SOU 2002:118

Utveckling och förbättring av den ekonomiska statistiken

Till statsrådet Gunnar Lund

Genom beslut den 14 september 2000 bemyndigade regeringen statsrådet Britta Lejon att tillkalla en särskild utredare med uppgift att analysera och kartlägga de förändrade samhällsbehoven av ekonomisk statistik och med utgångspunkt från dessa göra en genomlysning av statistiken och särskilt nationalräkenskaperna.

Generaldirektör Svante Öberg förordnades som särskild utredare. Som utredningens experter förordnades programchef Ann-Marie Bråthén, kansliråd Monica Helander, ekonom Cecilia Hermansson, kansliråd Torbjörn Isaksson, professor Anders Klevmarken, prognoschef Hans Lindberg och rådgivare Alexander Nilson. Programchef Per Ericson har adjungerats som expert till utredningen.

Utredaren har knutit tre internationella experter till utredningen, nämligen Administrerende direktör Svein Longva, chef för Statistisk sentralbyrå i Norge, Professor Tim Holt, tidigare chef för Office of

National Statistics (ONS) i Storbritannien, och Director Steven

Landefeld, chef för Bureau of Economic Analysis (BEA) i USA.

Som huvudsekreterare anställdes ekonom Lena Hagman och som sekreterare avdelningsdirektör Cecilia Westström. Vidare har utredningen till sitt sekretariat knutit rådgivare Sigvard Ahlzén från Sveriges riksbank och anlitat som assistent Ulla Sörensen vid Statistiska centralbyrån.

Utredningen antog namnet Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken och överlämnar härmed sitt slutbetänkande Utveckling och förbättring av den ekonomiska statistiken (SOU 2002:118).

Stockholm i januari 2003

Svante Öberg

/Lena Hagman Cecilia Westström Sigvard Ahlzén

Sammanfattning

Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken föreslår i detta slutbetänkande ett nivålyft för den ekonomiska statistiken.

Den ekonomiska statistiken har på senare år kommit att användas allt mer för uppföljning av ekonomisk politik på både nationell nivå och EU-nivå, vilket ställer allt större krav på tillförlitlighet och snabbhet. Samtidigt har svårigheterna att ta fram en ekonomisk statistik av god kvalitet ökat genom de allt snabbare samhällsförändringarna.

De resurser som avsätts för officiell statistik i Sverige är internationellt sett förhållandevis små både i absoluta termer och i förhållande till landets storlek. Resurserna för den ekonomiska statistiken har dessutom minskat sedan början av 1990-talet trots särskilda satsningar på denna statistik.

Utredningens förslag omfattar både förbättrad statistik och förbättrade arbetssätt och förändrad organisation. Tyngdpunkten i förslagen ligger på en förbättring av nationalräkenskaperna (NR).

När det gäller förbättrad statistik föreslår utredningen bland annat att prisstatistiken, input-output-statistiken, IT-statistiken och kapitalstocksberäkningarna förbättras samt att den ekonomiska statistiken snabbas upp. Dessa krav kom starkast fram i den av utredningen genomförda kartläggningen av användarnas synpunkter på den ekonomiska statistiken.

Utredningen föreslår också förbättringar av statistiken över tjänstenäringarna, produktivitetsutvecklingen, den regionala utvecklingen, den offentliga sektorn, hushållens inkomster, priser på fastigheter och löner samt förbättrad redovisning av den svarta ekonomin och bättre valutakursomräkningar m.m. Vidare föreslås att långa tidsserier tas fram och att jämställdhetsperspektivet i statistikproduktionen stärks.

När det gäller förbättrade arbetssätt och förändrad organisation föreslår utredningen bland annat att analyskapaciteten och kompe-

tensen i nationalekonomi vid SCB förstärks. De flesta statistikbyråer i andra länder satsar mycket mer på analys än vad SCB gör.

Vidare bör samarbetet utvecklas mellan nationalräkenskaperna och både primärstatistiken och användarna. En nämnd för nationalräkenskaperna bör inrättas och s.k. Service Level Agreements med viktiga användare utarbetas. Dokumentation och information om revideringar behöver också förbättras. SCB bör vidare överväga att samla datainsamlingen till en avdelning och att se över nationalräkenskapernas organisation.

En strategisk plan för förbättringar av den ekonomiska statistiken baserad på utredningens förslag bör utarbetas och planen bör följas upp årligen.

De totala kostnaderna för utredningens förslag uppgår till ca 64 miljoner kronor. Förslagen motsvarar 80–90 helårspersoner, varav ca 20 helårspersoner skulle vara mer direkt knutna till nationalräkenskaperna och övriga sysselsatta med underlag till nationalräkenskaperna eller andra delar av den ekonomiska statistiken. Förbättringarna bör i första hand finansieras inom ramen för reformutrymmet för nya satsningar inom statsbudgeten och i andra hand genom omprioriteringar inom närmast berörda departements anslag. Förslagens fördelning på departement och år framgår av nedanstående sammanställning.

Kostnader för utredningens förslag per departement Miljoner kr

Förändring under året

2004 2005 2006

Nivåhöjning av kostnaderna 2006

Finansdepartementet 20,4 27,6 6,7 54,6

Näringsdepartementet 5,2 2,6 -0,7

7,2

Socialdepartementet 0,7 0,6 1,3 2,6

Summa 26,4 30,8 7,3 64,4

Samtidigt med utredningen överlämnar SCB ett underlag för fördjupad prövning. Det tar också upp förbättringar av den ekonomiska statistiken. I budgetunderlaget finns en bilaga, som ger en samlad bild av utredningens och budgetunderlagets förslag.

Summary

In this final report, the Commission on the Review of Economic Statistics proposes a substantial improvement of economic statistics.

In recent years, economic statistics have been used increasingly for following up economic policy on the national level as well as the EU level, thus placing greater demands on reliability and timeliness. Simultaneously, accelerating changes in society cause growing difficulties producing economic statistics of good quality.

In international comparison, resources allocated for official statistics in Sweden are relatively small, both in absolute terms and in relation to the size of the country. Since the beginning of the 1990s, resources for economic statistics have also declined, despite specific efforts for these statistics.

The Commission's proposals include improved statistics, as well as improved ways of working and a review of the organisation. The proposals emphasise a need for improvement of the National Accounts.

Concerning improved statistics, the Commission proposes that price statistics, input-output statistics, IT-statistics and measures of capital stocks should be improved. Economic statistics should also be produced more quickly. These demands were most evident in the user survey that was carried out by the Commission.

The Commission also proposes improvements in statistics on the service sector, productivity growth, regional developments, the public sector, household income, real estate prices and wages, as well as better coverage of the hidden economy and improved exchange rate calculation. In addition, it is proposed that longer time series be developed, and that the perspective of gender in statistics production be strengthened.

Regarding improved ways of working and ways to change the organisation, the Commission proposes that analysis and competence in economics at Statistics Sweden be strengthened. The ma-

jority of national statistical institutes in other countries use much more resources for analysis than does Statistics Sweden.

Moreover, cooperation should be developed between National Accounts and primary statistics as well as the users. A Board for National Accounts should be set up, and service level agreements with important users should be drawn up. Documentation and information on revisions also need to be improved. Statistics Sweden should also consider unifying data collection in one department, and reviewing the organisation of National Accounts.

A strategic plan for improvements of economic statistics based on the proposals of the Commission should be drawn up and followed up yearly.

The total cost for proposals of the Commission amounts to about SEK 64 million. The proposals would correspond to 80–90 persons annually, of which about 20 persons annually would be directly linked to the National Accounts and the others would be engaged with the input to the National Accounts or other parts of economic statistics. Improvements should firstly be financed within the limits of new reforms in the Government budget and secondly by a reconsideration of priorities of appropriations within those government ministries most concerned. The proposals have been assigned to government ministries as shown in the table below.

The Commission's proposals by government ministry SEK million

Annual Change

2004 2005 2006

Level of increased

costs in 2006

Ministry of Finance

20.4 27.6 6.7

54.6

Ministry of Industry, Employment and Communications 5.2 2.6 -0.7

7.2

Ministry of Health and Social Affairs 0.7 0.6 1.3

2.6

Total 26.4 30.8 7.3 64.4

At the same time as this report is published, Statistics Sweden will submit a budget request. Proposals for improvements of economic statistics are also taken up. The supporting documents for the budget request include an appendix containing the proposals from the Commission as well as the proposals in the budget request.

Lagförslag

Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1988:137 ) med instruktion för Statistiska centralbyrån

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1988:137) med instruktion för Statistiska centralbyrån

dels att det skall införas två nya paragrafer, 17 a § och 26 a §, av följande lydelse,

dels att 14, 18 och 24 §§, skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 14 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Nämnderna för byggnadsindex, konsumentprisindex

Nämnderna för byggnadsindex, konsumentprisindex och

nationalräkenskaper

14 §

Till centralbyrån är knutna en nämnd för byggnadsindex och en nämnd för konsumentprisindex.

Till centralbyrån är knutna en nämnd för byggnadsindex, en nämnd för konsumentprisindex och en nämnd för nationalräkenskaperna.

17 a §

Nämnden för nationalräkenskaper skall handlägga frågor om beräkningar av nationalräkenskaper och därvid avgöra frågor av principiell natur rörande tilllämpningen av de grunder som gäller för beräkning av nationalräkenskaperna samt främja en utveckling av metoderna för beräkningarna av nationalräkenskaper.

18 §1

Nämnden för konsumentprisindex består av en ordförande och åtta andra ledamöter. Nämnden utser inom sig en vice ordförande. För varje ledamot finns en ersättare.

Nämnden för konsumentprisindex och nämnden för nationalräkenskaper består av en ordförande och åtta andra ledamöter. Nämnderna utser inom sig en vice ordförande. För varje ledamot finns en ersättare.

24 §

Ordföranden och de andra ledamöterna i nämnderna förordnas av centralbyrån för högst tre år. I nämnden för konsumentprisindex förordnar dock regeringen en av de andra ledamöterna.

Ordföranden och de andra ledamöterna i nämnderna förordnas av centralbyrån för högst tre år. I nämnden för konsumentprisindex och i nämnden för nationalräkenskaper förordnar dock regeringen en av de andra ledamöterna.

Vad som nu har sagts om ledamöter gäller också deras ersättare.

26 a §

Bland de åtta ledamöter i Nämnden för nationalräkenskaper som utses av centralbyrån förordnas en efter förslag från Riksbanken och en efter förslag av Konjunkturinstitutet. Av de övriga ledamöterna skall tre besitta sådan vetenskaplig skicklighet, att de sammantaget har kompetens inom områdena nationalekonomi och statistik.

Vad som nu har sagts om ledamöter gäller också deras ersättare.

1 Senaste lydelse 2002:656.

1. Inledning

Regeringen beslutade i september 2000 att en utredning skall göras av den ekonomiska statistiken och utsåg generaldirektör Svante Öberg att som särskild utredare genomföra denna. I detta inledande kapitel sammanfattas först direktiven till utredningen (avsnitt 1.1). Därefter redovisas arbetsmetoder, utredningens tidigare betänkanden, och huvudbetänkandets disposition (avsnitten 1.2–1.4).

1.1. Direktiven

Den särskilde utredaren skall enligt direktiven analysera och kartlägga de förändrade samhällsbehoven av ekonomisk statistik. En bred genomlysning skall göras av tillståndet i statistiken och då särskilt nationalräkenskaperna. I utredarens uppdrag ingår också att studera statistiken i andra länder. Utredaren skall lämna förslag till förändringar av den svenska ekonomiska statistiken och ange behov av fortsatta utvecklingsinsatser.

I bakgrunden till uppdraget anges att den ekonomiska statistiken och i synnerhet nationalräkenskaperna har vuxit i betydelse de senaste åren. En viktig orsak till detta är att ekonomisk-politiska mål i allt större utsträckning anges i kvantitativa termer. Regeringens mål för t.ex. utgiftstak, den offentliga sektorns sparande samt sysselsättning och arbetslöshet kräver statistik av hög kvalitet för avstämning. Direktiven pekar också på att penningpolitiken, som styrs utifrån ett inflationsmål, är beroende av en tillförlitlig beskrivning av den ekonomiska utvecklingen.

Ytterligare orsaker till översynen tas upp i direktiven. En sådan är EU:s växande behov av jämförbar statistik för bl.a. beräkningar av medlemsavgifter, strukturfonder och kvalificeringskrav för EMU. Därutöver konstateras att de finansiella marknaderna noga följer publiceringen av ekonomisk statistik och att kraftiga reaktioner

kan förekomma som påverkar räntor och växelkurser. Vidare konstateras att kvalitetskraven har skärpts i takt med statistikens ökade betydelse. Detta gäller särskilt de kvartalsvisa nationalräkenskaperna, som är ett viktigt underlag för den ekonomiska politiken.

Direktiven pekar också på att förutsättningarna för att mäta den ekonomiska utvecklingen har förändrats. Ett konkret exempel på en försämring är omläggningen av utrikeshandelsstatistiken efter EU-medlemskapet. Andra försvårande faktorer är den tekniska utvecklingen, globaliseringen, avregleringar samt strukturförändringar inom industrin. Varor och tjänster relaterade till informationsteknologin introduceras i snabb takt samtidigt som kvalitets- och prisförändringar är svåra att särskilja.

Direktiven uppmärksammar även företagens svårigheter att lämna uppgifter enligt statistikens avgränsningar och definitioner. Bortfall är ett växande problem. Samtidigt ger den nya informationstekniken nya möjligheter som kan underlätta uppgiftslämnandet och förbättra uppgifternas kvalitet och användbarhet.

I direktiven konstateras vidare att statistikproduktionen i mycket hög grad påverkas av krav från EU. Ungefär 90 procent av den ekonomiska statistiken, bl.a. nationalräkenskapssystemet, påverkas av EU:s regelverk. SCB:s resurser har i stor utsträckning inriktats på att genomföra nödvändiga anpassningar till olika förordningar. Därmed har utrymmet för att uppfylla nationella behov begränsats. Nya statistikkrav kan bli aktuella för att åstadkomma bättre underlag för EU:s viktigare mål och EMU.

Direktiven tar också upp problem som rör den ekonomiska fördelningspolitiken. Brister i såväl nuvarande mätmetoder och definitioner som tillgången på data försvårar utvärderingen av den ekonomiska politiken. Analyser ur ett könsperspektiv är enligt direktiven heller inte möjliga.

Utredaren skall börja med att kartlägga de förändrade samhällsbehoven samt fastställa användarnas behov och då särskilt beakta nationalräkenskaperna inklusive primärstatistiken. Behovet av ökad aktualitet skall belysas.

Vidare skall utredaren göra en grundlig genomlysning av nationalräkenskapssystemet och kraven på primärstatistiken, inklusive producentpriser, tjänsteproduktion och den dolda ekonomin. Beräkningsrutinerna skall beskrivas, inklusive avstämningar, kalender- och säsongskorrigering samt revideringspolicy. Även förändrade

produktionsförutsättningar samt alternativa källor och produktionsmetoder skall belysas.

Utredaren skall analysera hur produktiviteten mäts i näringslivet och offentlig sektor. Detta är enligt direktiven en fråga av stor vikt, vilket belyses av den ekonomiska debatten om bl.a. IT-användningens effekter på produktiviteten och en gynnsammare relation mellan tillväxt och inflation än tidigare.

Utredaren skall också belysa mät- och definitionsproblem i fördelningsstatistiken. Direktiven tar upp problem i inkomstbegreppet och hushållens sammansättning. Könsperspektivet skall också beaktas.

Utredningen skall omfatta jämförelser med andra länder och redovisa erfarenheter och lösningar. Utredaren skall dessutom låta utländsk expertis bedöma de svenska nationalräkenskaperna.

Utredaren skall föreslå förändringar och fortsatta utvecklingsinsatser samt göra en tydlig prioritering av olika statistikbehov. Förslagen skall redovisas med kostnader och möjlig finansiering.

Arbetet skall genomföras i nära kontakt med viktiga statistikanvändare som Konjunkturinstitutet och Riksbanken. Berörda organisationer och företag skall beredas möjlighet att lämna synpunkter på förslagen. Justitiedepartementet och Finansdepartementet skall fortlöpande informeras.

Uppdraget skall redovisas etappvis. Senast den 1 mars 2001 skall en kartläggning av användarbehoven presenteras. En ambition skall vara att huvudparten av förändringarna skall vara möjliga att genomföra senast den 1 januari 2004. Uppdraget skall redovisas slutligt senast den 31 december 20021. Direktiven återges i sin helhet i bilaga 1.

1.2. Arbetsmetoder

Experter och sekretariat

Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken har letts av en särskild utredare, generaldirektör Svante Öberg vid Statistiska centralbyrån (SCB). Han har tidigare varit bl.a. chef för ekonomiska avdelningen och statssekreterare vid Finansdepartementet, chef för Konjunkturinstitutet och rådgivare vid Internationella valutafonden (IMF) i Washington.

1

Utredningen har i november 2002 anmält till Justitiedepartementet att huvudbetänkandet

är försenat en månad för att möjliggöra en samordning med den fördjupade prövning av verksamheten som SCB enligt regeringsbeslut (Ju2002/4724) fått i uppdrag att göra.

Regeringen utsåg en grupp experter att bistå utredningen: Prognoschef Hans Lindberg vid Konjunkturinstitutet, rådgivare Aleander Nilson vid Riksbanken, kansliråd Monica Helander vid Justitiedepartementet, kansliråd Torbjörn Isaksson vid Finansdepartementet, professor Anders Klevmarken vid Uppsala universitet, ekonom Cecilia Hermansson vid FöreningsSparbanken samt programchef Ann-Marie Bråthén vid SCB. Per Ericson, nuvarande programchef på statistikprogrammet för nationalräkenskaper vid SCB, har adjungerats som expert.

Utredaren har i enlighet med direktiven knutit internationella experter till utredningen: Svein Longva, Tim Holt och Steven Ladefeld. Administrerende direktör Svein Longva är chef för Statistisk sentralbyrå i Norge. Professor Tim Holt, University of Southampton, har tidigare varit chef för Office for National Statistics (ONS), som är den centrala statistikmyndigheten i Storbritannien. Director Steven Landefeld är chef för Bureau of Economic Analysis, som bl.a. ansvarar för framtagandet av USA:s nationalräkenskaper.

Utredningens sekretariat har bestått av tre personer: Lena Hagman, Cecilia Westström och Sigvard Ahlzén. Ekonom Lena Hagman var tidigare prognoschef vid Industriförbundet. Avdelningsdirektör Cecilia Westström, Statistiska centralbyrån, var senast verksam på prisprogrammet. Dessa båda är förordnade av regeringen. Sigvard Ahlzén, rådgivare vid Riksbanken och tidigare chef för bankens avdelning för finansiell statistik, har varit utlånad från Riksbanken under hela utredningstiden.

Från vänster: Sigvard Ahlzén, Lena Hagman, Svante Öberg, Per Ericson,

Monica Helander, Hans Lindberg, Alexander Nilson, Cecilia Hermansson, Cecilia Westström, Torbjörn Isaksson. Infällda Ann-Marie Bråthén och Anders Klevmarken.

Från vänster: Svein Longva, Svante Öberg, Steven Landefeld och Tim Holt.

Kontakter och samarbete med myndigheter och departement

Arbetet skulle enligt direktiven bedrivas i nära kontakt med Konjunkturinstitutet och Riksbanken. Justitiedepartementet och Finansdepartementet skulle fortlöpande informeras om hur arbetet fortskrider. Det har underlättats av att dessa myndigheter och departement har ingått i expertgruppen.

I de frågor som har att göra med mät- och definitionsproblem i fördelningsstatistiken har utredningen haft ett nära samarbete med Statistiska centralbyrån, Socialstyrelsen, Konsumentverket, Boverket, Finansdepartementet och Socialdepartementet.

Utredningen har under hela utredningstiden haft nära kontakter med berörda statistikprogram vid Statistiska centralbyrån.

Intervjuer och annan informationsinhämtning

För att få underlag för en beskrivning och analys av användarbehoven har ett stort antal intervjuer genomförts under perioden november 2000 till januari 2001. Representanter för drygt 30 departement, myndigheter, organisationer, finansiella företag och den akademiska världen har intervjuats. Intervjuerna har dokumenterats och därefter stämts av. Utredningen har dessutom begärt att få skriftliga synpunkter från fyra statistikanvändare med särskild tyngd – Finansdepartementet, Näringsdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken – samt från SCB:s program för nationalräkenskaper.

Intervjuer har också genomförts med samtliga berörda programchefer inom SCB både före och efter de externa intervjuerna.

Dessutom har utredningen kartlagt andra krav och synpunkter som är av intresse för utredningen. EU:s handlingsplan för EMUstatistik (EMU Action Plan) är ett viktigt sådant dokument, som anger EU:s finansministrars krav på uppsnabbning och förbättring av den ekonomiska statistiken. EU-arbetet med att ytterligare förbättra statistiken inom EU (benchmarkingstudier m.m.) har följts noga. Internationella valutafondens (IMF) bedömning av den svenska ekonomiska statistiken, vilken redovisades i september 2001, har också studerats.

Utredningen har vidare gått igenom protokoll från Vetenskapliga rådet och relevanta programråd knutna till SCB, användar- och leveransundersökningar och SCB:s budgetunderlag.

Under hela utredningstiden har ett omfattande samarbete bedrivits med berörda statistikprogram vid SCB, vilka har försett utredningen med information och underlag.

Seminarier och konferenser

Utredningen har genomfört ett stort antal seminarier och konferenser under utredningstidens gång för att diskutera olika delar av utredningsuppdraget.

Den 10 november 2000 arrangerade utredningen tillsammans med Justitiedepartementet och Finansdepartementet ett seminarium under rubriken ”Den nya ekonomin och statistiken” med inledningar av företrädare för Finansdepartementet, Riksbanken, Industriförbundet, FöreningsSparbanken och SCB.

Utredningen arrangerade också ett seminarium om beräkningsmetoder för produktiviteten den 15 december 2000. Tre olika metoder för beräkning av produktiviteten i den offentliga sektorn presenterades av forskare Erik Mellander, Industrins Utredningsinstitut, chefekonom Richard Murray, Statskontoret, och programansvarig Pontus Roos, Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi.

Ett seminarium om delbetänkandet Behovet av ekonomisk statistik (U 2001:34) anordnades tillsammans med Justitiedepartementet den 29 maj 2001. Ett frukostmöte på samma tema ordnades för massmedia den 21 september 2001.

En tvådagars konferens arrangerades den 10–11 oktober 2001. På konferensen presenterade Lena Hagman från utredningens sekretariat en översikt av den svenska ekonomiska statistiken, Bent Thage,

Danmarks Statistik, redovisade IMF:s bedömning av den svenska ekonomiska statistiken, Klaus Reeh, Eurostat, presenterade EU:s benchmarkingstudier av den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Forskare Erik Mellander presenterade ett utredningsförslag om produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn och konsult

Åke Lönnqvist presenterade en rapport om förbättringar av inputouput-statistiken. Två av utredningens internationella experter, Steven Landefeld och Tim Holt, deltog i seminariet och den förre redovisade läget i USA när det gäller utvecklingen av prisindex och produktivitetsmätningar för den privata tjänstesektorn.

Den 8 mars 2002 ordnades ett seminarium på temat ”Framtida behov av statistik”. Fyra personer, Stefan Fölster, Svenskt Närings-

liv, Irma Rosenberg, SBAB, Gunnar Wetterberg, SACO och Eva Hagsten, SCB, bidrog med skriftliga underlag inför seminariet.

Den 30 augusti hölls ett seminarium om ekonomisk statistik ur ett könsperspektiv med deltagare från Finansdepartementet, Näringsdepartementet, Medlingsinstitutet, Statistiska centralbyrån och Linköpings universitet. Inför seminariet fanns ett underlag utarbetat av Lena Johansson och Pehr Sundström vid SCB.

En ny tvådagarskonferens anordnades den 3–4 oktober 2002. Vid konferensen redovisades ett antal expertrapporter som utredningen beställt. Tomas Lindström presenterade en rapport om IT-investeringarnas betydelse för produktivitetstillväxten i Sverige, Erik Mellander presenterade en metod för produktivitetsberäkningar i den offentliga sektorn, Lars-Erik Öller redovisade en revideringsstudie av nationalräkenskaperna i Sverige och utlandet och Sven Öhlén presenterade en utredning om möjligheterna att använda aktivitetsindex som underlag för en BNP-flash. De tre utländska experterna Steven Landefeld, Tim Holt och Svein Longva deltog i konferensen och redovisade sin bedömning av den svenska ekonomiska statistiken. Svante Öberg presenterade utredningens preliminära förslag.

Internationella jämförelser

Utredningen skulle enligt direktiven jämföra den svenska ekonomiska statistiken med motsvarande statistik i andra länder. Studieresor har i detta syfte gjorts till elva länder. Erfarenheterna har sammanfattats i sammanställningar för respektive land och redovisas i kapitel 4.

Utredningen har dessutom engagerats i ett europeiskt benchmarkingprojekt som Statistiska centralbyrån och Eurostat (EU:s statistikkontor) har initierat. Projektet har omfattat den kortperiodiska ekonomiska statistiken och innefattar dels en jämförelse mellan EU och USA, dels jämförelser inom EU. Svante Öberg har varit ordförande i den arbetsgrupp som genomförde arbetet. Nio EUländer samt Eurostat, ECB och OECD har deltagit i arbetsgruppen. Från utredningen har även Sigvard Ahlzén deltagit. Resultatet av projektet redovisas i kapitel 5.

Underlag för internationella jämförelser har utredningen också hämtat från EU:s handlingsplan för EMU-statistik (EMU Action Plan) och den studie av den svenska statistiken som IMF redovisade i september 2001. Underlagen redovisas i kapitel 5.

Slutligen har utredningens utländska experter gjort en bedömning av den svenska ekonomiska statistiken i ett internationellt perspektiv. Rapporten redovisas översatt till svenska i sin helhet i kapitel 5.

Uppdrag

Utredningen har lagt ut ett antal utrednings- och forskningsuppdrag på externa experter där särskild sakkunskap har krävts. Chefekonom Richard Murray har utrett produktivitetsberäkningar i statliga myndigheter. Professor Lars-Erik Öller och Karl-Gustav Hansson vid SCB har gjort en studie av revideringarna i nationalräkenskaperna i Sverige och utlandet. Professor Björn Gustafsson har skrivit underlag om konsumtionsenhetsskalor. Sven Öhlén vid SCB har gjort en studie om Aktivitetsindex. Konsult Åke Tengblad har utrett metoder för att täcka svart ekonomi i statistiken. Fil.dr. Tomas Lindström har gjort en studie av IT-användningens effekter på produktiviteten. Programchef Ann-Marie Bråthén har skrivit en dokumentation om beräkningsrutinerna för nationalräkenskaperna. Samtliga dessa arbeten finns som bilagor till utredningen. Dessutom har forskarna Erik Mellander och Pontus Roos för utredningen utrett metoder för beräkning av produktivitet i offentlig sektor.

1.3. Utredningens tidigare betänkanden

Utredningen har under utredningstiden publicerat två delbetänkanden: Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) och Förbättrad statistik om hushållens inkomster (SOU 2002:73).

Utredningen skulle enligt direktiven inledas med en behovsstudie. Den har resulterat i betänkandet Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34). I detta betänkande redovisades en omfattande kartläggning av användarnas synpunkter på den ekonomiska statistiken. Betänkandet har utgjort en grund för det fortsatta arbetet. En sammanfattning av betänkandet återfinns i kapitel 2.

Enligt direktiven skulle utredningen också belysa mät- och definitionsproblem i den ekonomiska fördelningsstatistiken, analysera inkomstbegreppen i nationalräkenskaperna och den ekonomiska fördelningsstatistiken samt belysa hur inkomstmåtten på ett rättvisande sätt kan justeras för hushållens sammansättning. Dessa frå-

gor har behandlats i betänkandet Förbättrad statistik om hushållens inkomster (SOU 2002:73).

1.4. Huvudbetänkandets disposition

Betänkandet inleds i kapitel 2 med en kort sammanfattning av utredningens första delbetänkande. I detta kapitel finns också en översikt över SCB:s budgetunderlag för 2003–2005 samt ett avsnitt om framtida behov av ekonomisk statistik.

I kapitel 3 beskrivs det svenska statistiksystemet med inriktning på den ekonomiska statistiken. Vidare förs en diskussion om förändrade produktionsförutsättningar och problem som hänger samman med omräkning av data i utländsk valuta till svenska kronor.

I kapitel 4 och 5 redovisas hur produktionen av den ekonomiska statistiken är uppbyggd i Sverige och de elva länder som utredningen har besökt samt hur den svenska ekonomiska statistiken står sig i ett internationellt perspektiv.

Kapitel 6 innehåller utredningens diskussioner om förbättringar i nationalräkenskaperna i ett antal olika avseenden och i kapitel 7 återfinns motsvarande diskussioner avseende andra förbättringar i den ekonomiska statistiken som utredningen bedömt som angelägna.

I kapitel 8 slutligen återfinns utredningens överväganden och förslag inklusive uppskattningar av kostnader och förslag till finansiering.

2. Kartläggning av ekonomisk statistik

I kapitel 2 sammanfattas utredningens första delbetänkande1, som kartlägger behoven av ekonomisk statistik i Sverige. Användarnas synpunkter, som sammanställts i betänkandet, har tjänat som ett viktigt underlag för utredningens fortsatta arbete. Vidare ges en översikt av SCB:s budgetunderlag för åren 2003–2005 vad gäller förbättringar av den ekonomiska statistiken. I budgetunderlaget framkommer att SCB i flera fall föreslår förbättringar som användarna framfört som önskemål till utredningen. Kapitel 2 redogör också för den uppföljning av delbetänkandet som utredningen gjorde, både bland användarna och bland berörda statistikområden inom SCB. Kapitlet avslutas med ett avsnitt som tar upp frågan om hur SCB skulle kunna bygga upp en beredskap inför framtida behov av ekonomisk statistik.

2.1. Sammanfattning av delbetänkandet ”Behovet av ekonomisk statistik”

Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken har fått i uppdrag att belysa hur den ekonomiska statistiken bättre skulle kunna anpassas till samhällets ökande och förändrade behov. Den ekonomiska statistiken utgör ett allt viktigare underlag för ekonomisk analys och politik. Kraven på statistikens kvalitet har ökat samtidigt som förutsättningarna att mäta den ekonomiska utvecklingen försämrats.

Som en första del av uppdraget har utredningen gjort en kartläggning av behoven av svensk ekonomisk statistik utifrån ett brett användarperspektiv. Det finns på vissa punkter en bred enighet bland användarna om vilka förbättringar av statistiken som är mest angelägna. Det gäller exempelvis vilken typ av statistik som saknas

1

SOU 2001:34 Behovet av ekonomisk statistik.

och är mest väsentlig att få fram. Det gäller också kvalitetsförbättringar i ett antal avseenden.

Utredningen bedömer att det är särskilt angeläget att utveckla statistiken på fyra områden. Det gäller prismätningar för den privata tjänstesektorn, IT-statistik, en input-output-undersökning samt kapitalstocksberäkningar. Det är de områden som oftast återkommer i intervjuer med användarna. Det är också de områden som i första hand behöver förbättras för att man bättre skall kunna analysera produktivitetsutvecklingen och betydelsen av de förändringar i samhällsekonomin som brukar hänföras till den nya ekonomin.

Det finns också ett antal andra områden som har nämnts i intervjuerna med statistikanvändarna. Det gäller regional statistik, lönestatistik samt statistik över statens finanser, hälso- och sjukvård m.m. Utredningen avsåg enligt delbetänkandet att i det fortsatta arbetet mer ingående analysera och diskutera möjligheterna att tillgodose behoven på dessa områden.

Utredningen menar vidare enligt delbetänkandet att det redan på dåvarande stadium av utredningsarbetet framstod som särskilt angeläget att snabba upp den ekonomiska statistiken på vissa områden. Utredningen konstaterade att den uppsnabbning av den kortperiodiska ekonomiska statistiken, som följer av den handlingsplan för EMU-statistik, EMU Action Plan, som Ecofinrådet antog i september 2000, är nödvändig att genomföra. Utredningen avsåg enligt delbetänkandet att därutöver i det fortsatta arbetet pröva möjligheterna att ta fram preliminära nationalräkenskaper lika snabbt som i USA.

Det finns enligt användarna även en rad andra aspekter på den ekonomiska statistiken som borde förbättras. Det gäller snabbheten på andra områden än de nämnda, tillförlitligheten, detaljeringsgraden, tidsseriernas längd, jämförbarheten mellan olika statistikprodukter, jämförbarheten internationellt, tillgängligheten samt presentationen. Utredningen avsåg enligt delbetänkandet att i det fortsatta arbetet även diskutera möjligheterna att tillgodose dessa behov.

2.2. SCB:s budgetunderlag 2003–2005

SCB:s budgetunderlag för perioden 2003–2005 överlämnades till regeringen den 22 februari 2002. SCB tog i budgetunderlaget upp ett antal angelägna utbyggnader. Några av förslagen har tagits upp i

tidigare budgetunderlag och vid kontakter med användarna ansågs de fortfarande vara mycket angelägna. Nya utbyggnadsförslag redovisades också. Det var därför relativt stora ambitionshöjningar som redovisades.

De förslag SCB tog upp baserades på omfattande kontakter med statistikanvändare, bl.a. i de elva programråd som SCB har inrättat för att åstadkomma en så god anpassning som möjligt till efterfrågan på statistik. Förslagen har också i de flesta fall presenterats för och diskuterats med företrädare för olika departement, bl.a. i de kontakter SCB:s generaldirektör har haft med statssekreterarna vid dessa departement.

I det följande redovisas utdrag ur budgetunderlaget avseende den ekonomiska statistiken och som berör utredningens område. SCB redovisar förslag till förbättringar av den anslagsfinansierade statistiken. Förslagen avser såväl ny statistik som utveckling av befintlig statistik.

Det bör observeras att SCB i januari 2003 samtidigt med detta betänkande överlämnar ett nytt budgetunderlag för åren 2004– 2006, ett s.k. underlag för fördjupad prövning. Detta underlag har dock inte varit tillgängligt under utredningens arbete. I underlaget för fördjupad prövning finns tabeller som ger en samlad överblick över förslagen i både detta betänkande och budgetunderlaget.

Förslag på Finansdepartementets område

Den ekonomiska statistiken svarar för merparten av den anslagsfinansierade statistiken. En mycket viktig produkt är nationalräkenskaperna (NR), som avspeglar den ekonomiska verksamheten i dess helhet. Flera statistikprodukter har som ett av sina huvudsyften att ge underlag till NR. Till andra tunga statistikprodukter hör konsumentprisindex och utrikeshandelsstatistiken. Under år 2002 kommer statistikansvaret för näringslivets investeringar att överföras från SCB till Konjunkturinstitutet.

SCB producerar vidare en omfattande statistik över inkomster och konsumtion, baserad på både totalräknade register och särskilda undersökningar, samt, på uppdragsbasis, över förmögenheter. Detta arbete har alltmer inriktats på att ge underlag till Finansdepartementets beräkningar av de fördelningspolitiska och budgetmässiga effekterna av olika alternativ vad gäller skatter och bidrag. De stora uppdragen kommer också från Finansdepartementet och

avser sådant statistiskt underlag som inte finansieras via anslag. Förslagen för år 2003 är en fortsättning på detta arbete och avser både sådant som nu görs som uppdrag och sådant som är en ytterligare utveckling av statistik och simuleringsmodeller.

För den ekonomiska statistiken erhöll SCB förstärkningar om 10 mkr per år för åren 2001–2003. Fr.o.m. år 2004 reduceras förstärkningen till 3 mkr/år. Förstärkningarna avsåg förbättring av statistiken över tjänstenäringarna, fortsatta EU-anpassningar, kvalitetsförbättringar och uppdatering av det longitudinella inkomstregistret LINDA. För år 2002 erhölls ytterligare förstärkningar om 5,3 mkr för fortsatt EU-anpassning samt för livsmedelskonsumtionsundersökningar.

Tabell 2.1. Anslag och uppdrag för den ekonomiska statistiken inom Finansdepartementets område

Miljoner kr

1999 2000 2001 2002

Anslag

1

163,1 162,4 175,7 185,0

Uppdrag

2,4 5,1 3,9 ..

Uppdrag från myndigheter under departementet

18,8 21,7 15,7 ..

1) Exkl. tidsförskjutningar

Önskemålen och kraven på att utveckla och förbättra den ekonomiska statistiken är omfattande. En samlad redovisning av behoven finns i delbetänkandet Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) från Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken. Utredningen om översyn av konsumentprisindex (KPI) lämnade sitt slutbetänkande, Konsumentprisindex (SOU 1999:124), i slutet av 1999. I budgetpropositionen år 2001, bilaga 4, redovisas ”Nya riktlinjer för konsumentprisindex” baserade på denna utredning samt Konjunkturinstitutets följdutredning om bostadsposten i KPI. Genomförandet av dessa nya riktlinjer ställer krav på ett antal utvecklingsaktiviteter inom KPI.

Förbättring av nationalräkenskaperna (NR) och de nya riktlinjerna för KPI står i fokus för de olika förslagen avseende den ekonomiska statistiken. Förslagen omfattar först och främst en aktionsplan

för prisstatistiken som syftar både till att förbättra tillförlitligheten i NR:s BNP-mätningar av den ekonomiska tillväxten och till att implementera de nya riktlinjerna för KPI. Vidare innefattar förslagen ett antal ytterligare förbättringar av NR avseende bättre statistiktäckning, värderegleringskonton m.m. Delar av dessa förslag sammanhänger med EU-anpassning. Det gäller medel till det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP), producentprisindex, köpkraftspariteter och vissa förslag rörande nationalräkenskaperna. Arbetet har i de flesta fall redan påbörjats år 2002.

SCB lämnar också förslag som avser generella förbättringar av den ekonomiska statistiken. Förslagen gäller kvalitetsförbättringar, förbättrad tidsserieanalys, valutaomräkning och förbättrade statistiska klassifikationer. Dessutom föreslås förbättringar av kapacitetsutnyttjandestatistiken och ett utredningsarbete avseende utökad publicering av statistik om den offentliga sektorns finanser.

Kraven ökar på statistik över inkomster, konsumtion och förmögenheter. Förbättringar har i flera fall klarats tillfälligt genom uppdragsfinansiering. En rad av de förslag som framförs för år 2003 avser mera bestående förbättringar i form av statistik och databaser, bl.a. som underlag för Finansdepartementets beräkningar av hur olika alternativ för skatter och bidrag slår totalt och fördelningsmässigt. Utbyggnaderna behövs i första hand för att utveckla möjligheterna att simulera konsekvenserna av olika politiska åtgärder.

På bostadsområdet läggs förslag om förbättrad statistik vad avser innehåll och kvalitet på ett par viktiga områden, nämligen bostads- och hyresundersökningar (BHU) samt intäkts- och kostnadsundersökningen (IKU). Ett par förslag avser bättre presentation och tillgänglighet genom ny publikation med statistik över boende och ny databas över bostadsområden.

Dessutom äskas ökade resurser för kvalitetssäkring av de beräkningar SCB gör i systemet för statsbidrag och inomkommunal utämning. SCB lämnar också förslag vad gäller gratis kommunstatistik.

Förslagen på Finansdepartementets område uppgår sammantagna till 45,2 mkr år 2003, varav 1,4 mkr avser utökade insatser för EU-harmonisering. Av förslagen är 8,1 mkr tillfälliga. Det bör också noteras att anslaget vad avser den ekonomiska statistiken enligt gällande beslut minskar med 7 mkr år 2004. SCB avser att inkomma med en särskild skrivelse till regeringen för att kunna påbörja förbättringarna av prisstatistiken redan i år.

Förslag på Näringsdepartementets område

SCB producerar sysselsättningsstatistik från tre källor: arbetskraftsundersökningarna, AKU, den företagsbaserade kortperiodiska sysselsättningsstatistiken, FS, och den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken, RAMS. Var och en av dessa källor har sina styrkor och svagheter och kompletterar därmed varandra. AKU och FS ger snabb kortperiodisk sysselsättningsstatistik ur ett individ- respektive företagsperspektiv. De är dock urvalsbaserade och statistiken kan inte redovisas med finare uppdelningar. RAMS är totalräknad och möjliggör koppling mellan individ och företag/arbetsställe. Denna statistik kan redovisas med finare uppdelningar. Nackdelen är att RAMS blir tillgänglig med lång eftersläpning.

SCB bedriver arbete med övergripande analys av behov av jämställdhetsstatistik och medverkar i utvecklingsarbete inom området jämställdhetsstatistik såväl nationellt som internationellt. Därutöver genomför SCB på uppdrag av Regeringskansliet tidsanvändningsundersökningar. På uppdragsbasis genomför SCB även medarbetarundersökningar.

Tabell 2.2. Anslag och uppdrag för den ekonomiska statistiken inom Näringsdepartementets område

Miljoner kr

1999 2000 2001 2002

Anslag

67,5 70,3 57,9 59,4

Uppdrag från departementet 0,3 19,9

1

0,6 ..

Uppdrag från myndigheter under departementet

68,8 58,6 70,3 ..

1

Avser bl.a. tidsanvändningsundersökning för 15 miljoner kr.

I AKU har en successiv urvalsförstärkning för regional redovisning och EU-anpassning pågått under 2001. Den senare har inneburit att intervjuerna har förlängts och att de tilläggsfrågor som tidigare ofta lades till i frågorna i AKU inte längre får plats. Det finns därför ett stort behov av en parallell nationell AKU för tilläggsundersökningar. Förslagen till utbyggnader gäller för RAMS uppsnabbning och utveckling av ytterligare statistik och för FS utökning med egna företagare, mer information om avgångar, lönesummestatistiken

som regional tillväxtindikator m.m. SCB önskar framledes anslagsfinansiering för en samlad nationell medarbetarundersökning.

SCB har i sitt remissvar på förslaget till ett svenskt system för statistik om informations- och kommunikationsteknik instämt i att den svenska IKT-statistiken behöver utvecklas och samordnas. SCB föreslår att SCB skall få ett övergripande ansvar för IKTstatistiken samt ansvar att samordna denna. SCB föreslår vidare att SCB skall få ansvaret för att utveckla och producera både den del av IKT-statistiken som kan betecknas som sektorövergripande och den del som ingår i SCB:s statistikansvar. Med dessa utgångspunkter upprepar SCB de förslag angående IKT-statistiken som SCB redovisade i sitt remissvar.

Ökade krav på integrering av ett jämställdhetsperspektiv inom alla politikområden och förbättrad statistik för detta medför att området behöver utvidgas. SCB föreslår en förstärkning av grundanslaget för jämställdhetsstatistik samt att särskilda resurser avsätts för framställning av en lärobok respektive en sammanfattande analyspublikation av jämställdhetsläget i Sverige.

Förslagen på Näringsdepartementets område uppgår sammantagna till 19,5 mkr år 2003, varav 0,1 mkr avser EU-harmonisering. Av förslagen är 3,9 mkr tillfälliga.

Förslag på Socialdepartementets område

Sverige hör till det fåtal länder inom OECD, vilka ännu inte producerar hälsoräkenskaper. SCB föreslår att ett förberedelsearbete för produktion av dessa ”satelliträkenskaper” till nationalräkenskaperna intensifieras under 2003. SCB föreslår också en förbättrad statistisk beskrivning av offentligt finansierad verksamhet som delvis utförs i privat regi.

Tabell 2.3. Vissa förslag till förbättringar, utbyggnader och nya produkter

Tusental kronor

Förändring Nivåhöjning

2003 2004 2005 till 2005

Finansdepartementet

Utbyggn av SCB:s fördelningsmodellproj (FASIT) 1 500 0 0

1 500

Prel. inkomststat. i inkomst o förmögenhet

300 0 0

300

Urvalsförstärkning hushållens ekonomi

1 000 0 0

1 000

Kapacitetsutnyttj.stat o kortperiodisk ind.enkät

400 0 0

400

Svart arbete o värderegleringskonton i NR

1 050 -1 050 ..

..

Utbyggnad av omsättningsstatistiken i inrikeshandelsstatistik

500 0 0

500

Utbyggn. med aug-enkät i näringslivets invest.

600 0 0

600

Förmögenhetsstatistik för hushåll

1 000 0 0

1 000

Databasen FRIDA

700 0 0

700

Fördelningseffekter offentlig konsumtion

500 0 0

500

Utveckling av prisstatistiken

13 000 -1 100 -3 600

8 300

Gratis kommunstatistik

4 200 -2 000 0

2 200

Rederistatistik 500 0 0

500

Hushållens icke-vinstdrivande org.

400 0 0

400

Den offentliga sektorns finanser

300 -300 ..

..

Förbättrad kvalitet i ekonomisk statistik

7 500 0 0

7 500

Tidsserieanalys 3 000 0 0 3 000 Uppsnabbning av EU-statistik 1 000 500 500 2 000

Valutaomräkning 500 0 -500

0

Standardarbete 750 0 250

1 000

Näringsdepartementet

Utökning av kvartalsstat. sysselsättning

1 900 -550 0

1 350

Uppsnabbning av registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS)

900 -400 0

500

Utveckling av stat. från jämställdhetssynp

2 700 300 -1 000

2 000

Företags- och arbetsställedemografi (FAD)

1 000 -300 0 700

Snabb lönesummestatistik

1 700 -500 0 1 200

IKT-statistik 7 170 -770 0 6 400

Socialdepartementet

Hälsoräkenskaper 500 -500 .. .. Offentligt finansierad verks. i privat regi 1 900 0 0 1 900

Anm. I tabellens tre första kolumner anges förändring av kostnader i tusental kronor för respektive

förslag och år och i den fjärde kolumnen den resulterande nivåhöjningen år 2005.

2.3. Uppföljning av delbetänkandet

För att få synpunkter inför utredningens fortsatta arbete inbjöds våren 2001 användare att lämna synpunkter på utredningens första delbetänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34). Dels inbjöds de att lämna skriftliga synpunkter på utredningens överväganden i delbetänkandet, dels inbjöds de 30-tal användare, som hade deltagit i kartläggningen av användarnas behov, till ett seminarium, som hölls den 29 maj. Justitiedepartementet och statssekreterare Hans-Eric Holmqvist stod som värd för seminariet.

Vid seminariet inledde utredaren Svante Öberg med en presentation av delbetänkandet och utredningens överväganden för det fortsatta arbetet.

Vissa av de användarbehov som framkommit menade Svante Öberg kommer att kunna lösas vid SCB under utredningens gång, vilket underlättas av att utredaren även är generaldirektör för SCB. Exempel på områden där arbete redan inletts med att tillgodose användarnas önskemål är dokumentation, spridning, prisindex m.m. (Se vidare kapitel 6 och 7).

Vid seminariet fördes en diskussion om behoven på ett antal områden. Vissa användare ville betona behoven på flera områden, såsom behovet av mikrodata inom förmögenhetsstatistiken, förklaringar av diskrepanser i statistiken, hälsoräkenskaper, produktivitetsmätningar inom offentlig sektor, att fånga ny produktion i ekonomin, m.m.

Representanter från SCB fick vid seminariet möjlighet att kommentera användarnas synpunkter. Utredningen avsåg dessutom att mer grundligt och systematiskt gå igenom användarnas synpunkter med berörda vid SCB. Detta arbete genomfördes under maj och juni 2001. Utifrån denna genomgång framgick att vissa behov redan åtgärdats eller var på väg att åtgärdas vid SCB. Vissa användarsynpunkter tydde vidare på missförstånd eller brister i informationen, som kan redas ut. Både delbetänkandet och uppföljningen av betänkandet har utgjort viktiga underlag för den fortsatta verksamhetsplaneringen vid SCB.

Några användare valde att även lämna skriftliga synpunkter på utredningens överväganden: Riksbanken, Socialstyrelsen, Nutek, SIKA, IFAU samt Arbetslivsinstitutet. Dessa skriftliga yttranden har ingått i underlaget för utredningens fortsatta arbete. De synpunkter som framkom hade till stora delar karaktären av förtydliganden och utvecklingar av de synpunkter som redan framförts i del-

betänkandet. Dessutom uttryckte användarna stöd för utredningens överväganden.

Utifrån uppföljningen av delbetänkandet drog utredningen slutsatsen att användarna i hög grad ställer sig bakom utredningens överväganden och att vissa användare vill betona de områden som är särskilt angelägna för dem som enskilda användare. Utredningen fann därför stöd för att fokusera på de områden som utredningen pekat ut i sitt första betänkande, men också för att beakta de ytterligare synpunkter som framförts av användare under utredningens gång.

Utredningen ansåg det väsentligt att i det fortsatta arbetet få synpunkter från både användare och producenter av statistiken. Möjligheter till detta gavs bland annat vid de konferenser och seminarier som utredningen arrangerade under utredningens gång. Utredningen har vidare löpande informerat Programrådet för ekonomisk statistik om det pågående arbetet och varit öppen för synpunkter. Utredningen har också löpande hållit ledningen för SCB:s avdelning för ekonomisk statistik informerad om det pågående arbetet. Samarbetet mellan utredningen och personal vid SCB har fungerat konstruktivt och fört arbetet framåt.

Sammantaget har utredningen genom den omfattande kartläggningen i det första delbetänkandet och det fortsatta arbetet erhållit en mycket bra bild av användarnas behov av ekonomisk statistik och i vilken utsträckning den nuvarande statistiken fyller dessa behov. Denna kunskap ligger bakom de överväganden och förslag, som redovisas i kapitel 8.

2.4. Framtida behov av statistik

Utredningen har i uppgift att belysa hur den ekonomiska statistiken bättre kan anpassas till samhällets ökande och förändrade behov och användarnas syn på framtida ekonomisk statistik. I utredningens första delbetänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) beskrivs användarnas olika behov av förbättringar och förändringar i statistiken. Dessa behov beskrivs utifrån en rad olika aspekter: tillförlitlighet, aktualitet, detaljeringsgrad, jämförbarhet etc. Användarna identifierade också områden där statistik saknas helt eller delvis. Dessa nya behov motiveras bl.a. utifrån förändringar i samhällsutvecklingen och omvärlden som redan inträffat eller pågått en längre tid: växande tjänsteproduktion, IT-revolu-

tionen, nya strukturer inom och mellan företag, internationalisering, avregleringar, privatiseringar, nya normer för den ekonomiska politiken, m.m.

Dessa brister och luckor i statistiken visar att statistiken har kommit på efterkälken i ett samhälle i snabb förändring. Ett tydligt exempel är diskussionen om den s.k. nya ekonomin. Beskrivningen av samhället blir i vissa viktiga avseenden ofullständig och ålderstigen. Detta kan ha många orsaker. Det är svårt att förutse nya behov, i synnerhet på lite längre sikt. Användarna i behovsstudien tog även de upp områden där behovet redan uppstått medan exempel på renodlade framtida behov inte finns med i någon högre grad.

Utredningen tillfrågade därför fyra personer om synpunkter på framtida behov av statistik och anordnade ett seminarium i detta ämne den 8 mars 2002. De fyra personerna var Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv, Irma Rosenberg, SBAB, Gunnar Wetterberg, SACO och Eva Hagsten, Statistiska centralbyrån. De tre första är vana statistikanvändare och Eva Hagsten är projektledare för ett under år 2001 vid SCB inrättat projekt ”Statistik om den nya ekonomin”. Deras bidrag har använts vid utarbetandet av detta avsnitt.

Att långt i förväg förutse nya statistikbehov är mycket svårt. Den viktigaste frågan är i stället hur man kan organisera verksamheten för att snabbt kunna mäta nya behov när de uppstår. Därvid måste man ställa sig frågor som: vilket förhållningssätt till och beredskap för förändringar i statistikproduktionen bör finnas hos statistikproducenten? Med vilka medel kan förändrade behov snabbast identifieras och implementeras? Vad krävs organisatoriskt, kunskapsmässigt och operationellt? De statistikansvariga myndigheterna och SCB i synnerhet måste, menade flera av de vid seminariet deltagande personerna, bli mer framåtblickande och kontinuerligt arbeta med uppgiften att anpassa den statistiska beskrivningen i takt med samhällsutvecklingen.

Ett sätt är att arbeta med omvärldsanalyser i en organiserad form med fokus på frågor som kan komma att innebära behov av förändrad eller ny statistik. Det kräver god kompetens inom det ekonomiska området och om samhällsutvecklingen i stort, men även om den tekniska utvecklingen. Dessutom är en internationell utblick viktig. Det behövs sannolikt särskilda resurser knutna till den ekonomiska statistiken för att klara detta.

Särskilt viktigt för att fånga upp förändringar är kontakter med omvärlden. Statistikanvändarna är en viktig kunskapskälla. Programråd och andra användargrupper kan på ett mer tydligt sätt an-

vändas för mer framåtblickande analyser. Andra typer av användargrupper, breda såväl som nischade, kan bildas vid behov. Olika branschorganisationer kan vara lämpliga för fördjupade diskussioner. Särskilda användarstudier som den utredningen har genomfört kan göras av SCB med längre intervall och inriktade på framtidsfrågor. Forskarvärlden är också en kunskapskälla som kan användas i detta sammanhang på ett organiserat sätt.

En stor resurs för att fånga förändringar är den producerande personalen. I det dagliga arbetet och i kontakterna med uppgiftslämnare och användare framkommer mycket information om behov av förändringar i statistiken. Denna kunskap bör kunna tas tillvara på ett organiserat sätt och viss behovsanalys bör vara en naturlig del av den löpande verksamheten. En sådan modell kräver sannolikt kompetensutveckling och i viss utsträckning rekrytering av annan kompetens än i dag. En förstärkning av den analytiska kompetensen torde vara nödvändig liksom generella kompetensinsatser och inslag av ny kompetens i olika delar av organisationen.

Producenterna är också i vissa fall användare av statistik. Detta är tydligt när det gäller nationalräkenskaperna. I detta beräknings- och sammanställningsarbete identifieras brister, t.ex. på IT- och tjänsteområdena, som också bör ingå i en helhetsbild om förändringsbehoven. Även vid presentation av statistiken kan många frågor om bristande beskrivning av nya företeelser uppmärksammas av media och andra användare. I vissa länder åtföljs publiceringen av nationalräkenskaperna av seminarier med utomstående intressenter. Ett sådant forum skulle även kunna användas för diskussioner om nya behov.

SCB har inrättat en analysfunktion vid avdelningen för ekonomisk statistik. Det kan vara en lämplig enhet för styrning och samordning av arbetet kring framtidsfrågor på det ekonomiska statistikområdet. Det ovan nämnda projektet Statistik om den nya ekonomin har fått i uppgift att analysera tillgången på och behovet av sådan statistik som kan belysa det nya i ekonomin.

När problemet med brister i den statistiska beskrivningen av nya företeelser uppstår kan en lösning, i varje fall på kort sikt, vara att söka efter en ersättning för den information som saknas. Information kan också finnas ”dold” i olika databaser och inte blivit förädlad eller synliggjord. Den eftersökta statistiska beskrivningen kanske kräver en kombination av data från olika källor.

En beredskapsåtgärd för att underlätta okända framtida statistikbehov kunde vara att upprätthålla långa tidsserier med primärdata

som relativt lätt går att göra uttag ur och kombinera ihop med varandra så att de ger svar på nya frågeställningar. Sverige har förutom data från löpande undersökningar en omfattande datakälla i olika administrativa register med i många fall närmast unika möjligheter att kombinera data med hjälp av id-begrepp och anknytningar.

Upprätthållande av stora databaser och långa tidsserier kan samtidigt te sig resurskrävande om syftet är användning för eventuella framtida behov. Så länge det inte rör sig om omfattande datainsamling bör dock kostnaderna vara måttliga. Ett större problem kan vara att de stora förändringarna i samhället innebär att relevanta jämförelser över tiden är svåra att göra.

Möjligheterna att kunna möta framtida behov som nu inte är kända kan också underlättas genom andra åtgärder som förbättrad tillgång till data från företag och myndigheter och utveckling av nya metoder. Tillgången till data och en ökad flexibilitet i datainhämtandet kan underlättas genom anpassningar av redovisningssystemen i privat och offentlig sektor. Förenklad och billigare datainhämtning genom användning av modern teknik gör också statistiksystemen mer flexibla.

En grov bild av vilka tendenser som kan medföra krav på ny statistik kan vara en annan utgångspunkt för att identifiera nya insatser. Exempel på sådana tendenser kan vara den fortsatta globaliseringen, förändrad stabilitetspolitisk regim som följd av ett EMUmedlemskap, den accelererande tekniska utvecklingen och tjänstenäringarnas expansion.

För en statistikmyndighet finns problem behäftade med de olika ansatser som diskuterats. En grundläggande fråga gäller resurserna. Mer och snabbare statistik är svårt att åstadkomma inom oförändrade ramar. Även ur det här diskuterade perspektivet finns det därför skäl att granska möjligheterna att ta bort existerande statistik och ersätta gammal med ny statistik. Det kan ske genom nedläggning av undersökningar eller genom att datainsamlingen fortsätter för att hålla tidsserierna intakta, men att bearbetningen upphör. Nedläggning av existerande statistik bjuder dock nästan alltid motstånd från någon användargrupp. Dessutom är statistikproduktionen inom det ekonomiska området till allra största delen uppbunden av olika EU-åtaganden.

Slutsatser

Svårigheten att kunna se in i framtiden och i förväg kunna identifiera nya behov av statistik innebär att ansträngningarna måste inriktas dels på kunskapsinhämtning och analys av omvärlden, dels på understödjande och förebyggande insatser i statistiksystemen när det gäller åtkomst och inhämtning av data från uppgiftslämnarna samt lagring och åtkomst av inhämtade data och registerdata.

En nödvändig kontinuerlig omvärldsanalys innebär bevakning av den ekonomiska utvecklingen och av samhällsutvecklingen i stort. En sådan analys kan inte inskränka sig till att enbart fokusera på svenska förhållanden utan måste i olika omfattning även ha ett internationellt perspektiv. Ett sådant arbete kräver en kompetent organisation. Särskilt avdelade resurser med bred ekonomisk och statistisk kompetens torde behövas inom en analysfunktion, som leder och samordnar arbetet med att identifiera nya krav på förändringar i statistiken. Strategier för kunskapsinhämtning från omvärlden och från den interna organisationen måste tas fram.

När det gäller understödjande och förebyggande åtgärder i statistiksystemen är åtkomsten av data av vikt. Åtgärder bör vidtas så att uttag och möjligheter att kombinera data i olika databaser och register underlättas. Därmed kan förutsättningarna öka för att redan existerande data kan ge svar på nya frågor. En annan åtgärd är att göra statistiksystemen flexiblare så att insamling av nya data snabbare kan introduceras. En anpassning av redovisningssystemen i privat och offentlig sektor är en väg. Användning av modern teknik vid datainsamling gör också statistiksystemen mer flexibla.

3. Den ekonomiska statistiken

I detta kapitel beskrivs kortfattat det svenska statistiksystemet med särskild inriktning på den ekonomiska statistiken (avsnitt 3.1) samt omfattningen av och resurserna för SCB:s ekonomiska statistik (avsnitt 3.2). Vidare redovisas hur produktionsförutsättningarna har förändrats i samband med den tekniska utvecklingen, globaliseringen, strukturella förändringar i näringslivet m.m. (avsnitt 3.3). Problem i samband med valutaomräkning redovisas i avsnitt 3.4.

3.1. Statistiksystemet

Sverige har ett decentraliserat statistiksystem där ca 25 olika myndigheter är s.k. statistikansvariga myndigheter med ansvar för olika delar av den officiella statistiken. SCB har samordningsansvaret för den officiella statistiken och för internationell rapportering.

För den ekonomiska statistiken är det SCB som har ansvar för huvuddelen. Det gäller bl.a. nationalräkenskaper, priser, korttidsindikatorer för industrin, räkenskaper för kommunerna, utrikeshandel, företagsstatistik och sysselsättning. Riksbanken, Finansinspektionen, Medlingsinstitutet, Institutet för tillväxtpolitiska studier, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret och Ekonomistyrningsverket har ansvar för andra delar av den ekonomiska statistiken, se appendix över hur statistikansvaret fördelas.

Det decentraliserade statistiksystemet infördes i Sverige 19941. Det innebar att ansvaret för vissa delar av statistiken, vilka tidigare hade legat på SCB, lades ut på andra myndigheter. För den ekonomiska statistiken var förändringarna inte så stora. Konjunkturinstitutet fick ansvaret för hushållens inköpsplaner (HIP) samt investerings- och kommunenkäter (ansvaret för de två senare har emellertid senare flyttats tillbaka till SCB). Konjunkturinstitutet är

1

Bakgrunden till denna förändring redovisas i SOU 1994:1Ändrad ansvarsfördelning för den

statliga statistiken.

dessutom producent när det gäller den s.k. Konjunkturbarometern. Vid decentraliseringen fick dåvarande NUTEK ansvaret för statistik avseende nyföretagande, konkurser och utlandsägda företag. Tidigare hade Finansinspektionen fått ansvar för finansmarknadsstatistiken, där finansräkenskaperna ingår.

Riksbanken är en myndighet direkt under riksdagen och ligger därmed utanför det officiella statistiksystemet. Riksbanken har uppdragit åt SCB att svara för produktionen av statistik över tjänstehandeln med utlandet och vissa andra delar av betalningsbalansen samt av statistik avseende bankernas balansräkningar, värdepapper samt in- och utlåningsräntor. För huvuddelen av dessa områden övergår statistikproduktionen till SCB under 2003.

Ansvaret för statistiken över offentliga sektorns finanser är uppdelat på flera myndigheter. Det finns ingen utpekad myndighet med samlat ansvar för statistik över offentliga sektorns finanser. Ekonomistyrningsverket (ESV) ansvarar för den statliga sektorns finanser. Riksgäldskontoret publicerar statistik om statens upplåning. SCB samlar in och sammanställer data över socialförsäkringssystemet och kommunernas räkenskaper. SCB gör också beräkningarna av hela den offentliga sektorn inom ramen för nationalräkenskaperna.

Ansvaret för lönestatistik flyttades 2001 över till det då nybildade Medlingsinstitutet1. Under 2002 lades en rapport2 fram där ansvaret för olika delar av IT-statistiken föreslås fördelas mellan ett antal olika myndigheter, däribland SCB.

3.2. SCB:s ekonomiska statistik

Vid SCB:s avdelning för ekonomisk statistik arbetar ca 300 personer. Avdelningen är uppdelad i nio ämnesområden: nationalräkenskaper, industri, tjänstenäringar, finansmarknad, priser, industriindikatorer, utrikeshandel, forsknings- och informationsteknik samt offentlig ekonomi. Dessutom finns program/funktioner för företagsregister, statistiska metoder, analyser och IT-utveckling.

Kostnaderna för den ekonomiska statistiken uppgick 2001 till ca 128 miljoner kr. I detta belopp ingår kostnaderna för all anslagsfinansierad verksamhet vid avdelningen för ekonomisk statistik.

1

SOU 1998:141Medling och lönebildning. Slutbetänkande från Utredningen om ett förstärkt

förlikningsmannainstitut.

2

SIKA Rapport 2001:5 IKT-statistik. Förslag till ett svenskt system för statistik om informations-

och kommunikationsteknik.

Kostnader används här som ett mått på de resurser som har stått till förfogande.

Ekonomisk statistik i en något vidare mening produceras också av andra avdelningar vid SCB. Kostnaderna för de delar av arbetsmarknadsstatistiken som också kan räknas till den ekonomiska statistiken uppgick 2001 till 58 miljoner kr. Denna del av statistiken omfattar arbetskraftsundersökningarna, statistik som grundas på kontrolluppgifterna, företagsbaserad sysselsättningsstatistik, statistik om vakanser och uppbördsstatistik. Även vid avdelningen för befolknings- och välfärdsstatistik framställs ekonomisk statistik (inkomst- och förmögenhetsstatistik, hushållens ekonomi (HEK), hushållsbudgetundersökningen (HBS)), liksom vid avdelningen för miljö- och regionalstatistik (byggnadsprisindex, faktorprisindex för byggnader samt statistik över boende, byggande och bebyggelse). Kostnaderna för dessa avdelningars delar av den ekonomiska statistiken uppgick 2001 till 17 respektive 14 miljoner kr. För en kort beskrivning av några av de viktigaste statistikprodukterna hänvisas till appendix.

Resurserna för den ekonomiska statistiken har ökat under 1990talet, men det beror huvudsakligen på att statistikproduktion har förts över till SCB.

År 1999 överfördes ansvar och medel (ca 16 miljoner kr) för produktionen av statistik över export till och import från EU, den s.k. Intrastat-undersökningen, till SCB från Tullverket. I samband med en omorganisation 1997 flyttades programmet för offentlig ekonomi till avdelningen för ekonomisk statistik, vilket innebär att kostnaderna för avdelningen ökade med ca 4 miljoner kr. Om man följer de statistikprodukter som avdelningen för ekonomisk statistik producerade i början av 1990-talet över tiden kan man se att resurserna räknat i fasta priser har minskat med ca 14 miljoner kr till 2001, vilket motsvarar 11 procent. Antalet arbetade timmar har minskat med 20 700 sedan 1993, vilket motsvarar 9 procent. Se diagram 3.1 och 3.2.

De tre största områdena inom den ekonomiska statistiken är nationalräkenskaper, priser och utrikeshandel. Tillsammans svarar de för över hälften av kostnaderna inom avdelningen för ekonomisk statistik. Bortsett från medel för Intrastat-undersökningen som har tillförts SCB har kostnaderna för statistik över utrikeshandeln varit relativt oförändrade under perioden. Även kostnaderna för statistik över priser har, sett över perioden som helhet, varit oförändrade med en nedgång fram till 1997 och en uppgång därefter i fasta pri-

ser. Nationalräkenskaperna har ökat kontinuerligt sedan 1993 och förbrukade 2001 drygt 70 procent mer resurser än åtta år tidigare. De flesta andra ämnesområden/program har fått se sin resursanvändning (uttryckt som kostnader) minska sedan 1993, se diagram 3.4. Till stora delar beror detta på en nödvändig och medveten omprioritering inom SCB och inom den ekonomiska statistiken.

I samband med att Sverige ingick i EES-avtalet 1994 och blev medlem i EU 1995 blev den svenska statistiken en del av det europeiska statistiksystemet. EU:s förordningar inom statistikområdet blev därmed gällande som en del i svensk lagstiftning. Det har inneburit att betydande insatser har fått göras för att implementera då gällande och därefter beslutade EU-förordningar inom ramen för totalt sett minskande reala resurser. Detta innebar bl.a. en fullständig omläggning av nationalräkenskaperna till det Europeiska Nationalräkenskapssystemet (ENS 95). En annan viktig förändring var att Intrastat-förordningen trädde i kraft i samband med medlemskapet 1995.

Diagram 3.1. Kostnader för ekonomisk statistik

på SCB.

Miljoner kr, 2001 års pris- och kostnadsnivå

Anm. Den prickade kurvan är i möjligaste mån jämförbar över tiden. Kurvan är

justerad för: – Intrastat fördes över från Tullverket till SCB år 1999 (16 milj. 1999 och 2000 resp. 15 milj. 2001). – Programmet för offentlig ekonomi flyttades till avdelningen för ekonomisk statistik 1997 (3-4 milj. årligen fr.o.m. 1997). – Under 1993 gjorde SCB investeringsenkäter för 2,3 milj. – Under 2000 och 2001 utfördes prismätningar i Öresundsregionen för 1,3 respektive 1,4 milj. kr. Kostnaderna i löpande priser har deflaterats med SCB:s lönekostnader (60 procent) och konsumentprisindex (40 procent).

90 100 110 120 130 140 150

93 94 95 96 97 98 99 00 01

Exkl. Intrastat och of fentlig ekonomi

Inkl. Intrastat och offentlig ekonomi

Diagram 3.2. Antal arbetade timmar för ekonomisk statistik på

SCB

Anm. Intrastatundersökningen, offentlig ekonomi, investeringsenkäten, Öresunds-

uppdraget ingår ej. Intervjuartimmar ingår ej eftersom det bara finns uppgift om dem från 1997. År 2000 uppgick intervjuartimmarna till 18 000, varav ca 85 procent hänförde sig till KPI.

190 000 200 000 210 000 220 000 230 000 240 000 250 000

93 94 95 96 97 98 99 00 01

Diagram 3.3. Kostnader för delar av den ekonomiska statistiken

Miljoner kr, 2001 års pris- och kostnadsnivå

Anm. I utrikeshandeln ingår kostnader för Intrastat sedan 1999. I priser ingår inte Öre-

sundsuppdraget. Kostnaderna i löpande priser har deflaterats med SCB:s lönekostnader (60 procent) och konsumentprisindex (40 procent).

0 5 10 15 20 25 30

93 94 95 96 97 98 99 00 01

Priser

Nationalräkenskaper

Utrikeshandel

Diagram 3.4. Kostnader för den övriga ekonomiska statistiken

Miljoner kr, 2001 års pris- och kostnadsnivå

Anm. Kostnaderna i löpande priser har deflaterats med SCB:s lönekostnader (60

procent) och konsumentprisindex (40 procent).

3.3. Förändrade produktionsförutsättningar

I utredningsdirektiven konstateras att samtidigt som behoven av ekonomisk statistik har ökat, har förutsättningarna att mäta den ekonomiska utvecklingen förändrats. Den allt snabbare tekniska utvecklingen, globaliseringen, konkurrensfrämjande avregleringar på ett flertal områden och strukturförändringar inom näringslivet är faktorer som försvårar den statistiska mätningen. Nya varor och tjänster och kombinationer av varor och tjänster relaterade till informationsteknologin introduceras i snabb takt samtidigt som kvalitets- och prisförändringarna i många fall är svåra att särskilja. Verksamhetsformer förändras, både inom och mellan näringsgrenar och samhällssektorer. Om statistiken inte förmår att spegla detta skapas en missvisande bild av den ekonomiska utvecklingen.

Globaliseringen av näringslivet och de snabba förändringarna av strukturen mellan och inom företag innebär också att företagen har svårt att lämna underlag enligt statistikens avgränsningar och definitioner. Bortfall är också ett stort och växande problem på vissa områden. Sådana mätproblem i den ekonomiska statistiken är inter-

40 50 60 70 80 90

93 94 95 96 97 98 99 00 01

nationellt kända. Informationssamhället erbjuder emellertid också nya möjligheter när det gäller uppgiftsinhämtande och kvalitetskontroll. Informationstekniken kan användas för att underlätta uppgiftslämnandet för företagen och därigenom förbättra uppgifternas kvalitet och användbarhet.

Enligt direktiven skall utredningen belysa förändrade produktionsförutsättningar, särskilt vad gäller insamling av uppgifter, och diskutera alternativa källor och produktionsmetoder. Inom SCB pågår arbete inom dessa områden. Den följande diskussionen i detta avsnitt bygger till stor del på dessa erfarenheter. Utredningen har också tagit del av erfarenheter och utvecklingstendenser från de länder som utredningen har studerat (se kapitel 4).

Omvärldsförändringar och effekter på statistikverksamheten

Det svenska näringslivets struktur förändras i snabb takt. Ett antal olika fenomen, mer eller mindre besläktade med och kopplade till varandra, medför att de begrepp, klassifikationer och standarder som är statistikinsamlingens hjälpmedel blir föråldrade eller irrelevanta. Många av de förändrade förutsättningarna hänger ihop med globaliseringsprocessen, men det finns också en rad andra förändrade förutsättningar som spelar in.

Det svenska näringslivets ökande samhörighet med utländska aktörer (närstående företag, kunder, leverantörer, etc.) har pågått under lång tid. Detta fenomen har vuxit i betydelse de senaste åren, framför allt genom att även tjänstesektorn har blivit internationaliserad på ett helt annat sätt än tidigare. För mindre än tio år sedan var tjänstesektorn i stort sett helt hemmamarknadsbaserad. Nu ingår även tjänsteföretag i stora globala koncernbildningar med transaktioner över gränserna i en ständigt ökande omfattning. Samtidigt har även tillverkningsindustrins internationalisering ökat genom gränsöverskridande uppköp, samgåenden och andra former av expansion. Denna globaliseringstrend påverkar möjligheten att samla in statistiska data på flera olika sätt.

Globaliseringsprocessen innebär bl.a. att förändringstakten i näringslivsstrukturen har ökat väsentligt. Ombildningar, utflyttningar, nedläggningar och skapande av nya företag sker i ett tempo som är så snabbt att statistikinsamlingen inte hinner anpassas i tillräcklig utsträckning. Man kan inte från en undersökningsomgång till en annan vara säker på att ett och samma undersökningsobjekt (med

samma identitet) har samma innehåll i form av verksamhet. Det innebär en ökad risk för både över- och undertäckning i statistiken. Koncerner kan, även om verksamheten totalt sett är oförändrad, skifta verksamheter mellan de olika ingående juridiska enheterna, så att de har bytt bransch och storleksklass flera gånger mellan två urvalsdragningar. Risken för över- och undertäckning eller att man helt enkelt undersöker fel företag har därmed ökat väsentligt.

Dessutom innebär den höga förändringstakten att nomenklaturer och klassifikationer snabbt blir föråldrade. När nya varor och tjänster introduceras finns ingen plats för dessa i existerande nomenklaturer. Det finns en växande risk att statistiken inte förmår att belysa nya fenomen för att standarder och klassifikationer inte kan anpassas till de nya förutsättningarna i tillräckligt snabb takt. När nomenklaturer och klassifikationer väl ändras uppstår dessutom besvärande brott i tidsserier.

I takt med att produkterna som företagen erbjuder förändras föråldras också den gamla indelningen i varor och tjänster, som har varit en av grundbultarna i de flesta olika klassifikationer och standarder. De moderna produkterna är komplexa och innehåller ofta både varor och tjänster. Värdet av produkten bestäms av denna kombination. De basstationer som Ericsson tillverkar består exempelvis av en varudel men också av en tjänstedel i form av alla de specialiserade och kundanpassade programvaror som behövs för att stationen skall fungera. Det gör det svårt att fördela värdena i produktions- respektive utrikeshandelsstatistiken på vad som är varor och vad som är tjänster.

Problemen ställs på sin spets när globala koncerner skickar komponenter till dessa komplicerade produkter mellan enheter i olika länder och när värderingen och klassificeringen kan vara helt avhängig av i vilket skede av produktionsprocessen produkten eller de enskilda komponenterna befinner sig när de passerar gränsen.

Blandningen av varor och tjänster gör också att mätningar av priser och produktivitet försvåras. När produkterna är individuellt anpassade till kundens behov är det mycket svårt att mäta kvantiteter och priser ”per styck”. Det behövs förfinade prismätningsmekanismer för att spegla prisutveckling i förhållande till kvalitetsutveckling. På samma sätt kan det vara med vissa produktivitetsmått. När volymerna är svårmätta blir begrepp som producerad volym per arbetad timme också svårmätta. Även här finns det behov av mer förfinade mått och mätmetoder.

En annan effekt av globaliseringen är att de stora företagen ofta har en global organisation och tänker globalt. Statistiken, med nationalräkenskaperna som slutprodukt, är nationellt fokuserad. Det innebär att det är produktion, sysselsättning etc. i Sverige som är det primära intresset. För företag som är globalt organiserade är det ett växande problem att rapportera data som är nationellt avgränsade. Problemet för statistiken är uppenbart när det gäller t.ex. data avseende produktion och import/export. Ett begrepp som orderingång kan också förlora sin relevans om produktionen senare visar sig ske i utlandet.

Den ökande specialiseringen, vilken innebär att de globala koncernerna koncentrerar vissa verksamheter till vissa länder beroende på konkurrensfördelar som tillgång till utbildad arbetskraft, löneläge etc., gör också att klassifikationer som bransch kan förlora en del i intresse. Det är naturligtvis fortfarande av intresse att mäta vilka aktiviteter som utförs i Sverige, men när dessa utförs i ett större, globalt sammanhang faller en del av bilden bort om man snävt inriktar sig på aktiviteten i sig.

Om exempelvis forskning koncentreras till Sverige medan tillverkning och utveckling av de produkter som är resultatet av denna forskning läggs någon annanstans, kommer det i statistiken att se ut som om det svenska näringslivet i stor utsträckning består av forskning. Detta är då i sig sant, men det vore naturligtvis mer intressant om man kunde koppla ihop detta faktum med vilken aktivitet som nyttjar forskningsresultaten. Det kan alltså bli nödvändigt att se över och komplettera begrepp som bransch för att få en relevant analysmöjlighet av det svenska näringslivet.

Specialiseringen gör också att det blir allt svårare att bestämma aktiviteten. Den svenska textilindustrin består i dag i princip av design- och utvecklingsföretag, som har som affärsidé att tillverka och sälja kläder. Designen och utvecklingen sker i Sverige, medan själva tillverkningen av kläderna läggs ut på entreprenad i ett land med lägre produktionskostnader. Hur skall då aktiviteten i det svenska företaget beskrivas? Är detta ett tillverkande företag eller ett tjänsteföretag? Var går gränsen för den ena eller den andra klassificeringen? Denna typ av specialisering har blivit allt vanligare.

Även denna globaliseringseffekt gör att statistikens begrepp och klassifikationer blir irrelevanta för uppgiftslämnarna. Många undersökningar är antingen inriktade på enskilda branscher eller använder branschanpassade blanketter för att få in detaljerad information som är relevant för olika branscher. Den nu beskrivna effekten av

specialiseringen innebär också att denna typ av datainsamling blir svår att vidmakthålla, då det kan finnas företag som kommer att hänföras till en viss bransch utan att de för den skull med nödvändighet uppvisar de egenskaper som ett ”typföretag” i branschen uppvisar.

För att möta dessa förändrade förutsättningar måste statistikinsamlingen anpassas. Nomenklaturer och standarder måste anpassas till ett globaliserat näringsliv där varor och tjänster produceras blandade. Det måste emellertid också finnas beredskap och förutsättningar att göra ad hoc-artade undersökningar som baseras på andra begrepp än de gängse klassifikationerna för att kunna mäta och spegla de nya produkter etc. som kommer fram. Företagsregistret måste i högre grad anpassas till de snabba strukturförändringar som sker och förmedla dessa ut i statistikproduktionen. Kunskaperna hos statistikproducenterna om företagens och koncernernas sammansättning och förändring måste utvecklas. Begrepp som bransch måste anpassas och kanske kompletteras för att ge vettiga analysmöjligheter. Den strikta uppdelningen i varor och tjänster kan inte vidmakthållas utan måste ersättas eller kompletteras med ett statistiksystem som kan belysa helheten i företagens verksamhet utan dubbelräkningar eller undertäckning.

De ökade svårigheterna att statistiskt mäta olika företeelser innebär i många fall också ökade svårigheter för uppgiftslämnarna. Uppdelningen på vara/tjänst eller svenskt/utländskt kan i många fall kräva ett merarbete för uppgiftslämnarna. I vissa fall blir det nödvändigt med uppskattningar eller särskilda beräkningar. Samtidigt rationaliserar företagen sin administration. Uppgiftslämnarkostnaderna kommer därmed i fokus. En effekt är ett ökat motstånd mot att lämna statistikuppgifter till myndigheterna med ökande bortfall och ökande kostnader för uppföljning som resultat. Därmed försämras kvaliteten i de olika statistiska undersökningarna och i slutändan även i nationalräkenskaperna.

För att öka villigheten att lämna efterfrågade uppgifter måste kraven anpassas till den uppgiftslämnarkapacitet som finns och till vilka uppgifter som finns tillgängliga hos företagen. Det kan till och med vara nödvändigt att företagsanpassa uppgiftsinsamlandet till enskilda företags förutsättningar, i stället för att som i dag försöka tvinga in alla uppgiftslämnare i de mallar som de färdiga blanketterna anvisar.

När det gäller individuellt anpassat uppgiftslämnande är det viktigast att börja med de största och mest betydelsefulla uppgiftsläm-

narna. Den svenska ekonomin, och därmed också statistiken, är i stor utsträckning beroende av ett mindre antal mycket stora företag. Om man kan lösa de problem som de förändrade produktionsförutsättningarna medför för dessa företag, och samtidigt säkerställa kvaliteten och konsistensen i dessa företags data, är mycket vunnet. Ett sådant arbete med de största företagen har initierats på SCB och påbörjats i begränsad omfattning.

Samtidigt är det viktigt att arbeta med uppgiftslämnarfrågor på två fronter. För att minimera riskerna för bortfall och hålla nere uppgiftslämnarbördan är det också viktigt att arbeta för ett förenklat och standardiserat uppgiftslämnande för små och medelstora företag så att inte bördorna på dessa blir orimligt stora. Det är också tydligt att behovet av information om små företag som en särskild grupp ökar, vilket gör att det inte är sannolikt att önskemålen om data för denna grupp av företag kommer att minska i någon avsevärd omfattning, snarare tvärtom. En möjlighet kan dock vara att i större utsträckning täcka in småföretagen via annan tillgänglig information, t.ex. registerdata i stället för via enkäter även om informationen inte blir lika komplett och detaljerad. Enkäter kan också utformas något enklare och vara mindre omfattande för småföretag. Undersökningarna kan också göras mindre frekventa.

Krav på ad hoc-artade och företagsanpassade undersökningar innebär även speciella krav på de system som skall användas för utveckling av elektroniska insamlingssystem. Tillgången till beskrivande data (metadata) om företaget och de variabler man efterfrågar blir en allt viktigare faktor. Med ett väl utbyggt metadatasystem kan datainsamlingsprocessen automatiseras i högre grad än vad som är möjligt i dag. Elektroniska blanketter kan genereras med hjälp av metadata, vilket minskar behovet av IT-relaterade arbetsmoment. Detta kan göra det möjligt att effektivt klara av t.ex. företagsanpassad uppgiftsinsamling och ad hoc-artade undersökningar.

Svårigheterna att mäta den ekonomiska utvecklingen och samla in relevant underlag förändras ständigt. En tillbakablick visar att det finns ett stort ackumulerat behov av att anpassa statistiken till effekterna av tjänstesamhället, globaliseringen etc. Samtidigt förändras de tekniska möjligheterna oavbrutet i snabb takt. Det är därför viktigt att kontinuerligt arbeta med dessa frågor.

Pågående arbete vid SCB

Mot bakgrund av de ovan beskrivna problemen med att samla in underlag enligt statistikens nuvarande avgränsningar och definitioner samt det växande problemet med bortfall är det av stor vikt att noga utvärdera de möjligheter och fördelar som informationstekniken kan erbjuda. SCB bedriver sedan två år tillbaka ett projekt med syfte att samordna utvecklingen av elektroniska inrapporteringsalternativ för i första hand företag. Utbredningen av Internet gör att det i dag finns förutsättningar för att nå de flesta företag via Internetbaserade insamlingssystem. Förutsättningarna för att använda elektroniska alternativ varierar dock mellan företagen och pappersbaserade blanketter kommer under lång tid framöver att finnas kvar även om den totala volymen kommer att minska.

SCB:s uppgiftsinsamling kan delas in i två huvudgrupper: administrativ datainsamling och direktinsamling. Administrativ datainsamling står volymmässigt för den största delen av SCB:s datainsamling och avser uppgifter som hämtas från redan befintliga register. Direktinsamling avser uppgifter som i olika former samlas in direkt från uppgiftslämnaren.

SCB strävar efter att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja administrativt material som finns hos andra myndigheter. Detta görs i dag t.ex. i företagsstatistiken där standardiserade räkenskapsutdrag från Riksskatteverket (RSV) används för företag med färre än 50 anställda. För att kunna bibehålla och vidareutveckla användandet av administrativt material är det förutom att tillgången till data finns kvar, dels viktigt att SCB är medvetet om och helst kan påverka innehåll och förändringar i det administrativa materialet så att inte kvaliteten försämras, dels att även dataleverantören är medveten om materialets betydelse för statistikändamål. En metod kan vara att skriva kontrakt med de viktigaste dataleverantörerna om informationsåtaganden och former för SCB:s inflytande på informationsinnehållet i registren.

För att uppnå en effektiv och säker dataöverföring mellan myndigheter är det vikigt att kommunikationen standardiseras. Det myndighetsgemensamma spridnings- och hämtningssystemet (SHS) förväntas här få stor betydelse. På sikt är förhoppningen att även företag kan hämta och lämna uppgifter via standardiserad SHSkommunikation. SCB bedriver för närvarande provverksamhet med SHS. För närvarande använder SCB ett antal elektroniska överföringsmetoder för direktinsamling:

─

Elektroniska formulär baserade på specialanpassade program, webbläsare eller Excel

─

Filöverföring via Internet

─

TDE – Touch Tone Data Entry. Insamling via telefon

─

Faxskanning. Blanketten faxas till SCB där den hanteras direkt av skanningsystemet

I SCB:s plan för utveckling av system för elektronisk datainsamling finns ca 60 företagsbaserade undersökningar med. SCB uppskattar antalet blanketter som årligen skickas ut till företag till ca 790 000. I dag finns system för elektronisk datainsamling utvecklade för ca 15 undersökningar som vänder sig till företag, kommuner och organisationer. Därutöver finns ett minst lika stort antal undersökningar som använder Excel för sin insamling. Exempel på företagsundersökningar med Internetbaserade system är den månatliga elenergiundersökningen, sjuklöneaviseringar och yrkesregistret. Inom företagsstatistiken rapporterar en stor mängd företag in statistikunderlaget via Excelblanketter. Pågående utvecklingsarbete omfattar bl.a. nya system för finansmarknadsstatistiken och delar av betalningsbalansstatistiken, vilka SCB övertar från Riksbanken 2003.

Till de mer omedelbara och uppenbara fördelarna med elektronisk insamling hör minskad risk för fel. Återkontakter med uppgiftslämnarna på grund av felaktigheter i lämnat underlag är en tidskrävande och dyr process för både SCB och uppgiftslämnare. Utöver minskat behov av återkontakter förväntas detta leda till ökad kvalitet i statistikunderlaget. Elektronisk datainsamling kan även snabba upp insamlingsprocessen och därmed på sikt möjliggöra en snabbare publicering av statistiken. Internetbaserade system ger även möjlighet till en bättre återrapportering till uppgiftslämnaren. En sådan återrapportering kan bestå av olika typer av nyckeltal som är av intresse för uppgiftslämnaren. Ju mer individualiserad denna information kan utformas desto större blir mervärdet för uppgiftslämnaren.

Det är viktigt att uppgiftslämnaren erbjuds en valfrihet vid rapporteringen. Valfriheten i sig förväntas påverka viljan att lämna uppgifter positivt. Det som passar för ett litet företag är nödvändigtvis inte det mest optimala för ett stort företag. Exempel på detta är företag som sänder in underlaget via filer. Större företag kan här ha önskemål om att använda filöverföringsprogram som finns integrerade i deras egna IT-system. För ett mindre företag är ofta ett stöd för filöverföring via webbläsaren det mest optimala. Lika viktigt är

att ta hänsyn till de olika överföringsmetodernas lämplighet för olika typer av uppgiftsinlämning. TDE är t.ex. inte lämpligt om antalet uppgifter som skall lämnas är stort. Vidare måste hänsyn tas till uppgiftslämnarens möjlighet att vara uppkopplad mot Internet under hela inrapporteringsprocessen. För viss uppgiftsinlämning av omfattande art där kanske flera enheter inom företaget skall lämna uppgifter bör alternativ där uppgifterna kan sparas lokalt användas.

SCB uppskattar att det totala uppgiftslämnararbetet för företag, kommuner och organisationer uppgick till ca 950 000 timmar 2001. Erfarenheter visar att elektroniska blanketter i sig inte ger någon dramatisk minskning av den tid som uppgiftslämnaren behöver lägga ned på uppgiftslämnandet. Betydande effektivitetsvinster uppnås först om delar av statistikunderlaget kan hämtas från uppgiftslämnarnas egna informationssystem.

Det finns olika ansatser för denna typ av insamling. Direktkoppling dator till dator är svår att tillämpa vid statistisk datainsamling. Ett alternativ som därför prövats på SCB och i internationella utvecklings- och forskningsprojekt är att ge uppgiftslämnaren möjlighet att kontrollera och komplettera de automatiskt inlästa uppgifterna innan de sänds till SCB. Rent praktiskt går det till så att automatinlästa värden överförs till en elektronisk blankett som granskas och kompletteras av uppgiftslämnaren innan den sänds in. I Sverige finns goda förutsättningar för att skapa kopplingar mellan uppgifter i ekonomiska redovisningssystem och statistiska variabler i en elektronisk blankett tack vare att många företag använder den s.k. BAS-kontoplanen.

Det finns också ett standardiserat filformat (SIE) som stöds av många redovisningssystem. SIE-formatet kan användas för att hämta data från redovisningssystem till en elektronisk blankett. Försök som SCB har genomfört inom ramen för TELER-projektet (Telematics for Enterprise Reporting) visar att ca 70 procent av variablerna i resultatredovisningsdelen i företagsstatistiken var möjliga att koppla till redan befintliga data hos uppgiftslämnarna. SCB:s erfarenheter och erfarenheter från andra statistikbyråer visar dock att denna typ av koppling blir relativt kostsam att underhålla för både insamlare och uppgiftslämnare. Vid förändringar uppstår ofta ett uppgraderingsbehov av programvaran hos uppgiftslämnarna. Det finns därför ett behov av mer standardiserade format och programvaror som stödjer detta format.

På det internationella planet finns stora förhoppningar om att XBRL (eXtensible Business Reporting Language) skall bli den stan-

dard som används för finansiell rapportering. XBRL är en branschspecifik tillämpning av XML (eXtensible Markup Language), som i dag har brett stöd från alla ledande IT-företag och programvaruleverantörer. En av de ledande aktörerna för XBRL har varit den amerikanska revisorsorganisationen (AICPA), som tidigt såg ett behov av att snabba upp företagens finansiella rapporteringsprocess, inte minst för att möta ökade krav på utökad och snabbare information till aktiemarknaden. I dag får företagen lägga ner mycket arbete på att framställa rapporter för olika mottagare. Med XBRL kan denna process standardiseras. Med XBRL skapas också förbättrade möjligheter att söka information tack vare att XMLformatet innehåller beskrivande data (metadata).

I Sverige har ett arbete startats för att driva på XBRL-utvecklingen. Den grupp som bildats innehåller både företag och myndigheter. Det är revisionsbyråbranschen via föreningen FAR som tillsammans med bl.a. Patent- och registreringsverket (PRV) och Riksskatteverket (RSV) tagit initiativet till en XBRL-utveckling i Sverige. SCB deltar i detta arbete för att utreda vilka möjligheter XBRL kan ge vid statistikrapportering. Om en bred acceptans för XBRL kan uppnås är det troligt att det utvecklas en svensk XBRL-taxonomi. På Europanivå pågår inom statistiksektorn ett arbete där diskussioner förs med leverantörer av stora affärs- och redovisningssystem (SAP, PeopleSoft, Oracle m.fl.) för att påverka dessa att utveckla gränssnitt för XBRL. Ett första tänkbart tillämpningsområde som diskuteras är betalningsbalansstatistiken.

Ett utvecklingsarbete har startat under ledning av Eurostat i syfte att genomföra en revision av EU:s näringsgrensstandard, NACE. Målet är att till 2007 ha utvecklat ett modernt klassifikationssystem som återspeglar den ekonomiska verkligheten. SCB kommer att delta i detta arbete. SCB kommer samtidigt att utveckla en ny svensk näringsgrensindelning (SNI 2007) baserad på NACE. SCB kommer även att delta i en översyn av den aktivitetsanknutna produktklassificeringen CPA och den svenska versionen (SPIN 2007) som innehåller specifika svenska underindelningar. Mot bakgrund av att strukturen i näringslivet under de senaste decennierna förändrats i snabb takt med förskjutning från traditionell industri till mer kunskapsintensiva sektorer har det också gjorts försök med att ta fram alternativa klassifikationssystem som komplement till den centrala aktivitetsklassifikationen.

Några exempel från andra länder

Erfarenhetsutbyte med andra länder visar att den elektroniska insamlingen och i synnerhet den automatiska insamlingen är i sin inledande fas. Ingen statistikbyrå har uppnått en omfattande automatik i sin direktinsamling. När det gäller administrativ datainsamling ligger de nordiska länderna långt fram i utvecklingen.

I Norge levererar staten och kommunerna statistikuppgifter enligt ett standardiserat system, KOSTRA. Systemet är i full drift sedan 2001 och innebär att rapporteringen sker elektroniskt på ett standardschema via Internet. KOSTRA innebär att de egna räkenskapssystemen är länkade till blanketterna. Statistisk sentralbyrå har fått ca 20 miljoner kr för att under en fyraårsperiod utreda elektronisk uppgiftsinsamling från företagen.

I Finland används direktinsamling enbart från stora företag medan småföretagen täcks via register m.m. I Finland finns en lång tradition av samarbete mellan myndigheter och flera intressanta utvecklingsprojekt pågår. Ett av dem är Easy Pay där en Internet-portal för arbetsgivare kommer att kunna användas för utbetalning av löner. När denna tjänst tas i drift kommer underlaget till ett antal myndigheter att kunna genereras automatiskt. Ett annat projekt är email-enabled receiver/responder system (eMeRr) vars syfte är att skapa en standardiserad meddelandestruktur inom statsförvaltningen. Projektet har stora likheter med SHS. För direktinsamlingen används egna system eller en gemensam operatör (TYVI).

I Nederländerna medverkar statistikbyrån (CBS) i EDH-projektet (Electronic Governmental Services). EDH-projektets mål är att minska uppgiftslämnarbördan genom ett samarbete mellan skattemyndigheten, socialförsäkringsmyndigheten och statistikbyrån. Projektets ansats är att förändra processerna hos uppgiftslämnare, insamlare och programvaruleverantörer för att därmed effektivisera datarapporteringen för alla inblandade parter.

Strävan att effektivisera datainsamlingen mer generellt har lett till att många statistikbyråer centraliserat hela eller merparten av insamlingen till en gemensam avdelning som är skild från den vidare bearbetningen och sammanställningen av de olika statistikprodukterna. Av de länder som utredningen har studerat är detta fallet i Australien, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland och Storbritannien. Förändringar i samma riktning pågår i Norge. Verksamheterna skiljer sig innehållsmässigt mellan länderna, men omfattar i regel utskick av enkäter, påminnelser och mottagande samt registrering

av svar. I Kanada utförs även vissa kontroller och kontakter med uppgiftslämnarna. Storbritannien har utvecklat ett effektivt skanningsystem för den ekonomiska statistiken.

När det gäller strävanden efter individuellt anpassat uppgiftslämnande med fokus på de viktigaste rapportörerna finns flera exempel från andra länder på hur en sådan verksamhet kan utvecklas och drivas. Utredningen har sett de tydligaste exemplen i Australien, Kanada, Nya Zeeland och Storbritannien. I alla dessa länder finns särskilda organisatoriska enheter som har ansvar för kontakterna med storföretagen. Statistikinsamlingen sker normalt inte från dessa enheter utan personalen har kontaktansvar och träffar regelbundet företrädare för företagen. Man diskuterar uppgiftslämnarfrågor och kartlägger också företagens struktur och förändringar i denna och i verksamheten. Detta är information som återförs till den egna organisationen och bl.a. kan leda till ändringar i företagsregistret. I Kanada har kontaktpersonerna också visst utrymme att förhandla t.ex. avseende tiden för rapportering.

Denna typ av verksamhet är mest omfattande i Australien där 30 personer tar hand om ca 600 företag. I Kanada har sju personer ansvaret för ca 80 företag. Målsättningen är att verksamheten skall byggas ut och omfatta de 300 största företagen vilka svarar för 10 procent av BNP.

Avslutande kommentarer

Den ekonomiska statistiken står inför stora utmaningar när det gäller att kunna beskriva den ekonomiska utvecklingen på ett rättvisande sätt. Globalisering, avregleringar och omstruktureringar nationellt och internationellt medför att klassificeringssystem snabbt blir föråldrade liksom traditionella uppdelningar mellan varor och tjänster. Internationella företag möts av rapporteringskrav på nationell nivå. Nya behov av beskrivningar av ekonomin kan inte tas fram med nuvarande struktur på den insamlade informationen.

Förändringar krävs på många områden. Bransch- och produktindelningar måste anpassas till förändringar i näringslivets struktur. Företagsregister måste anpassas till nya förhållanden och göras mer flexibla. Kopplingar mellan företag blir viktigare. Metoder för att skilja svensk och utländsk verksamhet åt är viktigt att utveckla. Uppgiftslämnarna måste ägnas mer uppmärksamhet. De stora, och därmed statistiskt viktiga, företagen måste bli föremål för särskilda

ansträngningar när det gäller statistikförsörjningen både avseende snabbhet och kvalitet. Uppgiftslämnarbördan för småföretagen bör mildras med hjälp av alternativa informationskällor, enklare och mindre frekventa undersökningar m.m.

Elektronisk insamling har en stor potential för att effektivisera och underlätta datainsamlingsprocessen. SCB har i likhet med övriga nordiska länder en omfattande administrativ datainsamling och har startat utvecklingen av Internetbaserade system för direktinsamling. Elektroniska blanketter är dock bara första steget i en process för att underlätta företagens uppgiftslämnande. För att uppnå en ökad grad av effektivisering krävs att metoder för automatisk insamling och användning av administrativa data vidareutvecklas och att standardiserade programvaror och dataformat tas fram. Flera lovande utvecklingsansatser på europanivå pågår och SCB följer utvecklingen noggrant. För att klara kraven på ad-hoc-artade och företagsanpassade undersökningar behöver system för beskrivande data (metadata) utvecklas. Även här förväntas utvecklingsarbete på EU-nivå kunna bidra med standardiserade lösningar.

Det är viktigt att en central statistikmyndighet som SCB har en kontinuerlig och framåtblickande verksamhet när det gäller att tackla de problem som diskuterats i detta avsnitt och att tillvarata de nya tekniska möjligheter som ständigt kommer fram och som kan underlätta statistikinsamlingen.

3.4. Valutaomräkning

I utredningens intervjuer som redovisats i delbetänkandet Behovet av ekonomisk statistik, (SOU 2001:34), framkom från flera håll tveksamheter till hur omräkningen från utländsk till svensk valuta sker i systemet för producentprisindex (PPI). Man understryker behovet av konsistens när det gäller valutaomräkning i utrikeshandelsstatistiken, PPI-systemet och deflateringen i nationalräkenskaperna. Dessa synpunkter har föranlett utredningen att analysera dessa frågor. Utredningen har tagit del av den interna diskussion vid SCB som förekommit och de slutsatser som denna lett till.

Tidigare har ett internt SCB-projekt på en bredare basis undersökt problemen kring valutaomräkning i den ekonomiska statistiken. En arbetsrapport1 presenterades 1997. Utredningen har gått igenom detta arbete och de slutsatser som presenterades. I SCB:s

1

Valutaomräkningsprojektetet – intern slutrapport, SCB april 1997.

budgetunderlag för 2003–2005 har frågan på nytt aktualiserats och förslag finns om utredningsaktiviteter under de närmaste åren. Valutaomräkningsfrågor är också föremål för överväganden i det utredningsarbete som SCB redovisat i regeringsuppdraget att analysera praktiska frågor vid ett eventuellt senare deltagande i EMU.

Problem i statistiken

Valutaomräkningar är ett osäkerhetsmoment i den ekonomiska statistiken. Om omräkning från utländsk valuta till svenska kronor görs på olika sätt hos uppgiftslämnarna vid rapporteringen till SCB eller om SCB:s antaganden om valutaomräkningsmetod är felaktiga uppkommer fel i statistiken. Hur stora dessa fel är och hur allvarliga de är beror dels på storleken på transaktionerna, dels på storleken på valutakursrörelserna.

Den teoretiskt korrekta omräkningskursen är den rådande växelkursen på transaktionsdagen. Varje annan kurs ger upphov till inkonsistenser av varierande storlek i det statistiska systemet. Av praktiska skäl skall eller kan i vissa fall andra kurser användas, t.ex. tullkurs i utrikeshandelsstatistiken (se nedan). Dessa skall ses som approximationer av rådande växelkurser vid transaktionstillfället.

I den projektrapport som presenterades 1997 beskrivs omfattande problem och brister. Effekterna av felaktiga valutaomräkningar och antaganden kan ge allvarliga fel i statistiken under perioder när valutakursförändringarna är kraftiga och går i en riktning. Under mer stabila förhållanden bedöms dock den sammantagna effekten ha marginell betydelse på makroekonomiska aggregat.

Rapporten visar att med undantag för utrikeshandeln och prisstatistiken var kunskapen inom SCB om valutaomräkning i den egna statistiken mycket liten. Ingen särskild metod rekommenderas, anvisningar saknas och man vet inte hur valutaomräkningen görs hos uppgiftslämnarna.

I rapporten redovisas också resultatet av en enkät till uppgiftslämnarna avseende statistikprodukterna leverans och order, företagens utländska tillgångar och skulder, investeringsenkäten, import- och exportpriser, utrikeshandel, industristatistiken samt den årliga finansstatistiken för företag. Frågor ställdes bl.a. om vilken kurs som används vid omräkning från utländsk valuta till svenska kronor samt om förekomsten av valutasäkring.

Sammantaget för alla tillfrågade, exklusive rapportörerna till utrikeshandeln, uppgavs i 40 procent av de besvarade enkäterna en acceptabel valutaomräkningsprincip. I 20 procent av enkäterna uppgavs att valutasäkrade värden används. För utrikeshandeln följdes Tullverkets anvisningar endast i begränsad utsträckning. Hälften av företagen använde godkända metoder. 18 procent av företagen, de flesta storföretag, uppgav att de använde valutasäkrade kurser. En rad andra modeller för valutaomräkning förekom enligt enkäten.

Projektet rekommenderade fortsatt arbete på ett antal områden, bl.a. fortsatta diskussioner med rapportörer och Tullverket, undersökning av bokföringsregler, utarbetande av rekommendationer och anvisningar till rapportörerna, uppskattning av storleken på felen och implikationerna på centrala NR-aggregat samt utvecklande av metoder för central estimering av värden som rapporteras enligt felaktiga omräkningsprinciper. Merparten av de rekommenderade åtgärderna har inte kommit till stånd, delvis på grund av resursbrist.

Valutaomräkning i utrikeshandelsstatistiken och PPI

Inom SCB har ett fortsatt arbete skett avseende i första hand omräkningsprinciperna i utrikeshandelsstatistiken. Bestämmelserna (reglerade i EU-förordningar) för valutaomräkning av utrikeshandeln med varor är olika för transaktioner med länder utanför EU (Extrastat) och för transaktioner med andra EU-länder (Intrastat). För Extrastathandeln, för vilken uppgifter samlas in av Tullverket via tulldeklarationer, gäller att den s.k. tullkursen1 skall användas vid import. Vid export skall tullkursen eller dagskursen vid tidpunkten för exporten användas. För Intrastathandeln, för vilken uppgifter samlas in av SCB direkt från företagen, gäller att rapportören skall använda antingen tullkursen eller dagskursen för leveransen. Enligt en tilläggsförordning för Intrastat kan ett medlemsland tillämpa särskilda bestämmelser för valutaomräkning.

Som framgår av redovisningen i föregående avsnitt avviker företagen i stor utsträckning från de gällande reglerna för valutaomräkning. Företagen använder i stället valutasäkrade kurser, koncernkurser, olika egenkonstruerade snittkurser etc. Tillämpningarna kan också variera inom koncerner och företag. Användningen av den

1

Tullverkets valutakurser återfinns på www.tullverket.se och baseras på Nordea:s säljkurser

den näst sista onsdagen i månaden före mätmånaden. Vid kursändringar över 5 procent kan kurserna revideras under mätmånaden.

s.k. tullkursen ger upphov till fel i statistiken av varierande storlek beroende på hur mycket dessa kurser avviker från den ideala omräkningskursen, dvs. växelkursen vid transaktionstillfället.

I Intrastatsystemet finns utrymme att välja nya omräkningskurser eftersom varje medlemsland, enligt förordningen, har rätt att tillämpa egna bestämmelser.

Reglerna för valutaomräkning i Extrastatsystemet återfinns i tulllagstiftningen. Möjligheterna att förändra dessa regler har inte undersökts. I Extrastatsystemet rapporteras transaktioner löpande under månaden, vilket innebär att en genomsnittskurs för månaden inte alltid finns tillgänglig. Det är viktigt att det finns en samordning av reglerna i Extrastat och Intrastat eftersom rapportörerna ofta rapporterar i båda systemen. En lösning på problemen med valutaomräkning i utrikeshandeln vore att all rapportering sker i utländsk valuta. SCB kunde sedan göra omräkningen på ett lämpligt och enhetigt sätt.

Det pris som samlas in i PPI-systemet skall definitionsmässigt avse det under månaden för varan genomsnittligt fakturerade priset. I export- respektive importledet faktureras priset ofta i utländsk valuta. Företaget har i dessa fall frihet att rapportera i utländsk valuta eller att själv räkna om till svenska kronor. Enligt den enkät som refererats i föregående avsnitt faktureras minst 55 procent av importvarorna i PPI-undersökningarna i utländsk valuta. Motsvarande siffra för exportvarorna är minst 42 procent. Rapporteringen i utländsk valuta till SCB uppgår till 28 procent för importen och 8 procent för exporten. Företagen gör enligt enkäten i stor utsträckning omräkningar själva.

Enkäten visar att också dessa omräkningar sker på många olika sätt: valutasäkrade kurser, dagskurser, tullkursen, olika snittkurser och andra förutbestämda kurser. SCB ger inga rekommendationer eller anvisningar och känner inte till hur omräkningarna går till. Den riktiga omräkningsprincipen vore att använda genomsnittskursen för mätperioden. Detsamma gäller för SCB:s omräkning av den rapportering som sker i utländsk valuta. SCB använder emellertid tullkursen. Denna princip följs för att uppnå harmonisering med utrikeshandeln.

En harmonisering av sättet att hantera valutaomräkning i olika delar av statistiken är väsentlig för nationalräkenskaperna, eftersom PPI:s indextal används för deflatering av utrikeshandelsstatistiken. Nationalräkenskaperna skulle emellertid helst vilja att transaktionskurs användes. Harmoniseringen av valutaomräkningen i utrikes-

handeln respektive producentpriserna störs emellertid av att reglerna inte är enhetliga (olika metoder tillåts i utrikeshandeln) samt att tillämpningen av reglerna inte följs.

Förutsättningarna för ett eventuellt senare deltagande i EMU

SCB har på regeringens uppdrag analyserat praktiska frågor vid ett eventuellt senare deltagande i EMU. SCB omfattas av s.k. full eurooption, vilket innebär att företag har rätt att lämna uppgifter i euro till statistiken under övergångsperioden, dvs. från inträdet i EMU till dess att den svenska kronan upphör att vara lagligt betalningsmedel.

Två valutor skall alltså kunna hanteras samtidigt i statistiksystemet. Det kräver en anpassning till två valutor när det gäller bl.a. blanketter, anvisningar och IT-system. SCB:s ambition är att klara omräkning mellan valutorna automatiskt i databaserna och att i viss omfattning kunna redovisa statistiken i både kronor och euro redan under övergångsperioden. I publikationerna kommer statistiken däremot i allmänhet att redovisas endast i kronor under övergångsperioden.

Det finns ett flertal rekommendationer för konvertering av historiska data. De viktigaste är att originaluppgifter i svenska kronor inte får ändras, att historiska data konverteras med det fasta omräkningstalet med eller utan hänsyn till växelkurser beroende på om uppgifterna skall användas nationellt eller internationellt, att konverterade uppgifter från svenska kronor till euro skall förses med beteckningar som anger hur konverteringen är gjord samt att klassgränser i statistik, t.ex. gränser mellan inkomstklasser, konverteras exakt med omräkningstalet och avrundas enligt fastställda regler.

SCB kommer att informera företag och organisationer som berörs av uppgiftslämnande i kronor och euro om hur uppgifterna kommer att behandlas. Informationen kommer att gälla omräkning av företagens uppgifter i euro till svenska kronor under övergångsperioden.

Avslutande kommentarer

Valutaomräkningar är ett osäkerhetsmoment i den ekonomiska statistiken. Användandet av felaktiga valutakurser ger fel i statistiken. Under vissa omständigheter kan felen bli mycket stora. Olika förfaranden i olika statistikgrenar ger också upphov till inkonsistenser i statistiken. De problem som finns beror på hanteringen både inom SCB och hos företagen.

Ett grundläggande problem är avsaknaden av regler och anvisningar för hur rapportörerna skall räkna om värden till svensk valuta (med undantag för utrikeshandeln). Detta innebär att valutaomräkningar sker på en mängd olika sätt. Bristen på kunskap om hur omräkningarna går till skapar också en osäkerhet om problemens storlek.

Den enkät som genomfördes 1997 ger en bild av ett antal problem, som borde undersökas vidare och i många fall åtgärdas. De mer ingående studierna av problemen inom utrikeshandelsstatistiken och PPI-systemet samt inkonsistensen i denna statistik visar att även när det finns regler (utrikeshandelsstatistiken) uppkommer många frågor kring reglernas utformning och tillämpning.

SCB:s budgetunderlag för 2003–2005 innehåller ett förslag till ett nytt projekt för att i första hand ta upp de frågor som kom fram i den rapport som presenterades 1997 och de frågor som aktualiserats i utredningsarbetet om den ekonomiska statistiken. Inför ett eventuellt svenskt deltagande i EMU aktualiseras också en rad problem som har med valutaomräkning att göra. Om Sverige går med i EMU reduceras problemens omfattning, men de kommer fortfarande att finnas för de delar av utrikeshandeln och priserna som avser relationer med länder utanför EMU-området.

Appendix 1

Kort beskrivning av statistikprodukter inom den ekonomiska statistiken

Företagsstatistik för industri-, bygg- och tjänsteföretag

Företagsstatistiken belyser näringslivets (exkl. den finansiella sektorn) struktur med avseende på exempelvis lönsamhet, tillväxt, utveckling, finansiering och produktion. Statistiken baseras huvudsakligen på räkenskaper för företag med mer än 50 anställda, vilket motsvarar ungefär 6 000 företag. Information om mindre företag erhålls från administrativa register. Statistiken tas fram årligen och publiceras ca 18 månader efter referensåret. För några branscher finns data tillbaka till 1968. För några branscher finns tidsserier från 1951.

Branschundersökningar inom tjänstesektorn

Undersökningar av intäkter fördelat på intäktsslag och kunder i olika tjänstebranscher görs intermittent med mellan ett och fem års mellanrum, beroende på bransch. Data över post- och telekommunikationer samt transporter samlas in varje år. Informationen används huvudsakligen i nationalräkenskaperna. Statistiken tas fram årligen och publiceras ca 18 månader efter referensåret. Tidsserier saknas.

Industrins förbrukning av inköpta varor och tjänster

Statistiken beskriver industriföretagens insatser av produkter och tjänster i den egna produktionen. Undersökningen genomförs enligt ett treårigt rullande schema, dvs. en tredjedel av industrin undersöks varje år. Undersökningar för bygg- respektive tjänstesektorn planeras. Statistiken ingår i den officiella statistiken, men har hittills inte publicerats.

Industrins varuproduktion

Statistiken beskriver värden och volymer för det som produceras inom industrin. Undersökningen görs bland industriföretag med fler än 20 anställda. Statistiken tas fram årligen. Preliminära data publiceras 8-9 månader efter referensåret och definitiva data kommer 18 månader efter referensåret.

Industrins produktion, order, leveranser, lager och kapacitetsutnyttjande

Statistiken omfattar data över industrins produktionsvolym, industrins leverans- och orderläge, industrins lager och industrins kapacitetsutnyttjande. Industrins produktionsvolym bygger på olika uppgifter för olika branscher. Till största delen används leveranser, men ibland används produktionsvolym och i mindre utsträckning arbetade timmar. Leveranser mäts som summan av försäljningsvärdet av egentillverkade varor netto (exkl. indirekta skatter och avgifter). Orderingången omfattar värdet av varor av egen tillverkning m.m. som beställts under månaden. Lageruppgifterna fördelas på fyra typer: insatsvaror, varor i arbete, färdiga varor av egen tillverkning och färdiga varor av främmande tillverkning. Kapacitetsutnyttjandet avser det faktiska utnyttjandet i procent av tekniskt möjligt utnyttjande.

En gemensam undersökning används för datainsamlingen. Produktionsvolym, order och leveranser samlas in månadsvis. Lager och kapacitetsutnyttjande ingår var tredje månad. Resultaten redovisas för omkring 60 branscher eller aggregat utom för kapacitetsutnyttjande där det är 12. Samtliga företag med mer än 200 anställda ingår i undersökningen och bland övriga företag görs ett urval. Totalt ingår 2 500 företag. Resultaten publiceras knappt 50 dagar efter referensmånaden respektive omkring 55 dagar efter kvartalsskiftet. Tidsserier finns från 1990.

Näringslivets investeringar

Undersökningen visar företagens verkställda investeringar och investeringsplaner. Undersökningen genomförs tre gånger om året, i februari, maj och oktober. Investeringarna redovisas fördelade på bransch samt ca 15 olika investeringsobjekt. Innevarande år redo-

visas per kvartal och nästföljande år per kvartal. Undersökningen täcker större delen av näringslivet. Samtliga företag med mer än 200 anställda ingår och bland övriga företag görs ett urval. Totalt undersöks ca 6 500 företag. Resultaten från februarienkäten redovisas i början av mars, majenkäten i början av juni och oktoberenkäten i mitten av november. Tidsserier finns från 1990.

Omsättning inom tjänstesektorn

Statistiken visar omsättningen i detalj- och partihandeln samt större delen av tjänstesektorn. Bland de större företagen görs urvalsundersökningar, medan uppgifter om de mindre företagen hämtas från skattemyndighetens momsredovisningar. Omsättningen för detaljhandeln redovisas varje månad ca sex veckor efter referensmånaden. Resultat för partihandeln och tjänstesektorn redovisas varje kvartal, sex till åtta veckor efter referenskvartalet. Tidsserier för försäljning i den egentliga detaljhandeln finns från 1955. Mer detaljerade tidsserier finns från 1990.

Omsättning – SCB:s momsregister

I momsregistret finns omsättningsuppgifter på företag. Uppgifterna kan sammanställas och fördelas på olika branscher, region (riket, län och kommunnivå) och storleksgrupp. Omsättningen hämtas från företagens momsdeklarationer via Riksskatteverket. Den skattepliktiga omsättningen beräknas utifrån redovisad skatt, medan den skattefria och exporten tas i ursprungligt skick. Alla företag som bedrivit verksamhet någon gång under året och som har inlämnat en momsdeklaration ingår i statistiken. Uttag ur databasen kan beställas.

Utrikeshandel

Statistiken visar värde och volym av Sveriges export och import fördelat på ca 10 500 varor och världens alla länder. För handel med länder utanför EU används data från Tullverket. Efter Sveriges EUinträde 1995 samlas data om handeln med EU-länder in genom en särskild undersökning. Alla företag som har export eller import som överstiger 1,5 miljoner kr under de senaste 12 månaderna ingår i undersökningen.

Resultat över totalt värde för export och import publiceras 25 dagar efter månadsskiftet. Detaljerade uppgifter om vara och land publiceras 70 dagar efter referensmånaden. Volym- och prisindex på varugrupper publiceras 80 dagar efter referenskvartalet. Tidsserier finns från 1995.

Konsumentprisindex

Konsumentprisindex (KPI) mäter hur konsumentpriserna igenomsnitt utvecklas och är det vanligaste måttet på inflationstakten. Utifrån KPI beräknas även underliggande inflation, harmoniserat index för konsumentpriser (inom EU), nettoprisindex (KPI minus indirekta skatter plus subventioner) och prisbasbeloppet. Priserna samlas in av intervjuare i butiker under den vecka den 15 infaller. Priser som är desamma över hela landet, t.ex. alkohol, samlas in per telefon eller med hjälp av blankett. KPI publiceras ca 15 dagar efter referensmånadens slut. Tidsserier finns tillbaka till 1830 för KPI totalt och på varugrupper till 1980.

Prisindex i producent- och importled (producentprisindex)

Prisindex i producent- och importled (PPI) mäter utvecklingen av de priser som erhålls av svenska producenter samt de priser som betalas av svenska importörer. Priser samlas in för hemmamarknad, export respektive import och index beräknas för varugrupper på dessa marknader liksom för produktionen totalt (hemmamarknad plus export ger producentprisindex) samt för varutillförseln totalt (hemmamarknad plus import ger prisindex för inhemsk tillgång). Statistiken samlas in månadsvis från 1 200 företag. Publicering sker ungefär 25 dagar efter månadsskiftet. Tidsserier finns från 1990.

Köpkraftsparitetsundersökningen (internationella prisnivåjämförelser, PPP)

Sveriges prisnivå jämförs med resten av Europa i form av index både på total nivå och för olika delgrupper, t.ex. livsmedel. PPP används också för att jämföra olika länders BNP, eftersom en omräkning med de vanliga växelkurserna inkluderar andra ovidkommande faktorer än prisnivån. Undersökningen görs i samarbete

mellan ländernas statistikbyråer och EU:s statistikorgan Eurostat. Prismätningarna som görs i Sverige omfattar ca 2 200 produkter. Resultaten publiceras av Eurostat närmare två år efter referensåret. Tidsserier finns från 1993.

Aktivitetsindex

Aktivitetsindex är en indikator på BNP-tillväxten och mäter den volymmässiga förändringen av aktiviteten i ekonomin. Aktivitetsindex är en sammanvägning av uppgifter om industrins produktion, arbetade timmar i offentlig sektor, detaljhandelsomsättning samt export och import av varor. Statistiken tas fram varje månad och publiceras knappt 50 dagar efter månadens utgång. Tidsserier finns från 1993. Aktivitetsindex är ej officiell statistik.

Nationalräkenskaper

Nationalräkenskaperna (NR) sammanfattar och beskriver Sveriges ekonomiska aktiviteter och utveckling. Beskrivningen omfattar produktionen av varor och tjänster, inkomstbildning, omfördelning och inkomstanvändning, kapitalbildning samt transaktioner med utlandet. Det finns även uppgifter över antal sysselsatta och arbetade timmar.

Uppgifterna redovisas både för kvartal och för helår. Kvartals-NR innehåller uppgifter främst om produktion och användning. Årsvisa NR görs mer fullständiga och detaljerade och innehåller dessutom inkomster och sparande för de institutionella sektorerna. NR utgår från en stor mängd statistik som sammanställs i kontoform. Kvartals-NR publiceras 70 dagar efter kvartalsskiftet utom efter andra kvartalet då publicering sker efter knappt 40 dagar. Års-NR publiceras efter 11 månader. Tidsserier finns på detaljerad nivå från 1993 och på mer aggregerad nivå från 1980. Försörjningsbalans m.m. finns från 1950.

Finansräkenskaper

Finansräkenskaperna visar var i samhällsekonomin finansiella överskott och underskott uppstår, hur överskotten placeras och hur underskotten finansieras. Finansräkenskaperna belyser till exempel utveck-

lingen i hushållssparandet och i hushållens finansiella förmögenhet. Statistiken bygger på uppgifter för de olika samhällssektorerna, bl.a. finansmarknads-, kommun- och företagsstatistik. Finansräkenskaper tas fram kvartals- och årsvis. Kvartalsdata publiceras efter tre månader och årsdata inom fem månader efter årsskiftet. Tidsserier finns från 1996 på kvartal och 1995 på år.

Värdepappersfonder

Statistiken över värdepappersfonder visar förändringar i fondernas tillgångar och skulder. Även antalet fondandelar, fondandelsvärde, placering av likvida medel, belopp för sålda och inlösta fondandelar samt hur fondernas tillgångar är fördelade. Uppgifterna samlas in kvartalsvis av samtliga värdepappersfonder som står under tillsyn av Finansinspektionen. Statistiken publiceras 7–8 veckor efter kvartalsskiftet. Tidsserier finns från 1991.

Aktieägande

Aktieägarstatistiken visar olika samhällssektorers innehav av aktier i noterade bolag samt deras röstandelar i bolagen. Statistiken belyser även olika samhällssektorers ägande på olika marknadsplatser, de största utländska ägarländerna och aktieägarnas fördelning efter ålder och kön. Statistiken grundar sig på VPC:s register och tas fram två gånger om året. Resultaten publiceras 7–10 veckor efter halv- respektive helårsskiftet. Tidsserier finns från 1983.

Räkenskapssammandrag för kommuner (kommunernas finanser)

Statistiken beskriver ekonomin i Sveriges 289 kommuner vad gäller drift, investeringar, resultat- och balansräkning, ansvarsförbindelser, externa utgifter och inkomster samt de kommunägda företagen. Totalt finns runt 3 000 variabler. Preliminära data över resultat- och balansräkning tillsammans med nyckeltal publiceras i maj året efter räkenskapsåret. Definitiva siffror, som också visar hur resurserna används, publiceras i september året efter räkenskapsåret. Tidsserier finns från 1998.

Inkomstfördelning

Undersökningen Hushållens ekonomi (HEK) visar hur inkomsterna fördelas bland hushållen och hur stora inkomster olika typer av hushåll har. I inkomsterna ingår bl.a. lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldrapenning, pension, inkomst av kapital och bidrag. Data samlas in med hjälp av telefonintervjuer och administrativa register för ca 15 000 individer (hushåll). Statistiken samlas in årligen och publiceras 17 månader efter referensåret. Tidsserier finns från 1997.

Hushållsbudgetundersökningar

Hushållsbudgetstatistiken (HBS) redovisar hushållens konsumtion av varor och tjänster för att belysa konsumtionsstandard hos olika typer av hushåll. Under två veckor (fördelat över hela året) för hushållen kassabok över samtliga utgifter. Större utgifter för t.ex. bostad, semester och bil samlas in vid ett tillfälle för den senaste 12månadersperioden. Via register insamlas uppgifter om inkomst, fastighetsskatt m.m. Urvalet år 2003 består av 4 000 individer samt de personer som ingår i samma hushåll som urvalspersonerna. Undersökningen har gjorts intermittent, men planeras att göras årligen från 2003. Sedan mitten av 90-talet finns resultat för 1995, 1996, 1999, 2000 och 2001.

Inkomst och förmögenhet

Inkomst- och förmögenhetsundersökningen innehåller uppgifter om inkomster, avdrag, skatter, förmögenhet och sociala ersättningar för hela Sveriges befolkning. Statistiken bygger på deklarationsuppgifter från Riksskatteverket och redovisas bl.a. efter kommun, kön och ålder. Resultaten publiceras ungefär 1,5 år efter referensåret.

Arbetskraftsundersökningar

I arbetskraftsundersökningarna (AKU) får man fram hur många som är sysselsatta respektive arbetslösa samt en mängd annan information om befolkningen sett ur arbetsmarknadens perspektiv,

t.ex. yrke, arbetstid, om man har barn, nationalitet, civilstånd och kommun. AKU görs med hjälp av telefonintervjuer och varje månad intervjuas knappt 22 000 personer. På kvartal och år framställs mer detaljerad statistik. Resultaten publiceras två veckor efter månadsskiftet. Tidsserier finns från 1987. För arbetskraftsstatus, arbetslösa, de som ej ingår i arbetskraften och veckoarbetstid finns tidsserier från 1976.

Löner

Lönestatistiken mäter ersättningen man får för utfört arbete och uttrycks för en given tidsenhet, t.ex. kronor per timme eller månad.

Konjunkturlönestatistiken görs varje månad för olika sektorer (privat, statlig, kommunal och landsting) och belyser lönenivåns utveckling. Den årliga lönestatistiken, den s.k. lönestrukturstatistiken, ger information om lönernas utveckling, spridning och struktur för män och kvinnor, yrkes- och utbildningsgrupper, näringsgrenar och regioner. Konjunkturlönestatistiken publiceras ca två månader efter referensmånaden och har för arbetare i privat sektor funnits sedan 1973 uppdelat på näringsgren. Lönestrukturstatistiken publiceras ca fem månader efter referensåret. Timlön efter näringsgren finns från 1992 (månadslön från 1993). För tillverkningsindustrin finns serier från 1952 respektive 1947. Lönestrukturstatistik finns från 1992.

Arbetskostnadsindex

Arbetskostnadsindex beskriver den totala arbetskostnadens utveckling över tiden. I arbetskostnadsindex ingår lön för arbetad och ej arbetad tid, kontanta ersättningar och andra förmåner samt arbetsgivaravgifter enligt lagar och avtal. AKI beräknas månadsvis och data samlas in i undersökningen över konjunkturella löner. Preliminära indextal publiceras nio veckor efter mätperiodens slut och definitiva indextal sex månader senare. Tidsserier finns från 1994. För industriarbetare har AKI funnits sedan 1973.

Lönesummor

Vid SCB finns två produkter från vilka lönsummestatistik tas fram, ”den kontrolluppgiftsbaserade lönesummestatistiken” (LSUM) och ”lönesummor, arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt” (LAPS) från skattedeklarationerna. Den kontrolluppgiftsbaserade lönesummestatistiken (LSUM) bygger på information från de kontrolluppgifter (KU), som arbetsgivare och andra utbetalare varje år redovisar till inkomsttagare och skattemyndigheter inför deklarationen. Uppgifterna från kontrolluppgifterna hämtas via Riksskatteverket (RSV) och SCB får härigenom uppgifter om kontant bruttolön, preliminär A-skatt, skattepliktiga förmåner och sociala ersättningar. Via identiteterna personnummer, organisationsnummer och arbetsställenummer på kontrolluppgifterna kan även det utbetalande företagets sektortillhörighet liksom arbetsställets näringsgren och belägenhet m.m. hämtas för alla anställningar som ägt rum. Tidsserier finns från 1985. De fullständiga resultaten finns tillgängliga 14 månader efter referensårets slut.

Den andra produkten som mäter lönesummor, ”Lönesummor, arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt” (LAPS), hämtas från skattedeklarationerna. Även LAPS är en totalundersökning och baseras på 230 000 skattedeklarationer från företag varje månad. LAPS belyser kvartalsvis nivå och utveckling av aggregerade lönesummor, arbetsgivaravgifter och preliminär A-skatt och redovisas främst efter näringsgren och sektor. Dessa öveförs på datafiler från Riksskatteverket. Uppgifterna publiceras knappt två månader efter kvartalets slut och revideras påföljande kvartal. Tidsserier på total nivå finns från 1988.

Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS)

Den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (RAMS) ger årlig information om sysselsättning, pendling, personal- och näringsstruktur. Statistiken är totalräknad och kan brytas ner till låg regional nivå. Statistiken baseras på arbetsgivarnas kontrolluppgifter och de egna företagarnas självdeklarationer. Därmed är det möjligt att redovisa personer efter branscher, sektorer, företagsstorlekar m.m. Dessutom kan företagen beskrivas utifrån de anställdas egenskaper, t.ex. kön, utbildning och ålder. Enskilda personer, företag och arbetsställen kan också följas över tiden. Statistiken publiceras drygt ett

år och tre månader efter referensårets slut. Tidsserier finns från 1985.

Sysselsättning

Kortperiodisk sysselsättningsstatistik mäter hur antalet anställda på olika delar av arbetsmarknaden förändras samt frånvaro och personalomsättning. Resultaten presenteras efter sektor, näringsgren, storleksklass, län och kön. Uppgifterna samlas in kvartalsvis från ett urval om 19 500 arbetsställen i den privata sektorn. I den offentliga sektorn undersöks 5 800 arbetsställen. Resultaten presenteras mellan sex och sju veckor efter kvartalets slut. Tidsserier i databaserna finns från 1993.

Vakanser

Undersökningen om vakanser beskriver efterfrågesidan på arbetsmarknaden i form av antalet lediga jobb och vakanser. Ett ledigt jobb definieras som att arbetsgivaren har påbörjat extern rekrytering av en medarbetare men ännu inte tillsatt jobbet. De lediga jobben delas upp i bemannade och obemannade. Vakanser avser obemannade lediga jobb som kan tillträdas omedelbart. Undersökningen görs kvartalsvis till ett urval (25 000) av arbetsställen i privat och offentlig sektor. Resultaten presenteras ca två månader efter kvartalets slut och redovisas efter sektor, bransch, arbetsställestorlek och region. Tidsserier finns från år 2000.

Bostadsbyggande och ombyggnad

Bostadsbyggnadsstatistiken finns både på kvartal och år. Kvartalsstatistiken avser bostadslägenheter i påbörjade och färdigställda hus. Årsstatistiken avser bostadslägenheter i färdigställda hus. Den preliminära kvartalsstatistiken skall ge snabbinformation om bostadsbyggandets utveckling med avseende på påbörjade och färdigställda bostadslägenheter fördelat på olika hustyper. Den årliga statistiken skall belysa nytillskottet av bostäder mer detaljerat med avseende på lägenheternas och husens utformning samt beskriva regionala och kommunala variationer. Uppgifter finns tillgängliga för alla år

och kvartal sedan 1975. Framställningstid för kvartalsstatistiken är 6–8 veckor, för årsstatistiken 4–5 månader.

Statistiken över ombyggnad och rivning av flerbostadshus mäter främst antalet lägenheter och nettoförändring av lägenhetsantalet, lägenhetstyper i ombyggda respektive rivna hus samt bostadsarea i ombyggda hus. Kvartalsstatistiken avser bostadslägenheter i påbörjade och färdigställda ombyggda hus. Årsstatistiken avser bostadslägenheter i färdigställda ombyggda hus och påbörjade lägenheter i rivna hus. Framställningstid för kvartalsstatistiken är 6–8 veckor, för årsstatistiken 4–5 månader. Uppgifter finns tillgängliga för alla år och kvartal sedan 1989.

Bygglovsstatistiken

Bygglovsstatistiken omfattar alla nybyggda hus innehållande bostäder och lokaler. Syftet med statistiken är att den tillsammans med annan statistik om bl.a. sysselsättning och orderingång skall utgöra en konjunkturindikator för byggsektorn. Statistiken redovisar antal bygglovsprojekt, m2 bruttoarea, antal bostadslägenheter samt antal fritidshus. Indelningsgrunderna är byggnadstyp (bostadshus, lokalhus) samt kvartal för bygglovsbeslut/bygganmälan. Statistiken indelas efter län, storstadsområden och kommungrupper efter antal invånare. Uppgifterna avser det senaste kvartalet, tidigare uppgifter för innevarande år samt de tre föregående åren. Statistikinsamlingen påbörjades januari 1996. Undersökningen genomförs löpande och publiceras kvartalsvis. Bygglovsstatistiken för bostäder och lokaler publiceras varje kvartal i Statistiska meddelanden. Fr.o.m. kvartal 3 1999 är dessa tillgängliga via SCB:s webbplats på Internet som s.k. ”webb-SM”. Bygglovsstatistiken finns i Sveriges statistiska databaser fr.o.m. kvartal 4 2000.

Outhyrda bostadslägenheter

Statistiken över outhyrda bostadslägenheter i flerbostadshus belyser antalet outhyrda lägenheter som är lediga till uthyrning. Statistiken belyser även antalet övriga outhyrda lägenheter (och anledningen till att de är outhyrda) samt lägenhetsbeståndets struktur. Undersökningen om outhyrda lägenheter har bedrivits av SCB sedan mitten av 1970-talet. Statistiken publiceras i Statistiska med-

delanden, som normalt utkommer i juni respektive november, dvs. ca 2,5 månader efter mättidpunkten. Resultaten läggs också in i Sveriges statistiska databaser.

Fastighetspriser

Fastighetsprisstatistiken avser att ge en allmän information om omsättningen på fastighetsmarknaden och om priser och prisutvecklingen på försålda småhus, hyreshus, industrienheter, obebyggd tomtmark samt jord- och skogsbruksenheter. Tidsserier kan erhållas fr.o.m. 1957 för småhus, hyreshus och lantbruk (lantbruken fr.o.m. 1938 på riksnivå) och fr.o.m. 1981 för industrier och obebyggd tomtmark. Rapporterna avser kvartal resp. år. Fastighetsprisstatistik för småhus redovisas även månatligen i form av pressmeddelanden.

Appendix 2 Statistikansvar avseende officiell ekonomisk statistik

Statistikprodukt Ansvarig myndighet

Företagsstatistik för industri-, bygg-

och tjänsteföretag SCB/ES Industriproduktionens utveckling SCB/ES Industrins leveranser och order SCB/ES Industrins lager SCB/ES Industrins kapacitetsutnyttjande SCB/ES Näringslivets investeringar SCB/ES Omsättning inom tjänstesektorn SCB/ES Utrikeshandel SCB/ES Konsumentprisindex SCB/ES Prisindex i producent- och importled SCB/ES Köpkraftspariteter SCB/ES Nationalräkenskaper SCB/ES Finansräkenskaper Finansinspektionen Aktieägarstatistik Finansinspektionen Finansiella företag utom

försäkringsföretag Finansinspektionen Försäkringsföretag inkl.

understödsföreningar Finansinspektionen Internationella företag Institutet för tillväxt- politiska studier Konkurser och offentliga ackord Institutet för tillväxt- politiska studier Nyetableringar Institutet för tillväxt- politiska studier Kommunernas finanser SCB/ES Statlig upplåning och statsskuld Riksgäldskontoret Taxering Ekonomistyrnings-

verket

Utfallet av statsbudgeten Ekonomistyrnings- verket Inkomst och förmögenhet SCB/BV Inkomstfördelningsundersökningen SCB/BV Hushållsbudgetundersökningen SCB/BV Hushållens inköpsplaner Konjunkturinstitutet

Arbetskraftsundersökningar SCB/AM Löner och arbetskostnader Medlingsinstitutet Lönesummor SCB/AM Sysselsättning, förvärvsarbete och arbetstider SCB/AM Vakanser och arbetslöshet SCB/AM Bostadsbyggande och ombyggnad SCB/MR Bygglovsstatistik för bostäder och lokaler SCB/MR Intäkter, kostnader och outhyrt i flerbostadshus SCB/MR Byggnadskostnader SCB/MR Fastighetspriser och lagfarter SCB/MR Bostads- och hyresuppgifter SCB/MR Fastighetstaxeringar SCB/MR Byggnadsprisindex samt faktor- SCB/MR prisindex för byggnader

4. Ekonomisk statistik i tolv länder

I detta kapitel redovisas hur produktionen av den ekonomiska statistiken är uppbyggd i Sverige och de elva länder, som utredningen har besökt under arbetets gång. Kapitlet inleds i avsnitt 4.1 med en samlad bild av vad utredningen har funnit vid sina studieresor. Därefter följer tolv avsnitt 4.2–4.13 med redogörelser för statistiksystemen i de tolv länderna. Det första länderavsnittet avser Sverige. Det finns med för att det skall vara lättare att förstå de följande elva avsnitten och för att utredningen i engelsk översättning skall bli mer användbar i andra länder. Uppgifter om befolkning och BNP avser 2001 och är hämtade från OECD:s publikation Main Economic Indicators, september 2002. Uppgifterna om BNP avser löpande priser omräknat till USD.

4.1. Samlad bild av den ekonomiska statistiken i de tolv länderna

Utredningen har i enlighet med sina direktiv besökt elva länder under arbetets gång för att studera hur de har organiserat sin verksamhet och för att få idéer till hur verksamheten skulle kunna förändras i Sverige. De elva länderna är Danmark, Finland, Norge, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Denna typ av lärande jämförelser (benchmarking) har varit en mycket viktig och värdefull del av utredningens arbete.

Utredningen har vid besöken koncentrerat sig på två frågor. Den första är de fem områden, som vid kartläggningen av användarnas behov av ekonomisk statistik framstod som särskilt angelägna att utveckla. Det gäller prismätningar för den privata tjänstesektorn, IT-statistik, input-output-statistik, kapitalstocksberäkningar och uppsnabbning av den ekonomiska statistiken. Den andra frågan är nationalräkenskaperna. Därutöver har utredningen samlat in infor-

mation om statistiksystemen i de olika länderna, det nationella statistikinstitutets plats och organisation, resurser för officiell statistik och nationalräkenskaper, hanteringen av produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn m.m.

Inriktningen vid studiebesöken har varit att få underlag för förbättringar av den svenska ekonomiska statistiken. Med denna inriktning framstår lätt den svenska ekonomiska statistiken i en ofördelaktig dager. På områden där Sverige har problem har andra länder kunnat lösa problemen. De andra länderna kan emellertid ha andra problem, som Sverige har funnit lösningar på. Det framgår inte av utredningens genomgång. Som framgår av redovisningen i kapitel 5, står sig den svenska ekonomiska statistiken relativt väl i en internationell jämförelse, samtidigt som det finns viktiga förbättringsområden.

Avsnittet inleds med två delavsnitt om resurser: ett för officiell statistikproduktion och ett om resurser för nationalräkenskaper. Det tar sedan upp vissa organisatoriska frågor som centraliserat/ decentraliserat statistiksystem, uppgiftsplikt och svarsprocent, intern organisation och analysverksamhet. Sist i avsnittet tas de statistikområden upp, som utredningen särskilt har fokuserat på: priser i tjänstesektorn, IT-statistik, input-output-statistik och kapitalstockar.

Resurser för statistikproduktion

Utredningen har gjort jämförelser av de resurser som avsätts för de nationella statistiksystemen i Sverige och i de övriga länder, som utredningen har besökt. Sådana jämförelser är förknippade med en hel del problem. Det har att göra med att de nationella statistiksystemen och redovisningsprinciperna skiljer sig åt mellan länderna.

Alla länder har inte något klart avgränsat som de benämner officiell statistik. De centrala nationella statistikinstitutens roll skiljer sig åt, en del länder har centraliserade och andra har decentraliserade statistiksystem. Omfattningen av den verksamhet vid det centrala nationella statistikinstitutet som avser annat än officiell statistik skiljer sig också. Statistiska centralbyrån är i detta sammanhang speciell genom att så stor del av intäkterna kommer från uppdrag. Vidare skiljer sig länderna med avseende på vilka resurser som ingår i redovisningen, exempelvis om intervjuare och resurser för folk-

räkning ingår eller inte i personalantalet och om lokalkostnader och lönebikostnader ingår i de redovisade kostnaderna.

Utredningen har i möjligaste mån tagit hänsyn till sådana skillnader för att få siffrorna jämförbara. I de redovisade uppgifterna om antalet anställda i de nationella statistikinstituten i tabell 4.1 ingår uppdragsfinansierade resurser och intervjuare. Däremot är resurser för folkräkning exkluderade liksom resurser för speciella verksamheter som kan förekomma i vissa nationella statistikinstitut. Sålunda har avseende resurser folkbokföring (Storbritannien) och högre utbildning (Frankrike) exkluderats. I uppgifterna i samma tabell om antalet anställda som arbetar med officiell statistik (eller motsvarande) ingår samtliga sådana resurser i respektive land, dvs. anställda dels i det nationella statistikinstitutet, dels resurser i andra myndigheter. Uppdragsfinansierad verksamhet i de nationella statistikinstituten har exkluderats liksom resurser för befolkningsräkning och speciella verksamheter (se ovan). Resurser utanför de nationella statistikinstituten har i vissa fall uppskattats av utredningen (se notapparaten till tabell 4.1).

Jämförelsen visar att resurserna för den officiella statistiken varierar mycket mellan länderna. Det beror dels på hur stort landet är, vilket har betydelse för möjligheterna att finansiera statistikverksamheten, dels på hur högt landet har prioriterat den officiella statistiken.

De studerade länderna kan indelas i fem grupper med avseende på storlek:

1. USA är störst med 285 miljoner invånare

2. Frankrike, Storbritannien och Tyskland med 60–82 miljoner invånare

3. Australien, Kanada och Nederländerna med 16–31 miljoner invånare

4. Sverige med 9 miljoner invånare

5. Danmark, Finland, Norge och Nya Zeeland med 4–5 miljoner invånare

I Sverige uppgick kostnaderna för SCB:s anslagsfinansierade verksamhet samt kostnaderna för officiell statistik vid de övriga 23 statistikansvariga myndigheterna till ca 620 miljoner kronor 2001, vilket motsvarar 0,27 procent av BNP. Denna verksamhet sysselsatte närmare 1 100 anställda, vilket motsvarar 0,12 anställda per tusen invånare, se tabell 4.1.

Tabell 4.1. Antal anställda för officiell statistikproduktion 2001

Antal

anställda nationellt statistiskt

institut

Antal

anställda

officiell

statistik

Befolk-

ning

Antal

anställda per tusen

invånare

Antal

anställda

NR

Sverige 1 369 1 094

(1)

8,9 0,12

38

Danmark 625

625

(2)

5,4 0,12

40

Finland 1 099 1 099

(2)

5,2 0,21

34

Norge 1 040 990 4,5 0,22

27

Frankrike 6 400 9 228 59,2 0,16 200

Storbritannien 3 957

(3)

6 122 59,8 0,10

85

Tyskland 2 700 9 000 82,3 0,11 110

Nederländerna 2 592 2 592 16,0 0,16

80

USA 13 907

(4,5)

38 000

(6)

285,0 0,13 100

Kanada 8 500

(7)

8 500

(2)

31,1 0,27 345

Australien 3 069

(4)

3 069

(2)

19,6 0,16

55

Nya Zeeland

965

(4)

965

(2)

3,9 0,25

42

1) Uppgiften är baserad på en uppskattning av kostnaderna för produktion av officiell statistik hos statistikansvariga myndigheter inkl. SAM och SCB (620 miljoner kronor). Detta har ställts i relation till hur många anställda SCB finansierade med sitt anslag 2001, under antagandet att statistikproduktionen är liknande vid de olika myndigheterna. 2) För dessa länder har antagits att det antal anställda som finansieras av uppdragsintäkter hos det nationella statistikinstitutet kan kvittas mot antalet anställda som tar fram officiell statistik hos andra producenter. 3) ONS, Storbritanniens nationella statistikinstitut, har utöver statistikproduktion även ansvar för folkbokföring. Denna personal är inte inkluderad här. 4) Dessa nationella statistikinstitut har personal anställd som arbetar med folkräkning. Dessa är inte inkluderade här. 5) Då USA inte har en enskild nationell statistikbyrå redovisas antalet anställda hos de tio dominerande producenterna av federal statistik. 6) Proportionen mellan anslag och anställda för de tio myndigheter där antal anställda är känt har använts för att skatta antalet anställda även hos de andra myndigheterna. Endast federala myndigheter med anslag större än $500 000 är inkluderade. 7) I siffrorna för Kanada väger antalet intervjuare och tillfälligt anställda särskilt högt.

USA är det land som satsar mest resurser totalt sett på nationell statistik. USA har ett decentraliserat statistiksystem med ett stort antal federala statistikmyndigheter, som är ansvariga för olika delar av den officiella statistiken. Totalt uppgick statistikanslagen år 2001 till 3 792 miljoner dollar, vilket motsvarar 0,38 procent av BNP och i svensk valuta 39 miljarder kronor. Uppskattningsvis sysselsätter hela statistiksystemet i USA omkring 38 000 anställda, vilket motsvarar 0,13 anställda per tusen invånare.

USA har således ungefär 60 respektive 35 gånger större resurser än Sverige för nationell statistik beroende på om man ser till budgeten eller antalet anställda (en ovanligt hög dollarkurs 2001 drar upp budgetsiffran för USA i kronor). Eller omvänt: Med 2–3 procent av resurserna i USA skall Sverige ta fram statistik som i stort sett behöver täcka samma områden.

I Frankrike, Storbritannien och Tyskland sysselsätts mellan 6 000 och 10 000 personer med officiell statistikproduktion. I nästa grupp varierar resurserna för statistikproduktion kraftigt från 2 600 i Nederländerna och 3 100 i Australien till 8 500 i Kanada inräknat drygt 2 000 intervjuare. I de mindre länderna (Danmark, Finland, Norge och Nya Zeeland) är mellan 600 och 1 100 personer sysselsatta med produktion av officiell statistik. I denna jämförelse hamnar Sverige lågt när det gäller resurser för officiell statistikproduktion. I antal anställda ligger Sverige på samma nivå som Norge och Finland, vilka är betydligt mindre länder. Bara Danmark har betydligt mindre resurser.

Den låga resursåtgången i Sverige kan möjligen ses som ett resultat av en allmänt effektiv förvaltningstradition i Sverige relativt många andra länder. Samtidigt omfattas jämförelsen av bl.a. övriga nordiska länder med en likartad tradition. Tillgången till administrativa data har stor betydelse för resursåtgången i statistikproduktionen. Sverige har god tillgång till registerdata vilket sparar resurser. Registerdata har emellertid störst betydelse i befolkningsstatistiken och mindre betydelse för den ekonomiska statistiken. I resursjämförelserna har befolkningsräkningar exkluderats.

Det finns skalfördelar i statistikproduktion. Särskilt gäller det urvalsundersökningar; det behövs inte ett så mycket större urval i ett större land än i ett mindre för att uppnå samma precision i skattningen. Det gör att resurserna för statistikproduktion som andel av landets totala resurser borde minska med landets storlek. Totalundersökningar är däremot resurskrävande i proportion till landets storlek. I realiteten är statistiksystemen uppbyggda av en

kombination av urvals- och totalundersökningar, vilket innebär att vissa skalfördelar finns. Ett visst samband av detta slag finns också när det gäller de studerade länderna, se diagram 4.1 och 4.2.

Diagram 4.1. Antal anställda per tusen invånare

Diagram 4.2. Befolkning och antal anställda per tusen invånare

0,00 0,05 0,10 0,15 0,20 0,25 0,30

KA NZ NO FI AU FR NL US SE DK DE UK

0,00 0,05 0,10 0,15 0,20 0,25 0,30

1

10

100

1 000

KA

FR

FI NO

SE

AU

NL

DK

NZ

DE

UK

US

Befolkning, miljoner (logaritm)

Anställda per tusen invånare

Landets prioriteringar av den officiella statistiken ger dessutom genomslag i hur mycket som satsas på detta område i förhållande till landets totala resurser. I förhållande till landets storlek tyder denna jämförelse på att Danmark, Sverige och Storbritannien samt i viss mån även Tyskland satsar särskilt lite på officiell statistik, medan Nya Zeeland, Norge och i synnerhet Kanada satsar särskilt mycket. Kanada ligger högst av alla länder med 0,27 anställda per tusen invånare. En jämförelse av kostnaderna för statistiksystemen i de studerade länderna ger en liknande bild. En sådan redovisning återfinns i SCB:s rapport Fördjupad prövning av den officiella statistiken, 2003-01-31.

För statsmakterna kan det naturligtvis inte vara ett mål att den officiella statistikproduktionen skall kosta så mycket som möjligt. Det är i stället vad man får ut av de resurser som satsas på officiell statistik som är det viktiga. Samtidigt finns det ett samband mellan hur mycket man satsar och vad man får ut. Det illustreras väl av att Kanada, som satsar mest i förhållande till landets storlek och i absoluta tal i stort sett lika mycket som de betydligt större länderna Frankrike och Tyskland och mer än Storbritannien, också är det land som framstår som det bästa landet när det gäller officiell statistik.

För att komma upp i nivå med Kanada i relativa termer skulle resurserna för officiell statistikproduktion i Sverige behöva 2–3dubblas och för att komma upp i nivå i absoluta termer skulle de behöva 8-dubblas.

Resurser för nationalräkenskaper

Även resurserna för nationalräkenskaper varierar påtagligt. De fyra stora länderna (USA, Frankrike, Storbritannien och Tyskland) har mellan 85 och 200 anställda vid nationalräkenskaperna. Kanada sticker ut som speciellt land även i detta avseende med 345 anställda. De andra två länderna i denna storleksgrupp (Australien och Nederländerna) har 55 respektive 80 anställda vid nationalräkenskaperna. I de små länderna (Danmark, Finland, Norge och Nya Zeeland) varierar resurserna från 27 personer i Norge till mellan 34 och 42 personer i de övriga tre länderna, se diagram 4.3.

Diagram 4.3. Antal anställda vid nationalräkenskaperna

Storleksfördelarna är än mer påtagliga när det gäller nationalräkenskaper än när det gäller statistik generellt. Alla länder behöver göra i stort sett samma typ av grundläggande beräkningar. Därmed behöver en mindre andel av landets resurser användas för att ta fram dessa grundläggande beräkningar ju större landet är. Därutöver kan man göra kompletterande beräkningar och rapporter på olika områden. Det kan gälla satelliträkenskaper, kapitalstocksberäkningar och produktivitetsanalyser. Vidare kan man vara mer eller mindre ambitiös när det gäller kvaliteten i beräkningarna, analysen av dem och utvecklingsarbetet. Medan resurserna för officiell statistik varierar från 1 till 60 så varierar resurserna för nationalräkenskaper från 1 till 13 eller bortsett från Kanada från 1 till 7.

Även i detta fall är resurserna i Sverige, med knappt 40 anställda vid nationalräkenskaperna, närmast jämförbara med dem i gruppen små länder.

Vad som kan vara en rimlig nivå är förstås svårt att uttala sig om. Några länder som framstår som föredömen i olika avseenden är naturligtvis Kanada (bäst i utredningens revideringsstudie, bra rapporter om kapitalstockar, produktivitetsutveckling m.m.), USA (snabbast, systematiska och regelbundet publicerade revideringsstudier, bästa teoretiska nivå och samarbete med forskningen) och Storbritannien (snabbast i Europa). Samtliga har betydligt större resurser än Sverige.

0 50 100 150 200 250 300 350 400

KA FR DE US UK NL AU NZ DK SE FI NO

Organisation

De nationella statistiksystemen är olika i de länder utredningen har besökt. De skiljer sig med avseende på grad av centralisering, förekomsten av en regional organisation m.m.

Några länder har i huvudsak centraliserade nationella statistiksystem. Det gäller de mindre länderna Danmark, Norge och Nya Zeeland och de medelstora länderna Australien, Kanada och Nederländerna. Andra länder har ett mellanting mellan ett centraliserat och ett decentraliserat system med en central nationell statistikmyndighet, som svarar för en stor del av den officiella statistiken, och ett antal andra myndigheter, som producerar delar av den officiella statistiken. Det gäller Finland och Sverige samt Frankrike och Storbritannien. USA har ett decentraliserat statistiksystem med ett stort antal myndigheter, som är ansvariga för olika delar av den officiella statistiken. Det finns ingen dominerande myndighet men väl en centralt placerad samordningsfunktion.

Tyskland har ett ämnesmässigt centraliserat nationellt statistiksystem, men en omfattande regional organisation. Det finns en federal myndighet, som producerar statistik för Tyskland som helhet baserad på statistik från 16 delstatsmyndigheter och ca 100 självständiga myndigheter på kommunal nivå. Även andra länder har regionala organisationer. Det gäller Australien, Frankrike, USA och Kanada. Flera länder har ingen regional organisation, men väl kontor dels i huvudstaden, dels på en eller ett par andra orter. Det gäller Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Storbritannien och Sverige. Bara Danmark och Finland har fördelen av att ha all personal samlad på en ort.

Det anses allmänt i internationella statistikkretsar vara en fördel med ett centraliserat statistiksystem med en nationell statistikmyndighet som ansvarig för den officiella statistiken. Det ger en bättre jämförbarhet mellan olika statistikområden, bättre möjligheter att samutnyttja insamlade data och ett starkare oberoende för och därmed tilltro till statistiken. Australien och Kanada är exempel på länder med centraliserade statistiksystem och stark ställning inom landet för det nationella statistikinstitutet. Å andra sidan visar genomgången ovan att länderna har valt olika organisationer för sina nationella statistiksystem. Som nationellt statistikinstitut får man anpassa sig till de givna förutsättningarna och göra det bästa av situationen.

Länderna skiljer sig också med avseende på huruvida datainsamlingen är förknippad med uppgiftsplikt. I Sverige råder uppgiftsplikt för företag och organisationer på de områden som ingår i den officiella statistiken, däremot inte på områden som inte ingår i den officiella statistiken och inte för individer. Det är bara i samband med folk- och bostadsräkningar som uppgiftsplikt för individer har förekommit, men det är nu länge sedan en sådan gjordes. Det är naturligtvis lättare att nå en hög svarsandel i undersökningar med uppgiftsplikt, vilket illustreras av att det i Sverige finns en markant skillnad i svarsbenägenhet mellan undersökningar med och utan uppgiftsplikt.

De flesta länder har uppgiftsplikt för företag och organisationer när det gäller att lämna uppgifter till den officiella statistiken. Ett undantag är USA där uppgiftsplikt råder för den årliga statistiken men inte för den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Det har medfört att statistikmyndigheterna lägger ner mycket arbete på kontakter med företagen för att få en bra kvalitet på indata och en hög svarsandel. De lyckas också därigenom uppnå en relativt hög svarsandel, typiskt ca 80 procent.

Det skiljer också mycket mellan länder huruvida de utnyttjar de möjligheter som finns att använda medel som vitesförläggande m.m. för att få in uppgifter från företag och organisationer. I Sverige är det relativt ovanligt att SCB tillämpar vitesföreläggande. Man använder i stället mjukare metoder som påminnelser och övertalning för att få in uppgifterna. Ett exempel på motsatsen är Danmark där Danmarks statistik systematiskt tillämpar sin rätt att bötfälla de företag som inte lämnar uppgifter i tid. Svarsprocenten är också mycket hög, 95–100 procent.

I vissa länder råder det uppgiftsplikt även för individundersökningar. Det gäller exempelvis i Nya Zeeland där alla undersökningar, som Statistics New Zealand (SNZ) genomför, är förknippade med uppgiftsplikt. Det gäller även sådana som SNZ utför på uppdrag. Å andra sidan är det relativt ovanligt att SNZ åtar sig att genomföra undersökningar på uppdrag. Ett annat exempel är Norge där uppgiftsplikt råder för arbetskraftsundersökningarna men inte för andra urvalsundersökningar på individområdet. Folk- och bostadsräkningar är i alla länder förknippade med uppgiftsplikt.

Den interna organisationen vid de nationella statistikinstituten varierar mycket mellan länderna, så mycket att det inte är lätt att finna några gemensamma drag. Ofta finns det emellertid en avdelning för ekonomisk statistik och en för social statistik. Sverige skiljer sig från de flesta andra länder genom att det vid SCB finns

en avdelning för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik. Det torde avspegla den starka ställning arbetsmarknadsfrågorna av tradition har haft i det svenska samhället och den väl utvecklade statistiken på detta område.

En annan skillnad av mer principiellt slag är huruvida de nationella statistikinstituten är organiserade efter ämnesområde eller efter delprocesser i statistikproduktionen. I Sverige är SCB i huvudsak organiserat efter ämnesområde. Varje statistikprogram (enhet) är i princip ansvarigt för produktionen av en viss statistikprodukt från datainsamling till publicering. En sådan organisation kallas stove pipe-organisation.

Vissa delar av verksamheten vid SCB är emellertid organiserade efter delprocesser. Det gäller exempelvis intervjuarbetet, som sköts av en särskild intervjuenhet, och en del av insamlingen av enkätdata på individområdet, som på uppdragsbasis sköts av en särskild enkätenhet. Det gäller också publiceringsverksamheten inklusive webbplatsen, som sköts av en särskild informations- och publiceringsenhet. Motsvarande processorganisation finns inte när det gäller företagsstatistiken.

Flera länder har en processorganisation eller går för närvarande över till en sådan. Det gäller exempelvis Kanada, Nya Zeeland och Storbritannien, som länge har haft en sådan organisation, där särskilda avdelningar eller enheter svarar för insamlingen av data för hela statistikmyndighetens behov och andra svarar för bearbetning och publicering. Det gäller också Australien och Nederländerna, som nyligen har övergått till en processorganisation. Även Norge har en processorganisation. I länder med en processorganisation finns ofta särskilda enheter för kontakter med och kunskaper om stora företag och samlade resurser för att utveckla metoder för elektronisk insamling m.m.

En annan sak som skiljer sig mellan de nationella statistikinstituten är i vilken utsträckning de ägnar sig åt analys av den statistik de producerar. I detta avseende är Sverige speciellt. Analysverksamheten är svagt utvecklad vid SCB. På några områden, t.ex. demografi och levnadsförhållanden, finns en viss analyskapacitet. På den ekonomiska statistikens område har det förekommit väldigt lite analys. Analys och prognoser av den svenska och internationella utvecklingen sker istället vid Konjunkturinstitutet. Under utredningens arbete har emellertid en analysfunktion inrättats vid Avdelningen för ekonomisk statistik för att stärka denna typ av verksamhet.

De flesta länder ägnar betydligt mer resurser vid de nationella statistikinstituten åt analys än vad Sverige gör. Australien, Frankrike, USA, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland och Storbritannien har särskilda enheter för analys. Vid dessa görs rapporter om t.ex. den ekonomiska utvecklingen och produktivitetsutvecklingen. I USA förekommer ett omfattande samarbete och utbyte med forskningen. I Frankrike ingår till och med en organisation för utbildning i statistik och ekonomi som en del av det nationella statistikinstitutet. Däremot är Tyskland mer inriktat på att enbart producera statistik.

Bland de nordiska grannländerna är det främst Norge, där Statistisk sentralbyrå har en särskild forskningsavdelning, som ägnar mer betydande resurser åt analysverksamhet och bland annat utarbetar prognoser avseende den ekonomiska utvecklingen. Vid Danmarks statistik finns en god nationalekonomisk kompetens och en viss modell- och prognosverksamhet.

Särskilda områden

Priser i tjänstesektorn är ett av de områden som utredningen särskilt har intresserat sig för. Innan utredningen påbörjades ägnades knappt några resurser vid SCB åt att utveckla producentprisindex för tjänster. Under utredningens gång har emellertid resurserna på detta område kunnat ökas väsentligt. Vidare har initiativ tagits till en kartläggning av arbetet i de nordiska länderna och till en gemensam arbetsgrupp för EU och OECD för att driva på det internationella samarbetet.

Alla länder har problem med att få fram bra prisindex för tjänster och de flesta länder arbetar för att hantera problemet. Det är viktigt att utvecklingen på området samordnas internationellt. Annars uppstår än större problem än för närvarande med jämförbarheten mellan länder som tillämpar nya typer av index och länder som använder traditionella metoder för deflatering av tjänstproduktion.

Sådana problem finns redan i dag, särskilt när det gäller ITrelaterade tjänster. I ett underlag, som har tagits fram vid Australian

Bureau of Statistics (ABS) visas exempelvis att de prisindex som används för investeringar i IT-mjukvara skiljer sig kraftigt mellan länderna. Australien och Sverige utgör extremerna; Australien redovisar en prisminskning med drygt 25 procent och Sverige en prisökning med knappt 30 procent för perioden 1995–2000.

Utvecklingen på detta område har kommit längst i USA. Där finns ett omfattande samarbete med forskningen för att utveckla prisindex för tjänstesektorer. Det är kopplat till möjligheterna att bättre mäta produktivitetsutvecklingen i tjänstesektorn och därmed i hela ekonomin samt till diskussionen om den nya ekonomin. Andra länder som har kommit långt i detta avseende är Australien och Storbritannien. Några länder har inte påbörjat något särskilt arbete på området och har för närvarande inga planer på att göra det. Det gäller exempelvis Danmark.

Ett annat område som utredningen har ägnat särskilt intresse är

IT-statistik. I Sverige kom utvecklingen på detta område av sig i mitten av 1990-talet i samband med den statistikreform som då genomfördes. Resurser för att ta fram IT-statistik togs bort från

SCB:s anslag och ingen myndighet gavs statistikansvar för området. Sedan dess har Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) på regeringens uppdrag utrett den framtida IT-statistiken och lämnat en rapport till regeringen. Frågan om ansvar och resurser för IT-statistik bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Många länder har prioriterat utvecklingen av IT-statistik och tar fram särskilda publikationer om IT-produktion, IT-användning, ehandel m.m. Det gäller exempelvis Danmark. Däremot är det mer ovanligt att IT-statistiken systematiskt knyts till nationalräkenskaperna.

Ytterligare en fråga som utredningen har fokuserat på vid studiebesöken i andra länder är input-output-statistik. I Sverige uttrycktes mycket kritik vid utredningens intervjuer över bristen på inputoutput-statistik. Det berodde främst på att sådan statistik inte hade publicerats på senare år, vilket i sin tur hade att göra med att de nya datasystem som behövdes för att ta fram statistiken i den nya clientserver-miljön efter millennieskiftet inte hade utvecklats. De flesta länder tar regelbundet fram input-output-statistik som också publiceras.

Även när det gäller statistiken över kapitalstockar framfördes stark kritik vid intervjuerna med statistikanvändarna. Även i detta fall bottnade kritiken i bristen på publicerade data, vilken i sin tur hade att göra med att datasystemen inte hade utvecklats. De flesta länder tar även fram kapitalstocksberäkningar regelbundet. Statistics

Canada är det statistikinstitut, som gör mest på detta område. Det finns en särskild enhet för investeringar och kapitalstockar med ca 40 anställda. Den tar fram rapporter med långa tidsserier med

kapitalstockar i löpande och fasta priser baserade på fyra olika metoder för kapitalförslitning för ett stort antal kapitaltillgångar, branscher och geografiska områden.

4.2. Sverige

Sverige har ett decentraliserat statistiksystem med Statistiska centralbyrån (SCB) som samordnande myndighet. Totalt finns 24 statistikansvariga myndigheter. SCB har samordningsansvaret för den officiella statistiken och för internationell rapportering. SCB ansvarar i ekonomiska termer för 62 procent av den officiella statistiken och producerar 88 procent av den. SCB ansvarar för huvuddelen av den ekonomiska statistiken.

SCB gör befolknings- och arbetskraftsprognoser, men bedriver för övrigt inte utåtriktad analys- eller prognosverksamhet i någon högre grad. En ny funktion för analyser vid SCB startade emellertid 2001, med inriktning på att analysera och utveckla den ekonomiska statistiken.

På SCB arbetar 1 400 personer, varav 150 är intervjuare. SCB finns på två orter: Drygt 50 procent av personalen arbetar i Örebro och knappt 40 procent i Stockholm. Ca 55 procent har akademisk utbildning. Ca 1 100 personer arbetar med den officiella statistiken i de statistikansvariga myndigheterna.

Den ekonomiska statistiken

SCB består av fyra ämnesavdelningar: arbetsmarknad och utbildning, befolkning och välfärd, ekonomisk statistik samt miljö och regioner. Vid avdelningen för ekonomisk statistik arbetar ca 300 personer. Avdelningen är uppdelad i nio statistikprogram: nationalräkenskaper, industri, tjänstenäringar, finansmarknad, priser, industriindikatorer, utrikeshandel, forskning och informationsteknik samt offentlig ekonomi. Dessutom finns enheter/program för statistiska metoder, företagsregister, analyser och IT samt en ledningsgrupp. Vid andra avdelningar på SCB produceras ekonomisk statistik över sysselsättning och löner, inkomster och förmögenheter för individer och hushåll samt boende och byggande.

Medlingsinstitutet ansvarar för löner och arbetskostnader, Finansinspektionen för finansmarknadsstatistik, Institutet för tillväxtpoli-

tiska studier för internationella företag, nyetableringar och konkurser, Riksgäldskontoret för den statliga upplåningen och statsskulden, samt Ekonomistyrningsverket för taxering och utfallet av statsbudgeten. Konjunkturinstitutet har ansvaret för hushållens inköpsplaner och konjunkturbarometern. Riksbanken ansvarar för betalningsbalansen och delar av finansmarknadsstatistiken.

I Sverige har frågan om vilken myndighet som skall ha samordningsansvar för IT-statistiken varit oklar under flera år. SCB har ändå publicerat uppgifter om hushållens användning av IT m.m. delvis som uppdrag. Som underlag för NR är primärstatistikens uppgifter om produktion, förbrukning och förädlingsvärde vad gäller IT-området delvis tillgodosedda, men det saknas uppgifter om exempelvis produktionsfaktorer som kan relateras till IT, investeringar i IT, prisindex för IT-produkter m.m.

I dagsläget finns prisindex för knappt hälften av den privata tjänstesektorn. Löpande produceras tjänsteprisindex för sju branscher: hotell, flygresor, uthyrning av kommersiella lokaler, telekommunikationer, biluthyrning, datakonsulter och övriga databehandlingstjänster samt arkitekttjänster. Under 2002 pågår arbete för att utveckla prisindex för postbefordran, juridisk och ekonomisk konsultverksamhet samt arkitekt- och teknisk konsultverksamhet. Index för telekommunikationer ses över. Under 2003 planeras arbete inom finansiella tjänster, försäkringstjänster och reklam. Index inom uthyrnings- och fastighetsförmedlingsbranschen kommer att kompletteras. Totalt arbetar drygt tre årspersoner med tjänsteprisindex.

Vad gäller snabbhet uppfyller Sverige inte kraven enligt EMU

Action plan på flera områden. Den benchmarkingstudie som genomförts av EU visar å andra sidan att svensk statistik hävdar sig väl i ett europeiskt perspektiv när det gäller snabbhet. Länder som Storbritannien och Tyskland har dock snabbare statistik. Den svenska statistiken ligger också långt efter den amerikanska i aktualitet.

Nationalräkenskaper

Vid nationalräkenskaperna (NR) i Sverige arbetar knappt 40 personer. Personalen är indelad i grupper efter olika ämnesområden och arbetar med både kvartals- och årsberäkningarna. Arbetet med tillgångs- och användningstabeller (T/A-tabeller) är integrerat i de löpande beräkningarna av BNP. Särskilda beräkningsområden, såsom kapitalstockar och satelliträkenskaper, ligger också integrerade

inom NR:s löpande arbete. Det finns satelliträkenskaper för turism, regionala räkenskaper m.m.

Årliga T/A-tabeller tas fram för ca 135 branscher i näringslivet och ca 400 produktgrupper. Tabellerna enligt ESA95 täcker perioden 1993–2000. Användningssidan är uppdelad på över 400 användningsområden. Under 2003 skall en ny input-output-matris för år 1995 tas fram och levereras till Eurostat. I/O-tabellerna görs till baspris och i löpande priser för 60 produktgrupper och 60 branscher. Motsvarande I/O-tabeller avseende år 2000 skall levereras till Eurostat i slutet av 2003.

De senaste årens kapitalstocksberäkningar har främst använts för interna behov och har inte publicerats. Fullständiga beräkningar uppdelade på branscher samt institutionella sektorer har skjutits på framtiden. Under 2003 skall emellertid nya kapitalstocksberäkningar publiceras för ett 80-tal branscher, avseende perioden 1993– 2001. Äldre tidsserier avser dels 1950–1984, dels 1980–1995. Under 2003 påbörjas ett flerårigt arbete med att förbättra dataunderlaget avseende nivåer och omklassificeringar för olika branscher och sektorer. Nya beräkningar av nationalförmögenheten kommer också att göras.

De svenska nationalräkenskaperna beräknar BNP i ett system av T/A-tabeller i både löpande och fasta priser. De kvartalsvisa BNPberäkningarna stäms av på en mer aggregerad nivå än årsräkenskaperna. Huvudansatsen i BNP-beräkningarna ligger på användningssidan, eftersom det där finns relativt väl utbyggd och detaljerad statistik. Med andra ord styr användningssidan normalt i högre grad än produktionssidan, när avstämningen görs och BNP beräknas.

Definitioner och begrepp i de svenska nationalräkenskaperna är i stort sett i enlighet med det nya nationalräkenskapssystemet SNA93/ESA95. Det finns tidsserier från och med år 1993 på detaljerad nivå, och på mer aggregerade nivåer från och med år 1980.

Årsräkenskaperna bygger ofta på annan, mer komplett och definitiv statistik och är mer detaljerade än kvartalsräkenskaperna. Då nya årsräkenskaper har tagits fram anpassas kvartalsräkenskaperna till de nya beräkningarna bakåt i tiden.

Publiceringen av kvartal 1, 3 och 4 görs normalt 66–67 dagar efter kvartalsskiftet. För andra kvartalet publiceras en snabbversion efter 39 dagar medan den ”vanliga” versionen kommer efter 88 dagar. Årsräkenskaperna publiceras i slutet av november.

Revideringar i nationalräkenskaperna för längre tidsperioder bakåt i tiden sker med ojämna mellanrum. Det nya systemet, dvs.

ENS 95, infördes i Sverige 1999. Stora revideringar brukar man informera om, men normalt ges ingen löpande information om hur revideringarna sett ut bakåt i tiden.

Ännu finns ingen snabbindikator för BNP-tillväxten. Däremot produceras vid SCB ett aktivitetsindex, som har som syfte att vara en månadsindikator för BNP-förändringen i fasta priser.

Övriga frågor

Totalt arbetar närmare 40 personer med prisindex, merparten med KPI. Sju årspersoner arbetar med PPI. Månadsvis samlas in knappt 4 000 prisuppgifter från ungefär 1 100 företag, med uppdelning på hemmamarknadspriser, exportpriser och importpriser. Uppgifterna publiceras omkring 25 dagar efter månadsskiftet. Hälften av uppgifterna samlas in via knapptelefon (TDE) och flertalet av de övriga med hjälp av skyttelblanketter. Hedoniska index används för kläder i KPI och för persondatorer i importprisindex.

SCB övergick 1999 till att använda säsongrensningsmetoden TRAMO/SEATS för NR. Den skall successivt införas även i andra statistikprodukter. En till två personer arbetar med säsongrensning och utveckling på området. Förutom säsongrensade serier tar man även fram trendskattningar för ett antal tidsserier, som finns tillgängliga på SCB:s webbplats under ingången Sveriges ekonomi.

Statistik över produktivitetsutvecklingen publiceras inte av SCB. Användarna kan dock få hjälp med detta av nationalräkenskaperna eller själva göra egna produktivitetsberäkningar utifrån nationalräkenskapernas uppgifter om produktion och arbetade timmar. I brist på information om produktionsvolymen för offentliga tjänster på detaljerad nivå i offentlig sektor har hittills antagits att förändringen i förädlingsvärdet är lika med förändringen av sysselsättningen i timmar.

All officiell statistik finns tillgänglig utan kostnad på SCB:s webbplats och i SCB:s databaser. Alla publikationer läggs ut i PDF-format på webbplatsen. Antalet s.k. hits på webbplatsen uppgick till 72 miljoner och antalet unika besök till 2,1 miljoner år 2002.

