handelsmarginalerna.

En annan ansats för att få fram uppgifter om handelsmarginaler har undersökts av Anders Norberg vid metodfunktionen vid SCB:s avdelning för ekonomisk statistik. Marginaler avseende livsmedel skulle kunna beräknas utifrån de uppgifter som varje månad samlas in för beräkning av prisindex för inhemsk tillgång (ITPI) respektive konsumentprisindex, KPI. Marginalen beräknas som skillnaden/ kvoten mellan priserna för identiska produkter i de bägge systemen. De delar av produkturvalen som i dag är gemensamma är dock små eftersom urvalen inte är samordnade. De minsta butikerna kommer inte med. En utökning av produkturvalet för ITPI torde därför vara nödvändig för denna ansats, vilket skulle öka uppgiftslämnarbördan.

Ytterligare en ansats vore att pröva insamling av inköpspriser för olika varor inom ett urval av företag samt motsvarande försäljningspriser från ett annat urval av företag. Det är ett förslag som framförts av professor Anders Klevmarken, expert i utredningen. Syftet är ju att få fram handelsmarginaler i genomsnitt för olika produktgrupper och inte att identifiera respektive företags enskilda handelsmarginaler. Därmed skulle SCB kunna undvika att be företagen uppge handelsmarginalen direkt. Det är möjligt att det skulle räcka att samla in uppgifter om inköpspriser från ett fåtal butiker inom varje kedja, om man antar att motsvarande butiker har ungefär samma inköpspriser. Dessutom skulle uppgifter om genomsnittliga försäljningspriser kunna hämtas från KPI-data eller från A.C. Nielsen AB, som är ett företag inom marknadsinformation och marknadsanalys. Företaget samlar bl.a. varje vecka in data avseende kvantiteter och priser för EAN-märkta produkter från kassasystemen hos ett urval av dagligvarubutiker.

Klevmarkens förslag innebär emellertid att endast marginaler för detaljhandeln skulle fångas in, dvs. marginaler för partihandeln skulle inte kunna beräknas utifrån denna ansats. För nationalräkenskaperna behövs en uppdelning av marginalerna på dels partihandeln och dels detaljhandeln. Däremot avser Norbergs ansats för livsmedel marginaler för både parti- och detaljhandeln.

Vidare har Klevmarken föreslagit att man bör pröva statistiska metoder som bevarar integriteten hos uppgiftslämnarna. Vidare skulle ett samarbete med branschorganisationer sannolikt underlätta uppgiftsinsamlingen.

Klevmarken har vidare framfört idén att SCB bör undersöka om det finns en regelbundenhet i storleken på marginalerna över tiden och om det finns ett samband med konjunkturutvecklingen. Om man kan finna ett regelbundet mönster bör det gå att beräkna handelsmarginaler utifrån en modell. Därmed skulle man inte behöva samla in uppgifter så ofta. En undersökning vart femte år skulle sannolikt räcka. Utifrån den som benchmark skulle sedan en modell användas. Vidare skulle uppgifterna om handelsmarginaler kunna jämföras med motsvarande uppgifter i andra jämförbara länder, exempelvis Norge.

6.5. Metoder att redovisa produktivitet i offentlig sektor

Ett av utredningens uppdrag är att analysera hur produktiviteten mäts i näringslivet och i offentlig sektor. Frågan är ställd särskilt mot bakgrund av svårigheterna att beräkna produktivitet för offentlig tjänsteproduktion. Mätproblemen kan till stor del förklaras av svårigheter att mäta produktionsvolym för offentliga tjänster.

I brist på information antas i nationalräkenskaperna att produktiviteten på relativt finfördelad nivå i offentlig sektor är oförändrad mellan åren. På aggregerad nivå (för hela den offentliga sektorn) kan det ändå uppstå en mindre förändring i den sammanvägda produktiviteten p.g.a. förändringar i sammansättningen inom den offentliga sektorn. På detaljerad nivå antas förändringen i förädlingsvärdet vara lika med förändringen av sysselsättningen.

För att få fram mer rättvisande mått på den faktiska produktivitetsutvecklingen har utredningen analyserat flera alternativa metoder för att beräkna produktionsvolymen inom offentlig sektor.

I följande avsnitt beskrivs det arbete som pågår inom de svenska nationalräkenskaperna för att senast 2006 beräkna produktionsvolymen för offentlig sektor med nya metoder. Dessutom redovisas exempel på metoder, som används av nationalräkenskaper i andra länder. Vidare görs sammanfattningar av två uppdrag som utredningen initierat. Det ena uppdraget har genomförts av ekonomie doktor Erik Mellander, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) samt fil.lic. Pontus Roos, Institute of Applied

Economics. Det andra uppdraget har genomförts av chefekonom

Richard Murray vid Statskontoret.

Pågående utvecklingsarbete inom nationalräkenskaperna

I de nuvarande nationalräkenskaperna räknas produktionen inom offentlig sektor om från löpande till fasta priser med hjälp av kostnaderna för insatta produktionsfaktorer. Eftersom den dominerande produktionsfaktorn inom sektorn är arbetskraft görs omräkningen till volymtermer i hög grad med löneindex. Dessutom antas produktivitetstillväxten vara oförändrad, varför förädlingsvärdet i princip får samma utveckling som antalet arbetade timmar.

De svenska nationalräkenskaperna har hittills beräknat den offentliga sektorns produktion i fasta priser med den s.k. kostnads- eller inputmetoden. Den används eftersom det saknas faktiska prisuppgifter för tjänsterna, då dessa i huvudsak finansieras med offentliga medel. De flesta länder ser bristen på tjänsteprisindex som ett stort problem för att få tillförlitliga mått på tjänsteproduktionen och jämförbara mått på produktivitetsutvecklingen. Bristen på relevanta prisindex för tjänstesektorn inom flertalet EU-länder har resulterat i rekommendationer från EU.1 Eurostat rekommenderar att volymberäkningarna bör göras från produktionssidan i stället för från kostnadssidan. Det finns emellertid många problem med att hitta tillförlitliga kvantitetsindikatorer.

Eurostat har tagit fram en lista med förslag på vilka år som medlemsländerna senast bör införa nya volymberäkningar för respektive tjänstebransch i nationalräkenskaperna. Det gäller både privat och offentlig sektor. De svenska nationalräkenskaperna har godtagit den föreslagna tidsplanen och kommer successivt att införa nya volymberäkningar under perioden 2004–2006. År 2006 skall alltså hela tjänstesektorn beräknas med nya metoder för fastprisberäkningen. Parallellt pågår ett utvecklingsarbete inom Eurostat för att få fram bättre produktionsvolymmått för offentliga tjänster.

EU:s rekommendationer har påskyndat arbetet inom de svenska nationalräkenskaperna med att ta fram nya volymmått. År 2001 startade ett arbete för att få fram bättre metoder och mått på produktionsvolymer inom offentlig sektor, i första hand för offentlig hälso- och sjukvård, förskola och barnomsorg. De nya metoderna kom-

1Handbook on Price and Volume Measures in National Accounts, Eurostat, 2001.

mer, när de väl implementeras i nationalräkenskaperna, att påverka beräkningarna av ekonomins tillväxt och produktivitetsutveckling.

Nya metoder kan också komma att leda till större revideringar i nationalräkenskaperna, eftersom det saknas snabbstatistik över volymindikatorer för offentliga tjänster. I stället måste sannolikt antaganden om produktivitetsutvecklingen läggas in i nationalräkenskapernas kvartalsberäkningar, som senare kan komma att revideras då årsuppgifter kommer med upp till två års eftersläpning.

För fastprisberäkningar av hälso- och sjukvårdstjänster, beskrivs i en PM från nationalräkenskaperna, förslag på nya metoder, som skulle kunna användas för nationalräkenskaperna.1 Förslagen utgår från detaljerade rekommendationer från Eurostat2 och motsvarar acceptabla men inte ideala metoder. I promemorian diskuteras också praktiska problem och möjligheter beträffande volymberäkningar för olika typer av hälso- och sjukvårdstjänster. Enligt Eurostat skall en acceptabel volymberäkning av tjänsteproduktion utifrån kvantiteten tjänster också ta hänsyn till kvalitetsförändringar på tjänsterna.

Exempel på volymmått är antal patientbesök eller antal behandlingar. Sådana volymindikatorer skulle kunna användas för att skriva fram produktionsvolymer för offentliga sjukvårdstjänster. Problemet är att kunna mäta de kvalitetsförändringar, som kan kopplas till patientbesöken eller behandlingarna. Fler patientbesök kan öka produktionsvolymen, men kan å andra sidan också vara ett tecken på sämre kvalitet i vården. Ett annat exempel är att skriva fram produktionen av utbildning med antal elever. Frågan är emellertid om en ökning av antalet elever leder till sämre kvalitet i utbildningen och hur dessa aspekter skall mätas och vägas in i volymberäkningarna.

De nya volymberäkningarna, som de svenska nationalräkenskaperna planerar att införa senast år 2006, löser inte dessa mätproblem. De kommer att motsvara Eurostats s.k. B-metod för volymberäkningar, dvs. en acceptabel metod. Målet är emellertid att uppnå A-metoden, som mäter både kvantitets- och kvalitetsförändringar på ett tillfredsställande sätt.

1 NR-PM 2001:20, Jan Redeby, SCB. 2Final report on the agenda of the meeting of the Working Party on National Accounts, Luxembourg, 20 October 1998.

Metoder i andra länder

Under sina studiebesök hos nationalräkenskaperna i andra länder har utredningen funnit att metoderna för att mäta produktionsvolymer inom offentlig sektor i flera fall skiljer sig åt, vilket i sig försvårar jämförelser mellan länder av BNP-tillväxt och produktivitetsutveckling. Några länder använder fasta antaganden om produktivitetstillväxten inom offentlig sektor, medan andra har börjat införa volymberäkningar i nationalräkenskaperna utifrån volymindikatorer.

Den allmänna tendensen hos de flesta av statistikbyråerna är att inom de närmaste åren gradvis gå över till att beräkna produktionsvolymer utifrån volymindikatorer. Flera OECD-länder har påbörjat ett arbete att mäta produktionsvolymer i offentlig sektor och att beräkna produktivitet. OECD har också bedrivit ett omfattande arbete tillsammans med ett antal länder för att utveckla volymmått för offentliga tjänster. Detta är främst en följd av de riktlinjer, som FN och Eurostat ställt upp för sådana beräkningar. De rekommenderar volymmått på produktion av offentliga tjänster, i första hand för privata tjänster men även för kollektiva tjänster.

Exempel på länder som fortfarande använder liknande metoder som de svenska nationalräkenskaperna, dvs. volymberäkningar utifrån den s.k. inputmetoden, är Finland, Danmark, Kanada, USA och Nya Zeeland. I dessa länder görs inte heller några särskilda korrigeringar för att inputmetoden inte tar hänsyn till kvalitets- och effektivitetsförbättringar inom arbetskraften i offentlig sektor.

Finlands statistikbyrå har emellertid vid sidan av nationalräkenskaperna sedan 1995 drivit ett projekt för att beräkna produktivitet och ta fram volymindikatorer för statlig verksamhet. Målsättningen är att nationalräkenskaperna i framtiden skall kunna använda de volymindikatorer som utvecklas. Sedan starten av projektet bygger statistikbyrån i Finland systematiskt upp volymindikatorer, som fortlöpande är under utveckling. Utvärdering av olika metoder att mäta produktionsvolym och produktivitet inom offentlig verksamhet ingår i arbetet. Projektet har utökats till att även ta fram volymindikatorer för kommunal verksamhet utifrån direkta undersökningar inom kommuner. Statistikcentralen kommer också att beställa och testa data från hälso- och sjukvård för utveckling av volymindikatorer även på det området.

Exempel på länder, som har valt fasta antaganden om produktivitetstillväxten i offentlig sektor, är Norge och Tyskland. Norges

statistikbyrå (SSB) antar en produktivitetsökning med 0,5 procent per år inom offentlig förvaltning med undantag av försvaret. Antagandet bygger på tidigare empiriska studier. SSB antar att en del av lönekostnadsökningen förklaras av en kvalitetshöjning hos personalen, vilken ingår i antagandet. SSB planerar vidare att ta fram vissa indikatorer på produktionsvolym inom hälso- och sjukvård och möjligen även inom utbildningsområdet. För övrigt har Norge medverkat i arbetet med Eurostats handbok för deflatering i nationalräkenskaperna. Norge deltog i arbetet med en rapport (december 2000) om volymmått inom sjukvården, som nu ingår i Eurostats rekommendationer.

Tysklands nationalräkenskaper antar att produktivitetstillväxten för den offentliga sektorn uppgår till 0,5 procent per år. Antagandet ingår t.o.m. i Tysklands statistiklag. Antagandet kommer emellertid att inom några år ersättas med andra metoder, som en följd av Eurostats rekommendationer.

Utöver den antagna produktivitetstillväxten i Tyskland skulle effekter på produktiviteten av att personalstrukturen förändras kunna tillkomma, men denna korrigering görs alltså inte i Tysklands nationalräkenskaper. De har emellertid framfört det som en möjlighet. Tyskland har mycket detaljerad statistik om sysselsatta efter yrkeskategori. Den kan kopplas till löneutvecklingen och skulle kunna användas som underlag för att justera för förändringar i personalstrukturen.

Danmarks Statistik använder ett liknande resonemang som Tyskland och Norge för att justera för förändringar i personalstrukturen. Danmark använder inte något fast antagande om produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor, men deras nationalräkenskaper har under senare år visat en produktivitetstillväxt i offentlig sektor på ca en procent per år. Det förklaras av att de justerar kostnadsutvecklingen för förändringar i personalens sammansättning. Produktivitetslyft förklaras alltså av att sammansättningen av personal förändras genom att exempelvis fler akademiker med högre lön anställts. Den högre lönen antas motsvara en högre produktivitet.

Exempel på länder, som redan har börjat införa nya volymmått för delar av offentlig sektor, är Storbritannien, Nederländerna och Australien. Sedan 1995 har Office of National Statistics (ONS) i Storbritannien arbetat för att ta fram volymindikatorer för offentliga tjänster. Nya volymmått har sedan 1998 gradvis införts i nationalräkenskaperna. Av den offentliga sektorn (statliga och kommunala myndigheter exklusive statliga företag) baseras ca 60 procent på nya

volymberäkningar 2002. Nya indikatorer för ytterligare tio procent av offentlig sektor är under utveckling. ONS utvecklar även under 2002 ett index för statlig produktivitetsutveckling, som beskrivs i en artikel i ONS publikation Economic Trends.1 Artikeln ger exempel på hur produktiviteten kan mätas för utbildning, hälsovård, socialtjänst, fängelsevård, brandkår och polis. Arbetet presenteras som ”experimental” och är alltså ännu inte officiell statistik. Längre fram avser ONS att regelbundet publicera ett produktivitetsindex för det statliga området.

I samband med en omfattande revidering av nationalräkenskaperna i Nederländerna i början av 1990-talet introducerades en ny metod för att estimera volymutvecklingen för statlig produktion. En uppdelning på administration, försvar, utbildning samt övriga statliga tjänster görs numera för beräkningen. Övergången till den nya deflateringsmetoden innebar en betydlig upprevidering av volymutvecklingen för statlig sektor i nationalräkenskaperna.

För övrigt har olika analyser av produktivitetsutvecklingen under senare år blivit alltmer angelägna inom Nederländernas statistikbyrå (CBS), som bland annat planerar att använda ”hälsoräkenskaper” för att försöka studera effekter på produktiviteten av de senaste årens stora offentliga investeringar inom hälso- och sjukvården. De kommer exempelvis att studera ”tidsanvändningen” inom hälso- och sjukvård. De kommer också att försöka följa utvecklingen av kunskapsinnehållet i de kapitalvaror som används och dess effekter på produktions- och produktivitetsutvecklingen.

I Australien använder statistikbyrån (ABS) i huvudsak inputmetoden för fastprisberäkningar för offentlig sektor, men med undantag för hälso- och sjukvård samt utbildning. Volymberäkningarna för dessa två sektorer inkluderas nu i nationalräkenskaperna, vilket har resulterat i att nationalräkenskaperna har visat en ökning av produktiviteten inom offentlig sektor. Mellan 85 och 90 procent av hälso- och sjukvårdssektorn täcks in. Underlaget baseras på data om s.k. Diagnosis Related Groups (DRG), som visar kostnader per behandling, antal behandlingar m.m. Deflateringen görs med KPI för hälso- och sjukvård. Det finns årsstatistik från 1993/94. Statistikunderlaget har en eftersläpning på ca två år. Beträffande utbildning mäts antal undervisningstimmar samt kostnader per elev.

1Measuring productivity in the provision of public services, Alwyn Pritchard, ONS, Economic

Trends, no 570, 1 May 2002.

Metoderna som ABS använder för hälso- och sjukvård respektive utbildning motsvarar ”B-metoden” enligt Eurostats handbok om volymmått och liknar de metoder som de svenska nationalräkenskaperna planerar att använda inom några år. Olika projekt är också på gång inom ABS för att prövas under de närmaste fem åren. Möjligen kan volymberäkningarna på sikt utökas till att omfatta produktionen även för polis, brandkår, skattemyndigheten och myndigheten för sociala bidrag. Ändå förutspår ABS att flera delar av offentlig sektor inte inom överskådlig tid kommer att kunna omfattas av volymberäkningar enligt A-metoden. Det gäller bland annat försvaret.

Alternativa metoder för att mäta produktivitet

Utredningens direktiv betonar betydelsen av att finna lösningar på problemen att mäta produktiviteten, inte minst för offentlig sektor och privata tjänstenäringar. Utredningen gav därför ekonomie doktor Erik Mellander, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) samt Fil.lic. Pontus Roos, Institute of Applied Economics, i uppdrag att redogöra för samt pröva två olika metoder för att mäta produktivitet.

Det grundläggande syftet med det uppdrag utredningen gav Erik Mellander och Pontus Roos var att nå fram till slutsatser om två alternativa metoder skulle kunna tillämpas på vissa områden inom nationalräkenskaperna och möjligen lösa några av problemen med att mäta produktivitetsförändringar inom tjänsteproduktion.

En del av uppdraget var att pröva att tillämpa den ena metoden på ett antal delsektorer i offentlig sektor, såsom dessa definieras i nationalräkenskaperna. Statistik från nationalräkenskaperna för den offentliga sektorn kombinerad med data från sysselsättningsregistret och investeringsenkäter skulle användas. Denna ambition gick emellertid inte att uppfylla på grund av svårigheter med volymuppgifter för vissa insatsfaktorer, samt problem med att hitta en lämplig fördelning av den statliga sektorns verksamhet på olika ändamål. En slutsats är alltså att datamaterialet för den statliga sektorn från nationalräkenskaperna bör ses över i syfte att göra det användbart för en empirisk test av den ena metoden.

Denna metod, som analyseras av Erik Mellander, behandlar fallet när det saknas uppgifter om produktionsresultat. I en teoretisk analys visas att det även i detta fall är möjligt att under vissa förutsättningar

mäta produktivitetsutvecklingen. För att illustrera betydelsen av de förutsättningar som metoden bygger på tillämpas den på historiska data för tillverkningsindustrin, för vilken det är möjligt att jämföra resultaten från den föreslagna metoden med resultat som fås när det finns volymmått på produktionsresultatet.

Den andra metoden, som prövas av Pontus Roos, kan sägas bestå av två delar: en beräkning av index för produktionsresultat samt en beräkning av s.k. Malmquist produktivitetsindex. Metoden har under senare år prövats i studier av produktivitetsutveckling inom offentlig tjänsteproduktion, exempelvis inom delar av sjukvården. Metoden testas med data från hälso- och sjukvården, vilka finns tillgängliga i Socialstyrelsens register samt vid SCB.

De två ansatserna utgör två skilda lösningar på problemet att det i den officiella statistiken i allmänhet saknas relevanta och tillförlitliga mått på de tjänster som produceras i offentlig sektor. I denna situation har man två möjligheter. Den ena är att samla in ytterligare data, den andra är att kompensera för bristen på information i form av (mät)data genom att tillföra information i form av teoretiska överväganden.

Metoden för fallet när outputdata saknas

Denna metod prövas av Erik Mellander. Utgångspunkten är en stiliserad beskrivning av datasituationen; information om produktionsresultatet (output) antas saknas helt under det att informationen om insatta resurser (inputs) antas vara fullständig. Den fråga som ställs är om det under sådana förhållanden är möjligt att dra några slutsatser om produktivitetsutvecklingen och, i så fall, under vilka förutsättningar detta låter sig göras. Med produktivitetsutveckling avses här dels totalfaktorproduktivitet (TFP), dvs. skillnaden i tillväxttakt mellan output och en vägd summa av tillväxttakterna i olika inputs, dels arbetsproduktivitet (AP) som beräknas på motsvarande sätt men där andra input än arbetskraft utesluts.

Den teoretiska analysen, baserad på nationalekonomisk produktionsteori, visar att det under vissa grundläggande antaganden är möjligt att skatta en del av TFP, utan att göra några andra antaganden om produktionsresultatet än att dess olika dimensioner kan aggregeras till en enda (okänd) variabel. Den del av TFP som det är frågan om är den som uppkommer när teknisk utveckling påverkar använd-

ningen av olika inputs på olika sätt, s.k. icke-neutral teknisk utveckling (INTU).

I korthet är de grundläggande antagandena att produktionen karakteriseras av konstant skalavkastning samt att produktionsprocessen kan representeras av en kostnadsfunktion. Konstant skalavkastning innebär att om insatsen av samtliga inputs ökas med en viss procent kommer output att öka med samma procent. Detta antagande är inte ovanligt – konstant skalavkastning antas ofta även i samband med analyser av produktionsprocesser vars produktionsresultat är förhållandevis enkelt att mäta. Antagandet är inte heller särskilt restriktivt, åtminstone inte på lång sikt. Att anta att produktionsprocessen kan representeras av en kostnadsfunktion är oproblematiskt så länge man kan ta hänsyn till ineffektiviteter i produktionsprocessen – dvs. att produktionen eventuellt inte genomförs till lägsta möjliga kostnader. Sådana ineffektiviteter kan beaktas med den föreslagna metoden.

Teoridiskussionen visar dock att för att kunna skatta samtliga parametrar i kostnadsfunktionen och därmed även den del av TFP som beror på neutral teknisk utveckling (NTU) måste man förlita sig på utvidgade antaganden. Dessa innebär att utvecklingen av produktionen över tiden kan beskrivas som en enkel process, som kännetecknas av ett stort mått av tröghet. Trögheten yttrar sig på så sätt att den bästa prognosen för output i nästa period är output i innevarande period, eventuellt korrigerad för en trendmässig tillväxt. Dessa antaganden kan vara svåra att motivera ifråga om produktion i privat sektor men torde vara lättare att göra när det gäller offentlig sektor, där finansieringssystemen ofta medför betydande trögheter i produktionen över tiden. Poängen med antagandet är att det medför att man kan skatta ett index över det okända produktionsresultatet. Givet detta index kan man också konstruera en skattning av arbetsproduktiviteten, AP.

För att kunna undersöka metodens användbarhet och tillförlitlighet är det nödvändigt att testa den på data som inkluderar mått på produktionsresultatet – endast då kan man utvärdera effekterna av att ha eller inte ha tillgång till outputdata. Som ett första steg i den empiriska analysen har metoden därför tillämpats på branschdata för svensk tillverkningsindustri. Data omfattar 14 branscher under perioden 1985-95 och är baserade på nationalräkenskapsstatistik, kompletterad med information från sysselsättningsregistret och investeringsenkäter, genomförda av SCB. Detta underlag har gjort det möjligt att dela upp de insatta resurserna på åtta olika

kategorier: fyra kategorier av arbetskraft med olika utbildningsnivå, tre typer av realkapital (byggnader, datorer och övriga maskiner), samt intermediära varor, dvs. förbrukningsmaterial och inköpta tjänster. Output mäts som bruttoproduktion enligt nationalräkenskaperna.

Bortsett från tillgången till outputdata motsvarar datamaterialet för tillverkningsindustrin ganska väl den typ av dataunderlag som man kan konstruera för offentlig sektor. Detta gäller både ifråga om uppdelningen på olika inputs och längden på tidsserierna. Med avseende på antalet olika verksamheter kan man dock inom de statliga, landstingskommunala och kommunala sektorerna urskilja färre olika aktiviteter än man kan inom tillverkningsindustrin.

I den empiriska analysens första steg utnyttjades hela datamaterialet, inklusive outputdata, för att skatta kostnadsfunktionens parametrar med hjälp av gängse metoder. Syftet var att undersöka den relativa betydelsen av icke-neutral teknisk utveckling, INTU, och neutral teknisk utveckling, NTU, för att kunna ta ställning till i vilken mån det är tillräckligt att basera metoden på de grundläggande antagandena eller om det är nödvändigt att tillgripa de utvidgade antagandena. Det visade sig att för datamaterialet över tillverkningsindustrin var NTU i storleksordningen 10 gånger större än INTU. Den fortsatta analysen, där outputmått inte utnyttjades, baseras därför på de utvidgade antagandena.

I den empiriska analysens andra steg utnyttjades inte outputdata. Effekterna av att utelämna denna information undersöktes på tre olika sätt. För det första jämfördes de skattningar av output som genererades av de utvidgade antagandena med faktiska outputdata. För det andra jämfördes faktisk och skattad arbetsproduktivitet. För det tredje jämfördes skattningarna av totalfaktorproduktivitet som erhölls då hela datamaterialet användes med skattningarna då outputdata inte utnyttjades.

Överensstämmelsen mellan faktisk och skattad output var förvånansvärt god i merparten av fallen – exempelvis var korrelationen mellan faktiskt och skattad output över 0,9 i åtta av de 14 branscherna. Endast för två branscher var skattningarna direkt dåliga. Som en direkt konsekvens av att outputskattningarna var goda var även skattningarna av arbetsproduktiviteten förhållandevis träffsäkra.

Utvärderingen av metodens förmåga att skatta totalfaktorproduktivitet TFP kompliceras av att jämförelsen baseras på statistiska skattningar inte bara när outputdata utelämnas, utan även i referensfallet, dvs. när informationen om output används. Orsaken är att

beräkningen av TFP baseras på parametrarna i kostnadsfunktionen, vilka måste skattas med hjälp av regressionsanalys, oavsett om outputdata är tillgängliga eller inte. Tas den resulterande osäkerheten i TFP-måtten i beaktande blir slutsatsen att överensstämmelsen mellan de TFP-mått som skattas med respektive utan outputinformation är ganska god, men inte så god som för arbetsproduktivitetsmåtten.

Slutsatsen blir att denna metod bör kunna vara till nytta när uppgifter saknas om den offentliga sektorns produktionsresultat. Detta kan vara fallet när det är förenat med mycket stora kostnader att inhämta relevant och tillförlitlig information om output. Ett annat skäl till att man saknar outputdata kan vara tidsbrist, exempelvis när kvartalsstatistiken produceras. Metoden kan då utnyttjas för att göra korttidsprognoser av produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor.

Metoden som bygger på detaljerad data

Pontus Roos prövar den andra ansatsen för att mäta produktivitet för vissa offentliga tjänster. Roos prövar metoder och möjligheter att beräkna produktivitetsförändringar för all offentligt tillhandahållen hälso- och sjukvårdsproduktion, med syftet att resultaten skall kunna användas i arbetet med nationalräkenskaperna.

Under senare tid har ansatser som bygger på s.k. Malmquist produktivitetsindex blivit alltmer populära för beräkning av produktivitetsförändringar. Malmquist indexmetoder har visat sig speciellt användbara inom tjänstesektorn och då inte minst för verksamheter som karaktäriseras av lite eller ringa inslag av marknadsprissättning. Offentligt bedriven hälso- och sjukvård är ett av många exempel där Malmquist produktivitetsindex har prövats och bedömts som en väsentlig metodutveckling med stor potential i jämförelse med traditionella metoder.

Sjukvården tillhandahåller och producerar en mängd olika tjänster. Samtliga tjänster har ett övergripande mål att förbättra eller bibehålla hälsan hos patienten. Ytterst skulle man kunna säga att varje patient och hans/hennes kontakt med sjukvården, är en unik tjänst. Att hantera miljontals tjänster är inte möjligt, och knappast önskvärt, i en beräkning av produktivitetsförändringar. I stället måste ett antal huvudgrupper av tjänster definieras och mätvariabler anges. Tjänsterna skall karaktäriseras av att vara medicinskt relevanta för sjukvården (producenten) och patienten (konsumenten) samt

ha en klar koppling till resursanvändningen. I det senare fallet bör beaktas att teknologiska framsteg många gånger innebär förändringar i resursanvändning och i tjänsternas kvalitet (nytta för patienten). En av många fördelar med Malmquist produktivitetsindex är att metoden fångar upp förändringar i såväl resursanvändning som förändringar i volym och kvalitet utan att kräva på förhand kända vikter (värderingar) för summering av produkter och resurser. Vidare finns i dag datorprogramvaror framtagna för beräkning av Malmquist index med hjälp av s.k. Data Envelopment Analysis (DEA).

I alla produktivitetsstudier är det viktigt att definiera och därmed tydliggöra, vilken produktionsenhet som beräkningarna vill belysa. I denna rapport är produktionsenheten landsting. Med utgångspunkt i produktivitetsutvecklingen på landstingsnivå beräknas därefter ett totalt mått för produktivitetsutvecklingen för samtliga landsting.

Data är hämtade från olika centrala register vid Landstingsförbundet och Socialstyrelsen. Från Landstingsförbundet finns uppgifter om bland annat totala rörliga produktionskostnader för landstingen. I rörliga produktionskostnader ingår löner, material, inköpta tjänster från privata verksamheter och från andra landstingsenheter. Kapitalkostnader ingår inte eftersom dessa uppfattas som alltför otillförlitliga för att kunna användas som mått på flödet av kapitaltjänster. Fastprisberäknade rörliga produktionskostnader används som mått på landstingets resursanvändning. Landstingets produktion mäts i ett 30-tal variabler. De flesta variablerna för sjukvårdens produktion belyser vad som produceras vid sjukhusen.

Med utgångspunkt i Socialstyrelsens Patientstatistik (en databas där samtliga patienter som vårdats minst ett dygn vid sjukhus finns registrerade) definieras 25 olika MDC (Major Diagnostic Categories) enligt internationell standard. MDC är en grov indelning av alla huvuddiagnoser där varje MDC motsvarar sjukdomar i ett visst organsystem eller sjukdomar med en viss etiologi. Samtliga patienter i patientstatistiken grupperas så att de tillhör någon av de 25 MDC.

I varje MDC finns ett varierande antal patienter. Mellan landsting kan förekomma vissa skillnader mellan patienterna i en viss MDC med avseende på sjukdom, sjukdomens svårighetsgrad och behovet av andra insatser i samband med behandling. För att så långt som möjligt göra MDC-grupperna homogena, tillsätts patienten en s.k. DRG-vikt (Diagnosis Related Groups).

Syftet i denna studie är att DRG-vikten skall fånga upp skillnader i resursanvändning mellan patienter inom en MDC och att summan av viktade patienter för en MDC utgör ett mer homogent mått på produktionen än ett ej viktat mått.

För patienter som vårdats mindre än en dag vid sjukhus, s.k. dagsjukvård, mäts produktionen i antal patienter som behandlats. Antal läkarbesök och antal besök hos övrig personal används som mått på produktionen av sjukvårdstjänster inom primärvården och den s.k. öppna vården vid sjukhus. Det skall noteras att den psykiatriska vården ingår liksom den alkohol- och drogberoende vården.

Malmquist produktivitetsindex för perioden 1997–2000 har beräknats med hjälp av PC-programvaran OnFront 2.02. Produktivitetsindexet beräknas som lösningen till en optimeringsmodell där samtliga variabler samtidigt ingår i form av ett ekvationssystem. Det är således den totala produktivitetsförändringen som beräknas i ett Malmquist produktivitetsindex, och inte nyckeltal eller partiella produktivitetstal där nämnare och täljare beräknas var för sig. Resultaten, totalt för samtliga landsting, visar små årliga förändringar för perioden 1997–2000.

Resultaten skall främst ses som en illustration av hur en ansats som bygger på Malmquist produktivitetsindex och lämplig datorprogramvara kan användas för kontinuerlig uppföljning av produktivitet inom sjukvårdsektorn och med direkt användning inom nationalräkenskaperna.

Data kan förbättras med hjälp av främst de databaser, som finns/ byggs upp inom Socialstyrelsens kvalitetsregister. I dag finns ett 40-tal kvalitetsregister, som skulle kunna användas för att definiera och mäta kvalitetsvariabler och ingå i ett Malmquist produktivitetsindex. Kataraktregistret (grå starr) är ett bra exempel. I detta register finns uppgifter om samtliga operationer vid svenska offentliga ögonkliniker. Detta gör det möjligt att följa den medicinska teknologiska utvecklingen, förbättringar av operationens medicinska utfall, risken för komplikationer samt hur kataraktoperationer påverkar möjligheterna för individen att utföra vardagliga aktiviteter. Studier har visat hur denna information från kataraktregistret kan användas för att mäta en kliniks totala produktion av katarakttjänster och förändringar i produktionen över tiden när kvalitativa aspekter beaktas.

Andra stora register, som kan nämnas, är register för höftoperationer, knäoperationer, kranskärlsoperationer, diabetesvård och andningsorganens sjukdomar. Inom den psykiatriska vården pågår

arbete med att se över bland annat metoder och variabler för att bättre beskriva tillståndet samt utvecklingen inom denna del av sjukvården.

För att möjliggöra en kontinuerlig uppföljning av produktivitetsförändringar inom sjukvården finns behov av att en databas skapas för detta ändamål. Datakällorna vid Socialstyrelsen och Landstingsförbundet behöver synkroniseras så att kopplingen mellan resurser, patienter och produktionsresultat blir enhetlig och så stark som möjligt.

Erfarenheter av produktivitetsmätningar inom statliga myndigheter i Sverige

Utredningen har även tagit initiativ till att beskriva metoder för att beräkna samt redovisa produktivitetsutvecklingen inom statliga myndigheter. Utredningen har också vid sina studiebesök i andra länder diskuterat deras erfarenheter av produktivitetsmätningar för statliga myndigheter.

Richard Murray, chefekonom vid Statskontoret, har på uppdrag av utredningen tagit fram en rapport som beskriver hur produktiviteten skulle kunna redovisas inom statliga myndigheter. Den ena delen av uppdraget var att redovisa erfarenheter i Sverige av att beräkna produktivitetsförändringar inom statliga myndigheter. Den andra delen var att beskriva hur statliga myndigheter skulle kunna redovisa mått på sin egen produktivitetsutveckling i sin årsredovisning, och att bedöma vilken typ av uppgifter som krävs för att kunna göra detta. I följande avsnitt redovisas resultaten av dessa analyser.

I rapporten skulle också exempel på hur man går till väga för att beräkna produktivitetsförändringar i statliga myndigheter i andra länder belysas. Dessutom skulle rapporten ange vilka ändringar som krävs i förordningar om årsredovisningar, bokföring, allmän uppgiftsplikt e.d. för att statliga myndigheter skulle kunna börja redovisa sin egen produktivitetsutveckling. Murrays rapport Kan och bör produktiviteten i statens verksamhet mätas? redovisas som bilaga 6 till utredningens föreliggande slutbetänkande.

I en serie studier har produktiviteten mätts i den offentliga sektorn i Sverige. Statskontoret gjorde 1985 en studie av produktivitetsutvecklingen för statliga myndigheter. Försvarets forskningsanstalt gjorde 1986 en studie av produktivitetsutvecklingen i för-

svaret. Enskilda forskare gjorde i mitten av 1980-talet studier av Vägverket samt universitets- och högskoleväsendet. Denna grupp av studier sträckte sig i flertalet fall över perioden 1960–1980.

På uppdrag av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) gjorde Statskontoret i samarbete med Statistiska centralbyrån en uppföljning av de ovan nämnda studierna för perioden 1980–1992.

Dessutom gjorde Statskontoret, på uppdrag av regeringen, beräkningar av nio statliga myndigheters produktivitetsutveckling under perioden 1990–1997.

De nämnda studierna, utom den sistnämnda, gjordes i syfte att komplettera nationalräkenskaperna. Den sistnämnda studien gjordes i första hand för att se i vilken mån myndigheterna själva klarade av att göra produktivitetsberäkningar som ett led i sin resultatredovisning och för att informera riksdagen om utvecklingen av statsförvaltningen. Myndigheterna gjorde själva en mycket stor del av beräkningsarbetet.

En övergripande slutsats utifrån de tidigare studierna är att det är möjligt att beräkna produktiviteten för stora delar av den offentliga sektorn och även för statliga myndigheter. Avgörande för vilken typ av beräkningar som bör göras och med vilken grad av precision, är ändamålet med beräkningarna. De beräkningar som gjorts fyller väl syftet att ge en övergripande bild av såväl den statliga sektorn som den offentliga sektorn som helhet vad gäller den allmänna utvecklingen av volymen av offentliga tjänster, av priser på dessa tjänster, av kvalitet – med vissa reservationer – och effektivitet i produktionen samt de implikationer detta har för finansiering – upplåning och skattekvot – samt för bruttonationalprodukt och köpkraftsparitet.

Behovet av information om enskilda myndigheters prestationsvolymer, kvalitet och produktivitetsutveckling inom ramen för resultatstyrningen kräver en mer detaljerad redovisning än den nationalräkenskaperna behöver. Myndighetsvisa produktivitetsberäkningar i årsredovisningar eller andra sammanhang kan göras mer mångfacetterade och förses med utförliga analyser och kommentarer. Myndighetsvisa volym- och produktivitetsredovisningar utgör – rätt utformade – utmärkta primärdata för volym- och produktivitetsberäkningarna i nationalräkenskaperna. Bortsett från detaljeringsgraden sammanfaller behoven för nationalräkenskaperna och resultatstyrningen mycket väl. Den i bilagan omnämnda nationalräkenskapsmetoden har visat sig lämpa sig mycket väl för myndigheters resultatredovisning.

Murray kommer i sin studie fram till att det i huvudsak finns tre möjliga vägar att gå för att få fram data och kunna beräkna prouktiviteten inom statliga myndigheter:

1. Årsvisa, fristående studier av produktivitetsutvecklingen i den statliga sektorn utförs av SCB eller någon annan organisation. Detta görs med tillgängliga data från myndigheterna.

2. SCB ges i uppdrag att med en enkät insamla behövliga data från myndigheterna, som åläggs att svara. SCB eller någon annan organisation gör en sammanställning.

3. Myndigheterna åläggs att redovisa produktivitetsutvecklingen i sina årsredovisningar. Detta låter sig göras inom ramen för förordningen om Årsredovisning och budgetunderlag (2000:605) med två mindre förändringar, som egentligen bara återför förordningen till dess grundform, och tillägget att myndigheten skall redovisa en sammanvägd produktivitetsutveckling. Som normgivare och övervakare fungerar Ekonomistyrningsverket, liksom ifråga om andra aspekter av ekonomiadministrationen inom staten.

Statistikunderlag för att mäta produktiviteten inom statliga myndigheter finns i dag i betydligt större omfattning och av bättre kvalitet än när de första omgångarna av produktivitetsstudier gjordes i Sverige i början av 1980-talet respektive i början av 1990-talet. Detta sammanhänger med en fortgående utveckling av myndigheternas redovisning och av utvecklingen av resultatredovisningen. Myndigheterna redovisar i dag kostnader jämsides med anslagsavräkningen. Tämligen små justeringar krävs för att göra de redovisade kostnaderna enhetliga och konsistenta med nationalräkenskaperna.

Prestationsredovisningen har kommit ganska långt på många statliga myndigheter och innefattar volymer, styckkostnader och kvalitet. Ett växande antal myndigheter redovisar produktivitetsutvecklingen samlat för hela sin verksamhet. Mycket återstår dock att göra, enligt Murray, för att förbättra alla slag av primärdata, för att innefatta kvalitetsförändringar i prestationsmåtten och för att analysera produktionen av offentliga tjänster för att rätt förstå hur effektiviteten främjas.

Erfarenheter från andra länder

FN (SNA 93) och Eurostat (ESA 95) rekommenderar numera volymmått på produktion av offentliga tjänster, i första hand för individuella tjänster men även för kollektiva tjänster. OECD har bedrivit ett omfattande arbete tillsammans med ett antal länder för att utveckla volymmått för offentliga tjänster. Bakgrunden torde vara det stegrade behovet och önskemålen om rättvisande internationella jämförelser, t.ex. för att fördela avgifter till internationella organisationer, för att fördela bidrag till olika länder, för att operationalisera överenskommelser om finansiell stabilitet etc. Med tanke på den offentliga sektorns mycket stora andel av de flesta länders ekonomier blir jämförelser av bruttonationalprodukt och av köpkraft missvisande om inte produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn beräknas respektive om inte priset på offentliga tjänster innefattas i köpkraftspariteterna.

Danmark, Finland, Nederländerna, Storbritannien och Australien är exempel på länder som är på god väg att införa produktivitetsberäkningar för offentlig sektor i nationalräkenskaperna och då även för dess statliga del. Parallellt finns ett intresse av att utveckla myndigheternas resultatredovisningar. I Murrays rapport för utredningen finns en beskrivning av det arbete, som har genomförts och pågår inom dessa fem länder.

Danska myndigheter har som rekommendation att i årsredovisningen redovisa produktiviteten under de tre senaste åren. Huvudprincipen är att om det finns mål angivna för produktivitet, service och kvalitet så skall resultatet också rapporteras. Departementen (inom ministerierna) kan ställa krav på jämförbarhet, eller så får myndigheterna välja själva hur produktivitet, service och kvalitet skall mätas och redovisas. Detta har resulterat i en ganska stor mängd information om produktionsvolymer, produktivitet, service och kvalitet.

I Danmark har man vidare i år beslutat att införa kostnadsbaserad redovisning i såväl stat som kommun fr.o.m. år 2004. Syftet är bl.a. att kunna redovisa styckkostnader för olika offentliga tjänster. Det kommer att ge en bättre grund för att på lite längre sikt använda redovisningen för produktions- och produktivitetsberäkningar för den offentliga sektorn i nationalräkenskaperna.

Statistikbyrån i Finland har sedan 1995 samlat in data från ett stort antal statliga myndigheter och beräknat produktivitetsutvecklingen för dessa. Målsättningen är att få fram en reguljär statistik,

som fortlöpande skall komplettera nationalräkenskaperna fr.o.m. år 2006. Regeringen använder för övrigt redan de aggregerade måtten i sin redovisning till riksdagen rörande förvaltningens utveckling.

I Nederländerna har på senare tid intresset för produktivitetsanalyser ökat. Med den nya budgetteknik, som nu utvecklas i landet, kommer statistik över produktionsvolymer och kostnader att växa snabbt, vilket ger nya möjligheter att få fram produktivitetsberäkningar för offentliga myndigheter. Budgettekniken går ut på att betala myndigheterna efter levererad produktion baserat på ett pris, som har satts i budgetförhandlingarna. Denna budgetteknik skall tillämpas när självständiga myndigheter bildas och har numera fått en ganska stor omfattning.

Sedan 1995 har Office of National Statistics (ONS) i Storbritannien arbetat med att få fram volymmått för produktionen inom offentlig sektor i syfte att innefatta dessa i nationalräkenskaperna. Från och med 1998 började nya volymindikatorer gradvis att användas för nationalräkenskaperna. Nu baseras ca 70 procent av den offentliga sektorn (statliga och kommunala myndigheter exklusive statliga företag) i nationalräkenskaperna på nya volymberäkningar, varav sjukvård och utbildning utgör stora delar.

I Australien har statistikbyrån nyligen börjat publicera nationalräkenskaper baserade på volymmått för områdena hälso- och sjukvård samt utbildning. Dessa mått indikerar en produktivitetsökning. Dock innefattar de inte någon kvalitetsjustering och beräkningarna anses osäkra. Möjligen kan volymberäkningarna inom några år komma att utökas till att omfatta produktionen för polismyndigheten, brandkåren, skattemyndigheten och administrationen av socialförsäkringar.

6.6. Snabbindikator för BNP-tillväxten baserad på aktivitetsindex

Som ett led i en uppsnabbning av den ekonomiska statistiken har utredningen undersökt möjligheten att ta fram en snabbindikator för den kvartalsvisa BNP-tillväxten. SCB redovisar månadsvis ett s.k. aktivitetsindex, som skulle kunna utgöra underlag för en sådan snabbindikator av BNP. I detta syfte har utredningen givit Sven Öhlén vid SCB i uppdrag att undersöka hur väl aktivitetsindex överensstämmer med den första redovisade kvartalsvisa BNPtillväxten. I uppdraget ingick också att beskriva alternativa metoder

för hur aktivitetsindex skulle kunna användas för att få fram en snabbindikator för den kvartalsvisa BNP-tillväxten. Studien redovisas som bilaga till föreliggande slutbetänkande.1 I detta avsnitt redovisas huvudresultaten av uppdraget.

SCB:s aktivitetsindex

SCB producerar sedan 1998 ett månatligt aktivitetsindex för Sveriges ekonomi. Syftet med detta aktivitetsindex är att vara en månadsindikator för BNP i fasta priser. Indikatorn fångar dessutom vändpunkter i konjunkturen, vilket illustreras i diagram 6.4 nedan.

Aktivitetsindex baseras på snabbstatistik för omsättningen i detaljhandeln, antal arbetade timmar för offentligt sysselsatta, industriproduktionsindex, varuexporten samt varuimporten. Aktivitetsindex är en modellbaserad skattning av en månatlig BNP. Modellen estimeras för kvartalsdata och tillämpas på motsvarande månadsdata. Säsongrensning av aktivitetsindex görs med utnyttjande av programmet TRAMO/SEATS, som även används för säsongrensning av BNP. Dessutom anpassas indexet så att det överensstämmer med BNP enligt de kvartalsvisa nationalräkenskaperna så långt det finns utfall. Indexet byggs alltså på med den månadsvisa indikatorn för BNP, innan det finns ett faktiskt utfall från nationalräkenskaperna för det senaste kvartalet.

1 Bilaga 7, Forecasting GDP within the Framework of thSwedisActivIndexAOvev, septem2

Diagram 6.4. Aktivitetsindex

Säsongrensad månadsförändring uppräknad i årstakt

Uppdrag från utredningen

Som nämndes ovan gav utredningen Sven Öhlén vid SCB i uppdrag att undersöka hur väl aktivitetsindex överensstämmer med den första redovisade kvartalsvisa BNP-tillväxten. En av slutsatserna i Öhléns studie är att medelvärdet för den första publicerade tillväxttakten för månaderna i ett kvartal enligt aktivitetsindex kan hamna långt från tillväxttakten enligt det första redovisade BNP-utfallet för kvartalet. För beräkningen användes alltså den första redovisade procentuella, säsongrensade förändringen för respektive månad enligt aktivitetsindex. För varje kvartal beräknades det aritmetiska medelvärdet av förändringstakten för de tre månaderna i kvartalet. För vissa kvartal blev skillnaden i tillväxttakt betydlig, (se tabell 6.2) över en procentenhet. Den största skillnaden under den undersökta perioden uppgick till hela 1,4 procentenheter. Utifrån resultatet drog Öhlén slutsatsen att det inte vore effektivt att använda medelvärdet för de första beräkningarna av aktivitetsindex för att förutspå det första kvartalsvisa BNP-utfallet.

Däremot pekar studien på att det med andra metoder skulle kunna vara möjligt att utnyttja aktivitetsindex för en uppskattning av det kommande BNP-utfallet. Öhléns studie visar att om medelvär-

-1,5 -1,0 -0,5

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0 5,5 6,0

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002

Källa: SCB

Data t.o.m. oktober 2002

det av förändringstakten för de två senast redovisade månaderna i aktivitetsindex uppräknas till kvartalstakt hamnar resultatet mycket nära det första BNP-utfallet under perioden 1999–2001. För beräkningen används den procentuella förändringstakten per månad enligt det trendskattade aktivitetsindexet. Om i stället den säsongrensade serien skulle ha använts hade det visat något sämre resultat.

Tabell 6.2. Avvikelser mellan aktivitetsindex och BNP

År Kvartal Procentenheter 1999 1 2 -0,7

3 -0,3 4 0,9

2000 1

1,0

2 -0,1 3 0,0 4 0,9

2001 1 -1,2

2 -1,0 3 1,4 4 -0,4

Anm. Avvikelsen mellan första beräkningen av kvartalsförändringen enligt aktivitetsindex respektive nationalräkenskaperna. Uppgift för första kvartalet 1999 saknas eftersom SCB fr.o.m. första kvartalet 1999 bytte metod för beräkningen av aktivitetsindex, varför den säsongrensade förändringen mellan fjärde kvartalet 1998 och första kvartalet 1999 inte är relevant för denna studie.

Förvånande är att medelvärdet för den första månaden i kvartalet och den närmast föregående månaden uppräknat till kvartalstakt gav anmärkningsvärt bra resultat. Under den undersökta perioden från första kvartalet 1999 till och med fjärde kvartalet 2001 uppgick felet till endast i genomsnitt 0,2 procentenheter (enligt Route Mean

Square Error, dvs. RMSE). Med andra ord skiljde sig skattningen från den första redovisade BNP-tillväxten med endast ca 0,2 procentenheter i genomsnitt. Det största felet av skattningen under hela perioden baserad på beräkningen utifrån den första månaden i respektive kvartal uppgick till endast 0,3 procentenheter (se tabell 6.3 samt diagram 6.5).

Tabell 6.3. Uppräkning av aktivitetsindex till kvartalstakt och den säsongrensade BNP-tillväxten enligt nationalräkenskaperna

År

Månad Aktivitets- BNP- Differens i

index

tillväxt procentenheter

1999 januari

0,6

0,9

-0,3

april

0,6

0,7

-0,1

juli

0,6

0,9

-0,3

okt

0,9

0,8

0,1

2000 januari

0,9

0,7

0,2

april

1,2

1,2

0,0

juli

0,9

1,0

-0,1

okt

0,9

0,6

0,3

2001 januari

0,9

0,6

0,3

april

0,0

0,2

-0,2

juli

0,0

0,1

-0,1

okt

0,3

0,3

0,0

Anm. Tabellen visar skillnaden mellan BNP-tillväxten och aktivitetsindex trendskattade serie uppräknad till kvartalstakt.

Diagram 6.5. Aktivitetsindex uppräknad till kvartalstakt och BNPtillväxt

Anm. Diagram 6.5 visar dels uppräkning av trend till kvartalstakt utifrån den första beräkningen av aktivitetsindex, dels den säsongrensade förändringen av BNP per kvartal.

0 0,5

1 1,5

2

1999

2000

2001

Pr o c e n t

Aktivitetsindex, uppräknad förändring hos trenden

BNP

Det finns en rent matematisk förklaring till att skattningen utifrån den första månaden i kvartalet ger så goda resultat. Det är nämligen så att den första månaden ju fångar en betydande del av förändringen från föregående kvartal. Förändringen mellan första månaden i ett kvartal och de tre föregående månaderna väger alltså tyngst då förändringen mellan kvartalen beräknas.

Ett alternativ vore därför att väga samman förändringstalen hos aktivitetsindex för de två första månaderna i kvartalet, för att fånga in information även för den andra månaden. Efter sammanvägningen skulle sedan uppräkningen till kvartalstakt göras. Resultatet av en sammanvägning ger också små fel, i genomsnitt endast ca 0,3 procentenheter under perioden 1999–2001.

Den undersökta perioden är emellertid kort, endast tolv kvartal, och skattningarna bör prövas under en längre period för att slutsatser skall kunna dras om tillförlitligheten i resultaten och möjligheten att använda dem för att förutspå det första BNP-utfallet. Dessutom finns behov av en vidare analys av hur resultaten kan förklaras. Vidare skulle SCB kunna pröva om mer information skulle kunna tillföras i aktivitetsindex, och om det skulle leda till ännu bättre skattningar av det första BNP-utfallet.

6.7. Uppsnabbning av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna

Utredningen konstaterade i sitt delbetänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) att det framstod som särskilt angeläget att snabba upp den ekonomiska statistiken på vissa områden, främst den kortperiodiska statistiken. Användarstudien bekräftade ett ökat behov av snabbare statistik som underlag för penningpolitiska och ekonomisk-politiska beslut, prognoser och utredningsverksamhet.

Flera viktiga användare vill få en snabbare publicering av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna. Många användare pekade på USA som ett föredöme med en första preliminär publicering efter 25–30 dagar. En annan möjlighet vore enligt vissa användare att utvidga snabbversionen för andra kvartalet, som publiceras efter knappt 40 dagar, även till övriga kvartal. Det framfördes också önskemål om s.k. flash estimates av BNP, dvs. beräkningar som i hög grad baseras på uppskattningar och prognoser. Finland nämndes här som ett exem-

pel. Samtidigt betonade många kravställare nödvändigheten av en god tillförlitlighet.

Internationella krav

Krav på snabbare nationalräkenskaper finns också inom EU/EMU. Inför bildandet av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) framstod tillgången till aktuell kortperiodisk ekonomisk statistik som underlag för den gemensamma penningpolitiken och det ekonomisk-politiska beslutsfattandet inom EU som bristfällig. En handlingsplan, Action Plan on EMU Statistical Requirements, antogs 2001 (se vidare avsnitt 5.3). Enligt planen skall statistik över de kvartalsvisa nationalräkenskaperna levereras av medlemsländerna till Eurostat senast 70 dagar efter kvartalets utgång. Sverige uppfyller detta krav fr.o.m. 2002.

Ytterligare ansträngningar att förbättra det statistiska underlaget, särskilt för de penningpolitiska behoven inom EMU, där ECB har ett betydligt sämre underlag än sin amerikanska motsvarighet Federal Reserve Board, startades hösten 2001. En EU-arbetsgrupp genomförde två benchmarkingstudier (se även avsnitt 5.4) avseende den kortperiodiska ekonomiska statistiken, bl.a. nationalräkenskaperna.

Den ena studien, en jämförelse av statistiken i EU och USA, visade att nationalräkenskaperna redovisades betydligt snabbare i USA än för EU/EMU. I USA redovisas den första versionen, advanced, av nationalräkenskaperna 25–30 dagar efter kvartalsskifte medan aggregat på EU/EMU-nivå finns klara efter 70 dagar. Den andra studien, en jämförelse mellan EU-ländernas nationella statistik, visade på stora skillnader i snabbhet mellan länderna. Storbritannien är snabbast med den första presentationen av BNP. Den kommer ca 28 dagar efter kvartalsskifte.

Arbetet med en förbättring av tillgången till aktuell ekonomisk korttidsstatistik på EU/EMU-nivå har därefter fortsatt och resulterat i en överenskommelse om att, efter amerikanskt mönster, etablera en lista på de viktigaste indikatorerna, Principal European Economic Indicators (PEEI), som bör tas fram snabbt efter mätperioden. Av de totalt 19 indikatorerna avser fyra nationalräkenskaperna.

Ett första BNP-estimat med viss nedbrytning skall finnas 45 dagar efter kvartalets utgång. Man avser att arbeta vidare mot målet att kunna presentera detta första estimat efter 30 dagar. Det första estimatet skall sedan följas av ytterligare två versioner med finare

nedbrytning på branscher respektive sektorer. Dessa två versioner skall finnas 60 respektive 90 dagar efter kvartalets utgång. Den fjärde indikatorn avser en redovisning av den offentliga sektorns finanser vilka också skall presenteras efter 90 dagar.

En uppsnabbning av nationalräkenskaperna på EU/EMU-nivå innebär inte nödvändigtvis att den nationella statistiken måste tas fram lika snabbt, i synnerhet inte för ett litet land som Sverige, som har en relativt liten andel av EU:s BNP. Däremot kommer naturligtvis trycket att öka på enskilda länder att ta fram nationalräkenskaper på nationell nivå lika snabbt som på EU/EMU-nivå och de stora EU-länderna har deklarerat att de för egen del avser att ta fram den nationella statistiken lika snabbt som den europeiska. Även Statistiska centralbyrån har deklarerat detta, dock med reservationen att tillräckliga resurser finns tillgängliga.

Aktualiteten för de svenska nationalräkenskaperna

Som framgått ovan är den svenska statistiken föremål för krav på uppsnabbning, som har sitt ursprung både nationellt och internationellt. Kraven från EU har under senare år lett till en uppsnabbning även av den svenska statistiken. Kravet enligt Action Plan att kvartalsräkenskaperna skall vara klara senast 70 dagar efter kvartalets utgång har sålunda bidragit till att de svenska beräkningarna för kvartal 1, 3 och 4 från att för år 2000 ha publicerats i genomsnitt 72 dagar efter kvartalets utgång fr.o.m. 2002 klarar EU:s krav och publiceras i genomsnitt 66 dagar efter kvartalsskifte1.

Statistiken för andra kvartalet tas fram i två versioner. En något förenklad snabbversion tas fram redan efter knappt 40 dagar. Skälet till detta är att Finansdepartementet behöver aktuella data i sitt arbete med budgetpropositionen. En ordinarie version av andra kvartalet kommer ca 86 dagar efter kvartalsskiftet. Skälen till att den ordinarie publiceringen av andra kvartalet är relativt sen jämfört med publiceringen av övriga kvartal är dels att tillgången till primärstatistik försenas p.g.a. semestermånaderna, dels att efterfrågan bedöms som låg p.g.a. att snabbversionen finns. Kraven på täckning enligt Action Plan uppfylls dock inte av snabbversionen.

1 För fjärde kvartalet och helåret tas statistik fram senast efter 60 dagar som underlag för rapporteringen till EU avseende konvergenskriterierna. Uppgifterna omfattar BNP, den offentliga sektorns finansiella sparande, bruttoinvesteringar samt räntor, allt i löpande priser.

I ett internationellt perspektiv intar de svenska nationalräkenskaperna en mellanposition när det gäller aktualitet. Resultaten av de benchmarkingstudier som redovisas i avsnitt 5.4 visar att Sverige ligger i mitten av EU-länderna med en publicering ca 70 dagar efter kvartalsskifte. Jämförelsen gällde publiceringen av BNP och i några fall är redovisningarna i andra länder mer begränsade än den svenska kvartalsredovisningen. Av EU-länderna har Storbritannien den snabbaste första publiceringen av BNP-utvecklingen, ca 28 dagar efter kvartalets utgång. Nederländerna och Italien publicerar efter 45 dagar och Tyskland efter 55 dagar.

Studien av USA visar att de är mycket snabba och kommer med en första, advanced, version av kvartalsräkenskaperna efter 25–30 dagar. Av övriga länder som utredningen har studerat har Australien och Kanada en något snabbare publicering än Sverige. Australien publicerar sin kvartalsstatistik efter 60 dagar. Kanada publicerar BNP-utvecklingen månadsvis efter ca 60 dagar. Nya Zeeland har däremot en avsevärt senare publicering än Sverige.

Modeller för en uppsnabbning av nationalräkenskaperna

Det finns olika möjliga ansatser eller kombinationer av ansatser för att uppnå en uppsnabbning av de svenska kvartalsräkenskaperna. Med utgångspunkt från nuvarande ordinarie kvartalsberäkningar kan möjligheterna till uppsnabbning prövas med hjälp av snabbare primärstatistik, nya alternativa informationskällor, estimeringsteknik etc. En annan utgångspunkt är att utgå från beräkningsmetoderna för den snabbversion för andra kvartalet som publiceras efter knappt 40 dagar. En utveckling av aktivitetsindex till en BNP-indikator som publiceras kvartalsvis med kort tidseftersläpning är ytterligare en modell.

Möjligheterna att utveckla aktivitetsindex till en snabbindikator för BNP-tillväxten diskuteras närmare i avsnitt 6.6. De studier som redovisas och diskuteras i avsnittet visar att det kan finnas förutsättningar att etablera en BNP-indikator, som med relativt god tillförlitlighet visar kvartalsutvecklingen redan i anslutning till kvartalsskiftet och inom 30 dagar efter detsamma. Det behövs emellertid ytterligare studier och tester innan mer definitiva slutsatser kan dras. Etablerandet av en sådan indikator kan vara en (del)lösning på behovet av riktigt snabb information om BNP-utvecklingen. Det bör noteras att en sådan indikator enbart skulle ge en skattning av

BNP-utvecklingen och begränsad eller ingen information på lägre nivå.

Möjligheterna till en uppsnabbning av de ordinarie kvartalsräkenskaperna från ca 70 dagar (ca 86 dagar för andra kvartalet) till 40–45 dagar har studerats av SCB på uppdrag av Riksbanken1. Studien visar att en sådan uppsnabbning knappast är möjlig inom ramen för nuvarande beräkningsrutiner. Den visar också att begränsade åtgärder kan bidra till en måttlig uppsnabbning så att kvartalen ett, tre och fyra skulle kunna publiceras ca 65 dagar efter kvartalsskifte. Kvartal 2 skulle fortfarande komma avsevärt senare p.g.a. svårigheterna att få uppgiftslämnarna att lämna underlag i tid till primärstatistiken under semesterperioden.

En radikal uppsnabbning kräver en betydande uppsnabbning av viktig primärstatistik och ökad användning av estimering och modellanvändning när data saknas. Som framgår av avsnitt 7.5 finns uttalade planer på att snabba upp viktiga korttidsindikatorer på EU- nivå. Det är en strävan som SCB avser att följa när det gäller den svenska nationella statistiken. Metoder och erfarenheter avseende estimering och modellanvändning när dataunderlag saknas för hela beräkningsperioden finns i andra länder, inte minst i USA.

Med en ambition att i ett första steg ta fram kvartalsräkenskaper 40–45 dagar efter kvartalsskifte, dvs. i enlighet med PEEI-kraven, förefaller det lämpligaste och snabbaste angreppssättet vara att utgå från produktionen av snabbversionen för andra kvartalet och undersöka om dessa beräkningsrutiner kan tillämpas även för övriga kvartal. Den ovannämnda studien omfattar även möjligheterna att producera en snabbversion för samtliga kvartal. Vidare bör viktiga förbättringar i underlag och beräkningsrutiner identifieras för att uppnå så god kvalitet som möjligt.

I några fall baseras beräkningarna på källor som enbart tas fram inför snabbversionen. Det gäller Ekonomistyrningsverkets (ESV) specialbearbetning av statens inkomster och utgifter, Konjunkturinstitutets (KI) prognos för industriproduktionen och Jordbruksverkets prognos över jordbruksproduktionen. Det bör vara möjligt att ta fram motsvarande underlag även för övriga kvartal. I övrigt finns snabbversionens underlag tillgängligt även för övriga kvartal. Det torde därmed finnas möjligheter att inom en relativt nära framtid producera en snabbversion för samtliga kvartal.

1 En förstudie över möjligheterna att snabba upp de kvartalsvisa nationalräkenskaperna, SCB dec. 2001.

Det finns dock några andra viktiga aspekter som måste uppmärksammas. För att uppnå en bra och jämn kvalitet i statistiken bör tillgången till primärdata förbättras samt metoder för estimering m.m. utvecklas när data fattas. Även datasystemet måste förbättras. Nuvarande Excel-system saknar viktiga funktioner och kan inte betraktas som en stabil och säker miljö för en löpande produktion. Slutligen är en utbyggnad av statistiken också beroende av resurser.

Tillgången till primärdata kan förbättras dels genom att viktiga statistikkällor snabbas upp, dels genom att ny statistik introduceras. Möjligheterna att använda alternativa redan existerande källor bör också prövas. Uppsnabbningen av ekonomiska indikatorer diskuteras i avsnitt 7.5. Etablerandet av PEEI innebär ur svensk synpunkt snabbare statistik för bl.a. industriproduktion, byggproduktion, omsättning i detaljhandeln och utrikeshandeln med varor. För detaljhandeln gäller att statistiken kommer att snabbas upp redan 2003 och tas fram ca 28 dagar efter månadsskifte. Inom vissa andra områden kan primärstatistiken också erhållas snabbare än i dag eftersom färdigställandet av statistiken har anpassats till nationalräkenskapernas nuvarande behov.

I avsnitt 7.2 behandlas frågan om behovet av ny statistik på ett antal områden. Där diskuteras bl.a. behovet av utförligare statistik för tjänstenäringarna. Snabba indikatorer avseende produktion, leveranser, order och kapacitetsutnyttjande är statistik som kan tillkomma. Utvecklandet av nya tjänsteprisindexar innebär också en förbättring, både kvalitativt och tidsmässigt. Nationalräkenskaperna beräknar i dag löneindexar baserade på den kortperiodiska lönestatistiken, som är tillgänglig ca 60 dagar efter kvartalets utgång. De nya prisindexarna enligt internationellt godkända metoder kommer att vara tillgängliga senast efter 45 dagar. Förslag om korttidsindikatorer för tjänster diskuteras också inom EU.

Även om ESV kan förse SCB med specialbearbetningar av statens inkomster och utgifter är kvaliteten i dessa siffror, även i de ordinarie siffrorna, mycket bristfällig. Revideringarna är stora och tillförlitligheten måste höjas. SCB och ESV har gemensamt diskuterat olika möjligheter att förbättra underlaget. En idé har varit att föreslå att kvartalsbokslut införs, åtminstone för vissa myndigheter. Ett annat område där en uppsnabbning vore värdefull, inte bara för nationalräkenskaperna, är momsstatistiken.

Många användare har, samtidigt som man önskat snabbare kvartalsräkenskaper, anfört att man inte vill se någon försämring i tillförlitligheten. Snabbversionen för andra kvartalet har tagits fram

sedan 1995. Utfallen jämfört med respektive ordinarie utfall har för BNP avvikit med i genomsnitt 0,3 procentenheter. Den högsta avvikelsen uppgår till 0,7 procentenheter. För delkomponenterna varierar avvikelserna mer. De största avvikelserna visar statlig konsumtion och fasta bruttoinvesteringar.