Statistiksystemet i Sverige

Grundläggande data 2001: Befolkning: 8,9 miljoner, BNP: USD 209,8 miljoner. Chef för Statistiska centralbyrån: Generaldirektör Svante Öberg. Historia: Första folkräkningen ägde rum 1749 och 1858 blev SCB en egen myndighet. Karaktäristika: Statistikansvaret är uppdelat på 24 myndigheter.

SCB är samordningsmyndighet och har ansvar för 62 procent och producerar 88 procent av den officiella statistiken.

Ansvarsfördelning: SCB är en myndighet som sorterar under Finansdepartementet. Svenska myndigheter är självständiga gentemot departementen. Ledning: SCB leds av en generaldirektör och en överdirektör. En gång i månaden sammanträder verksledningen som också inkluderar avdelningscheferna och cheferna för de centrala enheterna. Organisation: SCB består av fyra ämnesavdelningar: ekonomisk statistik, arbetsmarknad och utbildning, befolkning och välfärd samt miljö och regioner. Under avdelningarna finns ca 40 statistikprogram. Dessutom finns enheter för metod och IT, ekonomi, personal, information och publicering, intervjuer, ledning och en enhet för internationell konsultverksamhet. Finansiering: De totala intäkterna för SCB är ca SEK 800 miljoner, varav ca hälften är uppdrag. Av uppdragsintäkterna kommer drygt 40 procent från andra statistikansvariga myndigheter. Kostnaderna för den officiella statistiken uppgår till ca SEK 620 miljoner. Prispolicy: All officiell statistik finns tillgänglig utan kostnad på

SCB:s webbplats och i databaser.

Personal: Antalet anställda på SCB är ca 1 400, varav ca 150 är fältintervjuare. Ca 700 arbetar i Örebro och ca 550 i Stockholm. Andelen akademiker är ca 55 procent. Ca 1 100 personer arbetar med den officiella statistiken i de statistikansvariga myndigheterna.

4.3. Danmark

Danmark har ett centraliserat statistiksystem där Danmarks Statistik ansvarar för produktionen av nästan all offentlig statistik, vilken finansieras med statliga medel. Därutöver finns en uppdragsbaserad verksamhet som utgör knappt 1/3 av statistikbyråns totala verksamhet. Danmarks Statistik samordnar övrig statistikproduktion i Danmark.

Danmarks Statistik har ingen egen prognosverksamhet inom avdelningen för ekonomisk statistik. Däremot har avdelningen byggt upp makromodellen ADAM, som används av flera viktiga användare, som exempelvis Økonomiministeriet, Finansdepartementet och Dansk Industri. Det finns ett begränsat utrymme för analyser vid Danmarks Statistik utifrån den ekonomiska statistiken.

Danmarks Statistik har 625 anställda. I förhållande till befolkningen ligger antalet anställda betydligt under genomsnittet för de studerade länderna. Antalet anställda har ökat under senare år, bl.a. för att klara EU-anpassningen av statistiken, men ifjol har beslut fattats om en neddragning med ca 15 procent under fyra år fram till 2006 av de årsarbeten som finansierats via anslag från statsbudgeten.

Den ekonomiska statistiken

Vid avdelningen för ekonomisk statistik arbetar knappt 150 personer. Statistiken omfattar nationalräkenskaper, offentliga finanser och kreditmarknad, prisstatistik, utrikeshandel, miljö och energi samt ekonomiska modeller. De danska nationalräkenskaperna använder löneindex i viss utsträckning för deflatering av tjänstebranscher. Metoden har kritiserats även i Danmark, särskilt beträffande användningen på ITområdet. Danmarks Statistik använder i stället USA:s prisindex för deflatering av de hårdvaror som produceras i eller importeras till landet. Det motiveras med att Danmark så gott som uteslutande importerar dessa varor. För mjukvaror används en sammanvägning av prisindex för hårdvaror och löneindex.

Tidigast under 2003–2004 kan Danmarks Statistik få resurser för att ta fram och utveckla tjänsteprisindex. Dessförinnan vill statistikbyrån lägga mer resurser på att förbättra producentprisindex.

Det är stor efterfrågan på IT-statistik i Danmark och det saknas sådan statistik som efterfrågas. Danmarks Statistik har ansvar för att ta fram IT-statistiken och har påbörjat ett projekt för att bestämma vilken IT-statistik som bör tas fram. Finansieringen för detta kommer från olika departement. Enheten (”kontoret”) för Tjänstenäringar och IT-statistik vid Danmarks Statistik ansvarar för undersökningar och publikationer med IT-statistik. Enheten samarbetar med nationalräkenskaperna och använder input-output-tabeller för olika beräkningar avseende IT-produkter och IT-tjänster.

Danmarks Statistik genomförde under 2001 en uppsnabbning av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna, från 85–90 dagar mellan kvartalets slut och publiceringen ned till 60 dagar. Den snabbare versionen redovisar nationalräkenskaperna på mer aggregerad nivå. En mer detaljerad redovisning publiceras numera 95 dagar efter det aktuella kvartalet.

Statistiken över utrikeshandeln snabbades upp en månad, och publiceras 40 dagar efter referensperioden. Statistiken över utrikeshandeln med tjänster är primärt baserad på statistiken över utlandsbetalningar från Danmarks Nationalbank, och är tillgänglig efter ca 30 dagar. En ändring av finanslagen medförde vidare att momsinbetalningarna för stora företag skall göras per månad. Därmed kan nationalräkenskaperna använda momsuppgifter även för det första preliminära kvartalsutfallet.

Nationalräkenskaper

Nationalräkenskaperna berör tre enheter vid den ekonomiska avdelningen - Nationalräkenskaperna, BNI samt Finanser och Priser. Denna organisation har funnits sedan 1995. Det finns ingen särskild analysfunktion, men däremot en modellgrupp, som arbetar med prognosmodellen ADAM, som Danmarks Statistik också säljer till externa användare. Den delfinansieras av de största användarna bland statliga myndigheter, dvs. Finansministeriet och Økonomiministeriet. I denna grupp och inom nationalräkenskaperna finns experter på input-output-systemet.

Miljöräkenskaperna utgör sedan 1996 en sektion på tre personer inom nationalräkenskaperna. Arbetet med att ta fram miljöräkenskaperna sköts löpande i direkt anslutning till arbetet med inputoutput-tabellerna. Miljöräkenskaperna deltar i nationalräkenskaper-

nas avstämning inom input-output-systemet. Miljöräkenskaperna har en eftersläpning på ca 16 månader.

Vid enheten för nationalräkenskaper arbetar relativt många ekonomer. Av de drygt 30 anställda finns 17 ekonomer samt 2 programmerare och 4 studenter. Flera av cheferna för andra statistikområden är rekryterade från nationalräkenskaperna.

Danmarks Statistik har den mest detaljerade varugruppsindelningen vad gäller input-output-tabeller bland samtliga EU-länder.

Danmarks I/O-tabeller täcker ca 2 300 varor och drygt 400 tjänster. Samma produktnomenklatur används för produktionen som för utrikeshandeln. Nya I/O-tabeller tas fram tre veckor efter de definitiva årsräkenskaperna, som i sig tas fram med knappt tre års eftersläpning. Årsvisa och över tiden jämförbara I/O-tabeller i löpande och fasta priser finns från och med 1966 och framåt.

Det finns en stark koppling mellan I/O-systemet och de löpande beräkningarna av nationalräkenskaperna. Sedan år 2000 undersöks industrins insatsstruktur årligen. Uppgifterna om produktion och förbrukning uppdateras då på detaljerad nivå. För övrigt görs särskilda undersökningar för hushåll (hushållsbudgetundersökningar). Importandelarna på användningssidan bygger på olika antaganden, som i sin tur utgår från importandelar på produktionssidan i I/Osystemet. Danmarks Statistik anser att arbetet med att ta fram I/Otabellerna underlättas av att informationen är så detaljerad på produktnivå.

BNI-enheten vid Danmarks Statistik beräknar kapitalstockar och, med början år 2001, årliga finansiella konton på institutionell nivå och finansiella ställningskonton. Tidigare låg enheten integrerad i nationalräkenskaperna, men är sedan våren 2000 en fristående enhet. BNI-enheten beräknar kapitalstockar för 53 branscher och ett större antal produkter i löpande och fasta priser (1995 års priser). Kapitalstocksberäkningarna är konsistenta med investeringsserierna. Det finns tidsserier från och med 1966, tillgängliga på webbplatsen. Nya kapitalstockar publiceras med lite över ett års eftersläpning.

BNI-enheten använder olika avskrivningstider för olika branscher. Avskrivningstiderna har stämts av mot empiriskt material samt de avskrivningstider som används i andra länder. Avskrivningstiderna uppdateras löpande, med fokusering på de viktigaste områdena, såsom byggnader, bostäder, datorer och mjukvaror. För egenproducerade mjukvaror används en avskrivningstid på 6 år, för köpta mjukvaror 4 år och för datorer 5 år. Andra länder använder i det här avseendet något längre avskrivningstider än Danmark. Finansiella

transaktions- och ställningskonton täcker åren tillbaka till 1995. De offentliggörs med en eftersläpning på ca 13 månader.

Både kvartals- och årsräkenskaperna bygger på detaljerade ”varubalanser” över produktion och användning. Arbetet baseras dels på automatiserade kontrollsystem samt en manuell process, varav en rimlighetsbedömning spelar en väsentlig roll, dels på avstämning mot information från olika källor, t.ex. momsstatistiken respektive detaljhandelsstatistiken. Då det uppstår en residual mellan produktions- och användningssidan delas i kvartalsräkenskaperna normalt differensen upp med hälften på respektive del. I de årliga räkenskaperna görs normalt en mer ingående undersökning av orsakerna till differenserna.

Nationalräkenskaperna kan ibland få värdefull feedback från användarna av ADAM. Inkonsistenser i primärstatistiken har ibland upptäckts med hjälp av modellen.

Nationalräkenskaperna kan göra undantag från sin revideringspolicy om det har kommit in nya uppgifter som kraftigt påverkar BNP. En målsättning är att revideringarna i genomsnitt skall understiga 0,6 procentenheter av BNP-tillväxten. Nationalräkenskaperna följer sina egna revideringar löpande. De planerar att publicera information om revideringar, t.ex. i pressmeddelanden. Dessutom kommer de sannolikt att informera om osäkerheten i statistiken, bl.a. hur stor andel av en uppgift som bygger på ”estimering” utifrån preliminära uppgifter.

För att öka tillförlitligheten i nationalräkenskaperna planerar

Danmarks Statistik att bygga upp tidsserier över preliminära utfall och definitiva utfall i primärstatistiken. Därmed skall de kunna följa revideringarna löpande och identifiera var svagheter normalt ligger. Revideringarna i primärstatistiken kan då jämföras med motsvarande i nationalräkenskaperna. Därmed erhålls ett mått på hur stor del av revideringarna i nationalräkenskaperna, som kan hänföras till revideringar i primärstatistiken. Informationen kan även komma att utgöra ett viktigt underlag för beslut om var det finns störst behov av utvecklingsinsatser inom primärstatistiken.

Enligt Danmarks Statistik är det viktigt att kunna frikoppla personal från det löpande arbetet för exempelvis tillbakaskrivningar. 1993 startade Danmarks Statistik ett revideringsprojekt, som pågick i ca fem år, för att räkna fram långa tidsserier från 1966. Samtidigt inarbetades en ny branschnomenklatur samt gjordes basårsbyte. I samband med övergången till de nya nationalräkenskaperna (ENS 95) år 1997 gjordes tillbakaskrivningar i en första omgång för peri-

oden 1988–1992. Under 1998–1999 genomfördes ett nytt projektarbete med att räkna om tidsserier för perioden 1966–1987. Arbetet omfattade 130 branscher, enligt indelningen i input-output-tabellerna, och tog två år att slutföra för en från det löpande arbetet med nationalräkenskaperna fristående grupp.

Övriga frågor

Detaljerad statistik tas fram för den offentliga sektorns verksamhet, vilket underlättas av de detaljerade input-output-tabellerna. Ett omfattande utvecklingsarbete bedrivs för att ta fram kvartalsräkenskaper för den offentliga sektorn.

Nationalräkenskaperna har under senare år visat en produktivitetstillväxt för offentlig sektor på ca en procent per år. Produktivitetsökningen förklaras av förändringar i sammansättningen av personal t.ex. av att fler akademiker med högre lön anställts, vilket antas motsvara en ökning av produktiviteten. Vid nationalräkenskaperna anser man att det inte finns någon bra lösning på att mäta produktiviteten inom offentlig sektor. De alternativa metoder som hittills har testats är alldeles för skakiga och skulle kunna ge konstiga resultat i nationalräkenskaperna.

Under 2003 planerar BNI-enheten att beräkna och publicera arbetsproduktivitet branschvis med tidsserier från och med 1966. Med början 2003 kommer även årlig statistik över total faktorproduktivitet att tas fram och publiceras.

Svarsprocenten från företag är hög, 95–100 procent. Statistikbyrån har inte märkt någon försämring under senare år. Företagen får vanligen någon form av återkoppling till resultaten av enkätundersökningarna. Danmarks Statistik planerar att satsa mer resurser på detta. Man tillämpar systematiskt sin rätt att bötfälla de företag som inte lämnar uppgifter i tid. För hushåll, vars deltagande i undersökningarna alltid är frivilligt är svarsprocenten för hushållsbudgetundersökningen ca 60 procent och för arbetskraftsundersökningen ca 70 procent.

Statistiksystemet i Danmark

Grundläggande data 2001: Befolkning: 5,4 miljoner, BNP: USD 161,5 miljarder. Chef för Danmarks Statistik: Riksstatistiker Jan Plovsing. Historia: Den första folkbokföringen ägde rum 1769. Den första statistikbyrån grundades 1850. De första nationalräkenskaperna publicerades 1945. 1966 antog Folketinget en ny lag, som gav statistikbyrån självständighet. Karaktäristika: Danmark har ett centraliserat statistiksystem.

Lagen ger DS rättighet att få tillgång till alla typer av dataregister, även individdata. Enligt lagen måste företag och institutioner svara på enkäter från DS. Däremot är individundersökningarna frivilliga.

Ansvarsfördelning: DS har huvudansvaret för den offentliga statistiken. Enligt lagen skall DS koordinera all statistikproduktion i

Danmark. Utomstående organisationer/myndigheter m.fl. som producerar statistik måste alltid informera DS om sin statistikproduktion.

Ledning: Styrelsen för DS har sex ledamöter och leds av Riksstatistikern. Ledningen består, förutom av Riksstatistikern, av avdelningscheferna samt den administrative chefen. Styrelsen beslutar bland annat om den årliga verksamhetsplanen samt lägger fram förslag på budget till finansministern. Organisation: Organisationen består av 22 s.k. kontor, dvs. enheter, fördelade på de fyra avdelningarna befolkningsstatistik, näringsstatistik, ekonomisk statistik samt användarservice. Det finns en styrgrupp för ekonomiska modeller. Dessutom finns sex rådgivande nämnder. Finansiering: 2/3 av verksamheten finansieras med anslag, resten med uppdragsverksamhet. De totala intäkterna för år 2001 beräknades till DKK 313 miljoner. Prispolicy: Faktiska kostnader för uppdrag, marginalkostnad för spridning av officiell statistik. Gratis uttag via webbplatsen ur databaserna fr.o.m. januari 2001. Personal: 625 anställda. Andelen akademiker är nära 40 procent.

4.4. Finland

Finlands statistiksystem är ett mellanting av ett centraliserat och ett decentraliserat system. Statistikcentralen är den centrala statistikmyndigheten och står för tre fjärdedelar av den officiella statistiken. Ytterligare tre statistikmyndigheter samt ett stort antal andra myndigheter producerar officiell statistik. Statistikcentralen lyder under Finansdepartementet, men ansvarar självständigt för sin statistik. Statistikverksamheten styrs av statistiklagen. Enligt denna skall man i första hand använda underlag som samlats in i något annat sammanhang.

Statistikcentralen gör inga prognoser och har mycket begränsade analys- och forskningsresurser. Man har ingen analys- eller forskningsenhet för den ekonomiska statistiken.

Statistikcentralen har fått ökade resurser under senare år, främst för att finansiera EU-anpassningen av statistiken. Statistikcentralen har ca 1 100 anställda varav, 230 intervjuare. Anslag över statsbudgeten finansierar ca 75 procent av verksamheten.

Den ekonomiska statistiken

Den ekonomiska statistiken tas huvudsakligen fram på avdelningarna för priser och löner, företagsstrukturer, företagskonjunkturer och ekonomisk statistik. National- och finansräkenskaperna sammanställs på avdelningen för ekonomisk statistik som har ca 70 personer anställda.

Statistik över informationssamhället samordnas av avdelningen för företagsstrukturer. Sedan 1996 görs en undersökning vart tredje år till hushållen om IT-användning. Hushållen tillfrågas också fyra gånger om året om PC-innehav, internetuppkoppling m.m. En pilotundersökning till företagen om IT genomfördes 1999 som en del i ett nordiskt samarbetsprojekt. Undersökningen genomförs därefter årligen. Det är mycket svårt att få fram uppgifter om företagens IT-investeringar. Nationalräkenskaperna beräknar i stället invester-ingarna i mjukvara utifrån produktionsdata för datakonsulter (samma gäller i Sverige). Ett nytt nordiskt projekt avseende IT-användningen i offentlig sektor startades i november 2001. Statistikcentralen ser stora problem i uppgiftsinsamlingen. Det saknas t.ex. information om datoranvändningen i kommunernas redovisning.

Priser och löner bildar en egen avdelning. Ca 30 personer arbetar med prisstatistik varav 9 personer med KPI och 7 personer med PPI. Inom PPI-systemet insamlas 1 500 noteringar som man avser att fördubbla. Urvalet av varor ses över vart femte år och skall täcka 80 procent av alla producerade varor. Prisnoteringen skall avse den 15 i månaden men avser i många fall annat datum eller snitt/listpriser. Insatserna för utveckling av tjänsteprisindex har ökat, från 0 till 3 personer på tre år. Under 2001 påbörjades prisinsamling för hotell, telekom, redovisning och revision samt kemtvätt. Under 2002 planeras prisinsamling på ett stort antal nya områden.

Statistikcentralen genomför en uppsnabbning av den ekonomiska statistiken, i första hand för att möta EU-kraven enligt EMU Action Plan. Kvartalsberäkningarna av nationalräkenskaperna har publicerats efter närmare 3 månader och månadsstatistiken för BNP efter ca 2 månader. Under 2002 kom man ner till 70 dagar för kvartalsräkenskaperna och uppfyller därmed nuvarande EU-krav. Uppsnabbningen av nationalräkenskaperna har krävt snabbare månadsstatistik. Nationalräkenskaperna behöver underlag senast 50–55 dagar efter kvartalsslut. Denna uppsnabbning har skett bl.a. med hjälp av snabbare korttidsstatistik men också genom större inslag av estimering. En uppsnabbning sker också på andra områden som offentliga finanser, främst kommunernas finanser, och regionala räkenskaper.

Nationalräkenskaperna

Totalt arbetar ca 35 personer med nationalräkenskapssystemet inom avdelningen för ekonomisk statistik. Inom avdelningen finns en enhet för nationalräkenskaper. Där tas de årliga beräkningarna fram. Dessutom görs beräkningarna av kapitalstockar samt produktivitetsberäkningar på enheten. Kvartalsstatistiken och beräkningarna av en månadsindikator för BNP görs på en annan enhet, ekonomiska indikatorer, och input-output-statistiken samt regionala räkenskaper tas fram på enheten för ekonomiska strukturer.

Framtagningen av officiella nationalräkenskaper startade 1948. Tidsserier konsistenta med ESA95 finns tillgängliga från 1975. Historiska serier på aggregerad nivå finns från 1860. Årsberäkningarna bygger i huvudsak på information från produktionssidan. Det huvudsakliga underlaget per bransch är produktion, förädlings-

värde, sysselsättning och arbetade timmar, fasta bruttoinvesteringar samt information om industrins lagerförändring.

Informationen om användningssidan är mindre detaljerad än den om produktionssidan. Ett 20-tal sektorspecialister arbetar med årsräkenskaperna och har kontakt med primärstatistiken. Avstämningsarbetet görs i huvudsak mellan produktion och sysselsättning samt mot föregående års uppgifter. Avstämningen görs i mindre grad mellan tillgång och användning. Avstämning sker också i viss utsträckning mot finansräkenskaperna men försvåras av att finansräkenskaperna färdigställs senare än den reala sidan av nationalräkenskaperna. Man har ännu inte integrerat tillgångs- och användningstabeller i årsräkenskaperna men input-outputtabeller tas fram i efterhand utifrån de slutliga nivåerna i årsräkenskaperna.

Kvartalsräkenskaperna tas fram i ett system som är separerat från årsräkenskaperna. Sammanställningen görs av 2,5 årsarbetare. Information om insatsfaktorer saknas. Förädlingsvärden skattas i stället utifrån volymindikatorer för olika branscher. Statistikcentralen tar även fram en månadsindikator, Totalproduktionen, för BNP. Beräkningarna görs för sex näringsgrenar och BNP (Totalproduktionen). Statistiken tas fram i form av ett index för de sex näringsgrenarna samt på totalnivå. Dessutom redovisas en säsongskorrigerad trendserie. Med hjälp av tillgänglig snabb statistik för de ingående näringsgrenarna beräknas en indikator för respektive näringsgren. Dessa viktas efter föregående års BNP-andelar till en total. Serier finns från 1985.

Månadsindikatorn publiceras efter 60 dagar och revideras allteftersom ny och bättre grundstatistik blir tillgänglig. Kvartalsräkenskaperna publiceras från 2002 efter 70 dagar. Det fjärde kvartalet tas dock fram snabbare och publiceras vid utgången av februari. Kvartalssiffrorna revideras löpande i samband med publiceringen av efterföljande kvartal. Kvartalsutfallen anpassas så att konsistens uppnås med årsstatistiken. En första årsberäkning görs i februari (samtidigt med fjärde kvartalet). En mer komplett årsberäkning kommer i juli. Ytterligare tre versioner publiceras med sex månaders intervall.

Den senaste stora undersökningen som underlag för inputoutput tabellerna gjordes 1970. Därefter har mindre undersökningar gjorts. Den senaste I/O-tabellen avser 1995 och är kopplad till de motsvarande regionala beräkningarna. Detaljerade beräkningar gjordes för 1 300 produktgrupper samt 190 branscher. Publicering görs på nivån 68 produktgrupper och branscher. Nya tabeller enligt

EU-krav avseende 1995 och 2000 skall tas fram på nivån 60 branscher och produktgrupper på publiceringsnivån. Därefter avser man att löpande ta fram årliga tabeller med två års eftersläpning.

Kapitalstocksberäkningarna görs inom ramen för de årliga beräkningarna av nationalräkenskaperna. Det finns konsistenta serier enligt SNA93/ESA95 över branschvisa kapitalstockar från 1975. Man använder den s.k. PIM-metoden med linjär avskrivning. Den senaste undersökningen av livslängder inom industrin gjordes 1990. I övrigt används administrativt material som underlag. För mjukvaror används en avskrivningstid på fem år.

En studie har gjorts av revideringarna av kvartalsstatistiken under perioden 1993–2000. Under denna period av ekonomiskt uppsving underskattades BNP-tillväxten systematiskt. Den genomsnittliga upprevideringen uppgick till 0,7 procentenheter. De löpande revideringarna redovisas inte systematiskt.

Säsongsrensningen av kvartalsräkenskaperna görs med X11 ARIMAmetoden. Varje delserie säsongsrensas och vägs samman till en total (indirekt metod). Metoden för säsongsrensning skall ses över. Statistikcentralen överväger att i högre grad redovisa säsongsrensade serier och utvecklingstal för den senaste perioden jämfört med närmast föregående period (utöver jämförelser med motsvarande period föregående år).

De viktigaste användarna ingår i en expertgrupp för nationalräkenskaperna och träffas 3–4 gånger per år

Övriga frågor

Nationalräkenskaperna använder den s.k. input-metoden vid beräkning av produktionsvolym för offentlig sektor, dvs. volymen beräknas som summan av produktionskostnaderna i fasta priser. Därmed redovisas ingen produktivitetsförändring för icke-marknadsproducenter. Däremot beräknas och publiceras produktivitetsförändringen för marknadsproducenter. Publicering sker också för den totala ekonomin.

1995 pågår ett projekt för att beräkna produktiviteten och ta fram volymindikatorer för statlig verksamhet. De indikatorer som tagits fram visar kraftig volatilitet mellan myndigheter och över tiden och är därmed ännu alltför osäkra för att användas i nationalräkenskaperna. Projektet har utökats till att även omfatta kommunal verksamhet samt sjuk- och hälsovård. Målsättningen är att national-

räkenskaperna i framtiden skall kunna använda de volymindikatorer som nu utvecklas och utvärderas.

Inkomststatistiken baseras på både en urvalsundersökning och registerstatistik. Man använder kosthushåll och följer Canberragruppens rekommendationer. Jämförelser med nationalräkenskapernas disponibelinkomst visar på stora skillnader för kapital- och företagarinkomster. Den svarta ekonomin ses inte som något stort statistiskt problem.

Statistikcentralen använder i första hand administrativa källor för datainsamlingen. Mätt i megabytes hämtas 95 procent av informationen från register. Direkt datainsamling sker i huvudsak bara från stora företag och hushåll. För att få fram kostnadseffektiv företagsstatistik arbetar Statistikcentralen utifrån tre principer: direktinsamling enbart från stora företag, kombination av urvals- och administrativa data samt acceptans för imputering.

Statistikcentralen ger ut ca 300 pressmeddelanden per år. Ekonomisk korttidsstatistik släpps kl. 8 och övrig statistik kl. 13. Pressmeddelanden skall vara på högst två sidor och skrivs lokalt enligt mall. Antalet presskonferenser per år är ca 10, varav hälften avser den ekonomiska statistiken. Den viktigaste äger rum den sista februari när nationalräkenskaperna presenteras för föregående år. Det finns tre onlinedatabaser: StatFin som är gratis samt FinSeries och FinRegion. Dessutom har det tillkommit en ny databas, International Business Statistics, som innehåller internationell statistisk information. Man producerar också en avgiftsfinansierad statistik-bulletin.

Sex gånger om året kommer en papperspublikation, Economic Trends. Ett fåtal stora kunder erhåller mot avgift automatisk överföring av data samtidigt med publiceringen.

Statistiksystemet i Finland

Grundläggande data 2001: Befolkning: 5,2 miljoner, BNP: USD 120,9 miljarder. Chef för Statistikcentralen: Generaldirektör Heli Jeskanen-

Sundström.

Historia: Finlands statistikbyrå grundades 1865. Framtagningen av officiella nationalräkenskaper startade 1948. Karaktäristika: Statistiksystemet är ett mellanting av ett centralt och ett decentraliserat system med Statistikcentralen som den centrala myndigheten med ett samordningsansvar för den officiella statistiken. Omkring 95 procent av datainsamlingen sker från register. Ansvarsfördelning: Administrativt lyder Statistikcentralen under

Finansministeriet, men ansvarar självständigt för sin statistik. Statistikcentralen är den centrala statistikmyndigheten och producerar tre fjärdedelar av den officiella statistiken. Det finns ytterligare tre statistikmyndigheter samt ett 15-tal andra myndigheter som producerar officiell statistik. Insamling och sammanställning av statistik regleras i statistiklagen.

Ledning: Under direktionen leds verksamheten av en generaldirektör. Avdelningarna ligger direkt under generaldirektören. Organisation: Verksamheten är indelad i nio avdelningar varav sex ämnesavdelningar: individstatistik, välfärdstatistik, priser och löner, företagsstrukturer, företagskonjunkturer samt ekonomisk statistik.

Därutöver finns ett antal stabsenheter samt ett vetenskapligt råd.

Finansiering: Statistikcentralens verksamhet finansieras med statliga budgetmedel och avgiftsbelagd verksamhet. År 2001 uppgick den totala finansieringen till EUR 49,2 miljoner. Nära 20 procent av kostnaderna täcktes av den avgiftsbelagda verksamheten. Kostnaderna för den officiella statistiken uppgår till ca EUR 64. Prispolicy: Fri tillgång till databasen StatFin via Internet med statistikkällor, internationell statistik samt drygt 220 tabeller med statistik på olika områden. Övriga databaser är avgiftsbelagda. Personal: Statistikcentralen har ca 1 100 anställda, varav 230 intervjuare. Drygt hälften av personalen har högskoleexamen.

4.5. Norge

Norge har ett mycket centraliserat statistiksystem, där Statistisk sentralbyrå (SSB) svarar för den helt övervägande delen av den officiella statistiken. SSB gör även beräkningarna av de offentliga finanserna och står för omräkningen från de institutionella räkenskaperna till realräkenskaperna. SSB har också ansvaret för statistiken över utrikeshandeln, inklusive tjänster. Man arbetar en hel del med analyser och prognoser. Varje kvartal presenteras t.ex. en prognos över den ekonomiska utvecklingen.

SSB har 1 040 anställda (inklusive 170 intervjuare). Den officiella statistiken sysselsätter totalt 990 personer i Norge.

Den ekonomiska statistiken

Det finns fyra ämnesavdelningar på SSB. Avdelningen för ekonomisk statistik omfattar NR, miljöstatistik, energi- och industristatistik, ekonomiska indikatorer, offentliga finanser och kreditmarknadsstatistik, arbetsmarknadsstatistik samt utrikeshandel.

Framväxten av IT-statistik har en liknande utveckling i de nordiska länderna, vilket syns i att man tagit fram gemensamma publikationer. Man har liknande problem som i Sverige när det gäller för grova näringsgrensdefinitioner och telekomindustrin (interna leveranser och avsaknaden av prisindex). SSB publicerar IT-statistik på årsbasis och har planer på att börja publicera kvartalsvis.

Tjänsteprisindex finns för arkitekter och byggteknisk konsultverksamhet där man parallellt tagit fram ett outputprisindex och ett inputprisindex. Outputprisindex har högre förklaringsgrad, men är instabilt och ger en prisutveckling som branschen inte känner igen. Med hänsyn till uppgiftslämnarbördan valde man inputprisindex. Efter att uppgiftslämnarplikt infördes ökade svarsfrekvensen betydligt. Utvecklingsarbetet för tekniska konsulter, databehandling och reklambranschen har inte kommit så långt.

Snabbheten i statistiken upplever inte SSB som något problem. Merparten av den ekonomiska korttidsstatistiken publiceras efter 5–6 veckor, t.ex. industriproduktionen. KPI och PPI kommer ännu snabbare, ca 2–3 veckor efter månadens slut. Priserna mäts i mitten av referensmånaden. Situationen är sämre när det gäller tjänstenäringarna. Korttidsstatistik saknas i stor utsträckning, t.ex. för telebranschen, och existerande statistik har längre eftersläpning.

Detaljhandelsstatistiken utnyttjar momsstatistiken, men för vissa tjänster finns inte momsplikt. Momsinbetalningarna sker varannan månad och efter sex månader får NR tillgång till statistiken. Detaljhandelsindex kommer efter drygt tre veckor och justeras senare med hjälp av momsstatistiken. Det beräknas också ett månatligt index över hushållens totala konsumtion.

Kvartalsvisa nationalräkenskaper publiceras 7–8 veckor efter kvartalets slut. Det finns inga starka krav på uppsnabbning av statistiken. Ökad osäkerhet, ökat resursbehov och en ökad uppgiftslämnarbörda bidrar också till att man inte prioriterar en uppsnabbning av kvartals-NR.

Vid forskningsavdelningen arbetar 75 personer, varav 5 med makroprognoser. Varje kvartal presenteras en prognos över den ekonomiska utvecklingen i Norge. Forskningsavdelningen har allt mer arbetat med prognosberäkningar och allt mindre med analyser av NR och dess primärstatistik. Forskningsavdelningen gör säsongrensningen, men den skall läggas över på NR i framtiden.

Nationalräkenskaperna

Nätverket kring det nationalekonomiska systemet är noga planlagt. Inför varje kvartalspublicering hålls schemalagda möten med de sektioner som lämnar primärstatistik. Man träffar också forskningsavdelningen. En vecka före publicering träffas NR, alla berörda sektioner samt SSB:s verksledning för att gå igenom utfallet i NR jämfört med primärstatistiken. NR har också seminarier för t.ex. avstämningsproblem.

Års- och kvartalsberäkningarna görs i separata system och med en särskild ansvarig för kvartals-NR. Kvartalsberäkningarna är automatiserade och nya körningar tar bara några minuter. Färdiga modeller kan uppskatta kvartal på basis av preliminära uppgifter. Kvartals-NR kommer 7–8 veckor efter referensperioden. Dokumentation över beräkningsrutinerna publicerades i slutet av 90-talet.

Årsvisa NR kommer i fyra versioner varav den sista är mest detaljerad. Den utgår från strukturstatistiken där man deflaterar värden i löpande priser. Den preliminära statistiken utgår i högre grad från volymindikatorer. Under 2002 genomfördes en omfattande revidering av NR tillbaka till 1990. BNP justerades uppåt med ca 0,6 procentenheter i genomsnitt per år 1995–1999, huvudsakligen beroende på tjänstenäringarna.

SSB förlitar sig mest på produktionssidan vid avstämningen. För nivåtal är osäkerheten störst vad gäller hushållens konsumtion och lager. Hushållsbudgetundersökningarna har för litet urval och är inte tillräckligt detaljerad. Lagerstatistik saknas, vilket har bidragit till att restposten har blivit så stor som 2 procentenheter av BNP.

Man tar inte fram någon BNP-indikator. Det finns tekniska möjligheter, men man tror inte på resultaten. Norge är en liten ekonomi och mycket beroende av oljan som är väderberoende. Det finns dock bra månadsstatistik som underlag för bedömningar.

Sektorsräkenskaper görs årligen och skall från 2002/2003 även göras för kvartal. Ny datainsamling skall även ge underlag för sektorräkenskaper för företag. NR har separata publikationer för sektor- och realräkenskaper. På webbplatsen ligger kvartals-NR och sektorräkenskaper från 1978 och reala räkenskaper från 1970. NR har en egen databas som kunder får abonnera på med bl.a. tidsserier med valfritt referensår och diagram.

Tillgångs- och användningstabellerna (SUT) täcker 1 200 produkter och 180 branscher. Industrins insatsstruktur undersöks vart fjärde år. För tjänstesektorn kommer uppgifterna via skattemyndigheten samt från en särskild undersökning som SSB genomför. Handelsmarginaler för partihandeln och detaljhandeln undersöktes 1998 respektive 1996. SUT är utgångspunkt för att konstruera input-output-tabeller (I/O-tabeller). I/O-tabeller produceras årligen som en integrerad del av NR. I/O-tabellerna är kvadratiska med antagandet att det är samma marknadsandelar på tillgångssidan i varje användningskategori.

Tidsserier över kapitalstockar finns från 1970 för 180 branscher. Norge använder den s.k. PIM-metoden som flera andra länder också använder. Uppgifter om avskrivningstider hämtas delvis från t.ex. Sverige, Danmark, USA och Kanada. 1995 gick man över från linjär avskrivning till geometrisk metod för avskrivningar, enligt internationella rekommendationer.

Övriga frågor

Produktiviteten antas vara 0,5 per år inom varje enskild del av den offentliga sektorn, utom inom försvaret där den antas vara noll. Det bygger på en äldre empirisk studie. Produktionsvärdet för offentlig sektor deflateras med prisindex för insatsfaktorer. Lönekostnaderna korrigeras för antagandet om produktivitetsökningen på 0,5

procent. SSB skall nu pröva att ta fram vissa indikatorer på produktionsvolym inom hälso- och sjukvård samt eventuellt även inom utbildningsområdet.

SSB ansvarar för all sjuk- och hälsostatistik i Norge. Uppgifter samlas in från hälso- och sjukvårdens egna register enligt systemet KOSTRA (omfattar även kommunerna). Det är inte några problem att rapportera till OECD och System of Health Accounts.

Arbetet med att ta fram producentprisindex ligger utspritt på respektive ämnesenhet. Totalt PPI görs på NR. För industrin finns tre index: producentprisindex, prisindex för inhemsk tillgång samt varuindex för industrivaror. PPI får inte revideras och därför har man utarbetat en analysserie (varuindex för industrivaror), som finns tillbakaräknad till 1995. Referensperiod är den 15 i varje månad. Priset som samlas in är det som den senaste kunden fick. Priset rapporteras i norska kronor och med valfri valutakursomräkning. En halv till en årsperson sysslar med företagskontakter.

SSB gör kvartalsvisa arbetskraftsundersökningar (AKU) och årsvisa registerundersökningar. I registerstatistiken skall yrke och avtalad arbetstid ingå från 2001. Faktisk arbetstid som efterfrågas av NR saknas dock. Lönestatistiken är årlig. Dessutom finns kvartalsvis löneindex, arbetskraftskostnader vart fjärde år och lönesummor från arbetsgivaren. Uppgifter om optioner hämtas inte in, men begränsad information (antal tilldelade per år) kommer från Skattemyndigheten. Prestationsknuten bonus ingår sedan länge på kvartal och år.

Näringsgrenskodningen av nya företag görs av SSB. En vanlig felorsak är att verksamheten ändras när arbetet kommit igång på allvar. E-handelsföretagen finns med i registren, dessvärre ofta i fel bransch. Förändrad branschklassificering fångas upp med en årlig blankett till alla företag med fler än ett arbetsställe och till alla företag med fler än fem anställda.

SSB har normalt reella nedskärningar om 2–2,5 procent per år. Genom att hänvisa till rationaliseringar (7 procent 2000) kan SSB starta undersökningar utan att ha fått direkt finansiering för dem. I alla uppdragsöverenskommelser står att SSB har rätt att publicera resultaten som officiell statistik.

SSB lägger ut allt som publiceras på webbplatsen. Det innebär att det finns mer på webbplatsen än som papperspublikationer. Webbplatsen har mellan 2 och 3 miljoner hits per månad. Utbyggnaden av databaser har nyligen påbörjats. Totalt kommer drygt 800 pressmeddelanden om året. Kunderna kan abonnera på nyheter per e-

post. Presskonferenser har man egentligen bara för kvartalsräkenskaper och konjunkturtendenserna som presenteras av forskningsavdelningen och generaldirektören varje kvartal.

Statistiksystemet i Norge

Grundläggande data 2001: Befolkning: 4,5 miljoner, BNP: USD 163,7 miljoner. Chef för Statistisk Sentralbyrå (SSB): Administrerende direktör Svein

Longva.

Historia: Första folkräkningen ägde rum 1769 och 1876 blev SSB en egen institution. Karaktäristika: Norge har ett centraliserat statistiksystem som till stor del baseras på administrativa register. Det finns en forskningsavdelning och nära samarbete mellan NR och prognoser. Ansvarsfördelning: SSB är en oberoende myndighet under Finansdepartementet. Budget och allmänna ramar bestäms av Stortinget.

Statistiklagen från 1989 specificerar SSB:s rättigheter och ansvar

Ledning: En styrelse med sju medlemmar (och fem ersättare) och den Administrerende direktören träffas sex gånger om året för att diskutera och besluta om strategier, budget, årliga arbetsplaner och rapporter. Styrelsen har också en allmän tillsynsroll. Utifrån styrelsens beslut har Administrerende direktör har ansvaret för driften och hur arbetet skall utföras. Ledningsgruppens sex medlemmar träffas varje vecka. Organisation: Det finns fyra avdelningar: ekonomi, näringar, sociala förhållanden och en forskningsavdelning som är indelade i sektioner.

Det finns fem centrala staber: spridning, IT, statistiska metoder, internationell konsultverksamhet och administration.

Finansiering: Intäkterna för SSB uppgår till ca NOK 425 miljoner varav 25 procent uppdrag. Kostnaderna för den officiella statistiken uppgår till NOK 400 miljoner. Prispolicy: Faktiska kostnader för skräddarsydda produkter, marginalkostnad för spridning av officiell statistik, gratis via Internet. Personal: SSB har ca 1 040 anställda i Oslo och Kongsvinger varav 170 intervjuare. Mer än 55 procent har högre utbildning. Den officiella statistiken omfattar ca 990 anställda.

4.6. Frankrike

Den officiella statistiken i Frankrike produceras av en lång rad olika organisationer: departement, myndigheter och även privata organisationer. Den dominerande producenten är den franska statistikbyrån l’Institute National de la Statistique et des Études Économiques (INSEE), som står för ca 70 % av statistiken (mätt i antalet anställda). INSEE är en del av det franska Ekonomi- och Finansdepartementet. Statistiksystemet hålls ihop av en stark institutionell och teknisk samordning som utövas av INSEE och ett nationellt statistikråd, CNIS (Conseil National de l´Information Statistique). INSEE´s verksamhet finansieras i huvudsak via statsbudgeten. Mindre än 10 % finansieras via uppdrag.

Inom avdelningen för Ekonomiska studier, prognoser och nationalräkenskaper finns en enhet som arbetar med analyser och prognoser. Prognoserna sträcker sig 6 månader framåt i tiden och görs fyra gånger om året. Man tar fram data för Euroområdet totalt samt f.n. separat för Frankrike, Tyskland, Italien och snart Spanien. INSEE har också en särskild avdelning som omfattar forskning samt utbildning på akademisk nivå vid två skolor.

Det franska statistiksystemet har totalt ca 9 200 anställda. INSEE har 6 400 anställda varav merparten finns i de 24 regionala kontoren.

Den ekonomiska statistiken

Inom INSEE tas den ekonomiska statistiken fram i huvudsak inom tre avdelningar. Avdelningen för företagsstatistik producerar struktur- och kunjunkturstatistik, PPI för industrin samt tjänsteprisindex. Vid avdelningen för social och demografisk statistik produceras också KPI och arbetsmarknadsstatistik. Avdelningen för ekonomiska studier, prognoser och nationalräkenskaper ansvarar för nationalräkenskaper, analys och prognoser.

Viktigt underlag produceras emellertid utanför INSEE. Tullen ansvarar för utrikeshandeln med varor, centralbanken producerar betalningsbalans och finansräkenskaper, olika departement tar fram statistik för bl.a. offentliga finanser, industriproduktion och arbetsmarknad. Dessutom hämtas statistik från branschorganisationer och andra privata producenter. INSEE är således beroende av många externa producenter.

Underlag för IT-statistik insamlas dels löpande, bl.a. i den årliga företagsstatistiken, dels via ad hoc-undersökningar. I företagsstatistiken ingår sedan 2002 bl.a. frågor om företagens försäljning via Internet. Man planerar att lägga in frågor om mjukvaruinvesteringar. Särskilda undersökningar om IT-användning i företagen m.m. görs bl.a. i samarbete med Eurostat och OECD.

Utvecklingen av tjänsteprisindex pågår sedan början av 1990talet. Hittills har man tagit fram index för sex områden som täcker 25 % av tjänstesektorn. Med ett undantag tar man fram indexarna kvartalsvis. Utvecklingsarbetet görs av 9 personer och man avser att öka resurserna. Man räknar med att det tar ca 2,5 år innan ett nytt index kan publiceras. Utvecklingstiden är ca 1 år och därefter vill man ha 6 kvartal beräknade innan publiceringen kan starta.

Uppsnabbning av statistiken är inte en stor fråga i Frankrike. Man avser dock att arbeta med denna fråga i ett EMU-perspektiv. Den splittrade bilden när det gäller ansvaret för statistikinsamlingen försvårar en uppsnabbning. Ett särskilt problem är att grunddata ibland inhämtas från privata arbetsgivare- och branschorganisationer och en uppsnabbning kan kräva att statistiken i stället samlas in direkt från företagen av INSEE.

Nationalräkenskaperna

Nationalräkenskaperna produceras inom ramen för ett decentraliserat system. INSEE samordnar, svarar för definitioner, metoder m.m. och tar fram räkenskaper för företagssektor/näringslivet. En annan avdelning inom Finansdepartementet tar fram räkenskaper för den offentliga sektorn. Centralbanken tar fram finansiella räkenskaper och betalningsbalansen. Hushållssektorn är en residual. Sammanlagt arbetar ca 200 personer med nationalräkenskaperna varav ca 115 i INSEE. Enheten för nationalräkenskaper sysselsätter 70 personer. Resterande arbetar i företagsstatistiken med tillgångs- och användningstabeller, avstämningar m.m.

Vid enheten för nationalräkenskaper sammanställs års- och kvartalsräkenskaper i två skilda system där kvartalsberäkningarna i hög grad är modellbaserade.

Årsräkenskaperna kommer i tre versioner. Den första preliminära versionen publiceras i slutet av april efterföljande år, de två följande versionerna publiceras ett resp. två år senare. Det första utfallet baseras på korttidsindikatorer, kvartalsvisa momsdata och

andra administrativa källor m.m. Inför den definitiva redovisningen finns fullständig information från skattemyndigheterna tillgänglig. Årsräkenskaperna bygger på tre skilda beräkningar av BNP, dvs. från produktions-, användnings- och inkomstsidan. De tre beräkningarna görs samtidigt och balanseras i en typ av input-outputmatris. Man använder kedjeindex.

Kvartalsräkenskaperna publiceras i en första version efter 55 dagar, försörjningsbalansen i fasta och löpande priser. En detaljerad version med institutionella konton kommer efter 90 dagar. Kvartalsräkenskaperna beräknas i ett eget modellbaserat system som är skilt från årsräkenskaperna. Man använder tillgängliga korttidsindikatorer samt annan statistik och information. För saknade indikatorer används ARIMA-prognoser. Lagerstatistik saknas och lagerposten utgör en residual som används för att balansera tillgång och användning. Kvartalsstatistiken anpassas löpande till årsstatistiken med hjälp av ekonometriska modeller för att nå konsistens. Det historiska sambandet mellan kvartals- och årsutvecklingen för en variabel antas gälla även för beräkningsperioden. Ett problem med detta förfaringssätt är att kvartalsberäkningarna kan missa vändpunkterna i konjunkturen. Denna fråga analyseras.

Statistiken publiceras på nivån 40 produktgrupper årligen med tre års eftersläpning. Användare kan beställa mer detaljerad information. Det finns tidsserier från 1978. I det franska systemet saknas information om arbetsställen och deras insatsförbrukning. Det saknas också heltäckande information om insatsförbrukningen per produkt. I stället används information om hela företagets verksamhet samt om försäljningen m.m. för att få fram en traditionell input-output-tabell.

Svårigheten med beräkningarna anses vara att bedöma livslängder för olika kapitalobjekt. Livslängdsantagandena skiljer sig mellan länder och det är svårt att avgöra om man kan anta samma livslängder som i vissa andra länder. I Frankrike samlas information vart femte år om värdet på bostäder, men för övrigt saknas direkt information om avskrivningstakter för kapitalobjekt.

Revideringarna i statistiken har varit relativt begränsade jämfört med andra länder. En förklaring kan vara den anpassning som löpande görs av kvartalsstatistiken till årsberäkningarna för föregående år.

Kvartalsräkenskaperna publiceras dagkorrigerade och säsongrensade. Beräkningarna utgår från ett basår, f.n. 1995, till skillnad från årsräkenskaperna som använder kedjeindex. Detta ger mindre skill-

nader i tillväxttakten. Tidsserier finns från 1978. 15 personer arbetar med kvartalsräkenskaperna.

Övriga frågor

INSEE räknar fram förändringstal för den s.k. arbetsproduktiviteten, dvs. förädlingsvärdet per arbetad timme eller per sysselsatt. Resultaten anses emellertid osäkra, eftersom det är svårt att mäta antalet arbetade timmar och även antalet sysselsatta. Därför läggs inte fokus på dessa tal i någon publikation. Användare kan ändå få tillgång till tidsserier över produktivitetsutvecklingen. För övrigt har vissa produktivitetsstudier genomförts vid avdelningen för ekonomiska studier.

När det gäller att beräkna svart ekonomi använder INSEE fasta vikter för skilda sektorer för att korrigera för undertäckningen av de svarta inkomsterna i nationalräkenskaperna. De utgår från ett s.k. benchmarkår, där vikterna bygger på ”expertbedömningar”, eller särskilda studier. Exempelvis har vissa företag undersökts om deras egna uppskattningar av undertäckningen. INSEE räknar med att ca fyra procent av BNP utgör svart produktion.

Det finns ett begränsat intresse för regionala räkenskaper, främst för att Frankrike är utpräglat centralstyrt. Viss statistik bryts emellertid ned på 20 regioner, exempelvis för privat konsumtion samt förädlingsvärden.

Vid INSEE arbetar man med tre huvudundersökningar som gäller hushållens inkomster. Den viktigaste är en urvalsundersökning av deklarationer som ger underlag för fattigdomsstudier och jämförelser med disponibel inkomst i nationalräkenskaperna. Det hushållsbegrepp som används är ett slags kosthushåll. Som konsumtionsenhetsskala används OECD-skalan men man ser behovet av en nationell skala som bättre speglar utgiftsmönstret i Frankrike.

Statistiksystemet i Frankrike

Grundläggande data 2001: Befolkning: 59,2 miljoner, BNP: USD 1 309,8 miljarder. Chef för l’Institute National de la Statistique et des Études Économiques (INSEE): Generaldirektör Paul Champsaur. Historia: Den första befolkningsräkningen gjordes 1772, INSEE grundades 1946. Karaktäristika: Det franska statistiksystemet består av ett stort antal producenter. Även privata organisationer producerar underlag för den officiella statistiken. En stark institutionell och teknisk samordning utövas av INSEE och CNIS (Conseil National de l´Information Statistique). Ansvarsfördelning: INSEE är en självständig del av Ekonomi- och

Finansdepartementet. Generaldirektören utnämns av regeringen och kan inte avskedas. De sju avdelningscheferna utses av departementschefen. Verksamheten regleras i statistiklagen från 1951.

Ledning: Det finns ingen styrelse eftersom INSEE är en del av departementet. Generaldirektören leder verksamheten och bildar tillsammans med de sju avdelningscheferna en ledningsgrupp. Organisation: Under Generaldirektören sorterar sju avdelningar:

Generalsekretariatet med budget; Personal och IT; Samordning och internationella relationer; Företagsstatistik; Social och demografisk statistik inkl. KPI och arbetsmarknad; Ekonomiska studier; prognoser och nationalräkenskaper; Publicering och regional statistik; samt Forskning och egna skolor. INSEE har 24 regionala kontor.

Finansiering: Budgeten för INSEE är EUR 348 miljoner. Uppdragsverksamheten utgör mindre än 10 %. Kostnaderna för hela statistiksystemet uppgår till ca EUR 497 miljoner. Personal: Det franska statistiksystemet har totalt ca 9 200 anställda, varav 6 400 i INSEE och 2 800 i andra departement. INSEE har 2 000 anställda vid huvudkontoret i Paris och 4 400 i den regionala organisationen.

4.7. Storbritannien

Statistikproduktionen i Storbritannien samordnas av The Office for

National Statistics (ONS) som också producerar en väsentlig andel av National Statistics(NS). Statistik som produceras utanför ONS, är exempelvis utbildnings-, jordbruks- och utrikeshandelsstatistik.

Inom avdelning för ekonomisk statistik bildades 1995 The Economic Analysis & Satellite Accounts Division. Den har ett övergripande ansvar för tolkning och analys av statistiken. Vid divisionen arbetar ett tjugotal ekonomer med hög akademisk kompetens. Genom att bevaka förändrade behov av ekonomisk statistik initierar ekonomerna nya projekt, som syftar till att möta behoven och därmed förbättra statistiken. Divisionen verkar också för att förbättra den externa informationen om produktionsmetoder, osäkerhetsintervall, revideringar m.m.

ONS har totalt ca 4 000 anställda som arbetar med statistikproduktion. Därutöver arbetar ca 600 med folkbokföring. Hela statistiksystemet har ca 6 100 anställda. Det är i förhållande till folkmängden lägst bland de studerade länderna.

Den ekonomiska statistiken

Under avdelningen för ekonomisk statistik ligger tre undergrupper:

Prices & Business Group, National Accounts Group samt Economic Analysis & Satellite Accounts. Totalt arbetar omkring 1 200 personer vid avdelningen.

Inom prisstatistiken arbetar 15 personer med att utveckla tjänsteprisindex (TPI). Parallellt arbetar 17 personer med att vidareutveckla den relativt nya månadsindikatorn för tjänstesektorn. Målsättningen är att täcka in både privat och offentlig tjänstesektor med tjänsteprisindex i slutet av 2005, för att därigenom kunna förbättra kvaliteten på volymberäkningarna för tjänsteproduktionen. Hittills finns prisindex för ca hälften av den privata tjänstesektorn. Nu använder nationalräkenskaperna åtta av de indexar som tagits fram inom projektet. Normalt tar det två till tre år för att få fram ett nytt prisindex som kan publiceras. Både det nya tjänsteproduktionsindexet samt nya tjänsteprisindex publicerades för första gången 2000.

En stor del av IT-statistiken tas fram inom enheten för ekonomisk analys. Den har startat flera projekt på området med inrikt-

ning på att mäta den s.k. nya ekonomin. Hit hör att mäta och analysera effekterna av IT-användning på ekonomin, såsom effekter på priser, real BNP-tillväxt, investeringar och kapitalstockar, företag och hushåll. Enheten har bl.a. tagit initiativ till ny datainsamling om elektronisk handel för att mäta effekterna av e-handeln på företagens utveckling. De senaste två åren har ONS även undersökt företagens kvartalsvisa utgifter för mjukvaror och övriga ITprodukter. En uppdelning av maskininvesteringarna på datorer och övrigt ingår. ONS använder också en stor del redan befintlig statistik för att mäta påverkan på ekonomin av IT-användningen.

Vad gäller uppsnabbning har Storbritannien redan relativt snabb ekonomisk statistik. Exempelvis publiceras ett första utfall för de kvartalsvisa BNP med endast ca en månads eftersläpning. Beräkningarna bygger på relativt snabba korttidsindikatorer, både för industrin och för tjänstesektorn. Månadsindikatorn för produktionsvolymen i privat tjänstesektor, som tagits fram sedan år 2000, är delvis ett led i uppsnabbningen av nationalräkenskaperna. Den är också ett led i arbetet med att täcka in tjänstesektorn bättre i den ekonomiska statistiken.

Nationalräkenskaper

Vid nationalräkenskaperna arbetar omkring 200 personer totalt, varav 85 personer med beräkningarna av nationalräkenskaper och övriga med betalningsbalansstatistik, finansräkenskaper, korttidsindikatorer samt systemutveckling. 35 personer arbetar med inputoutput-tabeller och sammanvägningar av BNP från produktions- respektive utgifts- och inkomstsidan, 50 med beräkningar av BNP från utgifts- och inkomstsidan, 40 med betalningsbalansen, 40 med korttidsindikatorer samt 30 med programmering, databashantering etc.

Man skiljer mellan ”datasuppliers” och ”compilers” å ena sidan och ”co-ordinators” å den andra. De senare har kunskap om de olika underlagen (expenditure/income/output) och hur de bäst stäms av mot varandra. Det hålls särskilda s.k. balancing meetings med dem som ställer samman statistiken och även med ekonomerna från analysdivisionen inom den ekonomiska avdelningen.

Kvartalsserier för huvudaggregat för BNP finns från 1970, med 1995 som basår. En övergång till kedjeindex i nationalräkenskaperna görs under 2002. Det kommer att kräva nya insatser för att få

fram långa tidsserier. Årsserier finns nu från och med 1948, vilka togs fram under 2001.

Input-output-tabeller tas fram vid The National Accounts Coordination Division, som består av 35 personer. Tabellerna tas endast fram i löpande priser och för 123 produktgrupper. Inputoutput-tabellerna, eller rättare de s.k. tillgångs- och användningstabellerna som bygger på input-output-matriser, används alltså ännu inte i de löpande kvartalsberäkningarna av BNP. Ett forskningsprojekt för att beräkna input-output-tabeller i fasta priser har pågått under de senaste sex åren. Målsättningen är att i framtiden integrera tillgångs- och användningstabeller i det löpande arbetet med att beräkna BNP realt.

Vid enheten för ekonomisk analys arbetar två till fyra personer med att utveckla kapitalstocksberäkningarna. ONS använder Perpetual Inventory Method (PIM) och linjärt avskrivningsmönster. De studerar även möjligheten till samt effekter av att använda ett geometriskt avskrivningsförlopp. ONS har utvecklat en egen modell för att korrigera för att stora delar av kapitalstocken skrotas under djupa lågkonjunkturer. Ekonomerna vid ONS anser att det dessutom med PIM är svårt att fånga upp snabb teknisk utveckling och ersättning av kapital, vilket ställer ökade krav på snabbare uppdateringar av avskrivningstakter. Som underlag för kapitalstocksberäkningarna har ONS genomfört en pilotundersökning om existerande kapitalstockar samt byggt upp ett dataregister över företags kapitaltillgångar.

Information om revideringspolicyn finns i månadsrapporten

Economic Trends. Tre olika uppskattningar av BNP görs för varje kvartal. Den första kommer redan fyra veckor efter det senaste kvartalet och baseras huvudsakligen på korttidsindikatorerna för produktionen inom industrin och tjänstesektorn. Den andra kommer efter 57 dagar och baseras på information för två månader om utgifter och inkomster. En avvägning mot produktionssidan görs då också. Den tredje uppskattningen, som baseras på mer fullständig statistik, bl.a. sektorräkenskaperna, kommer efter 90 dagar.

Dessutom görs revideringar av år t-1 samt t-2. Vidare kommer den årliga uppdateringen av tillgångs- och användningstabellerna, inklusive input-output-tabeller, i juni för år t-2.

Det finns även en policy för hur stora revideringarna får vara. Den introducerades på 1990-talet. En regel är att estimeringarna för det innevarande året inte får variera för kraftigt. Det finns ”revision size targets” för olika delar av BNP. Ett exempel är att revideringar-

na för BNP-tillväxten för ett år bör understiga sex tiondelar under en treårsperiod efter det år som avses. En gång om året publiceras en artikel i Economic Trends om revideringarna, i vilken det ingår en uppskattning av om det funnits en bias i de första preliminära utfallen.

Övriga frågor

ONS beräknar arbetsproduktivitet både per timme och per sysselsatt. Produktivitetstal per månad publiceras för den privata sektorn och kvartalsvis för hela ekonomin. Produktivitetstalen publiceras separat, men i nära anslutning till publiceringen av nationalräkenskaperna. Det finns en ”productivity section” på hemsidan för den officiella statistiken.

Sedan 1995 har ONS arbetat med att få fram volymmått för produktion inom offentlig sektor. Det finns en styrgrupp med representanter från Finansdepartementet, nationalräkenskaperna samt ekonomer från analysdivisionen för att diskutera utvecklingsarbetet. I takt med att indikatorer av tillfredsställande kvalitet tas fram tas de in i nationalräkenskaperna. Det gjordes för första gången 1998. Nu baseras ca 60 procent av den offentliga sektorn (statliga och kommunala myndigheter exklusive statliga företag) i nationalräkenskaperna på nya volymberäkningar. Nya indikatorer för ytterligare tio procent av offentlig sektor är nu under utveckling. Nu tar ONS även fram ett index för statlig produktivitetsutveckling. Det kommer att publiceras för första gången i maj 2002, som ”experimental serie” och skall därefter publiceras en gång per år.

ONS driver vidare ett projekt för att bygga upp hälsoräkenskaper enligt OECD:s riktlinjer. Arbetet övervakas av en styrgrupp med representanter för ONS, departement, hälsovårdsmyndigheter och forskningsvärlden. Inom ONS bedrivs arbetet som ett tvärprojekt och involverar personal från både den ekonomiska och den sociala statistiken.

Statistikinsamlingen på det ekonomiska området är koncentrerad till kontoret i Newport. Där sker statistikinsamlingen både för den kortperiodiska statistiken och den årliga strukturstatistiken i en rationell miljö Även om svarsprocenten för företagsstatistiken är hög, 80–90 procent, finns vissa problem med att få in uppgifter särskilt från stora företag. ONS har därför skapat en särskild grupp på sex till åtta personer, ett s.k. business profile team, som skall ha

närmare kontakter direkt med företagen och lösa problem tillsammans med uppgiftslämnarna.

ONS ökar nu personalstyrkan inom metodavdelningen till följd av ambitionen att genomföra helhetslösningar för ONS vad gäller informations- och databassystem, klassificeringar, analysredskap, metoder m.m. En övergripande målsättning är att öka konsistens och jämförbarhet mellan olika statistikprodukter. Det gäller även säsongrensningsmetod och behandlingen av tidsserier över huvud taget. Det skall finnas metoder som skall vara standard inom samtliga statistikområden.

Under de senaste åren har ONS satsat särskilt mycket på att i huvudsak sprida statistik och publikationer gratis via Internet. Månadspublikationen Economic Trends sprids exempelvis huvudsakligen från webbplatsen. Den omfattande spridningen via Internet har lett till att det externa intresset för presskonferenser i samband med publiceringar minskat. Antalet tryckta publikationer har också minskat.

Statistiksystemet i Storbritannien

Grundläggande data 2001: Befolkning: 59,8 miljoner, BNP: USD 1 424,1 miljarder. Chef för Office for National Statistics (ONS): National Statitician Len Cook. Historia: ONS bildades 1996 genom en sammanslagning av Central Statistics Office (CSO), som i huvudsak ansvarade för den ekonomiska statistiken, och Office of Population, Censuses and Surveys (OPCS), som ansvarade för den sociala statistiken. Karaktäristika: I juni 2000 etablerades begreppet National Statistics (NS), som är ett samlingsnamn för den officiella statistiken.

ONS är den viktigaste producenten av den nationella statistiken och har samordningsansvaret för NS. Viss statistik produceras utanför ONS, exempelvis utbildnings-, jordbruks- och utrikeshandelsstatistik. Inom ONS finns även the General Register Office for England and Wales, som har hand folkbokföringen.

Ansvarsfördelning: Ansvaret för NS vad gäller kvalitet och standard ligger hos the National Statistician. Ansvaret för produktionen av den nationella statistiken ligger hos Government Statistical Service. I juni 2000 bildades även en statistikkommission, som är ett oberoende och rådgivande organ till regeringen i frågor om den nationella statistiken. Ledning: ONS leds av National Statistician. Organisation: Statistikproduktionen är uppdelad på dels den ekonomiska, dels den sociala statistiken. Datainsamling, sammanställning och analys ligger integrerat inom varje ämnesområde. Den ekonomiska respektive sociala statistiken rapporterar vardera till varsin chef. Finansiering: Kostnaderna för ONS:s statistikproduktion uppgick till GBP 87 miljoner 2000/01 Hela statistiksystemet kostar ca GBP 180 miljoner. Prispolicy: Gratis spridning av publikationer via Internet. Databaserna är tillgängliga gratis från webbplatsen. Personal: ONS har totalt ca 4 000 anställda för statistikproduktion. Hela statistiksystemet sysselsätter ca 6 100 personer.

4.8. Tyskland

Tyskland har ett decentraliserat statistiksystem med en samordnande myndighet, som producerar statistik för nationen Tyskland. Det tyska statistiska systemet består av den federala statistikmyndigheten Statistisches Bundesamt (Destatis), 16 delstatsmyndigheter samt ca 100 självständiga myndigheter på kommunnivå.

Den officiella statistiken utgörs i huvudsak av federal statistik. Det finns en allmän statistiklag samt särskilda lagar för varje enskild undersökning, vilka omfattar detaljerade bestämmelser om urvalsstorlek, periodicitet etc. Det finns mer än 100 sådana lagar. Varje förslag till ny undersökning måste godkännas av förbundsdagen.

Statistisches Bundesamt (SBA) ansvarar för metoder och tekniska lösningar för att få jämförbar statistik i Tyskland, sammanställer och publicerar federal statistik och ansvarar för det internationella samarbetet. Verksamheten är inriktad på att producera statistik.

Man arbetar normalt inte med analyser och tar fram prognoser endast för befolkningsutvecklingen. Av den totala budgeten för Destatis utgörs ca 5 procent av uppdragsintäkter. All statistikinsamling (med några få undantag) sker på delstatsnivå.

Hela statistiksystemet har 9 000 anställda. Destatis har 2 700 anställda, 2 000 i Wiesbaden och 700 i Bonn. De 16 statistikmyndigheterna på delstatsnivå har sammanlagt 6 300 anställda.

Den ekonomiska statistiken

Destatis består av tio avdelningar. Den ekonomiska statistiken finns spridd på fem av dessa: nationalräkenskaper och sysselsättning; näringsstatistik, företagsregister och miljöräkenskaper; handel och transport; priser, löner, offentliga finanser och skatter; hälsa, miljö och tjänster.

När det gäller IT-statistik följer Tyskland det internationella utvecklingsarbetet. Man deltar t.ex. i Eurostats pilotstudier för insamling av IT-statistik bland hushåll och företag och avser att införa ny statistik på EU-nivå.

Tjänsteprisindex är ett tämligen outvecklat område i Tyskland. De som finns är de som passar väl ihop med KPI, som restaurang och hotell, samt för ITK-tjänster. För att bygga upp nya undersökningar krävs ny lagstiftning.

Den tyska korttidsstatistiken är genomgående snabb. Tyskland uppfyller helt kraven i EMU Action Plan. Nationalräkenskaperna presenteras ca 55 dagar efter kvartalsskifte och man avser att anpassa sig till de nya EU-kraven på en (begränsad) version efter 45 dagar. Bland övrig korttidsstatistik publiceras industriproduktionsindex 40 dagar och detaljhandeln 32 dagar efter månadens utgång.

Nationalräkenskaper

Nationalräkenskaperna tar fram års- och kvartalsräkenskaper, input-output-tabeller, kapitalstockar och produktivitetsberäkningar.

Beräkningar för BNP görs utifrån användning och produktion. Vid avstämningen mellan användnings- och produktionssidan i de definitiva beräkningarna väljer NR normalt den som ger den högsta nivån, vilket normalt är användningssidan.

Regionala räkenskaper görs av statistikkontoren i delstaterna. Det görs huvudsakligen på årsbasis, även om några försöker med kvartalsräkenskaper. Eftersläpningen är ca 6 veckor. Miljöräkenskaper görs på en avdelning utanför NR.

Vid NR arbetar totalt ca 110 personer fördelade på fyra divisioner. Ca 50 stycken arbetar med löpande produktion av kvartals- och årsräkenskaper. Ca 30 stycken arbetar med inkomstfördelning, statens finanser och utrikeshandel. 25 stycken arbetar med inputoutput-tabeller och förmögenhetsräkenskaper samt 40 med sysselsättning. Ledningsgruppen består av fem personer. Ett fåtal arbetar med utveckling av ett socioekonomiskt system.

Tysklands kvartalsräkenskaper är relativt snabba och publiceras 55 dagar efter kvartalsskiftet. Målsättningen är att snabba upp till 45 dagar genom snabbare insamling och estimeringar av den tredje månaden med hjälp av ekonometriska modeller. Estimeringarna skall göras utifrån indikatorer från både produktions- och efterfrågesidan för att försöka hålla fast vid principen för hur beräkningarna brukar gå till.

Den första årsberäkningen publiceras omkring 15 dagar efter årsskiftet. Uppgifter om det fjärde kvartalet kommer i slutet av februari. Beräkningen görs på basis av god information för de tre första kvartalen samt preliminär och ofullständig snabbstatistik för fjärde kvartalet.

Revideringspolicyn är att revidera kvartal för innevarande år i samband med att ett nytt kvartal tas fram. Däremot hålls normalt

föregående kalenderår oförändrat. När sedan nya årsräkenskaper publiceras i augusti revideras också kvartalsräkenskaperna för alla år som är berörda. Revideringarna av årsutfallet är normalt små, 0,1– 0,2 procentenheter på BNP.

Det finns tidsserier enligt ESA95 från 1970 på kvartal och år. Det gäller även sysselsättning. Tillbakaskrivningarna har delvis finansierats av Eurostat, särskilt från 1990 och bakåt. Samtliga inom års- och kvartalsräkenskaperna arbetar med revideringar bakåt. Det ger överblick, bl.a. över konsistensen mellan kvartals- och årsstatistiken.

Tillbakaskrivningar är tidskrävande och tar längre tid på vissa områden. Ibland krävs estimeringar och ”kreativitet”. Särskilt när det gäller att skriva tillbaka serier för relativt nya branscher och produkter. Ett exempel är produktion av mjukvaror som används i den egna produktionen.

Input-output-tabeller tas fram separat från års- och kvartalsberäkningarna med en viss eftersläpning. Resultaten från inputoutput-beräkningarna kan därför endast användas i BNP-beräkningarna vid revideringarna av nationalräkenskaperna vilket sker ungefär vart femte år. De symmetriska I/O-tabellerna publiceras nedbrutna på 70 produktgrupper. Tillgångs- och användningstabeller täcker 59 branscher och produktgrupper. I/O-tabeller enligt ESA95 har tagits fram för 1995 och 1997. Dessutom finns beräkningar för åren 1991–2000 i löpande och fasta priser (med 1995 som basår). Tilläggstabeller över privat konsumtion per produktgrupp samt export och import per produkt beräknas årligen. Information om handelsmarginaler beräknas från den årliga handelsstatistiken och företagsstatistiken. Drygt 20 personer arbetar med input-output-statistiken och deflatorer för nationalräkenskaperna.

Kapitalstocksberäkningar baseras på PIM med linjär avskrivning. De försöker ta hänsyn till särskilda händelser som påverkar den ekonomiska utvecklingen. Det saknas direkta undersökningar om kapitalstockar. Den huvudsakliga källan för beräkning av livslängder för olika kapitalobjekt är information från Finansdepartementet om skattemässiga regler. Livslängderna antas dock vara längre än vad som föreskrivs av skattemyndigheterna. Sju personer arbetar med kapitalstocksberäkningar.

Övriga frågor

Totalt arbetar 100 personer med prisindex, merparten med KPI. PPI-statistiken samlas huvudsakligen in av delstatskontoren. Destatis sköter beräkningar och publicering. Resultaten publiceras några dagar efter månadsskiftet. En KPI-skattning publiceras 6–7 dagar före månadens utgång baserad på resultatet för de sex största delstaterna. Hedoniska index används i KPI för datorer och planeras för bilar från 2003. En för KPI och PPI gemensam hedonisk modell för datorinstallation planeras.

Säsongrensning görs decentraliserat på Destatis med hjälp av X12 Arima. Man har ett gemensamt system med centralbanken, men själva utförandet görs på ämnesenheterna. NR gör även säsongrensning med hjälp av X12 Arima och en särskild metod som utvecklats av Destatis (BV4-metoden).

NR publicerar tidsserier över produktivitetsutvecklingen, räknad som förädlingsvärdet per timme respektive per kapitalinsats, branschuppdelat. Man gör emellertid inte beräkningar av total faktorproduktivitet. Produktivitetstillväxten för den offentliga sektorn antas uppgå till 0,5 procent per år. Utöver den antagna produktivitetstillväxten kan det tillkomma effekter på produktiviteten av att personalstrukturen förändras. Det finns detaljerad statistik om yrkeskategorier kopplad till löneutvecklingen. Man är skeptisk till outputmetoder för att beräkna volymer och menar att det kommer att försvåra jämförbarheten mellan ländernas tillväxt.

Basinformation är gratis men standardprodukter (tryck och via Internet) är avgiftsbelagda. Man publicerar årligen 450-500 pressmeddelanden, 850 tryckta titlar och 6 000 CD-Rom. Pressmeddelanden skrivs av ämnessidan, men presstjänsten och generaldirektören är ansvariga för den slutliga utformningen. Nyhetsbyråerna (12–15 företag) får vissa pressmeddelanden (finansiella och ekonomiska indikatorer) en halvtimma före publicering. Mellan 10 och 20 presskonferenser hålls om året och de leds av generaldirektören. Efter publiceringen av de första årsberäkningarna hålls ett mer analyserande seminarium. En månadspublikation (Wirtschaft und Statistik) innehåller bl.a. artiklar om revideringar, omläggningar, metoder, avstämningsproblem i NR och effekter av detta på samhället.

Statistiksystemet i Tyskland

Grundläggande data 2001: Befolkning: 82,3 miljoner, BNP: USD 1 846,1 miljarder. Chef för Statistisches Bundesamt (Destatis): Präsident Johann

Hahlen.

Historia: Tyska rikets statistikmyndighet etablerades 1872. Efter andra världskriget skapades federala statistikmyndigheter och regionala myndigheter i Öst- och Västtyskland. Efter återföreningen 1990 utvidgades det västtyska statistiska systemet till att omfatta hela Tyskland. Karaktäristiska: Det tyska statistiksystemet präglas av samarbete och förhandlingar mellan regional och federal nivå. Korttidsstatistiken är relativt snabb. Det är svårt och tar lång tid att starta ny statistik, beroende på det legala systemet, som styr även hur enskilda undersökningar skall läggas upp. Ansvarsfördelning: Den federala myndigheten, Destatis, svarar för metoder för att uppnå jämförbar statistik för hela Tyskland, publicering av federal statistik samt internationella kontakter. De regionala statistikkontoren svarar för insamling av statistiken och för implementering av den federala lagstiftningen. Förbundsdagen fattar beslut om nya undersökningar. Ledning: Destatis leds av en Präsident och därunder finns en vizepräsident. Organisation: Destatis är indelat i tio avdelningar, varav åtta är ämnesavdelningar. Under avdelningarna finns ett 40-tal enheter.

Den ekonomiska statistiken är spridd över fem avdelningar.

Finansiering: Destatis har en budget på EUR 133 miljoner (2002), varav uppdragsintäkter utgör 5 procent. Hela statistiksystemet kostar ca EUR 500 miljoner. Prispolicy: Basinformation är gratis Standardiserade produkter säljs till marknadspris. Personal: Hela statistiksystemet omfattar ca 9 000 anställda, varav 2 700 på den federala nivån.

4.9. Nederländerna

Nederländerna har ett centraliserat statistiksystem där Central Bureau of Statistics (CBS) ansvarar till 95 procent för all officiell statistik. Endast fem procent av verksamheten utgör uppdrag. Den nederländska centralbanken har ansvaret för betalningsbalansstatistik och viss finansmarknadsstatistik.

CBS bedriver ingen egen prognosverksamhet. CBS har emellertid ett nära samarbete med det statliga konjunkturinstitutet CPB. Det görs en rad analyser vid statistikbyrån på olika områden, som också publiceras i en serie s.k. Occasional papers. Dessutom ger CBS ut en årlig rapport, som beskriver det föregående årets ekonomiska utveckling i Nederländerna.

CBS har ca 2 600 anställda i Voorburg och Herleen.

Den ekonomiska statistiken

Divisionen för makroekonomisk statistik och spridning sammanställer samt analyserar den ekonomiska statistiken. Nationalräkenskaper, ekonomisk korttidsstatistik, prisstatistik samt statistik för finansiella institutioner och statsfinanser ingår här. Totalt arbetar 400 personer vid divisionen.

Samtliga divisioner vid CBS har egna utvecklingsavdelningar. Divisionen för Makroekonomisk statistik och spridning har också en särskild avdelning för metod- och utvecklingsfrågor. Den ansvarar bl.a. för anpassningen till EMU Action Plan, utveckling av satelliträkenskaper samt utveckling av deflateringsmetoder.

Tjänsteprisindex (TPI) utvecklas inom prisstatistiken. Hittills finns TPI för biluthyrning samt transporter. TPI för arkitekt- samt juridiska tjänster är under utveckling. Målsättningen är att inom fem år ha TPI för ca 80 procent av den privata tjänstesektorn.

IT-statistiken har på senare tid fått en större tyngd inom CBS och har lyfts fram i ”strategiprogrammet” för CBS. Statistikbyrån tog fram en ny publikation 2001, The Digital Economy, som beskriver företagens och hushållens IT-användning samt IT-sektorns betydelse för hela ekonomin. Innehållet baseras i huvudsak på nationalräkenskaperna.

CBS håller på att utveckla indikatorer utifrån nationalräkenskaperna samt satelliträkenskaperna för att kunna analysera ”the know-

ledge intensity of industries” och effekter av ”knowledge investements” på den ekonomiska tillväxten.

Vad gäller uppgifter om företagens investeringar i mjuk- respektive hårdvara hämtas de från en separat enkät, som vänder sig till IT-chefer. Det finns tidsserier från 1980-talet. CBS har alltså lång erfarenhet av att redovisa företagens IT-investeringar och de anser att svaren är tillförlitliga. En huvudförklaring är att enkäten vänder sig till IT-chefer och inte redovisningspersonal, menar CBS. En nackdel är att resultaten kommer relativt sent, dvs. de redovisas som årsdata och utfall för föregående år.

Vad gäller uppsnabbning har CBS som målsättning att kunna använda estimeringar, eller s.k. now-casting, i högre grad i framtiden. CBS har redan prövat now-casting för att beräkna företagens investeringar i forskning och utveckling, men utan större framgång. De har dragit slutsatsen att now-casts ger för grova uppskattningar på just detta område.

I arbetet med uppsnabbningen ingår att identifiera vilka statistikområden som bör snabbas upp. Producentprisindex är ett sådant område, där CBS planerar att testa effekterna av att göra mätningar för en vecka i stället för ett månadsgenomsnitt. Andra sådana områden är kvartalsräkenskaperna, Labour Accounts samt utrikeshandelsstatistiken.

Nationalräkenskaper

CBS har byggt upp ett integrerat system med konsistens mellan nationalräkenskaper (tillgångs- och användningstabeller samt sektorräkenskaper), Social Accounts, finansräkenskaper, miljöräkenskaper samt Labour Accounts. De senare integrerades 1995. Systemet är unikt i en internationell jämförelse. Då nationalräkenskaperna stäms av mellan tillgångs- och användningssidan används således även de övriga integrerade räkenskaperna i avstämningsprocessen. Det ses som en fördel i arbetet med konsistensprövningen eftersom de får fler möjligheter att testa konsistensen mot fler relevanta variabler. Det har resulterat, enligt CBS, i en ökad tillförlitlighet i nationalräkenskaperna och en mindre grad av revideringar. Att även inkludera sysselsättningsdata har resulterat i tillförlitligare mått på produktivitetsutvecklingen i ekonomin, enligt CBS.

Då det uppstått restposter mellan produktions- och användningssidan i beräkningarna av BNP är det vanligast att korrigeringar görs

på användningssidan. Efter att Intrastat infördes har uppgifterna om utrikeshandeln blivit mer osäkra, vilket medfört större korrigeringar av importen än tidigare. Utrikeshandeln med tjänster utgör också en stor osäkerhetsvariabel. Det görs i stället olika antaganden för användningssidan. Det saknas också prisindex för importen av tjänster. I stället används hemmamarknadspriser för motsvarande tjänster, vilket ger osäkra volymtal för tjänsteimporten.

CBS har arbetat systematiskt med input-output-statistik sedan 1950-talet. Nya input-output-tabeller tas fram årligen i löpande och fasta priser för år t-3. Preliminära tabeller tas fram för t-2 och t-1. Det finns tidsserier från och med 1969. Underlaget för inputoutput-tabellerna bygger på årliga enkätundersökningar för större delen av näringslivet. Vissa branscher undersöks emellertid vartannat år. 1995 gjordes en omfattande revision av nationalräkenskaperna, då viss ny statistik för tjänstesektorn infördes, vilket lyfte nivån på förädlingsvärdet.

Tillgångs- och användningstabellerna omfattar 800 produktgrupper varav ca 200 tjänster och 600 för industri, byggverksamhet samt jordbruk. Tabellernas kolumner omfattar ca 250 branscher varav ca 60 tjänstebranscher. Användarna kan beställa mer detaljerade tabeller än de som publiceras.

Omkring 35 ”industrispecialister” och ”sektorspecialister” samt specialister på slutanvändningen arbetar med input-output-statistiken (både kvartals- och årsstatistiken). Detta inkluderar de specialister, som arbetar med kvartalsräkenskaperna. Ytterligare fem personer arbetar med avstämningen mellan produktions- och användningssidan för BNP. I denna process arbetar de nämnda experterna tillsammans för att bestämma vilka korrigeringar som skall göras.

För beräkningen av kapitalstockar används Perpetual Inventory

Method (PIM), vilken rekommenderas i ESA95. Med hjälp av PIM beräknas kapitalstocken som summan av de fasta bruttoinvesteringarna under tidigare år. Avskrivningstakter kan sedan estimeras utifrån den beräknade kapitalstocken.

Eftersom PIM bygger på estimeringar utifrån historiska data använder CBS även kompletterande information för att estimera kapitalstockar. CBS har sedan början av 1980-talet haft ambitionen att använda direkt mätbara uppgifter över kapitalstockar. För tillverkningsindustrin används tre statistikkällor för beräkningarna, som också har samma klassificering för fasta tillgångar respektive för branscher. CBS har använt s.k. benchmarks för kapitalstockarna för olika branscher inom tillverkningsindustrin, som uppdaterats

vart femte år utifrån direkta uppgifter från företag. Dessutom har CBS, med början 1992, använt en enkätundersökning med uppgifter om kapitalförslitning (”discard survey”). I kombination med uppgifter om investeringar ger enkätundersökningen information om i vilken grad gamla reala tillgångar ersätts och i vilken grad kapitalstockens nivå växer. Beräkningarna utifrån de direkta undersökningarna används som underlag för att beräkna avskrivningstakter för fasta tillgångar samt nettokapitalstocken i nationalräkenskaperna.

Nationalräkenskaperna följer sedan flera år tillbaka löpande revideringar genom att jämföra det första preliminära utfallet med de mer definitiva. Även osäkerhetsmått för de preliminära nationalräkenskaperna beräknas. Den senaste studien av revideringarna, utförd av CBS, visar att BNP-tillväxten för perioden 1990–1999 i genomsnitt reviderats upp med 0,35 procentenheter per år.

De kvartalsvisa nationalräkenskaperna publiceras efter 45 respektive 90 dagar. Årsberäkningarna publiceras i tre versioner, från första preliminära utfall till senare mer definitiva, efter 6 månader, 1,5 år respektive 2,5 år.

Nationalräkenskaperna ger sedan några år tillbaka ut en rapport med analyser av det senaste årets utveckling i Nederländernas ekonomi, The Dutch Economy. Personalen vid nationalräkenskaperna skriver rapporten. Den publiceras åtta månader efter årsskiftet och presenteras vid en välbesökt presskonferens. Inför presskonferensen läggs det ned noggranna förberedelser för att kunna bemöta frågor som sannolikt kommer att ställas av massmedia.

Övriga frågor

I samband med en omfattande revidering av nationalräkenskaperna i början av 1990-talet introducerades en ny metod för att estimera volymutvecklingen för statlig produktion. En uppdelning på administration, försvar, utbildning samt övriga statliga tjänster görs numera för beräkningen. Övergången till deflateringsmetoden innebar en betydlig uppskrivning av volymutvecklingen för sektorn i nationalräkenskaperna.

Inom divisionen för makroekonomisk statistik och spridning har olika analyser av produktivitetsutvecklingen blivit alltmer angelägna under senare år. Bland annat har CBS arbetat med att komma fram till bättre produktionsmått för offentliga tjänster. Man kom-

mer att använda ”hälsoräkenskaper” för att försöka studera effekter på produktiviteten av de senaste årens stora offentliga investeringar inom hälso- och sjukvården. Man kommer bland annat att studera effekterna av kortare och billigare behandlingar av sjukdomar inom hälso- och sjukvården. Studien kommer att göras i två separata delar, dels vad gäller sjukvården och dels vad gäller tidsanvändningen. Man kommer också att försöka följa utvecklingen av kunskapsinnehållet i de kapitalvaror som används och effekter på produktions- och produktivitetsutvecklingen.

Kraven på omfattande budgetnedskärningar ledde till att CBS i september 2000 inledde arbetet med att gå över till ett nytt system för insamling, bearbetning och redovisning av statistiken. Från att tidigare haft ett ämnesorienterat system valde statistikbyrån ett s.k. processorienterat system. För att kunna garantera jämförbarhet mellan olika statistikprodukter baseras all statistik på samma statistiska enheter, klassificeringar samt definitioner av variabler.

Datainsamlingen är under utveckling, bl.a. genom ansträngningar att förbättra kontakterna med uppgiftslämnarna, finna effektivare sätt att få kontakt med ”rätt” kontaktperson vid företagen, samt genom att i högre grad använda administrativa register framför enkäter m.m.

Den makroekonomiska divisionen svarar för all publicering och spridning av statistik, även på det icke-ekonomiska området. Publiceringen på papper har dragits ned markant. Kriteriet för att publicera på papper är att statistiken måste kompletteras med en analys samt att publikationen skall gå att sälja i minst 300 exemplar.

Statistiksystemet i Nederländerna

Grundläggande data 2001: Befolkning: 16,0 miljoner, BNP: USD 380,1. Chef för Centraal Bureau voor de Statistiek (CBS): Generaldirektör Ruud van Noort. Historia: CBS etablerades 1899. Verksamheten regleras i en ny lag från 2001 vilken förstärker CBS självständiga roll. Karaktäristika: 95 procent av den officiella statistiken är centraliserad till CBS. Ansvarsfördelning: CBS är en oberoende myndighet under Ministry of Economic Affairs. Generaldirektören beslutar om metoderna för hur statistiken skall produceras samt publiceras. CBS:s ansvarsområde bestäms av en oberoende kommission, Central Commission for Statistics (CCS) som beslutar årligen om ett program för vilken statistik som skall produceras. Ledning: Verksledningen (Board of Directors) består av generaldirektören och dennes ställföreträdare Organisation: Verksamheten är indelad i fyra statistikområden: näringsstatistik: social och arealstatistik, makroekonomisk statistik och publicering samt teknik och service. Under de s.k. divisionerna sorterar totalt 20 avdelningar. Finansiering: CBS:s budget uppgick till EUR 169 miljoner 2001.

Uppdrag utgör endast 5 procent av de totala intäkterna. CBS har fattat beslut om att i princip minimera uppdragsverksamheten.

Prispolicy: Faktiska kostnader för skräddarsydda produkter, marginalkostnad för spridning av officiell statistik. Användare har gratis tillgång till CBS:s databas StatLine via CBS:s webbsida. Personal: Ca 2 600 personer (inklusive 190 intervjuare) arbetar vid huvudkontoret i Voorburg utanför Den Haag och i Herleen. Andelen akademiker är ca 30 procent.

4.10. USA

USA har ett statistiksystem som är geografiskt centraliserat på federal nivå. Statistikproduktionen utförs av federala myndigheter utifrån federala program. Produktionen är samtidigt decentraliserad till ett stort antal federala myndigheter. Bland de största är Census

Bureau (CB), Bureau of Labour Statistics (BLS) och Bureau of Economic Analysis (BEA), som svarar för större delen av den ekonomiska statistiken. Den amerikanska centralbanken Federal Reserve Board (FED) är inte en federal statistikbyrå, men producerar bl.a. finansräkenskaper samt ett industriproduktionsindex. Statistiksystemet är löst sammanhållet av the Chief Statistician och en liten grupp tjänstemän i Office of Management and Budget (OMB).

Inslaget av analys är betydande i det amerikanska statistiksystemet. Tillgången till kvalificerad kompetens på ekonomområdet är relativt stort i de amerikanska myndigheterna. Ekonomer deltar i alla delar av produktionsprocessen. I USA är också samarbetet med forskningsvärlden starkt liksom kontakterna med användarna. Analyser är tillgänglig för användarna i olika former, bl.a. från statistikbyråernas webbplatser.

Uppskattningsvis sysselsätter det nationella statistiksystemet i USA ca 38 000 anställda. CB, den största statistikbyrån, har ca 8 000 anställda, vilket inkluderar en stor andel fältpersonal. Vid folkräkningarna, som görs vart tionde år, tillkommer ytterligare personal. BLS har ca 2 800 anställda. BLS har en regional struktur med sex regionkontor. BEA har omkring 450 anställda varav drygt 100 arbetar med nationalräkenskaperna.

De totala anslagen för statistikproduktion uppgick till USD 3,8 miljarder år 2001, (exklusive kostnader för Decennial Census).

Den ekonomiska statistiken

CB ansvarar för stora delar av primärstatistiken, bl.a. för företag, parti- och detaljhandel, byggsektorn m.m. samt dess företagsregister. CB har också ansvar för större delen av snabbstatistiken. BLS ansvarar i första hand för sysselsättnings-, löne- och produktivitetsstatistik samt KPI, PPI m.fl. prisindexar. BEA ansvarar främst för nationalräkenskaper och betalningsbalansstatistik.

Det finns relativt andra länder stora resurser för prisstatistik. Ungefär 260 personer vid BLS arbetar med producentprisindex

(PPI). Prisundersökningarna delas upp i varaktiga varor, ickevaraktiga varor samt tjänster. Det finns 65 s.k. branschanalytiker, som täcker 580 branscher, förutom de som arbetar med datainsamlingen. Ungefär 9 500 prisindexar tas fram av BLS för PPI.

Tjänsteprisindex tas fram enligt samma principer som för varor. I det inledande skedet besöker man handelsorganisationer, branschföretag och experter inom den akademiska världen. Hedoniska index finns för datorer, hårddiskar, några begränsade index för telekommunikationsutrustning samt detaljhandel för alkoholhaltiga drycker. BLS planerar att utveckla prisindex för partihandel, banktjänster, vissa företagstjänster, utbildningsindex och producenter av Internettjänster.

CB fortsätter att ha ett nära samarbete med BEA för att förbättra statistiken bl.a. för att täcka in IT- och tjänstesektorn bättre. I budgetförslaget för 2003 finns bl.a. förslag på att starta insamling av detaljerade uppgifter om näringslivets infrastruktur. På tjänsteområdet föreslås en kvartalsindikator för aktiviteten i tjänstebranscherna, framtagning av betydligt mer detaljerad statistik över tjänsteproduktionen samt årlig information om insatsstrukturen i tjänstebranscherna.

Den amerikanska kortperiodiska statistiken är i högsta grad inriktad på snabbhet. Beslut om en snabbare publicering av viktiga indikatorer togs av statsmakterna redan i slutet av 1960-talet. Nuvarande riktlinjer innebär att 36 s.k. Principal Federal Economic

Indicators (PEEI) publiceras senast 22 arbetsdagar efter referensperioden. Exempel på sådana indikatorer är omsättningen i detalj- och partihandeln, orderingång och leveranser för tillverkningsindustrin och byggproduktion.

Snabb månadsstatistik uppnås också genom att i många fall basera statistiken på en kortare mätperiod, t.ex. en dag eller en vecka i mitten eller början av månaden. Inrapporteringen kan då ske innan månadens utgång och processen kan påbörjas några veckor tidigare än om hela månaden används som mätperiod.

BEA planerar att snabba upp de branschvisa årsräkenskaperna med ungefär ett halvår, för publicering i april efter referensåret. Det kommer emellertid att innebära en grövre detaljeringsgrad. Vidare vill BEA och CB snabba upp utrikeshandelsstatistiken till en månad efter referensmånaden. BEA vill även snabba upp de kvartalsvisa nationalräkenskaperna till två veckor efter referensperioden. BEA har begärt ökade medel för att kunna genomföra uppsnabbningen.

Vidare har publiceringen av input-output-tabellerna snabbats upp till ca tre år efter referensåret. (Under 2002 kommer tabeller avseende 1999). Målet är att snabba upp dem till ett år efter referensåret.

Nationalräkenskaper

Kvartalsräkenskaperna tas fram från inkomst- och utgiftssidan. BEA lutar sig mest mot utgiftssidan, dvs. beräkningarna av privat respektive offentlig konsumtion, brutto- respektive lagerinvesteringar samt nettoexporten. Det statistiska underlaget för inkomstsidan är osäkrare, bl.a. eftersom det saknas kvartalsvisa inkomstuppgifter från skattemyndigheterna. BNP från utgiftssidan är således det officiella måttet på BNP. Eftersom BEA inte kan korrigera i utfallen för primärstatistiken från andra statistikmyndigheter i syfte att uppnå bättre balans mellan inkomst- och utgiftssidan har BEA valt att i de mer definitiva beräkningarna också redovisa diskrepanserna mellan de två beräkningarna av BNP, för att låta användarna se dessa, och själva analysera skillnader och förklaringar i primärstatistiken.

Den första beräkningen av ett kvartal (advanced) publiceras ca 30 dagar efter referensperioden och bygger på ofullständiga uppgifter för kvartalet, dvs. till stor del på uppgifter för endast de två första månaderna i kvartalet. Det finns då luckor i uppgifterna främst avseende lager, byggande och utrikeshandel. Estimeringar görs för den tredje månaden. BEA publicerar en technical note, som förklarar vilka antaganden som gjorts, vilka aktuella trender beräkningarna bygger på etc. Informationen om beräkningsmetoderna är mycket öppen. Den andra beräkningen av kvartalet (preliminary) bygger på uppgifter för hela kvartalet samt reviderade data för de två första månaderna. Den slutliga versionen (final) publiceras ungefär 90 dagar efter referensperioden och baseras på reviderade data för samtliga tre månader. Kvartalsberäkningarna revideras i juli varje år, samtidigt med årsräkenskaperna för de senaste tre åren. Då publiceras även nya kapitalstockar, beräkningar för offentlig sektor m.m. Vart femte år tas nya benchmarks fram för årsräkenskaperna, som bygger på nya, omfattande undersökningar, som genomförs av CB.

BEA sammanställer input-output-tabeller vart femte år, som utgör s.k. benchmark för den årliga statistiken. Årliga input-output-

beräkningar upphörde vid BEA i slutet av 1980-talet, men återupptogs 1999. BEA tar fram nya tillgångs- och användningstabeller utifrån existerande årsstatistik samt estimeringar. BEA förväntar sig en förbättring av konsistensprövningen i nationalräkenskaperna med hjälp av input-output-statistiken. De stämmer av BNP från produktions- och användningssidan i den I/O-tabell som görs vart femte år. För övriga år extrapoleras eller interpoleras BNP utifrån efterfråge- och inkomstsidan. Målet är dock att på sikt få beräkningarna att ”balansera”, vilket kommer att kräva mer detaljerad statistik. Ett problem med input-output-statistiken är att den bygger på föråldrade s.k. benchmarkundersökningar. Normalt görs en ny benchmark vart femte år. Sammanställningen av en benchmark för BNP för 1997 startade 1998 och input-output-tabellen kommer att bli klar 2002. Nya benchmarks för Expenditure and Income

Accounts kommer att tas fram under 2003. Ett nytt budgetförslag från BEA är att i första hand uppdatera informationen om ITsektorn oftare än vart femte år.

BEA tar fram input-output-tabeller för 500 branscher, men avgränsar publiceringen till 100 branscher. Tabeller på 66-branschnivå (tvåställig SIC) kommer att läggas ut från webbplatsen.

En s.k. branschgrupp (fem personer) vid BEA gör kapitalstocksberäkningarna. BEA följer OECD:s rekommendationer och använder PIM (Perpetual Inventory Method), liksom många andra länder gör, bl.a. Sverige. Estimeringarna för investeringar är balanserade mellan nationalräkenskapernas beräkningar, (som går efter typ av kapitaltillgång), och investeringsenkäten som går efter bransch. BEA menar att regelbundna undersökningar bland företag om deras kapitaltillgångar, avskrivningar och nyinvesteringar vore en hjälp i uppskattningarna av kapitalstockar. En nyhet är att BEA lägger ut Excelfiler på webbplatsen med tidsserier över investeringar, kapitalstockar m.m. fördelade på nästan 65 branscher samt ca 80 typer av kapitaltillgångar.

BEA publicerar regelbundet artiklar om revideringar i nationalräkenskaperna. En grundlig genomgång görs dessutom vart tredje år avseende de tre senaste åren. Den senaste stora rapporten om revideringar gavs ut i januari 2002. En genomgång och analys görs av vad revideringarna kan förklaras av i primärstatistiken. Genomgången är en hjälp i BEA:s arbete med att försöka komma till rätta med eventuell bias, dvs. en systematisk under- eller överskattning i de preliminära utfallen.

Övriga frågor

Det finns två grupper inom BLS, som har ansvar för produktion och publicering av produktivitetstal. Den ena gruppen, på ca 15 personer, producerar och publicerar arbetsproduktivitet för kvartalsvisa aggregat samt produktivitetstal för tillverkningsindustrin totalt. De tar också fram årsstatistik över multifaktorproduktivitet, inklusive tidsserier över (livslängder). Den andra gruppen, på ca 30 anställda, producerar och publicerar årliga beräkningar för arbetsproduktivitet för över 600 branscher samt multifaktorproduktivitet för över 140 branscher.

Kvartalsvisa produktivitetstal för näringslivet exklusive jordbruket har producerats sedan 1959. För flera branscher startar serierna från år 1948, men de flesta startar från 1972 eller 1987. Dessa serier publiceras ca fem arbetsdagar efter publiceringen av BNP. BLS startade 1983 med publicering av tidsserier för industrins multifaktorproduktivitet. Dessa årsserier startar också med år 1948, men för flertalet branscher startar serierna med år 1987.

Statistiksystemet i USA

Grundläggande data 2001: Befolkning: 285,0 miljoner. BNP: USD 10 143,2 miljarder. Chief Statistician: Katherine K. Wallman Historia: Den första folkräkningen i USA gjordes 1790. Beslut om en uppsnabbning av viktiga korttidsindikatorer togs av statsmakterna i slutet av 1960-talet. Karaktäristika: Statistiksystemet är geografiskt centraliserat på federal nivå. Produktionen av statistiken är samtidigt decentraliserad till ett stort antal federala myndigheter. Statistikproduktionen finansieras av federala program och regionalt nedbrutna ekonomiska indikatorer tas normalt inte fram. Ansvarsfördelning: Statistiksystemet är löst sammanhållet av Chief

Statistician och en liten grupp tjänstemän i Office of Management and Budget (OMB). OMB ansvarar bl.a. för statistiska standarder och klassificeringssystem samt andra generella regler, principer och riktlinjer för statsförvaltningen på statistikområdet. OMB beslutar om nya undersökningar och omprövar gamla vart tredje år. Chefsstatistikern leder också Interagency Council on Statistical Policy, som är ett samarbetsorgan för statistikproducenterna. Statistiken produceras av ett 70-tal federala myndigheter. Tre specialiserade myndigheter – Bureau of the Census (CB), Bureau of Economic Analysis (BEA) och Bureau of Labor Statistics (BLS) samt. Federal Reserve Board (FED) är de viktigaste producenterna av ekonomisk statistik.

Finansiering: De totala anslagen för statistikproduktionen uppgick till USD 3,8 miljarder för 2001. Anslagen avseende den ekonomiska statistiken vid CB, BLS och BEA motsvarar ca USD 1,1 miljarder. Prispolicy: Den ekonomiska statistiken finns tillgänglig utan kostnad via den gemensamma Internetportalen FedStats (www.fedstats.gov). Personal: Hela statistiksystemet sysselsätter uppskattningsvis omkring 38 000 anställda. CB har ca 8 000 anställda, BLS 2 800 anställda och BEA 450 anställda.

4.11. Kanada

Kanada har ett centraliserat statistiksystem. Statistikförsörjningen är ett federalt ansvarsområde. Statistics Canada är den centrala statistikmyndigheten och har ansvaret för statistikförsörjningen för både nationen och provinserna. Statistikverksamheten finansieras till största delen med anslag från statsbudgeten. En mindre del av budgeten, ca 18 procent, kommer från uppdrag m.m. Resurserna har ökat kraftigt, med ca 20 procent, under senare år, vilket har motiverats av behovet av utbyggd och förbättrad ekonomisk och social statistik på främst provinsnivå.

Verksamheten innehåller starka inslag av forskning och analys. En särskild analysavdelning kompletterar de analysenheter som också finns inom de olika statistikområdena. Denna verksamhet resulterar i en omfattande publicering av kvalificerade rapporter.

Statistics Canada är en stor organisation med ca 5 200 fast anställda. Därtill kommer ca 900 tillfälligt anställda och 2 400 intervjuare.

Med sammanlagt 8 500 anställda är statistiksystemet i Kanada störst bland de studerade länderna i relation till befolkningen. Vid huvudkontoret i Ottawa arbetar närmare 5 700 personer och vid 5 regionala kontor ca 400 personer.

Den ekonomiska statistiken

Den ekonomiska statistiken är uppdelad på två avdelningar: företagsstatistiken (Business and Trade) och nationalräkenskaperna (National Accounts and Analytical Studies). Företagsstatistiken omfattar primärstatistiken och även priser och kapitalstockar. Nationalräkenskaperna inkluderar betalningsbalansstatistik, miljöräkenskaper och analys/forskningsverksamhet.

Intresset för IKT-statistik har ökat kraftigt även i Kanada. Industridepartementet har varit pådrivande och knytningen dit är stark. Det finns även en stor extern krets av uppdragsgivare och samarbetspartners. Delar av verksamheten är externt finansierad. Våren 2001 publicerades Networked Canada, som var resultatet av ett projekt för att beskriva IKT-utvecklingen i form av infrastruktur, produktion och användning. Man gör ett stort antal undersökningar för att undersöka hur företagen påverkas av IT-användning, näthandel, internetanvändning etc.

Inom prisenheten på 110 personer arbetar ca 7 personer med tjänsteprisindex. Arbetet med tjänsteprisindex påbörjades 1992 och har först på senare tid tagit fart. I dag finns index för konsulter inom IT, teknik och redovisning, hotell, samt telekom. Tillsammans med nationalräkenskaperna skall man arbeta fram en plan för att få mer resurser. Inom 2–3 år hoppas man ha ett dussintal index och täcka 1/3 av företagstjänsterna. Alla index tas fram årligen och man har inga planer på att öka periodiciteten. Index för offentlig sektor har låg prioritet.

När det gäller uppsnabbning av den ekonomiska statistiken har en generell regel införts som innebär att den årliga statistiken skall vara klar inom 15 månader. Det är ingen press på att snabba upp nationalräkenskaperna. Detta kan delvis bero på att man tar fram BNP på månadsbasis 60 dagar efter referensmånaden.

Nationalräkenskaperna

Nationalräkenskaperna bildar tillsammans med en enhet för analytiska studier en egen avdelning med totalt 385 anställda varav 345 arbetar med produktionen av nationalräkenskaperna. Under NR finns sex enheter: inkomst- och utgifter, branschmått, betalningsbalans, offentliga institutioner, input-output samt miljöräkenskaper.

Statistics Canada lade tidigt om statistiken enligt SNA93. Den snabba omläggningen medförde en del mindre lyckade lösningar vilket gör att man nu skall rätta till detta. Man pekar på att SNA93 till skillnad från ESA95 inte är definitivt bindande varför man tilllåter sig vissa avvikelser där det är lämpligt. Man menar att förtroendet för statistiken är av grundläggande betydelse och vinnlägger sig därför om största möjliga transparens. Detta innebär bl.a. att man utförligt dokumenterar och redovisar förändringar i statistiken vilket t.ex. gjordes vid övergången till SNA93.

Alla undersökningar kvalitetsdeklareras. Användarna kräver också nya tidsserier när statistiken förändras. Statistics Canada anser att detta är viktigt och att det skall göras centralt. Efter övergången till SNA93 har nya tidsserier från 1961 presenterats tillsammans med utförlig dokumentation. Frågan är på nytt aktuell i samband med övergången till nya standarder för näringsgren och produkter.

Sedan slutet av 1960-talet beräknar Statistics Canada BNP även på månadsbasis med publicering efter ca 60 dagar. Beräkningarna

görs från produktionssidan. Månadsberäkningen bygger till stora delar på estimeringar av det historiska sambandet mellan månadsindikatorer från undersökningar och skattedata samt årsestimat av förädlingsvärdet på branschnivå från input-output-tabellerna. Deflateringen i årsberäkningarna används som benchmark. I avsaknad av värde- och volymuppgifter används volymindikatorer. Statistics

Canada hävdar att beräkningarna stämmer ganska väl med efterföljande kvartalsberäkningar. Beräkningarna sker också på ett konsistent sätt med kvartalsstatistiken vad gäller beräkningarna från produktionssidan.

Arbetet med kvartalsräkenskaperna är organiserat utifrån användningssidan med sektioner för investeringar, privat konsumtion etc. Kvartalsräkenskaperna utgår från input-output-tabellerna och är fullt integrerade med betalningsbalans och finansräkenskaper. Kvartalsräkenskapernas ca 400 produktgrupper säsongrensas med X11metoden.

Den enhet som tar fram den årliga input-output-statistiken omfattar ca 70 personer. De definitiva input-output-tabellerna kommer i oktober t+4. Med dessa som benchmark tas preliminära interna tabeller fram 10 månader efter årets slut. Input-outputtabellerna innehåller drygt 700 varu- och tjänstegrupper och ca 300 branscher, varav ca 80 tjänstebranscher. Detaljerade årstabeller finns årligen från 1961. Regionala (provinser/territorier) input-outputtabeller finns från 1996 då snabbare och mer detaljerad statistik infördes i samband med att ett skatteutjämningssystem infördes.

Statistics Canada har byggt upp en omfattande databas för kapitalstocksberäkningar med över 2 miljoner serier. Enheten för kapitalstocksberäkningar ligger åtskild från nationalräkenskaperna, men ett nära samarbete finns för att uppnå konsistens vad gäller investeringar, avskrivningar, prisindex etc. Estimering av kapitalstockar och bestämning av avskrivningstider görs till stor del utifrån en omfattande enkätundersökning inom privat näringsliv, som gått ut till ca 30 000 arbetsställen. Statistiken tas fram för drygt 200 branscher samt 150 olika kapitalobjekt varav 100 avser byggsektorn. Statistiken finns på provinsnivå. Man använder den s.k.

PIM-metoden. Viktiga förutsättningar för bättre beräkningar, som nämns av Statistics Canada, är mer information om prisindex för kapital samt en kontinuerlig uppdatering av avskrivningstiderna.

Statistics Canada redovisar tillförlitligheten i statistiken på tre sätt: de viktigare serierna redovisas med en subjektiv kvalitetsbedömning på en skala 1 till 3, revideringarnas storlek publiceras och

information om den statistiska variansen för viktigare serier lämnas.

Vid publicering skrivs ett pressmeddelande med fokus på det intressanta. Journalister får tillgång till pressmeddelandet en timme före offentliggörandet och kan samtidigt ställa frågor till experterna. Två dagar efter publicering inbjuds användare till ett briefingmöte för mer ingående redogörelse av statistikutfallet. Det finns en särskild rådgivande kommitté för nationalräkenskaperna, The National Accounts Advisory Committee, med representanter för viktiga användare.

Övriga frågor

Statistics Canada ansvarar till skillnad från förhållandena i de flesta länder för betalningsbalans- och finansmarknadsstatistiken. Utrikeshandeln med varor baseras på administrativa data från tullmyndigheten. Sedan 1990 finns ett särskilt datautbyte med USA som innebär att de båda länderna endast samlar in importdata och använder motpartens data för beräkning av den egna exporten.

Vid enheten för forskning och analys som ligger i anslutning till nationalräkenskaperna bedrivs olika arbeten om den ekonomiska statistiken, t.ex. avseende bidraget från IT-användningen till produktivitetsutvecklingen, metodutveckling för beräkningar av ekonomins effektivitet och beräkningar av kapitalstockar. Forskningsrapporter presenteras och en årsrapport med fokus på produktivitetsmätningar tas fram. Statistics Canada har genomfört produktivitetsberäkningar årligen sedan 1961. Beräkningar av arbets- och multifaktorproduktivitet finns aggregerad efter ett år och på detaljerad branschnivå efter 3 år. En kvartalsberäkning av arbetsproduktiviteten i företagssektorn publiceras. Det finns ett ökat tryck i samhället för att få fram mått på produktivitetsutvecklingen inom offentlig sektor, inte bara inom sjukvård och undervisning utan även inom statlig förvaltning.

Medan inkomstbegreppen är fullt konsistenta inom nationalräkenskaperna, råder dålig överensstämmelse med hushållsundersökningar och skattedata. Användarna har inte uttryckt starka krav på ökad konsistens. Statistics Canada har utvecklat en mikrosimuleringsmodell för beräkningar av effekterna på hushållens inkomster av olika ekonomisk-politiska beslut. Det kostar CAD 5 000 att

abonnera på denna. Det finns även longitudinella modeller för beräkning av inkomster långt fram i tiden.

Sedan 1985 sker datainsamlingen centraliserat med undantag för transporter, företagsinvesteringar samt några undersökningar avseende priser och betalningsbalans. Enheten på 400 personer sköter utskick och påminnelser, registrerar data och gör formella kontroller. Fördelen med denna typ av organisation är möjligheterna till effektivisering genom storskalighet och utjämning av arbetstoppar. Problem man pekar på är hög personalrörlighet (genomgångsjobb) och för hög ambitionsnivå, 60–100 procent av uppgiftslämnarna kontaktas vid granskningen.

Man går ifrån den gemensamma insamlingen för företag i november och försöker i stället att anpassa utskicken av enkäter till företagens räkenskapsår. Man har också övergått till att splittra upp utskicken till olika mottagare i företagen. Man har försökt att införa elektronisk insamling men resultatet är hittills nedslående. Man tror att det dröjer lång tid innan uppgiftslämnarna är beredda att tilllämpa ny teknik i stor skala.

Statistics Canada har en särskild grupp på i dag sju personer, som ansvarar för kontakterna med storföretagen. Målsättningen är att de 300 största företagen (som svarar för 10 % av BNP) skall ha en särskild kontaktperson. Kontaktpersonerna skall ha regelbunden kontakt med sina företag och besöka dem några gånger per år. I dag har man kontakt med ca 80 företag.

Spridning av statistiken sker via papper, webbplatsen och databaserna (CANSIM). Dagligen kommer pappers- och webbpublikationen Daily som innehåller information om allt som publiceras. Webbsidan är en av de mest besökta i Kanada och besöks av 15 000 personer per dag. CANSIM innehåller 800 000 tidsserier. Uppdatering sker samtidigt som publiceringen görs. Täckningen av den ekonomiska statistiken är bra. Det kostar CAD 3 att ta ut en serie. Detta ger en total intäkt på CAD 1 miljon.

Statistiksystemet i Kanada

Grundläggande data 2001: Befolkning: 31,1 miljoner, BNP: USD 694,5 miljarder. Chef för Statistics Canada: Chief Statistician Ivan Fellegi. Karaktäristiska: I Kanada är statistikförsörjningen, såväl på nationell nivå som provinsnivå, en federal angelägenhet och är starkt centraliserad. Det finns starka inslag av forskning och analys i verksamheten. Ansvarsfördelning: Statistics Canada lyder under regeringen och är den centrala myndigheten för statistikförsörjningen. Verksamheten regleras i Statistics Act. Statistics Canada skall också stå för samordning och ledning av landets statistiska system. Ledning: Statistics Canada leds av en Chief Statistician som utses av regeringen. Han har en rådgivande kommitté, the National Statistics

Council, som utses av regeringen. Under sig har han sju Assistant Chief Statisticians med verksamhetsansvar.

Organisation: Statistics Canada är indelad i sju huvudområden som vardera leds av en Assistant Chief Statistician. Under dessa finns 18 avdelningar/program. Dessa är i sin tur indelade i enheter, totalt 69 stycken. Finansiering: Statistics Canada har en finansiering för 2001 på ca

CAD 481 miljoner. 18 procent finansieras via uppdrag.

Prispolicy: Uttag ur databaserna kostar CAD 3 per serie. Viss statistik är gratis via hemsidan. Personal: Statistics Canada har totalt ca 8 500 anställda. 5 200 är fast anställda, 900 tillfälligt anställda och 2400 är intervjuare. Omkring 5 700 personer arbetar i Ottawa och 400 vid fem provinskontor som arbetar med datainsamling, spridning, information och marknadsföring.

4.12. Australien

Australien har ett centraliserat statistiksystem. Australian Bureau of

Statistics (ABS) ansvarar för ca 90 procent av den officiella statistiken. Anslagen har länge varit i stort sett oförändrade och ABS har stor frihet att bestämma vad som skall göras inom ramen för anslaget. ABS är en självständig myndighet. Parlamentet skall informeras om nya undersökningar, men ABS bestämmer självständigt om ny datainsamling etc. Till hjälp finns ett nationellt statistikråd.

Rådet har en extern ordförande och fungerar som rådgivande både till generaldirektören och till finansministern. Ca 10 procent av de totala intäkterna kommer från uppdrag, huvudsakligen avseende spridning av officiell statistik.

ABS har ca 3 100 anställda, hälften finns i Canberra och hälften vid de åtta delstatskontoren.

Den ekonomiska statistiken

ABS består av två ämnesmässiga avdelningar: ekonomisk statistik och individstatistik. Ett antal enheter sköter utvärdering, IT, säkerhet, personal. Ca 1 050 personer (inklusive 60 personer inom arbetsmarknad) arbetar med ekonomisk statistik, varav 450 på huvudkontoret i Canberra. Antalet anställda kommer troligen att minska med 10–15 procent de närmaste åren. Den ekonomiska statistiken vid ABS är indelad i fyra huvudområden: ekonomiska räkenskaper, näringsstatistik, datainsamling samt integration och ny ekonomi. De ekonomiska räkenskaperna består av nationalräkenskaper, internationella och finansiella räkenskaper, prisstatistik och korttidsindikatorer.

ABS producerar statistik inom IT, biotech, innovation, R&D samt human resources. Man har en egen definition av IT-sektorn, där man även inkluderar företag som säljer IT-tjänster. Satelliträkenskaper för IT är under utveckling.

Tjänsteprisindex har tagits fram sedan 1994 och i dag finns ca 40 index, vilket innebär att man täcker hälften av de privata tjänsterna. Under några års tid arbetade tio personer heltid, då det krävs omfattande personliga kontakter med företagen. Innan index börjar publiceras produceras det i två år.

ABS har få månadsundersökningar. De flesta korttidsindikatorer tas fram på kvartalsbasis. Månadsstatistik finns avseende utrikes-

handelsstatistik (tulldata), detaljhandel, arbetskraftsundersökningen, byggnadstillstånd och bilförsäljning. Användarna prioriterar tillförlitlighet snarare än periodicitet.

Policyn är att månadsstatistik skall komma ut inom en månad, kvartalsstatistik inom ett kvartal och årsstatistik inom tolv månader, räknat från referensperiodens slut. Det fungerar med ett par undantag.

Nationalräkenskaperna

Nationalräkenskaperna (NR) producerar års- och kvartalsberäkningar, input-output-tabeller, kapitalstockar och produktivitet. Kvartals-BNP är en avvägning mellan de tre beräkningarna från efterfråge-, inkomst- respektive produktionssidan. Differenserna publiceras. De tre beräkningarna balanseras årligen med hjälp av tillgångs- och användningstabeller. För att göra volymskattningar använder ABS kedjeindex (Laspeyres) i NR och byter referensår varje år till det senaste räkenskapsåret, så att komponenterna för det senaste kvartalet summerar till totalen.

Två sektioner med vardera 15 personer arbetar med kvartalsräkenskaperna. Man har regelbundna möten med producenterna av primärstatistiken när denna levereras.

Den huvudsakliga källan för årsberäkningarna från produktions- respektive inkomstsidan är den årliga aktivitetsundersökningen, som täcker 14 000 företag och kompletteras med skatteuppgifter för 80 000 företag. Årsräkenskaper samt tillgångs- och användningstabeller tas fram i tre versioner. Statistiken publiceras i november varje år (4 månader efter räkenskapsåret). I december publiceras första kvartalet i räkenskapsåret och då är de konsistenta med de nya årsräkenskaperna. Kvartals-NR publiceras nio veckor efter referenskvartalet. Det finns tidsserier från 1959 och för delstaterna från 1970-talet. Konsistenta årsvisa tillgångs- och användningstabeller finns från 1994/1995.

Dagen före publicering av kvartals-NR får finansministern tillgång till materialet och normalt håller han en egen presskonferens. Efter publicering görs flera föredragningar för användare i olika delar av landet. Förutom en beskrivning av det aktuella läget i ekonomin ges förklaringar till de faktorer som har påverkat konjunkturbilden.

ABS tar fram kapitalstocksberäkningar enligt OECD:s manual. Man använder PIM och har valt en hyperbolisk funktion för livslängder. Det finns tidsserier från slutet av 1960-talet. Kapitalstockar publiceras på branschnivå samt för institutionella sektorer.

Input-output-sektionen (I/O) består av 15 personer och tar fram årliga tillgångs- och användningstabeller samt I/O-tabeller vartannat år, vilka erhålls mot beställning. Eftersläpningen är normalt 3,5 år, men är för närvarande större. Den senaste I/O-tabellen avser 1996/97. Tabellerna omfattar 106 branscher och 1 000 produktgrupper.

I/O baseras i huvudsak på en årlig industrienkät samt en census, som görs vart femte år. Insatsstrukturen i olika branscher hämtas bl.a. från s.k. case studies. Enheten för stora företag samlar också in data. Intermittenta undersökningar, som normalt görs rullande vart femte år, används också. För byggsektorn får man information från företag som arbetar med att beräkna materialåtgång och materialkostnad. Det finns ingen direkt information om importandelar. Uppgifter om handelsmarginaler hämtas från den årliga undersökningen om ekonomisk aktivitet, men bara för huvudaggregat. En direkt undersökning om handelsmarginaler görs vart sjätte år.

NR ger ut en omfattande dokumentation om definitioner, källor och metoder. Den senaste avser 2000 och skall uppdateras 2003. För både kvartals- och årsräkenskaperna finns över 100 tabeller tillgängliga på webbplatsen. En årlig publikation innehåller BNP för delstaterna i löpande priser och volymer. Revideringar jämfört med föregående publicering beskrivs. Det skrivs forskningsrapporter och aktuella frågor och förändringar kommenteras och förklaras i artikelform.

Övriga frågor

PPI innehåller kvartalsvisa index avseende producent-, export- och importpriser samt index för olika förädlingsled. De 3 500 företagen lämnar 65 000 prisnoteringar för 16 000 produkter. Drygt tio fältarbetare besöker företagen, diskuterar produkturvalet och samlar in transaktionsuppgifter. Alla företag besöks vartannat år. Prisinsamlingen avser en dag mitt i månaden. För hårdvara använder man ett index från Bureau of Economic Analysis i USA. För mjukvaror använder man s.k. matched model. Ca 50 personer arbetar med PPI.

Arbetsmarknadsstatistiken omfattar arbetskraftsundersökning (månad), löner och vakanser (kvartal), arbetskraftsstruktur (vartannat år), strejk och lockout (månad) samt arbetskraftskostnader (vart sjätte år). Företagsundersökningar av löner ingår numera i en samordnad kvartalsundersökning av den ekonomiska aktiviteten.

Finansräkenskaperna produceras kvartalsvis med tre månaders eftersläpning. Inför publicering för man diskussioner med NR och andra enheter för att få konsistens med NR, betalningsbalansen och offentliga finanser. Differenser mellan NR och finansräkenskaper publiceras.

NR publicerar kvartalsvis arbetsproduktivitet för hela ekonomin samt det privata näringslivet totalt och index för trendutvecklingen. Produktionen i fasta priser beräknas enligt input-metoden, dvs. kostnaderna för produktionen deflateras med priserna för insatsfaktorerna. För hälso- och sjukvård samt utbildning använder man olika metoder. För att beräkna förädlingsvärde används, bl.a. dubbel deflatering, extrapolering av benchmark med hjälp av outputindikatorer eller deflaterade inputkostnader. Årlig dubbel deflatering är den vanligaste metoden. Diagnosis Related Groups används för hälso- och sjukvård, medan undervisningstimmar och kostnader per elev används för undervisning. Experimentella, kvalitetsjusterade beräkningar av multifaktorproduktivitet har publicerats.

ABS har 11 personer som arbetar med att bygga modeller för säsongrensning av 1 600 serier. Man använder X-11. I tidsserier publiceras huvudsakligen trendskattningar i form av glidande medelvärden av de säsongrensade serierna.

Datainsamlingen är centraliserad till en enhet vardera för individ- respektive den ekonomiska statistiken. Både person- och företagsundersökningar omfattas av uppgiftslämnarskyldighet. På enheten för insamling av ekonomisk statistik skall, när den är helt utbyggd, 250 personer arbeta med datainsamling, påminnelser och viss granskning. Makrogranskning görs på olika ämnesenheter, vilka också svarar för tabeller, analys och reguljär output samt har kontakt med både uppgiftslämnare och användare. Den översta delen i statistikproduktionskedjan svarar för konceptuell utveckling, internationella riktlinjer och rekommendationer, kontakter med användare på hög nivå och ämnesövergripande publicering.

Sedan 15 år finns en enhet för datainsamling från de stora företagen. Ca 30 s.k. profilerare besöker och har kontakt med de 5 500 största företagen. De 250 största företagen besöks årligen, medan de nästföljande 450 företagen besöks vartannat år. Profilerarna

skriver också rapporter om företagens struktur som sprids till berörda som arbetar med datainsamling. ABS har generellt höga svarsfrekvenser i sina företagsundersökningar. Kvartalsundersökningen om ekonomisk aktivitet har minst 80 procent oviktad svarsfrekvens och över 90 procent viktad.

På webben finns gratis sammanfattning av all publicerad statistik, årsboken, de viktigaste indikatorerna på nationell nivå, dokumentation samt befolkningsdata på kommunnivå. Antalet träffar låg 2001 på 27 miljoner. I övrigt är data på webbplatsen avgiftsbelagt.

Statistiksystemet i Australien

Grundläggande data 2001: Befolkning: 19,6 miljoner, BNP: USD 366,2 miljarder. Chef för Australian Bureau of Statistics (ABS): Chief Statistician

Dennis Trewin.

Historia: ABS låg före 1975 under Finansdepartementet men är nu en självständig myndighet. Karaktäristika: I Australien är statistiken centraliserad. Månadsstatistik är ovanligt. Det finns starka inslag av forskning och analys i verksamheten. Ansvarsfördelning: ABS lyder under regeringen och är den centrala myndigheten för statistikförsörjningen. Verksamheten regleras i en statistiklag som bl.a. innebär uppgiftslämnarskyldighet för individer och företag. Ledning: ABS leds av Australian Statistician som utses av regeringen. Under denne finns två deputy Australian Statistician: en för individstatistik och en för ekonomisk statistik. Det finns en rådgivande kommitté, the Australian Statistics Advisory Council. Organisation: ABS är indelat i sex huvudområden som vardera leds av en Assistant Chief Statistician. Under dessa finns 22 enheter. Dessutom finns åtta regionala kontor som arbetar med statistikproduktion. Finansiering: ABS har en budget på ca AUD 233 miljoner. 10 procent finansieras via uppdrag. Resurserna har varit tämligen konstanta under lång tid. Prispolicy: På webbplatsen finns en del övergripande statistik gratis, annars betalar användarna för att beställa eller ladda ner publikationer. Personal: Totalt finns ca 3 100 anställda inklusive 200 fältintervjuare.

4.13. Nya Zeeland

Merparten av den officiella statistiken, inklusive den ekonomiska statistiken, i Nya Zeeland produceras av den centrala statistikmyndigheten Statistics New Zealand (SNZ). På vissa områden, t.ex. hälsovård, utbildning och rättsväsende, ligger dock ansvaret på andra myndigheter och departement. Verksamheten finansieras till 85 procent via anslag över statsbudgeten.

SNZ har små resurser för analys och forskning. I ett nystartat program inom avdelningen för ekonomisk statistik arbetar fyra personer med att utveckla underlag för analyser av den nya ekonomin, produktivitetsberäkningar och liknande ämnen.

Statistikbyrån har ca 965 anställda varav ca 210 intervjuare på deltid. I Wellington finns 370 anställda, i Christchurch 280 och i Auckland 110.

Den ekonomiska statistiken

Den ekonomiska statistiken är samlad i en avdelning med ca 185 anställda. Avdelningen är organiserad i sex olika program: nationalräkenskaper, betalningsbalans inklusive utrikeshandel, priser samt tre program för företagsstatistik m.m. Det praktiska arbetet med datainsamling är centraliserat till en gemensam datainsamlingsorganisation för hela statistikbyrån.

Nya undersökningar avseende IT håller på att utvecklas. SNZ har samlat in statistik från IT-industrin sedan 1992 i en särskild undersökning. Den täcker försäljning av IT-produkter till handeln och slutanvändare samt export. Man har också gjort en engångsundersökning om användningen av IT i företagen.

Det finns prisindex för hela tjänstesektorn, även för vissa import- och exporttjänster. Det har inte skett något utvecklingsarbete sedan 1997/98 och många index är i behov av översyn. För datorer används amerikanska index.

Kortperiodisk statistik tas i allmänhet fram på kvartal. Månadsstatistik förekommer endast på några få områden (bygglov, detaljhandel och utrikeshandel). Statistiken över den ekonomiska utvecklingen kommer ut förhållandevis sent i Nya Zeeland. Nationalräkenskaperna (kvartal) publiceras först efter 12–13 veckor, betalningsbalansen (kvartal) också efter 12–13 veckor, utrikeshandeln (månad) efter 8–9 veckor, industriproduktionen (kvartal) efter 10–

11 veckor, partihandeln (kvartal) efter 8 veckor och detaljhandeln (månad) efter 5–6 veckor.

Förbättring av andra kvalitetskomponenter än aktualitet har prioriterats. En uppsnabbning av nationalräkenskaperna faller på avsaknaden av snabb månadsstatistik. Man vill inte tillämpa modeller eftersom det betraktas som en uppgift för analytiker. Förbättringar kan i första hand ske i den interna processen. SNZ menar att användare inte har efterfrågat snabbare statistik. I stället vill de att SNZ förbättrar tillförlitligheten och utvecklar ny statistik.

Ett forum, Advisory Committee on Economic Statistics, med de viktigaste användarna involverade upprättades i början av 1990-talet. Kommittén diskuterar och ger råd om utvecklingen av den ekonomiska statistiken. Mötesprotokoll och utlåtanden är offentliga.

Nationalräkenskaperna

Programmet för nationalräkenskaper är organiserat i fyra enheter: kvartalsräkenskaper, årsräkenskaper, statlig sektor samt utveckling och stöd. Totalt arbetar 42 personer på programmet.

Kvartalsräkenskaperna beräknas och publiceras från produktionssidan i fasta priser och från utgiftssidan i löpande och fasta priser. Det saknas såväl kvartalsvisa sektorräkenskaper som beräkningar av BNP från inkomstsidan (finns endast som årsstatistik) eftersom det saknas en kvartalsundersökning om vinstutvecklingen i företagssektorn. Kvartalsräkenskaperna stäms av mot de årliga input-outputtabellerna men detta sker först efter 2–3 år. Det finns inte tillgångs- och användningstabeller på kvartal.

Man sätter fokus på produktionsberäkningarna och menar att beräkningarna från utgiftssidan är mer volatila. Lagerstatistiken är en stor felkälla. Beräkningarna publiceras utan att balanseras och utan att skillnaden i BNP-utvecklingen redovisas, vilken kan uppgå till 3–6 tiondelar av en procentenhet.

Årsstatistiken omfattar också inkomstsidan. Årstatistiken avser inte kalenderår utan perioden april–mars. Preliminära beräkningar från inkomst- och utgiftssidan publiceras efter åtta månader, i november. Definitiva årsräkenskaper publiceras efter tre år och innehåller en nedbrytning på 52 branscher. Produktionstiden avses förkortas till två år.

En benchmarkundersökning för att få fram underlag till inputoutput-statistiken enligt SNA 93 genomfördes 1995/96. Tillgångs-

och användningstabeller i löpande priser togs fram för 220 varugrupper och 126 branscher. SNZ har inte löpande data på produktnivå om insatsförbrukningen. Man behöver resurser för att göra rullande undersökningar. Direktinformation om handelsmarginaler på produktnivå saknas vilket gör beräkningarna osäkra.

Kapitalstockar tas fram enligt PIM-metoden. Beräkningar av avskrivningstider baseras dels på en stor undersökning som genomfördes 1992/93, dels på skatteregler. Uppgifterna stäms av mot andra länders beräkningar.

I arbetet med kvartalsräkenskaperna ingår ett nära samarbete med primärstatistiken. Kort tid före publicering hålls också ett prerelease meeting då man går igenom resultaten. Efter publicering hålls också gemensamma möten för att diskutera den senaste publiceringsomgången och frågor inför nästa publicering. Nationalräkenskaperna revideras kontinuerligt när ny information finns. Det finns konsistenta tidsserier enligt SNA93 fr.o.m. räkenskapsåret 1986/ 87.

Säsongrensningen utförs på en särskild enhet inom metodavdelningen. Ca tre personår läggs ner på säsongrensningen, som sker i nära samarbete med statistikproduktionen. Totalt rensas ca 3 500 serier med hjälp av X-12 ARIMA som man anser ger bättre resultat för den volatila ekonomin i Nya Zeeland än alternativet TRA-MO/SEATS. Den volatila ekonomin gör också att man föredrar den direkta metoden, dvs. säsongrensning av aggregaten. Man publicerar inga trendskattade NR-serier. Inte heller räknar man upp kvartalsvärden till årstakt eftersom resultaten blir alltför volatila.

Inom NR-programmet finns en särskild utvecklingsenhet på 10 personer som driver olika utvecklingsprojekt, t.ex. satelliträkenskaper, kapitalstocksberäkningar och tidsserier. På den senare punkten pågår ett arbete att skriva tillbaka tidsserierna till 1971.

SNZ publicerar inte produktivitetsberäkningar. Det har tidigare ansetts att sådana beräkningar, som grundas på antaganden, inte ryms inom statistikbyråns mandat. Det innebär dock att det inte finns någon gemensam syn på produktivitetsutvecklingen under den ekonomiskt omvälvande perioden från 1985. Synen har ändrats och statistikbyrån arbetar med att få fram underlag för sådana beräkningar.

Övriga frågor

Det praktiska arbetet med datainsamling är centraliserat till en särskild avdelning. Den har ansvar för utskick av enkäter, mottagande av svar, påminnelser och registrering. Vissa tjänster köps från utomstående (utskick och skanning). Avdelningen ansvarar också för företagsregistret och fältundersökningar. En liten grupp på tre personer har särskilt ansvar för de största uppgiftslämnarna, f.n. ett 20-tal företag, med vilka man löpande diskuterar utformningen av och innehållet i rapporteringen, förändringar inom företaget etc.

Alla undersökningar, både avseende företag och avseende enskilda, är förenade med uppgiftslämnarplikt. Svarsfrekvensen uppgår till 80–85 procent. Man arbetar aktivt med att försöka höja svarsandelen. Uppgiftslämnarbördan är föremål för stort intresse från politiskt håll. I en rapport till regeringen har kostnaderna beräknats till ca NZD 75 miljoner (ca SEK 350 miljoner). Ökad användning av registerdata, främst skattedata, bedöms som en väg att minska kostnaderna.

Statistikspridningen sker huvudsakligen via webbplatsen, där den största delen av publicerade data är tillgängliga. Det finns också en avgiftsbelagd tidsseriedatabas, som dock har få abonnenter och ger intäkter på ca NZD 300 000. Informationstjänsten sysselsätter ca 30 personer. Forskare kan mot betalning få tillgång till mikrodata för sin forskning.

Statistiksystemet i Nya Zeeland

Grundläggande data 2001: Befolkning: 3,9 miljoner, BNP: USD 50,2 miljarder. Chef: Government Statistician Brian Pink. Historia: En första förordning om en befolkningsräkning utförd av lokala myndigheter utfärdades 1851. En särskild statistikmyndighet bildades 1936 och fick sitt nuvarande namn 1993. Karaktäristika: Statistics New Zealand (SNZ) producerar merparten av den officiella statistiken, däribland nästan all ekonomisk statistik. Det finns ett stort antal andra myndigheter och departement som producerar officiell statistik, bl.a. inom hälsovård, utbildning och rättsväsende. SNZ skall genomföra en census vart femte år. Ansvarsfördelning: SNZ är en självständig myndighet som rapporterar till ministern för statistik. Statistiklagen från 1975 reglerar verksamheten samt bestämmer rollen och ansvarsområdet för Government Statistician (GS). GS leder självständigt SNZ och ansvarar för samordningen av all officiell statistik. Statistiklagen stadgar uppgiftslämnarplikt för alla undersökningar. Ledning: Verksamheten leds av GS som utnämns självständigt av

State Service Commissioner.

Organisation: Organisationen är uppdelad på tre statistikområden: ekonomisk statistik, miljö, regional statistik och metod samt social- och befolkningsstatistik. Varje avdelning leds av en Deputy Government Statistician. Dessutom finns en central avdelning för datainsamling som också organiserar intervjupersonalen, företagsregistret och en mindre grupp som arbetar med de stora företagen. Därutöver finns ett antal stödfunktioner. Finansiering: Budgeten är NZD 52 miljoner. Intäkterna för uppdragsverksamheten uppgår till ca NZD 9 miljoner. Prispolicy: Huvuddelen av statistiken är gratis tillgänglig på webbplatsen. Det finns också en avgiftsbelagd tidsseriedatabas. Personal: Statistics New Zealand har ca 965 anställda varav ca 200 intervjuare.

5. Internationella bedömningar

I detta kapitel redovisas hur den svenska ekonomiska statistiken står sig vid internationella jämförelser. Kapitlet inleds i avsnitt 5.1 med en samlad bild av de internationella bedömningarna. I avsnitt 5.2 redovisas en rapport från utredningens internationella experter. Därefter följer tre avsnitt 5.3–5.5 som baserar sig på underlag från EU och Internationella valutafonden (IMF).

5.1. Samlad bild av de internationella bedömningarna

Utredningen har haft tillgång till ett antal underlag, som jämför Sverige med andra länder när det gäller ekonomisk statistik. Det första är den utvärdering av den svenska ekonomiska statistiken, som utredningens internationella experter svarar för. Enligt direktiven skall utredningen låta utländsk expertis göra en bedömning av främst hur de svenska nationalräkenskaperna står sig vid en internationell jämförelse. Utredningen har för detta ändamål knutit till sig tre utländska experter, nämligen Svein Longva, chef för Statistisk sentralbyrå i Norge, Tim Holt, tidigare chef för Office for National

Statistics (ONS) i Storbritannien, och Steven Landefeld, chef för Bureau of Economic Analysis (BEA), som ansvarar för nationalräkenskaperna i USA.

Det är inte lämpligt att här göra en sammanfattning av de internationella experternas utvärdering av den svenska ekonomiska statistiken. Det skulle inte ge full rättvisa åt utvärderingen. Utredningen har därför valt att översätta utvärderingen i sin helhet och redovisa den som avsnitt 5.2 i detta slutbetänkande. Den engelska versionen kommer att finnas i den engelska versionen av slutbetänkandet.

Utredningen konstaterar här bara att de internationella experternas övergripande slutsats är att svensk ekonomisk statistik är kostnadseffektiv och av god kvalitet, att det svenska systemet står sig

väl jämfört med systemen i många andra EU-länder av vilka några är betydligt större, men att det finns ett antal områden som skulle kunna förbättras. De internationella experterna nämner följande områden som prioriterade för utveckling och förbättring: Aktualitet, priser och produktion inom tjänstesektorn, offentlig konsumtion, input-output-tabeller, finansräkenskaper och betalningsbalans, produktivitet inom offentlig sektor, informations- och kommunikationsteknik, industrins kapitalstockar, analytisk kapacitet samt sammanställning av nationalräkenskaper.

Det andra underlaget har tagits fram inom EU. Det har gjorts i samband med utarbetande och uppföljning av en handlingsplan för EMU-statistik och en benchmarkingstudie och handlingsplan avseende den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Detta underlag beskrivs närmare i avsnitt 5.3 och 5.4.

Den senaste uppföljningen av handlingsplanen för EMU-statistik hösten 2002 visade att Sverige inte låg särskilt väl till när det gällde att uppfylla de krav på täckning och snabbhet som anges i planen. För att uppfylla kraven skulle ett antal förbättringar behöva genomföras. De ordinarie nationalräkenskaperna för andra kvartalet behöver tidigareläggas, statistiken över de offentliga finanserna kvalitetssäkras, statistiken över utrikeshandeln snabbas upp på ett par områden och rutinerna för leveranserna kvalitetssäkras.

Benchmarkingstudien avseende den kortperiodiska ekonomiska statistiken visade däremot att Sverige låg relativt väl till i jämförelse med andra EU-länder när det gäller statistikens snabbhet. På fem områden av de studerade tolv områdena var Sverige bland de tre snabbaste länderna. Det gäller skatter, arbetskostnadsindex, arbetslöshet, sysselsättning och omsättning i tjänstenäringar. På ytterligare fem områden låg Sverige på plats 4–7. Det gäller BNP, industrisysselsättning, producentprisindex, omsättning i detaljhandeln och utrikeshandel. Särskilt kan nämnas att Sverige låg på sjunde plats vad avser nationalräkenskaperna. På två områden låg Sverige särskilt dåligt till. Det gäller industriproduktion, där vi låg nästan sist, och byggproduktion, där Sverige saknar kortperiodisk statistik.

Att resultaten av de båda EU-studierna skiljer sig åt för svensk del beror på att det är olika variabler som jämförs och för olika tidsperioder. Sammantagna kan man tolka resultaten som att Sverige ligger någonstans i mitten av EU-länderna när det gäller den ekonomiska statistikens snabbhet.

Samtidigt kan man konstatera att EU-länderna är betydligt långsammare än USA när det gäller att redovisa kortperiodisk ekono-

misk statistik. På nio av de tolv områdena är USA snabbare än det snabbaste EU-landet. Bara när det gäller producentprisindex, omsättning i tjänstenäringar och utrikeshandel ligger något EUland före USA. Sverige är på alla områden långsammare än USA utom när det gäller utrikeshandel.

I den handlingsplan för bättre täckning och ökad snabbhet i EUstatistiken, vilken har utarbetats inom EU efter benchmarkingstudien, identifieras 19 s.k. Principal European Economic Indicators (PEEI). För dessa statistikområden har mål satts upp rörande uppsnabbning och EU-länderna har genom en s.k. Gentlemen’s agreement utfäst sig att uppfylla målen. För Sveriges del gäller det att snabba upp statistiken på åtta områden. Till de områden som behöver snabbas upp hör industriproduktionsindex, byggproduktion, detaljhandelns omsättning, vakanser och utrikeshandel.

När det gäller nationalräkenskaperna skall år 2004 ett första utfall finnas 45 dagar efter kvartalets slut och en ytterligare nedbrytning efter 60 dagar, att jämföra med för närvarande ca 70 dagar för de flesta kvartalen. Det innebär att Sverige måste utveckla snabbversioner av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna även för andra kvartal än det andra kvartalet. På sikt är målet att få fram de första nationalräkenskaperna på EU-nivå inom 30 dagar. Vidare skall kvartalsvisa sektorräkenskaper år 2004 finnas inom 90 dagar. Sådana görs inte i dag.

Det tredje underlaget är den rapport, som Internationella valutafonden (IMF) utarbetade under år 2001. I rapporten konstateras att den svenska ekonomiska statistiken väl uppfyller kraven enligt IMF:s särskilda statistikstandard, SDDS, och att den i huvudsak håller hög standard. Man bör dock hålla i minnet att IMF har över 180 medlemsländer och att utvecklade länder som Sverige naturligen mot denna bakgrund kommer bra till i en utvärdering av det slag som IMF har gjort.

I IMF:s rapport rekommenderas förbättringar på några områden. IMF konstaterar bland annat att statistiken över den offentliga sektorns finanser är uppsplittrad på flera myndigheter och att ingen myndighet har ansvar för att redovisa en helhetsbild av de offentliga finanserna. IMF menar att en enda myndighet, SCB, borde ges ansvar för att sammanställa statistik över de offentliga finanserna enligt IMF:s Manual on Government Finance Statistics (GFS) och denna statistik borde ingå i den officiella statistiken. Andra förslag är att studier och analyser av revideringar bör göras och publiceras löpande särskilt när det gäller nationalräkenskaper och betalnings-

balans samt att dokumentationen av nationalräkenskaperna och statistiken över de offentliga finanserna bör förbättras.

Det fjärde underlaget är den studie av revideringar i nationalräkenskaperna, som Lars-Erik Öller och Karl-Gustav Hansson har utfört på uppdrag av utredningen. I denna studie jämförs revideringarna av de årliga nationalräkenskaperna mellan Sverige och de länder, som utredningen har besökt. För svensk del visar studien att det absoluta medelfelet i de första årssiffrorna för BNP-tillväxten är 0,4 procentenheter när de jämförs med senare definitiva siffror, att det finns en tendens att underskatta BNP-tillväxten i de först redovisade årssiffrorna och att man i dessa är försiktig med att ta ut svängarna i konjunkturen. I denna internationella jämförelse har Sverige ett något mindre absolut medelfel men en något större bias än genomsnittet av länderna.

Den samlade bilden av svensk ekonomisk statistik kan mot ovanstående bakgrund beskrivas på följande sätt. Den svenska ekonomiska statistiken är vid en internationell jämförelse kostnadseffektiv och av relativt god kvalitet. Sverige är vid en jämförelse med andra utvecklade länder inte ledande på detta område, men inte heller särskilt svagt. När det gäller snabbheten i statistiken ligger Sverige någonstans i mitten av EU-länderna, men betydligt efter USA och också långt ifrån de mål som har satts upp inom EU för uppsnabbning av den ekonomiska kortperiodiska statistiken. När det gäller revideringar i nationalräkenskaperna ligger Sverige sammantaget på en genomsnittlig nivå för de länder utredningen har studerat.

En del av utredningens uppdrag är att låta utländsk expertis göra en bedömning av främst hur de svenska nationalräkenskaperna står sig vid en internationell jämförelse. I avsnitt 5.2 redovisas den fullständiga rapporten till utredningen från dess internationella experter, dvs. från Steven Landefeld, Svein Longva och Tim Holt.

5.2. En internationell bedömning av Sveriges ekonomiska statistik

Under 2000 tillsattes en utredning1 för en översyn av Sveriges ekonomiska statistik, med uppgift att studera den nuvarande ändamålsenligheten hos svensk ekonomisk statistik och att utreda hur statistiken bättre kan anpassas till samhällets växande och förändrade behov.

Ett inslag i denna översyn var tillsättandet av tre experter med lång erfarenhet från andra länder för att få en oberoende bedömning och rapport. I föreliggande rapport redovisas vår bedömning. Den stödjer sig på utredningens hela arbetsinsats. Vi har haft tillgång till så gott som alla dokument som framställts inom utredningen och vi har deltagit i de konferenser som arrangerats. Därutöver har vi haft samråd med personal från Statistiska centralbyrån. När vi i denna rapport refererar till dokument och rapporter hänvisar vi läsaren till utredningens fullständiga slutbetänkande för att få komplett information om referenser.

Utredningsprocessen

Vi börjar med att kommentera utredningsprocessen som helhet. Vi tycker att den har varit extremt grundlig och omfattande. Det är ganska vanligt att nationella statistikbyråer utnyttjar oberoende utredare för att bedöma särskilda verksamheter och för att utvärdera om de motsvarar god internationell praxis. Den nu genomförda utredningen har varit mycket grundlig och har utnyttjat ett brett val av information för att komma fram till en bedömning. Flera av källorna har innefattat en internationell bedömning eller empiriska jämförelser mellan svensk ekonomisk statistik och statistik som framställs i en rad andra länder. Huvudelementen i översynen har varit följande:

─

Samtal med ett stort antal användare.

─

En egen bedömnings- och utvärderingsprocess.

─

Bedömning utförd av internationella valutafonden (IMF), med hjälp av dess datakvalitetsbedömningssystem (Data Quality Assessment Framework), avseende kvaliteten hos några av de största ekonomiska statistikprodukterna (nationalräkenskaperna – års-

1 Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken.

vis och kvartalsvis, konsumentprisindex, offentlig finansstatistik, valutastatistik och betalningsbalansstatistik). Bedömningen omfattar både en utvärdering av de enskilda rapporterna och en mer allmän bedömning av den miljö i vilken rapporterna framställs (t.ex. den juridiska och organisatoriska ramen, rutinerna för utvärdering och kvalitetsbedömning samt infrastrukturer, som t.ex. företagsregister och klassificeringssystem).

─

En jämförande studie av den aktualitet med vilken den svenska ekonomiska statistiken framställs.

─

En omfattande analys av revideringarna av de viktigaste BNPkomponenterna för Sverige samt en jämförelse av revideringarna av den årliga BNP-tillväxten i Sverige med motsvarande i andra länder. Detta arbete skulle kunna föras längre, men redan nu har det skapat frågeställningar för de flesta av de länder som ingår i studien. På detta sätt har det varit mycket användbart och det kommer att bli av avsevärt intresse i omvärlden.

─

Ett omfattande besöksprogram i andra länder för att bedöma olika internationella metoder och för att i detalj utforska de uppenbara skillnader som framkommit vid de ovannämnda studierna. Vi hade inte tillgång till dessa rapporter (eftersom de vid denna tidpunkt enbart fanns på svenska) men vi anser att en redigerad version som innehåller de viktigaste egenskaperna hos varje system, de signifikanta skillnaderna och de slutsatser som dragits ändå bör vara av avsevärt intresse, och vi hoppas att en sådan version kommer att framställas.

─

Ett antal tekniska uppsatser om olika aspekter på det svenska systemet för ekonomisk statistik, utredningar i ekonomiska frågor (t.ex. att mäta produktivitet i offentlig sektor) och utvecklingsmöjligheter (t.ex. produktion av snabbestimat för BNPtillväxten). En del av dessa kan ge framtida fördelar och förtjänar fortsatt utredning. Mer allmänt sett visar processen på värdet av samverkan mellan SCB:s personal och externa experter (vid andra institutioner och högskolor) och detta bör uppmuntras.

─

Den internationella bedömning som ges i denna rapport.

Som vi redan antytt har många av de ovannämnda rapporterna ett värde som sträcker sig utöver det omedelbara syftet med översynen och de kan tänkas vara av intresse för en bredare internationell läse-

krets. Vi hoppas och tror att de kommer att göras tillgängliga under lämpliga former.

Sammanfattningsvis anser vi att utredningsprocessen har varit grundlig och vittgående. Vi tror att alla viktigare frågor som rör Sveriges ekonomiska statistik har kunnat identifieras med hjälp av processen.

En övergripande bedömning

En övergripande bedömning av Sveriges ekonomiska statistik måste leda till slutsatsen att den i princip fungerar väl. När det gäller kvalitet, relevans och aktualitet är den väl jämförbar med statistiken i andra utvecklade länder.

Den allmänna tonen i IMF:s bedömning är mycket positiv och de jämförande studierna av aktualitet och analyser av revideringar i statistiken visar att Sveriges ekonomiska statistik är jämförbar med den som framställs i många andra utvecklade länder. Vi utgår från att de här studierna kommer att diskuteras i detalj på andra ställen i utredningens rapport, men i stora drag gäller följande:

─

När det gäller aktualitet ligger Sverige inte i täten, men man ligger inte heller efter flertalet övriga EU-länder.

─

Revideringarnas omfattning verkar vara mindre än i andra länder av jämförbar storlek, men det finns en uppåtriktad bias i revideringarna i genomsnitt, dvs. en tendens till systematisk underskattning i de första preliminära utfallen, som är större än i vissa andra länder.

Mer allmänt sett vet vi att SCB och svensk statistik i allmänhet har gott anseende inom det internationella samfundet, och detta bekräftas av de mer objektiva empiriska bedömningar som nämnts ovan.

Om man beaktar SCB:s storlek, den allmänna resursnivån, bredden hos den statistik som framställs och de studier som genomförts blir vår övergripande slutsats att Sveriges ekonomiska statistik framställs på ett kostnadseffektivt sätt och att den är av god kvalitet.

Detta får dock inte tolkas så att användarnas alla nyckelbehov är tillgodosedda eller att inga kvalitetsförbättringar behövs. Återstoden av denna rapport ägnas åt att diskutera de huvudsakliga användarbehov, som enligt vad samrådet har visat inte uppfylls på ett till-

fredsställande sätt och där kvalitets- eller processförbättringar är nödvändiga.

Prioriterade områden för utveckling och förbättring

Det är inte förvånande att det finns områden som behöver förbättras. Ekonomin och samhället som helhet förändras ständigt, och detta kräver en kontinuerlig innovations- och utvecklingsprocess om statistiksystemet skall kunna behålla sin relevans för användarna. Därutöver finns det områden inom vilka kvalitets- eller processförbättringar måste genomföras.

En förteckning över de områden där förbättringar behövs kan upprättas på många olika sätt. I stora drag kan vi hänföra områdena till tre typer:

─

Förbättringar av aktualiteten: Användarna behöver statistik som är så aktuell som möjligt, förutsatt att detta krav inte gröper ur kvaliteten ned till en oacceptabel nivå. I huvudsak avser aktualitetsförbättringarna vissa nyckeldata (t.ex. BNP, nationalräkenskaper etc.) för vilka det nu inom EU finns starka initiativ till förbättringar. Det finns emellertid också mindre framträdande statistikprodukter, som trots detta är viktiga för vissa användare (t.ex. input-output-tabeller, tillgångs- och användningstabeller, regionala räkenskaper) och där antingen ingen aktuell statistik har framställts på länge eller där det förflyter lång tid innan den aktuella statistiken offentliggörs.

─

Andra kvalitetsförbättringar för befintlig statistik: En förbättring av kvaliteten hos befintliga processer kan förbättra kvaliteten hos statistiken längre fram i processen. Servicen till användaren kan också bli bättre om nya statistikprodukter inrättas.

Exempelvis skulle förbättrade input-output-tabeller höja kvaliteten i uppskattningarna av BNP och nationalräkenskaperna. Och i ett mer direkt avseende ger mer detaljerade och aktuella input-output-tabeller användarna ett omedelbart värde för specifika ändamål.

─

Ytterligare utvecklingstrender: Detta avser framför allt områden där det finns otillfredsställda användarbehov av nya slag av statistik. Det kan gälla nya aspekter på ekonomin som inte kan beskrivas tillräckligt väl med traditionella system (t.ex. investeringar i informations- och kommunikationsteknik, IKT, eller

e-handel). Dessa områden står ofta i fokus som framväxande policyområden och det behövs ny statistik för att följa utvecklingen.

Men det finns också en annan aspekt att tänka på beträffande behovet av förändringar och förbättringar. På en nivå kan man helt enkelt göra upp en lista över specifika statistikprodukter och processer som behöver förstärkas eller utvecklas. Men man måste också tänka bortom den specifika listan och identifiera de underliggande frågorna. Varför blir somliga behov inte tillgodosedda? Finns det systematiska utvecklingstrender som leder fram till ett mer lyhört system, ett som är mera känsligt för användarnas behov och som snabbare kan identifiera de kommande frågor där statistisk innovation och utveckling behövs?

Vi identifierar ett antal områden där det krävs förbättringar för att användarna skall kunna få en bättre service. För varje område finns ett antal separata specifika projekt, som helt eller delvis kan komma att bli genomförda. Vi har inte gjort något försök att gå ner på denna detaljeringsnivå. Däremot har utredningen gjort en mer djupgående översyn av många av dessa områden.

Tilldelning av prioriteter är alltid en besvärlig fråga. En prioritetsordning förutsätter en enda skala, men i praktiken måste man väga samman sinsemellan mycket olika faktorer. Den första faktorn är effekten av en viss utveckling. Om allt annat är lika måste man ge prioritet åt de utvecklingstrender som ger den största nyttan och som tjänar det allmänna intresset bäst. Den andra huvuddimensionen är kostnad (pengar, ansträngning, utvecklingstid, begreppssvårigheter eller specialistkunnande) enkelt uttryckt till vilket pris och med vilken grad av säkerhet som en utveckling kan komma till stånd. Vissa utvecklingstrender har begränsade effekter, men kan vara lättare att förverkliga (den mer lättåtkomliga frukten på de nedersta grenarna) och detta kan vara fördelaktigt. Det slutliga valet av prioriteringar påverkas också av de resurser som finns för att åstadkomma förändringen. Vi har inte haft tillgång till några detaljerade kostnadsuppskattningar. Men vi är medvetna om de allmänna prioriteringar som användarna (i Sverige och mera allmänt) ger uttryck för och den respons som detta har framkallat hos det internationella statistiska samfundet. Denna allmänna medvetenhet återspeglas i våra kommentarer till varje område.

Vi kommer att kort gå igenom vart och ett av följande områden:

Aktualitet Priser och produktion inom tjänstesektorn Offentlig konsumtion Input-output-tabeller Finansräkenskaper/betalningsbalans Produktivitet inom offentlig sektor Informations- och kommunikationsteknik (IKT) Industrins kapitalstockar Analyskapacitet Sammanställning av nationalräkenskaper

Många användare har uttryckt ett starkt intresse för en bättre aktualitet hos svensk ekonomisk statistik. Men vad de i själva verket vill ha är data som är både ”aktuellare” och ”bättre”. Samtidigt inser de flesta att det finns ett motsatsförhållande mellan aktualitet och noggrannhet, och de kan acceptera en viss sänkning av tillförlitligheten för att få prognoserna tidigare, bara de tidiga uppgifterna ger en allmän bild av den ekonomiska aktiviteten som stämmer överens med senare beräkningar som baseras på mer fullständiga data. Erfarenheterna från USA visar att en sådan avvägning är möjlig, och att tidiga uppgifter kan ge en tillförlitlig indikation på om ekonomin växer eller krymper, om tillväxten är stark eller svag. Det gäller komponenter som bidrar till tillväxten och till trenderna, dvs. nyckelvariabler som priser, sparande, utrikeshandel, offentliga utgifter och investeringar.

Det finns knappast några snabba metoder för att förbättra aktualiteten. En viss förbättring kan eventuellt åstadkommas genom att man använder ett aktivitetsindex för att framställa ”flash-estimeringar” av BNP-tillväxten, men det står inte klart att dessa skulle vara till bättre nytta än de som prognosmakarna normalt kan göra. Användarna verkar föredra att man koncentrerar resurserna till att förbättra aktualiteten hos kvartalsrapporterna för BNP och andra beräkningar (inklusive regionala, input-output- och andra beräkningar). Detta återspeglar delvis den vikt som användarna lägger vid att de skall kunna observera trenderna för de olika komponenterna i BNP, vilket de inte kan göra utifrån en punktprognos om den sammanlagda BNP-tillväxten.

En systematisk, integrerad och kontinuerlig analys av aktualiteten hos svenska data och av behoven av förbättringar av primärstatistik och databehandlingssystem är nödvändig. För att aktualiteten i all statistik som SCB framställer skall bli bättre krävs att den ges kontinuerlig prioritet. SCB:s planer på årliga möten med kunderna och annan kontinuerlig utåtriktad verksamhet kan bli till god hjälp för att prioritera aktualiteten och åstadkomma en lämplig avvägning mellan aktualitet och noggrannhet.

Förbättringar på området priser och produktion inom tjänstesektorn är en allmän fråga som inte är begränsad till Sverige. Det finns ett EU-beslut om att ett produktionsindex för tjänstesektorn skall framställas från och med 2006 och detta kräver en mycket bättre specificering av produkterna och utveckling av ett stort antal prisindex, som täcker olika slag av tjänsteproduktion. Många av dessa prisindex kommer att knytas till frågor som rör kvalitetsjusteringar och det finns stora utmaningar när det gäller begrepp.

Många länder arbetar med de här frågorna och det ligger ett stort värde i internationellt samarbete och utnyttjande av samstämmiga metoder. Erfarenheter från länder som har kommit längre på ett visst område bör utnyttjas, och på de områden där Sverige har en långt utvecklad erfarenhet bör man bidra till det internationella arbetet.

Hela denna utveckling kommer att kräva en allt mer omfattande täckning av ekonomin inom tjänstesektorn. Arbetet är igång, men vi ifrågasätter om nuvarande planer kommer att fungera tillräckligt snabbt för att målsättningen till år 2006 skall klaras. Vi tror inte att de gör det. Detta är i huvudsak en fråga om ekonomiska resurser, men även om sakkunskap. En stor utbyggnad av prisindexbevakningen på områden där begreppsutmaningarna är som störst ställer stora krav på tillgången till personal med lång erfarenhet. Etablerade prisindex som KPI, producentpriser m.fl. kan inte utan risker avvara sin erfarna personal, och denna balans måste beaktas fram till dess att tillgången på erfaren personal har ökat tillräckligt.

Det finns en annan fråga som vi vill ta upp här eftersom den kan väntas påverka tjänstesektorn, men den är egentligen en mer allmän fråga som avser all insamling av statistik från företag. SCB samlar in uppgifter från företag med 50 eller fler anställda med hjälp av frågeformulär, medan uppgifter om mindre företag hämtas från olika administrativa register. Vi vill här ställa frågan om denna enhetliga praxis är ändamålsenlig och föreslår att den utreds utan förutfattade meningar om resultatet. Frågan är om informationen i registren

täcker hela informationsbehovet (och om så är fallet, varför enkäter över huvud taget görs). Tjänstesektorn har en mycket större andel småföretag än exempelvis tillverkningssektorn, och eventuellt bör olika höga trösklar tillämpas för olika sektorer. Frågan kan också vara av betydelse för kvaliteten hos statistiken över utrikeshandeln med tjänster.

Studier av revideringar i nationalräkenskaperna visar att de första preliminära utfallen för offentlig konsumtion är skakiga och ibland kan följas av stora revideringar. IMF har med hjälp av dess system för bedömning av datakvalitet (DQAF) också uttryckt bekymmer beträffande det här området. Den statliga konsumtionen utgör en relativt liten andel av BNP, men kan ha en betydande påverkan på statistiken för de offentliga finanserna, som har en hög politisk profil. Dessutom ger det inte något bra intryck om regeringen, som fastslår och genomför den ekonomiska politiken, inte kan se till att datainsamling och redovisning av statens utgifter är tillförlitlig.

Problemen spänner över den offentliga konsumtionen som helhet, både vad gäller statlig och kommunal konsumtion. De största svårigheterna ligger i beräkningarna av statlig konsumtion avseende försvarsutgifter. Problemen verkar härröra från ett organisatoriskt problem, eftersom det inte finns någon särskild myndighet som har ett övergripande ansvar för samordning och produktion av statistik över offentlig konsumtion. Det verkar saknas ett tillräckligt engagemang bland myndigheter för att identifiera och lösa problemen och det finns ingen myndighet med befogenhet att ta itu med problemen. En enda myndighet med fullt stöd från regeringen och med ansvar för samordning och regelbunden publicering av beräkningar av offentlig konsumtion, kan vara rätt metod för att förbättra situationen.

Användarnas bekymmer beträffande input-output-tabeller gäller dels uppgifternas aktualitet och dels, men i mindre omfattning, exaktheten i underliggande data och metoder. Den senast tillgängliga input-output-tabellen för användare avser år 1985. Oron för tillförlitligheten hos de här uppgifterna har förmodligen mer att göra med tilltron till så gamla uppgifters lämplighet för analys av dagens ekonomi (eller för att användas som utgångspunkt för dagens BNP-prognoser) än med användarnas kunskap om den primärstatistik och de metoder som används för att utarbeta tabellerna. Med tanke på hur viktig denna statistik är bör dock SCB fortsätta med sina roterande enkäter vart tredje år inom tillverkningsindus-

trin och sträva efter att utvidga sitt statistikunderlag så att de också omfattar tjänstesektorn.

Stor vikt bör läggas vid att under 2003 offentliggöra den planerade I/O-tabellen för år 2000 och vid att regelbundet och snabbt offentliggöra årliga tillgångs- och användningstabeller, (som nu framställs och används internt, men som uppenbarligen inte offentliggörs på grund av pågående IT-omställningsproblem). Utöver tillgångs- och användningstabellerna skulle SCB kunna överväga att ta fram årliga I/O-tabeller på relativt aggregerad nivå. Med tanke på den långa fördröjningen vid framställningen av I/O-tabellen för år 2000 borde årliga, aggregerade tabeller kunna ge en bättre avvägning mellan användarnas krav på noggrannhet och aktualitet än försöken att framställa en komplett I/O-tabell på årsbasis. Resursfrågorna, i synnerhet inom IT-området, måste dock få en lösning inom ramen för en integrerad statistik, antingen genom omfördelning av resurser och förändring av arbetsprocesser, produkter eller prioriteringar (aktualitet eller tillförlitlighet) eller genom ett nettotillskott av resurser.

Vad gäller finansräkenskaper och betalningsbalans verkar det finnas inkonsistenser mellan den finansmarknadsstatistik som publiceras av SCB, och den betalningsbalansstatistik som framställs av Riksbanken. Det finns stora diskrepanser i finansiellt sparande för olika sektorer och tveksamheter när det gäller kvaliteten i statistiken över utrikeshandeln med tjänster.

I huvudsak torde problemen ha att göra med integrering och samordning. Men det finns planer på en förändring av ansvarsförhållandena för datainsamling mellan SCB och Riksbanken (när det gäller utrikeshandeln med tjänster) och detta kan vara till god hjälp.

Allmänt sett finns det ett växande behov av att finansräkenskaperna har god kvalitet och att de är fullt integrerade med de reala räkenskaperna. Vi uppfattar att samarbetet mellan SCB och Riksbanken fungerar bra. Vi anser att målsättningen bör vara att framställa en enda version av finansräkenskaper av hög auktoritet, och att en analys av diskrepanserna och bristande integrering skulle vara värdefull.

Att mäta produktivitet inom offentlig sektor är ett problem som berör nationalräkenskaper över hela världen. I Sverige är det ännu viktigare att ta itu med de här frågorna eftersom den offentliga sektorn svarar för en relativt stor andel av BNP. EU har rekommenderat användning av volymmått för att mäta produktionsvolym i avsaknad av prismätningar för att räkna om nominella intäkter och kostnader till fasta priser. Detta kan vara till hjälp som en temporär

lösning, men stora problem med att justera för kvalitetsförändringar kan ändå återstå. Det arbete som pågår i Sverige för att utveckla volymmått och tillgången till standardiserade testmetoder inom skolväsendet talar för att SCB kan få en ledande roll internationellt på detta område.

Det teoretiska och ekonometriska arbetet med att utveckla indirekta mått på produktion och produktivitet med utgångspunkt från antagandet att den offentliga produktionen har samma objektiva funktion som den privata sektorn (det vill säga att insatta resurser används så långt som värdet av deras marginalprodukt är lika med marginalnyttan för allmänheten) – bortser från grundfrågan om värderingen av den offentliga produktionen. Dessa antaganden – att den offentliga sektorn är en spegelbild av den privata när det gäller effektivitet och innovation – kan försämra trovärdigheten och användbarheten hos den svenska ekonomiska statistiken. Resurserna bör hellre styras i riktning mot kvalitetsjusterade volymmått.

Det finns ett växande intresse för informations- och kommunikationsteknik (IKT) och för sektorns påverkan på ekonomin som helhet, exempelvis analyser av investeringar i IKT-sektorn och investeringar i IKT-produkter mer allmänt inom ekonomin och hur dessa återspeglas i kapitalstruktur, produktivitet m.m.

Det finns datakvalitetsproblem, exempelvis metoderna för kvalitetsjustering av prisindex för IKT, som kan påverka beräkningar av investeringar mycket kraftigt. Eftersom det också finns en väletablerad internationell marknad för IKT-produkter är samstämmigheten mellan prisindex i olika länder och mellan import- och exportprisindex också av avgörande betydelse för om resultaten skall bli internationellt jämförbara.

Det finns också problem beträffande den exakta formen hos den framtida officiella statistiken för IKT. Internationell standard och vedertagen praxis håller på att utvecklas, men utvecklingsprocessen är inte avslutad. Den här processen måste följas upp och svenska experter måste fortsätta att bidra till de internationella utvecklingsinsatserna på området.

Trots den vikt som läggs vid IKT-sektorn och IKT-investeringarna utgör dessa långt ifrån hela det intresseområde som behandlar informations- och kommunikationsteknikens mer allmänna påverkan på ekonomi och samhälle. Det finns ett växande politiskt intresse för de bredare aspekterna på den nya ekonomin, bland annat ehandel, kompetensnivåer och investeringar i humankapital, allmänhetens tillgång till IKT och de sätt på vilka tekniken utnyttjas, samt

även myndigheternas egna satsningar på att tillhandahålla offentliga tjänster med hjälp av ny teknik.

Det kommer att finnas ett kontinuerligt behov av att utveckla statistik inom detta allmänna område om relevansen hos de statistiska uppgifterna skall kunna hålla jämna steg med användarnas växande behov.

Beräkningar av industrins kapitalstockar inom varje industribransch och för olika typer av kapital, i synnerhet IT-kapital, är ytterst viktiga för att man skall kunna analysera vilka faktorer som bidrar till produktivitetsökningar och därmed ge analysunderlag för skatteincitament och andra tillväxtfrämjande politiska åtgärder. Svenska ekonomer har också uttryckt intresse för att SCB tar fram sådana data. I den uppsats som Tomas Lindström presenterat för utredningen understryks vikten av dessa uppgifter.

Utvecklingen av kapitalstockar, efter typ av kapital samt efter bransch, bör passa väl in i SCB:s utvecklingsplaner. En vidareutveckling av kapitalstocksberäkningar förutsätter tillgång till aktuella input-output-tabeller, utvecklade kvalitetsjusterade pris- och volymmått för IT och andra kapitalvaror, uppdaterade mått på avskrivningstider, såväl som utveckling av tabeller över kapitalströmmar.

Vad gäller analyskapacitet utgör ekonomisk statistik en rik potential som grund för vidare analysarbete, men i de flesta länder är denna potential underutnyttjad. IT-området är ett exempel på ett växande intresseområde som lämpar sig för analyser av den statistik som finns på området. En sådan ansats uppfyller inte alla behov och resulterar troligen i statistiska beräkningar av mer forskningskaraktär än vad som skulle kunna åstadkommas med en helt ny modell för insamling av statistik. Men genom att göra det bästa av den statistik som finns tillgänglig kan man reagera snabbare på nya behov av statistik. Detta kommer att stimulera en samverkan med användarna, som kommer att säkerställa att statistiksystemet fortsätter att leverera relevanta uppgifter och att ny statistik tas fram som återspeglar användarnas behov.

Därutöver skulle en aktiv analyskapacitet inom SCB förbättra den interna bedömningen av kvaliteten hos befintliga statistikprodukter. Om denna kapacitet används rätt kan den stimulera till fortsatta kvalitetsförbättringar, som stärker den befintliga statistiken. Vissa av de länder som anses ha de kraftfullaste officiella statistiksystemen har en starkare analyskapacitet än vad som för närvarande finns i Sverige.

Några exempel på ämnesområden som skulle gynnas av analysarbete innan ny statistik inom dessa områden tas in i den reguljära produktionen av officiell statistik är den nya ekonomin, produktiviteten inom den offentliga sektorn, företagsdemografi, satelliträkenskaper (t.ex. hälso- och sjukvård, miljö, hushåll), effekter av utländska direktinvesteringar, produktivitetsanalyser och s.k. growth accounting (beräkningar av total faktorproduktivitet).

Enligt vår erfarenhet skulle utvecklingen av en starkare analyskapacitet kunna förbättra lyhördheten för användarnas behov och förstärka kvaliteten hos statistikprodukter genom att identifiera möjliga kvalitetsförbättringar.

Som vid många medelstora statistikbyråer är antalet personer som arbetar med varje område begränsat och sammanställning av nationalräkenskaper inom SCB utgör inget undantag. Avdelningen har för närvarande 37 anställda, vilket är en avsevärd ökning jämfört med tidigare år.

Vissa områden inom nationalräkenskaperna har emellertid en liten personalstyrka. Exempelvis är en person ansvarig för att all nödvändig information om arbetsmarknaden förs in i nationalräkenskaperna och en annan person gör motsvarande arbete för beräkningarna avseende löner. Det finns däremot fler tjänstemän med relevant kompetens inom andra delar av SCB, till exempel vid avdelningen för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik.

Denna kommentar skall inte nödvändigtvis tydas som att personalen vid nationalräkenskaperna bör utökas, men vi vill framhålla att SCB måste se till att personal med lämplig kompetens (oavsett var den arbetar inom SCB) ger sitt bidrag till avstämningsarbetet inom nationalräkenskaperna och för en kvalitetssäkring av statistiken.

Detsamma gäller om den ekonomiska analysen skulle förstärkas – som möjligen också skulle förstärka den ekonomiska kompetensnivån inom SCB. Sådan personal skulle bidra till en kvalitetssäkring av de viktigaste statistikprodukterna, i synnerhet nationalräkenskaperna, och till tolkningen av resultaten.

Ledningsfrågor

Att genomföra ett så brett program som SCB har föresatt sig kommer att kräva en detaljerad planering och samordning. En strategiplan med specifika hållpunkter, tidsplaner, resurskrav (alltifrån IT-

behov till primärstatistik) och ansvariga enheter kan vara till mycket god hjälp. Processen med att utveckla och uppnå konsensus för den strategiska planen kommer att underlätta en uppbyggnad av ett internt och externt stöd för planen. Den kan också säkerställa att tidsplaner och insatta resurser blir realistiska och att statistikproduktionen blir samordnad inom det decentraliserade svenska systemet.

Budgetäskanden som bygger på sådana detaljerade förslag och som har ett starkt stöd bland externa användare är till stor hjälp för att få fram de resurser som behövs. I de fall då resurser inte kan uppbringas underlättar det i arbetet med att göra prioriteringar och fastställa vilka områden som bör få resurser, samtidigt som effektiviteten kan stärkas genom nya processer eller produkter, eller genom avskaffande av föråldrade produkter.

En framgångsrik strategiplan bör dessutom innehålla målsättningar för kundservice och utnyttjande av personalresurser. Om en förstärkning och utbyggnad av den utåtriktade verksamheten som redan inletts får fortsätta inom ramen för en detaljplan skulle denna process kunna institutionaliseras. Inom personalområdet har man vid ledande institutioner funnit att det är viktigt att komplettera utbildningen med ett samordnat program för utveckling av personalresurserna. En sådan plan skulle underlätta i rekryteringen av den typ av personal som behövs för att genomföra förbättringar och en modernisering av Sveriges ekonomiska statistik så att den kan uppfylla användarnas fortgående förändrade behov.