En snabbversion av kvartalsberäkningarna på det sätt som beräkningarna utförs i dag skulle således inte ge lika stor tillförlitlighet som de nuvarande 70-dagarsversionerna. Det är därför viktigt att de möjligheter som beskrivits ovan att förbättra beräkningarna kommer till stånd. Ett genomförande av en snabbversion av kvartalsräkenskaperna bör också åtföljas av en utförlig kvalitetsbeskrivning av statistiken. Samtidigt bör en snabbversion av kvartalsräkenskaperna ses som en ny produkt som är ett komplement till senare, mer tillförlitliga versioner.

Avslutande kommentarer

Det finns en stark efterfrågan på snabbare information om BNPutvecklingen. Behoven från svenska användare och kraven på EU/ EMU-nivå förstärker varandra. Snabbheten i de amerikanska nationalräkenskaperna, som tas fram i en första version redan efter 25–30 dagar, utgör ett mål på längre sikt för det europeiska statistiska systemet och för Sverige. För en utförlig, men samtidigt snabb, redovisning av nationalräkenskaperna kan en utveckling av nuvarande snabbversion för andra kvartalet vara en modell. En sådan lösning förutsätter att dataunderlaget successivt förbättras och snabbas upp samtidigt som nya metoder för estimering etc. prövas. Med en tydlig kvalitetsdeklaration kan sådana beräkningar införas relativt snabbt och successivt förbättras. En utveckling av aktivitetsindex till en snabb BNP-indikator kan också vara en möjlighet att på relativt kort sikt kunna få fram information om BNPutvecklingen.

6.8. Den svarta ekonomin

Det som brukar kallas svart ekonomi är uppenbart en mycket besvärande företeelse i moderna välfärdssamhällen, både genom skatteundandragande och genom den snedvridning av konkurrensförhållanden som detta innebär. I fokus här är emellertid de kvalitets-

problem som uppkommer i statistik över ekonomi och sysselsättning, genom att verksamheter som är dolda inte kommer att avspeglas i statistiken, som därför i kanske många fall kan bli missvisande. En av utredningens uppgifter är enligt direktiven att analysera krav på primärstatistiken, i första hand som underlag till nationalräkenskaperna, vilket bl.a. inkluderar den dolda ekonomin. Denna uppgift behandlas i föreliggande avsnitt, som bygger på ett arbete som en tidigare chef för nationalräkenskaperna, Åke Tengblad, har utfört för utredningen. Han har även utarbetat en bilaga om den svarta ekonomin till utredningen. Avsnittet inleds med en översikt av olika sätt att beräkna den svarta ekonomin som är hämtat från Skattebasutredningens betänkande.1

Olika metoder att beräkna svart ekonomi

Det har gjorts många försök, med olika metoder, att mäta hur stor den svarta ekonomin är. Det har blivit allt viktigare på senare tid då en del av EU-avgiften baseras på bruttonationalinkomsten (BNI). För detta syfte är det viktigaste att svart ekonomi inkluderas i beräkningarna av bruttonationalprodukten (BNP) och inte nödvändigtvis att beräkna svart ekonomi som en andel av BNP. Sättet att mäta brukar delas in i indirekta och direkta metoder.

1 SOU 2002: 47 Våra skatter? Betänkande Från Skattebasutredningen, kapitel 8 ”Beräkning av den svarta ekonomin”.

Tabell 6.4. Översikt över indirekta och direkta metoder att beräkna den svarta ekonomin

Indikation på Underlag m.m.

Indirekta metoder

Disponibelinkomstmetoden Svarta arbets-

ersättningar

För hushållssektorn i NR jämförs inkomstanvändningen för konsumtion och sparande med de inkomster som redovisas till beskattning.

BNP-metoden Svarta arbets-

ersättningar

Jämförelse av BNP mätt från användningssidan med BNP från inkomstsidan.

Disponibel inkomst och utgiftsstruktur (mikrodata)

Underrapporterade inkomster från utlandet

Hushållsbudgetundersökningar. Jämförelse mellan inkomster och utgiftsstruktur för olika kategorier av hushåll.

Skattebasmetoden Dolda inkomster

från utlandet

Inkomstskattebasen jämförs med konsumtionsskattebasen

Restposten i finansräkenskaperna

Hushållens dolda tillgångar i utlandet

Över åren ackumulerat sparande som inte fångas upp i rapporteringen från finansiella institutioner m.m.

Momsdiskrepansen Fusk med momsredovisningen

Teoretiskt beräknad moms enligt NR:s input-output-modeller jämfört med faktiskt redovisas moms

Monetära metoder Dolda aktiviteter som betalas med kontanter

Utvecklingen av kontantanvändningen. Beräkning av ett ”överskott” av kontanter som inte förefaller kunna förklaras med normala aktiviteter.

Direkta metoder

Intervjuer

Främst inriktat på svartarbete

Enkäter, intervjuer

Skatteförvaltningens kontroller

Slumpmässiga revisioner/ kontroller där resultatet systematiseras så att slutsatser kan dras om helheten.

Källa:SOU 2002:47Våra skatter? Betänkande från Skattebasutredningen

Indirekta metoder bygger på att man jämför befintlig statistik på ett sådant sätt att man kan dra slutsatser om omfattningen av svart verksamhet. Direkta metoder innebär att man försöker mäta om-

fattningen genom olika undersökningar. Fördelen med de direkta metoderna är att man kan få grepp om den svarta sektorns struktur, t.ex. fördelning på branscher.

Disponibelinkomstmetoden och BNP-metoden bygger på att jämföra de inkomster hushållen använder för konsumtion och sparande med vad som rapporteras på kontrolluppgifter m.m. och i företagens bokföring. Skillnaden kan, bortsett från statistiska osäkerheter, tolkas som en residual motsvarande hushållens deklarerade inkomster. BNP-metoden har använts av Åke Tengblad för att beräkna den svarta sektorn i ekonomin och metoden beskrivs närmare i ett avsnitt nedan.

Riksbanken studerar hur mycket av kontantanvändningen som kan förklaras med normala köptransaktioner och kassahållning hos hushåll och företag och hur mycket som har andra orsaker. Mängden kontanter i förhållande till BNP har stadigt minskat de senaste 50 åren, i Sverige såväl som i andra industriländer. De senaste åren har emellertid trenden brutits och kontanthållningen i relation till BNP har ökat något. År 1999 uppgick utestående kontanter i svensk valuta till 78 miljarder kr eller ca 4 procent av BNP. Normala köptransaktioner och kassahållning uppskattas totalt till 27 miljarder kr. Den icke förklarade residualen uppgår således till 51 miljarder kr eller 65 procent av den totala kontantmängden. Den icke förklarade kontantanvändningen har ökat under 1990-talet.

Det finns också s.k. monetära metoder som används för att skatta den dolda ekonomin. Dold ekonomi är ett vidare begrepp än svarta sektorn och inkluderar även illegala aktiviteter. Metoderna bygger på data som är förhållandevis lättillgängliga för många länder och under långa perioder. De monetära metoderna utgår från att kontanter är det huvudsakliga betalningsmedel för transaktioner som skall döljas. Vidare antas att omloppshastigheten på pengar är densamma i den vita och den dolda ekonomin. I metoden beräknas ett slags överskott på kontantmedel, som inte förefaller kunna förklaras med normala, öppet redovisade transaktioner. Utvecklingen av detta överskott över tiden antas ge en bild av utvecklingen av den dolda ekonomin. För kalkylerna krävs att man bestämmer ett basår då den dolda ekonomin antas vara försumbar.

Trots att de monetära metoderna bygger på antagandet att den dolda ekonomin i utgångsläget kan negligeras visar de mycket höga tal för de år som ligger i slutet av mätperioden. För de nordiska länderna uppskattas den dolda sektorn till närmare 20 procent av BNP under andra hälften av 1990-talet, medan Österrike, USA och

Schweiz ligger runt 9 procent. Enligt Skattebasutredningen1 är svagheten med de monetära metoderna att de bygger på schablonartade antaganden som är tveksamma. Efterfrågan på olika betalningsmedel har en rad andra bestämningsfaktorer och det är tveksamt om efterfrågan på kontanter direkt avspeglar den dolda ekonomin. Resultaten av kalkylerna ter sig inte heller rimliga, menar man.

Studier av svart ekonomi internationellt visar att den svarta ekonomin ligger på mellan 3 och 5 procent av BNP i Norden och Västeuropa, medan den är väsentligen högre i Sydeuropa.

Den svarta ekonomin i nationalräkenskaperna – BNP-metoden

Nationalräkenskaperna (NR) avser att ge en fullständig bokföring av ekonomiska transaktioner för alla aktörer i samhället och skall i princip även täcka den svarta ekonomin. NR bygger i mycket stor omfattning på den ekonomiska statistiken, men även statistiken över sysselsättning berörs både som beräkningsunderlag och för tabellredovisning. NR påverkas negativt av de brister som vidlåder statistiken till följd av svart ekonomisk aktivitet. Ambitionen är dock att så långt möjligt korrigera dessa brister, något som också sker med varierande framgång i olika delar av beräkningarna.

I NR arbetar man både med beräkningar som avspeglar olika utgifter, t.ex. konsumtion och investering, och med beräkningar som redovisar produktion och inkomster. Incitamenten till undandragande gäller främst inkomster, medan utgifter för slutlig användning oftast kan antas vara mer korrekt återgivna. Utsikterna att fånga in den svarta ekonomin är sålunda förhållandevis gynnsamma i beräkningarna över utgifterna medan problemen i stället uppstår när det gäller att komplettera produktions- och inkomstberäkningarna så att även de på ett så korrekt sätt som möjligt avspeglar den svarta ekonomin.

Den del av ekonomin som kännetecknas av skatteundandragande brukar betecknas som informell ekonomi. Denna täcker både svart ekonomi och illegal ekonomisk aktivitet, t.ex. hembränning, prostitution och knarkhandel, men där ingår även fusk med avdrag och redovisning av t.ex. ränteinkomster och reavinster. Här behandlas endast den svarta ekonomin.

1SOU 2002:47Våra skatter? Betänkande från Skattebasutredningen.

Med svart ekonomi avses i det följande:

1. Försäljning vid sidan av bokföringen i legala registrerade företag – underrapportering.

2. Inkomstuttag från registrerade företag med hjälp av fingerade fakturor.

3. Ej redovisade naturaförmåner för företagens anställda

4. Ej redovisade naturaförmåner för personliga företagare.

5. Försäljning och inkomstuttag från legal verksamhet i ej registrerade företag.

Inom Eurostat utreds f.n. problemen med att i nationalräkenskaperna också inkludera försäljning och inkomstuttag från illegal verksamhet. Denna typ av verksamhet är dock tillsvidare utanför NR:s produktionsavgränsning och behandlas inte här.

Försäljning vid sidan av bokföringen och inkomstuttag genom fingerade fakturor ger ett kassaflöde som kan användas för att avlöna svart arbetskraft och/eller för att tas ut direkt av ägaren. Detta innebär att de registrerade företagen felrapporterar sin verksamhet till både statistik- och skattemyndigheter.

NR och dess beräkningar av bruttonationalprodukten (BNP) och bruttonationalinkomsten (BNI) används inte bara för ekonomisk analys utan är också ett av underlagen för fastställande av bidrag till internationella organisationer. Speciellt viktigt i detta sammanhang är bidraget till EU, vilket bl.a. baseras på respektive lands uppgifter om BNI. Eftersom bidraget är en betydande inkomstkälla för EU kräver man god kvalitet i dessa uppgifter, inte minst så att de skall vara rättvisande och jämförbara ifråga om svart ekonomisk aktivitet, trots att denna kan vara av olika betydelse i olika medlemsländer.

Sedan Sveriges EU-inträde har man därför inom SCB lagt ner mycket arbete på förbättrade statistikunderlag och beräkningsmetoder, vilket har skett i enlighet med krav som fastlagts av Eurostat. Att dessa krav följs bevakas av den s.k. BNI-kommittén, bl.a. med hjälp av en omfattande och enhetligt utformad dokumentation över statistikunderlag och metoder för beräkningarna.

Det är beräkningarna från utgiftssidan som är avgörande för de nivåer och utvecklingstal som i NR erhålls för BNP och BNI. En betydande del av utgifterna avser hushållens konsumtionsutgifter, där statistikunderlag föreligger genom bl.a. urvalsundersökningen

hushållsbudgetundersökningen (HBS). Denna statistik används i stor utsträckning av NR som referens och för nivåbestämning. På många områden finns emellertid mer tillförlitligt underlag som då hellre används. Där HBS används är den osäkerhet som uppkommer till följd av de små urvalen och de betydande bortfallen besvärande. Eftersom HBS fr.o.m. 1999 görs årligen kommer man dock att kunna reducera osäkerheten på detaljnivå genom att beräkna genomsnitt av flera årgångar. När NR inför detta nya underlag kan det få betydelse för den bild man där implicit kan erhålla av omfattningen av den svarta ekonomin.

En bra statistik över bruttoinvesteringar är också viktig för att få en bra bild av de totala utgifterna. Särskilt gäller det byggnader och anläggningar. I kombination med uppgifter om underhåll och reparation av byggnader och anläggningar går det nämligen också att implicit spåra hur stor del av svart ekonomi som berör denna bransch. Liksom för konsumtionen är sålunda en fortlöpande statistikförbättring – trots att den sker främst med andra syften än att mäta svart ekonomi – betydelsefull för att bestämma nivån på den svarta ekonomin.

Det finns inga invändningar från EU om att nu föreliggande NR skulle vara otillräckliga när det gäller att få med den svarta ekonomin. De finns dock några kvarstående reservationer, som har åtgärdats av NR men ännu inte lyfts bort av EU. De invändningar man kan ha avser mera hur svart ekonomi behandlas inom beräkningarna över produktion och inkomster och det är också där som särskilda insatser och förbättrat underlag för att mäta svart ekonomi skulle kunna bli betydelsefulla.

Omfattningen av den svarta ekonomin enligt nationalräkenskaperna bestäms genom att jämföra beräkningar av BNP beräknad från utgiftssidan med den bild av vit ekonomi som erhålls i beräkningarna från inkomstsidan. Skillnaden ligger i nuvarande NR i storleksordningen 5 procent av BNP. Svart ekonomi kunde sålunda för 2000 beräknas uppgå till 108,1 miljarder kronor. Av dessa har 13,6 mdr kr genom överslagsmässiga beräkningar allokerats till löner medan resterande 94,5 mdr skulle avse s.k. svart sammansatt förvärvsinkomst. Detta skulle sålunda motsvara vad som i registrerade personliga företag tas ut av ägaren genom underrapporterad försäljning/ överrapporterade kostnader och oredovisade naturaförmåner samt vad som erhålls som inkomst i oregistrerade företag.

Tabell 6.5. Den svarta ekonomins omfattning

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000

Svart ekonomi, mdr kr

79,8 88,1 93,7 92,3 96,6 99,6 104,3 108,1

Andel av BNP, procent

5,2 5,3 5,3 5,1 5,1 5,0 5,0 4,9

Den bild av svart ekonomi som framgår ovan förutsätter att både utgifter och vita inkomster är korrekt estimerade. Det finns som tidigare anförts anledning att anta att utgiftsberäkningarna har en relativt god kvalitet, medan det däremot finns en högre grad av osäkerhet och luckor i beräkningarna över inkomsterna. Dessa senare är besvärande inte bara för allokeringen av den svarta ekonomin till olika branscher och företagstyper utan också då det gäller att bestämma dess storlek.

Som visas i avsnitt 5 i bilaga 8 är bilden av svart ekonomi i nuvarande NR osäker vad gäller dess fördelning på företagstyp och bransch. Sålunda redovisas i inkomstberäkningarna restposter som sammanlagt innebär att svart ekonomi 1996 uppgick till 74 miljarder kronor (efter revidering i december 2002 92,3 mdr kr), medan man i produktionsberäkningarna bara har beaktat ca 19 mdr kr i form av explicita tillägg. Resterande belopp, 55 mdr kr, skulle alltså vara implicit beaktade i produktionsberäkningarna, något som dock inte kunnat spåras vare sig när det gäller branschtillhörighet eller företagstyp. När så skett måste de implicita och explicita tilläggen kunna återfinnas på kostnadssidan som tillägg till löner eller sammansatt förvärvsinkomst. De tillägg för svarta löner som gjorts, trots att tillägg till produktionsvärdet saknas, måste tolkas så att de avser fingerade fakturor/naturaförmåner som företagen felaktigt bokfört som annat än arbetskraftskostnad. Beräkningarna bygger dock inte på ett sådant övervägande.

Metoder för att förbättra redovisningen av svart ekonomi i NR

Den strategi för att förbättra redovisningen i NR avseende både svart och vit ekonomi som förefaller lämpligast har följande inslag:

a) Förbättrade beräkningar för vit ekonomi för ett benchmarkår,

så att man kan dela upp förädlingsvärdet i varje bransch på olika företagstyper, bl.a. med särskiljande mellan större bolag, mindre bolag och personliga företag. Så bör ske också för löner, driftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst.

b) Beräkning av justeringar för svart ekonomi inom varje bransch,

företagstyp och förädlingsvärdekomponent. Detta kan ske dels genom att för benchmarkåret jämföra med produktionsberäkningarna, dels genom att de skillnader som då framkommer valideras med hjälp av den typ av informations underlag som föreslås nedan.

Det bör vara möjligt att med stöd av den utbyggda statistik över företagens räkenskaper som föreligger för de senaste åren åstadkomma renodlade beräkningar över vit ekonomi av den typ som nämnts under a). Det bör då också vara möjligt att redovisa de justeringar som explicit och implicit görs för att täcka in svart ekonomi enligt b). Nedan redogörs för hur underlag för att validera dessa skulle kunna komma till stånd.

Det finns i huvudsak fyra metoder med hjälp av vilka validering och vid behov korrigering av NR:s beräkningar med hänsyn till svart ekonomi skulle kunna ske. En metod går ut på att utnyttja taxeringsrevisioner för att mäta underrapporteringen hos de registrerade företagen. Den typ av problem man med denna metod ställts inför i Frankrike har beskrivits i avsnitt 4 i bilaga 8. Det kan dock befaras att en liknande grundlig behandling för svensk del inte är realistisk. I stället skulle arbetet inriktas på att utnyttja punktvisa undersökningar och expertbedömningar som RSV skulle kunna bidra med.

Vid utnyttjandet av material från taxeringsrevisioner ställs man, bortsett från alla andra svårigheter, inför problemet att skilja mellan fel som avser svart ekonomi och fel som avser den övriga informella ekonomin, jfr avsnitt 3 i bilaga 8. Vidare bör man för att undvika dubbelräkningar gentemot andra metoder att mäta svart ekonomi kunna skilja mellan underrapportering/fingerade fakturor och oredovisade naturaförmåner. En uppdelning borde också göras mellan

ägarform, så att aktiebolag och ekonomiska föreningar kan särskiljas från personliga företag. Önskvärt är också att skilja mellan stora, medelstora och små bolag.

En annan metod är att genom väl övervägda intervjuformer ställa frågor om intervjupersonen utfört svartarbete och i vilken omfattning detta i så fall skett. Sådana undersökningar har använts sedan länge i Danmark. Som framgår av avsnitt 4 i bilaga 8 gjordes av RRV en sådan undersökning även i Sverige 1997. Denna tydde på att svart arbetstid utgjorde ca 2,5 procent av all arbetstid. Eftersom den genomsnittliga timlönen då angavs till 112 kr uppgick värdet av svartarbetet – omräknat till 1996 års nivå – till ca 17 mdr kr, varav 14 mdr kr avsåg anställda. Detta motsvarar dock bara ca 1 procent av BNP.

Intervjuundersökningar kan antas vara ett lämpligt instrument för att mäta förekomsten av svarta arbetskraftsinsatser hos anställda i registrerad verksamhet och värdering i monetära termer är sålunda också möjlig. I förhållande till denna avgränsning ger de emellertid dels undertäckning genom att oredovisade naturaförmåner sannolikt ej kommer med, dels övertäckning genom att man också får med arbetsinsatser i oregistrerade företag.

Det finns emellertid en tredje metod i form av modellberäkningar baserade på inkomster och utgifter i undersökningen hushållsbudgetundersökningen (HBS). En sådan beräkning gjordes för 1988 och beskrivs också i avsnitt 4 i bilaga 8. På basis av denna kan man beräkna de undandragna intäkterna för egenföretagare i registrerade personliga företag till 35 procent av intäkterna, vilket applicerat på 1996 skulle motsvara 10 mdr kr.

Det finns sannolikt underrapportering inte bara hos personliga företag utan även i mindre bolag, t.ex. fåmansbolag. Dessa skulle därför behöva mätas genom modellberäkningar, liknande de som gjorts för personliga företag.

Det är dock bara de registrerade företagen som kan täckas in med denna ansats. De oregistrerade företagen kan som anförts istället antas implicit att komma med genom intervjuansatsen.

Som fjärde metod skulle beräkningar över basen för oregistrerat företagande kunna göras genom att klassificera antalet anställda efter bransch eller yrke, välja ut sådana branscher och yrken där oregistrerad verksamhet kan bedömas betydande samt i dessa fall redovisa arbetstimmar utförda i form av bisysslor. Sådana beräkningar har utförts i Österrike, jfr avsnitt 4 i bilaga 8. Det finns för svensk del underlag för detta i AKU. Bisysslor avser dock inte

enbart oregistrerat företagande utan där ingår också arbeten inom den vita sektorn. Å andra sidan är det inte säkert att all oregistrerad verksamhet avspeglas i AKU. Basberäkningarna är därför bara användbara i de branscher/yrkeskategorier där dessa båda ”felfaktorer” kan negligeras eller antas i stort sett uppväga varandra.

Förutsatt att undertäckningen i registrerade företag med hjälp av de fyra ovannämnda metoderna kan kartläggas på ett någorlunda tillförlitligt sätt, så kan också den del som avser oregistrerad verksamhet bestämmas residualt mot NR-totalen enligt b) ovan. Denna kan sedan lättare allokeras till branscher med hjälp av fördelning och omfattning av bisysslor enligt basberäkningarna. Det kan givetvis också göras rimlighetsbedömningar över den svarta ekonomins omfattning och dess fördelning på registrerade och oregistrerade företag.

Ett projekt för att åstadkomma förbättrade beräkningar över svart ekonomi skulle enligt ovan bestå av följande delprojekt:

1. Beräkningar av vit ekonomi med de uppdelningar på företagstyper och branscher som anförts ovan.

2. Fördjupat samarbete med RSV, för att utröna möjligheter att utnyttja undersökningar och erfarenheter som görs i arbetet med taxeringsrevisioner.

3. Intervjuundersökningar intermittent – t.ex. vart tredje år – för att kartlägga omfattningen och strukturen av arbetskraftsinsatser på den svarta arbetsmarknaden för i första hand anställda.

4. Modellberäkningar baserade på HUT för att mäta underrapportering av intäkter för registrerade personliga företag och mindre aktiebolag.

5. Framtagning med stöd av AKU av en bas för oregistrerad företagsverksamhet, med fördelningar på branscher och yrkesgrupper.

Punkterna 1, 2, och 5 skulle kunna tillgodoses genom att personal på NR helt eller delvis avlastas från beräkningsansvar, med uppgifter enligt ovan samt dessutom med möjlighet att följa metodutveckling hos andra länder inom detta område. Vederbörande skulle också verka som användare/förmedlare av den information som erhålles genom punkt 3 och 4 Dessa förefaller mera vara lämpliga uppgifter för ämnes- respektive metodstatistiker.

Ingen av dessa delprojekt kan antas var för sig ge en bra bild av svart ekonomi utan de måste användas var och en på sitt område och helst utformas så att de kompletterar varandra. Detta är sannolikt förenat med många problem. De måste dessutom anlitas med insikten att en målsättning att erhålla beräkningar som är lika ”heltäckande” som i NR inte är realistisk. Det gäller snarare att söka erhålla information som kan vara underlag för tumregelbetonade justeringar av uppgifterna i den ekonomiska statistiken. Sådana justeringar torde vara betydligt bättre än nuvarande beräkningar i NR, vilka snarast har karaktären av en restpost mellan utgifts- och inkomstberäkningarna.

6.9. Nämnd för nationalräkenskaperna

En fråga som har aktualiserats under utredningens arbete är om det borde inrättas en nämnd för nationalräkenskaperna. Det har gjorts mot bakgrund av den rätt omfattande kritik av nationalräkenskaperna som framkom i utredningens kartläggning av användarnas syn på den ekonomiska statistiken, de positiva erfarenheter av främst nämnden för konsumentprisindex (KPI) när det gäller att skapa förtroende för särskilt betydelsefull ekonomisk statistik och att nämnder av detta slag förekommer i andra länder, t.ex. Kanada.

Som en bakgrund till utredningens överväganden och förslag redovisas i detta avsnitt hur två liknande nämnder vid SCB är uppbyggda, vilka uppgifter de har och erfarenheterna av deras verksamhet.

SCB har två nämnder: nämnden för konsumentprisindex (KPI) respektive nämnden för byggnadsindex. Nämnderna skall behandla frågor av principiell natur rörande metoderna för beräkningar för respektive index och främja en utveckling av metoderna. Nämnderna, deras uppgifter, sammansättning m.m. står inskrivna i SCB:s instruktion, se appendix.

Nämnden för KPI har en ordförande och sju ledamöter. Nämnden för byggnadsindex har förutom ordföranden nio ledamöter. För varje ledamot finns en ersättare. Ordförande, ledamöter och ersättare förordnas på högst tre år. I KPI-nämnden utser regeringen en ledamot. Övriga ledamöter utses av SCB, varav en efter förslag från Konjunkturinstitutet, en efter förslag från Riksbanken samt en efter förslag från Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. För

nämnden för byggnadsindex ger Boverket och sju intresseorganisationer förslag på ledamöter.

Ledamöterna beslutar om ärenden efter föredragning. Besluten kan inte överklagas. KPI-nämnden träffas fyra gånger om året och byggnadsindexnämnden en till två gånger om året. Nämnderna är en faktor som ger ökad kvalitet i statistikprodukterna. De bidrar till att statistiken får acceptans och förtroende. KPI-nämnden används även som rådgivande organ för andra prisindex, t.ex. producentprisindex. Frågorna i dagordningen delas upp efter huruvida nämnden skall besluta, diskutera eller informeras. Nämnden diskuterar även arbetsplaner på respektive område. Även om nämnden har beslutsrätt så kan bristande resurser göra att införandet av besluten måste skjutas på framtiden.

Erfarenheterna av nämnderna och deras verksamhet är mycket positiva. Utredningen om konsumentprisindex1 menade att KPInämnden fungerar väl. År 1988 övergick nämnden från att vara en partssammansatt nämnd till att vara en expertnämnd. På förslag från utredningen om konsumentprisindex tillsattes år 2002 en extra ledamot på förslag av Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket.

En svaghet med nämnderna är att oenighet om metoderna ibland försenar utvecklingen av index. Nämnderna har av tradition strävat efter enighet för att få så stor tilltro till indexberäkningarna som möjligt, vilket i principiella frågor där det finns olika uppfattningar ibland har lett till att man inte har kunnat fatta beslut om ändringar i metoderna.

Vidare kan konstruktionen med en nämnd som har beslutanderätt över en myndighet vara tveksam ur formell synvinkel. Denna fråga har bl.a. diskuterats med företrädare för Internationella valutafonden (IMF) vid deras granskning av svensk ekonomisk statistik, dock utan att det resulterade i någon skriftlig kommentar i deras slutrapport. Statistics Canada har en rådgivande nämnd för nationalräkenskaperna, där de viktigaste användarna är representerade.

1SOU 1999:124Konsumentprisindex.

6.10. Övriga förbättringar av nationalräkenskaperna

Utöver de områden utredningen fått i uppdrag att se över och de områden som utredningen funnit särskilt angelägna att förbättra, har utredningen under arbetets gång funnit ett antal övriga behov av förbättringar som rör nationalräkenskaperna. Det handlar exempelvis om hur samarbetet mellan primärstatistiken och nationalräkenskaperna organiseras, om samordning av statistik om produktion, löner och sysselsättning, om ökad samordning mellan NR och finansräkenskaperna m.m. Utredningen noterar att SCB redan inlett arbete med förbättringar som rör nationalräkenskaperna, som redovisas i följande avsnitt. Därutöver redovisas behov av ytterligare förbättringar på angränsande områden.

Behov av ökad samordning av statistik

I utredningens första betänkande (SOU 2001:34) pekar många användare på behovet av förbättrad jämförbarhet och konsistens mellan statistikprodukter. Flera anser att SCB borde arbeta mer med jämförelser och konsistensprövning samt göra mer för att förklara skillnader mellan statistikprodukter.

Nationalräkenskaperna och primärstatistiken är ofta inte jämförbara. Det är svårt för användare att veta vilken källa som har använts och vilka korrigeringar som har gjorts. Även mellan olika primärkällor, som i princip skall visa samma sak, råder bristande jämförbarhet. Därför är det angeläget att den avstämning som sker av nationalräkenskaperna fungerar som en konsistensprövare med återrapportering till primärstatistiken.

Det är ett problem att olika källor för variabler, som har ett nära samband, ändå ger olika resultat. Det gäller exempelvis sysselsättning och löner. Sysselsättningen mäts både från arbetstagarsidan och arbetsgivarsidan. Mätningarna har visat stora skillnader, samtidigt som användarna saknat förklaringar till skillnaderna.

Konjunkturinstitutet påpekar att vissa tjänstebranscher i nationalräkenskaperna uppvisar en negativ produktivitetsutveckling, vilket inte verkar rimligt. Produktivitetsberäkningarna visar härmed tecken på inkonsistens mellan produktion och sysselsättning.

Företrädare för Medlingsinstitutet föreslår att SCB undersöker förändringar av arbetstider i olika sektorer, bl.a. för att få bättre mått på produktivitetsutvecklingen. Vidare föreslås att SCB gör

systematiska jämförelser mellan lönesummestatistiken och produktivitetsutvecklingen. Det vore ett sätt att upptäcka eventuella inkonsistenser. Ett annat sätt vore att jämföra arbetade timmar enligt arbetskraftsundersökningarna, antal sysselsatta enligt den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken samt arbetade timmar enligt den kortperiodiska lönestatistiken.

Mot bakgrund av användarnas synpunkter startade sommaren 2002 avdelningen för ekonomisk statistik ett projekt, med syftet att studera relationen mellan produktions-, sysselsättnings- och lönestatistik med avseende på jämförbarhet. Projektet skall resultera i förslag på hur jämförbarheten skulle kunna förbättras. Dessutom skall effekter av skillnader i definitioner och mätmetoder beräknas och kvantifieras. Projektet skall särskilt prioritera frågor av betydelse för användningen av de olika statistikkällorna i nationalräkenskaperna. Projektet beräknas pågå till slutet av 2003.

Behov av ökad samordning på fler områden

Det finns behov av ökad samordning och konsistensprövning på fler områden, exempelvis vad gäller finansräkenskaperna och nationalräkenskaperna. SCB startade därför i början av 2002 ett projekt för att analysera konsistensproblem vad gäller beräkningarna av det finansiella sparandet. Projektet leds av Bo Bergman vid avdelningen för ekonomisk statistik och dess analysfunktion.

I nationalräkenskaperna beräknas det finansiella sparandet realt, som skillnaden mellan inkomster och utgifter, medan det i finansräkenskaperna (FiR) beräknas som skillnaden mellan transaktioner i finansiella tillgångar och skulder. Beräkningarna görs för de institutionella sektorerna i ekonomin i NR på årsbasis medan FiR gör både års- och kvartalsvisa beräkningar. Resultaten skiljer sig tidvis avsevärt från varandra. Skillnader finns i alla sektorer, men de är nu störst vad gäller det svenska finansiella sparandet mot utlandet, som återspeglar restposten i Riksbankens betalningsbalansstatistik.

Problemet med bristande jämförbarhet mellan NR och FiR är inte nytt. Det har uppmärksammats och utretts flera gånger under de senaste decennierna. Som orsaker till diskrepanserna brukar anges avregleringar och strukturomvandlingar i näringslivet och under senare år framför allt globaliseringen av näringslivet.

Syftet med SCB:s nya projekt är att analysera vad diskrepanserna mellan NR: s och FiR:s beräkningar av finansiellt sparande kan

bero på. Dessutom är målsättningen att försöka hitta lösningar för att minska diskrepanserna och öka samordningen mellan NR och FiR. En viktig del av arbetet är att öka samarbetet mellan FiR, NR och andra områden inom SCB, men även mellan dem och externa experter, exempelvis experter på betalningsbalansstatistik vid Riksbanken.