I arbetet bör ingå planer för en utvidgad ekonomisk forskning och analys av förändringar av BNP och annan ekonomisk statistik, av revideringar, av metoder som rör frågor som exempelvis säsongrensning, beräkningar av tjänsteproduktion i privat och offentlig sektor, hedoniska prisindex och andra nyckelområden för att mäta ekonomiska variabler. Regelbundna presentationer för och möten med användarna är ett annat viktigt moment under utvecklingen av personal med ett brett perspektiv. Av olika skäl bör dessa analyser förmodligen inte gå in på framåtblickande prognoser eller analyser på det ekonomisk-politiska området.

Sammandrag och slutsatser

Vi har haft tillgång till ett brett urval av rapporter och jämförande analyser med bedömningar av starka och svaga punkter hos Sveriges ekonomiska statistik.

Vår övergripande slutsats är att Sveriges ekonomiska statistik är kostnadseffektiv och av god kvalitet. Det svenska systemet står sig väl vid en jämförelse med många andra EU-länder, varav några är betydligt större.

Det finns dock specifika områden där förbättringar behövs, och vi har diskuterat dessa. Vi anser att det finns specifika initiativ som skulle kunna resultera i en snabb förbättring av den nuvarande statistiken eller snabba åtgärder för att möta nya behov av statistik bland användare.

Det finns också områden där systematiska förbättringar skulle kunna göras för att det svenska systemet fortsätter att vara flexibelt och lyhört för användarna. Bland sådana förbättringar hör en starkare fokusering på användare med regelbundna kontakter med dem och en större öppenhet för nya behov som växer fram. En förstärkt analyskapacitet skulle tjäna två syften, dels att utveckla ny statistik och dels att stärka kontakterna med användarna. Det måste finnas tillräckligt med kapacitet för att fortsätta innovations- och utvecklingsarbetet i takt med ekonomins och samhällets fortlöpande förändring.

Sveriges statistiksystem engagerar dessutom ett stort antal statistikansvariga myndigheter. Detta fungerar i stort sett väl, men det finns åtskilliga exempel där en starkare samordning krävs för att åstadkomma förbättringar och en klar allokering av ansvaret till en ledande statistikmyndighet.

Slutligen är vi medvetna om att utredningen sannolikt kommer att leda till ett stort antal förslag som vart och ett syftar till att åstadkomma förbättring i något avseende. Dessa initiativ bör sammanföras till en integrerad helhet, som skall vara konsistent med den övergripande strategiplanen och informationsstrategin. Det stora antalet förslag bör planeras i detalj och resultaten samordnas så att de stöder varandra och så att personalen kan förstå hur de hänger samman.

5.3. EU:s handlingsplan för EMU-statistik

Den ekonomiska statistiken inom EU-området har varit föremål för förbättringar och harmonisering under lång tid. Eurostat, EU:s statistikkontor, har uppgiften att presentera statistik för enskilda medlemsländer inom unionen och för unionen som helhet. Utvecklingsarbetet har växt i styrka och betydelse i takt med att integrationsprocessen har utvecklats. Förbättringar har skett dels genom frivilliga överenskommelser, dels genom införandet av bindande förordningar.

Inför införandet av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) den 1 januari 1999 blev frågan om tillgång till relevant ekonomisk statistik för EMU- och EU-områdena som underlag för penningpolitiska och ekonomisk-politiska beslut ännu mer angelägen. Trots det förbättringsarbete, som hade pågått inför genomförandet av det tredje steget bedömdes väsentliga brister fortfarande finnas kvar, vilket Frankrikes finansminister uppmärksammade i juni 1998.

En arbetsgrupp tillsattes av Monetära kommittén (nuvarande Ekonomiska och finansiella kommittén, EFK) i juni 1998 med uppgift att ta fram en rapport över behoven av ekonomisk statistik efter valutaunionens införande samt nödvändiga åtgärder för att uppnå kraven. I rapporten identifierades viktiga områden där förbättringar bedömdes vara nödvändiga för att täcka de behov som den gemensamma penningpolitiken skulle kräva, för uppföljningen av stabilitets- och tillväxtpakten samt för andra behov av ekonomisk uppföljning av utvecklingen i EMU- och EU-områdena samt enskilda länder. I rapporten fastslås att EMU-området står i fokus, men att det också är viktigt att länder som ännu inte deltar i valutaunionen medverkar i förbättringsarbetet.

De områden som lyftes fram i rapporten var nationalräkenskaper, offentliga finanser, arbetsmarknad, kortperiodisk företagsstatistik, utrikeshandel och betalningsbalans. Dessutom betonades vikten av att publiceringen av statistik sker enligt fastställda tidsplaner och att elektronisk tillgång till statistiken är möjlig. Slutligen betonades också vikten av att resurser för att uppfylla kraven skulle finnas. Rapporten godkändes av Ekofinrådet i januari 1999. Ansträngningarna att förbättra statistiken har därefter pågått och arbetet har regelbundet avrapporterats till EFK och Ekofinrådet.

I avrapporteringen i juni 2000 konstateras att förbättringsarbetet går alltför långsamt. Medan den nationella statistiken i allmänhet är av god kvalitet medför bristande harmonisering att aggregerade

siffror på EU/EMU-nivå har konsistens- och kvalitetsproblem. Dessutom konstateras att statistiken för euroområdet är tillgänglig mycket senare än jämförbara data för USA. Ekofinrådet betonade åter vikten av tillgång till snabb och tillförlitlig ekonomisk statistik.

I rapporten anmodades medlemsländerna att förstärka ansträngningarna för att kunna leverera de nationella serier som behövs för sammanställning av aktuell och tillförlitlig statistik för EU och euroområdet. Ekofinrådet uppmanade vidare kommissionen (Eurostat) att i nära samarbete med Europeiska centralbanken (ECB) upprätta en handlingsplan där bl.a. behovet av snabba framsteg identifieras för varje medlemsland och varje statistikområde.

En sådan handlingsplan, Action Plan on EMU Statistical Requirements,eller kortare EMU Action Plan, godkändes av Ekofinrådet i september 2001. Handlingsplanen har fyra avdelningar. I det första avsnittet beskrivs brister och prioriteringar för varje huvudområde. Därefter följer en lista på åtgärdspunkter för respektive land samt planerade åtgärder enligt de nationella handlingsplanerna. I det tredje avsnittet återfinns åtgärder som Kommissionen avser att genomföra och slutligen finns en sammanställning över vilka förändringar i regelverket som behövs.

Handlingsplanen tar upp fem huvudområden där åtgärder är nödvändiga. Dessutom uppmanas medlemsländerna att generellt leverera nationella data till Eurostat senast vid tidpunkten för den nationella publiceringen.

Det första området avser kvartalsredovisade nationalräkenskaper. Sen och ofullständig rapportering av huvudaggregat enligt ENS 95 måste åtgärdas av medlemsländerna. Målsättningen är att ett första utfall av kvartalsräkenskaperna med uppdelning på huvudaggregat (ENS 95, tabell 1) skall kunna redovisas efter 70 dagar och ett andra utfall efter 90 dagar. Data skall finnas från 1980.

Nästa område gäller offentliga finanser. Här saknas enhetlig kvartalsstatistik från medlemsländerna. Handlingsplanen anger bl.a. en tidsgräns för när medlemsländerna skall ha implementerat förordningen om kortperiodisk statistik över offentliga finanser.

Det tredje området avser arbetsmarknadsstatistik där snabbare rapportering av arbetsmarknadsindikatorer enligt ENS 95-förordningen (sysselsättning och arbetade timmar) prioriteras tillsammans med en snabb implementering av kontinuerliga arbetskraftsundersökningar.

Konjunkturstatistiken är det fjärde området. Implementeringen av förordningen om kortperiodisk statistik bedöms gå för långsamt

och därutöver vara otillräcklig vad avser täckning och snabbhet för leverans av data till Eurostat. Här innebär handlingsplanen bl.a. insatser för en uppsnabbning av statistiken över industriproduktion, byggande och detaljhandel.

Det femte området är utrikeshandeln där medlemsländerna uppmanas att hålla de tidsgränser för rapporteringen till Eurostat som gäller för huvudaggregaten.

I ett särskilt avsnitt i handlingsplanen anges de uppgifter som ligger på EU-kommissionen (Eurostat). En uppgift gäller upprättandet av en databas, Euro-SICS, där användare via Kommissionens hemsida kan hitta bl.a. ekonomiska indikatorer för EMU/EU och enskilda länder. Bland övriga åtgärder finns utvecklingen av en BNP- flash på kvartal, utvärdering av säsongrensningsmetoder samt hanteringen av ett antal specificerade förslag till ändringar i olika statistikförordningar.

Utöver mål om täckning och snabbhet för olika statistikprodukter finns också ett mål om att uppfyllandet av kraven skall ge en täckning på 80 % av Euro-området vid utgången av 2001 för merparten av statistiken. En täckning på 80 % ger tillräckligt underlag för Eurostat att ta fram aggregat för EU- och EMU.

En uppföljningsrapport överlämnades till Ekofinrådet av Ekonomiska och finansiella kommittén i oktober 2001. I rapporten konstateras att trots förbättringar på många håll finns fortfarande stora brister. Det uppsatta 80-procentsmålet har inte uppnåtts på flera områden. I rapporten betonas vikten av ytterligare förbättringar när det gäller aktualiteten för korttidsindikatorer så att EMU-statistiken kommer i paritet med situationen i USA. Ett ytterligare starkt behov är utförligare statistisk information om tjänstesamhället. En reformering av insamlingen av betalningsbalansstatistiken anses bli nödvändig.

Slutsatsen i rapporten är att för att förbättra det statistiska underlaget för ekonomisk-politiska och penningpolitiska behov behöver dels ett antal länder fortfarande öka sina ansträngningar att uppfylla åtagandena i EMU Action Plan, dels ett antal gemensamma åtgärder vidtas.

En motsvarande rapport utarbetades hösten 2002. Utredningen har gått igenom denna rapport i syfte att se dels hur Sverige förhåller sig till andra länder när det gäller att uppfylla aktionsplanens krav, dels vad som återstår för att Sverige fullt ut skall uppfylla kraven. Rapporten avser hur väl länderna uppfyller kraven när det gäller statistik för juni/andra kvartalet 2002.

I jämförelsen mellan länderna hamnade Sverige inte särskilt väl till. Vid en rangordning mellan länderna när det gäller hur stor del av de efterfrågade uppgifterna som levererades inom de tidsgränser som har satts upp i aktionsplanen hamnade Sverige på elfte plats bland de femton EU-länderna. Sverige levererade siffror för bara 36 procent av variablerna i tid. Vid en motsvarande rangordning när det gäller hur stor del av de efterfrågade uppgifterna som över huvud taget levererades, även om det skedde efter den uppsatta tidsgränsen, hamnade Sverige på åttonde plats bland de femton länderna. Sverige levererade siffror för 88 procent av variablerna.

Bäst att uppfylla kraven var Tyskland, som med ett par små undantag tar fram all statistik som krävs och gör det i tid. Därnäst kom Danmark, Finland och Nederländerna.

När det gäller nationalräkenskaperna levererade Sverige ungefär hälften av uppgifterna i tid. Andra kvartalet är speciellt i Sverige. Nationalräkenskaperna kommer då i två versioner, dels en snabbversion som levererades efter 38 dagar, men inte innehöll alla efterfrågade uppgifter, dels en ordinarie version som levererades efter 85 dagar. Aktionsplanens krav är 70 dagar. Det innebar att Sverige kunde leverera huvudaggregaten i försörjningsbalansen i tid, men inte inkomster, sparande och upplåning. För övriga kvartal klarar Sverige i princip att leverera uppgifterna inom 70 dagar. Det finns dock några få efterfrågade uppgifter, som Sverige inte levererar.

När det gäller de offentliga finanserna hade Sverige inte levererat de begärda uppgifterna inom angivna 90 dagar. Det berodde enligt ansvariga vid SCB på avstämningsproblem. Kraven på mer detaljerad statistik per kvartal för den offentliga sektorn är nya för året och rutinerna har ännu inte kommit igång. Sverige klarar i princip att leverera dessa uppgifter, men kvaliteten på uppgifterna kan komma att bli dålig.

När det gäller arbetsmarknadsstatistiken levererade Sverige statistik för bara 2 av de efterfrågade 15 delområdena i tid. Det berodde främst på att huvuddelen av de efterfrågade uppgifterna hämtas ur NR-systemet och därför liksom övriga NR-uppgifter för andra kvartalet levererades efter 85 dagar. Även i detta fall finns det några få efterfrågade uppgifter, som Sverige inte levererar. Leveranserna av kvartalsdata från arbetskraftsundersökningarna har varit kraftigt försenade under året pga. omläggningar av datainsamlingen, men skall kunna levereras betydligt snabbare än vad som krävs i handlingsplanen.

När det gäller företagsstatistiken levererade Sverige statistik för 23 av 32 efterfrågade delområdena i tid. Problemen gällde byggsektorn, där några uppgifter kom för sent och det uppstod en del tekniska och andra problem för andra uppgifter. I princip skall Sverige emellertid klara att leverera alla de efterfrågade uppgifterna i tid. Kraven på detta område kommer dock att höjas väsentligt i samband med att Sverige skall kunna uppfylla den handlingsplan för uppsnabbning av kortperiodisk statistik som behandlas avsnitt 5.4.

När det gäller utrikeshandeln levererade Sverige statistik för 2 av de 5 efterfrågade delområdena i tid. På ett område var förseningen bara marginell, men på två andra områden krävs en avsevärd uppsnabbning. Det gäller en snabbstatistik för handeln med länder utanför EMU-området liknande den som i dag finns för länder utanför EU. Här planeras en uppsnabbning år 2003. Det gäller också snabbare uppgifter för den totala handeln med länder inom EU. Här finns inga konkreta planer än.

Kraven på statistiken har ökat parallellt med att arbetet med

EMU Action Plan har fortskridit. Det ökade kravet på tjänstestatistik har resulterat i att en utvidgning av handlingsplanen på detta område diskuteras. Snabbare statistik som underlag för den gemensamma penningpolitiken har kommit i fokus och understöds inte minst av ECB. På detta område har också särskilda aktiviteter genomförts som beskrivs närmare i avsnitt 5.4.

Slutsatser av uppföljningen av EMU Action Plan

Uppföljningen av EMU Action Plan för juni/andra kvartalet 2002 visade att Sverige inte låg särskilt väl till när det gäller att uppfylla de krav på täckning och snabbhet som anges i planen. Sverige hamnade sammantaget på nionde till tionde plats bland de femton EUländerna. Delvis berodde det på tillfälligheter som kan och bör rättas till vid kommande kvartal. Samtidigt finns det områden där den svenska statistiken kommer fram snabbt i jämförelse med andra länders statistik. Snabbversionen av nationalräkenskaperna innehöll den snabbaste redovisningen av försörjningsbalansen för andra kvartalet 2002. Arbetskraftsundersökningarna tas fram snabbast i Sverige.

Det finns ett antal förbättringar som behöver genomföras för att Sverige fullt ut skall uppfylla EMU Action Plan:

─

De ordinarie nationalräkenskaperna för andra kvartalet behöver tidigareläggas från ca 85 dagar till 70 dagar efter kvartalets utgång. Det skulle också lösa huvuddelen av problemen med de för sent levererade uppgifterna rörande arbetsmarknaden. Vissa mindre kompletteringar behöver dessutom göras för att Sverige skall kunna leverera alla efterfrågade uppgifter.

─

Statistiken över de offentliga finanserna per kvartal kan i princip levereras, men den behöver kvalitetssäkras.

─

Statistiken över utrikeshandeln behöver snabbas upp på två områden. Det gäller en snabbstatistik för handeln med länder utanför EMU-området liknande den som i dag finns för länder utanför EU och snabbare uppgifter för den totala handeln med länder inom EU.

Dessutom behöver rutinerna för leveranserna kvalitetssäkras för att undvika förseningar. Ytterligare krav kommer att ställas för att Sverige skall kunna uppfylla den handlingsplan för uppsnabbning av kortperiodisk statistik, som behandlas i avsnitt 5.4.

5.4. EU:s benchmarkingstudier

I september 2000 tillsatte EU:s Statistical Programme Committee

1

(SPC) på svenskt initiativ en arbetsgrupp med uppgift att genomföra två benchmarkingstudier avseende den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Den ena studien avsåg en jämförelse av statistiken i EU och USA medan den andra studien skulle jämföra situationen mellan länderna inom EU. Arbetsgruppen leddes av Svante Öberg och bestod av företrädare för statistikmyndigheterna i åtta EUländer – Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Storbritannien, Sverige och Tyskland – samt tre organisationer – Eurostat, Europeiska centralbanken (ECB) och OECD. Dessutom deltog Sigvard Ahlzén från utredningens sekretariat och Eva Elvers från SCB i arbetet.

1Statistical Programme Committee är en kommitté inom EU bestående av Eurostats generaldirektör (ordförande) och generaldirektörerna för de nationella statistikmyndigheterna i EU- och ESS-länderna. Den är rådgivande till Eurostat vid beredningen av kommissionens förslag på statistikområdet och beslutande (verkställighet) i detaljfrågor på samma område.

Studierna genomfördes i huvudsak under första halvåret 2001 och inriktades särskilt på statistikens aktualitet. En rapport1 lämnades till SPC i september 2001. I rapporten konstateras bl.a. att statistiken i USA är mycket snabbare än i EU samt att situationen i de olika EU-länderna skiljer sig åt väsentligt. Rapporten innehåller ett antal rekommendationer, bl.a. att den kortperiodiska ekonomiska EU-statistiken inom fem år skall bli lika snabb som i USA. SPC tillstyrkte i huvudsak arbetsgruppens rekommendationer och tillsatte en ny grupp med uppgift att följa upp implementeringen av de olika förslagen. I det följande beskrivs kortfattat de ur utredningens synvinkel viktigaste erfarenheterna och slutsatserna från de genomförda studierna samt det fortsatta arbetet.

Jämförelser mellan EU och USA

Aktuell ekonomisk statistik på EU/EMU-nivå har växt i betydelse i och med bildandet av den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Den ekonomiska statistiken i EU har bl.a. kritiserats för att vara alltför långsam. Europeiska centralbanken (ECB) har behov av statistisk information för EMU-området med täckning och aktualitet jämförbar med den som Federal Reserve Board (FED) har för USA.

Arbetsgruppen genomförde i februari 2001 en studieresa till relevanta myndigheter2 i USA för att undersöka skillnaderna mellan de båda valutaområdena när det gäller tillgången till kortperiodisk ekonomisk statistik och dra slutsatser om hur situationen inom EU/ EMU-området kan förbättras. Studien visade att den amerikanska statistiken med några få undantag är betydligt snabbare än jämförbar statistik för EU/EMU. Exempelvis publiceras statistik över detaljhandeln 12–13 dagar efter månadens utgång medan Eurostat publicerar aggregerade data för EU/EMU efter ca 60 dagar. De kvartalsvisa nationalräkenskaperna publiceras i en första version efter 25–30 dagar i USA och efter 70 dagar i EU. På tre områden är förhållandet det omvända. EU-statistiken är snabbare än den amerikanska för konsumentprisindex, utrikeshandel med varor och betalningsbalans.

1Report of the Task Force on Benchmarking in Infra-Annual Economic Statistics to the SPC, CPS 2001/42/8/EN. Rapporten kan hämtas från Eurostats hemsida http://europa.eu.int/comm/eurostat/ 2Office of Management and Budget (OMB), Bureau of the Census (CB), Bureau of Economic

Analysis (BEA), Bureau of Labor Statistics (BLS) samt Federal Reserve Board (FED).

Det finns ett stort antal aspekter som kan förklara de stora skillnaderna i snabbhet mellan USA och EU. De politiska och institutionella förhållandena är helt olika. Det finns också stora skillnader i metoder, kompetens, resurser, prioriteringar etc. I det följande redovisas några av de viktigare skillnaderna.

USA är ett enda sammanhållet land och statistiksystemet är geografiskt centraliserat på federal nivå. Statistikproduktionen utförs av federala myndigheter utifrån federala program och lämnar litet utrymme för delstater och lokala myndigheter när det gäller produktion och utveckling av den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Regionalt nedbrutna korttidsindikatorer tas normalt inte fram. Produktionen av statistiken är samtidigt decentraliserad till ett antal federala myndigheter. Tre specialiserade myndigheter –

Bureau of the Census (CB), Bureau of Economic Analysis (BEA) och Bureau of Labor Statistics (BLS) samt USA:s centralbank Federal Reserve Board (FED) är de viktigaste producenterna av den kortperiodiska ekonomiska statistiken.1 Statistiksystemet är löst sammanhållet av the Chief Statistician och en liten grupp tjänstemän i Office of Management and Budget (OMB).

I EU är situationen helt annorlunda. Statistikverksamheten är i huvudsak decentraliserad och en angelägenhet för de 15 medlemsländerna. Statistikproduktionen är av tradition inriktad på nationella behov och prioriteringar. Harmonisering har i huvudsak skett på outputsidan. Metoder och produktionssätt varierar väsentligt mellan länderna. Eftersom statistik på EU/EMU-nivå är resultatet av aggregering av nationella data är svårigheterna betydande att ta fram snabba och konsistenta siffror. På flera områden saknas möjigheter att över huvudtaget få fram siffror på EU-nivå.

En viktig faktor bakom den snabba amerikanska statistiken är att snabbheten har givits mycket hög prioritet. Ett beslut om snabb publicering av ekonomiska korttidsindikatorer togs av statsmakterna redan i slutet av 1960-talet2. Nuvarande bestämmelser säger bl.a. att 38 s.k. Principal Federal Economic Indicators skall publiceras senast 22 arbetsdagar efter referensperiodens utgång motsvarande ungefär 30 kalenderdagar. Systemet har byggts upp och anpassats för att kunna uppfylla detta krav.

1 Det finns tio myndigheter som har statistikproduktion som sin huvudsakliga uppgift. Ytterligare ett 60-tal myndigheter producerar statistik av väsentlig omfattning i anslutning till sin ordinarie verksamhet 2 Gällande bestämmelser återfinns i OMB:s Statstical Policy Directive No 3, Compilation,

Release and Evaluation Of Principal Federal Economic Indicators (1985).

I EU varierar fokuseringen på snabbhet mellan länderna och i de flesta länder är prioriteringen av snabbheten betydligt lägre än i USA. I stället ägnas stor uppmärksamhet åt andra kvalitetsaspekter i statistiken.

Starkt bidragande till den höga aktualiteten för den amerikanska statistiken är också systemet för publiceringen av statistiken. Presentationen sker i regel i en serie versioner som blir allt säkrare. Den första versionen, advanced, bygger på ofullständigt material och skattningar. Därefter kommer ytterligare versioner, preliminary och final, som successivt grundar sig på allt mer komplett underlag och mindre inslag av skattningar. Detta gäller både månadsstatistiken och de kvartalsvisa nationalräkenskaperna.

Tillförlitligheten i de tidiga skattningarna blir naturligen mindre än om ett mer komplett underlag hade funnits och utförligare kontroller hade kunnat göras. Trots de snabba första versionerna kan revideringarna emellertid hållas på en rimlig nivå. Detta uppnås genom olika metoder. Årsstatistiken som är baserad på uppgiftslämnarskyldighet och relativt stora urval spelar en stor roll för sammanställningen av korttidsstatistiken. Avstämningar mot årsstatistiken bidrar till att reducera urvalsstorlekarna och förkorta produktionstiderna.

En utbredd användning av tekniker för estimering av månads- och kvartalsstatistik utan tillgång till kompletta data är också en viktig förklaring till den snabba publiceringen. Den första versionen av månadsstatistiken baseras ofta på små delurval. Kvartalsstatistiken, t.ex. för nationalräkenskaperna, beräknas delvis på grundval av data för endast de två första månaderna i kvartalet.

Tillgången till snabb månadsstatistik är tillsammans med användningen av estimeringsteknik när data saknas förklaringarna till den snabba första versionen av kvartalsräkenskaperna. Snabbheten i månadsstatistiken uppnås också genom att i många fall basera statistiken på en kortare mätperiod, t.ex. en dag eller en vecka i mitten eller början av månaden. Inrapporteringen kan då ske innan månadens utgång och processen kan påbörjas några veckor tidigare än om hela månaden används som mätperiod.

I EU är situationen annorlunda med brister både i täckning och snabbhet i månadsdata. Det är heller inte vanligt att använda motsvarande estimeringsförfarande för att förbättra aktualiteten i statistiken. Kortare mätperioder förekommer i mindre omfattning i EU.

Ett annat område där situationen skiljer sig åt är tillgången till kvalificerad kompetens på ekonomområdet. Inslaget av professionella ekonomer är relativt stort i de amerikanska myndigheterna. Ekonomer deltar i alla delar av produktionsprocessen och inslaget av analys är stort. I de flesta EU-länder är den ekonomiska kompetensen betydligt mindre utbredd. I stället är satsningen på statistisk kompetens mer framträdande. I USA är också samarbetet med forskningsvärlden starkt liksom kontakterna med användarna.

Jämförelser inom EU

I jämförelsen inom EU studerades tolv viktiga variabler/indikatorer på det ekonomiska området. En enkätundersökning gjordes. Den avsåg i synnerhet produktionstid samt väsentliga faktorer och möjligheter att öka aktualiteten. Även frågor om datainsamling, urvalsstorlek, bortfallsstorlekar, skattningsmodeller, tillförlitlighet med mera ingick i undersökningen. Enkäten gick till samtliga medlemsländer och Eurostat. Den besvarades av alla utom ett land med undantag för enstaka variabler/indikatorer för några länder.

Tabellen nedan är en sammanfattning ur svenskt perspektiv av de i april 2001 insamlade uppgifterna om aktualitet. Den visar för Sverige och för EU i övrigt hur många dagar efter referensperiodens slut som statistiken publiceras. Dessutom finns jämförelsetal för USA. I EU-kolumnen ingår alla eller nästan alla länder som producerar statistiken i fråga; enstaka extrema värden har utelämnats. Sådana värden är förmodligen tillfälliga, t.ex. vid omläggningar av statistiken. För några variabler/indikatorer förekommer både månads- och kvartalsstatistik. Som framgår av tabellen finns det stora skillnader i publiceringstid mellan både indikatorer och länder.

Tabell 5.1. Publiceringstider för ekonomiska korttidsindikatorer

Antal kalenderdagar efter referensperiodens utgång

Indikator Sverige Länder i EU USA Sveriges

rang i EU

Bruttonationalprodukt 74 28–180 27 7

Skatter

75 70–100 50

2

Arbetskostnadsindex 60 42–120 28 3

Arbetskraftsundersökning

17 17–90 4

1

Sysselsättning

17 17–90 4

1

Industriproduktion 55 28–65 16 13

Industrisysselsättning 50 21–110 4 7

Producentprisindex 25 8–45 12 4 Byggproduktion 741 40–180 34 –

Omsättning i detaljhandeln

45 18–80 13

5

Omsättning i övriga tjänstenäringar

50 25–90 36

3

Utrikeshandel 42 20–63 49 7

1 Sverige saknar en undersökning över byggproduktion. Uppgifter hämtas ur national- räkenskapssystemet.

Benchmarkingstudien ger en helhetsbild som inte har funnits tidigare av situationen inom EU-området. För utredningen är den särskilt intressant eftersom den belyser hur Sverige ligger till i en internationell jämförelse när det gäller snabbheten i den ekonomiska statistiken.

Det finns inom EU en påfallande stor variation i många avseenden. Olika länder prioriterar snabb statistik i olika grad. Ett par länder, som Storbritannien och Tyskland, har redan i stor utsträckning uppnått snabb statistik genom tydliga satsningar. Storbritannien har en längre tradition av snabb statistik än Tyskland, som gjort stora förbättringar de allra senaste åren. Flera länder har gjort insatser, åtminstone punktvis, eller planerar att göra insatser inom kort. Ett par mindre länder har särskilt svårt att kunna snabba upp statistiken.

Sverige ligger enligt undersökningens resultat i stort väl till bland EU-länderna, i ett par fall mycket väl. BNP-utvecklingen redovisas först av Storbritannien, ca 28 dagar efter utgången av kvartalet. Sex länder är snabbare än Sverige. I några fall är redovisningarna mer begränsade än den svenska kvartalsredovisningen. Den snabbversion som Sverige gör för andra kvartalet är näst snabbast, efter

Storbritannien. När det kommer till statistiken över skatter är Sverige näst snabbast, efter Tyskland.

För arbetskostnadsindex är Sverige och Danmark på en delad tredjeplats efter Storbritannien och Portugal. Sverige är snabbast med arbetskraftsundersökningen. Sveriges industriproduktionsstatistik är relativt långsam, endast två länder redovisar statistiken senare än Sverige. Den företagsbaserade industrisysselsättningen ligger i mittfältet, plats 7. Producentprisindex (PPI) för inhemsk marknad tas fram relativt snabbt i Sverige. Endast tre länder är snabbare: Storbritannien, Finland och Irland. Sverige har ännu ingen löpande byggproduktionsstatistik utanför nationalräkenskaperna, vilket innebär att statistiken kan levereras till Eurostat först samtidigt som nationalräkenskaperna normalt efter ca 70 dagar. Fyra andra länder uppger enligt enkäten att man inte har någon statistik på detta område.

Omsättningen i detaljhandeln redovisas efter ca 45 dagar i Sverige. Storbritannien är snabbast med publicering efter 18 dagar och ytterligare tre länder är snabbare än Sverige. Storbritannien är även snabbast att redovisa omsättningen i övriga tjänstenäringar följt av tyskland och Sverige. Utrikeshandeln, detaljerad extra-EU, redovisas efter 41 dagar av Sverige. Storbritannien är snabbast och Sverige intar en mellanposition.

Sammantaget kan man konstatera att Sverige ligger relativt väl till i denna jämförelse när det gäller snabbheten i den ekonomiska statistiken. Sammanvägt hamnar Sverige femte plats. Två länder, Storbritannien och Tyskland, framstår som de som har den snabbaste statistiken. Avståndet till USA är mycket stort.

Storbritannien har enligt studien den snabbaste statistiken för sex av de 12 undersökta indikatorerna. I ytterligare fyra fall är Storbritannien bland de tre snabbaste länderna. Det är tydligt att Storbritannien har givit aktualitet hög prioritet. Storbritannien uppger emellertid i den enkät som gjordes vid benchmarkingstudien, förhållandevis höga bortfallsfrekvenser. Detta kan ses som ett pris för att uppnå snabbhet.

Tyskland har korta produktionstider och har satsat mycket på uppsnabbning de senaste två åren. Produktionstiden för kvartalsräkenskaperna har exempelvis med hjälp av snabba månadsdata minskat från 70 dagar i slutet av 1999 till 55 dagar år 2001. Det tyska systemet har viss likhet med det europeiska genom att 16 delstater sköter en stor del av datainsamlingen för den nationella statistiken.

Finland ligger också väl till när det gäller snabbhet. Man har minskat produktionstiden för sitt industriproduktionsindex (IPI) med två veckor (från 45 till 30 dagar). Den viktigaste orsaken till detta anges vara telefonkontakter med sena uppgiftslämnare. Svarsandelen 99 % uppnås nu efter 29 dagar mot förut 41 dagar. Andra orsaker är strömlinjeformning av datorprogram och att IPI är högt värderat. Uppgiftslämnarna betraktar detta index som viktigt för sig själva och branschen.

Danmark framhåller också vikten av att fokusera på aktualitet, att ha kontakter med uppgiftslämnare samt att vara medveten om uppgiftslämnarbördan. Kontakterna med företagen är viktiga för att motivera företagen att svara, för att förbättra utformningen av frågeformulären, för att kunna erbjuda olika datainsamlingssätt, för att göra påminnelser effektiva och för att ge feedback till företagen.

Sverige med sin snabba AKU pekar på standardiserade procedurer. Fältarbetet kortas mot slutet och analyserna före pressmeddelandet är standardiserade. Andra svenska erfarenheter av korta produktionstider pekar på uppgiftslämnarkontakter och datainsamlingsteknik som viktiga faktorer.

Arbetsgruppens rekommendationer och det fortsatta arbetet

Utifrån de genomförda studierna lämnade arbetsgruppen en omfattande rapport till Statistical Programme Committee (SPC) i september 2001. Rapporten innehåller tre rekommendationer. Den första rekommendationen avser statistikens aktualitet och innebär att SPC tar ett strategiskt beslut att den kortperiodiska ekonomiska statistiken för EU/EMU inom fem år skall vara lika snabb som den amerikanska. Den andra rekommendationen innebär att SPC initierar två studier avseende utveckling av urvalsundersökningar med fokus på EU/EMU-nivån. Den tredje rekommendationen innehåller förslag till ett antal aktiviteter och studier för att förbättra snabbheten i den kortperiodiska ekonomiska statistiken, t.ex. statistiska metoder, benchmarkingteknik och, mer månadsstatistik.

SPC välkomnade rapporten och instämde i de föreslagna rekommendationerna, dock med en viss omformulering när det gäller den första punkten. En ny grupp tillsattes av SPC med uppgift att driva utredningsarbetet vidare och följa upp genomförandet av olika aktiviteter. En uppgift var att föreslå en uppsättning av korttidsindika-

torer för den ekonomiska statistiken på EU/EMU-nivå, Principal

European Economic Indicators (PEEI), som skall bli föremål för särskild uppmärksamhet vid utvecklingen av statistiken, inte minst när det gäller snabbheten. Arbetsgruppen presenterade ett förslag på 19 ekonomiska indikatorer vid SPC-mötet i september 2002.

Förslaget innehåller förutom listan på indikatorer, mål för hur snabbt indikatorerna skall presenteras på EU/EMU-nivå samt en tidsplan för genomförandet. Förslaget godkändes av de nationella statistikbyråerna och kommer att baseras på frivilliga åtaganden i en s.k.

Gentlemen´s Agreement.

SCB har enligt överenskommelsen åtagit sig att leverera data till Eurostat i enlighet med tidsplanen förutsatt att ytterligare resurser erhålls. Ett uppfyllande av åtagandet innebär att den svenska statistiken skall snabbas upp för nationalräkenskaperna, industriproduktionsindex, byggproduktion, omsättning i detaljhandeln, vakanser och utrikeshandeln med varor. Dessutom måste utbyggnaden av tjänsteprisindex ske enligt EU:s tidsplan. Statistiken över omsättningen i detaljhandeln kommer att snabbas upp och därmed uppfylla kraven redan från januari 2003. Svenskt underlag till en snabbstatistik för det harmoniserade konsumentprisindex (HIKP) avseende EMU-området är aktuellt först vid ett eventuellt svenskt deltagande i EMU.

Tabell 5.2. Principal European Economic Indicators (PEEI)

Publicering i antal kalenderdagar efter referensperiodens utgång.

Indikator Periodicitet EU

Sverige

Nuläge Mål År Nuläge År

Prisstatistik

HIKP, snabbstatistik för EMU

Månad

2 0 finns

* *

HIKP Månad 17 17 finns 17 finns

Nationalräkenskaper

Första BNP-skattning

Kvartal

** 45 2004 70 20043

BNP med ytterligare nedbrytning Kvartal 70-120 60 2004 70 20043

Sektorräkensk, hushåll o företag Kvartal

** 90 2004 ** 20043

Sektorräkensk, offentlig sektor Kvartal 100 90 2003 90 finns

Industriproduktionsindex Månad 48 40 2006 50 20063

PPI, inhemsk marknad

Månad

35 35 2006 25 finns

Industrins orderingång

Månad

** 50 2003 50 finns

PPI, importvaror

Månad

** 45 2006 25 finns

Byggproduktion Mån/kvartal 75 45 2006 75120063

Omsättning i detaljhandeln

Månad

60 30 2003 45 20034

Omsättning i tjänstenäringarna Kvartal

** 60 2005 55 finns

Tjänsteprisindex Kvartal ** 60 2006 45220063

Arbetslöshet Månad 30 30 2004 15 finns

Vakanser Kvartal ** 45 2004 55 20043

Sysselsättning Kvartal 70-75 45 2004 45 finns

Arbetskraftskostnadsindex Kvartal 90 70 2004 61 finns

Utrikeshandel Månad 50 45 2005 70 20053**Uppgift kan inte förekomma. *Uppgift finns inte. 1 Endast kvartal. Särskild undersökning saknas. Uppgifterna hämtas ur NR-systemet. 2 Endast ett begränsat antal index finns utvecklade. 3 Kräver ytterligare resurser. 4 I Sverige är målet 28 dagar.

Ett antal studier pågår på EU-nivå rörande möjligheterna att uppnå en uppsnabbning av statistiken. En sådan studie har redan genomförts avseende detaljhandeln. Den visar att det är möjligt att ta fram EU/EMU-aggregat efter 30 dagar jämfört med nuvarande 60 dagar. Metoden är att utgå från ett urval som krävs för att uppnå en acceptabel beräkning på EU/EMU-nivå och därefter arbeta med snabba

nationella bidrag utifrån suburval. De enskilda länderna kan sedan välja om man vill bygga ut de nationella urvalen för att ta fram nationell statistik samt hur snabbt det i så fall skall ske.

En mer generell studie över användningen av urvalsundersökningar för PEEI presenterades i slutet av 2002. I denna noteras att uppsnabbning handlar om hela produktionsprocessen, inte bara urvalsdesign, och att möjligheterna till uppsnabbning bör studeras för varje undersökning för sig. Ett antal ansatser för att snabba upp statistiken redovisas. Bland andra pågående arbeten märks studier av snabbstatistik avseende BNP, importpriser, omsättning i tjänstesektorn utöver detaljhandeln, tjänsteprisindex och en uppdelning av viss statistik på EMU-området respektive övriga EU.

Slutsatser av EU:s benchmarkingstudier

Vid de jämförelser av snabbheten i den ekonomiska kortperiodiska statistiken, vilka gjordes i samband med EU:s benchmarkingstudier hamnade Sverige relativt väl till. När det gäller arbetskraftsundersökningarna var Sverige snabbast av de 15 EU-länderna. När det däremot gäller industriproduktion hamnade Sverige nästan sist och när det gäller byggproduktion finns ingen löpande kortperiodisk statistik. Sammanvägt hamnade Sverige på femte plats. Storbritannien och Tyskland var de länder som kom bäst till i denna jämförelse. Att Sverige hamnade bättre till i denna jämförelse än vid uppföljningen av EMU Action Plan beror på att uppsättningen variabler och tidpunkten de avser skiljer sig åt mellan de båda jämförelserna.

Vidare kan man konstatera att både Sverige och övriga länder i EU ligger långt ifrån USA när det gäller snabbhet. Den genomsnittliga tiden mellan periodens slut och publiceringen var 23 dagar i USA och 48 dagar i Sverige. Att inom fem år uppnå samma snabbhet som i USA kommer därför att kräva stora ansträngningar.

Den handlingsplan för uppsnabbning av den kortperiodiska ekonomiska statistiken, som EU-länderna har kommit överens om genom en s.k. Gentlemens’ Agreement, innebär när den genomförs en väsentlig förbättring av statistiken på EU/EMU-nivå. Handlingsplanen identifierar 19 särskilt väsentliga s.k. Principal European

Economic Indicators (PEEI). De täcker 7 områden där det i dag inte finns statistik på EU/EMU-nivå. För de övriga indikatorerna snabbas publiceringen av statistiken upp från 54 till 42 dagar efter perio-

dens slut. Trots detta kommer statistiken fortfarande att redovisas betydligt senare än i USA.

Sverige har genom SCB åtagit sig att klara samtliga krav i handlingsplanen med ett undantag. Sverige har inte har åtagit sig att bidra till en snabbstatistik för det harmoniserade konsumentprisindexet HIKP för EMU-området, vilket för närvarande inte är aktuellt för Sverige. Samtidigt har noterats att det krävs ytterligare resurser för att Sverige skall kunna leva upp till dessa förpliktelser. Även Tyskland och Frankrike har åtagit sig att klara samtliga krav med något undantag. För att Sverige skall kunna uppfylla kraven i handlingsplanen behöver följande åtgärder vidtas:

─

Nationalräkenskaperna måste snabbas upp i tre avseenden. En första version skall redovisas inom 45 dagar, vilket skulle kunna uppnås genom att för varje kvartal ta fram en snabbversion av nationalräkenskaperna liknande den som för närvarande tas fram för andra kvartalet varje år. En andra version skall redovisas inom 60 dagar, vilket kräver en uppsnabbning av de ordinarie nationalräkenskaperna med ca 10 dagar, mer för andra kvartalet. Dessutom skall sektorräkenskaper för hushåll, företag och offentlig sektor redovisas inom 90 dagar, vilket kommer att kräva ett betydande utvecklingsarbete.

─

Industriproduktionsindex. Statistiken måste snabbas upp från 55 till 40 dagar efter periodens slut.

─

Byggproduktion. För detta område måste en kortperiodisk kvartalsstatistik utvecklas och publiceras inom 45 dagar efter kvartalets slut. För närvarande bygger de uppgifter SCB levererar till Eurostat på nationalräkenskaperna.

─

Detaljhandelns omsättning. Statistiken måste snabbas upp från 45 till 30 dagar efter periodens slut. I planerna för 2003 ingår att statistiken skall publiceras 28 dagar efter månadens slut.

─

Tjänsteprisindex. Statistiken publiceras för närvarande ca 45 dagar efter månadens slut, vilket klarar kraven på 60 dagar.

Den täcker emellertid bara mindre delar av tjänstesektorn och måste utvecklas till att täcka större delar.

─

Vakanser. Statistiken måste snabbas upp från 55 dagar till 45 dagar efter periodens slut.

─

Utrikeshandel. Statistiken måste snabbas upp från 70 till 45 dagar efter periodens slut.

Sverige har genom SCB varit och är fortfarande drivande när det gäller att snabba upp den kortperiodiska ekonomiska statistiken inom EU. Benchmarkingstudien mellan EU och USA och inom EU genomfördes på svenskt initiativ. Initiativet förbereddes av en arbetgrupp, som inkluderade representanter för Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken. Ordförande i den arbetsgrupp som genomförde studien var SCB:s generaldirektör, som också är vice ordförande vid sidan av Eurostats generaldirektör i den arbetsgrupp som leder och följer upp implementeringen av handlingsprogrammet för att snabba upp statistiken.

Skälet till att SCB har engagerat sig så hårt i denna fråga är att statistiken på EU-nivå är så bristfällig. Statistiken bygger på uppgifter från 15 länder med 15 olika traditioner på området och med 15 olika sätt att producera statistiken. Det gör att det är svårt att få fram konsistent och snabb statistik på EU-nivå. Det är i sin tur ett problem i synnerhet när det gäller möjligheterna för ECB att föra en välgrundad penningpolitik och därmed finns det en risk för felaktiga beslut, som kan få negativa konsekvenser för hela EU inklusive Sverige.

SCB har också haft gott stöd i denna fråga av Finansdepartementet i Ekonomiska och Finansiella Kommittén (EFK) och av regeringen i Rådet för ekonomiska och finansiella frågor (Ekofin), vilket ställer särskilt höga krav på att Sverige skall kunna leva upp till de krav som handlingsplanen ställer.

5.5. IMF:s syn på Sveriges ekonomiska statistik

Internationella valutafonden (IMF) genomförde i maj 2001 en studie av svensk ekonomisk statistik på ett antal områden. En rapport1, en s.k. ROSC, Report on the Observance of Standards and

Codes, publicerades den 20 september 2001. Rapporten utgör en sammanfattande bedömning av hur Sverige uppfyller IMF:s särskilda statistikutgivningsstandard, SDDS2 (Special Data Dissemination Standard) kompletterad med en genomgripande bedömning av kvaliteten i statistiken avseende nationalräkenskaper, priser, offent-

1Sweden – Report on the Observance of Standards and Codes (ROSC), International Monetary Fund, August 27, 2001. Rapporten kan hämtas i sin helhet från IMF:s hemsida www.imf.org, välj ”Standards and Codes” och sedan ”Reports on the Observance of Standards and Codes (ROSCs)” från menyn. 2 En detaljerad beskrivning av SDDS finns på http://dsbb.imf.org

liga finanser, monetär statistik (den s.k. finansmarknadsstatistiken) och betalningsbalans.

IMF:s studie är ett led i ett arbete som kommer att omfatta ett stort antal länder. Granskningen omfattar bl.a. statistikens kvalitet, statistiska metoder samt de legala och institutionella ramverken. Arbetet syftar till att höja statistikkvaliteten för att förbättra beslutsunderlaget i den ekonomiska politiken och bättre kunna förebygga ekonomiska kriser.

Sverige är ett av de första länder som har granskats. I rapporten konstateras att den svenska ekonomiska statistiken inom de undersökta områdena väl uppfyller kraven enligt IMF:s särskilda statistikstandard, SDDS. Vissa förslag till förbättringar framförs också. IMF framhåller särskilt att statistiken över den offentliga sektorns ekonomi behöver förbättras för att underlätta möjligheterna till analys av budget- och skuldutvecklingen. I det följande beskrivs kortfattat huvudpunkterna och de viktigaste slutsatserna och förslagen i studien.

Uppfyllande av SDDS

Ett avsnitt av rapporten innehåller en bedömning av hur Sverige uppfyller den särskilda statistikutgivningsstandarden, SDDS, som IMF introducerade 1996. Syftet med SDDS är att sätta en standard för medlemsländer som utnyttjar eller kan komma att utnyttja de internationella kapitalmarknaderna avseende deras tillhandahållande av ekonomisk och finansiell statistik till omvärlden. Systemet innebär att de anslutna länderna löpande uppdaterar IMF:s hemsida för SDDS med vissa metadata om statistiken, bl.a. en publiceringskalender. Dessutom skall en nationell statistiksamlingssida finnas åtkomlig via länk från IMF:s SDDS-sida. Systemet förväntas förbättra tillgängligheten till aktuell och utförlig statistik och därigenom bidra till bedrivandet av en sund ekonomisk politik och till bättre fungerande finansiella marknader.

Anslutning till systemet är frivilligt. Sverige anslöt sig formellt i maj 1996 och började uppdatera metadata på IMF:s hemsida för SDDS i september 1996.

SDDS täcker 18 olika statistikområden inom fyra sektorer av ekonomin (realekonomi, stat och kommun, finansiella marknader och utlandssektorn) jämte befolkning samt identifierar fyra dimensioner (statistik, tillgänglighet, integritet och kvalitet) för statistik-

utgivningen. Den aktuella studien omfattar dimensionerna statistik (täckning, periodicitet och aktualitet) samt tillgänglighet (publiceringskalender och samtidig publicering till samtliga användare).

IMF konstaterar att Sverige uppfyller SDDS-kraven avseende täckning, periodicitet och aktualitet på samtliga statistikområden. För 7 av de 18 ingående statistikområdena är periodiciteten högre än kraven. Aktualiteten är bättre i nio fall. Kraven på offentliggörande av information om kommande publicering av statistiken uppfylls också. Statistikansvariga myndigheter presenterar publiceringskalendrar i tryckt form eller på sina hemsidor. Dessutom uppdateras en kalender på IMF:s hemsida. SDDS-kravet om tillgänglighet för allmänheten uppfylls därmed. I rapporten konstateras också att statistiken offentliggörs samtidigt till alla intresserade parter, dels på den ansvariga myndighetens hemsida, dels på Sveriges statistiksamlingssida.

Samtidigt uppmärksammar man att underlag på två områden lämnas till parter utanför statistikproducenten utan att detta finns officiellt dokumenterat. Ekonomistyrningsverket (ESV) lämnar viss budgetinformation till Finansdepartementet före publicering. SCB lämnar visst arbetsmaterial till en begränsad krets av tjänstemän vid några myndigheter som ett led i arbetsprocessen för nationalräkenskaperna.

Kvalitetsgranskning av statistiken

Rapporten innehåller också slutsatser från en grundlig kvalitetsbedömning av statistiken på fem områden: nationalräkenskaper, priser, offentliga finanser, monetär statistik och betalningsbalans. Kvalitetsbedömningen av statistiken följer en modell som utvecklats av IMF. Bedömningen sker utifrån sex olika aspekter: en avseende olika förutsättningar för statistikverksamheten och fem kvalitetsaspekter. Bedömningen är även här att statistiken väsentligen håller hög standard. I rapporten anges ett antal områden där åtgärder rekommenderas. Några av dessa refereras nedan.

När det gäller förutsättningarna för statistiken (Prerequisites of quality) är bedömningen att det finns legala och institutionella ramverk som stöd för en statistikverksamhet av god kvalitet. En enda myndighet, SCB, borde ges ansvaret för sammanställningen av statistiken över de offentliga finanserna i enlighet med IMF:s Manual on Government Finance Statistics (GFS).

När det gäller integritet (Integrity) visar alla de fyra studerade myndigheterna (SCB, ESV, RGK och Riksbanken) professionalism och öppenhet. De har utarbetade etiska regler för personalen.

På metodområdet (Methodological soundness) följer nationalräkenskaperna, prisstatistiken och betalningsbalansen internationella riktlinjer. Den monetära statistiken och särskilt statistiken över de offentliga finanserna skulle enligt rapporten vinna på en närmare anpassning till internationella riktlinjer. Sammanställningen av statistiken för den offentliga sektorn sker inte så att en allsidig analys av finanspolitiken underlättas. Dessutom skulle en konsistent användning av begreppet ”staten” i olika statistiska publikationer vara av värde.

När det gäller tillförlitlighet (Accuracy and reliability) är slutsatsen att grunddata ger ett tillfredsställande underlag för statistiksammanställning samt att statistiska tekniker och procedurer är av god kvalitet. Sammantaget bidrar detta till hög tillförlitlighet. Särskilt för betalningsbalansen och nationalräkenskaperna kan de ansvariga producenterna genomföra och publicera studier och analyser av revideringarna i statistiken.

Statistikens användbarhet (Serviceability) är god genom att den i allmänhet är relevant, frekvent, aktuell och på andra sätt uppfyller användarnas krav. IMF noterar dock att användare har uttryckt önskemål bl.a. om aktuellare nationalräkenskaper, mer konsistent statistik över den offentliga sektorns finanser och tydligare redovisningar av revideringsrutinerna för statens finanser och betalningsbalansen.

Tillgängligheten (Accessibility) till statistiken är god och servicen till användare är snabb och effektiv. Mer komplett dokumentation om metoder etc. behövs för nationalräkenskaperna och statistiken över statens finanser.

Studien redovisar ytterligare ett antal rekommendationer på de enskilda statistikområdena. Generellt pekar man på behovet av tydliga upplysningar om tidsseriebrott, bred publicering av standarder för insamling, sammanställning och spridning av den officiella statistiken samt löpande redovisning av studier och analyser av revideringar.

Slutsatser av IMF:s rapport

IMF:s allmänna bedömning av tillståndet för den svenska ekonomiska statistiken är positiv. Sverige uppfyller de åtaganden som följer av anslutningen till SDDS. Aktualitet och periodicitet i statistiken är i många fall bättre än vad som krävs. Den fördjupade studien på vissa områden av den ekonomiska statistiken visar också att det svenska statistiksystemet fungerar väl enligt IMF:s kriterier. Det finns legala och institutionella förhållanden som stöder insamling, sammanställning och spridning av statistik av god kvalitet. Professionalism, användning av internationellt vedertagna metoder, användandet av fullgoda tekniker och processer samt tillgång till källdata bidrar till att den svenska statistiken håller hög kvalitet.

På bl.a. följande områden rekommenderade IMF åtgärder som skulle förbättra statistiken och dess användbarhet. SCB borde få ansvaret för en samlad statistisk redovisning av de offentliga finanserna (enligt GFS, se nedan) och statistiken bör ingå i den officiella statistiken. Studier och analyser av revideringar bör genomföras löpande och användas i statistikprocessen samt publiceras. I de fall spridning av statistiska data sker innan den officiella publiceringen sker bör detta förhållande offentliggöras. Brott i tidsserier till följd av metodändringar m.m. bör tydligt anges i statistiken inklusive detaljerade förklaringar. Dokumentationen om nationalräkenskaperna och statistiken över de offentliga finanserna behöver göras mer komplett.

SCB har i sitt budgetunderlag för 2003–2005 föreslagit att SCB får ett samlat ansvar för en redovisning av den offentliga sektorn i enlighet med IMF:s Manual on Government Finance Statistics (GFS). När det gäller revideringar har utredningen initierat en studie av revideringarna i de svenska nationalräkenskaperna samt en jämförelse med andra länder. Studien redovisas i bilaga 4 till detta betänkande och utredningen föreslår att SCB löpande skall redovisa studier och analyser av revideringarna. Riksbanken har redovisat sin revideringspolicy avseende betalningsbalansstatistiken. Formerna för redovisning av revideringar skall övervägas i samband med övergången till ny statistikinsamling som startar från 2003.

IMF:s påpekande om att den förhandsinformation som ges till en begränsad krets avseende nationalräkenskaperna och statsbudgeten skall offentliggöras har följts. Informationen finns nu på IMF:s hemsida för SDDS. Information om tidsseriebrott tas även upp av

utredningen. Utredningen har låtit ta fram en dokumentation över nationalräkenskaperna som presenteras i bilaga 3 till utredningen.

6. Förbättringar av nationalräkenskaperna

Detta kapitel tar upp de områden inom nationalräkenskaperna där utredningen funnit att det finns särskilda behov av förbättringar. Det gäller belysning av beräkningsrutiner, analyser av revideringar, kapitalstocksberäkningar, input-output-statistik, att mäta produktivitet inom offentlig sektor, att få fram en snabbindikator för den kvartalsvisa BNP-tillväxten, att snabba upp de kvartalsvisa BNPberäkningarna och att mäta den svarta ekonomin.

I avsnitt 6.9 ges en bakgrund till utredningens överväganden och förslag om att det bör inrättas en nämnd för nationalräkenskaperna. Dessutom beskrivs i avsnitt 6.10 några ytterligare områden där nationalräkenskaperna skulle kunna förbättras. Det gäller exempelvis samordning av statistik om produktion, löner och sysselsättning, ökad samordning mellan nationalräkenskaperna och finansräkenskaperna samt ökat samarbete mellan producenter av primärstatistik och beräkningsansvariga vid nationalräkenskaperna.

6.1. Beräkningsrutiner för nationalräkenskaperna

Enligt utredningens direktiv skall nationalräkenskapernas beräkningsrutiner belysas, såsom hur avstämningen sker mellan olika delar i nationalräkenskaperna, vilka regler som gäller för revidering, hur statistiken korrigeras för kalenderuppgifter och för säsongvariationer m.m. Utredningens kartläggning av användarnas behov pekade också på ett stort behov av information om hur nationalräkenskaperna tas fram, om metoder och beräkningsrutiner. I följande avsnitt redovisas det arbete som utförts på initiativ av utredningen och som resulterat i den dokumentation av nationalräkenskapernas aktuella beräkningsrutiner, som redovisas i en bilaga till föreliggande betänkande.1

1 Bilaga 3, Beräkningsrutiner för nationalräkenskaperna.

Dokumentation av NR:s aktuella beräkningsrutiner

Det har saknats en aktuell, övergripande och officiell dokumentation av de löpande beräkningarna av nationalräkenskaperna (NR). Förutom att utredningen enligt direktiven skall ta fram en sådan dokumentation pekade utredningens kartläggning av användarnas behov på stor efterfrågan på information om NR:s beräkningsmetoder. Därför har utredningen tagit initiativ till att få fram en rapport om beräkningsrutiner och metoder i NR. Rapporten är skriven så att användarna skall få en inblick i hur beräkningarna går till.

Ann-Marie Bråthén, tidigare programchef för nationalräkenskaperna, fick hösten 2001 i uppdrag av utredningen att skriva rapporten om NR:s beräkningsrutiner. Utredningen bestämde, efter synpunkter från både NR och utredningens experter, om innehåll och disposition av rapporten. I en första version publiceras rapporten som en bilaga till utredningen. Rapporten kommer att finnas tillgänglig på SCB:s webbplats. I framtiden kommer ansvaret för uppdateringar av rapporten att ligga hos SCB. Nationalräkenskaperna har själva uttryckt behov av att hålla dokumentationen uppdaterad, både för sin egen personal och för att kunna ge användarna önskad information.

Utöver den ovan nämnda rapporten har de svenska nationalräkenskaperna tagit fram en dokumentation om de svenska beräkningarna av bruttonationalinkomsten (BNI) och BNP i löpande priser, som finns tillgänglig på SCB:s webbplats. Dokumentationen är ett krav från EU och används i första hand för att bedöma om EU-länderna mäter BNI lika i enlighet med det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 95) och om därmed beräkningarna av ländernas bidrag till den gemensamma budgeten blir korrekt, då den baseras på bl.a. BNI.

BNI-dokumentationen täcker de årliga definitiva beräkningarna i löpande priser och är mycket detaljerad. Den beskrivning som ges i utredningens rapport om beräkningsrutiner i NR bygger i viss utsträckning, när det gäller beskrivningen av grunddefinitioner, källor och beräkningsmetoder, på BNI-dokumentationen. Beskrivningen i BNI-rapporten är emellertid mer detaljerad. BNI-dokumentationen kommer att uppdateras årligen. Dessutom kommer dokumentation av beräkningarna i fasta priser enligt EU:s direktiv att färdigställas i början av 2003.

Vidare har Sven Öhlén vid SCB:s avdelning för ekonomisk statistik, gjort en beskrivning av den säsongrensningsmetod som används för nationalräkenskaperna. Beskrivningen kommer att läggas ut på SCB:s webbplats i början av 2003. Säsongrensningsmetoden sammanfattas också i ett appendix till utredningens bilaga om nationalräkenskapernas beräkningsrutiner.

Vidare avser nationalräkenskaperna att lägga ut metodrapporter på SCB:s webbplats för Sveriges ekonomi. Med dessa rapporter anser sig utredningen ha belyst nationalräkenskapernas beräkningsrutiner.

NR-dokumentation i andra länder

Under utredningens besök hos statistikbyråerna i elva länder togs frågan upp om det fanns officiell information för användarna om nationalräkenskapernas beräkningsrutiner. De flesta hade någon form av sådan information. BNI-dokumentationen som beskrivits ovan skall finnas för alla EU-länder.

Som exempel kan dokumentationen av Tysklands nationalräkenskaper nämnas. Sedan 1949 ger de ut en månadspublikation, Wirtschaft und Statistik, som också finns tillgänglig från webbplatsen. Där finns bl.a. artiklar om revideringar, statistikomläggningar, metoder, avstämning och skillnader mellan utbuds- och efterfrågesidan m.m. Många frågeställningar från användarna återkommer och svaren finns ofta i artiklar, som redan har skrivits. ”I stort sett allt” om NR:s olika metoder har förklarats i artiklar sedan 1950-talet.

Ett forskningsinstitut i Tyskland har publicerat ett lexikon för nationalräkenskaperna avseende ESA 951. Det har varit till stor hjälp även för NR-personalen. En fördel är att det ger en kortfattad, men innehållsrik faktainformation om detaljer, definitioner, begrepp etc.

De olika statistikbyråerna har visat att det finns en rad exempel på olika sätt att informera användarna om nationalräkenskapernas beräkningar. Nederländernas statistikbyrå publicerar exempelvis en rad rapporter om beräkningar i nationalräkenskaperna, bl.a. en rapport om tillgångs- och användningstabeller.

Storbritanniens statistikbyrå (ONS) informerar användarna i första hand från webbplatsen. Månadspublikationen Economic Trends tar

1Lexikon der Volkswirtschaftlichen Gesamtrechnungen, tredje upplagan, 2002. Utgiven av Prof. Dr. Dieter Brümmerhoff, Rostock universitet, Dipl.-Volkswirt Heinrich Lützel, vicepresident för Statistischen Bundesamtes, Wiesbaden, R. Oldenbourg Verlag München Wien.

upp en rad skilda frågor, ibland om metoder som används i nationalräkenskaperna.

Frankrikes statistikbyrå (INSEE) tar vart femte år fram en omfattande rapport, som beskriver nationalräkenskapernas årsberäkningar i detalj. Den används endast internt inom nationalräkenskaperna. För övrigt finns en översiktlig rapport om kvartalsräkenskapernas beräkningar, tillgänglig på INSEE:s webbplats.

Statistics Canada informerar användarna om generella metoder, definitioner m.m. i nationalräkenskapernas publikationer. För övrigt får användarna information om metodändringar och dylikt, bland annat i särskilda faktarutor i pressmeddelanden.

Bureau of Economic Analysis (BEA), som tar fram nationalräkenskaperna för USA, publicerade senast i oktober 2001 en aktuell dokumentation av NR:s beräkningar. Den ger huvuddragen om beräkningsrutiner, visar vilka källor som använts m.m. Dessutom finns en Guide on the National Income and Production Accounts, samt äldre metodpapper. Allt finns på BEA:s webbplats.

Australiens statistikbyrå ger ut publikationen Concepts, Sources and Methods, som ger en omfattande beskrivning av definitioner, källor, metoder etc. i deras nationalräkenskaper. Den senaste publikationen gavs ut år 2000. En ny uppdatering skall göras i början av 2003.

Nya Zeelands statistikbyrå publicerar dokumentation av hur NR beräknas, men den är föråldrad och behöver uppdateras. Det finns emellertid viss separat information på webbplatsen, men den är inte samlad i någon publikation. Längst bak i kvartalspublikationerna finns även förklaringar om säsongrensningsmetod, revideringar m.m. Under 2002 arbetar de med att ta fram en första dokumentation av metoden för kapitalstocksberäkningarna.

Norges statistikbyrå publicerade senast i slutet av 1990-talet dokumentation över beräkningsrutinerna i nationalräkenskaperna. Den är inte helt aktuell beträffande vilka indikatorer nationalräkenskaperna använder, men beskrivningarna av själva beräkningsrutinerna är fortfarande aktuella. Utöver rapporten finns teknisk dokumentation i databaserna samt från webbplatsen under rubriken ”Om statistiken”.

I Danmark finns viss dokumentation, som omfattar ca 20 sidor i nationalräkenskapernas årspublikation. Handelshögskolans förlag ger ut en bok1 av Bent Thage, nuvarande chef för den ekonomiska

1 Thage, Bent. Nationalregnskabet. Handelshøjskolens Forlag, Danmark 2000.

statistiken, som beskriver nationalräkenskapssystemet, beräkningsrutiner etc. Den gavs ut för första gången 1997 och uppdateras med några års intervall.

6.2. Revideringar i nationalräkenskaperna

I direktiven för utredningen står att den skall jämföra de svenska nationalräkenskaperna med andra länders, bl.a. med avseende på revideringarnas storlek. Utredningen har uppdragit åt professor Lars-Erik Öller vid SCB att genomföra en sådan studie. Karl-Gustav Hansson vid SCB deltog i arbetet med rapporten, som redovisas som bilaga till utredningen.1 Nationalräkenskaperna har levererat underliggande data och kommenterat en preliminär version av rapporten. I detta avsnitt redovisas studiens huvudresultat.

Vidare har utredningen besökt ett antal länder för att bl.a. studera hur de hanterar sina revideringar. Erfarenheter från andra länder redovisas också i följande avsnitt.

Inledning

Officiella och löpande analyser av de svenska nationalräkenskapernas revideringar har hittills inte genomförts löpande inom SCB. Endast ett fåtal studier har gjorts tidigare. Två sådana gjordes i början av 1990-talet av Åke Tengblad respektive Jan Eklöf (se vidare bilaga 4). Båda studierna avser revideringar i de kvartalsvisa nationalräkenskaperna under 1970- och 1980-talen.

Utredningen sammanfattade i sitt första delbetänkande att många användare vill att SCB skall redovisa information om osäkerheten i nationalräkenskaperna. Användarna vill exempelvis veta hur stor spridningen av de preliminära räkenskaperna kring det slutliga utfallet har varit. De vill också veta om det finns en tendens att under- eller överskatta BNP i de preliminära nationalräkenskaperna i förhållande till senare utfall. Det bör, menar man, framgå i vilken grad preliminära utfall kan komma att revideras. Det bör också finnas mer information om vad revideringarna kan förklaras av.

Riksbanken framförde exempelvis att tillförlitligheten i uppgifterna alltid bör kommenteras. För nationalräkenskaperna, för vilka det är svårt att tillämpa traditionella statistiska osäkerhetsberäk-

1 Se bilaga 4 till föreliggande betänkande, Revisions of Swedish National Accounts 1980–1998 and an International Comparison, Lars-Erik Öller och Karl-Gustav Hansson, december 2002.

ningar, bör andra former av kvalitativa bedömningar redovisas, menade Riksbanken. Finansdepartementet ansåg att användarna bör få en beskrivning av såväl revideringar som eventuella avstämningsproblem i nationalräkenskaperna. Även programrådet för ekonomisk statistik har betonat att revideringar i nationalräkenskaperna bör kommenteras och publiceras systematiskt.

Studie av revideringarna i nationalräkenskaperna

I utredningens uppdrag till professor Lars-Erik Öller ingick att göra en analys av storleken på revideringarna av olika delar av BNPberäkningarna från användningssidan för Sverige. Dessutom ingick i uppdraget att jämföra revideringarna med motsvarande i de elva länder utredningen har besökt.

Som underlag för studien byggdes en databas upp över revideringar i nationalräkenskaperna från och med år 1980, avseende både års- och kvartalsuppgifter. Den internationella jämförelsen av revideringarna avser den årsvisa reala tillväxten av BNP under perioden 1980–1998 för Sverige, Norge, Finland, Danmark, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Revideringarna i de svenska nationalräkenskaperna har studerats mer ingående.

Undersökningen av revideringarna av den årsvisa reala BNPtillväxten i Sverige och övriga länder avgränsades till att mäta skillnaden mellan det första preliminära utfallet och det första definitiva utfallet för BNP (vid år t+2).

Studien av de svenska årsvisa revideringarna avser både fasta och löpande priser, medan studien av kvartalsräkenskaperna endast avser fasta priser. De aggregat som studeras är privat och offentlig konsumtion, statlig och kommunal konsumtion, fasta bruttoinvesteringar, lagerinvesteringar, export och import av varor och tjänster samt nettoexporten och BNP totalt, från användningssidan.

Några resultat av Öller/Hanssons studie är att de svenska nationalräkenskaperna, liksom motsvarande i flera andra länder, under de senaste decennierna underskattat BNP-tillväxten i de första preliminära utfallen i förhållande till de definitiva utfallen. En under- eller överskattning mäts vanligen med den genomsnittliga avvikelsen eller med medianen för avvikelserna. De tolv länderna har som helhet visat en underskattning, även kallad bias, på i genomsnitt 0,2 till 0,3 procentenheter av BNP-tillväxten under perioden 1980–

1998. Sverige visade en underskattning på i genomsnitt 0,3 till 0,4 procentenheter. Lika stor underskattning har Australien, Finland och Nederländerna visat. Endast Kanada saknar något tecken på bias.

Tabell 6.1. Osäkerhet och bias i det preliminära utfallet för BNPtillväxten, åren 1980–1998

Procentenheter

Medelvärde Median

m(ABS)

Australien

0,4

0,5

0,6

Kanada

0,0

0,0

0,3

Danmark

0,2

0,1

0,6

Finland

0,4

0,4

0,6

Frankrike

0,1

0,2

0,3

Tyskland

0,0

0,1

0,5

Nederländerna

0,4

0,4

0,5

Norge

0,2

0,3

0,7

Nya Zeeland

0,1

0,1

0,6

Sverige

0,4

0,3

0,4

Storbritannien

0,3

0,3

0,4

USA

0,1

0,2

0,4

Samtliga

0,2

0,3

0,5

Tabell 6.1 ovan sammanfattar osäkerheten och den bias som länderna visat i sina preliminära BNP-tal under perioden 1980–1998. Medelvärdet visar den genomsnittliga avvikelsen mellan det första preliminära och det första definitiva utfallet. Dessutom visas medianen för avvikelserna. Storleken på revideringarna mäts dessutom ofta med den genomsnittliga absoluta avvikelsen, m(ABS), som mäter det genomsnittliga felet oberoende av tecken. Med detta spridningsmått uppgick revideringen mellan det första preliminära och det första definitiva utfallet för Sveriges BNP-tillväxt till 0,4 procentenheter under både 1980- och 1990-talen. Storleken på de svenska revideringarna mätt på detta sätt visar sig ligga under genomsnittet för de tolv studerade länderna, som ligger på 0,5 procentenheter för perioden 1980–1998.

Preliminära BNP-tal kan komma att revideras i relativt högre grad i länder där BNP förändras relativt kraftigt. Därför har även ett s.k. relativt medelvärde beräknats (rMean), som är kvoten mellan den genomsnittliga revideringen och den genomsnittliga tillväxttakten för BNP. För Sverige visar beräkningen att de preliminära BNP-utfallen underskattat tillväxten med i genomsnitt 25 procent. Om BNP-tillväxten exempelvis visar en ökning med två procent i det första utfallet kan man vänta sig en senare upprevidering till 2,5 procent, om det historiska revideringsmönstret håller.

Öller/Hansson har också funnit att det finns ett samband mellan revideringarnas storlek och konjunkturutvecklingen, dvs. en underskattning i uppgångsfaser och en överskattning i nedgångsfaser. Det är ett mönster som gäller för sju av de tolv studerade länderna, bl.a. Sverige. Mönstret gäller emellertid inte för Australien, Kanada, Danmark, Nya Zeeland och USA.

Fördelningen av de internationella revideringarna kan sammanfattas i histogrammet som visas i diagram 6.1 nedan.

Diagram 6.1. Fördelningen av deltagarländernas revideringar åren 1980–1998

Det visar att de flesta av revideringarna för samtliga tolv länder har legat omkring en halv procentenhet. Histogrammet visar också en större tyngd mot höger, dvs. en övervägande tendens till upprevideringar. Histogrammet visar också s.k. outliers, dvs. ett fåtal

0 10 20 30 40 50 60

-2,1 -1,5 -0,9 -0,3 0,3 0,9 1,5 2,1

Rev idering, proc entenheter

Fas ta pris er

Å rs data

A ntal

relativt stora och avvikande revideringar längst ut åt kanterna, åt båda hållen.

Öller/Hanssons studie visar också vilka delar av Sveriges BNP som normalt bidragit mest till revideringarna av BNP-tillväxten. Särskilt statlig konsumtion (se diagram 6.2) visar sig vara ett fortsatt problemområde, med relativt stora revideringar, som dessutom blev större på 1990-talet än på 1980-talet. Ett annat exempel är utrikeshandeln med varor, som visat relativt stora revideringar. Om revideringarna av särskilt dessa komponenter av Sveriges BNP kunde minska skulle det bidra till klart mindre revideringar av BNP och mer tillförlitliga första utfall.

Diagram 6.2. Revideringar av statlig konsumtion åren1980–1998

De relativt stora revideringarna av vissa BNP-komponenter avspeglas också i Sveriges kvartalsvisa nationalräkenskaper, exempelvis vad gäller statlig konsumtion. I kvartalsräkenskaperna framgår osäkerheten i denna komponent ännu tydligare. Exempelvis visar dess preliminära utfall fel tecken 26 gånger under perioden 1980–1998. Vidare mer än fördubblades den genomsnittliga, absoluta revideringen (m(ABS)) av statlig konsumtion i kvartalsräkenskaperna på 1990-talet jämfört med 1980-talet.

0 1 2 3 4 5 6 7 8

-3,6 -3 -2,4 -1,8 -1,2 -0,6 0 0,6 1,2 1,8 2,4 3 3,6

Outlier-värden: 1991: 8,2; 1998: -8,5 Antal

Revidering, %-enheter

Årsdata

För BNP som helhet visar kvartalsräkenskaperna en något mindre bias än årsräkenskaperna, dvs. en genomsnittlig underskattning med 0,2 procentenheter mot 0,4 för årsräkenskaperna. Däremot ligger det absoluta medelfelet m(ABS) på hela 0,7 procentenheter i kvartalsräkenskaperna. Ett undantag gäller investeringar, som systematiskt har överskattats med lite över två procentenheter i de första utfallen för andra kvartalets BNP. Det förklaras främst av att det första utfallet för andra kvartalets investeringar baserats på företagens förväntningar under första kvartalet och inte på faktiska utfall.

Kvartalsräkenskapernas revideringar visar vidare ett lika starkt samband med konjunkturcykeln som årsräkenskapernas, dvs. en underskattning av BNP-tillväxten i uppgångsfaser och en överskattning i nedgångsfaser. Exempelvis underskattades uppgångsfasen under 1994– 1995 systematiskt i de preliminära kvartalsutfallen. En slutsats är att kvartalsräkenskaperna inte anpassats tillräckligt snabbt till styrkan i konjunkturförändringarna, vilket fått motsvarande effekt på årsräkenskaperna. Däremot har kvartalsräkenskaperna inte sedan början av 1981 visat ”fel tecken” i konjunkturcykeln. De första två kvartalen 1981 visade de emellertid en ökning, som senare reviderades till en minskning av BNP-tillväxten. Det starka konjunkturomslaget under 1990-talets första hälft signalerades ändå rätt väl av de preliminära siffrorna, se diagram 6.3.

Diagram 6.3. Preliminär och definitiv bild av kvartalsvis BNPtillväxt åren 1990–1996. Procentuell årsförändring

-6 -4 -2

0 2 4 6

Pr e lim inär De finitiv

Erfarenheter från andra länder

I utredningens studie av revideringarna i nationalräkenskaperna finns ett avsnitt om motsvarande studier i några andra länder, bl.a. Australien, Nederländerna och USA. Under utredningens besök hos statistikbyråerna i andra länder har frågan tagits upp om studier av revideringar i statistiken brukar göras, bl.a. inom nationalräkenskaperna. Utredningen fann att flertalet av länderna regelbundet följer och analyserar samt publicerar rapporter eller på annat sätt sprider information om sina revideringar.

Bureau of Economic Analysis i USA publicerar regelbundet artiklar om nationalräkenskapernas revideringar. En grundlig genomgång görs också efter varje stor revidering av de tre senaste åren, som görs vart tredje år. Den senaste genomgången presenterades i januari 2002. I Storbritannien analyseras revideringarna i rapporter, som normalt tas fram av ekonomerna vid den särskilda divisionen för ekonomisk analys. Även Tysklands statistikbyrå publicerar analyser av revideringarna, bl.a. i en månadspublikation i form av artiklar, som skrivs av personal vid nationalräkenskaperna. Vid statistikbyrån (CBS) i Nederländerna görs sedan närmare tio år tillbaka en löpande uppföljning av revideringarna, bl.a. genom att jämföra de första utfallen med de definitiva. De beräknar också osäkerhetsmått för nationalräkenskaperna.

Nya Zeelands statistikbyrå publicerar information om revideringar i sina kvartalspublikationer för nationalräkenskaperna. Norge är ett annat exempel. Deras nationalräkenskaper följer hur stora revideringarna normalt brukar bli på produktionssidan i beräkningarna av BNP. Denna kunskap används som viktig information vid avstämningen mellan BNP:s produktions- och användningssida.

Danmarks Statistik gör ibland djupare analyser av revideringar i både primärstatistiken och nationalräkenskaperna. I Finland har statistikbyrån nyligen gjort en studie av revideringarna av kvartalsräkenskaperna för perioden 1993–2000, men redovisar annars normalt inte revideringarna regelbundet.

Som ett särskilt exempel kan Australian Bureau of Statistics (ABS) nämnas, som informerar användarna om revideringar i nationalräkenskapernas kvartals- och årspublikationer. Utredningen träffade en av de tyngsta användarna i Australien, Finansdepartementet, som uttryckte uppskattning över att ABS redovisar storleken på sina revideringar i kvartalspublikationerna och att ABS förklarar vad revideringarna beror på. De anser att det är viktigt att få veta hur stora

de har varit för olika delar av BNP. Det ger användaren en uppfattning om hur stora dessa vanligen är, vad de kan förvänta sig vad gäller kommande revideringar och hur stor osäkerheten är hos olika variabler. De tycker även att ABS ger bra förklaringar till de bakomliggande faktorerna till de förlopp som statistiken visar. De jämför också hur stora revideringarna har varit historiskt sett samt vad som kan ha orsakat dem. ABS redovisar om revideringarna har påverkats av exempelvis metodändringar, urval, konjunkturen m.m. De försöker också förklara strukturförändringar och nya mönster i ekonomin.

Inom Australiens nationalräkenskaper har man dessutom som rutin att använda information om revideringar bakåt i tiden då ett nytt kvartal för BNP skall beräknas. Med andra ord kan det vara en hjälp vid bedömningen av nya statistikunderlag för beräkningarna att känna till hur stora revideringarna brukar vara i underlagen. Fem dagar efter att den huvudsakliga primärstatistiken för nationalräkenskaperna har levererats träffas representanter för primärstatistiken och nationalräkenskaperna för att diskutera oklarheter i det nya underlaget för beräkningarna. Under denna fas kan korrigeringar av underlagen göras. Då jämförs statistiken med tidigare faser bakåt ända till 1959 och storleken på tidigare revideringar för enskilda variabler. Dessutom jämförs den aktuella förändringstakten för en variabel med motsvarande bakåt i tiden. Långa tidsserier över revideringarna används alltså som en hjälp att tolka den aktuella statistiken och dess rimlighet, bl.a. i förhållande till konjunkturläget.

Avslutande kommentarer

Öller/Hanssons studie visar att nationalräkenskaperna systematiskt underskattat den årliga BNP-tillväxten, med i genomsnitt 0,4 procentenheter under perioden 1980–1998. Motsvarande underskattning i kvartalsräkenskaperna låg på 0,2 procentenheter per kvartal, men den absoluta avvikelsen m(ABS) i kvartalsräkenskaperna uppgick till 0,7 procentenheter, dvs. det genomsnittliga felet oberoende av tecken var 0,7 procentenheter. Studien visar också att det finns ett samband mellan revideringarnas storlek och konjunkturutvecklingen, dvs. en underskattning i uppgångsfaser och en överskattning i nedgångsfaser. Dessutom visar studien vilka BNP-komponenter på

efterfrågesidan som bidragit mest till revideringarna av BNP, exempelvis revideringarna av statlig konsumtion.

Analysen av revideringar i statistiken ger olika typer av information, som kan vara användbar då de första preliminära utfallen för BNP skall bedömas. Som användare kan man få en uppfattning om hur stora revideringarna av BNP normalt varit under en längre period. Dessutom kan man få grepp om vilka delar av BNP-beräkningen som brukar revideras i högre grad än andra. Informationen bör kompletteras med förklaringar till varför statistiken reviderats. Analys av revideringar ger också användbar information för statistikproducenten, både för den underliggande primärstatistiken och för nationalräkenskaperna. Om revideringarna normalt är relativt stora bör man undersöka vad de beror på. Orsakerna kan vara flera och det kan finnas behov av olika åtgärder för att kunna minska revideringarnas storlek och förbättra tillförlitligheten i statistiken. Det bör emellertid poängteras att revideringarnas storlek enbart är ett betingat mått på kvalitet. En minskning av revideringarna måste uppnås så att man angriper felkällorna och inte så att man minskar intensiteten i felsökningen eller gör avkall på sin strävan mot så korrekta slutsiffror som möjligt.

Utredningens rapport om revideringarna i nationalräkenskaperna bör ses som ett första steg i en löpande analys av revideringarna i nationalräkenskaperna. Rapporten pekar på en rad områden där orsakerna till revideringarna bör undersökas djupare. I framtiden vore studier av även revideringarna på produktionssidan av BNP värdefulla ur analyssynpunkt.

Den databas som har byggts upp vid SCB över revideringarna bör i fortsättningen uppdateras för att möjliggöra en fortsatt analys. Information om både revideringarna längre bakåt i tiden och de löpande revideringarna i de kvartalsvisa nationalräkenskaperna bör också bli tillgänglig för användare av statistiken.

I samband med publicering av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna bör en redovisning av vilka revideringar som har gjorts bakåt i tiden presenteras och förklaras. Dessutom bör det framgå hur stora revideringarna har varit för varje huvudkomponent av försörjningsbalansen under en tioårsperiod bakåt i tiden. En presentation av revideringar på produktionssidan vore också värdefull. Information om revideringarna kan presenteras på ett överskådligt sätt med histogram och tabeller motsvarande dem som tagits fram i utredningens studie.

6.3. Kapitalstocksberäkningar i nationalräkenskaperna

Kapitalstocksberäkningar är ett av de områden där utredningen funnit att det finns särskilt starka behov av förbättringar. I utredningens kartläggning av användarnas syn på den svenska ekonomiska statistiken (SOU 2001:34) betonades bristen på branschvisa kapitalstocksberäkningar i nationalräkenskaperna. Sådana beräkningar hade då inte gjorts sedan 1995.

Utifrån de påtalade behoven av nya kapitalstocksberäkningar avsåg utredningen att i det fortsatta arbetet diskutera möjligheterna att påskynda arbetet med att ta fram branschvisa kapitalstocksberäkningar inom nationalräkenskaperna. Efter diskussioner med nationalräkenskaperna framkom att de redan under 2002 avsåg att göra de önskade beräkningarna för ett 80-tal branscher. Beräkningarna under 2002 avser perioden 1993–2001. Nya kapitalstocksberäkningar kommer att publiceras 2003.

Utredningen ser emellertid behov av ytterligare satsningar för att förbättra statistiken över kapitalstockar. Det gäller främst behovet av att få fram aktuellt empiriskt underlag för kapitalstocksberäkningarna, längre tidsserier för branschvisa kapitalstockar samt bättre underlag för beräkningarna av IT-kapital.

Behov av kapitalstocksberäkningar

Flera tunga användare, bl.a. Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken, betonade i utredningens kartläggning av användarnas syn på den svenska ekonomiska statistiken (SOU 2001:34) problemet med att det saknades aktuella kapitalstocksberäkningar. De behövs bland annat för att kunna beräkna bidraget till produktionstillväxten från användningen av kapital. Kapitalstockar behövs för att exempelvis ta reda på om det inträffat produktivitetslyft i olika branscher i samband med introduktion av ny informationsteknologi. De behövs också för att kunna göra en uppdelning av samtliga faktorers bidrag till produktionstillväxten, dvs. för att kunna beräkna förändringar i den totala faktorproduktiviteten.

Konjunkturinstitutet påpekade också att kapitalstockar bör länkas bakåt till långa serier så att produktionsfunktioner kan skattas. Tidsserier över kapitalstockar är viktiga i detta sammanhang, bland annat för att analysera strukturella förändringar över tiden. För en

bedömning av den potentiella tillväxten i ekonomin är tidsserier över kapitalstockar också viktiga, vilket också betonats av Finansdepartementet.

Konjunkturinstitutet påpekade vidare att de avskrivningstider som används för kapitalstocksberäkningarna kan vara inaktuella. För att kunna underhålla beräkningarna behövs aktuellt empiriskt underlag för skattningar av livslängder och avskrivningstakter, vilket även nationalräkenskaperna betonar. Det utvidgade investeringsbegreppet (dvs. utöver byggnader och maskiner också bl.a. programvaror och databaser) ställer krav på nya beräkningar. Det finns även behov av att få IT-relaterade stockar (datorer, programvara etc.) särredovisade.

Även för analyser av ekonomins långsiktiga tillväxtförmåga har utredningen funnit att det finns behov av aktuella kapitalstockar. Genom att följa nettonationalproduktens tillväxt (NNP) i relation till BNP-tillväxten kan ekonomins långsiktiga tillväxtutsikter analyseras. NNP motsvarar BNP minus kapitalförslitning.

Genom den kraftiga ökningen av IT-investeringar under 1990talet har NNP blivit ett allt mer intressant mått. Den ökade betydelsen av den nya teknologin och dess snabba avskrivningstakt avspeglas i NNP. I samband med att IT-investeringarna utgjorde en allt större andel av de totala investeringarna tenderade kapitalförslitningen totalt sett att öka snabbare än BNP, bland annat i USA. Det resulterade i en lägre tillväxttakt räknad i NNP, vilket pekar på behovet av ökade nyinvesteringar för att BNP-tillväxten skall kunna upprätthållas på längre sikt.

Tidigare beräkningar

De svenska nationalräkenskaperna innefattar beräkningar av realkapitalstockar brutto såväl som netto, dvs. efter avdrag för kapitalförslitning. Bruttostockarna har beräknats och publicerats sedan början av 1970-talet. Tidsserierna omfattar perioden 1950–1995. Nettostockarna har främst använts för beräkning av kapitalförslitning, men fr.o.m. 1992 har även dessa publicerats för perioden 1980–1995, tillsammans med nationalförmögenhetsbalanser i vilka de ingår.

Av besparingsskäl lades kapitalstocksberäkningarna ned 1985 för att återupptas i början av 1990-talet. Detta skedde inom ramen för beräkningarna av nationalförmögenheten, som också innefattade

revidering av livslängder och utvidgning av beräkningarna till att även omfatta institutionella sektorer. Den senaste fullständiga beräkningen enligt branschnomenklaturen SNI69 gjordes 1995, som avsåg samma år. Vissa beräkningar har genomförts efter 1995, men utan en branschindelning. Från och med 1999 gjordes beräkningarna med tillägg för nya kapitaltyper enligt ENS 95, men endast för 1993 och framåt. Beräkningarna gjordes på institutionell sektornivå utan branschindelning och med en grov underindelning i kapitaltyper (byggnader, maskiner etc.). Skälet till detta var att tillgodose nationalräkenskapernas interna behov av uppgifter på kapitalförslitning för offentliga myndigheter och institutionella sektorer. De senaste årens kapitalstocksberäkningar har alltså främst använts för interna behov och har inte redovisats i nationalräkenskapernas publikationer.

I och med övergången till SNI 92, SNA 93/ENS 95 och PCbaserad produktionsmiljö samt införandet av årliga basårsbyten i nationalräkenskaperna 1999 sköts omläggningsarbetet med realkapitalstockarna på framtiden. Det plattformsbyte som SCB gjorde medförde att alla de program och system som funnits i stordatorn måste ersättas, vilka inkluderade kapitalstocksberäkningarna. Omprogrammering av kapitalstocksberäkningarna i det nya PC-baserade systemet startade emellertid under våren 2002.

Det finns huvudsakligen två tidsserier över kapitalstockar publicerade sedan tidigare. Den första avser perioden 1950–1984 och den andra perioden 1980–1995. Förutom skillnader i branschindelning, ändamålsindelning av offentliga myndigheter och institutionella sektorer är den stora skillnaden mellan serierna att den senare baseras på livslängder som är väsentligt kortare. Internationellt empiriskt material har visat på avsevärt kortare livslängder än vad de tidigare beräkningarna baserades på. Denna korrigering baseras alltså i huvudsak på internationellt material då motsvarande empiriska undersökningar för Sverige saknas.

Nya beräkningar

Under våren 2002 startade således arbetet med att integrera kapitalstockar och kapitalförslitning i nationalräkenskapernas övriga beräkningar. I samband med detta arbete har en översyn gjorts av livslängder eller motsvarande avskrivningskvoter. Beräkningarna integrerades i nationalräkenskapernas övriga databassystem och PC-

baserade produktion. Det innebär att uppgifter om investeringar på branschnivå för kapitalstocksberäkningarna automatiskt hämtas från nationalräkenskapernas databas för investeringar. Dessutom integrerades själva modellen för att beräkna kapitalstockar (PIM) i systemet med hjälp av programmeringsinsatsen.

Parallellt med nämnda arbete gjordes detaljerade årsberäkningar, dels som ett test av beräkningssystemen, dels för att kunna publicera branschfördelade realkapitalstockar. Den första publiceringen av kapitalstockar för ett 40-tal branscher kommer 2003 avseende perioden 1993–2001 (t.o.m. stockarna per januari 2001). Branschindelningen motsvarar den som avser produktion och sysselsättning i nationalräkenskapernas publikationer.

IT-kapital

Det saknas även mer detaljerad samt löpande information om anskaffning och användning av IT-produkter i Sverige. Sådan information behövs bland annat som underlag för beräkningar av kapitalstockar för IT. Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken beställde under 2002 statistikunderlag från nationalräkenskaperna vad gäller IT-kapital. Det har använts för den bilaga1, som skrivits av Tomas Lindström på uppdrag av utredningen, om ITanvändning och effekter på produktivitetstillväxten. Nationalräkenskaperna tog alltså under våren 2002 fram beräkningar av kapitalstockar för IT, enligt den definition som utredningen valde (hårdvaror, mjukvaror samt telekomprodukter) och för perioden 1993–1999.

Några förklaringar till osäkerheten om uppgifterna om ITkapital är att det saknas direkta samt löpande uppgifter om ITinvesteringar. Det saknas bland annat direkta uppgifter om företagens investeringar i datorer. De ingår i stället i de totala maskininvesteringarna och redovisas inte separat. För närvarande görs alltså ingen separat beräkning av stocken av datorer, utan de ingår bland övriga maskiner och påverkar antagandet om genomsnittlig livslängd. Vidare uppskattar nationalräkenskaperna företagens mjukvaruinvesteringar utifrån de intermittenta undersökningar som görs vart tredje år bland företag inom datakonsultbranschen. Det medför

1 Bilaga 5, The Role of High-Tech Capital Formation for Swedish Productivity Growth, T. Lindström, oktober 2002.

också en osäkerhet om investeringarnas storlek under de mellanliggande år som inte undersöks. I december 2000 samlades nya uppgifter in om datakunsultbranschens försäljning avseende 1999 och blev tillgängliga för nationalräkenskaperna våren 2001. Utifrån informationen om försäljningen uppskattar nationalräkenskaperna hur stora mjukvaruinvesteringarna varit i olika branscher.

Beräkningsmetoder

Beräkningsmässigt har nationalräkenskaperna i görligaste mån följt de internationella rekommendationer, som har fastslagits i bl.a. SNA. Emellertid innebär den senaste versionen av SNA (SNA93) några små men betydelsefulla förändringar. Den viktigaste av dessa är att kapitalförslitningen inte entydigt rekommenderas följa ett linjärt mönster (samma andel av ursprungsvärdet) utan kan ha andra funktionella samband, t.ex. geometriska (samma andel av det återstående värdet). Statistikbyråer i flera länder, bl.a. USA, Australien, Norge och Kanada, har redan i viss utsträckning övergått till att beräkna kapitalförslitningen geometriskt. Dessutom använder Riksbanken sedan ett antal år denna metod för sina egna beräkningar.

Den vanligaste metoden för att beräkna kapitalstockar utgår från en metod som kallas Perpetual Inventory Method (PIM). Inom metoden kan man välja två olika metoder för att beräkna avskrivningstakter. Den första metoden utgör linjär avskrivning (PIM-linjär), dvs. den bygger på kumulering av investeringar över kapitalobjektens livslängd (bruttostocken). Dessutom tas hänsyn till kapitalförslitningen (nettostocken).

Det stora problemet i detta fall är avsaknaden av aktuell information om livslängder och deras fördelning. Dessutom måste investeringsserier med dubbla livslängder finnas tillgängliga. För vissa byggnadsinvesteringar innebär detta serier längre än hundra år. Investeringsserier med en längd av dubbla medellivslängden för det kapitalobjekt stocken avser är nödvändiga eftersom livslängden är sannolikhetsfördelad med livslängden som medelvärde. Vissa objekt försvinner ur stocken efter några år (p.g.a. brand, förstörelse etc.), medan andra används avsevärt längre än den genomsnittliga livslängden.

Den andra metoden för att beräkna avskrivningstakter använder geometrisk kapitalförslitning (PIM-geometrisk) och utgår från föregående års värden på nettostocken. Här är det i stället det ingående

stockvärdet och den geometriska avskrivningstakten som innebär empiriska problem.

Beräkningarna av realkapitalstockar och kapitalförslitning som utförts inom nationalräkenskaperna under senare år har gjorts med något modifierade metoder. Detta förklaras av flera faktorer. Den avgörande faktorn är att de långa tidsserier, som den officiella metoden bygger på, inte finns att tillgå enligt definitionerna i SNA 93. Detta gäller såväl branschindelningen (SNI92) som utvidgningen av investeringsbegreppet. Genom att använda en relation mellan livslängd och geometrisk avskrivningstakt transformerades beräkningarna från PIM-linjär till PIM-geometrisk. Detta förenklade beräkningarna avsevärt.

Den geometriska beräkningsalgoritmen underlättade införandet av två förändringar jämfört med tidigare beräkningar. Den ena är att kapitalstockar och kapitalförslitning beräknas enligt kedjeindexmetoden och den andra är att beräkningarna omfattar både år och kvartal. Att integrera års- och kvartalsberäkningarna har ökat kvaliteten i beräkningarna. Det tidigare förfaringssättet var att endast beräkna ett årsvärde och beträffande kapitalförslitningen dela årsvärdet i fyra lika delar.

För att kunna presentera kapitalstockar enligt SNA93 på detaljerad branschnivå är det nödvändigt att utgå från de tidigare beräkningarnas nivå vid ingången av år 1994 och i de fall branschavgränsningen och/eller investeringsdefinitionen är förändrad göra motsvarande korrigeringar. Kapitalstockar och förslitning kan sedan med PIM-geometrisk metod beräknas för efterföljande kvartal och år.

Krav enligt EU-förordningen

EU ställer flera krav på medlemsländernas beräkningar av kapitalstockar i nationalräkenskaperna. Bland annat skall länderna leverera kapitalstockar för upp till omkring 30 branscher, kapitalstockar uppdelade på ändamål, kapitalstockar brutto respektive netto (dvs. inklusive respektive exklusive ackumulerad kapitalförslitning) samt stockar för institutionella sektorer.

Till årsskiftet 2001/02 levererade nationalräkenskaperna nya kapitalstockar till EU, dock inte på branschnivå. Utgångspunkt var nivåerna vid ingången av år 1994. Stockar och förslitning beräknades med s.k. PIM-geometrisk metod för efterföljande kvartal och

år. Omkring årsskiftet 2002/03 kommer nationalräkenskaperna även att kunna leverera kapitalstockar branschvis enligt EU:s önskemål.

Fortsatta utvecklingsbehov

Utöver utarbetandet av ett fungerande beräkningssystem för kapitalstockar på branschnivå inom nationalräkenskaperna finns behov av en förbättring av det empiriska underlaget för kapitalstocksberäkningarna, främst beträffande livslängder/avskrivningstakter och kapitalstockens värdemässiga storlek. Eftersom maskiner med kort livslängd, som exempelvis datorer, ökade markant som andel av de totala investeringarna under 1990-talet, har det uppstått ett ökat behov av mer regelbundna uppdateringar av de avskrivningstakter som används för kapitalstocksberäkningarna. Eftersom den metod Sverige och flera andra länder använder (PIM) bygger på estimeringar utifrån historiska data finns behov av kompletterande information för att estimera kapitalstockar och hålla dem uppdaterade. Vidare skulle det krävas ytterligare insatser för att få fram längre tidsserier för branschvisa kapitalstockar än de som har tagits fram under 2002 och som avser 1993–2001.

Ett arbete för att förbättra dataunderlaget avseende nivåer och omklassificeringar för olika branscher och sektorer kommer att påbörjas vid nationalräkenskaperna under 2003. Det kommer att göras bl.a. genom att lägga in fastighetstaxeringens uppgifter i underlaget, i samband med uppbyggnaden av nya beräkningar av nationalförmögenheten. Arbetet beräknas pågå under flera år och successivt leda till förbättrade beräkningar av kapitalförslitning, realkapitalstockar och nationalförmögenhet.

Förbättrade kapitalstocksberäkningar kompletterade med uppgifter om finansiella tillgångar och skulder från finansräkenskaperna är ett viktigt underlag för beräkning av sektorsvisa nationalförmögenheter. SCB redovisade tidigare även förmögenhetsstockar på institutionella sektorer, men beräkningarna upphörde i mitten av 1990-talet. Orsaken var, som tidigare nämnts, resursbrist. Nya system för att återuppta beräkningarna måste nu alltså byggas upp i nationalräkenskapernas sedan 1999 nya PC-miljö.

Förmögenhetsberäkningarna skall innehålla både reala och finansiella tillgångar och skulder för de olika institutionella sektorerna. Förutom att visa den totala förmögenheten för varje sektor upp-

delad på kapitaltyp kan förmögenhetsförändringen härledas uppdelad på sparande och kapitalvinster (de senare i sin tur uppdelade på inflationsjusterade och neutrala kapitalvinster). Den tidigare statistiken, som upphörde i slutet av 1990-talet, var efterfrågad bland användare, särskilt vad gäller hushållssektorn.

Det utvecklingsarbete, som är planerat för 2003 och framåt löser emellertid inte problemet med att det saknas empiriskt underlag för kapitalstocksberäkningarna. Det finns också behov av information om köp och försäljning av befintliga kapitalobjekt mellan branscher och sektorer, för att förbättra beräkningarna av kapitalstockar.

Ett huvudproblem vid beräkningen av realkapitalstocken är avsaknaden av direkt information om olika kapitalobjekts livslängder. De livslängder som används i Sverige har hittills baserats på andra informationskällor än på direkta undersökningar bland företag. Exempelvis har livslängdsantagandena baserats på skattemässiga regler, företagens bokföringsuppgifter, experters synpunkter samt undersökningar i andra länder.

Även länder som utredningen besökt har påpekat svårigheterna med att samla in direkt information om kapitalstockar och deras livslängder. De flesta använder PIM, men skulle vilja komplettera metoden med direktinsamlade uppgifter från företag om kapitalstockar m.m. Flera länder saknar också sådan information och baserar i stället sina beräkningar på alternativa informationskällor. Det är också vanligt att studera vilka livslängdsantaganden som görs i andra länder, för att bestämma vilka antaganden som skall användas i de egna beräkningarna.

Det finns flera exempel från andra länder på hur man kan samla in direkt information om kapitalstockar och kapitalförslitning. Statistikbyrån i Nederländerna (CBS) har sedan början av 1980-talet använt direkt mätbara uppgifter över kapitalstockar. CBS använder exempelvis s.k. benchmarks för kapitalstockarna för olika branscher inom tillverkningsindustrin, vilka uppdateras vart femte år utifrån direkta uppgifter från företag. Dessutom har CBS, med början 1992, använt en enkätundersökning med uppgifter om kapitalförslitning (The discard survey). I kombination med uppgifter om investeringar ger enkätundersökningen information om i vilken grad gamla reala tillgångar ersätts och i vilken grad kapitalstockens nivå växer. Beräkningarna utifrån de direkta undersökningarna används som underlag för att beräkna avskrivningstakter för fasta tillgångar samt nettokapitalstocken i nationalräkenskaperna.

Ett annat exempel är Statistics Canada, som byggt upp en databas för kapitalstocksberäkningar med över två miljoner serier. Enheten för kapitalstocksberäkningar ligger åtskild från nationalräkenskaperna, men de har ett nära samarbete för att uppnå konsistens vad gäller avskrivningstider, deflatering etc. Estimering av kapitalstockar och avskrivningstider görs till stor del utifrån en enkätundersökning inom privat näringsliv, som avser ca 30 000 arbetsställen. Undersökningen ställer frågor om investeringar, kapitaltillgångar och deras beräknade livslängder, värdet på kapitaltillgångarna i slutet på varje år, avyttringar av kapitaltillgångar m.m. Statistiken tas fram för drygt 200 branscher samt 150 olika kapitalobjekt varav 100 avser byggsektorn. Statistiken finns också på provinsnivå. Viktiga förutsättningar för bättre beräkningar, som nämns av Statistics Canada, är mer information om prisindex för kapital samt en kontinuerlig uppdatering av avskrivningstiderna.

Ekonomerna vid statistikbyrån i Storbritannien (ONS) anser att det med PIM är svårt att fånga upp snabb teknisk utveckling och ersättning av kapital, vilket ställer ökade krav på snabbare uppdateringar av avskrivningstakter. Som underlag för kapitalstocksberäkningarna har ONS därför genomfört en pilotundersökning om existerande kapitalstockar samt byggt upp ett dataregister över företags kapitaltillgångar.

Flera av de statistikbyråer som utredningen besökt lägger ned relativt stora resurser på kapitalstocksberäkningar. I flera fall arbetar en särskild grupp experter enbart med utveckling och framtagning av kapitalstockar för nationalräkenskaperna. Det kan jämföras med att en person gör kapitalstocksberäkningarna inom nationalräkenskaperna i Sverige och dessutom inte på heltid. I Storbritannien utvecklar exempelvis två till fyra ekonomer kapitalstocksberäkningarna vid Economic Analysis and Satellite Accounts

Division vid statistikbyrån (ONS). Därutöver arbetar tolv personer vid Gross fixed capital formation team inom nationalräkenskaperna, bl.a. med kapitalstockar. Danmarks Statistik har också en särskild enhet som beräknar kapitalstockar. De har relativt långa tidsserier, från 1966, med kapitalstockar för 53 branscher, både i löpande och fasta priser, som finns tillgängliga från statistikbyråns webbplats. Det tog tre personer under ett år att göra tillbakaskrivningarna.

Slutsatser rörande kapitalstocksberäkningar

Av olika skäl har statistik över branschvisa kapitalstockar efter 1995 saknats i Sverige. Vissa beräkningar har ändå gjorts inom nationalräkenskaperna, men de har i huvudsak tagits fram för att användas internt, eller för att levereras till Eurostat, och har därför inte publicerats i nationalräkenskapernas publikationer. Detta har emellertid inneburit problem för användare. De har saknat statistiken, bl.a. för att kunna göra särskilda analyser av produktivitetsutvecklingen inom olika delar av näringslivet. De länder utredningen besökt har sådan statistik, som är tillgänglig för användare i nationalräkenskapernas publikationer eller från webbplatsen. Ofta finns en god täckning av olika branscher samt längre tidsserier publicerade. Under 2002 har nationalräkenskaperna i Sverige emellertid tagit fram branschvisa kapitalstocksberäkningar. De nya beräkningarna avser ett 80-tal branscher för perioden 1993–2001 och kommer att publiceras under 2003 för ett 40-tal branscher.

För att tillgodose behoven av statistik av god kvalitet på detta område behövs bättre statistik över investeringar, bl.a. IT-investeringar, samt direkt information om kapitalförslitning. Dessutom krävs längre tidsserier än de som nationalräkenskaperna tagit fram under 2002, vilka sträcker sig tillbaka till 1993. För en utveckling av kapitalstocksberäkningarna krävs också en utökning av kompetensen på området inom nationalräkenskaperna. I dag arbetar endast en person med beräkningarna och inte ens på heltid.

6.4. Input-output-statistik

Användare av ekonomisk statistik har uttryckt ett stort behov av att få tillgång till nationalräkenskapernas input-output-statistik, bland annat som underlag för analyser av strukturutvecklingen i ekonomin, underlag för att göra BNP-prognoser m.m. Statistiken syftar i första hand på s.k. tillgångs- och användningstabeller (T/Atabeller), som utgör basen för framtagningen av det som kallas input- output-tabeller. T/A-tabellen konverteras alltså, från en asymmetrisk tabell över tillgång och användning, till en symmetrisk input-outputtabell (I/O-tabell). I den symmetriska tabellen kombineras produkter med produkter, alternativt branscher med branscher för

både rader och kolumner. I T/A-tabellen däremot kombineras produkter med branscher.1

I följande avsnitt ges en översikt över arbetet med T/A-tabeller inom de svenska nationalräkenskaperna, brister i statistikunderlaget för avstämningen i T/A-tabellerna samt hur underlaget skulle kunna förbättras.

Inledning

Utifrån synpunkter från producenter och användare av inputoutput-statistik har utredningen funnit brister och luckor i den svenska statistiken på främst tre områden. Det gäller handelsmarginaler, insatsstrukturen i tjänstesektorn samt importstrukturen i hela ekonomin. I brist på information bygger delar av systemet på olika antaganden för att få det heltäckande och konsistent. Bättre statistik behövs för att man skall kunna få tillförlitligare mått på BNP. Ett bättre underlag skulle dessutom underlätta för nationalräkenskaperna att stämma av BNP-beräkningarna från ekonomins produktions- och användningssida.

Utredningen har, mot bakgrund av de brister i input-outputstatistiken som kommit fram, givit avdelningen för ekonomisk statistik vid SCB i uppdrag att undersöka möjligheterna att få fram bättre underlag för T/A-tabeller. Utredningen har dragit slutsatser om hur arbetet bör drivas vidare inom SCB. Dessa förslag redovisas i betänkandets kapitel om utredningens överväganden och förslag.

Användare av nationalräkenskaperna har saknat tillgång till aktuella T/A- och I/O-tabeller. De för närvarande senast publicerade officiella I/O-tabellerna avser 1985. Även en I/O-tabell för 1991 har tagits fram, men endast som uppdragsprodukt. Senast en T/Atabell publicerades var 1995 och avsåg år 1993.2

Nationalräkenskaperna tar årligen fram T/A-tabeller, som en integrerad del av nationalräkenskaperna, i både löpande och fasta priser, men dessa har alltså inte publicerats som officiell statistik. Definitioner och begrepp är i stort sett i enlighet med det nya nationalräkenskapssystemet SNA93/ESA95. De kvartalsvisa BNPberäkningarna stäms emellertid inte av på lika detaljerad nivå som i årsräkenskaperna.

1 För en mer utförlig beskrivning av skillnaderna mellan T/A- och I/O-tabeller, se European

System of Accounts ESA 1995, kapitel 9, Eurostat 1996. 2 Se tabell 2:1 i Appendix 2 till Nationalräkenskaper 1980–1994, (N 10 SM 9501), SCB 1995.

Under första halvåret 2003 tas en ny input-output-matris, avseende år 1995, fram (i löpande priser), vilket är ett krav från Eurostat. Nationalräkenskaperna planerar att göra den tillgänglig från SCB:s webbplats. Även årliga T/A-tabeller skall levereras till Eurostat. År 2003 skall även sådana tabeller levereras till Eurostat för år 1995–1999. De skall också bli tillgängliga för användare.

Förutom att få tillgång till T/A-tabellerna behöver användarna så aktuella tabeller som möjligt. Med andra ord behöver de en aktuell bild av tillgångs- och användningsstrukturen i svensk ekonomi, för att kunna använda tabellerna på ett meningsfullt sätt. En så riktig och aktuell struktur för ekonomin som möjligt i T/A-tabeller underlättar dessutom nationalräkenskapernas avstämning mellan produktions- och användningssidan i beräkningarna av BNP.

Utredningen gav inledningsvis sommaren 2001 konsult Åke Lönnqvist i uppdrag att skriva en rapport om input-output-statistiken vid SCB, om dess syfte, innehåll, källor, problemområden samt några förslag till förbättringar av statistiken. Rapporten diskuterades vid utredningens konferens i Saltsjöbaden i oktober 2001. Bent Thage, chef för avdelningen för ekonomisk statistik vid Danmarks

Statistik, gav särskilda synpunkter på rapporten. Danmark har de mest detaljerade T/A-tabellerna bland de elva länder utredningen besökt. Danmarks Statistik använder en s.k. varuflödesansats (commodity flow) där de utifrån tillförseldata härleder användningssidan i T/A-tabellerna.

Sverige har däremot valt en annan ansats sedan 1950-talet, med en mer utbyggd statistik om ekonomins efterfrågesida än tillförselsida, som är betydligt mer aggregerad jämfört med Danmark. Bent Thage förordar den danska ansatsen. Ett av de främsta argumenten är att detaljerad information om exempelvis produktion och import underlättar i arbetet med att härleda importandelarna i produktionen och på användningssidan. Det innebär emellertid ändå att man måste göra olika antaganden om importandelarna, eftersom det saknas direktinsamlad information om andelarna.

Det är möjligt att om statistikunderlaget för Sveriges nationalräkenskaper skulle kunna göras mer detaljerat, skulle det underlätta att göra en s.k. slutanvändarklassificering för T/A-tabellerna. Det skulle med andra ord kunna underlätta arbetet med avstämningen i T/A-tabellerna. Det är ett argument som framhållits, bl.a. från Danmarks Statistik, som har den mest detaljerade input-output-statistiken bland de länder som utredningen studerat.

En ökad samordning mellan olika primärstatistikprodukter skulle också kunna underlätta i arbetet med avstämning mellan tillgång och användning i nationalräkenskaperna. Det finns redan goda erfarenheter av sådant samarbete inom SCB.

Input-output-statistik i andra länder

I de länder utredningen besökt produceras T/A-tabeller respektive I/O-tabeller i varierande omfattning och med olika ansatser. I vissa länder används tillgångs- och användningstabeller som s.k. benchmarks för de kvartalsvisa BNP-beräkningarna, medan motsvarande tabeller i andra länder ligger utanför den löpande produktionen av nationalräkenskaperna. Det förekommer att länder saknar lagerstatistik, eller statistik om hushållens konsumtionsutgifter, eller detaljerad investeringsstatistik. Huvudansatsen i beräkningarna är då normalt produktionssidan, och någon del av användningssidan bestäms mer eller mindre residualt, vilket kan betraktas som en svaghet. I Sverige finns emellertid en relativt väl utbyggd och detaljerad statistik för användningssidan. Det kan betraktas som en styrka, eftersom det möjliggör fullständiga beräkningar för BNP från både produktions- och användningssidan. Det möjliggör en avstämning och kvalitetskontroll av statistikunderlaget. Huvudansatsen i BNPberäkningarna i Sverige ligger alltså på användningssidan.

Ett annat land som byggt upp ett system för avstämning är Nederländerna. Där har statistikbyrån (CBS) byggt upp ett integrerat system med konsistens mellan nationalräkenskaperna (tillgångs- och användningstabeller och sektorräkenskaperna), Social Accounts, finansräkenskaperna, miljöräkenskaperna samt Labour Accounts. De senare integrerades 1995. Systemet är unikt i en internationell jämförelse. Då nationalräkenskaperna stäms av mellan tillgångs- och användningssidan används således även de övriga integrerade räkenskaperna i avstämningsprocessen, vilket kan betraktas som ett kraftfullt hjälpmedel i arbetet med konsistensprövningen i BNP-beräkningarna.

Det finns emellertid problem och luckor i statistikunderlaget i de flesta länder, såsom eftersläpning med aktuella uppgifter, svårigheter att få uppgifter om insatsstrukturen i tjänstesektorn, om handelsmarginaler, om importandelar etc. (se även de sammanfattande avsnitten om länderna i kapitel 4). I detta avsnitt ges en övergripande bild av input-output-statistiken i andra länder.

Länderna har visat sig organisera arbetet med T/A-tabeller på olika sätt. Vissa länder har särskilda sektioner som enbart arbetar med tabellerna, medan arbetet i vissa andra länder görs av personalen för de löpande års- och kvartalsberäkningarna av BNP. Det finns också andra exempel på hur arbetet bedrivs. I Nederländerna arbetar exempelvis omkring 35 ”industrispecialister” samt ”sektorspecialister” samt specialister på slutanvändningen med input-outputstatistiken (både kvartals- och årsstatistiken). Detta inkluderar specialisterna som arbetar med kvartalsräkenskaperna. Ytterligare fem personer arbetar med avstämningen mellan produktions- och användningssidan för BNP. I denna process arbetar de nämnda experterna tillsammans för att bestämma vilka korrigeringar som skall göras.

Statistics Canada har en särskild enhet för T/A-tabeller, som är knuten till nationalräkenskaperna. Inom den särskilda enheten arbetar ca 70 personer. I Australien har statistikbyrån en särskild inputoutput-sektion, som består av 15 personer inom National Accounts

Branch.

Den omfattande personalen vid Statistics Canada för input-outputstatistik har att göra med att Kanada har ett väl utbyggt system för regionala T/A-tabeller. De har en viktig funktion för beräkningar av hur skatteinkomsterna från moms på varor och tjänster skall fördelas mellan provinserna. Beslutet att harmonisera momsavgiften i landet togs 1996 och resulterade i att input-output-statistiken för provinserna förbättrades, bland annat genom högre detaljeringsgrad.

Ett annat exempel är Finland där T/A-tabeller inte har varit en integrerad del av nationalräkenskapernas löpande arbete. Tabellerna har i stället tagits fram i efterhand utifrån de ”fasta nivåerna” i årsräkenskaperna. Tabellerna har tagits fram vid enheten för ”ekonomiska strukturer” och inte inom nationalräkenskaperna. I Tyskland tas också T/A-tabeller fram vid sidan av de ordinarie BNP-beräkningarna, vid en särskild enhet, som består av drygt 20 personer. I Storbritannien tas ännu inte heller T/A-tabeller fram i de löpande kvartalsberäkningarna av BNP, men används som benchmark i nationalräkenskapernas årsberäkningar i löpande priser. Målsättningen är emellertid att i framtiden integrera tillgångs- och användningstabeller i det löpande arbetet med att beräkna BNP realt. Ett forskningsprojekt för att beräkna T/A-tabeller i fasta priser har pågått inom Office of National Statistics (ONS) under de senaste sex åren. Fyra personer arbetar under 2002 med projektet.

Beträffande T/A-tabellernas eftersläpning kan den också variera mellan länderna. Det är vanligt att tabellerna publiceras omkring 3 år efter referensåret, men det finns också exempel på långsammare publiceringar. ONS i Storbritannien publicerar T/A-tabeller två och ett halvt år efter referensåret. Nya Zeeland publicerar tabeller för år t-3, men har nu målsättningen att snabba upp publiceringen med ett helt år. Statistikbyrån i Tyskland (FSO) har gjort ”estimeringar” av I/0-tabeller för åren 1991 t.o.m. 2000. Deras målsättning är att kunna publicera T/A-tabeller 36 månader efter referensåret samt att innan dess göra estimeringar för senare år.

De underliggande uppgifterna, eller de s.k. benchmarks, för T/Atabellerna, bygger i flertalet länder på undersökningar som görs med flera års mellanrum. I vissa fall hämtas uppgifter emellertid varje år.

I Nederländerna bygger exempelvis uppgifterna på årliga enkätundersökningar för större delen av näringslivet medan vissa branscher undersöks vartannat år.

Input-output-statistiken i Australien baseras i huvudsak på den årliga enkäten avseende industrin samt en omfattande census, som görs vart femte år. Information om produktion och insatsstruktur i tjänstesektorn samlas in vart tredje respektive vart sjätte år i Australien. Dessutom baseras statistiken på information från enskilda s.k. case-studies. Uppgifter om handelsmarginaler samlas in vart sjätte år.

Den huvudsakliga källan för T/A-tabellerna i Nya Zeeland är den årliga företagsenkäten, som täcker in tillgångar, skulder, inkomster, utgifter etc. Det är en urvalsundersökning som avser 20 000 s.k. activity units (ungefär arbetsställen), ur en population på 350 000 arbetsställen. Dessutom kompletteras undersökningen med information från skatteuppgifter.

I Danmark undersöktes tidigare industrins insatsstruktur samt byggverksamheten vart femte år, men fr.o.m. år 2000 är undersökningen även årlig. Uppgifterna om produktion och förbrukning uppdateras alltså årligen i Danmark på detaljerad nivå. För övrigt görs särskilda undersökningar för hushåll (hushållsbudgetundersökningar).

Norge är ett annat exempel där industrins insatsstruktur undersöks vart fjärde år. För tjänstesektorn kommer motsvarande uppgifter via skattemyndigheten samt från tilläggsfrågor som skickas ut från statistikbyrån.

I Tyskland tas vart femte år nytt detaljerat underlag för inputoutput-statistiken fram. Vart fjärde år görs dessutom en undersökning av industrins insatsstruktur.

I USA tas problemet med att T/A-tabellerna bygger på föråldrade uppgifter upp bland både statistikproducenter och användare, bl.a. Federal Reserve Bank. Normalt görs en ny benchmark för BNP vart femte år. Sammanställningen av en benchmark avseende 1997 startade 1998 och input-output-tabellen kommer att bli klar 2002. Ett nytt budgetförslag från BEA är att i första hand uppdatera informationen om IT-sektorn oftare än vart femte år.

Länderna har också olika detaljeringsgrad beträffande T/Atabellernas, eller rättare uttryckt, tillgångs- och användningstabellernas omfattning av produkter och branscher. De mest detaljerade tabellerna görs vid Danmarks Statistik och täcker ca 2 300 varor och drygt 400 tjänster. I Norge finns också T/A-tabeller på relativt detaljerad nivå, dvs. för 1 200 produktgrupper och 180 branscher. Det kan jämföras med T/A-tabellerna i exempelvis Kanada, som har en detaljeringsnivå på lite över 700 produktgrupper, eller Sveriges på ca 400.

I flera länder finns tidsserier över input-output-statistik. Australien har exempelvis tabeller från 1959, Kanada från 1961, Danmark från 1966, Nederländerna från 1969, Norge från 1970 och Frankrike från 1978.

Tillgängligheten av T/A-tabeller för användarna är också varierande mellan länderna. Några länder publicerar årliga T/A-tabeller, exempelvis Danmark, Norge, Nederländerna, Kanada, Tyskland och Nya Zeeland. Australien publicerar däremot inte denna typ av tabeller, men de kan beställas av användarna. Bureau of Economic Analysis i USA planerar att lägga ut tabeller på 66-branschnivå (två-ställig SIC) från webbplatsen.

Nuvarande beräkningar i Sverige

De svenska nationalräkenskaperna gör de årliga s.k. produkträkenskaperna i ett system av tillgångs- och användningstabeller (T/A, på engelska SUT, Supply and Usetables). Produkträkenskaperna är alltså beräkningar av BNP från produktions- och användningssidan. Produktionsberäkningarna görs uppdelat på ca 135 branscher i näringslivet med en uppdelning på ca 400 produktgrupper. I tillförseln ingår också importen fördelad på de 400 produktgrupperna

liksom försäljning från offentliga myndigheter. I T/A-tabellerna framgår vidare hur tillförseln av produkter går till olika användningar. Användningssidan är i sin tur uppdelad på över 400 användningsområden.

Årliga T/A-tabeller ligger till grund för nationalräkenskapernas beräkningar av bruttonationalprodukten, BNP. Hösten 2002 togs definitiva T/A-tabeller för perioden 1993–2000 fram. År 2003 skall T/A-tabeller åter bli tillgängliga för användarna, eftersom sådana ändå kommer att tas fram för Eurostat.

Tidigare användes ett system av T/A-tabeller som hjälpmedel vid halvårs- och kvartalsavstämningar. Dessa T/A-tabeller var inte på lika detaljerad nivå som för årsräkenskaperna. Efter omläggningen till de nya NR och SCB:s byte av plattform för databearbetningar har inget motsvarande avstämningssystem ännu kunnat återupptas. Vid nationalräkenskaperna arbetar man för att ett nytt system skall byggas upp och tas i bruk inom några år, eftersom sådana beräkningar är ett bra verktyg för att spåra inkonsistenser i dataunderlaget.

Under 2003 skall alltså en ny input-output-matris för år 1995 (till baspris och i löpande priser), tas fram och levereras till Eurostat. Utifrån T/A-tabeller skall symmetriska I/O-tabeller konstrueras för 60 produktgrupper eller 60 branscher. Den offentliga sektorn kommer också att ingå i branschredovisningen. Ännu ett EUkrav är att en motsvarande I/O-tabell avseende år 2000 skall levereras till Eurostat i slutet av 2003.

SCB:s program för industristatistik samlar in uppgifter om insatsförbrukningen från företag, i första hand för nationalräkenskapernas behov. Sedan 1999 sker det med nya metoder, vilka bl.a. innebär att enkätfrågorna har anpassats till företagens egen redovisning och möjligheter att besvara frågor om insatsstrukturen. Sedan 1999 undersöks varje år ett utvalt antal branscher inom industrin. Innan dess gjordes provundersökningar under 1995–1997, som också resulterade i uppgifter som nationalräkenskaperna kunde använda. Varje bransch skall undersökas vart tredje år. År 1999 inleddes den nya insamlingen inom basindustrin. Under 2002 samlades nya uppgifter in om verkstadsindustrin avseende år 2001. Gradvis får därmed nationalräkenskaperna en uppdatering av insatsstrukturen inom industrin. Motsvarande undersökningar för tjänstesektorn saknas emellertid ännu.

Insatsstrukturen i tjänstesektorn

I brist på uppgifter om insatsförbrukningen inom tjänstesektorn tvingas nationalräkenskaperna göra olika antaganden om denna. Det är nödvändigt för att kunna stämma av produktion och användning i beräkningarna av BNP.

Nationalräkenskaperna har emellertid påtalat behovet av information om insatsstrukturen i tjänstesektorn. Det har resulterat i ett inledande arbete vid SCB, för att längre fram kunna samla in de önskade uppgifterna. I ett första steg undersökte våren 2002 SCB:s program för tjänstenäringar möjligheterna att samla in uppgifter om insatsstrukturen inom hotell- och restaurangbranschen. Olika företag och personer kontaktades för att få en tydligare bild av möjligheterna. Det återstår emellertid att i praktiken pröva att samla in de önskade uppgifterna inom branschen.

Vidare finns planer på att undersöka möjligheter att samla in uppgifter om insatsförbrukningen inom vägtransporter av gods samt inom juridisk och ekonomisk konsultverksamhet. Syftet med undersökningarna är att kunna dra slutsatser om hur uppgifterna från olika tjänstebranscher skulle kunna samlas in och utgöra grunden för eventuella provundersökningar, för att senare få fram ett användbart underlag för nationalräkenskaperna. Därför är det också viktigt att nationalräkenskaperna följer upp arbetet med att hitta metoder för att samla in de önskade uppgifterna, samt är med och påverkar utformningen av undersökningarna, för att resultaten skall kunna användas för nationalräkenskaperna.

Under studiebesöken hos statistikbyråer i andra länder har utredningen funnit att de flesta av statistikproducenterna saknar direkt information om insatsstrukturen i tjänstesektorn. Oftast saknas alltså detaljerade uppgifter om användningen av olika varor och tjänster i produktionen inom tjänstesektorn, både den privata och offentliga. Det är därför vanligt med estimeringar för uppgifter som saknas.

En vanlig uppfattning inom nationalräkenskaperna i dessa länder är att bristen på information om insatsstrukturen i tjänstesektorn utgör ett av de svagaste områdena i tillgångs- och användningstabellerna. Samtliga länder tar upp svårigheterna med att samla in uppgifterna från företag och behovet av bättre underlag för tillgångs- och användningsberäkningarna.

Australien är ett av de länder som ändå samlar in önskad information. Det sker bl.a. genom casestudies och enskilda undersök-

ningar, dock endast i begränsad omfattning. Information om insatsstrukturen i Australien uppdateras med ny information från intermittenta undersökningar, som görs rullande vart femte år. Det finns enligt statistikbyrån hyggligt bra tillgång på uppgifter för vissa tjänstebranscher, exempelvis telekomtjänster.

Australiens statistikbyrå har särskild personal, som har direkt kontakt med de största företagen. De samlar även in värdefull information om insatsstrukturen. Genom att göra direkta intervjuer hos företag har det gått lättare att få uppgifter om insatsstrukturen, menar statistikbyrån, jämfört med att skicka ut ett formulär med frågor. I vissa fall har företag även kunnat lämna en bedömning av insatsstrukturen inom andra, näraliggande branscher. En nackdel med att basera statistiken om insatsstrukturen på casestudies är emellertid osäkerheten om hur representativa enskilda företag är för en hel bransch.

Nya Zeelands statistikbyrå har lämnat förslag om att göra undersökningar av insatsförbrukningen inom olika branscher vart femte år, samt något oftare för de tyngst vägande branscherna i ekonomin. De skulle vilja pröva olika sätt att samla in uppgifterna. De vill exempelvis pröva om en kombination av enkätundersökningar och företagsintervjuer skulle fungera. Personalen som arbetar med s.k. Key Account Management, som samlar in uppgifter direkt från de 20 största företagen i Nya Zeeland, skulle kunna pröva att samla in uppgifterna om insatsstrukturen via intervjuer med företagen medan uppgifterna från de mindre företagen skulle samlas in via enkäter.

Importinnehållet i svensk produktion och användning

Det saknas även information om den aktuella importstrukturen i den svenska ekonomin. Det gäller uppgifter om var i ekonomin och i vilken omfattning importerade varor används, både som insatsvaror i produktionen och som slutlig användning. Sådan information skulle förbättra beräkningarna av BNP. Användarna vill också få en så riktig bild som möjligt av importanvändningen och dess storlek i olika delar av ekonomin. Sådan information behövs bl.a. som underlag för att göra prognoser för BNP.

Eftersom det saknas direkt information om importandelar i produktion och användning, utgår man i nationalräkenskaperna från uppgifter om tillförseln av import av olika produkter och fördelar

ut den på produktions- respektive användningssidan i ekonomin utifrån olika antaganden om importanvändningen. Därmed förändras importstrukturen löpande i de T/A-tabeller som tas fram, men eftersom aktuella T/A-tabeller inte varit publicerade för användarna avseende åren efter 1993, har de använt föråldrade antaganden om importstrukturen. Det har bl.a. försvårat arbetet med att göra prognoser över BNP.

Det är förknippat med stora svårigheter att samla in den önskade informationen. Särskilt gäller det insatsvaror. Huvudproblemet är att företag ofta har svårt att själva redovisa om de insatsvaror de använder är importerade. Ofta köps de in från underleverantörer i Sverige och inte direkt från utländska leverantörer. Utredningen har heller inte funnit något exempel från de länder den besökt på direkt insamling av information om importstrukturen i länderna.

I Australien, där det också saknas direkt information om importandelar, finns en idé från deras nationalräkenskaper om att samla in uppgifterna direkt från de största företagen. De utfrågas mycket detaljerat under personliga intervjuer med statistikbyråns särskilda personal för uppgiftsinsamling från storföretag. Uppgifter om importstrukturen skulle också kunna samlas in den vägen och möjligen användas för att approximera importandelar i olika branscher.

Utredningen gav våren 2002 SCB i uppdrag att undersöka möjligheterna till att samla in uppgifter om importstrukturen i svensk ekonomi. Ett konkret förslag på hur informationen på bästa och mest kostnadseffektiva sätt skulle kunna tas fram skulle utarbetas för att kunna prövas under 2003 och genomföras i full skala under 2004.

Henrik Romanov vid SCB:s avdelning för ekonomisk statistik undersökte möjligheterna och fann att det borde vara möjligt att i företagsregistret identifiera de företag som importerar varor genom att samköra informationen i registret med data från framför allt utrikeshandelsstatistiken och mervärdeskatteregistret. Företagen skulle kunna grupperas i branscher enligt svensk näringsgrensindelning, SNI. Utifrån denna gruppering skulle man med hjälp av befintlig statistik kunna utläsa vilka branscher, som använder importerade varor som insatsvaror i den egna produktionen.

Vidare saknas även uppgifter om import av tjänster med avseende på var och hur den används i produktionen eller som slutlig användning. Hittills är det Riksbanken som samlat in uppgifter om tjänsteimporten, men SCB tar från och med år 2003 över ansvaret för insamlingen av bytesbalansstatistiken. Det finns alltså behov av

att undersöka möjligheterna att samla in uppgifter även om användningen av importerade tjänster.

Vidare ger Romanov förslag rörande hur de importerade varornas flöde genom partihandeln och vidareförsäljning till olika branscher skulle kunna undersökas. Genom en utökning av de intermittenta undersökningar, som görs vart femte år för handeln, skulle informationen möjligen kunna samlas in. Den närmast kommande undersökningen för partihandeln skall göras år 2004 avseende år 2003.

Handelsmarginaler

I dag saknas så gott som helt direkt information om handelsmarginaler inom detalj- och partihandeln för olika produktgrupper. Sådan information skulle väsentligt kunna förbättra underlaget till de svenska tillgångs- och användningstabellerna och därmed beräkningarna av BNP för Sverige. För nationalräkenskaperna behövs alltså en uppdelning av handelsmarginalerna på både parti- och detaljhandeln, för att de skall kunna fördelas ut på produktgrupper och avstämningen mellan produktion och användning i ekonomin underlättas.

Åke Lönnqvist föreslår i sin rapport till utredningen att SCB borde undersöka om direkt information om handelsmarginaler skulle kunna samlas in genom enkätundersökningar till ett fåtal dominerande företag inom partihandeln. Utredningen gav därför SCB i uppdrag att undersöka denna möjlighet. Ett antal stora partihandelsföretag gav emellertid beskedet att uppgifterna inte kan lämnas ut.

SCB:s program för tjänstenäringar kom, efter genomförandet av uppdraget till utredningen 2002, fram till att uppgifter om handelsmarginaler i stället skulle kunna samlas in i samband med den s.k. sortimentsundersökningen till enskilda butiker, som görs vart femte år. Frågor om handelsmarginaler skulle kunna läggas till i denna undersökning. Utifrån intervjuer med ett tiotal företag drog man slutsatsen att företagen skulle kunna besvara frågorna. Nästa sortimentsundersökning inom detaljhandeln är planerad för 2003 och inom partihandeln för 2004.

En fördel med en samordning med sortimentsundersökningen vore att kostnaderna skulle bli relativt små och att uppgiftslämnarbördan inte skulle öka nämnvärt. En annan fördel vore att företagen skulle kunna få nytta av informationen när den har samman-

ställts för olika produktgrupper. Det skulle kunna motivera dem till att fylla i uppgifterna. Å andra sidan finns risk för problem, såsom ökat bortfall för sortimentsundersökningen. Norges motsvarande undersökningar visar exempelvis relativt stora bortfall. Vissa företag kan komma att vara kritiska till att lämna de normalt känsliga uppgifterna. Resultatet blir sannolikt en underskattning av handelsmarginalerna.

En annan ansats för att få fram uppgifter om handelsmarginaler har undersökts av Anders Norberg vid metodfunktionen vid SCB:s avdelning för ekonomisk statistik. Marginaler avseende livsmedel skulle kunna beräknas utifrån de uppgifter som varje månad samlas in för beräkning av prisindex för inhemsk tillgång (ITPI) respektive konsumentprisindex, KPI. Marginalen beräknas som skillnaden/ kvoten mellan priserna för identiska produkter i de bägge systemen. De delar av produkturvalen som i dag är gemensamma är dock små eftersom urvalen inte är samordnade. De minsta butikerna kommer inte med. En utökning av produkturvalet för ITPI torde därför vara nödvändig för denna ansats, vilket skulle öka uppgiftslämnarbördan.

Ytterligare en ansats vore att pröva insamling av inköpspriser för olika varor inom ett urval av företag samt motsvarande försäljningspriser från ett annat urval av företag. Det är ett förslag som framförts av professor Anders Klevmarken, expert i utredningen. Syftet är ju att få fram handelsmarginaler i genomsnitt för olika produktgrupper och inte att identifiera respektive företags enskilda handelsmarginaler. Därmed skulle SCB kunna undvika att be företagen uppge handelsmarginalen direkt. Det är möjligt att det skulle räcka att samla in uppgifter om inköpspriser från ett fåtal butiker inom varje kedja, om man antar att motsvarande butiker har ungefär samma inköpspriser. Dessutom skulle uppgifter om genomsnittliga försäljningspriser kunna hämtas från KPI-data eller från A.C. Nielsen AB, som är ett företag inom marknadsinformation och marknadsanalys. Företaget samlar bl.a. varje vecka in data avseende kvantiteter och priser för EAN-märkta produkter från kassasystemen hos ett urval av dagligvarubutiker.

Klevmarkens förslag innebär emellertid att endast marginaler för detaljhandeln skulle fångas in, dvs. marginaler för partihandeln skulle inte kunna beräknas utifrån denna ansats. För nationalräkenskaperna behövs en uppdelning av marginalerna på dels partihandeln och dels detaljhandeln. Däremot avser Norbergs ansats för livsmedel marginaler för både parti- och detaljhandeln.

Vidare har Klevmarken föreslagit att man bör pröva statistiska metoder som bevarar integriteten hos uppgiftslämnarna. Vidare skulle ett samarbete med branschorganisationer sannolikt underlätta uppgiftsinsamlingen.

Klevmarken har vidare framfört idén att SCB bör undersöka om det finns en regelbundenhet i storleken på marginalerna över tiden och om det finns ett samband med konjunkturutvecklingen. Om man kan finna ett regelbundet mönster bör det gå att beräkna handelsmarginaler utifrån en modell. Därmed skulle man inte behöva samla in uppgifter så ofta. En undersökning vart femte år skulle sannolikt räcka. Utifrån den som benchmark skulle sedan en modell användas. Vidare skulle uppgifterna om handelsmarginaler kunna jämföras med motsvarande uppgifter i andra jämförbara länder, exempelvis Norge.

6.5. Metoder att redovisa produktivitet i offentlig sektor

Ett av utredningens uppdrag är att analysera hur produktiviteten mäts i näringslivet och i offentlig sektor. Frågan är ställd särskilt mot bakgrund av svårigheterna att beräkna produktivitet för offentlig tjänsteproduktion. Mätproblemen kan till stor del förklaras av svårigheter att mäta produktionsvolym för offentliga tjänster.

I brist på information antas i nationalräkenskaperna att produktiviteten på relativt finfördelad nivå i offentlig sektor är oförändrad mellan åren. På aggregerad nivå (för hela den offentliga sektorn) kan det ändå uppstå en mindre förändring i den sammanvägda produktiviteten p.g.a. förändringar i sammansättningen inom den offentliga sektorn. På detaljerad nivå antas förändringen i förädlingsvärdet vara lika med förändringen av sysselsättningen.

För att få fram mer rättvisande mått på den faktiska produktivitetsutvecklingen har utredningen analyserat flera alternativa metoder för att beräkna produktionsvolymen inom offentlig sektor.

I följande avsnitt beskrivs det arbete som pågår inom de svenska nationalräkenskaperna för att senast 2006 beräkna produktionsvolymen för offentlig sektor med nya metoder. Dessutom redovisas exempel på metoder, som används av nationalräkenskaper i andra länder. Vidare görs sammanfattningar av två uppdrag som utredningen initierat. Det ena uppdraget har genomförts av ekonomie doktor Erik Mellander, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) samt fil.lic. Pontus Roos, Institute of Applied

Economics. Det andra uppdraget har genomförts av chefekonom

Richard Murray vid Statskontoret.

Pågående utvecklingsarbete inom nationalräkenskaperna

I de nuvarande nationalräkenskaperna räknas produktionen inom offentlig sektor om från löpande till fasta priser med hjälp av kostnaderna för insatta produktionsfaktorer. Eftersom den dominerande produktionsfaktorn inom sektorn är arbetskraft görs omräkningen till volymtermer i hög grad med löneindex. Dessutom antas produktivitetstillväxten vara oförändrad, varför förädlingsvärdet i princip får samma utveckling som antalet arbetade timmar.

De svenska nationalräkenskaperna har hittills beräknat den offentliga sektorns produktion i fasta priser med den s.k. kostnads- eller inputmetoden. Den används eftersom det saknas faktiska prisuppgifter för tjänsterna, då dessa i huvudsak finansieras med offentliga medel. De flesta länder ser bristen på tjänsteprisindex som ett stort problem för att få tillförlitliga mått på tjänsteproduktionen och jämförbara mått på produktivitetsutvecklingen. Bristen på relevanta prisindex för tjänstesektorn inom flertalet EU-länder har resulterat i rekommendationer från EU.1 Eurostat rekommenderar att volymberäkningarna bör göras från produktionssidan i stället för från kostnadssidan. Det finns emellertid många problem med att hitta tillförlitliga kvantitetsindikatorer.

Eurostat har tagit fram en lista med förslag på vilka år som medlemsländerna senast bör införa nya volymberäkningar för respektive tjänstebransch i nationalräkenskaperna. Det gäller både privat och offentlig sektor. De svenska nationalräkenskaperna har godtagit den föreslagna tidsplanen och kommer successivt att införa nya volymberäkningar under perioden 2004–2006. År 2006 skall alltså hela tjänstesektorn beräknas med nya metoder för fastprisberäkningen. Parallellt pågår ett utvecklingsarbete inom Eurostat för att få fram bättre produktionsvolymmått för offentliga tjänster.

EU:s rekommendationer har påskyndat arbetet inom de svenska nationalräkenskaperna med att ta fram nya volymmått. År 2001 startade ett arbete för att få fram bättre metoder och mått på produktionsvolymer inom offentlig sektor, i första hand för offentlig hälso- och sjukvård, förskola och barnomsorg. De nya metoderna kom-

1Handbook on Price and Volume Measures in National Accounts, Eurostat, 2001.

mer, när de väl implementeras i nationalräkenskaperna, att påverka beräkningarna av ekonomins tillväxt och produktivitetsutveckling.

Nya metoder kan också komma att leda till större revideringar i nationalräkenskaperna, eftersom det saknas snabbstatistik över volymindikatorer för offentliga tjänster. I stället måste sannolikt antaganden om produktivitetsutvecklingen läggas in i nationalräkenskapernas kvartalsberäkningar, som senare kan komma att revideras då årsuppgifter kommer med upp till två års eftersläpning.

För fastprisberäkningar av hälso- och sjukvårdstjänster, beskrivs i en PM från nationalräkenskaperna, förslag på nya metoder, som skulle kunna användas för nationalräkenskaperna.1 Förslagen utgår från detaljerade rekommendationer från Eurostat2 och motsvarar acceptabla men inte ideala metoder. I promemorian diskuteras också praktiska problem och möjligheter beträffande volymberäkningar för olika typer av hälso- och sjukvårdstjänster. Enligt Eurostat skall en acceptabel volymberäkning av tjänsteproduktion utifrån kvantiteten tjänster också ta hänsyn till kvalitetsförändringar på tjänsterna.

Exempel på volymmått är antal patientbesök eller antal behandlingar. Sådana volymindikatorer skulle kunna användas för att skriva fram produktionsvolymer för offentliga sjukvårdstjänster. Problemet är att kunna mäta de kvalitetsförändringar, som kan kopplas till patientbesöken eller behandlingarna. Fler patientbesök kan öka produktionsvolymen, men kan å andra sidan också vara ett tecken på sämre kvalitet i vården. Ett annat exempel är att skriva fram produktionen av utbildning med antal elever. Frågan är emellertid om en ökning av antalet elever leder till sämre kvalitet i utbildningen och hur dessa aspekter skall mätas och vägas in i volymberäkningarna.

De nya volymberäkningarna, som de svenska nationalräkenskaperna planerar att införa senast år 2006, löser inte dessa mätproblem. De kommer att motsvara Eurostats s.k. B-metod för volymberäkningar, dvs. en acceptabel metod. Målet är emellertid att uppnå A-metoden, som mäter både kvantitets- och kvalitetsförändringar på ett tillfredsställande sätt.

1 NR-PM 2001:20, Jan Redeby, SCB. 2Final report on the agenda of the meeting of the Working Party on National Accounts, Luxembourg, 20 October 1998.

Metoder i andra länder

Under sina studiebesök hos nationalräkenskaperna i andra länder har utredningen funnit att metoderna för att mäta produktionsvolymer inom offentlig sektor i flera fall skiljer sig åt, vilket i sig försvårar jämförelser mellan länder av BNP-tillväxt och produktivitetsutveckling. Några länder använder fasta antaganden om produktivitetstillväxten inom offentlig sektor, medan andra har börjat införa volymberäkningar i nationalräkenskaperna utifrån volymindikatorer.

Den allmänna tendensen hos de flesta av statistikbyråerna är att inom de närmaste åren gradvis gå över till att beräkna produktionsvolymer utifrån volymindikatorer. Flera OECD-länder har påbörjat ett arbete att mäta produktionsvolymer i offentlig sektor och att beräkna produktivitet. OECD har också bedrivit ett omfattande arbete tillsammans med ett antal länder för att utveckla volymmått för offentliga tjänster. Detta är främst en följd av de riktlinjer, som FN och Eurostat ställt upp för sådana beräkningar. De rekommenderar volymmått på produktion av offentliga tjänster, i första hand för privata tjänster men även för kollektiva tjänster.

Exempel på länder som fortfarande använder liknande metoder som de svenska nationalräkenskaperna, dvs. volymberäkningar utifrån den s.k. inputmetoden, är Finland, Danmark, Kanada, USA och Nya Zeeland. I dessa länder görs inte heller några särskilda korrigeringar för att inputmetoden inte tar hänsyn till kvalitets- och effektivitetsförbättringar inom arbetskraften i offentlig sektor.

Finlands statistikbyrå har emellertid vid sidan av nationalräkenskaperna sedan 1995 drivit ett projekt för att beräkna produktivitet och ta fram volymindikatorer för statlig verksamhet. Målsättningen är att nationalräkenskaperna i framtiden skall kunna använda de volymindikatorer som utvecklas. Sedan starten av projektet bygger statistikbyrån i Finland systematiskt upp volymindikatorer, som fortlöpande är under utveckling. Utvärdering av olika metoder att mäta produktionsvolym och produktivitet inom offentlig verksamhet ingår i arbetet. Projektet har utökats till att även ta fram volymindikatorer för kommunal verksamhet utifrån direkta undersökningar inom kommuner. Statistikcentralen kommer också att beställa och testa data från hälso- och sjukvård för utveckling av volymindikatorer även på det området.

Exempel på länder, som har valt fasta antaganden om produktivitetstillväxten i offentlig sektor, är Norge och Tyskland. Norges

statistikbyrå (SSB) antar en produktivitetsökning med 0,5 procent per år inom offentlig förvaltning med undantag av försvaret. Antagandet bygger på tidigare empiriska studier. SSB antar att en del av lönekostnadsökningen förklaras av en kvalitetshöjning hos personalen, vilken ingår i antagandet. SSB planerar vidare att ta fram vissa indikatorer på produktionsvolym inom hälso- och sjukvård och möjligen även inom utbildningsområdet. För övrigt har Norge medverkat i arbetet med Eurostats handbok för deflatering i nationalräkenskaperna. Norge deltog i arbetet med en rapport (december 2000) om volymmått inom sjukvården, som nu ingår i Eurostats rekommendationer.

Tysklands nationalräkenskaper antar att produktivitetstillväxten för den offentliga sektorn uppgår till 0,5 procent per år. Antagandet ingår t.o.m. i Tysklands statistiklag. Antagandet kommer emellertid att inom några år ersättas med andra metoder, som en följd av Eurostats rekommendationer.

Utöver den antagna produktivitetstillväxten i Tyskland skulle effekter på produktiviteten av att personalstrukturen förändras kunna tillkomma, men denna korrigering görs alltså inte i Tysklands nationalräkenskaper. De har emellertid framfört det som en möjlighet. Tyskland har mycket detaljerad statistik om sysselsatta efter yrkeskategori. Den kan kopplas till löneutvecklingen och skulle kunna användas som underlag för att justera för förändringar i personalstrukturen.

Danmarks Statistik använder ett liknande resonemang som Tyskland och Norge för att justera för förändringar i personalstrukturen. Danmark använder inte något fast antagande om produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor, men deras nationalräkenskaper har under senare år visat en produktivitetstillväxt i offentlig sektor på ca en procent per år. Det förklaras av att de justerar kostnadsutvecklingen för förändringar i personalens sammansättning. Produktivitetslyft förklaras alltså av att sammansättningen av personal förändras genom att exempelvis fler akademiker med högre lön anställts. Den högre lönen antas motsvara en högre produktivitet.

Exempel på länder, som redan har börjat införa nya volymmått för delar av offentlig sektor, är Storbritannien, Nederländerna och Australien. Sedan 1995 har Office of National Statistics (ONS) i Storbritannien arbetat för att ta fram volymindikatorer för offentliga tjänster. Nya volymmått har sedan 1998 gradvis införts i nationalräkenskaperna. Av den offentliga sektorn (statliga och kommunala myndigheter exklusive statliga företag) baseras ca 60 procent på nya

volymberäkningar 2002. Nya indikatorer för ytterligare tio procent av offentlig sektor är under utveckling. ONS utvecklar även under 2002 ett index för statlig produktivitetsutveckling, som beskrivs i en artikel i ONS publikation Economic Trends.1 Artikeln ger exempel på hur produktiviteten kan mätas för utbildning, hälsovård, socialtjänst, fängelsevård, brandkår och polis. Arbetet presenteras som ”experimental” och är alltså ännu inte officiell statistik. Längre fram avser ONS att regelbundet publicera ett produktivitetsindex för det statliga området.

I samband med en omfattande revidering av nationalräkenskaperna i Nederländerna i början av 1990-talet introducerades en ny metod för att estimera volymutvecklingen för statlig produktion. En uppdelning på administration, försvar, utbildning samt övriga statliga tjänster görs numera för beräkningen. Övergången till den nya deflateringsmetoden innebar en betydlig upprevidering av volymutvecklingen för statlig sektor i nationalräkenskaperna.

För övrigt har olika analyser av produktivitetsutvecklingen under senare år blivit alltmer angelägna inom Nederländernas statistikbyrå (CBS), som bland annat planerar att använda ”hälsoräkenskaper” för att försöka studera effekter på produktiviteten av de senaste årens stora offentliga investeringar inom hälso- och sjukvården. De kommer exempelvis att studera ”tidsanvändningen” inom hälso- och sjukvård. De kommer också att försöka följa utvecklingen av kunskapsinnehållet i de kapitalvaror som används och dess effekter på produktions- och produktivitetsutvecklingen.

I Australien använder statistikbyrån (ABS) i huvudsak inputmetoden för fastprisberäkningar för offentlig sektor, men med undantag för hälso- och sjukvård samt utbildning. Volymberäkningarna för dessa två sektorer inkluderas nu i nationalräkenskaperna, vilket har resulterat i att nationalräkenskaperna har visat en ökning av produktiviteten inom offentlig sektor. Mellan 85 och 90 procent av hälso- och sjukvårdssektorn täcks in. Underlaget baseras på data om s.k. Diagnosis Related Groups (DRG), som visar kostnader per behandling, antal behandlingar m.m. Deflateringen görs med KPI för hälso- och sjukvård. Det finns årsstatistik från 1993/94. Statistikunderlaget har en eftersläpning på ca två år. Beträffande utbildning mäts antal undervisningstimmar samt kostnader per elev.

1Measuring productivity in the provision of public services, Alwyn Pritchard, ONS, Economic

Trends, no 570, 1 May 2002.

Metoderna som ABS använder för hälso- och sjukvård respektive utbildning motsvarar ”B-metoden” enligt Eurostats handbok om volymmått och liknar de metoder som de svenska nationalräkenskaperna planerar att använda inom några år. Olika projekt är också på gång inom ABS för att prövas under de närmaste fem åren. Möjligen kan volymberäkningarna på sikt utökas till att omfatta produktionen även för polis, brandkår, skattemyndigheten och myndigheten för sociala bidrag. Ändå förutspår ABS att flera delar av offentlig sektor inte inom överskådlig tid kommer att kunna omfattas av volymberäkningar enligt A-metoden. Det gäller bland annat försvaret.

Alternativa metoder för att mäta produktivitet

Utredningens direktiv betonar betydelsen av att finna lösningar på problemen att mäta produktiviteten, inte minst för offentlig sektor och privata tjänstenäringar. Utredningen gav därför ekonomie doktor Erik Mellander, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) samt Fil.lic. Pontus Roos, Institute of Applied Economics, i uppdrag att redogöra för samt pröva två olika metoder för att mäta produktivitet.

Det grundläggande syftet med det uppdrag utredningen gav Erik Mellander och Pontus Roos var att nå fram till slutsatser om två alternativa metoder skulle kunna tillämpas på vissa områden inom nationalräkenskaperna och möjligen lösa några av problemen med att mäta produktivitetsförändringar inom tjänsteproduktion.

En del av uppdraget var att pröva att tillämpa den ena metoden på ett antal delsektorer i offentlig sektor, såsom dessa definieras i nationalräkenskaperna. Statistik från nationalräkenskaperna för den offentliga sektorn kombinerad med data från sysselsättningsregistret och investeringsenkäter skulle användas. Denna ambition gick emellertid inte att uppfylla på grund av svårigheter med volymuppgifter för vissa insatsfaktorer, samt problem med att hitta en lämplig fördelning av den statliga sektorns verksamhet på olika ändamål. En slutsats är alltså att datamaterialet för den statliga sektorn från nationalräkenskaperna bör ses över i syfte att göra det användbart för en empirisk test av den ena metoden.

Denna metod, som analyseras av Erik Mellander, behandlar fallet när det saknas uppgifter om produktionsresultat. I en teoretisk analys visas att det även i detta fall är möjligt att under vissa förutsättningar

mäta produktivitetsutvecklingen. För att illustrera betydelsen av de förutsättningar som metoden bygger på tillämpas den på historiska data för tillverkningsindustrin, för vilken det är möjligt att jämföra resultaten från den föreslagna metoden med resultat som fås när det finns volymmått på produktionsresultatet.

Den andra metoden, som prövas av Pontus Roos, kan sägas bestå av två delar: en beräkning av index för produktionsresultat samt en beräkning av s.k. Malmquist produktivitetsindex. Metoden har under senare år prövats i studier av produktivitetsutveckling inom offentlig tjänsteproduktion, exempelvis inom delar av sjukvården. Metoden testas med data från hälso- och sjukvården, vilka finns tillgängliga i Socialstyrelsens register samt vid SCB.

De två ansatserna utgör två skilda lösningar på problemet att det i den officiella statistiken i allmänhet saknas relevanta och tillförlitliga mått på de tjänster som produceras i offentlig sektor. I denna situation har man två möjligheter. Den ena är att samla in ytterligare data, den andra är att kompensera för bristen på information i form av (mät)data genom att tillföra information i form av teoretiska överväganden.

Metoden för fallet när outputdata saknas

Denna metod prövas av Erik Mellander. Utgångspunkten är en stiliserad beskrivning av datasituationen; information om produktionsresultatet (output) antas saknas helt under det att informationen om insatta resurser (inputs) antas vara fullständig. Den fråga som ställs är om det under sådana förhållanden är möjligt att dra några slutsatser om produktivitetsutvecklingen och, i så fall, under vilka förutsättningar detta låter sig göras. Med produktivitetsutveckling avses här dels totalfaktorproduktivitet (TFP), dvs. skillnaden i tillväxttakt mellan output och en vägd summa av tillväxttakterna i olika inputs, dels arbetsproduktivitet (AP) som beräknas på motsvarande sätt men där andra input än arbetskraft utesluts.

Den teoretiska analysen, baserad på nationalekonomisk produktionsteori, visar att det under vissa grundläggande antaganden är möjligt att skatta en del av TFP, utan att göra några andra antaganden om produktionsresultatet än att dess olika dimensioner kan aggregeras till en enda (okänd) variabel. Den del av TFP som det är frågan om är den som uppkommer när teknisk utveckling påverkar använd-

ningen av olika inputs på olika sätt, s.k. icke-neutral teknisk utveckling (INTU).

I korthet är de grundläggande antagandena att produktionen karakteriseras av konstant skalavkastning samt att produktionsprocessen kan representeras av en kostnadsfunktion. Konstant skalavkastning innebär att om insatsen av samtliga inputs ökas med en viss procent kommer output att öka med samma procent. Detta antagande är inte ovanligt – konstant skalavkastning antas ofta även i samband med analyser av produktionsprocesser vars produktionsresultat är förhållandevis enkelt att mäta. Antagandet är inte heller särskilt restriktivt, åtminstone inte på lång sikt. Att anta att produktionsprocessen kan representeras av en kostnadsfunktion är oproblematiskt så länge man kan ta hänsyn till ineffektiviteter i produktionsprocessen – dvs. att produktionen eventuellt inte genomförs till lägsta möjliga kostnader. Sådana ineffektiviteter kan beaktas med den föreslagna metoden.

Teoridiskussionen visar dock att för att kunna skatta samtliga parametrar i kostnadsfunktionen och därmed även den del av TFP som beror på neutral teknisk utveckling (NTU) måste man förlita sig på utvidgade antaganden. Dessa innebär att utvecklingen av produktionen över tiden kan beskrivas som en enkel process, som kännetecknas av ett stort mått av tröghet. Trögheten yttrar sig på så sätt att den bästa prognosen för output i nästa period är output i innevarande period, eventuellt korrigerad för en trendmässig tillväxt. Dessa antaganden kan vara svåra att motivera ifråga om produktion i privat sektor men torde vara lättare att göra när det gäller offentlig sektor, där finansieringssystemen ofta medför betydande trögheter i produktionen över tiden. Poängen med antagandet är att det medför att man kan skatta ett index över det okända produktionsresultatet. Givet detta index kan man också konstruera en skattning av arbetsproduktiviteten, AP.

För att kunna undersöka metodens användbarhet och tillförlitlighet är det nödvändigt att testa den på data som inkluderar mått på produktionsresultatet – endast då kan man utvärdera effekterna av att ha eller inte ha tillgång till outputdata. Som ett första steg i den empiriska analysen har metoden därför tillämpats på branschdata för svensk tillverkningsindustri. Data omfattar 14 branscher under perioden 1985-95 och är baserade på nationalräkenskapsstatistik, kompletterad med information från sysselsättningsregistret och investeringsenkäter, genomförda av SCB. Detta underlag har gjort det möjligt att dela upp de insatta resurserna på åtta olika

kategorier: fyra kategorier av arbetskraft med olika utbildningsnivå, tre typer av realkapital (byggnader, datorer och övriga maskiner), samt intermediära varor, dvs. förbrukningsmaterial och inköpta tjänster. Output mäts som bruttoproduktion enligt nationalräkenskaperna.

Bortsett från tillgången till outputdata motsvarar datamaterialet för tillverkningsindustrin ganska väl den typ av dataunderlag som man kan konstruera för offentlig sektor. Detta gäller både ifråga om uppdelningen på olika inputs och längden på tidsserierna. Med avseende på antalet olika verksamheter kan man dock inom de statliga, landstingskommunala och kommunala sektorerna urskilja färre olika aktiviteter än man kan inom tillverkningsindustrin.

I den empiriska analysens första steg utnyttjades hela datamaterialet, inklusive outputdata, för att skatta kostnadsfunktionens parametrar med hjälp av gängse metoder. Syftet var att undersöka den relativa betydelsen av icke-neutral teknisk utveckling, INTU, och neutral teknisk utveckling, NTU, för att kunna ta ställning till i vilken mån det är tillräckligt att basera metoden på de grundläggande antagandena eller om det är nödvändigt att tillgripa de utvidgade antagandena. Det visade sig att för datamaterialet över tillverkningsindustrin var NTU i storleksordningen 10 gånger större än INTU. Den fortsatta analysen, där outputmått inte utnyttjades, baseras därför på de utvidgade antagandena.

I den empiriska analysens andra steg utnyttjades inte outputdata. Effekterna av att utelämna denna information undersöktes på tre olika sätt. För det första jämfördes de skattningar av output som genererades av de utvidgade antagandena med faktiska outputdata. För det andra jämfördes faktisk och skattad arbetsproduktivitet. För det tredje jämfördes skattningarna av totalfaktorproduktivitet som erhölls då hela datamaterialet användes med skattningarna då outputdata inte utnyttjades.

Överensstämmelsen mellan faktisk och skattad output var förvånansvärt god i merparten av fallen – exempelvis var korrelationen mellan faktiskt och skattad output över 0,9 i åtta av de 14 branscherna. Endast för två branscher var skattningarna direkt dåliga. Som en direkt konsekvens av att outputskattningarna var goda var även skattningarna av arbetsproduktiviteten förhållandevis träffsäkra.

Utvärderingen av metodens förmåga att skatta totalfaktorproduktivitet TFP kompliceras av att jämförelsen baseras på statistiska skattningar inte bara när outputdata utelämnas, utan även i referensfallet, dvs. när informationen om output används. Orsaken är att

beräkningen av TFP baseras på parametrarna i kostnadsfunktionen, vilka måste skattas med hjälp av regressionsanalys, oavsett om outputdata är tillgängliga eller inte. Tas den resulterande osäkerheten i TFP-måtten i beaktande blir slutsatsen att överensstämmelsen mellan de TFP-mått som skattas med respektive utan outputinformation är ganska god, men inte så god som för arbetsproduktivitetsmåtten.

Slutsatsen blir att denna metod bör kunna vara till nytta när uppgifter saknas om den offentliga sektorns produktionsresultat. Detta kan vara fallet när det är förenat med mycket stora kostnader att inhämta relevant och tillförlitlig information om output. Ett annat skäl till att man saknar outputdata kan vara tidsbrist, exempelvis när kvartalsstatistiken produceras. Metoden kan då utnyttjas för att göra korttidsprognoser av produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor.

Metoden som bygger på detaljerad data

Pontus Roos prövar den andra ansatsen för att mäta produktivitet för vissa offentliga tjänster. Roos prövar metoder och möjligheter att beräkna produktivitetsförändringar för all offentligt tillhandahållen hälso- och sjukvårdsproduktion, med syftet att resultaten skall kunna användas i arbetet med nationalräkenskaperna.

Under senare tid har ansatser som bygger på s.k. Malmquist produktivitetsindex blivit alltmer populära för beräkning av produktivitetsförändringar. Malmquist indexmetoder har visat sig speciellt användbara inom tjänstesektorn och då inte minst för verksamheter som karaktäriseras av lite eller ringa inslag av marknadsprissättning. Offentligt bedriven hälso- och sjukvård är ett av många exempel där Malmquist produktivitetsindex har prövats och bedömts som en väsentlig metodutveckling med stor potential i jämförelse med traditionella metoder.

Sjukvården tillhandahåller och producerar en mängd olika tjänster. Samtliga tjänster har ett övergripande mål att förbättra eller bibehålla hälsan hos patienten. Ytterst skulle man kunna säga att varje patient och hans/hennes kontakt med sjukvården, är en unik tjänst. Att hantera miljontals tjänster är inte möjligt, och knappast önskvärt, i en beräkning av produktivitetsförändringar. I stället måste ett antal huvudgrupper av tjänster definieras och mätvariabler anges. Tjänsterna skall karaktäriseras av att vara medicinskt relevanta för sjukvården (producenten) och patienten (konsumenten) samt

ha en klar koppling till resursanvändningen. I det senare fallet bör beaktas att teknologiska framsteg många gånger innebär förändringar i resursanvändning och i tjänsternas kvalitet (nytta för patienten). En av många fördelar med Malmquist produktivitetsindex är att metoden fångar upp förändringar i såväl resursanvändning som förändringar i volym och kvalitet utan att kräva på förhand kända vikter (värderingar) för summering av produkter och resurser. Vidare finns i dag datorprogramvaror framtagna för beräkning av Malmquist index med hjälp av s.k. Data Envelopment Analysis (DEA).

I alla produktivitetsstudier är det viktigt att definiera och därmed tydliggöra, vilken produktionsenhet som beräkningarna vill belysa. I denna rapport är produktionsenheten landsting. Med utgångspunkt i produktivitetsutvecklingen på landstingsnivå beräknas därefter ett totalt mått för produktivitetsutvecklingen för samtliga landsting.

Data är hämtade från olika centrala register vid Landstingsförbundet och Socialstyrelsen. Från Landstingsförbundet finns uppgifter om bland annat totala rörliga produktionskostnader för landstingen. I rörliga produktionskostnader ingår löner, material, inköpta tjänster från privata verksamheter och från andra landstingsenheter. Kapitalkostnader ingår inte eftersom dessa uppfattas som alltför otillförlitliga för att kunna användas som mått på flödet av kapitaltjänster. Fastprisberäknade rörliga produktionskostnader används som mått på landstingets resursanvändning. Landstingets produktion mäts i ett 30-tal variabler. De flesta variablerna för sjukvårdens produktion belyser vad som produceras vid sjukhusen.

Med utgångspunkt i Socialstyrelsens Patientstatistik (en databas där samtliga patienter som vårdats minst ett dygn vid sjukhus finns registrerade) definieras 25 olika MDC (Major Diagnostic Categories) enligt internationell standard. MDC är en grov indelning av alla huvuddiagnoser där varje MDC motsvarar sjukdomar i ett visst organsystem eller sjukdomar med en viss etiologi. Samtliga patienter i patientstatistiken grupperas så att de tillhör någon av de 25 MDC.

I varje MDC finns ett varierande antal patienter. Mellan landsting kan förekomma vissa skillnader mellan patienterna i en viss MDC med avseende på sjukdom, sjukdomens svårighetsgrad och behovet av andra insatser i samband med behandling. För att så långt som möjligt göra MDC-grupperna homogena, tillsätts patienten en s.k. DRG-vikt (Diagnosis Related Groups).

Syftet i denna studie är att DRG-vikten skall fånga upp skillnader i resursanvändning mellan patienter inom en MDC och att summan av viktade patienter för en MDC utgör ett mer homogent mått på produktionen än ett ej viktat mått.

För patienter som vårdats mindre än en dag vid sjukhus, s.k. dagsjukvård, mäts produktionen i antal patienter som behandlats. Antal läkarbesök och antal besök hos övrig personal används som mått på produktionen av sjukvårdstjänster inom primärvården och den s.k. öppna vården vid sjukhus. Det skall noteras att den psykiatriska vården ingår liksom den alkohol- och drogberoende vården.

Malmquist produktivitetsindex för perioden 1997–2000 har beräknats med hjälp av PC-programvaran OnFront 2.02. Produktivitetsindexet beräknas som lösningen till en optimeringsmodell där samtliga variabler samtidigt ingår i form av ett ekvationssystem. Det är således den totala produktivitetsförändringen som beräknas i ett Malmquist produktivitetsindex, och inte nyckeltal eller partiella produktivitetstal där nämnare och täljare beräknas var för sig. Resultaten, totalt för samtliga landsting, visar små årliga förändringar för perioden 1997–2000.

Resultaten skall främst ses som en illustration av hur en ansats som bygger på Malmquist produktivitetsindex och lämplig datorprogramvara kan användas för kontinuerlig uppföljning av produktivitet inom sjukvårdsektorn och med direkt användning inom nationalräkenskaperna.

Data kan förbättras med hjälp av främst de databaser, som finns/ byggs upp inom Socialstyrelsens kvalitetsregister. I dag finns ett 40-tal kvalitetsregister, som skulle kunna användas för att definiera och mäta kvalitetsvariabler och ingå i ett Malmquist produktivitetsindex. Kataraktregistret (grå starr) är ett bra exempel. I detta register finns uppgifter om samtliga operationer vid svenska offentliga ögonkliniker. Detta gör det möjligt att följa den medicinska teknologiska utvecklingen, förbättringar av operationens medicinska utfall, risken för komplikationer samt hur kataraktoperationer påverkar möjligheterna för individen att utföra vardagliga aktiviteter. Studier har visat hur denna information från kataraktregistret kan användas för att mäta en kliniks totala produktion av katarakttjänster och förändringar i produktionen över tiden när kvalitativa aspekter beaktas.

Andra stora register, som kan nämnas, är register för höftoperationer, knäoperationer, kranskärlsoperationer, diabetesvård och andningsorganens sjukdomar. Inom den psykiatriska vården pågår

arbete med att se över bland annat metoder och variabler för att bättre beskriva tillståndet samt utvecklingen inom denna del av sjukvården.

För att möjliggöra en kontinuerlig uppföljning av produktivitetsförändringar inom sjukvården finns behov av att en databas skapas för detta ändamål. Datakällorna vid Socialstyrelsen och Landstingsförbundet behöver synkroniseras så att kopplingen mellan resurser, patienter och produktionsresultat blir enhetlig och så stark som möjligt.

Erfarenheter av produktivitetsmätningar inom statliga myndigheter i Sverige

Utredningen har även tagit initiativ till att beskriva metoder för att beräkna samt redovisa produktivitetsutvecklingen inom statliga myndigheter. Utredningen har också vid sina studiebesök i andra länder diskuterat deras erfarenheter av produktivitetsmätningar för statliga myndigheter.

Richard Murray, chefekonom vid Statskontoret, har på uppdrag av utredningen tagit fram en rapport som beskriver hur produktiviteten skulle kunna redovisas inom statliga myndigheter. Den ena delen av uppdraget var att redovisa erfarenheter i Sverige av att beräkna produktivitetsförändringar inom statliga myndigheter. Den andra delen var att beskriva hur statliga myndigheter skulle kunna redovisa mått på sin egen produktivitetsutveckling i sin årsredovisning, och att bedöma vilken typ av uppgifter som krävs för att kunna göra detta. I följande avsnitt redovisas resultaten av dessa analyser.

I rapporten skulle också exempel på hur man går till väga för att beräkna produktivitetsförändringar i statliga myndigheter i andra länder belysas. Dessutom skulle rapporten ange vilka ändringar som krävs i förordningar om årsredovisningar, bokföring, allmän uppgiftsplikt e.d. för att statliga myndigheter skulle kunna börja redovisa sin egen produktivitetsutveckling. Murrays rapport Kan och bör produktiviteten i statens verksamhet mätas? redovisas som bilaga 6 till utredningens föreliggande slutbetänkande.

I en serie studier har produktiviteten mätts i den offentliga sektorn i Sverige. Statskontoret gjorde 1985 en studie av produktivitetsutvecklingen för statliga myndigheter. Försvarets forskningsanstalt gjorde 1986 en studie av produktivitetsutvecklingen i för-

svaret. Enskilda forskare gjorde i mitten av 1980-talet studier av Vägverket samt universitets- och högskoleväsendet. Denna grupp av studier sträckte sig i flertalet fall över perioden 1960–1980.

På uppdrag av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) gjorde Statskontoret i samarbete med Statistiska centralbyrån en uppföljning av de ovan nämnda studierna för perioden 1980–1992.

Dessutom gjorde Statskontoret, på uppdrag av regeringen, beräkningar av nio statliga myndigheters produktivitetsutveckling under perioden 1990–1997.

De nämnda studierna, utom den sistnämnda, gjordes i syfte att komplettera nationalräkenskaperna. Den sistnämnda studien gjordes i första hand för att se i vilken mån myndigheterna själva klarade av att göra produktivitetsberäkningar som ett led i sin resultatredovisning och för att informera riksdagen om utvecklingen av statsförvaltningen. Myndigheterna gjorde själva en mycket stor del av beräkningsarbetet.

En övergripande slutsats utifrån de tidigare studierna är att det är möjligt att beräkna produktiviteten för stora delar av den offentliga sektorn och även för statliga myndigheter. Avgörande för vilken typ av beräkningar som bör göras och med vilken grad av precision, är ändamålet med beräkningarna. De beräkningar som gjorts fyller väl syftet att ge en övergripande bild av såväl den statliga sektorn som den offentliga sektorn som helhet vad gäller den allmänna utvecklingen av volymen av offentliga tjänster, av priser på dessa tjänster, av kvalitet – med vissa reservationer – och effektivitet i produktionen samt de implikationer detta har för finansiering – upplåning och skattekvot – samt för bruttonationalprodukt och köpkraftsparitet.

Behovet av information om enskilda myndigheters prestationsvolymer, kvalitet och produktivitetsutveckling inom ramen för resultatstyrningen kräver en mer detaljerad redovisning än den nationalräkenskaperna behöver. Myndighetsvisa produktivitetsberäkningar i årsredovisningar eller andra sammanhang kan göras mer mångfacetterade och förses med utförliga analyser och kommentarer. Myndighetsvisa volym- och produktivitetsredovisningar utgör – rätt utformade – utmärkta primärdata för volym- och produktivitetsberäkningarna i nationalräkenskaperna. Bortsett från detaljeringsgraden sammanfaller behoven för nationalräkenskaperna och resultatstyrningen mycket väl. Den i bilagan omnämnda nationalräkenskapsmetoden har visat sig lämpa sig mycket väl för myndigheters resultatredovisning.

Murray kommer i sin studie fram till att det i huvudsak finns tre möjliga vägar att gå för att få fram data och kunna beräkna prouktiviteten inom statliga myndigheter:

1. Årsvisa, fristående studier av produktivitetsutvecklingen i den statliga sektorn utförs av SCB eller någon annan organisation. Detta görs med tillgängliga data från myndigheterna.

2. SCB ges i uppdrag att med en enkät insamla behövliga data från myndigheterna, som åläggs att svara. SCB eller någon annan organisation gör en sammanställning.

3. Myndigheterna åläggs att redovisa produktivitetsutvecklingen i sina årsredovisningar. Detta låter sig göras inom ramen för förordningen om Årsredovisning och budgetunderlag (2000:605) med två mindre förändringar, som egentligen bara återför förordningen till dess grundform, och tillägget att myndigheten skall redovisa en sammanvägd produktivitetsutveckling. Som normgivare och övervakare fungerar Ekonomistyrningsverket, liksom ifråga om andra aspekter av ekonomiadministrationen inom staten.

Statistikunderlag för att mäta produktiviteten inom statliga myndigheter finns i dag i betydligt större omfattning och av bättre kvalitet än när de första omgångarna av produktivitetsstudier gjordes i Sverige i början av 1980-talet respektive i början av 1990-talet. Detta sammanhänger med en fortgående utveckling av myndigheternas redovisning och av utvecklingen av resultatredovisningen. Myndigheterna redovisar i dag kostnader jämsides med anslagsavräkningen. Tämligen små justeringar krävs för att göra de redovisade kostnaderna enhetliga och konsistenta med nationalräkenskaperna.

Prestationsredovisningen har kommit ganska långt på många statliga myndigheter och innefattar volymer, styckkostnader och kvalitet. Ett växande antal myndigheter redovisar produktivitetsutvecklingen samlat för hela sin verksamhet. Mycket återstår dock att göra, enligt Murray, för att förbättra alla slag av primärdata, för att innefatta kvalitetsförändringar i prestationsmåtten och för att analysera produktionen av offentliga tjänster för att rätt förstå hur effektiviteten främjas.

Erfarenheter från andra länder

FN (SNA 93) och Eurostat (ESA 95) rekommenderar numera volymmått på produktion av offentliga tjänster, i första hand för individuella tjänster men även för kollektiva tjänster. OECD har bedrivit ett omfattande arbete tillsammans med ett antal länder för att utveckla volymmått för offentliga tjänster. Bakgrunden torde vara det stegrade behovet och önskemålen om rättvisande internationella jämförelser, t.ex. för att fördela avgifter till internationella organisationer, för att fördela bidrag till olika länder, för att operationalisera överenskommelser om finansiell stabilitet etc. Med tanke på den offentliga sektorns mycket stora andel av de flesta länders ekonomier blir jämförelser av bruttonationalprodukt och av köpkraft missvisande om inte produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn beräknas respektive om inte priset på offentliga tjänster innefattas i köpkraftspariteterna.

Danmark, Finland, Nederländerna, Storbritannien och Australien är exempel på länder som är på god väg att införa produktivitetsberäkningar för offentlig sektor i nationalräkenskaperna och då även för dess statliga del. Parallellt finns ett intresse av att utveckla myndigheternas resultatredovisningar. I Murrays rapport för utredningen finns en beskrivning av det arbete, som har genomförts och pågår inom dessa fem länder.

Danska myndigheter har som rekommendation att i årsredovisningen redovisa produktiviteten under de tre senaste åren. Huvudprincipen är att om det finns mål angivna för produktivitet, service och kvalitet så skall resultatet också rapporteras. Departementen (inom ministerierna) kan ställa krav på jämförbarhet, eller så får myndigheterna välja själva hur produktivitet, service och kvalitet skall mätas och redovisas. Detta har resulterat i en ganska stor mängd information om produktionsvolymer, produktivitet, service och kvalitet.

I Danmark har man vidare i år beslutat att införa kostnadsbaserad redovisning i såväl stat som kommun fr.o.m. år 2004. Syftet är bl.a. att kunna redovisa styckkostnader för olika offentliga tjänster. Det kommer att ge en bättre grund för att på lite längre sikt använda redovisningen för produktions- och produktivitetsberäkningar för den offentliga sektorn i nationalräkenskaperna.

Statistikbyrån i Finland har sedan 1995 samlat in data från ett stort antal statliga myndigheter och beräknat produktivitetsutvecklingen för dessa. Målsättningen är att få fram en reguljär statistik,

som fortlöpande skall komplettera nationalräkenskaperna fr.o.m. år 2006. Regeringen använder för övrigt redan de aggregerade måtten i sin redovisning till riksdagen rörande förvaltningens utveckling.

I Nederländerna har på senare tid intresset för produktivitetsanalyser ökat. Med den nya budgetteknik, som nu utvecklas i landet, kommer statistik över produktionsvolymer och kostnader att växa snabbt, vilket ger nya möjligheter att få fram produktivitetsberäkningar för offentliga myndigheter. Budgettekniken går ut på att betala myndigheterna efter levererad produktion baserat på ett pris, som har satts i budgetförhandlingarna. Denna budgetteknik skall tillämpas när självständiga myndigheter bildas och har numera fått en ganska stor omfattning.

Sedan 1995 har Office of National Statistics (ONS) i Storbritannien arbetat med att få fram volymmått för produktionen inom offentlig sektor i syfte att innefatta dessa i nationalräkenskaperna. Från och med 1998 började nya volymindikatorer gradvis att användas för nationalräkenskaperna. Nu baseras ca 70 procent av den offentliga sektorn (statliga och kommunala myndigheter exklusive statliga företag) i nationalräkenskaperna på nya volymberäkningar, varav sjukvård och utbildning utgör stora delar.

I Australien har statistikbyrån nyligen börjat publicera nationalräkenskaper baserade på volymmått för områdena hälso- och sjukvård samt utbildning. Dessa mått indikerar en produktivitetsökning. Dock innefattar de inte någon kvalitetsjustering och beräkningarna anses osäkra. Möjligen kan volymberäkningarna inom några år komma att utökas till att omfatta produktionen för polismyndigheten, brandkåren, skattemyndigheten och administrationen av socialförsäkringar.

6.6. Snabbindikator för BNP-tillväxten baserad på aktivitetsindex

Som ett led i en uppsnabbning av den ekonomiska statistiken har utredningen undersökt möjligheten att ta fram en snabbindikator för den kvartalsvisa BNP-tillväxten. SCB redovisar månadsvis ett s.k. aktivitetsindex, som skulle kunna utgöra underlag för en sådan snabbindikator av BNP. I detta syfte har utredningen givit Sven Öhlén vid SCB i uppdrag att undersöka hur väl aktivitetsindex överensstämmer med den första redovisade kvartalsvisa BNPtillväxten. I uppdraget ingick också att beskriva alternativa metoder

för hur aktivitetsindex skulle kunna användas för att få fram en snabbindikator för den kvartalsvisa BNP-tillväxten. Studien redovisas som bilaga till föreliggande slutbetänkande.1 I detta avsnitt redovisas huvudresultaten av uppdraget.

SCB:s aktivitetsindex

SCB producerar sedan 1998 ett månatligt aktivitetsindex för Sveriges ekonomi. Syftet med detta aktivitetsindex är att vara en månadsindikator för BNP i fasta priser. Indikatorn fångar dessutom vändpunkter i konjunkturen, vilket illustreras i diagram 6.4 nedan.

Aktivitetsindex baseras på snabbstatistik för omsättningen i detaljhandeln, antal arbetade timmar för offentligt sysselsatta, industriproduktionsindex, varuexporten samt varuimporten. Aktivitetsindex är en modellbaserad skattning av en månatlig BNP. Modellen estimeras för kvartalsdata och tillämpas på motsvarande månadsdata. Säsongrensning av aktivitetsindex görs med utnyttjande av programmet TRAMO/SEATS, som även används för säsongrensning av BNP. Dessutom anpassas indexet så att det överensstämmer med BNP enligt de kvartalsvisa nationalräkenskaperna så långt det finns utfall. Indexet byggs alltså på med den månadsvisa indikatorn för BNP, innan det finns ett faktiskt utfall från nationalräkenskaperna för det senaste kvartalet.

1 Bilaga 7, Forecasting GDP within the Framework of thSwedisActivIndexAOvev, septem2

Diagram 6.4. Aktivitetsindex

Säsongrensad månadsförändring uppräknad i årstakt

Uppdrag från utredningen

Som nämndes ovan gav utredningen Sven Öhlén vid SCB i uppdrag att undersöka hur väl aktivitetsindex överensstämmer med den första redovisade kvartalsvisa BNP-tillväxten. En av slutsatserna i Öhléns studie är att medelvärdet för den första publicerade tillväxttakten för månaderna i ett kvartal enligt aktivitetsindex kan hamna långt från tillväxttakten enligt det första redovisade BNP-utfallet för kvartalet. För beräkningen användes alltså den första redovisade procentuella, säsongrensade förändringen för respektive månad enligt aktivitetsindex. För varje kvartal beräknades det aritmetiska medelvärdet av förändringstakten för de tre månaderna i kvartalet. För vissa kvartal blev skillnaden i tillväxttakt betydlig, (se tabell 6.2) över en procentenhet. Den största skillnaden under den undersökta perioden uppgick till hela 1,4 procentenheter. Utifrån resultatet drog Öhlén slutsatsen att det inte vore effektivt att använda medelvärdet för de första beräkningarna av aktivitetsindex för att förutspå det första kvartalsvisa BNP-utfallet.

Däremot pekar studien på att det med andra metoder skulle kunna vara möjligt att utnyttja aktivitetsindex för en uppskattning av det kommande BNP-utfallet. Öhléns studie visar att om medelvär-

-1,5 -1,0 -0,5

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0 5,5 6,0

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002

Källa: SCB

Data t.o.m. oktober 2002

det av förändringstakten för de två senast redovisade månaderna i aktivitetsindex uppräknas till kvartalstakt hamnar resultatet mycket nära det första BNP-utfallet under perioden 1999–2001. För beräkningen används den procentuella förändringstakten per månad enligt det trendskattade aktivitetsindexet. Om i stället den säsongrensade serien skulle ha använts hade det visat något sämre resultat.

Tabell 6.2. Avvikelser mellan aktivitetsindex och BNP

År Kvartal Procentenheter 1999 1 2 -0,7

3 -0,3 4 0,9

2000 1

1,0

2 -0,1 3 0,0 4 0,9

2001 1 -1,2

2 -1,0 3 1,4 4 -0,4

Anm. Avvikelsen mellan första beräkningen av kvartalsförändringen enligt aktivitetsindex respektive nationalräkenskaperna. Uppgift för första kvartalet 1999 saknas eftersom SCB fr.o.m. första kvartalet 1999 bytte metod för beräkningen av aktivitetsindex, varför den säsongrensade förändringen mellan fjärde kvartalet 1998 och första kvartalet 1999 inte är relevant för denna studie.

Förvånande är att medelvärdet för den första månaden i kvartalet och den närmast föregående månaden uppräknat till kvartalstakt gav anmärkningsvärt bra resultat. Under den undersökta perioden från första kvartalet 1999 till och med fjärde kvartalet 2001 uppgick felet till endast i genomsnitt 0,2 procentenheter (enligt Route Mean

Square Error, dvs. RMSE). Med andra ord skiljde sig skattningen från den första redovisade BNP-tillväxten med endast ca 0,2 procentenheter i genomsnitt. Det största felet av skattningen under hela perioden baserad på beräkningen utifrån den första månaden i respektive kvartal uppgick till endast 0,3 procentenheter (se tabell 6.3 samt diagram 6.5).

Tabell 6.3. Uppräkning av aktivitetsindex till kvartalstakt och den säsongrensade BNP-tillväxten enligt nationalräkenskaperna

År

Månad Aktivitets- BNP- Differens i

index

tillväxt procentenheter

1999 januari

0,6

0,9

-0,3

april

0,6

0,7

-0,1

juli

0,6

0,9

-0,3

okt

0,9

0,8

0,1

2000 januari

0,9

0,7

0,2

april

1,2

1,2

0,0

juli

0,9

1,0

-0,1

okt

0,9

0,6

0,3

2001 januari

0,9

0,6

0,3

april

0,0

0,2

-0,2

juli

0,0

0,1

-0,1

okt

0,3

0,3

0,0

Anm. Tabellen visar skillnaden mellan BNP-tillväxten och aktivitetsindex trendskattade serie uppräknad till kvartalstakt.

Diagram 6.5. Aktivitetsindex uppräknad till kvartalstakt och BNPtillväxt

Anm. Diagram 6.5 visar dels uppräkning av trend till kvartalstakt utifrån den första beräkningen av aktivitetsindex, dels den säsongrensade förändringen av BNP per kvartal.

0 0,5

1 1,5

2

1999

2000

2001

Pr o c e n t

Aktivitetsindex, uppräknad förändring hos trenden

BNP

Det finns en rent matematisk förklaring till att skattningen utifrån den första månaden i kvartalet ger så goda resultat. Det är nämligen så att den första månaden ju fångar en betydande del av förändringen från föregående kvartal. Förändringen mellan första månaden i ett kvartal och de tre föregående månaderna väger alltså tyngst då förändringen mellan kvartalen beräknas.

Ett alternativ vore därför att väga samman förändringstalen hos aktivitetsindex för de två första månaderna i kvartalet, för att fånga in information även för den andra månaden. Efter sammanvägningen skulle sedan uppräkningen till kvartalstakt göras. Resultatet av en sammanvägning ger också små fel, i genomsnitt endast ca 0,3 procentenheter under perioden 1999–2001.

Den undersökta perioden är emellertid kort, endast tolv kvartal, och skattningarna bör prövas under en längre period för att slutsatser skall kunna dras om tillförlitligheten i resultaten och möjligheten att använda dem för att förutspå det första BNP-utfallet. Dessutom finns behov av en vidare analys av hur resultaten kan förklaras. Vidare skulle SCB kunna pröva om mer information skulle kunna tillföras i aktivitetsindex, och om det skulle leda till ännu bättre skattningar av det första BNP-utfallet.

6.7. Uppsnabbning av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna

Utredningen konstaterade i sitt delbetänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) att det framstod som särskilt angeläget att snabba upp den ekonomiska statistiken på vissa områden, främst den kortperiodiska statistiken. Användarstudien bekräftade ett ökat behov av snabbare statistik som underlag för penningpolitiska och ekonomisk-politiska beslut, prognoser och utredningsverksamhet.

Flera viktiga användare vill få en snabbare publicering av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna. Många användare pekade på USA som ett föredöme med en första preliminär publicering efter 25–30 dagar. En annan möjlighet vore enligt vissa användare att utvidga snabbversionen för andra kvartalet, som publiceras efter knappt 40 dagar, även till övriga kvartal. Det framfördes också önskemål om s.k. flash estimates av BNP, dvs. beräkningar som i hög grad baseras på uppskattningar och prognoser. Finland nämndes här som ett exem-

pel. Samtidigt betonade många kravställare nödvändigheten av en god tillförlitlighet.

Internationella krav

Krav på snabbare nationalräkenskaper finns också inom EU/EMU. Inför bildandet av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) framstod tillgången till aktuell kortperiodisk ekonomisk statistik som underlag för den gemensamma penningpolitiken och det ekonomisk-politiska beslutsfattandet inom EU som bristfällig. En handlingsplan, Action Plan on EMU Statistical Requirements, antogs 2001 (se vidare avsnitt 5.3). Enligt planen skall statistik över de kvartalsvisa nationalräkenskaperna levereras av medlemsländerna till Eurostat senast 70 dagar efter kvartalets utgång. Sverige uppfyller detta krav fr.o.m. 2002.

Ytterligare ansträngningar att förbättra det statistiska underlaget, särskilt för de penningpolitiska behoven inom EMU, där ECB har ett betydligt sämre underlag än sin amerikanska motsvarighet Federal Reserve Board, startades hösten 2001. En EU-arbetsgrupp genomförde två benchmarkingstudier (se även avsnitt 5.4) avseende den kortperiodiska ekonomiska statistiken, bl.a. nationalräkenskaperna.

Den ena studien, en jämförelse av statistiken i EU och USA, visade att nationalräkenskaperna redovisades betydligt snabbare i USA än för EU/EMU. I USA redovisas den första versionen, advanced, av nationalräkenskaperna 25–30 dagar efter kvartalsskifte medan aggregat på EU/EMU-nivå finns klara efter 70 dagar. Den andra studien, en jämförelse mellan EU-ländernas nationella statistik, visade på stora skillnader i snabbhet mellan länderna. Storbritannien är snabbast med den första presentationen av BNP. Den kommer ca 28 dagar efter kvartalsskifte.

Arbetet med en förbättring av tillgången till aktuell ekonomisk korttidsstatistik på EU/EMU-nivå har därefter fortsatt och resulterat i en överenskommelse om att, efter amerikanskt mönster, etablera en lista på de viktigaste indikatorerna, Principal European Economic Indicators (PEEI), som bör tas fram snabbt efter mätperioden. Av de totalt 19 indikatorerna avser fyra nationalräkenskaperna.

Ett första BNP-estimat med viss nedbrytning skall finnas 45 dagar efter kvartalets utgång. Man avser att arbeta vidare mot målet att kunna presentera detta första estimat efter 30 dagar. Det första estimatet skall sedan följas av ytterligare två versioner med finare

nedbrytning på branscher respektive sektorer. Dessa två versioner skall finnas 60 respektive 90 dagar efter kvartalets utgång. Den fjärde indikatorn avser en redovisning av den offentliga sektorns finanser vilka också skall presenteras efter 90 dagar.

En uppsnabbning av nationalräkenskaperna på EU/EMU-nivå innebär inte nödvändigtvis att den nationella statistiken måste tas fram lika snabbt, i synnerhet inte för ett litet land som Sverige, som har en relativt liten andel av EU:s BNP. Däremot kommer naturligtvis trycket att öka på enskilda länder att ta fram nationalräkenskaper på nationell nivå lika snabbt som på EU/EMU-nivå och de stora EU-länderna har deklarerat att de för egen del avser att ta fram den nationella statistiken lika snabbt som den europeiska. Även Statistiska centralbyrån har deklarerat detta, dock med reservationen att tillräckliga resurser finns tillgängliga.

Aktualiteten för de svenska nationalräkenskaperna

Som framgått ovan är den svenska statistiken föremål för krav på uppsnabbning, som har sitt ursprung både nationellt och internationellt. Kraven från EU har under senare år lett till en uppsnabbning även av den svenska statistiken. Kravet enligt Action Plan att kvartalsräkenskaperna skall vara klara senast 70 dagar efter kvartalets utgång har sålunda bidragit till att de svenska beräkningarna för kvartal 1, 3 och 4 från att för år 2000 ha publicerats i genomsnitt 72 dagar efter kvartalets utgång fr.o.m. 2002 klarar EU:s krav och publiceras i genomsnitt 66 dagar efter kvartalsskifte1.

Statistiken för andra kvartalet tas fram i två versioner. En något förenklad snabbversion tas fram redan efter knappt 40 dagar. Skälet till detta är att Finansdepartementet behöver aktuella data i sitt arbete med budgetpropositionen. En ordinarie version av andra kvartalet kommer ca 86 dagar efter kvartalsskiftet. Skälen till att den ordinarie publiceringen av andra kvartalet är relativt sen jämfört med publiceringen av övriga kvartal är dels att tillgången till primärstatistik försenas p.g.a. semestermånaderna, dels att efterfrågan bedöms som låg p.g.a. att snabbversionen finns. Kraven på täckning enligt Action Plan uppfylls dock inte av snabbversionen.

1 För fjärde kvartalet och helåret tas statistik fram senast efter 60 dagar som underlag för rapporteringen till EU avseende konvergenskriterierna. Uppgifterna omfattar BNP, den offentliga sektorns finansiella sparande, bruttoinvesteringar samt räntor, allt i löpande priser.

I ett internationellt perspektiv intar de svenska nationalräkenskaperna en mellanposition när det gäller aktualitet. Resultaten av de benchmarkingstudier som redovisas i avsnitt 5.4 visar att Sverige ligger i mitten av EU-länderna med en publicering ca 70 dagar efter kvartalsskifte. Jämförelsen gällde publiceringen av BNP och i några fall är redovisningarna i andra länder mer begränsade än den svenska kvartalsredovisningen. Av EU-länderna har Storbritannien den snabbaste första publiceringen av BNP-utvecklingen, ca 28 dagar efter kvartalets utgång. Nederländerna och Italien publicerar efter 45 dagar och Tyskland efter 55 dagar.

Studien av USA visar att de är mycket snabba och kommer med en första, advanced, version av kvartalsräkenskaperna efter 25–30 dagar. Av övriga länder som utredningen har studerat har Australien och Kanada en något snabbare publicering än Sverige. Australien publicerar sin kvartalsstatistik efter 60 dagar. Kanada publicerar BNP-utvecklingen månadsvis efter ca 60 dagar. Nya Zeeland har däremot en avsevärt senare publicering än Sverige.

Modeller för en uppsnabbning av nationalräkenskaperna

Det finns olika möjliga ansatser eller kombinationer av ansatser för att uppnå en uppsnabbning av de svenska kvartalsräkenskaperna. Med utgångspunkt från nuvarande ordinarie kvartalsberäkningar kan möjligheterna till uppsnabbning prövas med hjälp av snabbare primärstatistik, nya alternativa informationskällor, estimeringsteknik etc. En annan utgångspunkt är att utgå från beräkningsmetoderna för den snabbversion för andra kvartalet som publiceras efter knappt 40 dagar. En utveckling av aktivitetsindex till en BNP-indikator som publiceras kvartalsvis med kort tidseftersläpning är ytterligare en modell.

Möjligheterna att utveckla aktivitetsindex till en snabbindikator för BNP-tillväxten diskuteras närmare i avsnitt 6.6. De studier som redovisas och diskuteras i avsnittet visar att det kan finnas förutsättningar att etablera en BNP-indikator, som med relativt god tillförlitlighet visar kvartalsutvecklingen redan i anslutning till kvartalsskiftet och inom 30 dagar efter detsamma. Det behövs emellertid ytterligare studier och tester innan mer definitiva slutsatser kan dras. Etablerandet av en sådan indikator kan vara en (del)lösning på behovet av riktigt snabb information om BNP-utvecklingen. Det bör noteras att en sådan indikator enbart skulle ge en skattning av

BNP-utvecklingen och begränsad eller ingen information på lägre nivå.

Möjligheterna till en uppsnabbning av de ordinarie kvartalsräkenskaperna från ca 70 dagar (ca 86 dagar för andra kvartalet) till 40–45 dagar har studerats av SCB på uppdrag av Riksbanken1. Studien visar att en sådan uppsnabbning knappast är möjlig inom ramen för nuvarande beräkningsrutiner. Den visar också att begränsade åtgärder kan bidra till en måttlig uppsnabbning så att kvartalen ett, tre och fyra skulle kunna publiceras ca 65 dagar efter kvartalsskifte. Kvartal 2 skulle fortfarande komma avsevärt senare p.g.a. svårigheterna att få uppgiftslämnarna att lämna underlag i tid till primärstatistiken under semesterperioden.

En radikal uppsnabbning kräver en betydande uppsnabbning av viktig primärstatistik och ökad användning av estimering och modellanvändning när data saknas. Som framgår av avsnitt 7.5 finns uttalade planer på att snabba upp viktiga korttidsindikatorer på EU- nivå. Det är en strävan som SCB avser att följa när det gäller den svenska nationella statistiken. Metoder och erfarenheter avseende estimering och modellanvändning när dataunderlag saknas för hela beräkningsperioden finns i andra länder, inte minst i USA.

Med en ambition att i ett första steg ta fram kvartalsräkenskaper 40–45 dagar efter kvartalsskifte, dvs. i enlighet med PEEI-kraven, förefaller det lämpligaste och snabbaste angreppssättet vara att utgå från produktionen av snabbversionen för andra kvartalet och undersöka om dessa beräkningsrutiner kan tillämpas även för övriga kvartal. Den ovannämnda studien omfattar även möjligheterna att producera en snabbversion för samtliga kvartal. Vidare bör viktiga förbättringar i underlag och beräkningsrutiner identifieras för att uppnå så god kvalitet som möjligt.

I några fall baseras beräkningarna på källor som enbart tas fram inför snabbversionen. Det gäller Ekonomistyrningsverkets (ESV) specialbearbetning av statens inkomster och utgifter, Konjunkturinstitutets (KI) prognos för industriproduktionen och Jordbruksverkets prognos över jordbruksproduktionen. Det bör vara möjligt att ta fram motsvarande underlag även för övriga kvartal. I övrigt finns snabbversionens underlag tillgängligt även för övriga kvartal. Det torde därmed finnas möjligheter att inom en relativt nära framtid producera en snabbversion för samtliga kvartal.

1 En förstudie över möjligheterna att snabba upp de kvartalsvisa nationalräkenskaperna, SCB dec. 2001.

Det finns dock några andra viktiga aspekter som måste uppmärksammas. För att uppnå en bra och jämn kvalitet i statistiken bör tillgången till primärdata förbättras samt metoder för estimering m.m. utvecklas när data fattas. Även datasystemet måste förbättras. Nuvarande Excel-system saknar viktiga funktioner och kan inte betraktas som en stabil och säker miljö för en löpande produktion. Slutligen är en utbyggnad av statistiken också beroende av resurser.

Tillgången till primärdata kan förbättras dels genom att viktiga statistikkällor snabbas upp, dels genom att ny statistik introduceras. Möjligheterna att använda alternativa redan existerande källor bör också prövas. Uppsnabbningen av ekonomiska indikatorer diskuteras i avsnitt 7.5. Etablerandet av PEEI innebär ur svensk synpunkt snabbare statistik för bl.a. industriproduktion, byggproduktion, omsättning i detaljhandeln och utrikeshandeln med varor. För detaljhandeln gäller att statistiken kommer att snabbas upp redan 2003 och tas fram ca 28 dagar efter månadsskifte. Inom vissa andra områden kan primärstatistiken också erhållas snabbare än i dag eftersom färdigställandet av statistiken har anpassats till nationalräkenskapernas nuvarande behov.

I avsnitt 7.2 behandlas frågan om behovet av ny statistik på ett antal områden. Där diskuteras bl.a. behovet av utförligare statistik för tjänstenäringarna. Snabba indikatorer avseende produktion, leveranser, order och kapacitetsutnyttjande är statistik som kan tillkomma. Utvecklandet av nya tjänsteprisindexar innebär också en förbättring, både kvalitativt och tidsmässigt. Nationalräkenskaperna beräknar i dag löneindexar baserade på den kortperiodiska lönestatistiken, som är tillgänglig ca 60 dagar efter kvartalets utgång. De nya prisindexarna enligt internationellt godkända metoder kommer att vara tillgängliga senast efter 45 dagar. Förslag om korttidsindikatorer för tjänster diskuteras också inom EU.

Även om ESV kan förse SCB med specialbearbetningar av statens inkomster och utgifter är kvaliteten i dessa siffror, även i de ordinarie siffrorna, mycket bristfällig. Revideringarna är stora och tillförlitligheten måste höjas. SCB och ESV har gemensamt diskuterat olika möjligheter att förbättra underlaget. En idé har varit att föreslå att kvartalsbokslut införs, åtminstone för vissa myndigheter. Ett annat område där en uppsnabbning vore värdefull, inte bara för nationalräkenskaperna, är momsstatistiken.

Många användare har, samtidigt som man önskat snabbare kvartalsräkenskaper, anfört att man inte vill se någon försämring i tillförlitligheten. Snabbversionen för andra kvartalet har tagits fram

sedan 1995. Utfallen jämfört med respektive ordinarie utfall har för BNP avvikit med i genomsnitt 0,3 procentenheter. Den högsta avvikelsen uppgår till 0,7 procentenheter. För delkomponenterna varierar avvikelserna mer. De största avvikelserna visar statlig konsumtion och fasta bruttoinvesteringar.

En snabbversion av kvartalsberäkningarna på det sätt som beräkningarna utförs i dag skulle således inte ge lika stor tillförlitlighet som de nuvarande 70-dagarsversionerna. Det är därför viktigt att de möjligheter som beskrivits ovan att förbättra beräkningarna kommer till stånd. Ett genomförande av en snabbversion av kvartalsräkenskaperna bör också åtföljas av en utförlig kvalitetsbeskrivning av statistiken. Samtidigt bör en snabbversion av kvartalsräkenskaperna ses som en ny produkt som är ett komplement till senare, mer tillförlitliga versioner.

Avslutande kommentarer

Det finns en stark efterfrågan på snabbare information om BNPutvecklingen. Behoven från svenska användare och kraven på EU/ EMU-nivå förstärker varandra. Snabbheten i de amerikanska nationalräkenskaperna, som tas fram i en första version redan efter 25–30 dagar, utgör ett mål på längre sikt för det europeiska statistiska systemet och för Sverige. För en utförlig, men samtidigt snabb, redovisning av nationalräkenskaperna kan en utveckling av nuvarande snabbversion för andra kvartalet vara en modell. En sådan lösning förutsätter att dataunderlaget successivt förbättras och snabbas upp samtidigt som nya metoder för estimering etc. prövas. Med en tydlig kvalitetsdeklaration kan sådana beräkningar införas relativt snabbt och successivt förbättras. En utveckling av aktivitetsindex till en snabb BNP-indikator kan också vara en möjlighet att på relativt kort sikt kunna få fram information om BNPutvecklingen.

6.8. Den svarta ekonomin

Det som brukar kallas svart ekonomi är uppenbart en mycket besvärande företeelse i moderna välfärdssamhällen, både genom skatteundandragande och genom den snedvridning av konkurrensförhållanden som detta innebär. I fokus här är emellertid de kvalitets-

problem som uppkommer i statistik över ekonomi och sysselsättning, genom att verksamheter som är dolda inte kommer att avspeglas i statistiken, som därför i kanske många fall kan bli missvisande. En av utredningens uppgifter är enligt direktiven att analysera krav på primärstatistiken, i första hand som underlag till nationalräkenskaperna, vilket bl.a. inkluderar den dolda ekonomin. Denna uppgift behandlas i föreliggande avsnitt, som bygger på ett arbete som en tidigare chef för nationalräkenskaperna, Åke Tengblad, har utfört för utredningen. Han har även utarbetat en bilaga om den svarta ekonomin till utredningen. Avsnittet inleds med en översikt av olika sätt att beräkna den svarta ekonomin som är hämtat från Skattebasutredningens betänkande.1

Olika metoder att beräkna svart ekonomi

Det har gjorts många försök, med olika metoder, att mäta hur stor den svarta ekonomin är. Det har blivit allt viktigare på senare tid då en del av EU-avgiften baseras på bruttonationalinkomsten (BNI). För detta syfte är det viktigaste att svart ekonomi inkluderas i beräkningarna av bruttonationalprodukten (BNP) och inte nödvändigtvis att beräkna svart ekonomi som en andel av BNP. Sättet att mäta brukar delas in i indirekta och direkta metoder.

1 SOU 2002: 47 Våra skatter? Betänkande Från Skattebasutredningen, kapitel 8 ”Beräkning av den svarta ekonomin”.

Tabell 6.4. Översikt över indirekta och direkta metoder att beräkna den svarta ekonomin

Indikation på Underlag m.m.

Indirekta metoder

Disponibelinkomstmetoden Svarta arbets-

ersättningar

För hushållssektorn i NR jämförs inkomstanvändningen för konsumtion och sparande med de inkomster som redovisas till beskattning.

BNP-metoden Svarta arbets-

ersättningar

Jämförelse av BNP mätt från användningssidan med BNP från inkomstsidan.

Disponibel inkomst och utgiftsstruktur (mikrodata)

Underrapporterade inkomster från utlandet

Hushållsbudgetundersökningar. Jämförelse mellan inkomster och utgiftsstruktur för olika kategorier av hushåll.

Skattebasmetoden Dolda inkomster

från utlandet

Inkomstskattebasen jämförs med konsumtionsskattebasen

Restposten i finansräkenskaperna

Hushållens dolda tillgångar i utlandet

Över åren ackumulerat sparande som inte fångas upp i rapporteringen från finansiella institutioner m.m.

Momsdiskrepansen Fusk med momsredovisningen

Teoretiskt beräknad moms enligt NR:s input-output-modeller jämfört med faktiskt redovisas moms

Monetära metoder Dolda aktiviteter som betalas med kontanter

Utvecklingen av kontantanvändningen. Beräkning av ett ”överskott” av kontanter som inte förefaller kunna förklaras med normala aktiviteter.

Direkta metoder

Intervjuer

Främst inriktat på svartarbete

Enkäter, intervjuer

Skatteförvaltningens kontroller

Slumpmässiga revisioner/ kontroller där resultatet systematiseras så att slutsatser kan dras om helheten.

Källa:SOU 2002:47Våra skatter? Betänkande från Skattebasutredningen

Indirekta metoder bygger på att man jämför befintlig statistik på ett sådant sätt att man kan dra slutsatser om omfattningen av svart verksamhet. Direkta metoder innebär att man försöker mäta om-

fattningen genom olika undersökningar. Fördelen med de direkta metoderna är att man kan få grepp om den svarta sektorns struktur, t.ex. fördelning på branscher.

Disponibelinkomstmetoden och BNP-metoden bygger på att jämföra de inkomster hushållen använder för konsumtion och sparande med vad som rapporteras på kontrolluppgifter m.m. och i företagens bokföring. Skillnaden kan, bortsett från statistiska osäkerheter, tolkas som en residual motsvarande hushållens deklarerade inkomster. BNP-metoden har använts av Åke Tengblad för att beräkna den svarta sektorn i ekonomin och metoden beskrivs närmare i ett avsnitt nedan.

Riksbanken studerar hur mycket av kontantanvändningen som kan förklaras med normala köptransaktioner och kassahållning hos hushåll och företag och hur mycket som har andra orsaker. Mängden kontanter i förhållande till BNP har stadigt minskat de senaste 50 åren, i Sverige såväl som i andra industriländer. De senaste åren har emellertid trenden brutits och kontanthållningen i relation till BNP har ökat något. År 1999 uppgick utestående kontanter i svensk valuta till 78 miljarder kr eller ca 4 procent av BNP. Normala köptransaktioner och kassahållning uppskattas totalt till 27 miljarder kr. Den icke förklarade residualen uppgår således till 51 miljarder kr eller 65 procent av den totala kontantmängden. Den icke förklarade kontantanvändningen har ökat under 1990-talet.

Det finns också s.k. monetära metoder som används för att skatta den dolda ekonomin. Dold ekonomi är ett vidare begrepp än svarta sektorn och inkluderar även illegala aktiviteter. Metoderna bygger på data som är förhållandevis lättillgängliga för många länder och under långa perioder. De monetära metoderna utgår från att kontanter är det huvudsakliga betalningsmedel för transaktioner som skall döljas. Vidare antas att omloppshastigheten på pengar är densamma i den vita och den dolda ekonomin. I metoden beräknas ett slags överskott på kontantmedel, som inte förefaller kunna förklaras med normala, öppet redovisade transaktioner. Utvecklingen av detta överskott över tiden antas ge en bild av utvecklingen av den dolda ekonomin. För kalkylerna krävs att man bestämmer ett basår då den dolda ekonomin antas vara försumbar.

Trots att de monetära metoderna bygger på antagandet att den dolda ekonomin i utgångsläget kan negligeras visar de mycket höga tal för de år som ligger i slutet av mätperioden. För de nordiska länderna uppskattas den dolda sektorn till närmare 20 procent av BNP under andra hälften av 1990-talet, medan Österrike, USA och

Schweiz ligger runt 9 procent. Enligt Skattebasutredningen1 är svagheten med de monetära metoderna att de bygger på schablonartade antaganden som är tveksamma. Efterfrågan på olika betalningsmedel har en rad andra bestämningsfaktorer och det är tveksamt om efterfrågan på kontanter direkt avspeglar den dolda ekonomin. Resultaten av kalkylerna ter sig inte heller rimliga, menar man.

Studier av svart ekonomi internationellt visar att den svarta ekonomin ligger på mellan 3 och 5 procent av BNP i Norden och Västeuropa, medan den är väsentligen högre i Sydeuropa.

Den svarta ekonomin i nationalräkenskaperna – BNP-metoden

Nationalräkenskaperna (NR) avser att ge en fullständig bokföring av ekonomiska transaktioner för alla aktörer i samhället och skall i princip även täcka den svarta ekonomin. NR bygger i mycket stor omfattning på den ekonomiska statistiken, men även statistiken över sysselsättning berörs både som beräkningsunderlag och för tabellredovisning. NR påverkas negativt av de brister som vidlåder statistiken till följd av svart ekonomisk aktivitet. Ambitionen är dock att så långt möjligt korrigera dessa brister, något som också sker med varierande framgång i olika delar av beräkningarna.

I NR arbetar man både med beräkningar som avspeglar olika utgifter, t.ex. konsumtion och investering, och med beräkningar som redovisar produktion och inkomster. Incitamenten till undandragande gäller främst inkomster, medan utgifter för slutlig användning oftast kan antas vara mer korrekt återgivna. Utsikterna att fånga in den svarta ekonomin är sålunda förhållandevis gynnsamma i beräkningarna över utgifterna medan problemen i stället uppstår när det gäller att komplettera produktions- och inkomstberäkningarna så att även de på ett så korrekt sätt som möjligt avspeglar den svarta ekonomin.

Den del av ekonomin som kännetecknas av skatteundandragande brukar betecknas som informell ekonomi. Denna täcker både svart ekonomi och illegal ekonomisk aktivitet, t.ex. hembränning, prostitution och knarkhandel, men där ingår även fusk med avdrag och redovisning av t.ex. ränteinkomster och reavinster. Här behandlas endast den svarta ekonomin.

1SOU 2002:47Våra skatter? Betänkande från Skattebasutredningen.

Med svart ekonomi avses i det följande:

1. Försäljning vid sidan av bokföringen i legala registrerade företag – underrapportering.

2. Inkomstuttag från registrerade företag med hjälp av fingerade fakturor.

3. Ej redovisade naturaförmåner för företagens anställda

4. Ej redovisade naturaförmåner för personliga företagare.

5. Försäljning och inkomstuttag från legal verksamhet i ej registrerade företag.

Inom Eurostat utreds f.n. problemen med att i nationalräkenskaperna också inkludera försäljning och inkomstuttag från illegal verksamhet. Denna typ av verksamhet är dock tillsvidare utanför NR:s produktionsavgränsning och behandlas inte här.

Försäljning vid sidan av bokföringen och inkomstuttag genom fingerade fakturor ger ett kassaflöde som kan användas för att avlöna svart arbetskraft och/eller för att tas ut direkt av ägaren. Detta innebär att de registrerade företagen felrapporterar sin verksamhet till både statistik- och skattemyndigheter.

NR och dess beräkningar av bruttonationalprodukten (BNP) och bruttonationalinkomsten (BNI) används inte bara för ekonomisk analys utan är också ett av underlagen för fastställande av bidrag till internationella organisationer. Speciellt viktigt i detta sammanhang är bidraget till EU, vilket bl.a. baseras på respektive lands uppgifter om BNI. Eftersom bidraget är en betydande inkomstkälla för EU kräver man god kvalitet i dessa uppgifter, inte minst så att de skall vara rättvisande och jämförbara ifråga om svart ekonomisk aktivitet, trots att denna kan vara av olika betydelse i olika medlemsländer.

Sedan Sveriges EU-inträde har man därför inom SCB lagt ner mycket arbete på förbättrade statistikunderlag och beräkningsmetoder, vilket har skett i enlighet med krav som fastlagts av Eurostat. Att dessa krav följs bevakas av den s.k. BNI-kommittén, bl.a. med hjälp av en omfattande och enhetligt utformad dokumentation över statistikunderlag och metoder för beräkningarna.

Det är beräkningarna från utgiftssidan som är avgörande för de nivåer och utvecklingstal som i NR erhålls för BNP och BNI. En betydande del av utgifterna avser hushållens konsumtionsutgifter, där statistikunderlag föreligger genom bl.a. urvalsundersökningen

hushållsbudgetundersökningen (HBS). Denna statistik används i stor utsträckning av NR som referens och för nivåbestämning. På många områden finns emellertid mer tillförlitligt underlag som då hellre används. Där HBS används är den osäkerhet som uppkommer till följd av de små urvalen och de betydande bortfallen besvärande. Eftersom HBS fr.o.m. 1999 görs årligen kommer man dock att kunna reducera osäkerheten på detaljnivå genom att beräkna genomsnitt av flera årgångar. När NR inför detta nya underlag kan det få betydelse för den bild man där implicit kan erhålla av omfattningen av den svarta ekonomin.

En bra statistik över bruttoinvesteringar är också viktig för att få en bra bild av de totala utgifterna. Särskilt gäller det byggnader och anläggningar. I kombination med uppgifter om underhåll och reparation av byggnader och anläggningar går det nämligen också att implicit spåra hur stor del av svart ekonomi som berör denna bransch. Liksom för konsumtionen är sålunda en fortlöpande statistikförbättring – trots att den sker främst med andra syften än att mäta svart ekonomi – betydelsefull för att bestämma nivån på den svarta ekonomin.

Det finns inga invändningar från EU om att nu föreliggande NR skulle vara otillräckliga när det gäller att få med den svarta ekonomin. De finns dock några kvarstående reservationer, som har åtgärdats av NR men ännu inte lyfts bort av EU. De invändningar man kan ha avser mera hur svart ekonomi behandlas inom beräkningarna över produktion och inkomster och det är också där som särskilda insatser och förbättrat underlag för att mäta svart ekonomi skulle kunna bli betydelsefulla.

Omfattningen av den svarta ekonomin enligt nationalräkenskaperna bestäms genom att jämföra beräkningar av BNP beräknad från utgiftssidan med den bild av vit ekonomi som erhålls i beräkningarna från inkomstsidan. Skillnaden ligger i nuvarande NR i storleksordningen 5 procent av BNP. Svart ekonomi kunde sålunda för 2000 beräknas uppgå till 108,1 miljarder kronor. Av dessa har 13,6 mdr kr genom överslagsmässiga beräkningar allokerats till löner medan resterande 94,5 mdr skulle avse s.k. svart sammansatt förvärvsinkomst. Detta skulle sålunda motsvara vad som i registrerade personliga företag tas ut av ägaren genom underrapporterad försäljning/ överrapporterade kostnader och oredovisade naturaförmåner samt vad som erhålls som inkomst i oregistrerade företag.

Tabell 6.5. Den svarta ekonomins omfattning

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000

Svart ekonomi, mdr kr

79,8 88,1 93,7 92,3 96,6 99,6 104,3 108,1

Andel av BNP, procent

5,2 5,3 5,3 5,1 5,1 5,0 5,0 4,9

Den bild av svart ekonomi som framgår ovan förutsätter att både utgifter och vita inkomster är korrekt estimerade. Det finns som tidigare anförts anledning att anta att utgiftsberäkningarna har en relativt god kvalitet, medan det däremot finns en högre grad av osäkerhet och luckor i beräkningarna över inkomsterna. Dessa senare är besvärande inte bara för allokeringen av den svarta ekonomin till olika branscher och företagstyper utan också då det gäller att bestämma dess storlek.

Som visas i avsnitt 5 i bilaga 8 är bilden av svart ekonomi i nuvarande NR osäker vad gäller dess fördelning på företagstyp och bransch. Sålunda redovisas i inkomstberäkningarna restposter som sammanlagt innebär att svart ekonomi 1996 uppgick till 74 miljarder kronor (efter revidering i december 2002 92,3 mdr kr), medan man i produktionsberäkningarna bara har beaktat ca 19 mdr kr i form av explicita tillägg. Resterande belopp, 55 mdr kr, skulle alltså vara implicit beaktade i produktionsberäkningarna, något som dock inte kunnat spåras vare sig när det gäller branschtillhörighet eller företagstyp. När så skett måste de implicita och explicita tilläggen kunna återfinnas på kostnadssidan som tillägg till löner eller sammansatt förvärvsinkomst. De tillägg för svarta löner som gjorts, trots att tillägg till produktionsvärdet saknas, måste tolkas så att de avser fingerade fakturor/naturaförmåner som företagen felaktigt bokfört som annat än arbetskraftskostnad. Beräkningarna bygger dock inte på ett sådant övervägande.

Metoder för att förbättra redovisningen av svart ekonomi i NR

Den strategi för att förbättra redovisningen i NR avseende både svart och vit ekonomi som förefaller lämpligast har följande inslag:

a) Förbättrade beräkningar för vit ekonomi för ett benchmarkår,

så att man kan dela upp förädlingsvärdet i varje bransch på olika företagstyper, bl.a. med särskiljande mellan större bolag, mindre bolag och personliga företag. Så bör ske också för löner, driftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst.

b) Beräkning av justeringar för svart ekonomi inom varje bransch,

företagstyp och förädlingsvärdekomponent. Detta kan ske dels genom att för benchmarkåret jämföra med produktionsberäkningarna, dels genom att de skillnader som då framkommer valideras med hjälp av den typ av informations underlag som föreslås nedan.

Det bör vara möjligt att med stöd av den utbyggda statistik över företagens räkenskaper som föreligger för de senaste åren åstadkomma renodlade beräkningar över vit ekonomi av den typ som nämnts under a). Det bör då också vara möjligt att redovisa de justeringar som explicit och implicit görs för att täcka in svart ekonomi enligt b). Nedan redogörs för hur underlag för att validera dessa skulle kunna komma till stånd.

Det finns i huvudsak fyra metoder med hjälp av vilka validering och vid behov korrigering av NR:s beräkningar med hänsyn till svart ekonomi skulle kunna ske. En metod går ut på att utnyttja taxeringsrevisioner för att mäta underrapporteringen hos de registrerade företagen. Den typ av problem man med denna metod ställts inför i Frankrike har beskrivits i avsnitt 4 i bilaga 8. Det kan dock befaras att en liknande grundlig behandling för svensk del inte är realistisk. I stället skulle arbetet inriktas på att utnyttja punktvisa undersökningar och expertbedömningar som RSV skulle kunna bidra med.

Vid utnyttjandet av material från taxeringsrevisioner ställs man, bortsett från alla andra svårigheter, inför problemet att skilja mellan fel som avser svart ekonomi och fel som avser den övriga informella ekonomin, jfr avsnitt 3 i bilaga 8. Vidare bör man för att undvika dubbelräkningar gentemot andra metoder att mäta svart ekonomi kunna skilja mellan underrapportering/fingerade fakturor och oredovisade naturaförmåner. En uppdelning borde också göras mellan

ägarform, så att aktiebolag och ekonomiska föreningar kan särskiljas från personliga företag. Önskvärt är också att skilja mellan stora, medelstora och små bolag.

En annan metod är att genom väl övervägda intervjuformer ställa frågor om intervjupersonen utfört svartarbete och i vilken omfattning detta i så fall skett. Sådana undersökningar har använts sedan länge i Danmark. Som framgår av avsnitt 4 i bilaga 8 gjordes av RRV en sådan undersökning även i Sverige 1997. Denna tydde på att svart arbetstid utgjorde ca 2,5 procent av all arbetstid. Eftersom den genomsnittliga timlönen då angavs till 112 kr uppgick värdet av svartarbetet – omräknat till 1996 års nivå – till ca 17 mdr kr, varav 14 mdr kr avsåg anställda. Detta motsvarar dock bara ca 1 procent av BNP.

Intervjuundersökningar kan antas vara ett lämpligt instrument för att mäta förekomsten av svarta arbetskraftsinsatser hos anställda i registrerad verksamhet och värdering i monetära termer är sålunda också möjlig. I förhållande till denna avgränsning ger de emellertid dels undertäckning genom att oredovisade naturaförmåner sannolikt ej kommer med, dels övertäckning genom att man också får med arbetsinsatser i oregistrerade företag.

Det finns emellertid en tredje metod i form av modellberäkningar baserade på inkomster och utgifter i undersökningen hushållsbudgetundersökningen (HBS). En sådan beräkning gjordes för 1988 och beskrivs också i avsnitt 4 i bilaga 8. På basis av denna kan man beräkna de undandragna intäkterna för egenföretagare i registrerade personliga företag till 35 procent av intäkterna, vilket applicerat på 1996 skulle motsvara 10 mdr kr.

Det finns sannolikt underrapportering inte bara hos personliga företag utan även i mindre bolag, t.ex. fåmansbolag. Dessa skulle därför behöva mätas genom modellberäkningar, liknande de som gjorts för personliga företag.

Det är dock bara de registrerade företagen som kan täckas in med denna ansats. De oregistrerade företagen kan som anförts istället antas implicit att komma med genom intervjuansatsen.

Som fjärde metod skulle beräkningar över basen för oregistrerat företagande kunna göras genom att klassificera antalet anställda efter bransch eller yrke, välja ut sådana branscher och yrken där oregistrerad verksamhet kan bedömas betydande samt i dessa fall redovisa arbetstimmar utförda i form av bisysslor. Sådana beräkningar har utförts i Österrike, jfr avsnitt 4 i bilaga 8. Det finns för svensk del underlag för detta i AKU. Bisysslor avser dock inte

enbart oregistrerat företagande utan där ingår också arbeten inom den vita sektorn. Å andra sidan är det inte säkert att all oregistrerad verksamhet avspeglas i AKU. Basberäkningarna är därför bara användbara i de branscher/yrkeskategorier där dessa båda ”felfaktorer” kan negligeras eller antas i stort sett uppväga varandra.

Förutsatt att undertäckningen i registrerade företag med hjälp av de fyra ovannämnda metoderna kan kartläggas på ett någorlunda tillförlitligt sätt, så kan också den del som avser oregistrerad verksamhet bestämmas residualt mot NR-totalen enligt b) ovan. Denna kan sedan lättare allokeras till branscher med hjälp av fördelning och omfattning av bisysslor enligt basberäkningarna. Det kan givetvis också göras rimlighetsbedömningar över den svarta ekonomins omfattning och dess fördelning på registrerade och oregistrerade företag.

Ett projekt för att åstadkomma förbättrade beräkningar över svart ekonomi skulle enligt ovan bestå av följande delprojekt:

1. Beräkningar av vit ekonomi med de uppdelningar på företagstyper och branscher som anförts ovan.

2. Fördjupat samarbete med RSV, för att utröna möjligheter att utnyttja undersökningar och erfarenheter som görs i arbetet med taxeringsrevisioner.

3. Intervjuundersökningar intermittent – t.ex. vart tredje år – för att kartlägga omfattningen och strukturen av arbetskraftsinsatser på den svarta arbetsmarknaden för i första hand anställda.

4. Modellberäkningar baserade på HUT för att mäta underrapportering av intäkter för registrerade personliga företag och mindre aktiebolag.

5. Framtagning med stöd av AKU av en bas för oregistrerad företagsverksamhet, med fördelningar på branscher och yrkesgrupper.

Punkterna 1, 2, och 5 skulle kunna tillgodoses genom att personal på NR helt eller delvis avlastas från beräkningsansvar, med uppgifter enligt ovan samt dessutom med möjlighet att följa metodutveckling hos andra länder inom detta område. Vederbörande skulle också verka som användare/förmedlare av den information som erhålles genom punkt 3 och 4 Dessa förefaller mera vara lämpliga uppgifter för ämnes- respektive metodstatistiker.

Ingen av dessa delprojekt kan antas var för sig ge en bra bild av svart ekonomi utan de måste användas var och en på sitt område och helst utformas så att de kompletterar varandra. Detta är sannolikt förenat med många problem. De måste dessutom anlitas med insikten att en målsättning att erhålla beräkningar som är lika ”heltäckande” som i NR inte är realistisk. Det gäller snarare att söka erhålla information som kan vara underlag för tumregelbetonade justeringar av uppgifterna i den ekonomiska statistiken. Sådana justeringar torde vara betydligt bättre än nuvarande beräkningar i NR, vilka snarast har karaktären av en restpost mellan utgifts- och inkomstberäkningarna.

6.9. Nämnd för nationalräkenskaperna

En fråga som har aktualiserats under utredningens arbete är om det borde inrättas en nämnd för nationalräkenskaperna. Det har gjorts mot bakgrund av den rätt omfattande kritik av nationalräkenskaperna som framkom i utredningens kartläggning av användarnas syn på den ekonomiska statistiken, de positiva erfarenheter av främst nämnden för konsumentprisindex (KPI) när det gäller att skapa förtroende för särskilt betydelsefull ekonomisk statistik och att nämnder av detta slag förekommer i andra länder, t.ex. Kanada.

Som en bakgrund till utredningens överväganden och förslag redovisas i detta avsnitt hur två liknande nämnder vid SCB är uppbyggda, vilka uppgifter de har och erfarenheterna av deras verksamhet.

SCB har två nämnder: nämnden för konsumentprisindex (KPI) respektive nämnden för byggnadsindex. Nämnderna skall behandla frågor av principiell natur rörande metoderna för beräkningar för respektive index och främja en utveckling av metoderna. Nämnderna, deras uppgifter, sammansättning m.m. står inskrivna i SCB:s instruktion, se appendix.

Nämnden för KPI har en ordförande och sju ledamöter. Nämnden för byggnadsindex har förutom ordföranden nio ledamöter. För varje ledamot finns en ersättare. Ordförande, ledamöter och ersättare förordnas på högst tre år. I KPI-nämnden utser regeringen en ledamot. Övriga ledamöter utses av SCB, varav en efter förslag från Konjunkturinstitutet, en efter förslag från Riksbanken samt en efter förslag från Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. För

nämnden för byggnadsindex ger Boverket och sju intresseorganisationer förslag på ledamöter.

Ledamöterna beslutar om ärenden efter föredragning. Besluten kan inte överklagas. KPI-nämnden träffas fyra gånger om året och byggnadsindexnämnden en till två gånger om året. Nämnderna är en faktor som ger ökad kvalitet i statistikprodukterna. De bidrar till att statistiken får acceptans och förtroende. KPI-nämnden används även som rådgivande organ för andra prisindex, t.ex. producentprisindex. Frågorna i dagordningen delas upp efter huruvida nämnden skall besluta, diskutera eller informeras. Nämnden diskuterar även arbetsplaner på respektive område. Även om nämnden har beslutsrätt så kan bristande resurser göra att införandet av besluten måste skjutas på framtiden.

Erfarenheterna av nämnderna och deras verksamhet är mycket positiva. Utredningen om konsumentprisindex1 menade att KPInämnden fungerar väl. År 1988 övergick nämnden från att vara en partssammansatt nämnd till att vara en expertnämnd. På förslag från utredningen om konsumentprisindex tillsattes år 2002 en extra ledamot på förslag av Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket.

En svaghet med nämnderna är att oenighet om metoderna ibland försenar utvecklingen av index. Nämnderna har av tradition strävat efter enighet för att få så stor tilltro till indexberäkningarna som möjligt, vilket i principiella frågor där det finns olika uppfattningar ibland har lett till att man inte har kunnat fatta beslut om ändringar i metoderna.

Vidare kan konstruktionen med en nämnd som har beslutanderätt över en myndighet vara tveksam ur formell synvinkel. Denna fråga har bl.a. diskuterats med företrädare för Internationella valutafonden (IMF) vid deras granskning av svensk ekonomisk statistik, dock utan att det resulterade i någon skriftlig kommentar i deras slutrapport. Statistics Canada har en rådgivande nämnd för nationalräkenskaperna, där de viktigaste användarna är representerade.

1SOU 1999:124Konsumentprisindex.

6.10. Övriga förbättringar av nationalräkenskaperna

Utöver de områden utredningen fått i uppdrag att se över och de områden som utredningen funnit särskilt angelägna att förbättra, har utredningen under arbetets gång funnit ett antal övriga behov av förbättringar som rör nationalräkenskaperna. Det handlar exempelvis om hur samarbetet mellan primärstatistiken och nationalräkenskaperna organiseras, om samordning av statistik om produktion, löner och sysselsättning, om ökad samordning mellan NR och finansräkenskaperna m.m. Utredningen noterar att SCB redan inlett arbete med förbättringar som rör nationalräkenskaperna, som redovisas i följande avsnitt. Därutöver redovisas behov av ytterligare förbättringar på angränsande områden.

Behov av ökad samordning av statistik

I utredningens första betänkande (SOU 2001:34) pekar många användare på behovet av förbättrad jämförbarhet och konsistens mellan statistikprodukter. Flera anser att SCB borde arbeta mer med jämförelser och konsistensprövning samt göra mer för att förklara skillnader mellan statistikprodukter.

Nationalräkenskaperna och primärstatistiken är ofta inte jämförbara. Det är svårt för användare att veta vilken källa som har använts och vilka korrigeringar som har gjorts. Även mellan olika primärkällor, som i princip skall visa samma sak, råder bristande jämförbarhet. Därför är det angeläget att den avstämning som sker av nationalräkenskaperna fungerar som en konsistensprövare med återrapportering till primärstatistiken.

Det är ett problem att olika källor för variabler, som har ett nära samband, ändå ger olika resultat. Det gäller exempelvis sysselsättning och löner. Sysselsättningen mäts både från arbetstagarsidan och arbetsgivarsidan. Mätningarna har visat stora skillnader, samtidigt som användarna saknat förklaringar till skillnaderna.

Konjunkturinstitutet påpekar att vissa tjänstebranscher i nationalräkenskaperna uppvisar en negativ produktivitetsutveckling, vilket inte verkar rimligt. Produktivitetsberäkningarna visar härmed tecken på inkonsistens mellan produktion och sysselsättning.

Företrädare för Medlingsinstitutet föreslår att SCB undersöker förändringar av arbetstider i olika sektorer, bl.a. för att få bättre mått på produktivitetsutvecklingen. Vidare föreslås att SCB gör

systematiska jämförelser mellan lönesummestatistiken och produktivitetsutvecklingen. Det vore ett sätt att upptäcka eventuella inkonsistenser. Ett annat sätt vore att jämföra arbetade timmar enligt arbetskraftsundersökningarna, antal sysselsatta enligt den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken samt arbetade timmar enligt den kortperiodiska lönestatistiken.

Mot bakgrund av användarnas synpunkter startade sommaren 2002 avdelningen för ekonomisk statistik ett projekt, med syftet att studera relationen mellan produktions-, sysselsättnings- och lönestatistik med avseende på jämförbarhet. Projektet skall resultera i förslag på hur jämförbarheten skulle kunna förbättras. Dessutom skall effekter av skillnader i definitioner och mätmetoder beräknas och kvantifieras. Projektet skall särskilt prioritera frågor av betydelse för användningen av de olika statistikkällorna i nationalräkenskaperna. Projektet beräknas pågå till slutet av 2003.

Behov av ökad samordning på fler områden

Det finns behov av ökad samordning och konsistensprövning på fler områden, exempelvis vad gäller finansräkenskaperna och nationalräkenskaperna. SCB startade därför i början av 2002 ett projekt för att analysera konsistensproblem vad gäller beräkningarna av det finansiella sparandet. Projektet leds av Bo Bergman vid avdelningen för ekonomisk statistik och dess analysfunktion.

I nationalräkenskaperna beräknas det finansiella sparandet realt, som skillnaden mellan inkomster och utgifter, medan det i finansräkenskaperna (FiR) beräknas som skillnaden mellan transaktioner i finansiella tillgångar och skulder. Beräkningarna görs för de institutionella sektorerna i ekonomin i NR på årsbasis medan FiR gör både års- och kvartalsvisa beräkningar. Resultaten skiljer sig tidvis avsevärt från varandra. Skillnader finns i alla sektorer, men de är nu störst vad gäller det svenska finansiella sparandet mot utlandet, som återspeglar restposten i Riksbankens betalningsbalansstatistik.

Problemet med bristande jämförbarhet mellan NR och FiR är inte nytt. Det har uppmärksammats och utretts flera gånger under de senaste decennierna. Som orsaker till diskrepanserna brukar anges avregleringar och strukturomvandlingar i näringslivet och under senare år framför allt globaliseringen av näringslivet.

Syftet med SCB:s nya projekt är att analysera vad diskrepanserna mellan NR: s och FiR:s beräkningar av finansiellt sparande kan

bero på. Dessutom är målsättningen att försöka hitta lösningar för att minska diskrepanserna och öka samordningen mellan NR och FiR. En viktig del av arbetet är att öka samarbetet mellan FiR, NR och andra områden inom SCB, men även mellan dem och externa experter, exempelvis experter på betalningsbalansstatistik vid Riksbanken.

Ett problem då det finansiella sparandet beräknas i NR:s s.k. sektorräkenskaper, (som visar BNP fördelad på inkomstkomponenter och sektorer i löpande priser och transfereringar mellan sektorer), är att företagens finansiella sparande beräknas som en restpost. Detta görs för att sektorräkenskaperna skall visa samma nivå på BNP som NR redovisar BNP från den s.k. utgiftssidan. Det innebär bland annat att fel och ofullständigheter i de övriga sektorerna (offentlig sektor, hushåll, finansiella företag och utlandet) får genomslag i företagssektorn. Det har medfört att företagsstatistiken inte utnyttjas på ett effektivt sätt för beräkningar av företagens finansiella sparande. Med andra ord skrivs ofta primärdata från företagsstatistiken över i NR, för att få beräkningarna att gå ihop med BNP från utgiftssidan. Företagsstatistiken borde i stället kunna användas på ett bättre sätt, för en ökad samordning och konsistensprövning mellan NR och FiR.

SCB har tagit fram ny företagsstatistik, som nu finns för åren 1997–2000, som skulle kunna användas på ett optimalare sätt i avstämningen mellan NR och finansräkenskaperna. Den nya statistiken täcker in alla icke-finansiella företag utom bostadsrättsföreningar.1

Vidare kan finansiellt sparande baserat på företagsekonomiska begrepp utifrån den nya företagsstatistiken beräknas från den reala och finansiella sidan utan diskrepanser. Det innebär bl.a. att man inte kan ändra uppgifter utan vidare. En revidering av exempelvis investeringarna måste åtföljas av en beloppsmässigt motsvarande korrigering på något annat ställe (i den reala eller finansiella beräkningen av finansiellt sparande), annars bryts sambandet mellan den reala och finansiella sidan.

Det är alltså önskvärt att företagssektorn i NR och FiR i högre grad kunde baseras på företagsstatistiken. Därmed skulle ett stabilare och mer trovärdigt underlag skapas, bl.a. för analyser av företagssektorns utveckling totalt och på branschnivå i NR och FiR.

SCB har inom ramen för den nya företagsstatistiken under senare år genomfört ett omfattande arbete med att ta fram s.k. nycklar

1 De finansiella företagen redovisas i finansinspektionens statistik.

mellan den nya företagsstatistikens koder och NR:s motsvarande. Resultatet är årliga tabeller uppdelade efter företag. Därmed har SCB skapat en god grund för en sektorräkenskap för icke-finansiella företag, dvs. där man kan följa gången från driftsöverskott, arbetskraftskostnader, förädlingsvärde, kapitalinkomster och transfereringar till sparande, investeringar och finansiella transaktioner.

En konsekvens av de i dag rudimentärt redovisade sektorräkenskaperna är att kapitalavkastning redovisas på en mycket aggregerad nivå i NR (kapitalinkomst, netto). Räntor och utdelningar är sammanslagna och för den icke-finansiella företagssektorn beräknas endast nettokostnad för räntor och utdelningar totalt. En mer detaljerad redovisning av kapitalavkastningen i nationalräkenskaperna skulle möjliggöra analyser av ränte- och utdelningsströmmar i den svenska ekonomin, dvs. hur räntor och utdelningar fördelar sig på olika sektorer i form av intäkter och kostnader. Det vore en fördel att kunna göra sådana analyser utifrån nationalräkenskaperna, eftersom det skulle möjliggöra en analys av sambandet mellan ränte- och utdelningsutvecklingen och tillväxten i olika delar av ekonomin. Därtill skulle tillgång på information om implicitavkastningen i nationalräkenskaperna (avkastning i förhållande till innehav av olika tillgångar och skulder) också vara värdefull.

Behov av ökat samarbete mellan NR och primärstatistiken

Det finns en etablerad och löpande dialog mellan NR och representanter för den primärstatistik som produceras av SCB. Utredningen har emellertid funnit att det finns behov av utökade kontakter mellan dem, vilket kommit fram under utredningens intervjuer med representanter från både NR och primärstatistiken. Utredningen har också sett exempel på hur motsvarande samarbete fungerar i andra länder, som resulterat i ett fruktbart utbyte av kunskap och information mellan nationalräkenskaper och primärstatistik.

Mot bakgrund av behoven av ett ökat samarbete startade SCB:s avdelning för ekonomisk statistik våren 2002 ett nytt projekt om statistikens samanvändbarhet inom ramen för NR. Syftet med projektet är att NR skall avlastas i arbetet med bearbetningar av primärstatistiken. Det skall göras genom en bättre anpassning av primärstatistiken till NR:s behov. Därmed behöver NR och primärstatistiken diskutera och klargöra hur NR-behoven på ett bättre

sätt skall mötas. Primärstatistiken behöver i det sammanhanget få en klarare bild av hur deras statistik används i NR. Arbetet är upplagt så att enskilda ämnesområden skall diskuteras för sig, exempelvis energi, bostäder, handelsmarginaler, sysselsättning och löner, produktion och export.

Utredningen ser emellertid ytterligare behov av ett ökat samarbete mellan NR och primärstatistiken, som skulle underlätta i NR:s löpande beräkningar av BNP.

I de nuvarande kvartalsvisa BNP-beräkningarna görs inom nationalräkenskaperna en bedömning av hur väl statistikunderlaget möter räkenskapernas definitioner och täckning. Den som är beräkningsansvarig för ett område gör den första analysen av de grunddata som skall användas i beräkningen. Förklaringar söks till avvikelser från erfarenhetsmässigt ”rimliga” förändringstal. Det görs om möjligt i samarbete med dem som är ansvariga för primärstatistiken. Kontakter med uppgiftslämnare, branschorganisationer eller liknande tas också i vissa fall.

Kvartalsberäkningarna sker emellertid under stark tidspress och det finns ett begränsat utrymme för diskussioner med primärstatistikansvariga m.fl. Den fullständiga bedömningen av BNP-beräkningen görs inte förrän alla delar har beräknats. Den slutliga bedömningen måste därför ofta göras under loppet av en dag, ibland under kortare tid. Några fördjupade undersökningar och diskussioner hinns alltså knappast med i slutskedet, utan besluten måste fattas utifrån den kunskap som finns om statistikunderlaget och kunskap om relationen mellan preliminär och slutlig statistik.

Tiden för den här typen av analys är alltså mycket kort, i bästa fall kan det röra sig om ett par dagar. Den första analysen är snarast en sorts granskning av indata. Därefter fattar den beräkningsansvarige beslut om vilka data som skall användas vidare i beräkningarna. I denna bedömning skulle nationalräkenskaperna kunna få mer hjälp från primärstatistiken, om mer tid ägnades för detta.

Det finns exempel från andra länder där representanter från primärstatistiken på olika sätt deltar mer aktivt i NR:s rutiner då nya nationalräkenskaper tas fram. Nedan nämns två länder där samarbetet är särskilt väl utvecklat, nämligen Norge och Nya Zeeland.

Vid Norges statistikbyrå, SSB, träffar NR företrädare för primärstatistiken samt forskningsavdelningen under arbetet med att ta fram ett nytt BNP-kvartal. (Forskningsavdelningen arbetar bl.a. med säsongrensning, granskning av primärstatistik, konsistensprövning, modellutveckling och prognosarbete).

Under perioden då ett nytt BNP-kvartal beräknas är åtta ”förmöten” med olika s.k. sektioner för primärstatistiken inbokade. Två till tre personer från respektive sektion brukar delta. På dessa möten går man igenom statistikunderlaget och preliminära körningar av det aktuella kvartalet för att upptäcka eventuella fel, inkonsistenser e.d. Olika problem med statistiken kan tas upp och man försöker hitta förklaringar till problemen. En vecka före publicering träffar NR samtliga sektioner för primärstatistiken samt generaldirektör Svein Longva, på ett ”godkänningsmöte”, då de kommer överens om det slutliga underlaget för BNP-utfallet.

Primärstatistiken och forskningsavdelningen deltar härmed i konsistensprövningen av statistiken, som behövs för avstämningen mellan tillgång och användning för beräkningarna av BNP. Detaljerade input-output-tabeller används i diskussionerna. NR gör också en konsistensprövning tillsammans med forskningsavdelningen vid ett särskilt möte i slutskedet av arbetet med att ta fram ett BNPkvartal. Forskningsavdelningen brukar kunna upptäcka orimligheter utifrån deras bild av den ekonomiska utvecklingen. Deras synpunkter kan leda till att man går tillbaka till primärstatistiken för att hitta eventuella fel. Nationalräkenskaperna anordnar även seminarier utöver de s.k. förmötena med sektionerna, då exempelvis avstämningsproblem kan tas upp. På dessa möten deltar sektionschefer och deras medarbetare.

Nya Zeeland är ett annat exempel på hur samarbetet mellan NR och primärstatistiken kan gå till. Där förs en löpande och även formaliserad diskussion mellan NR och primärstatistiken vad gäller statistikunderlag etc. En del av arbetet är att gemensamt diskutera statistikens kvalitet och behov av förbättringar. Några dagar innan publicering av både primärstatistik och NR hålls s.k. prerelease meetings. Syftet med dessa möten är att gå igenom resultaten och vilka reaktioner de kan få bland användare, för att vara väl förberedda på vilka frågor som kan bli aktuella. De tittar också på väntevärden från användare (olika typer av prognosmakare). Om de skiljer sig betydligt från det utfall som kommer att publiceras är det bra att vara beredd på att kunna förklara varför i samband med publiceringen.

För konsistensprövning och avstämning i NR är de s.k. förpubliceringsmötena betydelsefulla. De ger viktig information om primärstatistiken, som kan ge förklaringar till inkonsistenser. Eventuella fel kan också upptäckas med hjälp av säsongrensningen. Den särskilda grupp, som ansvarar för säsongrensningen, Analytical

Support, diskuterar rutinmässigt resultaten av den nya säsongrensningen av de kvartalsvisa NR inför varje publicering. Om de hittar något fel denna väg har de normalt en vecka på sig att gå tillbaka till primärstatistiken för att söka efter felkällan och göra korrigeringar.

NR håller även i s.k. debrief meetings, dvs. möten med både NRpersonal och representanter från primärstatistiken, ca tre veckor efter att ett nytt BNP-kvartal publicerats. Omkring 20 personer brukar delta i mötet, som vanligen tar två till tre timmar. Syftet med dessa möten är att diskutera hur arbetet löpte då det senaste kvartalet togs fram, vad som gick bra respektive mindre bra, vad som kan göras bättre till nästa kvartal o.d. Dessutom diskuteras upptäckta inkonsistenser i statistiken etc. Vidare blickar de framåt på vad som kan väntas det kommande kvartalet, dvs. kända händelser som bör komma att påverka BNP. Det kan gälla rent statistiska förändringar, som t.ex. omklassificeringar, men även händelser i omvärlden. De följer även konjunkturrapporter från olika prognosmakare, för att ha en bild av vad som förväntas ske i både den inhemska ekonomin och världsekonomin.

Till ovan nämnda debrief meeting inbjuds även användare av NR, som kan delta under valda delar av dessa möten. Det gäller främst ”nyckelanvändarna”, exempelvis Finansdepartementet, Arbetsmarknadsdepartementet, centralbanken och forskningsinstitut.

Appendix

Utdrag ur Förordning ( 1988:137 ) med instruktion för Statistiska centralbyrån rörande nämnderna för byggnadsindex och konsumentprisindex

14 § Till centralbyrån är knutna en nämnd för byggnadsindex och en nämnd för konsumentprisindex.

15 § Nämnden för byggnadsindex skall handlägga frågor om beräkningar av byggnadsindex och därvid avgöra frågor av principiell natur rörande tillämpningen av de grunder som gäller för indexberäkningarna samt främja en utveckling av metoderna för beräkningarna av byggnadsindex.

16 § Nämnden för byggnadsindex består av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämnden utser inom sig en vice ordförande. För varje ledamot finns en ersättare. Förordning (2002:656).

17 § Nämnden för konsumentprisindex skall handlägga frågor om beräkningar av konsumentprisindex och därvid avgöra frågor av principiell natur rörande tillämpningen av de grunder som gäller för indexberäkningarna samt främja en utveckling av metoderna för beräkningarna av konsumentprisindex.

18 § Nämnden för konsumentprisindex består av en ordförande och åtta andra ledamöter. Nämnden utser inom sig en vice ordförande. För varje ledamot finns en ersättare. Förordning (2002:656).

19 § Nämnderna är beslutföra när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.

20 § Ärenden i nämnderna avgörs efter föredragning.

21 § Nämndernas beslut får inte överklagas.

Tjänstetillsättning m.m. Anställningar m.m.

22 § Överdirektören anställs genom beslut av regeringen. Andra anställningar beslutas av centralbyrån. Förordning (2000:552).

23 § har upphävts genom förordning (1996:722).

24 § Ordföranden och de andra ledamöterna i nämnderna förordnas av centralbyrån för högst tre år. I nämnden för konsumentprisindex förordnar dock regeringen en av de andra ledamöterna. Vad som nu har sagts om ledamöter gäller också deras ersättare.

25 § Åtta av ledamöterna i Nämnden för byggnadsindex och deras ersättare förordnas efter förslag av respektive

─

Boverket,

─

Byggherreföreningen,

─

Industrins byggmaterialgrupp,

─

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u.p.a., gemensamt med Svenska riksbyggen,

─

Svenska byggnadsarbetareförbundet,

─

Sveriges Byggindustrier,

─

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,

─

Företagarnas Riksorganisation.

─

Förordning (2001:996).

26 § Bland de åtta ledamöter i Nämnden för konsumentprisindex som utses av centralbyrån förordnas en efter förslag av Riksbanken, en efter förslag av Konjunkturinstitutet och en efter förslag av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. Av de övriga ledamöterna skall tre besitta sådan vetenskaplig skicklighet, att de sammantaget har kompetens inom områdena nationalekonomi och statistik.

Vad som nu har sagts om ledamöter gäller också deras ersättare. Förordning (2002:656).

27 § har upphävts genom förordning (1994:1136).

7. Förbättringar av den ekonomiska statistiken i övrigt

Detta kapitel tar upp övriga områden inom den ekonomiska statistiken där utredningen funnit att det finns särskilda behov av förbättringar.

7.1. Behov av IT-statistik

En av de frågor som framkom tydligast i utredningens kartläggning av användarnas behov av ekonomisk statistik var bristen på ITstatistik, dvs. statistik om produktion och användning av informationsteknik. I detta avsnitt diskuteras, som bakgrund till kapitlet om utredningens överväganden och förslag, behovet av IT-statistik, nuläget och föreliggande förslag på området samt IT-statistik i andra länder.

Inledning

Det är den snabba framväxten av IT i Sverige och i omvärlden under senare år, som har ökat betydelsen av att kunna beskriva denna sektor. Användarna behöver statistiken bl.a. för att kunna analysera betydelsen av vad som brukar kallas den nya ekonomin. Det gäller inte minst effekterna av IT på produktivitetsutvecklingen i ekonomin. För sådana analyser behövs uppgifter om bl.a. ITinvesteringar i hård- och mjukvara samt kapitalstockar för IT. Dessutom behövs statistik avseende IT-sektorns produktion samt olika sektorers användning av IT, men också uppgifter om de sysselsattas IT-kompetens och IT-relaterade arbete.

För att kunna beräkna IT-sektorns bidrag till ekonomins tillväxt och produktivitetsutveckling är det nödvändigt att den avspeglas på ett korrekt sätt i de svenska nationalräkenskaperna. Det är därför viktigt att IT-sektorn definieras och att sektorns produktion och

sysselsättning täcks in och beräknas på ett korrekt sätt. Till detta hör att också beräkna IT-investeringar och kapitalstockar för IT inom nationalräkenskaperna, vilka är nödvändiga för att kunna beräkna bidraget från IT-användningen till produktions- respektive produktivitetstillväxten.

Ett grundläggande problem med IT-statistiken är att användarna har svårt att spåra vad som hör till IT, bl.a. i nationalräkenskaperna. Det är därför svårt för användare att själva ställa samman statistik över ”IT-branscher” utifrån den statistik som finns. Det pågår ett arbete internationellt med att avgränsa vilka produkter som skall definieras som ”IT-produkter” och det finns redan en gemensam OECD-avgränsning för vilka branscher som skall ingå i IT-sektorn. Det finns också en hygglig definition av IT-varor, men det saknas ännu en gemensam definition för IT-tjänster. Det finns med andra ord också behov av att möjliggöra för SCB att kunna redovisa vilka branscher respektive produkter som hör till IT-området, för att underlätta för användarna att analysera IT-sektorns betydelse för svensk ekonomi.

Utöver behoven av IT-statistik i nationalräkenskaperna bör man även kunna göra en koppling mellan produktivitetsutvecklingen enligt nationalräkenskaperna och arbetskraftens utbildning och kompetens. Denna har visat sig ha stor betydelse för genomslaget av IT-användningen och påverkan på produktivitetstillväxten. Genom att koppla information från SCB:s registerbaserade arbetsmarknadsstatistik (RAMS) med uppgifter i nationalräkenskaperna skulle detta kunna mätas.

Tillgänglig IT-statistik

Den IT-statistik som redan produceras är omfattande och täcker många områden och olika användarbehov. På SCB görs t.ex. undersökningar om företags respektive individers tillgång till och användning av datorer och Internet, intermittenta undersökningar av datakonsultbranschen samt registerbaserad statistik bl.a. i syfte att beskriva den svenska IT-sektorn. Den första undersökningen om individers tillgång till och användning av datorer gjordes 1984. Sedan dess har undersökningar gjorts inom detta område 1989, 1995, 2000, 2001 och 2002. Undersökningar om företags tillgång till och användning av datorer och Internet har gjorts 1997, 2000, 2001 och 2002. Båda dessa undersökningar är nu via Eurostat harmoniserade

med motsvarande undersökningar som görs i andra EU-länder. Datakonsultbranschen har undersökts vart tredje år sedan 1993.

Beskrivningar av den svenska IT-sektorn har med hjälp av bearbetning av olika register regelbundet tagits fram sedan början av 1990-talet. I och med det decentraliserade statistiksystemet som trädde i kraft 1994 började IT-sektorn att beskrivas på uppdrag av NUTEK. I och med en omorganisation av NUTEK, som utmynnade i tre nya myndigheter, görs numera beskrivningen av ITsektorn på uppdrag av Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS).

Det finns flera rapporter som sammanställt statistik på området, bl.a. Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag (ITPS, SCB, 2001), Informations- och kommunikationsteknik i Sverige 2002 (SIKA, 2002), IT i hem och företag (SCB, 2000), The ICT Sector in the Nordic Countries 1995–2000 (de nordiska statistikbyråerna, 2001).

Eftersom utredningen är inriktad på den ekonomiska statistiken, med fokus på nationalräkenskaperna, har den avgränsat sig till att undersöka behovet av IT-statistik som underlag för nationalräkenskaperna och beräkningar av IT-användningens effekter på ekonomin. I det sammanhanget har SCB:s projektgrupp Statistik om den nya ekonomin ställt samman en lång lista med tillgängliga indikatorer, som kan användas, bl.a. för analyser av förändringar i ekonomin och däribland indikatorer som har samband med IT. Listan över indikatorerna finns att hämta i rapporten Att spegla det nya i ekonomin (SCB, 2001).

Som underlag för nationalräkenskaperna är primärstatistikens uppgifter om produktion, förbrukning och förädlingsvärde vad gäller IT-området delvis tillgodosedda. Det finns även uppgifter om löner samt sysselsättning i antal personer och timmar som kan härledas till IT-sektorn. I september 2002 fanns en konsistent tidsserie i löpande och fasta priser för 1993-1999 vad gäller produktion, förbrukning och förädlingsvärde för ett antal branscher som kan relateras till IT-branscher. Perioden därefter bygger på kvartalsdata, som är mer aggregerade och variablerna färre.

De svenska nationalräkenskaperna använder för närvarande ca 400 produktgrupper i sina produktbalanser över tillgång och användning. Produktbalanserna omfattar tillgång (produktion + import) och användning (förbrukning i näringsliv och offentlig sektor + investeringar + privat konsumtion + export). Det är främst tjänsterna som är aggregerade. Ur de 400 produktgrupperna skulle olika ”IT-produkter” kunna härledas.

Det finns uppgifter över ”IT-investeringar” i nationalräkenskaperna branschuppdelat samt för den offentliga sektorns ändamål. Uppgifterna om investeringar i programvaror bygger bl.a. på statistik om produktionen i datakonsultbranschen.

För investeringar i egenproducerade programvaror gör nationalräkenskaperna en beräkning utifrån uppgifter om branschlönesummor för programmerare samt den relation som finns mellan lön och produktionsvärde i datakonsultbranschen. Investeringsnivån har med andra ord bestämts med en typ av modell. Genom att sambearbeta SCB:s utbildningsregister med statistik om branschlönesummor får man för olika utbildningskoder avseende programmering och systemering fram lönesummor för olika branscher. Det är alltså de löner som anställda med den speciella utbildningen erhåller. Av den detaljerade branschundersökningen som nämnts ovan framgår branschens lön i relation till produktionen. Samma relation antas gälla för dem som arbetar med programmering för eget bruk i företag i andra branscher.

Brister i IT-statistiken

Det saknas emellertid heltäckande statistik över de olika produktionsfaktorer som kan relateras till IT såsom arbetskraft, ITprodukter samt IT-tjänster. Bristen på uppgifter om insatsfaktorer som rör IT försvårar avstämningen mellan ekonomins tillgångs- och användningssida. Därmed saknas också ett tillfredsställande underlag för beräkningen av BNP.

För att kunna analysera effekterna av IT skulle det för varje bransch i ekonomin behövas uppgifter över samtliga produktionsfaktorer som används och som kan relateras till IT. Därmed skulle man kunna följa sambandet mellan förändringar i andelen ITrelaterade produktionsfaktorer och produktivitetsutvecklingen för varje bransch. Denna möjlighet saknas alltså i dag eftersom det saknas en heltäckande definition av IT-produkter och vad som skall klassas som IT i olika produktionsfaktorer.

Vidare saknas också heltäckande IT-statistik för ekonomins s.k. användningssida. Med andra ord finns luckor i statistiken vad gäller exempelvis hushållens konsumtion av IT-varor och IT-tjänster, eller om utrikeshandeln med IT-varor och IT-tjänster. Det saknas också direkta uppgifter från företag om deras hårdvaruinvesteringar. Däremot samlar SCB via investeringsenkäten in uppgifter om mjukvaru-

investeringar. Bristen på detaljerad samt löpande information om anskaffning och användning av IT-produkter i Sverige försvårar bl.a. beräkningar av kapitalstockar för IT.

SCB samlade tidigare in uppgifter om hårdvaruinvesteringar i investeringsenkäten, men upphörde med det år 1995. Det berodde bl.a. på svårigheter att få in tillförlitliga uppgifter, men även på ett relativt svagt intresse för sådana uppgifter. Betydelsen av ITinvesteringar ökade emellertid under den senare hälften av 1990talet, liksom intresset för statistik om IT-investeringar.

Svårigheterna att samla in uppgifter om IT-investeringar kan emellertid fortfarande vara relevanta. Företagen har haft svårt för att skilja på hård- och mjukvaror i bokföringen. Företagen kan också ha olika strategier för vilka IT-relaterade varor och tjänster som skall bokföras som en IT-investering respektive som skall bokföras som en löpande kostnad.

SCB tog 2002 över ansvaret från Konjunkturinstitutet för officiell statistik om verkställda och förväntade investeringar inom företagssektorn, dvs. ansvaret för investeringsenkäten. Det har givit SCB nya möjligheter att utveckla enkäten. I första hand planeras en utvidgning med ytterligare en enkät per år för att få in säkrare uppgifter om främst andra kvartalets investeringar.

Nationalräkenskaperna använder uppgifter om datakonsultbranschens produktion som underlag för att bestämma mjukvaruinvesteringarnas storlek. Information finns om vad man producerat och till vem man sålt. Undersökningen görs vart tredje år av SCB:s programområde för tjänstenäringar. I december 2000 samlades nya uppgifter in avseende 1999, som blev tillgängliga för nationalräkenskaperna våren 2001. Först våren 2003 kommer nya uppgifter avseende 2001 till nationalräkenskaperna. Nationalräkenskaperna menar att SCB bör undersöka de berörda tjänstebranscherna varje år i stället för vart tredje, eftersom utvecklingen inom IT-sektorn förändrats så snabbt under senare år. En årlig undersökning skulle underlätta i avstämningen mellan produktion och användning vad gäller IT.

Vad gäller detalj- och partihandeln går det inte att inom nationalräkenskaperna skilja ut de delar som är IT-relaterade. Det saknas med andra ord uppgifter om handelsmarginalerna fördelade på olika IT-branscher och IT-produkter. I stället görs schablonmässiga beräkningar för dessa i nationalräkenskaperna. Uppgifter om handelsmarginalerna på produktnivå skulle kunna tas fram i samband med en input-output-undersökning (se vidare avsnitt 6.4).

Det saknas också relevanta prisindex för IT-varor respektive ITtjänster för omräkningar till fasta priser, både vad gäller produktion och vad gäller användning. Det finns alltså behov av en fortsatt utveckling av prisindex vad gäller IT-tjänster och IT-varor, såsom datorer och andra hårdvaror. Tjänsteprisindex utvecklas för närvarande på områdena telekommunikationstjänster, datakonsulter och övriga databehandlingstjänster. En fortsatt utveckling av priser på området är väsentlig för att möjliggöra meningsfulla beräkningar av produktivitetsutvecklingen inom både IT- och tjänstesektorn och ekonomin som helhet.

Vad gäller utrikeshandeln med IT-tjänster hämtas statistiken från Riksbankens betalningsbalansstatistik (som från och med år 2003 kommer att tas fram vid SCB, på beställning av Riksbanken). Utifrån denna statistik har det hittills emellertid endast gått att göra en grov uppdelning av IT-tjänster. Riksbankens statistik har redovisat utrikeshandeln med data- respektive informationstjänster. Därutöver har den redovisats endast i löpande priser. Det saknas alltså officiella uppgifter i fasta priser för utvecklingen av utrikeshandeln med IT-tjänster. Det saknas följaktligen också officiella uppgifter över prisindex för dessa tjänster. Det är ett område som SCB skulle kunna utveckla då ansvaret för produktionen för denna typ av statistik, på uppdrag av Riksbanken, går över till SCB i januari 2003. Många användare har också efterfrågat mer detaljerad statistik på området.

Förslag till utbyggnader av IT-statistiken

Regeringen gav 1998 Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) i uppdrag att utreda uppbyggnaden av ett samlat system för statistik om modern informations- och kommunikationsteknik, s.k. IKT-statistik. Begreppet IKT härrör från benämningen på engelska Information and Communication Technology (ICT), som kan sägas i stort sett motsvara IT. I juni 2001 överlämnade SIKA sin slutliga rapport med förslag till ett svenskt system för IKTstatistiken.1 SIKA kom fram till att det finns tre kandidater som har förutsättningar att agera som samordnare av IT-statistiken, nämligen ITPS, SCB och SIKA. SIKA valde att överlämna till regeringen att avgöra vilken myndighet som skall få ansvaret för sam-

1IKT-statistik, Förslag till ett svenskt system för statistik om informations- och kommunikationsteknik, SIKA Rapport 2001:5.

ordningen. SIKA lade därför inte heller fram förslag om vilken myndighet som bör få ansvaret för informationsspridning och omvärldsbevakning av statistiken. Frågan om ansvar för samordning, produktion, informationsspridning och omvärldsbevakning vad gäller IT-statistiken bereds därför vidare inom Regeringskansliet under 2002.

SIKA har föreslagit utbyggnader av IT-statistiken på en rad områden. Några exempel är statistik om IT-användning inom företag, inom offentlig sektor, organisationer, bland individer m.m. Däremot ingår inte förslag om utbyggnader av IT-statistik vad gäller den primärstatistik som nationalräkenskaperna använder. SIKA hänvisar för övrigt till Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken i frågor om att mäta IT-relaterade investeringar. Bakgrunden är att IT-investeringar hör samman med den ekonomiska statistiken. Eftersom utredningen är inriktad på denna och framför allt behovet av förbättringar inom nationalräkenskaperna, överlät SIKA frågan till utredningen.

Som framgick i tidigare avsnitt har utredningen identifierat behov av IT-statistik på flera områden, bl.a. vad gäller en definiering av IT-produkter, IT-investeringar, kapitalstockar, priser m.m. Ett grundläggande problem i sammanhanget är att det ännu saknas en enhetlig och gemensam internationell definition för vilka produkter som bör ingå i definitionen av IT-produkter.

Utredningen gav under våren 2002 SCB i uppdrag att, med utnyttjande av det internationella arbetet på området (inom EU och OECD), ta fram ett förslag på hur IT-produkter skulle kunna skiljas ut i bl.a. nationalräkenskapernas tillgångs- och användningstabeller. Nationalräkenskaperna (NR) och programmet för forskning och informationsteknik (FoI) utarbetade ett sådant förslag:

─

SCB bibehåller i huvudsak den definition av IT-sektorn (branscher) på femsiffrig SNI-nivå som används i dag, men bevakar och beaktar de definitioner som beslutas internationellt.

─

SCB uppdaterar den sedan 1990-talet befintliga listan över ITvaror. Utifrån den nya listan bör en översättning göras till den produktklassificering som nationalräkenskaperna använder. Därefter kan de IT-varor som ingår i nationalräkenskaperna identifieras.

─

För att definiera IT-tjänster skulle Classification of Products by

Activity (CPA) samt den svenska utbyggnaden Svensk Produktindelning efter Näringsgren (SPIN) kunna användas.

─

SCB väljer ett av två möjliga tillvägagångssätt för att finna ITtjänster i CPA/SPIN. Ett alternativ är att utgå ifrån en konceptuell definition av IT och – givet denna definition – söka fram de CPA/SPIN-koder som borde klassificeras som ITtjänster. SCB har inte fastställt någon konceptuell definition av IT, vilket innebär att en sådan först skulle behöva tas fram. Ett annat alternativ är att de CPA/SPIN-koder som borde klassificeras som IT-tjänster tas fram utifrån en eller flera experters uppfattning om vad en IT-tjänst är.

─

Dessutom skulle SCB kunna ta hjälp från IT-relaterade företag och branschorganisationer för att komma fram till en korrekt definition av IT-tjänster.

─

En lista på IT-tjänster kan utarbetas oberoende av vad som kan särskiljas i NR för närvarande. En lista på IT-tjänster kan användas av NR, i större eller mindre utsträckning, beroende på detaljgraden i tillgångs- och användningstabellerna.

─

En definition av IT-tjänster och IT-varor bör kunna användas både för NR och för annan statistik.

SCB tog redan i början av 1990-talet fram en definition av IT-varor, som senare vidareutvecklades av SCB och NUTEK. Listan på vad som skall betecknas som IT-varor har emellertid inte uppdaterats på flera år. SCB:s nu föråldrade definition av IT-varor utgår från en särskild klassificeringskod (sexsiffrig KN-kod), som går att översätta till den produktindelning som nationalräkenskaperna använder.

En viktig utgångspunkt för förslagen ovan är OECD:s definition av IT-sektorn och det internationella arbete som pågår för att göra detta. Vid OECD:s senaste möte med Working Party on Indicators for the Information Society i april 2002, presenterades ett förslag på en lista för IT-varor. Förslaget kommer att fortsätta diskuteras och det kan dröja innan OECD-länderna kommer överens om en gemensam definition. I avvaktan på detta beslut finns därför anledning för SCB att så snart som möjligt uppdatera den lista över IT-varor, som tidigare tagits fram av SCB och NUTEK.

Studie av IT och produktivitetstillväxten

I en studie, som gjorts på uppdrag av utredningen,1 har Tomas Lindström vid Konjunkturinstitutet analyserat betydelsen av ITanvändning i svensk ekonomi, med utgångspunkt från beräkningar av s.k. total faktorproduktivitet (TFP). Grundläggande för denna typ av beräkningar är att räkna ut hur mycket användningen av kapital och arbetskraft bidrar till produktionstillväxten samt den del av tillväxten som förklaras av andra faktorer, alltså den del som brukar benämnas total faktorproduktivitet. Sådana övriga faktorer kan exempelvis vara teknisk utveckling, effektivitetsvinster av ökad IT-användning, organisationsförändringar m.m. Beräkningarna kan också förfinas genom att dela upp kapitalstocken i IT-kapital och övrigt kapital, för att därmed räkna ut hur mycket användningen av just IT-kapital bidrar till produktionstillväxten.

Beräkningar av TFP baseras till stor del på nationalräkenskapernas produkträkenskaper samt uppgifter om kapitalstockar, lönekostnader och arbetade timmar. Nationalräkenskaperna tog på uppdrag av utredningen under våren 2002 för första gången fram beräkningar av kapitalstockar för IT, enligt den definition som utredningen valde (hårdvaror, mjukvaror samt telekomprodukter), för perioden 1993-1999. Statistikunderlaget har använts för utredningens bilaga 5, av Tomas Lindström. Med det nya statistikunderlaget har för första gången bidraget från användning av IT-kapital till produktivitetsutvecklingen i svensk ekonomi beräknats utifrån nationalräkenskaperna.

I sin rapport studerar Lindström effekterna på produktivitetsutvecklingen av en växande IT-sektor under perioden 1993–1999. Både arbetsproduktiviteten och TFP i olika sektorer studeras liksom hur användningen av IT-kapital inverkat på utvecklingen. De nya beräkningarna visar en stark ökning av TFP inom IT-producerande branscher under 1990-talets andra hälft. Samtidigt steg användningen av IT-kapital inom branscher utanför IT-sektorn, vilket också bidrog till en ökad produktivitet inom näringslivet. Den andel av produktivitetstillväxten i näringslivet som kan förklaras av enbart användning av IT-kapital ökade, från omkring en procent 1994 till 6–10 procent 1999.

1 Se bilaga 5, The Role of High-Tech Capital Formation for Swedish Productivity Growth, T. Lindström, oktober 2002.

Tabell 7.1. En uppdelning av produktivitetstillväxten 1994–1999.

Procentuell förändring samt bidrag i procentenheter1

1994 1999 1994–1999

Näringslivet

Produktivitetstillväxt 2,0 1,8 2,5 Bidrag i procentenheter:

Total faktorproduktivitet

3,8 3,0 3,3

IT-kapital 0,0 0,2 0,1 Övrigt kapital -1,8 -1,4 -0,9

IT-sektorn

Produktivitetstillväxt 17,5 12,5 11,4 Bidrag i procentenheter:

Total faktorproduktivitet

19,2

15,2

13,5

IT-kapital -1,6 -0,3 -0,7 Övrigt kapital -0,1 -2,4 -1,5

Anm. Näringslivet avser SNI92: 01–95. Med IT-sektorn menas här branscherna

SNI92: 30, 313, 32, 331, 642, 72.

Studien visar också att betydelsen av användningen av IT-kapital för produktivitetstillväxten inom näringslivet ökade generellt under 1990-talet. Dessutom steg TFP i näringslivet i genomsnitt med drygt 3 procent per år under perioden 1994–1999. Lindström drar slutsatsen att ökningen av arbetsproduktiviteten inom näringslivet under perioden ser ut att ha drivits av en ökad IT-användning i produktionen såväl som en ökning av den totala faktorproduktiviteten.

IT-statistik i andra länder

I de länder utredningen besökt saknas också heltäckande ITstatistik. Flera av statistikbyråerna har emellertid påbörjat en utbyggnad av statistiken, mot bakgrund av den ökade betydelsen av IT i ländernas ekonomier och en ökad efterfrågan på sådan statistik. Statistiken efterfrågas också av internationella organisationer,

1 P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.

bl.a. Eurostat, som verkar för att medlemsländerna skall ta fram nya undersökningar på området.

De länder utredningen har besökt uppvisar i stort sett samma brister som Sverige när det gäller statistik på IT-området. Exempelvis saknar de en gemensam internationell definition av IT-produkter, mer detaljerade uppgifter för att kunna identifiera IT-företag och IT-branscher, mer finfördelad statistik på produktnivå för inputoutput-beräkningar, prisindex för IT, snabbare IT-statistik m.m. Flera länder har nyligen startat insamling av uppgifter om hushållens respektive företagens IT-användning. Även den offentliga sektorns IT-användning är ett nytt område som man vill undersöka. Statistik över elektronisk handel har också nyligen börjat produceras i några av länderna.

I flera av länderna är det den centrala statistikbyrån som ansvarar för produktionen av den officiella IT-statistiken. Danmarks Statistik tar exempelvis fram IT-statistik på uppdrag av flera departement.

Danmarks Statistik påbörjade 2001 ett projekt för att bestämma vilken IT-statistik som bör tas fram.

Vad gäller uppgifter om företagens IT-investeringar saknas ofta direkta uppgifter om dessa. I Finland vill statistikbyrån göra en ny pilotundersökning direkt bland företag för att försöka samla in uppgifter om deras IT-investeringar. Eventuellt kommer en ny undersökning att göras under 2003. Nationalräkenskaperna i Finland baserar nu sina beräkningar av företagens IT-investeringar på uppgifter om datakonsulternas produktion.

Vidare bedrivs ett nordiskt samarbete när det gäller utvecklingen av IT-statistik. Sverige kom med i detta samarbete år 2000. Arbetet är delvis samordnat mellan länderna och statistikbyråerna har tagit fram gemensamma publikationer. För att skilja ut IT-sektorn har de utgått från OECD:s definition och gjort en nordisk anpassning på en mer detaljerad nivå. I november 2001 startade ett nytt nordiskt projekt för uppgiftsinsamling om IT-användningen inom offentlig sektor. Danmark har hittills kommit längst inom detta område och har redan publicerat statistik. Det är emellertid svårt att få uppgifter direkt ur exempelvis kommunernas redovisning, där uppgifter om bl.a. IT-användning saknas.

Det finns exempel på länder som samlar in uppgifter om ITinvesteringar direkt från företagen, bl.a. Nederländerna. Under 2000–2001 har även ONS i Storbritannien undersökt företagens utgifter för mjukvaror och övriga IT-produkter i en kvartalsundersökning. En uppdelning av maskininvesteringarna på datorer och

övrigt ingår. Resultaten har emellertid ännu inte använts i nationalräkenskaperna.

IT-statistiken har på senare tid också i Nederländerna fått en större tyngd och statistikbyrån, CBS, har betonat dess betydelse inom sin statistikproduktion. CBS tog fram en ny publikation 2001,

The Digital Economy, som handlar om företagens och hushållens

IT-användning och om IT-sektorns betydelse för hela ekonomin. Innehållet baseras mest på nationalräkenskaperna. CBS samarbetar också med det statliga prognosinstitutet CPB, vilket har mynnat ut i en CPB-rapport om IT-sektorns bidrag till produktivitetstillväxten. CBS har även köpt in datauppgifter om IT från externa forskningsinstitut. Målsättningen är att CBS skall producera sådan statistik på egen hand. CBS har även lagt till extra frågor om IT i redan etablerade enkätundersökningar.

CBS utvecklar även indikatorer utifrån nationalräkenskaperna samt satelliträkenskaperna, för att kunna analysera ”kunskapsintensiteten” inom olika branscher och effekter av investeringar i ”kunskap” på den ekonomiska tillväxten. Meningen är att utöver effekter av investeringar i informationsteknologi, även ta hänsyn till effekter av investeringar i personal med olika grad av kompetens vad gäller användningen av IT.

I Kanada har industridepartementet initierat ett stort projekt för att fylla luckorna när det gäller IT-statistik. Bland annat har uppgifter om de företag som producerar mjukvara samt som säljer ITtjänster saknats. Nya uppgifter har publicerats i en ny rapport, Networked Canada, som kom våren 2001. Inom Statistics Canada tas IT-statistiken fram vid en särskild enhet, Science, Innovation and

Electronic Information, med ca 50 anställda. Enheten har ingen direkt koppling till nationalräkenskaperna. Sambandet med industridepartementet är däremot starkt. Stora delar av verksamheten finansieras av externa uppdragsgivare. Enheten har en egen analysverksamhet och gör sin analys och statistik tillgänglig bl.a. genom rapporter, broschyrer, workshops och seminarier.

Vid Office of National Statistics (ONS) i Storbritannien tas ITstatistik fram inom en särskild enhet, Economic Analysis and

Satellite Accounts Division, som driver flera projekt med inriktning på att mäta den s.k. nya ekonomin. Hit hör att mäta och analysera effekterna av IT-användning på ekonomin. Det gäller effekter på priser, real BNP-tillväxt, investeringar, kapitalstockar m.m. En del av arbetet består i att klargöra vilka metoder som bör användas för

att mäta effekterna. Ett stort intresse för informationen finns från både regeringen, Bank of England och andra användare.

Enheten har tagit initiativ till datainsamling om elektronisk handel, vilken påbörjades år 2001. Syftet är att försöka mäta effekterna av e-handeln på företagens utveckling. Vid enheten försöker ekonomerna mäta effekter på bl.a. företagens produktivitet utöver den produktivitetsökning, som kan förklaras av faktorer såsom forskning och utveckling. I slutet av 2002 kommer en huvudrapport med resultat av undersökningen. Undersökningen av företagens ehandel finansieras delvis med statliga medel och delvis av Eurostat, som engagerat sig i utformningen av frågeformulären.

ONS använder också redan existerande statistik för att mäta påverkan på ekonomin av IT-användningen. ONS håller i fyra undersökningar som används för analyserna. Delvis överlappar undersökningarna varandra. Resultaten länkas senare samman för att få fram en övergripande bild av bl.a. e-handelns påverkan på både företag och hushåll.

Vid sidan av att analysera resultaten av de olika undersökningarna arbetar ONS med att utveckla metoderna för att få fram bättre mått på effekterna av IT-användningen. En del av det arbetet består i att utveckla och använda bättre deflatorer, exempelvis för datorer. De har experimenterat med att använda USA:s prisindex för datorer. De har också försökt ta fram egna, hedoniska prisindex.

Vidare arbetar ONS med att lägga till fler kapitaltillgångar i beräkningarna av kapitalstockar. En del av arbetet går ut på att försöka sortera ut vad som skall räknas som IT-kapital. ONS har utgått från OECD:s definition av IT-sektorn och även den mer detaljerade definitionen av IT-sektorn, som de nordiska länderna tagit fram.

På Nya Zeeland startade statistikbyrån en ny enhet, Business

Performance under Economic Statistics Group, i december 2001. Syftet är att ta fram nya undersökningar, inte minst på IT-området, för att få fram underlag för analyser om den nya ekonomin, produktivitetsberäkningar, kapitalstockar m.m. Större delen av arbetet delfinansieras av externa intressenter, vilket upplevs som ett potentiellt problem när det gäller att kunna göra återkommande undersökningar och uppföljande analyser. Enheten försöker bygga upp kunskap om företagens utvecklingsstrategier, metodfrågor etc. Önskemål och behov från nationalräkenskaperna inverkar också på inriktningen av arbetet.

Även Australiens statistikbyrå, ABS, har startat en ny verksamhet, Integration & New Economy Statistics Branch. ABS vill utöka IT-statistiken med bl.a. nya undersökningar, men även samla in data om IT från olika redan befintliga undersökningar. Vidare finns planer på att komplettera existerande undersökningar med tilläggsfrågor om IT. Både Statistics New Zealand och ABS har tagit fram egna definitioner av IT-sektorn.

ABS kommer också att bygga upp satelliträkenskaper för IT utifrån input-output-statistiken. Detta görs i samarbete med nationalräkenskaperna. Hösten 2002 publicerades input-output-statistik för IT-sektorn för räkenskapsåret 1998/1999. För att förbättra dataunderlaget påpekar ABS att det behövs bättre statistik för ITinvesteringar (mer detaljerad samt bättre mått på dessa, exempelvis med bättre deflatorer).

Under 2002 tar ABS fram ny statistik om hur företag använder IT. Statistiken visar personalens IT-användning totalt sett och är inte indelad efter vilken typ av yrkeskategorier som använder IT inom företaget. ABS kommer också att undersöka om det finns ett samband mellan företagens vinstutveckling (business performance) m.m. och deras IT-användning. ABS saknar mikro- och registerdata över individers kompetens eller utbildningsnivåer, som skulle kunna kopplas till exempelvis företagens IT-användning respektive produktivitetsutveckling. Här har SCB betydligt större möjligheter med tillgången på denna typ av registerdata.

7.2. Önskemål om ny statistik på ett antal områden

Utredningen gjorde i sitt delbetänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) bedömningen att det var särskilt angeläget att utveckla statistiken på fyra områden där aktuell statistik saknades eller hade stora brister. Dessa områden var prismätningar för den privata tjänstesektorn, IT-statistik, input-output-statistik samt kapitalstockar. Dessa områden behandlas i separata avsnitt i kapitel 6 och kapitel 7.

Utredningen noterade vidare att det finns ett stort antal andra förslag till statistik på områden där sådan saknas. Det gäller bl.a. korttidsindikatorer för tjänstebranscher, statistik rörande utrikeshandeln med tjänster, finare indelning av företagstjänster i nationalräkenskaperna, statistik över den regionala utvecklingen, lönestatistik som täcker nya löneslag som optioner och bonus och som

redovisas sammanhållet, detaljerad statistik på hälso- och sjukvårdsområdet samt mer statistik avseende den offentliga sektorn. Utredningen diskuterar i detta avsnitt förutsättningarna för en utbyggnad av statistiken inom dessa och vissa andra områden.

Statistik över tjänstenäringarna

En stor del av den statistik som användarna saknar speglar expansionen i tjänstesektorn. Det är en samlad uppfattning att den växande privata tjänstesektorn, som nu står för ca 45 procent av BNP, måste beskrivas bättre och utförligare i statistiken än vad som är fallet. Många användare vill ha tillgång till bl.a. korttidsindikatorer, som motsvarar vad som finns på varusidan. För att få en likartad uppsättning indikatorer för tjänstenäringarna behöver statistiken utökas med ett tjänsteproduktionsindex, orderstatistik, heltäckande leveransstatistik på månadsbasis samt statistik över kapacitetsutnyttjande.

För framtagandet av ett tjänsteproduktionsindex på månad motsvarande industriproduktionsindex för varor krävs dels underlag om produktionen i olika delbranscher, dels deflatorer. Tillgången till acceptabla deflatorer är det största problemet. Bristen på prisindex för tjänstesektorn har i utredningen identifierats som ett av de viktigaste problemen i den ekonomiska statistiken. Utvecklingen av ett tjänsteproduktionsindex begränsas således av takten i utvecklingen av relevanta prisindex. På detta område pågår ett utvecklingsarbete.

Tillgången till månadsinformation avseende tjänsteproduktion är begränsad till detaljhandeln för vilken omsättningsstatistik finns. I övrigt finns endast kvartalsdata över omsättningen. En möjlighet att täcka detta informationsbehov är att införa nya enkäter på månadsbasis. En annan möjlighet är att utnyttja momsinformation. Denna information är emellertid tillgänglig för statistikproduktionen först ca 75 dagar efter månadsslutet. Det kan dock vara möjligt att få tillgång till delar av momsstatistiken tidigare. En möjlighet är att momsuppgifterna, som nu levereras en gång per månad från Riksskatteverket, i stället överförs två eller flera gånger per månad.

I Storbritannien där ett tjänsteproduktionsindex är under utveckling använder man i vissa fall, i brist på omsättningsdata eller lämplig deflator, volymutveckling (t.ex. passagerarkilometer) eller input-

indikator (t.ex. löner). I vissa fall används kvartals- och årsdata för beräkning av månadsdata. Det brittiska indexet är under utveckling, men det publiceras ändå (under beteckningen experimental) och är mycket väldokumenterat.

I Sverige finns kvartalsindikatorer för tjänstenäringarnas produktion tillgängliga inom ramen för kvartalsberäkningarna av nationalräkenskaperna. De tas emellertid fram på en branschnivå, som av många användare anses som för grov. Publiceringen omfattar en nedbrytning på 17 tjänstebranscher varav tre avser företagstjänster. En finare fördelning har bedömts som tveksam ur kvalitetssynpunkt. Med ett bättre underlag skulle det eventuellt vara möjligt att publicera indikatorer på en mer detaljerad nivå.

Orderingång för tjänster kan vara ett relevant mått för vissa tjänstebranscher. Det gäller exempelvis konsulttjänster, vissa transporter och partihandeln. I andra fall kan förväntad försäljningsutveckling vara mer relevant. För att täcka detta informationsbehov krävs ny uppgiftsinsamling från både små och stora företag. För de stora företagen skulle en samordning kunna ske med omsättningsstatistiken. För månadsdata är det emellertid möjligt endast i den utsträckning omsättningsstatistiken skulle komma att baseras på månadsenkäter.

Statistik över kapacitetsutnyttjande i tjänstenäringarna kräver en närmare genomgång av inom vilka branscher sådan statistik skulle vara relevant samt hur kapacitetsutnyttjandet skulle kunna definieras. Inom industrin mäts utnyttjad maskinkapacitet. För vissa tjänstebranscher skulle en motsvarighet kunna vara tillgängliga antal timmar/ personresurser. I andra fall kan beläggning och utnyttjandegrad vara relevanta mått.

Gemensamt för undersökningar inom tjänstenäringarna är att småföretagen har en mycket större vikt än i den varuproducerande sektorn. Det ställer särskilda krav på insamlingsmetoder och användande av administrativa material för att hålla nere såväl uppgiftslämnarkostnader som kostnader för insamling av statistiken.

Användarna av den ekonomiska statistiken har också uttryckt krav på en mer detaljerad statistik över utrikeshandeln med tjänster. Man hänvisar till den stora skillnad i detaljeringsgrad som föreligger mellan tjänste- och varuhandeln med utlandet. Varuhandeln finns nedbruten på drygt 10 000 varukoder. Statistiken finns också redovisad på denna nivå.

Tjänstehandeln med utlandet samlas fr.o.m. 2003 in av SCB, på uppdrag av Riksbanken, inom ramen för betalningsbalansstatistiken. Denna utformas enligt internationella rekommendationer från

Internationella valutafonden (IMF) och EU. Inom EU förbereds f.n. en förordning för betalningsbalansstatistiken, vilken i huvudsak följer nuvarande rekommendationer. Tjänstestatistiken redovisas i enlighet med nuvarande rekommendationer nedbruten på ett 40-tal tjänsteslag.

Statistiken över utrikeshandeln med tjänster kommer fr.o.m. 2003 att tas fram kvartalsvis, inte månadsvis som tidigare. Riksbankens beställning av statistiken från SCB skall i princip medge samma nedbrytningar på tjänsteslag som tidigare. Någon utvidgning av antalet tjänsteslag avses inte göras. Från SCB:s sida bedöms en utökning av antalet tjänsteslag inte vara försvarbar med hänsyn till uppgiftslämnarkostnaderna. Med hjälp av information från företagsregistret bör tjänstestatistiken kunna redovisas på grov branschnivå och även uppdelad på företagsstorlek. Länderfördelad statistik skall kunna redovisas årsvis. Sådan statistik tas fram av Riksbanken och rapporteras till EU, men den publiceras inte av Riksbanken.

Tillgången till statistik på tjänsteområdet är också föremål för aktiviteter inom EU. Ekonomiska och finansiella kommittén (EFK) inbjöd i sin senaste uppföljningsrapport av Action Plan Statistical

Programme Committe (SPC) och Committee on Monetary, Financial and Balance of Payments Statistics (CMFB) att ta fram förslag om förbättringar i tillgången till månads- och kvartalsdata för tjänsteaktiviteter. Ett förslag till prioriteringar för utvecklingen av tjänstestatistiken föreligger nu. De områden som prioriteras är omsättningsstatistik, priser, arbetskraftskostnader och löner, sysselsättning, tjänster i nationalräkenskaperna samt branschdata från arbetskraftsundersökningar. SCB har inget att invända mot förslaget.

Statistiken finns redan eller kommer att utvecklas.

Regional statistik

Behovet av regionalt nedbruten statistik har ökat under senare tid. EU-medlemskapet och dess betydelse för utvecklingen i olika regioner är en bidragande orsak. Regionalpolitiken är ett viktigt område för EU och ställer krav på statistik, inte bara för länder utan också för regioner inom länder. Tillväxtpolitikens ökade fokus på regioner är en annan orsak. Därtill kommer att informationsteknikens utveckling gör det möjligt att snabbt bearbeta allt större datamängder och därmed bättre tillgodose behovet av regional statistik.

Decentraliseringen av regionalt utvecklingsarbete ställer sålunda allt högre krav på regionalt nedbrytbar statistik. Tillväxtavtalen och de kommande tillväxtprogrammen bygger på en grundlig analys av näringslivets förutsättningar för utveckling i regionen. De regionala räkenskaperna med uppgifter om bl.a. bruttoregionproduktens utveckling är viktiga för att kunna följa den regionala utvecklingen kopplad till de regionala tillväxtavtalen. Detsamma gäller för de programarbeten som aviseras i den nya regionala utvecklingspropositionen. Statistiken på detta område har i allmänhet inte den kvalitet som ofta krävs. Detta gäller såväl aktualitet som innehåll i de statistiska beräkningsunderlagen.

Det finns en rad källor som i olika utsträckning kan ge underlag för regionalt nedbruten statistik: företagsstatistiken, kommunernas räkenskaper, regional omsättningsstatistik, regional arbetsmarknadsstatistik, arbetskraftsundersökningarna (AKU) m.m. Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, har i en rapport1 bl.a. föreslagit förbättringar i det statistiska underlaget om regional utveckling. I rapporten framhålls särskilt nedanstående statistik som särskilt viktig att utveckla inom det statistikområde, som SCB har ansvar för.

En snabbare och mer tillförlitlig statistik över bruttoregionprodukten (BRP) är nödvändig. Dessutom menar ITPS att det finns behov av statistiska indikatorer som kan ge en snabb preliminär bild av den ekonomiska utvecklingen i regionerna. En sådan indikator kan vara lönesummestatistik på månad eller kvartal med redovisning på bransch och region. Ett annat alternativ är motsvarande statistik över omsättning.

Den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (RAMS) utgör också ett värdefullt underlag för studier av regional utveckling. Statistiken kommer dock med stor eftersläpning. Den AKU-baserade statistiken är betydligt snabbare, men kan inte användas för analyser på lägre regional nivå. Åtgärder för att inom ramen för RAMS producera snabb information om regional sysselsättningsutveckling är önskvärd.

Tjänstesektorn är dåligt täckt i den ekonomiska statistiken och därmed också på regional nivå. ITPS pekar på att det saknas tjänstestatistik på arbetsställenivå vilket begränsar möjligheterna att följa den regionala utvecklingen. Enligt ett särskilt regeringsbeslut (N2002/6807/AE) bör företagsstatistiken utvecklas så att ekonomisk information såsom sysselsättning, lönekostnader, produk-

1Ett bättre beslutsunderlag för tillväxtpolitiken, ITPS A2002:001.

tionsvärde, förädlingsvärde, investeringar etc. kan redovisas på arbetsställe- och företagsnivå tillsammans med uppgifter om de anställda.

SCB föreslår i sitt budgetunderlag för 2003–2005 att ytterligare statistik på kommunnivå anslagsfinansieras. Det gäller bl.a. statistiken över arbetsmarknad och inkomster. Statistiken skulle göras tillgänglig kostnadsfritt dels i de statistiska databaserna, dels i en lättillgänglig portal där överskådlig statistik avseende landets kommuner presenteras. Från portalen finns det möjlighet att skapa länkar till både interna och externa databaser med ytterligare kommuninformation. Statistiken skulle bli tillgänglig inte bara för de kommuner som i dag specialbeställer olika typer av statistik, utan också för samtliga statistikanvändare.

Lönestatistik

Flera användare uttryckte i användarstudien ett behov av kompletterande lönestatistik. Det gällde bl.a. uppgifter om nya belöningsslag som optioner och bonus. Nya lönesystem har blivit vanligare och det har blivit allt viktigare att följa löneutvecklingen uppdelad på de båda delarna. Medlingsinstitutet, som är statistikansvarig myndighet för lönestatistiken, uppgav att man avsåg att uppdra åt SCB att ta fram uppgifter om nya löneslag som vinstbonus, optioner m.m. och att uppgifterna borde inkluderas i den kortperiodiska statistiken.

I början av 2003 kommer Sverige att delta i en EU-undersökning om strukturstatistik över löner och arbetskraftskostnader avseende årsstatistik för 2002. Underlaget kan i stor utsträckning hämtas från den ordinarie svenska årsstatistiken. För vissa uppgifter krävs en särskild enkät. Bland dessa uppgifter finns total årsbonus uppdelad på tre områden: regelbunden bonus som inte utgår varje löneperiod, årsbonus baserad på produktivitet samt årlig ersättning baserad på vinstdelning. Uppdelningen på de tre komponenterna är frivillig. Frågan om mätning av optioner kräver ytterligare utredning innan dessa kan omfattas av statistiken.

Medlingsinstitutet avser att permanenta en insamling av denna information. Informationen avses också komma att användas för beräkning av kvartalsstatistik. Sådan statistik kommer att krävas när förordningen om arbetskostnadsindex (LCI) antas, vilket förväntas ske 2003. LCI är en av de indikatorer som ingår i PEEI.

Hälsoräkenskaper

OECD publicerade år 2000 en manual för hälsoräkenskaper, A

System of Health Accounts (SHA), grundad på den internationella klassificeringen för hälsoräkenskaper (ICHA). Denna bryter ned hälsoutgifterna på typ av vård, vem som producerar vården samt hur den finansieras. Manualen skapar en begreppsmässig bas för statistikframställning och rapportering och innehåller en uppsättning omfattande, konsistenta och flexibla rapporter. ICHA:s klassificeringar, definitioner och bokföringsregler är kompatibla med

SNA93, som ligger till grund för nationalräkenskaperna. Även Eurostat använder samma system och uppmanar medlemsländerna att följa SHA.

Det är viktigt att kunna jämföra t.ex. hälso- och sjukvårdskostnader i olika länder. Av OECD:s medlemsländer redovisar elva länder enligt SHA. Sju länder håller på att införa den och fyra länder planerar att införa den. Sverige har nu börjat arbeta med frågan. Socialstyrelsen har, som ansvarig myndighet för hälso- och sjukvård, vid ett flertal tillfällen uttalat önskemål om att nationalräkenskaperna skall bygga upp ett system för hälsoräkenskaper. Socialdepartementet och Landstingsförbundet har uttalat liknande önskemål.

SCB har under 2002 fått i uppdrag av Socialdepartementet att kartlägga förutsättningarna för ett införande av svenska hälsoräkenskaper.

Offentligt finansierade tjänster

Det behövs även en förbättrad och samordnad statistisk beskrivning av de offentligt finansierade tjänsterna. Det gäller i första hand välfärdstjänsterna vård, omsorg och utbildning. Den pågående privatiseringen av produktionen av dessa tjänster gör att det är svårt att få en överblick över området och en bild av utvecklingen.

Behovet av statistik som ger en korrekt och jämförbar bild av kostnader för hälso- och sjukvård och socialtjänst, oavsett om verksamheten drivs i offentlig eller privat regi har framhållits av Socialstyrelsen. Behovet finns såväl utifrån ett nationalekonomiskt som ett hälso- och socialpolitiskt perspektiv. I utredningens användarstudie efterlyser Socialstyrelsens företrädare bl.a. uppgifter om kostnader för verksamhet som drivs privat och finansieras av offentliga

medel. Det saknas statistik över sysselsättning, arbetade timmar, löner m.m. för verksamhet som lagts ut på privata företag.

I slutbetänkandet från Kommittén Välfärdsbokslut1 framhålls vikten av ett bättre statistiskt underlag för frågor som rör välfärdsutvecklingen. Bland annat påpekas svårigheterna att beskriva de totala kostnaderna för välfärdstjänsterna och kostnader fördelade mellan offentliga medel och brukarmedel.

Inom Statistiska centralbyrån har en rapport2 tagits fram för att ge underlag för förslag till förändringar i den officiella statistiken så att den beskriver strukturella förändringar av välfärdstjänsterna på ett bättre sätt. I rapporten finns förslag om förbättringar i befintlig statistik i detta syfte, t.ex. enhetliga klassificeringar och definitioner. Ny statistik behövs inom ett antal områden, t.ex. antal arbetade timmar för välfärdstjänster i offentlig sektor och statistik över den tredje sektorn. Ideella organisationer är ofta inriktade på välfärdstjänster. För att förbättra statistiken över offentligt finansierade tjänster i privat regi krävs bl.a. en utvidgning i de intermittenta branschundersökningarna i företagsstatistiken så att företag som utför välfärdstjänster kan särredovisas.

I SCB:s budgetunderlag för 2003–2005 tas dessa frågor upp. Man föreslår att det statistiska underlaget förbättras samt att en årlig statistisk publikation tas fram som beskriver de strukturella förändringarna inom de offentligt finansierade tjänsterna, i första hand välfärdstjänsterna.

Övriga områden

Bättre tillgång till kortperiodisk statistik över hushållens förmögenhet och över tillgångspriser är önskvärt bl.a. för Riksbankens behov. I dag producerar SCB på uppdrag av Finansinspektionen den s.k. Sparbarometern. Det är en kvartalsundersökning över hushållens sparande och förmögenhet som publiceras 5–6 veckor efter kvartalets utgång. SCB bedömer att det är möjligt att ta fram en månadsindikator över förmögenhetsdelen i Sparbarometern. En stor del av underlaget finns redan tillgängligt på månadsbasis. Det gäller sedlar och mynt, banksparande, lån i banker och andra finansinstitut, statsskuldsinstrument och privatobligationer. För sparande i

1SOU 2001:79, Välfärdsbokslut för 1990-talet. 2Offentlig och privat verksamhet. Statistik om anordnare av välfärdstjänster. Bakgrundsfakta till ekonomisk statistik 2001:1.

aktier och kapitalförsäkringar samt för realkapital och bostadsrätter kan framskrivningar med index göras.

I prisstatistiken redovisas uppgifter om försålda hyreshusfastigheter. Hyreshusen delas upp i tre kategorier: hyreshus med huvudsakligen lokaler, hyreshus med både bostäder och lokaler och hyreshus med huvudsakligen bostäder. Prisstatistik redovisas årligen på läns- och riksnivå. Kvartalsstatistik redovisa enbart för hyreshus totalt och på riksnivå, främst beroende på att antalet försäljningar är lågt. Ett fastighetsindex för småhus publiceras kvartalsvis med en regional nedbrytning. Ett motsvarande index för hyreshus saknas.

Statistiken över bostadsrätter är bristfällig och redovisas endast årligen. Underlaget till statistiken hämtas från Riksskatteverkets kontrolluppgifter och ger bara information om antal försäljningar och medel- respektive medianpriser på riks-, läns- och storstadsnivå. Det är vanskligt att utifrån statistiken dra slutsatser om prisutvecklingen. Det skulle vara önskvärt att kunna ta hänsyn till lägenheternas storlek, belägenhet och andra faktorer som påverkar marknadspriset. En komplettering av kontrolluppgiften med uppgifter om yta eller lägenhetsstorlek skulle ge bättre möjligheter till beräkningar av prisutvecklingen. Kontrolluppgifterna finns dock bara tillgängliga årsvis. En kortperiodisk statistik kräver nya beräkningsmetoder.

SCB genomför inom ramen för arbetet med tjänsteprisindex (TPI) en lokalhyresundersökning som är årlig och täcker olika lokaltyper: bostäder, kontor, butiker, industrilokaler m.m. Det saknas en regional fördelning i statistiken. Enligt SCB är det tveksamt om nuvarande undersökning kan genomföras kvartalsvis och redovisas på olika regioner. Nya beräkningsmetoder torde behövas.

7.3. Förbättrad statistik om hushållens inkomster

Enligt direktiven skall utredningen belysa mät- och definitionsproblem i den ekonomiska fördelningsstatistiken, analysera inkomstbegreppen i nationalräkenskaperna och den ekonomiska fördelningsstatistiken samt belysa hur inkomstmåtten på ett rättvisande sätt kan justeras för hushållens sammansättning. Dessa frågor behandlade utredningen i ett delbetänkande1 som överlämnades till Justitiedepartementet den 27 september 2002. Följande förslag till definitioner och ny statistik på dessa områden lades fram.

1SOU 2002:73Förbättrad statistik om hushållens inkomster.

Två nya inkomstbegrepp bör införas och användas som standard i den officiella inkomststatistiken. Det första är avsett främst för svensk användning och bör baseras på det s.k. Hicks inkomstbegrepp, vilket innebär att disponibel inkomst definieras som de inkomster hushållet kan konsumera under en period vid bibehållen real förmögenhet. Det andra begreppet disponibel inkomst är avsett främst för internationella jämförelser och bör baseras på kommande EU-regleringar avseende den EU-harmoniserade Statistics on Income and Living Conditions (EU-SILC).

Statistiska centralbyrån (SCB) bör vidareutveckla metoder och statistik för att mäta avkastning på kapital på ett sätt som överensstämmer med den föreslagna principiella grunden för det förstnämnda inkomstbegreppet. SCB bör vidare vid införandet av det nya inkomstbegreppet redovisa långa tidsserier med de nya definitionerna. SCB bör även årligen uppdatera och redovisa jämförelser mellan inkomstbegrepp i inkomststatistiken och nationalräkenskaperna. SCB bör också publicera särskilda rapporter om inkomstfördelningen som komplement till den löpande officiella inkomststatistiken.

Den officiella statistiken bör kompletteras med en årlig förmögenhetsstatistik och en snabbare preliminär inkomststatistik, vilken bör publiceras i augusti året efter inkomståret. Dessa två förslag ingår i det Budgetunderlag 2003–2005 för Statistiska centralbyrån, som verket inlämnade till regeringen i februari år 2002.

Hushållssektorn i nationalräkenskaperna bör i enlighet med det inom EU beslutade Europeiska Nationalräkenskapssystemet (ENS 95) delas upp i två sektorer, en för de egentliga hushållen och en för hushållens ideella organisationer. Hushållens ideella organisationer bör föras upp som ett område i den officiella statistiken och löpande statistik bör tas fram från och med år 2003. Även detta förslag ingår i Budgetunderlag 2003–2005 för Statistiska centralbyrån.

Kosthushåll bör användas som standardbegrepp i den årliga undersökningen Hushållens ekonomi (HEK) och i den kommande EUharmoniserade urvalsundersökningen EU-SILC. Bostadshushåll bör användas som standardbegrepp i den totalräknade inkomststatistiken om och när förslagen i rapporten Förbättrad hushållsoch bostadsstatistik i stället för FoB har genomförts. Jämförande studier bör genomföras av inkomststatistik baserad på kosthushåll respektive bostadshushåll och en översyn och sambearbetning bör göras av de två Meddelanden i samordningsfrågor (MIS) som behandlar hushåll och familj.

En ny konsumtionsenhetsskala kallad Svensk konsumtionsenhetsskala bör införas och användas som standard i officiell inkomststatistik. Skalans vikter för olika typer av personer framgår av nedanstående tablå. Två konsumtionsnivåer, Skälig levnadsnivå och Baskonsumtionsnivå, vilka sammanhänger med konsumtionsenhetsskalan, bör definieras och användas vid beräkningen av vikterna i Svensk konsumtionsenhetsskala. Beräkningar av konsumtionsenhetsskalan och de båda nivåerna bör genomföras och redovisas årligen av SCB i samarbete med Konsumentverket, Socialstyrelsen och Boverket.

Tabell 7.2. Svensk konsumtionsenhetsskala

Vikter för olika typer av personer

1999 2000 Ensamboende 1,00 1,00 Andra vuxen 0,59 0,58 Ensamstående med delat boende 1,13 1,12 Ytterligare vuxen 0,61 0,61 Barn 0–19 år 0,47 0,48

De årliga kostnaderna för tre av utredningens förslag, vilka har tagits upp i SCB:s budgetunderlag för år 2003–2005, uppgår sammanlagt till ca 1,7 miljoner kr. Därtill kommer vissa kostnader av löpande och engångskaraktär.

I regeringens budgetproposition för 20031 tilldelades SCB 3 miljoner kr årligen avseende årlig förmögenhetsstatistik, preliminär inkomststatistik, det s.k. storurvalet som omfattar 170 000 personer och möjliggör analyser av effekter av förändringar i skatteunderlaget, företagsdatabasen Frida samt delvis för statistik om kapitalvinster och kapitalförluster. Kostnader och finansiering för de övriga förslagen i delbetänkandet om förbättrad statistik om hushållens inkomster behandlas i kapitel 8.

1Prop. 2002/03:1Budgetpropositionen för 2003.

7.4. Prisstatistik

SCB tar fram och publicerar prisindex inom en mängd områden och för flera olika användningsområden. Konsumentprisindex (KPI) mäter den månatliga prisutvecklingen för den privata konsumtionen och används bl.a. som mått på inflationstakten i Sverige. Producentprisindex (PPI) mäter utvecklingen av de priser som erhålls av producenter respektive betalas av importörer. För producentpriserna görs en uppdelning på hemmamarknad och export. PPI används i stor utsträckning för avtalsreglering. SCB har hittills huvudsakligen samlat in priser för varor, men de senaste åren har större vikt lagts vid att utveckla prisinsamlingen för tjänster (tjänsteprisindex, TPI).

SCB producerar vidare harmoniserat index för konsumentpriser (HIKP) som används vid internationella jämförelser av prisutvecklingen samt Köpkraftsparitetsundersökningen (PPP) som mäter prisnivåer i olika länder och bl.a. används för att göra reala jämförelser av olika länders bruttonationalprodukter (BNP) och dess komponenter. Underliggande mått på inflationen beräknas och publiceras av SCB på uppdrag av Riksbanken. SCB publicerar också andra prisindex t.ex. inom byggområdet och för lönekostnader, vilka inte närmare berörs här.

Ett av de viktigaste användningsområdena för prisstatistiken är deflatering av nationalräkenskaperna, dvs. omräkning av värden i löpande priser till värden i fasta priser för att få fram volymförändringen. Det gäller BNP och dess komponenter, men också utrikeshandelsstatistik och kortperiodisk statistik som industriproduktion och handelns försäljningsutveckling. Det är i det sammanhanget som bristen på prisindex för tjänsteproducerande branscher blir uppenbar eftersom ekonomin utvecklas mot allt mer tjänsteproduktion. Prisstatistiken är också ett viktigt analysunderlag för Riksbanken m.fl.

Resurserna mätt som kostnader för prisindex minskade kraftigt mellan 1993 och 1997 för att därefter öka under ett par år. Mellan 1999 och 2001 har kostnaderna legat mellan 22 och 23 miljoner kr årligen. Under 2001 uppgick kostnaderna till 22,1 miljoner kr, fördelat på 12,6 för KPI, 5,7 för PPI, 2,4 för TPI och 0,8 för PPP. Kostnaderna för KPI i 2001 års prisnivå har minskat under nästan hela perioden, medan kostnaderna för TPI och PPI har ökat de senaste åren. Kostnaderna för PPP har minskat i 2001 års prisnivå från 2,4 miljoner kr 1993 till 0,7 miljoner kr 2001.

Diagram 7.1. Total kostnad för prisstatistik

Miljoner kr, 2001 års prisnivå

Anm. Tabellen omfattar kostnaderna för KPI, PPI, TPI, HIKP och

PPP. Kostnaderna i löpande priser har deflaterats med SCB:s löne- kostnader (60 procent) och konsumentprisindex (40 procent).

Diagram 7.2. Kostnader för vissa prisindex

Miljoner kr, 2001 års prisnivå

Anm. KPI=konsumentprisindex, PPI=producentprisindex, TPI=

tjänsteprisindex. Kostnaderna i löpande priser har deflaterats med SCB:s lönekostnader (60 procent) och konsumentprisidex (40 pro- cent).

18 19 20 21 22 23 24 25

93 94 95 96 97 98 99 00 01

0 2 4 6 8 10 12 14 16 18

93 94 95 96 97 98 99 00 01

KPI

TPI

PPI

Användarnas synpunkter

I den studie utredningen gjorde av användarnas synpunkter på den ekonomiska statistiken1 är prisindex för tjänstesektorn ett återkommande tema. Flertalet användare nämner att behovet av statistik rörande tjänstesektorn överhuvudtaget har ökat. Den fråga som nämns oftast är behovet av relevanta prisindex för olika tjänstebranscher, i synnerhet för att få bättre mått på tjänsteproduktionen räknad i fasta priser i nationalräkenskaperna och därmed även på den ekonomiska tillväxten och produktivitetstillväxten.

Flera användare, bl.a. Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken, betonar att de största bristerna i deflateringen i nationalräkenskaperna gäller den för tjänstesektorn, eftersom relevanta prisindex saknas i stort sett helt. I stället används ofta löneindex. SCB bör få fram bättre prisindex och gå ifrån löneindex, anser många.

Riksbanken menar att ”bra och relevanta” deflatorer i nationalräkenskaperna är den viktigaste frågan för kvaliteten i nationalräkenskaperna. Svaga områden är IT, telekom och tjänstesektorn. Dessa är mycket angelägna för Sverige, eftersom telekommunikationsbranschen svarar för en betydande del av såväl Sveriges produktion som export. Även begränsade brister i kvalitetsjusteringen vid deflateringen för branschens produkter kan därför påverka den redovisade utvecklingen av BNP, produktivitet m.m. En genomgång av deflateringen för branschen med jämförelser av hur kvalitetsjusteringar har genomförts för dataproduktion i andra länder är därför motiverad, anser Riksbanken. Man bör även titta på vilka olika metoder som används internationellt, menar Riksbanken.

Flera användare vill också få mer information om deflateringen i nationalräkenskaperna, både information om vilka prisindex som används och om deflatorerna i sig.

Det behövs prisindex, som bättre tar hänsyn till kvalitetsförändringar, särskilt i samband med den nya ekonomin, anser många användare. Forskarna vid Industriens Utredningsinstitut (IUI) menar exempelvis att kvalitetsvärdering blir viktigare när produkternas eller tjänsternas förändringstakt är hög. Konsumentprisindex (KPI) sägs ligga långt framme när det gäller kvalitetsvärderingar, men det finns svagheter vad gäller prisuppgifter för datorer. IUI:s forskare påpekar också att det är stora skillnader mellan producentprisindex för datorer och s.k. hedoniska index för datorer. Val av metod kan

1SOU 2001:34Behovet av ekonomisk statistik.

ge ”enorma skillnader” i prisutveckling. Detta illustrerar också problemen med att få bra internationella jämförelser.

Kommunförbundets utredare nämner också att de saknar bra prisindex för kommunala sektorer. De föreslår att SCB skall ha ett huvudansvar för att ta fram deflatorer för t.ex. kommunala kostnader. Nationalräkenskaperna har sådana.

När det gäller tillförlitlighet menar användarna att KPI har hög tillförlitlighet. Landstingsförbundets ekonom tycker att det märks att det finns mer resurser för KPI än för nationalräkenskaperna som inte har haft samma möjligheter till metodutveckling. Prisprogrammets nära kontakter med forskare, bl.a. genom KPI-nämnden, har också bidragit till att stärka tillförlitligheten i KPI. Detta är något som saknas för nationalräkenskaperna.

Flera användare pekar på kvalitetsproblem när det gäller producentprisindex. Riksbanken anser att tillförlitligheten inom producentprissystemet bör höjas genom utvidgade urval och en förstärkning av arbetet med kvalitetsjusteringar.

Finansdepartementet anser att det finns brister i producentprisindex (PPI). Därför är det viktigt att mätningen av industrins producentpriser förbättras. Det är helt klart att svårigheterna är mycket stora när det gäller att på ett korrekt sätt spegla utvecklingen i en bransch som t.ex. teleproduktindustrin där pris- och kvalitetsförändringarna på de producerade varorna ofta är mycket stora. Om prisutvecklingen överskattas leder det till att produktionstillväxten, mätt som volymförändring, underskattas, menar Finansdepartementet.

Konjunkturinstitutet anser att hela PPI-systemet är dåligt. Ett exempel är PPI för investeringsvaror, som förmodligen inte speglar en riktig prisutveckling. Handelsbankens användare påpekar att PPI för investeringsvaror kan hoppa kraftigt från månad till månad. Ekonomerna vid Handelns Utredningsinstitut menar att prisstatistiken, särskilt PPI för byggvaror, visar fel när listpriser används som inte tar hänsyn till de rabatter som tillfaller allt fler köpare.

Användare vid Sveriges Verkstadsindustrier menar att priserna enligt PPI kan vara fel då det finns risk för att företagen har missuppfattat vilka prisuppgifter de skall lämna. Företagen använder olika definitioner på ”försäljningspris”, och måste ibland väga ihop flera delkomponenter av priset för att komma fram till försäljningspriset. Ekonomerna vid Handelns Utredningsinstitut pekar vidare på osäkerheten i prisindex för datorer. Statistiken visar ”konstiga”

volymförändringar, vilket tyder på att det är något fel med det prisindex som används.

Konsumentprisindex

Mellan 1997 och 1999 arbetade Utredningen om översyn av konsumentprisindex, KPI1. Utredningen kom med förslag dels beträffande indexets allmänna konstruktion, dels beträffande beräkningen av index på vissa delområden. Dessutom diskuteras behov och utformning av kompletterande mått samt formella och organisatoriska frågor. Beträffande KPI:s grundläggande konstruktion slog utredningen vakt om principerna, men föreslog vissa tekniska förbättringar.

Utredningen bedömde att införandet av den i utredningen föreslagna indexkonstruktionen skulle medföra ett förstärkt resursbehov på 1–2 personer under en tvåårsperiod. I detta sammanhang behöver därutöver urvalsdesign, IT-system och insamlingsförfarande ses över. Ny teknik och metoder i form av skanning och handdatorer behöver prövas. Riktlinjerna tar också upp frågan om ett kompletterande index för att mäta underliggande inflation, frågan om inflationstalen skall innehålla effekter av varukorgsbyten eller ej samt förstärkning av informationen kring förändringar i KPI.

Vid remissbehandlingen riktade flera remissinstanser kritik mot framför allt den lösning som utredningen föreslog för egna hem och bostadsrätter samt delvis för inkomstberoende taxor. Konjunkturinstitutet (KI) fick under våren 2001 i uppgift av regeringen att snabbutreda en alternativ lösning för egna hem. Det var inte möjligt att få en samlad uppslutning för KI:s förslag när det behandlades i nämnden för konsumentprisindex i augusti 2001.

Regeringen gav i bilaga 4 till budgetpropositionen för 2002 nya riktlinjer för konsumentprisindex. Riktlinjerna baserar sig på de förslag som togs upp i KPI-utredningen och efterkommande remissbehandling samt Konjunkturinstitutets vidareutredning av boendeposten i KPI. Regeringen pekar i första hand på att utveckla konstantskatteindex, information och informationssystem, inflationstalens beräkning i samband med varukorgsbyten, boendeposten och indexets konstruktion. SCB och KPI-nämnden fick i upp-

1SOU 1999:124Konsumentprisindex Betänkande från Utredningen om översyn av konsumentprisindex.

drag att lösa de frågor som KPI-utredningen och efterföljande behandling givit upphov till.

I februari 2002 inkom SCB med en särskild skrivelse till regeringen om extra resurser för att genomföra utvecklingen av prisindex under 2002–2005 enligt en aktionsplan. Resursbehovet för att genomföra KPI-utredningens förslag syns i tabell 7.3.

Tabell 7.3. Resursbehov för att genomföra KPI-utredningens förslag

Tusental kr

2002 2003 2004 2005 Summa

Ny indexkonstruktion 1 900 2 000 1 000

4 900

Boendekostnader 700 700 1 200 200

2 900

Omvärldsfaktorer

700 700 700 800

2 900

Förstärkt information

200 200 200 200

800

Inkomstberoende taxor 400 100 100 200

800

Kvalitetsjustering

400 300

800

Kontrollsystem

400 400

700

Handdatorer

1 300 1 300

2 500

Underliggande inflation

600 1 100 600

2 200

Effekt av varukorgsbyte 100 200

300

Skannerdata

400 400 -300 -300

200

Summa

5 400 6 300 5 100 2 300 19 100

Anm. Varje belopp är avrundat till närmaste hundratusental kronor.

Enligt regeringens Budgetproposition1 för 2003 fick SCB 7,1 miljoner kr på tilläggsbudget 2 för 2002, varav 5,4 miljoner kr avsåg det fortsatta arbetet med att förbättra KPI, samt 2 miljoner kr årligen från och med år 2003 för att utveckla KPI. De extra resurserna skall bl.a. användas till att genomföra KPI-utredningens förslag om att byta indexkonstruktion och utreda boendeposten. På fyra år betyder det en ökad finansiering för KPI med 13,4 miljoner kr av begärda 19,1 miljoner kr. Det innebär att finansiering saknas för att genomföra konstantskatteindex och för att göra en utredning om effekterna av varukorgsbyten. Utökad användning av skanner och införande av handdatorer saknas också finansiering för.

1Prop. 2002/03:1Budgetpropositionen för 2003.

Producentprisindex

Prisindex i producent- och importled (PPI) mäter utvecklingen av de priser som erhålls av svenska producenter samt de priser som betalas av svenska importörer. De olika indexserierna som ingår i PPI-systemet används för deflatering av bl.a. produktion, export och import, ekonomisk analys och avtalsreglering.

För producentprisindex (hemmamarknad och export) gäller EU:s rådsförordning om konjunkturstatistik (1165/98). Inom EU:s statistikorgan Eurostat finns också långtgående planer på en uppdelning av exportprisindex i handel med euro- respektive icke-euroländer samt på ett införande av ett importprisindex med motsvarande uppdelning. Sverige uppfyller inte rådsförordningen fullt ut. Priset som samlas in skall enligt EU gälla under mätperioden inkomna order, och inkludera alla för kunden icke avdragsgilla skatter. I Sverige samlar man in priset för under mätperioden fakturerade transaktioner, exklusive skatt, vilket motiveras med att det bedömts bäst tjäna ändamålet som deflator. Internationella riktlinjer för PPI har saknats, men Internationella valutafonden (IMF) fungerar som koordinator för att ta fram en handbok för bästa internationella praxis.

Kvaliteten i PPI har som nämnts ifrågasatts av många användare av den ekonomiska statistiken. Internationella valutafonden (IMF) rekommenderade efter sin utvärdering av den svenska ekonomiska statistiken (se kapitel 5) att man borde se över resursallokeringen för PPI med tanke på dess betydelse för fastprisberäkningarna i nationalräkenskaperna. Vidare menade IMF att varuspecifikationerna bör definieras snävare och att antalet prisnoteringar bör öka. Modeller för att göra systematiska jämförelser mellan KPI och PPI bör utvecklas för att förbättra möjligheterna att göra konsistensprövningar.

Arbetet med PPI har under lång tid bedrivits med betydligt mindre resurser än arbetet med KPI. Nivån har inte varit tillräcklig för att upprätthålla aktualiteten i urvalet av representantvaror och företag. Det innebär att varor och företag som över tiden har minskat i ekonomisk betydelse i stor utsträckning är kvar i undersökningen, samtidigt som varor och företag som har ökat inte har kunnat lyftas in i önskvärd omfattning. Speciella och svårlösta problem, t.ex. med produkter som består av system som innehåller komplicerade tekniska produkter med inslag av tjänster, har i stor uträckning fått förbli olösta. Andelen sådana produkter ökar. För

att få rättvisande mätningar behövs tillräckligt med tid för att gå igenom detta med berörda företag. Dagens resursinsatser medger inte detta. De främsta problemen när det gäller PPI gäller olika aspekter på urvalet: varuspecifikation, allokering, aktualitet och storlek.

En korrekt och tillräckligt snäv varuspecifikation är avgörande för möjligheten att beräkna ett prisindex med tillräcklig kvalitet. Om avgränsningen av specifikationen inte är tillräckligt snäv, finns en risk att det uppmätta priset varierar beroende på variationen i produktionens/importens sammansättning, snarare än på faktisk prisförändring. Det finns också risk för ett långsiktigt systematiskt fel, eftersom det blir svårt att fånga och kvantifiera kvalitetsförändringar om varans egenskaper och de övriga villkor som gäller för transaktionerna inte är tillräckligt noggrant specificerade. I granskningen är förändrad produktmix eller förändrad kundmix en vanlig förklaring till prisförändringar. Detta kan ge en felaktig bild av en volatil prisutveckling och dessutom ett systematiskt fel då det sker långsiktiga förändringar av produkt- eller kundmix.

Rådsförordningen om korttidsindikatorer säger emellertid mycket tydligt att transaktionen skall vara specificerad med avseende på alla prisbestämmande faktorer som kvantitet, leveransöverenskommelser, rabatter, serviceavtal, garantier och destination. Arbetet med att förfina varuspecifikationerna har påbörjats, men är mycket resurskrävande och kräver djupgående kontakter med berörda uppgiftslämnare.

I svenska PPI insamlas priset i första hand som ett för månaden genomsnittligt pris. Australien och USA som har noggrannare specifikationer av transaktionen, låter priset avse en viss dag i månaden.

Allokeringen av urvalet handlar väsentligen om effektiv fördelning av prisinsamlingsinsatserna mellan olika varugrupper. Urvalet inom en varugrupp bör vara större ju större betydelsen för totalindex är, ju större variabiliteten i prisutvecklingen är och ju lägre kostnaden för mätningen är. SCB arbetar med att ta fram en modell så att man lättare skall kunna allokera urvalet för att få så mycket precision som möjligt per satsad krona. Ett sannolikhetsurval implementeras partiellt hösten 2002 i importprisindex. Urvalssannolikheten bestäms utifrån hur stort värde produktionen av den aktuella produkten har, dvs. företag som producerar mycket av en produkt har större sannolikhet att komma med i urvalet. Förutom

att ett sannolikhetsurval ger bättre skattningar är urvalspopulationen också lättare att underhålla.

Aktualitet är också viktigt för prismätningar av god kvalitet. För att upprätthålla kvaliteten i undersökningen krävs att man i urvalet löpande ersätter företag och produkter som minskat i ekonomisk betydelse med sådana som ökat i betydelse. Arbetet med urvalskomplettering har varit eftersatt länge och med dagens resursinsats är det inte möjligt att upprätthålla en acceptabel kvalitet på urvalet.

Den fjärde aspekten handlar om storleken på urvalet. En mer effektiv allokering räcker knappast, utan urvalsstorleken behöver också ökas för att minska urvalsosäkerheten samt i viss mån också för att minska undertäckningen.

Arbetet med att specificera de transaktioner som skall prismätas och likaså arbetet med att ersätta företag och produkter i urvalet kräver personliga kontakter med uppgiftslämnarna på företagen. I några länder, t.ex. USA, Frankrike och Australien, har man fältpersonal som arbetar heltid med att besöka företag och välja ut och specificera de representativa transaktioner som ska prismätas och se till att produkturvalet är bra. Andelen fältpersonal av det totala antalet personer som arbetar med PPI ligger mellan 20 och 30 procent.

Produktionen av PPI i Sverige är tämligen snabb internationellt sett. Endast tre länder inom EU är snabbare, nämligen Storbritannien, Finland och Irland.

Resurserna för PPI har legat på en tämligen konstant nivå under 1990-talet. För att genomföra nämnda förbättringar av PPI krävs ökade resurser. Statistiken behöver också anpassas fullt ut till EUkraven.

Köpkraftspariteter

För köpkraftsparitetsundersökningen (PPP) håller en rådsförordning på att utarbetas, som beräknas träda i kraft 2003. Förordningen kommer bl.a. att innehålla ansvarsfördelning, begrepp, definitioner, periodicitet, kvalitet och spridning. Den regionala täckningen behöver utökas. Nu görs mätningarna i huvudstäderna. Behov av anpassning av PPP till en förordning har tidigare räknats in i SCB:s medel för EU-anpassning. Dessa har emellertid behövt utnyttjas för att tillgodose oförutsedda krav från EU.

Harmoniserat konsumentprisindex

Harmoniseringsarbetet för konsumentprisindex i form av HIKP har under de gångna åren gått framåt, men alltjämt återstår några viktiga delar. Täckningen utökades från 2000 med barnomsorg, från 2001 med äldreomsorg och sjukhusvård och från 2002 med beloppsberoende avgifter för finansiella tjänster som fondförvaltning och valutaväxling. Ytterligare tekniska detaljfrågor har även de senaste åren reglerats genom förordningar och riktlinjer, vilket i vissa fall medfört justeringar även i KPI:s metoder. Två stora återstående utvecklingsområden avser täckning av egna hem och metoder för kvalitetsjustering.

Prisindex inom HIKP-systemet avseende egna hem skall enligt SPC-beslut (Statistical Programme Committee; de nationella statistiska institutens generaldirektörer ingår i denna grupp) börja produceras ”experimentellt” med sikte på att senare kunna ingå i HIKP.

En handlingsplan för harmoniseringsarbetet avseende kvalitetsjusteringsmetoder, och i någon mån urvalsmetoder, har antagits av SPC. Sverige har under 2001/2002 deltagit i en arbetsgrupp angående kvalitetsjusteringar inom fyra produktområden. Även under de följande åren kan medverkan med utredningsinsatser bli aktuell. Genom ländernas medverkan finns en värdefull möjlighet att påverka harmoniseringens inriktning så att kommande krav blir ändamålsenliga och så realistiska som möjligt.

För äldreomsorg följs för närvarande endast priser på hemtjänst. Även priser på särskilt boende skulle dock behöva följas, åtminstone vid större omläggningar såsom införande av maxtaxa. Detta behöver utredas vidare.

Eventuella nya krav som harmoniseringsarbetet kan resultera i får konsekvenser primärt för KPI, som då kan behöva resurser för drivande av dubbla system, alternativt anpassas till HIKP. Kostnader för detta går knappast nu att närmare förutse.

Den löpande månatliga produktionen av HIKP-tal för Sverige bygger väsentligen på datauttag ur KPI-systemet, utom avseende delindex för barn- och äldreomsorg vilka inte ingår i KPI utan bygger på andra data tillgängliga inom SCB.

För treårsperioden 2003–2005 kan förutses behov bl.a. för att införa prisindex för egna hem enligt HIKP-standard och för fortsatt medverkan i harmoniseringsarbetet för kvalitetsjustering.

Försöken med det experimentella indexet för egna hem är planerade att slutrapporteras i mars 2006, vilket sannolikt innebär ett

införande i HIKP tidigast 2007. Detta egnahemsindex skall i princip avse priser på hushållens köp av nya egna hem.

Tjänsteprisindex

SCB har hittills med några få undantag bara prismätt varor i producentledet. Behovet av att mäta priser för näringslivets tjänsteproduktion har emellertid blivit allt tydligare i takt med att en allt större del av BNP utgörs av tjänster. Näringslivets tjänsteproducerande branscher står för ungefär hälften av det totala förädlingsvärdet (BNP).

Prisindex för tjänster är komplicerat att ta fram. I de flesta fall är produkten (tjänsten) unik, vilket gör det svårt att göra prismätningar över tiden. Förutsättningarna varierar också för olika branscher. För den offentliga sektorns tjänsteproduktion tillkommer problemet att det ofta saknas ett pris på tjänsten. Då måste andra mätmetoder, t.ex. kvantitativa volymmätningar, användas. Eurostat har tagit fram en handbok som identifierar A-, B- och C-metoder för fastprisberäkningar avseende varor och tjänster i nationalräkenskaperna. A-metod är lämplig metod, B-metod är i viss mån acceptabel metod om A-metod saknas och C är ej godkänd metod.

Nationalräkenskaperna har ett stort behov av prisindex för att kunna deflatera tjänster. Tillförlitliga prisindex är en förutsättning för att kunna mäta tillväxten i ekonomin och produktivitetsutvecklingen i näringslivet på ett rättvisande sätt. Godkända respektive acceptabla index används i tjänsteproduktgrupper motsvarande knappt hälften av förädlingsvärdet för tjänster. Acceptabla index för privata tjänster saknas för motsvarande drygt 20 procent av BNP, se diagram 7.3. Dessutom saknas index för den offentliga sektorns tjänsteproduktion, motsvarande ytterligare drygt 20 procent av BNP. För TPI för både varor och tjänster saknas internationella riktlinjer, men IMF arbetar med att ta fram riktlinjer både för TPI och för PPI.

Diagram 7.3. BNP:s täckning av deflatorer

Anm. A: Lämplig metod enligt Eurostat. B: I viss mån acceptabel metod enligt Eurostat.

Eurostat har också tagit fram en plan för när olika tjänsteprisindex skall vara implementerade, se tabell 7.4. Den kommer att ingå som ett appendix i ENS-förordningen. En del länder har begärt undantag, men Sverige avser att följa utvecklingsplanen i dess nuvarande utformning. Index för offentliga tjänster ingår också i det planerade appendixet till ENS-förordningen. Nationalräkenskaperna svarar för utvecklingen av dessa, se avsnitt 6.5. Eurostat planerar också att införliva TPI i förordningen om korttidsindikatorer.

Mål till 2007

BNP

Privata tjänster

Godkända index finns

Godkända index s aknas

Godkända index s aknas

Varor

Offentliga tjänster

Godkända index finns /är på gång

B

A

P å gång

Tabell 7.4. Eurostats plan för prisindex för tjänster

2004

Fastighetstjänster Maskinuthyrning (CPA 71)

2005

Post- och telekommunikation (CPA 64) Finansiella tjänster, utom försäkringar och socialförsäkring (CPA 65) Tjänster för finansiella tjänster (CPA 67) Databehandlingstjänster m.m. (CPA 72)

2006

Forskning och utveckling i näringslivet (CPA 73) Andra företagstjänster (CPA 74) Utbildning (CPA 75) Hälso- och sjukvård (CPA 85) Export och import av tjänster

Svårigheten att utveckla index för tjänster märks då flera länder har anmält att man inte klarar att uppfylla utvecklingsplanens alla delar. Några länder har arbetat med att utveckla tjänsteprisindex under lång tid och producerar förhållandevis många tjänsteprisindex. Det gäller t.ex. USA, Australien och Storbritannien.

SCB har sedan 2000 ett projekt som syftar till att ta fram fler tjänsteprisindex av hög kvalitet, vilka kan användas av nationalräkenskaperna. Uppbyggnaden av nya tjänsteprisindex kräver detaljerad branschkunskap. Projektet arbetar med att bygga upp ett samarbete med branschorganisationer och företag. Tjänsteprisindex skall fungera som ett producentprisindex som beskriver den genomsnittliga prisutvecklingen i producentledet som ett genomsnitt för ett kvartal. Index skall mäta transaktionspris, dvs. det verkliga priset som köparen betalar, efter rabatter och avdrag.

Projektet deltar aktivt i den s.k. Voorburggruppens möten och ingår även i en mer informell länder-grupp som består av Norge, Finland, Sverige, Nederländerna och Frankrike. Studiebesök har gjorts vid Bureau of Labor Statistics i USA, Office of National

Statistics i Storbritannien, Český Statistický Úřad i Tjeckien samt

INSEE i Frankrike. Under hösten 2002 startades en arbetsgrupp inom Eurostat och OECD som det svenska TPI-projektet deltar i.

I dag produceras löpande tjänsteprisindex för sju branscher: hotell, flygresor, uthyrning av kommersiella lokaler, telekommunikationer, biluthyrning, datakonsulter och övriga databehandlingstjänster samt arkitekttjänster. De tre förstnämnda har tagits fram sedan mitten av 1990-talet som biprodukt till KPI; översyn av dessa pågår. Under 2002 pågår arbete för att utveckla prisindex för postbefordran, för juridisk och ekonomisk konsultverksamhet samt för arkitekt- och teknisk konsultverksamhet. Index för telekommunikationer ses över. Under 2003 planeras arbete inom finansiella tjänster, försäkringstjänster och reklam. Index inom uthyrnings- och fastighetsförmedlingsbranschen kommer att kompletteras. Dessutom skall ett nytt produktionssystem utvecklas.

Under senare år har insatserna för att utveckla prisindex för tjänster ökats väsentligt. Ett särskilt projekt, TPI-projektet (TPI = tjänsteprisindex) har inrättats för arbetet. Under år 1998 förbrukade TPI (både utveckling och produktion) 0,5 miljoner kr och under 2001 förbrukades 2,4 miljoner kr (löpande priser). Beloppen inkluderar kostnader både för att utveckla nya tjänsteprisindex och för att löpande samla in priser för befintliga index. I dagsläget används ca två tredjedelar av resurserna till utveckling och en tredjedel till produktion, men i takt med att nya index utvecklas ökar det löpande produktionsarbetet. Med nuvarande resurser kommer det att ta mycket lång tid innan täckningen av tjänstesektorn blir tillfredsställande. För 2002 har det svenska TPI-projektet beviljats extra finansiering om 69 000 euro. Tilldelningen av medel kom dock sent under året.

Inom NR finns det behov av att deflatera samliga privata tjänster på produktgruppsnivå med relevanta prisindex. I dag finns det Ametoder (godkända metoder) som täcker 27 procent av samtliga privata tjänster och B-metoder (acceptabla metoder) som täcker 19 procent. De C-metoder (icke godkända metoder) som TPI-projektet omvandlar till A- eller B-metoder kommer att täcka ytterligare 16 procent. Inför 2003 är det i så fall totalt 62 procent av samtliga privata tjänster som deflateras med A- eller B-metod. Målet är att vid utgången av 2007 täcka ca 80 procent av de privata tjänstebranscherna med prisindex enligt A-metod.

Budgetpropositionen för 2003

Enligt regeringens tilläggsproposition1 får SCB 5,4 miljoner kr under 2002 för att genomföra KPI-utredningens intentioner. Fr.o.m. 2003 höjs anslaget för KPI med 2 miljoner kr årligen. De första fyra åren skall de extra resurserna användas till att genomföra KPIutredningens förslag om att byta indexkonstruktion och utreda boendeposten. På fyra år betyder det en ökad finansiering för KPI med 13,4 miljoner kr av begärda 19 miljoner kr. Det innebär att finansiering saknas för att genomföra konstantskatteindex och för att göra en utredning om effekterna av varukorgsbyten. Utökad användning av skanner och införande av handdatorer saknas också finansiering för.

För PPI, TPI och HIKP har SCB erhållit 1,7 miljoner kr utöver den tidigare nivån för 2002. Under förutsättning att medlen kan användas även kommande år fördelas de så att PPI får 850 000 kr, TPI 435 000 kr och HIKP 400 000 kr.

7.5. Snabbare statistik

Bakgrund

Utredningen konstaterade i sitt delbetänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) att det framstod som särskilt angeläget att snabba upp den ekonomiska statistiken på vissa områden, främst den kortperiodiska statistiken. Användarstudien bekräftade att det finns ett ökat behov av snabbare statistik som underlag för penningpolitiska och ekonomisk-politiska beslut. Detta framfördes av bl.a. Finansdepartementet, Riksbanken och Konjunkturinstitutet. Även flera andra organisationer och företag såg en uppsnabbning av olika statistikindikatorer som väsentliga för sin prognos- och utredningsverksamhet.

Flera viktiga användare, bl.a. Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken, vill sålunda få en snabbare publicering av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna. Vidare framfördes i användarstudien en rad önskemål om både snabbare korttidsindikatorer och snabbare årsstatistik på några områden. Till de förra hör utrikeshandeln, detaljhandeln och aktivitetsindex samt till de senare inkomststatistik, kommunernas räkenskaper och bruttoregion-

1Prop. 2002/03:1Budgetpropositionen för 2003.

produkten. En uppsnabbning av nationalräkenskaperna får också konsekvenser för primärstatistikens aktualitet. Möjligheterna att snabba upp nationalräkenskaperna och aktivitetsindex diskuteras i kapitel 6. I utredningens betänkande Förbättrad statistik om hushållens inkomster (SOU 2002:73) presenteras ett förslag till snabbare preliminär inkomststatistik.

En uppsnabbning av statistiken på EU/EMU-nivå framstod som nödvändig inför bildandet av den ekonomiska och monetära unionen, EMU, den 1 januari 1999. EU:s finansministrar har under senare år drivit på frågan om att förbättra och snabba upp produktionen av kortperiodisk statistik som underlag för Europeiska centralbankens (ECB) penningpolitik och det ekonomisk-politiska beslutsfattandet inom EU.

Som ett led i dessa ansträngningar upprättades en handlingsplan,

Action Plan on EMU Statistical Requirements, vilken godkändes av

Ecofinrådet i september 2000 (se vidare avsnitt 5.3). Handlingsplanen behandlar en bred uppsättning ekonomiska variabler inom fem huvudområden: nationalräkenskaper, offentliga finanser, arbetsmarknadsstatistik, korttidsindikatorer enligt STS-förordningen samt utrikeshandeln med varor. Handlingsplanen innehåller bl.a. en tidsplan för när EU:s medlemsländer senast skall leverera nationella data för de olika statistikserierna till Eurostat.

Ytterligare ansträngningar att komma till rätta med den bristfälliga tillgången till snabb ekonomisk statistik startades hösten 2000. Det gällde i synnerhet underlaget för penningpolitiken inom den europeiska monetära unionen (EMU), där ECB har ett betydligt sämre underlag än sin amerikanska motsvarighet Federal Reserve Board.

Vid ett möte i EU:s Statistical Programme Committee (SPC) i september 2000 beslutades efter ett svenskt initiativ att en arbetsgrupp skulle tillsättas med uppgift att genomföra två benchmarkingstudier (se vidare avsnitt 5.4) avseende den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Arbetsgruppen leddes av SCB:s generaldirektör Svante Öberg. Den ena studien, en jämförelse mellan statistiken i EU och USA, visade att den amerikanska statistiken är avsevärt snabbare än den i EU. Den andra studien, en jämförelse mellan EUländernas nationella statistik, visade på stora skillnader i snabbhet mellan länderna.

Arbetsgruppens rapport presenterades för SPC i september 2001 och förslagen i rapporten antogs. Det gällde bl.a. ett åtagande att EU-statistiken inom fem år skall vara lika snabb som i USA. En ny arbetsgrupp tillsattes för att leda genomförandet av de antagna

förslagen. Arbetsgruppen har tagit fram en lista efter amerikanskt mönster på de viktigaste indikatorerna, Principal European Economic Indicators (PEEI), som bör tas fram snabbt efter mätperiodens utgång. Förslaget presenterades och godkändes vid SPC-mötet i september 2002.

En uppsnabbning av korttidsindikatorer på EU/EMU-nivå innebär inte nödvändigtvis att nationella serier måste publiceras lika snabbt. En modell för att ta fram snabba EU/EMU-indikatorer är att arbeta med suburval på nationell nivå. Efterfrågan på snabb svensk statistik motiverar emellertid att det bör prövas i varje enskilt fall om även den nationella statistiken kan snabbas upp i motsvarande takt. De starka kraven på betydligt snabbare publicering av nationalräkenskaperna sätter också fokus på tillgången till aktuell primärstatistik. Det krävs bl.a. snabbare primärstatistik om en väsentlig uppsnabbning av nationalräkenskaperna skall kunna ske utan allvarliga försämringar av tillförlitligheten.

Aktualiteten för den svenska ekonomiska statistiken

Den ekonomiska statistiken är ett vitt begrepp. En mycket stor mängd statistikserier publiceras, såväl kortperiodiska på månad och kvartal som årsstatistik. Produktionstiderna varierar avsevärt mellan olika produkter beroende på en mängd faktorer. Produktionsförutsättningarna varierar beroende på dataåtkomst, metoder, kvalitetskrav m.m. Kraven på snabbhet från användarna är också en viktig faktor.

Som framgått ovan är den svenska statistiken föremål för krav på uppsnabbning, främst när det gäller korttidsstatistiken, krav som har sitt ursprung både nationellt och internationellt. De nationella kraven måste i varje enskilt fall bedömas och prövas. De internationella kraven är i många fall tvingande genom EU-lagstiftning. Förslagen om snabba s.k. Principal European Economic Indicators (PEEI) kommer dock att baseras på frivilliga åtaganden från medlemsländerna, en s.k. Gentlemen’s agreement. Kraven från EU har under senare år lett till en uppsnabbning även av den svenska statistiken.

För att kunna bedöma tyngden i de krav som användare ställer på statistiken kan det vara av värde att sätta de svenska produktionstiderna i relation till omvärldens. Inom ramen för EMU Action

Plan görs regelbundna uppföljningar av ländernas leveranser av sta-

tistik till Eurostat i förhållande till EU:s krav. Trots de förbättringar som har skett under senare år avseende aktualiteten i den svenska statistiken inom de områden som omfattas av handlingsplanen visade den senaste uppföljningen, avseende juni/andra kvartalet 2002, att Sverige sammantaget hamnade först på nionde till tionde plats bland de femton EU-länderna. Delvis berodde det på tillfälligheter som kan rättas till omgående. Uppföljningen visar också att det finns områden där den svenska statistiken kommer fram mycket snabbt (se avsnitt 5.3).

Vid de jämförelser som gjordes i de tidigare berörda benchmarkingstudierna hamnade Sverige relativt väl till. Sammanvägt hamnade Sverige på femte plats. Att Sverige hamnade bättre till i denna jämförelse än vid uppföljningen av EMU Action Plan beror på att uppsättningen av variabler och tidpunkten de avser skiljer sig åt mellan de båda jämförelserna. Vidare kan det konstateras att både Sverige och övriga länder i EU ligger långt efter USA när det gäller snabbhet. Den genomsnittliga tiden mellan mätperiodens slut och publiceringen var 23 dagar i USA och 48 dagar i Sverige för de studerade indikatorerna (se avsnitt 5.4).

Etablerandet av PEEI innebär ytterligare krav på uppsnabbning av den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Sverige behöver förbättra statistiken för nio av de 19 indikatorerna.

Principer och metoder för att åstadkomma en uppsnabbning

En uppsnabbning av statistiken kan ske med hjälp av ett antal olika metoder och ansatser. En ansats som mer generellt i första hand utgår från användarkraven är att sätta upp en gräns för när statistiken senast skall vara klar. Ansatsen kan innebära att man för ett antal indikatorer som är viktiga för bedömningen av den ekonomiska utvecklingen fastställer en gemensam tidpunkt för när statistiken senast skall publiceras. En sådan ansats kan också vara ett enkelt styrinstrument i produktionen. System och metoder får sedan anpassas så att målet kan uppnås.

I USA infördes redan i slutet av 1960-talet en regel som säger att

Principal Federal Economic Indicators (i dag 38 månads- och kvartalsserier) skall publiceras senast 22 arbetsdagar efter mätperiodens utgång. I praktiken kommer vissa serier ännu snabbare. Ett förslag finns nu att definiera ett antal indikatorer på EU/EMU/-nivå under rubriken Principal European Economic Indicators (PEEI) med fast-

ställda publiceringstider. I Kanada har statistikmyndigheten på eget initiativ tagit fram en regel att årsstatistiken skall presenteras senast efter 15 månader. Denna regel skall garantera aktuell statistik för användarna, men den är också ett instrument för ledningen att effektivisera verksamheten och sätta gränser för emellanåt väl höga ambitioner i organisationen när det gäller t.ex. granskningens omfattning.

Motsvarande regler skulle kunna övervägas även i Sverige, beslutade av statsmakterna som i USA eller kanske lämpligare beslutade av statistikmyndigheten. En annan möjlighet är att de anges i någon form av överenskommelse mellan SCB och regeringen (Finansdepartementet). Sådana Service Level Agreements förekommer i andra länder, bl.a. i Storbritannien och i Kanada. För korttidsstatistiken skulle då lämpligen de diskuterade indikatorerna inom ramen för PEEI vara aktuella i första hand.

När det gäller metoder för att uppnå en uppsnabbning kan man använda en rad sådana: effektivare insamlingsmetoder, korta mätperioder, suburval, estimering etc.

Teknikerna för statistikinsamlingen är ett område som är under kontinuerlig utveckling. Modern och alltmer avancerad informationsteknik ger nya möjligheter till förbättringar som kan korta ned processen. Olika former av elektronisk datainsamling innebär både snabbare överföring av data och mindre fel genom att registreringsmomentet i statistikmyndigheten bortfaller (se även avsnitt 3.3). En långsiktig process är att i allt högre utsträckning hämta efterfrågad information direkt ur företagens redovisning via automatiska datarutiner.

Hanteringen av data inom statistikmyndigheten är också ett moment som kan snabbas upp. Vid dataöverföring av uppgifter kan informationen läsas in i databasen direkt för vidare bearbetning. Vid pappersrapportering återstår dock ett registreringsmoment. Val av metod påverkar snabbheten. Skanning torde här vara den snabbaste metoden. Koordineringen av inläsning/registrering och den fortsatta processen med kontroller, kontakter med uppgiftslämnarna och sammanställningsarbetet är också viktig för att uppnå maximal snabbhet.

Statistikmyndigheten i Storbritannien har genomfört ett genomtänkt system för registrering och bearbetning av den ekonomiska primärstatistiken för att uppnå effektivitet och snabbhet. Rapporteringsblanketterna skall vara skannade senast fyra timmar efter det att de har kommit in till myndigheten. Sammanställningar och

kontroller görs sedan på successivt mer fullständigt material parallellt med att nytt material skannas in.

En avgörande faktor för hur snabbt statistiken kan publiceras är hur snabbt uppgiftslämnarna kan lämna sina uppgifter. Här finns många aspekter att ta hänsyn till, t.ex. omfattningen av data, eventuella bearbetningsbehov och företagsstruktur. Ett sätt att möjliggöra snabbare dataleveranser är att tillåta att företagen baserar sin rapportering på ett inte helt komplett material. Istället tillåts företaget att approximera data som inte finns tillgänglig i tid t.ex. för de sista dagarna i månaden eller för sena enheter i företaget. Även här finns exempel från Storbritannien där inrapporteringen till detaljhandelsstatistiken i vissa fall får grundas på delvis approximerade siffror för att möjliggöra en tillräckligt tidig inrapportering.

En annan metod som används både i USA och i flera europeiska länder är att basera viss månadsstatistik på en kortare mätperiod t.ex. en dag eller en vecka i början eller mitten av månaden. Inrapporteringen kan då ske innan månaden är slut. Produktionsprocessen kan flyttas fram ett par veckor i tiden och därmed också publiceringen. I Sverige mäts exempelvis priserna i konsumentprisindex en vecka i mitten av månaden.

En annan metod för att snabbt få ut information om den ekonomiska utvecklingen är att publicera statistiken i en serie allt säkrare skattningar. Den första versionen kan då bygga på ett ofullständigt material, som med hjälp av benchmarking med årsstatistik och skattningar kan ge en preliminär bild av utvecklingen. Därefter publiceras ett antal nya versioner som bygger på alltmer komplett material.

Detta är en modell som används i USA med gott resultat. Ett exempel är statistiken över detaljhandeln. En första version publiceras redan ca 12 dagar efter månadens utgång och baseras på ett mindre suburval på 4 000 företag. Svarsfrekvensen vid publiceringen är ca 60 procent. En andra version publiceras efter sex veckor och bygger på ett komplett urval bestående av 13 000 företag, med svarsfrekvens på 75 procent. Ytterligare en månad senare kommer en reviderad slutlig version. Dessutom görs en årlig, obligatorisk undersökning som täcker 24 000 företag.

De olika versionerna blir successivt allt tillförlitligare. Statistiken baseras på ett allt större underlag genom större urval och högre svarsfrekvenser. Kontroller och annat kvalitetsarbete får ökat genomslag och slutligen ger den årliga undersökningen ett underlag för justering av månadssiffrorna. För att klara rimliga kvalitetskrav

kan det första estimatet publiceras på aggregerad nivå och med få nedbrytningar. Detaljeringsgraden kan sedan successivt öka vartefter underlaget förbättras. Man kan beskriva denna teknik som att man gör successivt en avvägning mellan snabbhet och detaljeringsgrad; de aggregerade uppgifterna publiceras snabbt och de detaljerade med längre eftersläpning.

Inom EU utreds alternativa metoder för att snabba upp den europeiska statistiken. Målsättningen är som tidigare berörts att få fram snabba EU/EMU/-aggregat för viktiga indikatorer. Nuvarande modell, som innebär aggregering av den officiella statistiken från alla EU/EMU-länder är långsam och styrs tidsmässigt av de långsamma länderna. För att få fram aggregat på EU/EMU-nivå med en viss tillförlitlighet är dessutom underlaget ofta onödigt omfattande.

En modell, som diskuteras inom det europeiska statistiska systemet, är att i stället konstruera suburval för respektive land så att urvalen minimeras och anpassas till att få fram aggregat av tillfredställande kvalitet. Dessa nationella suburval blir relativt små och kan snabbehandlas av respektive land. En studie har gjorts av hur denna teknik skulle kunna tillämpas för detaljhandeln. Den visar att det med vissa förändringar i nuvarande produktionsmetoder skulle vara möjligt att skära ned produktionstiden för EU/ EMU aggregatet till 30 dagar från nuvarande 60 dagar.