Ett problem då det finansiella sparandet beräknas i NR:s s.k. sektorräkenskaper, (som visar BNP fördelad på inkomstkomponenter och sektorer i löpande priser och transfereringar mellan sektorer), är att företagens finansiella sparande beräknas som en restpost. Detta görs för att sektorräkenskaperna skall visa samma nivå på BNP som NR redovisar BNP från den s.k. utgiftssidan. Det innebär bland annat att fel och ofullständigheter i de övriga sektorerna (offentlig sektor, hushåll, finansiella företag och utlandet) får genomslag i företagssektorn. Det har medfört att företagsstatistiken inte utnyttjas på ett effektivt sätt för beräkningar av företagens finansiella sparande. Med andra ord skrivs ofta primärdata från företagsstatistiken över i NR, för att få beräkningarna att gå ihop med BNP från utgiftssidan. Företagsstatistiken borde i stället kunna användas på ett bättre sätt, för en ökad samordning och konsistensprövning mellan NR och FiR.

SCB har tagit fram ny företagsstatistik, som nu finns för åren 1997–2000, som skulle kunna användas på ett optimalare sätt i avstämningen mellan NR och finansräkenskaperna. Den nya statistiken täcker in alla icke-finansiella företag utom bostadsrättsföreningar.1

Vidare kan finansiellt sparande baserat på företagsekonomiska begrepp utifrån den nya företagsstatistiken beräknas från den reala och finansiella sidan utan diskrepanser. Det innebär bl.a. att man inte kan ändra uppgifter utan vidare. En revidering av exempelvis investeringarna måste åtföljas av en beloppsmässigt motsvarande korrigering på något annat ställe (i den reala eller finansiella beräkningen av finansiellt sparande), annars bryts sambandet mellan den reala och finansiella sidan.

Det är alltså önskvärt att företagssektorn i NR och FiR i högre grad kunde baseras på företagsstatistiken. Därmed skulle ett stabilare och mer trovärdigt underlag skapas, bl.a. för analyser av företagssektorns utveckling totalt och på branschnivå i NR och FiR.

SCB har inom ramen för den nya företagsstatistiken under senare år genomfört ett omfattande arbete med att ta fram s.k. nycklar

1 De finansiella företagen redovisas i finansinspektionens statistik.

mellan den nya företagsstatistikens koder och NR:s motsvarande. Resultatet är årliga tabeller uppdelade efter företag. Därmed har SCB skapat en god grund för en sektorräkenskap för icke-finansiella företag, dvs. där man kan följa gången från driftsöverskott, arbetskraftskostnader, förädlingsvärde, kapitalinkomster och transfereringar till sparande, investeringar och finansiella transaktioner.

En konsekvens av de i dag rudimentärt redovisade sektorräkenskaperna är att kapitalavkastning redovisas på en mycket aggregerad nivå i NR (kapitalinkomst, netto). Räntor och utdelningar är sammanslagna och för den icke-finansiella företagssektorn beräknas endast nettokostnad för räntor och utdelningar totalt. En mer detaljerad redovisning av kapitalavkastningen i nationalräkenskaperna skulle möjliggöra analyser av ränte- och utdelningsströmmar i den svenska ekonomin, dvs. hur räntor och utdelningar fördelar sig på olika sektorer i form av intäkter och kostnader. Det vore en fördel att kunna göra sådana analyser utifrån nationalräkenskaperna, eftersom det skulle möjliggöra en analys av sambandet mellan ränte- och utdelningsutvecklingen och tillväxten i olika delar av ekonomin. Därtill skulle tillgång på information om implicitavkastningen i nationalräkenskaperna (avkastning i förhållande till innehav av olika tillgångar och skulder) också vara värdefull.

Behov av ökat samarbete mellan NR och primärstatistiken

Det finns en etablerad och löpande dialog mellan NR och representanter för den primärstatistik som produceras av SCB. Utredningen har emellertid funnit att det finns behov av utökade kontakter mellan dem, vilket kommit fram under utredningens intervjuer med representanter från både NR och primärstatistiken. Utredningen har också sett exempel på hur motsvarande samarbete fungerar i andra länder, som resulterat i ett fruktbart utbyte av kunskap och information mellan nationalräkenskaper och primärstatistik.

Mot bakgrund av behoven av ett ökat samarbete startade SCB:s avdelning för ekonomisk statistik våren 2002 ett nytt projekt om statistikens samanvändbarhet inom ramen för NR. Syftet med projektet är att NR skall avlastas i arbetet med bearbetningar av primärstatistiken. Det skall göras genom en bättre anpassning av primärstatistiken till NR:s behov. Därmed behöver NR och primärstatistiken diskutera och klargöra hur NR-behoven på ett bättre

sätt skall mötas. Primärstatistiken behöver i det sammanhanget få en klarare bild av hur deras statistik används i NR. Arbetet är upplagt så att enskilda ämnesområden skall diskuteras för sig, exempelvis energi, bostäder, handelsmarginaler, sysselsättning och löner, produktion och export.

Utredningen ser emellertid ytterligare behov av ett ökat samarbete mellan NR och primärstatistiken, som skulle underlätta i NR:s löpande beräkningar av BNP.

I de nuvarande kvartalsvisa BNP-beräkningarna görs inom nationalräkenskaperna en bedömning av hur väl statistikunderlaget möter räkenskapernas definitioner och täckning. Den som är beräkningsansvarig för ett område gör den första analysen av de grunddata som skall användas i beräkningen. Förklaringar söks till avvikelser från erfarenhetsmässigt ”rimliga” förändringstal. Det görs om möjligt i samarbete med dem som är ansvariga för primärstatistiken. Kontakter med uppgiftslämnare, branschorganisationer eller liknande tas också i vissa fall.

Kvartalsberäkningarna sker emellertid under stark tidspress och det finns ett begränsat utrymme för diskussioner med primärstatistikansvariga m.fl. Den fullständiga bedömningen av BNP-beräkningen görs inte förrän alla delar har beräknats. Den slutliga bedömningen måste därför ofta göras under loppet av en dag, ibland under kortare tid. Några fördjupade undersökningar och diskussioner hinns alltså knappast med i slutskedet, utan besluten måste fattas utifrån den kunskap som finns om statistikunderlaget och kunskap om relationen mellan preliminär och slutlig statistik.

Tiden för den här typen av analys är alltså mycket kort, i bästa fall kan det röra sig om ett par dagar. Den första analysen är snarast en sorts granskning av indata. Därefter fattar den beräkningsansvarige beslut om vilka data som skall användas vidare i beräkningarna. I denna bedömning skulle nationalräkenskaperna kunna få mer hjälp från primärstatistiken, om mer tid ägnades för detta.

Det finns exempel från andra länder där representanter från primärstatistiken på olika sätt deltar mer aktivt i NR:s rutiner då nya nationalräkenskaper tas fram. Nedan nämns två länder där samarbetet är särskilt väl utvecklat, nämligen Norge och Nya Zeeland.

Vid Norges statistikbyrå, SSB, träffar NR företrädare för primärstatistiken samt forskningsavdelningen under arbetet med att ta fram ett nytt BNP-kvartal. (Forskningsavdelningen arbetar bl.a. med säsongrensning, granskning av primärstatistik, konsistensprövning, modellutveckling och prognosarbete).

Under perioden då ett nytt BNP-kvartal beräknas är åtta ”förmöten” med olika s.k. sektioner för primärstatistiken inbokade. Två till tre personer från respektive sektion brukar delta. På dessa möten går man igenom statistikunderlaget och preliminära körningar av det aktuella kvartalet för att upptäcka eventuella fel, inkonsistenser e.d. Olika problem med statistiken kan tas upp och man försöker hitta förklaringar till problemen. En vecka före publicering träffar NR samtliga sektioner för primärstatistiken samt generaldirektör Svein Longva, på ett ”godkänningsmöte”, då de kommer överens om det slutliga underlaget för BNP-utfallet.

Primärstatistiken och forskningsavdelningen deltar härmed i konsistensprövningen av statistiken, som behövs för avstämningen mellan tillgång och användning för beräkningarna av BNP. Detaljerade input-output-tabeller används i diskussionerna. NR gör också en konsistensprövning tillsammans med forskningsavdelningen vid ett särskilt möte i slutskedet av arbetet med att ta fram ett BNPkvartal. Forskningsavdelningen brukar kunna upptäcka orimligheter utifrån deras bild av den ekonomiska utvecklingen. Deras synpunkter kan leda till att man går tillbaka till primärstatistiken för att hitta eventuella fel. Nationalräkenskaperna anordnar även seminarier utöver de s.k. förmötena med sektionerna, då exempelvis avstämningsproblem kan tas upp. På dessa möten deltar sektionschefer och deras medarbetare.

Nya Zeeland är ett annat exempel på hur samarbetet mellan NR och primärstatistiken kan gå till. Där förs en löpande och även formaliserad diskussion mellan NR och primärstatistiken vad gäller statistikunderlag etc. En del av arbetet är att gemensamt diskutera statistikens kvalitet och behov av förbättringar. Några dagar innan publicering av både primärstatistik och NR hålls s.k. prerelease meetings. Syftet med dessa möten är att gå igenom resultaten och vilka reaktioner de kan få bland användare, för att vara väl förberedda på vilka frågor som kan bli aktuella. De tittar också på väntevärden från användare (olika typer av prognosmakare). Om de skiljer sig betydligt från det utfall som kommer att publiceras är det bra att vara beredd på att kunna förklara varför i samband med publiceringen.

För konsistensprövning och avstämning i NR är de s.k. förpubliceringsmötena betydelsefulla. De ger viktig information om primärstatistiken, som kan ge förklaringar till inkonsistenser. Eventuella fel kan också upptäckas med hjälp av säsongrensningen. Den särskilda grupp, som ansvarar för säsongrensningen, Analytical

Support, diskuterar rutinmässigt resultaten av den nya säsongrensningen av de kvartalsvisa NR inför varje publicering. Om de hittar något fel denna väg har de normalt en vecka på sig att gå tillbaka till primärstatistiken för att söka efter felkällan och göra korrigeringar.

NR håller även i s.k. debrief meetings, dvs. möten med både NRpersonal och representanter från primärstatistiken, ca tre veckor efter att ett nytt BNP-kvartal publicerats. Omkring 20 personer brukar delta i mötet, som vanligen tar två till tre timmar. Syftet med dessa möten är att diskutera hur arbetet löpte då det senaste kvartalet togs fram, vad som gick bra respektive mindre bra, vad som kan göras bättre till nästa kvartal o.d. Dessutom diskuteras upptäckta inkonsistenser i statistiken etc. Vidare blickar de framåt på vad som kan väntas det kommande kvartalet, dvs. kända händelser som bör komma att påverka BNP. Det kan gälla rent statistiska förändringar, som t.ex. omklassificeringar, men även händelser i omvärlden. De följer även konjunkturrapporter från olika prognosmakare, för att ha en bild av vad som förväntas ske i både den inhemska ekonomin och världsekonomin.

Till ovan nämnda debrief meeting inbjuds även användare av NR, som kan delta under valda delar av dessa möten. Det gäller främst ”nyckelanvändarna”, exempelvis Finansdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet, centralbanken och forskningsinstitut.

Appendix

Utdrag ur Förordning ( 1988:137 ) med instruktion för Statistiska centralbyrån rörande nämnderna för byggnadsindex och konsumentprisindex

14 § Till centralbyrån är knutna en nämnd för byggnadsindex och en nämnd för konsumentprisindex.

15 § Nämnden för byggnadsindex skall handlägga frågor om beräkningar av byggnadsindex och därvid avgöra frågor av principiell natur rörande tillämpningen av de grunder som gäller för indexberäkningarna samt främja en utveckling av metoderna för beräkningarna av byggnadsindex.

16 § Nämnden för byggnadsindex består av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämnden utser inom sig en vice ordförande. För varje ledamot finns en ersättare. Förordning (2002:656).

17 § Nämnden för konsumentprisindex skall handlägga frågor om beräkningar av konsumentprisindex och därvid avgöra frågor av principiell natur rörande tillämpningen av de grunder som gäller för indexberäkningarna samt främja en utveckling av metoderna för beräkningarna av konsumentprisindex.

18 § Nämnden för konsumentprisindex består av en ordförande och åtta andra ledamöter. Nämnden utser inom sig en vice ordförande. För varje ledamot finns en ersättare. Förordning (2002:656).

19 § Nämnderna är beslutföra när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.

20 § Ärenden i nämnderna avgörs efter föredragning.

21 § Nämndernas beslut får inte överklagas.

Tjänstetillsättning m.m. Anställningar m.m.

22 § Överdirektören anställs genom beslut av regeringen. Andra anställningar beslutas av centralbyrån. Förordning (2000:552).

23 § har upphävts genom förordning (1996:722).

24 § Ordföranden och de andra ledamöterna i nämnderna förordnas av centralbyrån för högst tre år. I nämnden för konsumentprisindex förordnar dock regeringen en av de andra ledamöterna. Vad som nu har sagts om ledamöter gäller också deras ersättare.

25 § Åtta av ledamöterna i Nämnden för byggnadsindex och deras ersättare förordnas efter förslag av respektive

Boverket,

Byggherreföreningen,

Industrins byggmaterialgrupp,

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u.p.a., gemensamt med Svenska riksbyggen,

Svenska byggnadsarbetareförbundet,

Sveriges Byggindustrier,

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,

Företagarnas Riksorganisation.

Förordning (2001:996).

26 § Bland de åtta ledamöter i Nämnden för konsumentprisindex som utses av centralbyrån förordnas en efter förslag av Riksbanken, en efter förslag av Konjunkturinstitutet och en efter förslag av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. Av de övriga ledamöterna skall tre besitta sådan vetenskaplig skicklighet, att de sammantaget har kompetens inom områdena nationalekonomi och statistik.

Vad som nu har sagts om ledamöter gäller också deras ersättare. Förordning (2002:656).

27 § har upphävts genom förordning (1994:1136).

7. Förbättringar av den ekonomiska statistiken i övrigt

Detta kapitel tar upp övriga områden inom den ekonomiska statistiken där utredningen funnit att det finns särskilda behov av förbättringar.

7.1. Behov av IT-statistik

En av de frågor som framkom tydligast i utredningens kartläggning av användarnas behov av ekonomisk statistik var bristen på ITstatistik, dvs. statistik om produktion och användning av informationsteknik. I detta avsnitt diskuteras, som bakgrund till kapitlet om utredningens överväganden och förslag, behovet av IT-statistik, nuläget och föreliggande förslag på området samt IT-statistik i andra länder.

Inledning

Det är den snabba framväxten av IT i Sverige och i omvärlden under senare år, som har ökat betydelsen av att kunna beskriva denna sektor. Användarna behöver statistiken bl.a. för att kunna analysera betydelsen av vad som brukar kallas den nya ekonomin. Det gäller inte minst effekterna av IT på produktivitetsutvecklingen i ekonomin. För sådana analyser behövs uppgifter om bl.a. ITinvesteringar i hård- och mjukvara samt kapitalstockar för IT. Dessutom behövs statistik avseende IT-sektorns produktion samt olika sektorers användning av IT, men också uppgifter om de sysselsattas IT-kompetens och IT-relaterade arbete.

För att kunna beräkna IT-sektorns bidrag till ekonomins tillväxt och produktivitetsutveckling är det nödvändigt att den avspeglas på ett korrekt sätt i de svenska nationalräkenskaperna. Det är därför viktigt att IT-sektorn definieras och att sektorns produktion och

sysselsättning täcks in och beräknas på ett korrekt sätt. Till detta hör att också beräkna IT-investeringar och kapitalstockar för IT inom nationalräkenskaperna, vilka är nödvändiga för att kunna beräkna bidraget från IT-användningen till produktions- respektive produktivitetstillväxten.

Ett grundläggande problem med IT-statistiken är att användarna har svårt att spåra vad som hör till IT, bl.a. i nationalräkenskaperna. Det är därför svårt för användare att själva ställa samman statistik över ”IT-branscher” utifrån den statistik som finns. Det pågår ett arbete internationellt med att avgränsa vilka produkter som skall definieras som ”IT-produkter” och det finns redan en gemensam OECD-avgränsning för vilka branscher som skall ingå i IT-sektorn. Det finns också en hygglig definition av IT-varor, men det saknas ännu en gemensam definition för IT-tjänster. Det finns med andra ord också behov av att möjliggöra för SCB att kunna redovisa vilka branscher respektive produkter som hör till IT-området, för att underlätta för användarna att analysera IT-sektorns betydelse för svensk ekonomi.

Utöver behoven av IT-statistik i nationalräkenskaperna bör man även kunna göra en koppling mellan produktivitetsutvecklingen enligt nationalräkenskaperna och arbetskraftens utbildning och kompetens. Denna har visat sig ha stor betydelse för genomslaget av IT-användningen och påverkan på produktivitetstillväxten. Genom att koppla information från SCB:s registerbaserade arbetsmarknadsstatistik (RAMS) med uppgifter i nationalräkenskaperna skulle detta kunna mätas.

Tillgänglig IT-statistik

Den IT-statistik som redan produceras är omfattande och täcker många områden och olika användarbehov. På SCB görs t.ex. undersökningar om företags respektive individers tillgång till och användning av datorer och Internet, intermittenta undersökningar av datakonsultbranschen samt registerbaserad statistik bl.a. i syfte att beskriva den svenska IT-sektorn. Den första undersökningen om individers tillgång till och användning av datorer gjordes 1984. Sedan dess har undersökningar gjorts inom detta område 1989, 1995, 2000, 2001 och 2002. Undersökningar om företags tillgång till och användning av datorer och Internet har gjorts 1997, 2000, 2001 och 2002. Båda dessa undersökningar är nu via Eurostat harmoniserade

med motsvarande undersökningar som görs i andra EU-länder. Datakonsultbranschen har undersökts vart tredje år sedan 1993.

Beskrivningar av den svenska IT-sektorn har med hjälp av bearbetning av olika register regelbundet tagits fram sedan början av 1990-talet. I och med det decentraliserade statistiksystemet som trädde i kraft 1994 började IT-sektorn att beskrivas på uppdrag av NUTEK. I och med en omorganisation av NUTEK, som utmynnade i tre nya myndigheter, görs numera beskrivningen av ITsektorn på uppdrag av Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS).

Det finns flera rapporter som sammanställt statistik på området, bl.a. Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag (ITPS, SCB, 2001), Informations- och kommunikationsteknik i Sverige 2002 (SIKA, 2002), IT i hem och företag (SCB, 2000), The ICT Sector in the Nordic Countries 1995–2000 (de nordiska statistikbyråerna, 2001).

Eftersom utredningen är inriktad på den ekonomiska statistiken, med fokus på nationalräkenskaperna, har den avgränsat sig till att undersöka behovet av IT-statistik som underlag för nationalräkenskaperna och beräkningar av IT-användningens effekter på ekonomin. I det sammanhanget har SCB:s projektgrupp Statistik om den nya ekonomin ställt samman en lång lista med tillgängliga indikatorer, som kan användas, bl.a. för analyser av förändringar i ekonomin och däribland indikatorer som har samband med IT. Listan över indikatorerna finns att hämta i rapporten Att spegla det nya i ekonomin (SCB, 2001).

Som underlag för nationalräkenskaperna är primärstatistikens uppgifter om produktion, förbrukning och förädlingsvärde vad gäller IT-området delvis tillgodosedda. Det finns även uppgifter om löner samt sysselsättning i antal personer och timmar som kan härledas till IT-sektorn. I september 2002 fanns en konsistent tidsserie i löpande och fasta priser för 1993-1999 vad gäller produktion, förbrukning och förädlingsvärde för ett antal branscher som kan relateras till IT-branscher. Perioden därefter bygger på kvartalsdata, som är mer aggregerade och variablerna färre.

De svenska nationalräkenskaperna använder för närvarande ca 400 produktgrupper i sina produktbalanser över tillgång och användning. Produktbalanserna omfattar tillgång (produktion + import) och användning (förbrukning i näringsliv och offentlig sektor + investeringar + privat konsumtion + export). Det är främst tjänsterna som är aggregerade. Ur de 400 produktgrupperna skulle olika ”IT-produkter” kunna härledas.

Det finns uppgifter över ”IT-investeringar” i nationalräkenskaperna branschuppdelat samt för den offentliga sektorns ändamål. Uppgifterna om investeringar i programvaror bygger bl.a. på statistik om produktionen i datakonsultbranschen.

För investeringar i egenproducerade programvaror gör nationalräkenskaperna en beräkning utifrån uppgifter om branschlönesummor för programmerare samt den relation som finns mellan lön och produktionsvärde i datakonsultbranschen. Investeringsnivån har med andra ord bestämts med en typ av modell. Genom att sambearbeta SCB:s utbildningsregister med statistik om branschlönesummor får man för olika utbildningskoder avseende programmering och systemering fram lönesummor för olika branscher. Det är alltså de löner som anställda med den speciella utbildningen erhåller. Av den detaljerade branschundersökningen som nämnts ovan framgår branschens lön i relation till produktionen. Samma relation antas gälla för dem som arbetar med programmering för eget bruk i företag i andra branscher.

Brister i IT-statistiken

Det saknas emellertid heltäckande statistik över de olika produktionsfaktorer som kan relateras till IT såsom arbetskraft, ITprodukter samt IT-tjänster. Bristen på uppgifter om insatsfaktorer som rör IT försvårar avstämningen mellan ekonomins tillgångs- och användningssida. Därmed saknas också ett tillfredsställande underlag för beräkningen av BNP.

För att kunna analysera effekterna av IT skulle det för varje bransch i ekonomin behövas uppgifter över samtliga produktionsfaktorer som används och som kan relateras till IT. Därmed skulle man kunna följa sambandet mellan förändringar i andelen ITrelaterade produktionsfaktorer och produktivitetsutvecklingen för varje bransch. Denna möjlighet saknas alltså i dag eftersom det saknas en heltäckande definition av IT-produkter och vad som skall klassas som IT i olika produktionsfaktorer.

Vidare saknas också heltäckande IT-statistik för ekonomins s.k. användningssida. Med andra ord finns luckor i statistiken vad gäller exempelvis hushållens konsumtion av IT-varor och IT-tjänster, eller om utrikeshandeln med IT-varor och IT-tjänster. Det saknas också direkta uppgifter från företag om deras hårdvaruinvesteringar. Däremot samlar SCB via investeringsenkäten in uppgifter om mjukvaru-

investeringar. Bristen på detaljerad samt löpande information om anskaffning och användning av IT-produkter i Sverige försvårar bl.a. beräkningar av kapitalstockar för IT.

SCB samlade tidigare in uppgifter om hårdvaruinvesteringar i investeringsenkäten, men upphörde med det år 1995. Det berodde bl.a. på svårigheter att få in tillförlitliga uppgifter, men även på ett relativt svagt intresse för sådana uppgifter. Betydelsen av ITinvesteringar ökade emellertid under den senare hälften av 1990talet, liksom intresset för statistik om IT-investeringar.

Svårigheterna att samla in uppgifter om IT-investeringar kan emellertid fortfarande vara relevanta. Företagen har haft svårt för att skilja på hård- och mjukvaror i bokföringen. Företagen kan också ha olika strategier för vilka IT-relaterade varor och tjänster som skall bokföras som en IT-investering respektive som skall bokföras som en löpande kostnad.

SCB tog 2002 över ansvaret från Konjunkturinstitutet för officiell statistik om verkställda och förväntade investeringar inom företagssektorn, dvs. ansvaret för investeringsenkäten. Det har givit SCB nya möjligheter att utveckla enkäten. I första hand planeras en utvidgning med ytterligare en enkät per år för att få in säkrare uppgifter om främst andra kvartalets investeringar.

Nationalräkenskaperna använder uppgifter om datakonsultbranschens produktion som underlag för att bestämma mjukvaruinvesteringarnas storlek. Information finns om vad man producerat och till vem man sålt. Undersökningen görs vart tredje år av SCB:s programområde för tjänstenäringar. I december 2000 samlades nya uppgifter in avseende 1999, som blev tillgängliga för nationalräkenskaperna våren 2001. Först våren 2003 kommer nya uppgifter avseende 2001 till nationalräkenskaperna. Nationalräkenskaperna menar att SCB bör undersöka de berörda tjänstebranscherna varje år i stället för vart tredje, eftersom utvecklingen inom IT-sektorn förändrats så snabbt under senare år. En årlig undersökning skulle underlätta i avstämningen mellan produktion och användning vad gäller IT.

Vad gäller detalj- och partihandeln går det inte att inom nationalräkenskaperna skilja ut de delar som är IT-relaterade. Det saknas med andra ord uppgifter om handelsmarginalerna fördelade på olika IT-branscher och IT-produkter. I stället görs schablonmässiga beräkningar för dessa i nationalräkenskaperna. Uppgifter om handelsmarginalerna på produktnivå skulle kunna tas fram i samband med en input-output-undersökning (se vidare avsnitt 6.4).

Det saknas också relevanta prisindex för IT-varor respektive ITtjänster för omräkningar till fasta priser, både vad gäller produktion och vad gäller användning. Det finns alltså behov av en fortsatt utveckling av prisindex vad gäller IT-tjänster och IT-varor, såsom datorer och andra hårdvaror. Tjänsteprisindex utvecklas för närvarande på områdena telekommunikationstjänster, datakonsulter och övriga databehandlingstjänster. En fortsatt utveckling av priser på området är väsentlig för att möjliggöra meningsfulla beräkningar av produktivitetsutvecklingen inom både IT- och tjänstesektorn och ekonomin som helhet.

Vad gäller utrikeshandeln med IT-tjänster hämtas statistiken från Riksbankens betalningsbalansstatistik (som från och med år 2003 kommer att tas fram vid SCB, på beställning av Riksbanken). Utifrån denna statistik har det hittills emellertid endast gått att göra en grov uppdelning av IT-tjänster. Riksbankens statistik har redovisat utrikeshandeln med data- respektive informationstjänster. Därutöver har den redovisats endast i löpande priser. Det saknas alltså officiella uppgifter i fasta priser för utvecklingen av utrikeshandeln med IT-tjänster. Det saknas följaktligen också officiella uppgifter över prisindex för dessa tjänster. Det är ett område som SCB skulle kunna utveckla då ansvaret för produktionen för denna typ av statistik, på uppdrag av Riksbanken, går över till SCB i januari 2003. Många användare har också efterfrågat mer detaljerad statistik på området.

Förslag till utbyggnader av IT-statistiken

Regeringen gav 1998 Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) i uppdrag att utreda uppbyggnaden av ett samlat system för statistik om modern informations- och kommunikationsteknik, s.k. IKT-statistik. Begreppet IKT härrör från benämningen på engelska Information and Communication Technology (ICT), som kan sägas i stort sett motsvara IT. I juni 2001 överlämnade SIKA sin slutliga rapport med förslag till ett svenskt system för IKTstatistiken.1 SIKA kom fram till att det finns tre kandidater som har förutsättningar att agera som samordnare av IT-statistiken, nämligen ITPS, SCB och SIKA. SIKA valde att överlämna till regeringen att avgöra vilken myndighet som skall få ansvaret för sam-

1IKT-statistik, Förslag till ett svenskt system för statistik om informations- och kommunikationsteknik, SIKA Rapport 2001:5.

ordningen. SIKA lade därför inte heller fram förslag om vilken myndighet som bör få ansvaret för informationsspridning och omvärldsbevakning av statistiken. Frågan om ansvar för samordning, produktion, informationsspridning och omvärldsbevakning vad gäller IT-statistiken bereds därför vidare inom Regeringskansliet under 2002.

SIKA har föreslagit utbyggnader av IT-statistiken på en rad områden. Några exempel är statistik om IT-användning inom företag, inom offentlig sektor, organisationer, bland individer m.m. Däremot ingår inte förslag om utbyggnader av IT-statistik vad gäller den primärstatistik som nationalräkenskaperna använder. SIKA hänvisar för övrigt till Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken i frågor om att mäta IT-relaterade investeringar. Bakgrunden är att IT-investeringar hör samman med den ekonomiska statistiken. Eftersom utredningen är inriktad på denna och framför allt behovet av förbättringar inom nationalräkenskaperna, överlät SIKA frågan till utredningen.

Som framgick i tidigare avsnitt har utredningen identifierat behov av IT-statistik på flera områden, bl.a. vad gäller en definiering av IT-produkter, IT-investeringar, kapitalstockar, priser m.m. Ett grundläggande problem i sammanhanget är att det ännu saknas en enhetlig och gemensam internationell definition för vilka produkter som bör ingå i definitionen av IT-produkter.

Utredningen gav under våren 2002 SCB i uppdrag att, med utnyttjande av det internationella arbetet på området (inom EU och OECD), ta fram ett förslag på hur IT-produkter skulle kunna skiljas ut i bl.a. nationalräkenskapernas tillgångs- och användningstabeller. Nationalräkenskaperna (NR) och programmet för forskning och informationsteknik (FoI) utarbetade ett sådant förslag:

SCB bibehåller i huvudsak den definition av IT-sektorn (branscher) på femsiffrig SNI-nivå som används i dag, men bevakar och beaktar de definitioner som beslutas internationellt.

SCB uppdaterar den sedan 1990-talet befintliga listan över ITvaror. Utifrån den nya listan bör en översättning göras till den produktklassificering som nationalräkenskaperna använder. Därefter kan de IT-varor som ingår i nationalräkenskaperna identifieras.

För att definiera IT-tjänster skulle Classification of Products by

Activity (CPA) samt den svenska utbyggnaden Svensk Produktindelning efter Näringsgren (SPIN) kunna användas.

SCB väljer ett av två möjliga tillvägagångssätt för att finna ITtjänster i CPA/SPIN. Ett alternativ är att utgå ifrån en konceptuell definition av IT och – givet denna definition – söka fram de CPA/SPIN-koder som borde klassificeras som ITtjänster. SCB har inte fastställt någon konceptuell definition av IT, vilket innebär att en sådan först skulle behöva tas fram. Ett annat alternativ är att de CPA/SPIN-koder som borde klassificeras som IT-tjänster tas fram utifrån en eller flera experters uppfattning om vad en IT-tjänst är.

Dessutom skulle SCB kunna ta hjälp från IT-relaterade företag och branschorganisationer för att komma fram till en korrekt definition av IT-tjänster.

En lista på IT-tjänster kan utarbetas oberoende av vad som kan särskiljas i NR för närvarande. En lista på IT-tjänster kan användas av NR, i större eller mindre utsträckning, beroende på detaljgraden i tillgångs- och användningstabellerna.

En definition av IT-tjänster och IT-varor bör kunna användas både för NR och för annan statistik.

SCB tog redan i början av 1990-talet fram en definition av IT-varor, som senare vidareutvecklades av SCB och NUTEK. Listan på vad som skall betecknas som IT-varor har emellertid inte uppdaterats på flera år. SCB:s nu föråldrade definition av IT-varor utgår från en särskild klassificeringskod (sexsiffrig KN-kod), som går att översätta till den produktindelning som nationalräkenskaperna använder.

En viktig utgångspunkt för förslagen ovan är OECD:s definition av IT-sektorn och det internationella arbete som pågår för att göra detta. Vid OECD:s senaste möte med Working Party on Indicators for the Information Society i april 2002, presenterades ett förslag på en lista för IT-varor. Förslaget kommer att fortsätta diskuteras och det kan dröja innan OECD-länderna kommer överens om en gemensam definition. I avvaktan på detta beslut finns därför anledning för SCB att så snart som möjligt uppdatera den lista över IT-varor, som tidigare tagits fram av SCB och NUTEK.

Studie av IT och produktivitetstillväxten

I en studie, som gjorts på uppdrag av utredningen,1 har Tomas Lindström vid Konjunkturinstitutet analyserat betydelsen av ITanvändning i svensk ekonomi, med utgångspunkt från beräkningar av s.k. total faktorproduktivitet (TFP). Grundläggande för denna typ av beräkningar är att räkna ut hur mycket användningen av kapital och arbetskraft bidrar till produktionstillväxten samt den del av tillväxten som förklaras av andra faktorer, alltså den del som brukar benämnas total faktorproduktivitet. Sådana övriga faktorer kan exempelvis vara teknisk utveckling, effektivitetsvinster av ökad IT-användning, organisationsförändringar m.m. Beräkningarna kan också förfinas genom att dela upp kapitalstocken i IT-kapital och övrigt kapital, för att därmed räkna ut hur mycket användningen av just IT-kapital bidrar till produktionstillväxten.

Beräkningar av TFP baseras till stor del på nationalräkenskapernas produkträkenskaper samt uppgifter om kapitalstockar, lönekostnader och arbetade timmar. Nationalräkenskaperna tog på uppdrag av utredningen under våren 2002 för första gången fram beräkningar av kapitalstockar för IT, enligt den definition som utredningen valde (hårdvaror, mjukvaror samt telekomprodukter), för perioden 1993-1999. Statistikunderlaget har använts för utredningens bilaga 5, av Tomas Lindström. Med det nya statistikunderlaget har för första gången bidraget från användning av IT-kapital till produktivitetsutvecklingen i svensk ekonomi beräknats utifrån nationalräkenskaperna.

I sin rapport studerar Lindström effekterna på produktivitetsutvecklingen av en växande IT-sektor under perioden 1993–1999. Både arbetsproduktiviteten och TFP i olika sektorer studeras liksom hur användningen av IT-kapital inverkat på utvecklingen. De nya beräkningarna visar en stark ökning av TFP inom IT-producerande branscher under 1990-talets andra hälft. Samtidigt steg användningen av IT-kapital inom branscher utanför IT-sektorn, vilket också bidrog till en ökad produktivitet inom näringslivet. Den andel av produktivitetstillväxten i näringslivet som kan förklaras av enbart användning av IT-kapital ökade, från omkring en procent 1994 till 6–10 procent 1999.

1 Se bilaga 5, The Role of High-Tech Capital Formation for Swedish Productivity Growth, T. Lindström, oktober 2002.

Tabell 7.1. En uppdelning av produktivitetstillväxten 1994–1999.

Procentuell förändring samt bidrag i procentenheter1

1994 1999 1994–1999

Näringslivet

Produktivitetstillväxt 2,0 1,8 2,5 Bidrag i procentenheter:

Total faktorproduktivitet

3,8 3,0 3,3

IT-kapital 0,0 0,2 0,1 Övrigt kapital -1,8 -1,4 -0,9

IT-sektorn

Produktivitetstillväxt 17,5 12,5 11,4 Bidrag i procentenheter:

Total faktorproduktivitet

19,2

15,2

13,5

IT-kapital -1,6 -0,3 -0,7 Övrigt kapital -0,1 -2,4 -1,5

Anm. Näringslivet avser SNI92: 01–95. Med IT-sektorn menas här branscherna

SNI92: 30, 313, 32, 331, 642, 72.

Studien visar också att betydelsen av användningen av IT-kapital för produktivitetstillväxten inom näringslivet ökade generellt under 1990-talet. Dessutom steg TFP i näringslivet i genomsnitt med drygt 3 procent per år under perioden 1994–1999. Lindström drar slutsatsen att ökningen av arbetsproduktiviteten inom näringslivet under perioden ser ut att ha drivits av en ökad IT-användning i produktionen såväl som en ökning av den totala faktorproduktiviteten.

IT-statistik i andra länder

I de länder utredningen besökt saknas också heltäckande ITstatistik. Flera av statistikbyråerna har emellertid påbörjat en utbyggnad av statistiken, mot bakgrund av den ökade betydelsen av IT i ländernas ekonomier och en ökad efterfrågan på sådan statistik. Statistiken efterfrågas också av internationella organisationer,

1 P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.

bl.a. Eurostat, som verkar för att medlemsländerna skall ta fram nya undersökningar på området.

De länder utredningen har besökt uppvisar i stort sett samma brister som Sverige när det gäller statistik på IT-området. Exempelvis saknar de en gemensam internationell definition av IT-produkter, mer detaljerade uppgifter för att kunna identifiera IT-företag och IT-branscher, mer finfördelad statistik på produktnivå för inputoutput-beräkningar, prisindex för IT, snabbare IT-statistik m.m. Flera länder har nyligen startat insamling av uppgifter om hushållens respektive företagens IT-användning. Även den offentliga sektorns IT-användning är ett nytt område som man vill undersöka. Statistik över elektronisk handel har också nyligen börjat produceras i några av länderna.

I flera av länderna är det den centrala statistikbyrån som ansvarar för produktionen av den officiella IT-statistiken. Danmarks Statistik tar exempelvis fram IT-statistik på uppdrag av flera departement.

Danmarks Statistik påbörjade 2001 ett projekt för att bestämma vilken IT-statistik som bör tas fram.

Vad gäller uppgifter om företagens IT-investeringar saknas ofta direkta uppgifter om dessa. I Finland vill statistikbyrån göra en ny pilotundersökning direkt bland företag för att försöka samla in uppgifter om deras IT-investeringar. Eventuellt kommer en ny undersökning att göras under 2003. Nationalräkenskaperna i Finland baserar nu sina beräkningar av företagens IT-investeringar på uppgifter om datakonsulternas produktion.

Vidare bedrivs ett nordiskt samarbete när det gäller utvecklingen av IT-statistik. Sverige kom med i detta samarbete år 2000. Arbetet är delvis samordnat mellan länderna och statistikbyråerna har tagit fram gemensamma publikationer. För att skilja ut IT-sektorn har de utgått från OECD:s definition och gjort en nordisk anpassning på en mer detaljerad nivå. I november 2001 startade ett nytt nordiskt projekt för uppgiftsinsamling om IT-användningen inom offentlig sektor. Danmark har hittills kommit längst inom detta område och har redan publicerat statistik. Det är emellertid svårt att få uppgifter direkt ur exempelvis kommunernas redovisning, där uppgifter om bl.a. IT-användning saknas.

Det finns exempel på länder som samlar in uppgifter om ITinvesteringar direkt från företagen, bl.a. Nederländerna. Under 2000–2001 har även ONS i Storbritannien undersökt företagens utgifter för mjukvaror och övriga IT-produkter i en kvartalsundersökning. En uppdelning av maskininvesteringarna på datorer och

övrigt ingår. Resultaten har emellertid ännu inte använts i nationalräkenskaperna.

IT-statistiken har på senare tid också i Nederländerna fått en större tyngd och statistikbyrån, CBS, har betonat dess betydelse inom sin statistikproduktion. CBS tog fram en ny publikation 2001,

The Digital Economy, som handlar om företagens och hushållens

IT-användning och om IT-sektorns betydelse för hela ekonomin. Innehållet baseras mest på nationalräkenskaperna. CBS samarbetar också med det statliga prognosinstitutet CPB, vilket har mynnat ut i en CPB-rapport om IT-sektorns bidrag till produktivitetstillväxten. CBS har även köpt in datauppgifter om IT från externa forskningsinstitut. Målsättningen är att CBS skall producera sådan statistik på egen hand. CBS har även lagt till extra frågor om IT i redan etablerade enkätundersökningar.

CBS utvecklar även indikatorer utifrån nationalräkenskaperna samt satelliträkenskaperna, för att kunna analysera ”kunskapsintensiteten” inom olika branscher och effekter av investeringar i ”kunskap” på den ekonomiska tillväxten. Meningen är att utöver effekter av investeringar i informationsteknologi, även ta hänsyn till effekter av investeringar i personal med olika grad av kompetens vad gäller användningen av IT.

I Kanada har industridepartementet initierat ett stort projekt för att fylla luckorna när det gäller IT-statistik. Bland annat har uppgifter om de företag som producerar mjukvara samt som säljer ITtjänster saknats. Nya uppgifter har publicerats i en ny rapport, Networked Canada, som kom våren 2001. Inom Statistics Canada tas IT-statistiken fram vid en särskild enhet, Science, Innovation and

Electronic Information, med ca 50 anställda. Enheten har ingen direkt koppling till nationalräkenskaperna. Sambandet med industridepartementet är däremot starkt. Stora delar av verksamheten finansieras av externa uppdragsgivare. Enheten har en egen analysverksamhet och gör sin analys och statistik tillgänglig bl.a. genom rapporter, broschyrer, workshops och seminarier.

Vid Office of National Statistics (ONS) i Storbritannien tas ITstatistik fram inom en särskild enhet, Economic Analysis and

Satellite Accounts Division, som driver flera projekt med inriktning på att mäta den s.k. nya ekonomin. Hit hör att mäta och analysera effekterna av IT-användning på ekonomin. Det gäller effekter på priser, real BNP-tillväxt, investeringar, kapitalstockar m.m. En del av arbetet består i att klargöra vilka metoder som bör användas för

att mäta effekterna. Ett stort intresse för informationen finns från både regeringen, Bank of England och andra användare.

Enheten har tagit initiativ till datainsamling om elektronisk handel, vilken påbörjades år 2001. Syftet är att försöka mäta effekterna av e-handeln på företagens utveckling. Vid enheten försöker ekonomerna mäta effekter på bl.a. företagens produktivitet utöver den produktivitetsökning, som kan förklaras av faktorer såsom forskning och utveckling. I slutet av 2002 kommer en huvudrapport med resultat av undersökningen. Undersökningen av företagens ehandel finansieras delvis med statliga medel och delvis av Eurostat, som engagerat sig i utformningen av frågeformulären.

ONS använder också redan existerande statistik för att mäta påverkan på ekonomin av IT-användningen. ONS håller i fyra undersökningar som används för analyserna. Delvis överlappar undersökningarna varandra. Resultaten länkas senare samman för att få fram en övergripande bild av bl.a. e-handelns påverkan på både företag och hushåll.

Vid sidan av att analysera resultaten av de olika undersökningarna arbetar ONS med att utveckla metoderna för att få fram bättre mått på effekterna av IT-användningen. En del av det arbetet består i att utveckla och använda bättre deflatorer, exempelvis för datorer. De har experimenterat med att använda USA:s prisindex för datorer. De har också försökt ta fram egna, hedoniska prisindex.

Vidare arbetar ONS med att lägga till fler kapitaltillgångar i beräkningarna av kapitalstockar. En del av arbetet går ut på att försöka sortera ut vad som skall räknas som IT-kapital. ONS har utgått från OECD:s definition av IT-sektorn och även den mer detaljerade definitionen av IT-sektorn, som de nordiska länderna tagit fram.

På Nya Zeeland startade statistikbyrån en ny enhet, Business

Performance under Economic Statistics Group, i december 2001. Syftet är att ta fram nya undersökningar, inte minst på IT-området, för att få fram underlag för analyser om den nya ekonomin, produktivitetsberäkningar, kapitalstockar m.m. Större delen av arbetet delfinansieras av externa intressenter, vilket upplevs som ett potentiellt problem när det gäller att kunna göra återkommande undersökningar och uppföljande analyser. Enheten försöker bygga upp kunskap om företagens utvecklingsstrategier, metodfrågor etc. Önskemål och behov från nationalräkenskaperna inverkar också på inriktningen av arbetet.

Även Australiens statistikbyrå, ABS, har startat en ny verksamhet, Integration & New Economy Statistics Branch. ABS vill utöka IT-statistiken med bl.a. nya undersökningar, men även samla in data om IT från olika redan befintliga undersökningar. Vidare finns planer på att komplettera existerande undersökningar med tilläggsfrågor om IT. Både Statistics New Zealand och ABS har tagit fram egna definitioner av IT-sektorn.

ABS kommer också att bygga upp satelliträkenskaper för IT utifrån input-output-statistiken. Detta görs i samarbete med nationalräkenskaperna. Hösten 2002 publicerades input-output-statistik för IT-sektorn för räkenskapsåret 1998/1999. För att förbättra dataunderlaget påpekar ABS att det behövs bättre statistik för ITinvesteringar (mer detaljerad samt bättre mått på dessa, exempelvis med bättre deflatorer).

Under 2002 tar ABS fram ny statistik om hur företag använder IT. Statistiken visar personalens IT-användning totalt sett och är inte indelad efter vilken typ av yrkeskategorier som använder IT inom företaget. ABS kommer också att undersöka om det finns ett samband mellan företagens vinstutveckling (business performance) m.m. och deras IT-användning. ABS saknar mikro- och registerdata över individers kompetens eller utbildningsnivåer, som skulle kunna kopplas till exempelvis företagens IT-användning respektive produktivitetsutveckling. Här har SCB betydligt större möjligheter med tillgången på denna typ av registerdata.

7.2. Önskemål om ny statistik på ett antal områden

Utredningen gjorde i sitt delbetänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) bedömningen att det var särskilt angeläget att utveckla statistiken på fyra områden där aktuell statistik saknades eller hade stora brister. Dessa områden var prismätningar för den privata tjänstesektorn, IT-statistik, input-output-statistik samt kapitalstockar. Dessa områden behandlas i separata avsnitt i kapitel 6 och kapitel 7.

Utredningen noterade vidare att det finns ett stort antal andra förslag till statistik på områden där sådan saknas. Det gäller bl.a. korttidsindikatorer för tjänstebranscher, statistik rörande utrikeshandeln med tjänster, finare indelning av företagstjänster i nationalräkenskaperna, statistik över den regionala utvecklingen, lönestatistik som täcker nya löneslag som optioner och bonus och som

redovisas sammanhållet, detaljerad statistik på hälso- och sjukvårdsområdet samt mer statistik avseende den offentliga sektorn. Utredningen diskuterar i detta avsnitt förutsättningarna för en utbyggnad av statistiken inom dessa och vissa andra områden.

Statistik över tjänstenäringarna

En stor del av den statistik som användarna saknar speglar expansionen i tjänstesektorn. Det är en samlad uppfattning att den växande privata tjänstesektorn, som nu står för ca 45 procent av BNP, måste beskrivas bättre och utförligare i statistiken än vad som är fallet. Många användare vill ha tillgång till bl.a. korttidsindikatorer, som motsvarar vad som finns på varusidan. För att få en likartad uppsättning indikatorer för tjänstenäringarna behöver statistiken utökas med ett tjänsteproduktionsindex, orderstatistik, heltäckande leveransstatistik på månadsbasis samt statistik över kapacitetsutnyttjande.

För framtagandet av ett tjänsteproduktionsindex på månad motsvarande industriproduktionsindex för varor krävs dels underlag om produktionen i olika delbranscher, dels deflatorer. Tillgången till acceptabla deflatorer är det största problemet. Bristen på prisindex för tjänstesektorn har i utredningen identifierats som ett av de viktigaste problemen i den ekonomiska statistiken. Utvecklingen av ett tjänsteproduktionsindex begränsas således av takten i utvecklingen av relevanta prisindex. På detta område pågår ett utvecklingsarbete.

Tillgången till månadsinformation avseende tjänsteproduktion är begränsad till detaljhandeln för vilken omsättningsstatistik finns. I övrigt finns endast kvartalsdata över omsättningen. En möjlighet att täcka detta informationsbehov är att införa nya enkäter på månadsbasis. En annan möjlighet är att utnyttja momsinformation. Denna information är emellertid tillgänglig för statistikproduktionen först ca 75 dagar efter månadsslutet. Det kan dock vara möjligt att få tillgång till delar av momsstatistiken tidigare. En möjlighet är att momsuppgifterna, som nu levereras en gång per månad från Riksskatteverket, i stället överförs två eller flera gånger per månad.

I Storbritannien där ett tjänsteproduktionsindex är under utveckling använder man i vissa fall, i brist på omsättningsdata eller lämplig deflator, volymutveckling (t.ex. passagerarkilometer) eller input-

indikator (t.ex. löner). I vissa fall används kvartals- och årsdata för beräkning av månadsdata. Det brittiska indexet är under utveckling, men det publiceras ändå (under beteckningen experimental) och är mycket väldokumenterat.

I Sverige finns kvartalsindikatorer för tjänstenäringarnas produktion tillgängliga inom ramen för kvartalsberäkningarna av nationalräkenskaperna. De tas emellertid fram på en branschnivå, som av många användare anses som för grov. Publiceringen omfattar en nedbrytning på 17 tjänstebranscher varav tre avser företagstjänster. En finare fördelning har bedömts som tveksam ur kvalitetssynpunkt. Med ett bättre underlag skulle det eventuellt vara möjligt att publicera indikatorer på en mer detaljerad nivå.

Orderingång för tjänster kan vara ett relevant mått för vissa tjänstebranscher. Det gäller exempelvis konsulttjänster, vissa transporter och partihandeln. I andra fall kan förväntad försäljningsutveckling vara mer relevant. För att täcka detta informationsbehov krävs ny uppgiftsinsamling från både små och stora företag. För de stora företagen skulle en samordning kunna ske med omsättningsstatistiken. För månadsdata är det emellertid möjligt endast i den utsträckning omsättningsstatistiken skulle komma att baseras på månadsenkäter.

Statistik över kapacitetsutnyttjande i tjänstenäringarna kräver en närmare genomgång av inom vilka branscher sådan statistik skulle vara relevant samt hur kapacitetsutnyttjandet skulle kunna definieras. Inom industrin mäts utnyttjad maskinkapacitet. För vissa tjänstebranscher skulle en motsvarighet kunna vara tillgängliga antal timmar/ personresurser. I andra fall kan beläggning och utnyttjandegrad vara relevanta mått.

Gemensamt för undersökningar inom tjänstenäringarna är att småföretagen har en mycket större vikt än i den varuproducerande sektorn. Det ställer särskilda krav på insamlingsmetoder och användande av administrativa material för att hålla nere såväl uppgiftslämnarkostnader som kostnader för insamling av statistiken.

Användarna av den ekonomiska statistiken har också uttryckt krav på en mer detaljerad statistik över utrikeshandeln med tjänster. Man hänvisar till den stora skillnad i detaljeringsgrad som föreligger mellan tjänste- och varuhandeln med utlandet. Varuhandeln finns nedbruten på drygt 10 000 varukoder. Statistiken finns också redovisad på denna nivå.

Tjänstehandeln med utlandet samlas fr.o.m. 2003 in av SCB, på uppdrag av Riksbanken, inom ramen för betalningsbalansstatistiken. Denna utformas enligt internationella rekommendationer från

Internationella valutafonden (IMF) och EU. Inom EU förbereds f.n. en förordning för betalningsbalansstatistiken, vilken i huvudsak följer nuvarande rekommendationer. Tjänstestatistiken redovisas i enlighet med nuvarande rekommendationer nedbruten på ett 40-tal tjänsteslag.

Statistiken över utrikeshandeln med tjänster kommer fr.o.m. 2003 att tas fram kvartalsvis, inte månadsvis som tidigare. Riksbankens beställning av statistiken från SCB skall i princip medge samma nedbrytningar på tjänsteslag som tidigare. Någon utvidgning av antalet tjänsteslag avses inte göras. Från SCB:s sida bedöms en utökning av antalet tjänsteslag inte vara försvarbar med hänsyn till uppgiftslämnarkostnaderna. Med hjälp av information från företagsregistret bör tjänstestatistiken kunna redovisas på grov branschnivå och även uppdelad på företagsstorlek. Länderfördelad statistik skall kunna redovisas årsvis. Sådan statistik tas fram av Riksbanken och rapporteras till EU, men den publiceras inte av Riksbanken.

Tillgången till statistik på tjänsteområdet är också föremål för aktiviteter inom EU. Ekonomiska och finansiella kommittén (EFK) inbjöd i sin senaste uppföljningsrapport av Action Plan Statistical

Programme Committe (SPC) och Committee on Monetary, Financial and Balance of Payments Statistics (CMFB) att ta fram förslag om förbättringar i tillgången till månads- och kvartalsdata för tjänsteaktiviteter. Ett förslag till prioriteringar för utvecklingen av tjänstestatistiken föreligger nu. De områden som prioriteras är omsättningsstatistik, priser, arbetskraftskostnader och löner, sysselsättning, tjänster i nationalräkenskaperna samt branschdata från arbetskraftsundersökningar. SCB har inget att invända mot förslaget.

Statistiken finns redan eller kommer att utvecklas.

Regional statistik

Behovet av regionalt nedbruten statistik har ökat under senare tid. EU-medlemskapet och dess betydelse för utvecklingen i olika regioner är en bidragande orsak. Regionalpolitiken är ett viktigt område för EU och ställer krav på statistik, inte bara för länder utan också för regioner inom länder. Tillväxtpolitikens ökade fokus på regioner är en annan orsak. Därtill kommer att informationsteknikens utveckling gör det möjligt att snabbt bearbeta allt större datamängder och därmed bättre tillgodose behovet av regional statistik.

Decentraliseringen av regionalt utvecklingsarbete ställer sålunda allt högre krav på regionalt nedbrytbar statistik. Tillväxtavtalen och de kommande tillväxtprogrammen bygger på en grundlig analys av näringslivets förutsättningar för utveckling i regionen. De regionala räkenskaperna med uppgifter om bl.a. bruttoregionproduktens utveckling är viktiga för att kunna följa den regionala utvecklingen kopplad till de regionala tillväxtavtalen. Detsamma gäller för de programarbeten som aviseras i den nya regionala utvecklingspropositionen. Statistiken på detta område har i allmänhet inte den kvalitet som ofta krävs. Detta gäller såväl aktualitet som innehåll i de statistiska beräkningsunderlagen.

Det finns en rad källor som i olika utsträckning kan ge underlag för regionalt nedbruten statistik: företagsstatistiken, kommunernas räkenskaper, regional omsättningsstatistik, regional arbetsmarknadsstatistik, arbetskraftsundersökningarna (AKU) m.m. Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, har i en rapport1 bl.a. föreslagit förbättringar i det statistiska underlaget om regional utveckling. I rapporten framhålls särskilt nedanstående statistik som särskilt viktig att utveckla inom det statistikområde, som SCB har ansvar för.

En snabbare och mer tillförlitlig statistik över bruttoregionprodukten (BRP) är nödvändig. Dessutom menar ITPS att det finns behov av statistiska indikatorer som kan ge en snabb preliminär bild av den ekonomiska utvecklingen i regionerna. En sådan indikator kan vara lönesummestatistik på månad eller kvartal med redovisning på bransch och region. Ett annat alternativ är motsvarande statistik över omsättning.

Den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (RAMS) utgör också ett värdefullt underlag för studier av regional utveckling. Statistiken kommer dock med stor eftersläpning. Den AKU-baserade statistiken är betydligt snabbare, men kan inte användas för analyser på lägre regional nivå. Åtgärder för att inom ramen för RAMS producera snabb information om regional sysselsättningsutveckling är önskvärd.

Tjänstesektorn är dåligt täckt i den ekonomiska statistiken och därmed också på regional nivå. ITPS pekar på att det saknas tjänstestatistik på arbetsställenivå vilket begränsar möjligheterna att följa den regionala utvecklingen. Enligt ett särskilt regeringsbeslut (N2002/6807/AE) bör företagsstatistiken utvecklas så att ekonomisk information såsom sysselsättning, lönekostnader, produk-

1Ett bättre beslutsunderlag för tillväxtpolitiken, ITPS A2002:001.

tionsvärde, förädlingsvärde, investeringar etc. kan redovisas på arbetsställe- och företagsnivå tillsammans med uppgifter om de anställda.

SCB föreslår i sitt budgetunderlag för 2003–2005 att ytterligare statistik på kommunnivå anslagsfinansieras. Det gäller bl.a. statistiken över arbetsmarknad och inkomster. Statistiken skulle göras tillgänglig kostnadsfritt dels i de statistiska databaserna, dels i en lättillgänglig portal där överskådlig statistik avseende landets kommuner presenteras. Från portalen finns det möjlighet att skapa länkar till både interna och externa databaser med ytterligare kommuninformation. Statistiken skulle bli tillgänglig inte bara för de kommuner som i dag specialbeställer olika typer av statistik, utan också för samtliga statistikanvändare.

Lönestatistik

Flera användare uttryckte i användarstudien ett behov av kompletterande lönestatistik. Det gällde bl.a. uppgifter om nya belöningsslag som optioner och bonus. Nya lönesystem har blivit vanligare och det har blivit allt viktigare att följa löneutvecklingen uppdelad på de båda delarna. Medlingsinstitutet, som är statistikansvarig myndighet för lönestatistiken, uppgav att man avsåg att uppdra åt SCB att ta fram uppgifter om nya löneslag som vinstbonus, optioner m.m. och att uppgifterna borde inkluderas i den kortperiodiska statistiken.

I början av 2003 kommer Sverige att delta i en EU-undersökning om strukturstatistik över löner och arbetskraftskostnader avseende årsstatistik för 2002. Underlaget kan i stor utsträckning hämtas från den ordinarie svenska årsstatistiken. För vissa uppgifter krävs en särskild enkät. Bland dessa uppgifter finns total årsbonus uppdelad på tre områden: regelbunden bonus som inte utgår varje löneperiod, årsbonus baserad på produktivitet samt årlig ersättning baserad på vinstdelning. Uppdelningen på de tre komponenterna är frivillig. Frågan om mätning av optioner kräver ytterligare utredning innan dessa kan omfattas av statistiken.

Medlingsinstitutet avser att permanenta en insamling av denna information. Informationen avses också komma att användas för beräkning av kvartalsstatistik. Sådan statistik kommer att krävas när förordningen om arbetskostnadsindex (LCI) antas, vilket förväntas ske 2003. LCI är en av de indikatorer som ingår i PEEI.

Hälsoräkenskaper

OECD publicerade år 2000 en manual för hälsoräkenskaper, A

System of Health Accounts (SHA), grundad på den internationella klassificeringen för hälsoräkenskaper (ICHA). Denna bryter ned hälsoutgifterna på typ av vård, vem som producerar vården samt hur den finansieras. Manualen skapar en begreppsmässig bas för statistikframställning och rapportering och innehåller en uppsättning omfattande, konsistenta och flexibla rapporter. ICHA:s klassificeringar, definitioner och bokföringsregler är kompatibla med

SNA93, som ligger till grund för nationalräkenskaperna. Även Eurostat använder samma system och uppmanar medlemsländerna att följa SHA.

Det är viktigt att kunna jämföra t.ex. hälso- och sjukvårdskostnader i olika länder. Av OECD:s medlemsländer redovisar elva länder enligt SHA. Sju länder håller på att införa den och fyra länder planerar att införa den. Sverige har nu börjat arbeta med frågan. Socialstyrelsen har, som ansvarig myndighet för hälso- och sjukvård, vid ett flertal tillfällen uttalat önskemål om att nationalräkenskaperna skall bygga upp ett system för hälsoräkenskaper. Socialdepartementet och Landstingsförbundet har uttalat liknande önskemål.

SCB har under 2002 fått i uppdrag av Socialdepartementet att kartlägga förutsättningarna för ett införande av svenska hälsoräkenskaper.

Offentligt finansierade tjänster

Det behövs även en förbättrad och samordnad statistisk beskrivning av de offentligt finansierade tjänsterna. Det gäller i första hand välfärdstjänsterna vård, omsorg och utbildning. Den pågående privatiseringen av produktionen av dessa tjänster gör att det är svårt att få en överblick över området och en bild av utvecklingen.

Behovet av statistik som ger en korrekt och jämförbar bild av kostnader för hälso- och sjukvård och socialtjänst, oavsett om verksamheten drivs i offentlig eller privat regi har framhållits av Socialstyrelsen. Behovet finns såväl utifrån ett nationalekonomiskt som ett hälso- och socialpolitiskt perspektiv. I utredningens användarstudie efterlyser Socialstyrelsens företrädare bl.a. uppgifter om kostnader för verksamhet som drivs privat och finansieras av offentliga

medel. Det saknas statistik över sysselsättning, arbetade timmar, löner m.m. för verksamhet som lagts ut på privata företag.

I slutbetänkandet från Kommittén Välfärdsbokslut1 framhålls vikten av ett bättre statistiskt underlag för frågor som rör välfärdsutvecklingen. Bland annat påpekas svårigheterna att beskriva de totala kostnaderna för välfärdstjänsterna och kostnader fördelade mellan offentliga medel och brukarmedel.

Inom Statistiska centralbyrån har en rapport2 tagits fram för att ge underlag för förslag till förändringar i den officiella statistiken så att den beskriver strukturella förändringar av välfärdstjänsterna på ett bättre sätt. I rapporten finns förslag om förbättringar i befintlig statistik i detta syfte, t.ex. enhetliga klassificeringar och definitioner. Ny statistik behövs inom ett antal områden, t.ex. antal arbetade timmar för välfärdstjänster i offentlig sektor och statistik över den tredje sektorn. Ideella organisationer är ofta inriktade på välfärdstjänster. För att förbättra statistiken över offentligt finansierade tjänster i privat regi krävs bl.a. en utvidgning i de intermittenta branschundersökningarna i företagsstatistiken så att företag som utför välfärdstjänster kan särredovisas.

I SCB:s budgetunderlag för 2003–2005 tas dessa frågor upp. Man föreslår att det statistiska underlaget förbättras samt att en årlig statistisk publikation tas fram som beskriver de strukturella förändringarna inom de offentligt finansierade tjänsterna, i första hand välfärdstjänsterna.

Övriga områden

Bättre tillgång till kortperiodisk statistik över hushållens förmögenhet och över tillgångspriser är önskvärt bl.a. för Riksbankens behov. I dag producerar SCB på uppdrag av Finansinspektionen den s.k. Sparbarometern. Det är en kvartalsundersökning över hushållens sparande och förmögenhet som publiceras 5–6 veckor efter kvartalets utgång. SCB bedömer att det är möjligt att ta fram en månadsindikator över förmögenhetsdelen i Sparbarometern. En stor del av underlaget finns redan tillgängligt på månadsbasis. Det gäller sedlar och mynt, banksparande, lån i banker och andra finansinstitut, statsskuldsinstrument och privatobligationer. För sparande i

1SOU 2001:79, Välfärdsbokslut för 1990-talet. 2Offentlig och privat verksamhet. Statistik om anordnare av välfärdstjänster. Bakgrundsfakta till ekonomisk statistik 2001:1.

aktier och kapitalförsäkringar samt för realkapital och bostadsrätter kan framskrivningar med index göras.

I prisstatistiken redovisas uppgifter om försålda hyreshusfastigheter. Hyreshusen delas upp i tre kategorier: hyreshus med huvudsakligen lokaler, hyreshus med både bostäder och lokaler och hyreshus med huvudsakligen bostäder. Prisstatistik redovisas årligen på läns- och riksnivå. Kvartalsstatistik redovisa enbart för hyreshus totalt och på riksnivå, främst beroende på att antalet försäljningar är lågt. Ett fastighetsindex för småhus publiceras kvartalsvis med en regional nedbrytning. Ett motsvarande index för hyreshus saknas.

Statistiken över bostadsrätter är bristfällig och redovisas endast årligen. Underlaget till statistiken hämtas från Riksskatteverkets kontrolluppgifter och ger bara information om antal försäljningar och medel- respektive medianpriser på riks-, läns- och storstadsnivå. Det är vanskligt att utifrån statistiken dra slutsatser om prisutvecklingen. Det skulle vara önskvärt att kunna ta hänsyn till lägenheternas storlek, belägenhet och andra faktorer som påverkar marknadspriset. En komplettering av kontrolluppgiften med uppgifter om yta eller lägenhetsstorlek skulle ge bättre möjligheter till beräkningar av prisutvecklingen. Kontrolluppgifterna finns dock bara tillgängliga årsvis. En kortperiodisk statistik kräver nya beräkningsmetoder.

SCB genomför inom ramen för arbetet med tjänsteprisindex (TPI) en lokalhyresundersökning som är årlig och täcker olika lokaltyper: bostäder, kontor, butiker, industrilokaler m.m. Det saknas en regional fördelning i statistiken. Enligt SCB är det tveksamt om nuvarande undersökning kan genomföras kvartalsvis och redovisas på olika regioner. Nya beräkningsmetoder torde behövas.

7.3. Förbättrad statistik om hushållens inkomster

Enligt direktiven skall utredningen belysa mät- och definitionsproblem i den ekonomiska fördelningsstatistiken, analysera inkomstbegreppen i nationalräkenskaperna och den ekonomiska fördelningsstatistiken samt belysa hur inkomstmåtten på ett rättvisande sätt kan justeras för hushållens sammansättning. Dessa frågor behandlade utredningen i ett delbetänkande1 som överlämnades till Justitiedepartementet den 27 september 2002. Följande förslag till definitioner och ny statistik på dessa områden lades fram.

1SOU 2002:73Förbättrad statistik om hushållens inkomster.

Två nya inkomstbegrepp bör införas och användas som standard i den officiella inkomststatistiken. Det första är avsett främst för svensk användning och bör baseras på det s.k. Hicks inkomstbegrepp, vilket innebär att disponibel inkomst definieras som de inkomster hushållet kan konsumera under en period vid bibehållen real förmögenhet. Det andra begreppet disponibel inkomst är avsett främst för internationella jämförelser och bör baseras på kommande EU-regleringar avseende den EU-harmoniserade Statistics on Income and Living Conditions (EU-SILC).

Statistiska centralbyrån (SCB) bör vidareutveckla metoder och statistik för att mäta avkastning på kapital på ett sätt som överensstämmer med den föreslagna principiella grunden för det förstnämnda inkomstbegreppet. SCB bör vidare vid införandet av det nya inkomstbegreppet redovisa långa tidsserier med de nya definitionerna. SCB bör även årligen uppdatera och redovisa jämförelser mellan inkomstbegrepp i inkomststatistiken och nationalräkenskaperna. SCB bör också publicera särskilda rapporter om inkomstfördelningen som komplement till den löpande officiella inkomststatistiken.

Den officiella statistiken bör kompletteras med en årlig förmögenhetsstatistik och en snabbare preliminär inkomststatistik, vilken bör publiceras i augusti året efter inkomståret. Dessa två förslag ingår i det Budgetunderlag 2003–2005 för Statistiska centralbyrån, som verket inlämnade till regeringen i februari år 2002.

Hushållssektorn i nationalräkenskaperna bör i enlighet med det inom EU beslutade Europeiska Nationalräkenskapssystemet (ENS 95) delas upp i två sektorer, en för de egentliga hushållen och en för hushållens ideella organisationer. Hushållens ideella organisationer bör föras upp som ett område i den officiella statistiken och löpande statistik bör tas fram från och med år 2003. Även detta förslag ingår i Budgetunderlag 2003–2005 för Statistiska centralbyrån.