Det står sedan länderna fritt att hantera den nationella statistiken efter sina egna behov. Här finns då möjligheter för det enskilda landet, t.ex. Sverige, att utnyttja den snabba informationen från det nationella suburvalet för en egen snabbstatistik. Undersökningar inom SCB visar att urvalet i så fall måste utökas något för att ge ett tillfredsställande underlag för Sverige. Detta kan dock hanteras inom samma tidsgräns. Ytterligare studier på andra områden kommer att starta successivt. Här finns en grund för uppsnabbning även av den svenska korttidsstatistiken.

Metoder för estimering och skattningar bör också vidareutvecklas som en hjälp i ansträngningarna att snabba upp statistiken. Det kan vara både sofistikerade modellansatser och enklare uppskattningar. I USA används benchmarking med tillförlitlig årsstatistik som en viktig metod. När fullständigt underlag saknas kan en användning av annan information ge underlag för uppskattningar, även statistiskt underlag som barometerdata m.m.

Aktualitet och tillförlitlighet

Vid en diskussion om uppsnabbning av statistiken måste effekterna på andra kvalitetsaspekter1 finnas med. Generella regler för när statistiken skall vara klar måste sättas så att en rimlig tillförlitlighet kan uppnås. Det finns emellertid en allmän (miss)uppfattning att det alltid föreligger ett utbyte mellan aktualitet och tillförlitlighet. En uppsnabbning av statistiken skulle enligt detta synsätt närmast automatiskt medföra en lägre tillförlitlighet för statistiken. En snabbare produktionsprocess kan visserligen innebära att underlaget blir mindre täckande t.ex. genom att mindre urval används, sämre svarsfrekvens, mindre kontroller och kontakter med uppgiftslämnarna m.m. Men det finns samtidigt en rad åtgärder när det gäller processer och metoder som kan verka i motsatt riktning.

Ett mål för uppsnabbning av statistiken innebär att produktionsprocesser och metoder får anpassas till tidsmålet. Tidsfaktorn bestämmer delvis metoder och arbetssätt och utbytet mellan aktualitet och tillförlitlighet kan inte ses som mekaniskt. Det finns av olika skäl anledning att anta att aktualiteten i statistiken till en stor del kan förbättras utan att tillförlitligheten behöver försämras.

Den stora variation som finns mellan olika länder när det gäller aktualiteten i den kortperiodiska statistiken antyder att olika sätt att organisera statistikproduktionen är avgörande för resultatet i detta avseende. Benchmarkingstudien med USA visar tydligt att det finns olika tekniker som kan tillämpas för att snabba upp statistiken. Även de stora skillnader i snabbhet som finns mellan de europeiska länderna visar på detta. Studier av revideringarna för årsberäkningarna av nationalräkenskaperna visar inte på några nämnvärda skillnader i revideringarnas storlek mellan länder med olika snabba första redovisningar av statistiken.

En given slutsats är att för respektive statistikområde studera och dra slutsatser av länder som har en snabb produktion. Ett sådant arbete har också påbörjats inom EU. Sådana studier bör omfatta både produktionsprocessen och andra tekniker. Som berörts tidigare kan olika led i produktionsprocessen förbättras: centraliserad/ decentraliserad datainhämtning, elektronisk datainsamling, datainhämtning direkt från bokföringen, skanning av blanketter, påminnelserutiner, hantering av stora företag etc. Andra tekniker kan gälla

1 I Eurostats kvalitetsbegrepp ingår sju huvudkomponenter: relevans, tillförlitlighet, aktualitet och punktlighet, tillgänglighet och förståelighet, jämförbarhet, samanvändbarhet och fullständighet.

kortare mätperioder, urvalsdesign och estimering. Dessutom kan en modell vara att utifrån suburval ta fram snabb statistik som fortfarande har hög tillförlitlighet förutsatt att detaljeringsgraden tillåts bli mindre.

Ambitionen behöver dock inte vara att enbart ta fram snabbare statistik med samma tillförlitlighet som nu. Ett ytterligare steg är att för alla viktiga indikatorer utveckla och presentera preliminär statistik som är mindre tillförlitlig än efterföljande definitiva versioner. Sådan preliminär statistik kan framställas med hjälp av mindre suburval, ofullständiga data, estimeringsteknik etc. Denna modell används systematiskt i USA, men endast i liten omfattning i Europa. Sådan preliminär statistik skall inte ses som snabbare, men mindre tillförlitlig ersättning för den definitiva statistiken, utan som ett användbart komplement till senare mer tillförlitlig statistik. Det blir då inte fråga om ett utbyte mellan aktualitet och tillförlitlighet, utan i stället om ny information som är viktig för ekonomiskt beslutsfattande.

Erfarenheterna från USA, där statistiken presenteras i en serie allt säkrare skattningar, visar att det inte behöver vara något problem att tidiga data revideras (måttligt) i senare versioner. Man annonserar de första versionerna med beteckningarna advanced och preliminary och redovisar tydligt revideringarna jämfört med tidigare publicerade siffror. Användarna får då en klar bild över robustheten i de första estimaten.

Det finns en stark efterfrågan på information om tillförlitligheten i statistiken. Förutsättningarna för detta varierar mellan produkterna. Vid rena urvalsundersökningar kan traditionella statistiska osäkerhetsmått tas fram. När det gäller nationalräkenskaperna är detta inte möjligt. I stället kan man tänka sig en redovisning av tillförlitligheten i olika viktiga statistikkällor och konsekvenserna för nationalräkenskaperna på BNP-nivå och för olika delkomponenter.

En redovisning av revideringarna enligt amerikansk modell kan ge en god bild av hur preliminär statistik står sig gentemot senare definitiv statistik. De amerikanska nationalräkenskaperna redovisas tillsammans med en tydlig jämförelse med tidigare version. Dessutom ger man vid presentationen av det första estimatet, advanced, historisk information om hur stora revideringarna har varit mellan de olika versionerna. Man anger även olika intervall inom vilka det publicerade estimatet kan komma att ligga i senare versioner med den historiska informationen som grund.

Information om revideringarna ger en bild av hur väl tidiga siffror överensstämmer med den definitiva statistiken och kan ses som ett mått på kvaliteten i tidigare versioner. Det är dock farligt att sätta likhetstecken mellan hög tillförlitlighet och små revideringar. Det är inte helt säkert att en reviderad siffra är bättre än den tidigare. Det kan t.o.m. vara tvärtom. Förbättringar i de första estimaten resulterar i mindre revideringar medan förbättringar i det senaste resulterar i ökade revideringar. Stora revideringar kan också vara ett tecken på att producenten lägger ner stor möda på att finna fel i data och inte är rädd för att medge fel och rätta upp statistiken. Små revideringar kan visa på det omvända.

Pågående och planerade utvecklingsinsatser för uppsnabbning av statistiken

Uppsnabbning av den svenska ekonomiska statistiken har under senare år i första hand drivits fram av EU-krav. Etablerandet av EMU

Action Plan innebar att även Sverige har tvingats till insatser för att förbättra aktualiteten. Den senaste uppföljningsrapporten avseende andra kvartalet 2002 visade att det fanns ett antal förbättringar som behövde genomföras för att Sverige fullt ut skall uppfylla handlingsplanen (se även avsnitt 5.3). På vissa områden var bristerna av tillfällig natur som kan och bör rättas till redan vid rapporteringen av tredje kvartalet. Det gällde samtliga återstående brister i företagsstatistiken där vissa uppgifter om byggsektorn inte hade levererats i tid. Detsamma gällde kvartalsdata från arbetskraftsundersökningarna. När det gäller de offentliga finanserna finns uppgifterna och de skall kunna levereras i tid fortsättningsvis.

Arbete pågår för att kunna ta fram snabbstatistik för handeln med länder utanför EMU-området liknande den som finns för länder utanför EU. Rapportering enligt EU-kraven planeras kunna ske under 2003. När det gäller kravet på snabbare statistik över den totala handeln med länder inom EU finns inga konkreta planer än. De största återstående bristerna avser leveranserna av nationalräkenskaperna inklusive arbetsmarknadsstatistik som hämtas ur NR-systemet. Bristerna gäller i huvudsak andra kvartalet för vilket den ordinarie versionen tas fram först efter ca 85 dagar (snabbversionen efter 38 dagar innehåller inte alla efterfrågade uppgifter). En tidigareläggning till 70 dagar efter kvartalets utgång krävs.

Den överenskommelse som nu har gjorts om att upprätta en lista på 19 ekonomiska korttidsindikatorer (PEEI) och att snabba upp produktionen av dessa innebär nya krav på uppsnabbning även av den svenska statistiken. PEEI utgörs av EU/EMU-aggregat och innebär inte nödvändigtvis att den nationella statistiken tas fram lika snabbt. Vad som krävs är att tillräckligt underlag för framtagande av aggregaten är tillgängligt enligt den tidsplan som fastslagits.

Sverige har enligt överenskommelsen åtagit sig att leverera data i enlighet med tidsplanen. För vissa indikatorer förutsätter dock en uppsnabbning att ytterligare resurser erhålls. Ett uppfyllande av åtagandet innebär att den svenska statistiken skall snabbas upp för nationalräkenskaperna, industriproduktionsindex, byggproduktion, omsättning i detaljhandeln, vakanser och utrikeshandeln med varor. Dessutom måste utbyggnaden av tjänsteprisindex ske enligt plan. För att kunna möta de olika kraven på snabbare kortperiodisk ekonomisk statistik har SCB tillsatt ett internt projekt för att identifiera olika metoder för uppsnabbning av statistiken. EU-arbetet på detta område skall särskilt följas.

För omsättningen i detaljhandeln har metoderna redan setts över och ett samarbete har överenskommits med Handelns Utredningsinstitut (HUI) om att ta fram gemensam statistik över omsättningen i detaljhandeln. HUI har en egen undersökning som publiceras ca tre veckor efter månadsskifte medan SCB:s mer kompletta statistik publiceras efter drygt 40 dagar. Den nya gemensamma undersökningen innebär att statistiken skall kunna presenteras efter ca 28 dagar från 2003.

Tabell 7.5. Principal European Economic Indicators (PEEI), indikatorer som behöver snabbas upp av SCB

Publicering i antal kalenderdagar efter referensperiodens utgång.

Indikator Periodicitet EU

Sverige

Nuläg

e

Mål År Nuläge År

Nationalräkenskaper

Första BNP-skattn.

Kvartal * 45 2004 70 2004

3

BNP med ytterligare nedbrytning

Kvartal

70– 120 60 2004 70 2004

3

Sektorräkensk, hushåll o företag

Kvartal

* 90 2004

* 2004

3

Industriproduktionsindex

Månad 48 40 2006 50 2006

3

Byggproduktion

Mån/

kvartal

75 45 2006 75

1

2006

3

Omsättning i detaljhandeln Månad 60 30 2003 45 2003

4

Tjänsteprisindex

Kvartal * 60 2006 45

2

2006

3

Vakanser

Kvartal * 45 2004 55 2004

3

Utrikeshandel

Månad 50 45 2005 70 2005

3

*Uppgift finns inte.

Endast kvartal. Särskild undersökning saknas. Uppgifterna hämtas ur NR-systemet.

Endast ett begränsat antal index finns utvecklade.

Kräver ytterligare resurser.

I Sverige är målet 28 dagar.

En uppsnabbning (och utvidgning) av den regionala statistiken, främst bruttoregionprodukten (BRP), är också ett användarkrav. Bruttoregionprodukten är den regionala motsvarigheten till BNP mätt från produktionssidan. Bruttoregionprodukten bygger på de definitiva årsberäkningarna av BNP. Det innebär att BRP-beräkningarna kan redovisas först efter drygt två år. Det finns stor efterfrågan på siffror med bättre aktualitet. Eurostat kräver statistik om förädlingsvärde och sysselsättning regionalt fördelat efter 18 månader.

SCB har i sitt budgetunderlag föreslagit insatser för att förbättra situationen. Ett sätt är att utveckla regionala tillväxtindikatorer,

som kan ge en preliminär, snabb bild av den ekonomiska utvecklingen i regionerna. Lönesummor och omsättning per bransch och region kan indikera tillväxten på regional nivå och vara ett komplement till BRP och användas som konjunkturindikatorer på år, kvartal och månad. Den regionala lönesumman är också en förutsättning för en uppsnabbning av BRP.

Statistiken över kommunernas räkenskaper uppmärksammades också i utredningens inledande intervjuer. Några användare efterfrågade bl.a. snabbare publicering. Området är föremål för olika åtgärder som medger snabbare statistik. Kommunernas resultat- och balansräkningar presenteras i slutet av mars påföljande år. Data med fördelning på ändamål och verksamhet läggs ut i Sveriges statistiska databaser för respektive kommun i takt med att rapporteringen sker. En viss uppsnabbning har skett och den tryckta rapporten Vad kostar verksamheten, som innehåller nyckeltal för kommunerna, kan nu tas fram i juli.

Inrapporteringen från kommunerna är dock fortfarande ett problem, som hämmar en snabb publicering. Kommunernas rapportering skall ske senast den sista april, men denna tidsgräns överskrids av många kommuner. Sammanställningar på totalnivå har snabbats upp och sker omkring den 1 september för nationalräkenskapernas behov. Ansträngningar görs för att ytterligare kunna tidigarelägga sammanställningen till totalnivå för nationalräkenskaperna, vilket också skulle innebära aktuellare statistik för externa statistikanvändare. Rådet för kommunala analyser och jämförelser skall utveckla en kommunal databas med nyckeltal som beskriver verksamhet, ekonomi och kvalitet i kommuner och landsting. Rådet skall bl.a. stimulera användningen av nyckeltal i kommuner och landsting, men också i samråd med statistikansvarig myndighet föreslå åtgärder som möjliggör en snabbare inrapportering.

Avslutande kommentarer

Krav på en uppsnabbning av den ekonomiska statistiken, främst den kortperiodiska statistiken, framkom vid intervjuerna med svenska statistikanvändare. Kraven kommer också från EU och är då riktade till alla medlemsländer. I ett europeiskt perspektiv står sig den svenska statistiken i allmänhet väl vad gäller snabbheten. USA har emellertid en betydligt snabbare publicering av ekonomisk statistik än Sverige och övriga EU. Inom EU är variationen stor och några

länder visar att det är möjligt att publicera statistiken väsentligt snabbare än i Sverige.

Studier av statistikproduktionen i USA och i EU visar att det finns ett stort antal metoder och andra åtgärder som kan bidra till en uppsnabbning av statistiken. Ambitionen att förbättra snabbheten i den ekonomiska statistiken har vuxit starkt de senaste åren, inte minst beroende på ECB:s behov för den gemensamma penningpolitiken. Medlemsländernas statistikbyråer har också på frivillig basis kommit överens om att etablera ett antal ekonomiska indikatorer (PEEI) som skall redovisas på EU/EMU-nivå med avsevärt kortare tidsfördröjning än i dag.

Sverige har i detta sammanhang åtagit sig att under vissa förutsättningar leverera statistik till Eurostat enligt planer som i många fall innebär en kraftig uppsnabbning av statistiken. SCB har också startat ett internt projekt som skall gå igenom olika metoder för att underlätta en uppsnabbning av statistiken. Det finns goda möjligheter för att en uppsnabbning av viktiga delar av den svenska ekonomiska statistiken skall kunna komma till stånd; dels finns kraven från användare nationellt och internationellt, dels finns, efter de internationella studier som genomförts, en bättre insikt och kunskap om möjligheterna att snabba upp statistiken.

7.6. Statistikansvaret för finansräkenskaperna

Enligt direktiven till Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken skall en genomlysning av den ekonomiska statistiken, särskilt nationalräkenskaperna, genomföras. Finansräkenskaperna omfattas dock inte av uppdraget.

Finansinspektionen har i en skrivelse till utredningen daterad den 13 februari 2001 tagit upp frågan om Finansinspektionens statistikansvar för finansräkenskaperna. Finansinspektionen hänvisar till sitt tidigare ställningstagande till Kapitalmarknadsstatistikutredningens betänkande1 då man påtalade det olyckliga i att ansvaret för national- respektive finansräkenskaperna är delat mellan Statistiska centralbyrån (SCB) och Finansinspektionen.

Finansinspektionen erinrar i sin skrivelse på nytt om nackdelarna med ett delat ansvar. Man pekar särskilt på konsekvenserna av Sveriges EU-medlemskap, som innebär att Finansinspektionen som statistikansvarig myndighet är bunden av de beslut om utvidgning

1SOU 1993:107, Statistik över finansiella marknader.

och förändringar av statistiken och de därmed förenade kostnaderna som fattas av EU. I praktiken är det också så, menar Finansinspektionen, att SCB inte bara producerar statistiken på uppdragsbasis utan också deltar i det internationella utvecklingsarbetet i Finansinspektionens ställe. Inspektionens behov av finansräkenskaper är också begränsat.

I enlighet med Kapitalmarknadsstatistikutredningens förslag har ett samarbete och en samordning mellan Finansinspektionen, Riksbanken och SCB på finansmarknadsstatistikens område utvecklats. Detta samarbete har lett till att dubbelarbete har eliminerats samt harmonisering m.m. kunnat göras. Merparten av Finansinspektionens statistikansvar har delegerats till SCB, som bl.a. håller i programrådet för finansmarknadsstatistik samt ansvarar för det internationella arbetet. Samarbetet har enligt uppgift löpt på ett bra och konstruktivt sätt. De specifika kompetenserna inom de respektive myndigheterna har kunnat utnyttjas för att åstadkomma bästa möjliga kompromisser mellan statistikkrav, redovisningsnormer och tillsynskrav med målet att kostnadseffektivt förenkla uppgiftslämnandet och öka statistikens kvalitet.

Från år 2003 kommer förändringar att ske avseende produktionen av Riksbankens finansmarknadsstatistik samt delar av underlaget för betalningsbalansstatistiken. SCB kommer att på uppdrag av Riksbanken ta fram denna statistik. Ansvaret för statistiken liksom publicering m.m. kommer att ligga kvar på Riksbanken. Med det utvidgade produktionsansvaret för SCB stärks samordningsmöjligheterna ytterligare på finansmarknadsområdet. En överföring av statistikansvaret för finansräkenskaperna från Finansinspektionen till SCB skulle ytterligare stärka koordineringen i statistikarbetet. Finansräkenskaperna hör nära samman med nationalräkenskaperna och en anslagsfinansiering ter sig rimlig. Samtidigt försvåras en ändring av budgettekniska skäl.

Den arbetsfördelning och de samarbetsformer som etablerats har fungerat väl. SCB:s utvidgade produktionsansvar stärker ytterligare möjligheterna för samordning av statistiken och för SCB att bl.a. kompetensmässigt bistå Finansinspektionen när det gäller statistikansvaret för finansräkenskaperna. Utredningens bedömning är att den nuvarande ordningen kan behållas med Finansinspektionen som statistikansvarig myndighet för finansräkenskaperna. Mot bakgrund av den nära kopplingen mellan nationalräkenskaperna och finansräkenskaperna finns det dock på sikt skäl att överväga ett samlat statistikansvar för SCB.

7.7. Spridning

I utredningens första delbetänkande (Behovet av ekonomisk statistik, SOU 2001:34) framkom att tillgängligheten av den ekonomiska statistiken de senaste åren har förbättrats väsentligt genom SCB:s webbplats och databaser. Många var emellertid missnöjda med databaserna och tyckte att det var svårt att hitta och få ut det som eftersöks. Databaserna saknade dessutom fortfarande mycket statistik.

Analysen i pressmeddelanden behöver förbättras, menade många användare. Det är för lite fokus på det ekonomiskt intressanta och ofta saknas information som användarna behöver för att kunna dra egna slutsatser.

Enligt användarna rådde det vidare brist på dokumentation och information om statistiken, inte minst vad gäller nationalräkenskaperna. Avstämningarna i nationalräkenskaperna är ett av flera områden där användarna skulle vilja få mer information. Bättre beskrivningar av fel och osäkerhet i statistiken efterfrågades generellt.

Spridning av den ekonomiska statistiken i dag

De viktigaste kanalerna för att sprida ekonomisk statistik är SCB:s webbplats och Sveriges statistiska databaser (SSD). Även den statistik där ansvaret ligger utanför SCB finns till stor del publicerad i Sveriges statistiska databaser. Det som saknas av den ekonomiska statistiken är bl.a. viss statistik som belyser företagen (nystartade företag, internationella företag, konkurser), transportstatistik, viss arbetsmarknadsstatistik samt finansräkenskapernas årsräkenskaper (på väg att läggas in i SSD). All officiell statistik som SCB ansvarar för finns representerad i Sveriges statistiska databaser, även om det saknas en del främst när det gäller nationalräkenskapernas årsräkenskaper, där f.n. endast försörjningsbalans samt hushållens konsumtion finns inlagd. I övrigt kan kompletteringar behövas inom flera områden, bl.a. tjänstenäringsstatistiken och utrikeshandelsstatistiken.

Alla pressmeddelanden offentliggörs på webbplatsen samtidigt som statistiken läggs ut i databaserna. Statistiska meddelanden, som tidigare var enbart papperspublikationer, är numera omgjorda så att de finns även i webbversion, s.k. webb-SM. För den ekonomiska statistiken finns även ett antal papperspublikationer. Varje månad kommer SCB-Indikatorer med en blandning av kortare notiser om

vad som hänt på varje område och längre artiklar om konjunkturläget och speciella analyser av olika statistikprodukter.

Det finns ett antal publikationsserier från SCB, men de är inte enhetliga till vare sig form eller innehåll, med undantag av Statistiska meddelanden och dess webbmotsvarighet, webb-SM. Det finns en serie som kallas Bakgrundsfakta, dels för den ekonomiska statistiken, dels för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik. En del publikationer i serien innehåller resultatredovisning, andra metod- och bakgrundsinformation. För arbetsmarknad och utbildning, demografi och levnadsförhållanden finns serier som är inriktade på resultatredovisning och i viss mån analys.

Antalet abonnenter på papperspublikationer minskar stadigt samtidigt som antalet besök på webbplatsen1 ökar. Antalet besök på webbplatsen år 2002 kan väntas uppgå till ca 2 miljoner.

Tabell 7.6. Nyckeltal för spridning av statistik

Ekonomisk statistik Hela SCB

2000 2001 2000 2001

Besök på webbplatsen

..

.. 1 129 300 1 577 000

Uttag ur databaserna

68 300 101 500 157 100 283 000

Pressmeddelanden 137 153 350

368

Prenumerationer

..

.. 6 600 5 600

Uttag av statistik i databaserna är gratis sedan år 2000. Antalet registrerade användare var knappt 500 före denna förändring, men hade hösten 2002 ökat till 22 000. All statistik på webbplatsen är också gratis. Statistiska meddelanden i form av webb-SM är gratis, medan man får beställa och betala för den tryckta versionen.

Det är viktigt att ekonomisk statistik når alla användare samtidigt. En minuts försening kan göra stor skillnad och kan uppfattas som oacceptabelt av statistikens användare. Statistiken måste också publiceras vid utsatt tidpunkt och den tidpunkten skall vara utsatt i god tid och får helst inte ändras. Driftsäkerheten är också viktig, så att inte statistik av misstag når vissa användare tidigare.

1 Antalet besök på webbplatsen definieras som när någon aktivt använder webbplatsen under en given tidsperiod. Besöket avslutas när användaren lämnar webbplatsen eller är inaktiv under ca 30 minuter.

Offentliggörandet av den ekonomiska statistiken styrs av när kortversionen av pressmeddelandet blir åtkomlig på nyhetsbyråerna Reuters och Sixs dataskärmar. I samma ögonblick som detta sker läggs pressmeddelandet ut på SCB:s webbplats och data förs in i databaserna. Därefter sprids ett antal e-brev, fax och andra specialbeställningar på det material som just har publicerats.

Webbplatsen är uppbyggd utifrån att varje statistikprodukt har en egen webbsida. På den sidan finns ett urval av tabeller och diagram som är intressanta för just den statistikprodukten, dokumentation av olika slag, pressmeddelanden, publikationer och publiceringsplan. Ansvarig för produktsidorna är respektive statistikprogram.

På webbplatsen finns flera olika typer av dokumentation för olika statistikprodukter. SCB har utarbetat ett dokumentationssystem som benämns SCBDOK. Det är ett mycket omfattande system. För närvarande pågår inläggning av dokumentation i detta system, men ännu saknas sådan för det stora flertalet statistikprodukter. Dokumentationssystemet för databaserna heter Metadok och även för detta dokumentationssystem saknas det dokumentation för flertalet statistikprodukter. För alla statistikprodukter finns emellertid s.k. Beskrivning av statistiken (tidigare produktbeskrivning). De dokumentationerna är skrivna enligt en strikt mall med samma rubriker för alla produkter. För en del statistikprodukter finns en friare dokumentation som kallas Mer om undersökningen. För de statistikprodukter som publicerar statistiska meddelanden i webbversion, s.k. webb-SM, finns en sammanfattande dokumentation, Fakta om statistiken.

Material som analyserar skeendet förekommer i mindre utsträckning. SCB-Indikatorer, som kommer ut månadsvis, innehåller en analys av konjunkturläget och en artikel som beskriver ett visst skeende i ekonomin eller en statistikprodukt. Det finns också en rapportserie som skall innehålla publikationer som beskriver metoder för att sammanställa och beräkna statistik, ”Bakgrundsfakta till Ekonomisk statistik”, men under de två senaste åren har det bara kommit ut några enstaka nummer av dessa.

”Sveriges ekonomi” på SCB:s webbplats

Utredningen har tillsammans med SCB tagit fram en samlad ingång för ekonomisk statistik. Den benämns ”Sveriges ekonomi” och kan nås direkt från förstasidan på webbplatsen. Utgångspunkten har varit att förse användarna med lättillgänglig statistik som ger en bra beskrivning av konjunkturutvecklingen i Sverige. För att underlätta tolkningen av statistiken är den beskrivning användaren först får se ett diagram avseende den valda ekonomiska indikatorn. I direkt anslutning finns även de bakomliggande siffrorna. För att undvika utskrifter som innehåller allt som finns på den aktuella webbsidan, ligger diagrammen även i en separat excelfil som lämpar sig för direkta utskrifter, t.ex. för att göra OH-bilder.

En viktig skillnad mot t.ex. databaserna är att diagrammen som ligger under ”Sveriges ekonomi” i större utsträckning utgör ett medvetet val åt användaren. Databaserna innehåller mycket mer data, men många användare saknar kunskaper både att hantera databaserna och att välja lämpliga indikatorer. Under konjunkturindikatorn BNP finns exempelvis ett diagram över BNP:s förändring från föregående kvartal uppräknat till årstakt, i procent, i fasta priser och med säsongrensade värden. På samma sida hittar man länkar till diagram över förändringen jämfört med motsvarande kvartal föregående år, utvecklingen beskriven som index samt en jämförelse mellan de två metoderna att redovisa förändringstakt.

En annan skillnad jämfört med annan redovisning är sättet att beräkna utvecklingstakten för en period. Av tradition redovisas förändringstakt som säsongrensade förändringar mellan månader eller kvartal, alternativt som förändringen jämfört med motsvarande period föregående år. I första hand används förändringen från föregående månad/kvartal uppräknat till årstakt, vilket innebär förändringen multiplicerad med (grovt uttryckt) 12 för månadsstatistik och 4 för kvartalsstatistik. En annan förändring är att utvecklingstakten i många fall beräknas utifrån trendcykelskattningen för tidsserien. De stora fördelarna med detta sätt att redovisa statistiken över den ekonomiska utvecklingen är att vändpunkter identifieras tidigare och att förändringstal för indikatorer med olika periodicitet blir lättare att jämföra. Att vändpunkterna identifieras tidigare syns exempelvis i diagram 7.4 över industriproduktionen. I detta diagram redovisas utvecklingen med de två olika sätten att redovisa förändringstakt.

Diagram 7.4. Industriproduktionsindex

7.8. Säsongrensning

Enligt direktiven skall utredningen belysa hur nationalräkenskaperna korrigeras för kalender- och säsongvariationer. Utredningen har i detta syfte diskuterat SCB:s arbete med säsongrensning med de ansvariga vid SCB och tagit initiativ till att nuvarande metoder dokumenteras. I utredningens betänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) framförde en rad användare synpunkter på den metod för säsongrensning och kalenderkorrigering som används i de svenska nationalräkenskaperna. Många av synpunkterna hade karaktären av frågor om metoderna, vilket främst pekade på behovet av information. Användarnas synpunkter gav uttryck för att det råder stor okunnighet och att det finns många missuppfattningar om SCB:s nya metod för säsongrensning. Nedan sammanfattas inriktningen av arbetet med säsongrensning vid SCB och vad SCB och utredningen gjort för att öka informationen om säsongrensningen och kalenderkorrigeringen. Vidare återfinns i kapitel 8 förslag från utredningen om hur information om och vidareutveckling av säsongrensningsmetoderna för den ekonomiska statistiken vid SCB skulle kunna säkerställas.

-8 -6 -4 -2

0 2 4 6 8 10 12 14 16

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002

Föregående månad, trend, årstakt

Motsvarande månad föregående år

Källa: SCB

Data t.o.m. oktober 2002

Säsongsrensning vid SCB

SCB övergick 1999 till att använda säsongrensningsmetoden TRAMO/SEATS för nationalräkenskaperna. En översyn av säsongrensningen vid SCB under åren 1998–1999 genomfördes i samverkan med Eurostat och dess arbetsgrupp kring säsongrensning. Översynen visade att TRAMO/SEATS tillämpad på svenska tidsserier ger säsongrensade serier av hög kvalitet, vilket ledde till att SCB fattade ett principbeslut om att det tidigare programmet X-11-ARIMA successivt skall ersättas vid SCB med TRAMO/ SEATS. Den nya metoden har helt genomförts för nationalräkenskaperna och kommer successivt att genomföras inom andra statistikområden.

X-11-metoden utvecklades vid Bureau of the Census i USA, med utnyttjande av amerikanska tidsserier. Metoden bygger på antagandet att en tidsseries variationskällor, t.ex. säsongvariationen, effektivt kan skattas med s.k. löpande medelvärden. Dessa används som ett s.k. filter för att eliminera säsongvariationen. Metodens stora fördel är att den tidigt implementerades i ett stabilt datorprogram, med vid spridning. Ur statistisk metodsynpunkt har emellertid metoden fått utstå hård kritik från forskare vid universitet och högskolor. Kritiken har bl.a. varit att valet av glidande medelvärde för att eliminera säsongvariationen är godtyckligt och inte tar hänsyn till olika tidsseriers egenskaper. I praktiken innebär detta att metoden fungerar väl endast under restriktiva antaganden.

X-11-metoden har förbättrats genom att införa en modellering av tidsserien med utnyttjande av fem ARIMA-modeller, X-11-ARIMA-metoden. Denna utvecklades vid Statistics Canada. ARI-MA-delen består i att tidsserien prognostiseras två år framåt. Dessa prognostiserade värden används sedan som om de vore faktiska värden. Den på så sätt utökade tidsserien säsongrensas därefter med X-11-programmet. Rätt utnyttjat ger X-11-ARIMA mindre revisioner än X-11. En stor begränsning med X-11-ARIMA är emellertid att de fem förspecificerade modellerna för tidsserien ofta inte är adekvata för en given tidsserie, vilket leder till försämrad säsongrensning.

Metoderna TRAMO/SEATS bygger på s.k. modellbaserad säsongrensning med utnyttjande av två integrerade program, TRAMO och SEATS. I TRAMO görs först en identifiering och estimation av en tidsseries komponenter, dvs. kalendereffekter och extremvärden (outliers) exklusive säsongeffekter. Kalendereffekter kan vara av

olika typ, t.ex. effekt av påsken, antal arbetsdagar i en månad men även antal dagar av viss typ, t.ex. antal lördagar. Extremvärden kan yttra sig som tillfälliga hopp orsakade av tillfälliga fel i statistiken eller andra störningar. De kan också vara nivåskiften i serien orsakade av t.ex. populationsförändringar eller ekonomisk-politiska åtgärder, t.ex. förändringar av skatter. Om en tidsserie har signifikanta effekter av denna art, identifieras tidpunkterna för dem och deras storlek skattas i programmet TRAMO. Därefter elimineras dessa effekter från den faktiska serien varefter delkomponering av serien i säsong, trend och brus görs i programmet SEATS. Detta görs med stöd av metoder för s.k. optimala filter. Efter estimation av säsong, trend och brus i SEATS återförs effekter av extremvärden till den säsongrensade serien.

En av fördelarna med de säsongrensade serierna är att de underlättar för användarna att identifiera vändpunkter i konjunkturen. Från SCB:s nya webbplats för Sveriges ekonomiska statistik ges exempel på detta i en rad diagram, som visar bl.a. trendskattade serier uppräknade till årstakt. Resultaten av en uppräkning av korttidsstatistik till årstakt blir med hjälp av TRAMO/SEATS rimliga i förhållande till den utveckling som årsstatistiken visar.

En annan fördel med TRAMO/SEATS är förmågan att på ett effektivt sätt hantera tidsserier med förekomst av andra effekter än säsongvariationer. I nationalräkenskaperna finns det många exempel på nivåskiften och tillfälliga störningar som framträder i de säsongrensade serierna. En analys av dessa effekter och deras orsaker skulle kunna bidra till att förbättra underlagen och därmed statistiken.

En bieffekt av TRAMO/SEATS är att bruset i den säsongrensade serien är mindre än med X-11-ARIMA-metoden. Flera användare har fått intrycket att TRAMO/SEATS resulterar i ”för stor” utjämning av de säsongrensade serierna. De befarar härmed att metoden rensar bort information om konjunkturvariationer. Det finns visserligen stor variabilitet hos flertalet av de närmare 160 serier som säsongrensas med TRAMO/SEATS i nationalräkenskaperna, men osäkerheten om säsongrensningen kvarstår i brist på information.

Behov av information

För att tillgodose användarnas behov av information om säsongrensningsmetoden i nationalräkenskaperna välkomnade utredningen den beskrivning av TRAMO/SEATS, som Sven Öhlén, ansvarig för säsongrensning inom avdelningen för ekonomisk statistik vid SCB, utarbetade under 2002.1 Utredningen har lämnat synpunkter på innehållet och SCB avser att i början av 2003 göra beskrivningen tillgänglig på SCB:s webbplats. Det huvudsakliga syftet med översikten är att på ett pedagogiskt sätt förklara hur säsongrensningen går till och vad som varit vägledande i produktionen av säsongrensade tidsserier, vilket är information som användare efterfrågat.

På initiativ från utredningen utarbetades även en bilaga till ovan nämnda beskrivning, med svar på de särskilda frågor som användarna ställt till utredningen om säsongrensningen i nationalräkenskaperna. I bilagan finns svar på samtliga frågor som användarna ställde till utredningen angående säsongresningen.

Vidare finns en sammanfattande beskrivning av säsongrensningsmetoden för nationalräkenskaperna i den särskilda rapport från utredningen, som beskriver nationalräkenskapernas beräkningsrutiner.2Uppgifterna bygger på den mer omfattande beskrivningen av Öhlén, som nämndes ovan.

Avslutande kommentarer

Utredningen har funnit att det finns ett stort behov av mer information om hur metoden för säsongrensning tillämpas vid SCB, för att klargöra hur enskilda serier rensas och exempelvis vilket s.k. brus, som rensas bort. Det finns behov av ytterligare information för att undanröja osäkerheten bland användare bl.a. angående om faktorer som påverkar konjunkturen ingår i de säsongrensade serierna eller rensats bort. Det kan också finnas anledning att diskutera de metoder som används, med både experter på området och användare, för en vidareutveckling av säsongrensningen.

Utredningen föreslår i sina överväganden och förslag flera aktiviteter för att säkerställa att användarna blir uppdaterade med information om SCB:s kalender- och säsongrensningsmetoder. Betydelsen av en fortsatt dialog med användare och experter på området, för

1Säsongrensning av nationalräkenskaperna – En översikt, Sven Öhlén, SCB 2002. 2 Bilaga 3 till föreliggande betänkande, Beräkningsrutiner för nationalräkenskaperna.

en fortsatt utveckling av metoderna understryks. För att tillmötesgå dessa behov framgår behovet av en utbyggnad av kompetensen för säsongrensning och tidsserieanalys vid SCB.

7.9. Långa tidsserier

Flertalet av de användare av ekonomisk statistik, som utredningen har intervjuat, tycker att SCB borde prioritera tidsserier i större utsträckning. Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, Riksbanken och ett stort antal andra statistikanvändare är eniga om att det behövs en ambitionshöjning på detta område. Den största bristen är att de nya nationalräkenskaperna bara finns från 1993 på detaljerad nivå. Samtidigt är det viktigt att jämförbarheten över tiden bibehålls när en ny metod införs. Det kan ske genom omräkning av tidigare år med de nya utgångspunkterna och förutsätter oftast dubbla mätningar enligt både den nya och den gamla metoden under en viss period.

Riktigt långa tidsserier för de viktigaste indikatorerna, t.ex. BNP och inflation, är något som ofta efterfrågas. Många forskare är helt beroende av långa och väldokumenterade tidsserier för att kunna genomföra modellberäkningar. Serier tillbaka till slutet av 1960-talet är ett allmänt framfört önskemål. Några användare, främst från den finansiella sektorn, tycker dock att bättre aktuell statistik är viktigare än fler tidsserier långt tillbaka i tiden.

En synpunkt som ofta framförs är att SCB, som vanligen har bättre kunskap än användare om metodförändringar, bör göra tillbakaräkningar och dokumentera gjorda justeringar. Riksbanken och Konjunkturinstitutet tycker att SCB lägger över för mycket arbete på användarna när det gäller att skarva tidsserier. Att enskilda användare gör egna länkningar är både ineffektivt och ger osäkra tidsserier. Eftersom uppbyggnaden av tidsserier tar mycket tid och resurser och därmed är svårt att reproducera av andra forskare finns tendenser att bristen på tidsserier skapar revirbeteende inom forskarvärlden och att debatten är mer inriktad mot datainsamlingen än mot själva analysen.

Förutom fler och längre tidsserier menar många användare att det behövs mer information om tidsserierna avseende metodändringar och hur de har länkats ihop. Tryckta publikationer har fördelar när det gäller att i efterhand hitta förklaringar till tidsseriebrott, men det är också viktigt att informationen finns i databaser-

na och på hemsidan. Kapitalstockar, löner, produktion och produktivitet, detaljhandel, nyföretagande, regionala BNP, utrikeshandel och kommunala kostnader är exempel på produkter som användarna gärna vill ha längre tidsserier för.

Flera användare utredningen har intervjuat menar vidare att SCB redan i planeringsprocessen inför en omläggning, exempelvis av nationalräkenskaperna, bör ta ställning till hur eventuella skarvar skall kunna överbryggas genom t.ex. metodlösningar och kompletterande undersökningar. Dessutom bör SCB i ett tidigt skede beakta vilka resurskrav en tillbakaräkning kräver. Kan inte SCB värna och bevara den historiska statistiken bör uppgiften läggas ut som uppdrag.

EU har krav på hur långa tidsserierna i nationalräkenskaperna skall vara. För huvudaggregat skall det finnas tidsserier från 1970 på år och kvartal. För andra delar – offentlig sektor, produktion, investeringar, sysselsättning, hushållens konsumtion – skall det finnas mer disaggregerade tidsserier från 1980 årsvis.

Tidsserier i den ekonomiska statistiken i dag

Historiska tidsserier som täcker en längre period finns tillgängliga endast för ett fåtal variabler i den ekonomiska statistiken. Konsistenta tidsserier från före 1990 finns för arbetskraftsundersökningarna, genomsnittliga löner för tillverkningsindustrin, fastighetsprisindex, aktieägande, detaljhandelsförsäljningen totalt, industriproduktionsindex totalt, utrikeshandel totalt, nationalräkenskaper på aggregerad nivå, statens lånebehov och svenska statsskulden, konsumentprisindex, faktorprisindex och fordon enligt bilregistret. Startår för ett antal tidsserier över ekonomisk statistik finns i appendix.

Nationalräkenskaperna finns i dag på huvudaggregat från 1980 och på övriga delar från 1993. En beskrivning på detaljerad nivå av nationalräkenskapernas tidsserier och var de finns tillgängliga finns också i appendix.

Under arbetet med att bygga upp en ekonomisk portal på SCB:s webbplats, Sveriges ekonomi, som utredningen genomförde tillsammans med SCB, togs ett antal historiska tidsserier fram. Det gäller prisnivå och inflation sedan 1830 respektive 1831, industriproduktion sedan 1913, ett antal serier för nationalräkenskaperna från 1950 (försörjningsbalansen, BNP, BNP per capita, exportens och

importens betydelse för svensk ekonomi, konsumtion och investeringar som andel av BNP) och detaljhandels försäljning från 1956.

Det är svårt och resurskrävande att få fram och upprätthålla långa tidsserier. Det finns många anledningar till att det uppstår problem med att jämföra data över tiden. Först och främst förändras verkligheten och siffror som till synes visar samma sak speglar helt olika förhållanden. Inflationstakten på 1830-talet speglar den tiden och avser den levnadsstandard folk hade då och har naturligtvis föga att göra med den varukorg som prismäts i dagens konsumentprisindex. Icke desto mindre ger det en viss information att se den generella prisutvecklingen över så lång tid.

Inom statistikproduktionen försöker man att anpassa statistiken till den förändrade verkligheten genom att förändra variabeldefinitioner, avgränsa populationer på andra sätt och inte minst genom att införa nya klassifikationer. Införandet av en ny näringsgrensklassificering i mitten av 1990-talet, SNI92, moderniserade beskrivningen av ekonomin, men påverkade samtidigt jämförbarheten över tiden för hela den ekonomiska statistiken. Metoderna att mäta och redovisa data förändras också, vilket påverkar jämförbarheten. Ny blankett, nytt sätt att ställa frågorna och nytt beräkningssystem kan påverka jämförbarheten mer än vad som är allmänt känt.

Ett annat problem är att data kan vara lagrade på ett sätt som försvårar sammansättningen av tidsserier. Övergången vid SCB från stordator till PC-miljö i slutet av 1990-talet gör att underlaget för tidsseriedata finns i olika system, vilket också försvårar arbetet med att presentera tidsserier. Äldre data finns huvudsakligen på pappersmedia och det krävs ett omfattande registreringsarbete för att publicera en tidsserie.

En annan viktig faktor är att regelverket för statistiken förändras. EU-förordningen om strukturstatistik innebar att hela den svenska företagsstatistiken lades om fr.o.m. 1997 och att t.o.m. de mest centrala variablerna fick nya definitioner. För nationalräkenskaperna har det europeiska nationalräkenskapssystemet, ENS 95, inneburit att de svenska nationalräkenskaperna har gjorts om, med stora problem att upprätthålla tidsserierna som följd.

Det finns en tendens att se de snabba förändringarna i samhället som något övergående. När så nya förändringar uppstår blir resultatet ett antal korta tidsserier som ”hänger i luften”. Ibland har ambitionsnivån varit så hög vid omräkning av gammalt material att uppgiften att klara av arbetet blivit oöverstiglig. Med för hög ambitionsnivå är risken att man hamnar i en situation som gör att det

inte går att genomföra en länkning. Det har inte heller funnits ekonomiskt utrymme och direkt uttalat ansvar inom SCB för att ta fram tidsserier.

Alla dessa svårigheter till trots återstår ändå ett stort behov av att se data presenterade som tidsserier. Data som inte går att relatera till hur det varit tidigare perioder har mycket mindre värde. I andra länder har man ofta längre tidsserier än i Sverige. Anledningarna är ibland att man har accepterat enklare metoder för omräkning av äldre statistik. En del länder har också tillsatt särskilda grupper som arbetar med en tillbakaskrivning eller länkning vid större omläggningar av statistiken.

Det finns olika metoder att göra tillbakaskrivningar eller att länka ihop två serier. Vid en ny klassificering av t.ex. näringsgrenar innebär en ambitiös metod att man för varje år går igenom alla företag och ger dem en kod enligt den nya klassificeringen. Denna metod användes vid införandet av näringsgrensklassificeringen SNI 92. Metoden är resurskrävande och går att genomföra endast för ett begränsat antal år. SCB tog fram data över företagsstatistik för tre år, tillbaka till 1993, med denna metod.

En metod som används av bl.a. Eurostat och många användare i Sverige är att länka ihop serierna med en kvot. Det krävs överlappande data från två olika tidsserier och kvoten används sedan för att räkna om data för tidigare perioder. Om man länkar flera serier, som varit konsistenta, med kvoter så kommer de länkade serierna inte längre att vara konsistenta. Detta kräver ytterligare korrektioner som kan vara besvärliga om användarna själva måste göra dessa korrektioner.

Det finns också metoder som bygger på att man lägger in vikter i de mikroregister som används för att ta fram tidsserierna. Genom att använda dessa vikter i gamla mikrodataregister kan man skatta nya tidsserievärden, som är länkade till de nya tidsserierna och dessutom är serierna sinsemellan konsistenta.

7.10. Ekonomisk statistik ur ett könsperspektiv

Regeringens mål för jämställdhetspolitiken är ett samhälle där kvinnor och män har lika möjligheter, skyldigheter och rättigheter på livets alla områden. Jämställdhet är en förutsättning i ett demokratiskt samhälle med hållbar utveckling. Det råder en bred politisk enighet om att vi strävar efter fullständig jämställdhet i Sverige.

Gender mainstreaming är ett begrepp som ofta används i detta sammanhang. Det kan översättas med integrering av jämställdhetsperspektivet i jämställdhetsarbetet på alla områden. Det innebär att jämställdhet – från att ha haft en sidoordnad position – skall ingå som en naturlig del i verksamhetens alla delar.

För den officiella statistiken betyder det konkret att all statistik om individer skall vara könsuppdelad samt att statistiken även skall spegla centrala jämställdhetsfrågor i samhället. I statistikförordningens § 14 anges att individbaserad officiell statistik skall vara uppdelad på kön om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Vidare har regeringen i propositionen Delad makt delat ansvar1betonat att jämställdhetsaspekten skall beaktas vid all statistikproduktion, såväl vad gäller innehåll, mätinstrument, insamling och analyser som presentation av data. Ett problem är att beslutsfattare och planerare inte ställer de i sammanhanget viktiga frågorna och därmed inte efterfrågar statistik som underlag för en könsanalys. Även likheter mellan kvinnor och män bör redovisas.

Användarnas synpunkter

Den användarundersökning som utredningen presenterade våren 20002 visade på några områden där det saknas ett könsperspektiv. Socialstyrelsen saknar statistik över hälso- och sjukvårdskostnader uppdelade på kön och åldersgrupper. Socialstyrelsen saknar också uppgifter om värdet av frivilligt arbete inom hälso- och sjukvård och uppgifter om ”svartjobb”. Även företrädare för Socialdepartementet påpekar att oavlönat arbete saknas i nationalräkenskaperna och menar att det kan ge en snedvriden bild, särskilt vid internationella jämförelser, eftersom det varierar mellan länder hur mycket arbete man gör själv. Uppgifterna skulle kunna bygga på SCB:s tidsanvändningsundersökningar.

Andra frågor togs också upp. Det gäller exempelvis huruvida statistiken kan fånga upp produktion, som har lagts över på hushållen och som tidigare har legat hos företag. Som exempel nämndes montering av IKEA-möbler och biljettbokning via Internet. Detta borde ju påverka produktiviteten både vad gäller produktion och arbetade timmar. Andra exempel som nämndes var sopsortering,

1Prop. 1993/94:147Delad makt delat ansvar. 2SOU 2001:34Behovet av ekonomisk statistik.

”Internet-shopping”, ”Internet-banking”, väntetider, restider och flygplatsväntan etc.

TCO:s ekonomer tog dessutom upp frågan hur den obetalda övertiden fångas i statistiken. Om mängden obetald övertid ökar och det inte fångas in i statistiken så överskattas produktiviteten. Det behövs, menade de, två till tre mått som belyser olika typer av arbetstid, t.ex. arbetskraftsundersökningarna och tidsanvändningsundersökningen. Mikrostudier skulle kunna vara ett komplement.

Frågan om obetalt hushållsarbete diskuterades också vid ett seminarium som utredningen ordnade i augusti 20021. Antal arbetade timmar avser normalt bara näringsliv och offentlig sektor och sällan antal arbetade timmar i hushållen. Ändå är antalet arbetade timmar i hushållen dubbelt så stort som i tillverkningsindustrin. Den ekonomiska utvecklingen påverkas av hur hushållen väljer att fördela sitt arbete mellan betalt och obetalt arbete. Kvinnor och män väljer olika sätt att fördela sin tid mellan betalt och obetalt arbete och påverkas på olika sätt av den ekonomiska utvecklingen.

Vid den internationella kvinnokonferensen i Beijing 1995 accepterade Sverige att göra satelliträkenskaper till nationalräkenskaperna över det obetalda hushållsarbetet, se avsnitt om satelliträkenskaper för hushållsproduktion nedan.

Vid seminariet framkom dessutom önskemål om könsuppdelad statistik över förmögenhet och konsumtion. Löner är ett område som ofta står i fokus i jämställdhetsanalyser. Många jämförelser tar dock inte hänsyn till yrke på detaljerad nivå. Möjligheterna att göra bättre analyser, inte minst av löneskillnader mellan kvinnor och män, förbättras när en mer detaljerad yrkesklassificering tas i bruk 2004.

Jämställdhetsenheten vid Näringsdepartementet har inkommit med en promemoria till utredningen om behovet av att belysa köns-och jämställdhetsperspektiv inom den ekonomiska statistiken, se bilaga 9. Där pekar man på att ekonomisk-politiska mål blir allt viktigare som instrument och då måste rymma ett köns- och jämställdhetsperspektiv. Kvinnor och män påverkas på olika sätt och i olika utsträckning av förändringar i utgiftstak, offentliga sektorns sparande, förändringar på arbetsmarknaden, avregleringar, strukturförändringar och förändringar av verksamhetsformer. Ekonomisk

1 I seminariet deltog Agneta Stark (Linköpings universitet), Anna-Marie Sandquist, Lars Wittenmark (båda Näringsdepartementet), Christina Eurén (Medlingsinstitutet), Rolf Eidem (Finansdepartementet), Pehr Sundström, Klas Rydenstam, Lena Johansson och Elisabet Eklund (samtliga SCB) samt från utredningen Svante Öberg, Sigvard Ahlzén, Lena Hagman och Cecilia Westström.

statistik med köns- och jämställdhetsperspektiv visar på vilket sätt så sker.

Att den ekonomiska fördelningsstatistiken innehåller köns- och jämställdhetsperspektiv är av avgörande betydelse för att utvärdera den ekonomiska politiken och dess konsekvenser för medborgarna. Sverige bör även visa på betydelsen av könsuppdelad statistik i det internationella samarbetet. Tätare tidsanvändningsstudier är viktigt för att kunna ta hänsyn till hushållssektorn som en sektor i ekonomin. Ett köns- och jämställdhetsperspektiv är också viktigt vid statistik över regional utveckling och över löner. Ett annat viktigt område är att visa hur våra gemensamma resurser, t.ex. inom sjuk- och hälsovård, fördelas ur ett köns- och jämställdhetsperspektiv. Även skatter anges i Näringsdepartementets promemoria som ett viktigt område där det behövs statistik som möjliggör analyser av skatter och skattebaser ur ett köns- och jämställdhetsperspektiv.

SCB:s arbete med jämställdhetsstatistik

Vid SCB arbetar i dag två personer aktivt med att förbättra statistiken ur ett jämställdhetsperspektiv. De har tre arbetsområden: att ge användarna könsuppdelad statistik som underlag för jämställdhetsanalyser, vilket omfattar praktiskt arbete i statistikproduktion, utvecklingsarbete och uppdragsverksamhet; att utbilda användarna i användningen av statistik med ett könsperspektiv, vilket görs i form av kurser, utbildningar och att medverka som föreläsare; att utbilda producenterna i produktion av jämställdhetsstatistik, vilket innebär dels att arbeta för att användare och producenter möts, dels att utbilda angående innebörden av vad som står i lagar och förordningar om jämställdhetsstatistik. För detta arbete har SCB anslagsfinansiering med ca 1,4 miljoner kr per år.

SCB genomför inom ramen för detta arbete inventeringar av hur kravet på könsuppdelad statistik efterlevs. Som en del av verkets mätning av kvaliteten i statistikprodukterna undersöker man huruvida uppgifter om individer samlas in, redovisas efter kön och i vilken utsträckning uppgifterna presenteras efter kön som indelningsgrund i olika spridningsformer. Statistiken har förbättrats i vissa avseenden, men fortfarande finns det brister.

I ett internationellt perspektiv har Sverige en väl utvecklad jämställdhetsstatistik. Sverige ses i detta sammanhang som ett föregångsland. Lathunden om jämställdhet På tal om kvinnor och män,

som har gjorts av SCB sedan 1984, har t.ex. fått många efterföljare över hela världen. I många länder ingår kön i det insamlade materialet, men presenteras inte alltid så att kvinnor och män går att särskilja. Det är inte heller ovanligt att könsuppdelad statistik innebär att man redovisar data för kvinnor men inte för män, eftersom jämställdhet uppfattas som ett kvinnoproblem.

EU:s handlingsprogram för jämställdhet 2001–2005 lyfter också fram betydelsen av könsuppdelad statistik. Olika åtgärdspunkter beskriver att det är viktigt att utarbeta och sprida jämförbar statistik, uppdelad efter kön och om möjligt efter ålder, samt statistiska serier om kvinnors och mäns situation inom olika åtgärdsområden. Man skall enligt handlingsprogrammet också utarbeta och sprida metoder och indikatorer för utvärdering av hur effektiva jämställdhetspolitikens åtgärder och metoder är.

När det gäller den ekonomiska statistiken finns i dag ingen tradition att formulera frågor som leder till att kvinnors och mäns situation och behov kan analyseras. Ofta har inte användarna styrt efterfrågan åt detta håll och statistiken blir därmed underutnyttjad.

Den totalräknade inkomststatistiken är uppbyggd på individernas taxeringsuppgifter och därmed finns alla möjligheter till redovisning av kvinnor och män. I det statistiska meddelande som avser inkomster genomförs detta också konsekvent.

Undersökningen Hushållens ekonomi (HEK) bygger i första hand på intervjuer med hushållen och därmed blir individperspektivet något underordnat. Ensamhushåll redovisas vanligen fördelade på kvinnor och män.

Undersökningar av reavinster, reaförluster och förmögenhet har tidigare gjorts med några års mellanrum på uppdrag av Finansdepartementet. Kvinnors och mäns förmögenhet och reavinster redovisas parallellt. Statistiken över förmögenhet och i viss mån även över reavinster och reaförluster är genom förslag i Budgetpropositionen för 2003 anslagsfinansierad och årlig fr.o.m. 2003.

Hushållsbudgetundersökningen samlar in data över vilka utgifter hushållen har. För kläder och skor har man samlat in uppgifter om för vem de är inköpta. Fr.o.m. 2003 skall dock insamlingen av kön göras för i princip alla individuella budgetposter, t.ex. förbrukningsvaror, luncher, medlemsavgifter, bussbiljetter, tågbiljetter, mediciner, tandläkar-/läkarbesök och tobak/alkohol. Uppgiftslämnaren väljer själv att fylla i kön om det är möjligt. Det som håller tillräckligt hög kvalitet kommer att redovisas.

Databasen Linda innehåller uppgifter om inkomster för 300 000 personer och de ytterligare personer som ingår i samma hushåll från år 1968 och framåt. Individuppgifterna är avidentifierade och används för forskningsändamål. Databasen möjliggör analyser fördelade på kön.

Arbetskraftsundersökningarna (AKU) och den årliga lönestatistiken (strukturstatistik) både samlar in och redovisar uppgifter om kön. Tabeller i pressmeddelanden över AKU innehåller data över kön, men den sammanfattande texten behandlar inte kvinnor och män.

Medlingsinstitutet är statistikansvarig myndighet för lönestatistiken. I deras årsrapport1 finns ett kapitel om jämställdhet. Där går man igenom hur verkligheten förhåller sig till den förändrade jämställdhetslagstiftningen2. Parternas arbete med jämställda löner uppmärksammas liksom hur frågan har behandlats på några större avtalsområden. Enligt Medlingsinstitutet går det inte att identifiera osakliga löneskillnader i den officiella lönestatistiken med dess nuvarande uppbyggnad.

Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) har ansvaret för statistik om företagare och skall bygga upp en utvidgad statistik bl.a. om företagare efter kön och utländsk bakgrund.

Satelliträkenskaper för hushållsproduktion

Kvinnor och män fördelar sin tid mycket olika mellan betalt och obetalt arbete. Insatserna inom båda områdena är produktiva och avgörande för att tillgodose hushållens behov. Fördelningen för tidsinsatserna inom båda områdena skiljer sig åt mellan samhällen, hushåll och över tiden. Detta har flera effekter. En effekt är att nationalräkenskaperna inte säkert återger ekonomins upp- och nergångar korrekt eftersom en okänd andel av produktionen kan ha flyttats mellan hushållssektorn och marknaden. Eftersom nationalräkenskaperna inte omfattar större delen av hushållsproduktionen, försvåras internationella jämförelser på grund av att olika samhällen organiserar och fördelar produktionen olika mellan hushåll och marknad. Det är framför allt kvinnorna som står för den i den ekonomiska statistiken osynliga hushållsproduktionen.

1Avtalsrörelsen och lönebildningen 2001. Medlingsinstitutets årsrapport, Medlingsinstitutet 2002. 2Prop. 1999/2000:143Ändringar i jämställdhetslagen m.m.

Antalet arbetade timmar i hushållssektorn är ungefär lika stort som på marknaden1. Den enskilt största aktiviteten i hushållssektorn är hushållsarbete, vilken omfattar dubbelt så många timmar som tillverkningsindustrin. Räknat i tid utförs huvuddelen av arbetet i hushållssektorn av kvinnor. För arbetsmarknaden som helhet gäller motsatsen. Inom vård och omsorg dominerar dock kvinnornas insatser, se diagram 7.5 och 7.6.

Diagrammen visar ett enkelt sätt att statistiskt jämföra tidsinsatserna på marknaden och i hushållssektorn. I handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens i Beijing 1995 föreslås att en koppling mellan marknad och hushåll upprättas genom så kallade satelliträkenskaper för hushållsproduktionen. EU:s statistikorgan Eurostat publicerade 1999 en rapport2 med ett förslag till sådana satelliträkenskaper för hushållsproduktion. Utgångspunkterna i förslaget är att värdera insatserna genom att använda en inputmetod. Tidsåtgången för olika arbetsuppgifter i hushållet erhålls från tidsanvändningsundersökningar och värdet av insatserna uppskattas genom att applicera en timlön motsvarande en genomsnittlig lön för lämplig yrkeskategori. Insatsvarors värde hämtas från hushållsbudgetundersökningar. Även värdet av utnyttjat kapital ingår i modellen.

Vilket den slutliga rekommendationen från Eurostat kommer att bli är fortfarande oklart. En arbetsgrupp under ledning av Eurostat arbetar med frågan och överväger i vilken utsträckning satelliträkenskaperna skall baseras på input respektive output. Utvecklingen inom området är för närvarande intensiv. Inputbaserade beräkningar har genomförts av bl.a. Statistisches Bundesamt i Tyskland och av

Statistics Canada i Kanada. I Storbritannien utvecklar Office for National Statistics outputbaserade beräkningar. För Sverige har endast ett mycket förenklat räkneexempel av inputbaserade räkenskaper gjorts3.

1Tidsanvändningsundersökningen 2001, SCB. 2 Eurostat Working Papers 9/1999/A4/11 Proposal for a Satellite Account of Household Production, Eurostat. 3 Rydenstam, K. och Wadeskog, A. A Statistical System on Household Production and Consumption. Journal of the Polish Statistical Association 1995:4.

Diagram 7.5. Arbetade timmar efter näringsgren

Befolkningen 20–64 år

Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU), SCB.

Diagram 7.6. Tid per vecka för hemarbete 2000/2001

Befolkningen 20–64 år

Källa: Tidsanvändningsundersökningen, preliminära uppgifter, SCB.

0 10 20 30 40 50 60

Jordbruk, skogsbruk och fiske

Tillverkning m.m.

Byggverksamhet

Handel och kommunikationer

Finansiell verksamhet, företagstjänster

Utbildning och forskning

Vård och omsorg

Personliga och kulturella tjänster, renhållning

Offentlig förvaltning

Kvinnor Män

Miljoner timmar per vecka

0 10 20 30 40 50 60

Hushållsarbete

Underhållsarbete

Omsorg om egna barn

Omsorg om andra

Inköp av varor och tjänster

Annat hemarbete

Resor i samband med hemarbete

Kvinnor Män

Miljoner timmar per vecka

7.11. Förstärkt analysverksamhet vid SCB

Det finns enligt utredningen ett behov av att förstärka analysverksamheten för den ekonomiska statistiken vid SCB. Syftet med en förstärkning är att fortlöpande analysera och därmed utveckla den ekonomiska statistiken. Med en förstärkt analyskapacitet vid SCB skulle en beredskap inför framtida förändringar i samhällsekonomin och nya behov av statistik byggas upp. Det finns flera exempel på framgångsrik analysverksamhet vid statistikbyråer i andra länder, som kan stå som förebild för en utveckling av en motsvarande i Sverige. Dessa frågor behandlas i föreliggande avsnitt.

Synpunkter från användare av ekonomisk statistik

Statistikanvändarna uttryckte ett starkt behov i utredningens betänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) av att få mer information om vad statistiken visar, om kvalitet och tillförlitlighet, förklaringar till skillnader och inkonsistenser mellan statistikprodukter m.m. En av förklaringarna till önskemålen är att användarna uppfattar inkonsistenser mellan olika statistikprodukter. Exempelvis har användare haft problem med att jämföra korttidsstatistiken och nationalräkenskaperna. Detta gäller särskilt sysselsättning och lönesummor, men också exempelvis industriproduktion, lager, detaljhandel, finansräkenskaper, sparande och disponibel inkomst, mjukvaruinvesteringar, handelsbalans, utrikeshandel och prisindex.

I utredningens första betänkande pekade användare på i huvudsak två typer av problem när det gäller jämförbarhet i den ekonomiska statistiken. För det första finns skillnader mellan primärkällor och motsvarande uppgifter i nationalräkenskaperna. I det här fallet är problemet att identifiera vilken källa som har använts och vilka korrigeringar som har gjorts i nationalräkenskaperna. För det andra kan statistikprodukter som har ett nära samband visa olika utveckling. I dessa fall handlar det om att förklara varför statistiken skiljer sig åt, då det ofta handlar om olika mätmetoder, urval, definitioner etc.

Någon form av samordningsfunktion på SCB bör övervägas, menar Finansdepartementet. Konjunkturinstitutet anser att det finns behov av ekonomisk analyskompetens vid SCB, som löpande borde pröva bl.a. konsistens, metoder och källor. Andra användare har

framfört önskemål om att få en löpande ”kvalitetsmärkning” av statistiken.

Bristande jämförbarhet och inkonsistens i statistiken påtalas som ett problem av många användare. Finansdepartementet anser att det krävs betydligt mer samarbete mellan statistikområden inom SCB för att förklara skillnader. Även Konjunkturinstitutet, Riksbanken och många andra användare anser att SCB borde arbeta mer med konsistensprövning. Konjunkturinstitutet menar också att vikten av samordning mellan statistikprodukter inte kan överbetonas. Ett led i en ökad samordning och analys av olika statistikgrenar inom SCB är att informera användarna om de resultat som analyserna leder till. Presentation av statistiken och samordning av olika statistikgrenar är en väsentlig del när det gäller att underlätta för användarna, menar Finansdepartementet.

I utredningens första betänkande framkom även önskemål om mer information i presentationerna av nationalräkenskaperna, exempelvis om revideringar och eventuella avstämningsproblem. Generellt önskar flera användare att skillnader i resultat mellan olika undersökningar förklaras mer utförligt. De vill också få information om avgränsningar och definitioner skiljer sig åt mellan olika undersökningar. Detta gäller även jämförbar statistik som produceras utanför SCB.

Beskrivningen i pressmeddelanden, dokumentation och rapporter från SCB skulle kunna utvecklas för att ge bättre information till användarna. Finansdepartementet menar att SCB inte är tillräckligt insatt i hur statistiken används. Det borde gå att förutse de frågor som uppstår utifrån pressmeddelanden och SCB borde därför i större utsträckning ge svaren direkt i pressmeddelanden. Information om diskrepanser mellan statistikprodukter saknas ofta, menar Finansdepartementet. Riksbanken menar att en ekonomisk tolkning och rimlighetsbedömning ibland saknas. Skillnader mellan olika statistikprodukter borde kommenteras av SCB på ett objektivt sätt, fortsätter Riksbanken.

Flertalet användare vill få mer information om statistiska metoder och egenskaper hos datamaterialet. Riksbanken vill ha beskrivningar av källor, metoder och statistikens kvalitet. Publicering av ekonomisk statistik utan ekonomisk tolkning av resultaten bör undvikas, liksom publicering utan s.k. metadata (uppgifter om källor, metoder m.m.). En höjd ambitionsnivå när det gäller analysen av utfall liksom en avstämning av uppgifternas relevans jämfört med andra undersökningar t.ex. barometerdata, borde kunna bidra

till ett höjt kvalitetsmedvetande. Tillförlitligheten i uppgifterna bör alltid kommenteras, enligt Riksbanken. Eftersom traditionella statistiska osäkerhetsberäkningar är svåra att tillämpa på nationalräkenskaperna, bör andra former av kvalitativa bedömningar av dem redovisas.

Flera användare vill också ha bättre dokumentation av fel och osäkerheter. SCB bör, enligt Konjunkturinstitutet, i samband med publiceringen av nationalräkenskaperna, regelmässigt ange historisk spridning av de preliminära räkenskaperna kring det slutliga utfallet samt om det finns en historisk bias i revideringarna, dvs. en systematisk över- eller underskattning. Dagens produktbeskrivning ger inte den information som behövs. Riksbanken efterlyser mer öppenhet när det gäller kvalitetsdeklarationer och metoder.

Erfarenheter av analysverksamhet hos statistikbyråer i andra länder

Under utredningens studiebesök hos statistikbyråer i elva länder har frågor om analys i samband med produktion av ekonomisk statistik tagits upp. Åtta av länderna har särskilda analysgrupper/ enheter inom organisationen, vanligen inom den ekonomiska avdelningen och i nära anslutning till nationalräkenskaperna. Danmark, Finland och Tyskland, som saknar en särskild analysgrupp, bedriver ändå analys inom sina avdelningar för ekonomisk statistik. Inslagen och graden av analysverksamhet varierar mellan länderna, men erfarenheterna av att bedriva analys och göra den tillgänglig för användare är i allmänhet mycket goda. Inte minst har analys och förklaringar av bakomliggande faktorer till den utveckling statistiken visar resulterat i god förståelse hos statistikanvändare.

Analysverksamhet har resulterat i utveckling av statistiken, exempelvis vad gäller prisindex för tjänstebranscher, kapitalstockar, produktivitetsberäkningar, satelliträkenskaper m.m. Goda erfarenheter av detta finns bl.a. hos statistikbyrån ONS i Storbritannien, där enheten för Economic Analysis & Satellite Accounts bildades 1995 inom avdelningen för ekonomisk statistik. Projekt som drivs av enheten berör exempelvis utveckling av hedoniska prisindex, kapitalstockar för IT, produktivitetsstudier, e-handel etc. Utvecklingsprojekt har alltså startats av ekonomerna inom divisionen, som senare utvecklas vidare inom andra delar av ONS. Arbetet med att utveckla hedoniska prisindex är ett sådant exempel.

Nu omfattar enheten för Economic Analysis & Satellite Accounts ca 20 anställda. Den har etablerat ett gott rykte både externt och internt och har ett starkt stöd från ledningen för ONS. Divisionen har ett övergripande ansvar för tolkning och analys av statistik, att analysera samband mellan olika källor, vara uppmärksam på nya företeelser i ekonomin/samhället och initiera projekt som fokuserar på nya frågor, bevaka användarnas förändrade behov av ekonomisk statistik m.m. Divisionen verkar också för att öka statistikens ”transparens”, dvs. ge information externt om produktionsmetoder, osäkerhetsintervall, revideringar etc. Ekonomernas studier av revideringarna i nationalräkenskaperna underlättar också vid prioriteringen av olika utvecklingsområden.

Statistikbyråerna i både Australien och Nya Zeeland har en fastställd policy att förklara och analysera för användarna vad statistiken visar samt informera om statistikens kvalitet. Australian Bureau of Statistics (ABS) har till och med inskrivet i Australiens lag för den officiella statistiken att statistiken skall analyseras i samband med publicering.

ABS pekar på att deras förklaringar till de underliggande orsakerna bakom den utveckling som statistiken visar lett till ”informed decisionmaking” och stort förtroende för den makroekonomiska statistiken bland användare. Denna sedan några år tillbaka relativt nya policy har resulterat i goda kontakter med och förtroende från massmedia.

Andra exempel på goda erfarenheter av analysverksamhet för den ekonomiska statistiken finns hos statistikproducenterna i Kanada, USA, Nederländerna, Frankrike, Norge, Danmark och Finland (se vidare avsnitt 4). Statistics Canada har exempelvis analys- och forskningsverksamhet i direkt anslutning till nationalräkenskaperna, inom avdelningen National Accounts and Analytical Studies. Därutöver finns en separat avdelning för analys och utveckling, bland annat för socialekonomiska studier samt närings- och arbetsmarknadsanalyser. Som exempel kan nämnas att Statistics Canada har en grupp på nio personer som utarbetar rapporter om produktivitetens utveckling och förklaringar till denna, medan SCB inte ens publicerar statistik över produktiviteten och dess utveckling. Flera av statistikbyråerna publicerar också forskningsrapporter, s.k.

Occasional papers, från sina avdelningar för ekonomisk statistik.

Omfattningen av resurserna som läggs på analysverksamhet varierar mellan länderna och bör sättas i relation till ländernas storlek. I ett litet land som Nya Zeeland, med en befolkning på nära 4

miljoner, har statistikbyrån ändå 12 anställda enbart inom sin utvecklingsgrupp vid nationalräkenskaperna, som gör en del av analyserna. Exempelvis arbetar de med utveckling av att mäta produktionsvolym inom offentlig sektor, produktivitetsberäkningar, kapitalstocksberäkningar, tillbakaskrivningar av tidsserier m.m. Gruppen arbetar också i nära samarbete med primärstatistiken för att förbättra den som underlag för nationalräkenskaperna. Poängen är att gruppen inte dras in i den löpande produktionen av nationalräkenskaperna utan kan koncentrera sig på utvecklingsarbetet.

Australien, med en befolkning ungefär dubbelt så stor som Sveriges, har sedan tre år tillbaka en särskild grupp om 30 personer, Analytical Services Branch, som analyserar och utvecklar statistiken på olika områden, exempelvis produktivitetsberäkningar. Utöver det görs analyser inom nationalräkenskaperna, men även inom andra områden. Dessutom kan nämnas att ABS har en enhet på elva personer som arbetar med säsongrensning, medan SCB sammanlagt har knappt två heltidstjänster för denna uppgift för den ekonomiska statistiken.

Uppbyggnad av analysverksamhet vid SCB

I januari 2001 inleddes mot bakgrund av synpunkter av det slag som framkommit ovan uppbyggnaden av en analysfunktion vid avdelningen för ekonomisk statistik vid SCB. Dess huvudsakliga syfte är att utveckla analysen av den ekonomiska statistiken vid SCB och därigenom bidra till en utveckling och förbättring av statistiken. Ett exempel är att följa och mäta den nya ekonomin, ett arbete som ingår i ett projekt, som leds av en projektledare vid denna funktion. Analysfunktionen har nu totalt sju medarbetare, varav en professor i statistik.

Analysfunktionen har i uppgift att utveckla analysen av statistikprodukter, som har nära anknytning till varandra ur analyssynpunkt. Under 2002 startades exempelvis ett projekt för samordning och ökad kvalitet i statistiken över produktion, sysselsättning och löner. Projektet leds från analysfunktionen, som kommer att ha ett nära samarbete med de olika statistikområden som berörs.

Ytterligare ett projekt startade 2002, som leds från analysfunktionen, med syfte att analysera konsistensproblem vad gäller beräkningarna av det finansiella sparandet i NR respektive finansräkenskaperna.

Avslutande kommentarer

Utredningen har funnit att det finns ett stort behov av att förstärka analyskapaciteten inom SCB för den ekonomiska statistiken. Den huvudsakliga anledningen är att det skulle kunna bidra till väsentliga förbättringar av statistiken. Det finns behov av flera olika typer av analyser för att uppnå detta. En egen bevakning och bedömning av utvecklingen i svensk ekonomi och i omvärlden skulle underlätta för SCB att hålla sig ajour med vilken statistik som bör produceras för att spegla förändringar i ekonomin. Därmed finns även behov av analyser av nya företeelser och strukturella förändringar i ekonomin. Därutöver behövs andra typer av analyser, exempelvis av jämförbarheten mellan statistikprodukter och konsistensproblem i statistiken. En annan typ av analys är tidsserieanalys, analys av säsongrensningsmetoder, revideringar, beräkningsmetoder för kapitalstockar, produktivitetsanalyser etc. Vidare finns behov av att analyserna på olika sätt blir tillgängliga för användarna, för att underlätta för dem att tolka och förstå statistiken.

För att SCB skall kunna tillfredsställa alla dessa behov krävs en utbyggnad av analyskompetensen vid SCB på olika områden. Det finns exempelvis behov av utökad kompetens på områdena nationalekonomi och tidsserieanalys. Ett utökat samarbete med universitet och forskare skulle också bidra till analyser av hög kvalitet.

En förutsättning för en fungerande analysverksamhet är dessutom att nationalräkenskaperna och andra delar av den ekonomiska statistiken får större utrymme för analysverksamhet, för en utveckling av statistiken. Hur analysverksamheten skall organiseras för att på bästa sätt uppnå dess syfte överlämnar utredningen åt SCB att avgöra.

7.12. Stärka kontakterna med forsknings- och utbildningsvärlden

Utredningen har i sitt arbete på olika sätt kommit att konfronteras med frågor som rör en statistikmyndighets behov av relationer med den akademiska världen. Av utredningens delbetänkande Behovet av ekonomisk statistik, (SOU 2001:34), framgår att några användare pekat på behovet av samverkan med den ekonomiska och statistiska forskningen. De pekar på att klyftan mellan forskningsvärlden

och utvecklingen av nationalräkenskaperna har varit stor under lång tid till skillnad mot vad som är fallet i t.ex. USA.

Dessa frågor är inte nya för SCB utan är löpande föremål för överväganden vad gäller både former och ambitionsnivå. SCB har t.ex. professorer anställda i organisationen. SCB har ett vetenskapligt råd där ett tiotal externa professorer ingår. Personer med hög ekonomisk och statistisk kompetens finns också representerade i olika programråd samt i KPI-nämnden. SCB har vidare inlett ett samarbete med Örebro universitet för att ta tillvara synergieffekterna vid de båda organisationerna.

Relationer och samarbete med forskningen och universitetsvärlden när det gäller den ekonomiska statistiken bedöms av utredningen vara viktiga frågor av strategiskt värde för att säkra en utveckling av kvalitativt god statistik som speglar samhällets behov. Utredningen avsåg därför, som framgår av delbetänkandet, att i det fortsatta arbetet pröva olika vägar att stärka kontakterna med forskare nationellt och internationellt.

Diskussionen i detta avsnitt bygger i stor utsträckning på underlag som tagits fram av Ulf Jorner, chef för SCB:s utvecklingsavdelning, och professor Carl-Erik Särndal, ledamot av SCB:s vetenskapliga råd. Utredningen har också haft tillfälle att diskutera dessa frågor med statistikbyråer i andra länder vid de studiebesök som gjorts. I detta avsnitt diskuteras också närliggande frågor om universitetsutbildningen i ekonomisk statistik och hur denna kan stärkas.

Behov av forskarkontakter

Nära kontakter med forskningen inom relevanta områden för den ekonomiska statistiken ger SCB en rad fördelar. Det är ett bra sätt att hålla kontakt med vad som händer inom nyare forskning inom aktuella områden. Forskare kan stimuleras till att intressera sig för SCB:s områden i sin egen eller i sina studenters forskning. Forskare kan också göra direkta utvecklingsinsatser inom SCB, genom att delta i SCB-projekt, genom att göra översynsinsatser eller genom att arbeta helt eller delvis vid SCB.

Även forskarna kan ha mycket att vinna på ett samarbete. De kan få uppslag till relevanta forskningsområden eller forskningsprojekt, de kan få reala eller ekonomiska bidrag till sin forskning och sist men inte minst kan de få tillgång till en stor organisation

med specialistkompetens och ett mycket stort datamaterial. Ett samarbete måste utgå från att det är förmånligt för båda parter. SCB bör normalt endast finansiera forskning som är direkt användbar för verket. SCB kan knappast räkna med att forskare ser dessa möjligheter utan hjälp. Frågan är alltså hur SCB kan initiera och stärka denna typ av kontakter.

Några olika slag av ansatser

En första fråga är om SCB skall söka upp forskarna vid deras universitet eller skall SCB locka dem till sig? Med universitet likställs i detta sammanhang högskolor, forskningsavdelningar vid utländska statistikbyråer m.m. I praktiken handlar det inte om ett antingen eller utan om att välja ett antal ansatser ur båda kategorierna, eller att kombinera dem.

Till ansatser av den första typen hör beställningsarbeten, längre eller kortare studiebesök (kanske främst till ställen med tillämpad forskning) och stöd för studier. Det senare kan ske i form av formella eller informella stipendier, eller genom att anställda vid SCB t.ex. uppmuntras att utnyttja interna utredningsuppdrag till att skriva uppsatser/avhandlingar.

Ansatser av den andra typen är t.ex. gästföreläsningar eller gästforskande, samt att SCB anställer professorer eller framstående forskare på speciella tjänster. Dessutom finns en potentiellt viktig mellanform i form av utbytestjänstgöring.

En annan fråga är om SCB i första hand skall arbeta ”uppifrån och ned” eller ”nedifrån och upp”. I det första fallet koncentrerar man sig på professorer och etablerade forskare, i det andra på doktorander eller t.o.m. studenter. Huvudalternativet är rimligen att SCB söker kontakt genom lämpliga institutioner och därmed är en uppifrånansats tämligen given, även i situationer när man riktar in sig på t.ex. doktorander. Det finns dock vissa möjligheter att gå direkt på den lägre nivån, t.ex. genom att föreslå examensarbeten.

Ytterligare en fråga är om samarbetet skall ske nationellt eller internationellt. Både praktiska och ekonomiska skäl kan tala för att nationellt samarbete prioriteras. Ett utökat samarbete kan även få SCB att framstå som en tänkbar och attraktiv arbetsplats för forskare och studenter med anknytning till samarbetspartnern. Internationellt samarbete bör dock också eftersträvas. De statistiska problemområdena är i hög grad internationella. Det statistiska sam-

arbetet, inte minst inom EU/EMU, framtvingar gemensamma lösningar. Forskarkompetensen finns till största delen i utlandet, ibland delvis knutna till statistikbyråer som är naturliga samarbetspartners för SCB.

Institutionellt samarbete

SCB inledde år 2001 ett formaliserat samarbete med Örebro universitet. Ett samarbetsavtal tecknades, vilket bygger på ömsesidighet; båda parter skall i princip vinna lika mycket på avtalet. Ett motsvarande avtal kan förstås skrivas också med en enskild, t.ex. nationalekonomisk, institution.

Det är ännu för tidigt att utvärdera samarbetsavtalet med Örebro universitet. Avtalet ger endast en form, som måste fyllas med ett innehåll av konkreta samarbetsprojekt. Flera av de idéer som listas nedan ingår eller planeras inom ramen för detta samarbetsavtal. Troligen blir de flesta ansatser mer verkningsfulla inom ramen för ett institutionellt samarbete, oavsett om detta formaliseras i ett avtal eller inte. Den stabilitet som ett institutionellt samarbete ger kan knappast heller underskattas.

Utbytestjänstgöring

Utbytestjänstgöring, dvs. att en forskare arbetar en tid på SCB och en SCB-anställd motsvarande tid vid en institution, har en stor potential. Det förutsätter dock en god planering, med väl förberedda arbetsuppgifter så att t.ex. den som skall komma till SCB på lämpligt sätt är involverad i SCB:arens arbete på institutionen. Ett institutionellt samarbete underlättar en väl fungerande utbytestjänstgöring. Goda förutsättningar finns att utveckla en utbytesverksamhet med internationella organisationer på statistikområdet och med utländska statistikbyråer.

SCB-professurer

SCB har haft ett antal professurer inom ämnet statistik och har numera även en professur i ekonomi. Erfarenheterna är mycket goda. Det finns anledning till en ytterligare satsning på kompetens på denna nivå inom området ekonomisk statistik. Den bör dock före-

gås av en diskussion om både inom vilka specialområden det är viktigast att satsa (ekonomisk statistik är ett vitt begrepp) och vilken organisatorisk lösning som är lämpligast.

Rekrytering på denna nivå kan ses som ett led i en kompetenshöjning för framtiden inom området ekonomi. Det markerar också en attityd och en hållning till de komplicerade uppgifter som åligger en statistikmyndighet. Diskussionen om en utbyggd analytisk kompetens (se avsnitt 7.11) är också intressant i detta sammanhang liksom diskussionen i avsnitt 2.4 angående möjligheterna att förutse och anpassa verksamheten till nya framtida statistikbehov. En utbyggd analysfunktion kan vara en lämplig organisatorisk bas för rekryteringar på professorsnivå. Förväntningarna på vad en professor eller motsvarande skall prestera bör preciseras t.ex. vad gäller krav på vetenskapliga insatser, vetenskapligt ledarskap och vetenskapligt kontaktnät.

Ekonomisk statistik är som nämnts ett vitt begrepp. Man kan inte urskilja en sammanhållen vetenskaplig grund för verksamheten ekonomisk statistik. Det finns t.ex. ingen bas som är nära överensstämmande med något av de traditionella universitetsämnena. I stället drar verksamheten nytta av vetande inom flera discipliner som nationalekonomi, redovisning, ekonometri, statistik och matematisk statistik.

Att dela en professur mellan SCB och en institution kan ha många fördelar. Normalt torde en delad professur behöva ha åtminstone halva tiden vid SCB för att nå en god effekt. En intressant aspekt av delade professurer är att de borde kunna utlysas vid universiteten. En delad professur vore troligen ett utmärkt inslag i en institutionell samarbetsansats.

SCB-doktorander

Inom SCB finns ett mindre antal personer som doktorerar med stöd av SCB. I regel rör det sig om att de ges en möjlighet att på deltid, t.ex. 30 procent, men som en del av ordinarie arbete, arbeta på avhandling eller läsa in litteratur. Det är här viktigt att det finns klara regler och en nära uppföljning av doktorandernas framsteg. Det finns vidare ett begrepp, ”industridoktorander”, som SCB i ett fall utnyttjar sig av. Innebörden är att doktoranden redan vid antagningen får en delfinansiering av sin doktorandtjänst av SCB, i det nu aktuella fallet 20 procent. I detta fall finns en mer direkt

knytning mellan SCB, universitetet och doktoranden. Denna konstruktion bör på sikt kunna ersätta eller komplettera nuvarande system.

En förutsättning i alla de fall där SCB ekonomiskt (via tillåtelse att utnyttja arbetstid eller på annat sätt) stöder doktorander är dels att deras avhandlingsarbete har direkt SCB-relevans, dels att de bedöms fortsätta arbeta vid SCB.

Biträdande handledare

I samband med avhandlingsarbeten, som direkt berör SCB, är det naturligt att SCB ställer upp med biträdande handledare. Detta gäller såväl SCB-doktorander som andra doktorander, som väljer att arbeta inom SCB:s område. Handledarna fyller en funktion för universiteten genom att stå för specialistkompetens, som universiteten oftast saknar. Självfallet måste de ha både en formell (doktorsnivå) och en reell kompetens, som godkänns av universitetet.

Gästföreläsare/gästforskare på SCB

Gästföreläsningar är en billig och flexibel form för tillgång till välrenommerade forskare. Sådan verksamhet kan med fördel i många fall ske decentraliserat i organisationen. Det kan dock finnas anledning att även lägga upp mer långsiktiga program där internationella experter kan spela en huvudroll. SCB kan också samordna arrangemang tillsammans med universitet och andra svenska institutioner.

Sommarskolor o. dyl.

SCB genomförde 2002 en sommarskola (på två dagar) i nationalräkenskaper i samarbete med Institutionen för ekonomi, statistik och informatik (ESI) vid Örebro universitet. En internationellt framstående expert var huvudlärare. Ett 40-tal personer, främst från SCB och ESI, men också från andra universitet/högskolor och några från andra centralbyråer, deltog i arrangemanget. SCB subventionerade skolan så att avgiften kunde hållas låg.

Sommarskolor är troligen ett relativt billigt sätt att fästa uppmärksamheten på för SCB intressanta områden. Det saknas inte

intressanta områden. Redan finns planer på att låta prismätningar vara tema för en ny skola. Även sommarskolor o.dyl. passar bra in i ett institutionellt samarbete.

Studiebesök, benchmarking

SCB tar emot många studiebesök, främst från U-länder och östra Europa. Personal från SCB gör också besök på andra centralbyråer, oftast i samband med omläggningar eller utredningar. Sådana besök, gärna med inbyggd reciprocitet, bör kunna utvecklas.

Studiebesök görs oftast av chefer och experter. En utveckling vore att i ökande utsträckning skicka/ta emot yngre medarbetare. Målet med ett sådant utbyte skulle snarare vara att uppmuntra individens vidareutveckling än att utveckla organisationen direkt.

Stipendier

Som redan noterats ger SCB (indirekt) ekonomiskt stöd till några doktorander. Ett alternativ är att ge ekonomiskt stöd i form av stipendier till SCB-anställda. I så fall skulle SCB inte ställa upp med arbetstid, utan i stället ge ett belopp för att, helt eller delvis, täcka resor, mat och logi, kursavgifter etc. Stipendier skulle kunna ges till SCB-personal som vill vidareutbilda sig i Sverige eller i utlandet.

Det vore därutöver önskvärt att, t.ex. via SCB:s hemsida, stimulera en bredare krets utanför SCB, dvs. i första hand studerande vid universitet och högskolor, att söka stipendier och forskningsstöd hos fonder m.fl. för vidareutbildning och fördjupning i discipliner som är relevanta för SCB:s verksamhet. Lämpliga utbildningsmöjligheter torde finnas på ett stort antal universitet och andra institutioner i utlandet. Utredningen har i sina kontakter med statistikbyråer och forskare i utlandet noterat några intressanta institutioner. I USA kan nämnas University of Maryland och Northwestern University. I Storbritannien samarbetar Office for National Statistics (ONS) nära med University of Southampton. Den franska statistikbyrån, INSEE, har två framstående skolor med högre utbildning inom statistik och ekonomi.

Utbildning av universitetslärare

Många universitetslärare saknar djupare insikter inom många områden av intresse för SCB. Nationalräkenskaper och prismätningar har redan nämnts. Ett sätt att stimulera intresset för SCB:s områden är att anordna kortare kurser för universitetslärare i anslutning till terminsstart eller terminsslut. Till skillnad från sommarskolor skulle denna typ av utbildning sikta in sig direkt mot lärare och ha målet att påverka deras undervisning och i slutändan t.o.m. kursinnehållet. Troligen bör de göras gratis för deltagarna, vara öppna för alla universitet och läggas vid ett ”centralt” universitet.

SCB-föreläsningar på universiteten

SCB har personal som har såväl en god allmän kompetens inom sitt område som gott om realistiska tillämpningsexempel. Inom många institutioner och inom många ämnen saknar lärarna tillämpningsdelen (utanför rena forskningstillämpningar). Det är t.ex. mycket få lärare i statistik vid landets universitet, som har deltagit i en större datainsamling, som har arbetat praktiskt med kvalitetsfrågor i stora datamängder, etc.

Framtagningen av nationalräkenskaperna skulle också kunna vara ett lämpligt område, liksom produktivitetsberäkningar och prismätningar. Genom föreläsningar på grundnivå (och kanske också på C- och D-nivå) skulle SCB kunna väcka studenternas intresse för SCB som arbetsplats och för SCB:s verksamhet. I detta sammanhang kan också information spridas om det stora dataunderlag som finns hos SCB och som ger stora möjligheter till forskning på många områden. Denna ansats är relativt långsiktig, men ger också andra (och kanske större) positiva effekter för SCB:s allmänna image. Troligen måste föreläsningarna erbjudas gratis. Om ansatsen skall provas bör ett antal ”modulföreläsningar” tas fram.

Praktikantplatser

SCB får redan nu ett antal förfrågningar om praktikantplatser per år. Ofta är det svårt att kombinera studenternas önskemål (sommararbete) med SCB:s produktionssituation. SCB skulle också kunna använda möjligheterna till praktikantplatser mer ”offensivt”. I ett institutionellt samarbete om en ”SCB-inspirerad” universitets-

utbildning skulle garanterade praktikantplatser kunna ingå. Det ligger i sakens natur att de i så fall rör sig om längre utbildning, minst en termin. På statistikområdet skulle det kunna röra sig om en statistikutbildning med inriktning mot officiell statistikproduktion, inom ekonomi kanske om en C-kurs med inriktning mot nationalräkenskaper eller prismätning.

Uppsatsämnen

SCB har tagit fram en lista på uppsatsämnen inom statistik, och i viss mån inom IT. En utbyggnad av en sådan lista till ekonomiska ämnen är enkel, men kräver långsiktighet. Förutom att ta fram och uppdatera själva listan, måste SCB vara beredd att stå för viss handledning. Det har också förekommit att studenterna har fått ett mindre belopp i ersättning om uppsatserna har varit bra och användbara för SCB. Även här finns en praxis.

Utländska erfarenheter

Relationerna till forskningen och omfattningen av egna forskningsresurser varierar starkt mellan olika länder. I USA är kontakterna mellan de olika statistikproducenterna och den akademiska världen omfattande och nära. Det finns forskning på universiteten som är direkt knuten till aktuella problemområden inom den ekonomiska statistiken, t.ex. den nya ekonomin. Utbytet sker både bilateralt och via offentliga seminarier etc. Statistikproducenterna har företrädare som deltar i kunskapsutbytet och har hög status i den akademiska världen.

I Frankrike har INSEE en avdelning för forskning med två välrenommerade skolor med undervisning i statistik och ekonomi vilket ger en bred anknytning till den akademiska världen. Verksamheten inom Statistics Canada har starka inslag av forskning och analys. En särskild analysavdelning kompletteras av analysenheter, som finns inom de olika statistikavdelningarna. Avdelningen för nationalräkenskaper och analytiska studier innehåller en stor analysenhet, ca 40 personer, med hög forskarkompetens. I Norge har

Statistisk sentralbyrå en forskningsavdelning med ca 75 anställda.

Avdelningen arbetar med modellarbete och gör kvartalsvisa progn-

ser över den norska ekonomin, en uppgift som i Sverige ligger på Konjunkturinstitutet.

Avslutande kommentarer

Utredningen har i sitt arbete berört många frågor som kvalitet, analys, framtida behov och krav etc., som också har pekat på behovet av ett nära och kontinuerligt samarbete med forskningen inom den ekonomiska statistikens område. Mycket talar för att SCB bör höja ambitionsnivån på detta område. Även aktiviteter som kan stimulera till att nationalräkenskaperna får en plats i universitetsundervisningen skulle vara värdefulla. Det finns många exempel från andra länder där analys- och forskningsinslaget är betydande och bidrar till att statistikutvecklingen drivs på.

I föreliggande avsnitt diskuteras olika sätt att förbättra situationen. Ett viktigt inslag skulle vara att anställa flera personer på professorsnivå eller motsvarande. Olika sätt att öka det institutionella långsiktiga samarbetet är också av vikt. Här har redan ett lovande samarbete inletts med Örebro universitet. Hjälp till doktorander och marknadsföring av SCB:s unika dataunderlag är andra viktiga delar. Därutöver finns en hel rad av åtgärder, inte minst olika former av utbyte nationellt och internationellt, som borde bli föremål för en övergripande strategi.

Appendix 1

Startår för tidsserier för ekonomisk statistik i Sveriges Statistiska Databaser

Arbetskraftsundersökningen 1987

arbetskraftsstatus, arbetslösa, veckoarbetstid 1976 Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik 1993 Företagsbaserad sysselsättningsstatistik 1993 Sjukfrånvaro (privat sektor) 1995 Vakanser 2002 Löner, månad (konjunkturstatistik)

Stat, kommuner, landsting 1999/2000 Privat sektor 1996 Industriarbetares timlön 1990 Löner, år (strukturstatistik) 2000

Månadslön/timlön efter näringsgren 1992/93 Tillverkningsindustrin, månadslön/timlön 1947/52 Lönesummor (kontrolluppgifter) 1999 Lönesummor (skattedeklarationer) 2000 Arbetskostnadsindex och lönekostnadsindex 1996 Bostads- och hyresundersökningen 1999 Hyror för nybyggda lägenheter 1997 Intäkter och kostnader i flerbostadshus 1999 Outhyrda bostadslägenheter i flerbostadshus 2000 Ombyggnad och rivning av flerbostadshus 1989 Bygglovsstatistik för bostäder och lokaler 1996 Bostadsbyggnadsstatistik 1991

Lägenheter 1975 Nybyggnadskostnader för flerbostadshus

och gruppbyggda småhus 1998 Fastighetsprisindex, år 1981

lantbruk 1992 Fastighetsprisindex, kvartal 1986 Fastighetsförsäljning 1999 Fastighetstaxering 1998 Aktieägande 1983

Aktieägande efter aktieserie och marknadsplats 1999 Finansiella företag, årsbokslut 1999 Finansinstitut, tillgångar och skulder, månad 1998

kvartal 1992 Finansräkenskaper 1996 Värdepappersfonder 1998 Inrikeshandel 1990

Detaljhandelns försäljning totalt 1956 Utrikeshandel, total 1975 Utrikeshandel efter varugrupp och handelspartner 1995 Utrikeshandel, volymindex, kvartal 1991 Utrikeshandel, volymindex, år 1990 Hushållens ekonomi 1997 Inkomst och förmögenhet 1998 Aktivitetsindex 1993 Nationalräkenskaper, kvartal 1993 Försörjningsbalans m.m. 1980 Nationalräkenskaper, år 1993

Försörjningsbalans m.m. 1950 Företagens anställda efter näring och storlek 1993 Företagens finansiella tillgångar och skulder 1999 Näringslivets investeringar 1990 Konkurser och offentliga ackord 1994 Företagsstat. för industri-, bygg-

o. tjänsteföretag 1997 Företagsstatistik för transportföretag 1998 Industrins leveranser, order, produktion,

kapacitetsutnyttjande och lager 1990 Industriproduktionsindex, totalt 1913 Industrins varuproduktion 1997 Statsbidrag och inomkommunal utjämning 1996 Kommunalskatt 2000 Skatteunderlag 1995 Kommunal kreditmarknadsstatistik 2002 Kommunägda företag 1994 Räkenskapssammandrag för kommuner 1998 Statens lånebehov och den svenska statsskulden 1970 Taxeringsutfallet 1996 Konsumentprisindex, totalt 1914

varugrupper 1980 Faktorprisindex, bostäder 1975

Faktorprisindex, jordbruksbyggnader 1980 Producentprisindex 1990 Köpkraftspariteter 1999 Hushållens inköpsplaner 1993 Hushållsbudgetstatistik 1999 Fordon enligt bilregistret 1975

Appendix 2

NR:s publicering av tidsserier genom olika kanaler

Täckningen av nationalräkenskapsdata i Sveriges statistiska databaser (SSD) är god när det gäller kvartalsvisa serier från 1993 och framåt. För försörjningsbalansen (beräknad enligt ENS 95) efter användningstyp finns kvartalsserier med löpande och fasta priser (referensår 1995) för perioden 1980–2002. Däremot saknas säsongrensade serier för perioden 1980–1992.

Täckningen är sämre i SSD när det gäller årsserier. För nationalräkenskaperna enligt ENS 95 redovisas försörjningsbalansen efter användningstyp och arbetade timmar endast för åren 1993–2001. För nationalräkenskaperna enligt SNA 68 finns det äldre serier över försörjningsbalansen i löpande priser respektive fasta priser (referensår 1991) nämligen för åren 1950–1980 och 1980–1996. Dessa serier är inte uppdaterade.

I nedanstående sammanställning redovisas endast sådana tidsserier i SSD som publicerats genom någon av följande kanaler:

─

Statistiska meddelanden (SM), där NR redovisar årsstatistik via papperspublicering och elektroniskt på SCB:s hemsida.

─

Pressmeddelanden, där NR redovisar senaste kvartalsresultaten med tidsserier bakåt.

─

BNP kvartal, en uppdragsprodukt i pappersform vilken utkommer samtidigt med pressmeddelanden och offentliggörandet i SSD.

─

Produktsidan för NR på SCB:s webbplats. Denna innehåller utvalda diagram och elektroniskt åtkomliga källdata.

─

Valda ekonomiska årsvisa tidsserier finns under specialingången Sveriges ekonomi på SCB:s webbplats.

Nedanstående tabell visar vilka tidsserier från NR man kan hämta från SSD. De tidsserier som redovisas i NR:s kvartalspublikation respektive på produktsidan för NR på SCB:s webbplats är normalt kortare än dem i SSD, men det finns undantag.

Nationalräkenskaper för 1993–2001 finns för övrigt nedladdningsbara i excelformat, som innehåller BNP, BNI, Försörjningsbalans, BNP från produktionssidan, sysselsättning, konsumtionsutgifter, fasta bruttoinvesteringar m.m.

Kvartalspublicering

NR i SSD

Faktiska värden

Försörjningsbalans, Lp, Fp samt årsförändring

1980-2002

BNP från produktionssidan, Fp, årsförändring

1993-2002

Arbetade timmar efter näringsgren, antal, årsförändring

1993-2002

Hushållens konsumtionsutgifter efter ändamål, Lp

1993-2002

Hushållens konsumtionsutgifter efter varaktighet, Lp

1993-2002

Fasta bruttoinvesteringar, Lp, Fp, årsförändring

1993-2002

Dagkorrigerade värden

BNP från produktionssidan, Fp, årsförändring

1993-2002

Arbetade timmar fördelade på näringsgrenar, antal och årsförändring

1993-2002

Säsongrensade värden

Försörjningsbalans, Fp, kvartalsförändring

1993-2002

BNP från produktionssidan, Fp, kvartalsförändring

1993-2002

Arbetade timmar efter näringsgrenar, antal, kvartalsförändring

1993-2002

Årspublicering

NR i SSD

Bruttonationalprodukt och bruttonationalinkomst

BNP, Fp, årsförändring

1993-2001

Post i försörjningsbalans efter användningstyp

1993-2001

Medelfolkmängd

1950-1996

BNI, post i försörjningsbalans (SNA 68), Lp, Fp91

1950-1996

Försörjningsbalans, Lp, Fp, årsförändring

1993-2001

Konsumtionsutgifter, faktisk konsumtion, Lp, Fp

post i Försörjningsbalans, efter användningstyp

1993-2001

Hushållens konsumtionsutg. efter ändamål, Lp, Fp, årsförändring

1993-2001

Hushållens konsumtionsutg. efter varaktighet, Lp, Fp, årsförändring

1993-2001

Anm . Lp = Löpande priser, Fp = fasta priser

På SCB:s särskilda portal för Sveriges ekonomi ligger dessutom längre tidsserier för ett antal utvalda variabler, vilka framgår av nedanstående tabell.

Tidsserier på SCB:s webbplats för Sveriges ekonomi

Kvartalsserie:

BNP från produktionssidan (efter aktivitet), Fp, årsförändring

1993-2002

Årsserier:

BNP, Lp, Fp

1950-2001

Medelfolkmängd 1950-2001 BNP per capita, Lp, Fp 1950-2001

Försörjningsbalans 1980-2000, huvudaggregerat, Lp, Fp

1950-2001

Exportens och importens betydelse för svensk ekonomi

1950-2001

Konsumtion och investeringar, andel av BNP

1950-2001

8. Överväganden och förslag

I detta kapitel redovisar utredningen sina överväganden och förslag. Förslagen omfattar både sådana som avser förbättrad statistik och sådana som avser förbättrade arbetssätt och förändrad organisation. De förra kräver i allmänhet ökade anslag och riktar sig därför till regeringen. De senare handlar däremot även om hur arbetet med att ta fram den ekonomiska statistiken organiseras och genomförs, men innebär samtidigt ökade resursbehov, och riktar sig därför även till Statistiska centralbyrån (SCB).

Utredningen föreslår att den ekonomiska statistiken ges ett markerat nivålyft när det gäller både omfattning och kvalitet. Det finns viktiga områden som i dag inte täcks med statistik, vilket gör att så viktiga variabler som BNP inte kan skattas på ett tillfredsställande sätt. Inom den Europeiska Unionen (EU) pågår ett omfattande arbete med att utveckla den ekonomiska statistiken, att göra den mer jämförbar och att snabba upp den. Sverige bör delta aktivt i detta arbete.

Sammantagna omfattar utredningens förslag till förbättringar av den ekonomiska statistiken en nivåhöjning av anslagen med ca 64 miljoner kr. Nivåhöjningen fördelar sig över åren 2004–2006 med ungefär en tredjedel varje år. Huvuddelen av förslagen avser nationalräkenskaperna och underlag till dessa. Även andra delar av den ekonomiska statistiken behöver emellertid förbättras. Förslagen berör förutom Finansdepartementet även Närings- och Socialdepartementen.

Ungefär samtidigt som utredningen överlämnas kommer SCB att överlämna ett underlag för fördjupad prövning och det tar också upp förslag om förbättringar av statistiken inklusive den ekonomiska statistiken. Förslagen har olika utgångspunkt. Utredningen utgår från sina direktiv, medan SCB:s underlag även tar hänsyn till andra behov och önskemål. I den mån de innehåller samma förslag har de harmoniserats mellan utredningen och SCB. I budgetunder-

laget finns tabeller som innehåller både utredningens och budgetunderlagets förslag. De ger en samlad bild av de båda förslagen.

Under de senaste åren har den ekonomiska statistiken tillförts en del ökade resurser för förbättringar av främst nationalräkenskaperna, prisstatistiken och inkomststatistiken. Utredningen har vidare under arbetets gång tagit initiativ till ett antal förbättringar främst när det gäller att dokumentera den ekonomiska statistiken och sprida den via SCB:s webbplats. Dessa förbättringar svarar mot en del av de brister, som har framkommit i utredningens kartläggning av användarnas synpunkter på den ekonomiska statistiken. De kommenteras i samband med redovisningen av överväganden och förslag i föreliggande kapitel.

Kapitlet inleds med ett avsnitt 8.1 med allmänna överväganden. Därefter följer två avsnitt med utredningens förslag: förbättrad statistik (avsnitt 8.2) samt förbättrade arbetssätt och förändrad organisation (avsnitt 8.3). Kapitlet avslutas med avsnitt 8.4 om kostnader och finansiering.

8.1. Allmänna överväganden

Utredningens bedömningar:

─

Den svenska ekonomiska statistiken är kostnadseffektiv och står sig väl vid en jämförelse med statistiken i andra utveck- lade länder.

─

Det finns emellertid många områden på vilka förbättringar av den ekonomiska statistiken är möjliga och önskvärda.

─

De resurser som avsätts för officiell statistik i Sverige är vid en internationell jämförelse förhållandevis små både i abso- luta termer och i förhållande till landets storlek.

─

Resurserna för den ekonomiska statistiken har minskat sedan början av 1990-talet trots särskilda satsningar på denna stati- stik.

─

Nationalräkenskaperna behöver förstärkas resursmässigt och organisation och arbetsformer behöver förändras.

─

Den ekonomiska statistiken behöver förbättras även på ett antal andra områden, bland annat för att ge ett bättre under- lag för nationalräkenskaperna.

─

Förändringar i organisation och arbetsformer avseende den ekonomiska statistiken bör övervägas.

─

En strategisk plan för förbättringar av den ekonomiska sta- tistiken bör upprättas.

Skälen för utredningens bedömningar

Utredningen har två typer av underlag för att bedöma den svenska ekonomiska statistiken. Den första är den kartläggning av behovet av ekonomisk statistik som utredningen redovisade i sitt första delbetänkande1 samt de synpunkter som i övrigt har framkommit från användare av statistiken under utredningens arbete. Kartläggningen visade att det finns en rad synpunkter på hur den ekonomiska statistiken borde förbättras, inte minst mot bakgrund av samhällets förändringar och att den ekonomiska statistiken utgör ett allt viktigare underlag för ekonomisk analys och politik.

På vissa punkter fanns det en bred enighet bland användarna om vilka förbättringar som var mest angelägna. Det gällde särskilt prismätningar för den privata tjänstesektorn, IT-statistik, input-outputstatistik, kapitalstocksberäkningar och en uppsnabbning av den ekonomiska statistiken. Det fanns emellertid också ett stort antal andra områden som nämndes som angelägna i intervjuerna med statistikanvändarna. Utredningen har i det fortsatta arbetet analyserat möjligheterna att åstadkomma förbättringar av den ekonomiska statistiken på dessa områden.

Den andra typen av underlag är de internationella jämförelser, som har kommit fram under utredningens arbete. Utredningen har bland annat besökt elva länder under arbetets gång för att jämföra med vad som åstadkoms i dessa länder och för att få underlag för förslag till förbättringar av den svenska ekonomiska statistiken.

De internationella jämförelserna visar att den svenska ekonomiska statistiken står sig väl i ett internationellt perspektiv. Å ena sidan har de problem som har uppmärksammats särskilt i utredningens kartläggning av användarnas behov, t.ex. bristen på IT-statistik, input-output-statistik och kapitalstocksberäkningar, i allmänhet hanterats bättre i andra länder. Det tycks också som om tidsserierna i nationalräkenskaperna i allmänhet är längre i andra länder. Å

1SOU 2001:34Behovet av ekonomisk statistik. Delbetänkande av Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken.

andra sidan kan varje land ha andra problem, som har hanterats bättre i Sverige. Problemet med brist på bra prisindex för den privata tjänstesektorn är gemensamt för alla länder; några länder har emellertid kommit längre än Sverige i detta avseende.

Ett allmänt intryck är att Sverige har prioriterat effektiv statistikproduktion medan man i de flesta andra länder har satsat mer på analys av siffrorna. I exempelvis Australien är det inskrivet i statistiklagen att Australian Bureau of Statistics (ABS) även skall analysera statistiken. De gör också intressanta analyser av produktivitetsutveckling m.m. Det tycks emellertid som om Sverige, trots betydligt mindre resurser, producerar mer statistik på det ekonomiska området. SCB genomför fler undersökningar, redovisar ofta månadsstatistik där ABS redovisar kvartalsstatistik och har en mer utvecklad statistik baserad på administrativa data och register.

Utredningen har vidare tillkallat tre erfarna internationella experter, som har gjort en fristående bedömning av den svenska ekonomiska statistiken i ett internationellt perspektiv. Deras övergripande slutsats är att svensk ekonomisk statistik är kostnadseffektiv och av god kvalitet, att det svenska systemet står sig väl jämfört med systemen i många andra EU-länder, av vilka några är betydligt större, men att det finns ett antal områden som skulle kunna förbättras. De pekar särskilt på tio sådana förbättringsområden: aktualitet, tjänstesektorns priser och produktion, offentlig konsumtion, input-output-statistik, finansräkenskaper/betalningsbalansstatistik, offentlig sektors produktivitet, IT-statistik, kapitalstockar, analyskapacitet och beräkningar av nationalräkenskaper.

Internationella valutafonden (IMF) har under arbetets gång gjort en egen bedömning av hur Sverige lever upp till fondens krav på nationell ekonomisk statistik. IMF:s rapport visar att den svenska ekonomiska statistiken väl uppfyller fondens krav. Samtidigt rekommenderar man ett antal åtgärder för att förbättra statistiken. Det gäller bland annat att en enda myndighet, SCB, borde ges ansvar för att sammanställa statistik över de offentliga finanserna enligt IMF:s Manual on Government Finance Statistics (GFS), att studier och analyser av revideringar bör göras när det gäller nationalräkenskaper och bytesbalansstatistik samt att dokumentationen av nationalräkenskaperna och statistiken över de offentliga finanserna bör förbättras.

Inom EU har en handlingsplan tagits fram för att förbättra statistiken i samband med införandet av den europeiska monetära unionen (EMU), Actionplan on EMU Statistical Requirements. Vidare har på

svenskt initiativ jämförelser gjorts mellan EU och USA samt mellan EU-länderna med särskild fokus på snabbhet i den kortperiodiska ekonomiska statistiken. Uppföljningar av handlingsplanen visar att Sverige inte ligger väl till jämfört med andra länder när det gäller att uppfylla kraven i handlingsplanen. För att uppfylla kraven i handlingsplanen behöver nationalräkenskaperna för andra kvartalet tidigareläggas, kvaliteten i kvartalsuppgifterna om den offentliga sektorns finanser säkras, statistiken över utrikeshandeln snabbas upp och rutinerna för statistikleveranserna till Eurostat kvalitetssäkras. Den jämförande studien, som avser en annan tidsperiod och delvis andra variabler, visar däremot att Sverige ligger väl till i jämförelse med andra EU-länder när det gäller den kortperiodiska ekonomiska statistikens snabbhet. Samtidigt kan man konstatera att EU-länderna är betydligt långsammare än USA när det gäller att redovisa kortperiodisk ekonomisk statistik.

I den handlingsplan för bättre täckning och ökad snabbhet i EUstatistiken, vilken har utarbetats inom EU efter benchmarkingstudien, identifieras 19 s.k. Principal European Economic Indicators (PEEI). För dessa statistikområden har mål satts upp rörande uppsnabbning och EU-länderna har genom en Gentlemen’s agreement utfäst sig att uppfylla målen. För Sveriges del gäller det att snabba upp statistiken på åtta områden. Till de områden som behöver snabbas upp hör nationalräkenskaper, industriproduktionsindex, byggproduktion, detaljhandelns omsättning, vakanser och utrikeshandel.

Utredningen har också tagit fram en studie rörande revideringar av de årsvisa nationalräkenskaperna i ett antal länder. Den visar att det absoluta medelfelet i de första siffrorna för BNP-tillväxten jämfört med senare mer tillförlitliga siffror är 0,4 procentenheter samt att det finns en tendens att i de första siffrorna underskatta den genomsnittliga BNP-tillväxten samt kraften i konjunkturuppgångar och djupet i lågkonjunkturer. I denna internationella jämförelse har Sverige ett något mindre absolut medelfel och en något större bias än genomsnittet av länderna.

Utredningens bedömning är mot denna bakgrund att den svenska ekonomiska statistiken vid en internationell jämförelse är kostnadseffektiv och att det svenska systemet står sig väl jämfört med systemen i andra utvecklade länder. När det gäller snabbheten i statistiken ligger Sverige någonstans i mitten av EU-länderna, men betydligt efter USA. Även när det gäller revideringar i nationalräkenskaperna ligger Sverige sammantaget på en genomsnittlig nivå för de länder utredningen har studerat.

Samtidigt visar både den svenska kartläggningen av användarbehoven och de internationella bedömningarna och jämförelserna att det finns många områden på vilka förbättringar av den ekonomiska statistiken är möjliga och önskvärda. En del av dessa förbättringar kommer att kräva utökade resurser. Andra förbättringar handlar mer om organisatoriska förändringar och ändrade sätt att arbeta.

Utredningen har vidare gjort jämförelser av de resurser som avsätts för officiell statistik i Sverige och i de elva andra länder, som utredningen har besökt under arbetets gång. Sådana jämförelser är förknippade med en hel del problem. De har att göra med att de nationella statistiksystemen och redovisningsprinciperna skiljer sig åt mellan länderna. För att få siffrorna jämförbara har utredningen jämfört inte bara de centrala nationella statistikinstituten utan även de nationella statistiksystemen och därvid försökt ta hänsyn till sådana skillnader. Den bild som framkommer är följande.

Det finns ett samband mellan landets storlek och de resurser som avsätts för officiell statistik. Det är naturligt att stora länder har möjlighet att satsa mer på officiell statistik än små länder. USA avsätter sålunda ojämförligt mer resurser för statistikproduktion än något annat land. USA:s samlade statistikbudget uppgick år 2001 till motsvarande ca 39 miljarder kronor att jämföra med ca 620 miljoner kronor i Sverige. Den var således ungefär 60 gånger så stor som den svenska.

Det finns också ett samband mellan landets storlek och den andel av landets resurser som avsätts för officiell statistik. Större länder tenderar att avsätta en mindre andel av resurserna för statistikproduktion än mindre länder. Även detta är naturligt eftersom det finns vissa skalfördelar i statistikproduktionen. Man behöver t.ex. inte så mycket större urval i ett större land än i ett mindre för att uppnå samma precision i skattningarna på nationell nivå. Sålunda avsattes en större andel av resurserna för statistikproduktion i de tre minsta länderna än i de tre största.

Därutöver finns det individuella variationer mellan länderna. Danmark och Sverige framstår som de länder som med hänsyn tagen till storleken på landet satsar minst andel av de totala resurserna på officiell statistik. Nya Zeeland, Norge och i synnerhet Kanada framstår som länder i vilka en särskilt stor andel av resurserna avsätts för officiell statistik. Även i absoluta tal ligger Sverige lågt. De resurser som avsätts för officiell statistik i Sverige är av

samma storleksordning som i Finland och Norge, trots att dessa båda länder är betydligt mindre.

Utredningens bedömning är mot denna bakgrund att de resurser som avsätts för officiell statistik i Sverige vid en internationell jämförelse är förhållandevis små både i absoluta termer och i förhållande till landets storlek. För statsmakterna kan det naturligtvis inte vara ett mål att den officiella statistikproduktionen skall kosta så mycket som möjligt. Det är i stället vad man får ut av de resurser som satsas på officiell statistik som är det viktiga. Samtidigt finns det ett samband mellan hur mycket man satsar och vad man får ut, vilket illustreras av exemplet Kanada.

Utredningen har även tagit fram en beskrivning av den ekonomiska statistikens omfattning och utveckling sedan början av 1990talet. Av beskrivningen framgår att ett antal större förändringar har inträffat under denna period främst till följd av att Sverige blev medlem i EU år 1995. Medlemskapet har medfört att Sverige har behövt anpassa den ekonomiska statistiken till de regler som gäller inom EU. Vidare har SCB tagit över statistiken över utrikeshandeln inom EU (Intrastat) från Tullverket. Dessutom bytte SCB ITplattform under perioden och övergick från stordatormiljö till ett datasystem med persondatorer och servrar bland annat för att klara problemen vid millennieskiftet.

Samtidigt har resurserna för den ekonomiska statistiken minskat under perioden. Vid avdelningen för ekonomisk statistik har resurserna minskat från ca 122 till ca 108 miljoner kronor mellan 1993 och 2001 i 2001 års prisnivå rensat från övertagandet av Intrastat och en intern omflyttning av ett statistikprogram. Inom denna minskade ram har resurserna för nationalräkenskaper ökat från ca 14 till ca 24 miljoner kronor. Minskningen av resurserna för den ekonomiska statistiken var särskilt stora fram till 1997. Sedan dess har resurserna ökat.

Minskningen av resurserna för ekonomisk statistik sedan början av 1990-talet har uppstått trots att betydande tillskott för just denna statistik har tillförts SCB, särskilt under senare år. Det beror på att de generella neddragningarna i form av budgetnedskärningar och otillräcklig pris- och lönekompensation har varit större än tillskotten även för den ekonomiska statistiken. Exempelvis uppgick pris- och lönekompensationen under treårsperioden 1999–2001 till i genomsnitt 1,2 procent per år, vilket var betydligt lägre än kostnadsökningen. SCB:s kostnader består främst av lönekostnader. Eftersom den ekonomiska statistiken svarar för en stor del av

SCB:s anslagsfinansierade produktion så drabbar de generella neddragningarna även denna statistik.

Utredningen konstaterar mot denna bakgrund att resurserna för den ekonomiska statistiken har minskat sedan början av 1990-talet trots särskilda satsningar på denna statistik. Inom denna minskade ram har resurserna för nationalräkenskaper ökat.

Utredningen har kommit fram till att det har funnits och fortfarande finns betydande brister i de svenska nationalräkenskaperna (NR). Mycket av den kritik utredningen mötte i kartläggningen av användarnas synpunkter på den ekonomiska statistiken berodde på att SCB under de senaste åren inte hade tagit fram delar av det som traditionellt brukar publiceras, t.ex. input-output-statistik och kapitalstocksberäkningar. Dessutom fanns kortare tidsserier tillgängliga än i de flesta andra länder. Studien av NR:s revideringar visar vidare att det finns en stor osäkerhet och en bias i både års- och kvartalsräkenskaperna.

Utredningen menar att bristerna i NR beror på både bristande resurser (trots de tillskott som har kommit de senaste åren) och brister i sättet att arbeta. Arbetsbördan har varit mycket stor sedan Sverige gick med i EU. Kraven på anpassningar till nya definitioner, klassificeringar och redovisningar har varit omfattande. Bytet av datasystem vid SCB har i särskilt hög grad berört NR, som är beroende av stora beräkningssystem.

Samtidigt menar utredningen att NR-programmet har varit mindre utåtriktat än motsvarande enheter i många andra länder. Regelbundna möten med leverantörer av statistikunderlag och användare av NR är vanligt i många länder, vilket kan bidra till både en ökad förståelse för och en utveckling av NR.

Trots att resurserna vid nationalräkenskaperna har ökat de senaste åren är de fortfarande förhållandevis små vid en internationell jämförelse. Med knappt 40 anställda vid NR-programmet i Sverige är resurserna av samma storleksordning som i de mindre länderna Nya Zeeland, Finland och Danmark. Bara Norge har märkbart mindre resurser, men har å andra sidan vid statistikbyrån en forskningsavdelning, som kan bidra till utvecklingen av nationalräkenskaperna. Nederländerna har ca 80 och Australien ca 55 anställda vid nationalräkenskaperna. De större länderna har mellan 85 och 200 anställda förutom Kanada, som har närmare 350 anställda vid nationalräkenskaperna.

Utredningen menar vidare att organisation och arbetssätt vid NR kan förbättras. Förslag i dessa avseenden redovisas i senare

avsnitt. Förslagen innebär bland annat att SCB bör överväga att omorganisera NR, att en nämnd för NR liknande nämnden för konsumentprisindex bör inrättas, att kontakter med leverantörer av statistikunderlag till NR och med användare av NR bör utökas, att studier bör göras av jämförbarheten mellan olika statistikunderlag, att regelbundna analyser av revideringar bör göras samt att presentation och dokumentation bör utvecklas.

Samtidigt som det är viktigt att förstärka NR är det också viktigt att NR kan förses med statistikunderlag av god kvalitet. På flera områden är förbättringar av NR påbörjade. Det gäller exempelvis ett antal rapporter, som har tagits fram under utredningens arbete, bland annat en dokumentation av NR och en studie av revideringarna i NR. Det gäller också beräkningssystem för input-outputstatistik och kapitalstocksberäkningar. För att få en god kvalitet på dessa behöver emellertid underlagen förbättras. För att kunna snabba upp NR behöver också underlagen till NR snabbas upp.

Utredningen gör mot den redovisade bakgrunden bedömningen att NR behöver förstärkas resursmässigt. Utredningen bedömer att en lämplig nivå på förstärkningen är att öka personalstyrkan med ca 20 personer. I årets kostnadsläge motsvarar det ca 15 miljoner kronor. Det skulle ge ett lyft åt NR och åtgärda många av de brister som NR upplevs ha i dag. Det skulle också täcka många av utredningens förslag till förbättringar på konkreta områden. Det gäller bl.a. uppsnabbning av NR, kvartalsvisa sektorräkenskaper, bättre statistik och analyser av kapitalstockar och produktivitet, längre tidsserier, bättre uppföljning av den svarta ekonomin och statistik över den offentliga sektorn enligt IMF:s manual.

Utredningen gör också bedömningen att organisationen för NR bör ses över och att arbetsformerna bör förändras. När det gäller resurserna riktas utredningens förslag till statsmakterna och när det gäller organisation och arbetsformer till SCB.

Utredningen menar vidare att den ekonomiska statistiken behöver förbättras på ett antal andra områden. Förslagen avser både ny statistik och uppsnabbning av statistik. Förslagen riktas till statsmakterna eftersom de kräver tillskott av resurser.

Två områden framstår som särskilt angelägna när det gäller ny statistik eftersom de också är väsentliga för NR. För det första behöver bättre prisindex för den privata tjänstesektorn utvecklas. Detta område har redan tillförts ökade resurser, men ytterligare ökningar skulle snabba upp förbättringarna. Bättre prisindex för den privata tjänstesektorn skulle även ha betydelse för uppskattningarna av

BNP-utvecklingen. För det andra gäller det IT-statistik där ett förslag till förbättringar är under beredning i Regeringskansliet. Det är viktigt att kommande beslut på detta område också tillgodoser NR:s behov för att därigenom möjliggöra analyser av informationsteknikens betydelse för den ekonomiska utvecklingen.

Det finns också ett antal andra områden där ny statistik är angelägen. Det gäller bland annat prisstatistik, bättre kortperiodisk statistik för tjänstesektorn, analyser och beräkningar av produktivitetsutvecklingen inklusive i den offentliga sektorn, ett samlat ansvar för statistik rörande den offentliga sektorn, bättre belysning av den svarta ekonomin, bättre regional statistik, längre tidsserier, bättre statistik över hushållens inkomster och könsuppdelad statistik på fler områden. Även flera av dessa områden är av stor betydelse för att förbättra NR.

Det är av stor betydelse för Europeiska centralbanken (ECB) att få ekonomisk statistik för EU/EMU-området, som i tillförlitlighet och snabbhet är i nivå med den som Federal Reserve Board i USA har tillgång till som underlag för penningpolitiken. Även om Sverige är ett litet land och väger lätt i EU-totalen så är det viktigt för EU-statistiken att både Sverige och andra små länder också snabbar upp sin statistik. Det är också viktigt för tilltron till den svenska ekonomiska statistiken att kunna uppfylla de mål som har satts upp på detta område. Sverige har genom SCB:s generaldirektör i samarbete med representanter för Finansdepartementet, Riksbanken och Konjunkturinstitutet tagit initiativ till och varit drivande i ansträngningarna att snabba upp den ekonomiska EU/EMU-statistiken.

Det framstår mot denna bakgrund som särskilt angeläget att klara av de mål, som har satts upp för en uppsnabbning av den kortperiodiska ekonomiska EU/EMU-statistiken. Dessa uppsnabbningar gäller även NR och ställer därför även krav på uppsnabbning av underlaget till NR. Det finns även andra områden där uppsnabbningar är både möjliga och önskvärda.

Utredningen menar vidare att förändringar i organisation och arbetsformer för den ekonomiska statistiken bör övervägas. Utredningen har vid studiebesöken i andra länder sett exempel på andra sätt att organisera och bedriva verksamheten, vilka bedöms kunna öka både kvaliteten och effektiviteten i statistikproduktionen. Ett antal sådana förslag redovisas i avsnitt 8.3. Det mest långtgående är att utredningen föreslår att SCB överväger att införa en s.k. processorganisation. Flera andra länder har infört en sådan eller håller på

att göra det. I en processorganisation samlar man kontakterna med uppgiftslämnarna till en avdelning med syftet att förbättra och effektivisera kontakterna med dessa.

En annan väsentlig förändring, som utredningen föreslår, är en ökad inriktning på analys vid SCB. De flesta nationella statistikinstitut satsar mycket mer på analys än vad SCB gör. Det anses allmänt ha stor betydelse för utvecklingen av och kvaliteten i statistiken, att det finns en analysverksamhet vid statistikinstitutet. En ökning av den analytiska kapaciteten vid SCB är också en av de åtgärder utredningens internationella experter rekommenderar. SCB har sedan utredningen inledde sitt arbete inrättat en analysfunktion vid avdelningen för ekonomisk statistik. Utredningen föreslår att kapaciteten vid denna funktion förstärks.

Utredningen föreslår också ett antal andra förändringar i organisation och arbetsformer för att förbättra den ekonomiska statistiken. Det gäller bland annat en ökad satsning på konferenser och möten med statistikanvändare, förbättrad spridning och dokumentation av statistiken, bättre tillgänglighet till metodrapporter, stärkt kompetens och ökat samarbete med universitet och forskning, analyser av konsistensen mellan olika statistikunderlag, ökad satsning på tidsserieanalys och ökad tillgänglighet till mikrodata. Dessa förslag rörande förändringar i organisation och arbetsformer är riktade till SCB.

Utredningen föreslår slutligen att en strategisk plan för förbättringar av den ekonomiska statistiken upprättas. Den bör utarbetas av SCB under våren 2003 i nära samarbete med Finansdepartementet och andra viktiga användare av ekonomisk statistik. Den bör ange ambitionsnivå för förbättringarna, deras fördelning över tiden samt i detalj vad som skall vara uppnått vid vilken tidpunkt. Planen kommer naturligtvis att vara beroende av vilka resurser som kommer att finnas tillgängliga. Den bör följas upp årligen.

8.2. Förbättrad statistik

Utredningens förslag:

─

Prisstatistiken bör förbättras i enlighet med den aktionsplan för bättre prisstatistik, som har utarbetats av SCB1.

─

Input-output-statistiken bör förbättras vad gäller handelsmargi- naler, importstruktur och insatsstruktur i tjänstesektorn.

─

IT-statistiken bör förbättras och s.k. satelliträkenskaper av- seende produktion och användning av IT bör utvecklas.

─

Kapitalstocksberäkningarna bör förbättras när det gäller unde- lag och presentation.

─

Den ekonomiska statistiken bör snabbas upp avseende natio- nalräkenskaper och ett antal andra områden. En snabb- indikator avseende BNP bör utvecklas.

─

Statistik över produktivitetsutvecklingen i den offentliga sek- torn bör utvecklas. Statliga myndigheter bör åläggas att redo- visa produktivitetsutvecklingen i sina årsredovisningar.

─

Statistiken över tjänstenäringarna bör utvecklas och göras mer detaljerad.

─

Den regionala statistiken bör utvecklas och snabbas upp. Mer statistik på kommunal nivå bör göras gratis tillgänglig.

─

Statistiken över den offentliga sektorn bör förbättras och årliga rapporter om utvecklingen i den offentliga sektorn bör utvecklas.

─

Statistiken över och redovisningen av den svarta ekonomin bör förbättras.

─

Långa tidsserier avseende nationalräkenskaper och annan ekonomisk statistik bör tas fram och göras tillgängliga på SCB:s webbplats.

─

Statistiken över hushållens inkomster bör förbättras i enlig- het med förslagen i utredningens betänkande SOU 2002:73.2

─

Jämställdhetsperspektivet i statistikproduktionen bör utvid- gas och stärkas. Satelliträkenskaper för hushållsproduktion bör utarbetas.

─

Månadsstatistik över hushållens förmögenhet och kortperio- disk statistik över priser på fastighetsmarknaden bör utveck- las. Lönestatistiken bör utökas med nya belöningsslag. Valuta- kursomräkningen bör förbättras.

1Förbättrade prisindex i konsument- och producentled, SCB februari 2002. 2SOU 2002:73Förbättrad statistik om hushållens inkomster.

Skäl för utredningens förslag

I de närmast följande avsnitten går utredningen igenom förslagen område för område. På de flesta områden finns mer detaljerade förslag. De redovisas i inledningen till varje avsnitt i punktform dels för att konkretisera vad förslagen innebär, dels för att vara en grund för uppföljning av genomförande av utredningens förslag. Vidare redovisas i texten ytterligare överväganden kring förslagen och skälen för förslagen.

Prisstatistik

Prisstatistiken bör förbättras i enlighet med den aktionsplan för en bättre prisstatistik, som har utarbetats av SCB1. Aktionsplanen tar upp förbättringar på flera områden: Konsumentprisindex (KPI), producentprisindex (PPI), köpkraftspariteter (PPP), harmoniserat index för konsumentpriser (HIKP) och prisindex för privata tjänstesektorer (TPI). Prisstatistiken bör förbättras genom följande åtgärder:

1. Regeringens och riksdagens beslut med anledning av KPIutredningen bör genomföras.

2. Urvalet i producentprisindex (PPI) bör förbättras vad gäller varuspecifikationer, allokering, aktualitet och storlek.

3. Köpkraftsparitetsundersökningen (PPP) och det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP) bör anpassas till ändrad respektive ny EU-förordning.

4. Arbetet med att utveckla nya prisindex för den privata tjänstesektorn (TPI) bör snabbas upp.

5. Priser för utrikeshandeln med tjänster bör utvecklas.

KPI-utredningen kom med sitt slutbetänkande 19992. Utredningen kom med förslag dels beträffande indexets allmänna konstruktion, dels beträffande beräkningen av index på vissa delområden. Dessutom fanns förslag som handlade om behov och utformning av kompletterande mått samt formella och organisatoriska frågor. I budgetpropositionen för 2002 redovisades regeringens ställningsta-

1Förbättrade prisindex i konsument- och producentled, SCB februari 2002. 2SOU 1999:124Konsumentprisindex Betänkande från Utredningen om översyn av konsumentprisindex.

ganden till utredningen och till den följutredning Konjunkturinstitutet hade genomfört rörande bostadsposten i KPI1.

I Budgetpropositionen för 20032 anslogs medel för att inledningsvis implementera de nya riktlinjerna för KPI och därefter för kvalitetsförbättringar av KPI. För år 2002 beviljades SCB ett engångsbelopp på 7,1 miljoner kr för förbättringar av prisstatistiken, varav 5,4 miljoner avsåg KPI och för år 2003 en nivåhöjning av anslaget med 2,0 miljoner kr.

Däremot saknas fortfarande resurser för att mäta den underliggande inflationen med hjälp av ett konstantskatteindex, utreda huruvida inflationen skall innehålla effekter av varukorgsbyten vid årsskiften samt att utveckla metoder för att använda skannerdata respektive handdatorer. Skannerdata innebär att man köper data av företag som registrerar allt som går genom kassahanteringen och gör på sikt datainsamlingen billigare. Även införandet av handdatorer vid prisinsamlingen i butiker är ett sätt att på sikt minska kostnaderna för datainsamlingen.

Regeringens och riksdagens beslut med anledning av KPIutredningen bör genomföras. Besluten har föregåtts av en omfattande utredning och en omsorgsfull beredning inom Regeringskansliet. Sammantaget har finansiering beviljats för 13,4 miljoner kr av beräknade 19,1 miljoner kr för arbete med att utveckla KPI under fyraårsperioden 2003–2007.

Urvalet i PPI bör förbättras med avseende på varuspecifikation, allokering, aktualitet och storlek. Skälet till detta är att kvaliteten hos PPI inte är tillfredsställande idag, vilket också flera användare har påpekat vid utredningens kartläggning av användarbehoven. Tillförlitligheten hos PPI är av stor betydelse för nationalräkenskaperna. PPI används som deflator i nationalräkenskaperna och en missvisande prisutveckling påverkar direkt volymberäkningarna i nationalräkenskaperna. Om den beräknade prisutvecklingen inte tar hänsyn till kvalitetsförbättringar så överskattas prisutvecklingen och därmed underskattas volymtillväxten i BNP.

Arbetet med prisindex i producent- och importled, PPI, har emellertid under lång tid bedrivits med betydligt mindre resurser än arbetet med KPI. Nivån har inte varit tillräcklig för att upprätthålla kvaliteten i urvalet av representantvaror och företag. För år 2002 har emellertid resursinsatser på detta område ökats med närmare 1

1Prop. 2001/02:1Budgetpropositionen för 2002. Bilaga 4 Nya riktlinjer för konsumentprisindex. 2Prop. 2002/03:1Budgetpropositionen för 2003.

miljon kr genom de ökade anslagen för ekonomisk statistik, vilket dock inte är tillräckligt för att uppnå en god kvalitet i PPI. De största problemen när det gäller PPI avser olika aspekter på urvalet: varuspecifikation, allokering, aktualitet och storlek.

En korrekt och tillräckligt snäv varuspecifikation är avgörande för möjligheten att beräkna ett prisindex med tillräcklig kvalitet. Om avgränsningen av specifikationen inte är tillräckligt snäv, finns en risk att det uppmätta priset varierar beroende på variationen i produktionens/importens sammansättning, snarare än på faktisk prisförändring. Det finns också risk för ett långsiktigt systematiskt fel, eftersom det blir svårt att fånga och kvantifiera kvalitetsförändringar om varans egenskaper och de övriga villkor som gäller för transaktionerna inte är tillräckligt noggrant specificerade. Speciella och svårlösta problem, t.ex. med produkter som består av system som innehåller komplicerade tekniska produkter med inslag av tjänster, har i stor uträckning fått förbli olösta. Andelen sådana produkter ökar.

Rådsförordningen om korttidsindikatorer säger att transaktionen skall vara specificerad med avseende på alla prisbestämmande faktorer som kvantitet, leveransöverenskommelser, rabatter, serviceavtal, garantier och destination. Arbetet med att förfina varuspecifikationerna har påbörjats, men är mycket resurskrävande och kräver djupgående kontakter med berörda uppgiftslämnare.

Allokeringen av urvalet handlar väsentligen om effektiv fördelning av prisinsamlingsinsatserna mellan olika varugrupper. Urvalet inom en varugrupp bör vara större ju större betydelsen för totalindex är, ju större variabiliteten i prisutvecklingen är och ju lägre kostnaden för mätningen är.

Aktualitet är också viktigt för prismätningar av god kvalitet. För att upprätthålla kvaliteten i undersökningen krävs att man i urvalet löpande ersätter företag och produkter som minskat i ekonomisk betydelse med sådana som ökat i betydelse. Arbetet med urvalskomplettering har varit eftersatt länge och med dagens resursinsats är det inte möjligt att upprätthålla en acceptabel kvalitet på urvalet.

Den fjärde aspekten handlar om storleken på urvalet. En mer effektiv allokering räcker knappast, utan urvalsstorleken behöver också ökas för att minska urvalsosäkerheten samt i viss mån också för att minska undertäckningen.

HIKP och PPP bör anpassas till ändrad respektive ny EUförordning. På prisområdet finns två genuint internationella produkter, dels det harmoniserade indexet för konsumentpriser, HIKP,

dels köpkraftsparitetsundersökningen, PPP. HIKP mäter inflationen på ett europeiskt jämförbart sätt, medan PPP mäter prisnivåer i olika länder. Det senare används även för att göra internationella jämförelser av BNP.

HIKP styrs av en ramförordning beslutad av rådet och flera detaljerade kommissionsförordningar. Prisutvecklingen för egnahem har hittills inte ingått i HIKP, men arbete pågår för att utveckla mätningarna, som kommer att skilja sig från de metoder som nu används i svenska KPI. Likaså skall arbetet med kvalitetsjusteringar harmoniseras. När förordningen avseende HIKP ändras måste även de svenska prismätningarna ändras eftersom EU-förordningen gäller alla EU-länder.

För PPP är en förordning under utarbetande och den kommer att innebära att mätningarna läggs om och görs på andra sätt. I dag mäts t.ex. priser endast i huvudstaden. För att få bättre skattningar för hela landet krävs mätningar som ger underlag för regionala koefficienter. Även i detta fall kommer Sverige att vara tvunget att följa den kommande EU-förordningen. Det bör samtidigt noteras att internationell jämförbarhet är av stort intresse på detta område eftersom PPP används för att jämföra prisnivåer och storleken på BNP per capita i olika länder.

Arbetet med att utveckla nya prisindex för den privata tjänstesektorn bör snabbas upp. SCB har tidigare med några få undantag bara prismätt varor i producentledet. Behovet av att mäta priser för näringslivets tjänsteproduktion har emellertid blivit allt tydligare i takt med att en allt större del av BNP utgörs av tjänster. Näringslivets tjänsteproducerande branscher står för ungefär hälften av det totala förädlingsvärdet (BNP). Behovet av bättre prisindex för den privata tjänstesektorn var också en av de punkter som framkom tydligast vid utredningens kartläggning av användarnas synpunkter på den ekonomiska statistiken. Bättre sådana index har betydelse för att man skall kunna analysera produktivitetsutvecklingen och informationsteknikens betydelse för denna. De har också betydelse för skattningarna av BNP-utvecklingen.

EU:s statistikorgan Eurostat klassar de prisindex som används för deflatering i NR som godkända, acceptabla eller icke-godkända (av typ A, B eller C). I dag har Sverige godkända eller acceptabla index för knappt hälften av den privata tjänstesektorn. För den resterande delen använder NR huvudsakligen löneindex. Eurostat har tagit fram en utvecklingsplan för olika tjänsteprisindex som

Sverige har godkänt. Enligt den skall ett stort antal index vara i produktion senast 2006.

SCB satsar i år betydligt mer resurser på utveckling av prisindex för privata tjänster än när utredningen startade för drygt två år sedan. Från ca 2 miljoner kr 2000 har resursinsatsen ökat till ca 3,5 miljoner kr 2002. Den ökade resursinsatsen har varit möjlig genom de under senare år ökade anslagen för ekonomisk statistik. Huvuddelen av uppgången i kostnaderna för prisstatistik (se kapitel 3) under senare år avser detta område. SCB:s mål är att täcka 80 procent av den privata tjänstesektorn med godkända index vid utgången av 2007.

Arbetet med att ta fram nya tjänsteprisindex är emellertid mycket resurskrävande eftersom varje bransch måste behandlas separat och arbetet bygger på mycket kontakter med företag och branschorganisationer. Med dagens resurser nås inte målet, trots att resurserna på detta område har ökat avsevärt jämfört med när utredningen startade. Arbetet med att utveckla nya prisindex för den privata tjänstesektorn bör därför snabbas upp.

Utredningen föreslår också att prisindex utvecklas för import- och exporttjänster. Avsaknaden av sådana index medför att nationalräkenskaperna använder alternativ av varierande kvalitet för deflatering. Enligt Eurostats plan för utveckling av tjänsteprisindex skall index för import- och exporttjänster finnas i produktion 2006. SCB bör följa denna plan.

Kostnaderna för förslagen avseende förbättringar av prisstatistiken uppgår sammantagna till 11,3 miljoner kr per år. Av dessa kostnader avser 1,0 mkr förbättringar av konsumentprisindex (KPI), 3,0 mkr förbättringar av producentprisindex (PPI), 2,9 mkr anpassning av det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP) och köpkraftsundersökningen (PPP) till ändrad respektive ny EU-förordning, 3,0 mkr uppsnabbning av arbetet med att utveckla nya prisindex för den privata tjänstesektorn (TPI) och 1,4 mkr utveckling av prisindex för import- och exporttjänster.

Hänsyn har vid beräkningen av resursbehovet tagits till det engångsbelopp på 7,1 miljoner kr SCB har beviljats på tilläggsbudget 2 för 2002 för förbättringar av prisstatistiken och till den nivåhöjning av anslaget med 2,0 miljoner kr SCB har beviljats för 2003 för förbättringar av KPI.

Input-output-statistik

Input-output-statistiken bör förbättras. Det saknas i dag aktuella input-output-tabeller (I/O-tabeller), vilket var en av de brister i den ekonomiska statistiken som kom fram starkast i utredningens kartläggning av användarbehoven. De senast publicerade officiella I/Otabellerna avser 1985. Därutöver har en I/O-tabell för 1991 tagits fram som uppdragsprodukt och s.k. tillgångs- och användningstabeller (T/A-tabeller) för 1993 publicerats 1995.1 T/A-tabeller av god kvalitet behövs för att stämma av BNP-beräkningar från ekonomins tillgångs- och användningssida och som underlag för att analysera strukturutvecklingen i ekonomin och göra ekonomiska prognoser. T/A-tabellerna utgör också grunden för input-outputtabellerna. I Sverige har BNP beräknats utifrån T/A-tabeller sedan 1988, men dessa har emellertid inte publicerats löpande. I flertalet länder som utredningen studerat har användarna betydligt större tillgång till input-output-statistik jämfört med Sverige.

EU ställer krav på denna typ av statistik. Under första halvåret 2003 skall T/A-tabeller avseende åren 1995–1999 samt en inputoutput-matris i löpande priser avseende 1995 tas fram och levereras till Eurostat. Arbete pågår för närvarande vid SCB med att ta fram dessa tabeller och de kommer också att göras tillgängliga för svenska användare. Därmed kommer en av bristerna i den ekonomiska statistiken att börja avhjälpas.

Kvaliteten i input-output-tabellerna och tillgångs- och användningstabellerna är emellertid beroende av vilket underlag för tabellerna som finns tillgängligt. I brist på statistiskt underlag måste tabellerna bygga på antaganden för att få tabellerna heltäckande. Input-output-statistiken bör förbättras främst vad gäller handelsmarginaler, importstruktur och insatsstruktur i tjänstesektorn. Utredningen gav 2002 SCB i uppdrag att undersöka möjligheterna att få fram bättre underlag på dessa områden för beräkningarna av BNP. Utifrån detta underlag föreslår utredningen att arbetet med att förbättra input-output-statistiken inriktas på följande tre områden:

1 T/A-tabellerna kombinerar produkter och branscher medan I/O-tabellerna kombinerar produkter och produkter eller branscher och branscher. T/A-tabellerna är ofta mer detaljerade än I/O-tabellerna och är underlag för att ta fram de senare. Se vidare kapitel 6.

1. SCB bör samla in uppgifter om handelsmarginaler.

2. SCB bör samla in uppgifter om importstrukturen i svensk ekonomi.

3. SCB bör undersöka insatsförbrukningen inom den privata tjänstesektorn.

Uppgifter om handelsmarginaler skulle kunna samlas in på flera olika sätt. Utredningen föreslår att SCB de närmaste två åren prövar vilka sätt som ger bäst resultat och därefter beslutar om lämplig ansats. En möjlighet är att uppgifter om handelsmarginaler tas in via SCB:s Sortimentsundersökning, som görs vart femte år. Den närmaste undersökningen kommer att göras år 2003 inom detaljhandeln (avseende år 2002), respektive 2004 inom partihandeln (avseende år 2003).

En annan möjlighet är att samla in inköpspriser för olika varor från ett urval av företag samt motsvarande försäljningspriser från ett annat urval av företag. Därmed skulle man kunna uppskatta handelsmarginaler för olika produktgrupper utan att identifiera respektive företags enskilda handelsmarginaler. Därmed skulle SCB kunna undvika att be företagen uppge handelsmarginalen direkt. Med denna ansats skulle man delvis kunna hämta uppgifter om genomsnittliga försäljningspriser från KPI-data eller från företag inom marknadsinformation och marknadsanalys, vilka samlar in data avseende kvantiteter och priser för EAN-märkta produkter från kassasystemen hos ett urval av dagligvarubutiker.

En tredje möjlighet är att beräkna handelsmarginaler avseende livsmedel utifrån uppgifter om priser för inhemsk tillgång respektive konsumentpriser enligt KPI för motsvarande livsmedelsprodukter. Om resultaten blir lovande torde en utökning av produkturvalet för prisindex för inhemsk tillgång bli nödvändig för framtida beräkningar av handelsmarginaler för livsmedel, eftersom det finns behov av att täcka in ett större urval produkter.

I samband med insamling av uppgifter om handelsmarginaler bör SCB undersöka om det finns en regelbundenhet i storleken på handelsmarginalerna över tiden och om det finns ett samband med konjunkturutvecklingen. Innan Sverige fått fram flerårig statistik på området kan detta möjligen göras genom att studera motsvarande mönster i länder som redan har tidsserier över handelsmarginaler. Vidare bör SCB jämföra uppgifter om handelsmarginaler i Sverige med motsvarande uppgifter i andra jämförbara länder, exempelvis Norge.

Utredningen föreslår vidare att SCB under de närmaste två åren prövar olika sätt att få fram uppgifter om företagens användning av importvaror. En möjlighet är att samla in uppgifter om handelns vidareförsäljning av importerade varor via den intermittenta undersökning av partihandeln, som kommer att göras av SCB 2004. Partihandelns vidareförsäljning finns redan i dag till viss del med i dessa undersökningar. Det görs en uppdelning av försäljningen direkt till konsument och till andra företag, men det saknas uppgifter om vilken typ av företag i SNI-termer som försäljningen sker till eller om det gäller importerade eller inhemskt producerade varor.

Vid Partihandelsundersökningen avseende 1991 ombads de undersökta företagen fördela försäljningen i procent mellan:

─

Tillverkningsföretag

─

Andra partihandelsföretag

─

Detaljhandelsföretag

─

Bank, finans- och försäkringsbolag

─

Övriga tjänsteföretag

─

Statliga och kommunala myndigheter

─

Hushåll/privatpersoner

─

Utländsk försäljning

Denna uppdelning är en tänkbar utökning i de intermittenta handelsundersökningarna. Uppdelningen kan också eventuellt anpassas beroende på bransch.

En annan möjlighet är att pröva möjligheterna att samla in uppgifter om importandelar bland de största företagen via direkta intervjuer, liknande dem som görs av Australiens statistikbyrå.

En tredje möjlighet är att samla in uppgifter om import av tjänster för inhemsk produktion från betalningsbalansstatistiken. Från denna källa kan uppgifter om importerade tjänster direkt kopplas till det importerande företagets bransch. I samband med att SCB från och med år 2003 på uppdrag av Riksbanken tar över insamlingen av statistiken över utrikeshandeln med tjänster, bör det finnas möjligheter att sammanställa uppgifter om importerade tjänster per bransch som underlag för nationalräkenskaperna.

Utredningen föreslår också att SCB bör fortsätta arbetet med att undersöka möjligheter att samla in uppgifter om insatsförbrukningen inom den privata tjänstesektorn. Insamling av uppgifterna bör prövas så snart en förstudie har gjorts om möjligheterna till insamling.

SCB bör även pröva att via direkta intervjuer hos de största företagen samla in uppgifter om deras insatsstruktur.

Kostnaderna för förbättringarna av input-output-statistiken uppgår till 1,0 miljoner kronor 2004 och därefter till ca 3 miljoner kronor per år. Kostnaderna de två första åren avser utredningar och prov med olika metoder för att samla in de uppgifter som krävs för att få information om handelsmarginaler, importstruktur och insatsförbrukning i den privata tjänstesektorn. Kostnaderna därefter avser en ram för löpande insamling av sådana uppgifter.

IT-statistik

IT-statistiken bör förbättras. Det saknas i dag betydande delar av den IT-statistik som behövs för att analysera betydelsen av IT för den ekonomiska utvecklingen. Vid utredningens kartläggning av användarnas synpunkter på den ekonomiska statistiken var detta en av de brister som framträdde tydligast. Bristen på IT-statistik försvårar dessutom avstämningen av ekonomins tillgångs- och användningssida vid beräkningen av BNP. Flera länder har kommit längre än Sverige när det gäller att ta fram sådan statistik. Det gäller bl.a. Nederländerna, Storbritannien, Kanada och Australien.

Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har haft regeringens uppdrag att utreda uppbyggnaden av ett samlat system för statistik om informations- och kommunikationsteknik, s.k. IKTstatistik. SIKA:s slutrapport lämnades till regeringen i juni 2001. Efter detta har SCB fått regeringens uppdrag att undersöka företagens och hushållens IT-användning m.m. inom ramen för en av Eurostat samordnad satsning för en samordnad EU-statistik på området. De svenska undersökningarna finansieras dels genom bidrag från Eurostat, dels genom drygt 1 miljon kr som regeringen har ställt till SCB:s förfogande. I SIKA:s slutrapport hänvisades vissa frågor som rör den ekonomiska statistiken till föreliggande utredning.

Den snabba framväxten av IT i Sverige och i omvärlden under senare år har ökat betydelsen av att kunna beskriva denna sektor. Statistiken behövs bl.a. för att kunna analysera betydelsen av vad som brukar kallas den nya ekonomin. Det gäller inte minst effekterna av IT på produktivitetsutvecklingen i ekonomin. För sådana analyser behövs uppgifter om bl.a. IT-investeringar i hård- och mjukvara samt kapitalstockar för IT. Dessutom behövs statistik

avseende IT-sektorns produktion samt olika sektorers användning av IT, men också uppgifter om de sysselsattas IT-kompetens och IT-relaterade arbete. Utredningen föreslår följande åtgärder för att förbättra IT-statistiken:

1. SCB bör fastställa en standard för vilka produkter som bör definieras som IT-varor och IT-tjänster.

2. SCB bör vidareutveckla prisindex för IT-produkter, både vad gäller IT-varor och vad gäller IT-tjänster.

3. SCB bör ta fram och redovisa beräkningar över kapitalstockar för IT.

4. Underlaget för beräkningarna bör förbättras genom att SCB startar insamling av uppgifter om IT-investeringar.

5. SCB bör producera löpande statistik över hushållens och företagens användning av IT.

6. SCB bör ta fram och redovisa satelliträkenskaper för ITsektorn.

Utredningen föreslår således att SCB bör fastställa en standard för vilka produkter som bör definieras som IT-varor och IT-tjänster. I huvudsak bör den definition av IT-sektorn (branscher) på femsiffrig SNI-nivå som används i dag kunna utgöra en utgångspunkt för denna standard. Samtidigt bör SCB följa det internationella arbetet på området och vid behov anpassa den svenska standarden till internationella riktlinjer. SCB uppdaterar för närvarande den sedan 1990-talet befintliga listan över IT-varor. Utifrån den nya listan bör en översättning göras till den produktklassificering som nationalräkenskaperna använder. Därefter kan de IT-varor som ingår i nationalräkenskaperna (NR) identifieras. En definition av IT-tjänster och IT-varor bör kunna användas både för NR och för annan statistik. En lista på IT-tjänster utarbetas oberoende av vad som kan särskiljas i NR för närvarande.

För att definiera IT-tjänster skulle Classification of Products by

Activity (CPA) samt den svenska utbyggnaden Svensk Produktindelning efter Näringsgren (SPIN) kunna användas. Vidare skulle

SCB kunna ta hjälp av IT-relaterade företag och branschorganisationer för att komma fram till en korrekt definition av IT-tjänster. IT-produkter bör också kunna identifieras inom statistiken över utrikeshandeln med både varor och tjänster, utifrån den definition som SCB tar fram.

Vid SCB:s prisprogram bör prisindex för de IT-produkter som kan identifieras i nationalräkenskaperna vidareutvecklas, bl.a. enligt Eurostats rekommendationer. En utveckling på området har redan kommit igång vad gäller prisindex för IT-tjänster, t.ex. för datakonsulter, men en utveckling av redan befintliga prisindex inom PPI-systemet, som kan kopplas till IT-produkter, bör också komma till stånd. Det gäller även export- och importprisindex för ITprodukter. Utveckling av prisindex är särskilt svårt på detta område, vilket hör samman med karaktären på många IT-produkter. De är ofta en blandning av både varor och tjänster, som dessutom utvecklas snabbt. Man bör ändå hitta en metod för att i möjligaste mån mäta så renodlade produkter som möjligt, alltså antingen vara eller tjänst.

SCB bör ta fram och redovisa beräkningar över IT-kapitalstockar. I detta fall handlar det främst om att få fram uppgifter med tillräcklig kvalitet. SCB har på uppdrag av utredningen tagit fram vissa tidsserier på IT-kapitalstockar för studien av IT-kapitalets bidrag till produktivitetsutvecklingen. Kvaliteten på dessa serier kan emellertid ifrågasättas. Den är beroende av kvaliteten på tillgängliga uppgifter om bl.a. investeringar, priser och avskrivningstider, vilken inte alltid är så god. Det kommer att krävas ett betydande arbete för att få fram tidsserier avseende IT-kapitalstockar med god kvalitet. Att utnyttja erfarenheterna från andra länder är väsentligt i detta arbete.

För att förbättra underlaget för kapitalstocksberäkningarna bör SCB genomföra ett utvecklingsprojekt avseende insamling av uppgifter om IT-investeringar i företag, både i hårdvaror och i mjukvaror. Detta är en förutsättning för att kunna starta en årlig insamling av de önskade uppgifterna.

Utredningen föreslår vidare att SCB bör producera löpande statistik över hushållens och företagens användning av IT. Som redan nämnts har SCB fått regeringens uppdrag att under 2003 undersöka företagens och hushållens IT-användning m.m. delvis finansierat med bidrag från Eurostat. En löpande statistik från och med 2004 beräknas kosta 2,5 miljoner kr per år.

Satelliträkenskaper avseende produktion och användning av IT bör utvecklas för att underlätta för statistikanvändare att analysera betydelsen av IT-produktion och IT-användning i ekonomin. Denna typ av satelliträkenskaper säkerställer att uppgifter om produktion och användning av IT redovisas i ett konsistent ramverk. De

ger också möjligheter att koppla produktion av IT till arbetskraften och användning av IT till företagen och hushållen.

Arbetskraftens utbildning och kompetens har visat sig ha stor betydelse för genomslaget av IT-användningen och påverkan på produktivitetstillväxten. SCB bör därför möjliggöra en koppling även mellan uppgifter från den regionala arbetsmarknadsstatistiken (RAMS) och nationalräkenskaperna, bl.a. uppgifter om produktion, sysselsättning och kapitalstockar. Detta behövs för att kunna ta hänsyn till personalens kunskapsnivå i samband med produktivitetsberäkningar och effekter av IT-användning.

Kostnaderna för förbättringarna av IT-statistiken uppgår sammantagna till 5 miljoner kr per år. Av dessa kostnader avser 0,8 mkr prisindex för IT-produkter, 1,3 mkr IT-kapitalstockar och ITinvesteringar, 2,5 mkr löpande statistik över företagens och hushållens IT-användning och 0,5 mkr satelliträkenskaper för IT.

Kapitalstockar

Kapitalstocksberäkningarna bör förbättras när det gäller underlag och presentation. Flera tunga användare, bl.a. Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken, betonade i utredningens kartläggning av användarnas syn på den svenska ekonomiska statistiken (SOU 2001:34) problemet med att det saknades aktuella kapitalstocksberäkningar.

Under 2002 har personal vid NR arbetat med att ta fram branschvisa kapitalstocksberäkningar, som avser ett 80-tal branscher och perioden 1993–2001. Delar av de nya beräkningarna kommer att publiceras 2003. Utredningen bedömer emellertid att det finns behov av både bättre statistikunderlag och ökade personalresurser för vidareutveckling av kapitalstocksberäkningarna. Utredningen föreslår följande åtgärder:

1. SCB bör ta fram bättre underlag för kapitalstocksberäkningarna.

2. SCB bör ta fram officiella rapporter om kapitalstocksberäkningar samt analyser av beräkningsresultaten.

Aktuella kapitalstocksberäkningar behövs bland annat för att kunna beräkna bidraget till produktionstillväxten från användningen av kapital. Kapitalstockar behövs för att exempelvis ta reda på om det inträffat produktivitetslyft i olika branscher i samband med intro-

duktion av ny informationsteknologi. De behövs också för att kunna göra en uppdelning av samtliga faktorers bidrag till produktionstillväxten, dvs. för att kunna beräkna förändringar i den totala faktorproduktiviteten.

Konjunkturinstitutet har vidare påpekat att de avskrivningstider som används för de nuvarande kapitalstocksberäkningarna kan vara inaktuella. För att kunna underhålla beräkningarna behövs aktuellt empiriskt underlag för skattningar av livslängder och avskrivningstakter. Det utvidgade investeringsbegreppet (dvs. utöver byggnader och maskiner också bl.a. programvaror och databaser) ställer också krav på nya beräkningar. Det finns även behov av att få IT-relaterade stockar (datorer, programvara etc.) särredovisade.

Även för analyser av ekonomins långsiktiga tillväxtförmåga har utredningen funnit att det finns behov av aktuella kapitalstockar. Genom att följa nettonationalproduktens (NNP) tillväxt i relation till BNP-tillväxten kan ekonomins långsiktiga tillväxtutsikter analyseras. NNP motsvarar BNP minus kapitalförslitning. Erfarenheter från andra länder av empiriska undersökningar av företags kapitalförslitning, exempelvis undersökningar i Nederländerna, Storbritannien och Kanada, tyder på att det är väsentligt att analysera kapitalförslitningen.

SCB bör pröva att samla in uppgifter genom direkta intervjuer med de största företagen om deras kapitalförslitning enligt den modell som används exempelvis av Australiens statistikbyrå. Det finns också behov av bättre underlag om köp och försäljning av befintliga kapitalobjekt mellan branscher och sektorer för att förbättra beräkningarna av kapitalstockar.

SCB bör löpande redovisa kapitalstockar branschvis samt sektorsvis (även på institutionella sektorer) och även i form av så långa tidsserier som möjligt. Det krävs ytterligare insatser för att få fram längre tidsserier för branschvisa kapitalstockar än de som tas fram under 2002 och som avser 1993–2001.

Förbättrade kapitalstocksberäkningar kompletterade med uppgifter om reala och finansiella tillgångar och skulder från finansräkenskaperna är ett viktigt underlag för beräkning av sektorsvisa nationalförmögenheter. SCB redovisade tidigare även förmögenhetsstockar på institutionella sektorer, men beräkningarna upphörde i mitten av 1990-talet. Beräkningarna planeras återupptas under 2003, vilket är bra och väsentligt.

För en utveckling av kapitalstocksberäkningarna, framtagning av officiella rapporter om beräkningarna, inklusive analyser av beräk-

ningsresultaten, och för att göra ytterligare tillbakaskrivningar av tidsserier över kapitalstockar, krävs en utökning av resurserna på området. I dag arbetar endast en person inom nationalräkenskaperna med beräkningarna och inte ens på heltid. Kostnaderna för detta beräknas till 1,3 miljoner kr per år.

Snabbare statistik

Utredningen menar att den ekonomiska statistiken bör snabbas upp avseende nationalräkenskaper och ett antal andra områden och att en snabbindikator avseende BNP bör utvecklas.

Krav på mer aktuell statistik ställs från svenska statistikanvändare, men i än högre grad från EU. Riksbanken behöver snabb information för sina penningpolitiska bedömningar och har under flera år verkat för att nationalräkenskaperna skall tas fram lika snabbt i Sverige som i USA och en del andra länder. Andra användare som Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet ser gärna en uppsnabbning av den ekonomiska statistiken, men betonar snarare bättre tillförlitlighet och mer analys för att t.ex. komma tillrätta med problem rörande bias i nationalräkenskaperna och underskattning av konjunktursvängningarna.

Inför bildandet av EMU aktualiserades behovet av en uppsnabbning av den ekonomiska statistiken på EU/EMU-nivå. Den handlingsplan som därefter har upprättats har inneburit att även den svenska statistiken har genomgått en uppsnabbning på vissa områden. Ambitionerna för den europeiska ekonomiska statistiken har emellertid höjts under senare år och uppsnabbningen har getts en högre prioritet. Följande förslag bör genomföras:

1. SCB bör snabba upp nationalräkenskaperna och annan korttidsstatistik så att den uppfyller de krav som uppställts för de 19 s.k. Principal European Economic Indicators.

2. En snabbindikator avseende BNP bör utvecklas.

3. Statistiken över kommunernas räkenskaper bör snabbas upp.

4. Leveranserna av momsstatistik från Riksskatteverket till Statistiska centralbyrån bör snabbas upp och ske mer frekvent.

Behovet av snabba korttidsindikatorer har framförts från flera svenska användare. Riksbanken behöver snabb information för sina penningpolitiska bedömningar. Andra myndigheter har också framfört behov av snabbare statistik liksom aktörer på finansmarknaderna.

Många användare har pekat på att statistiken presenteras avsevärt snabbare i USA.

Kraven på snabbare ekonomisk statistik kommer också från EU och är då riktade till alla medlemsländer. En uppsnabbning av statistiken på EU/EMU-nivå framstod som nödvändig inför bildandet av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) vilket resulterade i upprättandet av en handlingsplan, EMU Action Plan, som har bidragit till en viss uppsnabbning av statistiken även i Sverige. De benchmarkingstudier, som på svenskt initiativ genomfördes av EU under 2001, visade dock att den amerikanska statistiken är avsevärt snabbare än den i EU. Den europeiska centralbanken (ECB) har inte information för EMU-området som har täckning och aktualitet jämförbar med den som Federal Reserve Board (Fed) har för USA. Studierna visade också att det är stora skillnader i snabbhet mellan länderna i EU.

Ambitionerna för den europeiska ekonomiska statistiken har nu höjts och ambitionen har uttryckts att inom en femårsperiod vara i nivå med USA när det gäller täckning och aktualitet. En lista på viktiga indikatorer, Principal European Economic Indicators (PEEI), har presenterats och godkänts av statistikmyndigheterna i EUländerna. PEEI omfattar totalt 19 indikatorer inom fem områden: priser, nationalräkenskaper, konjunkturindikatorer, arbetsmarknad och utrikeshandel. En indikator, harmoniserat konsumentprisindex för EMU-området, berör inte Sverige.

Ett uppfyllande av PEEI-kraven innebär att den svenska statistiken behöver snabbas upp för nationalräkenskaperna (tre indikatorer), industriproduktionsindex, byggproduktion, omsättning i detaljhandeln, vakanser på arbetsmarknaden och utrikeshandeln med varor. Dessutom skall utbyggnaden av tjänsteprisindex ske enligt EU:s tidsplan.

Nationalräkenskaperna bör snabbas upp så att en första version med viss information om produktion och användning kan presenteras 45 dagar efter kvartalsskifte. Det skall jämföras med nuvarande krav på 70 dagar. På längre sikt är ambitionen att en första version liksom i USA skall kunna redovisas inom 30 dagar. Utredningen menar att en lämplig utgångspunkt kan vara den snabbversion av nationalräkenskaperna som produceras för andra kvartalet och presenteras efter knappt 40 dagar. Beräkningarna bör kunna förbättras genom tillgång till snabbare primärstatistik, bättre processer och ökad användning av estimering och modellarbete när data saknas.

Ett uppfyllande av PEEI-kraven innebär också att en uppsnabbning av den svenska statistiken krävs för presentation av en mer detaljerad version av nationalräkenskaperna med produktion, användning och inkomster efter 60 dagar samt sektorräkenskaper efter 90 dagar. Sektorräkenskaper finns i dag endast på årsbasis.

För industriproduktionsindex krävs enligt PEEI en uppsnabbning från nuvarande framställningstid på ca 50 dagar till 40 dagar 2006. Statistiken över byggproduktion, som nu hämtas ur nationalräkenskapssystemet 75 dagar efter kvartalsskifte, bör presenteras både på månad och kvartal 45 dagar efter mätperiodens slut från 2006. Förslaget om månadsstatistik innebär att en ny undersökning måste startas. Omsättningen i detaljhandeln som presenteras efter ca 45 dagar kommer att snabbas upp redan från 2003 och publiceras knappt 30 dagar efter månadens utgång vilket uppfyller kraven. Framställningstiden för vakansstatistiken bör minska från ca 55 dagar till 45 dagar 2004. Utrikeshandeln med varor som presenteras efter 70 dagar bör snabbas upp till 45 dagar 2005. Dessutom bör utbyggnaden av tjänsteprisindex ske enligt EU:s tidsplan på detta område.

Utredningen anser att Sverige bör uppfylla kraven på snabbhet för de 19 indikatorerna som ingår i Principal European Economic

Indicators (PEEI). Det tyngsta skälet till detta är att det för EU är viktigt för att kunna föra en ekonomisk politik, i synnerhet en penningpolitik, vilken är grundad på god kännedom om den ekonomiska utvecklingen. För att det skall vara möjligt måste EU försörjas med en ekonomisk statistik, som när det gäller täckning, tillförlitlighet och snabbhet motsvarar den i USA. Sverige har av detta skäl varit pådrivande när det gäller att förbättra den kortperiodiska ekonomiska statistiken inom EU. Frågan har nu nått en sådan betydelse att den planeras komma upp vid vårens möte med stats- och regeringscheferna i EU.

Även mindre länder som Sverige måste bidra till statistiken på EU/EMU-nivå. Det räcker inte med att de största länderna producerar den statistik som krävs. De fyra största länderna i EU svarar sammantagna för ca 80 procent av BNP i området. Det är inte tillräckligt för att uppnå en god uppskattning av utvecklingen i hela EU. Utvidgningen av EU år 2004 kommer dessutom att göra de för närvarande största länderna i EU något mindre som andelar av EU. Dessutom är det inte en fråga enbart för länder som deltar i EMU. Kraven på uppsnabbning av den ekonomiska statistiken gäller både EMU och EU.

Utredningen gör bedömningen att det på många områden är möjligt att snabba upp den ekonomiska statistiken. Den nämnda benchmarkingstudien visar att det finns länder i EU, som liksom USA är snabbare än Sverige på att redovisa ekonomisk statistik på nästan alla områden. En särskild studie av möjligheterna att snabba upp detaljhandelsstatistiken inom EU har visat att den skulle kunna snabbas upp från 60 dagar till 30 dagar. För svensk del har det resulterat i att SCB har startat ett samarbete med Handelns Utredningsinstitut (HUI), vilket har medfört att detaljhandelsstatistiken från och med 2003, som nämnts, kan publiceras knappt 30 dagar efter månadens slut istället för efter 45 dagar.

Utredningen gör också bedömningen att det på många områden är möjligt att snabba upp den ekonomiska statistiken utan att tillförlitligheten i statistiken försämras. I den refererade studien rörande detaljhandelsstatistiken i EU angavs kravet på tillförlitlighet som en given förutsättning, vilket bestämde urvalens storlek i de olika länderna. Den ökade snabbheten skulle emellertid uppnås främst genom att arbetsprocesserna ändrades. Kortare svarstider och snabbare granskning av det urval som krävdes för EU-statistiken var en viktig sådan förändring. Att snabbheten skiljer sig så mycket mellan olika länder är också en indikation på att arbetsprocesserna spelar stor roll för snabbheten.

Det är också möjligt att på fler områden redovisa flera versioner av en och samma statistik: en eller flera preliminära versioner och en slutlig version. Denna teknik tillämpas systematiskt för kortperiodisk ekonomisk statistik i USA. Det görs i Europa för nationalräkenskaper, men är annars mer ovanligt. De preliminära versionerna är naturligtvis normalt mindre tillförlitliga än de slutliga. Men de preliminära versionerna bör ses som ytterligare och snabbare information och inte som mindre tillförlitliga ersättningar för de senare slutliga versionerna. De senare versionerna med den högre tillförlitligheten finns ju fortfarande kvar.

I Sverige är de kvartalsvisa nationalräkenskaperna preliminära ända till dess de definitiva nationalräkenskaperna redovisas efter två år. För andra kvartalet redovisas en s.k. snabbversion efter knappt 40 dagar och en ordinarie version efter ca 85 dagar. Möjligheter finns att tillämpa en motsvarande teknik på andra områden. Exempelvis finns möjligheter att redovisa preliminär inkomststatistik baserad på preliminära uppgifter från Riksskatteverket (RSV) inom 8 månader efter årets slut jämfört med den definitiva inkomststatistiken som för närvarande redovisas ca 15 månader efter årets

slut och är baserad på granskat material från RSV. SCB har för 2003 tilldelats resurser för att ta fram sådan preliminär inkomststatistik.

Utöver tidigare nämnda förslag om uppsnabbning utgående från PEEI-kraven bör det enligt utredningen prövas om en BNP-flash baserad på t.ex. aktivitetsindex kan etableras som med relativt god tillförlitlighet visar kvartalsutvecklingen redan i anslutning till kvartalsskifte och inom 30 dagar efter detsamma. Utredningen föreslår att SCB startar en intern försöksproduktion utifrån det utredningsarbete som gjorts på utredningens uppdrag. Erfarenheter från andra länder och pågående arbete inom EU bör studeras liksom lämpligheten att tillföra mer information till aktivitetsindex. Det fortsatta arbetet och utvärdering bör ske i nära samarbete med Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet.

Utredningen föreslår vidare att statistiken över kommunernas räkenskaper snabbas upp i första hand för nationalräkenskapernas behov som ett led i en förbättring i underlaget för snabbare nationalräkenskaper.

Utredningen föreslår slutligen att momsuppgifterna från Riksskatteverket (RSV) snabbas upp och inhämtas mer frekvent. Syftet är att snabba upp momsstatistiken samt ge möjlighet till att använda momsinformationen för ny statistik över tjänstenäringarna och vid en uppsnabbning av nationalräkenskaperna. Uppgifterna inhämtas nu en gång per månad. Eftersom mindre företag rapporterar senare än stora företag till RSV måste SCB invänta två leveranser innan rapporteringen är heltäckande för respektive månad.

Kostnaderna för de föreslagna uppsnabbningarna av statistiken uppgår sammantagna till 12,6 miljoner kr per år. Av dessa kostnader avser 9,1 mkr uppsnabbningen av den kortperiodiska statistiken för att klara PEEI-kraven. Den största delen av detta belopp, 6,7 mkr, avser uppsnabbning av nationalräkenskaperna inklusive utveckling av sektorräkenskaper per kvartal. Även utvecklingen av en BNP-flash (löpande kostnader på 0,4 mkr efter ett utvecklingsarbete som beräknas kosta 1,1 mkr) och snabbare statistik över kommunernas räkenskaper (0,4 mkr) hänger samman med förbättringar av nationalräkenskaperna. Snabbare och mer frekventa momsuppgifter beräknas kosta 2,7 mkr efter ett utvecklingsarbete på 1,2 mkr.

Produktivitet

Statistiken över produktivitetsutvecklingen i näringslivet och den offentliga sektorn behöver utvecklas. Frågorna om huruvida produktivitetsutvecklingen har snabbats upp under 1990-talet till följd av en ökad användning av IT har varit en stor fråga under senare år. SCB redovisar inte ens uppgifter om produktiviteten och underlaget för att kunna göra det har stora brister. Andra länder har kommit längre i detta avseende och det finns nu rekommendationer från Eurostat, vilka behöver följas och skulle förbättra förutsättningarna att beskriva och analysera produktivitetsutvecklingen i näringslivet och den offentliga sektorn. Utredningen har fyra förslag på detta område:

1. SCB bör utveckla volymmått för offentlig sektor enligt den s.k. A-metoden i Eurostats rekommendationer.

2. Statliga myndigheter bör åläggas att redovisa produktivitetsutvecklingen i sina årsredovisningar.

3. Årliga rapporter om produktivitetsutvecklingen och dess bestämningsfaktorer bör utarbetas.

4. En databas avseende produktivitetsutvecklingen inom offentlig sektor bör utvecklas.

Utredningen skall enligt direktiven analysera hur produktiviteten mäts i näringslivet och offentlig sektor. I dag redovisar SCB emellertid inga uppgifter om produktiviteten i vare sig näringslivet eller den offentliga sektorn. Däremot redovisas separat produktion och arbetade timmar för både näringslivet och den offentliga sektorn. Det är därmed möjligt att dividera dessa uppgifter med varandra och få ett mått på produktiviteten. Andra länder är emellertid mer ambitiösa på detta område och redovisar både produktiviteten och analyser av produktivitetsutvecklingen och dess bestämningsfaktorer.

Utredningen menar att det finns tre typer av problem när det gäller mätningar av produktiviteten. Det första är att det saknas bra prisindex för den privata tjänstesektorn. Detta problem har tagits upp i avsnittet ovan om prisstatistik. Med ett genomförande av de förslag utredningen där redovisar skulle förutsättningarna för att mäta produktivitetsutvecklingen i näringslivet förbättras avsevärt.

Det andra problemet är att det saknas bra mått på produktionsvolymen i offentlig sektor. De svenska nationalräkenskaperna har hittills beräknat den offentliga sektorns produktion i fasta priser

med den s.k. kostnads- eller inputmetoden. I brist på underlag antas i de svenska nationalräkenskaperna att produktiviteten på relativt finfördelad nivå i offentlig sektor är oförändrad mellan åren.

Under studiebesöken i andra länder har utredningen funnit att metoderna för att mäta produktionsvolymer inom offentlig sektor i flera fall skiljer sig åt, vilket försvårar jämförelser mellan länder av BNP-tillväxt och produktivitetsutveckling. Några länder använder fasta antaganden om produktivitetstillväxten inom offentlig sektor, medan andra har börjat införa volymberäkningar i nationalräkenskaperna utifrån volymindikatorer.

Problemen rörande mätningar av priser och volymer i både den privata och den offentliga tjänstesektorn har resulterat i rekommendationer från EU.1 För att åstadkomma jämförbara mått på produktivitetsutvecklingen och även BNP-tillväxten i olika länder är det viktigt att länderna strävar mot liknande metoder för volymberäkningar.

Det pågår i enlighet med dessa rekommendationer ett arbete inom de svenska nationalräkenskaperna för att senast år 2006 beräkna produktionsvolymerna för offentlig sektor med nya metoder. De nya volymberäkningarna löser emellertid inte alla mätproblem. Beräkningarna kommer att motsvara Eurostats s.k. B-metod för volymberäkningar, dvs. en acceptabel metod. Målet bör emellertid vara att uppnå A-metoden, som mäter både kvantitets- och kvalitetsförändringar på ett tillfredsställande sätt.

Utredningen föreslår att SCB strävar mot att uppnå den s.k. Ametoden för volymberäkningar enligt Eurostats rekommendationer. För detta krävs en fortsatt analys av alternativa metoder, som skulle kunna tillämpas på vissa områden inom nationalräkenskaperna och ytterligare förbättra beräkningarna av produktivitetsförändringar inom offentlig tjänsteproduktion. Beräkningar av produktivitetsutvecklingen för både statliga och kommunala myndigheter behöver utvecklas för att uppnå A-nivån. Främst gäller detta inkorporeringen av ytterligare kvalitetsinformation i produktivitetsmåtten, men även analys av produktionsförhållandena i offentlig tjänsteproduktion. Härvidlag kan andra metoder komma till användning.

Utredningen föreslår vidare att statliga myndigheter åläggs att redovisa produktivitetsutvecklingen i sina årsredovisningar. Det skulle underlätta i beräkningarna av produktionsvolym och pro-

1Handbook on Price and Volume Measures in National Accounts, Eurostat, 2001.

duktivitet i nationalräkenskaperna och utgöra ett stort steg framåt. Detta låter sig göras inom ramen för förordningen om Årsredovisning och budgetunderlag (2000:605) med två mindre förändringar, som egentligen bara återför förordningen till dess grundform, och tillägget att myndigheten skall redovisa en sammanvägd produktivitetsutveckling. Som normgivare och övervakare föreslås Ekonomistyrningsverket fungera, liksom ifråga om andra aspekter av ekonomiadministrationen inom staten.

Det finns flera skäl för utredningens förslag att de statliga myndigheterna bör redovisa produktivitetsutvecklingen i sina årsredovisningar utöver att det skulle underlätta beräkningarna i nationalräkenskaperna. För det första torde det vara av intresse för statsmakterna att få en bild av produktivitetsutvecklingen i myndigheterna; denna fråga ligger dock utanför utredningens direktiv. För det andra finns denna typ av bestämmelse i åtminstone ett annat land, nämligen Danmark. För det tredje redovisar redan idag flera myndigheter, inklusive SCB, uppgifter om produktivitetsutvecklingen.

Även produktivitetsmått för kommunala verksamheter bör utvecklas under de närmaste åren. Kommunernas produktion är ungefär tre gånger så stor som statens och väger således tyngre som andel av BNP. Både statliga och kommunala myndigheter skulle kunna lämna uppgifter i en särskild enkätundersökning, som underlag för beräkningar av produktivitetsmått. SCB skulle kunna ansvara för insamling och sammanställning av uppgifterna. Statistiken skulle sammanställas så att den skulle kunna användas som underlag för nationalräkenskapernas beräkningar av produktionsvolym och produktivitet för staten och den kommunala sektorn.

Det tredje problemet när det gäller mätningar av produktiviteten är att uppgifter om produktionsinsatser och produktionsvolym inte alltid är konsistenta. I nationalräkenskaperna används ett stort antal källor, som inte alltid visar en konsistent bild av den ekonomiska utvecklingen. För att få fram den mest troliga bilden sker en rad avstämningar av olika underlag. Det kan samtidigt innebära att exempelvis uppgifter om produktion och sysselsättning i en bransch verkar vara oförenliga, vilket ställer till problem för användarna av nationalräkenskaperna.

Utredningen föreslår att årliga rapporter om produktivitetsutvecklingen och dess bestämningsfaktorer bör utarbetas. Det skulle medföra att det inom SCB fanns en verksamhet som hade ett starkt intresse av att uppgifter om arbetsinsatser, kapitalstockar och pro-

duktionsvolymer i olika delar av ekonomin var konsistenta med varandra. Det skulle också medföra att krav på utveckling av statistiken genererades internt på SCB.

Ett bra exempel på det senare är det uppdrag utredningen gav till forskaren Tomas Lindström på Konjunkturinstitutet om att tillämpa den s.k. growth accounting-tekniken för att analysera IT-kapitalets bidrag till produktivitetsutvecklingen i Sverige, se bilaga 51. Det medförde att tidsserier på kapitalstockar för både IT-kapital och annat kapital togs fram och att svagheter i dessa tidsserier uppmärksammades. Denna typ av studier görs vid statistiska centralbyråer i andra länder, exempelvis Kanada och Australien.

Utredningen föreslår vidare att en databas avseende produktivitetsutvecklingen inom offentlig sektor utvecklas. Det är troligt att produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn kommer att bli mer uppmärksammad under kommande år än vad som tidigare har varit fallet. Eurostats ovan nämnda rekommendationer om att mäta produktionen i den offentliga sektorn på ett bättre sätt än hittills och behovet av internationellt jämförbara nationalräkenskaper talar för detta. Under en följd av år kommer en kunskapsuppbyggnad att ske om hur man kan mäta produktiviteten i den offentliga sektorn. Det vore värdefullt om mätningar av detta slag kunde samlas på ett ställe och göras tillgängliga för andra som arbetar inom samma område.

Kostnaderna för förslagen på detta område uppgår sammantagna till 5,4 miljoner kr per år. Av dessa avser 2,4 mkr per år utveckling av metoder för och redovisning av volymmått för offentlig sektor inklusive att ta hand om resultaten av de statliga myndigheternas redovisningar av produktivitetsutvecklingen i årsredovisningarna. Kostnaderna för arbetet med att ta fram dessa redovisningar vid de statliga myndigheterna ingår emellertid inte i beräkningen. Kostnaderna för de årliga rapporterna om produktivitetsutvecklingen och dess bestämningsfaktorer beräknas till 1,5 mkr per år och kostnaderna för att utveckla och förvalta en databas avseende produktivitetsutvecklingen inom offentlig sektor till 1,5 mkr per år.

1The Role of High-Tech Capital Formation for Swedish Productivity Growth.

Statistik över tjänstenäringarna

Statistiken över tjänstenäringarna bör utvecklas och göras mer detaljerad. Den växande privata tjänstesektorn, som nu står för 45 procent av BNP, är betydligt sämre täckt i statistiken än varuproduktionen. Statistiken bör, där det är relevant, kompletteras så att motsvarande information finns som för varuproduktionen. Tjänstestatistiken bör förbättras genom följande åtgärder:

1. Ny statistik avseende produktion, orderingång och kapacitetsutnyttjande bör utvecklas för att bättre täcka tjänstenäringarna.

2. Antalet tjänstebranscher i nationalräkenskaperna bör utökas.

3. Antalet tjänsteslag i utrikeshandeln bör utökas i samband med att ny statistik utvecklas.

Utredningen delar den uppfattning som framkommit bland statistikanvändarna att den växande privata tjänstesektorn bör beskrivas bättre och utförligare i statistiken. Jämförelsen med varusidan visar att det saknas korttidsindikatorer på tjänstesidan motsvarande de som finns för varuproduktionen. SCB bör därför ta fram nya relevanta indikatorer för tjänstesektorn. Utredningen föreslår att en utveckling sker på följande områden:

SCB bör utveckla ett tjänsteproduktionsindex som presenteras månadsvis motsvarande industriproduktionsindex för varor. Det behöver då tas fram nytt underlag om tjänsteproduktionen i olika branscher samt deflatorer. Tillgången till acceptabla deflatorer är det största problemet, men utvecklingen av nya index pågår. En utveckling på detta område är viktigt för nationalräkenskaperna (NR).

Utredningen föreslår vidare att SCB tar fram statistik över orderingång för vissa tjänstebranscher. Det kan gälla konsulttjänster, vissa transporttjänster och partihandel. I andra fall kan förväntad försäljningsutveckling vara mer relevant. Statistik över orderingång används inte av NR, men är viktig för att följa den ekonomiska utvecklingen i den varuproducerande delen av ekonomin såväl som i tjänstesektorn.

Statistik över kapacitetsutnyttjande i tjänstebranscher kräver en närmare genomgång av inom vilka branscher sådan statistik skulle vara relevant samt hur kapacitetsutnyttjande skulle kunna definieras. SCB bör närmare utreda möjligheterna att ta fram statistik över kapacitetsutnyttjande i tjänstebranscher. Även i detta fall är det inte behoven i NR som är det väsentliga utan möjligheterna att i den

kortperiodiska statistiken få en bild av utvecklingen i hela näringslivet.

Kvartalsindikatorer för produktionen i tjänstenäringarna finns tillgängliga i nationalräkenskaperna. Redovisningen är dock på en relativt aggregerad nivå. Den avser 17 branscher varav 3 avser företagstjänster. En finare redovisning anses för närvarande tveksam ur kvalitetssynpunkt, bl.a. saknas bra deflatorer i stor utsträckning. Den pågående utvecklingen av nya tjänsteprisindex torde komma att förändra förutsättningarna. Antalet tjänstebranscher bör utökas i takt med att förutsättningarna för detta förbättras. En finare redovisning av tjänstebranscher i årsstatistiken bör också kunna åstadkommas. I input-output-tabellerna finns information om totalt 37 tjänstebranscher.

Även i statistiken över utrikeshandeln är tjänsterna betydligt sämre redovisade än varorna. Tjänstestatistiken tas fram inom ramen för betalningsbalansstatistiken och är nedbruten på ett 40-tal tjänsteslag medan varuhandeln redovisas nedbruten på drygt 10 000 varukoder. Båda statistikgrenarna följer gällande internationella rekommendationer och förordningar. Utredningen föreslår att tjänsterna i framtiden redovisas på en finare nivå. Möjligheterna att göra detta bör prövas i samband med att nya statistikundersökningar introduceras under 2003.

Kostnaderna för att utveckla den kortperiodiska statistiken över produktion, orderingång och kapacitetsutnyttjande i den privata tjänstesektorn uppgår till 7,0 miljoner kr per år. När det gäller en mer finfördelad redovisning av tjänstenäringarna i nationalräkenskaperna och av utrikeshandeln med tjänster är det inte i första hand en fråga om ökade kostnader utan om tillräcklig kvalitet på statistiken kan uppnås. Några kostnader har därför inte beräknats för dessa två förslag. Om det skulle bli fråga om att öka urvalen för att uppnå en önskad tillförlitlighet så kan det tillkomma kostnader. SCB får i så fall om det bedöms motiverat återkomma till denna fråga i kommande budgetunderlag.

Regional statistik

Den regionala statistiken bör utvecklas och snabbas upp och mer statistik på kommunal nivå bör göras gratis tillgänglig. Krav på regionalt nedbruten statistik har växt och ställs både av EU, svenska myndigheter och andra inhemska användare. Bakom kraven ligger

bl.a. EU:s aktiva regionalpolitik, decentraliseringen av regionalt utvecklingsarbete och de s.k. tillväxtavtalen. Utredningen föreslår följande åtgärder:

1. En snabbare och mer tillförlitlig statistik över bruttoregionprodukten (BRP) bör utvecklas.

2. Den registerbaserade regionala statistiken bör utvecklas och snabbas upp.

3. Mer statistik på kommunnivå bör göras tillgänglig gratis.

Den ökade fokuseringen på regional utveckling kräver enligt utredningens bedömning förbättringar av det statistiska underlaget. Det finns en rad källor som i olika utsträckning kan ge underlag för regionalt nedbruten statistik: företagsstatistiken, kommunernas räkenskaper, regional omsättningsstatistik, regional arbetsmarknadsstatistik, arbetskraftsundersökningarna (AKU) m.m. Åtgärder är dock nödvändiga för att förbättra innehåll, kvalitet, snabbhet och tillgänglighet.

EU för en aktiv regionalpolitik, vilket innebär att behovet av statistik inte bara berör länder utan också regioner inom länder och över landgränser. Tillväxtpolitiken inriktas också allt mer på regioner. Decentraliseringen av regionalt utvecklingsarbete ställer allt högre krav på regionalt nedbrytbar statistik. Tillväxtavtalen och de kommande tillväxtprogrammen behöver byggas under med en grundlig analys av näringslivets förutsättningar för utveckling i regionen.

Utredningen föreslår att en snabbare och mer tillförlitlig statistik över bruttoregionprodukten (BRP) tas fram. De regionala räkenskaperna med uppgifter om bl.a. bruttoregionproduktens utveckling är viktiga för att kunna följa den regionala utvecklingen kopplad till de regionala tillväxtavtalen. Detsamma gäller för de programarbeten som aviseras i den nya regionala utvecklingspropositionen. Statistiken på detta område har i allmänhet inte den kvalitet som ofta krävs. Detta gäller såväl aktualitet som innehåll i de statistiska beräkningsunderlagen. En snabbare och mer tillförlitlig statistik över bruttoregionprodukten framstår mot denna bakgrund som angelägen.

Utredningen föreslår vidare att den registerbaserade statistiken utvecklas och snabbas upp. Det gäller bland annat den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (RAMS), vilken utgör ett värdefullt underlag för regionala analyser. RAMS är den enda arbetsmarknadsstatistik som är tillgänglig på kommunnivå och för andra detal-

jerade redovisningsgrupper. Genom RAMS blir dessutom kopplingar till andra delar av SCB:s registersystem möjliga. Statistiken tas dock fram med stor eftersläpning. Den bör snabbas upp avsevärt. Det ökade behovet av statistik över tjänstenäringarna gäller även statistik på regional nivå. Utredningen bedömer att det är angeläget att en registerbaserad tjänstestatistik nedbruten på arbetsställenivå utvecklas. Dessutom bör en månadsvis snabbindikator baserad på lönesummor tas fram.

Utredningen föreslår slutligen på detta område att ytterligare statistik på kommunnivå, bl.a. över arbetsmarknad och inkomster, anslagsfinansieras. Därmed kan statistiken göras tillgänglig kostnadsfritt dels i de statistiska databaserna, dels i en lättillgänglig portal där överskådlig statistik avseende Sveriges kommuner presenteras. Förslag med denna innebörd har framförts av SCB i budgetunderlagen under senare år.

Kostnaderna för att utveckla den regionala statistiken uppgår till 4,4 miljoner kr per år. En snabbare och mer tillförlitlig bruttoregionprodukt (BRP) beräknas kosta 1,0 mkr per år. En snabbare regional registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS), en regional statistik avseende den privata tjänstesektorn och en regional månadsvis snabbindikator baserad på lönesummor beräknas kosta 1,2 mkr per år. Ytterligare avgiftsfri statistik på kommunnivå beräknas kosta 2,2 mkr per år.

Offentlig sektor

Statistiken över den offentliga sektorn bör förbättras och årliga rapporter om utvecklingen i den offentliga sektorn bör utvecklas. På detta område har utredningen följande förslag till förbättringar av den ekonomiska statistiken:

1. Statistikunderlaget för beräkningar av statlig konsumtion i nationalräkenskaperna bör förbättras.

2. Officiell statistik över den offentliga sektorns finanser enligt IMF:s Manual on Government Finance Statistics bör utvecklas.

3. Ett system för hälsoräkenskaper som ansluter sig till OECD:s manual, A System of Health Accounts (HEA) bör utvecklas.

4. Statistiken över de offentligt finansierade tjänsterna bör utvecklas.

5. En samlad statistik avseende utvecklingen i den offentliga sektorn bör utvecklas och redovisas i årliga rapporter.

I utredningens studie av revideringar i nationalräkenskaperna framkom att revideringarna av BNP-komponenten statlig konsumtion under lång tid varit särskilt stora. De var t.o.m. större på 1990-talet än på 1980-talet. De första preliminära utfallen för statlig konsumtion har visat stora såväl under- som överskattningar. Det har således varit mycket svårt för användare av statistiken att följa utvecklingen för statlig konsumtion och förutspå det slutliga utfallet.

Det största problemet ligger i att uppgifterna om försvarsutgifterna, som rapporteras från Försvarets materielverk (FMV), kan revideras kraftigt. Redovisningen om försvarsmateriel har varit en felkälla i NR under lång tid och revideringarna har ofta rört sig om stora belopp, som fått effekter på BNP-utfallet.

En studie avseende rutinerna för hur avgiftsintäkter och resultatvärdering hos FMV fungerar bör kunna klarlägga hur de stora revideringarna uppkommer. I det här sammanhanget kan nämnas att Riksdagens revisorer anser att avgiftsfinansiering inte fungerar i försvaret och ifrågasätter valet av den styr- och finansieringsform, som statsmakterna beslutat om för försvaret. Deras granskning visar att det uppstår problem när man försöker efterlikna en marknad inom ett område där förutsättningarna för att uppnå marknadsmässiga förhållanden är ytterst begränsade. Revisorerna anser därför att det finns starka skäl för att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att utse en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utvärdera styr- och finansieringsformerna i försvaret.1

För att förbättra beräkningar av statlig konsumtion i nationalräkenskaperna bör problemen med de stora revideringarna i det statistiska underlaget, särskilt beträffande inköp av försvarsmateriel, utredas och klarläggas. Studien bör göras av SCB i samarbete med Ekonomistyrningsverket, Finansdepartementet och Försvarsdepartementet. Med utgångspunkt från denna studie bör förslag presenteras över hur säkrare uppgifter om försvarets inköp av försvarsmateriel skall kunna redovisas. Utredarna kan också samarbeta med den eventuella parlamentariska kommitté, som enligt förslaget från Riksdagens revisorer skulle kunna komma att utvärdera styr- och finansieringsformerna i försvaret.

Utredningen föreslår vidare att SCB får ansvaret för att sammanställa och presentera sammanhållen statistik över den offentliga sektorns finanser enligt IMF:s Manual on Government Finance Statistics (GFSM 2001). IMF har i en studie 2001 av den svenska eko-

1 Förslag till riksdagen 2002/03:RR7, Riksdagens revisorers förslag angående styrningen av försvarets fastigheter och anläggningar.

nomiska statistiken, en s.k. ROSC, Report on the Observance of

Standards and Codes, pekat på att det inte finns en sammanhållen redovisning och att ansvaret för statistiken är utspritt på flera myndigheter. Utredningen föreslår också att statistiken skall ingå i den officiella statistiken. Det är väsentligt att Sverige i samband med kontakterna med IMF kan redovisa utvecklingen i den offentliga sektorn enligt den GFS-standard som många andra länder tillämpar. Det är också väsentligt att beakta denna typ av påpekanden från IMF, inte minst för att Sverige som nation har ett intresse av att andra länder följer IMF:s rekommendationer.

Utredningen föreslår också att ett system för hälsoräkenskaper som ansluter sig till OECD:s rekommendationer utvecklas. OECD publicerade år 2000 en manual för hälsoräkenskaper, A System of

Health Accounts (SHA), med inriktning på förbättrade internationella jämförelser och ökade analysmöjligheter inom hälso- och sjukvårdssektorn avseende sysselsättning, effektivitet, snabb teknologisk utveckling, stigande patientkrav och en åldrande befolkning.

Klassificeringsstandarden bryter ned hälsoutgifterna på typ av vård, vem som producerar vården samt hur den finansieras. Det finns ett starkt uttalat behov av internationellt jämförbar statistik på hälso- och sjukvårdsområdet. SCB har under 2002 fått i uppdrag av Socialdepartementet att kartlägga förutsättningarna för ett införande av svenska hälsoräkenskaper. Utredningen bedömer det angeläget att reguljära hälsoräkenskaper tas fram som satelliträkenskaper till nationalräkenskaperna.

Det behövs enligt utredningens bedömning även en förbättrad och samordnad statistisk beskrivning av de offentligt finansierade tjänsterna. Det gäller i första hand välfärdstjänsterna vård, omsorg och utbildning. Den pågående privatiseringen av produktionen av dessa tjänster gör att det är svårt att få en överblick över området och en bild av utvecklingen. Det finns ett behov av statistik som ger en korrekt och jämförbar bild av kostnader för hälso- och sjukvård och socialtjänst, oavsett om verksamheten drivs i offentlig eller i privat regi.

Inom Statistiska centralbyrån har en rapport1 tagits fram för att ge underlag för förslag till förändringar i den officiella statistiken så att den beskriver strukturella förändringar av välfärdstjänsterna på ett bättre sätt. I rapporten finns förslag om dels förbättringar i befintlig statistik, dels ny statistik i detta syfte. Utredningen föreslår

1Offentlig och privat verksamhet. Statistik om anordnare av välfärdstjänster. Bakgrundsfakta till ekonomisk statistik 2001:1.

att SCB förbättrar det statistiska underlaget på detta område som underlag för analyser av de strukturella förändringarna inom de offentligt finansierade tjänsterna, i första hand välfärdstjänsterna.

Utredningen föreslår slutligen på detta område att en samlad statistik avseende utvecklingen i den offentliga sektorn utvecklas och redovisas i årliga rapporter. Överblicken över statistiken rörande den offentliga sektorn är inte tillfredsställande idag. Som IMF har noterat är ett stort antal myndigheter inblandade i produktionen av olika delar av denna statistik. En del av statistiken tas dessutom fram av kommunala organisationer. Ingen statlig myndighet har i uppgift att redovisa en samlad bild av utvecklingen inom hela den offentliga sektorn. Inte heller inom SCB finns någon organisatorisk enhet, som har en samlad kunskap om den offentliga sektorn. Årliga rapporter över utvecklingen i den offentliga sektorn i kombination med den organisatoriska förändring, som föreslås i avsnitt 8.3, skulle förbättra situationen påtagligt.

Kostnaderna för utredningens förslag rörande den offentliga sektorn uppgår till 3,1 miljoner kr per år. Statistik över den offentliga sektorn enligt IMF:s manual svarar därvid för 0,5 mkr per år, statistik över hälso- och sjukvård enligt OECD:s manual för 0,7 mkr per år och statistik över offentligfinansierade tjänster för 1,9 mkr per år.

Svart ekonomi

Utredningen skall enligt sina direktiv även analysera krav på primärstatistiken, i första hand som underlag till nationalräkenskaperna, vilket inkluderar producentpriser, produktion i tjänstenäringarna och den dolda ekonomin. När det gäller den sista punkten har utredningen gett den tidigare chefen för nationalräkenskaperna Åke Tengblad i uppdrag att analysera redovisningen av den svarta ekonomin och komma med förslag till hur den skulle kunna förbättras, se bilaga 8. Utredningen har därefter stannat för ett samlat förslag på detta område: 1. Redovisningen av den svarta ekonomin bör förbättras.

Det finns olika uppfattningar om hur stor den svarta ekonomin är och hur man bäst skall mäta den. Den svarta ekonomin ingår som en del av bruttonationalprodukten (BNP). I olika sammanhang är

det intressant att veta hur stor andel av BNP som kan räknas som svart ekonomi. Ur nationalräkenskapernas synvinkel är det viktigaste att säkerställa att den svarta ekonomin ingår i beräkningarna, oavsett hur stor den är. Även ur EU:s perspektiv är detta av stor vikt eftersom en stor och växande del av EU-avgiften baseras på bruttonationalinkomsten (BNI), vilken sammanhänger med BNP.

Den svarta ekonomin i Sverige uppskattas till ca 5 procent av BNP enligt de metoder som används av SCB och EU:s statistikorgan Eurostat. Beräkningarna bygger på att man jämför de inkomster hushållen använder för konsumtion och sparande med vad som rapporteras på kontrolluppgifter m.m. och i företagens bokföring. Metoden bygger på ett antagande att svart verksamhet huvudsakligen förekommer när det finns ett incitament att dölja inkomster för att undkomma skatt, medan motsvarande incitament att undanhålla utgifter saknas. Eftersom nationalräkenskaperna är ett kontosystem där allt måste gå ihop ger jämförelsen mellan användningssidan och inkomstsidan en skillnad som används som mått på den svarta ekonomin.

Internationella studier av svart ekonomi med motsvarande metoder tyder på att den svarta ekonomin ligger på mellan 3 och 5 procent av BNP i Norden och Västeuropa, medan den är väsentligen högre i Sydeuropa.

Den i nationalräkenskaperna använda metoden ger en uppfattning om den svarta ekonomins storlek totalt, men ger föga vägledning om fördelning på olika branscher etc. På grundval av bl.a. Riksskatteverkets studie om svart verksamhet i olika branscher görs direkta tillägg för vissa branscher i produktionsberäkningarna. Det är dock bara en mindre del av den restpost som uppstår när användnings- och inkomstsidan jämförs som fördelas på bransch. Man kan naturligtvis också ifrågasätta antagandet att hushållens konsumtion och sparande är rätt uppskattade i nationalräkenskaperna. Eventuella fel i detta avseende inverkar också på skattningarna av den svarta ekonomin.

Riksbanken har studerat hur mycket av kontantanvändningen som kan förklaras med normala köptransaktioner och kassahållning hos hushåll och företag och hur mycket som har andra orsaker. Mängden kontanter i förhållande till BNP har stadigt minskat de senaste 50 åren, i Sverige såväl som i andra industriländer. De senaste åren har emellertid trenden brutits och kontanthållningen i relation till BNP har ökat något. År 1999 uppgick utestående kontanter i svensk valuta till 78 miljarder kr eller ca 4 procent av BNP.

Normala köptransaktioner och kassahållning uppskattas totalt till 27 miljarder kr. Den icke förklarade residualen uppgår således till 51 miljarder kr eller 65 procent av den totala kontantmängden. Den icke förklarade kontantanvändningen har ökat under 90-talet.

Det finns också s.k. monetära metoder, som används för att skatta den dolda ekonomin. Dold ekonomi är ett vidare begrepp än svarta sektorn och inkluderar även illegala aktiviteter. Metoderna bygger på data som är förhållandevis lättillgängliga för många länder och under långa perioder. De monetära metoderna utgår från att kontanter är det huvudsakliga betalningsmedel för transaktioner som skall döljas. Vidare antas att omloppshastigheten på pengar är densamma i den vita och den dolda ekonomin. I metoden beräknas ett slags överskott på kontantmedel, som inte förefaller kunna förklaras med normala, öppet redovisade transaktioner. Utvecklingen av detta överskott över tiden antas ge en bild av utvecklingen av den dolda ekonomin. För kalkylerna krävs att man bestämmer ett basår då den dolda ekonomin antas vara försumbar.

Trots att de monetära metoderna bygger på antagandet att den dolda ekonomin i utgångsläget kan negligeras visar de mycket höga tal för de år som ligger i slutet av mätperioden. För de nordiska länderna uppskattas den dolda sektorn till närmare 20 procent av BNP under andra hälften av 90-talet, medan Österrike, USA och Schweiz ligger runt 9 procent. Enligt Skattebasutredningen är svagheten med de monetära metoderna att de bygger på tveksamma schablonartade antaganden. Efterfrågan på olika betalningsmedel har en rad andra bestämningsfaktorer och det är tveksamt om efterfrågan på kontanter direkt avspeglar den dolda ekonomin. Resultaten av kalkylerna ter sig inte heller rimliga, menar man.

Utredningen föreslår att statistiken över och redovisningen av den svarta ekonomin förbättras. Det finns stora skillnader mellan olika metoder att beräkna hur stor den svarta ekonomin är. Resurserna inom nationalräkenskaperna har emellertid inte varit tillräckligt stora för att ägna någon större tid åt denna fråga. Redovisningen av de beräkningar som ändå görs har inte heller varit så lätt att kunna ta del av. Ändå är storleken av den svarta ekonomin en viktig fråga, inte bara för skattningen av BNP, den har också ett allmänt intresse. Statistiken, analysen och redovisningen av den svarta ekonomin behöver därför förbättras.

För att förbättra skattningarna av den svarta ekonomin i nationalräkenskaperna behöver beräkningarna förbättras på flera olika sätt. Bättre och mer detaljerade beräkningar av den s.k. vita ekonomin

fördelat på företagstyp och bransch ger även bättre skattningar av den svarta ekonomin. SCB bör också samarbeta med Riksskatteverket, RSV, för att utnyttja erfarenheter från arbetet med taxeringsrevisioner. Intervjuundersökningar för att kartlägga omfattning och struktur av anställdas arbetskraftsinsatser på den svarta arbetsmarknaden bör genomföras med t.ex. tre års mellanrum. Modellberäkningar baserade på hushållsbudgetundersökningen bör användas för att mäta underrapportering av intäkter för registrerade personliga företag och mindre aktiebolag. SCB bör vidare ta fram ett underlag från arbetskraftsundersökningen, AKU, över oregistrerad företagsverksamhet, med fördelning på bransch och yrkesgrupp. Dessa förslag beskrivs mer utförligt i bilaga 8.

Kostnaderna för att förbättra statistiken över och redovisningen av den svarta ekonomin uppgår till 0,8 miljoner kr per år.

Långa tidsserier och säsongrensning

Långa tidsserier avseende nationalräkenskaper och annan ekonomisk statistik bör tas fram och göras tillgängliga på SCB:s webbplats. Bristen på långa tidsserier är något som användarna av ekonomisk statistik ser som allvarligt. Sverige har också kortare tidsserier än flera andra länder. Brist på säsongrensade tidsserier och dokumentation av säsongrensningsmetoder är ett annat problem, som har tagits upp både i utredningens direktiv och i kartläggningen av användarnas synpunkter på den ekonomiska statistiken. Synpunkterna tyder på stor oklarhet om hur säsongrensningen går till och vilka konsekvenser den får för tolkningen av tidsseriernas förlopp. Tidsserierna bör förbättras genom följande åtgärder:

1. SCB bör ta fram längre tidsserier för nationalräkenskaperna på detaljerad nivå och göra dem tillgängliga på SCB:s webbplats. Det gäller även kapitalstockar per bransch.

2. SCB bör också ta fram längre tidsserier avseende annan ekonomisk statistik och göra dem tillgängliga på SCB:s webbplats.

3. En metod för säsongrensning med bred uppslutning bland användarna bör användas som standard i den ekonomiska statistiken.

Nationalräkenskaperna finns på detaljerad nivå tillbaka till 1993. De tidsserier på mer aggregerad nivå från 1980 som varit tillgängliga, skall efter revideringen av nationalräkenskaperna hösten 2002

under 2003 återställas. Revideringen, som gällde perioden 1993– 2001, innebar ett tidsseriebrott med perioden längre bakåt. För övrigt finns årsvisa försörjningsbalanser från 1950.

Tidsserierna i nationalräkenskaperna upplevs av användare som förhållandevis korta och det finns ett stort behov av längre tidsserier för nationalräkenskaperna. Många andra länder, t.ex. Danmark och Norge, har betydligt längre tidsserier just för nationalräkenskaperna.

EU kräver att det för nationalräkenskaperna skall finnas huvudaggregat från 1970 på år. På andra delar, som offentlig sektor, produktion, investeringar, sysselsättning, hushållens konsumtion, skall det finnas årsvisa tidsserier med en mer detaljerad uppdelning från 1980.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att SCB kompletterar de årsvisa försörjningsbalanserna från 1950 med BNP från produktions- och inkomstsidorna från 1970. Produktion, sysselsättning och löner bör då delas upp på sex branscher och fasta bruttoinvesteringar på sex kapitaltyper och sex branscher. Från 1980 bör även kvartalsberäkningar på denna nivå göras och årsberäkningarna utökas till 31 branscher samt hushållens konsumtion på varaktighetsgrupper och fördelade på ändamål. Även institutionella beräkningar bör göras från 1980. Dessa tidsserier bör göras tillgängliga på SCB:s webbplats.

Även längre tidsserier för kapitalstockar per bransch bör tas fram och göras tillgängliga på motsvarande sätt. Konjunkturinstitutet har påpekat att kapitalstockar i nationalräkenskaperna bör länkas bakåt till långa serier så att produktionsfunktioner kan skattas. Tidsserier över kapitalstockar är viktiga, bland annat för att kunna analysera strukturella förändringar över tiden. För en bedömning av den potentiella tillväxten i ekonomin är tidsserier över kapitalstockar också viktiga, vilket betonats av Finansdepartementet.

Utredningen föreslår vidare att längre tidsserier avseende annan ekonomisk statistik tas fram och görs tillgängliga på SCB:s webbplats. Tidsserier som täcker längre perioder finns endast tillgängliga för ett fåtal variabler i den ekonomiska statistiken. Tidsserier som startar före 1990 finns för drygt tio produkter inom den ekonomiska statistiken och då huvudsakligen på aggregerad nivå. Efterfrågan från användare på sådana längre tidsserier är å andra sidan stor. För att få fram längre tidsserier konstruerar många användare sådana av tillgängliga data. Det är emellertid inte samhällsekonomiskt effektivt eftersom många gör samma jobb utan att de natur-

ligt kan dra nytta av varandras arbete. Ur användarnas synvinkel är det resurskrävande och svårt, samtidigt som kvaliteten ofta blir sämre än vad man är beredd att acceptera.

Orsakerna till att det inte finns tidsserier i den omfattning användarna önskar är enligt utredningens bedömning dels resursbrist, dels att arbetet med att ta fram den aktuella statistiken har getts högre prioritet, dels att ambitionsnivån i vissa fall har varit för hög vid de försök som har gjorts att skriva tillbaka tidsserier vid införandet av nya definitioner och klassificeringar.

De två första orsakerna kan hanteras genom att tillföra resurser och ge arbetet med att ta fram längre tidsserier en högre prioritet. Den högre prioriteringen kan också behöva markeras i organisationen av arbetet. Andra länder som har tagit fram långa tidsserier i nationalräkenskaperna vid väsentliga förändringar av NR-systemet har gjort det i särskilda projekt med personer som har haft detta som enda uppgift.

Den tredje orsaken handlar om val av metod för tillbakaskrivning av tidsserierna. Vid en ändring av exempelvis näringsgrensklassificeringen kan man antingen gå grundligt tillväga och i princip klassificera om varje företag för varje år bakåt i tiden. Man kan också tillämpa enklare och mindre precisa metoder och skriva tillbaka serierna med hjälp av relationen mellan uppgifterna enligt den gamla och nya klassificeringen ett enskilt år (kvotmetoden). Med hänsyn till att den första metoden är så resurskrävande bör den andra metoden tillämpas i större utsträckning. Samtidigt är det viktigt att dokumentera hur tillbakaskrivningen har gjorts och att denna dokumentation finns lätt tillgänglig.

Utredningen föreslår vidare att en metod för säsongrensning av tidsserier, vilken har en bred uppslutning bland statistikanvändarna, används som standard i den ekonomiska statistiken. För närvarande används vid SCB olika metoder i olika delar av den ekonomiska statistiken. Resurserna vid SCB på detta område har varit mycket blygsamma. De har i stort sett bestått av en erfaren expert. I exempelvis Australien finns en hel enhet på 11 personer som sköter säsongrensningen av de ekonomiska serierna.

Vid utredningens kartläggning av användarnas synpunkter på den ekonomiska statistiken framkom mycket stark kritik av SCB:s sätt att hantera säsongrensning. Denna fråga har därför diskuterats ingående med både SCB och användare under utredningens arbete. En del av kritiken hade sin grund i att det inte fanns en bra dokumentation av SCB:s arbetssätt. En sådan finns nu. Vidare har Kon-

junkturinstitutet (KI) utvärderat olika metoder för säsongrensning och diskussioner har förts mellan SCB och KI om lämpliga metoder.

Utredningen bedömer att det går att komma fram till en metod som skulle kunna få en bred uppslutning bland statistikanvändare. Denna metod skulle sedan kunna användas som standard i den ekonomiska statistiken. Hur den har tillämpats bör dokumenteras så att användare kan bilda sig egna uppfattningar om huruvida den uppfyller deras krav. Även grunddata måste redovisas så att användare som så önskar kan tillämpa egna metoder för säsongrensning.

Kostnaderna för att ta fram längre tidsserier uppgår till 6,1 miljoner kr, vilket är ett engångsbelopp. För nationalräkenskaperna inklusive kapitalstockar uppgår kostnaderna engångsvis till 4,6 mkr. För andra delar av den ekonomiska statistiken uppgår kostnaderna engångsvis till 1,5 mkr. Därefter blir det löpande kostnader för tidsserier på 0,8 miljoner kr totalt. För ökad satsning på säsongrensning uppgår kostnaderna till 3 miljoner kr per år efter en successiv uppbyggnad under tre år.

Hushållens inkomster

Statistik över hushållens inkomster behandlades av utredningen i delbetänkandet SOU 2002:73 Förbättrad statistik över hushållens inkomster som publicerades i september 2002. Den redovisning, som lämnas i föreliggande avsnitt, är en sammanfattning och komplettering av detta delbetänkande. Förslagen och skälen för dem är mer utförligt redovisade i delbetänkandet.

I regeringens budgetproposition för 20031 tilldelades SCB 3 miljoner årligen för att genomföra flera av de förslag utredningen förde fram i delbetänkandet (de hade tidigare ingått i budgetunderlag från SCB och underhand diskuterats med tjänstemän vid Finans- och Socialdepartementen). Medlen avsåg bl.a. årlig förmögenhetsstatistik, urvalsbaserade dataunderlag avseende fysiska personers inkomstskatter (storurval) och olika företagsformers ekonomiska och skattemässiga förhållanden (FRIDA) och statistik avseende kapitalvinster och kapitalförluster. Förutom dessa förslag som därmed fått finansiering bör statistiken om hushållens inkomster förbättras genom följande åtgärder:

1 Prop. 2002/03:1 Budgetpropositionen för 2003.

1. Två nya inkomstbegrepp bör införas, metoderna att mäta kapitalavkastning utvecklas och långa tidsserier baserade på de nya definitionerna bör redovisas.

2. Kost- respektive bostadshushåll bör användas som hushållsbegrepp, jämförande studier baserad på dessa två hushållsbegrepp bör genomföras och relevanta Meddelanden i samordningsfrågor (MIS) ses över.

3. En ny konsumtionsenhetsskala bör införas tillsammans med två konsumtionsnivåer.

4. Inkomststatistiken bör förbättras även i ett antal andra avseenden, bl.a. genom att hushållssektorn bör delas upp i två sektorer, en för de egentliga hushållen och en för hushållens ideella organisationer.

Utredningen föreslår således att två nya inkomstbegrepp införs och används som standard i den officiella inkomststatistiken. Det första är avsett främst för svensk användning och bör baseras på Hicks inkomstbegrepp. Detta innebär att disponibel inkomst definieras som de inkomster hushållet kan konsumera under en period vid bibehållen real förmögenhet. Det andra begreppet disponibel inkomst är avsett främst för internationella jämförelser och bör baseras på kommande EU-regleringar avseende den EU-harmoniserade

Statistics on Income and Living Conditions (EU-SILC).

Skälen till detta förslag är att det behövs en principiell utgångspunkt för definitioner av disponibel inkomst. Dessutom är det föreslagna inkomstbegreppet det som enligt utredningens bedömning bäst överensstämmer med kraven på att ha ett inkomstbegrepp som mäter inkomsterna på ett för standardjämförelser rimligt sätt.

SCB bör vidareutveckla metoder och statistik för att mäta avkastning på kapital på ett sätt som överensstämmer med den föreslagna principiella grunden för det förstnämnda inkomstbegreppet. SCB bör vidare vid införandet av det nya inkomstbegreppet så långt möjligt redovisa tidsserier med de nya definitionerna.

Kosthushåll bör användas som standardbegrepp i den årliga undersökningen Hushållens ekonomi (HEK) och i den kommande EU-harmoniserade urvalsundersökningen EU-SILC. Skälen till detta är att kosthushåll kommer närmast det hushållsbegrepp som man bör sträva efter när det gäller att ta fram statistik över inkomster och inkomstfördelning.

Bostadshushåll bör användas som standardbegrepp i den totalräknade inkomststatistiken om och när förslagen i rapporten ”För-

bättrad hushålls- och bostadsstatistik i stället för FoB”1 har genomförts. Skälet till det är att bostadshushållet kommer så nära det ideala hushållsbegreppet som man kan komma med de uppgifter som då kommer att finnas tillgängliga.

Jämförande studier bör genomföras av inkomststatistik baserad på kosthushåll respektive bostadshushåll och en översyn och sambearbetning bör göras av de två Meddelanden i samordningsfrågor (MIS) som behandlar hushåll och familj.

En ny konsumtionsenhetsskala kallad Svensk konsumtionsenhetsskala bör införas och användas som standard i officiell inkomststatistik. Skälen till att det behövs en standardskala är dels att en sådan väl dokumenterad skala har förutsättningar att bli väl känd av de personer som sysslar mycket med analyser av inkomstfördelningen, dels att dessa analyser i högre utsträckning kan fokuseras på sakfrågor rörande inkomstfördelningen snarare än på konstruktionen av olika tillämpade skalor.

Två konsumtionsnivåer, Skälig levnadsnivå och Baskonsumtionsnivå, vilka sammanhänger med konsumtionsenhetsskalan, bör definieras och användas vid beräkningen av vikterna i Svensk konsumtionsenhetsskala. Beräkningar av konsumtionsenhetsskalan och de båda nivåerna bör genomföras och redovisas årligen av SCB i samarbete med Konsumentverket, Socialstyrelsen och Boverket.

Utredningen föreslår vidare att inkomststatistiken förbättras i ett antal andra avseenden. Undersökningen Hushållens ekonomi (HEK) bör genomföras med panelansats för att ytterligare förbättra möjligheten att följa inkomstutvecklingen för olika grupper av individer. SCB bör även årligen uppdatera och redovisa jämförelser mellan inkomstbegrepp i inkomststatistiken och nationalräkenskaperna.

Hushållssektorn i nationalräkenskaperna bör i enlighet med det inom EU beslutade Europeiska Nationalräkenskapssystemet (ENS 95) delas upp i två sektorer, en för de egentliga hushållen och en för hushållens ideella organisationer. Hushållens ideella organisationer bör föras upp som ett område i den officiella statistiken och löpande statistik bör tas fram från och med år 2003. Detta förslag ingår i Budgetunderlag 2003–2005 för Statistiska centralbyrån.

SCB bör vidare publicera särskilda rapporter om inkomstfördelningen som komplement till den löpande officiella inkomststatistiken. För närvarande redovisar SCB statistiken över inkomster och

1 Lantmäteriverket, Riksskatteverket och Statistiska centralbyrån. Förbättrad hushålls- och bostadsstatistik i stället för FoB. December 2001.

förmögenheter i stort sett enbart som ett stort antal tabeller utan innehållsmässiga kommentarer. Värdet av denna statistik skulle höjas avsevärt om den kompletterades med textkommentarer rörande både tekniska aspekter och intressanta iakttagelser.

Kostnaderna för förbättringarna av inkomststatistiken enligt utredningens förslag, utöver de medel som har anvisats av statsmakterna för 2003, uppgår till 1,4 miljoner kr per år. Av dessa kostnader avser 0,6 mkr per år särredovisningen av de egentliga hushållen i nationalräkenskaperna och 0,8 mkr per år de nya inkomstbegreppen och den nya konsumtionsenhetsskalan. Till detta kommer engångskostnader om 0,9 miljoner kr för att införa nya inkomstbegrepp och göra tillbakaräkningar i tiden.

Könsuppdelad statistik

Jämställdhetsperspektivet i statistikproduktionen bör utvidgas och stärkas. Statistiken bör förbättras i följande avseenden när det gäller jämställdhet:

1. Ett integrerat jämställdhetsperspektiv bör införas i all statistik, inte bara den officiella.

2. SCB bör ges utökade möjligheter att verka för att jämställdhetsperspektivet beaktas i all statistik.

3. Satelliträkenskaper för hushållsproduktion bör utarbetas.

Utredningen föreslår således att ett integrerat jämställdhetsperspektiv införs i all statistik, inte bara den officiella. Enligt statistikförordningen skall officiell statistik om individer vara könsuppdelad om det inte finns särskilda skäl mot detta. Statistiken skall även spegla centrala jämställdhetsfrågor i samhället. Vidare har regeringen i propositionen Delad makt delat ansvar1 betonat att jämställdhetsaspekten skall beaktas vid all statistikproduktion, såväl vad gäller innehåll, mätinstrument, insamling och analyser som presentation av data. Jämställdhetsperspektivet skall ingå som en naturlig del i verksamhetens alla delar.

Utredningen föreslår vidare att SCB får ett utökat ansvar för att bistå användare och producenter att producera statistik med ett integrerat jämställdhetsperspektiv. Vid SCB arbetar i dag två personer aktivt med att förbättra statistiken ur ett jämställdhetsperspek-

1Prop. 1993/94:147Delad makt delat ansvar.

tiv. De har tre arbetsområden: att ge användarna könsuppdelad statistik som underlag för jämställdhetsanalyser, att utbilda användarna i användningen av statistik med ett könsperspektiv och att utbilda producenterna i produktion av jämställdhetsstatistik.

SCB genomför inom ramen för detta arbete inventeringar av hur kravet på könsuppdelad statistik efterlevs. Som en del av verkets mätning av kvaliteten i statistikprodukterna undersöker man huruvida uppgifter om individer samlas in, redovisas efter kön och i vilken utsträckning uppgifterna presenteras efter kön som indelningsgrund i olika spridningsformer. Statistiken har förbättrats i vissa avseenden, men fortfarande finns det brister.

Kvinnor och män fördelar sin tid mycket olika mellan betalt och obetalt arbete. Fördelningen för tidsinsatserna inom båda områdena skiljer sig åt mellan samhällen, hushåll och över tiden. Detta har flera effekter. En effekt är att den samlade produktionens utveckling inte återspeglas av nationalräkenskaperna vid ekonomins upp- och nergångar, eftersom en okänd andel av produktionen kan ha flyttats i båda riktningarna mellan hushållssektorn och marknaden. Eftersom nationalräkenskaperna inte omfattar större delen av hushållsproduktionen, försvåras internationella jämförelser på grund av att olika samhällen organiserar och fördelar produktionen olika mellan hushåll och marknad. Det är framför allt kvinnorna som står för den i ekonomisk statistik osynliga hushållsproduktionen. Antalet arbetade timmar i hushållssektorn är ungefär lika stort som på marknaden.

Utredningen föreslår att s.k. satelliträkenskaper för hushållsproduktion utarbetas för att belysa dessa förhållanden. I handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens i Beijing 1995 – som Sverige har accepterat – föreslås att en koppling mellan marknad och hushåll upprättas genom sådana satelliträkenskaper för hushållsproduktionen.

Kostnaderna för dessa förslag uppgår till 1,4 miljoner kr per år. Av dessa kostnader avser 1,0 miljoner kr per år SCB:s utökade ansvar på området och 0,4 miljoner kr satelliträkenskaper för hushållsproduktion.

Övriga områden

Det finns även ett antal andra förbättringar av den ekonomiska statistiken, som har aktualiserats under utredningens arbete. Utredningen föreslår därför att även följande förbättringar genomförs:

1. Månadsstatistik över hushållens förmögenhet bör utvecklas.

2. Kortperiodisk statistik över priser på fastighetsmarknaden bör utvecklas.

3. Kortperiodisk lönestatistik bör utökas med nya belöningsslag.

4. Fel i statistiken pga. felaktiga omräkningskurser till svenska kronor bör åtgärdas.

Utredningen föreslår således att en snabb månadsstatistik avseende hushållens förmögenhet och en kortperiodisk statistik över priserna på fastighetsmarknaden utvecklas. Båda dessa förslag har som syfte att åstadkomma ett bättre underlag för penningpolitiken. Som underlag för penningpolitik med inflationsmål behövs utöver statistik som beskriver den allmänna ekonomiska utvecklingen bland annat mer utvecklad statistik om priser (underliggande inflation, inflationsförväntningar m.m.) och statistik om tillgångspriser. Det senare området är emellertid för närvarande dåligt täckt i den officiella statistiken. Betydelsen av prisutvecklingen på fastighetsmarknaden framgick tydligt vid krisen i den svenska ekonomin i början av 1990-talet.

Hushållssektorns förmögenhet är i dag betydligt mer känslig för förändringar i priser på olika typer av tillgångar (aktier, fondandelar, villor, bostadsrätter m.m.) än för tio år sedan. En månadsstatistik över hushållens förmögenhet skulle ge en samlad bild av hur dessa prisförändringar sammantagna påverkar hushållssektorn. En sådan månadsstatistik är möjlig att ta fram.

Det finns i dag ett antal statistikkällor som belyser utvecklingen av hushållens förmögenhet. Det gäller bl.a. utvecklingen på aktiemarknaden, villapriser, bostadsrättspriser m.m. Men det finns inte en officiell statistik av god kvalitet på alla dessa områden och statistiken är inte inordnad i en konsistent ram som t.ex. nationalräkenskaperna. SCB gör dock en kvartalsundersökning över hushållens sparande och förmögenhet, Sparbarometern, på uppdrag av Finansinspektionen. Den publiceras inom 5–6 veckor och är en snabbindikator för hushållssparandet i finansräkenskaperna.

SCB bedömer att det är möjligt att ta fram en månadsindikator över hushållens förmögenhet, eftersom stora delar av underlaget

finns tillgängligt på månadsbasis. Övriga delar av hushållens förmögenhet är möjliga att uppskatta med hjälp av framskrivning av data. Det skulle ge en snabb, bättre och konsistent bild av hushållssektorns finansiella och reala förmögenhet.

Även en bättre statistik över priserna på fastighetsmarknaden torde vara möjlig att ta fram. I prisstatistiken redovisas uppgifter om försålda hyreshusfastigheter. Hyreshusen delas upp i tre kategorier: hyreshus med huvudsakligen lokaler, hyreshus med både bostäder och lokaler samt hyreshus med huvudsakligen bostäder. Prisstatistik redovisas årligen på läns- och riksnivå. Kvartalsstatistik redovisas enbart på totalnivå och på riksnivå, främst beroende på att antalet försäljningar är lågt. Ett kvartalsindex motsvarande det som redovisas för småhus finns inte för hyreshus. Utredningen bedömer att det är angeläget att SCB utvecklar metoder för att bättre kunna redovisa prisutvecklingen för hyreshusfastigheter.

Statistiken över bostadsrätter redovisas endast årligen. Underlaget till statistiken hämtas från Riksskatteverkets kontrolluppgifter och ger bara information om antal försäljningar och medelpriser respektive medianpriser på riks-, läns- och storstadsnivå. Det gör det svårt att utifrån statistiken dra slutsatser om prisutvecklingen. SCB bör utreda möjligheterna att förbättra statistiken och ta fram kortperiodisk statistik.

SCB genomför inom ramen för arbetet med tjänsteprisindex (TPI) en lokalhyresundersökning som är årlig och täcker olika lokaltyper: bostäder, kontor, butiker, industrilokaler m.m. Enligt SCB är det tveksamt om nuvarande undersökning kan genomföras på kvartalsnivå. Nya beräkningsmetoder torde behövas. Utredningen föreslår att SCB utreder metoderna för beräkning av lokalhyror med inriktning på en kvartalsstatistik med regional indelning.

Utredningen föreslår vidare att nya belöningsslag inkluderas och särredovisas i den kortperiodiska lönestatistiken. Flera användare har uttryckt ett behov av kompletterande lönestatistik avseende nya belöningsslag som optioner och bonus. Nya lönesystem har blivit vanligare och det har blivit allt viktigare att följa löneutvecklingen uppdelad på de båda delarna. Nya EU-krav kommer att innebära att bonus måste särredovisas i den kortperiodiska statistiken.

Valutaomräkningar är ett osäkerhetsmoment i den ekonomiska statistiken. Användandet av felaktiga valutakurser ger fel i statistiken. Under vissa omständigheter kan felen bli mycket stora. Olika förfaranden i olika statistikgrenar ger också upphov till inkonsis-

tenser i statistiken. De problem som finns beror på hanteringen både inom SCB och hos företagen.

Ett grundläggande problem är avsaknaden av regler och anvisningar för hur rapportörerna skall räkna om värden till svensk valuta (med undantag för utrikeshandeln). Detta innebär att valutaomräkningar sker på en mängd olika sätt. Bristen på kunskap om hur omräkningarna går till skapar också en osäkerhet om problemens storlek.

Den utredning som SCB gjorde 1997 ger en bild av ett antal problem, som borde undersökas vidare och i många fall åtgärdas. De mer ingående studierna av problemen inom utrikeshandelsstatistiken och PPI-systemet samt inkonsistensen i denna statistik visar att även när det finns regler (utrikeshandelsstatistiken) uppkommer många frågor kring reglernas utformning och tillämpning.

SCB:s budgetunderlag för 2003–2005 innehåller ett förslag till ett nytt projekt för att i första hand ta upp de frågor som kom fram i den rapport som presenterades 1997 och de frågor som aktualiserats i utredningsarbetet om den ekonomiska statistiken.

Utredningens bedömning är att de föreslagna åtgärderna bör genomföras skyndsamt. Utredningen vill särskilt understryka att anvisningar för hur valutaomräkning skall ske måste finnas för alla undersökningar där detta är aktuellt, att i de fall alternativa metoder kan användas, rapportören måste ange vilken metod/kurs som använts, att diskussioner tas upp med Tullverket för att komma till rätta med användningen av felaktiga valutakurser i rapporteringen av varuhandeln samt att metoder utvecklas för att uppskatta felens inverkan på den ekonomiska statistiken inklusive underlag för korrigeringar.

Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna uppgår till 4,0 miljoner kr per år. Månadsstatistiken avseende hushållens förmögenhet beräknas kosta 1,0 mkr per år, utredningar och statistik avseende fastighetspriser 2,4 mkr per år och nya löneslag i lönestatistiken 0,6 mkr per år. Till detta kommer ett engångsbelopp på 1,0 mkr för att åtgärda problemen med valutakursomräkningar.

8.3. Förbättrade arbetssätt och förändrad organisation

Utredningens förslag:

─

Analyskapaciteten vid SCB bör förstärkas, kompetensen i nationalekonomi bör stärkas och samarbetet med forsk- ningen utvecklas. Analysen av konsistensen mellan olika sta- tistikprodukter bör utökas och omvärldsbevakningen stärkas.

─

Kontakterna med användarna och samarbetet mellan NR och primärstatistiken bör utvecklas.

─

Dokumentation av NR och annan ekonomisk statistik samt information om revideringar i NR bör förbättras.

─

Publikationerna bör utvecklas, metodrapporter göras tillgäng- liga, tillgängligheten till data underlättas och riskerna för oav- siktlig för tidig publicering minimeras.

─

SCB bör överväga att samla datainsamlingen till en avdelning och att se över nationalräkenskapernas organisation. En nämnd för nationalräkenskaperna bör inrättas, s.k. Service Level Agree- ments med viktiga användare bör utarbetas och en överflytt- ning av ansvaret för finansräkenskaperna från Finansinspek- tionen till SCB bör övervägas på sikt.

─

En strategisk plan för förbättringar av den ekonomiska stati- stiken baserad på utredningens förslag bör utarbetas och pla- nen bör följas upp årligen.

Skäl för utredningens förslag

Även i detta avsnitt går utredningen igenom förslagen område för område. På de flesta områden finns mer detaljerade förslag, vilka redovisas i inledningen till varje avsnitt. I texten redovisas ytterligare överväganden kring förslagen och skälen för förslagen.

Analys och kompetens

SCB bör i ökad utsträckning ägna sig åt analys av statistiken. En av de mest slående skillnaderna mellan SCB och de flesta andra statistikbyråer i de länder utredningen har besökt är att SCB nästan helt

ägnar sina resurser åt att producera statistik i form av siffror medan andra statistikbyråer ägnar en betydande del av resurserna åt att analysera statistiken och skriva rapporter om vad den visar. Utredningen anser att följande åtgärder bör vidtas på detta område:

1. SCB bör förstärka analyskapaciteten.

2. Kompetensen i nationalekonomi bör stärkas inom SCB.

3. Samarbetet mellan SCB och universitet och andra organisationer med forskning bör utvecklas.

4. SCB bör utveckla arbetet med prövning, förklaringar och redovisning av inkonsistenser mellan statistikprodukter.

5. SCB bör skapa former för en effektiv och framåtblickande omvärldsbevakning.

Det finns enligt utredningen ett behov av att SCB i ökad utsträckning analyserar den ekonomiska statistiken, främst för en utveckling av statistiken, men också för att underlätta för användare att tolka statistiken. Användare har uttryckt starka behov av att få mer information om statistiken, om hur den kan tolkas, om tillförlitlighet, revideringar, inkonsistenser, beräkningsmetoder etc. Med en ökad analys kan också en beredskap för framtida behov av statistik byggas upp.

Syftet med en förstärkning av analysverksamheten är att utveckla den ekonomiska statistiken. Med en förstärkt analyskapacitet vid SCB skulle en beredskap inför framtida förändringar i samhällsekonomin och nya behov av statistik byggas upp. Den analysfunktion vid SCB:s avdelning för ekonomisk statistik, som startade i januari 2001, bör därför byggas ut med fler medarbetare, med kompetens inom nationalekonomi, ekonomisk och statistisk analys samt forskning.

Exempel på områden som SCB kan inrikta en ökad analyskapacitet på är produktivitetsutvecklingen i olika delar av ekonomin, bl.a. offentlig sektor, IT-användningens effekter på tillväxten i olika delar av ekonomin bl.a. utifrån s.k. growth accounting, satelliträkenskaper för IT och även andra områden (exempelvis hushåll, hälso- och sjukvård, miljö), beskrivning av nya företeelser i ekonomin med statistik, konsistensen mellan statistikprodukter som har nära samband, sambandet mellan ränte- och utdelningsutvecklingen och tillväxten i olika delar av ekonomin, den senaste konjunkturbilden i Sverige och i omvärlden presenterad utifrån aktuella konjunkturindikatorer m.m.

Dessutom bör nationalräkenskaperna få ett ökat utrymme för analyser och utveckling på områden som kräver särskilda insatser, exempelvis konsistensprövning, diskussioner med primärstatistikansvariga m.fl., analyser av revideringar, kapitalstocksberäkningar m.m. Med den nuvarande organisationen av arbetet finns knappast något utrymme för den typen av analyser, eftersom personalen binds upp i det löpande arbetet med att ta fram nya nationalräkenskaper. Särskilt kvartalsberäkningarna sker under stark tidspress och det finns ett mycket litet utrymme för diskussioner med primärstatistikansvariga m.fl. Tiden för analyser är alltså mycket kort. I bästa fall kan det röra sig om ett par dagar då ett nytt BNP-kvartal tas fram.

Vidare har utredningen kommit fram till att det finns ett stort behov av mer information om hur metoden för säsongrensning tilllämpas och utvecklas inom SCB. Det finns behov av ytterligare information för att undanröja osäkerheten bland användare om faktorer som påverkar konjunkturen ingår i de säsongrensade serierna eller rensats bort. Det finns också anledning att diskutera de metoder som används, med både experter på området och användare, och eventuellt ompröva metoderna och deras tillämpning. Förutom att göra dokumentation av använda metoder tillgänglig från SCB:s webbplats, bör SCB ge användare information vid seminarier, kurser o.d.

För att svara upp till behoven av vidareutveckling, samordning, dialog med användare och experter samt dokumentation och utåtriktad information, bör inom SCB kapaciteten för tidsserieanalys och säsongrensning förstärkas. Resurserna för en vidareutveckling av metoderna för säsongrensning, tidsserieanalys och även tillbakaskrivningar av tidsserier är i dag begränsade inom SCB. Endast 1–2 personer arbetar exempelvis med utveckling av säsongrensningsmetoderna. I dagsläget saknas en funktion som har huvudansvar för samordning och utveckling på området för statistiken vid SCB som helhet.

I många länder ägnas betydligt större uppmärksamhet och resurser åt tidsserieanalys och säsongrensning. I exempelvis Australien finns en enhet på elva personer, vilken ansvarar för säsongrensning av statistikbyråns tidsserier. Ett annat exempel är statistikbyrån i Storbritannien (ONS) där sex personer arbetar med metodutveckling för tidsserier. En gång om året ses all säsongrensning över för samtliga statistikprodukter inom ONS. Det kan ta ca fyra veckor per produkt. I arbetet ingår diskussioner med produktansvariga,

intervjuer om hur säsongrensningen fungerar etc. Syftet med översynen är att upptäcka nyckelproblem samt behov av förbättringar. Förslag om ändrade metoder diskuteras med berörda och ett slutgiltigt beslut om metodändringar tas på högsta ledningsnivå. Om beslut fattas om någon metodändring innebär det att den måste genomföras konsekvent för samtliga berörda statistikprodukter inom ONS.

Med de begränsade resurser som finns i Sverige används inte säsongrensningsmetoden för nationalräkenskaperna på ett optimalt sätt. Metoden TRAMO/SEATS kan nämligen användas för att även hantera tidsserier med förekomst av andra effekter än säsongvariationer. I nationalräkenskaperna finns det många exempel på nivåskiften och tillfälliga störningar som framträder i de säsongrensade serierna. En analys av dessa effekter och deras orsaker skulle kunna bidra till att förbättra underlagen och därmed statistiken.

En förutsättning för att kunna bedriva analysverksamhet vid SCB är att kompetensen på området förstärks. Det kräver kunskap om statistiken och förmåga att analysera utvecklingen i ekonomin ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Kvalificerade analyser om både utvecklingen i svensk ekonomi och i omvärlden och hur den speglas i statistiken förutsätter förstärkning med sådan kompetens inom nationalekonomi och tidsserieanalys, i kombination med kunskap om produktionen av statistiken. Kompetensen på utvecklings- och forskningsområdet inom ekonomisk statistik behöver också stärkas. För att förstärka analyskapaciteten vid SCB bör bl.a. personal, som har disputerat i nationalekonomi, rekryteras.

Utredningen förordar vidare att SCB anställer en eller ett par professorer i nationalekonomi eller näraliggande ämnen. SCB har en tradition av och goda erfarenheter av att ha professorer anställda. Under senare år har fem professorer, de flesta med inriktning på statistik, varit anställda vid SCB, varav två nyligen har gått i pension. De bör ersättas med nya personer med motsvarande höga akademiska kompetens. Professorerna bör bedriva egen forskning, men också stärka SCB:s förmåga att ta emot forskningsresultat.

De ökade kraven på uppsnabbning av statistiken ställer också krav på en utvidgning av kompetensen inom tidsserieanalys och ekonometri. Denna resurs bör kunna användas för en samordning av tidsserieanalys, säsongrensning och tillbakaskrivningar av tidsserier.

Samarbete och utbyte med universitet och andra organisationer med forskning inom relevanta områden bör vara en effektiv väg att

utnyttja och dra till sig kunskap om modern forskning, som är av värde i SCB:s verksamhet. Institutionellt och annat samarbete med universitets- och forskarvärlden bör utvecklas ytterligare genom gemensamma forskningsprojekt, utbytestjänstgöring, gästföreläsningar etc.

SCB har inlett ett sådant formellt samarbete med Örebro universitet. Detta samarbete bör utvecklas och SCB bör även sträva efter utbyte med utländska forskningsenheter. I vissa fall finns välutvecklad forskningsverksamhet i utländska statistikmyndigheter. Det gäller t.ex. i Norge, Frankrike och Kanada. I andra länder finns etablerade kanaler till forskningsvärlden, t.ex. i Storbritannien och USA. SCB bör även kunna knyta kontakter med forskningsvärlden inom ramen för det europeiska statistiska samarbetet.

I kontakterna med forskningsvärlden bör SCB kunna erbjuda intressanta forskningsmöjligheter med bas i SCB:s unika datamaterial. Inte minst gäller det individdata i olika register, som med koppling till företagsdata kan ge möjligheter till omfattande analyser.

SCB bör även verka för att ställningen för ekonomisk statistik, i synnerhet nationalräkenskaperna, stärks vid universitet och högskolor. Utvecklingen har inneburit att dessa områden, särskilt nationalräkenskaperna, har en mycket liten plats i undervisning och forskning. Ett sätt är att SCB vidareutbildar lärare inom dessa områden genom att erbjuda kurser. SCB bör också i högre utsträckning kunna ge föreläsningar vid universiteten. SCB har i samarbete med Örebro universitet anordnat en sommarskola i nationalräkenskaper. Liknande arrangemang bör prövas även med andra universitet. SCB bör på sin hemsida annonsera förslag på ämnen för examensarbeten på 60- och 80-poängsnivåerna i statistik/matematisk statistik samt handledarhjälp. Detta bör vara ett bra sätt att stimulera studenter att fördjupa sig i frågor av intresse för SCB. Ett nära samarbete med universiteten bör också vara en bra strategi för att på sikt underlätta rekryteringen till SCB.

Analysen av konsistensen mellan olika statistikprodukter bör utökas. I utredningens första betänkande (SOU 2001:34) pekar många användare på behovet av förbättrad jämförbarhet och konsistens mellan statistikprodukter. Flera anser att SCB borde arbeta mer med jämförelser och konsistensprövning samt göra mer för att förklara skillnader mellan statistikprodukter.

Nationalräkenskaperna och primärstatistiken är ofta inte jämförbara. Det är svårt för användare att veta vilken källa som har använts och vilka korrigeringar som har gjorts. Även mellan olika

primärkällor, som i princip skall visa samma sak, råder bristande jämförbarhet. Därför är det angeläget att den avstämning som sker av nationalräkenskaperna fungerar som en konsistensprövare med återrapportering till primärstatistiken.

I samband med det projekt som startade 2002 vid SCB, med syfte att studera relationen mellan produktions-, sysselsättnings- och lönestatistik med avseende på jämförbarhet, kunde förändringar av arbetstider i olika sektorer också undersökas. Genom analyser av jämförbarheten mellan olika källor om sysselsättningen kan inkonsistenser upptäckas och korrigeras. Det skulle också kunna bidra till mer konsistenta produktivitetstal i nationalräkenskaperna.

SCB skulle också kunna göra systematiska jämförelser mellan lönesummestatistiken och produktivitetsutvecklingen. Det vore också ett sätt att upptäcka eventuella inkonsistenser. Ett annat sätt vore att jämföra arbetade timmar enligt arbetskraftsundersökningarna, antal sysselsatta enligt den kortperiodiska sysselsättningsstatistiken samt arbetade timmar enligt den kortperiodiska lönestatistiken.

Inkonsistenser i statistiken skapar ett stort merarbete för NR. De upptäcks vanligen sent i produktionsprocessen. Det är då svårt att hinna med att kontakta olika dataleverantörer för att utreda hur inkonsistenserna uppstått. Utredningen ser därför som en möjlighet för SCB att överväga förslag till förbättrat indatasystem, som innebär att primärstatistiken skulle kunna upphöra med att lämna aggregerade makrodata till NR och i stället lämna mikrodata till ett nytt NR-register. Därigenom skulle inkonsistenser, som beror på skillnader i population, enheter eller branschtillhörighet, upptäckas direkt och kunna åtgärdas av respektive dataleverantör. Skillnader i variabeldefinitioner och mätfel skulle också därigenom kunna upptäckas tidigt och åtgärdas av leverantörerna. NR skulle kunna hämta data från NR-registret för sina ändamål. NR:s datasystem skulle kunna vara uppbyggt så att systemet på ett smidigt sätt sammanställer och importerar de aggregerade makrodata som NR behöver med hjälp av NR-registret.

Vidare bör SCB försöka hitta lösningar för att minska diskrepanserna och öka samordningen mellan NR, finansräkenskaperna (FiR) och betalningsbalansstatistiken. En viktig del av arbetet är att öka samarbetet mellan FiR, NR och andra områden inom SCB, men även mellan dem och externa experter, exempelvis experter vid Riksbanken på betalningsbalansstatistik. Resultat och analyser från det projekt som SCB startade 2002 för att analysera konsistensproblem

vad gäller beräkningarna av det finansiella sparandet, bör också redovisas för användare.

Företagsstatistiken bör utnyttjas på ett effektivare sätt i nationalräkenskaperna, för beräkningar av företagens finansiella sparande. Kapitalavkastning i NR bör redovisas mer disaggregerat för att möjliggöra analyser av ränte- och utdelningsströmmar i den svenska ekonomin. Därtill skulle tillgång på information om implicitavkastningen i nationalräkenskaperna (avkastning i förhållande till innehav av olika tillgångar och skulder) också vara värdefull.

I utredningens användarstudie framkom behov av ny statistik som motiverades bl.a. utifrån förändringar i samhällsutvecklingen och omvärlden och som redan inträffat eller pågått en längre tid: växande tjänsteproduktion, IT-revolutionen, internationalisering, etc. Dessa brister och luckor i statistiken visar att statistiken har kommit på efterkälken i ett samhälle i snabb förändring. Ett tydligt exempel är diskussionen om den s.k. nya ekonomin. Beskrivningen av samhället blir i vissa viktiga avseenden ofullständig och ålderstigen. Detta kan ha många orsaker. Användarna i behovsstudien tog även upp områden där behovet redan har uppstått, medan exempel på renodlade framtida behov inte finns med i någon högre grad. Det är svårt att förutse nya behov.

SCB bör satsa på en kontinuerlig omvärldsanalys rörande den ekonomiska utvecklingen och samhällsutvecklingen i stort. Den bör även innehålla ett internationellt perspektiv. En sådan verksamhet bör få egna resurser med ekonomisk och statistisk kompetens.

Ansträngningarna bör inriktas dels på kunskapsinhämtning och analys av omvärlden, dels på understödjande och förebyggande insatser i statistiksystemen när det gäller åtkomst och inhämtning av data från uppgiftslämnarna samt lagring och åtkomst av inhämtade data och registerdata.

SCB bör vidare på ett systematiskt och samordnat sätt arbeta med externa kontakter – användargrupper, branschorganisationer, forskare etc. – för att analysera behovet av förändrad och ny statistik. Statistikanvändarna är en viktig kunskapskälla. Programråd och andra användargrupper kan på ett mer tydligt sätt användas för mer framåtblickande analyser. Andra typer av användargrupper, breda såväl som nischade, kan upprättas vid behov. Olika branschorganisationer kan vara lämpliga för fördjupade diskussioner. Särskilda användarstudier som den utredningen har genomfört kan göras av SCB med längre intervall och inriktade på framtidsfrågor.

Forskarvärlden är också en kunskapskälla som på ett organiserat sätt kan användas i detta sammanhang.

Kontakter och samarbete

Kontakterna med användarna samt mellan NR och primärstatistiken bör utvecklas. Under sina intervjuer med användare samt personal vid nationalräkenskaperna och primärstatistiken har utredningen uppmärksammat att det finns ett stort behov av att utveckla dessa kontakter. Följande förslag framförs på detta område:

1. SCB:s kontakter med användare bör utvecklas, bl.a. genom att arrangera fler presskonferenser, seminarier och konferenser.

2. Personalen vid nationalräkenskaperna och primärstatistiken bör öka sitt samarbete.

Statistikanvändarna uttryckte ett starkt behov i utredningens betänkande Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34) av att få mer information om vad statistiken visar, om kvalitet och tillförlitlighet, förklaringar till skillnader och inkonsistenser mellan statistikprodukter m.m. Vidare vill många användare att SCB skall redovisa information om osäkerheten i nationalräkenskaperna, om revideringar, beräkningsmetoder, om hur nya BNP-utfall kan tolkas m.m. Användarna är också intresserade av att se en utveckling av statistiken på många områden, vilket behövs för att möta deras förändrade behov av statistik.

Ett ökat utbyte av information och en ökad dialog mellan användare och statistikproducenter kan ske genom bl.a. presskonferenser, seminarier och konferenser. SCB bör exempelvis arrangera årliga konferenser med fokus på aktuella frågor inom den ekonomiska statistiken, med presentation av nya analyser och rapporter, som har tagits fram både inom SCB och externt i samarbete med SCB. Till konferenserna bör både användare och producenter av statistiken inbjudas.

Nationalräkenskaperna bör också inbjuda användare till möten för att informera dem om nya BNP-beräkningar, om förklaringar i statistiken till utvecklingen i ekonomin, om eventuell osäkerhet i statistiken, revideringar m.m.

Förutom en utökning av information riktad till användare av statistiken finns behov av ett ökat samarbete mellan personalen vid nationalräkenskaperna och primärstatistiken. Det skulle underlätta

arbetet med beräkningarna av BNP. Programmet för nationalräkenskaper bör under arbetet med att ta fram nya kvartalsvisa BNPutfall och efter det att arbetet är avslutat kalla representanter från primärstatistiken för att gemensamt diskutera preliminära beräkningar, eventuella problem i statistiken, inkonsistenser o.d.

Utredningen har sett exempel i andra länder, bl.a. Norge och Nya Zeeland, där personal från primärstatistiken på olika sätt deltar mer aktivt i NR:s rutiner då nya nationalräkenskaper tas fram. SCB skulle kunna hämta idéer från dessa länder om hur samarbetet mellan NR och primärstatistiken i Sverige skulle kunna utvecklas.

Vidare skulle personal vid NR kunna ha ett utökat utbyte med de som arbetar med utvecklingen av metoderna för säsongrensningen av nationalräkenskaperna. Med den säsongrensningsmetod som används, dvs. TRAMO/SEATS, kan man på ett effektivt sätt hantera tidsserier med förekomst av andra effekter än säsongvariationer. Med hjälp av TRAMO/SEATS kan eventuella fel, inkonsistenser o.d. i statistiken upptäckas. I nationalräkenskaperna finns det många exempel på nivåskiften och tillfälliga störningar, som framträder i de säsongrensade serierna. En analys av dessa effekter och deras orsaker skulle kunna bidra till att förbättra underlagen och därmed statistiken.

Dokumentation

Dokumentation av den ekonomiska statistiken bör förbättras. Det finns ett starkt behov av en sådan förbättrad dokumentation, både bland användare och för personal inom SCB. Följande åtgärder bör vidtas:

1. Dokumentation av beräkningsmetoder för nationalräkenskaperna bör uppdateras årligen.

2. Dokumentation av andra delar av den ekonomiska statistiken bör också förbättras.

3. Analys av revideringar i nationalräkenskaperna bör göras och redovisas löpande.

Det har saknats en aktuell, övergripande och officiell dokumentation av de löpande beräkningsrutinerna för NR. Utredningens kartläggning av användarnas behov pekade på att det finns stor efterfrågan från användare på information om NR:s beräkningsrutiner och metoder. Den dokumentation av nationalräkenskapernas be-

räkningsrutiner, som utredningen tagit fram (bilaga 3), bör i fortsättningen uppdateras årligen. Dokumentationen bör göras tillgänglig på SCB:s webbplats.

Dessutom bör dokumentation av annan ekonomisk statistik förbättras och göras tillgänglig. Det pågår ett omfattande arbete vid SCB att åstadkomma detta. Mycket finns väl dokumenterat, men ännu inte allt som skulle behövas. Ofta är dokumentationen dessutom inte lätt tillgänglig. Vidare behöver arbetet med s.k. metadata, vilka beskriver innehållet i SCB:s databaser, drivas vidare med hög prioritet. Databaserna har medfört en ökad tillgänglighet till statistiken och att nya användare har tillkommit. Det ställer också nya krav på dokumentationen.

SCB bör redovisa information om osäkerheten i nationalräkenskaperna, bl.a. genom att informera om revideringar i statistiken. Information om både revideringarna längre bakåt i tiden och de löpande revideringarna i de kvartals- och årsvisa nationalräkenskaperna bör bli tillgänglig för användare av statistiken. Det bör bl.a. framgå hur stora revideringarna har varit för varje huvudkomponent av försörjningsbalansen under en längre period, exempelvis tio år bakåt i tiden. Information om revideringarna kan presenteras på ett överskådligt sätt med histogram och tabeller motsvarande dem som tagits fram i utredningens studie. Den databas som har byggts upp vid SCB över revideringarna i nationalräkenskaperna bör i fortsättningen uppdateras för att möjliggöra en fortsatt analys och göras tillgänglig för användare.

Utredningens rapport om revideringarna i nationalräkenskaperna (se bilaga 4) bör ses som ett första steg i en löpande analys av revideringarna i nationalräkenskaperna. Studier av revideringar bör bl.a. användas för att identifiera vilka delar av statistiken, exempelvis vilka delar av nationalräkenskaperna, som har bidragit mest till revideringarna av BNP-tillväxten. Om dessa komponenter kan identifieras skulle det kunna initiera förbättringar av statistiken och därmed minska revideringarnas storlek.

Analys av revideringar bör också kunna användas av nationalräkenskaperna i det löpande arbetet med att stämma av beräkningarna för BNP från produktions- och användningssidan. Tidsserieanalyser kan användas för att exempelvis relatera tidigare revideringar i nationalräkenskaperna till konjunkturcykeln, och därmed underlätta i bedömningar av statistiken då BNP beräknas från produktions- och användningssidan.

Spridning

Publikationerna bör utvecklas, metodrapporter göras tillgängliga, tillgängligheten till data underlättas och riskerna för oavsiktlig för tidig publicering minimeras. Dokumentation och analys är ett eftersatt område där Sverige också ligger sämre till än många andra länder. Spridningen av statistik bör förbättras genom följande åtgärder:

1. Pressmeddelanden och andra publikationer bör förbättras.

2. Metodrapporter och andra rapporter bör bli mer lättillgängliga.

3. SCB bör underlätta tillgängligheten till data, även mikrodata, och möjligheterna att kombinera data i olika register.

4. SCB bör analysera riskerna för att publicering sker för tidigt.

Arbetet med att utarbeta pressmeddelanden är decentraliserat på SCB. Ansvaret ligger på ämnesenheterna och en centralenhet har ansvaret för spridningen. Följden har blivit att pressmeddelanden ser mycket olika ut och att det ibland finns brister i det sätt, som data presenteras på. För att öka harmoniseringen av hur pressmeddelanden skrivs och förbättra sättet att skriva dem erbjuds kurser och studiebesök till dem, som skriver pressmeddelanden. Under 2002 har en journalist varit projektanställd vid SCB för att förbättra pressmeddelandena. För att förbättra sättet att presentera innehållet i pressmeddelanden och samtidigt göra pressmeddelandena mer strömlinjeformade bör den centrala enhetens ansvar för pressmeddelanden stärkas.

SCB har utvecklat databaser där all den officiella statistiken finns samlad. Det finns emellertid användare, som av olika anledningar har svårt att använda databaserna, inte bara av tekniska skäl utan för att många saknar kunskap om vilka data man egentligen vill ha. Ibland krävs konsultation med ämnespersonalen. Sådana mindre vana användare kan vara betjänta av att någon har gjort ett urval av viktiga data ur databaserna och presenterar dem på ett enkelt sätt. Databaserna behöver därför kompletteras med presentationer där SCB har valt ut det som bedöms som mest intressant för de användare som inte har kunskap att välja något annat.

Utredningen utvecklade mot denna bakgrund i samarbete med SCB specialingången Sveriges ekonomi på SCB:s webbplats. Där finns viktiga uppgifter om den ekonomiska utvecklingen presenterade på ett lättillgängligt sätt. Skolportalen som vänder sig till elever och lärare är ett annat exempel. Utredningen föreslår att SCB

fortsätter att utveckla information och spridningskanaler som är selektiv och inriktad på vissa användargruppers behov.

Meddelanden i samordningsfrågor, MIS, är en rapportserie som ger rekommendationer om klassifikationer och sätt att benämna och kategorisera. Som exempel kan nämnas svensk utbildningsnomenklatur (SUN), Sveriges regionala indelningar samt hur familj och hushåll definieras. På SCB:s webbplats finns MIS:et över SUN och de regionala koderna tillgängliga. MIS är ett redskap både för användare av statistiken och för producenter och bör därför finnas lätt tillgängligt. Utredningen föreslår att SCB publicerar alla relevanta MIS på webbplatsen.

Det finns ett antal publikationsserier från SCB, men flera av dem är inte enhetliga till vare sig form eller innehåll. Ett viktigt undantag är Statistiska meddelanden och dess webb-motsvarighet, webb-SM. Det finns en serie Bakgrundsfakta, dels för den ekonomiska statistiken, dels för arbetsmarknads- och utbildningsstatistik. En del publikationer i serien innehåller resultatredovisning, andra innehåller metod- och bakgrundsinformation. Det finns också PM om t.ex. beräkningsmetoder som tas fram internt på SCB, men sällan når utanför organisationen, resultatpublikationer av engångskaraktär, som publiceras som självständiga publikationer utan knytning till någon serie och rapporter, främst resultat av utredningsuppdrag, som inte får någon officiell publicering utan finns tillgängliga som interna dokument eller som webbpublikationer.

Utredningen föreslår att SCB inför en mer enhetlig publiceringspolicy med olika publikationsserier för bakgrundsbeskrivningar respektive resultat. Det kan finnas olika serier för olika ämnesområden, men de bör form- och innehållsmässigt hänga ihop. Utredningen föreslår också att SCB bör sträva efter att i samförstånd med uppdragsgivaren publicera uppdragsrapporter i någon av SCB:s serier. Vidare föreslår utredningen att publiceringen ökar av dokumentation av engångskaraktär, t.ex. om hur vissa frågor skall behandlas i nationalräkenskaperna.

För alla statistikprodukter på SCB finns på webbplatsen en s.k.

Beskrivning av statistiken (tidigare produktbeskrivning). Det är en styrd dokumentation med rubriker för allt som det skall finnas upplysningar om. Fördelarna är att man hittar allt på samma ställe i alla dokumentationer och att allt kommer med. Nackdelarna är att det blir en informationsgles dokumentation där rubriker med stora mellanrum tar stor plats utan att det för den skull står något av vikt under rubriken, t.ex. ej relevant för produkten. På en del områden

saknas uppdaterade dokumentationer. I de s.k. webb-SM som finns för flertalet statistikprodukter finns en kortare sammanfattning av dokumentationen som kallas Fakta om statistiken. Det finns också en friare dokumentation, Mer om undersökningen, men den är bristfällig eller saknas helt för flera produkter.

Utredningen föreslår att Beskrivning av statistiken kompletteras med en inledande sammanfattning som snabbt ger en överblick av vad statistiken innehåller och hur den produceras.

Det finns en mycket stor potential för att belysa nya frågor med hjälp av SCB:s datalager. Det gäller både den statistik SCB har tagit fram och de individ- och företagsuppgifter (s.k. mikrodata) den baseras på. Svar på nya frågor behöver inte nödvändigtvis innebära ny statistikinhämtning. Information kan finnas i olika databaser, som inte har blivit bearbetad för det aktuella ändamålet. Den eftersökta informationen kan kräva en kombination av data från olika källor. Åtgärder bör vidtas så att uttag och möjligheter att kombinera data i olika databaser och register underlättas. Därmed kan förutsättningarna öka för att redan existerande data kan ge svar på nya frågor.

Sverige har tillsammans med övriga nordiska länder särskilt stora möjligheter på detta område eftersom tillgången till administrativa data är stor. Utveckling pågår inom SCB och vid ett flertal andra statistikbyråer för att ta fram system som gör det möjligt att öka tillgängligheten till avidentifierade mikrodata för främst forskning samtidigt som säkerheten och sekretessen garanteras. SCB bör delta aktivt i detta utvecklingsarbete.

Spridningen av statistik har genomgått stora förändringar de senaste åren och systemen är inte alltid uppbyggda för att säkerställa att för tidig publicering undviks. För viss statistik är det allvarligt om den sprids för tidigt med möjliga stora ekonomiska konsekvenser som följd. Problem av detta slag har uppstått både i Sverige och i flera av de länder utredningen har besökt. Utredningen föreslår att SCB analyserar riskerna med för tidig publicering för att i möjligaste mån undvika att så sker.

Organisatoriska förändringar

SCB bör överväga att samla datainsamlingen till en avdelning. Utredningen har sett flera exempel i andra länder där en sådan typ av datainsamling fungerar effektivt. Utredningen har också sett olika sätt att organisera arbetet med nationalräkenskaperna och kontakterna med omvärlden. Följande förslag framförs på detta område:

1. SCB bör överväga att samla datainsamlingen till en avdelning.

2. Nationalräkenskapernas organisation bör ses över.

3. En nämnd för nationalräkenskaperna bör inrättas och skrivas in i SCB:s instruktion.

4. SCB bör utarbeta s.k. Service Level Agreements med viktiga användare.

5. En överflyttning av statistikansvaret för finansräkenskaperna från Finansinspektionen till SCB bör övervägas på sikt.

Organisationen av datainsamlingen kan utformas enligt olika principer. SCB har valt en decentraliserad modell, vilken innebär att datainsamling, registrering och påminnelser sköts decentraliserat produktvis tillsammans med den fortsatta processen.

Strävan att effektivisera datainsamlingen har lett till att många statistikbyråer centraliserat hela eller merparten av insamlingen till en gemensam avdelning, som är skild från den vidare bearbetningen och sammanställningen av de olika statistikprodukterna. Av de länder som utredningen har studerat är detta fallet i Australien, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland och Storbritannien. Förändringar i samma riktning pågår i Norge. Verksamheterna skiljer sig innehållsmässigt mellan länderna, men omfattar normalt utskick av enkäter, påminnelser och mottagande samt registrering av svar. I Kanada utförs även vissa kontroller och kontakter med uppgiftslämnarna.

Mot bakgrund av att andra statistikbyråer bedömt att den centraliserade modellen är effektivare bör SCB överväga om en central organisation skulle vara att föredra. I ett sådant utredningsarbete bör aspekter som ny teknik för datainsamling och kraven på en uppsnabbning av statistiken vägas in.

Kvaliteten i statistiken är i hög grad beroende av de stora företagens uppgiftslämnande. Ett mindre antal storföretag står för en stor andel av resultaten i den ekonomiska statistiken. Felaktigheter eller bortfall i storföretagens rapportering får stora effekter på statistikens kvalitet. Storföretagen står samtidigt inför ökande svårig-

heter i sitt uppgiftslämnande. Strukturen förändras ständigt genom sammanslagningar, uppköp, avknoppningar och nedläggningar. Internationaliseringen innebär att företagen inlemmas i globala strukturer. Oklarheter uppstår om vem som skall rapportera. Internationella företag har svårt att särskilja den svenska verksamheten. Den snabba utvecklingen av produkter innebär att klassificeringssystemen blir föråldrade. Uppdelningen på varor och tjänster i statistiken blir i ökande utsträckning onaturlig för företagen.

Dessa problem är inte unika för Sverige, men storföretagens dominans i den svenska ekonomin gör att effekterna för statistiken kan bli allvarligare än i stora länder. Utredningen menar att SCB bör utöka resurserna för att hålla kontakt med de största och viktigaste rapportörerna och överväga att skapa en särskild enhet för denna uppgift. Sådana enheter finns vid statistikbyråerna i t.ex. Kanada, Australien och Nya Zeeland. SCB har f.n. en person som delvis har sådana uppgifter. Den eventuella enheten bör ha betydligt större resurser och personalen bör vara erfaren och välutbildad för att självständigt kunna föra diskussioner med företagsföreträdare på hög nivå.

Den nya tekniken erbjuder nya och enklare former för inrapportering. Det är av stor vikt att den nya tekniken snabbt utnyttjas på bred front. Därigenom kan rapportörernas kostnader minska, rapporteringen underlättas och snabbas upp. För SCB innebär det minskade kostnader, snabbare process och därmed snabbare publicering samt mindre fel genom att registreringsmoment bortfaller. SCB arbetar med dessa frågor både på central nivå och på statistikprogrammen. Man arbetar med olika former av överföringstekniker: elektroniska formulär, filöverföring via Internet, telefon (TDE), fax-skanning m.m.

Utredningen bedömer att utveckling och introduktion av effektivare rapporteringsformer grundade på ny teknik bör ha mycket hög prioritet. SCB bör centralt lägga ner resurser på att i samarbete med uppgiftslämnarna utveckla olika former av elektroniska rapporteringsformer. Centrala utvecklingsprogram bör tas fram och kontinuerligt följas upp.

För att öka samarbetet med och inflytande från användare av den ekonomiska statistiken är det viktigt med kontaktytor. Det finns ett programråd för den ekonomiska statistiken, som behandlar hela ämnesområdet, men i praktiken handlar det mycket om nationalräkenskaperna.

För konsumentprisindex finns en nämnd som beslutar om hur konsumentprisindex skall beräknas. KPI-nämnden har funnits länge och har ett gott anseende. Det är troligen en bidragande orsak till att användarna var nöjda med KPI i den utvärdering av användarnas synpunkter som utredningen har genomfört. KPI-nämnden har beslutsrätt i metodfrågor.

Utredningen föreslår att det vid SCB inrättas en nämnd för nationalräkenskaperna. Den bör byggas upp efter mönster av KPInämnden och vara beslutande i metodfrågor. Även om nationalräkenskaperna till stor del är reglerade genom EU-förordningar finns det ett stort antal frågor av metodkaraktär som kräver ställningstaganden där extern expertkunskap skulle vara av stort värde. Ett exempel är hur man skall mäta volymutvecklingen i olika delar av den offentliga sektorn. Det är frågor som liknar de som KPI-nämnden hanterar. Nämnden för NR skulle också ha betydelse för tilltron till och utvecklingen av NR i andra avseenden. Information om nämnden och snabbprotokoll från sammanträden bör publiceras på SCB:s webbplats. Förslagets lagtekniska utformning finns i avsnittet Lagförslag.

Den ekonomiska statistiken har en mycket stor krets av användare i alla delar av samhället. Vissa användare har särskild tyngd beroende på de uppgifter de är ålagda att utföra. Det gäller i första hand Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet och Riksbanken. För att tillförsäkra bl.a. dessa myndigheter relevant statistik av god kvalitet som underlag för deras verksamheter, föreslår utredningen att man utarbetar samarbetsavtal som på frivillig basis beskriver SCB:s åtaganden när det gäller statistikområden, olika kvalitetsmål som tillförlitlighet, tillgänglighet, dokumentation och aktualitet m.m., leveranser samt gemensamma angelägenheter, bl.a. informationsutbyte. Denna modell med s.k. Service Level Agreements finns i bl.a. Storbritannien och Australien. Den är enligt utredningens bedömning ett ändamålsenligt sätt att upprätthålla goda relationer mellan statistikmyndigheten och viktiga användare med särskilda krav på statistiken.

För den ekonomiska statistiken ligger statistikansvaret till största delen hos SCB. Finansinspektionen har dock statistikansvaret för bl.a. finansräkenskaperna. Finansinspektionen har i skrivelse till utredningen påtalat det olyckliga i att ansvaret för nationalräkenskaperna respektive finansräkenskaperna är delat. Det finns en nära koppling mellan nationalräkenskaperna och finansräkenskaperna och i realiteten är det så, menar Finansinspektionen, att SCB inte

bara producerar statistiken på uppdragsbasis utan också har sakkunskapen på området och deltar i det internationella utvecklingsarbetet i Finansinspektionens ställe.

I enlighet med Kapitalmarknadsstatistikutredningens1 förslag har ett samarbete och en samordning mellan Finansinspektionen, Riksbanken och SCB på finansmarknadsstatistikens område utvecklats. Detta samarbete har lett till eliminering av dubbelarbete, harmonisering m.m. Merparten av Finansinspektionens statistikansvar har delegerats till SCB, som bl.a. håller i programrådet för finansmarknadsstatistik samt ansvarar för det internationella arbetet. Samarbetet har enligt uppgift löpt på ett bra och konstruktivt sätt. De specifika kompetenserna inom de respektive myndigheterna har kunnat utnyttjas för att åstadkomma bästa möjliga kompromisser mellan statistikkrav, redovisningsnormer och tillsynskrav med målet att förenkla uppgiftslämnandet och öka statistikens kvalitet kostnadseffektivt.

Från år 2003 kommer förändringar att ske avseende produktionen av Riksbankens finansmarknadsstatistik samt delar av underlaget för betalningsbalansstatistiken. SCB kommer att på uppdrag av Riksbanken ta fram denna statistik. Ansvaret för statistiken liksom publicering m.m. kommer att ligga kvar på Riksbanken. Med det utvidgade produktionsansvaret för SCB stärks samordningsmöjligheterna ytterligare på finansmarknadsområdet. En överföring av statistikansvaret för finansräkenskaperna från Finansinspektionen till SCB skulle ytterligare stärka koordineringen i statistikarbetet.

Utredningens bedömning är att den nuvarande ordningen med Finansinspektionen som statistikansvarig myndighet för finansräkenskaperna kan fortsätta tills vidare. Mot bakgrund av den nära kopplingen mellan nationalräkenskaperna och finansräkenskaperna bör det dock övervägas att på sikt samla hela ansvaret hos SCB. Frågan om en eventuell överflyttning av statistikansvaret för finansräkenskaperna från Finansinspektionen till SCB kommer också att tas upp i den utredning om Finansinspektionens framtida uppgifter, vilken inom kort kommer att överlämnas till regeringen.

1Statistik över finansiella marknader, SOU 1993:107.

Strategisk plan och uppföljning

En strategisk plan för förbättringar av den ekonomiska statistiken baserad på utredningens förslag bör utarbetas och planen bör följas upp årligen. Detta är något som utredningens utländska experter fört fram som en viktig förutsättning för att förslagen skall kunna genomföras. Utredningen ser också en sådan strategisk plan som viktig för att säkerställa en fortgående process för en förbättring av den ekonomiska statistiken. Utredningen föreslår således följande åtgärder:

1. SCB bör utarbeta en strategisk plan för förbättringar av den ekonomiska statistiken baserad på utredningens förslag.

2. SCB bör göra en årlig uppföljning av hur implementeringen av utredningens förslag fortlöper.

För att kunna genomföra utredningens omfattande förslag kommer det att krävas en detaljerad planering och samordning. En strategisk plan för genomförandet av förbättringarna, med tidsplaner, resurskrav, ansvarsfördelning etc. behöver upprättas. I arbetet med att upprätta en sådan plan kommer det att vara viktigt att etablera ett stöd för att genomföra planen, både internt inom SCB och bland externa användare. Den strategiska planen skall säkerställa att tidsplanen och resurserna som sätts in för genomförandet av förslagen är realistiska.

Den tidsfördelning av åtgärder och kostnader vilken redovisas i avsnitt 8.4 kan ses som en utgångspunkt för en sådan strategisk plan. Innan planen kan utarbetas bör emellertid de ekonomiska ramarna för förbättring av den ekonomiska statistiken klaras ut. Vidare behöver fortsatta diskussioner av utredningens överväganden och förslag med statistikanvändare genomföras. Utredningen utgår från att det kan ske inom ramen för den fortsatta beredningen av utredningens betänkanden.

En årlig uppföljning av genomförandet av utredningens samtliga förslag bör göras av SCB. Detta bör vara ett sätt att säkerställa att förbättringarna genomförs. Med hjälp av en uppföljning kan också eventuella problem i genomförandet av förslagen upptäckas och lösningar på dessa tas fram, så att implementeringen av förslagen kan lyckas.

8.4. Kostnader och finansiering

Utredningens förslag:

─

De av utredningen föreslagna förbättringarna av den ekono- miska statistiken bör genomföras successivt under treårs- perioden 2004–2006.

─

Förbättringarna bör i första hand finansieras inom ramen för reformutrymmet för nya satsningar inom statsbudgeten och i andra hand genom omprioriteringar inom närmast berörda departements anslag.

─

Skäl för utredningens förslag

I detta sista avsnitt redovisas de samlade kostnaderna för utredningens förslag till utveckling och förbättring av den ekonomiska statistiken samt utredningens överväganden och förslag rörande finansieringen av förslagen. Förutom kostnader vid Statistiska centralbyrån berörs även kostnader för uppgiftslämnande.

Kostnader

De totala kostnaderna för utredningens förslag uppgår till ca 64 miljoner kronor. Med de totala kostnaderna avses då nivåhöjningen av kostnaderna år 2006. Förslagen motsvarar en relativt stor utvidgning av SCB:s verksamhet: ca 8 procent i förhållande till de totala intäkterna på uppskattningsvis 845 mkr 2003 och ca 15 procent i förhållande till anslagen på 420 mkr 2003. Samtidigt innebär förslagen en relativt liten ökning av de resurser statsmakterna satsar på officiell statistik. Den andel av BNP, som satsas på officiell statistik, skulle öka från 0,27 år 2001 till 0,30 år 2006 om inga andra förändringar beaktas och fortfarande vara liten jämfört med resursinsatsen i många andra länder.

Utredningen föreslår att kostnadsökningen fördelas över åren med ca 26 mkr år 2004, ca 31 mkr år 2005 och ca 7 mkr år 2006 (se bilaga 2). I utredningens direktiv anges att huvuddelen av förslagen skall vara möjliga att genomföra senast år 2004. Det motiverar att

en särskilt stor del av förslagen genomförs i början av perioden. Det är emellertid inte realistiskt att på ett effektivt sätt genomföra en så pass stor utökning av verksamheten som det är frågan om inom loppet av ett enda år. Förbättringarna föreslås därför fördelas över en treårsperiod.

En del av förslagen avser engångsinsatser för förbättringar på särskilda områden. Det gäller bland annat insatser för att ta fram längre tidsserier i nationalräkenskaperna och utveckling av system för att göra mer statistik på kommunnivå gratis tillgänglig på SCB:s webbplats. Dessa engångsinsatser på sammanlagt ca 11 mkr har huvudsakligen lagts under de två första åren, vilket också bidrar till den relativt stora ökningen dessa år och den relativt lilla ökningen det sista året. I bilaga 2 återspeglas denna typ av engångsinsatser av en negativ förändring av beloppen åren 2005 och 2006.

Det bör i sammanhanget noteras att en rad förbättringar av den ekonomiska statistiken har genomförts redan under utredningstiden och att ytterligare förbättringar kommer att genomföras i år. Anslagen till SCB har ökats med 10 mkr år 2001, 5,3 mkr år 2002 och 9,25 mkr år 2003 för förbättringar av den ekonomiska statistiken. Det gäller bland annat utökad analyskapacitet, förbättringar inom tjänstenäringsstatistiken, uppsnabbning av korttidsstatistik för industrin, fortsatta EU-anpassningar, kvalitetsförbättringar inom nationalräkenskaperna och förbättrad inkomststatistik. Dessutom har ett engångsbelopp på 5,4 mkr erhållits 2002 för utredningar m.m. av förbättringar av Konsumentprisindex (KPI) samt ytterligare 1,7 mkr för förbättringar av producentprisindex (PPI), tjänsteprisindex (TPI) och det harmoniserade konsumentprisindex (HIKP). Vidare har medel erhållits för att utreda och förbereda uppbyggnaden av hälsoräkenskaper.

Vidare har ett antal förbättringar skett genom särskilda initiativ från utredningens sida. Det gäller bland annat dokumentation av nationalräkenskapernas beräkningsrutiner och säsongrensningsmetoder, en studie av revideringar i nationalräkenskaperna, uppläggning av en särskild ingång ”Sveriges ekonomi” på SCB:s webbplats, publicering på SCB:s webbplats av längre tidsserier för ett antal statistikprodukter, uppsnabbning av statistiken över omsättningen i detaljhandeln, tidigareläggning av kapitalstocksberäkningar för ett 80-tal branscher och beräkningar av kapitalstockar för IT samt en beskrivning av skillnaderna mellan inkomststatistiken och NR vad gäller hushållens disponibla inkomst.

Samtidigt vore det en fördel om en del av de förbättringar utredningen föreslår kunde tidigareläggas till 2003. Det gäller särskilt förbättringar för att snabba upp statistiken, utvecklingen av tjänsteprisindex, undersökningar av handelsmarginaler och undersökningar av hushållens ideella organisationer. Det förutsätter emellertid att ytterligare anslag anvisas på tilläggsbudget för år 2003 eller att särskilda uppdrag ges till SCB.

Förslagen till förbättringar av den ekonomiska statistiken har fördelats på departement och politikområden. Varje förslag har förts till det departement och politikområde som utredningen har bedömt har det huvudsakliga ansvaret för det statistikområde som berörs. Det bör emellertid noteras att flera departement kan ha intresse av samma förslag och att inte enbart departementets omedelbara intresse av beslutsunderlag bör beaktas i den fortsatta beredningen utan också allmänhetens och näringslivets behov av statistisk information och samhällets statistikförsörjning i stort. Förslagen fördelar sig på departement och politikområden enligt tabell 8.1.

Tabell 8.1. Utredningens förslag per departement och politikområde

Miljoner kronor

Nivåhöjning av kostnaderna 2006

Finansdepartementet 54,6

Ekonomisk politik

51,2

Skatte- och fördelningspolitik

0,8

Kommunpolitik 2,6

Näringsdepartementet 7,2

Arbetsmarknadspolitik 0,6 Regional utveckling 2,2 IT-frågor 3,0 Jämställdhetsfrågor 1,4

Socialdepartementet 2,6

Summa 64,4

Huvuddelen av förslagen avser således Finansdepartementet och området Ekonomisk politik. En del av förslagen avser dock andra politikområden inom Finansdepartementet och två andra departement nämligen Närings- och Socialdepartementen. I fortsättningen redovisas förslagen uppdelade på departement och politikområden.

Det bör noteras att utredningen inte explicit bland förslagen tar upp tre väsentliga frågor, som kommer att ha stor betydelse för den ekonomiska statistiken de närmaste åren. För det första gäller det en permanentning av vissa tillfälliga medel. En del av de resurstillskott som SCB har erhållit för förbättringar av den ekonomiska statistiken är tillfälliga. Av nivåökningen på 10 mkr år 2001 avser 7 mkr en tillfällig förstärkning under åren 2001 och av nivåhöjningen 2003 avser 4 mkr en tillfällig förstärkning under åren 2003–2005. Om inga nya beslut fattas minskar således anslagen med 7 mkr år 2004 och med ytterligare 4 mkr år 2006. Utredningens förslag utgår från den nivå anslagen har år 2003.

För det andra gäller det ett eventuellt medlemskap i den européiska monetära unionen EMU. Den planerade folkomröstningen om denna fråga i september 2003 behöver följas upp med statistik. Vid ett eventuellt beslut om medlemskap i EMU behöver statistikproduktionen anpassas till att redovisa ekonomiska uppgifter i euro istället för kronor. Förberedelser för en sådan eventuell omställning pågår vid SCB. Vidare behöver särskilda prismätningar göras vid en eventuell övergång till euro. Den sammanlagda kostnaden för dessa åtgärder uppgår till närmare 20 mkr. Det är fråga om en engångskostnad för omställningen och påverkar inte kostnadsnivån när väl omställningen är genomförd.

För det tredje gäller det införandet av en ny näringsgrensindelning. Arbetet med en sådan pågår inom EU och enligt planerna skall den införas år 2007. Sverige måste liksom andra EU-länder införa den nya näringsgrensindelningen. Erfarenheterna från tidigare ändringar i näringsgrenindelningen är att det innebär ett omfattande arbete, inte minst med att räkna om tidsserier för tidigare år. De totala kostnaderna, fördelat över tre år, uppgår till ca 15 mkr.

Dessa tre frågor tas emellertid upp av SCB i det underlag för fördjupad prövning, som SCB lämnar in till regeringen samtidigt som utredningen överlämnar sitt slutbetänkande. I SCB:s budgetunderlag tas också upp förslag till förbättringar av statistiken på andra områden än de som behandlas av utredningen. I den mån samma förslag finns i både utredningen och budgetunderlaget har de så

långt möjligt anpassats till varandra. I budgetunderlaget finns också en bilaga, som samlat redovisar förslagen i de båda underlagen.

Prioriteringar

Utredningen gör inga prioriteringar av förslagen mellan departement och politikområden. I enlighet med den princip som låg bakom statistikreformen i mitten av 1990-talet skall statistik inom ett område inte prioriteras mot statistik inom ett annat område utan mot andra åtgärder inom samma politikområde. Det innebär exempelvis att förslag, som i första hand berör Socialdepartementet, skall prioriteras mot andra åtgärder på Socialdepartementets område, inte mot statistik på exempelvis Finansdepartementets område. Däremot gör utredningen vissa prioriteringar inom områdena. Det gäller i första hand Finansdepartementet och området Ekonomisk politik, eftersom huvuddelen av kostnaderna för förslagen avser detta område. Prioriteringarna har uttryckts i den fördelning över tiden som ingår i utredningens förslag. Mer angelägna förslag har förlagts tidigare i tiden än mindre angelägna förslag.

Finansdepartementet

Förslagen på Finansdepartementets område innebär en nivåhöjning av kostnaderna år 2006 med ca 55 mkr. De avser tre områden: Ekonomisk politik, skatte- och fördelningspolitik samt kommunpolitik. Huvuddelen av utredningens förslag avser området ekonomisk politik och uppgår sammanlagt till ca 51 mkr. De redovisas i tabell 8.2.

Tabell 8.2. Ekonomisk politik

Tusental kronor

Förändring under året

2004 2005 2006

Nivåhöjning

2006

Ekonomisk politik

18 650 23 925 8 650 51 225

Avser Nationalräkenskaperna

6 200 5 525 3 150 14 875

11 Kapitalstockar för IT

0 0 0 0

15 Underlag för kapitalstocksberäkningarna

400 600 0 1 000

16 Rapporter om kapitalstocksberäkningar

0 250 0 250

17 Uppsnabbning av NR

3 700 0 3 000 6 700

21 Volymmått för offentlig sektor

600 500 250 1 350

22 Produktivitetsutveckling i statliga myndigheter

250 500 250 1 000

23 Årliga rapporter om produktivitetsutvecklingen

0 750 750 1 500

24 Databas för produktivitetsutv. i offentlig sektor

0 0 1 500 1 500

26 Fler tjänstebranscher i NR

0 0 0 0

31 Underlag för statlig konsumtion i NR

0 0 0 0

32 Offentliga finanser enligt GFS

0 300 200 500

36 Den svarta ekonomin i NR

0 250 500 750

37 Längre tidsserier för NR

1 250 2 375 -3 300 325

Relaterat till Nationalräkenskaperna

9 550 10 100 3 250 22 900

2 Urvalet i producentprisindex (PPI)

2 000 500 500 3 000

4 Utvecklingen av tjänsteprisindex

2 000 500 500 3 000

5 Priser för utrikeshandel med tjänster

700 700 0 1 400

6 Uppgifter om handelsmarginaler

700 650 0 1 350

7 Uppgifter om importstrukturen

300 0 100 400

8 Insatsförbrukning för privata tjänster

0 1 400 0 1 400

9 Standard för definition av IT-produkter

0 0 0 0

10 Prisindex för IT-produkter

750 0 0 750

12 Uppgifter om IT-investeringar

0 750 500 1 250

17 Uppsnabbning av Industriproduktionsindex

300 0 0 300

17 Uppsnabbning av Byggproduktionsindex

500 0 1 300 1 800

17 Uppsnabbning av Vakanser

300 0 0 300

18 Snabbindikator avseende BNP

0 1 500 -1 150 350

25 Korttidsindikatorer för tjänstesektorn

1 400 4 100 1 500 7 000

43 Hushållens ideella organisationer

600 0 0 600

Övriga förslag

2 900 8 300 2 250 13 450

1 KPI-utredningens förslag

0 500 500 1 000

3 Anpassa PPP och HIKP till EU-förordningar

400 1 000 1 450 2 850

20 Uppsnabbning av momsstatistiken

0 3 900 -1 200 2 700

27 Fler tjänsteslag i utrikeshandeln

0 0 0

35 Årliga rapporter för offentlig sektor

0 0 0

38 Längre tidsserier för övrig ekonomisk stat.

1 000 0 -500 500

39 Gemensam metod för säsongrensning

1 000 1 000 1 000 3 000

47 Månadsstat. för hushållens förmögenhet

0 1 000 0 1 000

48 Kortperiodisk stat. för fastighetspriser

0 900 1 500 2 400

50 Förbättrad valutaomräkning

500 0 -500

Anm. Numren i första kolumnen är desamma som i bilaga 2.

Huvuddelen av förslagen på detta område har med nationalräkenskperna (NR) att göra. Antingen handlar det om personalförstärkningar för att förbättra NR eller så handlar det om bättre underlag till NR. Sammantagna uppgår de NR-relaterade förslagen till ca 38 mkr år 2006. Dessa förslag är i tabell 8.2 uppdelade i sådana som har mer direkt med resurserna vid NR att göra och sådana som har att göra med underlaget till NR.

I avsnitt 8.1 redovisades bedömningen att NR behöver förstärkas resursmässigt och att personalstyrkan skulle behöva öka med ca 20 personer, vilket i årets kostnadsläge skulle motsvara ca 15 mkr. I tabell 8.1 motsvaras detta av de förslag som har mer direkt med NR att göra. De avser i stort sett områdena kapitalstockar (inklusive IT), produktivitet, offentlig sektor, fler branscher i den privata tjänstesektorn, den svarta ekonomin, uppsnabbning av NR och längre tidsserier. I det senaste fallet är det till stor del en fråga om en engångsinsats under åren 2004 och 2005, vilken inte nämnvärt påverkar nivån på kostnaderna 2006. I några fall har kostnaderna inte beräknats på grund av antingen att de är små eller att omfattningen av arbetet ännu inte kan bedömas. Tabellen torde ändå ge en bra bild av de resurstillskott som behövs för att väsentligt förbättra nationalräkenskaperna.

Övriga NR-relaterade förslag uppgår till ca 23 mkr. De avser bättre prisindex för deflatering i NR (förslagen rörande PPI, TPI och prisindex för tjänster i utrikeshandeln), underlag för bättre input-output-statistik, korttidsindikatorer för tjänstebranscher, definition av IT-produkter, investeringar i IT och prisindex för IT-

produkter, utvecklingen av en flash-BNP, uppsnabbning av annan kortperiodisk statistik än NR samt en löpande undersökning av hushållens ideella organisationer för att göra det möjligt att i NR göra en uppdelning av hushållssektorn på de egentliga hushållen och hushållens ideella organisationer. I årets prisläge motsvarar dessa kostnader överslagsmässigt ca 30 personer, vilka således tillkommer utöver de tidigare nämnda resursförstärkningar, som har mer direkt med NR att göra.

Övriga förslag har att göra med andra delar av statistiken. En del (3,9 mkr) avser prisstatistik. Det gäller förslagen rörande KPI, HIKP och PPP. Förslagen rörande PPI och TPI räknas däremot som nämnts till de NR-relaterade förslagen. Andra delar avser uppsnabbning av momsstatistiken (2,7 mkr), säsongrensning och tidsserier avseende annan statistik än NR (3,5 mkr), månadsstatistik för hushållens förmögenhet, tillgångspriser samt valutakursomräkning (3,4 mkr). Valutakursomräkning avser en engångsinsats under 2004 och 2005 och påverkar inte kostnadsnivån 2006. Vidare ingår i denna del att utöka antalet tjänsteslag i utrikeshandeln och årliga rapporter för offentlig sektor för vilka inga särskilda kostnader tas upp. Med samma schabloner som i tidigare exempel motsvarar de samlade kostnaderna för dessa förslag mellan 15 och 20 personer.

När det gäller prioriteringar inom detta område bör de åtgärder som följer av EU-regleringar och åtgärder som har att göra med uppsnabbningen av den ekonomiska statistiken inom ramen för de s.k. Principal European Economic Indicators (PEEI) och är relaterade till nationalräkenskaperna prioriteras högre än andra förslag, även om de andra förslagen i sig själva är mycket angelägna. Det innebär att förslagen inom den tredje gruppen ovan har förlagts med en tyngdpunkt på senare år. Tidsprofilen för kostnadsökningarna inom den tredje gruppen är 2,9 mkr år 2004, 8,3 mkr år 2005 och 2,3 mkr år 2006.

När det gäller området Skatte- och fördelningspolitik föreslår utredningen att två nya inkomstbegrepp införs, att en ny konsumtionsenhetsskala införs och en del andra förbättringar. Principiellt är det viktiga förslag, vilka skulle leda till en bättre inkomststatistik. Kostnadsmässigt är det emellertid inte fråga om några större utökningar. De uppgår sammantagna till 0,8 mkr i nivåhöjning år 2006, se tabell 8.3. En viss engångsinsats (0,6 mkr) behövs också det första året. Att kostnadskonsekvenserna inte blir större beror på att SCB redan i budgeten för år 2003 har beviljats en nivåhöjning av anslagen med 3 mkr för förbättringar på detta område.

När det gäller området Kommunpolitik framförs två förslag. Det ena gäller snabbare kommunräkenskaper och det andra utökad gratis publicering av kommunstatistik på SCB:s webbplats. Nivåhöjningen av kostnaderna år 2006 uppgår till 2,6 mkr, se tabell 8.3. Vissa utvecklingsinsatser år 2005 (2 mkr) behövs när det gäller det senare förslaget.

Tabell 8.3. Skatte- och fördelningspolitik samt Kommunpolitik

Tusental kronor

Förändring under året

2004 2005 2006

Nivå-

höjning

2006

Skatte- och fördelningspolitik

1 375 -560 0 815

40 Nya inkomstbegrepp

1 160 -560 0 600

41 Hushållsbegrepp och nytt MIS

0 0 0

42 Konsumtionsenhetsskala

85 0 0 85

43 Övriga förbättringar

130 0 0 130

Kommunpolitik

400 4 200 -2 000 2 600

30 Gratis kommunstatistik

0 4 200 -2 000 2 200

19 Uppsnabbning av kommunernas räkenskaper 400 0 0 400

Anm. Numren i första kolumnen är desamma som i bilaga 2.

Näringsdepartementet

Förslagen rörande Näringsdepartementets motsvarar sammantagna 7,2 mkr i ökade kostnader år 2006. De avser fyra områden: Arbetsmarknadspolitik, Regional utveckling, IT-frågor och Jämställdhetsfrågor. Förslagens kostnader redovisas i tabell 8.4.

Tabell 8.4. Näringsdepartementet

Tusental kronor

Förändring under året

2004 2005 2006

Nivåhöjning

2006

Näringsdepartementet

5 225 2 600 -650 7 175

Arbetsmarknadspolitik 600 0 0 600

Konjunkturlönestatistik med nya belöningsslag 600 0 0 600

Regional utveckling

500 1 850 -150 2 200

Snabbare bruttoregionprodukt (BRP)

500 250 250 1 000

Uppsnabbning av registerbaserad statistik

0 1 600 -400 1 200

IT-frågor 3 000 0 0 3 000

Hushålls och företags IT-användning

2 500 0 0 2 500

Satelliträkenskaper för IT-sektorn

500 0 0 500

Jämställdhetsfrågor 1 125 750 -500 1 375

Jämställdhetsperspektiv i all statistik

0 0 0

0

Stärkta resurser för jämställdhetsstatistik

750 750 -500 1 000

Satelliträkenskaper för hushållsproduktion

375 0 0 375

Anm. Numren i första kolumnen är desamma som i bilaga 2

.

När det gäller området Arbetsmarknadspolitik föreslår utredningen att lönestatistiken utvidgas till att omfatta nya belöningsslag. Kostnaden för detta uppgår till 0,6 mkr per år. Medlingsinstitutet är statistikansvarig myndighet på detta område och den myndighet, som borde ges i uppdrag och resurser för att på detta sätt förbättra lönestatistiken.

När det gäller området Regional utveckling för utredningen fram två förslag. Det ena avser snabbare och mer tillförlitlig statistik över bruttoregionprodukten (BRP). Resurserna föreslås öka successivt över åren till 1,0 mkr år 2006. Det andra förslaget gäller en uppsnabbning av den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (RAMS), en registerbaserad tjänstestatistik nedbruten på arbetsställenivå och en månadsvis snabbindikator baserad på lönesummor. Kostnaden uppgår till 1,2 mkr år 2006. Initialt behövs därutöver ca 0,4 mkr år 2005.

När det gäller området IT-frågor har utredningen också två förslag. Det ena gäller en statistik över hushållens och företagens ITanvändning. SCB har fått i uppdrag att göra en sådan undersökning år 2003, delvis finansierad över statsbudgeten och delvis med EUbidrag. För en löpande statistik uppgår kostnaden till 2,5 mkr fr.o.m. 2004. Det andra förslaget avser satelliträkenskaper över tillgång och användning av IT. Kostnaden för detta uppgår till 0,5 mkr fr.o.m. 2004.

När det gäller området Jämställdhetsfrågor framför utredningen tre förslag. Det första gäller att jämställdhetsperspektivet i statistikproduktionen bör utvidgas, det andra att resurserna vid SCB för att driva på arbetet med jämställdhetsstatistik bör stärkas och det tredje att satelliträkenskaper för hushållsproduktion bör utarbetas. Kostnaderna uppgår till 1,4 mkr år 2006.

Socialdepartementet

På Socialdepartementets område framför utredningen två förslag. Det första avser att ett system för hälsoräkenskaper som ansluter till OECD:s manual, A System of Health Accounts (HEA), bör utvecklas. Det andra förslaget avser att statistiken över de offentligt finansierade tjänsterna bör utvecklas. De sammantagna kostnaderna för de båda förslagen uppgår till 2,6 mkr år 2006, se tabell 8.5. Det första förslaget bör genomföras redan år 2004, medan resurserna för att genomföra det andra förslaget bör öka successivt över perioden.

Tabell 8.5. Socialdepartementet

Tusental kronor

Förändring under året

2004 2005 2006

Nivå-

höjning

2006

Socialdepartementet

700 600 1 300 2 600

33 Hälsoräkenskaper

700 0 0 700

34 Offentligt finansierade tjänster

0 600 1 300 1 900

Anm. Numren i första kolumnen är desamma som i bilaga 2.

Finansiering

I enlighet med de generella direktiven för offentliga utredningar skall utredningar göra en kartläggning av vilka ekonomiska och andra konsekvenser som ett genomförande av kommitténs förslag får. Det görs i detta avsnitt.

I mitten av 1990-talet genomfördes en statistikreform, som innebar att ansvaret för den officiella statistiken fördelades på ett 25-tal myndigheter. SCB är en av dessa myndigheter och ansvarar för lite mer än hälften av den officiella statistiken, men producerar betydligt mer genom att andra statistikansvariga myndigheter ger SCB i uppdrag att producera statistik de ansvarar för. Ansvaret för den ekonomiska statistiken ligger i huvudsak på SCB. De förslag utredningen för fram avser därför med ett undantag statistik inom SCB:s ansvarsområde. Undantaget avser lönestatistiken där Medlingsinstitutet har ansvaret och där förslaget går ut på att komplettera lönestatistiken med nya belöningsslag.

En viktig princip bakom statistikreformen var att statistik inte skall prioriteras mot annan statistik utan mot andra åtgärder inom samma politikområde. Exempelvis har Högskolverket i sin budget medel för både statistik och annat. Hur mycket de satsar på statistik avvägs av Högskoleverket gentemot hur mycket de satsar på annat. För SCB och den statistik SCB ansvarar för är situationen annorlunda. SCB har ingen annan verksamhet att prioritera mot. Därför måste avvägningen av hur mycket som satsas på statistik och annat göras av berörda departement.

Inom SCB:s uppdragsverksamhet fungerar principen bakom statistikreformen att statistik skall prioriteras mot andra åtgärder inom samma område väl. Det är helt och hållet uppdragsgivaren som mot bakgrund av uppgifter och prioriteringar bestämmer om en statistik skall produceras samt omfattning m.m. på densamma. Förbättringar av statistiken inom exempelvis Högskoleverkets område kommer därmed med automatik att prioriteras mot andra åtgärder på högskoleområdet av antingen Högskoleverket eller indirekt Utbildningsdepartementet. Därmed fungerar principen såsom avsett för ungefär hälften av SCB:s verksamhet.

Inom SCB:s anslagsfinansierade verksamhet har det under åren inte varit lika självklart att principen om att förbättringar av statistiken inom ett område skall prioriteras mot andra åtgärder inom samma område. Ser man emellertid till de utökningar av anslagen, som SCB har tilldelats under senare år, så har principen fungerat

även för denna del av SCB:s verksamhet. SCB har under perioden 1998–2002 tilldelats sammanlagt ca 70 miljoner kr i ökade anslag för förbättringar av olika delar av statistiken. I beloppet ingår även övertagandet av produktionen av statistiken över utrikeshandeln med EU:s övriga medlemsländer (Intrastat) från Tullverket år 1999 (anslagsöverföring 16 mkr till SCB).

I budgetpropositionerna för respektive år har angetts hur de ökade anslagen till SCB har finansierats genom neddragningar av andra anslag. Vid förbättringar av arbetsmarknadsstatistiken har andra anslag på Näringsdepartementets område dragits ner och vid förbättringar av välfärdsstatistiken har andra anslag på Socialdepartementets område dragits ner.

I detta sammanhang bör också nämnas att SCB liksom andra myndigheter är ålagda att rationalisera sin verksamhet. Kravet tar sig uttryck i att den pris- och löneomräkning som sker av anslagen inte motsvarar kostnadsökningarna. För perioden 1998–2002 erhöll SCB exempelvis en pris- och löneomräkning med i genomsnitt 1,2 procent per år medan de sammanvägda kostnaderna per enhet (timme, kvadratmeter och volymenhet inköp) i den anslagsfinansierade verksamheten ökade med ca 3,5 procent per år. Mellanskillnaden har klarats genom att produktiviteten har ökat. SCB har också inskrivet i regleringsbreven att produktiviteten skall öka med minst 2 procent per år.

Denna rationalisering av verksamheten har under perioden 1998– 2002 frigjort resurser motsvarande ca 30 miljoner kr. De har emellertid inte kunnat utnyttjas för förbättringar av statistiken utan har dragits in till statskassan. SCB har tidigare föreslagit att de genom produktivitetsökningar frigjorda resurserna skulle få behållas av SCB för att öka statistikens kvalitet.

Möjligheterna att finansiera förbättringarna genom omprioriteringar inom SCB är starkt begränsade. Det sammanhänger med att de rationaliseringar som görs inte kan användas för förbättringar av statistiken utan dras in till statskassan. En prövning av dessa möjligheter kommer att göras av SCB under år 2003. Anslagen till SCB har för detta år å ena sidan ökats med 9,25 mkr för vissa specifika förbättringar, å andra sidan minskats med 3,9 mkr bland annat för att åstadkomma en neddragning av statlig verksamhet som ett led i budgetpolitiken. SCB har internt tagit fram förslag till nedläggningar och neddragningar motsvarande detta belopp och diskuterar för närvarande dessa förslag med användarna.

Mot denna bakgrund finns det ett antal finansieringsalternativ. Det med utgångspunkt från samhällets statistikförsörjning mest förmånliga alternativet är naturligtvis om en rejäl satsning på att gradera upp den ekonomiska statistiken kunde ske inom ramen för reformutrymmet för nya satsningar inom statsbudgeten. Skälen för att göra det är främst att statistiken måste anpassas till samhällets förändringar (näringslivet utvecklas, den privata tjänstesektorn betyder allt mer, Sverige har kommit med i EU etc.), vilket inte har varit möjligt på grund av att resurserna för den officiella statistiken under lång tid har pressats tillbaka. Även i ett internationellt perspektiv satsas i Sverige förhållandevis lite på officiell statistik. Tillkomsten av föreliggande utredning är också uttryck för att de nuvarande bristerna i den ekonomiska statistiken har oroat regeringen.

Om inte denna möjlighet står till buds bör omprioriteringar ske inom de berörda departementens anslag. Det är det sätt på vilket förbättringar har finansierats under senare år. Utredningen saknar emellertid den överblick över de berörda departementens anslag och den kunskap om möjligheterna att ändra på dem, som krävs för att komma med ett väl underbyggt förslag till vilka anslag som skulle kunna beröras. Den frågan måste avgöras inom Regeringskansliet i den fortsatta beredningen av utredningens betänkanden.

Resurser till SCB kan tillföras i olika former. Det sätt som är enklast och bäst är att öka SCB:s ramanslag. Det ger en långsiktighet och stabilitet som är bra för statistikens utveckling och kvalitet. Det skapar också minst problem med över- och underskridanden av anslagen vid tillfälliga variationer i resursåtgången på enskilda områden, eftersom dessa variationer tenderar att ta ut varandra på mer aggregerad nivå. Det finns emellertid också möjligheten att införa ett särskilt anslag för SCB på det sätt som Utbildningsdepartementet har gjort, att ge SCB i uppdrag att ta fram en viss statistik eller att ge en annan myndighet under berört departement i uppgift att med hjälp av SCB se till att statistiken kommer till stånd.

Uppgiftslämnarkostnader

De förslag rörande förbättringar av den ekonomiska statistiken, som innebär ny statistikinsamling, får till följd ökade kostnader för uppgiftslämnarna. Utredningen har i samråd med SCB genomfört en konsekvensanalys av utredningens närmare 30 förslag som kan

få konsekvenser för uppgiftslämnandet för företag, organisationer och myndigheter. Totalt ökar uppgiftslämnandet med ca 70 000 timmar för de förslag där tidsåtgången för närvarande kan beräknas, se tabell 8.6. Tidsåtgången för uppgiftslämnandet för företag, organisationer och myndigheter i sin helhet beräknades år 2001 till 950 000 timmar. Intrastatundersökningen (export och import inom EU) svarar ensam för knappt 60 procent av uppgiftslämnarkostnaderna.

Om man antar att timkostnaden för uppgiftslämnandet är 680 kr så uppgår den totala uppgiftslämnandekostnaden för utredningens förslag till ca 47 miljoner kr. De förslag som har störst inverkan på uppgiftslämnarkostnaden är att ta med nya belöningsslag i konjunkturlönestatistiken med stort urval och månatliga undersökningar. Uppgiftslämnarkostnaden för det förslaget uppgår till ca 11,5 miljoner kr. Korttidsindikatorer för tjänstebranscherna svarar för en nästan lika stor del av ökningen av uppgiftslämnarkostnaden, 10,7 miljoner kr. Införandet av nya undersökningar för att förbättra input-output-statistiken beräknas uppgå till 13,7 miljoner kr, där den största delen, 8,4 miljoner kr, uppkommer vid undersökningar av handelsmarginaler.

Beräkningarna av uppgiftslämnarkostnaderna är behäftade med stor osäkerhet. Det gäller inte minst på grund av att flera av förslagen innebär utredningar av hur olika undersökningar skall läggas upp. Flera förslag saknar av den anledningen beräkning av uppgiftslämnarkostnaderna. De beräkningar som redovisas här får ses som en första uppskattning av kostnaderna för uppgiftslämnandet. Ökningen av uppgiftslämnarkostnaderna med 47 miljoner kr avser i huvudsak en årlig ökning, men en del av förslagen innebär att undersökningar skall genomföras intermittent. Andra förslag, t.ex. ökade resurser för att snabba upp införandet av fler tjänsteprisindex, innebär att uppgiftslämnarbördan ökar varje år.

Det finns emellertid också förslag som innebär minskade uppgiftslämnarkostnader. Förslagen om förbättringar av KPI innebär bl.a. införandet av handdatorer för intervjuarna och skannerdata. Dessa förslag innebär minskade uppgiftslämnarkostnader på sikt. Utredningen föreslår vidare att SCB bör överväga att samla datainsamlingen till en avdelning, utöka resurserna för kontakter med stora företag och utveckla former för elektronisk inrapportering. Dessa förbättringar syftar till att underlätta uppgiftslämnandet och öka kvaliteten i insamlade data. Förslaget om förbättrat urval i producentprisindex, PPI, innebär inte bara ett utökat urval utan också

fördjupade och utökade kontakter med användare. Detta leder visserligen i första ledet till ökat uppgiftslämnande i timmar räknat, men också till att uppgiftslämnandet underlättas.

Tabell 8.6. Förslag som ger ökade uppgiftslämnarkostnader

Tusental kronor

Kostnad

1

KPI-utredningens förslag minskar på sikt

2

Urvalet i producentprisindex (PPI)

2 666

3

Anpassa PPP och HIKP till EU-förordningar kan ej bedömas än

4

Utvecklingen av tjänsteprisindex

500

5

Priser för utrikeshandel med tjänster kan ej bedömas än

6

Uppgifter om handelsmarginaler

8 440

7

Uppgifter om importstrukturen

500

8

Insatsförbrukning för privata tjänster

4 760

10

Prisindex för IT-produkter

231

11

Kapitalstockar för IT kan ej bedömas än

12

Uppgifter om IT-investeringar

3 188

13

Hushålls o företags IT-användning

1 238

15

Underlag för kapitalstocksberäkningarna kan ej bedömas än

16

Rapporter om kapitalstocksberäkningar kan ej bedömas än

17

Uppsnabbning av Byggproduktionsindex

2 040

21

Volymmått för offentlig sektor kan ej bedömas än

22

Produktivitetsutveckling i statliga myndigheter kan ej bedömas än

23

Årliga rapporter om produktivitetsutvecklingen kan ej bedömas än

24

Databas för produktivitetsutveckling i offentlig sektor kan ej bedömas än

25

Korttidsindikatorer för tjänstesektorn

10 710

31

Underlag för statlig konsumtion i NR marginellt

33

Hälsoräkenskaper kan ej bedömas än

34

Offentligt finansierade tjänster

1 020

36

Den svarta ekonomin i NR kan ej bedömas än

43

Hushållens ideella organisationer

638

46

Satelliträkenskaper för hushållsproduktion kan ej bedömas än

48

Kortperiodisk statistik för fastighetspriser kan ej bedömas än

49

Konjunkturlönestatistik med nya belöningsslag

11 506

Summa 47 436

Anm. Numren i första kolumnen är desamma som i bilaga 2.

Slutsatser och förslag

Utredningen föreslår sammanfattningsvis att de tidigare redovisade förbättringarna av den ekonomiska statistiken bör genomföras successivt under treårsperioden 2004–2006. Kostnaderna för förslagen uppgår till ca 64 mkr år 2006. Kostnadsökningen fördelar sig över tiden med ca 26 mkr år 2004, ca 31 mkr år 2005 och ca 7 mkr år 2006. Förbättringarna bör i första hand finansieras genom ett tillskott inom ramen för reformutrymmet för nya satsningar inom statsbudgeten och i andra hand genom omprioriteringar inom närmast berörda departements anslag.

Förslagen innebär ökade insatser motsvarande 80–90 helårspersoner, varav ca 20 helårspersoner skulle vara mer direkt knutna till framtagande och analys av nationalräkenskaperna och övriga sysselsatta med underlag till nationalräkenskaperna eller andra delar av den ekonomiska statistiken.

Som andel av BNP är ökningen av anslagen mer blygsam. Anslagen till den officiella statistiken uppgick år 2001 till ca 620 mkr, vilket motsvarar 0,27 promille av BNP. Med en ökning av anslagen med 64 mkr skulle andelen av BNP öka med 0,03 promille till 0,30 promille bortsett från alla andra förändringar. I ett internationellt perspektiv skulle de resurser Sverige satsar på officiell statistik fortfarande te sig som relativt små.

Uppgiftslämnarkostnaderna är svåra att beräkna på nuvarande stadium, eftersom de kommer att vara beroende av undersökningarnas uppläggning. De beräkningar som har gjorts tyder på att kostnaderna för uppgiftslämnandet kan komma att öka i samma storleksordning som anslagen. Samtidigt pågår ett arbete vid SCB för att underlätta och minska kostnaderna för uppgiftslämnandet, vilket kommer att verka i andra riktningen. Flertalet av utredningens förslag påverkar inte uppgiftslämnandet.

De föreslagna förbättringarna skulle leda till ett nivålyft för den ekonomiska statistiken. En ökning av anslagen till SCB med 64 mkr motsvarar ca 8 procent av SCB:s totala intäkter och ca 15 procent av anslagen. För området ekonomisk politik skulle emellertid förslagen, för vilka kostnaderna uppgår till ca 51 mkr, innebära en ökning av anslagsintäkterna med ca 40 procent.

SCB har som vision att bli ledande i världen på att utveckla, producera och sprida statistik. Ett genomförande av förslagen skulle öka möjligheterna att uppnå denna vision.

Referenser

Eurostat, European System of Accounts ESA 1995, 1996. Eurostat, Final report on the agenda of the meeting of the Working

Party on National Accounts, Luxembourg, 20 Oktober 1998.

Eurostat Working Papers 9/1999/A4/11, Proposal for a Satellite

Account of Household Production.

Eurostat, Action Plan on EMU Statistical Requirements, European

Commission 25 September 2000. Eurostat,Handbook on Price and Volume Measurements in National

Accounts, 2001.

Friends of the Chair Group on key EU/EMU Short-term Statis-

tics. Second Progress Report. CPS 2002/46/8/EN. Förslag till riksdagen 2002/03:RR7, Riksdagens revisorers förslag

angående styrningen av försvarets fastigheter och anläggningar. International Monetary Fund (IMF), Sweden – Report on the Obser-

vance of Standards and Codes, 27 augusti 2001.

Lantmäteriverket, Riksskatteverket och Statistiska centralbyrån.

Förbättrad hushålls- och bostadsstatistik i stället för FoB. December

ITPS och SCB, Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag, 2001.

Lexikon der Volkswirtschaftlichen Gesamtrechnungen, tredje upp-

lagan. Utgiven av Prof. Dr. Brümmerhoff, D., Rostock universitet, Dipl.-Volkswirt Lützel, H., vicepresident för Statistischen Bundesamtes i Wiesbaden, R. Oldenbourg Verlag München Wien, 2002. Medlingsinstitutet, Avtalsrörelsen och lönebildningen 2001, Medlings-

institutets årsrapport 2002. OECD, Main Economic Indicators, Volume 2002/9.

ONS, Pritchard, A., Measuring productivity in the provision of

public services, Economic Trends, no 570, 1 maj 2002.

Prop. 1993/94:147Delad makt delat ansvar. Prop. 1999/2000:143Ändringar i jämställdhetslagen m.m. Prop. 2001/02:100. 2002 års ekonomiska vårproposition. Prop. 2002/03:1 Budgetpropositionen för 2003. Rydenstam, K. och Wadeskog, A., A Statistical System on household

Production and Consumption. Journal of the Polish Statistical Association, 1995:4.

SCB, Appendix 2 till Nationalräkenskaper 1980-1994, N 10 SM 9501. SCB, IT i hem och företag, 2000. SCB, Offentlig och privat verksamhet. Statistik om anordnare av väl-

färdstjänster. Bakgrundsfakta till ekonomisk statistik, 2001:1.

SCB, Valutaomräkningsprojektet – intern slutrapport, 11 december

2001. SCB, Redeby, J., NR-PM 2001:20. SCB, Att spegla det nya i ekonomin, 2001. SCB, Förbättrade prisindex i konsument- och producentled och Aktionsplaner för prisstatistik i konsument- och producentled, februari 2002. SCB, Budgetunderlag 2003-2005 för Statistiska centralbyrån, 22 februari 2002. SIKA, Rapport 2001:5, IKT-statistik. Förslag till ett svenskt system för statistik om informations- och kommunikationsteknik, 2001. SIKA, Informations- och kommunikationsteknik i Sverige 2002, 2002. SOU 1993:107, Statistik över finansiella marknader. Betänkande av Kapitalmarknadsstatistikutredningen. SOU 1994:1, Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. Betänkande av Genomförandekommittén. SOU 1998:141, Medling och lönebildning. Slutbetänkande från utredningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut.

SOU 1999:124, Konsumentprisindex. Betänkande från utredningen

om översyn av konsumentprisindex. SOU 2001:34, Behovet av ekonomisk statistik. Betänkande av Utred-

ningen om översyn av den ekonomiska statistiken. SOU 2001:79, Välfärdsbokslut för 1990-talet. Kommittén Välfärds-

bokslut. SOU 2002:73, Förbättrad statistik om hushållens inkomster. Betän-

kande av Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken. Task Force on Benchmarking in Infra-Annual Economic Statistics.

Report of the Task Force on Benchmarking in Infra-Annual Economic Statistics to the SPC, CPS 2001/42/8/EN.

Thage, B., Nationalregnskabet, Handelshøjskolens Forlag, Danmark

2000.

The ICT Sector in the Nordic Countries 1995–2000, de nordiska sta-

tistikbyråerna, utgiven av Danmarks statistik, december 2001.

Kommittédirektiv Kommittédirektiv Kommittédirektiv Kommittédirektiv

Översyn av den ekonomiska statistiken Dir Dir Dir

Dir....

2000:58 2000:58 2000:58 2000:58

Beslut vid regeringssammanträde den 14 september 2000

Sammanfattning av uppdraget

Den ekonomiska statistiken utgör ett allt viktigare underlag för den ekonomiska politiken både i Sverige och i EU. Kraven på dess kvalitet har ökat samtidigt som förutsättningarna att mäta den ekonomiska utvecklingen förändrats.

En utredare tillkallas med uppdrag att analysera och kartlägga de förändrade samhällsbehoven av ekonomisk statistik och med utgångspunkt från dessa göra en bred genomlysning av tillståndet för statistiken och särskilt nationalräkenskaperna. Utredaren skall även redovisa erfarenheter från och lösningar att ta fram ekonomisk statistik i andra länder. Utredaren skall lämna förslag till förändringar av den svenska ekonomiska statistiken och ange behov av fortsatta utvecklingsinsatser.

Behovet av en översyn

Den ekonomiska statistiken i allmänhet, och nationalräkenskaperna i synnerhet, har ökat i betydelse de senaste åren. En viktig orsak till detta är att ekonomisk-politiska mål i allt större utsträckning anges i kvantitativa termer. Regeringens mål för t.ex. utgiftstak, den offentliga sektorns sparande, sysselsättning och arbetslöshet stäms av mot kalkyler som kräver en solid statistisk grund. Även penningpolitiken, som styrs utifrån ett inflationsmål, kräver en tillförlitlig bild av den ekonomiska utvecklingen. En annan orsak är EU:s allt större beroende av jämförbar ekonomisk statistik för bl.a.

beräkningar av medlemsavgifter, strukturfonder och kvalificeringskrav för EMU. Därtill reagerar aktörerna på de finansiella marknaderna många gånger kraftigt när ekonomisk statistik publiceras, med förändringar i marknadsräntor och växelkurser som följd.

Kvalitetskraven har skärpts i takt med statistikens ökade betydelse. Det gäller såväl uppgifternas tillförlitlighet som aktualitet. Både användare i Sverige och användare inom EU är numera beroende av snabba och säkra indikatorer på den ekonomiska utvecklingen. Precisionen i de kvartalsvisa nationalräkenskaperna är väsentlig i detta sammanhang eftersom dessa är ett viktigt underlag för den ekonomiska politiken. Till detta kommer att nationalräkenskaperna spelar en viktig roll även för att bedöma den ekonomiska utvecklingen på längre sikt.

Samtidigt som behoven har ökat har förutsättningarna att mäta den ekonomiska utvecklingen förändrats. Ett konkret exempel är omläggningen av utrikeshandelsstatistiken i samband med medlemskapet i EU. När tulldeklarationerna med uppgifter om handeln mellan medlemsländerna försvann och ersattes med en begränsad uppgiftsinsamling från företagen (det s.k. Intrastat-systemet) försämrades statistikens kvalitet betydligt. Samma problem redovisas i de flesta medlemsländer och diskussioner pågår om hur ett framtida statistiksystem skall utvecklas.

Den allt snabbare tekniska utvecklingen, globaliseringen, konkurrensfrämjande avregleringar på ett flertal områden och strukturförändringar inom näringslivet är andra faktorer som försvårar den statistiska mätningen. Till exempel introduceras nya varor och tjänster och kombinationer av varor och tjänster relaterade till informationsteknologin i snabb takt samtidigt som kvalitets- och prisförändringarna i många fall är svåra att särskilja. Även vad gäller verksamhetsformer sker förändringar, både inom och mellan näringsgrenar och samhällssektorer. Om statistiken inte förmår att spegla detta skapas en missvisande bild av den ekonomiska utvecklingen. Globaliseringen av näringslivet och de snabba förändringarna av strukturen mellan och inom företag innebär att företagen har svårt att lämna underlag enligt statistikens avgränsningar och definitioner. Bortfall är också ett stort och växande problem på vissa områden. Sådana mätproblem i den ekonomiska statistiken är internationellt kända.

Informationssamhället erbjuder emellertid också nya möjligheter när det gäller uppgiftsinhämtande och kvalitetskontroll. Informationstekniken kan användas för att underlätta uppgiftslämnandet

för företagen och därigenom förbättra uppgifternas kvalitet och användbarhet.

Definitioner, avgränsningar och mått i de svenska nationalräkenskaperna har sina utgångspunkter i det europeiska nationalräkenskapssystemet från 1995 och FN:s riktlinjer på området från 1993. I dag påverkas ca 90 % av den ekonomiska statistiken genom EG:s regelverk. Stora omläggningar har under större delen av 1990-talet skett inom ramen för förordningarna om bl.a. nationalräkenskaper, harmoniserade konsumentprisindex, konjunkturstatistik och företagsstatistik. Det innebär att Statistiska centralbyråns (SCB) resurser i stor utsträckning inriktats på att genomföra dessa beslut, vilket har begränsat myndighetens möjligheter att tillgodose nationella behov och önskemål.

Nya krav från EU som påverkar den ekonomiska statistiken kan också bli aktuella. Som en följd av åtaganden vid toppmötet i Lissabon kommer bl.a. ett stort antal indikatorer om ekonomisk statistik att tas fram för att nå större fokusering på EU:s viktigare mål. Fortsatta förbättringar krävs också för att anpassa statistiken till de krav som EMU ställer och ytterligare omställningar kommer att bli nödvändiga vid en eventuell anslutning till den monetära unionen. Dessutom pågår diskussioner om förändringar av andra för statistiken viktiga underlag, t.ex. underlaget för handeln mellan medlemsländerna (Intrastat) och hantering av moms mellan medlemsländerna. Sådana förändringar kan få omfattande konsekvenser för den ekonomiska statistiken.

Det finns även problem som rör den ekonomiska fördelningsstatistiken och som försvårar utvärderingen av den ekonomiska politiken och dess konsekvenser för medborgarna. Det gäller bl.a. data som ökar insikten om vad som påverkar inkomsternas fördelning och hur hushållens resurser över livscykeln fördelas. Det finns brister såväl i nuvarande mätmetoder och definitioner som i tillgången till data. Exempel på bristerna är att hushållens disponibla inkomster har skilda definitioner i inkomststatistiken och i nationalräkenskaperna, att inkomstmåtten är svåra att justera för hushållens olika sammansättning samt att inkomstbegreppet som främst baseras på taxeringsregister inte alltid mäts på ett i ekonomisk mening rimligt sätt. Dessutom saknas idag möjligheter att i den ekonomiska statistiken göra analyser ur ett könsperspektiv.

Förtroendet för och användningen av den ekonomiska statistiken – och i förlängningen förtroendet för den ekonomiska politiken – förutsätter att statistiken är av hög kvalitet i alla avseenden.

Den ekonomiska statistikens centrala roll medför dessutom att det finns anledning att se över statistiken utifrån ett brett användarperspektiv.

Inriktning på utredarens arbete

Under senare hälften av 1990-talet har EU-anpassningen prioriterats. Samtidigt har behovsbilden för den ekonomiska statistiken i Sverige förändrats. Utredarens arbete skall därför börja med att fastställa behovsbilden. I detta sammanhang skall särskilt nationalräkenskaperna beaktas. Därtill bör behovet av att utveckla och utvärdera innehållet i den statistik som utgör underlag för nationalräkenskaperna (primärstatistiken) samt av att förbättra aktualiteten i statistiken belysas.

I dagens ekonomiska debatt fokuseras allt oftare kombinationen av hög tillväxt och låg inflation. Bland annat anses den ökade spridningen av modern informationsteknik ha positiva effekter på produktiviteten. Utredaren skall därför inrikta arbetet på att finna lösningar på kända problem inom den ekonomiska statistiken, såsom att mäta produktionsvolym och prisutveckling inom tjänstenäringarna och offentlig sektor, att fånga upp framväxten av nya branscher och produkter samt förändringar vad gäller verksamhetsformer.

Eftersom många av de problem och krav som redovisats är likartade i den industrialiserade världen bör internationella jämförelser och erfarenheter beaktas i utredningsarbetet. Analysen bör därför även avse några jämförbara länder (t.ex. Danmark, Finland, Norge, Nederländerna, Storbritannien, Kanada, USA och Australien). I detta sammanhang bör även redovisas hur väl länderna klarar att möta behoven och hur man hanterar sina problem.

Uppdraget

En genomlysning av den ekonomiska statistiken – särskilt nationalräkenskaperna – skall genomföras. Finansräkenskaperna omfattas dock inte av uppdraget. Arbetet skall inriktas på att belysa hur den ekonomiska statistiken bättre kan anpassas till samhällets ökande och förändrade behov. Utredningen skall:

  • kartlägga de förändrade samhällsbehoven och användarnas behov av och syn på framtida svensk ekonomisk statistik,
  • beskriva hur statistikprodukterna svarar mot behovsbilden – särskilt vad avser nationalräkenskaperna,
  • analysera krav på primärstatistiken, i första hand som underlag till nationalräkenskaperna, vilket inkluderar producentpriser, produktion i tjänstenäringarna och den dolda ekonomin,
  • belysa förändrade produktionsförutsättningar, särskilt vad gäller insamling av uppgifter, och diskutera alternativa källor och produktionsmetoder,
  • analysera hur produktiviteten mäts i näringslivet och offentlig sektor,
  • belysa beräkningsrutiner i nationalräkenskaperna, såsom hur avstämning sker mellan olika delar i nationalräkenskaperna, vilka regler som gäller för revidering, hur statistiken korrigeras för kalenderuppgifter t.ex. om ett kvartal innehåller fler arbetsdagar än ett annat och hur statistiken korrigeras för säsongsvariationer t.ex. att semestrar ofta infaller under sommarmånaderna,
  • redovisa erfarenheter från och lösningar i andra länder och jämföra de svenska nationalräkenskaperna med andra länders bl.a. med avseende på publiceringstidpunkter och storleken på revideringar samt låta utländsk expertis göra en bedömning av främst hur de svenska nationalräkenskaperna står sig vid en internationell jämförelse,
  • föreslå förändringar och behov av fortsatta utvecklingsinsatser,
  • redovisa kostnader för förslagen, möjlig finansiering samt en tydlig prioritering av olika statistikbehov och andra kvalitetshöjande insatser.

Utredaren skall också:

  • belysa mät- och definitionsproblem i den ekonomiska fördelningsstatistiken,
  • analysera inkomstbegreppen i nationalräkenskaperna och den ekonomiska fördelningsstatistiken,
  • belysa hur inkomstmåtten på ett rättvisande sätt kan justeras för hushållens sammansättning,
  • under arbetets gång fånga upp och beakta synpunkter när det gäller möjligheter att analysera statistik ur ett könsperspektiv.

Arbetets genomförande

Arbetet skall bedrivas i nära kontakt med viktiga statistikanvändare, som Konjunkturinstitutet och Riksbanken. Näringslivsorganisationer och representanter för företag och andra berörda organisationer skall ges möjlighet att lämna synpunkter på förslagen. Utredaren skall fortlöpande informera Justitiedepartementet och Finansdepartementet om hur arbetet fortskrider.

Utredaren skall utgå från EG:s gällande förordningar och ta hänsyn till det arbete som pågår inom kommissionen på den ekonomiska statistikens område.

Uppdraget skall redovisas etappvis. Senast den 1 mars 2001 skall en första etapp avseende kartläggningen av de svenska behoven redovisas. En ambition skall vara att huvudparten av förändringarna skall vara möjliga att genomföra senast den 1 januari 2004. Uppdraget skall redovisas slutligt senast den 31 december 2002.

(Justitiedepartementet)

Kostnader för utredningens förslag

1 Inledning

Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken fick i uppdrag att ta fram en rapport om nationalräkenskapernas beräkningsrutiner. I direktiven för utredningen (Dir. 2000:58) stod att rutiner för hur avstämningen sker mellan olika delar i nationalräkenskaperna (NR), vilka regler som gäller för revidering, hur statistiken korrigeras för kalenderuppgifter och för säsongvariationer m.m. skulle belysas.

Utredningens kartläggning av användarnas behov pekade också på ett stort behov bland användarna av information om hur NR tas fram, om metoder och om beräkningsrutiner. Utredningen tog därför initiativ till att få fram en rapport om beräkningsrutiner och metoder i NR, som är skriven så att även användarna skall få en inblick i hur beräkningarna går till.

Ann-Marie Bråthén, tidigare programchef för NR, fick hösten 2001 i uppdrag av utredningen att skriva rapporten om NR:s beräkningsrutiner. Utredningen bestämde, efter synpunkter från både NR och utredningens experter, om innehåll och disposition av rapporten. Experterna vid NR har också bidragit med synpunkter på innehållet och med aktuella uppgifter under arbetet med rapporten.

Vidare har, som ett appendix till rapporten, Sven Öhlén vid SCB:s avdelning för ekonomisk statistik, gjort en kortfattad beskrivning av den säsongrensningsmetod som används för NR, dvs. TRAMO/SEATS. En mer utförlig beskrivning kommer att läggas ut på SCB:s webbplats i början av 2003.1

I en första version publiceras härmed rapporten om NR:s beräkningsrutiner som en bilaga till utredningens slutbetänkande Utveckling och förbättring av den ekonomiska statistiken (SOU 2002:118). Rapporten kommer att finnas tillgänglig på SCB:s webbplats. I framtiden ligger ansvaret för uppdateringar av rapporten hos SCB. Program-

1 Sven Öhlén, Säsongrensning av nationalräkenskaperna – En översikt, SCB 2002. Denna kommer att finnas på SCB:s hemsida, www.scb.se, första kvartalet 2003.

området för nationalräkenskaper planerar att hålla dokumentationen uppdaterad, både för sin egen personal och för att kunna ge användarna aktuell information om beräkningsmetoderna.

Utöver den ovan nämnda rapporten har de svenska NR tagit fram en dokumentation om de svenska beräkningarna av bruttonationalinkomsten (BNI) och bruttonationalprodukten (BNP) i löpande priser, som finns tillgänglig från SCB:s webbplats. Dokumentationen har tagits fram i första hand för att bedöma om EUländerna mäter BNI lika och om beräkningarna av ländernas bidrag till den gemensamma budgeten blir korrekt, då bidragen baseras på BNI. Det är alltså viktigt att medlemsländerna tolkar det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS) på ett sätt som gör att man mäter BNI lika. Därför har alla EU-länder gjort en motsvarande dokumentation av sina beräkningar av BNI.

BNI-dokumentationen täcker de årliga definitiva beräkningarna i löpande priser. Den beskrivning som ges i utredningens föreliggande rapport om beräkningsrutiner i NR bygger i viss utsträckning, när det gäller beskrivningen av grunddefinitioner, källor och beräkningsmetoder, på BNI-dokumentationen. Beskrivningen i BNIrapporten är emellertid mer detaljerad. BNI-dokumentationen kommer att uppdateras årligen. En dokumentation av beräkningarna i fasta priser enligt EU:s direktiv skall färdigställas under 2002. Vidare avser NR att lägga ut fler metodrapporter på SCB:s webbplats för Sveriges ekonomi.

2 Vad är NR?

Försök att kvantifiera ett lands ekonomi i olika avseenden har gjorts under lång tid. På 1600-talet gjorde t.ex. engelsmannen William Petty en beräkning av Englands nationalinkomst genom att utgå från hur mycket en person i genomsnitt kunde antas spendera på matvaror, kläder, bostad och övrig ”nödtorft”. Med den utgångspunkten och genom att multiplicera med folkmängden kunde han räkna fram en ”nationalinkomst”. Den typen av beräkningar användes först för att beräkna storleken på de skatteintäkter som kunde förväntas komma in. Så småningom kom beräkningarna att utvecklas och man började använda dem också för att förstå upp- och nedgångar i ekonomin.

Utvecklingen mot vad som mera kan sägas vara grunden till det system som används i dag började på 1930-talet och har i mycket sin utgångspunkt i den ekonomiska depression och höga arbetslöshet som präglade Europa och USA i början av decenniet. Det var då som den brittiske ekonomen John Maynard Keynes presenterade sin teori för nationalinkomstens och sysselsättningens bestämningsgrunder (The general Theory of Employment, Interest and Money, 1936). För att kunna genomföra en ekonomisk politik, som grundades på de framförda teorierna, krävdes information om hur mycket som producerades och hur inkomsterna från produktionen användes.

Keynes ledde under andra världskriget, som rådgivare åt den brittiska regeringen, ett arbete inom det brittiska krigsministeriet för utvecklandet av ett räkenskapssystem med utvecklade konton. Två av Keynes medarbetare var James Meade och Richard Stone, sedermera nobelpristagare. Dessa räkenskaper användes framför allt under krigsåren för att bedöma ekonomins produktionsförmåga. Man behövde ha en uppfattning om hur mycket av landets produktiva resurser som kunde användas till militära ändamål samti-

digt som befolkningens behov av livsmedel och andra varor kunde tillgodoses.

Också i Sverige var det under 1930-talet som man i egentlig mening började kartlägga nationalinkomsten. Ett stort projekt inleddes under ledning av professor Gösta Bagge. I projektet deltog ett antal kända nationalekonomer t.ex. Erik Lindahl och Gunnar Myrdal. Den mest kända publikationen från projektet (Wages in Sweden 1860–1930, 1–2, 1933–1935) behandlar utvecklingen av nationalinkomsten i Sverige och byggde på ett stort datamaterial. Materialet skulle bland annat användas till analys av arbetslöshet, studier av konjunkturväxlingar, lönebildning och andra ekonomiska företeelser.

Erik Lindahl utvecklade ett detaljerat system för nationalbokföring. Systemet kom aldrig att tillämpas fullt ut, i stället blev det ett system som utvecklades i FN:s regi, som kom att användas i Sverige likväl som internationellt.

Det var egentligen inte förrän efter andra världskriget som mer reguljära beräkningar av nationalinkomsten började genomföras i Sverige. Konjunkturinstitutet (KI) fick då i uppdrag att göra årliga beräkningar av nationalinkomsten och på 1950-talet började de första svenska egentliga nationalräkenskaperna att utvecklas på KI. Arbetet leddes av Ingvar Ohlsson, senare generaldirektör för SCB under åren 1958–1978. Ingvar Ohlssons doktorsavhandling On

National Accounting kom också att bli något av ett standardverk inom nationalräkenskapsområdet.

1956 års statistikkommitté föreslog att ansvaret för nationalräkenskaperna skulle flyttas över från KI till SCB (Organisatoriska riktlinjer för svensk statistik, SOU 1959:33). Detta blev också beslutat och överflyttningen skedde under budgetåret 1963/64.

Efter andra världskriget uppstod ett omedelbart behov av internationellt jämförbara beräkningar av nationalinkomsten, som grund för fördelning av de internationella organisationernas kostnader. Som ett led i det arbetet bildades en underkommitté till Nationernas Förbunds kommitté av statistikexperter. Ursprunget till A System of National Accounts (SNA) kan spåras till en rapport från denna underkommitté vilken publicerades av Nationernas Förbund 1947. I förordet uttalades en förhoppning, att de principer och rekommendationer som uttrycktes i rapporten och i dess appendix i största möjliga utsträckning skulle användas i beräkningarna av nationalinkomsten i alla länder, vilket skulle säkerställa en högre grad av internationell jämförbarhet än tidigare.

Erfarenheter av att beräkna nationalräkenskaper ökade snabbt i olika länder. År 1950 kunde FN:s statistikkontor sammanställa statistik från nationella källor för 41 länder i publikationen National

Income Statistics, 1938–1948. I Europa utgjorde nationalräkenskaperna ram för den information om det ekonomiska läge och den ekonomiska utveckling, som låg till grund för administration av efterkrigshjälpen och för stöd av den ekonomiska tillväxten.

OEEC (Organisation for European Economic Co-operation, som efterträddes 1961 av OECD) bildade en forskningsenhet som hade till syfte att stödja utvecklandet av jämförbar nationalräkenskapsstatistik bland sina medlemsländer. Enheten publicerade 1950 ett räkenskapssystem som låg till grund för en serie landstudier, vilka användes för att pröva systemets användbarhet i praktiken. Dessa utgjorde sedan, tillsammans med ytterligare forskning, basen för publikationen A Standardised System of National Accounts, 1952. Det uttalade målet med denna var först och främst att presentera en uppsättning standardtabeller för den grundläggande nationalräkenskapsinformation som erfarenheten hade visat var användbar för beskrivning och analys. En annan målsättning var att sammanföra posterna i de olika tabellerna till ett uttalat räkenskapssystem samt att definiera posterna och ge klassifikationer för dem.

SNA 1953

Samtidigt fortsatte FN:s statistiska kommitté att rekommendera fortsatt arbete mot ett enhetligt rapporteringssystem för FNländerna. Kommittén betonade nödvändigheten av att etablera in-

ternationella standarder så snart som möjligt. Resultatet blev den första versionen av SNA, publicerad 1953, A System of National

Accounts and Supporting Tables (SNA 53).

I rapporten påtalades vikten av att harmonisera internationella statistiska standarder. Särskilt konstaterades att internationella riktlinjer rörande ekonomisk och finansiell statistik samt nationalräkenskaper måste vara konsistenta och syfta till jämförbarhet.

SNA 53 begränsade sig till räkenskaper i löpande priser, men visade på nödvändigheten av att också göra beräkningar i fasta priser, vilket också observerades till exempel av OEEC. Vidare arbete och forskning ledde till publicerandet av flera rapporter bl.a. Quantity and Price Indexes in National Accounts (Richard Stone, OEEC 1956) och en rapport till FN:s statistiska kommitté 1957 A System of Price and Quantity Indexes for National Accounts. Ämnet var kontroversiellt och förorsakade livliga diskussioner i olika fora.

Livliga diskussioner, bland annat rörande fastprisberäkningar, fortsatte under 1960-talet. Ett utkast till revision av SNA som distribuerades 1965 koncentrerades på fastprisberäkningar av produktflöden.

SNA 1968

Behovet av revision av SNA 53 insågs snart och två modifierade versioner av SNA 53 publicerades, 1960 och 1964. Redan innan den tredje upplagan publicerats utsåg FN en expertgrupp med uppdraget att komma med förslag till revidering och utvidgning av SNA 53. Arbetet inleddes 1964 med ett möte med en expertgrupp. Som underlag hade man en rapport som utarbetats av Richard Stone och rapporter utarbetade av FN och OECD. Förslag till reviderad SNA antogs sedermera av FN:s statistiska kommitté 1968.

Jämförd med SNA 53 innebar SNA 68 betydande utvidgningar. De viktigaste var

─

Produktionskontot var disaggregerat till input-output-tabeller.

─

Finansiellt sparande var nedbrutet i sektorvisa finansräkenskaper.

─

Inkomst- och utgiftskontot samt kapitalkontot för nationen delades upp i sektorräkenskaper.

─

Balanskonton för nationen och för sektorer infördes.

Dessutom innefattade SNA 1968 ytterligare klassifikationer för offentliga sektorns och ideella organisationers aktiviteter och för

transfereringar. Den innefattade också integrerade fastprisberäkningar för varor och tjänster.

Liksom 1953 års SNA var ett viktigt syfte med 1968 års SNA att utgöra en standard och en bas för internationell rapportering och ge riktlinjer för arbetet med nationalräkenskaper. Men SNA 1968 gick längre genom att där uttryckligen nämndes att ett syfte var att ge vägledning vid utvecklingen av basstatistik.

SNA 1993

När SNA 68 antogs begärde FN:s statistiska kommitté återrapportering om hur snabbt det nya systemet kunde implementeras och vilka svårigheter som fanns. År 1975 påbörjades en studie av ländernas erfarenheter av SNA 68. Som ett resultat av detta tillsattes 1979 en expertgrupp som året efter möttes för att diskutera pågående arbete med SNA och framtida utvecklingslinjer mot bakgrund av ländernas erfarenheter och ändrade analytiska behov. Efter ytterligare diskussioner rekommenderade ett expertgruppsmöte 1982 en översyn av SNA med syfte att utarbeta en uppdaterad version.

Syftet med översynen skulle vara att uppdatera SNA med hänsyn till nya ekonomiska företeelser, att klargöra och om möjligt förenkla och att ytterligare harmonisera med näraliggande statistiska standarder.

FN:s statistiska kommitté accepterade expertgruppens förslag, man påpekade dock vikten av att bibehålla kontinuitet genom att undvika alltför stora förändringar i definitioner och klassifikationer.

De näraliggande standarder som harmoniseringsarbetet skulle vara inriktat på var det räkenskapssystem som tillämpades av planekonomierna, The System of Balances of the National Economy, vanligen kallat The Material Product System (MPS), det var systemet för betalningsbalansstatistik, Balance of Payments Statistics (BoP) och det var systemet för statistik över offentliga sektorns finanser,

Government Finance Statistics (GFS). Dessa standarder skulle då också revideras i harmoniseringssyfte.

Arbetet med översynen av SNA kom att pågå i nära tio år och under tiden inträffade de stora förändringar i de politiska systemen och därmed i världsekonomierna som kom MPS-systemet att bli obsolet. I stället kom SNA att bli rekommendationen för nationalräkenskaper i alla världens länder.

Den slutliga diskussionen bland nationalräkenskapare om ”nya” SNA ägde rum vid ett interregionalt seminarium i oktober 1992. En slutsats från seminariet som presenterades i slutrapporten var att ”deltagarna ansåg att den reviderade SNA innebar en stor förbättring jämfört med föregångaren, SNA 68”. FN:s statistiska kommitté rekommenderade enhälligt antagandet av SNA 1993.

Fortsatt utveckling

SNA 93 representerar, liksom dess föregångare, ett steg i utvecklingen av nationalräkenskaper. Fortsatt utveckling kräver ytterligare forskningsinsatser. Det är nödvändigt att nå en gemensam syn på vissa områden innan de kan inarbetas i internationella riktlinjer och standarder. Inom några områden gick det inte att uppnå enighet och det konstaterades att arbetet måste fortsätta. Den fråga som ansågs viktigast att fortsätta arbetet med var behandlingen av indirekt mätta finansiella tjänster.

Sveriges anpassning till de internationella rekommendationerna

De nationalräkenskaper som utvecklades på KI under 1950-talet följde bara delvis rekommendationerna i SNA 53. De viktigaste avstegen var att kostnader för reparationer och underhåll lades till bland bruttoinvesteringarna och att variationer i skogsuttaget togs med som lagerförändring. Dessa avvikelser påverkade också definitionen av BNP.

Arbetet med anpassning till SNA 68 ledde till en revidering av de befintliga tidsserierna och de första räkenskaperna enligt de nya rekommendationerna publicerades i början av 1970-talet.

SNA var och är inget lättolkat epos och den svenska tolkningen av ESA (European System of National Accounts) kunde vara annorlunda än den som gjordes i andra länder. Vid en diskussion mellan kollegor från de nordiska länderna för några år sedan framkom t.ex. att statlig ersättning till receptbelagda läkemedel, som förekom i alla länder, behandlades i ett lands NR som statlig konsumtion, i ett annat land behandlades det som transferering till hushållen och privat konsumtion och i ett tredje land behandlades det som subvention. Alla tre länderna ansåg sig till fullo följa SNA och ha fullt stöd i manualen för sin speciella tolkning.

Europeiska unionen

Inom EU (tidigare EG) insåg man vikten av att ha ett gemensamt nationalräkenskapssystem. Man deltog från Eurostat i arbetet med att utveckla SNA 68 och man utarbetade en egen manual som publicerades första gången i början av 1970-talet. En något omarbetad version publicerades 1980 och gavs också namn efter antagningsåret, ESA 79 (European System of Integrated Economic Accounts). Man angav att den var en tillämpning av SNA 68 med vissa förtydliganden. I själva verket avvek den på några punkter från SNA 68. ESA 79 blev särskilt viktig i och med ett nytt beslut om egna medel och inrättandet av den BNI-relaterade fjärde resursen för gemenskapernas budget. Beslutet innebar bl.a. att taket för de resurser som kommissionen totalt hade att förfoga över begränsades till en viss procent av medlemsländernas sammanlagda bruttonationalinkomst (BNI). Bidraget från länderna baserades på tullar, jordbruksavgifter och moms. Den resterande delen för att komma upp till den totala budgeten fördelades med BNI. I tillhörande direktiv fastslogs att BNI skulle beräknas i enlighet med ESA 79. Det innebar alltså att det blev mycket viktigt att i alla avseenden följa ESA.

När SNA 93 fastställdes utarbetades också en reviderad version av ESA 79, som på engelska fick namnet ESA 95 (European System of National and Regional Accounts). ESA 95 finns översatt till svenska och heter då ENS 95 (Europeiska Nationalräkenskapssystemet).

Konsekvenser för de svenska nationalräkenskaperna av medlemskapet i EU

Den mest omedelbara konsekvensen av medlemskapet i EU var den rapportering av BNI som underlag för medlemsavgiften till EU som skulle göras varje år. I BNI-direktivet fastslås att avgiften skall beräknas på BNI enligt ESA 79. Då var det viktigt att tolkningen och tillämpningen av ESA var likformig och att nationalräkenskaperna täckte alla de aktiviteter och transaktioner som skall ingå. De tidigare 12 medlemsländerna hade redan i flera år arbetat med harmonisering av räkenskaperna när Sverige blev medlem 1995. Ett viktigt första steg för Sverige var att lämna en fullständig dokumentation av källor och beräkningsmetoder för nationalräkenskapernas BNI-beräkningar. Det hade redan de andra länderna gjort. Denna

dokumentation avseende Sveriges BNI-beräkningar finns nu tillgänglig från SCB:s webbplats.

2.5. Några grundläggande egenskaper hos nationalräkenskaperna

Nationalräkenskaper är ett bokföringssystem för en nation eller en region. Liksom ett bokföringssystem för ett företag så bygger det på ett fullt genomfört system av dubbel bokföring. Bokföringen är inte bara dubbel på samma sätt som hos ett företag utan även så att den redovisar betalningarna sett både från den erläggande och från den mottagande partnerns sida. Det som bokförs är ekonomiska transaktioner som ägt rum under en viss tidsperiod, vanligen ett kvartal eller ett år. I systemet ingår också balanskonton. Det är förstås en hel del som skiljer nationalbokföring från affärsbokföring i definitioner och begrepp. De definitioner som används i nationalräkenskaperna presenteras under respektive avsnitt i kapitel 3 i föreliggande rapport.

En annan stor skillnad mot bokföringen för ett företag är att nationalräkenskaperna bygger på statistik. Det är ju inte möjligt att för ett helt land eller en region bokföra varje transaktion, eftersom den informationen inte finns tillgänglig, och om den fanns tillgänglig skulle den vara alltför omfattande. Därför bygger nationalräkenskaper till allra största delen på statistik, som avser att täcka olika delområden av ekonomin och som i sin tur bygger på företagens eller myndigheternas egen bokföring. Statistiken har därigenom inte alltid de definitioner och avgränsningar som skall användas i NR utan måste ofta vidarebearbetas innan den kan registreras i NR-systemet. Det finns i vissa fall områden som inte täcks av statistiken och då måste dessa beräknas eller modelleras med ledning av annan information.

Klassifikationer

Klassifikationer är grundläggande i all statistikproduktion. Möjligheten att jämföra och att samanvända statistik är beroende av de klassifikationer som används. Några grundläggande klassifikationer i nationalräkenskaperna är:

─

Institutionella enheter och sektorer

─

Transaktioner

─

Tillgångar och skulder

─

Aktiviteter, verksamhetsenheter, produkter

─

Ändamål

Den grundläggande ekonomiska enheten kan äga tillgångar och ådra sig skulder och engagera sig i alla slags transaktioner. Den kan också självständigt fatta ekonomiska beslut. Sådana enheter kallas i nationalräkenskaperna för institutionella enheter och de grupperas i institutionella sektorer. I de svenska nationalräkenskaperna redovisas för närvarande fyra huvudsektorer:

─

Icke finansiella företag

─

Finansiella företag

─

Offentlig sektor

─

Hushåll, inklusive ideella organisationer

De transaktioner som redovisas i nationalräkenskaperna kan hänföras till tre huvudgrupper:

Produkttransaktioner beskriver produkternas ursprung (inhemsk produktion eller import) och användning (insatsförbrukning, konsumtion, bruttoinvestering, export).