Kosthushåll bör användas som standardbegrepp i den årliga undersökningen Hushållens ekonomi (HEK) och i den kommande EUharmoniserade urvalsundersökningen EU-SILC. Bostadshushåll bör användas som standardbegrepp i den totalräknade inkomststatistiken om och när förslagen i rapporten Förbättrad hushållsoch bostadsstatistik i stället för FoB har genomförts. Jämförande studier bör genomföras av inkomststatistik baserad på kosthushåll respektive bostadshushåll och en översyn och sambearbetning bör göras av de två Meddelanden i samordningsfrågor (MIS) som behandlar hushåll och familj.

En ny konsumtionsenhetsskala kallad Svensk konsumtionsenhetsskala bör införas och användas som standard i officiell inkomststatistik. Skalans vikter för olika typer av personer framgår av nedanstående tablå. Två konsumtionsnivåer, Skälig levnadsnivå och Baskonsumtionsnivå, vilka sammanhänger med konsumtionsenhetsskalan, bör definieras och användas vid beräkningen av vikterna i Svensk konsumtionsenhetsskala. Beräkningar av konsumtionsenhetsskalan och de båda nivåerna bör genomföras och redovisas årligen av SCB i samarbete med Konsumentverket, Socialstyrelsen och Boverket.

Tabell 7.2. Svensk konsumtionsenhetsskala

Vikter för olika typer av personer

1999 2000 Ensamboende 1,00 1,00 Andra vuxen 0,59 0,58 Ensamstående med delat boende 1,13 1,12 Ytterligare vuxen 0,61 0,61 Barn 0–19 år 0,47 0,48

De årliga kostnaderna för tre av utredningens förslag, vilka har tagits upp i SCB:s budgetunderlag för år 2003–2005, uppgår sammanlagt till ca 1,7 miljoner kr. Därtill kommer vissa kostnader av löpande och engångskaraktär.

I regeringens budgetproposition för 20031 tilldelades SCB 3 miljoner kr årligen avseende årlig förmögenhetsstatistik, preliminär inkomststatistik, det s.k. storurvalet som omfattar 170 000 personer och möjliggör analyser av effekter av förändringar i skatteunderlaget, företagsdatabasen Frida samt delvis för statistik om kapitalvinster och kapitalförluster. Kostnader och finansiering för de övriga förslagen i delbetänkandet om förbättrad statistik om hushållens inkomster behandlas i kapitel 8.

1Prop. 2002/03:1Budgetpropositionen för 2003.

7.4. Prisstatistik

SCB tar fram och publicerar prisindex inom en mängd områden och för flera olika användningsområden. Konsumentprisindex (KPI) mäter den månatliga prisutvecklingen för den privata konsumtionen och används bl.a. som mått på inflationstakten i Sverige. Producentprisindex (PPI) mäter utvecklingen av de priser som erhålls av producenter respektive betalas av importörer. För producentpriserna görs en uppdelning på hemmamarknad och export. PPI används i stor utsträckning för avtalsreglering. SCB har hittills huvudsakligen samlat in priser för varor, men de senaste åren har större vikt lagts vid att utveckla prisinsamlingen för tjänster (tjänsteprisindex, TPI).

SCB producerar vidare harmoniserat index för konsumentpriser (HIKP) som används vid internationella jämförelser av prisutvecklingen samt Köpkraftsparitetsundersökningen (PPP) som mäter prisnivåer i olika länder och bl.a. används för att göra reala jämförelser av olika länders bruttonationalprodukter (BNP) och dess komponenter. Underliggande mått på inflationen beräknas och publiceras av SCB på uppdrag av Riksbanken. SCB publicerar också andra prisindex t.ex. inom byggområdet och för lönekostnader, vilka inte närmare berörs här.

Ett av de viktigaste användningsområdena för prisstatistiken är deflatering av nationalräkenskaperna, dvs. omräkning av värden i löpande priser till värden i fasta priser för att få fram volymförändringen. Det gäller BNP och dess komponenter, men också utrikeshandelsstatistik och kortperiodisk statistik som industriproduktion och handelns försäljningsutveckling. Det är i det sammanhanget som bristen på prisindex för tjänsteproducerande branscher blir uppenbar eftersom ekonomin utvecklas mot allt mer tjänsteproduktion. Prisstatistiken är också ett viktigt analysunderlag för Riksbanken m.fl.

Resurserna mätt som kostnader för prisindex minskade kraftigt mellan 1993 och 1997 för att därefter öka under ett par år. Mellan 1999 och 2001 har kostnaderna legat mellan 22 och 23 miljoner kr årligen. Under 2001 uppgick kostnaderna till 22,1 miljoner kr, fördelat på 12,6 för KPI, 5,7 för PPI, 2,4 för TPI och 0,8 för PPP. Kostnaderna för KPI i 2001 års prisnivå har minskat under nästan hela perioden, medan kostnaderna för TPI och PPI har ökat de senaste åren. Kostnaderna för PPP har minskat i 2001 års prisnivå från 2,4 miljoner kr 1993 till 0,7 miljoner kr 2001.

Diagram 7.1. Total kostnad för prisstatistik

Miljoner kr, 2001 års prisnivå

Anm. Tabellen omfattar kostnaderna för KPI, PPI, TPI, HIKP och

PPP. Kostnaderna i löpande priser har deflaterats med SCB:s löne- kostnader (60 procent) och konsumentprisindex (40 procent).

Diagram 7.2. Kostnader för vissa prisindex

Miljoner kr, 2001 års prisnivå

Anm. KPI=konsumentprisindex, PPI=producentprisindex, TPI=

tjänsteprisindex. Kostnaderna i löpande priser har deflaterats med SCB:s lönekostnader (60 procent) och konsumentprisidex (40 pro- cent).

18 19 20 21 22 23 24 25

93 94 95 96 97 98 99 00 01

0 2 4 6 8 10 12 14 16 18

93 94 95 96 97 98 99 00 01

KPI

TPI

PPI

Användarnas synpunkter

I den studie utredningen gjorde av användarnas synpunkter på den ekonomiska statistiken1 är prisindex för tjänstesektorn ett återkommande tema. Flertalet användare nämner att behovet av statistik rörande tjänstesektorn överhuvudtaget har ökat. Den fråga som nämns oftast är behovet av relevanta prisindex för olika tjänstebranscher, i synnerhet för att få bättre mått på tjänsteproduktionen räknad i fasta priser i nationalräkenskaperna och därmed även på den ekonomiska tillväxten och produktivitetstillväxten.

Flera användare, bl.a. Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken, betonar att de största bristerna i deflateringen i nationalräkenskaperna gäller den för tjänstesektorn, eftersom relevanta prisindex saknas i stort sett helt. I stället används ofta löneindex. SCB bör få fram bättre prisindex och gå ifrån löneindex, anser många.

Riksbanken menar att ”bra och relevanta” deflatorer i nationalräkenskaperna är den viktigaste frågan för kvaliteten i nationalräkenskaperna. Svaga områden är IT, telekom och tjänstesektorn. Dessa är mycket angelägna för Sverige, eftersom telekommunikationsbranschen svarar för en betydande del av såväl Sveriges produktion som export. Även begränsade brister i kvalitetsjusteringen vid deflateringen för branschens produkter kan därför påverka den redovisade utvecklingen av BNP, produktivitet m.m. En genomgång av deflateringen för branschen med jämförelser av hur kvalitetsjusteringar har genomförts för dataproduktion i andra länder är därför motiverad, anser Riksbanken. Man bör även titta på vilka olika metoder som används internationellt, menar Riksbanken.

Flera användare vill också få mer information om deflateringen i nationalräkenskaperna, både information om vilka prisindex som används och om deflatorerna i sig.

Det behövs prisindex, som bättre tar hänsyn till kvalitetsförändringar, särskilt i samband med den nya ekonomin, anser många användare. Forskarna vid Industriens Utredningsinstitut (IUI) menar exempelvis att kvalitetsvärdering blir viktigare när produkternas eller tjänsternas förändringstakt är hög. Konsumentprisindex (KPI) sägs ligga långt framme när det gäller kvalitetsvärderingar, men det finns svagheter vad gäller prisuppgifter för datorer. IUI:s forskare påpekar också att det är stora skillnader mellan producentprisindex för datorer och s.k. hedoniska index för datorer. Val av metod kan

1SOU 2001:34Behovet av ekonomisk statistik.

ge ”enorma skillnader” i prisutveckling. Detta illustrerar också problemen med att få bra internationella jämförelser.

Kommunförbundets utredare nämner också att de saknar bra prisindex för kommunala sektorer. De föreslår att SCB skall ha ett huvudansvar för att ta fram deflatorer för t.ex. kommunala kostnader. Nationalräkenskaperna har sådana.

När det gäller tillförlitlighet menar användarna att KPI har hög tillförlitlighet. Landstingsförbundets ekonom tycker att det märks att det finns mer resurser för KPI än för nationalräkenskaperna som inte har haft samma möjligheter till metodutveckling. Prisprogrammets nära kontakter med forskare, bl.a. genom KPI-nämnden, har också bidragit till att stärka tillförlitligheten i KPI. Detta är något som saknas för nationalräkenskaperna.

Flera användare pekar på kvalitetsproblem när det gäller producentprisindex. Riksbanken anser att tillförlitligheten inom producentprissystemet bör höjas genom utvidgade urval och en förstärkning av arbetet med kvalitetsjusteringar.

Finansdepartementet anser att det finns brister i producentprisindex (PPI). Därför är det viktigt att mätningen av industrins producentpriser förbättras. Det är helt klart att svårigheterna är mycket stora när det gäller att på ett korrekt sätt spegla utvecklingen i en bransch som t.ex. teleproduktindustrin där pris- och kvalitetsförändringarna på de producerade varorna ofta är mycket stora. Om prisutvecklingen överskattas leder det till att produktionstillväxten, mätt som volymförändring, underskattas, menar Finansdepartementet.

Konjunkturinstitutet anser att hela PPI-systemet är dåligt. Ett exempel är PPI för investeringsvaror, som förmodligen inte speglar en riktig prisutveckling. Handelsbankens användare påpekar att PPI för investeringsvaror kan hoppa kraftigt från månad till månad. Ekonomerna vid Handelns Utredningsinstitut menar att prisstatistiken, särskilt PPI för byggvaror, visar fel när listpriser används som inte tar hänsyn till de rabatter som tillfaller allt fler köpare.

Användare vid Sveriges Verkstadsindustrier menar att priserna enligt PPI kan vara fel då det finns risk för att företagen har missuppfattat vilka prisuppgifter de skall lämna. Företagen använder olika definitioner på ”försäljningspris”, och måste ibland väga ihop flera delkomponenter av priset för att komma fram till försäljningspriset. Ekonomerna vid Handelns Utredningsinstitut pekar vidare på osäkerheten i prisindex för datorer. Statistiken visar ”konstiga”

volymförändringar, vilket tyder på att det är något fel med det prisindex som används.

Konsumentprisindex

Mellan 1997 och 1999 arbetade Utredningen om översyn av konsumentprisindex, KPI1. Utredningen kom med förslag dels beträffande indexets allmänna konstruktion, dels beträffande beräkningen av index på vissa delområden. Dessutom diskuteras behov och utformning av kompletterande mått samt formella och organisatoriska frågor. Beträffande KPI:s grundläggande konstruktion slog utredningen vakt om principerna, men föreslog vissa tekniska förbättringar.

Utredningen bedömde att införandet av den i utredningen föreslagna indexkonstruktionen skulle medföra ett förstärkt resursbehov på 1–2 personer under en tvåårsperiod. I detta sammanhang behöver därutöver urvalsdesign, IT-system och insamlingsförfarande ses över. Ny teknik och metoder i form av skanning och handdatorer behöver prövas. Riktlinjerna tar också upp frågan om ett kompletterande index för att mäta underliggande inflation, frågan om inflationstalen skall innehålla effekter av varukorgsbyten eller ej samt förstärkning av informationen kring förändringar i KPI.

Vid remissbehandlingen riktade flera remissinstanser kritik mot framför allt den lösning som utredningen föreslog för egna hem och bostadsrätter samt delvis för inkomstberoende taxor. Konjunkturinstitutet (KI) fick under våren 2001 i uppgift av regeringen att snabbutreda en alternativ lösning för egna hem. Det var inte möjligt att få en samlad uppslutning för KI:s förslag när det behandlades i nämnden för konsumentprisindex i augusti 2001.

Regeringen gav i bilaga 4 till budgetpropositionen för 2002 nya riktlinjer för konsumentprisindex. Riktlinjerna baserar sig på de förslag som togs upp i KPI-utredningen och efterkommande remissbehandling samt Konjunkturinstitutets vidareutredning av boendeposten i KPI. Regeringen pekar i första hand på att utveckla konstantskatteindex, information och informationssystem, inflationstalens beräkning i samband med varukorgsbyten, boendeposten och indexets konstruktion. SCB och KPI-nämnden fick i upp-

1SOU 1999:124Konsumentprisindex Betänkande från Utredningen om översyn av konsumentprisindex.

drag att lösa de frågor som KPI-utredningen och efterföljande behandling givit upphov till.

I februari 2002 inkom SCB med en särskild skrivelse till regeringen om extra resurser för att genomföra utvecklingen av prisindex under 2002–2005 enligt en aktionsplan. Resursbehovet för att genomföra KPI-utredningens förslag syns i tabell 7.3.

Tabell 7.3. Resursbehov för att genomföra KPI-utredningens förslag

Tusental kr

2002 2003 2004 2005 Summa

Ny indexkonstruktion 1 900 2 000 1 000

4 900

Boendekostnader 700 700 1 200 200

2 900

Omvärldsfaktorer

700 700 700 800

2 900

Förstärkt information

200 200 200 200

800

Inkomstberoende taxor 400 100 100 200

800

Kvalitetsjustering

400 300

800

Kontrollsystem

400 400

700

Handdatorer

1 300 1 300

2 500

Underliggande inflation

600 1 100 600

2 200

Effekt av varukorgsbyte 100 200

300

Skannerdata

400 400 -300 -300

200

Summa

5 400 6 300 5 100 2 300 19 100

Anm. Varje belopp är avrundat till närmaste hundratusental kronor.

Enligt regeringens Budgetproposition1 för 2003 fick SCB 7,1 miljoner kr på tilläggsbudget 2 för 2002, varav 5,4 miljoner kr avsåg det fortsatta arbetet med att förbättra KPI, samt 2 miljoner kr årligen från och med år 2003 för att utveckla KPI. De extra resurserna skall bl.a. användas till att genomföra KPI-utredningens förslag om att byta indexkonstruktion och utreda boendeposten. På fyra år betyder det en ökad finansiering för KPI med 13,4 miljoner kr av begärda 19,1 miljoner kr. Det innebär att finansiering saknas för att genomföra konstantskatteindex och för att göra en utredning om effekterna av varukorgsbyten. Utökad användning av skanner och införande av handdatorer saknas också finansiering för.

1Prop. 2002/03:1Budgetpropositionen för 2003.

Producentprisindex

Prisindex i producent- och importled (PPI) mäter utvecklingen av de priser som erhålls av svenska producenter samt de priser som betalas av svenska importörer. De olika indexserierna som ingår i PPI-systemet används för deflatering av bl.a. produktion, export och import, ekonomisk analys och avtalsreglering.

För producentprisindex (hemmamarknad och export) gäller EU:s rådsförordning om konjunkturstatistik (1165/98). Inom EU:s statistikorgan Eurostat finns också långtgående planer på en uppdelning av exportprisindex i handel med euro- respektive icke-euroländer samt på ett införande av ett importprisindex med motsvarande uppdelning. Sverige uppfyller inte rådsförordningen fullt ut. Priset som samlas in skall enligt EU gälla under mätperioden inkomna order, och inkludera alla för kunden icke avdragsgilla skatter. I Sverige samlar man in priset för under mätperioden fakturerade transaktioner, exklusive skatt, vilket motiveras med att det bedömts bäst tjäna ändamålet som deflator. Internationella riktlinjer för PPI har saknats, men Internationella valutafonden (IMF) fungerar som koordinator för att ta fram en handbok för bästa internationella praxis.

Kvaliteten i PPI har som nämnts ifrågasatts av många användare av den ekonomiska statistiken. Internationella valutafonden (IMF) rekommenderade efter sin utvärdering av den svenska ekonomiska statistiken (se kapitel 5) att man borde se över resursallokeringen för PPI med tanke på dess betydelse för fastprisberäkningarna i nationalräkenskaperna. Vidare menade IMF att varuspecifikationerna bör definieras snävare och att antalet prisnoteringar bör öka. Modeller för att göra systematiska jämförelser mellan KPI och PPI bör utvecklas för att förbättra möjligheterna att göra konsistensprövningar.

Arbetet med PPI har under lång tid bedrivits med betydligt mindre resurser än arbetet med KPI. Nivån har inte varit tillräcklig för att upprätthålla aktualiteten i urvalet av representantvaror och företag. Det innebär att varor och företag som över tiden har minskat i ekonomisk betydelse i stor utsträckning är kvar i undersökningen, samtidigt som varor och företag som har ökat inte har kunnat lyftas in i önskvärd omfattning. Speciella och svårlösta problem, t.ex. med produkter som består av system som innehåller komplicerade tekniska produkter med inslag av tjänster, har i stor uträckning fått förbli olösta. Andelen sådana produkter ökar. För

att få rättvisande mätningar behövs tillräckligt med tid för att gå igenom detta med berörda företag. Dagens resursinsatser medger inte detta. De främsta problemen när det gäller PPI gäller olika aspekter på urvalet: varuspecifikation, allokering, aktualitet och storlek.

En korrekt och tillräckligt snäv varuspecifikation är avgörande för möjligheten att beräkna ett prisindex med tillräcklig kvalitet. Om avgränsningen av specifikationen inte är tillräckligt snäv, finns en risk att det uppmätta priset varierar beroende på variationen i produktionens/importens sammansättning, snarare än på faktisk prisförändring. Det finns också risk för ett långsiktigt systematiskt fel, eftersom det blir svårt att fånga och kvantifiera kvalitetsförändringar om varans egenskaper och de övriga villkor som gäller för transaktionerna inte är tillräckligt noggrant specificerade. I granskningen är förändrad produktmix eller förändrad kundmix en vanlig förklaring till prisförändringar. Detta kan ge en felaktig bild av en volatil prisutveckling och dessutom ett systematiskt fel då det sker långsiktiga förändringar av produkt- eller kundmix.

Rådsförordningen om korttidsindikatorer säger emellertid mycket tydligt att transaktionen skall vara specificerad med avseende på alla prisbestämmande faktorer som kvantitet, leveransöverenskommelser, rabatter, serviceavtal, garantier och destination. Arbetet med att förfina varuspecifikationerna har påbörjats, men är mycket resurskrävande och kräver djupgående kontakter med berörda uppgiftslämnare.

I svenska PPI insamlas priset i första hand som ett för månaden genomsnittligt pris. Australien och USA som har noggrannare specifikationer av transaktionen, låter priset avse en viss dag i månaden.

Allokeringen av urvalet handlar väsentligen om effektiv fördelning av prisinsamlingsinsatserna mellan olika varugrupper. Urvalet inom en varugrupp bör vara större ju större betydelsen för totalindex är, ju större variabiliteten i prisutvecklingen är och ju lägre kostnaden för mätningen är. SCB arbetar med att ta fram en modell så att man lättare skall kunna allokera urvalet för att få så mycket precision som möjligt per satsad krona. Ett sannolikhetsurval implementeras partiellt hösten 2002 i importprisindex. Urvalssannolikheten bestäms utifrån hur stort värde produktionen av den aktuella produkten har, dvs. företag som producerar mycket av en produkt har större sannolikhet att komma med i urvalet. Förutom

att ett sannolikhetsurval ger bättre skattningar är urvalspopulationen också lättare att underhålla.

Aktualitet är också viktigt för prismätningar av god kvalitet. För att upprätthålla kvaliteten i undersökningen krävs att man i urvalet löpande ersätter företag och produkter som minskat i ekonomisk betydelse med sådana som ökat i betydelse. Arbetet med urvalskomplettering har varit eftersatt länge och med dagens resursinsats är det inte möjligt att upprätthålla en acceptabel kvalitet på urvalet.

Den fjärde aspekten handlar om storleken på urvalet. En mer effektiv allokering räcker knappast, utan urvalsstorleken behöver också ökas för att minska urvalsosäkerheten samt i viss mån också för att minska undertäckningen.

Arbetet med att specificera de transaktioner som skall prismätas och likaså arbetet med att ersätta företag och produkter i urvalet kräver personliga kontakter med uppgiftslämnarna på företagen. I några länder, t.ex. USA, Frankrike och Australien, har man fältpersonal som arbetar heltid med att besöka företag och välja ut och specificera de representativa transaktioner som ska prismätas och se till att produkturvalet är bra. Andelen fältpersonal av det totala antalet personer som arbetar med PPI ligger mellan 20 och 30 procent.

Produktionen av PPI i Sverige är tämligen snabb internationellt sett. Endast tre länder inom EU är snabbare, nämligen Storbritannien, Finland och Irland.

Resurserna för PPI har legat på en tämligen konstant nivå under 1990-talet. För att genomföra nämnda förbättringar av PPI krävs ökade resurser. Statistiken behöver också anpassas fullt ut till EUkraven.

Köpkraftspariteter

För köpkraftsparitetsundersökningen (PPP) håller en rådsförordning på att utarbetas, som beräknas träda i kraft 2003. Förordningen kommer bl.a. att innehålla ansvarsfördelning, begrepp, definitioner, periodicitet, kvalitet och spridning. Den regionala täckningen behöver utökas. Nu görs mätningarna i huvudstäderna. Behov av anpassning av PPP till en förordning har tidigare räknats in i SCB:s medel för EU-anpassning. Dessa har emellertid behövt utnyttjas för att tillgodose oförutsedda krav från EU.

Harmoniserat konsumentprisindex

Harmoniseringsarbetet för konsumentprisindex i form av HIKP har under de gångna åren gått framåt, men alltjämt återstår några viktiga delar. Täckningen utökades från 2000 med barnomsorg, från 2001 med äldreomsorg och sjukhusvård och från 2002 med beloppsberoende avgifter för finansiella tjänster som fondförvaltning och valutaväxling. Ytterligare tekniska detaljfrågor har även de senaste åren reglerats genom förordningar och riktlinjer, vilket i vissa fall medfört justeringar även i KPI:s metoder. Två stora återstående utvecklingsområden avser täckning av egna hem och metoder för kvalitetsjustering.

Prisindex inom HIKP-systemet avseende egna hem skall enligt SPC-beslut (Statistical Programme Committee; de nationella statistiska institutens generaldirektörer ingår i denna grupp) börja produceras ”experimentellt” med sikte på att senare kunna ingå i HIKP.

En handlingsplan för harmoniseringsarbetet avseende kvalitetsjusteringsmetoder, och i någon mån urvalsmetoder, har antagits av SPC. Sverige har under 2001/2002 deltagit i en arbetsgrupp angående kvalitetsjusteringar inom fyra produktområden. Även under de följande åren kan medverkan med utredningsinsatser bli aktuell. Genom ländernas medverkan finns en värdefull möjlighet att påverka harmoniseringens inriktning så att kommande krav blir ändamålsenliga och så realistiska som möjligt.

För äldreomsorg följs för närvarande endast priser på hemtjänst. Även priser på särskilt boende skulle dock behöva följas, åtminstone vid större omläggningar såsom införande av maxtaxa. Detta behöver utredas vidare.

Eventuella nya krav som harmoniseringsarbetet kan resultera i får konsekvenser primärt för KPI, som då kan behöva resurser för drivande av dubbla system, alternativt anpassas till HIKP. Kostnader för detta går knappast nu att närmare förutse.

Den löpande månatliga produktionen av HIKP-tal för Sverige bygger väsentligen på datauttag ur KPI-systemet, utom avseende delindex för barn- och äldreomsorg vilka inte ingår i KPI utan bygger på andra data tillgängliga inom SCB.

För treårsperioden 2003–2005 kan förutses behov bl.a. för att införa prisindex för egna hem enligt HIKP-standard och för fortsatt medverkan i harmoniseringsarbetet för kvalitetsjustering.

Försöken med det experimentella indexet för egna hem är planerade att slutrapporteras i mars 2006, vilket sannolikt innebär ett

införande i HIKP tidigast 2007. Detta egnahemsindex skall i princip avse priser på hushållens köp av nya egna hem.

Tjänsteprisindex

SCB har hittills med några få undantag bara prismätt varor i producentledet. Behovet av att mäta priser för näringslivets tjänsteproduktion har emellertid blivit allt tydligare i takt med att en allt större del av BNP utgörs av tjänster. Näringslivets tjänsteproducerande branscher står för ungefär hälften av det totala förädlingsvärdet (BNP).

Prisindex för tjänster är komplicerat att ta fram. I de flesta fall är produkten (tjänsten) unik, vilket gör det svårt att göra prismätningar över tiden. Förutsättningarna varierar också för olika branscher. För den offentliga sektorns tjänsteproduktion tillkommer problemet att det ofta saknas ett pris på tjänsten. Då måste andra mätmetoder, t.ex. kvantitativa volymmätningar, användas. Eurostat har tagit fram en handbok som identifierar A-, B- och C-metoder för fastprisberäkningar avseende varor och tjänster i nationalräkenskaperna. A-metod är lämplig metod, B-metod är i viss mån acceptabel metod om A-metod saknas och C är ej godkänd metod.

Nationalräkenskaperna har ett stort behov av prisindex för att kunna deflatera tjänster. Tillförlitliga prisindex är en förutsättning för att kunna mäta tillväxten i ekonomin och produktivitetsutvecklingen i näringslivet på ett rättvisande sätt. Godkända respektive acceptabla index används i tjänsteproduktgrupper motsvarande knappt hälften av förädlingsvärdet för tjänster. Acceptabla index för privata tjänster saknas för motsvarande drygt 20 procent av BNP, se diagram 7.3. Dessutom saknas index för den offentliga sektorns tjänsteproduktion, motsvarande ytterligare drygt 20 procent av BNP. För TPI för både varor och tjänster saknas internationella riktlinjer, men IMF arbetar med att ta fram riktlinjer både för TPI och för PPI.

Diagram 7.3. BNP:s täckning av deflatorer

Anm. A: Lämplig metod enligt Eurostat. B: I viss mån acceptabel metod enligt Eurostat.

Eurostat har också tagit fram en plan för när olika tjänsteprisindex skall vara implementerade, se tabell 7.4. Den kommer att ingå som ett appendix i ENS-förordningen. En del länder har begärt undantag, men Sverige avser att följa utvecklingsplanen i dess nuvarande utformning. Index för offentliga tjänster ingår också i det planerade appendixet till ENS-förordningen. Nationalräkenskaperna svarar för utvecklingen av dessa, se avsnitt 6.5. Eurostat planerar också att införliva TPI i förordningen om korttidsindikatorer.

Mål till 2007

BNP

Privata tjänster

Godkända index finns

Godkända index s aknas

Godkända index s aknas

Varor

Offentliga tjänster

Godkända index finns /är på gång

B

A

P å gång

Tabell 7.4. Eurostats plan för prisindex för tjänster

2004

Fastighetstjänster Maskinuthyrning (CPA 71)

2005

Post- och telekommunikation (CPA 64) Finansiella tjänster, utom försäkringar och socialförsäkring (CPA 65) Tjänster för finansiella tjänster (CPA 67) Databehandlingstjänster m.m. (CPA 72)

2006

Forskning och utveckling i näringslivet (CPA 73) Andra företagstjänster (CPA 74) Utbildning (CPA 75) Hälso- och sjukvård (CPA 85) Export och import av tjänster

Svårigheten att utveckla index för tjänster märks då flera länder har anmält att man inte klarar att uppfylla utvecklingsplanens alla delar. Några länder har arbetat med att utveckla tjänsteprisindex under lång tid och producerar förhållandevis många tjänsteprisindex. Det gäller t.ex. USA, Australien och Storbritannien.

SCB har sedan 2000 ett projekt som syftar till att ta fram fler tjänsteprisindex av hög kvalitet, vilka kan användas av nationalräkenskaperna. Uppbyggnaden av nya tjänsteprisindex kräver detaljerad branschkunskap. Projektet arbetar med att bygga upp ett samarbete med branschorganisationer och företag. Tjänsteprisindex skall fungera som ett producentprisindex som beskriver den genomsnittliga prisutvecklingen i producentledet som ett genomsnitt för ett kvartal. Index skall mäta transaktionspris, dvs. det verkliga priset som köparen betalar, efter rabatter och avdrag.

Projektet deltar aktivt i den s.k. Voorburggruppens möten och ingår även i en mer informell länder-grupp som består av Norge, Finland, Sverige, Nederländerna och Frankrike. Studiebesök har gjorts vid Bureau of Labor Statistics i USA, Office of National

Statistics i Storbritannien, Český Statistický Úřad i Tjeckien samt

INSEE i Frankrike. Under hösten 2002 startades en arbetsgrupp inom Eurostat och OECD som det svenska TPI-projektet deltar i.

I dag produceras löpande tjänsteprisindex för sju branscher: hotell, flygresor, uthyrning av kommersiella lokaler, telekommunikationer, biluthyrning, datakonsulter och övriga databehandlingstjänster samt arkitekttjänster. De tre förstnämnda har tagits fram sedan mitten av 1990-talet som biprodukt till KPI; översyn av dessa pågår. Under 2002 pågår arbete för att utveckla prisindex för postbefordran, för juridisk och ekonomisk konsultverksamhet samt för arkitekt- och teknisk konsultverksamhet. Index för telekommunikationer ses över. Under 2003 planeras arbete inom finansiella tjänster, försäkringstjänster och reklam. Index inom uthyrnings- och fastighetsförmedlingsbranschen kommer att kompletteras. Dessutom skall ett nytt produktionssystem utvecklas.

Under senare år har insatserna för att utveckla prisindex för tjänster ökats väsentligt. Ett särskilt projekt, TPI-projektet (TPI = tjänsteprisindex) har inrättats för arbetet. Under år 1998 förbrukade TPI (både utveckling och produktion) 0,5 miljoner kr och under 2001 förbrukades 2,4 miljoner kr (löpande priser). Beloppen inkluderar kostnader både för att utveckla nya tjänsteprisindex och för att löpande samla in priser för befintliga index. I dagsläget används ca två tredjedelar av resurserna till utveckling och en tredjedel till produktion, men i takt med att nya index utvecklas ökar det löpande produktionsarbetet. Med nuvarande resurser kommer det att ta mycket lång tid innan täckningen av tjänstesektorn blir tillfredsställande. För 2002 har det svenska TPI-projektet beviljats extra finansiering om 69 000 euro. Tilldelningen av medel kom dock sent under året.

Inom NR finns det behov av att deflatera samliga privata tjänster på produktgruppsnivå med relevanta prisindex. I dag finns det Ametoder (godkända metoder) som täcker 27 procent av samtliga privata tjänster och B-metoder (acceptabla metoder) som täcker 19 procent. De C-metoder (icke godkända metoder) som TPI-projektet omvandlar till A- eller B-metoder kommer att täcka ytterligare 16 procent. Inför 2003 är det i så fall totalt 62 procent av samtliga privata tjänster som deflateras med A- eller B-metod. Målet är att vid utgången av 2007 täcka ca 80 procent av de privata tjänstebranscherna med prisindex enligt A-metod.

Budgetpropositionen för 2003

Enligt regeringens tilläggsproposition1 får SCB 5,4 miljoner kr under 2002 för att genomföra KPI-utredningens intentioner. Fr.o.m. 2003 höjs anslaget för KPI med 2 miljoner kr årligen. De första fyra åren skall de extra resurserna användas till att genomföra KPIutredningens förslag om att byta indexkonstruktion och utreda boendeposten. På fyra år betyder det en ökad finansiering för KPI med 13,4 miljoner kr av begärda 19 miljoner kr. Det innebär att finansiering saknas för att genomföra konstantskatteindex och för att göra en utredning om effekterna av varukorgsbyten. Utökad användning av skanner och införande av handdatorer saknas också finansiering för.

För PPI, TPI och HIKP har SCB erhållit 1,7 miljoner kr utöver den tidigare nivån för 2002. Under förutsättning att medlen kan användas även kommande år fördelas de så att PPI får 850 000 kr, TPI 435 000 kr och HIKP 400 000 kr.

7.5. Snabbare statistik

Bakgrund

Utredningen konstaterade i sitt delbetänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) att det framstod som särskilt angeläget att snabba upp den ekonomiska statistiken på vissa områden, främst den kortperiodiska statistiken. Användarstudien bekräftade att det finns ett ökat behov av snabbare statistik som underlag för penningpolitiska och ekonomisk-politiska beslut. Detta framfördes av bl.a. Finansdepartementet, Riksbanken och Konjunkturinstitutet. Även flera andra organisationer och företag såg en uppsnabbning av olika statistikindikatorer som väsentliga för sin prognos- och utredningsverksamhet.

Flera viktiga användare, bl.a. Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken, vill sålunda få en snabbare publicering av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna. Vidare framfördes i användarstudien en rad önskemål om både snabbare korttidsindikatorer och snabbare årsstatistik på några områden. Till de förra hör utrikeshandeln, detaljhandeln och aktivitetsindex samt till de senare inkomststatistik, kommunernas räkenskaper och bruttoregion-

1Prop. 2002/03:1Budgetpropositionen för 2003.

produkten. En uppsnabbning av nationalräkenskaperna får också konsekvenser för primärstatistikens aktualitet. Möjligheterna att snabba upp nationalräkenskaperna och aktivitetsindex diskuteras i kapitel 6. I utredningens betänkande Förbättrad statistik om hushållens inkomster (SOU 2002:73) presenteras ett förslag till snabbare preliminär inkomststatistik.

En uppsnabbning av statistiken på EU/EMU-nivå framstod som nödvändig inför bildandet av den ekonomiska och monetära unionen, EMU, den 1 januari 1999. EU:s finansministrar har under senare år drivit på frågan om att förbättra och snabba upp produktionen av kortperiodisk statistik som underlag för Europeiska centralbankens (ECB) penningpolitik och det ekonomisk-politiska beslutsfattandet inom EU.

Som ett led i dessa ansträngningar upprättades en handlingsplan,

Action Plan on EMU Statistical Requirements, vilken godkändes av

Ecofinrådet i september 2000 (se vidare avsnitt 5.3). Handlingsplanen behandlar en bred uppsättning ekonomiska variabler inom fem huvudområden: nationalräkenskaper, offentliga finanser, arbetsmarknadsstatistik, korttidsindikatorer enligt STS-förordningen samt utrikeshandeln med varor. Handlingsplanen innehåller bl.a. en tidsplan för när EU:s medlemsländer senast skall leverera nationella data för de olika statistikserierna till Eurostat.

Ytterligare ansträngningar att komma till rätta med den bristfälliga tillgången till snabb ekonomisk statistik startades hösten 2000. Det gällde i synnerhet underlaget för penningpolitiken inom den europeiska monetära unionen (EMU), där ECB har ett betydligt sämre underlag än sin amerikanska motsvarighet Federal Reserve Board.

Vid ett möte i EU:s Statistical Programme Committee (SPC) i september 2000 beslutades efter ett svenskt initiativ att en arbetsgrupp skulle tillsättas med uppgift att genomföra två benchmarkingstudier (se vidare avsnitt 5.4) avseende den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Arbetsgruppen leddes av SCB:s generaldirektör Svante Öberg. Den ena studien, en jämförelse mellan statistiken i EU och USA, visade att den amerikanska statistiken är avsevärt snabbare än den i EU. Den andra studien, en jämförelse mellan EUländernas nationella statistik, visade på stora skillnader i snabbhet mellan länderna.

Arbetsgruppens rapport presenterades för SPC i september 2001 och förslagen i rapporten antogs. Det gällde bl.a. ett åtagande att EU-statistiken inom fem år skall vara lika snabb som i USA. En ny arbetsgrupp tillsattes för att leda genomförandet av de antagna

förslagen. Arbetsgruppen har tagit fram en lista efter amerikanskt mönster på de viktigaste indikatorerna, Principal European Economic Indicators (PEEI), som bör tas fram snabbt efter mätperiodens utgång. Förslaget presenterades och godkändes vid SPC-mötet i september 2002.

En uppsnabbning av korttidsindikatorer på EU/EMU-nivå innebär inte nödvändigtvis att nationella serier måste publiceras lika snabbt. En modell för att ta fram snabba EU/EMU-indikatorer är att arbeta med suburval på nationell nivå. Efterfrågan på snabb svensk statistik motiverar emellertid att det bör prövas i varje enskilt fall om även den nationella statistiken kan snabbas upp i motsvarande takt. De starka kraven på betydligt snabbare publicering av nationalräkenskaperna sätter också fokus på tillgången till aktuell primärstatistik. Det krävs bl.a. snabbare primärstatistik om en väsentlig uppsnabbning av nationalräkenskaperna skall kunna ske utan allvarliga försämringar av tillförlitligheten.

Aktualiteten för den svenska ekonomiska statistiken

Den ekonomiska statistiken är ett vitt begrepp. En mycket stor mängd statistikserier publiceras, såväl kortperiodiska på månad och kvartal som årsstatistik. Produktionstiderna varierar avsevärt mellan olika produkter beroende på en mängd faktorer. Produktionsförutsättningarna varierar beroende på dataåtkomst, metoder, kvalitetskrav m.m. Kraven på snabbhet från användarna är också en viktig faktor.

Som framgått ovan är den svenska statistiken föremål för krav på uppsnabbning, främst när det gäller korttidsstatistiken, krav som har sitt ursprung både nationellt och internationellt. De nationella kraven måste i varje enskilt fall bedömas och prövas. De internationella kraven är i många fall tvingande genom EU-lagstiftning. Förslagen om snabba s.k. Principal European Economic Indicators (PEEI) kommer dock att baseras på frivilliga åtaganden från medlemsländerna, en s.k. Gentlemen’s agreement. Kraven från EU har under senare år lett till en uppsnabbning även av den svenska statistiken.

För att kunna bedöma tyngden i de krav som användare ställer på statistiken kan det vara av värde att sätta de svenska produktionstiderna i relation till omvärldens. Inom ramen för EMU Action

Plan görs regelbundna uppföljningar av ländernas leveranser av sta-

tistik till Eurostat i förhållande till EU:s krav. Trots de förbättringar som har skett under senare år avseende aktualiteten i den svenska statistiken inom de områden som omfattas av handlingsplanen visade den senaste uppföljningen, avseende juni/andra kvartalet 2002, att Sverige sammantaget hamnade först på nionde till tionde plats bland de femton EU-länderna. Delvis berodde det på tillfälligheter som kan rättas till omgående. Uppföljningen visar också att det finns områden där den svenska statistiken kommer fram mycket snabbt (se avsnitt 5.3).

Vid de jämförelser som gjordes i de tidigare berörda benchmarkingstudierna hamnade Sverige relativt väl till. Sammanvägt hamnade Sverige på femte plats. Att Sverige hamnade bättre till i denna jämförelse än vid uppföljningen av EMU Action Plan beror på att uppsättningen av variabler och tidpunkten de avser skiljer sig åt mellan de båda jämförelserna. Vidare kan det konstateras att både Sverige och övriga länder i EU ligger långt efter USA när det gäller snabbhet. Den genomsnittliga tiden mellan mätperiodens slut och publiceringen var 23 dagar i USA och 48 dagar i Sverige för de studerade indikatorerna (se avsnitt 5.4).

Etablerandet av PEEI innebär ytterligare krav på uppsnabbning av den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Sverige behöver förbättra statistiken för nio av de 19 indikatorerna.

Principer och metoder för att åstadkomma en uppsnabbning

En uppsnabbning av statistiken kan ske med hjälp av ett antal olika metoder och ansatser. En ansats som mer generellt i första hand utgår från användarkraven är att sätta upp en gräns för när statistiken senast skall vara klar. Ansatsen kan innebära att man för ett antal indikatorer som är viktiga för bedömningen av den ekonomiska utvecklingen fastställer en gemensam tidpunkt för när statistiken senast skall publiceras. En sådan ansats kan också vara ett enkelt styrinstrument i produktionen. System och metoder får sedan anpassas så att målet kan uppnås.

I USA infördes redan i slutet av 1960-talet en regel som säger att

Principal Federal Economic Indicators (i dag 38 månads- och kvartalsserier) skall publiceras senast 22 arbetsdagar efter mätperiodens utgång. I praktiken kommer vissa serier ännu snabbare. Ett förslag finns nu att definiera ett antal indikatorer på EU/EMU/-nivå under rubriken Principal European Economic Indicators (PEEI) med fast-

ställda publiceringstider. I Kanada har statistikmyndigheten på eget initiativ tagit fram en regel att årsstatistiken skall presenteras senast efter 15 månader. Denna regel skall garantera aktuell statistik för användarna, men den är också ett instrument för ledningen att effektivisera verksamheten och sätta gränser för emellanåt väl höga ambitioner i organisationen när det gäller t.ex. granskningens omfattning.

Motsvarande regler skulle kunna övervägas även i Sverige, beslutade av statsmakterna som i USA eller kanske lämpligare beslutade av statistikmyndigheten. En annan möjlighet är att de anges i någon form av överenskommelse mellan SCB och regeringen (Finansdepartementet). Sådana Service Level Agreements förekommer i andra länder, bl.a. i Storbritannien och i Kanada. För korttidsstatistiken skulle då lämpligen de diskuterade indikatorerna inom ramen för PEEI vara aktuella i första hand.

När det gäller metoder för att uppnå en uppsnabbning kan man använda en rad sådana: effektivare insamlingsmetoder, korta mätperioder, suburval, estimering etc.

Teknikerna för statistikinsamlingen är ett område som är under kontinuerlig utveckling. Modern och alltmer avancerad informationsteknik ger nya möjligheter till förbättringar som kan korta ned processen. Olika former av elektronisk datainsamling innebär både snabbare överföring av data och mindre fel genom att registreringsmomentet i statistikmyndigheten bortfaller (se även avsnitt 3.3). En långsiktig process är att i allt högre utsträckning hämta efterfrågad information direkt ur företagens redovisning via automatiska datarutiner.

Hanteringen av data inom statistikmyndigheten är också ett moment som kan snabbas upp. Vid dataöverföring av uppgifter kan informationen läsas in i databasen direkt för vidare bearbetning. Vid pappersrapportering återstår dock ett registreringsmoment. Val av metod påverkar snabbheten. Skanning torde här vara den snabbaste metoden. Koordineringen av inläsning/registrering och den fortsatta processen med kontroller, kontakter med uppgiftslämnarna och sammanställningsarbetet är också viktig för att uppnå maximal snabbhet.

Statistikmyndigheten i Storbritannien har genomfört ett genomtänkt system för registrering och bearbetning av den ekonomiska primärstatistiken för att uppnå effektivitet och snabbhet. Rapporteringsblanketterna skall vara skannade senast fyra timmar efter det att de har kommit in till myndigheten. Sammanställningar och

kontroller görs sedan på successivt mer fullständigt material parallellt med att nytt material skannas in.

En avgörande faktor för hur snabbt statistiken kan publiceras är hur snabbt uppgiftslämnarna kan lämna sina uppgifter. Här finns många aspekter att ta hänsyn till, t.ex. omfattningen av data, eventuella bearbetningsbehov och företagsstruktur. Ett sätt att möjliggöra snabbare dataleveranser är att tillåta att företagen baserar sin rapportering på ett inte helt komplett material. Istället tillåts företaget att approximera data som inte finns tillgänglig i tid t.ex. för de sista dagarna i månaden eller för sena enheter i företaget. Även här finns exempel från Storbritannien där inrapporteringen till detaljhandelsstatistiken i vissa fall får grundas på delvis approximerade siffror för att möjliggöra en tillräckligt tidig inrapportering.

En annan metod som används både i USA och i flera europeiska länder är att basera viss månadsstatistik på en kortare mätperiod t.ex. en dag eller en vecka i början eller mitten av månaden. Inrapporteringen kan då ske innan månaden är slut. Produktionsprocessen kan flyttas fram ett par veckor i tiden och därmed också publiceringen. I Sverige mäts exempelvis priserna i konsumentprisindex en vecka i mitten av månaden.

En annan metod för att snabbt få ut information om den ekonomiska utvecklingen är att publicera statistiken i en serie allt säkrare skattningar. Den första versionen kan då bygga på ett ofullständigt material, som med hjälp av benchmarking med årsstatistik och skattningar kan ge en preliminär bild av utvecklingen. Därefter publiceras ett antal nya versioner som bygger på alltmer komplett material.

Detta är en modell som används i USA med gott resultat. Ett exempel är statistiken över detaljhandeln. En första version publiceras redan ca 12 dagar efter månadens utgång och baseras på ett mindre suburval på 4 000 företag. Svarsfrekvensen vid publiceringen är ca 60 procent. En andra version publiceras efter sex veckor och bygger på ett komplett urval bestående av 13 000 företag, med svarsfrekvens på 75 procent. Ytterligare en månad senare kommer en reviderad slutlig version. Dessutom görs en årlig, obligatorisk undersökning som täcker 24 000 företag.

De olika versionerna blir successivt allt tillförlitligare. Statistiken baseras på ett allt större underlag genom större urval och högre svarsfrekvenser. Kontroller och annat kvalitetsarbete får ökat genomslag och slutligen ger den årliga undersökningen ett underlag för justering av månadssiffrorna. För att klara rimliga kvalitetskrav

kan det första estimatet publiceras på aggregerad nivå och med få nedbrytningar. Detaljeringsgraden kan sedan successivt öka vartefter underlaget förbättras. Man kan beskriva denna teknik som att man gör successivt en avvägning mellan snabbhet och detaljeringsgrad; de aggregerade uppgifterna publiceras snabbt och de detaljerade med längre eftersläpning.

Inom EU utreds alternativa metoder för att snabba upp den europeiska statistiken. Målsättningen är som tidigare berörts att få fram snabba EU/EMU/-aggregat för viktiga indikatorer. Nuvarande modell, som innebär aggregering av den officiella statistiken från alla EU/EMU-länder är långsam och styrs tidsmässigt av de långsamma länderna. För att få fram aggregat på EU/EMU-nivå med en viss tillförlitlighet är dessutom underlaget ofta onödigt omfattande.

En modell, som diskuteras inom det europeiska statistiska systemet, är att i stället konstruera suburval för respektive land så att urvalen minimeras och anpassas till att få fram aggregat av tillfredställande kvalitet. Dessa nationella suburval blir relativt små och kan snabbehandlas av respektive land. En studie har gjorts av hur denna teknik skulle kunna tillämpas för detaljhandeln. Den visar att det med vissa förändringar i nuvarande produktionsmetoder skulle vara möjligt att skära ned produktionstiden för EU/ EMU aggregatet till 30 dagar från nuvarande 60 dagar.

Det står sedan länderna fritt att hantera den nationella statistiken efter sina egna behov. Här finns då möjligheter för det enskilda landet, t.ex. Sverige, att utnyttja den snabba informationen från det nationella suburvalet för en egen snabbstatistik. Undersökningar inom SCB visar att urvalet i så fall måste utökas något för att ge ett tillfredsställande underlag för Sverige. Detta kan dock hanteras inom samma tidsgräns. Ytterligare studier på andra områden kommer att starta successivt. Här finns en grund för uppsnabbning även av den svenska korttidsstatistiken.

Metoder för estimering och skattningar bör också vidareutvecklas som en hjälp i ansträngningarna att snabba upp statistiken. Det kan vara både sofistikerade modellansatser och enklare uppskattningar. I USA används benchmarking med tillförlitlig årsstatistik som en viktig metod. När fullständigt underlag saknas kan en användning av annan information ge underlag för uppskattningar, även statistiskt underlag som barometerdata m.m.

Aktualitet och tillförlitlighet

Vid en diskussion om uppsnabbning av statistiken måste effekterna på andra kvalitetsaspekter1 finnas med. Generella regler för när statistiken skall vara klar måste sättas så att en rimlig tillförlitlighet kan uppnås. Det finns emellertid en allmän (miss)uppfattning att det alltid föreligger ett utbyte mellan aktualitet och tillförlitlighet. En uppsnabbning av statistiken skulle enligt detta synsätt närmast automatiskt medföra en lägre tillförlitlighet för statistiken. En snabbare produktionsprocess kan visserligen innebära att underlaget blir mindre täckande t.ex. genom att mindre urval används, sämre svarsfrekvens, mindre kontroller och kontakter med uppgiftslämnarna m.m. Men det finns samtidigt en rad åtgärder när det gäller processer och metoder som kan verka i motsatt riktning.

Ett mål för uppsnabbning av statistiken innebär att produktionsprocesser och metoder får anpassas till tidsmålet. Tidsfaktorn bestämmer delvis metoder och arbetssätt och utbytet mellan aktualitet och tillförlitlighet kan inte ses som mekaniskt. Det finns av olika skäl anledning att anta att aktualiteten i statistiken till en stor del kan förbättras utan att tillförlitligheten behöver försämras.

Den stora variation som finns mellan olika länder när det gäller aktualiteten i den kortperiodiska statistiken antyder att olika sätt att organisera statistikproduktionen är avgörande för resultatet i detta avseende. Benchmarkingstudien med USA visar tydligt att det finns olika tekniker som kan tillämpas för att snabba upp statistiken. Även de stora skillnader i snabbhet som finns mellan de europeiska länderna visar på detta. Studier av revideringarna för årsberäkningarna av nationalräkenskaperna visar inte på några nämnvärda skillnader i revideringarnas storlek mellan länder med olika snabba första redovisningar av statistiken.

En given slutsats är att för respektive statistikområde studera och dra slutsatser av länder som har en snabb produktion. Ett sådant arbete har också påbörjats inom EU. Sådana studier bör omfatta både produktionsprocessen och andra tekniker. Som berörts tidigare kan olika led i produktionsprocessen förbättras: centraliserad/ decentraliserad datainhämtning, elektronisk datainsamling, datainhämtning direkt från bokföringen, skanning av blanketter, påminnelserutiner, hantering av stora företag etc. Andra tekniker kan gälla

1 I Eurostats kvalitetsbegrepp ingår sju huvudkomponenter: relevans, tillförlitlighet, aktualitet och punktlighet, tillgänglighet och förståelighet, jämförbarhet, samanvändbarhet och fullständighet.

kortare mätperioder, urvalsdesign och estimering. Dessutom kan en modell vara att utifrån suburval ta fram snabb statistik som fortfarande har hög tillförlitlighet förutsatt att detaljeringsgraden tillåts bli mindre.

Ambitionen behöver dock inte vara att enbart ta fram snabbare statistik med samma tillförlitlighet som nu. Ett ytterligare steg är att för alla viktiga indikatorer utveckla och presentera preliminär statistik som är mindre tillförlitlig än efterföljande definitiva versioner. Sådan preliminär statistik kan framställas med hjälp av mindre suburval, ofullständiga data, estimeringsteknik etc. Denna modell används systematiskt i USA, men endast i liten omfattning i Europa. Sådan preliminär statistik skall inte ses som snabbare, men mindre tillförlitlig ersättning för den definitiva statistiken, utan som ett användbart komplement till senare mer tillförlitlig statistik. Det blir då inte fråga om ett utbyte mellan aktualitet och tillförlitlighet, utan i stället om ny information som är viktig för ekonomiskt beslutsfattande.

Erfarenheterna från USA, där statistiken presenteras i en serie allt säkrare skattningar, visar att det inte behöver vara något problem att tidiga data revideras (måttligt) i senare versioner. Man annonserar de första versionerna med beteckningarna advanced och preliminary och redovisar tydligt revideringarna jämfört med tidigare publicerade siffror. Användarna får då en klar bild över robustheten i de första estimaten.

Det finns en stark efterfrågan på information om tillförlitligheten i statistiken. Förutsättningarna för detta varierar mellan produkterna. Vid rena urvalsundersökningar kan traditionella statistiska osäkerhetsmått tas fram. När det gäller nationalräkenskaperna är detta inte möjligt. I stället kan man tänka sig en redovisning av tillförlitligheten i olika viktiga statistikkällor och konsekvenserna för nationalräkenskaperna på BNP-nivå och för olika delkomponenter.

En redovisning av revideringarna enligt amerikansk modell kan ge en god bild av hur preliminär statistik står sig gentemot senare definitiv statistik. De amerikanska nationalräkenskaperna redovisas tillsammans med en tydlig jämförelse med tidigare version. Dessutom ger man vid presentationen av det första estimatet, advanced, historisk information om hur stora revideringarna har varit mellan de olika versionerna. Man anger även olika intervall inom vilka det publicerade estimatet kan komma att ligga i senare versioner med den historiska informationen som grund.

Information om revideringarna ger en bild av hur väl tidiga siffror överensstämmer med den definitiva statistiken och kan ses som ett mått på kvaliteten i tidigare versioner. Det är dock farligt att sätta likhetstecken mellan hög tillförlitlighet och små revideringar. Det är inte helt säkert att en reviderad siffra är bättre än den tidigare. Det kan t.o.m. vara tvärtom. Förbättringar i de första estimaten resulterar i mindre revideringar medan förbättringar i det senaste resulterar i ökade revideringar. Stora revideringar kan också vara ett tecken på att producenten lägger ner stor möda på att finna fel i data och inte är rädd för att medge fel och rätta upp statistiken. Små revideringar kan visa på det omvända.

Pågående och planerade utvecklingsinsatser för uppsnabbning av statistiken

Uppsnabbning av den svenska ekonomiska statistiken har under senare år i första hand drivits fram av EU-krav. Etablerandet av EMU

Action Plan innebar att även Sverige har tvingats till insatser för att förbättra aktualiteten. Den senaste uppföljningsrapporten avseende andra kvartalet 2002 visade att det fanns ett antal förbättringar som behövde genomföras för att Sverige fullt ut skall uppfylla handlingsplanen (se även avsnitt 5.3). På vissa områden var bristerna av tillfällig natur som kan och bör rättas till redan vid rapporteringen av tredje kvartalet. Det gällde samtliga återstående brister i företagsstatistiken där vissa uppgifter om byggsektorn inte hade levererats i tid. Detsamma gällde kvartalsdata från arbetskraftsundersökningarna. När det gäller de offentliga finanserna finns uppgifterna och de skall kunna levereras i tid fortsättningsvis.

Arbete pågår för att kunna ta fram snabbstatistik för handeln med länder utanför EMU-området liknande den som finns för länder utanför EU. Rapportering enligt EU-kraven planeras kunna ske under 2003. När det gäller kravet på snabbare statistik över den totala handeln med länder inom EU finns inga konkreta planer än. De största återstående bristerna avser leveranserna av nationalräkenskaperna inklusive arbetsmarknadsstatistik som hämtas ur NR-systemet. Bristerna gäller i huvudsak andra kvartalet för vilket den ordinarie versionen tas fram först efter ca 85 dagar (snabbversionen efter 38 dagar innehåller inte alla efterfrågade uppgifter). En tidigareläggning till 70 dagar efter kvartalets utgång krävs.

Den överenskommelse som nu har gjorts om att upprätta en lista på 19 ekonomiska korttidsindikatorer (PEEI) och att snabba upp produktionen av dessa innebär nya krav på uppsnabbning även av den svenska statistiken. PEEI utgörs av EU/EMU-aggregat och innebär inte nödvändigtvis att den nationella statistiken tas fram lika snabbt. Vad som krävs är att tillräckligt underlag för framtagande av aggregaten är tillgängligt enligt den tidsplan som fastslagits.

Sverige har enligt överenskommelsen åtagit sig att leverera data i enlighet med tidsplanen. För vissa indikatorer förutsätter dock en uppsnabbning att ytterligare resurser erhålls. Ett uppfyllande av åtagandet innebär att den svenska statistiken skall snabbas upp för nationalräkenskaperna, industriproduktionsindex, byggproduktion, omsättning i detaljhandeln, vakanser och utrikeshandeln med varor. Dessutom måste utbyggnaden av tjänsteprisindex ske enligt plan. För att kunna möta de olika kraven på snabbare kortperiodisk ekonomisk statistik har SCB tillsatt ett internt projekt för att identifiera olika metoder för uppsnabbning av statistiken. EU-arbetet på detta område skall särskilt följas.

För omsättningen i detaljhandeln har metoderna redan setts över och ett samarbete har överenskommits med Handelns Utredningsinstitut (HUI) om att ta fram gemensam statistik över omsättningen i detaljhandeln. HUI har en egen undersökning som publiceras ca tre veckor efter månadsskifte medan SCB:s mer kompletta statistik publiceras efter drygt 40 dagar. Den nya gemensamma undersökningen innebär att statistiken skall kunna presenteras efter ca 28 dagar från 2003.

Tabell 7.5. Principal European Economic Indicators (PEEI), indikatorer som behöver snabbas upp av SCB

Publicering i antal kalenderdagar efter referensperiodens utgång.

Indikator Periodicitet EU

Sverige

Nuläg

e

Mål År Nuläge År

Nationalräkenskaper

Första BNP-skattn.

Kvartal * 45 2004 70 2004

3

BNP med ytterligare nedbrytning

Kvartal

70– 120 60 2004 70 2004

3

Sektorräkensk, hushåll o företag

Kvartal

* 90 2004

* 2004

3

Industriproduktionsindex

Månad 48 40 2006 50 2006

3

Byggproduktion

Mån/

kvartal

75 45 2006 75

1

2006

3

Omsättning i detaljhandeln Månad 60 30 2003 45 2003

4

Tjänsteprisindex

Kvartal * 60 2006 45

2

2006

3

Vakanser

Kvartal * 45 2004 55 2004

3

Utrikeshandel

Månad 50 45 2005 70 2005

3

*Uppgift finns inte.

Endast kvartal. Särskild undersökning saknas. Uppgifterna hämtas ur NR-systemet.

Endast ett begränsat antal index finns utvecklade.

Kräver ytterligare resurser.

I Sverige är målet 28 dagar.

En uppsnabbning (och utvidgning) av den regionala statistiken, främst bruttoregionprodukten (BRP), är också ett användarkrav. Bruttoregionprodukten är den regionala motsvarigheten till BNP mätt från produktionssidan. Bruttoregionprodukten bygger på de definitiva årsberäkningarna av BNP. Det innebär att BRP-beräkningarna kan redovisas först efter drygt två år. Det finns stor efterfrågan på siffror med bättre aktualitet. Eurostat kräver statistik om förädlingsvärde och sysselsättning regionalt fördelat efter 18 månader.

SCB har i sitt budgetunderlag föreslagit insatser för att förbättra situationen. Ett sätt är att utveckla regionala tillväxtindikatorer,

som kan ge en preliminär, snabb bild av den ekonomiska utvecklingen i regionerna. Lönesummor och omsättning per bransch och region kan indikera tillväxten på regional nivå och vara ett komplement till BRP och användas som konjunkturindikatorer på år, kvartal och månad. Den regionala lönesumman är också en förutsättning för en uppsnabbning av BRP.

Statistiken över kommunernas räkenskaper uppmärksammades också i utredningens inledande intervjuer. Några användare efterfrågade bl.a. snabbare publicering. Området är föremål för olika åtgärder som medger snabbare statistik. Kommunernas resultat- och balansräkningar presenteras i slutet av mars påföljande år. Data med fördelning på ändamål och verksamhet läggs ut i Sveriges statistiska databaser för respektive kommun i takt med att rapporteringen sker. En viss uppsnabbning har skett och den tryckta rapporten Vad kostar verksamheten, som innehåller nyckeltal för kommunerna, kan nu tas fram i juli.

Inrapporteringen från kommunerna är dock fortfarande ett problem, som hämmar en snabb publicering. Kommunernas rapportering skall ske senast den sista april, men denna tidsgräns överskrids av många kommuner. Sammanställningar på totalnivå har snabbats upp och sker omkring den 1 september för nationalräkenskapernas behov. Ansträngningar görs för att ytterligare kunna tidigarelägga sammanställningen till totalnivå för nationalräkenskaperna, vilket också skulle innebära aktuellare statistik för externa statistikanvändare. Rådet för kommunala analyser och jämförelser skall utveckla en kommunal databas med nyckeltal som beskriver verksamhet, ekonomi och kvalitet i kommuner och landsting. Rådet skall bl.a. stimulera användningen av nyckeltal i kommuner och landsting, men också i samråd med statistikansvarig myndighet föreslå åtgärder som möjliggör en snabbare inrapportering.

Avslutande kommentarer

Krav på en uppsnabbning av den ekonomiska statistiken, främst den kortperiodiska statistiken, framkom vid intervjuerna med svenska statistikanvändare. Kraven kommer också från EU och är då riktade till alla medlemsländer. I ett europeiskt perspektiv står sig den svenska statistiken i allmänhet väl vad gäller snabbheten. USA har emellertid en betydligt snabbare publicering av ekonomisk statistik än Sverige och övriga EU. Inom EU är variationen stor och några

länder visar att det är möjligt att publicera statistiken väsentligt snabbare än i Sverige.

Studier av statistikproduktionen i USA och i EU visar att det finns ett stort antal metoder och andra åtgärder som kan bidra till en uppsnabbning av statistiken. Ambitionen att förbättra snabbheten i den ekonomiska statistiken har vuxit starkt de senaste åren, inte minst beroende på ECB:s behov för den gemensamma penningpolitiken. Medlemsländernas statistikbyråer har också på frivillig basis kommit överens om att etablera ett antal ekonomiska indikatorer (PEEI) som skall redovisas på EU/EMU-nivå med avsevärt kortare tidsfördröjning än i dag.

Sverige har i detta sammanhang åtagit sig att under vissa förutsättningar leverera statistik till Eurostat enligt planer som i många fall innebär en kraftig uppsnabbning av statistiken. SCB har också startat ett internt projekt som skall gå igenom olika metoder för att underlätta en uppsnabbning av statistiken. Det finns goda möjligheter för att en uppsnabbning av viktiga delar av den svenska ekonomiska statistiken skall kunna komma till stånd; dels finns kraven från användare nationellt och internationellt, dels finns, efter de internationella studier som genomförts, en bättre insikt och kunskap om möjligheterna att snabba upp statistiken.

7.6. Statistikansvaret för finansräkenskaperna

Enligt direktiven till Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken skall en genomlysning av den ekonomiska statistiken, särskilt nationalräkenskaperna, genomföras. Finansräkenskaperna omfattas dock inte av uppdraget.

Finansinspektionen har i en skrivelse till utredningen daterad den 13 februari 2001 tagit upp frågan om Finansinspektionens statistikansvar för finansräkenskaperna. Finansinspektionen hänvisar till sitt tidigare ställningstagande till Kapitalmarknadsstatistikutredningens betänkande1 då man påtalade det olyckliga i att ansvaret för national- respektive finansräkenskaperna är delat mellan Statistiska centralbyrån (SCB) och Finansinspektionen.

Finansinspektionen erinrar i sin skrivelse på nytt om nackdelarna med ett delat ansvar. Man pekar särskilt på konsekvenserna av Sveriges EU-medlemskap, som innebär att Finansinspektionen som statistikansvarig myndighet är bunden av de beslut om utvidgning

1SOU 1993:107, Statistik över finansiella marknader.

och förändringar av statistiken och de därmed förenade kostnaderna som fattas av EU. I praktiken är det också så, menar Finansinspektionen, att SCB inte bara producerar statistiken på uppdragsbasis utan också deltar i det internationella utvecklingsarbetet i Finansinspektionens ställe. Inspektionens behov av finansräkenskaper är också begränsat.

I enlighet med Kapitalmarknadsstatistikutredningens förslag har ett samarbete och en samordning mellan Finansinspektionen, Riksbanken och SCB på finansmarknadsstatistikens område utvecklats. Detta samarbete har lett till att dubbelarbete har eliminerats samt harmonisering m.m. kunnat göras. Merparten av Finansinspektionens statistikansvar har delegerats till SCB, som bl.a. håller i programrådet för finansmarknadsstatistik samt ansvarar för det internationella arbetet. Samarbetet har enligt uppgift löpt på ett bra och konstruktivt sätt. De specifika kompetenserna inom de respektive myndigheterna har kunnat utnyttjas för att åstadkomma bästa möjliga kompromisser mellan statistikkrav, redovisningsnormer och tillsynskrav med målet att kostnadseffektivt förenkla uppgiftslämnandet och öka statistikens kvalitet.

Från år 2003 kommer förändringar att ske avseende produktionen av Riksbankens finansmarknadsstatistik samt delar av underlaget för betalningsbalansstatistiken. SCB kommer att på uppdrag av Riksbanken ta fram denna statistik. Ansvaret för statistiken liksom publicering m.m. kommer att ligga kvar på Riksbanken. Med det utvidgade produktionsansvaret för SCB stärks samordningsmöjligheterna ytterligare på finansmarknadsområdet. En överföring av statistikansvaret för finansräkenskaperna från Finansinspektionen till SCB skulle ytterligare stärka koordineringen i statistikarbetet. Finansräkenskaperna hör nära samman med nationalräkenskaperna och en anslagsfinansiering ter sig rimlig. Samtidigt försvåras en ändring av budgettekniska skäl.

Den arbetsfördelning och de samarbetsformer som etablerats har fungerat väl. SCB:s utvidgade produktionsansvar stärker ytterligare möjligheterna för samordning av statistiken och för SCB att bl.a. kompetensmässigt bistå Finansinspektionen när det gäller statistikansvaret för finansräkenskaperna. Utredningens bedömning är att den nuvarande ordningen kan behållas med Finansinspektionen som statistikansvarig myndighet för finansräkenskaperna. Mot bakgrund av den nära kopplingen mellan nationalräkenskaperna och finansräkenskaperna finns det dock på sikt skäl att överväga ett samlat statistikansvar för SCB.