Fördelningstransaktioner beskriver hur det förädlingsvärde som genereras i produktionen fördelas på arbete, kapital och offentlig sektor och anger hur inkomster och förmögenhet omfördelas genom räntor och utdelningar samt genom olika skatter och bidrag.

Finansiella transaktioner visar förändringar i finansiella tillgångar och skulder. För tillgångar och skulder redovisas inte bara transaktioner utan liksom hos företag och myndigheter också de olika balansräkningsposterna.

Att klassificera aktiviteter, verksamhetsenheter och produkter är viktigt när man skall beskriva exempelvis produktionsprocesser och vill skilja mellan olika branscher, olika typer av produktionsenheter, exempelvis marknadsfinansierade respektive icke-marknadsfinansierade enheter eller mellan olika slag av producerade varor och tjänster.

Konsumenterna, t.ex. hushållen, använder sina utgifter för att tillgodose olika behov, för vilka görs en ändamålsklassificering av individuell konsumtion i 12 huvudgrupper, däribland livsmedel, bostad och olika tjänster. Den offentliga sektorns utgifter delas på samma sätt upp i 10 ändamålsgrupper, däribland allmänna offentliga tjänster, försvar, utbildning och hälso- och sjukvård.

Tidsserier

En av de viktigaste egenskaperna hos nationalräkenskaperna är att de skall kunna användas för att studera hur ekonomin utvecklas i olika avseenden. Jämförbarhet är alltså nödvändig och det innebär att en av de viktigaste egenskaperna hos nationalräkenskaperna är tidsserieaspekten. När nationalräkenskaper för en period beräknas beaktas alltid tidsserieaspekten. I valet mellan att visa en riktig utveckling över tiden eller att visa en absolut korrekt nivå på BNP eller några av de ingående delarna så prioriteras alltid tidsserierna.

Det här är något av ett dilemma, eftersom det innebär att man i NR inte alltid omedelbart kan arbeta in ny eller förändrad underlagsstatistik. SCB bedriver ett ambitiöst utvecklingsarbete och förändringar i den statistik som ligger till underlag för NR förekommer ofta. Ibland är förändringarna ett resultat av behov av förbättringar som uttryckts från NR. Ibland, särskilt de senaste åren, är det nya eller förändrade EU-krav som ofta ligger bakom. Ofta, men inte alltid, innebär förändringarna en förbättring av statistiken i något avseende.

Oavsett om det är en förbättring eller inte, måste man i NR alltid ta hänsyn till behovet av obrutna tidsserier. Det är inte ovanligt att NR-personalen, när en statistikproducent gjort en omläggning, kommer tillbaka till statistikproducenten och ber att få materialet bearbetat också på det ”gamla” sättet eller att på något annat sätt få förändringarna kvantifierade. Om det inte är möjligt måste man ändå i nationalräkenskapsarbetet försöka skatta effekten av omläggningen för att kunna rensa bort den och därmed redovisa tidsserier utan brott. Det är alltså för nationalräkenskaperna nödvändigt att få en omläggningseffekt kvantifierad, men det är inte alltid som behovet kan tillgodoses av den primära statistikproducenten.

Det kan i enstaka fall vara så att ett brott i tidsserien kan accepteras. Det är i sådana fall där det är betydande svårigheter att få fram information som gör det möjligt att kedja bort brottet, eller det skulle kräva alltför mycket arbete. Förutsättningen är att det inte påverkar BNP eller sektorvis finansiellt sparande eller några viktiga huvudaggregat i t.ex. försörjningsbalansen.

Jämförelse med annan statistik

Många vill använda nationalräkenskapsdata tillsammans med annan statistik, eller man vill med hjälp av publicerad statistik kunna bilda sig en uppfattning om vad t.ex. BNP för ett kvartal skall bli. Användarna finner då i många fall att det är svårt att jämföra eller att samanvända statistiken.

Detta beror på många olika saker. I nationalräkenskaperna finns noggranna definitioner av de begrepp som används. I primärstatistiken används sällan exakt samma begrepp och definitioner som i nationalräkenskaperna. Nationalräkenskaperna har ett krav på fullständig täckning av ekonomiska aktörer och transaktioner. Det betyder t.ex. att inga cut-offs är tillåtna och att även den ”svarta” ekonomin skall vara täckt. Motsvarande krav finns inte alltid vad gäller primärstatistiken. Det är alltså viktigt att kontrollera vad som mäts och vilken population som gäller. SCB:s statistikproducenter borde också ibland vara tydligare i sina redovisningar för att göra klart för användarna vad statistiken avser.

En av SCB:s statistikprodukter är finansräkenskaperna, som definitionsmässigt är en del av nationalräkenskaperna. De ingår i SNA/ ENS kontoföljd och de begrepp, definitioner och avgränsningar som tillämpas skall vara helt i konsekvens med övriga delar av nationalräkenskaperna. Sektorsfördelat finansiellt sparande beräknas i den reala delen av nationalräkenskaperna i princip som ”inkomster” minus ”utgifter”. Samma finansiella sparande beräknas i finansräkenskaperna utifrån förändringar i finansiella tillgångar och skulder.

I praktiken är inte samordningen fullständig. Det finns, särskilt vissa år, ganska betydande skillnader mellan resultaten från de båda beräkningssystemen.

Det finns flera tänkbara skäl till avvikelser. De båda delarna av nationalräkenskaperna, den ”reala” och den ”finansiella” delen, ligger organisatoriskt inom olika program. Samarbetet mellan programmen är gott, men kanske inte så systematiskt som det borde vara och det kan finnas en risk för att t.ex. klassificeringarna inte alltid till 100 procent är överensstämmande. Ett av skälen till det är att publiceringstidpunkterna inte är samordnade, vilket försvårar systematiska jämförelser. Ett annat problem är att finansräkenskapernas års- och kvartalsräkenskaper inte är samordnade.

Det sannolikt största skälet till att beräkningsresultaten avviker är ändå, att det ofta är helt olika källor till beräkningarna och att de källor som används inte är samordnade.

Löpande och fasta priser

Stora delar av nationalräkenskapernas konton och tabeller redovisas inte bara i löpande priser utan också i fasta priser. Den största delen av den ekonomiska statistik som ligger till grund för nationalräkenskaperna framställs i löpande priser. Det innebär att de transaktioner som ingår registreras i den redovisade periodens penningvärde. För att ge ett mått på den ”reala” utvecklingen redovisas många nationalräkenskapsserier också i fasta priser. Det innebär att serierna redovisas i något bestämt års penningvärde, att därmed den rena inflationseffekten rensas bort och att det som kvarstår endast är ”volymförändring”. Att beräkna värden i fasta priser från löpande priser kallas deflatering och görs i allmänhet med hjälp av lämpliga prisindexar. Detta beskrivs mer ingående i avsnittet om fastprisberäkningar i kapitel 7.

Års- och kvartalsräkenskaper

Nationalräkenskaperna består av både års- och kvartalsräkenskaper. Kvartalsräkenskaperna skall så snart som möjligt ge en bild av hur ekonomin utvecklats det senaste kvartalet. Det betyder att det finns en viss trade-off mellan snabbhet och tillförlitlighet. Snabbheten är en högt prioriterad egenskap hos kvartalsräkenskaperna, men ibland måste det bli på bekostnad av tillförlitligheten. Detaljrikedomen i kvartalsräkenskaperna är mindre än i årsräkenskaperna. Detta är en självklar följd av att den statistik som ligger till grund för kvartalsräkenskaperna inte är lika detaljerad som årsstatistiken. Den korta tid som står till förfogande för att framställa räkenskaperna gör också att detaljeringsgraden måste vara lägre.

Årsräkenskaperna bygger ofta på annan, mer komplett och definitiv statistik och är mer detaljerade än kvartalsräkenskaperna. Årsräkenskaperna ger den definitiva bilden och när årsräkenskaperna är färdiga anpassas kvartalsräkenskaperna helt till årsräkenskaperna.

Publiceringstidpunkten för kvartalsräkenskaperna avseende kvartal 1,3 och 4 år 2002 ligger 66–67 dagar efter slutet på det kvartal som skall redovisas. För andra kvartalet publiceras en snabbversion efter 39 dagar medan den ”vanliga” versionen kommer efter 88 dagar. Årsräkenskaperna publiceras normalt i mitten av november.

Revideringar

Revideringar är ett naturligt inslag i allt nationalräkenskapsarbete. Anledningen är att underlagsdata revideras eller att mer tillförlitliga eller mer täckande data kommer fram vid senare tidpunkter.

I Sverige tillämpas ett revideringsschema som i princip ser ut som följer, i kronologisk ordning vartefter publiceringen sker:

─

Vid beräkningen av första kvartalet sker ingen revidering av tidigare perioder.

─

Vid nästa beräkning, som är snabbversionen av andra kvartalet, görs endast undantagsvis revideringar av första kvartalet.

─

Vid ordinarie beräkning av andra kvartalet revideras också första kvartalet.

─

Årsberäkning innebär revidering av årgång t-2, som beräknas definitivt och revidering av årgång t-1 som fortfarande är preliminär. I samband med årsberäkningarna revideras kvartalsberäkningarna för t-2 och t-1 och kvartal ett och två för år t anpassas till nya nivåer.

─

Vid beräkningen av kvartal tre revideras första och andra kvartalet år t.

─

Vid beräkningen av fjärde kvartalet revideras första till tredje kvartalet år t.

Undantagsvis kan revideringar röra längre perioder än den normala revideringscykeln. Detta görs om det framkommer ovanligt stora revideringar i underlagsmaterial som ger en kraftig förändring av bilden av en tidigare period. Beslut om detta sker från fall till fall och kommenteras alltid i pressmeddelande och publikationer.

Revideringar av längre tidsperioder sker med ojämna mellanrum, omkring 5–10 år. Större revideringar kan bero på flera olika saker: nya källor, nya metoder eller klassifikationer, ändrade tillämpningar av ENS och liknande. Sådana revideringar avser en längre period och görs i allmänhet med längre mellanrum. Någon strikt tidtabell för sådana revideringar, såtillvida att de skall genomföras med vissa bestämda tidsintervall, har aldrig funnits i Sverige. Under 1980talet och första halvan av 1990-talet genomfördes några större revideringar med relativt långa mellanrum, men det gjordes också några revideringar som avsåg en längre tidsperiod, men var mer begränsade vad avser revideringens omfattning. Ofta sammanföll publiceringen av revideringarna med basårsomläggningar.

Den senaste stora revideringen av de svenska nationalräkenskaperna var införandet av SNA 93/ENS 95, som publicerades i maj

1999. Den innebar, förutom anpassningen till nya internationella standarder, också förändringar i klassifikationer, en stor översyn av beräkningsmetoder och inarbetning av nytt datamaterial. De nya räkenskaperna har genomförts på mest detaljerad nivå från och med 1993. Publiceringen av de nya räkenskaperna följdes av en revidering som publicerades i december 1999 och avsåg hela perioden från 1993. Den revideringen berodde på att ett viktigt dataunderlag, betalningsbalansstatistiken, några månader tidigare hade publicerat stora revideringar i uppgifterna om export och import av tjänster. Vissa smärre revideringar infördes även efter december 1999. Den senaste större revideringen publicerades i december 2002 för perioden 1993–2001. Revideringarna har varit ovanligt frekventa de senaste åren, efter omläggningen till nya SNA/ENS. Detta beror främst på att omläggningarna i de underliggande statistiksystemen varit ovanligt stora. Det är ju inte bara nationalräkenskaperna som har påverkats av nya statistikförordningar. Men det beror också på att det kommit (och fortsätter att komma) nya riktlinjer för tolkningen av ENS. Nedan redovisas revideringar de senaste åren, både ”löpande” och ”längre” revideringar.

Tabell 2.1 Revideringar i årsdata 1999–2001

Revideringar avseende

Maj 1999 NR enligt ENS 95 publiceras första gången. Fullständiga årsräkenskaper 1993–1996.

1993–1998

December 1999 Revideringar i betalningsbalansstatistiken. Inga fullständiga årsräkenskaper 1997 pga. Försening av Företagsstatistiken, SBS.

1993–1998

November 2000

Definitiva årsberäkningar 1997–1998. Preliminär årsberäkning 1999.

1997–1999

Mars 2001 Ändrad behandling av swapräntor. 1993–2000

November 2001

Definitiv årsberäkning 1999. Preliminär årsberäkning 2000.

1999–2000

December 2001 Införande av ny COFOG.

1993–1999

December 2002

Ny statistik som underlag. Definitiv beräkning för 2000. Förbättrat underlag för 2001.

1993–2001

Konton och tabeller

Nationalräkenskaperna är som nämnts ett kontosystem med genomförd dubbel bokföring. Den svenska publiceringen görs dock bara i liten utsträckning i kontoform. Den mesta publiceringen sker i form av ”tabeller” med tidsserier. Detta gäller både kvartalspubliceringen och årspubliceringen.

Publicering

Uppgifter från de svenska nationalräkenskaperna publiceras i första hand av SCB. De första resultaten från kvartalsräkenskaperna publiceras enligt ovan mellan sextiofem och sjuttio dagar efter utgången av ett kvartal. Offentliggörandet sker i form av ett pressmeddelande med de viktigaste resultaten. Samtidigt som pressmeddelandet blir offentligt publiceras också mer detaljerade tabeller i SCB:s statistiska databaser, som är offentliga och tillhandahålls gratis via Internet. Tabellerna publiceras också i en papperspublikation, ”BNP kvartal”, som postas till prenumeranter samma dag som pressmeddelandet publiceras.

Årsräkenskaperna publiceras också i pressmeddelande. De viktigaste tabellerna finns i SCB:s databaser. Mer detaljerade tabeller publiceras i Statistiska meddelanden (SM) serie N. Det tar en viss tid att framställa SM-tabellerna och det kan därför dröja några veckor från det att de första resultaten publiceras tills SM kommer från trycket.

Den som är intresserad av ytterligare detaljerade resultat och tabeller kan, i den mån det finns mer detaljer, få sådana direkt från SCB.

SCB lämnar också data till Eurostat och OECD, som publicerar data i sina publikationer och databaser.

3 Produkträkenskaperna

Produkträkenskaperna är samlingsnamnet för den del av nationalräkenskaperna där BNP från produktions, användnings- och inkomstsidan beräknas. I de svenska årliga nationalräkenskaperna sker beräkningarna i ett system av s.k. tillgångs- och användningstabeller (s.k. T/A-tabeller). De är uppbyggda av drygt fyrahundra produktbalanser. Varje balans visar tillförsel till ekonomin i form av svensk produktion i näringslivet och i offentliga myndigheter samt import. På användningssidan redovisas insatsförbrukning i näringslivets branscher och i offentliga myndigheter, privat och offentlig konsumtion, fasta bruttoinvesteringar, lagerinvesteringar och export. Detaljeringsgraden redovisas under respektive avsnitt.

Produktionen är värderad till baspris (hette i tidigare svenska nationalräkenskaper producentpris). Baspris motsvarar det pris som producenten får, alltså exklusive produktskatter och plus alla produktsubventioner.1 Den inhemska användningen är värderad till mottagarpris (marknadspris). Under avsnittet om export och import finns en diskussion om värderingen av export och import.

För att få en samstämmig värdering mellan tillförsel och användning beräknas marginella kostnader i form av handelsmarginaler och produktskatter och produktsubventioner. De marginella kostnaderna beräknas för varje användning.

T/A-tabellerna beräknas i löpande och fasta priser. Vad gäller fastprisberäkningar hänvisas till kapitel 7. T/A-tabellerna är grunden för vad som sedan kan omräknas till symmetriska s.k. inputoutput-tabeller.

1 Enligt ENS 95 är baspriset det pris, som producenten erhåller från köparen, för en producerad enhet av en vara eller tjänst, minus alla skatter, som erläggs för enheten ifråga, som en konsekvens av dess produktion eller försäljning (t.ex. produktskatter), plus alla subventioner, som erhålls för enheten ifråga, som en konsekvens av dess produktion och försäljning. Det exkluderar alla transportkostnader, som faktureras separat av producenten. Det inkluderar alla transportmarginaler, som påförs av producenten på samma faktura.

Produkträkenskaperna innefattar också det s.k. faktorinsatskontot med branschvisa övriga produktionsskatter och subventioner, löner, kollektiva avgifter, kapitalförslitning och driftsöverskott.

Sysselsättningsberäkningarna kan också sägas ingå i produkträkenskaperna på grund av det stora analysvärdet i att kombinera produktionsuppgifter med uppgifter om löner och sysselsättning.

Ett grundläggande begrepp i produkträkenskaperna är förstås produkter. Produkter är de varor och tjänster som säljs på marknaden eller tillhandahålls avgiftsfritt av offentliga sektorn eller ideella organisationer. I de svenska NR klassificeras de efter produkt-SNI,1som bygger på EU-klassifikationen CPA (Classification of Products by Activity).

Producenter

Produkterna produceras i Sverige eller importeras. Enligt SNA/ ENS indelas producenter i tre typer av producenter: marknadsproducenter, producenter för egen slutlig användning och övriga icke marknadsproducenter.

Marknadsproducenter är företag (bolag eller personliga företagare) eller enheter inom offentliga sektorn som tillverkar produkter för avsalu på en marknad, till priser som täcker minst 50 procent av tillverkningskostnaderna.

Producenter för egen slutlig användning är producenter som producerar investeringsvaror och tjänster för det egna företaget, eller hushåll som producerar investeringsprodukter eller konsumtionsvaror för det egna hushållet. I de svenska nationalräkenskaperna är det hushållens byggande av småhus i egen regi (investering), hushållens produktion av egnahemstjänster (privat konsumtion) och anställda i hushållen som betraktas som producenter för egen slutlig användning.

Övriga icke marknadsproducenter är enheter som tillhör offentliga sektorn (offentliga myndigheter) eller hushållens ideella organisationer som tillhandahåller varor eller tjänster till icke signifikanta

1 Standard för svensk näringsgrensindelning.

priser (mindre än 50 procents kostnadstäckning) eller helt gratis till samhället i sin helhet.

Näringslivet

I de svenska nationalräkenskaperna redovisas ofta BNP från produktionssidan med uppdelning på näringsliv, offentliga myndigheter och hushållens ideella organisationer (s.k. funktionell redovisning).

Näringslivet, som består av marknadsproducenter och producenter för egen slutlig användning, är inget SNA/ENS-begrepp men har av tradition, i Sverige, ansetts vara en ur analyssynpunkt lämplig gruppering.

Branscher och branschklassifikationer

De producenter som tillhör näringslivet grupperas i branscher. Den branschklassifikation som används är SNI 92. I årsräkenskaperna görs produktionsberäkningarna för näringslivet på drygt 130 branscher (i kvartalsberäkningarna cirka 60 branscher), men publiceringen sker på en betydligt grövre nivå. Beräkningen och publiceringen följer inte någon specifik bransch-”nivå”, den är en blandning av 2-, 3- och 4-siffernivåer (se appendix 1).

Produktions- och inkomstbildningskontona (faktorinsats) för en bransch ser ut som följer:

Produktion, baspris – Insatsförbrukning, mottagarpris = Förädlingsvärde, baspris – Övriga produktionsskatter + Övriga produktionssubventioner = Förädlingsvärde till faktorpris – Egentlig lön – Arbetsgivares kollektiva avgifter = Driftsöverskott, brutto – Kapitalförslitning = Driftsöverskott, netto

Uppställningen är som synes inte i kontoform, utan följer den tabellpresentation som görs i de svenska NR.

Produktion enligt nationalräkenskapernas definitioner

Produktion är en aktivitet som utförs under kontroll och ansvar av en institutionell enhet. För att producera behövs insats i form av varor och tjänster, arbetskraft och kapital. Helt naturliga processer är inte produktion, t.ex. opåverkad tillväxt av fiskebestånd i havet, men fiskodling är produktion.

Marknadsproduktion är produktion som avyttras eller som avses att avyttras på en marknad; det är både produkter som säljs till ekonomiskt signifikanta priser och produkter som används som naturalön (exempelvis fri bostad).

Produktionen i olika branscher beskrivs i appendix 1. Här görs en kort genomgång av några speciella definitioner som tillämpas i nationalräkenskaperna och som ibland skiljer sig från de definitioner som tillämpas i företagsbokföring eller i produktionsstatistik.

Produktionen i ett företag, i nationalräkenskapstermer, är ofta detsamma som försäljningsomsättningen, men inte alltid. Det är framför allt handel och förmedlingstjänster som behandlas annorlunda. I nationalräkenskaperna är det bara handelsmarginalen som räknas som produktion. Handelsmarginalen är skillnaden mellan inköpsvärde och försäljningsvärde (exklusive moms och andra skatter) för de förmedlade varorna. Handelsverksamhet och därmed handelsmarginaler förekommer i många branscher. Samma princip gäller förmedlingstjänster som spedition och resebyråer; det är bara förmedlingstjänsten som är produktion i nationalräkenskaperna.

Produktionen av vissa finansiella tjänster, bank- och försäkringstjänster, enligt SNA/ENS, skiljer sig också från omsättningsbegreppet. En viss del av bankernas intäkter kommer från avgiftsbelagda tjänster och utgör en del av produktionen i branschen. Men en stor del av bankernas verksamhet utgörs av inte direkt avgiftsbelagd in- och utlåning och skillnaden mellan utlånings- och inlåningsräntan, räntenettot, betraktas som produktion i nationalräkenskaperna. Definitioner och beräkningssätt är desamma i de nya nationalräkenskaperna som i nationalräkenskaperna enligt SNA 68.

Produktionen av försäkringstjänster utgörs inte av omsättning i form av försäkringspremier utan beräknas som:

periodens premier + direktavkastning på försäkringstekniska tillgångar – periodens försäkringsersättningar

För livförsäkringsbolagen subtraheras också sparande i de försäkringstekniska reserver som hör till försäkringstagarna. I de tidigare nationalräkenskaperna, enligt SNA 68, ingick inte direktavkastningen på de försäkringstekniska tillgångarna i produktionsvärdet.

Bostadstjänster

I nationalräkenskaperna räknas boende i egnahem som produktion. Den som äger och bor i ett småhus är alltså producent av boendetjänster och konsumerar också de tjänsterna. Anledningen till behandlingen är att underlätta internationella jämförelser. Bostadsförhållanden och andelen hyrda bostäder kan variera mycket mellan olika länder och för att underlätta jämförbarhet imputeras alltså ett produktionsvärde.

Produktion av spel och lotteritjänster beräknas som spelomsättning minus utbetalade vinster och spelskatter.

NR-specifika tillägg

Vissa speciella tillägg till produktionen måste göras i nationalräkenskaperna för att följa de definitioner som ges i SNA/ENS och för att få balans mellan produktion, användning och inkomster i systemet. Några exempel är: bilförmåner, egenproducerad programvara samt hyra av hem-PC.

Förmåner

Om en anställd genom det företag hon/han är anställd i har tillgång till speciella förmåner skall detta värderas och behandlas som privat konsumtion. För att få balans i systemet måste då också en produktion bokföras hos den arbetsgivare som står för förmånen och en lön till den anställde skall registreras. I de svenska national-

räkenskaperna görs sådana tillägg för värdet av fri bil och för hyra av s.k. hem-PC.

I NR registreras t.ex. ett antal transaktioner för att korrekt behandla värdet av fri bil: bilen köps av företaget och bokförs då som en fast bruttoinvestering. Med den investeringen produceras en biluthyrningstjänst som registreras som produktion. Biluthyrningstjänsten köps av hushållen och blir då en privat konsumtion. Det produktionsvärde som registreras i företaget betalas ut som en lön till hushållet till motsvarande belopp och hushållssparandet påverkas inte av transaktionen.

Bilförmån

För tillgången till fri bil görs enligt ovan ett tillägg till produktionen motsvarande bilförmånens nyttjandevärde. Värdet av bilförmånen hämtas ur kontrolluppgiftsstatistiken (KU). Till och med inkomståret 1996 bedömdes nyttjandevärdet vara lika med förmånens skattemässiga värde. Beräkningen av bilförmånens skattemässiga värde har ändrats genom politiska beslut flera gånger under 1990-talet. Den senaste ändringen genomfördes fr.o.m. 1997. Det beskattningsbara förmånsvärdet för helt fri bil reducerades då med mer än 30 procent 1997 jämfört med 1996. Tidigare ändringar har haft marginell inverkan på förmånsvärdet och har inte inneburit någon förändrad bedömning av förmånsvärdets återspegling av nyttjandevärdet. Den förändring, som gjordes 1997, var däremot mer genomgripande och därför görs i NR en uppräkning av förmånsvärdet när nyttjandevärdet beräknas.

Egenproducerad programvara

Enligt SNA/ENS skall egenproducerad programvara betraktas som en fast bruttoinvestering. Det betyder att den också måste bokföras som produktion. Det finns ingen statistik om hur mycket egen programvara som produceras utan en särskild beräkningsmodell har utarbetats för att beräkna produktionen av den egenproducerade programvaran. Modellen täcker alla delar av ekonomin och tillägg till de produktionsvärden som företagen rapporterar görs för många branscher. Modellen beskrivs i avsnittet om fasta bruttoinvesteringar.

Illegal produktion

Illegal produktion där båda kontrahenterna i en affärstransaktion är överens, t.ex. tillverkning och försäljning av knark, eller häleri, skall i princip ingå som produktion i nationalräkenskaperna. Det är förstås mycket svårt att mäta sådana transaktioner och enligt överenskommelser i EU har man ännu inte infört några skattningar av illegal produktion i EU-ländernas NR. Diskussioner pågår inom EU om vad som skall ingå och hur beräkningarna skall göras. Det är rimligt att förvänta sig att det så småningom blir nödvändigt att införa skattningar också av den illegala produktionen i nationalräkenskaperna. Skälet är bl.a. behovet av konsistens i systemet. Illegala transaktioner generar inkomster som kan användas i fullt legal konsumtion. Men det kan också vara motiverat av jämförbarhetsskäl. Det som är illegalt i ett land kan vara legalt i ett annat land.

Dold ”svart” produktion

Det finns en annan typ av produktion, där verksamheten i princip är laglig, men som underrapporteras till skattemyndigheter och i statistiska undersökningar. Det kan röra sig om svart verksamhet i byggbranschen eller restaurangbranschen, ”svart” taxi, eller annan underrapportering.

Mycket av produktionsstatistiken bygger på uppgifter från företagens bokföring. Det finns som bekant ett antal anledningar till att sådana uppgifter kan vara missvisande. Företagen, åtminstone de mindre, kan ha anledning att t.ex. av skattemässiga skäl underrapportera sin produktion. All produktion skall ingå i nationalräkenskaperna och i flera branscher görs explicita tillägg för dold verksamhet till den produktion som redovisas i primärstatistiken. De branscher där tillägg görs är jordbruk, byggnadsverksamhet, varuhandel inkl. bilreparationer, restauranger, taxi, åkerier, övriga företagstjänster (städning), spel och personliga tjänster (frisörer m.m.).

Inom byggnadsverksamheten mäts produktionen från användningssidan med användande av uppgifter om investeringar och reparationsutgifter. Det gör att problem med dold redovisning i byggbranschen kraftigt reduceras. Det explicita tillägg för byggnadsverksamhet som görs avser arbeten på ägarbebodda bostäder.

I övrigt görs tilläggen delvis baserade på jämförelser mellan tillgångs- och användningsstatistik, delvis baserade på en undersök-

ning som gjordes av RRV avseende 1997/98. I viss utsträckning är de beräknade tilläggen baserade på beräkningsmodeller.

Här görs en kortfattad beskrivning av vad som ingår i produktionen i olika branscher.

Huvudkällan för produktionsberäkningarna är från och med årgång 1997 Företagsstatistiken (FS). Före årgång 1997 fanns statistik benämnd Finansstatistik för företag. Statistiken avsåg bara företagssektorn (aktiebolag, handelsbolag m.fl. bolag) men inte personliga företag. För att täcka hela näringslivet användes därför kompletterande information. Omläggningen till FS, 1997, innebar att Sverige anpassade statistiken till EU-förordningen Structural Business Statistics, SBS. Den svenska statistiken är betydligt mer omfattande och detaljrik än förordningen kräver med motiveringen att den bättre skall motsvara nationalräkenskapernas krav.

För branscherna jordbruk, skogsbruk och fiske används andra källor än FS. För mineralutvinnings- och tillverkningsindustrin används Industristatistiken (IS) (före år 1997), statistiken över Industrins Varuproduktion (IVP) och Företagsstatistiken (FS). För SNI 40–41 (El-, gas-, värme-, vatten- och reningsverk), används FS men energistatistiken spelar också en viktig roll. SNI 45 (Byggnadsindustri) beräknas från användningssidan som summan av investeringar i och reparationer av byggnader och anläggningar. För SNI 50–96, som omfattar tjänstebranscherna, är FS huvudkällan, men för SNI 61 Sjöfart och SNI 62 Luftfart används detaljerad specialstatistik och för SNI 65–67 Finansiell verksamhet, är huvudkällan finansmarknadsstatistik.

En mer detaljerad beskrivning av vad som redovisas i de olika branscherna och källorna för årsberäkningarna ges i appendix 1.

Insatsförbrukning

Insatsförbrukning består av alla de varor och tjänster som förbrukas eller används i produktionen. Det är bara varor och tjänster med en livslängd som är högst ett år som bokförs som insatsförbrukning. Exempel på insatsförbrukning är råvaror och halvfabrikat som används i produktionen, papper och förbruknings-

varor, el och bränsle, reparationer, transporter, hyror, konsulttjänster, städtjänster, vakttjänster m.m.

Insatsförbrukningen värderas till mottagarpris, alltså det pris som användaren betalar, inklusive produktskatter som energiskatter och liknande, men exklusive avdragsgill moms. Periodiseringen skall vara sådan att det är den faktiska förbrukningen som skall mätas, inte inköp eller fakturering.

De statistikundersökningar som ligger till grund för nationalräkenskaperna använder inte de definitioner som skall tillämpas i nationalräkenskaperna. I själva verket har SCB en ganska tydlig policy att i statistiska undersökningar använda sig av begrepp som respondenterna känner sig hemmastadda med. I ekonomisk statistik vänder sig undersökningarna till företag, myndigheter och organisationer och man använder bokföringsmässiga begrepp. SCB använder också en stor mängd administrativa material i statistikframställningen. De administrativa materialen är ofta sådana som primärt tas in av skattemyndigheterna. I statistikproduktionen får man sedan använda de uppgifter som finns och anpassa uppgifterna till de definitioner som skall användas i t.ex. nationalräkenskaperna.

När det gäller insatsförbrukning skiljer sig affärsbokföringens definitioner från nationalbokföringens på flera punkter och måste alltså korrigeras där.

De viktigaste definitionsolikheterna avser följande:

─

Försäkringspremier

─

Inköpt programvara

─

Övriga investeringar med livslängd 1–2 år

─

Finansiell leasing

─

Övriga produktionsskatter

─

Handelsvaror

Försäkringspremier är i NR en transferering och inte en insatsförbrukning. Definitionen av förbrukning måste vara konsistent med definitionen av produktionen. Produktionen av försäkringstjänster skall i princip bestå av den tjänst som försäkringsbolagen producerar och det är den produktionen som skall ingå i insatsförbrukningen i olika branscher, liksom i privat konsumtion.

Man räknar med att företagen i stor utsträckning redovisar omkostnad för inköpt programvara. I nationalräkenskaperna skall köpt programvara föras som investering. Insatsförbrukningen som häm-

tas från statistikunderlagen reduceras därför med programvara som i stället förs till investering. En beskrivning av beräkningsmodellen finns under avsnittet om investeringar.

Enligt svensk lagstiftning skall endast produkter med en förväntad livslängd på tre år eller mer föras som investering. I nationalräkenskaperna skall gränsen för investering gå vid mer än ett års förväntad livslängd. Gränsdragningen mellan insatsförbrukning och investering är alltså olika och detta måste korrigeras. Det innebär att insatsförbrukningen i NR sänks i förhållande till vad som redovisas i företagsbokföringen.

I nationalräkenskaperna skall investeringsobjekt som förvärvas genom finansiell leasing bokföras som investering hos det företag som leasar (gör avbetalningar) och inte hos leasinggivaren. Med andra ord betraktas enligt nationalräkenskaperna den som genom finansiell leasing brukar en vara som ”ny ägare” av varan, eftersom syftet är att överta varan efter leasingstidens slut.

De leasingavgifter som leasingtagaren betalar skall bokföras som ränta och amortering. I primärstatistiken registreras leasingtagarens avgifter som kostnad för leasingavgifter och det är leasinggivaren som bokför investeringen. Detta måste alltså korrigeras i NR.

Vad gäller export och import skall varorna avspegla deras marknadsvärde och inte leasingavgifterna. Vid ”operationell leasing” och andra uthyrningsformer än finansiell leasing skall däremot hyran bokföras som export eller import av tjänst, eftersom inget ägarbyte av varorna sker eller avses komma att ske.

Övriga produktionsskatter, till exempel fastighetsskatt och fordonsskatt ingår hos företagen bland bokförda kostnader, men skall i NR inte ingå i insatsförbrukningen.

Inköp av handelsvaror skall inte ingå som en insatsförbrukning i nationalräkenskaperna.

Det finns många andra svårigheter med att använda uppgifter från företagsbokföring i NR. Det kan vara svårigheter att urskilja vissa finansiella kostnader, reavinster/förluster eller mer eller mindre extraordinära kostnader. Även om de kan urskiljas kan det vara svårt att få klarhet i vad för slags kostnader det är och hur de skall behandlas i NR.

För olika branscher beräknas förädlingsvärdet (produktion minus insatsförbrukning) till baspris i både löpande och fasta priser. Branschens förädlingsvärde är dess bidrag till BNP. En summering av de branschvisa förädlingsvärdena ger ett för högt värde på näringslivets andel. Först måste man göra en korrigering för FISIM och dessutom en del andra korrigeringar. FISIM är en engelsk akronym för uttrycket Financial Intermediation Services Indirectly Measured. Den svenska benämningen är ”indirekt mätta finansiella tjänster”, som tidigare hade benämningen ”ofördelade banktjänster”.

I nationalräkenskaperna beräknas en del av produktionen inom banker och andra finansinstitut som lika med deras räntenetto (skillnaden mellan inlånings- och utlåningsräntor). Att få räntor eller betala räntor är i allmänhet inte någon produktion i NR; det är en transferering. För de finansiella företagen (exklusive försäkringsbolag) är en mycket stor inkomstkälla skillnaden mellan deras ränteinkomster och deras ränteutgifter. Deras verksamhet är uppbyggd just på dessa inkomster och därför registreras räntenettot för de företagen som produktion. De finansiella företagen producerar en tjänst som är lika stor som räntenettot.

I de nuvarande (och tidigare) nationalräkenskaperna allokeras inte den produktionen till olika företag, myndigheter, hushåll och utländska användare. Uppgifter över vilka som tillgodogör sig banktjänsterna, förbrukar dem, går inte att särskilja. Hela användningen förs som en avdragspost när näringslivets totala förädlingsvärde beräknas, allt enligt gällande internationella principer. (Internationella diskussioner och försöksvisa beräkningar pågår och det är möjligt att principerna kommer att ändras om några år).

När man så har summerat de branschvisa förädlingsvärdena och subtraherat FISIM har man kommit ett steg närmare näringslivets bidrag till BNP.

Restposten produktion – användning

Efter avstämningen av BNP från produktionssidan och BNP från användningssidan kvarstår en liten restpost. BNP från användningssidan är huvudmetod i de svenska nationalräkenskaperna varför restposten ligger på produktionssidan. Restposten är negligerbar i storlek (<0,2 procent av BNP) och är närmast ett avrundnings-

problem. För att beräkna BNP från produktionssidan måste restposten adderas till de branschvisa förädlingsvärdena.

Produktskatter och produktsubventioner

Förädlingsvärdet är värderat till baspris. För att komma till BNP till marknadspris måste också produktskatter och produktsubventioner läggas till/dras ifrån.

Produktskatter är skatter som betalas per enhet (liter, ton, kubikmeter etc.) av en vara eller tjänst som produceras eller säljs. Skatten kan vara ett bestämt belopp per enhet av varan/tjänsten eller den kan beräknas som en procentandel av varans/tjänstens pris per enhet eller värde.

Produktskatter består av:

─

Skatter och tullar på import (exklusive moms)

─

Produktskatter exklusive moms och importskatter

─

Mervärdesskatter (moms)

Skatter och tullar på import utgörs av obligatoriska betalningar, som uttaxeras av offentliga sektorn eller av Europeiska unionens institutioner, på importerade produkter.

Produktskatter exklusive moms och importskatter består av skatter som skall betalas i samband med produktion, export, försäljning, överlåtelse, leasing eller leverans av varor och tjänster, eller i samband med att de används för egen konsumtion eller egen kapitalbildning.

Produktskatter registreras i NR när de skattepliktiga aktiviteterna, transaktionerna eller andra händelser äger rum – när de är upplupna. I princip skall endast belopp som är styrkta av taxering, deklaration eller liknande bokföras.

Beräkningarna av produktskatter grundar sig i huvudsak på Ekonomistyrningsverkets (ESV) redovisning av de statliga myndigheternas inkomster på inkomsttitlar som redovisas månadsvis. Som produktskatt betraktas också inkomsterna från kärnavfallsfonden. ESV:s redovisning är kassamässig och inbetalningarna till inkomsttitlarna sker oftast i efterhand. Därför görs omperiodiseringar för att erhålla det upplupna värde som skall registreras i NR. I praktiken flyttas inkomsterna tillbaka i tiden, t.ex. kan inkomsterna för

februari t.o.m. januari registreras i stället för kalenderårets inkomster (se vidare tabell 3.1 nedan).

Tabell 3.1 Produktskatter i NR med värden 1999, miljoner kronor

Mervärdesskatt, moms

Momsen redovisas netto i nationalräkenskaperna. Det betyder att produktion och import av varor och tjänster värderas exklusive fakturerad utgående moms. Det betyder också att inköp av varor och tjänster registreras inklusive icke avdragsgill moms. Momsen i NR belastar köparen, inte säljaren, och bara de köpare som inte kan göra avdrag för moms. Huvuddelen av momsen registreras därför i systemet som betald på slutanvändning, framför allt på hushållens konsumtion. En del av momsen betalas av företag, dels på investeringar, dels på insatsförbrukning av dem som inte har momsbelagd produktion. I den samlade ekonomin är momsen lika med skillnaden mellan all fakturerad moms och all avdragsgill ingående moms.

Lotteriskatt

1176

Stämpelskatt

4496

Försäljningsskatt på motorfordon

261

Tobaksskatt

7447

Skatt på spritdrycker

4747

Skatt på vin

3474

Skatt på maltdrycker

2479

Energiskatt

50311

Särskild skatt på elkraft från kärnkraftverk

1545

Systembolaget AB, inlevererat överskott

136

Skatt på annonser och reklam

1016

Tullmedel

3206

Övriga skatter m.m. på import

16

Särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter

372

Naturgrusskatt

140

Miljöavgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel

382

Avgifter till Kemikalieinspektionen

62

Kärnavfallsfonden

945

Diverse punktskatter

6

Summa produktskatter

85731

För offentliga sektorn betraktas momsen som avdragsgill enligt svensk skattelagstiftning. Enligt ett särskilt EU-kommissionsbeslut är detta ett avsteg från ENS och behandlingen i nationalräkenskaperna ändrades i slutet av 2002. Nivån på BNP höjdes då med i storleksordningen 40–50 miljarder kronor.

I beräkningarna från produktions- och användningssidan av BNP används en teoretisk moms. Momsen kalkyleras med användande av aktuell momssats för olika produkter och användare. Implicit görs antagandet att all moms som tas ut också betalas in till staten. I verkligheten sker inte detta; det förekommer en del fusk, företag kan gå i konkurs etc. Den moms som inte betalas in stannar i näringslivet. Skillnaden mellan den kalkylerade momsen och den faktiskt uppburna läggs till som en korrigeringspost till det totala driftsöverskottet i näringslivet. Något underlag för att fördela den på bransch finns inte.

Produktsubventioner

Subventioner är löpande bidrag från offentliga myndigheter eller Europeiska unionen till producenter. För att betraktas som produktsubvention skall den utgå som ett fast eller rörligt bidrag per kvantitet eller värdeenhet på tillverkning, försäljning eller insatsförbrukning av en viss produkt. Andra typer av subventioner behandlas som ”övriga produktionssubventioner”.

Produktsubventioner förekommer inom jordbruksområdet och transportområdet. Uppgifterna om jordbrukssubventioner kommer från Jordbruksverket. Produktsubventionerna avser huvudsakligen prisstöd till vissa produkter och exportbidrag. Produktsubventionerna inom transportområdet avser järnvägstransporter, lokal busstrafik och viss båt- och flygtrafik.

3.5. Produktion inom offentliga myndigheter och ideella organisationer

Produktionen inom näringslivet mäts till det pris som producenten av varan eller tjänsten får för sin produkt när den säljs. De tjänster som produceras av offentliga myndigheter eller av ideella organisationer tillhandahålls i stor utsträckning gratis eller till kraftigt reducerade priser till brukarna. Produktionen är inte prissatt och

värdet måste därför mätas på annat sätt. Det sätt som används är att mäta produktionen från kostnadssidan.

Produktionsvärdet beräknas alltså som + löner och kollektiva avgifter + övriga produktionsskatter – övriga produktionssubventioner + kapitalförslitning = förädlingsvärde till baspris + insatsförbrukning till mottagarpris = PRODUKTION, till baspris

Liksom för näringslivet är det förädlingsvärdet som är bidraget till BNP. Insatsförbrukningen är värderad till mottagarpris, numera inklusive moms.

Offentliga myndigheter

Benämningen offentliga myndigheter används i brist på bättre benämning för de verksamheter som huvudsakligen är skattefinansierade. Under den benämningen redovisas inte bara egentliga myndigheter utan också en del andra enheter som tillhör offentliga sektorn (för en beskrivning av institutionella sektorer se också kapitel 8 om sektorräkenskaperna).

Offentliga sektorns produktion redovisas delvis inom näringslivet

Den produktion som sker i offentliga sektorn redovisas i produkträkenskaperna dels som produktion i de offentliga myndigheterna, dels inom näringslivet.

I offentliga sektorn ingår alla institutionella enheter som är ”övriga icke marknadsproducenter”, eller ”producenter för egen slutlig användning”, och som huvudsakligen finansieras och/eller kontrolleras av offentliga sektorn. Det finns inom offentliga sektorn enheter som är aktiebolag men ändå klassificeras som ”övriga icke marknadsproducenter” (som offentliga myndigheter) på grund av att de huvudsakligen kontrolleras och/eller finansieras av den offentliga sektorn.

Å andra sidan finns det enheter som liknar bolag utan att ha den juridiska formen, s.k. kvasibolag, och de klassificeras som marknadsproducenter. De kännetecknas av att de har en fullständig och självständig bokföring och administreras som om de vore bolag. De offentligt ägda bolagen och kvasibolagen ingår inte, med vissa undantag, i offentliga sektorn. I produkträkenskaperna tillhör de näringslivet.

Vissa enheter som tillhör offentliga sektorn men som tillverkar produkter för avsalu på en marknad, till priser som minst täcker 50 procent av tillverkningskostnaderna, förs till näringslivet. Till näringslivet förs också offentliga sektorns produktion av infrastruktur i form av vägar och järnvägar m.m. som går till investering.

COFOG och SNI

De offentliga myndigheternas produktion beräknas primärt med fördelning på COFOG (Classification of Functions of Government) som är en ändamålsklassifikation. Den indelning som används finns beskriven i appendix 1. I produktionsberäkningarna är det mer relevant att använda en aktivitetsklassifikation, som SNI, och i vissa tabeller redovisas även myndigheternas produktion på SNI. De data som finns om offentliga sektorns produktion och konsumtion ger bara information som gör det möjligt att klassificera verksamheten enligt COFOG. När produktionen skall redovisas enligt SNI görs bara en direkt översättning från COFOG-ändamål till SNIbransch.

Statliga myndigheter

Staten omfattar alla administrativa statliga departement och andra centrala myndigheter och institutioner. Dessutom ingår icke vinstdrivande ideella organisationer som kontrolleras och huvudsakligen finansieras av staten. Den juridiska formen för de institutionerna är ideella föreningar, övriga stiftelser eller fonder, allmänna försäkringskassor, offentliga korporationer och anstalter och ett fåtal aktiebolag. De statliga affärsverken betraktas som marknadsproducenter och redovisas institutionellt (i sektorräkenskaperna) i företagssektorn och i produkträkenskaperna i näringslivet.

Några enheter som drivs i form av aktiebolag, t.ex. de kungliga teatrarna och Chalmers tekniska högskola, ingår i den statliga sek-

torn och redovisas som statlig ”myndighet”. De kan inte betraktas som marknadsproducenter, försäljningsintäkterna täcker mindre än 50 procent av produktionskostnaderna och de kontrolleras och är huvudsakligen finansierade av staten.

Exportkreditnämnden klassificeras som marknadsproducent och redovisas i näringslivet. Det gör också Vägverkets och Banverkets enheter för byggnads- och anläggningsproduktion.

Kommunala myndigheter

Som kommunala myndigheter redovisas verksamheter inom primärkommuner, landsting, kommunalförbund och kommunförbund. Fram till och med 1999 redovisades Svenska kyrkan som kommunal myndighet men den tillhör från år 2000 hushållens ideella organisationer.

I kommunerna finns enheter vars produktion täcks av avgifter och som därför betraktas som marknadsproducenter. Det rör verksamheter som renhållning och avfallshantering, produktion av vatten och avloppsrening, energiproduktion samt distribution och administration av bostäder. De verksamheterna redovisas inom näringslivet medan produktionen inom andra verksamheter t.ex. utbildning, vård och omsorg som utförs i kommunal regi redovisas som produktion hos kommunala myndigheter.

Både landstingen och primärkommunerna har ansvar för kollektivtrafik. Den bedrivs ofta i bolagsform, ibland som kvasibolag. Kollektivtrafiken redovisas i näringslivet och de kommunala bidragen till verksamheten bokförs som subvention.

Hushållens ideella organisationer

I hushållens ideella organisationer (HIO) ingår organisationer som drivs utan vinstintresse t.ex. fackföreningar, frikyrkor, politiska partier, idrottsföreningar och hjälporganisationer. Från 1 januari 2000 ingår Svenska kyrkan i HIO.

3.6. BNP till faktorpris

Den beskrivning som gjorts hittills i avsnittet om produkträkenskaperna har omfattat beräkningar av branschvis förädlingsvärde till baspris och de tillägg och korrigeringar som måste göras för att be-

räkna BNP till marknadspris. Hur man definierar och beräknar BNP till faktorpris och de komponenter som ingår i det begreppet beskrivs under avsnittet om BNP från inkomstsidan.

3.7. BNP från användningssidan

Av tradition och datatillgång är beräkningen av BNP från användningssidan huvudansatsen i de svenska nationalräkenskaperna. Med tillgång till en omfattande och detaljerad statistik som underlag för att beräkna konsumtionsutgifter för hushåll och offentliga myndigheter, väl utbyggda undersökningar av investeringar och detaljerad statistik om export och import, finns ett bra underlag för att beräkna BNP från användningssidan. Dessutom har lagerstatistik producerats sedan 1950-talet.

Försörjningsbalansen

BNP, till marknadspris, från användningssidan presenteras i den s.k. försörjningsbalansen, som i löpande priser för 2000 ser ut som följer.

Tabell 3.2 Försörjningsbalans, löpande priser, mdr kronor år 2000

BNP motsvaras av vad som produceras i Sverige och kan alltså beräknas från produktionssidan. BNP kan också beräknas från användningssidan som summa användning minus import.

Tillförsel Mdr kr

BNP

Import

Användning

Hushållens konsumtionsutgifter (inklusive ideella organisationer)

Offentliga konsumtionsutgifter

Fast bruttoinvestering

Lagerinvestering

Export

Hushållens konsumtionsutgifter (privat konsumtion)

Hushållens konsumtionsutgifter definieras grovt sett som hushållssektorns alla ”utgifter” för varor och tjänster för privat bruk. I hushållssektorn ingår de egentliga hushållen, men också hushållens ideella organisationer, HIO. I en del nationalräkenskapstabeller redovisas hushållens konsumtionsutgifter uppdelade på egentliga hushåll och HIO, men i några tabeller redovisas de tillsammans.

Det är bara den konsumtion som görs för privat bruk som betraktas som konsumtion. Om en person är personlig företagare, behandlas de varor och tjänster som köps för näringsutövning som insatsförbrukning i produktionen.

Begagnade konsumtionsvaror som säljs mellan hushåll ingår bara med det eventuella pålägg som gjorts vid försäljningen. (Värdet av varan är en negativ konsumtion i ett hushåll och motsvarande positiv i ett annat hushåll). Det innebär i praktiken att de bara ingår om försäljningen har skett genom en tredje part som har gjort ett handelsmarginalpålägg. I de svenska nationalräkenskaperna är det för närvarande bara köp av begagnade bilar som i det här fallet ingår.

Konsumtionen av en vara registreras i princip när äganderätten övergår från säljare till köpare, alltså i allmänhet vid inköpet, oberoende av leveranstillfälle. Vid avbetalningsinköp registreras konsumtionen när köparen tar varan i besittning, även om inget formellt ägarbyte sker. I sådana fall uppstår också en skuld till säljaren och avbetalningen registreras som en minskning av skulden medan räntebetalningen är en transferering. Konsumtionen av tjänster registreras när tjänsten utförs.

Hushållens köp av kapitalvaror betraktas som konsumtion trots att de ur hushållens synpunkt är att jämställa med investeringar. Undantag är anskaffning av egnahem och fritidshus, som behandlas som realkapitalinvestering liksom vitvaror som bostadsägare installerar i bostaden. Att köp av egnahem betraktas som investering får till följd att hushållen i det fallet blir producenter av bostadstjänster och att ett beräknat nyttjandevärde för bostaden kommer att ingå i hushållens (produktion och) konsumtion.

Hushållens konsumtionsutgifter, som finns i försörjningsbalansen, omfattar de inhemska hushållens konsumtion. Till inhemska hushåll räknas personer som stadigvarande är bosatta i landet, vilket innebär att de skall ha vistats i landet minst ett år. De inhemska hushållens konsumtion består av konsumtion både i Sverige och i utlandet, vilket innebär att svenska turistutgifter och utgifter som svenska diplomater och svensk militär personal har i utlandet inklu-

deras. För tjänsteresor behandlas den del som finansieras med resetraktamenten som arbetsgivarnas kostnad för insatsförbrukning. På motsvarande sätt måste utländska turisters, diplomaters etc., utgifter i Sverige dras bort när de inhemska hushållens konsumtion skall beräknas.

Det betyder att när konsumtionen av olika varor och tjänster redovisas enligt ändamål så innefattas all konsumtion som görs i Sverige oavsett om det är utländska turister eller svenskar som står för inköpen. För att beräkna den totala hushållskonsumtionen görs ett tillägg för vad svenskar konsumerar i utlandet (import) och ett avdrag för vad utlänningar konsumerar i Sverige (export). Det finns inte statistikunderlag för att fördela ut tillägg/avdrag på de olika ändamålen och därför redovisas de som separata korrektionsposter.

Hushållskonsumtion, transfereringar och offentlig konsumtion

Hushållen gör många typer av betalningar till offentliga myndigheter och hushållsorganisationer. Det är alltså nödvändigt att precisera vilka betalningar som skall ingå i konsumtionen och vilka som skall betraktas som transferering till den offentliga sektorn.

Huvudkriteriet för att en transaktion skall klassificeras som konsumtion är att ett klart och entydigt samband råder mellan betalning och motprestation samt att betalningen är frivillig.

Betalningar vars huvudsyfte från offentliga sektorns sida är att de skall vara en inkomstkälla och som inte kan identifieras med någon motprestation, betraktas som transferering, oftast skatt. Gränsen mellan skatt och köp av tjänst från den offentliga sektorn avgörs av om motprestationen, t.ex. en licens, ges automatiskt mot betalning av ett visst fastställt belopp. I så fall är det en skatt. Men om den offentliga sektorn villkorar licensgivningen med någon faktisk kontroll (kompetens, kvalifikationer) behandlas betalningen för licensen som köp av tjänst, om inte betalningen är klart utan alla proportioner till kostnaderna för att utföra tjänsten. Exempel på köpta tjänster, som alltså är konsumtion, är utfärdande av körkort, pass och flygcertifikat samt betalning för vapenlicenser och TV-licenser.

Samma principer för betalningar mellan hushåll och den offentliga sektorn gäller också för betalningar mellan hushåll och ideella organisationer. Det betyder att medlemsavgifter till sådana organisationer behandlas som transfereringar. Hushållens bidrag till hjälporganisationer är inte heller konsumtionsutgift utan transferering.

Avgifter för vård, omsorg och liknande

Inom några områden betalar hushållen bara en del av kostnaden medan offentliga sektorn står för den andra, ibland större, delen. Typiska områden är sjukvård, barn- och äldreomsorg samt receptförskrivna läkemedel. I nationalräkenskaperna redovisas bara den del som hushållen betalar själva som konsumtionsutgifter hos hushållen. Den resterande delen ingår i de offentliga konsumtionsutgifterna.

Hushållskonsumtion eller personliga företagares insatsförbrukning i rörelse

I de fall hushållet innehåller någon person som är personlig företagare registreras inte utgifter i rörelsen som hushållskonsumtion. Därför ingår t.ex. inte utgifter som kan hänföras till jordbruksrörelsen i ett jordbrukarhushåll. Men varor, t.ex. mat, som tas ur rörelsen för användning i privathushållet ingår med det belopp varan skulle ha betingat om den inköpts i detaljhandeln.

Klassifikationer

Hushållens konsumtion klassificeras dels efter ändamålet med utgiften och dels efter graden av varaktighet. I de årsvisa produkträkenskaperna görs ytterligare en indelning, en korsklassificering av konsumtionen på produktgrupper och ändamål.

Den ändamålsklassifikation som används är internationell och är relativt detaljerad. Klassifikationen heter COICOP (Classification of Individual Consumption by Purpose). Den består av tolv huvudgrupper som i sin tur består av ett varierande antal undergrupper. För vissa grupper finns det ända ner till fyra detaljnivåer. Nedan listas de tolv huvudgrupperna och de tillägg som inkluderas för att uppnå total hushållskonsumtion. Beräkningarna görs med en nedbrytning på ca 140 ändamål.

─

Matvaror, alkoholfria drycker (ändamål 01)

─

Alkoholhaltiga drycker och tobak (ändamål 02)

─

Beklädnadsartiklar och skor (ändamål 03)

─

Bostad, bränsle och elström (ändamål 04)

─

Möbler, hushållsartiklar och -tjänster (ändamål 05)

─

Hälso- och sjukvård (ändamål 06)

─

Transport och samfärdsel (ändamål 07)

─

Kommunikation (ändamål 08)

─

Fritid, underhållning och kulturella tjänster (ändamål 09)

─

Utbildning (ändamål 10)

─

Restaurang och hotell (ändamål 11)

─

Diverse varor och tjänster (ändamål 12)

─

Svenska turistutgifter i utlandet

─

Utländska turistutgifter i Sverige (minus)

─

Konsumtion inom hushållens ideella organisationer

─

Summa hushållskonsumtion

Ändamålen publiceras kvartalsvis bara med ovanstående detaljeringsgrad. Årsberäkningarna däremot publiceras på betydligt mer detaljerad nivå.

De fina ändamålsgrupperna kan också omgrupperas till varaktighetsgrupper enligt följande:

─

Varaktiga varor

Bilar Övriga varaktiga varor

─

Delvis varaktiga varor

─

Icke varaktiga varor

Livsmedel Övriga icke varaktiga varor

─

Bostad

─

Övriga tjänster

─

Svenska turistutgifter i utlandet m.m.

─

Utländska turistutgifter m.m. i Sverige (minus)

Varaktighetsgrupperna är direkta summeringar av de olika ändamålen. Tabeller med hushållens konsumtion grupperad efter varaktighet publiceras varje kvartal.

3.8. De viktigaste källorna

Uppgifterna över hushållens konsumtion enligt nationalräkenskapernas definitioner finns inte tillgängliga i någon enda specifik statistisk undersökning. I hushållsbudgetundersökningar och undersökningar över hushållens utgifter (HBS, HBU och HUT), som gjorts vissa år, har SCB försökt att mäta hushållens utgifter med definitioner som ligger så nära nationalräkenskapernas som möjligt.

Beräkningarna av hushållens konsumtion i nationalräkenskaperna har byggts upp med hjälp av nivåbestämningar från sådana undersökningar och med ett stort antal andra källor.

För år där det inte finns någon hushållsbudgetstatistik finns det för vissa ändamål årliga uppgifter och för andra ändamål görs framskrivningar med hjälp av värde- eller volymindikatorer, som hämtas från statistiska undersökningar eller administrativa material.

När de ”nya” nationalräkenskaperna enligt SNA 93/ENS 95 byggdes upp gjordes en grundlig nivåbestämning av hushållens konsumtion. Många olika källor användes. De nivåer som gavs från olika källor jämfördes och rimlighetsbedömdes och den dominerande källa som kom att användas var hushållsbudgetundersökningarna från 1995 och 1996. HBS täcker inte fullt ut samtliga hushåll (åldersgräns 74 år) och inte heller institutionshushåll, men HBS-data räknas upp så att de överensstämmer med NR:s begrepp.

För att skatta den kvartalsvisa utvecklingen från ett utgångsår och framåt används i många fall SCB:s omsättningsstatistik för detaljhandel och vissa tjänstenäringar. Det är en urvalsundersökning av företagens omsättning inom vissa delbranscher av SNI 50–99, varuhandel och tjänsteverksamhet. Resultat tas fram kvartalsvis och presenteras i form av förändringsskattningar per bransch, i löpande priser med motsvarande kvartal föregående år som jämförelseperiod. Detta material jämförs och kompletteras kontinuerligt med momsuppgifter som finns tillgängliga månadsvis med viss eftersläpning.

Bransch/vara-matrisen

Omsättningsstatistiken mäter den totala omsättningen inom varje delbransch. Men en bransch säljer en mängd olika produkter. Hushållskonsumtionen beräknas och redovisas efter produkt och därför måste utvecklingstalen för de olika branscherna omvandlas till utvecklingstal för produkter. För att göra detta behövs kännedom om vilka produkter som säljs inom respektive bransch.

SCB gjorde senast under 1997 en undersökning av produktsammansättningen i de olika branschernas försäljning. Genom att dela upp branschomsättningen på produkter framställdes en bransch X varamatris. Matrisen består av 69 branscher vars omsättning fördelas ut på 103 olika varor och tjänster.

Utvecklingstalen för de olika branscherna används till att kvartalsvis skriva fram branschnivåerna. Branschomsättningen fördelas ut på de olika produkterna som sedan summeras. Genom att jämföra de utfördelade värdena mellan två år för samma kvartal, får man fram ett utvecklingstal för de olika produkterna.

Utvecklingstalen är kopplade till olika ändamål och används för att skriva fram kvartalsnivåerna i hushållskonsumtionen. Vid kvartalsberäkningarna svarar omsättningsstatistiken för cirka 30 procent av den totala ändamålsfördelade hushållskonsumtionen medan den vid helårsberäkningen svarar för cirka 20 procent.

Skillnaden består bl.a. av uppgifterna om livsmedelskonsumtion. I årsberäkningarna har de under många år baserats på detaljerad statistik från Jordbruksverket. Jordbruksverket har dessvärre lagt ner sin statistik från år 2000. SCB har fått medel för att utveckla en ny metod, som baseras på detaljerade försäljningsuppgifter för livsmedel samt bearbetningar av momsmaterial.

I årsberäkningarna utnyttjas också annan detaljinformation som kan samlas in om olika varor och tjänster. Det kan t.ex. vara redovisningar från myndigheter, branschorganisationer och intresseföreningar, eller kontrollorgan som övervakar, tar ut avgifter eller betalar bidrag i relation till verksamhetens omfattning. Registermaterial och intermittenta undersökningar liksom utredningar av olika verksamheter utnyttjas också.

I tabell 3.3 sammanfattas hur nivån för privat konsumtion har fastställts för olika ändamål. I förekommande fall redovisas relationen mellan HBS-estimatet och nationalräkenskaperna. För de ändamål där beräkningarna bygger på en nivåbestämning och följande framskrivning med utvecklingstal anges året för nivåbestäm-

ningen. En kort angivelse hur den årliga framskrivningen görs ges i den sista kolumnen.

HBS-uppgiften för större varor är oftast mer avlägsen från NR:s beräkningar än estimatet för mer frekventa varor. I HBS 1995 bokfördes detaljerade livsmedelsutgifter under två veckor och alla andra inköp under fyra veckor. I hushållsbudgetundersökningarna efter 1995 har registreringsperioden för kläder, skor och kollektivtrafik utökats till två månader och för andra större inköp till ett år. Anledningen till att den detaljerade NR-avstämningen i huvudsak har gjorts med 1995 års material är att det fanns tillgängligt tidigare än 1996 års undersökning. En fördel var också att livsmedelsinköpen var registrerade på en mer detaljerad nivå. Det låg också tidsmässigt i linje med det övriga avstämningsarbetet när de nya nationalräkenskaperna utvecklades. Nedan följer en sammanfattande tabell (3.3.) på aggregerad nivå.

Tabell 3.3 Relation mellan Hushållsbudgetundersökningen (HBS) och NR

Jämförelser har gjorts också med 1996 års undersökning, men inte med samma detaljeringsgrad. Resultaten från HBS för 1999 och 2000 finns tillgängliga hösten 2002. Avstämningar mot NR-estimaten har gjorts och i något fall har benchmark ändrats då estimatet inte ligger inom HBS-värdets konfidensintervall.

Hushållens konsumtionsutgifter

Relation Bench-Årlig

COICOP

Benämning HBS/NR, 95 mark beräkning

Livsmedel och alkoholfria drycker

0,99 1995 adm data

Alkoholhaltiga drycker, tobak

0,68 Årlig enkät

Kläder och skor

1 1995 extrapolering

Bostad, el, gas och uppvärmning

…

Möbler, hushållsart., rutinunderhåll

1 1995 extrapolering

Hälso- och sjukvård

0,95

Transporter

0,84

Kommunikation

0,75

Fritid, underhållning och kultur

0,94

Utbildning

0,62 Årlig adm data

Hotell, caféer och restauranger

0,66 1995 extrapolering

Övriga varor och tjänster

0,71

Hushållens konsumtion i utlandet

… Årlig

Utländsk konsumtion i Sverige

… Årlig

När en nivå sätts i nationalräkenskaperna används aldrig bara en källa. En viktig del i nivåbestämningen är den information som kommer fram i avstämningen i tillgångs- och användningstabellerna, där data från tillgångssidan systematiskt jämförs med data om användning. En del av de differenser som redovisas i tabellen beror på justeringar som är gjorda med ledning av tillförseldata.

3.9. Offentliga konsumtionsutgifter

I nationalräkenskaperna utgörs den offentliga sektorn av tre huvudsektorer: staten, socialförsäkringssektorn och den kommunala sektorn. Den offentliga sektorn är en av de institutionella sektorerna och ingår som sådan i sektorräkenskaperna som beskrivs i kapitel 8.

Produktion inom offentliga myndigheter

För en del av de offentliga myndigheternas produktion tar myndigheterna ut en avgift av det hushåll eller företag som använder tjänsten eller varan (offentlig försäljning). Egenproducerad programvara används som fast bruttoinvestering inom den egna sektorn, s.k. produktion för egen slutlig användning. Men större delen av den produktion som utförs inom offentliga myndigheter tillhandahålls kostnadsfritt till användarna och utgör offentliga konsumtionutgifter.

Direktkonsumtion

Vissa varor och tjänster, som produceras av näringslivet, men finansieras av offentliga sektorn och som levereras direkt till hushållen utan någon vidare hantering inom offentliga sektorn, ingår också i de offentliga konsumtionsutgifterna. De tillhandahålls som sociala transfereringar in natura och kallas också för offentlig direktkonsumtion. Direktkonsumtion är t.ex. färdtjänst, friskolor samt barn- och äldreomsorg där verksamheten är utlagd på privata producenter. Ett annat exempel på direktkonsumtion är den del av kostnaden för receptförskrivna läkemedel som den offentliga sektorn står för.

Offentliga konsumtionsutgifter

Offentliga konsumtionsutgifter beräknas för offentliga myndigheter som: + produktionsvärde – försäljning av varor och tjänster – produktion för egen slutlig användning + direktkonsumtion

Ändamålsklassificering, individuell och kollektiv konsumtion

Offentliga konsumtionsutgifter klassificeras efter ändamål. Ändamålsklassificeringen görs enligt COFOG (Classification of Functions of

Government). Vissa offentliga tjänster går till samhället som helhet, utan direkt individanknytning och kallas kollektiva konsumtionsutgifter. Exempel på kollektiva konsumtionsutgifter är försvar, rättsväsende och allmän förvaltning. Andra tjänster är mer individanknutna och utgör det som kallas individuella konsumtionsutgifter.

Exempel på individuell konsumtion är utbildning, sjukvård och omsorg. Individuell och kollektiv konsumtion definieras i termer av COFOG-grupper.

Gammal och ny COFOG

Ändamålsindelning enligt COFOG infördes i de svenska nationalräkenskaperna (enligt SNA 68) i samband med en längre revidering av räkenskaperna, som publicerades 1989. Tidigare användes en annan ändamålsklassifikation som hade sitt ursprung i SNA 68. Den COFOG som infördes 1989 var baserad på en internationell klassifikation, men följde inte den helt utan var en svensk anpassning av den internationellt använda COFOG. I samband med att SNA 93/ENS 95 utarbetades diskuterades också en översyn av den internationella COFOG-klassifikationen, men den nya versionen av COFOG blev inte fastställd förrän 1999 och därför tillämpades den tidigare COFOG också i de nya nationalräkenskaper som publicerats från och med 1999.

Den nya COFOG har införts med början från årgång 2000. Perioden 1993–1999 har räknats om och redovisas på grov nivå enligt nya COFOG.

3.10. Konsumtionsutgifter och faktisk konsumtion

I nationalräkenskaperna finns två konsumtionsbegrepp: konsumtionsutgifter och faktisk konsumtion. Konsumtionsutgifter syftar, som man förstår av namnet, på en sektors utgifter för varor och tjänster. Faktisk konsumtion skall visa vem som tillgodogör sig konsumtionen. Skillnaden mellan de två begreppen är behandlingen av vissa varor och tjänster som finansieras av det offentliga eller av ideella organisationer, men som hushållen tillgodogör sig på individuell basis, som sociala transfereringar in natura.

Konsumtionsutgift

Hushållens, inkl. HIO, konsumtionsutgifter (a) Offentliga konsumtionsutgifter (b+c) Individuell konsumtionsutgift (b) Kollektiv konsumtionsutgift (c)

Faktisk konsumtion

Hushållens faktiska konsumtion (a+b) Faktisk kollektiv konsumtion (c)

Offentlig individuell och kollektiv konsumtion definieras i termer av COFOG.

Bättre internationell jämförbarhet

Anledningen till att man vill redovisa faktisk konsumtion är att få bättre internationell jämförbarhet. I Sverige är skolan i stort sett kostnadsfri för hushållen och syns inte i hushållens konsumtionsutgifter utan ligger i de offentliga (individuella) konsumtionsutgifterna. I många andra länder betalar hushållen själva en stor del av utbildningskostnaderna och då blir hushållens konsumtionsutgifter högre. I den faktiska konsumtionen förs kostnaderna till hushållen och konsumtionsutgifterna blir mer jämförbara mellan olika länder.

3.11. Statlig konsumtion

Den statliga sektorn består av statliga myndigheter och institutioner samt ideella organisationer med huvudsakligen statlig finansiering och kontroll. Riksbanken, de statliga affärsverken och flertalet statliga aktiebolag förs till företagssektorn och ger alltså inte upphov till statlig konsumtion.

Underlaget för beräkningar av statlig konsumtion

Beräkningarna grundar sig huvudsakligen på Ekonomistyrningsverkets (ESV) redovisning av de statliga myndigheternas utgifter på utgiftsslag, s.k. realekonomisk fördelning, av de statliga myndigheternas totala verksamhet. Underlaget för redovisningen kommer från det statliga redovisningssystemet och täcker myndigheternas samtliga utgifter, även de som finansieras på annat sätt än genom statsbudgeten. Alla utgifter klassas i den realekonomiska fördelningen som konsumtion, investering eller transferering och på utgiftsslag (art) och ändamål.

ESV:s statistik över statens totala verksamhet baseras på riksredovisningen. Det är det redovisningssystem som de statliga myndigheterna använder vid rapportering av utgifter och inkomster. Från och med år 1999 är de realekonomiska koderna integrerade med de bokslutskoder som är knutna till myndigheternas balans- och resultaträkning. Den gemensamma beteckningen är S-koder – Statliga inrapporteringskoder.

S-koderna indelas i följande kodklasser:

S1 Tillgångar S2 Kapital och skulder S3 Verksamhetens intäkter S4 Verksamhetens kostnader (kostnader för personal) S5 Verksamhetens kostnader (kostnader för lokaler och övrig drift) S6 Avyttring samt avskrivning och nedskrivning av anläggnings- tillgångar S7 Uppbörd och transfereringar S8 Resultat från andelar i dotterföretag och intresseföretag samt kapitalförändring

Kodklasserna består av ett stort antal detaljkoder, där olika personalkostnader, olika typer av övriga verksamhetskostnader och intäkter för tjänster och varor m.m. är specificerade.

För vissa detaljberäkningar används ESV:s inkomstberäkning som källa. Inkomstberäkningen innehåller utfall och prognoser för s.k. inkomsttitlar för statsbudgetens inkomster.

Information om ideella organisationer och övriga institutionella enheter som klassificerats som statliga men inte ingår i statsbudgeten insamlas av ESV i särskild ordning och finns med i underlaget från ESV.

Vad som ingår i de olika kostnadsslagen

Insatsförbrukning

─

Försvarets varaktiga varor

─

Hyresutgifter

─

Köpta bygg- och anläggningsreparationer

─

Övrig insatsförbrukning

Försvarets inköp av varaktiga varor och byggande av fortifikationsanläggningar behandlas i nationalräkenskaperna som insatsförbrukning och inte som investering.

I SNA menar man att militära vapen som stridsvagnar, ubåtar, raketer, missiler och kringutrustning till dem i realiteten används i strid och för att förstöra och inte till att producera. Militära förstörelsevapen med en varaktighet på mer än ett år och den utrustning som behövs för att använda dem förs därför i nationalräkenskaperna som ”militära varaktiga varor” och ingår i statlig konsumtion.

Andra inköp som görs av försvaret (maskiner, byggnader och anläggningar, som också kan användas för civilt bruk) behandlas som fast bruttoinvestering. Exempel på sådant som är investering är datorer, bilar, transportflygplan, vägar, broar och flygplatser.

Hyresutgifter är både externhyra (hyra som betalas till annan än statlig myndighet) och internhyra (hyra som betalas till annan statlig myndighet).

Övrig insatsförbrukning består av köp av allehanda varor och tjänster. Statsinterna poster, dvs. köp och försäljning mellan de statliga myndigheterna, bruttoförs och ingår i både förbrukning och försäljning. I övrigt görs korrigeringar av det slag som beskrivs under

avsnitt 3.3 om insatsförbrukning, för köpt programvara, leasingavgifter, försäkringspremier, m.m.

Löner

Löner avser totalt utbetalda löner och ersättningar in natura, som betalas av en arbetsgivare till en anställd för utfört arbete. Löner registreras i de svenska nationalräkenskaperna i huvudsak när de betalas ut. Det är möjligen ett avsteg från den accrualprincip som gäller enligt SNA/ENS, men nationalräkenskapernas löneberäkningar baseras i så stor utsträckning på administrativa material att det har bedömts vara den enda praktiskt hanterliga behandlingen. Mer om löneberäkningar finns i avsnittet om BNP från inkomstsidan.

I lönen ingår den dagpenning som betalas till värnpliktiga. Till lönesumman enligt den statliga redovisningen läggs också ett belopp som motsvarar kostnader för militär mathållning, som enligt SNA/ENS skall betraktas som en löneförmån och en privat konsumtion. Motsvarande belopp förs som försäljningsintäkt i staten och som konsumtionsutgift för hushållen.

Lönesumman korrigeras för det avdrag från bruttolönen som görs för personalens hyra av s.k. ”personaldatorer”. Motsvarande belopp läggs till som försäljningsintäkt.

Kollektiva avgifter

Benämningen kollektiva avgifter används i nationalräkenskaperna för större delen av de lönerelaterade obligatoriska socialavgifterna och för avtalsreglerade arbetsgivaravgifter. Skillnaden mellan kollektiva avgifter och arbetsgivaravgifter är att de sistnämnda täcker vissa avgifter som i nationalräkenskaperna klassificeras som övriga produktionsskatter. I kollektiva avgifter ingår också konstruerade avsättningar för ofonderade pensionsutbetalningar.

Övriga produktionsskatter

En del av arbetsgivaravgifterna består av socialavgifter som inte direkt kommer den anställde till del; det är snarare en skatt på arbetskraften och bokförs i nationalräkenskaperna som övrig produktionsskatt. Övriga produktionsskatter beräknas med hjälp av gällande procentsats på lönesumman exklusive värnpliktslön, som

inte genererar socialavgifter. Hit förs även den särskilda löneskatten och motorfordonsskatt för statliga fordon.

Övriga produktionssubventioner

Övriga produktionssubventioner består av lönebidrag för arbetshandikappad personal som betalas från Arbetsmarknadsverket.

Kapitalförslitning

Med kapitalförslitning förstås den värdeminskning som ett kapitalföremål undergår genom fysiskt slitage och normalt åldrande. Den skiljer sig alltså från avskrivningar i bokföringsmässiga termer. Kapitalförslitningen på statens kapitalvaror beräknas med samma metod som används för övriga sektorer i nationalräkenskaperna. Metoden bygger på att kapitalstockar byggs upp med hjälp av investeringsserier, enligt den så kallade PI-metoden (Perpetual

Inventory). Kapitalstockarna skrivs ner med användande av livslängdsantaganden och kapitalförslitningen beräknas. En lite mer ingående beskrivning finns i kapitel 5 om BNP från inkomstsidan.

Försäljning

Många statliga myndigheter tar betalt för vissa varor och tjänster. Försäljningsintäkterna minskar statens kostnader för myndighetens verksamhet och är därför en avdragspost när konsumtionen beräknas. Försäljningsintäkter omfattar både offentligrättsliga avgifter och avgifter som tas ut i uppdragsverksamhet eller för vissa varor eller tjänster.

Gränsen mellan skatter och köp av tjänster från den offentliga sektorn definieras så att om t.ex. ett tillstånd eller en licens ges automatiskt mot betalning av ett visst fastställt belopp, behandlas betalningen som skatt. Om däremot den offentliga sektorn i samband med licensgivningen utför någon faktisk kontroll, som att kontrollera kompetens eller kvalifikationer hos berörda personer eller företag, behandlas betalningen för licensen som köp från den offentliga sektorn, om det inte är så att betalningen inte alls står i proportion till kostnaden för att tillhandahålla tjänsten.

I försäljningen ingår ett belopp motsvarande kostnaderna för tjänsteexport av fredsbevarande truppinsatser till internationella organis-

tioner. Där ingår också ett belopp för den militära mathållningen till värnpliktiga. Utgifterna för den militära mathållningen ingår i den statliga produktionen, sedan läggs den till den statliga lönesumman till värnpliktiga och till försäljningsintäkterna.

Storleken av interna försäljningsintäkter finns redovisade i underlaget från ESV. De är fördelade på hyror och övriga varor och tjänster och de finns också med i insatsförbrukningen som köp av vara/tjänst. Bruttoredovisningen görs för att ge en rättvisande bild av de olika verksamheternas (COFOG-grupper) kostnader.

Statlig direktkonsumtion

Statliga inköp för direktkonsumtion (marknadsproducerade varor direktlevererade till hushåll) omfattar till och med 1997 läkemedelsförmåner. Läkemedelsförmånen omfattar både läkemedel och vissa förbrukningsartiklar och livsmedel. Från och med 1997–1998 övertas ansvaret för läkemedelsförmånen av kommuner och landsting. Ersättning från staten till kommuner och landsting görs i form av generellt statsbidrag. Förmånerna redovisas efter 1997–1998 som direktkonsumtion i kommuner och landsting.

Förutom läkemedelsförmån består statlig direktkonsumtion av allmän rättshjälp, arbetsmarknadsutbildning, tandvård och rehabiliteringstjänster.

Konsumtion inom socialförsäkringssektorn

I socialförsäkringssektorn ingår alla offentliga institutionella enheter vars huvudsakliga aktivitet är att administrera fonderade socialförsäkringssystem. De har inrättats av och kontrolleras av staten genom lagstiftning eller på annat sätt. Syftet med dem är att ge socialförsäkringsförmåner till hela eller stora delar av samhället. Institutionerna skall ha en självständig ställning gentemot staten. Det garanteras genom att förmånerna finansieras via fonder.

Socialförsäkringssystemen skall uppfylla två kriterier:

─

Genom lag och förordning är det obligatoriskt för vissa grupper i befolkningen att delta eller att betala avgifter.

─

Den offentliga sektorn är ansvarig för ledningen av institutionen vad beträffar att bestämma eller att godkänna bidrag och

förmåner, oberoende av dess roll som övervakande organ eller arbetsgivare.

Offentlig konsumtion inom socialförsäkringssektorn består av administrationskostnaderna för de försäkringssystem som i nationalräkenskaperna ingår i socialförsäkringssektorn: allmän tilläggspension (ATP) och premiepension. Administrationskostnaderna är insatsförbrukning av varor och tjänster, löner och kollektiva avgifter, övriga produktionsskatter och kapitalförslitning.

Källa för beräkning av konsumtionsutgifterna är AP-fondernas årsberättelser och en enkät som Riksförsäkringsverket tar in på uppdrag av ESV och som SCB tar del av. SCB får Premiepensionsmyndighetens (PPM) redovisning via ESV.

Kommunal konsumtion

Den kommunala sektorn omfattar primärkommuner, landsting, kommunalförbund och fram t.o.m. 1999 kyrkliga församlingar tillhörande Svenska kyrkan. I beräkningarna av kommunala sektorn ingår också Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och ideella organisationer tillhörande den kommunala sektorn.

Statistikunderlag

Den huvudsakliga källan för beräkning av primärkommunernas konsumtionsutgifter är det kommunala räkenskapssammandraget (RS) som samlas in av SCB. Insamlingen sker med hjälp av ett elektroniskt formulär. I formuläret finns förutom själva blanketten också förtryckta uppgifter, granskningskontroller och nyckeltal som beräknas automatiskt. Återrapportering görs till kommunen för att säkerställa kvaliteten på de insamlade uppgifterna. Formuläret innehåller cirka 2 700 variabler.

SCB samlar också in räkenskapssammandrag från kommunalförbunden och kyrkokommuner årligen. Den huvudsakliga källan för landstingsberäkningarna är landstingens räkenskapssammandrag. Uppgifterna från landstingen samlas in och sammanställs av Landstingsförbundet.

I samtliga räkenskapssammandrag görs indelning i verksamhetsområden samt efter utgifts- och inkomstslag. Uppgifterna om verksamhetsområdena används vid redovisning enligt COFOG.

Andra källor som används vid beräkningarna av den kommunala konsumtionen är bl.a. Kommunförbundets och Landstingsförbundets årsredovisningar, teater- och dansstatistik från Statens kulturråd, sysselsättningsstatistik från SCB och material från Skolverket och Socialstyrelsen.

Beräkning av den kommunala konsumtionen

Beräkningen av den kommunala konsumtionen liknar i sina principer beräkningen av statlig konsumtion. Konsumtionen beräknas med uppdelning på olika kostnadsslag. Vid beräkningen måste vissa omföringar och korrigeringar göras (finansiell leasing, egenproducerad programvara, försäkringspremier, ett-tvåårsinvesteringar m.m.) för att få de rätta nationalräkenskapsdefinitionerna.

Produktion av energi, vatten och avlopp, lokaltrafik, bostadstjänster, renhållning och avfallshantering klassificeras som marknadsproduktion och ingår därför inte i kommunal konsumtion.

Några exempel på hur olika transaktioner behandlas

Avgifter och ersättningar till regionala organ klassas som transferering. Exempel är medlemsavgiften till Svenska kommunförbundet och avgifter för att finansiera gemensamma kommunalförbund.

Köp och försäljning mellan primärkommunerna liksom vad gäller landstingen nettoförs och finns inte med vare sig på inkomst- eller utgiftssidan.

En del barnomsorg bedrivs inom föräldrakooperativ med kommunala bidrag. Föräldrakooperativ tillhör HIO, ersättningen från kommunerna klassificeras som transferering och konsumtionen registreras som HIO-konsumtion.

I räkenskapssammandragen redovisas vissa köp från enskilda. Sådana köp betraktas som transferering i nationalräkenskaperna.

Köp och försäljning mellan olika verksamhetsgrenar inom kommuner och landsting förekommer t.ex. för lokalhyror och gemensamma verksamheter som central telefonväxel. Sådana transaktioner bruttoförs, i den utsträckning som de förekommer i RS, som försäljningsintäkt i en verksamhetsgren (COFOG) och insatsförbrukning i en annan verksamhet, för att ge en rättvisande bild av kostnaderna för de olika verksamheterna.

Försäljning

Försäljningsintäkter är både interna och externa och består av allehanda avgifter som tas ut av kommunala och landstingskommunala myndigheter. Exempel är hyresintäkter, avgifter för tillsyn och tillstånd, patientavgifter, daghemsavgifter m.m.

Direktkonsumtion (naturatransferering)

I räkenskapssammandraget redovisas köp av verksamhet och köpta entreprenader på motpart och efter verksamhetsområde. Kommunernas köp från företag, föreningar och stiftelser klassificeras som direktkonsumtion.

Köp av barnomsorg från företag eller föreningar och stiftelser behandlas dels som direktkonsumtion och dels som bidrag. Köp från föräldrakooperativ klassificeras som bidrag, medan köp från företag och stiftelser betraktas som direktkonsumtion.

Direktkonsumtion av äldreomsorg och handikappomsorg består av köp av verksamhet från företag, föreningar och stiftelser. En del av direktkonsumtionen är assistansersättning enligt LSS (lagen om stöd och service till funktionshindrade).

Kommunal direktkonsumtion av utbildning är den ”skolpeng” som betalas som ersättning till friskolor.

Färdtjänst/riksfärdtjänst tillhandahålls också som direktkonsumtion. Den del som passageraren själv betalar är privat konsumtion.

Den direktkonsumtion som finansieras av landstingen består av ersättningar enligt vårdavtal med privata vårdgivare. Från 1997 ingår inkontinensskydd i landstingens direktkonsumtion och från 1998 ingår ersättning för läkemedel inom läkemedelsförmånen vid öppen vård.

3.12. Fasta bruttoinvesteringar

Fast bruttoinvestering består av anskaffning minus avyttring av fasta, producerade, materiella eller immateriella tillgångar, under räkenskapsperioden. Värdehöjande förbättringar av icke producerade tillgångar (t.ex. markförbättringar) ingår också i de fasta bruttoinvesteringarna.

Fasta tillgångar är produkter som används upprepade gånger i produktionsprocessen utan att själva förbrukas. Tillgångarna skall

ha en förväntad livslängd av minst ett år. Det finns i ENS också en värdegräns i definitionen av investeringar; den är 500 euro.

I investeringsberäkningarna ingår de investeringar som görs av företag och myndigheter. Om enheter som tillhör hushållssektorn är rörelsedrivande (personliga företagare) bokförs anskaffning av kapitalföremål för rörelsen som fast bruttoinvestering. Hushållens anskaffning av egnahem och fritidshus är också investering, liksom inköp av vitvaror. Köp av bilar och andra ”kapitalvaror” för privat bruk ingår i hushållens konsumtionsutgifter.

Materiella och immateriella fasta tillgångar

Materiella fasta tillgångar är sådana som byggnader, anläggningar, transportmedel och andra maskiner. Immateriella fasta tillgångar är mineralprospektering och datorprogramvara. Litterära och artistiska originalverk redovisas numera också som bruttoinvestering i de svenska nationalräkenskaperna från och med år 1993.

Investeringar klassificeras på många olika sätt

Fasta bruttoinvesteringar beräknas med flera olika indelningsgrunder. De beräknas efter typ av investering:

─

Jordbruks- och skogsbruksprodukter

─

Maskiner och inventarier, andra än transportmedel

─

Transportmedel

─

Bostäder

─

Byggnader och anläggningar, andra än bostäder

─

Övriga investeringar (mäklaravgifter, programvara och mineralprospektering)

Investeringarna beräknas också efter bransch för näringslivet samt efter ändamål för offentliga myndigheter. I kvartalsberäkningarna görs en indelning i 22 branscher, i årsberäkningarna görs beräkningarna med en underindelning i 79 branscher. Branschindelningen avser näringslivet. De offentliga myndigheternas investeringar redovisas i kvartalsräkenskaperna med uppdelning på statliga och kommunala myndigheter. I årsräkenskaperna görs också en uppdelning på ändamål enligt COFOG (se avsnittet om offentlig kon-

sumtion). De fasta bruttoinvesteringarna redovisas också i sektorräkenskaperna med uppdelning på institutionell sektor.

I de årliga tillgångs- och användningstabellerna görs också en indelning efter produkt. Den korsklassificering efter produkt och bransch som görs där, är i viss utsträckning ett avstämningshjälpmedel, ett verktyg för att spåra inkonsistenser, men har även betydelse för BNP-beräkningarna i fasta priser eftersom fastprisberäkningarna görs inom systemet av T/A-tabeller. De branschvisa investeringarnas fördelning på produkter bygger inte på så starkt statistikunderlag som man kunde önska. Det kommer fram genom att olika statistikinformation kombineras: data om investeringar på bransch (med uppdelning på byggnader, anläggningar och maskiner m.m.) kombineras med data om tillförsel från svensk produktion, import och export.

Det är också möjligt att göra redovisningar med andra grupperingar, t.ex. ”IT-investeringar”, som kan definieras som investering i vissa ”IT-branscher” eller kan vara samtliga investeringar i ”ITprodukter” eller en kombination av indelningar.

Leasinginvesteringar

Finansiell leasing behandlas enligt SNA som en finansieringsform. Det betyder att investeringen registreras hos det företag som leasar ett kapitalföremål. För att få konsistent behandling i systemet bokförs också ett antal transaktioner mellan det leasande företaget och leasinggivaren. Eftersom det är en finansieringsform bokförs transaktioner som ränta och amortering. Leasingföretagets produktion kommer att bestå av ett räntenetto.

Bokföringstidpunkt

Fast bruttoinvestering bokförs vid den tidpunkt då äganderätten av investeringsobjekten övergår från säljaren till användaren. Vid finansiell leasing sker bokföringen när användaren (leasingtagaren) tar objektet i besittning, trots att det under hela leasingperioden juridiskt ägs av leasinggivaren. Investeringar i egen regi bokförs när de är producerade.

I fråga om byggnader och anläggningar, som ofta har en byggnadstid som sträcker sig över en längre tid, delas det totala investeringsvärdet upp över tiden. Det görs i princip så att det regist-

rerade investeringsbeloppet för varje period svarar mot den del som färdigställts under perioden. I praktiken är det ofta, i brist på annan information, delbetalningarna under perioden som registreras.

Värdering

Fasta bruttoinvesteringar värderas till mottagarpris (marknadspris) inklusive leverans- och installationsavgifter. Ibland är det inte möjligt att komma åt ett egentligt marknadspris, t.ex. för kapitalföremål som framställs i egen regi, och då används självkostnad utan tillägg av något vinstelement som skulle ingå i marknadspriset.

I investeringsvärdet ingår alla övriga kostnader som är förknippade med anskaffningen, som tullar och andra produktskatter, transportkostnader och arkitektkostnader.

När det gäller definitionen av fast bruttoinvestering som ”anskaffning minus avyttring av fasta tillgångar” måste den tillämpas lite olika för maskininvesteringar m.m. och byggnadsinvesteringar. Vad gäller maskiner registreras för varje bransch nyförvärv av nya eller begagnade maskiner. Försäljning av begagnade maskiner bokförs som negativ investering. Det här kan i vissa branscher där investeringsföremålen betingar stora belopp, t.ex. fartyg och flygmaskiner, få till följd att investeringsbeloppen vissa perioder blir negativa.

Investeringar i byggnader och anläggningar måste behandlas lite annorlunda. Det finns inte tillräckligt bra uppgifter på bransch om köp och försäljning av begagnade byggnader och anläggningar och därför registreras bara nyproduktion som investering.

Livslängd

Den svenska bokföringslagstiftningen tillåter direktavskrivning av s.k. ett-till-två-årsinvesteringar. Det är kapitalföremål av begränsat värde med en livslängd på mindre än tre år. I nationalräkenskaperna skall de betraktas som fast bruttoinvestering. Det som berörs av skillnaden är programvaruinvesteringar och investeringar i maskiner och inventarier (specifikt konto 5410, korttidsinventarier, i baskontoplanen). I nationalräkenskaperna görs en omfördelning från insatsförbrukning till investering för att få rätt definition på investeringarna.

Investeringar i datorprogram, programbeskrivningar och hjälpmateriel för system- och tillämpningsprogram behandlas enligt följande beskrivning.

I nationalräkenskaperna skall anskaffning av datorprogramvara betraktas som investering. Med andra ord beräknas mjukvaruinvesteringar med utgångspunkt från de företag som säljer programvaror, dvs. i huvudsak datakonsulter.

Investeringar i datorprogram kan vara såväl inköpta som egenutvecklade programvaror. När det gäller den köpta programvaran baseras uppgifterna huvudsakligen på produktionsuppgifter från den intermittenta detaljerade branschundersökningen av bransch SNI 72, dvs. datakonsulter m.m. Denna undersökning har SCB genomfört vart tredje år från och med 1993. Den avser uppgifter om försäljning, kostnader m.m. En uppdelning av försäljningsintäkterna på kundkategorier görs också. Utifrån undersökningen kan en uppdelning av försäljningen från datakonsultbranschen av olika produkter göras. Eftersom undersökningen görs endast vart tredje år används information om produktionsutvecklingen för datakonsultbranschen för att estimera produktionen för de mellanliggande åren.

Tillförsel i form av importerad programvara tillkommer medan export av programvara avgår. Utrikeshandeln med köpta programvaror beräknas utifrån bytesbalans- samt utrikeshandelsstatistiken. Den ovan nämnda intermittenta undersökningen ger också information om export av datorprogramvara. Uppgifterna är hyggligt konsistenta med bytesbalans- och utrikeshandelsstatistiken.

Vidare kan, med hjälp av de detaljerade branschundersökningarna, andelar för kundkategorier beräknas för att åstadkomma en uppdelning mellan offentliga investeringar och näringsliv.

Avstämningen mellan produktion av respektive investeringar i datorprogramvara görs i tillgångs- och användningstabellerna. Fasta bruttoinvesteringar i inköpt datorprogramvara faller i stort sett ut som en residual, för att balansera motuppgifterna om produktion samt import minus export av datorprogramvara. Denna metod används även för egenproducerad programvara. Investeringsbeloppet är alltså detsamma som produktionsvärdet. Den bransch som producerar egen mjukvara har också en investering på samma belopp.

För egenproducerade programvaror saknas information. Nivån har därför bestämts med en modell. Genom att sambearbeta SCB:s utbildningsregister med statistik om branschlönesummor får man för olika utbildningskoder avseende programmering och systemering fram lönesummor för olika branscher. Det är alltså de löner

som anställda med den speciella utbildningen erhåller. Av den detaljerade branschundersökningen som nämnts ovan framgår branschens lön i relation till produktionen. Samma relation kan antas gälla för dem som arbetar med programmering för eget bruk i företag i andra branscher. Modellen bygger på antaganden som det kan resas vissa invändningar emot. Det är sannolikt att inte alla som har den aktuella utbildningen arbetar med programmering. Å andra sidan finns det personer som utan relevant utbildning arbetar med programmering. I avsaknad av information om de faktiska förhållandena görs ett antagande att de två faktorerna tar ut varandra.

Investeringar i motorfordon – bilmodellen

Den huvudsakliga källan för beräkning av både investeringar och hushållens konsumtion av fordon är SCB:s fordonsstatistik med uppgifter om ny- och avregistreringar från det nationella fordonsregistret som förs av Vägverket. Registret innehåller både tekniska och administrativa uppgifter om olika fordonsslag. Alla fordon registreras på antingen person- eller organisationsnummer. Med information från SCB:s företagsdatabas kan indelning efter fysisk respektive juridisk person göras.

Genom samkörning av fordonsuppgifterna med företagsdatabasen är det möjligt att skilja bilar som ägs av personliga företagare och skall vara investering från bilar som skall vara privat konsumtion. Från företagsdatabasen hämtas också information om investerande bransch och institutionell sektor.

Företagsbilar som också används privat

Enligt SNA/ENS skall en vara som används både privat och i näringsverksamhet, t.ex. en personbil, delas mellan hushållskonsumtion och investering. Uppdelning skall baseras på hur stor andel av nyttjandet av varan som är privat respektive i tjänsten. I de svenska nationalräkenskaperna görs en lite annorlunda redovisning. De personbilsinköp som görs av en juridisk person bokförs som investering. Bilen används dels i produktionen av företagets normala produktion, dels för att producera en ”förmånstjänst”, en sorts biluthyrningstjänst, som hushållen konsumerar.

För alla tjänstebilar som också har privat användning redovisar företagen till skattemyndigheten ett förmånsvärde som återspeglar

förmånstagarens nyttjandevärde av en viss bil. Uppgifter om bilförmåner hämtas från RSV och registreras i nationalräkenskaperna som produktion, som löneförmån för förmånstagaren och som privat konsumtion.

Fyra fordonstyper

I bilmodellen beräknas investeringar för fyra fordonstyper: personbilar, lastbilar, släpvagnar och bussar. Investeringsutgifter i motorfordon beräknas både för anskaffning i form av köp och i form av finansiell leasing. Informationen i fordonsregistret innefattar samtliga nyregistreringar. Det betyder att också s.k. direktimporterade fordon, dvs. bilar som köps direkt i utlandet, ingår. Värdet av de bilar som hushållen direktimporterar beräknas inte i bilmodellen. Bilar som direktimporteras av hushållen redovisas inte som bilköp i nationalräkenskaperna, utan som utgift för hushållen i utlandet. Källa för den informationen är betalningsbalansstatistiken.

Uppdelning i typ av investering

Uppgifterna från bilmodellen används för många branscher bara för att göra en uppdelning på typ av investering. Den källa som används för att bestämma branschens totala investeringar ger i många fall information om totala investeringar i maskiner, transportmedel och inventarier.

Investeringar i olika fordonstyper

I det följande beskrivs investeringsberäkningarna för de olika fordonstyperna, men också konsumtionsberäkningarna berörs något. Köp av lastbilar och bussar förs till 100 procent som investering. En liten del av anskaffning av släpvagnar ingår i hushållskonsumtionen och resterande del utgör investering.

Tabell 3.4 Värdet av de olika fordonsslagen i bilmodellen, miljarder kronor 1999

Personbilar och lastbilar

Beräkningen baseras på uppgifter om antalet nyregistrerade bilar fördelade på SNI-bransch respektive på fysisk person samt på bilmodell. Materialet innehåller också information om antalet leasingbilar i respektive bransch.

Antalsuppgifterna för personbilar kombineras med nybilspriser per bilmodell. Med hjälp av prisinformationen beräknas ett sammanvägt medelpris som kombineras med de branschvisa antalsuppgifterna. Lastbilspriserna har satts för ett utgångsår och skrivs därefter fram med prisutvecklingen för lastbilar.

Försäljning av begagnade personbilar från företag till hushåll måste också beaktas. Försäljningsströmmen från juridiska till fysiska personer registreras som en negativ investering och som en motsvarande hushållskonsumtion. Det är i huvudsak företagens f.d. leasingbilar som säljs från företag till hushåll.

Prisuppgifter för de bilar som går från juridiskt till fysiskt ägande beräknas med uppgifter om bilarnas ålder och värdeminskning i förhållande till nybilspriser.

Värdet av investeringarna i respektive fordonstyp (person- och lastbilar, bussar och släpvagnar) summeras branschvis och endast de totala fordonsinvesteringarna i respektive bransch, uppdelade på anskaffning via köp och anskaffning via leasing, noteras i nationalräkenskaperna.

Bussar och släpvagnar

Det statistiska underlaget består av uppgifter om antalet nyregistrerade bussar respektive släpvagnar i olika branscher. Från produktions- och utrikeshandelsstatistiken beräknas den totala inhemska tillgången som produktion plus import minus export och med till-

Hushållskonsumtion av personbilar

39,1

Investeringar i personbilar

11,0

Lastbilsinvesteringar

15,1

Släpvagnsinvesteringar

0,8

Bussinvesteringar

1,1

lägg för handelsmarginaler. Värdet fördelas på respektive bransch enligt antalet nyregistreringar. Ett litet antal släpvagnar köps av hushållen och redovisas därför under hushållens konsumtionsutgifter och inte som investering.

3.13. De viktigaste källorna för investeringsberäkningarna

Investeringsenkäten som produceras av SCB är en av de viktigaste källorna för investeringarna i de svenska nationalräkenskaperna. Enkäten genomförs för närvarande tre gånger per år: i februari, maj och oktober. Investeringar enligt enkäten avser anskaffning av kapitalföremål, byggnader och anläggningar, liksom ombyggnader och förbättringsarbeten som väsentligt höjer kapacitet, standard eller livslängd och immateriella investeringar. Enkäten omfattar både verkställda och planerade investeringar.

De företag som mäts i investeringsenkäten (rampopulationen) bestäms med hjälp av SCB:s företagsdatabas FDB. Rampopulationen stratifieras efter företagsbransch och företagsstorlek. För de största företagen (antal anställda) genomförs investeringsenkäten som en totalundersökning. För mindre företag görs urvalsundersökningar. Urvalet kompletteras med ur investeringssynpunkt intressanta nystartade företag och eventuella övriga stora investerare som inte ingår i urvalet. Urvalsobjektet är företag. För att redovisning på bransch skall möjliggöras begärs av företagen en särredovisning per verksamhetsenhet/division. Ett företag med flera verksamhetsenheter i olika branscher lämnar alltså en uppgift för varje verksamhetsenhet.

Företagsstatistiken SBS

En annan källa för investeringsberäkningarna är företagsstatistiken, SBS (Structural Business Statistics). Företagsstatistiken gör årligen en blankettundersökning av alla företag med 50 anställda och däröver. De uppgifter som tas in om årets bruttoinvestering är:

─

Pågående nyanläggningar

─

Maskiner och inventarier

─

Byggnader och anläggningar

Dessutom efterfrågas bl.a. försäljningsbelopp med samma indelning och uppdelning av pågående nyanläggningar i maskiner och inventarier respektive byggnader och anläggningar. Byggnader och anläggningar efterfrågas också med uppdelning på nyinvesteringar, köp av befintliga byggnader och egenproducerade. Uppgifterna används vid beräkningen av nyinvesteringar i byggnader och anläggningar.

För företag med färre än 50 anställda inklusive personliga företag används en särskild beräkningsmodell med uppgifter från den statistik som framställs från de standardiserade räkenskapsutdragen (SRU), vilka utgör bilagor till inkomstdeklarationer.

Dessutom används en mängd annan statistik, t.ex. specialstatistik för vissa branscher. Till exempel tas uppgifter om jordbrukets investeringar fram av Jordbruksverket och Skogsstyrelsen svarar för uppgifter om skogsbrukets investeringar. Information om mineralprospektering tas fram av SGU.

3.14. Offentliga sektorns investeringar

Beräkningarna för statliga investeringar grundar sig på Ekonomistyrningsverkets (ESV) redovisning av de statliga myndigheternas utgifter på utgiftsslag av de statliga myndigheternas totala verksamhet.

Botniabanan AB förs till statliga sektorn, eftersom syftet med bolaget är att finansiera och bygga en infrastrukturinvestering, som efter färdigställandet enligt avtal regelbundet skall nyttjas och betalas av staten. Botniabanans byggnadsproduktion i egen regi förs till näringslivet, medan investeringarna förs till staten. Försvarets inköp av varaktiga varor och byggande av fortifikationsanläggningar definieras som statlig konsumtion och inte som investering.

Vid beräkningarna av primärkommunernas investeringar är den huvudsakliga källan det kommunala räkenskapssammandragets (RS) investeringsredovisning.

De totala investeringsutgifterna hämtas direkt från investeringsredovisningen. Vid beräkningen exkluderas inköp av mark, byggnader och tekniska anläggningar som finns specificerade på verksamheter i RS från och med 1998. Före 1998 redovisades mark och anläggningstillgångar endast som en totalsumma.

I investeringsredovisningen särskiljs köpta entreprenader (ny-, tillbyggnads- eller förbättringsarbeten av kommunala fastigheter

och lokaler samt av gator, vägar, parker etc.) samt inköp av maskiner och inventarier.

Landstingens investeringar

Uppgifter om investeringar hämtas från landstingens räkenskapssammandrag. Uppgifterna redovisas uppdelade på byggnader och anläggningar respektive maskiner och inventarier.

En procent av byggnadsinvesteringarna antas vara byggande av tjänstebostäder. De redovisas i näringslivet inom branschen bostadsförvaltning som landstingskommunal affärsdrivande verksamhet.

Ökning av värdet av icke finansiella icke producerade tillgångar

Definitionen av fasta bruttoinvesteringar innefattar också tillägg till värdet av icke producerade tillgångar som uppstått genom produktiv verksamheten hos en producent eller institutionell enhet. I nationalräkenskaperna beräknas fasta bruttoinvesteringar i markförbättringar bestående av dikning och skogsvårdsåtgärder. Kostnader för ägarbyte (förmedlingsavgifter) är också en sådan transaktion.

3.15. Lagerinvestering

Värdet av ett företags lagerinvestering är lika med värdet av anskaffade lagervaror minus värdet av avyttrade lagervaror under beräkningsperioden. En del anskaffningar respektive avyttringar beror på faktiska inköp och försäljningar, medan andra beror på interna transaktioner inom företaget.

Lagerförändringar som inte beror på köp och försäljningar skall värderas som om de vore köp respektive försäljning. Anledningen är att värderingen av lagerinvesteringen måste vara konsistent med den värdering av produktion respektive insatsförbrukning som tilllämpas i nationalräkenskaperna.

Det innebär att ett företags uttag ur egna varulager för förbrukning i produktionen skall värderas till periodens inköpspriser (återanskaffningspris). Produkter som är tillverkade men ännu inte sålda skall värderas i periodens försäljningspriser. Lagerinvesteringen beräknas som skillnaden mellan lagerstocken vid periodens utgång respektive periodens början och måste vara värderad i samma

prisnivå vid båda tillfällena. Värderingen skall vara till periodens genomsnittspris. Moms, accis och andra varuskatter skall inte inräknas.

Vid lageruppbyggnad skall de inköpta produkterna värderas till inköpspris. När produkterna inte köpts utifrån utan kommit internt, t.ex. direkt från tillverkning, skall de värderas till aktuell självkostnad plus vinstpålägg. Uttag ur lager skall värderas till aktuella marknadspriser och vid interna uttag till aktuella självkostnader inklusive vinstpålägg. Genom att tillämpa de här principerna blir förbrukning och produktion homogent värderade och oberoende av om det sker en marknadstransaktion eller om det är en intern överföring inom företagen.

I företagens bokföring ingår ofta effekter både av en förändring av lagervolymen och av en förändring i priset för varan. I nationalräkenskapernas lagerinvesteringar skall bara volymeffekten beaktas. Effekten av prisförändringar betraktas som en kapitalvinst eller kapitalförlust och förs som en värderegleringspost. Bland annat av det skälet måste statistik baserad på bokföringsuppgifter justeras. I perioder med ökande priser är det alltså fråga om att reducera uppgifterna för lagerprisvinster och vice versa.

De statistikuppgifter som kvartalsvis samlas in från företagen begärs i första hand in med för nationalräkenskaperna relevant värdering. I vissa fall kan uppgiftslämnarna ha svårigheter med den begärda redovisningsprincipen och får då i stället beskriva hur värderingen är gjord. Med ledning av den informationen gör SCB en omvärdering till rätt värdering. Administrativa data som ibland används som statistikunderlag är normalt inte rätt värderade utan måste räknas om.

Sammanfattningsvis kan sägas att i nationalräkenskaperna ingår bara lagervolymförändring i lagerinvesteringen. Lagervolymförändringen värderas i både löpande och fasta priser. När lagerförändringen beräknas som skillnaden mellan ingående och utgående lagerstock, vilket i praktiken är det vanligaste, skall lagerstocken vid de båda tillfällena vara värderad till samma pris, nämligen periodens genomsnittliga inköps- respektive försäljningspris.

Lagerinvesteringar beräknas för jordbruk, skogsbruk, mineralbrytning, tillverkningsindustri, el, gas och vatten, byggnadsverksamhet, handel, övriga tjänstebranscher och för statliga beredskapslager.

Lageruppgifterna inom branscherna jordbruk och skogsbruk är uppdelade på ett fåtal produktgrupper. För jordbruken särredovisas

brödsäd, slaktdjur och växande skörd samt för skogsbruket lager av massaved och sågtimmer i skogen och växande skog.

Inom jordbruket skapas tillgångar av brödsäd som till större delen lagerhålls hos lantmannaföreningarna och därmed förs som lager inom branschen varuhandel. Mindre delar lagerhålls inom jordbruket och lagerförändringarna registreras vid varje årsskifte.

I produktionsberäkningarna fördelas värdet av vegetabilieproduktionen jämnt över året. Skillnaden mellan produktionen jämnt fördelad och jordbrukarnas leveranser betraktas som produktion för lager. Lageruppbyggnad sker första och andra kvartalet och en motsvarande minskning görs tredje och fjärde kvartalet. Värdet för hela året blir normalt lika med noll. Uppgifterna om jordbrukets lagerinvesteringar kommer från Jordbruksverket.

Skogsbrukets lagerinvestering består av förändringen i avverkade virkestillgångar. Det är bara skogsavverkningsföretagens egen lagerhållning i skogen av virkestillgångar som ingår här. De virkestillgångar som ligger som förbrukningsvarulager i förädlingsindustrierna eller som ligger kvar i skogen, men har köpts av industrin, ingår inte här utan är insatsvarulager i tillverkningsindustrin. Skogsbrukets lagerinvesteringar består också av förändring i skogsuttag.

Lagerinvesteringarna inom branscherna mineralbrytning och tillverkningsindustri samlas in av SCB och sammanställs för fyra olika lagertyper:

Insatsvaror: råvaror, halvfabrikat, komponenter och andra för-

nödenheter som fordras för den färdiga produktens framställning och distribution.

Produkter i arbete (inklusive pågående arbeten för annans räk-

ning): produkter vars bearbetning vid enheten påbörjats men ännu inte avslutats.

Färdiga produkter av egen tillverkning: Produkter som bearbe-

tats vid enheten och som, oavsett bearbetningsgrad, är färdiga att säljas till kund eller levereras till annan enhet (eventuellt inom samma företag).

Färdiga produkter av främmande tillverkning (handelsvaror):

produkter som köpts in för återförsäljning utan vidare bearbetning vid enheten.

Lagren inom el, gas och vatten omfattar lagerinvesteringar inom privata, statliga och kommunala bolag samt inom statliga och kommunala affärsverk tillhörande branscherna el-, gas-, värme- och vattenverk. Lagerinvesteringen antas i sin helhet bestå av olika sorters bränslen. Lagren är uppdelade på 5–10 olika bränsleslag. Uppgifterna kommer från energistatistiken.

Byggbranschens lager omfattar endast varulager (insatsvaror).

Någon produktuppdelning av dessa lager finns inte i den tillgängliga statistiken. Övriga bygglager (omsättningsfastigheter m.m.) registreras som fasta bruttoinvesteringar. Statistikkälla till årsuppgifterna är företagsstatistiken. Det finns ingen kvartalsstatistik om lager i byggbranschen. Lagerinvesteringarna sätts till noll i de kvartalsräkenskaper som beräknas innan det finns årsräkenskaper.

I varuhandelns lagerinvesteringar ingår partihandel (inkl oljebolag), detaljhandel och bilhandel (inkl. reservdelar och tillbehör). Lager av begagnade varor ingår.

Varuhandelns lager finns i primärstatistiken fördelade på cirka 15 varugrupper. Uppgifterna samlas in av SCB för användning i nationalräkenskaperna.

Statliga beredskapslager redovisas av sekretesskäl tillsammans med partihandeln. Uppgifterna kommer från ESV.

Övriga tjänstebranschers lager består av lagertypen produkter i arbete. Fram till år 2000 har det bara funnits tillgång till årliga uppgifter från företagsstatistiken. Från år 2000 har också kvartalsvisa uppgifter om tjänstebranschernas lagerinvesteringar börjat samlas in.

3.16. Export och import av varor och tjänster

Export och import av varor och tjänster är transaktioner mellan inhemska och utländska subjekt. Transaktionen skall i konsekvens med alla andra transaktioner i systemet redovisas när byte av ägarskap sker, eller för en tjänst när tjänsten utförs. I praktiken använder man ofta som en förhoppningsvis godtagbar approximation tidpunkt för gränspassage för en vara och betalning för en tjänst.

Det finns några undantag från principen om ägarbyte. Finansiell leasing behandlas som en finansiell transaktion mellan leasinggivare och leasingtagaren och det är leasingtagaren som behandlas som ägare av föremålet. Det betyder att ett ägarbyte imputeras och om det är en transaktion med utlandet skall export eller import av en vara registreras. Ett annat undantag är transaktioner mellan till exempel ett moderbolag och ett dotterbolag i utlandet. Då sker kanske inte ett formellt ägarbyte, men export/import skall ändå noteras motsvarande marknadspriset av varan. Ett annat undantagsfall gäller varor som skickas utomlands för vidarebearbetning (legoarbeten) och sedan återkommer i bearbetat skick. Då skall också export och import av varor registreras; dessutom skall import mot-

svarande ersättningen för det arbete som utförts utomlands registreras som import av en tjänst.

Värdering

För statistik om export och import av varor tillämpas i princip två värderingar. Den ena värderingen är f.o.b. (free on board). Det betyder att varan är värderad vid det exporterande landets gräns, inklusive transporter som sker inom det exporterande landets gränser men exklusive kostnader för transporter som sker utanför landets gränser. Den andra värderingen är c.i.f. (cost, insurance, freight). Den betyder att varan är värderad vid det importerande landets gräns, inklusive kostnader för frakter och försäkringar fram till gränsen. F.o.b.-värdering är den mest naturliga värderingen för exporten men den är mer komplicerad för importen. Det naturliga för en importör är att värdera varan inklusive kostnaderna för frakten till Sverige, c.i.f. Det är så utrikeshandelsstatistiken är värderad.

Två värderingar i nationalräkenskaperna

I NR tillämpas därför två värderingar. Den totala exporten och importen av varor skall i nationalräkenskaperna, enligt SNA 93/ENS 95, värderas f.o.b.

I tillgångs- och användningstabellerna där man arbetar på produktnivå är värderingen för varuexporten f.o.b. medan importen är värderad c.i.f. I försörjningsbalansen görs en justering så att både export och import är värderade f.o.b. Justeringen påverkar inte det totala nettot av export och import utan innebär omklassning från varuimport till tjänsteimport. Varuimportvärdet reduceras med kostnaderna för de transporter som äger rum utanför landets gräns. Fraktkostnaderna noteras i stället som en tjänst. Den frakt som har ombesörjts av ett utländskt företag skall alltså registreras som import av en tjänst. Om det i stället är en svensk transportör som utfört transporten registrerades den som en exporttjänst när varuimporten värderades c.i.f. (den ingick i varuvärdet av importen). När varuimporten värderas f.o.b., vid det exporterande landets gräns, blir den transporten en inhemsk transaktion och tjänsteexportvärdet minskar.

Följande exempel visar hur korrigeringen påverkar de olika komponenterna. Den övre tabellen visar ett exempel då varuimporten är

redovisad c.i.f. Det nedre exemplet visar varuimporten redovisad f.o.b. Av importvärdet utgörs då 10 av kostnader för transporter utanför det exporterande landets gräns. Av de 10 produceras 7 av en utländsk transportör och 3 av en svensk.

Tabell 3.5 Två sätt att redovisa utrikeshandeln

I Sverige saknas mycket statistik för att göra en korrekt justering av importvärdet från c.i.f. till f.o.b. Efter omläggningen till SNA 93 har det gjorts ett försök att korrigera den del av importen som fraktas till sjöss, men beräkningen har fått göras på mycket bräcklig grund. Det kan finnas skäl att göra avsteg från SNA/ENS och avstå från korrigeringen tills ett bättre statistikunderlag kan tas fram.

Statistikunderlag för uppgifter om export och import

De viktigaste källorna för beräkningen av export och import är SCB:s utrikeshandelsstatistik för uppgifter om export och import av varor samt bytesbalansstatistiken för export och import av tjänster.

Utrikeshandelsstatistiken följer generellt sett EU:s riktlinjer för utrikeshandelsstatistik. Den består i princip av två delar: Extrastat för statistik om handeln med länder utanför EU-området och Intrastat för handeln inom EU.

Uppgifterna i Intrastat samlas sedan 1998 in till fakturavärden som räknas om till statistiska värden. Det statistiska värdet är f.o.b. för exporten och c.i.f. för importen. Ett urval av de större uppgiftslämnarna till Intrastat får i en särskild enkät inteermittent redovisa sina statistiska värden för exporten och importen under en viss

Export varor (f.o.b.) 100 Import varor (c.i.f.)

80

Export av tjänster 40 Import av tjänster

30

Summa 140

110

Exportnetto

Export varor (f.o.b.) 100 Import varor (f.o.b.) (80-10) 70 Export av tjänster (40-3) 37 Import av tjänster (30+7) 37 Summa 137 107 Exportnetto 30

månad, vilket ger omräkningsfaktorer, som sedan behålls tills nya tas fram. Omräkningen sker på varunivå.

Utrikeshandelsstatistiken justeras i nationalräkenskaperna för undertäckning av export och import av fartyg. Justeringen grundas på uppgifter om ägandeförändringar i det inteckningsregister som sedan 1 november 2001 förs av Sjöfartsverket (tidigare av Stockholms tingsrätt) och på uppgifter i branschtidskrifter. I nationalräkenskaperna görs också tillägg för export och import av drivmedel för flygplan och fartyg som inte ingår i utrikeshandelsstatistiken.

Uppgifterna om export och import av tjänster hämtas från Riksbankens bytesbalansstatistik, som inkluderar NR-bearbetade uppgifter från rederistatistik, hamnstatistik och enkäter till SASkonsortierna.

De båda konsortierna SAS-konsortiet och SAS Commuter ägs gemensamt av Sverige (3/7), Danmark (2/7) och Norge (2/7). En särskild beräkningsmodell används för att fördela konsortiernas produktion, export och import för ägarländerna, som är konsistent med produktionsuppgifterna.

Öresundsbrokonsortiet ägs till lika delar av Sverige och Danmark och där tillämpas en liknande modell för att dela produktionen mellan de båda länderna och för att beräkna export- och importuppgifter som är konsistenta.

Samordning med bytesbalansstatistiken

Bytesbalansstatistiken och nationalräkenskapernas utlandskonto är i stort sett samordnade. Definitionerna är samordnade genom att de internationella rekommendationer som tillämpas (betalningsbalansmanualens femte upplaga och SNA 93), är samordnade vad gäller begrepp och definitioner. En EU-förordning för betalningsbalansstatistiken av motsvarande slag som ENS 1995 finns inte, men en sådan är nu under utarbetande. För att harmonisera medlemsländernas tillämpning av IMF:s (International Monetary Fund) riktlinjer har dock anvisningar tagits fram av Eurostat. De är på vissa punkter inte helt överensstämmande med ENS95. De beloppsmässiga skillnader som förekommer mellan bytesbalansstatistiken och motsvarande uppgifter i NR beror huvudsakligen på att publiceringstidpunkter och revideringspolicy inte är samordnade.

Det finns också vissa strukturmässiga skillnader som beror på att olika klassifikationer används. Till exempel redovisar bytesbalansstatistiken allt som ingår i utrikeshandelsstatistiken som ”vara”,

medan nationalräkenskaperna tillämpar en produktklassifikation (produkt-SNI) och redovisar som ”vara” det som faller under SNI 01–45 (jordbruksprodukter t.o.m. byggnadsverksamhet). Utrikeshandeln innefattar vissa produkter där tjänsteinnehållet är betydligt större än varuvärdet och som i produkt-SNI klassas till ”tjänst”. Datorprogram (på t.ex. CD-skivor eller andra databärare) och konstverk redovisas på det sättet olika i nationalräkenskaperna och i bytesbalansstatistiken.

4 Avstämning

BNP från produktionssidan och BNP från användningssidan beräknas, sammanställs och avstäms i den del av NR-systemet som kallas produkträkenskaperna. BNP kan också beräknas från inkomstsidan, men i Sverige görs ingen fullt oberoende beräkning av BNP från inkomstsidan. När BNP har bestämts i produkträkenskaperna görs en sammanställning av BNP från inkomstsidan, men driftsöverskottet beräknas då residualt. BNP från inkomstsidan beskrivs i kapitel 5.

Produkträkenskaperna avstäms i ett system av tillgångs- och användningstabeller (T/A). Observera att begreppet ”tillgång” i T/Atabellerna inte innebär tillgångar i den bemärkelse som används i balansräkningar, utan står för transaktioner med varor och tjänster, dvs. tillgången eller tillförseln av varor och tjänster till marknaden. I systemet ingår också sysselsättningsberäkningar för medelantal sysselsatta och arbetade timmar på branscher/ändamål.

Varför produkträkenskaperna görs i form av T/A-tabeller

Fördelen med att arbeta i ett system av T/A-tabeller är att man inför ytterligare en dimension i avstämningsarbetet. All tillförsel och all användning bryts ner på produkter, och informationen om tillgång och informationen om användning möts på produktnivå. Det ger stora möjligheter till rimlighetskontroller och avstämning, som saknas när data möts på totalnivå utan produktnedbrytning. Det kan hävdas att det sättet att arbeta ställer större krav på kvalitet och detaljeringsgrad på indata och på en samstämmig klassificering av indata, vilket är sant i en viss bemärkelse. Det är heller ingen tvekan om att det sättet att arbeta ställer högre resurskrav.

Man kan också hävda att det här sättet att arbeta ger stora möjligheter till samanalys, kontroll och fördjupad förståelse av ekonomins funktionssätt. Det är också ett kraftfullt redskap för att identifiera luckor och brister i statistikunderlaget. Det ger dessutom underlag för konsistenta fastprisberäkningar.

Sammantaget innebär arbetet med NR i form av T/A-tabeller så många fördelar ur beräknings-, analys- och avstämningssynpunkt att det väl motiverar de högre resurskrav som beräkningarna ställer.

De internationella rekommendationerna enligt SNA/ENS är att T/A-tabeller bör vara en integrerad del av de årliga NR.

Input-Output-tabeller

T/A-tabeller är de grundtabeller som också kan vidarebearbetas till symmetriska s.k. input-output-tabeller (I/O-tabeller). T/A-tabellerna kallas ibland felaktigt för input-output-tabeller.

Avstämningen i T/A-tabellerna omfattar marknadsprodukter

Beräkningarna och avstämningarna i T/A-tabellerna omfattar primärt s.k. marknadsprodukter (egentligen produkter från marknadsproduktion och från produktion för egen slutlig användning) och försäljningen från övriga icke marknadsproducenter (offentliga myndigheter och hushållens ideella organisationer).

Detaljeringsgraden i de årliga beräkningarna är drygt 130 branscher för näringslivet med uppdelning på cirka 400 produktgrupper. Hushållens konsumtionsutgifter redovisas på 140 ändamål (enligt COICOP). De offentliga myndigheternas konsumtionsutgifter indelas efter sektor och cirka 10 ändamål (COFOG). De fasta bruttoinvesteringarna indelas i cirka 75 branscher i näringslivet. Den offentliga sektorns investeringar är indelade i sektorer och ändamål.

Produktgrupper (balanser)

En produktbalans innehåller information om tillförsel och användning av de produkter (varor eller tjänster) som ingår i produktgruppen. Nedan sammanfattas vilken information produktbalansen skall innehålla:

Tillförsel till baspris

Svensk produktion i näringslivet (oavsett producerande bransch) Försäljning från myndigheter och HIO Import c.i.f. Importavgifter

Användning till mottagarpris

Insatsförbrukning i näringslivets branscher (>130 stycken) Insatsförbrukning i myndigheter och HIO (sektorer och ändamål) Konsumtionsutgifter Fasta bruttoinvesteringar (branscher och ändamål) Lagerinvesteringar (grov indelning efter typ) Export

Marginella kostnader (knutna till varje användning)

Handelsmarginaler Produktskatter och produktsubventioner Moms

Tillförsel till baspris + marginella kostnader = Tillförsel till mottagarpris

Vid beräkning av en årgång görs först alla grundberäkningar. Arbetet är organiserat så att det finns en (ibland flera) ansvariga personer för varje ”beräkningsområde”. Vad ett beräkningsområde omfattar styrs av tillgång till källdata, beräkningarnas komplexitet, samband med andra områden m.m. Exempel på beräkningsområden är ”privat konsumtion”, ”statlig konsumtion”, ”lagerinvesteringar”, ”produktionsberäkningar för jordbruket”, ”petroleumbalanser”, ”byggnadsreparationer” och ”den primärkommunala sektorn”. Den beräkningsansvarige gör inte alltid alla delberäkningar själv. Vissa delar kan primärt beräknas inom andra områden, men den beräkningsansvarige har ansvar för att hela området sammanställs.

Först sammanställs tillgångssidan

Produktionsvärdena till baspris i de olika branscherna beräknas med uppdelning på produkt. Likaså sammanställs myndigheternas försäljning efter COFOG och produktgrupper. Importen klassificerad på produktgrupp beräknas till ”c.i.f.-pris”. Tullar och jordbruksavgifter på produktgrupp ingår också vid den första sammanställningen av tillgången. Samtliga värden beräknas i löpande och fasta och föregående års (t-1) priser.

Fullständiga produktbalanser och ”kända” värden

För vissa produktgrupper, där det finns tillgång till detaljerad information, eller där det finns stort intresse av andra skäl, görs speciella beräkningar av kompletta produktbalanser med all tillgång och all användning. Balanserna behandlas sedan i systemet som ”kända” värden och berörs inte av avstämningsjusteringar annat än efter särskilda överväganden och kontroller.

Sådana speciella balanser beräknas för energiprodukter. I T/Asystemet ingår sexton stycken fullständigt beräknade energibalanser, de flesta beräknade med både värden och kvantiteter. Dessutom beräknas kompletta balanser för t.ex. byggnadsverksamhet och för egenproducerad programvara.

I systemet beräknas också ett antal andra ”kända” värden. I vissa fall utgör de kända värdena stora delar av balanser, t.ex. bilar eller köpt programvaruinvestering, i andra fall kan det vara delar av insatsförbrukningen, eller investeringen, i en bransch/ändamål. Det är ”celler” i systemet där det finns speciell information, som bör tas till vara. Kända celler beräknas i både löpande och fasta priser. De påverkas alltså inte av generella avstämningsjusteringar.

Användningssidan

Användningssidan av systemet beräknas till mottagarpris. Exporten är då värderad f.o.b.

Hushållens konsumtionsutgifter beräknas klassificerade efter COICOP och produktgrupp. Ett COICOP-ändamål kan alltså bestå av ett flertal produktgrupper.

För insatsförbrukning och fast bruttoinvestering beräknas totaler för branscher och ändamål i löpande priser utifrån primärstatistiken. I förekommande fall görs korrigeringar för att komma till

NR-definitioner och för att bibehålla tidsseriekvaliteten. Som nämndes finns också direkt information i vissa celler (”kända” värden eller balanser).

För lagerinvesteringarna finns information om lagertyper och lagerhållande branscher, men ingen direkt information om produktgrupper. Fördelningen på produktgrupper görs med vissa antaganden, dvs. lager av produkter i arbete och färdigvaror antas bestå av branschtypiska produkter (trävaruindustrins färdigvaror antas alltså vara trävaror).

Produktfördelningen av insatsvarorna antas stå i proportion till strukturen på insatsförbrukningen i respektive bransch. Om en branschs insatsförbrukning består till 20 procent av trävaror och 10 procent av kemikalier antas att insatslagren har samma sammansättning, med hänsyn tagen till att vissa produkter inte är lagringsbara.

För handelslager, där information också finns med viss uppdelning på lagerhållande branscher, används intermittent information om sammansättningen av branschens produktsortiment för en grov produktuppdelning.

Fördelningen av lagerinvesteringarna på produktgrupper görs primärt på en relativt grov nivå och fördelningen på detaljerad produktgrupp görs i avstämningsarbetet.

Exporten (liksom importen) av varor finns produktfördelad enligt KN (Kombinerad Nomenklatur) i primärstatistiken. KNnumren kopplas via produktkoderna enligt SNI till de produktgrupper som används i NR.

Uppgifterna om export och import av tjänster har till stor del Riksbankens bytesbalansstatistik som källa,1 men tas även fram och bearbetas av NR, exempelvis vad gäller sjöfart och luftfart. Bytesbalansstatistikens uppgifter är på särskilt sätt klassificerade och behöver därför kopplas till de produktgrupper som används i NR. I många fall överensstämmer enskilda tjänsteposter i bytesbalansstatistiken direkt med de produktgrupper som nationalräkenskaperna arbetar med.

Till varje användning på finaste detaljnivå finns knuten en handelsmarginalsats och en aktuell momssats. Produktskatter och produktsubventioner är också allokerade till användning.

Den statistiska informationen om handelsmarginalsatser för olika produkter och användningar är hittills synnerligen bristfällig, vilket påverkar strukturen i T/A-tabellerna negativt.

1 Från och med 2003 tar SCB, på uppdrag av Riksbanken, över ansvaret för insamling av uppgifter för bytesbalansstatistiken.

Beräkningsgången

När en ny årgång av NR skall beräknas görs först en grundberäkning av ingående data med den beskrivna detaljnivån. T/A-tabellen beräknas först i löpande priser och vissa kontroller och korrektioner görs i löpande priser. Systemet deflateras (beräknas i fasta priser) innan det egentliga avstämningsarbetet börjar. Den fullständiga avstämningen görs alltså simultant i löpande och fasta priser. Alla avstämningar görs i T/A-systemet.

Beräkning av insatsförbrukning och fast bruttoinvestering

För de delar av T/A-systemet där data med fullständig produktfördelning inte finns eller direktberäknas varje år, används som första antagande föregående års struktur (i fasta priser) vad gäller produktfördelning för branschers insatsförbrukning och investeringar i maskiner och inventarier. Det innebär att om insatsförbrukningen i en bransch år t bestod till tjugo procent av vissa jordbruksprodukter, till fyrtio procent av metallvaror och till fyrtio procent av tranporttjänster, så antas i utgångsläget att förbrukningen år t+1 har samma procentuella sammansättning.

För att fånga upp eventuella förändringar i relativpriser reflateras (multipliceras) därefter alla användningar med ett produktvis härlett prisindex för inhemsk tillgång (IHT).

Inhemsk tillgång härleds som:

produktion + import + försäljning från myndigheter och HIO + tullar och införselavgifter – export.

Beräkningarna görs i både löpande och fasta priser och prisindex för de olika produktgrupperna beräknas implicit (IHT löpande priser/IHT fasta priser).

IHT-index fångar inte förändringar i skatte- och marginalsatser eftersom produktion, import och försäljning är beräknade till baspris. Därför görs efter reflateringen korrigeringar för förändringar i produktskatter och subventioner. Sådana förändringar påverkar den beräknade användningen till mottagarpris och medför alltså att IHT-index (implicit) justeras.

Data som är direktberäknade, alltså med full identifikation avseende både produkt och användning, beräknas i såväl löpande som

fasta priser. Det gäller hushållens konsumtionsutgifter och export, samt de ”kända” värdena.

Alla data för en årgång beräknas i systemet, eller läggs in i systemet. Därefter tar ytterligare justeringar vid.

Justering till beräknade totaler i löpande priser

När den nya strukturen är skapad görs en avstämning till de totaler för insatsförbrukning respektive fast bruttoinvestering i löpande priser som beräknats utifrån statistikkällorna. Eventuella differenser mellan de värden som beräknats i systemet och de värden som beräknats från statistikkällorna fördelas proportionellt på de ingående produkterna.

Första korrigering av produktbalanser och beräkning av fasta priser

När den fullständiga T/A-tabellen i löpande priser är skapad börjar en produktvis avstämning. Avstämningen är inte fullständig, utan görs huvudsakligen för att identifiera inkonsistenser och felaktigheter. Eventuella upptäckta felaktigheter korrigeras. Därefter deflateras systemet, dvs. alla värden i tabellen beräknas i fasta priser genom att värdet i löpande priser divideras med relevant prisindex. Insatsförbrukning och investeringar deflateras med IHT-index, med korrigering för ändringar i skattesatser.

När T/A-tabellerna är beräknade och sammanställda i både löpande och fasta priser börjar det egentliga analys- och avstämningsarbetet.

Först läggs eventuell tillkommande information om ändrade strukturer in. Det är oftast data från intermittenta undersökningar. Exempel är undersökningen om insatsförbrukningen i tillverkningsindustrin, som nu årligen görs för en tredjedel av branscherna. Liknade undersökningar har i viss mån gjorts under de senaste åren för insatsförbrukning i primärkommuner och landsting.

Därefter börjar, produktvis, avstämningen för de drygt fyrahundra produktbalanserna. Det är inte ovanligt att det i förstone uppstår residualer mellan tillgångs- och användningssidan i de olika

produktbalanserna. Dvs. summa tillgång avviker från summa användning. Vissa produktbalanser är så definierade och beräknade att några residualer definitionsmässigt inte skall kunna uppstå. Om det ändå har blivit diskrepanser beror det på att någon felaktighet begåtts, vilket i allmänhet är lätt att rätta till.

I samband med balansavstämningen läggs lagerinvesteringarna in. Som nämnts tidigare är produktinformationen vad gäller lagerinvesteringarna ofullständig eller relativt grov. Fördelning ner på detaljerad produktgrupp sker med ledning av de residualer som uppstått på produktgrupperna.

Produktavstämningarna innebär en kontroll av de beräkningar och strukturer som systemet innehåller. Med hänsyn till förändringar av tillförseldata och ”känd” användning kan produktstrukturen i insatsmatrisen och i maskininvesteringsmatrisen korrigeras. Handelsmarginalerna kan också bli föremål för justering efter rimlighetsprövning.

Produktavstämningarna innebär att det kan uppstå avvikelser mellan systemets totaler för insatsförbrukning och investering i olika branscher i förhållande till de ursprungligen beräknade totalerna. Avstämning mot beräknade totaler görs efter en första omgång av produktavstämningar. Avvikelser fördelas proportionellt.

Avstämningarna görs simultant i löpande och fasta priser. Det innebär att för varje avstämningsåtgärd som vidtas måste beslut fattas om ändringen skall påverka både löpande och fasta priser, eller endera löpande eller fasta priser, och alltså påverka prisindexen och/eller volymutvecklingen.

Branschvis avstämning

På ett relativt tidigt skede i avstämningsarbetet framställs också branschvisa analystabeller med produktion, insatsförbrukning och förädlingsvärden i löpande och fasta priser. Tabellerna i löpande priser kompletteras med andra variabler i inkomstbildningskontot, löner och kollektiva avgifter och övriga produktionsskatter och subventioner. Då kan också de branschvisa driftsöverskotten beräknas.

Sysselsättningsberäkningar är en integrerad del av nationalräkenskaperna. De innehåller uppgifter om medelantal sysselsatta och arbetade timmar, med uppdelning på företagare och anställda. I analysarbetet kombineras data över produktion, insatsförbrukning, förädlingsvärden, löner m.m. med sysselsättningsuppgifter. De

branschvisa analyserna kompletteras med analys av arbetsproduktivitetsutveckling och förtjänstutveckling.

Fortsatt analys och avstämning

I det fortsatta analys- och avstämningsarbetet bedöms alltså produkter och branscher, tillgång och användning, priser och volymer. Tidsserieaspekten har stor betydelse, särskilt i fasta priser. Det är också viktigt att titta på storleken på revideringar i förhållande till preliminära beräkningar, kvartalsräkenskaper och preliminära årsräkenskaper och orsaken till att skillnader uppstått.

Analysen kan i princip leda till korrigering av vilken som helst av de ingående variablerna. Under analysen tas kontakt med företrädare för olika primärstatistikproducenter, för diskussion av statistikinnehållet. NR-personal kan också ta del av uppgifter från enskilda företag för att bättre kunna tolka statistiken. Den analys som görs i nationalräkenskaperna leder ofta till att felaktigheter i primärstatistiken upptäcks. Ibland är vid det tillfället primärstatistiken redan publicerad och i så fall korrigeras den knappast. Om ”felet” upptäcks före publiceringen korrigeras däremot primärstatistiken.

Den allmänna ansatsen är att man försöker hålla fast vid underlagsstatistik och grundmodeller så långt som möjligt. Men det visar sig alltid att vissa justeringar i förhållande till ursprungsberäkningarna är nödvändiga. Det händer i stort sett aldrig att beräkningarna à priori ”går ihop” på ett tillfredsställande sätt, alltså att BNP beräknad från produktionssidan direkt ger samma resultat som BNP beräknad från användningssidan.

Det svenska statistiksystemet är överbestämt i den bemärkelsen att det finns statistik som gör det möjligt att beräkna en fullständig produktionssida lika väl som en fullständig användningssida.

Det förekommer att länder saknar lagerstatistik eller statistik om hushållens konsumtionsutgifter eller detaljerad investeringsstatistik. Huvudansatsen i beräkningarna är då produktionssidan och någon del av användningssidan bestäms mer eller mindre residualt. Den möjligheten står inte till buds i Sverige, där det finns statistik över all användning. Underlagsstatistiken är i allmänhet sedan lång tid tillbaka väl utbyggd och detaljerad. Det är heller inte önskvärt eftersom det måste betraktas som en betydande svaghet att inte kunna göra fullständiga beräkningar från två sidor. Huvudansatsen i BNP-beräkningarna i Sverige ligger alltså på användningssidan.

I avstämningen kan i princip alla variabler påverkas. Men det är i undantagsfall som de variabler som ingår i offentlig konsumtion i löpande priser ändras. Produktfördelningen kan justeras, men den totala insatsförbrukningen eller produktionen korrigeras sällan vad gäller offentlig konsumtion.

Självklart kan avstämningsarbetet leda till att felhantering eller att konstigheter i grundmaterialet upptäcks och rättas till även för offentlig konsumtion, men några korrigeringar av direkta avstämningsskäl görs mycket sällan. Det beror på att beräkningarna bygger på ett heltäckande och detaljerat underlag som svårligen kan ifrågasättas. Materialet för de offentliga sektorerna är också komplett så att det ger sektorernas totala transaktioner med underlag för att beräkna finansiellt sparande.

Produktionsberäkningar är generellt svårare att verifiera, både vad gäller täckning och definitioner. Mycket av produktionsstatistiken bygger på uppgifter från företagens bokföring. Det finns som bekant ett antal anledningar till att sådana uppgifter kan vara missvisande. Företagen, åtminstone de mindre, kan ha anledning att underrapportera sin produktion. Å andra sidan kan det finnas ett intresse att överrapportera förbrukningen av varor och tjänster. Det är också ibland svårt att göra de begreppsmässiga korrigeringar som är nödvändiga för att komma till nationalräkenskapernas definitioner.

Sammanfattningsvis leder det här till att de slutliga avstämningarna, när alla andra kontroller, rimlighetsbedömningar och korrigeringar gjorts, innebär att insatsförbrukningen i näringslivets branscher korrigeras.

De tabeller som slutligen publiceras innehåller fortfarande vissa restposter. Restposten mellan användning och produktion redovisas i tabell 4.1. Positivt tecken innebär att användningssidan ger ett högre belopp än produktionssidan.

Tabell 4.1 Restpost mellan användning och produktion, miljoner kronor

De restposter som kvarstår i produktbalanserna är vad avser varorna dels ett uttryck för ofullkomligheter i produktfördelningen av lagerinvesteringarna. Det finns också inslag av inkonsistenser i kodningen av uppgifter från olika statistikgrenar. Det förekommer t.ex. att samma företag lämnar olika uppgifter om sina varor till statistiken om industrins varuproduktion och till utrikeshandelsstatistiken. Sådant korrigeras ibland i NR efter kontakt med primärstatistikerna, men ibland görs ingen korrigering utan olikheterna kommer istället till uttryck i residualer på balanserna.

Residualer på tjänstebalanserna beror i allmänhet på bristande avstämning i kodningen mellan produktion/försäljning/import och användningen i form av konsumtion och export.

Förekomsten av residualer på produkterna har ingen inverkan på BNP, men är ett problem vid framställningen av I/O-tabeller. Därför är det viktigt att försöka stämma av alla balanser så att inga residualer kvarstår.

Sysselsättningsberäkningar utgör en integrerad del av nationalräkenskaperna. Sysselsättningsuppgifter beräknas med i huvudsak samma branschindelning som produktionsberäkningarna. Beräkningarna avser medelantal sysselsatta och arbetade timmar, med uppdelning på företagare och anställda. Dessa data kombineras med data över produktion, insatsförbrukning, förädlingsvärden, löner m.m. och den branschvisa analys som nämndes ovan kompletteras med analys av branschvis arbetsproduktivitetsutveckling och för-

ÅR Löpande Fasta

priser priser (t-1)

1995

75

-827

1996

400

-937

1997

56 1824

1998

14

-919

1999

389

422

2000

-1695 -1628

tjänstutveckling. Analysen kan leda till korrigering av vilken som helst av de ingående variablerna. Vid analysen tas kontakt med företrädare för olika primärstatistikproducenter för diskussion av statistikinnehållet. NR kan också ta del av uppgifter från enskilda företag för att bättre kunna tolka statistiken.

Den analys som görs av NR leder ofta till att felaktigheter i primärstatistiken upptäcks. Ibland är vid det tillfället primärstatistiken redan publicerad och i så fall görs knappast någon korrigering av denna. Om ”felet” upptäcks före publiceringen korrigeras däremot primärstatistiken.

De svenska NR är kompletta i den meningen att de omfattar både produkträkenskaper (PR) och sektorräkenskaper (SR). PR ligger före SR i beräkningsgången, men beräkningen av en årgång är inte avslutad förrän såväl PR som SR är avslutade.

Som beskrivits i avsnittet om sektorräkenskaperna är inte beräkningen av de institutionella sektorerna helt fristående från PRberäkningen. De totala inkomsterna bestäms av storleken på BNP. Det innebär att utvecklingen av inkomsterna och deras fördelning på sektorer är en intressant analysvariabel, liksom det finansiella sparandets fördelning på sektorer. Det är svårt att säga hur SRanalysen påverkar PR. Mest fungerar den som ett stöd för bedömningen.

SCB gör också finansräkenskaper som mäter sektorernas finansiella sparande. För närvarande är inte produktionen av nationalräkenskaper och finansräkenskaper tidsmässigt samordnade så att jämförelser mellan finansiellt sparande beräknad från den reala respektive finansiella sidan kan användas som stöd i avstämningsarbetet.

5 BNP från inkomstsidan

För närvarande görs i de svenska nationalräkenskaperna inte någon oberoende beräkning av BNP från inkomstsidan. De beräkningar som görs för inkomster i hela ekonomin, utgår från BNP till marknadspris från produktions- och användningssidan, som bestäms i produkträkenskaperna. I beräkningarna av BNP från inkomstsidan kommer den ”sammansatta förvärvsinkomsten” (inkomst av näringsverksamhet i personliga företag) fram som residual. I beräkningarna av näringslivets branscher, i produkträkenskaperna, är det summan av driftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst som beräknas residualt.

Försöksvisa beräkningar av BNP med hjälp av inkomststatistik

Försöksvisa beräkningar av förädlingsvärden i näringslivet, med hjälp av i huvudsak inkomststatistik, genomfördes under ett antal år för perioden 1980 till 1993. De beräkningarna var uppdelade på grov bransch, institutionell sektor och med förädlingsvärdekomponenterna löner, kollektiva avgifter, övriga produktionsskatter och subventioner samt driftsöverskott, brutto.

Ansatsen vilade tungt på lönesummestatistiken KU (kontrolluppgiftsstatistik) som var tillgänglig från 1980. Den redovisades med uppdelning på sektor och bransch med företaget som enhet och från 1987 också med verksamhetsenhet som enhet. Med hjälp av den räknades företagsstatistikens lönesummor och driftsöverskott upp till KU-nivå och transformerades till en funktionell branschindelning. Relationen mellan lön och driftsöverskott i företagsstatistiken användes också för att beräkna sammansatt förvärvsinkomst i personliga företag. Antalet personliga företagare hämtades från dåvarande centrala företagsregistret (numera FDB,

företagsdatabasen). På grund av omläggningarna, både av nationalräkenskaperna och av primärstatistiken, har de fristående inkomstberäkningarna legat nere några år. Förhoppningen är dock att de skall kunna återupptas och förbättras, eftersom de ger ytterligare möjligheter till kontroll och avstämningar. Förutsättningarna att göra beräkningarna har klart förbättrats med den nya företagsstatistiken, som har en fullständigare täckning.

Vad som ingår i beräkningen av BNP från inkomstsidan

Vid beräkningen av BNP från inkomstsidan, för den totala ekonomin, ingår följande information:

─

BNP till marknadspris från produkträkenskaperna.

─

Produktionskatter. Består av produktskatter och övriga produktionsskatter.

─

Produktionssubventioner. Består av produktsubventioner och övriga produktionssubventioner. Utgifter för stat och kommuner utan omperiodisering.

─

Egentliga löner. Kontant utbetalda löner, inklusive förmåner, bokförda det år utbetalning sker. Tillägg görs för löneutbetalningar som inte rapporterats till skattemyndigheterna (”svarta” löner).

─

Kollektiva avgifter. De obligatoriska faktiska kollektiva avgifterna noteras när de betalas med en månads omperiodisering. Avtalsreglerade avgifter följer bokföringsmässiga principer i företag och försäkringsbolag och bokföring hos offentliga myndigheter.

─

Driftsöverskott netto, icke-finansiella företag. Bokföringsmässiga uppgifter har anpassats till NR-begrepp bl.a. i fråga om lagervärdering och definitionsskillnader mellan nationalräkenskapernas insatsförbrukning och närmast motsvarande begrepp enligt företagsbokföring. Bokföringsmässiga avskrivningar har ersatts med kalkylerad kapitalförslitning med värdering till återanskaffningspris (current cost accounting).

─

Driftsöverskott netto, finansiella företag. Driftsöverskottet är residualt beräknat med utgångspunkt från förädlingsvärdet till baspris i produktionsberäkningarna.

─

Driftsöverskott netto, offentliga sektorn. Enligt räkenskaper för kommuner och socialförsäkring. Kalkylerade värden för kapitalförslitning.

─

Driftsöverskott netto, ägarbebodda bostäder. Förädlingsvärde enligt produktionsberäkningarna. Kalkylerade värden för kapitalförslitning.

─

Kapitalförslitning.

Löner och kollektiva avgifter

I löner och kollektiva avgifter ingår all ersättning från inhemska producenter till anställd arbetskraft inklusive naturaförmåner och arbetsgivaravgifter för finansiering av pensions-, sjuk-, arbetsskade-, arbetslöshets- och lönegarantiförsäkring. I lönesumman skall också ingå inkomster av typen provision och arvoden, dricks och bonus.

Definitionen avser summan av egentliga löner och kollektiva avgifter. De två delarna beräknas och redovisas var för sig.

År 2000, miljarder kronor

Egentliga löner

Det totala värdet av egentliga löner för hela ekonomin bygger i huvudsak på statistiska bearbetningar av de årliga kontrolluppgifter (KU) som arbetsgivare lämnar till skattemyndigheterna. Sedan görs vissa tillägg och avdrag som har med avgränsningar, omklassificeringar och undertäckning att göra.

Kontrolluppgifterna innehåller uppgifter om kontant bruttolön och andra skattepliktiga ersättningar som inhemska arbetsgivare redovisar till inkomsttagare och skattemyndigheter inför taxeringen. KU skall, enligt 3 kap. lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, lämnas för den som fått lön, arvode eller andra ersättningar eller förmåner som är skattepliktig inkomst av tjänst. Även om ett direkt arbetsgivar-/arbetstagarförhållande saknas skall KU lämnas av den som ger ut ersättning för utfört arbete om det

Egentlig lön

909,1

Kollektiva avgifter

304,0

Summa 1 213,1

finns en intressegemenskap mellan utbetalaren och arbetsgivaren. Exempelvis skall en personalstiftelse som är knuten till ett företag och ger någon form av skattepliktig förmån till företagets anställda, t.ex. fri semesterbostad, lämna kontrolluppgift.

Sjuklön, som betalas av arbetsgivaren, redovisas som kontant lön på kontrolluppgiften. I nationalräkenskaperna accepteras, i brist på annan information, KU:s princip för registrering och klassificering av sjuklön. Det är en avvikelse mot de rekommendationer som ges i SNA/ENS.

Uppgifterna från arbetsgivaren innehåller organisationsnummer och arbetsställenummer (”flerarbetsställeföretag”) som matchas mot företagsdatabasen (FDB) och ger arbetsgivarens institutionella sektortillhörighet och företagets/arbetsställets branschtillhörighet.

Förutom KU används uppgifter från Ekonomistyrningsverket (ESV) över värnpliktslön, militär mathållning och statlig lönegaranti. Löneuppgifter från SAS nyttjas tillsammans med KU för att få en fördelning av företagets löner som motsvarar ägarandelen, tre sjundedelar för Sveriges del. Taxeringsuppgifter ligger till grund för värdet av inkomster i handelsbolag som i nationalräkenskaperna behandlas som lön.

Sedan görs tillägg för ”svarta” löner, skattepliktiga förmåner m.m. samt ett avdrag för lönegarantiersättningar som förs som sociala förmåner.

Exempel: år 1999, miljarder kronor

Kollektiva avgifter

Benämningen kollektiva avgifter används i nationalräkenskaperna som beteckning för större delen av lönerelaterade obligatoriska socialavgifter och avtalsreglerade arbetsgivaravgifter. Att benämningen kollektiva avgifter används i stället för arbetsgivaravgifter, beror på att det som vanligen kallas arbetsgivaravgifter också täcker vissa avgifter som i NR klassificeras som övriga produktionsskatter. Kollektiva avgifter täcker också vissa konstruerade avsättningar för pensions-

KU-uppgifter 812,5 Tillägg 40,1 Avdrag 0,9 Total lönesumma i svensk produktion 851,7

utbetalningar, där arbetsgivaren inte på försäkringsmässiga grunder fonderat medel.

Till kollektiva avgifter förs avgifter för finansiering av pensions-, sjuk-, arbetsskade-, arbetslöshets- och lönegarantiförsäkring. Motiveringen till att de klassificeras som kollektiv avgift är att de i stort sett finansierar motsvarande förmåner.

Till övriga produktionsskatter förs avgifter som inte är knutna till någon speciell individuell förmån. Den här typen av avgifter varierar mycket över tiden. År 1999 ingick ålderspensionsavgift, allmän löneavgift och särskild löneskatt.

Komponenter i egentlig lön

Kontant bruttolön är den ersättning som en arbetsgivare/utbetalare skall betala arbetsgivaravgift för. Det finns också några skattepliktiga kontanta ersättningar, där arbetsgivaravgifter inte utgår, men som redovisas som kontant lön. Det gäller kontant bruttolön som under året inte uppgått till 1 000 kr per mottagare och lön till personer som vid årets ingång fyllt 65 år. För dem som fyllt 65 år betalas särskild löneskatt.

Ersättning för endagsförrättningar, dvs. tjänsteresor som inte varit förenade med övernattning, ”endagstraktamente”, anses som lön. Detsamma gäller traktamenten och ersättningar för resa med egen bil i tjänsten som överstiger avdragsgilla schablonbelopp.

Sjuklön som betalas ut via arbetsgivaren redovisas också. Ersättning för resor mellan bostad och arbetsplats jämställs med kontant lön. Avgångsvederlag, som utbetalas av arbetsgivare på grund av att anställningen upphör, redovisas som kontant bruttolön och så behandlas också utbetalning av medel från semesterkassor.

Förmåner som företagsledaroptioner och personaloptioner som arbetsinkomstbeskattas räknas som kontant ersättning. Allt redovisas i KU och värdet ingår i sin helhet i lönesummeberäkningarna i NR.

Skattepliktiga förmåner

Här ingår det sammanlagda värdet av andra skattepliktiga förmåner än kontant lön, t.ex. förmån av fri eller delvis fri bil, kost, bostad, semesterbostad, telefon, fria tidningar eller ränteförmån. Förmånerna värderas till marknadsvärdet med avdrag för vad den anställde

av sin nettolön har betalat för förmånen. Förmånernas skattemässiga värde ingår i sin helhet i löneberäkningen.

Andra skattepliktiga ersättningar

Här ingår ersättningar som inte är underlag för sociala avgifter eller särskild löneskatt. Hit räknas bl.a. livräntor, utdelningar från vinstandelsstiftelse och i vissa fall ersättningar till idrottsutövare.

”Svarta” löner

NR skall avspegla all ekonomisk verksamhet i landet och det betyder att även s.k. svarta inkomster skall ingå. I de nuvarande nationalräkenskaperna, liksom i de tidigare, baseras kalkylerna för det svarta arbetets totala omfattning i huvudsak på inbyggda avstämningsmöjligheter inom ramen för NR-systemet. För att bedöma omfattningen av det svarta arbetet i olika branscher har Riksrevisionsverkets (RRV) utredning om svart arbete under 1997 i viss utsträckning kunnat användas. (Utredningen publicerades av RRV i fyra rapporter 1997–98, RRV 1997:59, 1998:28, 29 och 36).

RRV definierar det svarta arbetet som ”det arbete som utförs mot ersättning, men som trots att den skall beskattas inte redovisas till skattemyndigheten”. RRV har använt en kombination av metoder för att belysa det svarta arbetet. För att få en totalbild har de tillämpat en indirekt beräkningsansats baserad på NR-data. Den har kombinerats med två direkta metoder, en kvalitativ och en kvantitativ, där olika aktörer tillfrågats om sin svarta verksamhet. Den kvantitativa metoden består av drygt 2 200 intervjuer, där de tillfrågade personerna uppgivit om de arbetat svart och inom vilket område. De har fått ange omfattningen av och ersättningen för det svarta arbetet. Den kvalitativa studien baserades på djupintervjuer på sex orter i Sverige. Arbetsbyten ingick inte i studien.

På basis av det empiriska materialet drog RRV följande slutsatser avseende 1997:

─

11 till 14 procent av befolkningen mellan 18 och 74 arbetade svart.

─

Det svarta arbetet omfattade minst 160 miljoner årsarbetstimmar.

De individer som arbetat ”svart”:

─

Fick i genomsnitt 25 000 kr i svart ersättning.

─

Arbetade i genomsnitt 5 timmar svart i veckan.

─

Fick en genomsnittlig timersättning på 112 kronor.

RRV konstaterade också att den svarta verksamhetens relativa tyngdpunkt låg på mindre företag. Med den utgångspunkten görs i NR en detaljerad fördelning av antalet svarta arbetstimmar branschvis, med uppdelning på företagare och anställda i icke-finansiella företag och personliga företag. Svart arbete utförs då i huvudsak inom icke-finansiella företag med 1–9 anställda samt i handelsbolag och i personliga företag. Inom finansiella företag förekommer i princip inte något svart arbete. En beräkning av det totala svarta arbetet till 160 miljoner arbetstimmar med en genomsnittlig timersättning på 112 kr ger ett värde för ”svart” arbete på ca 18 miljarder kronor år 1997, varav 12 miljarder kronor allokerats till löner för anställd personal och resterande belopp till företagarinkomster. Timersättningen på 112 kr för år 1997 varieras över åren med genomsnittlig förtjänstutveckling. 1999 beräknades den till 119 kr/timme.

Handelsbolag

Enligt SNA/ENS skall institutionella enheter med fullständig bokföring, självständighet i beslutsfattandet och som är självständiga juridiska enheter och marknadsproducenter, föras till företagssektorn. Det gäller för handelsbolag och kommanditbolagen som i FDB klassificeras som kvasibolag i sektorn icke-finansiella företag. Enligt SNA skall arbetsinkomst för ägare till kvasibolag registreras som lön. Samma synsätt avspeglas i de svenska skattereglerna, som innebär att i stort sett endast delägares andel i realisationsvinster på fastigheter eller bostadsrätter skall beskattas i inkomstslaget kapital. Övriga inkomster beskattas som förvärvsinkomster. Delägarnas inkomst från handelsbolag klassificeras därför i sin helhet i NR som lön.

Löner till utlandet

Den del av lönesumman hos inhemska producenter som går till personer som är bosatta i utlandet baseras i NR på uppgifter från Riksbanken. En del ingår i KU:s redovisning och redovisas av arbetsgivarna på särskild blankett. Skillnaden mellan Riksbankens uppgifter och KU:s blir ett tillägg i lönesummeberäkningarna.

Värnpliktslön och militär mathållning

De värnpliktiga behandlas i NR som anställda i försvaret. Deras ersättningar (lön) ingår inte i KU. Därför görs ett tillägg för värnpliktslöner baserat på den statliga redovisningen enligt ESV.

Värdet av militär mathållning behandlas i konsekvens med värnpliktslön som en naturaförmån för de värnpliktiga och läggs till i löneberäkningen.

Personaldatorer

Arrangemanget med lånedatorer för de anställda med syfte att höja den allmänna datorkompetensen i samhället blev möjligt genom lagstiftning 1997. Det har föranlett ett tillägg till KU:s löneuppgifter fr.o.m. 1998. De anställda bidrar till finansieringen av lånet genom ett bruttolöneavdrag, vilket innebär att ett avdrag görs från lönen innan arbetsgivaravgifter och skatt beräknas. Från skatteteknisk synpunkt är det fråga om en sänkning av lönen efter omförhandling. I NR behandlas de anställdas hyra av datorutrustning som en transaktion mellan de företag som hyr ut utrustningen och hushållen. Finansieringen sker genom en imputerad löneförmån från arbetsgivaren. I KU redovisas lönesummorna efter löneavdrag vilket motiverar ett tillägg fr.o.m. 1998.

Lönegaranti

Utbetalda löner med anledning av den statliga lönegarantin vid konkurser enligt lönegarantilagen (1992:497) ingår i KU som löneutbetalningar från statliga myndigheter. Garantin finansieras genom en lagstadgad socialavgift och behandlas därför i NR som transferering till hushållen i form av social förmån.

Komponenter i kollektiva avgifter

Arbetsgivares obligatoriska faktiska kollektiva avgifter

Här gäller det avgifter som är obligatoriska enligt lag. År 2000 var följande avgifter och procentsatser aktuella (nedsättning av avgifterna förekommer i vissa fall):

Arbetsgivare skall senast den 10:e i varje månad betala preliminär inkomstskatt för de anställda och arbetsgivareavgifter till skattemyndigheten. Skatten och avgifterna grundar sig på den lön/ ersättning som betalats ut under föregående månad. Bokföringen i NR sker därför med en månads förskjutning bakåt.

Beräkningarna av de obligatoriska faktiska kollektiva avgifterna baseras på uppgifter från Riksförsäkringsverket.

Arbetsgivares avtalsreglerade faktiska kollektiva avgifter

De avtalsreglerade kollektiva avgifterna omfattar trygghetsförmåner av samma typ som inom socialförsäkringssystemet. Förmånerna finansieras med avgifter till försäkringsbolag och pensionskassor eller genom kontoavsättningar inom företagen.

Tillräknade avtalsreglerade kollektiva avgifter

När det gäller pensionsutbetalningar från arbetsgivare som inte på försäkringsmässiga grunder fonderat speciella medel, konstrueras avsättningsbelopp. Tillräknade pensionsavgifter för statliga och kommunala myndigheter samt för statliga affärsverk och offentliga affärsdrivande verksamheter är av den typen.

Ålderspensionsavgift

9,29

Sjukförsäkringsavgift

8,50

Föräldraförsäkringsavgift

2,20

Efterlevandepensionsavgift

1,70

Arbetsmarknadsavgift

5,84

Arbetsskadeavgift

1,38

Summa 28,91 Sjömanspensionsavgift 1,20

Övriga produktionsskatter

Övriga produktionsskatter består av alla skatter som företag skall betala i sin egenskap av producent, oberoende av kvantitet eller värde av de producerade eller sålda varorna och tjänsterna. Det kan vara skatt på mark, fasta tillgångar eller arbetskraft, eller på vissa aktiviteter eller transaktioner.

Övriga produktionsskatter skall bokföras när de skattepliktiga aktiviteterna eller transaktionerna äger rum.

Övriga produktionssubventioner

Övriga produktionssubventioner består av subventioner, utom produktsubventioner, som inhemska producerande enheter kan få som en följd av att de engagerar sig i produktionsaktiviteter.

Subventioner skall bokföras när transaktionen eller händelsen som ger upphov till subventionen äger rum. Exempel på produktionssubventioner är räntebidrag till bostadsbyggande och diverse bidrag för sysselsättningsskapande åtgärder. Subventioner från EU går till stor del till jordbruket.

Driftsöverskott

Driftöverskottet (DÖ) för icke-finansiella företag beräknas för sektorn som helhet utan uppdelning på branscher. Utgångspunkten är information från företagsstatistiken avseende sektorn. Eftersom data inte är helt anpassat till NR:s definitioner görs vissa korrigeringar; dessutom görs en komplettering för undertäckning av bostadsrättsföreningar, som inte ingår i företagsstatistiken.

De definitionsmässiga korrigeringarna består av justeringar av kostnader som lagerprisförändringar, försäkringspremier och försäkringsersättningar, finansiell leasing, korttidsinventarier (”ett-till-tvåårsinvesteringar”), datorer och datormjukvara. Dessutom ersätts avskrivningar med kapitalförslitning enligt NR-definitioner.

Korrigeringarna för lagerprisförändringarna kan vara både positiva och negativa beroende på prisutvecklingen på lagervaror. Kapitalvinster skall inte påverka driftsöverskottet i NR utan bokföras på kontot för övriga förändringar i tillgångar. Lagerprisförändringarna beräknas utifrån nationalräkenskapernas beräkningar av lagerinvesteringar, som beskrivs i kapitlet om produkträkenskaperna.

Driftsöverskott, netto, inom finansiella företag

Den institutionella sektorn har en avgränsning som sammanfaller med de funktionella branscherna SNI 65–67 (produkträkenskaperna). Från förädlingsvärdet till baspris i dessa branscher dras övriga produktionsskatter, netto, egentliga löner och kollektiva avgifter samt kapitalförslitning.

Driftsöverskott, netto inom kommunerna

Driftsöverskottet genereras i den kommunala affärsverksamheten. Källa för beräkningarna är det kommunala räkenskapssammandraget.

Driftsöverskott, netto inom socialförsäkring

Värdet härrör från AP-fondernas fastighetsförvaltning.

Driftsöverskott, netto inom ägarbebodda bostäder

Här ingår egna hem och fritidshus som ägs och bebos av privatpersoner. Från branschens förädlingsvärde dras fastighetsskatt och läggs till värdet av övriga subventioner. Kapitalförslitning beräknas i en modell som baseras på uppgifter från fastighetstaxering och fastighetsprisstatistik. I modellen tillämpas en linjär avskrivning på 75 år för egna hem och 65 år för fritidshus. Andelen ägarbebodda bostäder av samtliga i småhus och fritidshus har satts till 93 procent. Andelen baseras på uppgifter från fastighetstaxeringen.

Sammansatt förvärvsinkomst (driftsöverskott i hushållssektorn)

Sammansatt förvärvsinkomst (på engelska mixed income) är den benämning som används för inkomst av näringsverksamhet i personliga företag. Det kallades tidigare driftsöverskott, men i SNA 93 har man bytt benämning. Motiveringen till byte av benämning är att inkomsten kan sägas vara en sammansatt ersättning både för det egna kapital som satsats i ett personligt företag och för egen arbetsinsats i företaget.

Sammansatt förvärvsinkomst beräknas residualt med utgångspunkt från BNP mätt från produktions- och användningssidan minskad med övriga inkomstkomponenter.

Tabell 5.1 Driftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst, år 1999, miljoner kronor

BNP till marknadspris

2 078 549

Kapitalförslitning

281 908

Produktionsskatter

394 689

Subventioner

50 152

Egentliga löner

851 661

Deklarerade

838 632

Undanhållna ("svarta")

13 029

Kollektiva avgifter

254 455

Driftsöverskott, netto, totalt (residual) 345 988

Icke finansiella företag

190 065

Finansiella företag

-23 489

Staten

0

Kommuner

-2 197

Socialförsäkring

868

Hushåll (residual)

180 741

Ägarbebodda bostäder

56 111

Sammansatt förvärvsinkomst (residual) 124 630

Det värde på sammansatt förvärvsinkomst som beräknas residualt kan jämföras med inkomsttaxeringens uppgifter över inkomst av näringsverksamhet i enskild firma. Skillnaden mellan den residualt beräknade sammansatta förvärvsinkomsten och motsvarande baserad på taxeringsstatistik med korrigeringar för definitionsolikheter är avsevärd. Inkomsterna enligt taxeringsstatistiken har under perioden 1993–2000 uppgått till mellan 30 och 35 procent av de inkomster som kan beräknas i nationalräkenskaperna.

En jämförelse av inkomstbegreppen i nationalräkenskaperna och inkomststatistiken görs i en rapport från Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken.1 Utredningen har tillsammans med SCB:s program för nationalräkenskaper respektive ekonomisk väl-

1Förbättrad statistik om hushållens inkomster (SOU 2002:73).

färd tagit fram en detaljerad jämförelse av inkomstbegreppen i de två statistikprodukterna. Jämförelser mellan dessa har gjorts för åren 1998–2000 och finns redovisade på SCB:s webbplats. Förutom tabeller med kommentarer till poster som skiljer sig åt, finns en generell beskrivning av skillnaderna.

Tabell 5.2 Sammansatt förvärvsinkomst, år 1999, miljoner kronor

Miljoner kr Procent

Sammansatt förvärvsinkomst, 124 630 100 residualt beräknad Taxerad inkomst av näringsverksamhet 22 543 Avdrag för räntekostnader (exklusive bostad) 6 651 Företagarnas egenavgifter 4 183 Sjukpenning -962 Hobbyverksamhet 930 Korrigerad taxerad inkomst 33 345 27

Differens mellan beräknad och taxerad sammansatt förvärvsinkomst

91 285 73

Kapitalförslitning

De uppgifter om avskrivningar som redovisas i företagens bokföring och i redovisningen för offentliga sektorn baseras på historiska anskaffningskostnader och skiljer sig därför avsevärt från den kapitalförslitning som ingår i NR. Dessutom används i företagsbokföringen livslängder som bl.a. beror på skattemässiga regler. I NR-systemet värderas kapitalförslitningen till återanskaffningsvärden (s.k. current cost accounting). Beräkningen av kapitalförslitningen i nationalräkenskaperna följer i princip följande metod.

Kapitalförslitningen beräknas med hjälp av information om fasta bruttoinvesteringar. Det betyder att de indelningar i produkter, branscher och ändamål som används i investeringsberäkningarna är beräkningsnivå för kapitalförslitningen. Från investeringsberäkningarna hämtas också information om prisutvecklingen. Prisindexen används för att reflatera realkapitalstocken till aktuell prisnivå. Det utgående stockvärdet transformeras till ingående stock-

värde för påföljande år genom att multiplicera med förändringen i medelpriserna.

Förutom investeringar i löpande och fasta priser behövs information om genomsnittlig livslängd och fördelning av livslängden kring medelvärdet, s.k. Winfrey-fördelningar. Dessutom behövs information om när hela eller delar av en verksamhet byter bransch, ändamål eller institutionell sektor.

Kapitalförslitningen beräknas som skillnaden mellan bruttoinvestering och kapitalstocksförändring. Det innebär att kapitalförslitningen beräknas enligt följande formel: A(t) = FBI(t) + N(t) – N(t+1)

Där N(t) och N(t+1) är det nedskrivna värdet av realkapitalstocken (nettostocken) vid år t:s början och slut, värderad till år t:s mittårspriser. FBI(t) är den fasta bruttoinvesteringen år t och A(t) är kapitalförslitningen år t. Realkapitalstocken netto, N(t), beräknas med en s.k. Perpetual Inventory Method (PIM).

För bostäder och transportmedel tillämpas en annan metod. Där görs en beräkning av brutto- och nettokapitalstock med utgångspunkt från antalsuppgifter och marknadspriser. För att beräkna nettostock utifrån bruttostock används dessutom uppgifter om åldersfördelning och beräknade genomsnittliga livslängder.

Livslängder

Livslängdsantagandena är beroende av aggregeringsnivån för de produktgrupper som realkapitalet indelas i. Maskiner och inventarier delas upp i transportmedel och övriga maskiner inklusive inventarier. Transportmedel är i många branscher personbilar, men där något annat transportmedel dominerar, t.ex. lastbilar eller bussar, beräknas medellivslängden som ett vägt genomsnitt. Datorer och annan kontorsutrustning ingår tillsammans med andra maskiner och inventarier. För närvarande görs ingen separat beräkning av stocken av datorer; de ingår bland övriga maskiner och påverkar antagandet om genomsnittlig livslängd.

Byggnader och anläggningar är den andra huvudtypen. Anläggningar beräknas separat om de är av betydande värde, t.ex. vägar och gator. För byggnader tas också hänsyn till hur användningsområdet påverkar livslängden. Offentliga byggnader där många vistas, t.ex. skolor och sjukhus, eller industribyggnader som utsätts

för stort slitage, har en kortare livslängd än rent administrativa byggnader och kontorsbyggnader.

Den tredje huvudkategorin domineras av datormjukvara. För mjukvaran differentieras livslängden efter om den är köpt (standardprogramvara) eller egenutvecklad. Egenutvecklad programvara antas ha längre livslängd, eftersom den är mer behovsanpassad och det sällan finns lättillgängliga alternativ.

Livslängder som används i NR-beräkningarna Marknadsproducenter

Tillgång Livslängd

Byggnader och anläggningar:

Bostäder, småhus 75 år Bostäder, flerfamiljshus 65 år Fritidshus 70 år Industribyggnader 30–45 år (beroende på bransch) Övriga byggnader 40–60 år (beroende på bransch) Anläggningar 25–65 år (beroende på bransch)

Transportmedel:

Bilar 13 år Lastbilar och bussar 6–8 år Fiskebåtar 35 år Fartyg 25 år Rullande materiel 25 år Flygplan 20 år

Maskiner och inventarier:

Industrimaskiner 10–25 år (beroende på bransch) Jordbruksmaskiner 10 år Centraldatorer 10 år Övriga maskiner 8–25 år (beroende på bransch) Datormjukvara, köpt 5 år Datormjukvara, egenproducerad 10 år

Offentliga myndigheter och HIO

Tillgång Livslängd

Byggnader och anläggningar:

Offentliga byggnader 45–60 år (beroende på användning) Vägar och gator 40 år Övriga anläggningar 25–65 år (beroende på användning)

Transportmedel:

Bilar 13 år Lastbilar och bussar 6–8 år Fartyg 25 år Rullande materiel 25 år

Maskiner och inventarier:

Maskiner i offentlig verksamhet 10–12 år (beroende på användning) Datormjukvara, köpt 5 år Datormjukvara, egenproducerad 10 år

6 Kvartalsräkenskaperna

Kvartalsräkenskaperna är en av de centrala produkterna i nationalräkenskaperna. Det beror förstås på att det är där man snabbt kan följa utvecklingen i ekonomin, dvs. hur BNP och dess komponenter har utvecklats det senaste kvartalet.

Principerna för kvartalsräkenskaperna när det gäller, vad som avses att täckas in, eller de definitioner och begrepp som används i kvartalsräkenskaperna, skiljer sig inte från dem som används i årsräkenskaperna. Kvartalsräkenskaperna skall alltså ge bästa möjliga prognos på det slutliga utfallet i form av definitiva årsberäkningar.

Däremot skiljer sig detaljeringsgraden i beräkningarna och i redovisningen samt de metoder som används för att göra beräkningarna. I många fall är det olika källstatistik som ligger till grund för kvartalsberäkningar och årsberäkningar.

Det viktigaste syftet med kvartalsräkenskaperna är att mäta den reala utvecklingen (volymutvecklingen) i ekonomin från ett kvartal till ett annat. Det betyder att huvudansatsen i beräkningarna ligger på beräkningen i fasta priser. Försörjningsbalansen har sedan början på 1980-talet beräknats i både fasta och löpande priser. Produktionssidan av BNP publicerades länge bara i fasta priser, men i slutet av 1980-talet började också produktionssidan att publiceras i löpande priser, men bara halvårsvis. Den beräkningen fick sedan temporärt läggas ned i samband med omläggningen till SNA 93. Beräkningarna har återupptagits och branschvisa förädlingsvärden i löpande priser på kvartal publiceras sedan hösten 2001.