7.7. Spridning

I utredningens första delbetänkande (Behovet av ekonomisk statistik, SOU 2001:34) framkom att tillgängligheten av den ekonomiska statistiken de senaste åren har förbättrats väsentligt genom SCB:s webbplats och databaser. Många var emellertid missnöjda med databaserna och tyckte att det var svårt att hitta och få ut det som eftersöks. Databaserna saknade dessutom fortfarande mycket statistik.

Analysen i pressmeddelanden behöver förbättras, menade många användare. Det är för lite fokus på det ekonomiskt intressanta och ofta saknas information som användarna behöver för att kunna dra egna slutsatser.

Enligt användarna rådde det vidare brist på dokumentation och information om statistiken, inte minst vad gäller nationalräkenskaperna. Avstämningarna i nationalräkenskaperna är ett av flera områden där användarna skulle vilja få mer information. Bättre beskrivningar av fel och osäkerhet i statistiken efterfrågades generellt.

Spridning av den ekonomiska statistiken i dag

De viktigaste kanalerna för att sprida ekonomisk statistik är SCB:s webbplats och Sveriges statistiska databaser (SSD). Även den statistik där ansvaret ligger utanför SCB finns till stor del publicerad i Sveriges statistiska databaser. Det som saknas av den ekonomiska statistiken är bl.a. viss statistik som belyser företagen (nystartade företag, internationella företag, konkurser), transportstatistik, viss arbetsmarknadsstatistik samt finansräkenskapernas årsräkenskaper (på väg att läggas in i SSD). All officiell statistik som SCB ansvarar för finns representerad i Sveriges statistiska databaser, även om det saknas en del främst när det gäller nationalräkenskapernas årsräkenskaper, där f.n. endast försörjningsbalans samt hushållens konsumtion finns inlagd. I övrigt kan kompletteringar behövas inom flera områden, bl.a. tjänstenäringsstatistiken och utrikeshandelsstatistiken.

Alla pressmeddelanden offentliggörs på webbplatsen samtidigt som statistiken läggs ut i databaserna. Statistiska meddelanden, som tidigare var enbart papperspublikationer, är numera omgjorda så att de finns även i webbversion, s.k. webb-SM. För den ekonomiska statistiken finns även ett antal papperspublikationer. Varje månad kommer SCB-Indikatorer med en blandning av kortare notiser om

vad som hänt på varje område och längre artiklar om konjunkturläget och speciella analyser av olika statistikprodukter.

Det finns ett antal publikationsserier från SCB, men de är inte enhetliga till vare sig form eller innehåll, med undantag av Statistiska meddelanden och dess webbmotsvarighet, webb-SM. Det finns en serie som kallas Bakgrundsfakta, dels för den ekonomiska statistiken, dels för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik. En del publikationer i serien innehåller resultatredovisning, andra metod- och bakgrundsinformation. För arbetsmarknad och utbildning, demografi och levnadsförhållanden finns serier som är inriktade på resultatredovisning och i viss mån analys.

Antalet abonnenter på papperspublikationer minskar stadigt samtidigt som antalet besök på webbplatsen1 ökar. Antalet besök på webbplatsen år 2002 kan väntas uppgå till ca 2 miljoner.

Tabell 7.6. Nyckeltal för spridning av statistik

Ekonomisk statistik Hela SCB

2000 2001 2000 2001

Besök på webbplatsen

..

.. 1 129 300 1 577 000

Uttag ur databaserna

68 300 101 500 157 100 283 000

Pressmeddelanden 137 153 350

368

Prenumerationer

..

.. 6 600 5 600

Uttag av statistik i databaserna är gratis sedan år 2000. Antalet registrerade användare var knappt 500 före denna förändring, men hade hösten 2002 ökat till 22 000. All statistik på webbplatsen är också gratis. Statistiska meddelanden i form av webb-SM är gratis, medan man får beställa och betala för den tryckta versionen.

Det är viktigt att ekonomisk statistik når alla användare samtidigt. En minuts försening kan göra stor skillnad och kan uppfattas som oacceptabelt av statistikens användare. Statistiken måste också publiceras vid utsatt tidpunkt och den tidpunkten skall vara utsatt i god tid och får helst inte ändras. Driftsäkerheten är också viktig, så att inte statistik av misstag når vissa användare tidigare.

1 Antalet besök på webbplatsen definieras som när någon aktivt använder webbplatsen under en given tidsperiod. Besöket avslutas när användaren lämnar webbplatsen eller är inaktiv under ca 30 minuter.

Offentliggörandet av den ekonomiska statistiken styrs av när kortversionen av pressmeddelandet blir åtkomlig på nyhetsbyråerna Reuters och Sixs dataskärmar. I samma ögonblick som detta sker läggs pressmeddelandet ut på SCB:s webbplats och data förs in i databaserna. Därefter sprids ett antal e-brev, fax och andra specialbeställningar på det material som just har publicerats.

Webbplatsen är uppbyggd utifrån att varje statistikprodukt har en egen webbsida. På den sidan finns ett urval av tabeller och diagram som är intressanta för just den statistikprodukten, dokumentation av olika slag, pressmeddelanden, publikationer och publiceringsplan. Ansvarig för produktsidorna är respektive statistikprogram.

På webbplatsen finns flera olika typer av dokumentation för olika statistikprodukter. SCB har utarbetat ett dokumentationssystem som benämns SCBDOK. Det är ett mycket omfattande system. För närvarande pågår inläggning av dokumentation i detta system, men ännu saknas sådan för det stora flertalet statistikprodukter. Dokumentationssystemet för databaserna heter Metadok och även för detta dokumentationssystem saknas det dokumentation för flertalet statistikprodukter. För alla statistikprodukter finns emellertid s.k. Beskrivning av statistiken (tidigare produktbeskrivning). De dokumentationerna är skrivna enligt en strikt mall med samma rubriker för alla produkter. För en del statistikprodukter finns en friare dokumentation som kallas Mer om undersökningen. För de statistikprodukter som publicerar statistiska meddelanden i webbversion, s.k. webb-SM, finns en sammanfattande dokumentation, Fakta om statistiken.

Material som analyserar skeendet förekommer i mindre utsträckning. SCB-Indikatorer, som kommer ut månadsvis, innehåller en analys av konjunkturläget och en artikel som beskriver ett visst skeende i ekonomin eller en statistikprodukt. Det finns också en rapportserie som skall innehålla publikationer som beskriver metoder för att sammanställa och beräkna statistik, ”Bakgrundsfakta till Ekonomisk statistik”, men under de två senaste åren har det bara kommit ut några enstaka nummer av dessa.

”Sveriges ekonomi” på SCB:s webbplats

Utredningen har tillsammans med SCB tagit fram en samlad ingång för ekonomisk statistik. Den benämns ”Sveriges ekonomi” och kan nås direkt från förstasidan på webbplatsen. Utgångspunkten har varit att förse användarna med lättillgänglig statistik som ger en bra beskrivning av konjunkturutvecklingen i Sverige. För att underlätta tolkningen av statistiken är den beskrivning användaren först får se ett diagram avseende den valda ekonomiska indikatorn. I direkt anslutning finns även de bakomliggande siffrorna. För att undvika utskrifter som innehåller allt som finns på den aktuella webbsidan, ligger diagrammen även i en separat excelfil som lämpar sig för direkta utskrifter, t.ex. för att göra OH-bilder.

En viktig skillnad mot t.ex. databaserna är att diagrammen som ligger under ”Sveriges ekonomi” i större utsträckning utgör ett medvetet val åt användaren. Databaserna innehåller mycket mer data, men många användare saknar kunskaper både att hantera databaserna och att välja lämpliga indikatorer. Under konjunkturindikatorn BNP finns exempelvis ett diagram över BNP:s förändring från föregående kvartal uppräknat till årstakt, i procent, i fasta priser och med säsongrensade värden. På samma sida hittar man länkar till diagram över förändringen jämfört med motsvarande kvartal föregående år, utvecklingen beskriven som index samt en jämförelse mellan de två metoderna att redovisa förändringstakt.

En annan skillnad jämfört med annan redovisning är sättet att beräkna utvecklingstakten för en period. Av tradition redovisas förändringstakt som säsongrensade förändringar mellan månader eller kvartal, alternativt som förändringen jämfört med motsvarande period föregående år. I första hand används förändringen från föregående månad/kvartal uppräknat till årstakt, vilket innebär förändringen multiplicerad med (grovt uttryckt) 12 för månadsstatistik och 4 för kvartalsstatistik. En annan förändring är att utvecklingstakten i många fall beräknas utifrån trendcykelskattningen för tidsserien. De stora fördelarna med detta sätt att redovisa statistiken över den ekonomiska utvecklingen är att vändpunkter identifieras tidigare och att förändringstal för indikatorer med olika periodicitet blir lättare att jämföra. Att vändpunkterna identifieras tidigare syns exempelvis i diagram 7.4 över industriproduktionen. I detta diagram redovisas utvecklingen med de två olika sätten att redovisa förändringstakt.

Diagram 7.4. Industriproduktionsindex

7.8. Säsongrensning

Enligt direktiven skall utredningen belysa hur nationalräkenskaperna korrigeras för kalender- och säsongvariationer. Utredningen har i detta syfte diskuterat SCB:s arbete med säsongrensning med de ansvariga vid SCB och tagit initiativ till att nuvarande metoder dokumenteras. I utredningens betänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) framförde en rad användare synpunkter på den metod för säsongrensning och kalenderkorrigering som används i de svenska nationalräkenskaperna. Många av synpunkterna hade karaktären av frågor om metoderna, vilket främst pekade på behovet av information. Användarnas synpunkter gav uttryck för att det råder stor okunnighet och att det finns många missuppfattningar om SCB:s nya metod för säsongrensning. Nedan sammanfattas inriktningen av arbetet med säsongrensning vid SCB och vad SCB och utredningen gjort för att öka informationen om säsongrensningen och kalenderkorrigeringen. Vidare återfinns i kapitel 8 förslag från utredningen om hur information om och vidareutveckling av säsongrensningsmetoderna för den ekonomiska statistiken vid SCB skulle kunna säkerställas.

-8 -6 -4 -2

0 2 4 6 8 10 12 14 16

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002

Föregående månad, trend, årstakt

Motsvarande månad föregående år

Källa: SCB

Data t.o.m. oktober 2002

Säsongsrensning vid SCB

SCB övergick 1999 till att använda säsongrensningsmetoden TRAMO/SEATS för nationalräkenskaperna. En översyn av säsongrensningen vid SCB under åren 1998–1999 genomfördes i samverkan med Eurostat och dess arbetsgrupp kring säsongrensning. Översynen visade att TRAMO/SEATS tillämpad på svenska tidsserier ger säsongrensade serier av hög kvalitet, vilket ledde till att SCB fattade ett principbeslut om att det tidigare programmet X-11-ARIMA successivt skall ersättas vid SCB med TRAMO/ SEATS. Den nya metoden har helt genomförts för nationalräkenskaperna och kommer successivt att genomföras inom andra statistikområden.

X-11-metoden utvecklades vid Bureau of the Census i USA, med utnyttjande av amerikanska tidsserier. Metoden bygger på antagandet att en tidsseries variationskällor, t.ex. säsongvariationen, effektivt kan skattas med s.k. löpande medelvärden. Dessa används som ett s.k. filter för att eliminera säsongvariationen. Metodens stora fördel är att den tidigt implementerades i ett stabilt datorprogram, med vid spridning. Ur statistisk metodsynpunkt har emellertid metoden fått utstå hård kritik från forskare vid universitet och högskolor. Kritiken har bl.a. varit att valet av glidande medelvärde för att eliminera säsongvariationen är godtyckligt och inte tar hänsyn till olika tidsseriers egenskaper. I praktiken innebär detta att metoden fungerar väl endast under restriktiva antaganden.

X-11-metoden har förbättrats genom att införa en modellering av tidsserien med utnyttjande av fem ARIMA-modeller, X-11-ARIMA-metoden. Denna utvecklades vid Statistics Canada. ARI-MA-delen består i att tidsserien prognostiseras två år framåt. Dessa prognostiserade värden används sedan som om de vore faktiska värden. Den på så sätt utökade tidsserien säsongrensas därefter med X-11-programmet. Rätt utnyttjat ger X-11-ARIMA mindre revisioner än X-11. En stor begränsning med X-11-ARIMA är emellertid att de fem förspecificerade modellerna för tidsserien ofta inte är adekvata för en given tidsserie, vilket leder till försämrad säsongrensning.

Metoderna TRAMO/SEATS bygger på s.k. modellbaserad säsongrensning med utnyttjande av två integrerade program, TRAMO och SEATS. I TRAMO görs först en identifiering och estimation av en tidsseries komponenter, dvs. kalendereffekter och extremvärden (outliers) exklusive säsongeffekter. Kalendereffekter kan vara av

olika typ, t.ex. effekt av påsken, antal arbetsdagar i en månad men även antal dagar av viss typ, t.ex. antal lördagar. Extremvärden kan yttra sig som tillfälliga hopp orsakade av tillfälliga fel i statistiken eller andra störningar. De kan också vara nivåskiften i serien orsakade av t.ex. populationsförändringar eller ekonomisk-politiska åtgärder, t.ex. förändringar av skatter. Om en tidsserie har signifikanta effekter av denna art, identifieras tidpunkterna för dem och deras storlek skattas i programmet TRAMO. Därefter elimineras dessa effekter från den faktiska serien varefter delkomponering av serien i säsong, trend och brus görs i programmet SEATS. Detta görs med stöd av metoder för s.k. optimala filter. Efter estimation av säsong, trend och brus i SEATS återförs effekter av extremvärden till den säsongrensade serien.

En av fördelarna med de säsongrensade serierna är att de underlättar för användarna att identifiera vändpunkter i konjunkturen. Från SCB:s nya webbplats för Sveriges ekonomiska statistik ges exempel på detta i en rad diagram, som visar bl.a. trendskattade serier uppräknade till årstakt. Resultaten av en uppräkning av korttidsstatistik till årstakt blir med hjälp av TRAMO/SEATS rimliga i förhållande till den utveckling som årsstatistiken visar.

En annan fördel med TRAMO/SEATS är förmågan att på ett effektivt sätt hantera tidsserier med förekomst av andra effekter än säsongvariationer. I nationalräkenskaperna finns det många exempel på nivåskiften och tillfälliga störningar som framträder i de säsongrensade serierna. En analys av dessa effekter och deras orsaker skulle kunna bidra till att förbättra underlagen och därmed statistiken.

En bieffekt av TRAMO/SEATS är att bruset i den säsongrensade serien är mindre än med X-11-ARIMA-metoden. Flera användare har fått intrycket att TRAMO/SEATS resulterar i ”för stor” utjämning av de säsongrensade serierna. De befarar härmed att metoden rensar bort information om konjunkturvariationer. Det finns visserligen stor variabilitet hos flertalet av de närmare 160 serier som säsongrensas med TRAMO/SEATS i nationalräkenskaperna, men osäkerheten om säsongrensningen kvarstår i brist på information.

Behov av information

För att tillgodose användarnas behov av information om säsongrensningsmetoden i nationalräkenskaperna välkomnade utredningen den beskrivning av TRAMO/SEATS, som Sven Öhlén, ansvarig för säsongrensning inom avdelningen för ekonomisk statistik vid SCB, utarbetade under 2002.1 Utredningen har lämnat synpunkter på innehållet och SCB avser att i början av 2003 göra beskrivningen tillgänglig på SCB:s webbplats. Det huvudsakliga syftet med översikten är att på ett pedagogiskt sätt förklara hur säsongrensningen går till och vad som varit vägledande i produktionen av säsongrensade tidsserier, vilket är information som användare efterfrågat.

På initiativ från utredningen utarbetades även en bilaga till ovan nämnda beskrivning, med svar på de särskilda frågor som användarna ställt till utredningen om säsongrensningen i nationalräkenskaperna. I bilagan finns svar på samtliga frågor som användarna ställde till utredningen angående säsongresningen.

Vidare finns en sammanfattande beskrivning av säsongrensningsmetoden för nationalräkenskaperna i den särskilda rapport från utredningen, som beskriver nationalräkenskapernas beräkningsrutiner.2Uppgifterna bygger på den mer omfattande beskrivningen av Öhlén, som nämndes ovan.

Avslutande kommentarer

Utredningen har funnit att det finns ett stort behov av mer information om hur metoden för säsongrensning tillämpas vid SCB, för att klargöra hur enskilda serier rensas och exempelvis vilket s.k. brus, som rensas bort. Det finns behov av ytterligare information för att undanröja osäkerheten bland användare bl.a. angående om faktorer som påverkar konjunkturen ingår i de säsongrensade serierna eller rensats bort. Det kan också finnas anledning att diskutera de metoder som används, med både experter på området och användare, för en vidareutveckling av säsongrensningen.

Utredningen föreslår i sina överväganden och förslag flera aktiviteter för att säkerställa att användarna blir uppdaterade med information om SCB:s kalender- och säsongrensningsmetoder. Betydelsen av en fortsatt dialog med användare och experter på området, för

1Säsongrensning av nationalräkenskaperna – En översikt, Sven Öhlén, SCB 2002. 2 Bilaga 3 till föreliggande betänkande, Beräkningsrutiner för nationalräkenskaperna.

en fortsatt utveckling av metoderna understryks. För att tillmötesgå dessa behov framgår behovet av en utbyggnad av kompetensen för säsongrensning och tidsserieanalys vid SCB.

7.9. Långa tidsserier

Flertalet av de användare av ekonomisk statistik, som utredningen har intervjuat, tycker att SCB borde prioritera tidsserier i större utsträckning. Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, Riksbanken och ett stort antal andra statistikanvändare är eniga om att det behövs en ambitionshöjning på detta område. Den största bristen är att de nya nationalräkenskaperna bara finns från 1993 på detaljerad nivå. Samtidigt är det viktigt att jämförbarheten över tiden bibehålls när en ny metod införs. Det kan ske genom omräkning av tidigare år med de nya utgångspunkterna och förutsätter oftast dubbla mätningar enligt både den nya och den gamla metoden under en viss period.

Riktigt långa tidsserier för de viktigaste indikatorerna, t.ex. BNP och inflation, är något som ofta efterfrågas. Många forskare är helt beroende av långa och väldokumenterade tidsserier för att kunna genomföra modellberäkningar. Serier tillbaka till slutet av 1960-talet är ett allmänt framfört önskemål. Några användare, främst från den finansiella sektorn, tycker dock att bättre aktuell statistik är viktigare än fler tidsserier långt tillbaka i tiden.

En synpunkt som ofta framförs är att SCB, som vanligen har bättre kunskap än användare om metodförändringar, bör göra tillbakaräkningar och dokumentera gjorda justeringar. Riksbanken och Konjunkturinstitutet tycker att SCB lägger över för mycket arbete på användarna när det gäller att skarva tidsserier. Att enskilda användare gör egna länkningar är både ineffektivt och ger osäkra tidsserier. Eftersom uppbyggnaden av tidsserier tar mycket tid och resurser och därmed är svårt att reproducera av andra forskare finns tendenser att bristen på tidsserier skapar revirbeteende inom forskarvärlden och att debatten är mer inriktad mot datainsamlingen än mot själva analysen.

Förutom fler och längre tidsserier menar många användare att det behövs mer information om tidsserierna avseende metodändringar och hur de har länkats ihop. Tryckta publikationer har fördelar när det gäller att i efterhand hitta förklaringar till tidsseriebrott, men det är också viktigt att informationen finns i databaser-

na och på hemsidan. Kapitalstockar, löner, produktion och produktivitet, detaljhandel, nyföretagande, regionala BNP, utrikeshandel och kommunala kostnader är exempel på produkter som användarna gärna vill ha längre tidsserier för.

Flera användare utredningen har intervjuat menar vidare att SCB redan i planeringsprocessen inför en omläggning, exempelvis av nationalräkenskaperna, bör ta ställning till hur eventuella skarvar skall kunna överbryggas genom t.ex. metodlösningar och kompletterande undersökningar. Dessutom bör SCB i ett tidigt skede beakta vilka resurskrav en tillbakaräkning kräver. Kan inte SCB värna och bevara den historiska statistiken bör uppgiften läggas ut som uppdrag.

EU har krav på hur långa tidsserierna i nationalräkenskaperna skall vara. För huvudaggregat skall det finnas tidsserier från 1970 på år och kvartal. För andra delar – offentlig sektor, produktion, investeringar, sysselsättning, hushållens konsumtion – skall det finnas mer disaggregerade tidsserier från 1980 årsvis.

Tidsserier i den ekonomiska statistiken i dag

Historiska tidsserier som täcker en längre period finns tillgängliga endast för ett fåtal variabler i den ekonomiska statistiken. Konsistenta tidsserier från före 1990 finns för arbetskraftsundersökningarna, genomsnittliga löner för tillverkningsindustrin, fastighetsprisindex, aktieägande, detaljhandelsförsäljningen totalt, industriproduktionsindex totalt, utrikeshandel totalt, nationalräkenskaper på aggregerad nivå, statens lånebehov och svenska statsskulden, konsumentprisindex, faktorprisindex och fordon enligt bilregistret. Startår för ett antal tidsserier över ekonomisk statistik finns i appendix.

Nationalräkenskaperna finns i dag på huvudaggregat från 1980 och på övriga delar från 1993. En beskrivning på detaljerad nivå av nationalräkenskapernas tidsserier och var de finns tillgängliga finns också i appendix.

Under arbetet med att bygga upp en ekonomisk portal på SCB:s webbplats, Sveriges ekonomi, som utredningen genomförde tillsammans med SCB, togs ett antal historiska tidsserier fram. Det gäller prisnivå och inflation sedan 1830 respektive 1831, industriproduktion sedan 1913, ett antal serier för nationalräkenskaperna från 1950 (försörjningsbalansen, BNP, BNP per capita, exportens och

importens betydelse för svensk ekonomi, konsumtion och investeringar som andel av BNP) och detaljhandels försäljning från 1956.

Det är svårt och resurskrävande att få fram och upprätthålla långa tidsserier. Det finns många anledningar till att det uppstår problem med att jämföra data över tiden. Först och främst förändras verkligheten och siffror som till synes visar samma sak speglar helt olika förhållanden. Inflationstakten på 1830-talet speglar den tiden och avser den levnadsstandard folk hade då och har naturligtvis föga att göra med den varukorg som prismäts i dagens konsumentprisindex. Icke desto mindre ger det en viss information att se den generella prisutvecklingen över så lång tid.

Inom statistikproduktionen försöker man att anpassa statistiken till den förändrade verkligheten genom att förändra variabeldefinitioner, avgränsa populationer på andra sätt och inte minst genom att införa nya klassifikationer. Införandet av en ny näringsgrensklassificering i mitten av 1990-talet, SNI92, moderniserade beskrivningen av ekonomin, men påverkade samtidigt jämförbarheten över tiden för hela den ekonomiska statistiken. Metoderna att mäta och redovisa data förändras också, vilket påverkar jämförbarheten. Ny blankett, nytt sätt att ställa frågorna och nytt beräkningssystem kan påverka jämförbarheten mer än vad som är allmänt känt.

Ett annat problem är att data kan vara lagrade på ett sätt som försvårar sammansättningen av tidsserier. Övergången vid SCB från stordator till PC-miljö i slutet av 1990-talet gör att underlaget för tidsseriedata finns i olika system, vilket också försvårar arbetet med att presentera tidsserier. Äldre data finns huvudsakligen på pappersmedia och det krävs ett omfattande registreringsarbete för att publicera en tidsserie.

En annan viktig faktor är att regelverket för statistiken förändras. EU-förordningen om strukturstatistik innebar att hela den svenska företagsstatistiken lades om fr.o.m. 1997 och att t.o.m. de mest centrala variablerna fick nya definitioner. För nationalräkenskaperna har det europeiska nationalräkenskapssystemet, ENS 95, inneburit att de svenska nationalräkenskaperna har gjorts om, med stora problem att upprätthålla tidsserierna som följd.

Det finns en tendens att se de snabba förändringarna i samhället som något övergående. När så nya förändringar uppstår blir resultatet ett antal korta tidsserier som ”hänger i luften”. Ibland har ambitionsnivån varit så hög vid omräkning av gammalt material att uppgiften att klara av arbetet blivit oöverstiglig. Med för hög ambitionsnivå är risken att man hamnar i en situation som gör att det

inte går att genomföra en länkning. Det har inte heller funnits ekonomiskt utrymme och direkt uttalat ansvar inom SCB för att ta fram tidsserier.

Alla dessa svårigheter till trots återstår ändå ett stort behov av att se data presenterade som tidsserier. Data som inte går att relatera till hur det varit tidigare perioder har mycket mindre värde. I andra länder har man ofta längre tidsserier än i Sverige. Anledningarna är ibland att man har accepterat enklare metoder för omräkning av äldre statistik. En del länder har också tillsatt särskilda grupper som arbetar med en tillbakaskrivning eller länkning vid större omläggningar av statistiken.

Det finns olika metoder att göra tillbakaskrivningar eller att länka ihop två serier. Vid en ny klassificering av t.ex. näringsgrenar innebär en ambitiös metod att man för varje år går igenom alla företag och ger dem en kod enligt den nya klassificeringen. Denna metod användes vid införandet av näringsgrensklassificeringen SNI 92. Metoden är resurskrävande och går att genomföra endast för ett begränsat antal år. SCB tog fram data över företagsstatistik för tre år, tillbaka till 1993, med denna metod.

En metod som används av bl.a. Eurostat och många användare i Sverige är att länka ihop serierna med en kvot. Det krävs överlappande data från två olika tidsserier och kvoten används sedan för att räkna om data för tidigare perioder. Om man länkar flera serier, som varit konsistenta, med kvoter så kommer de länkade serierna inte längre att vara konsistenta. Detta kräver ytterligare korrektioner som kan vara besvärliga om användarna själva måste göra dessa korrektioner.

Det finns också metoder som bygger på att man lägger in vikter i de mikroregister som används för att ta fram tidsserierna. Genom att använda dessa vikter i gamla mikrodataregister kan man skatta nya tidsserievärden, som är länkade till de nya tidsserierna och dessutom är serierna sinsemellan konsistenta.

7.10. Ekonomisk statistik ur ett könsperspektiv

Regeringens mål för jämställdhetspolitiken är ett samhälle där kvinnor och män har lika möjligheter, skyldigheter och rättigheter på livets alla områden. Jämställdhet är en förutsättning i ett demokratiskt samhälle med hållbar utveckling. Det råder en bred politisk enighet om att vi strävar efter fullständig jämställdhet i Sverige.

Gender mainstreaming är ett begrepp som ofta används i detta sammanhang. Det kan översättas med integrering av jämställdhetsperspektivet i jämställdhetsarbetet på alla områden. Det innebär att jämställdhet – från att ha haft en sidoordnad position – skall ingå som en naturlig del i verksamhetens alla delar.

För den officiella statistiken betyder det konkret att all statistik om individer skall vara könsuppdelad samt att statistiken även skall spegla centrala jämställdhetsfrågor i samhället. I statistikförordningens § 14 anges att individbaserad officiell statistik skall vara uppdelad på kön om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Vidare har regeringen i propositionen Delad makt delat ansvar1betonat att jämställdhetsaspekten skall beaktas vid all statistikproduktion, såväl vad gäller innehåll, mätinstrument, insamling och analyser som presentation av data. Ett problem är att beslutsfattare och planerare inte ställer de i sammanhanget viktiga frågorna och därmed inte efterfrågar statistik som underlag för en könsanalys. Även likheter mellan kvinnor och män bör redovisas.

Användarnas synpunkter

Den användarundersökning som utredningen presenterade våren 20002 visade på några områden där det saknas ett könsperspektiv. Socialstyrelsen saknar statistik över hälso- och sjukvårdskostnader uppdelade på kön och åldersgrupper. Socialstyrelsen saknar också uppgifter om värdet av frivilligt arbete inom hälso- och sjukvård och uppgifter om ”svartjobb”. Även företrädare för Socialdepartementet påpekar att oavlönat arbete saknas i nationalräkenskaperna och menar att det kan ge en snedvriden bild, särskilt vid internationella jämförelser, eftersom det varierar mellan länder hur mycket arbete man gör själv. Uppgifterna skulle kunna bygga på SCB:s tidsanvändningsundersökningar.

Andra frågor togs också upp. Det gäller exempelvis huruvida statistiken kan fånga upp produktion, som har lagts över på hushållen och som tidigare har legat hos företag. Som exempel nämndes montering av IKEA-möbler och biljettbokning via Internet. Detta borde ju påverka produktiviteten både vad gäller produktion och arbetade timmar. Andra exempel som nämndes var sopsortering,

1Prop. 1993/94:147Delad makt delat ansvar. 2SOU 2001:34Behovet av ekonomisk statistik.

”Internet-shopping”, ”Internet-banking”, väntetider, restider och flygplatsväntan etc.

TCO:s ekonomer tog dessutom upp frågan hur den obetalda övertiden fångas i statistiken. Om mängden obetald övertid ökar och det inte fångas in i statistiken så överskattas produktiviteten. Det behövs, menade de, två till tre mått som belyser olika typer av arbetstid, t.ex. arbetskraftsundersökningarna och tidsanvändningsundersökningen. Mikrostudier skulle kunna vara ett komplement.

Frågan om obetalt hushållsarbete diskuterades också vid ett seminarium som utredningen ordnade i augusti 20021. Antal arbetade timmar avser normalt bara näringsliv och offentlig sektor och sällan antal arbetade timmar i hushållen. Ändå är antalet arbetade timmar i hushållen dubbelt så stort som i tillverkningsindustrin. Den ekonomiska utvecklingen påverkas av hur hushållen väljer att fördela sitt arbete mellan betalt och obetalt arbete. Kvinnor och män väljer olika sätt att fördela sin tid mellan betalt och obetalt arbete och påverkas på olika sätt av den ekonomiska utvecklingen.

Vid den internationella kvinnokonferensen i Beijing 1995 accepterade Sverige att göra satelliträkenskaper till nationalräkenskaperna över det obetalda hushållsarbetet, se avsnitt om satelliträkenskaper för hushållsproduktion nedan.

Vid seminariet framkom dessutom önskemål om könsuppdelad statistik över förmögenhet och konsumtion. Löner är ett område som ofta står i fokus i jämställdhetsanalyser. Många jämförelser tar dock inte hänsyn till yrke på detaljerad nivå. Möjligheterna att göra bättre analyser, inte minst av löneskillnader mellan kvinnor och män, förbättras när en mer detaljerad yrkesklassificering tas i bruk 2004.

Jämställdhetsenheten vid Näringsdepartementet har inkommit med en promemoria till utredningen om behovet av att belysa köns-och jämställdhetsperspektiv inom den ekonomiska statistiken, se bilaga 9. Där pekar man på att ekonomisk-politiska mål blir allt viktigare som instrument och då måste rymma ett köns- och jämställdhetsperspektiv. Kvinnor och män påverkas på olika sätt och i olika utsträckning av förändringar i utgiftstak, offentliga sektorns sparande, förändringar på arbetsmarknaden, avregleringar, strukturförändringar och förändringar av verksamhetsformer. Ekonomisk

1 I seminariet deltog Agneta Stark (Linköpings universitet), Anna-Marie Sandquist, Lars Wittenmark (båda Näringsdepartementet), Christina Eurén (Medlingsinstitutet), Rolf Eidem (Finansdepartementet), Pehr Sundström, Klas Rydenstam, Lena Johansson och Elisabet Eklund (samtliga SCB) samt från utredningen Svante Öberg, Sigvard Ahlzén, Lena Hagman och Cecilia Westström.

statistik med köns- och jämställdhetsperspektiv visar på vilket sätt så sker.

Att den ekonomiska fördelningsstatistiken innehåller köns- och jämställdhetsperspektiv är av avgörande betydelse för att utvärdera den ekonomiska politiken och dess konsekvenser för medborgarna. Sverige bör även visa på betydelsen av könsuppdelad statistik i det internationella samarbetet. Tätare tidsanvändningsstudier är viktigt för att kunna ta hänsyn till hushållssektorn som en sektor i ekonomin. Ett köns- och jämställdhetsperspektiv är också viktigt vid statistik över regional utveckling och över löner. Ett annat viktigt område är att visa hur våra gemensamma resurser, t.ex. inom sjuk- och hälsovård, fördelas ur ett köns- och jämställdhetsperspektiv. Även skatter anges i Näringsdepartementets promemoria som ett viktigt område där det behövs statistik som möjliggör analyser av skatter och skattebaser ur ett köns- och jämställdhetsperspektiv.

SCB:s arbete med jämställdhetsstatistik

Vid SCB arbetar i dag två personer aktivt med att förbättra statistiken ur ett jämställdhetsperspektiv. De har tre arbetsområden: att ge användarna könsuppdelad statistik som underlag för jämställdhetsanalyser, vilket omfattar praktiskt arbete i statistikproduktion, utvecklingsarbete och uppdragsverk