Publiceringstidpunkter

En viktig egenskap hos kvartalsräkenskaperna är snabbheten. De bör komma så snart som möjligt efter utgången av det kvartal som skall mätas. Publiceringstidpunkten för kvartalsräkenskaperna ligger år 2002 för första, tredje och fjärde kvartalen 66–67 dagar efter slutet på det kvartal som redovisas. För andra kvartalet publiceras ”snabbversionen” efter 39 dagar medan den ”vanliga” versionen kommer efter 88 dagar.

Omfattning

Produkträkenskaperna, beräkningen av BNP från produktions- och användningssidan, omfattar:

BNP från användningssidan, dvs. konsumtion, fasta bruttoinve-

steringar, lagerinvesteringar, export minus import.

Hushållens konsumtionsutgifter beräknas med indelning i ca 140 ändamål. Offentliga konsumtionsutgifter beräknas för de olika sektorerna: stat, socialförsäkring, primärkommuner, landsting och övriga. Beräkningarna görs på kostnadsslag (löner, insatsförbrukning etc.). Ingen uppdelning på ändamål görs i kvartalsräkenskaperna.

Fasta bruttoinvesteringar beräknas med uppdelning på grov bransch för näringslivet och för offentliga myndigheter med indelning i sektorer. Dessutom beräknas investeringar uppdelade på typ av investering: jordbruksvaror (avelsdjur), maskiner och inventarier, bostäder, andra byggnader och anläggningar, datormjukvara och övriga investeringar. Branschredovisningen för näringslivet skiljer sig från årsberäkningen genom att det inte görs någon finare indelning av tillverkningsindustrin (den redovisas i årsberäkningarna däremot underindelad i ett antal branscher).

Lagerinvesteringar beräknas på typ av lager med grov uppdelning på bransch. Lagertyperna är insatsvarulager, produkter i arbete, färdiga produkter, handelsvaror och bränslen. I kvartalsberäkningarna sätts för närvarande lagerinvesteringarna i byggnadsbranschen och i tjänstenäringar utom handel till noll.

Export och import av varor och tjänster beräknas i kvartalsräkenskaperna med samma indelning som i årsräkenskaperna, alltså på 400 produktgrupper.

Produktionsberäkningarna för näringslivet görs för drygt 60

branscher. I kvartalsberäkningarna redovisas bara förädlingsvärdet.

Det betyder att det inte finns uppgifter om produktionsvärden och insatsförbrukning. Produktionen inom offentliga myndigheter beräknas för stat, socialförsäkring, primärkommuner, landsting och övriga kommuner.

Sysselsättningsberäkningarna innehåller data om medelantal syssel-

satta och arbetade timmar för företagare och anställda. Näringslivet beräknas med en branschindelning som nära ansluter till produktionsberäkningarna, men inte fullt följer den på finaste nivå. Sysselsättning i de offentliga myndigheterna följer indelningen i produktionsberäkningarna.

Lönesummeberäkningar på kvartal görs för näringslivet med en

grov branschindelning i sex branscher. Offentliga myndigheter beräknas på sektorer.

För utlandssektorn beräknas varje kvartal samtliga transaktioner: transaktioner med varor och tjänster, löner, kapitalinkomster och transfereringar. Det gör det möjligt att kvartalsvis beräkna bruttonationalinkomsten och finansiellt sparande gentemot utlandet.

Hushållens disponibla inkomster beräknas endast vid beräk-

ningen av andra kvartalet i september och vid fjärde kvartalet i mars. Då beräknas inkomster i form av löner, sammansatt förvärvsinkomst, kapitalinkomster och löpande transfereringar samt utgifter för konsumtion, kapitalersättningar och löpande transfereringar. Då kan hushållens disponibla inkomster och sparande redovisas och sparkvoten kan beräknas. Hushållens finansiella sparande beräknas från den ”reala” sidan och redovisas inte kvartalsvis.

Sedan år 2000 tas vissa data för offentliga sektorn fram kvartalsvis enligt en särskild EU-förordning. Det är huvudsakligen data som rör skatter och den offentliga sektorns sociala utgifter. Från och med första kvartalet 2002 görs också en fullständig redovisning av den offentliga sektorns inkomster och utgifter med beräkning av finansiellt sparande. Beräkningarna görs kort efter de vanliga kvartalberäkningarna och lämnas till EU senast 90 dagar efter det redovisade kvartalets utgång. Data över det finansiella sparandet är än så länge försöksvisa och publiceras inte.

Publiceringsnivåer

Publiceringen är för de flesta delar av kvartalsräkenskaperna mer aggregerad än beräkningsnivån. Det beror på att det ofta är en hjälp i beräkningar och analys att göra beräkningen på relativt detaljerad nivå. Det kan också vara så att det ibland är nödvändigt för att

kunna utnyttja de olika källmaterial som används i beräkningarna. Att publiceringen görs på aggregerad nivå beror på att resultatet bedöms som osäkert på alltför detaljerad nivå.

Hur kvartalsräkenskaperna publiceras

Kvartalsräkenskaperna publiceras i löpande priser och i referensårspriser. Fastprisberäkningen görs för varje år i närmast föregående års priser. Det resulterar i en serie värden med olika basår. Dataserierna kedjas därför till ett gemensamt s.k. referensårspris, enligt en s.k. kedjeindexmetod (metoderna beskrivs mer ingående i avsnittet om fasta priser). Referensåret byts i samband med publiceringen av definitiva beräkningar för år som slutar på fem eller noll. Referensåret byts från 1995 till 2000 vid slutet av 2002.

Kedjeindexmetoden infördes i Sverige år 1999, i samband med övergången till SNA 93. Sedermera har det inom EU fattats beslut om att alla medlemsländer senast 2005 skall införa kedjeindexmetoden, åtminstone vad gäller årsberäkningarna.

Omräkning till ett valfritt referensår kan lätt göras när som helst. Den användare som önskar nationalräkenskapsserier i något annat referensår än det publicerade kan kontakta SCB:s nationalräkenskapsprogram, alternativt själva räkna om till önskat referensår.

Kedjeindexmetoden har både fördelar och nackdelar. Metodbytet infördes efter diskussioner med användare. Metodens fördelar ansågs vara så stora att de uppvägde nackdelarna. Fördelen med metoden är att ett aktuellt basår alltid används, vilket ger den mest ”riktiga” volymutvecklingen och att historien inte behöver skrivas om på grund av basårsbyte. Nackdelen med kedjeindexmetoden är att de serier som redovisas inte är adderbara. Det beror på att den volymutveckling som beräknas med närmast förgående år som basår, är den relevanta volymutveckling, som skall bibehållas för varje publicerad delserie. Därför kedjas varje delserie för sig och delserierna summerar inte längre till den aggregerade serien.

Tidigare bytte nationalräkenskaperna basår ungefär vart femte år. Basårsbytet genomfördes ofta i samband med de definitiva årsberäkningarna och kunde innebära att de senaste åren reviderades, inte obetydligt, bara av det skälet att basåret byttes. (Ett mer aktuellt basår ger ett bättre mått på aggregerad volymutveckling). Sedan övergången till 1985 som basår har inte serierna för tidigare år räknats om till nytt basår. I stället har fastprisserierna redovisats

med ”dubbelår”. Ett värde för jämförelse bakåt och ett värde för jämförelse framåt.

Utvecklingstal

Förutom värden i löpande priser och referensårspriser publiceras alltid procentuell volymutveckling (utveckling i fasta priser). Den svenska huvudmetoden är att göra jämförelsen med föregående år. För säsongrensade serier görs jämförelsen med närmast föregående period, men i övrigt är det alltid utveckling i förhållande till motsvarande period förgående år som publiceras och kommenteras.

För lagerinvesteringar presenteras inte procentuell förändring, utan bidraget till BNP-utvecklingen. Det beror på att lagerinvesteringarna kan vara såväl positiva som negativa och därför ge egendomliga utvecklingstal. I stället publiceras alltså bidraget till BNPtillväxten i procentenheter.

Bidraget till BNP beräknas som

(LI(kv x år t) – LI(kv x år t-1))/BNP(kv x år t-1) LI = lagerinvestering

Kalenderkorrigering och säsongrensning

När relativt korta perioder som kvartal skall jämföras kan jämförelsen störas av om det är olika antal arbetsdagar i perioden. En arbetsdag mer i ett kvartal betyder ju att det är möjligt att producera mer det kvartalet. En sådan produktionsökning säger ingenting om den underliggande aktiviteten i ekonomin. För att göra en mer rättvis jämförelse görs en korrigering för olikheter i antal arbetsdagar. Arbetsdagskorrigering görs i de svenska nationalräkenskaperna för produktion och sysselsättning. Det är lätt att inse att de båda påverkas av antalet arbetsdagar. Eftersom BNP i princip är ett produktionsmått redovisas också BNP korrigerad för olikheter i antalet arbetsdagar.

De olika komponenterna i BNP från användningssidan redovisas i princip inte kalenderkorrigerade. Offentlig konsumtion blir delvis kalenderkorrigerad genom det sätt den fastprisberäknas. Konsumtionen byggs upp från kostnadsslag och varje kostnadsslag fastprisberäknas för sig. Som volymmått på lönekomponenten används kalenderkorrigerade arbetade timmar, vilket gör att konsumtionen

delvis kalenderkorrigeras. Övriga delar av användningssidan kalenderkorrigeras inte. Det är svårt att se ett riktigt klart samband mellan t.ex. hushållskonsumtion eller investeringar och antal dagar i kvartalet. För export och import kan man möjligen tänka sig ett samband.

Huvudmetoden för jämförelser i nationalräkenskaperna är att jämföra med motsvarande kvartal föregående år. Men det är givetvis av största intresse att kunna göra en jämförelse mellan på varandra följande kvartal. Som hjälpmedel för att göra sådana jämförelser presenteras också säsongrensade uppgifter. Det säsongrensningsprogram som används erbjuder många möjligheter och tillhandahåller en stor mängd s.k. diagnostika. Med hjälp av dessa väljs för varje serie den modell som ger ”bästa” möjliga hjälp för att tolka tidsserien. I den säsongrensade försörjningsbalansen rensas konsumtion, investeringar, export respektive import och BNP för sig.

I samband med omläggningen till SNA 93 övergick nationalräkenskaperna år 1999 till att använda säsongrensningsmetoden TRAMO/SEATS. En översyn av säsongrensningen vid SCB under åren 1998–1999 genomfördes i samverkan med Eurostat och dess arbetsgrupp kring säsongrensning. Översynen visade att TRAMO/ SEATS tillämpad på svenska tidsserier ger säsongrensade serier av hög kvalitet, vilket ledde till att SCB fattade ett principbeslut om att det tidigare programmet X-11-ARIMA successivt skall ersättas vid SCB med TRAMO/SEATS. Den nya metoden har helt genomförts för nationalräkenskaperna och kommer successivt att genomföras inom andra statistikområden.

Metoderna TRAMO/SEATS bygger på s.k. modellbaserad säsongrensning med utnyttjande av två integrerade program, TRAMO och SEATS. I TRAMO görs först en identifiering och estimation av en tidsseries komponenter, dvs. kalendereffekter och extremvärden (outliers) exklusive säsongeffekter. Kalendereffekter kan vara av olika typ, t.ex. effekt av påsken, antal arbetsdagar i en månad men även antal dagar av viss typ, t.ex. antal lördagar. Extremvärden kan yttra sig som tillfälliga hopp orsakade av tillfälliga fel i statistiken eller andra störningar. De kan också vara nivåskiften i serien orsakade av t.ex. populationsförändringar eller ekonomisk-politiska åtgärder, t.ex. förändringar av skatter. Om en tidsserie har signifikanta effekter av denna art, identifieras tidpunkterna för dem och deras storlek skattas i programmet TRAMO. Därefter elimineras dessa effekter från den faktiska serien varefter delkomponering av serien i säsong, trend och brus görs i programmet SEATS. Detta görs med stöd av metoder för s.k. optimala filter. Efter estimation av säsong,

trend och brus i SEATS återförs effekter av extremvärden till den säsongrensade serien. En mer teknisk beskrivning av metoderna för kalenderkorrigering och säsongrensning finns i appendix 2.

Input till säsongrensningsprogrammet är serier i referensårspriser. Olika serier kan rensas med olika modeller. I den säsongrensade försörjningsbalansen är den rensade BNP-serien dessutom kalenderkorrigerad, medan delarna inte är det. Det är därmed uppenbart att delarna inte kan summera till BNP.

Beräkningarna av hushållens konsumtionsutgifter bygger i stor utsträckning på framskrivning av värden i löpande priser från motsvarande kvartal föregående år med utvecklingstal hämtade från olika statistikkällor. Det gäller alla delar där källan är detaljhandelsstatistik eller annan omsättningsstatistik. Det gäller också beräkningen av transport- och kommunikationstjänster, finansiella tjänster och många köp från den offentliga sektorn. Värden i löpande priser deflateras med olika prisindex för att få fram fasta priser.

För andra områden bygger beräkningen på volymindikatorer. Beräkningen görs då primärt i fasta priser. Löpande priser tas fram genom reflatering med prisindex. Exempel på sådana områden är el- och värmekonsumtion och bostadstjänster.

Det finns också delar av konsumtionen där värden beräknas och används direkt, som alltså antas ge rätt både volymutveckling (efter deflatering) och nivå. Det gäller bland annat svenska hushålls konsumtion i utlandet och utländsk konsumtion i Sverige. Konsumtionen av bilar beräknas varje kvartal med detaljerad information om ny- och omregistrering av personbilar och aktuella priser.

Offentliga konsumtionsutgifter beräknas för samtliga offentliga sektorer, stat, socialförsäkring, primärkommuner, landsting och övriga. Beräkningarna görs utifrån data i löpande priser. För staten finns sedan något år ett detaljerat material på kvartal, Underlag för Finansiellt Sparande (UFS), som tas fram av ESV. UFS skall i princip kunna ge data (nivåer) för konsumtionsberäkningarna i löpande priser och, med viss komplettering, för beräkning av statens finansiella sparande. Underlaget är ännu alltför nytt för att kunna utvärderas. För att anknyta till de kvartalsmönster som det tidigare statistikunderlaget gav och undvika brott i konsumtionsuppgifterna och i BNP-uppgifterna måste det nya kvartalsmönstret delvis frångås.

För primärkommunerna finns sedan 2001 en enkät för varje kvartal. Enkäten är en cut-offundersökning, som går till alla kommuner med mer än 30 000 invånare, dvs. till 79 kommuner. Enkäten är ny från 2001 i sin utformning och kan ännu bara användas för att bedöma utvecklingen av vissa variabler i löpande priser.

Datatillgången för landstingen är också problematisk. Landstingsförbundet samlar in data och sammanställer underlag för nationalräkenskaperna. De flesta landsting gör tertialbokslut och de uppgifter som lämnas för kvartal är alltså delvis uppskattade, möjligen från budgetsiffror. Under de senaste åren har underlagen gjorts om flera gånger och det har varit och är svårt att få ett stabilt underlag med möjlighet att säkert bedöma kvartalsutvecklingen.

Den viktigaste källan för de fasta bruttoinvesteringarna är investeringsenkäten, som beskrivs under avsnitten om produkträkenskaper. Den utveckling i löpande priser, som ges i enkäten, appliceras på de tal som finns i nationalräkenskaperna på bransch och kapitaltyp. Andra viktiga källor är antalet färdigställda lägenheter och småhus, som ger underlag för beräkning av bostadsinvesteringar. Det underlag som används vid beräkningen av offentlig konsumtion ger också information om offentliga sektorns investeringar. För andra områden som inte täcks av investeringsenkäten används ett flertal olika underlag och modeller.

Investeringsenkäten ger ett mycket bra underlag för de delar av ekonomin som täcks, men det har varit ett problem för nationalräkenskaperna att det saknats utfallsinformation för andra kvartalet och täckningen kunde ha varit bättre.

Informationen om lagerinvesteringar är kvartalsvisa enkäter till industrin och till varuhandeln. Energistatistiken ger data om lagerförändringar hos energiföretagen. En kvartalsenkät till vissa tjänstebranscher är under utveckling. Statistiken ger information om ingående och utgående lagerstockar, som med hjälp av prisindex räknas om till lagerinvestering.

Uppgifterna om export och import av varor och tjänster bygger i allt väsentligt på två olika datamaterial: utrikeshandelsstatistiken och betalningsbalansstatistiken. Utrikeshandelsstatistiken, som ger data om handeln med varor, är månadsstatistik med en mycket detaljerad produktindelning. Den består av två olika insamlingssystem. Handeln med länder utanför EU insamlas av tullverket via tulldokument och handeln med EU-länder kartläggs i ett enkätsystem (Intrastat) till exportörer och importörer med utrikeshandel överstigande 1,5 miljoner kronor på ett år. Information från momsdeklarationer används för att komplettera för undertäckning. När

nationalräkenskapernas kvartalräkenskaper skall göras är ofta inte data för den tredje månaden i kvartalet tillgänglig i alla detaljer. Då används den s.k. snabbstatistiken som bygger på ett urval av rapportörer till Intrastat.

Betalningsbalansstatistiken som ger information om export och import av tjänster bygger på en kombination av direktrapportering och statistik baserad på betalningsanmälningar till bankerna. Från och med år 2003 kommer statistiken över export och import av tjänster att insamlas av SCB via enkäter till ett urval av företag.

För att få den fullständiga bilden måste nationalräkenskaperna kompletteras med information som saknas i grundstatistiken. Utrikeshandelsstatistiken är t.ex. undertäckt vad gäller export och import av fartyg. Kompletteringar görs i detta fall med hjälp av information från Sjöfartsregistret.

Produktionssidan i nationalräkenskapernas kvartalsräkenskaper beräknas för de flesta branscher direkt på förädlingsvärdet. I årsräkenskaperna däremot kommer förädlingsvärdet fram som en residual mellan produktion och insatsförbrukning. Den statistik som ligger till grund för kvartalsberäkningarna mäter i allmänhet produktion, ibland leveranser och ibland omsättning. Det finns ett starkt samband mellan produktionsutveckling och förädlingsvärdeutveckling. Därför används uppgifterna om produktionsutveckling som indikator för förädlingsvärdeutvecklingen.

De viktigaste källorna är SCB:s industriproduktionsindex och omsättningsstatistik för tjänstebranscherna. För jordbruk, skogsbruk och fiske används särskild information, liksom för el- och värmeproduktion, byggnadsverksamhet och vissa tjänstebranscher. De ganska generella metoder som beskrivs nedan för industrin respektive tjänstebranscherna tillämpas för flertalet branscher.

Industriproduktionsindex mäter utvecklingen av industrins (verksamhetsenheter med fler än nio anställda) leveranser av varor, med undantag för några få branscher, där man samlar in uppgifter om produktion. Dessa branscher svarar för ca 20 procent av industrins totala förädlingsvärde. För användningen i nationalräkenskaperna görs en korrigering för skillnaden mellan leveranser och produktion. Som deflator används producentprisindex (PPI). Industriproduktionsindex används som indikator för produktionsutvecklingen i nationalräkenskaperna. NR skall mäta förädlingsvärdeutvecklingen med hänsyn till all produktion, inte bara varor, och dessutom täcka hela industrin inklusive småföretag. Det innebär att man i NR får göra tilläggsberäkningar och korrigeringar utifrån

industriproduktionsindex för att kraven för beräkningarna av förädlingsvärdet i nationalräkenskaperna skall uppfyllas.

Den omsättningsstatistik för näringslivets tjänstebranscher som används som indikator för utvecklingen av förädlingsvärdena är en kombination av kvartalsenkäter och omsättningsuppgifter från momsdeklarationer. Den bearbetas för att ge uppgifter om omsättningens utveckling från motsvarande kvartal föregående år i löpande priser. Utvecklingen appliceras på nationalräkenskapernas förädlingsvärden och på det sättet kommer förädlingsvärden i löpande priser fram. För några branscher är informationsunderlaget mycket svagt. Det görs inga enkäter och verksamheterna är endast i liten omfattning momsbelagda, så momsstatistik är inte användbar. Det gäller finansiella tjänster, sjukvård, omsorg och utbildning. Beräkningarna får bygga på indikatorer som sysselsättning och utbetalda löner. För banker kan delårsbokslut ge viss information. Omsättningsstatistiken byggs dock ut successivt och insamling av underlag för utbildning samt sjukvård och omsorg påbörjades under 2002.

För att få volymutveckling (utveckling i fasta priser) måste värdena deflateras. För tjänstebranscherna finns inget sammanhållet prisindexsystem, utan i stället måste en rad olika index och metoder användas. För tjänster som riktas till hushåll används i allmänhet konsumentprisindex, KPI, med korrigering för eventuella skattesatsförändringar. För vissa transporttjänster används faktorprisindex; för stora tjänstegrupper som huvudsakligen riktas mot företag används löneindex. För några branscher används sysselsättningsutvecklingen som indikator för produktionsutveckling. Det finns för några områden tjänsteprisindex, som skall mäta prisutvecklingen på tjänsteproduktionen. Mätningen av tjänsteprisutveckling är ett högt prioriterat område inom SCB och det pågår en successiv utökning så att allt fler produkter på längre sikt kommer att kunna deflateras med relevanta prisindex.

Olika dataunderlag vid olika kvartal

Kvartalsberäkningarna bygger på något olika dataunderlag vid de olika beräkningarna. Successiva förbättringar har skett under de senaste åren. Sedan 2001 finns ett likartat dataunderlag för staten varje kvartal och för primärkommuner görs sedan 2001 en enkät varje kvartal. Kommunenkäten har olika detaljinnehåll olika kvartal. Ett annat exempel är investeringsenkäten, som görs tre gånger om

året. Efter att SCB tog över ansvaret för enkäten år 2002 planerar SCB att göra undersökningen fyra gånger per år.

Analyser och avstämningar

De årliga beräkningarna av BNP från produktions- och användningssidan sammanställs, avstäms och beräknas till en del i systemet av tillgångs- och användningstabeller. Tidigare användes ett aggregerat system av T/A-tabeller som hjälpmedel vid halvårs- och kvartalsavstämningar. Efter omläggningen till de nya NR och SCB:s byte av plattform för databearbetningar har inget motsvarande avstämningssystem kunnat återupptas. Ett nytt system kommer emellertid att utvecklas och tas i bruk under 2003/2004. Sådana beräkningar är ett bra verktyg för att spåra inkonsistenser i dataunderlaget. BNP från produktions- och användningssidan får tills vidare i kvartalsräkenskaperna i stället jämföras och analyseras på aggregerad nivå.

Analyser görs i många steg. Den som är beräkningsansvarig för ett område inom nationalräkenskaperna gör den första analysen av de grunddata som skall användas i beräkningen. Förklaringar söks till avvikelser från erfarenhetsmässigt ”rimliga” förändringstal. Det görs om möjligt i samarbete med dem som är ansvariga för primärstatistiken. Om inga egentliga felaktigheter kan konstateras, men utvecklingen fortfarande visar en ”extrem” utveckling, gör den beräkningsansvarige en bedömning om värdet skall accepteras eller korrigeras före den vidare beräkningen. Då görs en bedömning av hur väl statistikunderlaget möter nationalräkenskapernas definitioner och täckning. Om möjligt görs också jämförelser med annan statistik eller annan information. Kontakter kan dessutom tas med uppgiftslämnare, branschorganisationer eller liknande.

Tiden för den här typen av analys är mycket kort. I bästa fall kan det röra sig om ett par dagar. Den första analysen är snarast en sorts granskning av indata, (som ofta med fördel borde kunna utföras av de primärstatistikansvariga). Därefter fattar den beräkningsansvarige beslut om vilka data som skall användas vidare i beräkningarna. Huvudprincipen är att så långt det är möjligt hålla fast vid statistikunderlagen och beräkningsmodellerna och göra justeringar endast om de är ytterst välmotiverade. I den mån det förekommer kända systematiska avvikelser mellan kvartals- och årsstatistik görs justeringar för att korrigera dessa.

BNP beräknas och analyseras

Alla delberäkningar förs in i den gemensamma databasen där aggregeringar till olika huvudaggregat görs och där olika typer av analystabeller kan tas fram. Då beräknas alltså BNP från produktions- och från användningssidan och de båda aggregaten jämförs.

Det är mycket ovanligt att den första aggregeringen ger en samstämmig bild av BNP-utvecklingen. Däremot förefaller det finnas en viss systematik, såtillvida att bilden vanligen är ungefär densamma vid varje kvartalsberäkning under ett år. Det vill säga, om de oavstämda beräkningarna vid första kvartalet visar en starkare utveckling för produktionssidan än för användningssidan, så är det vanligt att samma bild framträder vid beräkningen av de övriga tre kvartalen. Avstämningen leder ofta till att den slutligt redovisade BNP-utvecklingen ligger någonstans mittemellan den ursprungliga beräkningen från produktions- och användningssidan.

Avstämningen är inte så enkel som att göra korrigeringar efter en matematisk modell. Avstämningsarbetet innehåller många moment av kontroller, såsom kontroll av indata och kontroll av att dataunderlaget behandlats konsistent i de olika delarna av räkenskaperna. Dessutom görs jämförelser med annan statistik och annan känd information. Rimlighetsbedömningar av de två olika beräkningarna, dvs. beräkningarna från produktions- respektive användningssidan, görs också var för sig. Den typen av kontroller kan leda till att diskrepanserna inledningsvis ökar.

I samband med analysen av produktionsberäkningarna görs en beräkning av den branschvisa arbetsproduktivitetsutvecklingen. Analysen kan användas som indikator för att göra smärre justeringar i endera produktion eller sysselsättning. Rimligen tar man då också hänsyn till den övergripande bilden. Ligger produktionssidan totalt under användningssidan och en bransch visar låg produktionsutveckling medan sysselsättningen visar hög utveckling kan det vara en indikation på att produktionsstatistiken ligger fel. Branscher med hög andel småindustri, som alltså täcks dåligt i industriproduktionsindex, kan också ibland justeras med ledning av sysselsättningsstatistik. I allmänhet överensstämmer inte produktionsstatistiken och sysselsättningsstatistiken tillräckligt bra för att tillåta en analys annat än på relativt högt aggregerad nivå. Men om avvikelserna är betydande, kanske 10 procentenheter, och det finns andra indikationer på att produktionsstatistiken kan vara missvisande kan alltså produktionsdata korrigeras.

Det görs också bedömningar av det slag som kan göras i en T/Atabell, även om de inte kan göras på samma systematiska sätt. Visar exempelvis maskininvesteringarna och exporten av maskiner en stark utveckling, medan det saknas indikationer på motsvarande utveckling av produktionen inom maskinindustrin, importen av maskiner eller lageruttag av maskiner, är det ett tecken på att dataunderlaget är inkonsistent.

Vilken del av räkenskaperna som skall justeras

Vid valet av vilken variabel som skall justeras tas hänsyn till ”kvaliteten” på de data som ligger till grund för beräkningen. I begreppet ”kvalitet” vägs då in ett antal aspekter, bland annat:

─

Hur väl motsvarar grunddata nationalräkenskapernas definitioner?

─

Hur väl täcker de nationalräkenskapernas population?

─

Hur väl täcks den period som skall mätas?

─

Om en urvalsundersökning används, hur stort är bortfallet?

─

Brukar erfarenhetsmässigt grunddata revideras mycket?

─

Visar någon del en i någon bemärkelse ”extrem” utveckling?

Det är aldrig självklart vilken del som skall justeras. Bedömningen sker från fall till fall.

Kvartalsberäkningarna sker under stark tidspress. Den fullständiga bedömningen kan inte göras förrän alla delar har beräknats. Den slutliga bedömningen måste ofta göras under loppet av en dag, ibland under kortare tid. Några fördjupade undersökningar och diskussioner hinns knappast med, utan besluten måste fattas utifrån kunskap om statistikunderlaget och kunskap om relationen mellan preliminär och slutlig statistik.

Jämförelse med annan statistik

All den statistik som används för de kvartalsvisa nationalräkenskaperna publiceras inte separat. Den har som syfte att utgöra underlag för nationalräkenskapernas beräkningar. Stora delar av underlaget består ändå av särskilda undersökningar som har ett stort allmänintresse och som publiceras separat. En del är månadsstatistik och används för att kortsiktigt bedöma den ekonomiska utvecklingen.

Många användare gör med utgångspunkt bland annat från den publicerade statistiken en egen bedömning av vad nationalräkenskaperna kommer att komma fram till. Ibland slår bedömningarna fel och i besvikelse kritiserar man då nationalräkenskaperna och tror att där gjorts omotiverade korrigeringar. Här görs därför en genomgång av hur stor andel av de slutliga estimaten några viktiga statistikgrenar står för och i vad mån statistiken avviker från nationalräkenskapernas definitioner eller täckning.

Säljindex är månadsstatistik över detaljhandelsförsäljningen. Den är en viktig källa för beräkningen av hushållens konsumtionsutgifter och frångås sällan i nationalräkenskaperna. Säljindex används för ungefär trettio procent av konsumtionen. För övriga sjuttio procent används andra källor. Också för vissa delar av detaljhandeln används i nationalräkenskaperna andra källor. Det är sådana områden där stora delar av det som säljs i handeln går till annat än privat konsumtion, som bilar, bensin eller läkemedel. Andra områden där särskild detaljinformation behövs är konsumtion av vin, sprit och tobak.

Tabell 6.1 Hushållens konsumtionsutgifter i kvartalsräkenskaperna 2000

Offentliga konsumtionsutgifter grundas på underlag från ESV, Landstingsförbundet och en särskild SCB-enkät. Ingendera är information som publiceras separat. Fastprisberäkningarna av lönedelen i konsumtionen baseras på sysselsättningsstatistik, som publiceras av SCB. Ingendera går att jämföra direkt med nationalräkenskapernas avgränsning, eftersom konsumtionsutgifterna bara avser myndighetsdelen av offentlig sektor.

Efter huvudkälla

Procent

Säljindex

28

Bilar

4

Detaljhandel, men annan källa

6

Annan omsättningsstatistik (div. tjänster)

4

Bostäder

24

El och värme

5

Övrigt, diverse (post, tele, m.m.)

28

Utgifter i utlandet, netto

1 100

De fasta bruttoinvesteringarna i nationalräkenskaperna bygger till stor del på investeringsenkäten. Den publiceras av SCB, men innehållsmässigt skiljer den sig en del från nationalräkenskaperna vad gäller definitioner, täckning och redovisad period. Perioden överensstämmer bara när föregående år publiceras för första gången, dvs. i mars. Investeringsenkäten publicerar även planerade investeringar för innevarande år per kvartal.

Investeringsenkäten täcker vanligen företag från 20 anställda. Inom några tjänstebranscher används emellertid en cut-off vid 10 anställda och för elverk vid 5 anställda. För tillverkningsindustrin används en modell för att skatta investeringar för företag med 10– 19 anställda. Investeringsenkäten täcker inte alla branscher, dvs. ej jordbruk, skogsbruk, fiske, några tjänstebranscher och offentliga myndigheters investeringar. Uppgifter om investeringar i datorprogramvara samt finansiell leasing samlas in via enkäten. Uppgifterna avser årsvisa investeringar och redovisas separat. Uppgifter om mineralprospektering ingår inte i enkätens investeringsbegrepp. Nationalräkenskaperna räknar med att korttidsinvesteringar, dvs. investeringsobjekt med en varaktighet på ett till två år, är underskattade.

Lagerinvesteringar baseras på lagerstatistik som tas fram av SCB. Statistiken om industrilager publiceras också av SCB. Publiceringen skiljer sig åt genom att lagerstatistiken publicerar lagerstockar och inte lagerinvestering (förändring av lagren). Där görs jämförelserna med närmast förgående kvartal, medan nationalräkenskapernas jämförelser görs med motsvarande period föregående år.

Export och import bygger till stor del på uppgifter som publiceras. De dominerande källorna är utrikeshandelsstatistiken och bytesbalansstatistiken. Deras redovisningsgruppering är inte riktigt densamma som i nationalräkenskaperna. Revideringspolicyn skiljer sig också åt. Nationalräkenskaperna reviderar i kvartalsberäkningarna bara det aktuella året, medan både utrikeshandelsstatistiken och bytesbalansstatistiken också kan revidera föregående år. Det gör att utvecklingstalen mellan åren av det skälet kan skilja sig något (se tabellerna nedan).

Tabell 6.2 Exporten, kvartalsräkenskaperna 2000 efter huvudsaklig källa

Tabell 6.3 Importen, kvartalsräkenskaperna 2000 efter huvudsaklig källa

De uppgifter som är underlag för produktionsberäkningarna är inte i så stor utsträckning publicerade. Men en av de viktiga indikatorerna är industriproduktionsindex, IPI, som publiceras månadsvis. Den skiljer sig i begrepp och täckning en del från nationalräkenskaperna. I nationalräkenskaperna är produktionsbegreppet det förädlingsvärde som genereras i hela produktionen. I IPI mäts och redovisas i huvudsak leveranser (inte produktion) av varor. Nationalräkenskaperna täcker hela industrin, IPI täcker verksamhetsenheter

Procent

Export av varor (SNI 01–45) Utrikeshandelsstatistik

80,3

Korrigering för undertäckning av UH

0,0

Övriga varutillgägg (div. källor)

0,2

Avstämningskorrigering

0,0

Export av tjänster (SNI 50–99) Utrikeshandelsstatistik (UH)

0,2

Bytesbalansstatistik

16,2

Rederistatistik

2,7

Övriga tjänsteposter (div. källor)

0,7

Cif-komponenten

-0,3

Summa varor och tjänster

100

Procent

Import av varor (SNI 01–45) Utrikeshandelsstatistik (UH)

75,7

Korrigering för undertäckning av UH

0,0

Övriga varutillgägg (div. källor)

0,4

Avstämningskorrigering

0,0

Cif-komponenten

-0,9

Import av tjänster (SNI 50–99) Utrikeshandelsstatistik (UH)

0,2

Bytesbalansstatistik

21,9

Rederistatistik

1,4

Övriga tjänsteposter (div. källor)

0,5

Cif-komponenten

0,8

Summa varor och tjänster

100

med mer än 20 anställda. IPI vägs ihop med vikter för ett basår. I nationalräkenskaperna vägs produktionen med nationalräkenskapernas förädlingsvärden från föregående år som vikter. Vägningseffekterna gör det svårt att jämföra IPI:s utveckling med den utveckling som visas i NR. Täcknings- och begreppsolikheterna gör också att IPI ibland frångås i NR. Trots olikheterna används IPI som indikator i nationalräkenskaperna. Det går inte att ange precis hur stor del av industrin den täcker, men uppskattningsvis täcker den mellan 80 och 90 procent.

Beträffande tjänstebranscherna pågår en successiv utökning av insamling av omsättningsuppgifter för ett urval av företag per kvartal. Syftet är att de allra flesta branscher skall täckas in under 2003. Resultatet från undersökningen publiceras på SCB:s webbplats. Omsättningsutvecklingen för några branscher publiceras dock endast i löpande priser, i avsaknad av relevanta prisindex för produktionssidan. (I NR används tills vidare löneindex).

Avstämningen av 1999, ett exempel

Avstämningen av kvartalsberäkningarna för 1999 kan användas som ett exempel på vilka problem som kan uppstå och hur de tacklades. År 1999 är inte något ”typår”, men har ändå valts eftersom det är det första år där beräkningarna helt gjordes i det nya NR-systemet (SNA 93/ENS 95) och det enda år som var beräknat enligt ”definitiv” modell i det nya systemet när denna dokumentation påbörjades.

Varför är inte 1999 ett typår?

─

För att det var första året som beräknades i det nya systemet. Första kvartalet publicerades två veckor efter att 1993–1998 första gången publicerats enligt SNA 93. Det innebar att en del ”omläggningsproblem” fortfarande fanns kvar i nationalräkenskaperna.

─

I slutet av 1999 publicerade Riksbanken en mycket stor revidering av bytesbalansstatistiken för perioden 1993–1999. Det var särskilt exporten av tjänster som reviderades, men även importen reviderades en del. Den reviderade statistiken hade så stor påverkan att det blev nödvändigt att införa den i nationalräkenskaperna och därmed göra en ny längre revidering.

Omläggningar i de underliggande statistiksystemen påverkade jämförbarheten mot tidigare år och försvårade nationalräkenskapsberäkningarna. I en annan bemärkelse är 1999 ett typår, åtminstone typiskt för andra halvan av 1990-talet och de första åren på 2000talet. Under den perioden har många stora förändringar gjorts i statistikunderlagen och flera pågår eller planeras. Flera av förändringarna kan på sikt väntas ge förbättrat underlag för nationalräkenskaperna, men när den förändrade statistiken kommer, innebär det alltid svårigheter i nationalräkenskaperna. För nationalräkenskaperna är det önskvärt med dubbelredovisning av statistiken för jämförbarhet både bakåt och framåt, men det är sällan det går att åstadkomma.

Avstämningsproblemen

De avstämningsproblem som visade sig vid beräkningen av första kvartalet 1999 har varit bestående vid varje beräkningstillfälle, vid varje kvartalsberäkning och vid årsberäkningarna. Problemen kan sammanfattas med att användningssidan hela tiden har visat en starkare utveckling än tillförselsidan.

Bedömningen i kvartalsräkenskaperna var att det var tillförselsidan som visade för låg utveckling. Därför gjordes de stora korrigeringarna där. I förhållande till de första beräkningarna som gjordes med den statistik och de indikatorer som stod till buds drogs industriproduktionen, tjänsteproduktionen och importen upp. I lagerinvesteringen låg redan en korrigering för att bibehålla utvecklingen enligt lagerstatistiken. I marsberäkningen, när den första beräkningen av samtliga fyra kvartal gjordes, hade följande korrigeringar gjorts (värden i priser t-1).

Den allmänna bilden av en svagare tillförselsida gjorde att osäkra delposter på användningssidan i bruttoinvesteringarna och konsumtionsberäkningarna drogs ned något.

Mdr kronor Procent

Industriproduktion

7,6

2,0

Tjänsteproduktion

5,6

0,7

Import

9,7

1,3

Lagerinvestering

-1,0

BNP-utvecklingen för 1999, som publicerades i mars 2000, var 3,8 procent. Utan de korrigeringar som redovisas ovan visade BNP från produktionssidan en utveckling på 3,1 procent medan BNP från användningssidan visade en utveckling på 4,3 procent.

Ett särskilt problem som uppstod vid avstämningen rörde importen. Det var tydligt att den totala bilden av ekonomin var inkonsistent, importen var för låg. Det var också uppenbart att både varuimporten och tjänsteimporten visade misstänkt låg utveckling. Det fanns emellertid inget tydligt sätt att få det bekräftat. Vid tillfället fanns ingen kvartalsmodell med någon T/A-tabell för att underlätta avstämningarna. Tjänsteimportuppgifterna kommer från bytesbalansstatistiken och det är svårt att avvika från de uppgifterna i nationalräkenskaperna. I systemet måste ändå en korrigering hänföras till någon del av räkenskaperna. En korrigering av importen bedömdes nödvändig och den lades alltså på importen av varor på grund av restriktionen att följa betalningsbalansstatistiken.

I de följande beräkningarna av 1999, den preliminära årsberäkningen hösten 2000 och den definitiva årsberäkningen hösten 2001, bibehölls, eller förstärktes, bilden av en stark användningssida. När den definitiva detaljerade produktionsstatistiken för 1999 kom år 2001, visade den en betydligt starkare produktionssida än kvartalsindikatorerna hade gjort. Men även i den definitiva beräkningen var tendensen densamma, att användningssidan visade en starkare utveckling än tillförselsidan.

Beräkningarna av år 1999 har alltså reviderats ett antal gånger. Det har varit de normala revideringsomgångarna, men också en speciell på grund av revideringen av bytesbalansstatistiken. Det har i huvudsak varit upprevideringar, både av nivån i löpande priser och av utvecklingen.

Avstämning mot årsräkenskaperna

Årsräkenskaperna publiceras på hösten. När årsräkenskaperna är färdiga görs en fullständig siffermässig avstämning av kvartalsräkenskaperna mot årsräkenskaperna. Ofta finns i det läget inte någon ny kvartalsinformation att tillgå, möjligen med undantag för statistiken om export och import.

Årsdata kvartalsfördelas med användande av kvartalsmönster från de tidigare kvartalsräkenskaperna på lägsta beräkningsnivå. Metoden ger ofta en viss tröskeleffekt mellan fjärde kvartalet och första kvartalet påföljande år. Det finns utvecklade metoder för att mini-

mera sådana effekter, och dessa metoder tillämpas för vissa aggregat vid kvartalsfördelningen.

Snabbenberäkningen

En gång under året görs en kvartalsberäkning betydligt tidigare än vid övriga kvartal. Det är beräkningen av andra kvartalet som publiceras 37–38 dagar efter kvartalets utgång. Beräkningen publicerades första gången 1996, i samband med statens övergång till kalenderbudgetår. Anledningen till att den här beräkningen görs så tidigt är önskemål från Finansdepartementet, som behöver underlag för bedömningarna i budgetpropositionen, som presenteras omkring månadsskiftet september/oktober.

Snabbversionen görs delvis enligt en annan modell än de ordinarie kvartalsberäkningarna. Tillgången till underlagsdata är annorlunda och därför måste också beräkningarna göras på annat sätt. Beräkningarna görs på en högre aggregeringsnivå och i huvudsak bara i fasta priser. Det dataunderlag som finns avser i de flesta fall en eller två månader. I några fall finns data för hela kvartalet.

De viktigaste källorna för försörjningsbalansen i snabbenberäkningen av andra kvartalet är

Hushållens konsumtionsutgifter

─

Säljindex för två månader samt Handelns utredningsinstituts (HUI:s) Snabbindex för juni

─

Momsstatistik för en månad

─

Underlag för bilkonsumtion för tre månader (nyregistreringsuppgifter)

─

Bostadsberäkningen för två månader

─

Leveranser av el samt av oljeprodukter för två månader

─

Specialinformation från vissa uppgiftslämnare (exv. Systembolaget, Apoteket) för tre månader

─

KPI för tre månader

Statens konsumtionsutgifter

─

Sammanställning av myndigheternas inrapportering till ESV för tre månader

─

Sysselsättningsuppgifter från AKU

Kommunala konsumtionsutgifter

─

Sysselsättningsuppgifter från AKU

─

Bedömningar från budgetinformation och information om första kvartalet

Fasta bruttoinvesteringar, bl.a.

─

Investeringsprognoser från investeringsenkäten i maj

─

Investeringsprognoser för jordbruk och skogsbruk

─

Information om statliga investeringar från ESV

─

För kommunala investeringar görs bedömningar från bl.a. budgetinformation

─

Prisinformation för tre månader

Lagerinvestering

─

Underlag saknas helt

Export och import

─

Fullständig utrikeshandelsstatistik för en månad

─

Fullständig statistisk om handel med tredjeland för ytterligare en månad, snabbearbetning av tredjelandshandel för den tredje månaden och av Intrastat för två månader

─

Exportprisindex och importprisindex för tre månader

─

Bytesbalansstatistik för två månader och en preliminär bearbetning för den tredje månaden, svagare prisindexinformation än normalt

─

För sjöfart och luftfart saknas detaljerat underlag

Beräkningarna av försörjningsbalansen grundas alltså på en blandning av statistiskt underlag för en, två eller tre månader. För information som saknas, helt eller för någon period, görs bedömningar och skattningar. Den mest uppenbara bristen är avsaknaden av lagerstatistik. Underlaget för den kommunala konsumtionen är också uppenbart svagt, men den är ändå möjlig att skatta eftersom det inte är ett område där det sker omedelbara stora svängningar. Lagerinvesteringarna kan däremot svänga kraftigt och det kan ha en

stor inverkan på BNP-utvecklingen. Det är ändå inte så att lagerinvesteringen kommer fram som en ren residualpost. Lagerinvesteringarna skattas självständigt med ledning av barometerdata och tidigare utveckling av lagerposten.

De viktigaste källorna för snabbenberäkningen av BNP:s produktionssida är

Jordbruket, skogsbruk och fiske

─

Baseras på prognosuppgifter från Jordbruksverket, Skogsstyrelsen

─

Fångststatistik för två månader

Gruvor och tillverkningsindustri

─

Underlag från Konjunkturinstitutets Konjunkturbarometer, dessutom industriproduktionsindex för två månader och viss information om juni

Elverk och värmeverk

─

Leveransstatistik för tre månader

─

Skattningar med hjälp av medeltemperaturens utveckling

Flyg och resebyråer

─

Passageraruppgifter för två månader

─

Järnvägstransporter, godsuppgifter för tre månader

Hotell och restauranger

─

Inkvarteringsstatistik för tre månader

─

Information från branschorganisationer

Handel

─

Sammanvägning av säljindex, snabbindex samt industrins utveckling

För övriga branscher finns momsstatistik för en månad, lönestatistik för två månader och sysselsättningsstatistik (AKU) för tre månader.

7 Volymberäkningar

En viktig egenskap hos nationalräkenskaperna är att de redovisas, inte bara i det penningvärde som råder under den period som räkenskaperna avser, utan att de redovisas också i fast penningvärde. Det görs för att kunna skilja ut hur mycket av förändringen i en transaktion som beror på en prisförändring och hur mycket som beror på en volymförändring. För att mäta den reala utvecklingen, eller volymutvecklingen, i ekonomin beräknas alltså en stor del av systemet i såväl löpande som fasta priser.

Fastprisberäkningar bygger på att ett värde kan delas upp i en pris- och en volymkomponent och att man kan särskilja volymkomponenten. Det är i första hand för transaktioner i varor och tjänster det är rimligt att identifiera en enhet av varan eller tjänsten och att identifiera ett pris på enheten i fråga. För inkomst- och fördelningstransaktioner som löner, driftsöverskott och transfereringar är det svårare att göra motsvarande uppdelning.

I de svenska nationalräkenskaperna är det i huvudsak transaktioner i varor och tjänster, som förekommer i produkträkenskaperna, som fastprisberäknas. Det är alltså beräkningarna av BNP från produktions- och användningssidan. Några inkomstaggregat redovisas också i fasta priser och då är den bakomliggande idén att mäta någon slags ”köpkraft”.

Fastprisberäkningar går i praktiken till på flera olika sätt. Den metod som tillämpas för flertalet delposter i NR-beräkningarna är, att ett värde i löpande priser deflateras med ett prisindex som speglar prisutvecklingen för den aktuella produkten och det aktuella användningsområdet. De prisindex som används hämtas i allmänhet från

SCB:s indexsystem för konsumentpriser (KPI), producentpriser (PPI), tjänsteprisindex (TPI) och byggnadsindex. Ibland saknas relevanta prisindex eller andra volymindikatorer och då används löneindex som deflator.

I vissa fall saknas prisindex men det kan finnas information om volymutveckling i fysiska termer, som exempelvis tonkilometer transporterat gods (t.ex. för frakttjänster på järnväg), eller antal starter och landningar på svenska flygplatser (flygplatstjänster), som kan användas som volymmått. I några fall kan sysselsättning (arbetade timmar) användas som volymindikator.

Kvalitet

När volymkomponenten skall skiljas från priskomponenten är det viktigt att beakta kvalitetsförändringar. Förändringar i kvaliteten tillhör volymkomponenten och inte priskomponenten och skall speglas i fastprisvärdena. I nationalräkenskapsberäkningarna utgår man i allmänhet från att prisstatistikerna har gjort nödvändiga justeringar av prisindexen och att de speglar de rena prisförändringarna.

När volymindikatorer används för fastprisberäkningarna försöker man definiera så homogena produkter som möjligt, så att förskjutningar i produktionen eller användningen mellan t.ex. tjänster med olika kvalitet fångas som en volymförändring.

Basår i fastprisberäkningarna

Fastprisberäkningar kräver att man väljer ett visst års priser och prisvikter för beräkningarna. Man kan då välja mellan två metoder som kan benämnas ”fastbasmetoden” och ”kedjeindexmetoden”. I Sverige, liksom i de flesta andra länder, var det tidigare fastbasmetoden som användes. När räkenskaperna lades om till SNA 93/ENS 95, gick man i de svenska NR över till att använda kedjeindexmetoden som fastprismetod.

Basårsmetoden

Basårsmetoden bygger på att man väljer ett år som för en viss tid, t.ex. 5 år, utgör jämförelseår vid volymberäkningar. Basårets prisstruktur ger viktrelationerna vid sammanvägning till huvudaggregat, t.ex. fasta bruttoinvesteringar eller hushållens konsumtions-

utgifter. Då är ett problem att efter ett antal år kan viktsystemet radikalt ha förändrats. Inte nödvändigtvis för att den allmänna prisutvecklingen varit hög, utan därför att prisutvecklingen varit ojämn, dvs. vissa produktpriser har stigit kraftigt medan andra har varit oförändrade eller fallit.

Efter ett basårsbyte uppstår ett tidsseriebrott i fasta priser. Detta kan överbryggas på två sätt:

a) genom att använda utvecklingstalen från de tidigare serierna och

extrapolera de senaste, eller

b) genom att göra prisomräkning på mer eller mindre detaljerad

nivå och sedan aggregera till önskad nivå för t.ex. publicering.

Båda tillvägagångssätten har sina nackdelar. Extrapolering leder till att delserierna inte summerar till totalen medan prisomräkning leder till förändrade utvecklingstal för huvudaggregaten.

Kedjeindexmetoden

Basårsmetoden innebär direkt jämförelse mellan till exempel år t+2 och år t. Kedjeindexmetoden däremot jämför år t+1 med år t och år t+2 med år t+1. Därefter multipliceras (kedjas) de båda utvecklingstalen för att få jämförelsen mellan år t+2 och år t. Metoden innebär alltså i princip årliga basårsbyten och utvecklingstalen är den huvudsakliga information som sedan används för att t.ex. extrapolera ett givet års (referensårets) värden.

Kedjeindexmetoden skiljer sig från basårsmetoden på två viktiga punkter. Först och främst saknas additivitet mellan delar och totaler för alla år, utom för referensåret och det närmast följande året. Dessutom uppstår problem med s.k. indexavdrift (se nedan).

Additiviteten

Additivitet innebär att för varje aggregat är totalen lika med summan av delarna. Genom att använda utvecklingstal för aggregatet eller för delarna, skall summan av delarna vara lika med aggregatet. Additiviteten beror på vikterna (prisstrukturen). Behåller man samma vikter under flera år (basårsmetoden) kommer serierna att vara additiva för hela perioden i ”viktårets” (basårets) priser. Man kan däremot inte applicera utvecklingstalen på något annat års än viktårets (basårets) värden med bibehållen additivitet. Det betyder att

vid basårsbyten går additiviteten förlorad. Kedjeindex använder samma basår för jämförelser mellan högst två år och därmed saknas additivitet för resten av perioden.

Indexavdriften

En speciell egenhet med kedjeindex i förhållande till basårsindex är den s.k. indexavdriften. Problemet med indexavdrift är mest teoretiskt till sin karaktär, eftersom det knappast är troligt att den ekonomiska utvecklingen är sådan att det har någon praktisk betydelse vid val av metod. Men problemet måste ändå beaktas.

Om prisindexstrukturen är densamma (alla priser har förändrats lika mycket och åt samma håll) vid två tidpunkter, t.ex. år t och år t+2, men är olika vid mellanliggande tidpunkt, t+1, kommer basårsmetoden med år t som basår att på aggregerad nivå redovisa en volymutveckling skild från kedjeindexmetoden. Den senare utnyttjar prisinformationen i den mellanliggande perioden och därmed blir resultatet annorlunda. Med indexavdrift åsyftas alltså denna skillnad i resultat mellan basårsmetoden och kedjeindexmetoden då volymutvecklingen mellan två tidpunkter beräknas.

Basårsmetoden kan sägas vara den bästa metoden för att jämföra en viss given tidpunkt med basåret. Men med lång tid mellan basårsbytena förlorar metoden sin styrka, eftersom jämförelser ofta görs med närmast föregående år. Kedjeindexmetoden som jämför varje år med närmast föregående, utnyttjar i princip all den information som finns i NR-systemet. Det är metodens fördel.

Priser

Kedjeindexmetoden innebär att förutom löpande priser krävs värden i föregående periods (t-1) priser. Föregående period kan vara antingen föregående kvartal eller förgående år. För att undvika säsongeffekter är det lämpligt att använda föregående år som jämförelsetidpunkt. Däremot skulle man kunna välja att använda respektive kvartals priser för att väga ihop kvartalsutvecklingen och årets vägda genomsnittspriser (mittårspriser) för årsutvecklingen. Men om prisvikterna för år och kvartal är olika, kommer årsvärdet i t-1 priser då inte definitionsmässigt att utgöra summan av kvartalens värden i t-1 priser, helt enkelt därför att t-1 syftar på olika priser under samma år. För att undvika detta problem är det alltså lämp-

ligt att använda mittårspriser för sammanvägning av både år och kvartal.

Varje kvartal kommer att redovisas i tre olika prisnivåer: löpande pris, (löpande) mittårspris och t-1 mittårspris. Årsvärden kommer att finnas i löpande pris och t-1 mittårspris. En fjärde redovisning är värden som är kedjade till referensårspris.

Val av indexformel

Deflatering i ett basårssystem sker principiellt genom att ett nominellt värde (löpande pris) (Snt) divideras med ett relevant Paasche prisindex (Pp) och med ett givet basårsvärde (Sn0) härleds ett Laspeyres volymindex (Lq). Relationen mellan dessa värden och index ges av följande ekvation:

Lq=(Snt/Pp)/Sn0 (1)

Ur ekvation (1) kan den andra principiella metoden för att beräkna fasta priser härledas. Den bygger på volymframskrivning med Laspeyres volymindex utifrån ett basårsvärde. Genom att stuva om i (1) fås följande:

Snt/Pp = LqSn0 (2)

Enligt ENS står valet mellan Fishers ideala index och kombinationen Paasche prisindex och Laspeyres volymindex. Fishers ideala index förutsätter tillgång till både Paasche och Laspeyres volym- och prisindex och kräver därigenom mer information än det andra alternativet. Med tanke på att det inte finns fullständig tillgång till Paasche prisindex skulle en övergång till Fisherindex innebära en kostsam omställning, som också skulle innebära ökade produktionskostnader. Om Fisherindexen skulle användas vid kvartalsberäkningarna skulle det sannolikt också leda till en längre produktionsprocess med senare tidpunkt för färdigställande och publicering.

I EU-kommissionsbeslut 98/715/EG om klargörande av ENS 95, som behandlar principerna för pris- och volymmätning, utvecklas diskussionen om val av indexformel. Där sägs explicit att det i praktiken är bättre att använda Laspeyres volymindex och Paasche prisindex, än att använda Fisherindex.

Alternativ i kvartalsräkenskaperna

Det finns vissa tänkbara alternativa metoder för att göra kvartalsräkenskaper i fasta priser med kedjemetod.

Alternativ 1

Här ges ett exempel för beräkningar av kvartal i samband med årsberäkningen. Hösten 2001 beräknades kvartal för årgångarna 1999 och 2000. Åren 1999 och 2000 beräknades i löpande och i föregående års priser. Dessutom beräknades kvartalen 2000 i 2000 års priser (mittårspris), för att kunna beräkna volymutvecklingen mellan 2001 och 2000 (t.ex. kvartal 2 jämfört med motsvarande kvartal förgående år) och för att få en bas för volymframskrivning. Beräkningen av kvartalen 2000 i 2000 års priser skulle kunna göras med implicitprisindex från årsräkenskaperna på de lägsta nivåer som används i kvartalssystemet. Kvartalsberäkningsgången skulle kunna se ut på följande sätt:

Datum Beräkning avser Fastpris år dec 00 kv 3 00 99 (= t-1) mar 01 kv 4 00 99 (= t-1) jun 01 kv 1 01 99 (= t-2) aug 01 kv 2 01 99 (= t-2)

I samband med årsberäkningarna i november 2001 revideras naturligtvis tredje och fjärde kvartalen 2000 i både löpande och fasta priser. Dessutom skulle ett byte av basår göras för första och andra kvartalet 2001 så att de beräknas i preliminärårets priser, dvs. 2000 års pris. Volymframskrivningen skulle göras på i princip samma sätt som med fast basår, men med en ettårs respektive tvåårslänk i stället.

Vid deflatering och reflatering gäller att de prisindex som används skall ha föregående år respektive två år tidigare som bas. Detta torde närmast vara en förbättring jämfört med fastbasmetoden i de fall indexen hämtas från de stora ”indexleverantörerna” PPI och KPI. De är nämligen kedjeindex som kedjas till önskat basår.

Alternativ 2

Ett alternativ till ovanstående modell är att arbeta med verkligt t-1 pris. I så fall skulle tidsschemat i stället bli följande:

Datum Beräkning avser Fastpris år dec 00 kv 3 00 99 (= t-1) mar 01 kv 4 00 99 (= t-1) jun 01 kv 1 01 00 (= t-1) aug 01 kv 2 01 00 (= t-1)

Detta innebär att efter beräkningen av fjärde kvartalet 2000 beräknas kvartalen 2001 i 2000 års priser (mittårspriser), men nu med kvartalsräkenskaperna som underlag. Det blir i så fall basen för att beräkna 2001 i 2000 års priser.

Internationella (generella) rekommendationer

SNA 93

De rekommendationer som ges i SNA är till fördel för kedjeindexmetoden, men det påpekas att även basårsmetoden bör användas för att tillgodose vissa behov. SNA nämner makromodeller, som vanligtvis baseras på ett antal identiteter. Man föreslår att kedjeindexmetoden används på den mest detaljerade beräkningsnivån. I SNA föreslås att huvudaggregaten, som ett komplement, också beräknas enligt basårsmetoden. Vid basårsbyten rekommenderas då att kvotjustera den äldre serien till den nyare, vilket gör att additiviteten i serier över flera basår ändå går förlorad.

ENS 95

SNA ger rekommendationer medan ENS ger riktlinjer för hur volymförändringar skall beräknas. ENS följer SNA och sätter Fisherkedjeindex främst, men godtar även Laspeyreindex för volymförändringar tillsammans med Paascheindex för prisförändringar. Kedjade värden med gemensamt referensår skall enligt ENS publiceras utan någon justering eftersom de inte är additiva.

Problem vid tillämpning av principerna i ENS

I ENS har man försökt precisera vilka metoder som skall användas i vissa problemfall. Eftersom fastprisberäkningarna är så viktiga har särskilda riktlinjer för tillämpning senare lagts fast i kommissionsbeslut.

När det gäller valet att antingen byta basår varje år (kedjeindex) eller vart femte alternativt vart tionde år (basårsmetoden) är de flesta problemen egentligen gemensamma, oavsett metod. De intressanta problemen gäller skapandet av indexserier med gemensamt referensår. Skillnaden i metod innebär att, om man med indexserier återskapar värden så är inte värdena additiva, dvs. delarnas summa skiljer sig, utom i undantagsfall, från totalen återskapad på samma sätt.

Erfarenheter från andra länder

Nederländerna

De holländska årsräkenskaperna görs genom sammanställning av tillgångs- och användningstabeller i löpande och t-1 priser (Laspeyrs volymindex). När årsräkenskaperna publiceras redovisas löpande prier, volymutvecklingstal samt pris- och volymindex med fast referensår. För lagerinvesteringar redovisas ingen volymutveckling. I appendix till publikationen har värdeserier med fast referensår beräknats med hjälp av volymindex. I en fotnot förklaras att serierna inte är additiva. Erfarenheterna är att de flesta användare är nöjda med redovisningen. Det kan bl.a. bero på att prognosmakare och analytiker främst relaterar till det senaste året och inte till ett på förhand fixerat basår.

Norge

Problemen med stora förändringar i oljepriserna tvingade Norge att i mitten av 1980-talet införa kedjeindex. Det gjordes först i kvartalsräkenskaperna. I samband med införandet av SNA 93 har man infört kedjeindex också i årsräkenskaperna. Kvartalsberäkningarna har redovisats i löpande priser kompletterade med volym- och prisindex med fast referensår. Volym- och prisindex redovisas inte för lagerinvesteringar och statistiska diskrepanser. Man har också en kortfattad beskrivning av hur värden med gemensamt

referensår kan skapas. I årsberäkningarna anges pris- och volymutvecklingstal i stället för indexserier.

Kanada

I Kanada introducerades kedjeindex (volym) för försörjningsbalansen 1991, som komplement till den övriga presentationen. Beräkningarna gjordes utifrån detaljerade serier i löpande och 1986 års priser, för både år och kvartal, fr.o.m. 1988.

Förenta staterna

Bureau of Economic Analysis (BEA) presenterade 1992 för första gången en volymindex av s.k. kedjetyp för försörjningsbalansen.

Vid sammanvägningen användes endast helårspriser, men inte mittårspriser för år t-1 utan genomsnittliga mittårspriser för åren t-1 och t.

Jämförelse mellan basårs- och kedjeindexmetoderna

En uppenbar fördel med kedjeindex illustreras av det senaste basårsbytet som gjordes i de svenska NR hösten 1994. Investeringsutvecklingen för första halvåret 1994 kom då att justeras ner med ungefär sex procentenheter bara på grund av basårsbytet. Det berodde på att vikten för byggnadsinvesteringar (särskilt bostäder), som hade låg utveckling, ökade. Vikten ökade för att prisutvecklingen för byggnadsinvesteringarna mellan 1985 och 1991 varit avsevärt kraftigare än prisutvecklingen för maskininvesteringar. Om kedjeindex då hade använts hade viktförskjutningen successivt inarbetats och resultatet hade inte blivit en dramatisk revidering som nu blev fallet.

Prisutvecklingar av det här slaget är ovanliga, men det går inte att utesluta att de uppkommer i framtiden. Särskilt i en ekonomi som befinner sig i kraftig obalans finns tendenser till stora olikheter i utveckling. Första halvan av 1990-talet föll byggpriserna medan maskinpriserna steg. Andra halvan av 1990-talet har vissa maskinpriser fallit kraftigt.

Ett annat exempel kan vara om produktionen av vissa varor stigit kraftigt i pris samtidigt som volymerna ökat. Om både prisutvecklingen och volymutvecklingen växer kraftigare för några produkter

än för andra, får de produkterna en för låg vikt med basårsmetoden vid sammanvägning av den totala produktionsutvecklingen, och därmed kommer de att underskattas.

Beslutet att införa kedjeindex

I arbetet med att införa SNA 93/ENS 95 i de svenska nationalräkenskaperna togs återigen frågan om fastprismetod upp. Under de senaste decennierna har frågan då och då diskuterats. Framför allt är det Konjunkturinstitutet som har påtalat behovet av att använda ett så aktuellt basår som möjligt i beräkningarna. När den stora omläggningen av nationalräkenskaperna gjordes var det naturligt att ta upp frågan till förnyat beslut. Efter flera diskussioner med användarna, bl.a. i det dåvarande programrådet för ekonomisk statistik, beslöts att gå över till kedjeindexmetod. I diskussionerna vägdes för- och nackdelar med metoderna, eftersom båda metoderna har uppenbara för- och nackdelar. Fördelarna med kedjeindexmetoden bedömdes klart uppväga nackdelarna och därför fattades beslutet att byta metod.

Det visade sig sedermera att beslutet var framsynt. När diskussionerna kom igång på allvar inom EU och mer detaljerade beslut fattades, blev beslutet att alla länder senast 2005 skall rapportera nationalräkenskaper fastprisberäknade med kedjeindexmetod.

Beslutet att införa kedjeindexmetod gäller i de ”nya” nationalräkenskaperna, från 1993 och framåt. De mer aggregerade nationalräkenskapsserier för tidigare perioder (f.n.1980–1992), som är anpassade till SNA 93/ENS 95, är beräknade med fast basår. Perioden 1980–1985 är beräknad i 1980 års priser, 1985–1991 är beräknade i 1985 års priser och åren 1991–1993 är beräknade med 1991 som basår. De mer detaljerade räkenskaperna för den period som skall tas fram, kommer också att tas fram med basårsmetod.

Oavsett vilken metod, basårsmetod eller kedjemetod, som använts i de ursprungliga beräkningarna, kan serier för den period som önskas skapas med gemensamt referensår.

Några viktiga följdbeslut

Några av de beslut som fattades vid övergången till kedjeindexmetoden var följande:

1) Vilken metod som skall användas för att beräkna kvartals-

värden i (löpande) mittårspriser, så att kvartalsvisa utvecklingstal kan beräknas med år t-1 som bas.

2) Val av basår vid preliminära kvartalsberäkningar. Tre alternativ

är möjliga: senaste definitiva årsberäkning, senaste preliminära årsberäkning eller senaste helår beräknat som summering av fyra kvartal. Eftersom ett av skälen att byta fastprismetod var att använda så aktuella vikter som möjligt, avfärdades ganska snart de två första alternativen.

3) Publiceringspolicy, vad som skall publiceras och hur. Det som

finns att välja på är: löpande priser, t-1 priser, volymutvecklingstal och prisutvecklingstal samt värden i ett valt referensårs priser. Vad skall publiceras i faktiska, säsongrensade och/eller kalenderkorrigerade värden/utvecklingstal? Finns det skäl att dessutom tillhandahålla värden med basårsmetoden (additivitet)? Valet föll på att publicera löpande priser, volymutvecklingstal och värden i ett valt referensårs priser.

Beräkning av år och kvartal

Här görs ett försök att översiktligt gå igenom hur själva beräkningsarbetet skiljer sig åt mellan tidigare fastbasmetod och kedjeindex som metod för fastprisberäkning. De största förändringarna av beräkningarna gäller kvartalsräkenskaperna.

Årsräkenskaperna

Beräkningen av de definitiva respektive preliminära årsräkenskaperna görs med kedjemetoden i föregående års pris. Hösten 2001 gjordes t.ex. årgång 1999 i 1998 års priser och årgång 2000 i 1999 års priser. Föregående års löpande priser är basår för beräkningarna. De flesta index som används i nationalräkenskaperna är kedjeindex och det är inget problem att få ettårslänkar. När det gäller beräkning av marginaler och skatter kan årliga basårsbyten som metoden

innebär medföra visst merarbete. Sammanfattningsvis kan det dock sägas att övergången till att beräkna fasta priser med föregående år som bas förenklat arbetet på flera punkter.

Kvartalsräkenskaperna

Kvartalsräkenskaperna fastprisberäknas med en blandning av metoder. Vanlig är den gängse beräkningsmetoden med värden i löpande pris som deflateras med hjälp av prisindex. Så görs för huvuddelen av fasta bruttoinvesteringar och hushållens konsumtionsutgifter. Den andra huvudmetoden är en volymframskrivning med lämplig indikator. Det är den huvudsakliga metoden för förädlingsvärdeberäkningarna (FV).

Viktiga egenskaper hos kvartalsräkenskaperna är att de skall tilllåta jämförelser med motsvarande period föregående år och att det skall vara möjligt att göra tidsserieanalys, som t.ex. säsongrensning på sammanhängande tidsserier i fasta priser. Övergången till att beräkna fasta priser med föregående år som bas har krävt en del förändringar och ställt krav på användning av nya metoder.

Några särskilda problemområden

Förädlingsvärdet (FV) i fasta priser beräknas som skillnaden mellan produktion och insatsförbrukning i fasta priser. I princip bör produktionen och insatsförbrukningen deflateras var för sig. Det kallas för att förädlingsvärdet dubbeldeflateras. I brist på information är det ibland nödvändigt att deflatera förädlingsvärdet med en prisindex som avser produktionen. Detta innebär att produktionen och insatsförbrukningen antas ha haft samma prisutveckling. En annan möjlig metod är att extrapolera förädlingsvärdet med hjälp av en produktionsvolymindex. I det fallet antas att volymförändringen är densamma för insatsförbrukningen som för produktionen. I båda fallen är inputkoefficienten (insatsförbrukningens andel av produktionsvärdet) oförändrad i förhållande till basåret.

Om förädlingsvärdet beräknas som skillnaden mellan produktionsvärde och insatsförbrukning i referensårspriser, där produktion och insatsförbrukning är beräknade med t.ex. år t som basår och kedjade till referensår, kan förädlingsvärdet få en helt annan utveckling än när det beräknas med årslänkar för förädlingsvärdet.

Låt O0 vara referensårets produktion och I0 vara motsvarande insatsförbrukning. Om kedjeindex (volym) för produktion och insatsanvändning år t betecknas Ct och Bt så kan problemet illustreras med följande ekvation:

(O0Ct – I0Bt)/(O0 – I0) (3)

Om skillnaden mellan produktion och insats är liten vid referenstidpunkten och produktionen respektive insatsanvändningen antar stora värden kan förädlingsvärdet (differensen) år t mycket väl ha bytt tecken i förhållande till referensåret trots att inputkoefficienten enligt basårsmetoden är densamma. Fenomenet hör samman med icke-additiviteten hos kedjeindex.

Additivitetsproblemet visar sig på det viset att utvecklingen för insatsförbrukningen blir olika om den beräknas på totalen eller som summering av delarna. På samma sätt är det med förädlingsvärdet. Förädlingsvärdet kommer att visa olika utveckling när det mäts indirekt (som saldot mellan produktion och insats) och när det mäts direkt.

Fenomenet kan hänföras till den anomalin att där produktion och insats utvecklats lika mellan två avlägsna tidpunkter, men utvecklingen för mellanliggande år varit olika därför att viktsystemet (prisstrukturen) ändrats, ger kedjeindexmetoden (som utnyttjar den mellanliggande informationen) andra värden än basårsmetoden.

Därför rekommenderas bestämt att volymberäkningar av förädlingsvärden till ett gemensamt referensår görs med förädlingsvärdets egna årslänkar. Det vill säga varje serie, produktion, insatsförbrukning och förädlingsvärde kedjas för sig. Detsamma gäller andra saldoposter som inte utgör en väldefinierad produktkorg utan är skillnaden mellan två eller flera produkter. För andra saldoposter som man vill beskriva i ”volym” måste en passande produktkorg konstrueras för deflatering. Det gäller t.ex. disponibel inkomst.

Konstruktionen av en årslänk av Laspeyretyp för förädlingsvärdet (FV) sker enligt följande:

LqFV = (Spt-1Qt – Spt-1qt) / (Spt-1Qt-1 – Spt-1qt-1)

Beteckningarna är enligt SNA. Q betecknar produktion och q insatsförbrukning.

Lagerinvesteringar

För lagerinvestering gäller att det värde som noteras i nationalräkenskaperna avser förändring i lagerstockarna och förändringen kan vara positiv eller negativ. Det gör att utvecklingstal med lagerinvesteringar i nämnaren kan ge extrema värden. För att undvika det redovisas lagerinvesteringarna i relation till BNP. I försörjningsbalansen redovisas lagerinvesteringarna dels som bidraget i procentenheter till BNP-tillväxten i t-1 priser, motsvarande förändringen av lagerinvesteringarna i procent av BNP motsvarande period föregående år. Dessutom redovisas lagerförändringens värde i miljoner kronor i fasta t-1 priser, som motsvarar samma andel av BNP som andelen i t-1 priser.

Säsongrensning och kalenderkorrigering

Säsongrensning kräver långa tidsserier för att kvaliteten skall bli hög. Den kan i princip göras på vilka tidsserier som helst. Det väsentliga är att varje serie hänger ihop över år och kvartal. Att säsongrensa värden eller index ger samma resultat. Vid säsongrensning av varje serie för sig går additiviteten förlorad oavsett hur indata ser ut. Den saknade additiviteten i kedjeindexserierna innebär inget principiellt problem.

Beträffande kalenderkorrigering innebär metodbytet inga särskilda problem. Korrigeringen avser att göra materialet mer jämförbart genom att ta hänsyn till att en del av produktions- och sysselsättningsförändringen beror på förändring i antalet arbetsdagar.

Kalenderkorrigeringen kan kritiseras för att den inte tar hänsyn till förändringar i övertid och antal sysselsatta när dessa skiljer sig åt mellan åren. Dessutom är kalenderkorrigeringen olika för produktion och sysselsättning (arbetade timmar), vilket påverkar produktivitetsutvecklingstalen. Men detta är helt andra problem, som inte har med kedjeindexmetoden att göra.

I de svenska nationalräkenskaperna används olika metoder för fastprisberäkning. För många områden finns relevanta prisindex som används för att deflatera värden i löpande priser. För andra områden används volymindikatorer för fastprisberäkningarna. Här görs

en kortfattad översikt över vilka metoder som används för olika områden.

Kvartalsberäkningarna

I kvartalsberäkningarna deflateras varje del av räkenskaperna för sig. Det görs ingen sammanvägning av olika prisindex inom systemet, vilket däremot görs i årsräkenskaperna som beskrivs längre fram.

För hushållens konsumtionsutgifter används i huvudsak olika delindex från KPI för deflatering. Deflateringen görs på ändamål. För några delområden som barn- och äldreomsorg, bensin och uppvärmning av bostäder, används volymindikatorer. Den sammanvägda (implicita) indexen brukar ligga relativt nära den totala KPI. Prisutvecklingen skiljer sig oftast med endast några tiondels procent.

Skillnaden har flera orsaker. En av skillnaderna är att vikterna i nationalräkenskaperna kan skilja sig något från de vikter som används i KPI. En annan skillnad är att bostäder behandlas olika i nationalräkenskaperna och i KPI. Dessutom har KPI och nationalräkenskaperna lite olika täckning av hushållens konsumtion. I nationalräkenskaperna ingår t.ex. svenska hushålls konsumtion i utlandet medan utlänningars konsumtion i Sverige dras ifrån. Svenska hushålls konsumtion i utlandet deflateras med en index som vägs ihop av KPI-indexar från länder där svenskar vanligen turistar, med korrigering för växelkursförändringar.

De offentliga konsumtionsutgifterna deflateras på kostnadsslag. Insatsförbrukningen deflateras i huvudsak med olika delindex ur PPI och KPI. Lönerna, som svarar för en stor andel av den offentliga konsumtionen, volymframskrivs med uppgifter om dagkorrigrade arbetade timmar. Antag att lönerna i de statliga myndigheterna första kvartalet år t var 5 000 miljoner kronor, antalet arbetade timmar (kalenderkorrigerade) var 12 000 samma period och antalet arbetade timmar första kvartalet år t+1 var 11 800. Då har volymen arbetade timmar minskat med 1,7 procent (volymindex 98,3). Lönerna år t+1 i fasta (år t) priser beräknas då som 5 000 x 0,983 = 4 915

Maskininvesteringar deflateras med inhemsk tillgångsindex från systemet för producentprisindex (PPI). Indexar hämtas på så låg produktnivå som PPI-systemet tillåter och vägs ihop med vikter från den senaste tillgångs- och användningstabellen.

Datorer kan i kvartalsräkenskaperna inte urskiljas separat utan deflateras tillsammans med övriga maskiner. Datorprogramvara deflateras med det prisindex som används för produktionen i datorkonsultbranschen, alltså med ett rent löneindex.

För byggnadsinvesteringar används olika kombinationer av faktorprisindex eller byggnadsprisindex beroende på när index är tillgängliga.

Export och import av varor deflateras i allt väsentligt med export- och importprisindex från PPI-systemet. Deflateringen görs på detaljerad produktgrupp.

Export och import av tjänster beräknas i kvartalsräkenskaperna med samma indelning i produktgrupper som i årsräkenskaperna. Tjänsteexporten bryts på det viset ner i 48 produktgrupper och tjänsteimporten i 53 grupper.

Det saknas för övrigt prisindex som direkt speglar prisutvecklingen av tjänsteexport och tjänsteimport. Större delen av de tjänster som ligger inom utrikeshandeln deflateras per produktgrupp med de prisindex som används för produktionen i motsvarande branscher. Export och import av konsulttjänster deflateras exempelvis med det prisindex som används för produktionen i konsultbranschen, dvs. med inhemska löneindex.

Provisioner vid varuförmedling deflateras med totala importprisindex när det gäller exportprovisioner, eftersom dessa uppkommer vid varuimport. På motsvarande sätt deflateras importprovisioner med totala exportprisindex.

Bristen på tjänsteprisindexar medför att för flertalet importerade tjänster används samma prisdeflatorer som för motsvarande exporterade tjänster, vilka alltså även används för att volymberäkna produktionen. Effekten på BNP-utvecklingen blir därför neutral.

Produktionsberäkningen för näringslivet på kvartal görs så att man försöker beräkna en indikator för utvecklingen av förädlingsvärdet i fasta priser. Beräkningen av indikatorn utgår ofta från någon uppgift i löpande priser som deflateras, men i några fall används direkta volymindikatorer (kvantitetsuppgifter).

Kvantitetsuppgifter används för jordbruk, skogsbruk, fiske, el och värme samt vissa tjänster inom transportområdet. Beräkningen av byggnadsverksamhet i fasta priser bygger på sysselsättningsuppgifter, liksom produktionen av utbildnings- och sjukvårdstjänster.

För några tjänstebranscher används särskilda tjänsteprisindex; det är fallet för uthyrning, restaurang, hotell, flygtjänster och telekommunikation. Ett sammanvägt maskinindex används för att deflatera maskinuthyrningsverksamhet. Parti- och detaljhandeln

deflateras med PPI- och KPI-index. För övriga producenttjänster används löneindex, utan någon korrigering för antagen produktivitetsutveckling. Det har bedömts som alltför godtyckligt att göra en sådan korrigering. Det är svårt att motivera om den skall vara plus en eller två procent, eller om den kanske skulle vara minus en eller annan procent. Lite längre fram i kapitlet görs en redovisning av hur en eventuellt felaktig deflatering kan påverka BNP.

Volymberäkningen av gruvor och tillverkningsindustri görs med hjälp av IPI (Industriproduktionsindex). Den i sin tur bygger på uppgifter om leveranser, som deflateras med PPI.

Årsberäkningarna

En detaljerad dokumentation av de fastprismetoder som används i årsberäkningarna gjordes under 2002 för EU:s behov. Den dokumentationen kommer också att bli tillgänglig för svenska användare.

Deflateringen går till på delvis annorlunda sätt i årsberäkningarna jämfört med kvartalsberäkningarna. Skillnaderna är minst vad gäller hushållens konsumtionsutgifter, export och import.

Principerna för fastprisberäkning av hushållens konsumtionsutgifter är i stort desamma som i kvartalsräkenskaperna. Skillnaderna består i att deflateringen görs på en något finare detaljnivå i årsberäkningarna.

Deflateringen av export och import görs däremot med samma metoder och med samma detaljeringsgrad som i kvartalsräkenskaperna.

I övrigt finns det ett antal områden, för vilka deflatering sker med speciella index. Exempel på det är byggnadsinvesteringar och byggnadsreparationer.

Integrerad fastprisberäkning

För övrigt görs en integrerad fastprisberäkning inom systemet för tillgångs- och användningstabeller. Beräkningsgången är följande: Uppgifter om näringslivets produktion av varor och tjänster finns, eller beräknas, i allt väsentligt i löpande priser, på de cirka 400 produktgrupper som är finaste nivå i T/A-tabellerna. Med produktion avses här bruttoproduktion och inte förädlingsvärden. Produktionsvärden i löpande priser deflateras med prisindex. För

vissa produkter används i årsberäkningarna liksom i kvartalsberäkningarna kvantitetsuppgifter. Det gäller exempelvis jordbruks- och skogsprodukter samt elektricitet och fjärrvärme.

Byggnadsproduktionen beräknas i årsräkenskaperna från användningssidan i löpande och fasta priser. Det innebär att produktionen deflateras som summan av byggnadsinvesteringar och byggnadsreparationer.

Tjänsterna deflateras på produktgrupp, med diverse olika index. Produkter som används huvudsakligen för privat konsumtion deflateras med delindex från KPI. För de områden där det finns producentprisindex för tjänster (exempelvis hotell, flyg och telekommunikation) används dessa. För många transporttjänster används faktorprisindex och för några används volymuppgifter. Övriga tjänster deflateras med löneindex. De löneindex som används i kvartalsräkenskaperna (konjunkturlöneindex) är inte baserade på samma underlag som årsindexen, då strukturlöneindex används. Därför kan indexen revideras i samband med årsräkenskaperna. Det görs ingen korrigering för antagen produktivitetsutveckling.

Nationalräkenskapernas index för inhemsk tillgång

När all tillförsel i form av produktion, import (inklusive tullar och jordbruksavgifter) och försäljning från offentliga myndigheter och dessutom exportanvändningen är beräknad i löpande och fasta priser, härleds för varje produktgrupp ett index för inhemsk tillgång (IHT-index). Indexet beräknas enligt exemplet nedan.

Löpande priser (LP): produktion i näringslivet + offentlig försäljning + import – export

Fasta priser (FP): produktion i näringslivet + offentlig försäljning + import – export

Exempel: produktgrupp 33101, medicinsk utrustning och instrument

8 596+216+6431+2–9 420 8 879+215+6220+2–9 723 * 100 = 104,1

Indexen korrigeras för eventuella förändringar i produktskattesatser. IHT-index används för att produktvis deflatera insatsförbrukning i näringslivet och i offentliga myndigheter samt bruttoinvesteringar. IHT-index används där ingen annan specifik indexinformation är tillgänglig.

Resultatet blir att insatsförbrukningen och bruttoinvesteringen i varje bransch deflateras med en index som är sammanvägd av de produkter som används i den aktuella branschen.

Produktskatter och produktsubventioner

Skatter och subventioner i fasta priser betyder att den skattesats som gällde för basåret skall tillämpas. I de svenska nationalräkenskaperna är det alltså de skattesatser som gällde föregående år. Att det är föregående års skattesats som gäller får effekten att det år en ny skatt införs, t.ex. om momsen breddas till att omfatta nya produkter, kommer det att finnas ett skattebelopp i löpande priser medan beloppet i fasta priser är noll.

LP, milj kr FP, milj kr

Produktion i näringslivet

8596

8879

Offentlig försäljning

216

215

Import

6431

6220

Tullar och jordbruksavgifter

2

2

Export 9420

9723

Att deflatera producenttjänster

Ofta påtalas bristen på adekvata prisindex för produktionen av s.k. producenttjänster, alltså sådana tjänster som i första hand används av andra företag.

Det är sant att det för stora tjänsteområden saknas prisindex och i nationalräkenskaperna tvingas man då söka andra lösningar. I allmänhet används då löneindex för deflatering. Exempel på sådana områden är ekonomiska och juridiska konsulttjänster, IT-konsulttjänster, databehandlingstjänster, bevakning och finansiella tjänster. Det pågår emellertid ett utvecklingsarbete inom SCB med att ta fram relevanta prisindex för de flesta tjänstebranscher. Flera av dessa nya index planeras att vara i produktion från år 2005.

Att använda ett löneindex innebär att man gör antagandet att prisutvecklingen på tjänsterna följer löneutvecklingen i branschen. Man antar alltså (implicit) att det inte sker någon förändring i produktivitetsutveckling eller i driftsöverskott. Om antagandet är felaktigt och innebär att man missar att ta hänsyn till en faktisk produktivitetsutveckling, får det naturligtvis effekter på beräkningarna i nationalräkenskaperna.

I följande exempel (tabell 7.1 och 7.2) visas vad som händer om fel index används för att deflatera produktionen av en viss produkt, a. Produkt a produceras i bransch XX och den har bara två användningsområden: den används dels som insats i den egna branschen och dels köps den som insatsförbrukning av bransch YY. I exemplet används dels ett löneindex för att deflatera produktionen av produkt a (alternativ 1) och dels ett ”sant” index för deflateringen (i alternativ 2). Löneindexet ligger på 106,5, medan den faktiska prisutvecklingen legat på 102,2. I exemplet kommer branschen, när den deflateras med löneindex, att visa en nedgång i volymutvecklingen för förädlingsvärdet med 6,5 procent. Om deflateringen i stället görs med den ”sanna” prisutvecklingen, visar förädlingsvärdet en volymökning med 2,1 procent.

Sysselsättningen i branschen minskar med 0,9 procent och arbetsproduktiviteten minskar med 5,7 procent då löneindexet används. Med det ”sanna” indexet ökar däremot produktiviteten med 3 procent. En ganska betydande skillnad.

Det är också av intresse att se vad som händer i branschen YY, som använder produkten a (se tabell 7.2). Produktionen i branschen har ökat med 1,5 procent i volym och sysselsättningen har ökat med 2,3 procent. I det första fallet, när produkt a deflateras med löneindex, kommer branschen att visa en förädlingsvärdeutveckling

på 3,7 procent och en arbetsproduktivitetsutveckling på 1,4 procent. I alternativ två, när produkten a deflateras med det ”sanna” indexet, som visar en lägre prisutveckling, kommer bransch YY i stället att ha en lägre förädlingsvärdeutveckling, dvs. med 1,4 procent och en minskning i produktivitetsutvecklingen med 0,8 procent.

Tabell 7.1 Effekter av att använda olika deflatorer, bransch XX

Tabell 7.2 Effekter av att använda olika deflatorer, bransch YY

Bransch XX

År t löne-FP alt 1 "sant" FP alt 2 År t-1

Produktion

LP index

index

LP

Produkt a

11000 106,5 10329 102,2 10763 10400

Produkt b

192 104 192 220

Summa

10521

10955 10620

Insatsförbrukning Produkt a

800 106,5 751 102,2 783 720

Övrigt

5500 102,3 5376 102,3 5376 5200

Summa

6127

6159 5920

Förädlingsvärde

4393

4796 4700

förändring

-6,5

2,1

Arbetade timmar

1100

förändring

-0,9

Produktivitetsutveckling

-5,7

3,0

År t löne-FP alt 1 "sant"

År t-1

Bransch YY

LP index

index FP alt 2 LP

Produktion

40000 101 39604 101 39604 39000

Insatsförbrukning Produkt a

10200 106,5 9577 102,2 9980 9680

Övrigt

12000 99,5 12060 99,5 12060 12000

Förädlingsvärde

17966

17563 17320

Förändring

3,7

1,4

Arbetade timmar

förändring

2,3

Produktivitetsutveckling

1,4

-0,8

Vad som händer i det här fallet är alltså, att tillväxten i förädlingsvärde och produktivitet kommer att redovisas i fel bransch. Strukturen i näringslivet blir felredovisad och den som arbetar med branschanalyser blir vilseledd.

Däremot påverkas inte den redovisade BNP eller BNP-tillväxten när produktionen används som insatsförbrukning, vilket är fallet för den största delen av producenttjänsterna.

Värre är det med de producenttjänster som används för slutlig användning, exempelvis som bruttoinvestering eller som export. Där slår den felaktiga deflateringen direkt på BNP-utvecklingen. Det gäller i hög grad investeringar i programvara (åtminstone den köpta programvaran), i vissa arkitekttjänster samt i byggkonsulttjänster samt en stor del av exporttjänsterna.

År 1999 var det BNP-påverkande belopp som deflaterades med löneindex strax under 120 miljarder kronor. Om man som räkneexempel antar att man därigenom missade två procents produktivitetsutveckling, skulle BNP-tillväxten ha blivit en tiondel högre än den redovisade. Då har inte motsvarande antagande gjorts för importen. Delar av importen av tjänster deflateras, i brist på annan information, med samma index som den svenska produktionen av motsvarande tjänst. En motsvarande justering på importen skulle ha påverkat BNP-utvecklingen åt andra hållet, dvs. dragit ned BNPtillväxten något.

Datorer

Ett annat område som ibland diskuteras är hur valet av metod för deflatering av datorer påverkar den BNP-utveckling som redovisas. I de svenska nationalräkenskaperna deflateras datorer med prisindex från PPI-systemet. En stor del av de datorer, som köps i Sverige importeras. Importen av datorer och investeringar i datorer deflateras med samma index, och eftersom investeringen är en pluspost i beräkningen av BNP medan importen är en minuspost, är deflateringen av datorer i stort sett neutral för BNP-utvecklingen.

Offentliga konsumtionsutgifter

Deflateringen av den offentliga konsumtionen har däremot en direkt påverkan på den uppmätta BNP-tillväxten.

I kapitlet om produkträkenskaperna beskrivs hur den offentliga konsumtionen beräknas. I avsaknad av marknadspriser beräknas den från kostnadssidan enligt tabell 7.3 nedan.

Tabell 7.3 Offentlig konsumtion beräknad från kostnadssidan, löpande priser, miljarder kronor, kvartalsberäkning för år 2000

De offentliga lönerna utgör ungefär 45 procent av de offentliga konsumtionsutgifterna och mer än 10 procent av BNP. Deflateringen har en direkt påverkan på utfallet av BNP-utvecklingen i fasta priser. I de svenska nationalräkenskaperna används arbetade timmar, utan något försök till korrigering för produktivitetsförändring, dvs. det berömda antagandet om att produktivitetsutvecklingen är noll inom offentlig sektor. I kvartalsräkenskaperna görs beräkningen på sektorer och i årsräkenskaperna görs beräkningen på ändamål enligt COFOG. Relativa förskjutningar mellan ändamål gör att produktivitetsutvecklingen totalt ändå kan avvika från noll.

Om man i Sverige hade gjort ett antagande om att produktiviteten i den offentliga produktionen ökade med en procent mellan 1999 och 2000 skulle BNP-utvecklingen ha blivit en tiondel högre (beräkningen är gjord på grov nivå).

Olika länder har något olika metoder för fastprisberäkning av icke marknadstjänster. I några länder används löneindex på relativt detaljerad nivå (olika personalgrupper), i några länder görs något antagande om produktivitetsutveckling. Den internationella utveck-

+ insatsförbrukning

218

+ löner

251

+ kollektiva avgifter

92

+ övriga produktionsskatter

16

- övriga produktionssubventioner

3

+ kapitalförslitning

41

- försäljning

118

+ direktkonsumtion

51

= konsumtionsutgifter

548

lingen går mot att i allt högre grad försöka hitta direkta volymmått på produktionen av icke-marknadstjänster. Några länder har, åtminstone delvis, redan infört sådana metoder, t.ex. Storbritannien. Inom EU skall länderna inom några år gå ifrån att använda inputrelaterade mått på produktionen i fasta priser, åtminstone för individrelaterade tjänster som utbildning och sjukvård.

Utvecklingsarbeten pågår inom nationalräkenskaperna för dessa områden, såväl i Sverige som i andra länder. För kollektiva tjänster som t.ex. försvar och rättsväsende kan det dröja längre innan det är möjligt att hitta användbara volymmått.

Reala inkomstmått

Det är också möjligt att deflatera inkomstflöden och i princip också balansposter som sparande. Det man då får göra är att deflatera med ett prisindex som speglar köpkraften relaterad till en viss korg av varor och tjänster. Genom att sedan jämföra den deflaterade inkomsten med motsvarande inkomst för basperioden kan man mäta hur inkomstens köpkraft har förändrats. I SNA/ENS används benämningen real inkomst för inkomster som är deflaterade på detta sätt.

Några av de inkomstmått som presenteras i fasta priser är följande:

Bruttonationalinkomsten (BNI)

BNI beräknas som BNP +primära inkomster från utlandet –primära inkomster till utlandet

BNP i fasta priser är i princip ett volymmått på den produktion som skett i landet, eller ett mått på volymutvecklingen av den slutliga användningen. För att beräkna den reala BNI, som är ett inkomstmått, görs vissa justeringar. Den reala bruttonationalinkomsten skall mäta köpkraften hos den produktion som genererar inkomsterna. Den totala realinkomst som genereras av produktionen är också beroende av hur export- och importpriserna utvecklas. Om importpriserna utvecklas snabbare än exportpriserna (dvs. försämrad terms of trade) behövs en större export för att betala importen. Eller omvänt: om exportpriserna stiger snabbare

än importpriserna, behövs en mindre produktionsinkomst för att betala för importen.

Det finns ingen absolut vedertagen metod för att mäta ”bytesvinst” eller ”bytesförlust” i utrikeshandeln. I SNA och ENS diskuteras flera olika modeller, men en modell rekommenderas starkare än andra modeller och det är den metod som tillämpas i de svenska räkenskaperna. Den innebär att både exporten och importen deflateras med en index som är beräknad som ett aritmetiskt medelvärde av export- och importindexarna. Skillnaden mellan exporten och importen deflaterade med sina respektive index och deflaterade med den korrigerade indexen ger bytesvinsten eller bytesförlusten (terms of trade).

De primära inkomsterna till och från utlandet deflateras med implicitprisindex för inhemsk slutlig användning (= konsumtion + fast bruttoinvestering + lagerinvestering). Den metoden är vald och används i den svenska publiceringen, för att det är den metod som skall tillämpas vid rapporteringen till EU för inläggning i Eurostats databaser.

För att beräkna real disponibel bruttonationalinkomst görs tilllägg för löpande transfereringar, mottagna från och erlagda till utlandet. Transfereringarna deflateras också med prisindex för inhemsk slutlig användning.

Sammanfattning av sambandet mellan de olika realinkomstaggregaten:

BNP i fasta priser

+ terms of trade

= real inhemsk bruttoprodukt

+ reala primärinkomster från utlandet – reala primärinkomster till utlandet

= real BNI

+ reala löpande transfereringar från utlandet – reala löpande transfereringar till utlandet

= real disponibel nationalinkomst

– kapitalförslitning i fasta priser

= real disponibel nettonationalinkomst

Hushållens reala disponibla inkomster

Hur hushållssektorns inkomster utvecklas realt redovisas i nationalräkenskaperna. Även där är avsikten att mäta hushållssektorns köpkraft och de disponibla inkomsterna deflateras med implicitprisindex för hushållens konsumtionsutgifter.

Implicitprisindex

Ett implicitprisindex är ett index som beräknas genom att ett värde i löpande priser divideras med ett värde i fasta priser. Det implicita indexet blir på det viset en sammanvägning av de prisindex som används för att deflatera de varor och tjänster som ingår i t.ex. ett aggregat. Implicitprisindex för BNP kallas ibland BNP-deflatorn och kan beräknas när alla de delar som ingår i BNP har beräknats i löpande och fasta priser. BNP-deflatorn är ett resultat av beräkningarna i nationalräkenskaperna och inte en självständig variabel som tas fram före beräkningarna.

8 Sektorräkenskaperna

I den del av nationalräkenskaperna som kallas sektorräkenskaperna ligger tyngdpunkten på de konton som redovisar inkomstomfördelning och inkomstanvändning. De sektorer som redovisas är de s.k. institutionella sektorerna och de slutliga saldona är sektorvis finansiellt sparande.

I produkträkenskaperna redovisas branscher och ändamål. Branschredovisningen bygger i princip på verksamhetsenheter som statistisk enhet. Sektorräkenskapernas minsta byggsten är i stället den institutionella enheten. Institutionella enheter definieras i ENS 2.12–216.

Definition: Den institutionella enheten är ett grundläggande ekonomiskt beslutsfattande centrum som karakteriseras av enhetlighet i beteendet och självständighet i beslutsfattandet under utövande av sin huvudsakliga funktion. En inhemsk enhet betraktas som en institutionell enhet om den har självständighet i beslutsfattandet ifråga om sin grundläggande funktion och antingen har en fullständig bokföring eller det skulle vara möjligt och meningsfullt, både från ekonomisk och från juridisk synpunkt, att sammanställa en fullständig bokföring om så erfordrades.

För att kunna sägas ha självständighet i beslutsfattandet ifråga om sina grundläggande funktioner, måste en enhet:

a) ha rätt att äga varor eller tillgångar självständigt; den kan där-

för byta ägandet till varor eller tillgångar genom transaktioner med andra institutionella enheter,

b) ha förmåga att ta ekonomiska beslut och gå in i ekonomiska

aktiviteter för vilka den själv blir direkt ansvarig och har att lagenligt svara för,

c) ha möjlighet att ådra sig skulder för egen del, att åta sig andra

förpliktelser eller vidare åtaganden liksom att ingå avtal.

För att kunna anses ha en fullständig bokföring måste en enhet ha bokföringsmaterial som täcker alla dess ekonomiska och finansiella transaktioner företagna under bokföringsperioden, likväl som en balansräkning över tillgångar och skulder.

Följande principer tillämpas då enheter inte klart har de båda karakteristiska drag som utmärker en institutionell enhet:

a) hushåll har alltid självständigt beslutsfattande i sin grundlägg-

ande funktion och måste därför vara institutionella enheter, även om de inte har en fullständig bokföring.

b) enheter som inte har en fullständig bokföring och för vilka det

heller inte skulle vara meningsfullt att ställa samman en fullständig bokföring om så erfordrades, behandlas tillsammans med de institutionella enheter i vars bokföring deras ofullständiga konton är integrerade.

c) enheter som, även om de har en fullständig bokföring, inte har

självständighet i beslutsfattandet avseende sin grundläggande funktion behandlas tillsammans med de enheter som kontrollerar dem.

d) enheter som uppfyller definitionen för en institutionell enhet

betraktas som sådana även om de inte publicerar sin bokföring.

e) enheter som är en del av en grupp enheter som ägnar sig åt

produktion och som har fullständig bokföring uppfattas som institutionella enheter även om de delvis har överlämnat sin självständighet till den centrala enhet (holdingbolaget) som är ansvarig för den allmänna ledningen i gruppen; holdingbolaget självt betraktas som en institutionell enhet särskild från enheterna som det kontrollerar, såvida inte b) ovan är tillämpligt.

f) kvasibolag har en fullständig bokföring men de har dock inte

någon oberoende juridisk ställning. Likväl har de ett ekonomiskt och finansiellt beteende som är annorlunda än deras ägares och som liknar bolagens. Därför anses de ha självständighet i besluten och de betraktas som egna institutionella enheter.

De institutionella enheterna grupperas i institutionella sektorer. De institutionella sektorer som används i de svenska nationalräkenskaperna är:

Icke-finansiella företag

Finansiella företag

Hushåll

Offentlig sektor

Staten inklusive socialförsäkring Staten Socialförsäkring Kommuner Primärkommuner Landsting Svenska kyrkan (t.o.m. 1999)

Hushållens ideella organisationer (HIO)

HIO ej Svenska kyrkan Svenska kyrkan (fr.o.m. 2000)

Utlandet

Klassificeringen till institutionell sektor följer de anvisningar som ges i MIS 2001:2 (MIS = Meddelanden i samordningsfrågor). Grupperingen av sektorer skiljer sig något. I nationalräkenskaperna ligger socialförsäkringssektorn som en undergrupp till staten, medan den enligt MIS 2001:2 är en egen huvudsektor. Enligt MIS finns det två undergrupper till sektorn HIO :

HIO exklusive registrerade trossamfund

Registrerade trossamfund inklusive Svenska kyrkan

I nationalräkenskaperna är Svenska kyrkan en egen undergrupp skild från övriga HIO.

I nationalräkenskaperna är ”offentlig sektor” en huvudgrupp, enligt MIS är statlig sektor, kommunal sektor och socialförsäkringsfonder huvudgrupper utan gruppering till offentlig sektor.

Vad som ingår i de olika sektorerna

I Icke-finansiella företag ingår företag som är marknadsproducenter och vars huvudsakliga aktivitet är produktion av varor eller ickefinansiella tjänster. Det är bara företagens svenska delar som ingår; svenska företags filialer eller verksamhetsställen i utlandet ingår inte.

Enheter i företagssektorn kan vara aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag, bostadsrättsföreningar, bostadsstiftelser, statliga affärsverk eller filialer till utländska icke-finansiella företag. Vem som äger företagen är egalt, offentligägda bolag tillhör företagssektorn (med vissa undantag för ett fåtal bolag som inte kan betraktas som marknadsproducenter), likaså gör utlandsägda bolag.

I företagssektorn ingår också icke vinstdrivande organisationer som betjänar företag, t.ex. arbetsgivarorganisationer och branschorganisationer.

I finansiella företag ingår företag som främst ägnar sig åt finansförmedling och finansiell serviceverksamhet. Här ingår t.ex. monetära finansinstitut, banker (inklusive filialer till utländska banker), bostadsinstitut, värdepappersfonder, fondkommissionärer, investmentbolag m.m. Sveriges riksbank tillhör finansiell företagssektor. I sektorn ingår också försäkringsföretag, pensionsinstitut och finansiella serviceföretag som börser, fondbolag m.m.

I stort sett råder ett ett-till-ett-förhållande mellan den institutionella sektorn finansiella företag och näringslivets branscher SNI 65–67, kreditinstitut och försäkringsbolag. Det finns ett fåtal personliga företag som tillhör bransch 67, t.ex. försäkringsmäklare, som tillhör hushållssektorn och inte sektorn finansiella företag. Det rör sig om ett fåtal, med totalt så liten verksamhet att det i praktiken är negligerbart.

I nationalräkenskapernas tabeller redovisas hushållssektorn tillsammans med hushållens ideella organisationer (HIO). I konsumtionen redovisas i många tabeller egentliga hushålls konsumtionsutgifter skilda från konsumtionsutgifter i HIO, men i sektorräkenskaperna redovisas de två sektorerna tillsammans. Det är önskvärt och planerat, att redovisa dem var för sig. Men för att det skall vara möjligt att helt separera sektorerna krävs utvecklingsarbete och förbättrat dataunderlag. Då måste t.ex. också transaktioner mellan egentliga hushåll och HIO skiljas ut.

I hushållssektorn ingår individer, eller grupper av individer, i sin egenskap av konsumenter. Där ingår också personliga företagare som är marknadsproducenter och där näringsverksamheten inte går att separera från hushållets ekonomi. Hushållen som producenter av bostadstjänster (se kapitel 3 om produkträkenskaperna) svarar för en relativt stor andel av driftsöverskottet i hushållssektorn.

Hushållens ideella organisationer (HIO) är icke vinstdrivande organisationer som betjänar hushållssektorn i syfte att tillvarata hushållens intressen eller bedriva humanitär hjälpverksamhet. Exempel på sådana organisationer är idrottsföreningar, fackföreningar, tros-

samfund, ideella stiftelser och hjälporganisationer som Röda Korset eller Rädda Barnen. Föräldrakooperativ och brukarkooperativ är andra exempel på enheter som betraktas som icke vinstdrivande och som tillhör HIO.

I den offentliga sektorn ingår enheter som är offentligt kontrollerade, som inte är marknadsproducenter, vars produktion är avsedd för individuell och kollektiv konsumtion samt enheter som främst ägnar sig åt omfördelning av inkomster och förmögenhet. Enheterna finansieras huvudsakligen med obligatoriska betalningar från enheter som hör till andra sektorer.

I den offentliga sektorn ingår också intresseorganisationer och andra institutioner som inte är myndigheter, men som kontrolleras och huvudsakligen finansieras av det offentliga.

Staten omfattar alla administrativa statliga departement och andra centrala myndigheter och institutioner. Där ingår också icke vinstdrivande ideella organisationer som kontrolleras och huvudsakligen finansieras av staten. Det kan vara ideella föreningar, övriga stiftelser eller fonder, allmänna försäkringskassor, offentliga korporationer och anstalter och ett fåtal aktiebolag. De statliga affärsverken betraktas som marknadsproducenter och redovisas i företagssektorn.

Några enheter som drivs i form av aktiebolag, t.ex. de kungliga teatrarna och Chalmers tekniska högskola, ingår i den statliga sektorn och redovisas som statlig ”myndighet”. De kan inte anses vara marknadsproducenter; deras försäljningsintäkter täcker mindre än 50 procent av produktionskostnaderna och de kontrolleras och är huvudsakligen finansierade av staten. Botniabanan AB förs till statliga sektorn, eftersom syftet med bolaget är att finansiera och bygga en infrastrukturinvestering, som efter färdigställandet enligt avtal regelbundet skall nyttjas och betalas av staten.

Exportkreditnämnden ingår i den statliga sektorn, men klassificeras som marknadsproducent och redovisas i produkträkenskaperna i näringslivet. Det gör också Vägverkets och Banverkets enheter för byggnads- och anläggningsproduktion.

I socialförsäkringssektorn ingår alla offentliga institutionella enheter vars huvudsakliga aktivitet är att administrera fonderade socialförsäkringssystem. Enheterna har inrättats av och kontrolleras av staten genom lagstiftning eller på annat sätt. Syftet med dem är att ge socialförsäkringsförmåner till hela eller stora delar av samhället. Institutionerna skall ha en självständig ställning gentemot staten; det garanteras genom att förmånerna finansieras via fonder.

Socialförsäkringssystemen skall uppfylla två kriterier:

Genom lag och förordning är det obligatoriskt för vissa grupper i befolkningen att delta eller att betala avgifter.

Den offentliga sektorn är ansvarig för ledningen av institutionen vad beträffar att bestämma eller att godkänna bidrag och förmåner oberoende av dess roll som övervakande organ eller arbetsgivare.

Socialförsäkringssektorn omfattar allmänna tilläggspensionssystemet (ATP) och premiepensionssystemet. De institutioner som administrerar systemen är de Allmänna pensionsfonderna (AP-fonderna) och Premiepensionsmyndigheten (PPM).

I den kommunala sektorn ingår primärkommuner, landsting, kommunalförbund och kommunförbund. Fram till och med 1999 redovisades Svenska kyrkan som kommunal myndighet men den ingår från 2000 i hushållens ideella organisationer (HIO).

I kommunerna finns enheter vars produktion täcks av avgifter och som därför betraktas som marknadsproducenter. Det rör verksamheter som renhållning och avfallshantering, produktion av vatten och avloppsrening, energiproduktion samt distribution och administration av bostäder. Sådana enheter ingår i produkträkenskaperna i näringslivet men tillhör i sektorräkenskaperna offentliga sektorn.

Kommunala sektorn beräknas och kan redovisas med nedbrytning på primärkommuner, inklusive ideella organisationer och landsting.

I vissa fall redovisas den offentliga sektorn konsoliderad. I en konsoliderad redovisning har transaktionerna mellan de ingående sektorerna nettats ut. De transaktioner som nettobokförs är framför allt de stora inkomstströmmarna mellan staten och kommunerna.

I utlandssektorn bokförs de transaktioner som de inhemska enheterna har med utlandet. Summan av inhemska transaktioner är alltså definitionsmässigt lika med de transaktioner som bokförs i utlandssektorn.

Skärningen mellan produkträkenskaperna och sektorräkenskaperna

I sektorräkenskaperna redovisas de transaktioner som äger rum mellan institutionella enheter. Tyngdpunkten ligger på kontona för inkomstfördelning, inkomstomfördelning och inkomstanvändning.

I produkträkenskaperna är det verksamhetsenheter som är de statistiska enheterna och tyngdpunkten ligger på produktion och användning av varor och tjänster.

Statistikkällorna till sektorräkenskaperna

I beräkningen av den offentliga sektorn är produkträkenskaperna och sektorräkenskaperna integrerade. De källor som används täcker sektorernas samtliga transaktioner. Det är en styrka i beräkningen eftersom det ger ytterligare möjligheter till analyser och kontroller. Det ställer också stora krav på det underlag som används i beräkningarna, att det skall vara konsistent och att transaktionerna är korrekt klassificerade. Det underlag som står till buds i dag är inte helt tillfredsställande i det avseendet. Onödigt stora nationalräkenskapsresurser får läggas på granskning och kontroll av underlaget och på att utreda konsistensbrister. Det kan vara ganska stora skillnader mellan de statsbidrag till kommunerna som redovisas från utbetalande och mottagande sektor. I nationalräkenskaperna måste man, om det inte går att få samstämmighet, slutligen välja att använda uppgifterna från en av källorna. Vanligen används då den uppgift som lämnas från den statliga redovisningen.

Också för den finansiella företagssektorn är beräkningen i stort sett integrerad. Som nämndes tidigare råder det i praktiken ett etttill-ett-förhållande mellan finansiell bransch i produkträkenskaperna och finansiell sektor i sektorräkenskaperna, produktionskontot i sektorräkenskaperna hämtas från produkträkenskaperna.

Beräkningarna av utlandssektorn hämtar sitt underlag från betalningsbalansstatistiken och är i princip samordnad med den statistiken. De svenska institutionella enheterna grupperas i angivna sektorer och deras transaktioner med enheter i utlandet bokförs för sig i ett eget konto, dvs. utlandskontot.

Icke-finansiella företagssektorn och hushållssektorns (exklusive HIO) produktionsverksamheter ingår båda i näringslivet i produkträkenskaperna. Idealt vore att genomföra produktionsberäkningarna med klassificering också efter institutionell sektor. Det har hit-

tills inte varit möjligt att genomföra i de svenska nationalräkenskaperna. Det beror framför allt på att det statistiska underlaget inte medger det. Men det skulle också ställa krav på mer nationalräkenskapsresurser.

Det underlag som står till förfogande för att beräkna ickefinansiella företag är företagsstatistiken.

En beskrivning av hur driftsöverkott och sammansatt förvärvsinkomst beräknas finns i kapitlet om BNP från inkomstsidan.

Konton och transaktioner som ingår i sektorräkenskaperna

Sektorräkenskaperna i de svenska NR omfattar de konton som anges nedan. Saldot på varje konto går vidare till nästa konto i kontoföljden.

Produktionskonto

Saldo: förädlingsvärde

Inkomstbildningskonto

Saldo: driftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst

Allokering av primära inkomster

Saldo: Primärinkomstsaldo

Sekundär inkomstfördelning

Saldo: Disponibel inkomst

Omfördelning av naturainkomster

Saldo: Justerad disponibel inkomst

Användning av disponibel inkomst

Saldo: Sparande

Användning av justerad disponibel inkomst

Saldo: Sparande

Kapitalkonto

Saldo: Finansiellt sparande

Till sektorräkenskapernas konton enligt SNA/ENS hör också:

Finansiellt konto

Saldo: Finansiellt sparande

Konto för andra volymförändringar

Saldo: Förändringar i förmögenheten på grund av andra volymförändringar

Omvärderingskonto

Saldo: Förändringar i förmögenheten på grund av nominella kapitalvinster och kapitalförluster

Konto för neutrala kapitalvinster och kapitalförluster

Saldo: Förändringar i förmögenheten på grund av neutrala kapitalvinster och kapitalförluster

Konto för reala kapitalvinster och kapitalförluster

Saldo: Förändringar i förmögenheten på grund av reala kapitalvinster och kapitalförluster

Balansräkning

Det finansiella kontot ingår i finansräkenskaperna och saldot på det finansiella kontot är detsamma som på kapitalkontot: finansiellt sparande. På kapitalkontot beräknas sparandet utifrån förändringar i finansiella tillgångar och skulder, medan det från den reala sidan beräknas som ”inkomster” minus ”utgifter”.

De övriga kontona, inklusive balanskonton, ingår i nationalförmögenhetsberäkningarna. Beräkningar av nationalförmögenheten har gjorts och publicerats sedan början av 1990–talet. Den senaste publicerade beräkningen avser perioden 1980–1995 och publicerades 1996.1 Beräkningarna är gjorda enligt SNA 68 och anknyter till de tidigare nationalräkenskaperna. När nationalräkenskaperna lades om till SNA93/ENS95 lades nationalförmögenhetsberäkningarna ned. Nya förmögenhetsberäkningar är planerade och kan i bästa fall bli färdiga år 2004.

Beskrivningen av sektorräkenskaperna inskränker sig till transaktionerna i den reala delen av räkenskaperna.

Nedanstående tabell 8.1 är hämtad från nationalräkenskapernas definitiva årsberäkning och färdigställdes hösten 2001. Den fungerar här som illustration till framställningen. Talen i tabellen är av-

1 N10 SM 9501, Nationalräkenskaperna, SCB 1996.

rundade till miljarder kronor och avrundningar gör att den inte summerar.

Produktionskontot

I sektorräkenskaperna publiceras produktionskonton för de olika institutionella sektorerna. Som nämndes ovan är beräkningarna för offentliga sektorn integrerade; produktionskontot beräknas samtidigt som övriga konton. Produktionskontot för de finansiella företagen är detsamma som produktionskontot för branscherna SNI 65 – 67. Uppdelningen mellan icke-finansiella företagssektorn och hushållssektorn är däremot inte baserad på ett egentligt statistiskt underlag. I de tidigare nationalräkenskaperna gjordes inget produktionskonto för de institutionella sektorerna utan man startade med driftsöverskottet.

Tabell 8.1

Institutionella huvudsektorer 1999

Löpande priser, Mdkr

Företag Offentlig Hushåll Oför-Totalt

sektor och

delat 1

HIO

Konto 1 Produktion 1 Produktion 2 637 660 506 -1 3 801 2 Insatsförbrukning 1 451 263 233 42 1 989 3 Förädlingsvärde, brutto (1-2) till baspris 1 186 397 273 -43 1 812 4 Kapitalförslitning 185 48 49 282 5 Förädlingsvärde, netto (3-4) till baspris 1 001 349 224 -43 1 530

Konto 2.1 Inkomstbildning 1 Förädlingsvärde, netto till baspris

1 001 349 224 -43 1 530

2 Övriga produktionsskatter minus övriga

47 21 12

80

subventioner 3 Förädlingsvärde, netto till faktorpris (1-2)

953 328 212 -43 1 450

4 Löner och kollektiva avgifter

746 329 31

1 106

5 Influtna produktskatter minus kalkylerade

-13 -13

6 Driftsöverskott och sammansatt

208 -1 181 -30 357

förvärvsinkomst (3-4-5)

Konto 2.1.2 Allokering av primära inkomster 1 Driftsöverskott och sammansatt förvärvsinkoms 208 -1 181 -30 357 2 Löner och kollektiva avgifter (till svenska hushåll) 1 104 1 104 3 Skatter på produktion och import 383 -12 370 4 Subventioner 42 -1 40 5 Kapitalinkomst, netto 2 -29 12 -15 6 Justering för indirekt mätta finansiella tjänster 42 -42 7 Primärinkomstsaldo (1+2+3-4+5-6) 167 311 1 297 1 1 776

Konto 2.2 Sekundär inkomstfördelning 1 Primärinkomstsaldo 167 311 1 297 1 1 776 2 Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc 440 440 3 Sociala avgifter 70 275 345 4 Sociala förmåner andra än in natura 408 408 5 Andra löpande transfereringar 72 143 52 267 6 Summa inkomster (1+2+3+4+5) 310 1 169 1 757 1 3 237 7 Löpande inkomst- och förmögenhetsskatter etc 59 0 381 440 8 Sociala avgifter 345 345 9 Sociala förmåner andra än in natura 30 378 408 10 Andra löpande transfereringar 94 172 20 286 11 Summa utgifter (7+8+9+10) 183 550 747 1 480 12 Disponibel inkomst (6-11) 127 619 1 010 1 1 757

Institutionella huvudsektorer 1999 (forts.)

Löpande priser, Mdkr

Företag Offentlig Hushåll Oför-Totalt

sektor och delat 1

HIO

Konto 2.3 Omfördelning av inkomster in natura 1 Disponibel inkomst 127 619 1 010 1 1 757 2 Sociala transferingar in natura, inkomster 85 85 3 Sociala transferingar in natura, utgifter 85 85 4 Justerad disponibel inkomst (1+2-3) 127 534 1 095 1 1 757

Konto 2.4.1 Användning av disponibel inkomst 1 Disponibel inkomst 127 619 1 010 1 1 757 2 Justering för förändring i hushållens netto--40 40 0

fordran på pensionsfonder 3 Konsumtionsutgift

571 1 016

1 587

4 Sparande (1+2-3)

87 48 35 1 170

Konto 2.4.2 Användning av justerad disponibel inkomst 1 Justerad disponibel inkomst 127 534 1 095 1 1 757 2 Justering för förändring i hushållens netto--40 40 0

fordran på pensionsfonder 3 Faktisk individuell konsumtion

1 101

1 101

4 Faktisk kollektiv konsumtion

5 Sparande (1+2-3-4)

87 57 35 1 180

Konto 3.1 Kapital 1 Sparande 87 57 35 1 180 2 Kapitaltransfereringar, netto -16 -7 -1 -25 3 Förändring i nettoförmögenhet genom 70 50 33 1 155

sparande och kapitaltransfereringar (1+2) 4 Fast bruttoinvestering

252 66 40

5 Lagerinvestering 4 -1 2

6 Kapitalförslitning -185 -48 -49

-282

7 Anskaffning minus avyttring av icke

4 -5 1

finansiella icke producerade tillgångar 8 Finansiellt sparande (3-4-5-6-7)

-4 37 39 1 73

1) Ofördelat inkluderar: Differens mellan användnings- och produktionssideberäkning av BNP, -1 mdkr. Indirekt mätta finansiella tjänster, 42 mdkr. Differens mellan influtna och kalkylerade produktskatter, -13 mdkr.

Detaljerade branschbeskrivningar

Här ges en mer ingående beskrivning av vad som ingår i redovisningen av de olika branscherna i produkträkenskapernas branschredovisning och de källor som används i årsberäkningarna.

Jordbruk

I nationalräkenskaperna tillämpas en funktionell redovisning av jordbruket. Det är vanligt att svenska jordbruksföretag inte bara producerar traditionella jordbruksprodukter utan att de också har stora inslag av skogsbruk. Funktionell redovisning betyder att företagens jordbruksverksamhet i nationalräkenskaperna förs under branschen jordbruk medan skogsbruksverksamheten redovisas i skogsbruksbranschen.

I jordbruket ingår avsaluproduktion av spannmål, slaktdjur, mjölk, ägg m.m.; dessutom produktion av frukt, grönsaker, blommor och liknande. Vidare ingår plockning av vilda bär och svamp, energiskog, djuruppfödning, djurpensionat m.m.

Produktion för hemmakonsumtion av mjölk, potatis, ägg etc. ingår också. Dock ingår endast de produkter som produceras av yrkesmässiga producenter. Produktionen av potatis, frukt och grönsaker i hemmaträdgårdar ingår inte. Däremot ingår värdet av kött från jakt av vilt i produktionsvärdet. Dessutom finns ett tillägg (ca en miljard kronor) till produktionsvärdet för att täcka intäkter från diverse verksamheter inklusive ”svart” verksamhet.

Skogsbruk

Skogsbruket är funktionellt definierat och består av institutionella enheter, eller delar av institutionella enheter, med ansvar för och tillgång till, skogens förråd av skogsråvara och den påverkbara skill-

naden i tillväxt och uttag från detta förråd. Produktionen omfattar både marknadsproduktion och produktion för egen användning.

I skogsbrukets produktion ingår avverkning av skog till sågtimmer, massaved och brännved. I produktionsvärdet ingår också variationer i skogsuttag. Dessutom ingår skogsdikning med skogsröjning och annan skogsskötsel, skogsodling och övrig skogsvård, julgranar och flis. Däremot hänförs råvaror från skogen som används till livsmedel, som bär och svamp, till jordbruket.

Variationer i skogsuttag

Den största delen av det svenska skogsbeståndet betraktas som odlad skog, dvs. den står under tillsyn och påverkan av institutionella enheter. Det innebär att skillnaden mellan tillväxten i skogsbeståndet och avverkningen behandlas som produktion (för lagerinvestering). Det är en produktion som kan vara såväl positiv som negativ (och därmed ge ett positivt eller negativt bidrag till BNP). Den var under 1990-talet positiv och förväntas vara det under några år in på 2000-talet. Det har bl.a. med åldern på den svenska skogen att göra. Det svenska skogsbeståndet är ganska ungt och en stor del av skogen är inte avverkningsmogen.

Det är värt att notera att nationalräkenskaperna inte är överens i alla länder om hur man skall hantera beräkningarna för skogen. I Finland, som har ett skogsbruk som i mycket kan tyckas likna det svenska, med liknande lagstiftning, betraktar man i nationalräkenskaperna skogen som ”naturskog” och noterar ingen produktion av tillväxt.

Fiske

Fiskeproduktionen består av yrkesfiske i salt- och sötvatten och s.k. vattenbruk, alltså fiskodling. Källa till beräkningarna över fisket är SCB:s och Fiskeriverkets statistik över yrkesfisket i salt- och sötvatten samt också det s.k. vattenbruket. I Statistiska meddelanden, som utkommer ett halvt år efter beräkningsåret, finns en fullständig redovisning av saltsjöfiskets, insjöfiskets och vattenbrukets produktion. Statistiken innehåller detaljerade uppgifter om både värden och kvantiteter.

Mineralutvinnings- och tillverkningsindustri, NACE C–D, SNI 10–37

I branschen ingår lokala verksamhetsenheter som gruvor, mineralbrott och tillverkning av allehanda varor. Branschen omfattar:

─

Industriverksamhetsenheter med 10 eller fler anställda i såväl industriföretag som i icke industriella företag (storindustri).

─

Industriföretag med 0 – 9 anställda (småindustri).

─

Samhall, helstatligt aktiebolag som bedriver verksamhet med arbetshandikappad personal. Lönerna till de arbetshandikappade finansieras med statliga medel.

Produktionsberäkningarna görs för 84 olika delbranscher inom mineralutvinnings- och tillverkningsindustrin. ”Branschningen” är baserad på verksamhetsenheter (utom för Samhall). I produktionen ingår enheternas produktion av varor, reparationer/underhåll åt utomstående, montering/installation hos utomstående och enheternas produktion av tjänster, t.ex. handel, transporter eller försäljning av konsulttjänster. Vidare ingår lönebearbetning, vilket innebär att enhet A förädlar varor åt enhet B mot en viss ersättning utan att köpa in varorna.

För åren fram till och med 1995 var den huvudsakliga källan för beräkningarna Industristatistiken (IS) för industriföretag och för industriverksamhetsenheter i icke industriföretag med 10 eller fler anställda. Småföretag med 0–9 anställda beräknades med hjälp av information från diverse administrativa material.

Från och med årgång 1996 görs den varuvisa produktionsstatistiken i en egen undersökning (Industrins varuproduktion, IVP) frikopplad från den branschvisa industristatistiken. För åren 1997 och framåt har den branschvisa industristatistiken ersatts med Företagsstatistiken (FS) och ingår som en integrerad del i den.

El- och värmeverk, SNI 40.1 och 40.3

Produktionen består av framställning och distribution av elektrisk ström, ånga och hetvatten (fjärrvärme) och mäts som summa leveranser till slutliga användare (inklusive export) minus import. El- och värmeproduktion i verksamheter som bedrivs som kommunala affärsverk ingår i branschen. Produktionsvärdet består av slutliga leveranser, dvs. exklusive branschinterna leveranser mellan olika el- och fjärrvärmeverk, minus import.

I produktionsvärdet ingår byggnadsverksamhet (investering i nät och anläggningar) och tjänsteproduktion i form av nätdrift (=telekommunikationstjänst) och tekniska konsulttjänster.

Gasverk, SNI 40.2

Produktionen avser i huvudsak leveranser av natur- och stadsgas.

Vattenverk inkl. avloppsverksamhet, SNI 41 och del av SNI 90

Vatten- och avloppsverk redovisas i nationalräkenskaperna tillsammans. Det beror på att vattenverken i så stor utsträckning är integrerade med avloppsverken. Många uppgifter om intäkter, kostnader och sysselsättning går därför knappast att få särredovisade för vattenverk. Förutom huvudproduktionen, dvs. vattenförsörjning inklusive avlopp, ingår sidoverksamheter som byggnadsverksamhet, fastighetsförvaltning och tekniska konsulttjänster.

Byggverksamhet, NACE F, SNI 45

I byggverksamhet ingår uppförande, ändring och reparation av husbyggnader och anläggningar inklusive rivnings- och grundarbeten, installationer och andra delaktiviteter. Branschens produktion omfattar både verksamhet utförd av egentliga byggnads- och bygghantverksföretag och egenregibyggande bedrivet av stat, kommun, egnahemsbyggare med flera. För att klassificeras som byggverksamhet måste egenregibyggandet antingen vara nyproduktion eller beträffande reparation och underhållsarbeten vara utfört av separata arbetsställen eller liknande enheter. Byggnadsreparationer och underhållsarbete som bedrivs i verksamhetsenheter i andra branscher, med deras egen personal, behandlas alltså som förbrukning av material och löner inom de olika branscherna och inte som insatsförbrukning av byggproduktionstjänster.

Byggproduktion i nationalräkenskaperna beräknas från användningssidan. Det totala produktionsvärdet beräknas i löpande och fasta priser som summan av samtliga investeringar och uppgifter om köpta reparationer och underhållstjänster för byggnader och anläggningar. Produktionsvärdet i byggbranschen kommer sedan fram genom att subtrahera byggproduktion producerad i andra branscher från det totala produktionsvärdet.

Parti- och detaljhandel exklusive reparation av motorfordon, SNI 50–52 exkl. 50.2

Produktionen utgörs i huvudsak av de handelsmarginaler som uppstår vid vidareförsäljning av varor inom parti- och detaljhandeln, dvs. skillnaden i värdet mellan försäljningspriset (exklusive moms och andra produktskatter) och inköpskostnaden för de sålda varorna. Den totala handelsmarginalen för samtliga branscher beräknas i tillgångs- och användningstabellerna där det till varje användning är kopplad en marginalsats. Kopplingen till användning betyder att handelsmarginalen förändras i samma takt som den användning den är kopplad till. Handelsmarginalen som produktion inom parti- och detaljhandel kommer fram residualt som totalt beräknad handelsmarginal minus handelsmarginaler producerade och redovisade inom andra branscher.

Produktionsvärdet i branschen består inte bara av handelsmarginaler. I branschens produktionsvärde ingår också:

─

Provisioner på tips, lotteri och bingolotto

─

Exportprovisioner

─

Restaurang- och hotelltjänster producerade av företag klassade till varuhandeln

─

Reparationer av motorfordon, hushållsvaror och andra maskiner/ apparater

─

Övriga företagstjänster, t.ex. filmkopiering

─

Lokalhyror

─

Bil- och maskinuthyrning

Reparation av motorfordon, SNI 50.2

Branschen omfattar företag vars huvudverksamhet är underhåll och reparation av motorfordon. Många bensinstationer utför också bilreparationer men de är oftast klassade till branschen parti- och detaljhandel.

Hotell- och restaurangverksamhet, NACE H, SNI 55

Hotell- och restaurangbranschen består av företag med verksamhet inom hotell, vandrarhem, camping, restauranger, catering m.m.

I produktionsvärdet ingår hotelltjänster, camping, restaurang och bar, catering, sporttjänster och handelsmarginaler. Handels-

marginaler är den marginal företag i branschen tar ut på försäljning av varor. Sporttjänster består av uthyrning av sportutrustning och andra kringaktiviteter som hotellanläggningarna har. Tillägg görs för dricks och för ”svart” produktion av restaurangtjänster, både inom den rena restaurangbranschen och inom hotell och campingbranschens restaurangverksamhet.

Transport, magasinering och kommunikation, NACE I, SNI 60– 64

I nationalräkenskaperna beräknas och redovisas NACE I med uppdelning på flera delbranscher. För de flesta delbranscher är FS källa för Årsberäkningarna. För vissa delbranscher används andra källor.

Järnvägstransporter, SNI 60.10

Branschen omfattar person- och godsbefordran med fjärrtåg. Spårbunden närtrafik som t.ex. spårvagnstrafik i städer ingår inte i branschen utan redovisas i SNI 60.21, annan linjebunden landtransport. I den branschen ingår också t.ex. pendeltågstrafiken inom Storstockholmsområdet. Källa för beräkningarna är FS och årsredovisningar.

Annan linjebunden landtransport, SNI 60.21

Produktionsvärdet i branschen avser kollektivtrafik och linjebussverksamhet och baseras i huvudsak på FS. För de transporter som utförs av kommunala affärsverk hämtas uppgifterna från den kommunala finansstatistiken.

Taxi, SNI 60.22

Produktionsvärdet avser taxiverksamhet och hämtas från FS. Ett tillägg görs för ej registrerad omsättning, dvs. dricks och ”svart” verksamhet.

Charterbusstrafik, SNI 60.23

I branschen ingår charterbusstrafik, bussutflykter och annan tillfällig busstrafik. Produktionsvärdet hämtas från FS.

Vägtransport av gods, SNI 60.24

Branschen omfattar transportarbete med lastbilar, som bedrivs av åkerier. Transporter med lastbilar utförs i stor utsträckning också av varuhandeln samt av tillverknings- och byggnadsindustrin, men det transportarbetet är hjälpverksamhet inom dessa branscher och behandlas inte som produktion i transportbranschen. För godstransporter görs ett tillägg för ”svart” verksamhet.

Sjötransport, SNI 61

I branschen ingår svenska rederier och andra registrerade svenska ägare till fartyg som bedriver verksamhet med svenskregistrerade eller utlandsregistrerade fartyg, i Sverige eller utomlands.

Produktionen består av passagerartransport och godstransport på hav, kust och inre vattenvägar samt uthyrning av fartyg och båtar för hav, kust och inre vattenvägar. Dessutom ingår handelsmarginaler och restaurang- och bartjänster avseende ombordförsäljning som inte ingår i biljettpriset.

Lufttransport, SNI 62

Det dominerande företaget i branschen är Scandinavian Airline

System (SAS) som ägs gemensamt av de skandinaviska länderna. Företaget är ett konsortium och ägs till 3/7 av Sverige och till 2/7 av vardera Norge och Danmark. I nationalräkenskaperna fördelas konsortiets samtliga inkomster och utgifter på de tre länderna i proportion till deras ägarandelar. Detta innebär att 3/7 av SASkonsortiets produktion, insatsförbrukning och förädlingsvärde bokförs på Sverige.

I produktionsvärdet ingår huvudsakligen persontransporter, godstransporter, uthyrning av flygplan, verkstadstjänster, flygplatstjänster och handelsmarginaler.

Godshantering och magasinering, SNI 63.10

I produktionen ingår godshantering och stuveri, varulagring och spedition, men också handelsmarginaler, vägtransporter och uthyrning av lokaler.

Övriga stödtjänster till landtransport, SNI 63.21

Produktionsvärdet hämtas från FS och består av parkering, övriga stödtjänster till landtransport, vägtransport och spedition. I övriga stödtjänster ingår bland annat drift av avgiftsbelagda vägar och broar, som t.ex. Öresundsbron.

Övriga stödtjänster till sjötransport, SNI 63.22

Branschens huvudsakliga produktion är hamntjänster samt lots- och övriga farledstjänster men man sysslar också bl.a. med godshantering och uthyrning av lokaler. En del av verksamheten bedrivs i form av kommunal affärsverksamhet. Lots- och farledstjänster utförs av Sjöfartsverket, som är statligt affärsverk och därmed ingår i näringslivet (marknadsproducent).

Övriga stödtjänster till luftfart, SNI 63.23

Branschens produktion utförs till största delen av Luftfartsverket, som är statligt affärsverk. En liten del av branschen produceras i kommunala affärsverk. Övrig produktion har företagsstatistiken som källa. Produktionen består förutom av stödtjänster bl.a. också av parkering, uthyrning av lokaler och godshantering.

Researrangörer och resebyråer, SNI 63.30

Produktionen består huvudsakligen av försäljning av paketresor och förmedling av resor och turistservice. Produktionsvärdet för förmedling av resor avser de provisioner som erhålls vid förmedlingen. I produktionsvärdet för paketresor och turistservice ingår däremot hela det belopp som kunden betalar.

Annan transportförmedling, SNI 63.40

Branschen omfattar spedition, skeppsmäkleri och lastbilscentraler. Produktionsvärdet för spedition avser de provisioner som uppkommer vid förmedling av godstransporter på järnväg, lastbil och fartyg och alltså inte den totala omsättningen.

Post- och budbilstjänster, SNI 64.10

Produktionen består av postbefordran, finansiell förmedling och ersättning för vägtransport av gods. Finansförmedling består av ersättning som branschen får för den bankservice man erbjuder kunder på postkontor. Branschen har under de senaste åren varit föremål för en rad förändringar och ombranschningar av verksamheter. Postgirot ingår sedan 1994 i branschen finansförmedling, SNI 65. Postens åkeriverksamhet blev 1998 ombranschat till SNI 60.24, vägtransport av gods. Postens speditionsverksamhet blev 1996 omklassat till annan transportförmedling, SNI 63.40, för att från 1998 återigen ingå i branschen posttjänster.

Telekommunikationer, SNI 64.20

Branschen innefattar företag som sysslar med telekommunikation som nätdrift, mobiltelefoni, radiering och kabel-TV. Man har också intäkter från t.ex. handel och teknisk konsultverksamhet.

Finansiell verksamhet, NACE J, SNI 65–67

Finansiell verksamhet bedrivs i huvudsak av företag tillhörande den institutionella sektorn finansiella företag.

Finansförmedling utom försäkring och pensionsfondsverksamhet, SNI 65

Branschen omfattar banker, kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, värdepappersfonder och fondbolag, som samtliga står under Finansinspektionens tillsyn samt investmentbolag, som inte står under inspektionens tillsyn.

Banker

År 1998 fanns i Sverige 20 bankaktiebolag och 19 utlandsägda filialer.

Under 1990-talet har banksektorn i Sverige präglats av både koncentrationstendenser och ett antal nystartade s.k. nischbanker. De fyra största bankerna i Sverige svarade 1998 för 85 procent av totala banksektorns balansomslutning, 2 411 mdkr. År 1990 var andelen 64 procent.

De flesta sparbanker, som tidigare drevs i stiftelseform, har under 1990-talet ombildats till aktiebolag. De fristående sparbankernas (85 stycken år 1998) balansomslutningar svarade för 4 procent av banksektorns balansomslutning år 1998 mot 17 procent år 1990.

Kreditmarknadsföretag

I statistiksammanhang delas kreditmarknadsföretagen upp i bostadsinstitut, finansbolag och övriga kreditmarknadsföretag.

De 13 bostadsinstituten svarade år 1998 för 80 procent av kreditmarknadsföretagens balansomslutning som var 1 390 mdkr.

Finansbolagens verksamhet utgörs främst av factoring, reverskrediter, leasing och kontokort. De var 88 stycken i slutet av år 1998, varav 30 stycken under avveckling.

Under 1998 svarade kreditmarknadsföretagen för 52 procent av den totala utlåningen till allmänheten. Bostadsinstituten stod för 43 procent av dessa. Bankernas andel av totala utlåningen till allmänheten var 40 procent.

Värdepappersfonderna var, i slutet av 1998, 394 stycken och fondförmögenheten 454 mdkr. Hela förmögenheten ägs av andelsägarna. Värdepappersfonderna kan vara antingen aktie- eller räntefonder eller blandade aktie- och räntefonder. Enligt lagstiftning från 1991 skall placeringsbestämmelserna för varje fond godkännas av Finansinspektionen.

Förvaringen av fondens tillgångar samt in- och utbetalningar görs av s.k. förvaringsinstitut, som skall vara bank eller annat kreditinstitut. Fondernas förmögenhet förvaltas av fondbolag som står under tillsyn av Finansinspektionen.

Investmentbolag är börsnoterade företag och dotterbolag som förvaltar aktier eller är rörelsedrivande i aktier. År 1998 ingick 28 bolag. Investmentbolagens egna aktier skall vara spridda på ett stort antal företag och fysiska personer, för att bolagen skall kunna

börsnoteras. Aktieägarna skall erbjudas riskspridning och ett välfördelat aktieinnehav, dvs. inte för mycket aktier i närstående bolag. Investmentbolagens balansomslutning var år 1998 totalt 131 miljarder kronor.

I slutet av 1998 fanns det 94 värdepappersbolag. Värdepappersrörelse får drivas av svenskt aktiebolag, bankinstitut och utländskt företag efter tillstånd av Finansinspektionen.

Kreditinstitutens och investmentbolagens produktion består dels av ett räntenetto och dels av provisioner m.m. Räntenetto är skillnaden mellan utlåningsräntor och inlåningsräntor. Räntenettot omfattar räntor på såväl lån som värdepapper. I räntenettot för investmentbolag och värdepappersfonder ingår också nettot av aktieutdelning. Även leasingnettot ingår i räntenettot. Från nettot dras en kalkylerad kostnad för det egna kapitalet, beräknat som andelen eget kapital i förhållande till balansomslutningen multiplicerat med ränteinkomsterna. Ränta beräknas på accrualbas (upplupen ränta).

Provisioner m.m är såväl direkta avgifter som hyra för bankfack, övertrasseringsavgifter, förseningsavgifter, rådgivningsprovisioner, förvaltningsavgifter, växlingsavgifter och indirekta avgifter som avgifter på fondsparande. I produktionen ingår också den s.k. spreaden, dvs. differensen mellan köp- och säljkurs vid valutaväxling.

Försäkring och pensionsfondsverksamhet utom obligatorisk socialförsäkring, SNI 66

Försäkringstjänster består av privata liv- och pensionsförsäkringar, avtalspensioner där arbetsgivare oftast står för premieinbetalningarna, skadeförsäkringar och återförsäkringar. Försäkringstjänster utförs av traditionella livförsäkringsbolag, unit link-bolag, riks- och lokala skadebolag samt understödsföreningar. De står under Finansinspektionens tillsyn. De traditionella livförsäkringsbolagen handhar både privata försäkringar och avtalsförsäkringar. Merparten av avtalsförsäkringarna ligger dock samlade i ett par större bolag.

Produktionen skall avse den tjänst som försäkringsbolagen tillhandahåller. De faktiska flödena av försäkringspremier och utfall bokförs som transfereringar. Produktionen mäts för samtliga försäkringsgrenar som periodens premier plus direktavkastning på försäkringstekniska skulder, minus periodens försäkringsersättningar. För livförsäkringsbolagen subtraheras också sparande i reserver tillhörande försäkringstagarna.

Stödtjänster till finansiell verksamhet, SNI 67

Stödtjänst till finansiell verksamhet utgörs av aktiviteter som är nära relaterade till finansförmedling men inte är finansförmedling i sig själv.

Till branschen hör några större företag som Värdepapperscentralen, Stockholms fondbörs och Bankgirot. Vidare hör hit ca 900 försäkringsmäklare som är personliga företagare, ca 300 försäkringsmäklare i bolagsform, ca 50 värdepappersbolag, ca 15 valutaväxlingsföretag och ca 100 fondbolag. En del av företagen står under Finansinspektionens tillsyn.

Produktionen består av t.ex. förmedlingsprovisioner, kommissioner och marginaler vid valutaväxling.

Fastighetsverksamhet, SNI 70

Fastighetsverksamheten är indelad i tre branscher:

1. Egnahem och fritidshus (del av SNI 70.2).

2. Övrig fastighetsförvaltning, som innehåller lägenheter i flerbostadshus och uthyrning av lokaler (del av SNI 70.2).

3. Exploatering av och handel med egna fastigheter samt fastighetsförmedling och fastighetsförvaltning på uppdrag (SNI 70.1 och 70.3).

Egnahem

Nyttjandevärdet av boende i egnahem skall enligt SNA/ENS vara produktion i nationalräkenskaperna. Nyttjandevärdet mäts inte som hushållens kostnader för egnahemsboende, utan i stället beräknas en alternativkostnad som anger hur mycket man skulle ha betalat om man hyrt bostaden. Eftersom det inte existerar någon egentlig marknad för uthyrning av småhus i Sverige finns inget underlag för att skatta nyttjandevärdet med hjälp av faktiska hyreskostnader för småhus. I stället bestäms hyresvärdet med stöd av hyreskostnaden per kvadratmeter i flerfamiljshus med motsvarande standard. Dessutom görs ett tillägg för tillgång till garage. Produktionen mäts som kallhyra.

Förut utgick beräkningen från 1990 års basårsvärde, som skrevs fram med förändringen i bostadsstocken och förändringen av hyror för hyresrätter och garage. Basårsvärdet baserades till stor del på

uppgifter över antalet hus enligt Folk och bostadsräkningen (FoB) 1990. Eftersom det inte kommer att genomföras någon ny FoB, har beräkningen lagts om i samband med den revidering, som genomfördes av NR 2002. Fr.o.m. år 1999 beräknas värdet utifrån antalet småhus från fastighetstaxeringen, hyra för garage och genomsnittlig yta och hyra per kvadratmeter för hyresrätter. Beräkningen är stratifierad på region, byggnadsår och lägenhetsstorlek. Avdrag görs för uppvärmningskostnader. Kostnaden för uppvärmning avser de kostnader som skulle ha inträffat under ett år med normal temperatur (enligt NR:s energibalanser och gradindex).

Fritidshus

För boende i fritidshus finns inte användbara, representativa, uppgifter om hyror att göra beräkningen ifrån. Därför beräknas nyttjandevärdet från kostnadssidan som summa kostnader för räntor, onera (sophämtning, vatten och sotning), försäkringstjänster, reparation och underhåll, fastighetsskatt samt kapitalförslitning.

Övrig fastighetsförvaltning

Övrig fastighetsförvaltning består framför allt av lägenheter i flerbostadshus och uthyrning av lokaler. Branschens produktionsvärde baseras på företagsstatistiken (FS) med tillägg för bostadsrättsföreningar (då dessa inte undersöks av FS). Nedan beskrivs hur produktionsvärdet för produktgrupperna hyresrätter och bostadsrätter beräknas.

Flerbostadshus hyresrätter

Produktionsvärdet består av hyresintäkter för hyresrätter i flerbostadshus exklusive kostnader för uppvärmning. Av samma anledning som för egnahem har beräkningarna lagts om i samband med revideringarna av NR år 2002. Numera baseras produktionsvärdet på bostadsytan enligt fastighetstaxeringen och hyra per kvadratmeter för hyresrätter. Beräkningen är stratifierad på region, byggnadsår och lägenhetsstorlek. Avdrag görs för uppvärmningskostnader, som i detta fall avser de faktiska kostnaderna under året (NR:s energibalanser).

Flerbostadshus bostadsrätter

En innehavare av en bostadsrätt äger inte sin lägenhet, utan en andel i en bostadsrättsförening. Bostadsrättsföreningens uppgift är att tillgodose det löpande underhållet av fastigheten etc. För detta betalar innehavaren en avgift. Avgiften är i allmänhet lägre än motsvarande hyror i hyresrätter. Men i NR skattas hyreskostnaden för bostadsrätter med information om hyreskostnaden per kvadratmeter för hyresrätter med motsvarande standard. I övrigt genomförs beräkningen enligt samma principer som för hyresrätter i flerbostadshus.

Uthyrning av fordon och maskiner m.m., SNI 71

Branschen består av företag vars huvudsakliga verksamhet är uthyrning av fordon och maskiner utan bemanning samt av hushållsartiklar och varor för personligt bruk. Källa är FS och intermittenta undersökningar.

Databehandlingsverksamhet m.m., SNI 72

Produktionen består av datakonsultverksamhet, databehandling, databasverksamhet, reparationer, handelsmarginaler m.m. Källa för årsberäkningarna är FS som ger information om försäljningsintäkter, kostnader i verksamheten m.m. Produktionens fördelning på produktgrupper görs med information från mer detaljerade intermittenta undersökningar av branschen.

Forskning och utveckling, SNI 73

Branschen består av företag som forskar på uppdrag. Produktionsvärdet kommer från FS. I beräkningarna görs också ett tillägg för produkter i arbete samt för produktion i forskningsenheter tillhörande industriföretag. I FS ingår Chalmers tekniska högskola i branschen, men i nationalräkenskaperna tillhör Chalmers staten och ingår inte i näringslivet.

Andra företagstjänster, SNI 74

Branschen beräknas på fyra delbranscher: SNI 74.10 juridiska och ekonomiska konsulter, SNI 74.20–30 arkitekt och tekniska konsulter, SNI 74.40 reklam och marknadsföring samt SNI 74.50–80 övriga företagstjänster. Som för de flesta andra branscher har nivån på produktionen och insatsförbrukningen sitt ursprung i FS med vissa korrigeringar för att överensstämma med NR-begrepp.

I delbranschen SNI 74.50–80, övriga företagstjänster, ingår många små företag som producerar en mängd olika tjänster, t.ex. arbetsförmedling, bevakningsverksamhet, städning, rengöring och sotning. I branschen ingår de s.k. bemanningsföretagen. Klassningen av bemanningsföretagen är inte helt konsekvent och några bemanningsföretag ligger (felaktigt) i de branscher de betjänar. Tilllägg till branschen görs för ”svart” verksamhet och produkter i arbete.

Utbildning, NACE M, SNI 80

I branschen ingår all undervisningsverksamhet som bedrivs i bolagsform eller av enskilda näringsidkare. Produktionen består av grundskoleutbildning, gymnasieutbildning, högskoleutbildning, vuxenutbildning och övrig utbildning. Källa för årsberäkningarna är FS. Produktstrukturen kommer från SCB:s intermittenta undersökningar av tjänstenäringar.

Hälso- och sjukvård, sociala tjänster, veterinärverksamhet, NACE N, SNI 85

I branschen ingår all hälso- och sjukvård etc. som bedrivs i bolagsform eller av enskilda näringsidkare. Branschen har under de senaste åren varit föremål för en viss privatisering, där verksamhet som förut bedrevs i myndighetsform har övergått i privat regi. En betydande andel av branschens produktion är verksamheter som finansieras av offentliga sektorn och tillhandahålls direkt till hushållen i form av vård- eller omsorgstjänster. Konsumtionen av sådana tjänster kallas i svenska NR ibland för ”direktkonsumtion”; den korrekta benämningen är sociala transfereringar in natura och ingår i värdet av offentlig konsumtion men inte i offentlig produktion.

Det är inte helt självklart hur en verksamhet som i allt väsentligt finansieras av offentliga sektorn skall klassificeras. Bara (en föränd-

ring av) juridisk form är inte avgörande för klassningen. Man måste också ta hänsyn till finansiering och styrning av verksamheten. Under 2000 och 2001 har flera större sjukvårdsenheter, bl.a. inom Stockholms läns landsting, gjorts om till aktiebolag. Behandlingen i NR är att föra de enheterna till företagssektorn och näringslivet. Det är inte säkert att det är en bedömning som står sig i framtiden. Klassificeringen är viktig för den internationella jämförbarheten och för EU-ländernas del är det nödvändigt att ta hänsyn till de anvisningar som ges i EU:s Manual on Deficit and Debt.

Hälso- och sjukvård, SNI 85.10

I produktionen för hälso- och sjukvård ingår branschens samtliga intäkter. Det vill säga både den patientavgift som patienten själv betalar och den del som ersätts från socialförsäkringssystemet, liksom offentliga sektorns köp av hälso- och sjukvårdsverksamhet från ”privata” producenter ingår i produktionsvärdet. I branschen ingår sjukhusvård, primärvård, tandvård och annan vård som arbetsterapi och sjukgymnastik. Även alternativmedicinsk vård ingår i branschen.

Veterinärverksamhet, SNI 85.20

Veterinärverksamhet består av djursjukhus, veterinärkliniker och privata veterinärer utan egen klinik. Utom den rena veterinärverksamheten ingår en viss handelsmarginal i produktionen.

Omsorg och sociala tjänster, SNI 85.30

I branschen ingår barnomsorg, äldre- och handikappomsorg samt individ-, familje- och humanitär omsorg.

Avfallshantering och renhållning, SNI 90

Enligt SNI skall även avloppsverksamhet ingå i denna bransch, men eftersom avloppsverksamheten i Sverige är integrerad med vattenverkens verksamhet förs avloppsverksamheten till branschen SNI 41, vattenverk. En del av avfallshanteringen och renhållnings-

verksamheten bedrivs i myndighetsform hos kommunerna men verksamheten hänförs i NR till näringslivet och ingår i branschen.

Intressebevakning och religiös verksamhet, SNI 91

Branschen intressebevakning består av intressebevakning inom bransch-, arbetsgivar- och yrkesorganisationer. Intressebevakning inom arbetstagarorganisationer, religiösa samfund, politiska organisationer etc. klassas till hushållens ideella organisationer. Produktionen utgörs av avgiftsbelagda tjänster och av medlemsavgifter.

Rekreations-, kultur- och sportverksamhet, SNI 92

Branschen består av en rad vitt skilda aktiviteter, lotterier och spel, radio och TV, film, teater- och videoverksamhet, konstnärlig verksamhet, sporttjänster, m.m.

Produktionsvärdet för spel beräknas med uppgifter från Lotteriinspektionen. Produktionen av spel beräknas som spelomsättning minus utbetalade vinster och spelskatter. Ett tillägg görs för ”svart” spelproduktion.

Annan serviceverksamhet, SNI 93

Även denna bransch består av många skilda aktiviteter, som t.ex. tvätteriverksamhet, hår- och skönhetsvård, kroppsvård och begravningsverksamhet. Dataunderlaget kommer från FS. Ett inte obetydligt tillägg görs för ”svart” produktion.

Förvärvsarbete i hushåll, NACE P, SNI 95

Produktionsvärdet i branschen består av ersättningar som enskilda hushåll betalar ut som lön eller löneförmån. Någon insatsförbrukning förekommer inte i branschen varför produktionsvärdet är lika med förädlingsvärdet.

Branschen är definierad så att endast personer som står i ett anställningsförhållande till ett hushåll ingår. Tillfälliga betalningar av hushåll till städare, fönsterputsare osv. ingår inte i den här

branschen utan utgör köp av tjänster från företagare tillhörande andra branscher.

De tjänster som produceras i branschen består av hjälp till handikappade. Stödformen kommer från en särskild lag, Lagen om särskilt stöd, LASS. De handikappade kan få hjälpen på olika sätt, genom kommunala tjänster eller från ideella organisationer eller också kan den handikappade själv anställa en person. Det är den sistnämnda formen som utgör produktionsvärdet i branschen ”anställda i hushållen”. Den handikappade får ersättning från staten i form av en transferering för att finansiera den anställde. Några andra anställda i hushållen registreras inte i nationalräkenskaperna.

Säsongrensning i nationalräkenskaperna, en sammanfattning

Appendix 2 är skriven av Sven Öhlén, ansvarig för säsongrensning inom avdelningen för ekonomisk statistik vid SCB. Bilagan bygger på en mer utförlig beskrivning av den säsongrensningsmetod, som används för nationalräkenskaperna.1 Den kommer att bli tillgänglig på SCB:s webbplats i början av 2003. Dess huvudsakliga syfte är att på ett pedagogiskt sätt förklara för användare av nationalräkenskaperna hur säsongrensningen går till och vad som vid SCB varit vägledande i produktionen av säsongrensade tidsserier.

***

De svenska nationalräkenskaperna påverkas starkt av säsongvariationer, men även av variationer i antal arbetade timmar mellan olika kvartal. För att underlätta jämförelser över tiden säsongrensas och kalenderkorrigeras därför alla tidsserier i nationalräkenskaperna. Säsongrensning av nationalräkenskaperna gjordes fram till 1999 med programmet X-11-ARIMA på SCB:s centraldator. Före säsongrensningen korrigerades de flesta serier för antal arbetade timmar. Säsongrensningen gjordes med utnyttjande av s.k. ”default”-värden i programmet. Val av ARIMA-modell gjordes av programmet, vilket i många fall ledde till dålig jämförbarhet över tiden hos de säsongrensade serierna. För att illustrera hur metodvalet påverkar säsongrensningen redovisas i figur 1 kvartalsförändringar hos säsongrensad BNP med X-12-ARIMA och TRAMO/SEATS, den metod som SCB nu använder.

1 Se Öhlén, Säsongrensning av nationalräkenskaperna – En översikt, SCB 2002. Denna kommer att läggas ut på SCB:s hemsida, www.scb.se, första kvartalet 2003.

Figur 1. Säsongrensad och kalenderkorrigerad BNP Förändring från ett kvartal och närmast föregående uppräknat till årstakt

Säsongrensningen har här gjorts på jämförbart sätt för metoderna X-12-ARIMA och TRAMO/SEATS, t.ex. samma ARIMA-modell. De olika metoderna ger helt olika utveckling av BNP över tiden.

I samband med omläggningen till SNA93/ENS95 gjordes en översyn av metoderna för säsongrensning. Redan 1998 hade ett utvecklingsarbete påbörjats vid SCB avseende val av metod/programvara för säsongrensning. Detta utredningsarbete genomfördes i samverkan med Eurostat. En arbetsgrupp kring säsongrensning, val av programvara och statistiska metodfrågor kring säsongrensning har varit aktiv sedan 1996, med representanter från medlemsländerna samt flera associerade länder, däribland USA. SCB har deltagit i denna arbetsgrupp. Ett viktigt beslut för SCB och Eurostat har varit vilken programvara/metod som bör användas för säsongrensning. Flera skäl har framförts för att programmet X-11-ARIMA på sikt borde ersättas. De alternativ som ansågs vara mest intressanta var X-12-ARIMA, en vidareutveckling av X-11-ARIMA, och programmen TRAMO/SEATS. Med stöd av tidigare erfarenheter vid SCB och det arbete som genomförts vid Eurostat, begränsades metoderna till X-12-ARIMA samt TRAMO/SEATS.1

1 Se Seasonal Adjustment Methdos – A Comparison, Eurostat 1998, http://europa.eu.int. Här redovisas också olika kriterier för att jämföra metoder för säsongrensning.

Utvecklingsarbetet vid SCB har visat att metoderna för säsongrensning med TRAMO/SEATS tillämpade på svenska tidsserier ger säsongrensade serier med hög kvalitet. SCB har därför valt att i första hand använda TRAMO/SEATS för säsongrensning av de officiella tidsserierna. Införandet av dessa nya metoder har genomförts helt vid nationalräkenskaperna, vars säsongrensning nu omfattar 144 tidsserier. Övergången från X-11-ARIMA till TRAMO/ SEATS har även påbörjats i andra statistikgrenar.

Programmen TRAMO/SEATS

TRAMO (Time Series Regression with Arima Noise, Missing Observations and Outliers) är ett Fortranprogram, som vid SCB körs på PC under MS-DOS och WIN-95. Programmet används vid SCB som ett försteg till säsongrensning med programmet SEATS (Signal Extraction in Arima Time Series). I programmet SEATS sker dekomponering av tidsserierna för beräkning av säsongrensade serier enligt additiv eller multiplikativ modell. I programmet TRAMO skattas olika typer av kalendereffekter, t.ex. en påskeffekt och effekter av antal arbetsdagar. Programmet skattar också effekter av extremvärden hos en tidsserie. Extremvärden påverkar säsongrensningens kvalitet negativt, om de inte elimineras före säsongrensningen. Slutligen används TRAMO för att prognostisera tidsserien.

Vid säsongrensning av nationalräkenskaperna har varje individuell serie analyserats och valet av den statistiska modellen för serien har skett individuellt så att den på bästa sätt beskriver de faktiska variationerna i serien. I följande avsnitt redogörs för säsongrensningens genomförande.

Val av ARIMA-modell

Den modellbaserade säsongrensningen med TRAMO/SEATS bygger på statistiska metoder inom tidsserieanalysen. Ett viktigt inslag är att prognostisera serien två år framåt/bakåt för att med rensningen nå ut till bägge ändarna i serien. Om prognoserna är bra kommer revisionerna av de säsongrensade värdena att vara så små som möjligt med hänsyn till varje enskild series variabilitet och osäkerhet. För att kunna göra en prognos görs först en statistisk beskrivning av tidsserien, dvs. en modell. Detta görs med s.k. ARIMA-

modeller, som är en standardmetod för linjär modellering av tidsserier. Beteckningen ARIMA står för Auto Regressive Integrated

Moving Average. Vid modelleringen bestäms först strukturen på den modell som skall utnyttjas. Då görs bl.a. transformationer för att serien skall vara stationär, vilket är ett grundläggande krav vid

ARIMA-modellering.

Bestämning av modellstrukturen kan göras på flera sätt, men en vanlig statistisk metod bygger på den s.k. likelihood-principen, som i sin tur vilar på normalfördelningsantagande och oberoende hos residualerna. Sannolikhetsfördelningen för observationerna skall följa en normalfördelning, vars parametrar inte ändras över tiden (stationaritet). Enligt den principen är den skattning bäst, som maximerar sannolikheten att erhålla det stickprov vi faktiskt fick, uttryckt som en matematisk funktion av de okända parametrarna. Här utnyttjas det s.k. BIC-måttet, som tar hänsyn till att antalet parametrar inte bör vara för stort. BIC-måttet är dock endast av värde då förutsättningarna för ARIMA-modellen är uppfyllda. Detta testas med olika statistiska test i TRAMO.1 Endast när dessa test inte indikerar avvikelser från oberoende normalfördelningar, har BIC-måttet relevans.

Ett antal okända konstanter (parametrar) måste estimeras. För att säsongrensningen skall hålla hög kvalitet, bör parametrarna i ARIMA-modellen vara stabila och statistiskt signifikanta. Den ARIMA-modell som bäst förklarar den faktiska variabiliteten hos varje enskild serie har valts bland cirka 50 modeller. För speciellt viktiga serier, t.ex. BNP, hushållens konsumtion, investeringar, m.fl. har ännu fler modeller undersökts. Nedan redovisas de kriterier som utnyttjats vid val av bästa modell:

K1. Maximum likelihood (BIC), K2. statistiska test av residualegenskaper, K3. diagram över residualer, K4. signifikans hos parametrar i ARIMA-modellen, K5. variabilitet hos den säsongrensade serien, K6. diagram över säsongrensade serier.

I de fall det finns en entydigt bästa modell enligt de statistiska kriterierna K1, K2 och K4, har denna valts. Normalt är detta myck-

1 Normalfördelningstest, Durbin Watson test av autokorrelation, Ljung & Box T-test, Pierse Q-test samt ett teckentest (icke parametriskt).

et ovanligt. Det normala är att ett varierande antal ARIMAmodeller är statistiskt likvärdiga enligt BIC-kriteriet. Bland dessa sker en fortsatt eliminering med avseende på egenskaperna hos respektive modells residualer. För detta nyttjas dels fem statistiska test och dels diagram över residualerna. Testen avser normalfördelningsantagande samt autokorrelation hos residualerna. Den teoretiska grundvalen för ARIMA-modellering är att residualen skall vara s.k. vitt brus. Det skall således inte finnas något ”förutsägbart” i residualen förutom dess sannolikhetsfördelning. Om något test flaggar för autokorrelation eller icke normalitet, förkastas den modellen. De statistiska testen kompletteras med diagram över residualerna, som kan ge information om tidssamband av mer komplex natur. De modeller som ännu inte förkastats undersöks sedan med avseende på signifikans hos parametrar i den skattade ARIMA-modellen. Modeller som inte har signifikanta parametrar förkastas. Bland de återstående ARIMA-modellerna väljs den som har minst variabilitet i förändringar av den säsongrensade serien och i vad mån den säsongrensade serien ger information om vändpunkter.

För att illustrera några av de analyser som gjorts för att välja ARIMA-modell för BNP redovisas i Tabell 1 BIC-måttet för 50 ARIMA-modeller för BNP.

Tabell 1. Frekvensfördelning för BIC-måttet för BNP 50 ARIMA-modeller

Den i BIC-mening sämsta modellen har BIC=21.1 och den bästa BIC=17.1. Om modellen väljs med stöd av BIC, är det fyra modeller som initialt är mest intressanta. Det är ARIMA(003) (010), ARIMA(012)(010) och ARIMA(013)(010) samt ARIMA (013)(011). Dessa modeller har alla BIC=17.1, varför de kan anses vara statistiskt likvärdiga. De är exempel på s.k. moving average modeller (MA-modeller). Modellerna kallas här modell 17, modell 19, modell 20 respektive modell 39.

I tabell 2 redovisas de skattade ARIMA-parametrarna för dessa ARIMA-modeller. I modell 17 ingår tre MA-parametrar med värdena 0.28, 0.78 samt 0.62. SE avser standardfelet för skattningen. Markeringen * innebär att standardfelet inte kunnat beräknas i TRAMO. Skälen till det kan vara flera. I många fall indikerar det problem vid estimationen.

Modellerna i tabell 2 med min(BIC) uppfyller alla villkoret att residualerna har acceptabla egenskaper. För dessa modeller föreligger dock numeriska problem indikerade med *. I de modeller där SE kan beräknas, är vidare MA-parametern ej signifikant. För de i

Frekvens Procent Kumulativ Kumulativ

BIC

frekvens procent

17.1

4

8

17.2

3

6

17.3

7 14

17.4

11 22

17.5

8 16

17.6

2

4

17.7

1

2

17.8

4

8

17.9

1

2

19.5

1

2

19.8

1

2

20.2

1

2

20.3

1

2

20.4

1

2

20.8

1

2

20.9

1

2

21

1

2

21.1

1

2

BIC-mening bästa modellerna är det numeriska problem vid estimationen av modellernas parametrar. Dessa har därför förkastats.

Tabell 2. Skattade ARIMA-modeller för BNP

ARIMA Skattningar

Modell 17 (003)(010) THETA=(0.2776

0.7820 0.6185 )

SE=*,*,0.1341

Modell 19 (012)(010) THETA=-0.5106

0.9800

SE=

*,*

Modell 20 (013)(010) THETA=-0.3369

0.8571 0.2304

SE=*,*,0.1752

Modell 39 (013)(011) THETA=-0.3177

0.8906 0.1911

SE=*,*,0.1859 BTHETA=0.2763

SE=0.1771

På ett fullständigare sätt har ett 50-tal ARIMA-modeller estimerats och analyserats. För BNP är det slutliga valet ARIMA(110)(010). En s.k. autoregressiv modell av första ordningen med AR-parametern = 0.33 med ett standardfel av 0.17, BIC=17.3 och med residualer som uppfyller statistiska krav på normalitet och oberoende. Modellen ger en säsongrensad serie med stabila förändringar och med tydliga indikationer på vändpunkter. Modellen valdes vid omläggningen 1999 och har visat strukturell stabilitet.1 Den är ytterst vanlig för att modellera ekonomiska processer. Emellertid är modellen för BNP under bevakning beroende på att dess signifikansegenskaper försämrats. I den frågan tillämpar dock SCB en viss konservatism. Det skall finnas entydiga och starka sakskäl för att byta modell vid säsongrensningen.2 Ett byte av modell skapar i sig en variabilitet som torde uppfattas som otillfredsställande av an-

1 Vid säsongrensningen av nationalräkenskaperna avseende andra kvartalet 2002 var AR- parametern 0.35 med ett standardfel på 0.16. 2 AR(1) –parametern är dock fortfarande signifikant med ett t-värde av 2.2.

vändarna av statistiken. SCB har lagt stor vikt vid att uppnå jämförbarhet över tiden. Här är valet av ARIMA-modell ett mycket viktigt moment.

För att illustrera ARIMA-modellens betydelse för säsongrensningen redovisas i figur 2 kvartalsförändringar hos BNP uppräknade till årstakt för 50 olika ARIMA-modeller. Figuren belyser flera viktiga aspekter på säsongrensningen. För det första kan vi notera att valet av ARIMA-modell har betydelse för alla säsongrensade värden i serien.1 Variationsvidden är ca två procentenheter (årstakt). Medelvärdet över samtliga 50 ARIMA-modeller markeras med en cirkel i diagrammet. Även om vi eliminerar de ”extrema” modellerna, kvarstår en ”modellvariabilitet” på ca 1 procentenhet (årstakt).2 Begränsar vi oss till tredje kvartalet 2001, har vi en medelförändring på 0,4 procentenheter, med en standardavvikelse på 0,7. SCB:s officiella BNP-serie har förändringstalet 0,2 (förändringen av BNP mellan andra kvartalet och tredje kvartalet 2001, arbetsdagskorrigerad och säsongrensad uppräknad till årstakt). SCB:s officiella BNP-serie ligger således nära fördelningens medelvärde för detta kvartal.3 För flertalet av tidsserierna avseende nationalräkenskaperna har det varit möjligt att identifiera ARIMA-modeller, som uppfyller statistiska krav och som underlättar tidsjämförelser. Den korta tidsperiod som kan utnyttjas vid säsongrensningen, 1993–2001, förorsakar dock ett omfattande behov av underhåll av modellerna och övriga specifikationer. Detta innefattar också byte av ARIMA-modell.

1 Skälet till detta är att modellbaserade metoder som TRAMO/SEATS utnyttjar den skattade ARIMA-modellen vid skattning av seriens komponenter (adaptiva filter). Filter används för att skatta komponenterna i tidsserien och att eliminera s.k. brus hos den säsongrensade serien. SEATS utnyttjar s.k. optimal filterteori. En klassisk referens är Anderson, B.D.O och J.B. Moore, Optimal Filtering, Prentice Hall, 1979. En svensk lärobok är Svärdström A.

Signaler och system, Studentlitteratur1999. Detta är enligt statistisk teori den bästa metoden underförstått att modellen är adekvat. X-12-ARIMA metoden har andra typer av fixa filter. 2 Denna typ av variabilitet har uppmärksammats vid det utvecklingsarbete, som genomförts vid ECB. Det anses att beslutsfattare bör informeras om alternativa metoders skattningar av säsongrensade värden (ECB recommendations). 3 Detta gäller även för andra kvartal.

Figur 2. Säsongrensad och kalenderkorrigerad BNP Kvartalsförändringar i procent, årstakt. 50 undersökta ARIMA-modeller

Diagnostiska test

I föregående avsnitt redovisades hur ARIMA-modellerna i nationalräkenskaperna har identifierats. Produktionssystemet är så utformat att fortlöpande diagnostik är en del i SCB:s produktion av säsongrensade serier. För varje serie redovisas:

ARIMA-modellens parameterskattningar och dess standardfel,

de statistiska test som berördes i förra avsnittet. Färger används för att flagga för potentiella problem och avvikelser från de antaganden som metoden bygger på (röd färg). Om ett test inte indikerar problem (ej signifikant) används blå färg.

säsongrensningens residualer,

autokorrelation hos residualer,

diagram över residualer,

skattade effekter av extremvärden och deras tidpunkter,

skattade kalendereffekter,

standardfel för den säsongrensade serien och trendskattningen.

-4.00 -2.00

0.00 2.00 4.00 6.00 8.00

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

%

Därigenom kan metodansvarig och produktionsansvarig för säsongrensningen snabbt se eventuella problem i löpande produktion.

Kalendereffekter

Kalendereffekter skattas tillsammans med effekter av extremvärden i TRAMO med en generaliserande regressionsmodell. Som indata används antal arbetsdagar under ett kvartal i relation till ett ”normalkvartal”. Alla de serier avseende produktion och sysselsättning, som säsongrensas, modelleras med denna kalendermodell. Dagfaktorn beräknas för produktion och sysselsättning på finaste branschnivå med hänsyn tagen till förekomsten av fem-, sex- eller sjudagarsvecka, skiftarbete, kontinuerlig drift etc. Dagfaktorn på aggregerad nivå upp till BNP beräknas genom vägning med förädlingsvärden. Generellt gäller att den effekt som ges av almanackan överskattar den kalendereffekt som är verifierbar i TRAMO. Med andra ord har kalendereffekterna tidigare överskattats vid säsongrensning med X-11-ARIMA. Exempelvis är den empiriskt verifierbara (enligt TRAMO) kalendereffekten för BNP cirka 40 procent av den effekt som räknas fram från kalendern. Motsvarande gäller för totala sysselsättningen. För BNP och totala sysselsättningen är kalendereffekterna statistiskt signifikanta. På branschnivå är däremot kalendereffekten inte alltid statistiskt signifikant.

För varje rensad serie redovisar programmet den skattade kalendereffektens värde och t-test för test av hypotesen att effekten är noll. För serierna avseende total export, export av varor, total import samt import av varor finns i säsongrensningen kalendereffekter hänförbara till påsk och sammansättning av dagarna under ett kvartal. För den totala importen, liksom för importen av varor, finns det bara en påskeffekt, av storleken +– 1 procent av de faktiska värdena. Under 2002 inträffade påsken under första kvartalet. Det säsongrensade värdet för detta kvartal är därför korrigerat uppåt med 1 procent. Kalendereffekten för exporten varierar mellan –1,8 och +1,5 procent.

I figur 3 redovisas dels de kalendereffekter på BNP som beräknas direkt från almanackan (den streckade linjen) och dels de som skattas i regressionsmodellen (den heldragna linjen). Här belyses att den effekt som beräknas direkt från almanackan överskattar den effekt som är empiriskt verifierbar (enligt TRAMO). I allmänhet ger en kalenderkorrigering direkt från almanackan en överskattning av den kalendereffekt som estimeras. I vissa branscher är dock de

skattade kalendereffekterna desamma som de som beräknas i TRAMO. Exempel på detta är jordbruk, skogsbruk och fiske (SNI=10–14). I några andra branscher är kalendereffekten obetydlig.

Kalendereffekter i genomsnitt över samtliga näringsgrenar redovisas i figur 4. Den kalendereffekt som beräknas från almanackan för samtliga näringsgrenar är cirka +4 procent för andra kvartalet 2001. Motsvarande estimerade kalendereffekt är cirka 2 procent. Den estimerbara kalendereffekten är alltså bara hälften av den som erhålles från almanackan. Den kalenderkorrigering av nationalräkenskaperna som gjordes fram till 1999, kan sägas ha överskattat kalendervariationen med cirka 50 procent i genomsnitt över samtliga näringsgrenar. En konsekvens av det är att den tidigare överkorrigeringen skapade en extra variation i de säsongrensade serierna som nu är eliminerad.

Figur 3. Kalendereffekter för BNP

-6.0 -4.0 -2.0

0.0 2.0 4.0 6.0

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

%

Enligt k alendern Estim erad

Figur 4. Kalendereffekter i genomsnitt över samtliga näringsgrenar

Extremvärden

Extremvärden skattas automatiskt med TRAMO/SEATS. Kunskap om extremvärden kan utnyttjas på flera sätt. Eliminering av extremvärden före skattning av säsongfaktorn resulterar i säkrare säsongrensade serier. Kunskapen kan också användas för granskning av tidsserierna i nationalräkenskaperna, men också som hjälpmedel vid granskning av den bakomliggande primärstatistiken.

Information om extremvärden är också viktig för användarna av statistiken. Om användaren vet att det säsongrensade värdet för en enskild tidpunkt beror på förekomst av ett extremvärde, bör tidsjämförelser göras med viss försiktighet. Se t.ex. nivåskiftet i kommunal konsumtion mellan fjärde kvartalet 1997 och första kvartalet 1998 enligt tabellen nedan, med extermvärden för vissa av försörjningsbalansens komponenter.

Allmänt sett är förekomsten av extremvärden vanliga i nationalräkenskaperna, speciellt vid uppdelning på branscher. I tabell 3 redovisas extremvärden för de viktigaste serierna i försörjningsbalansen vid beräkningarna i december år 2001. Tabellen visar

-6.0 -4.0 -2.0

0.0 2.0 4.0 6.0

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

%

Enligt kalendern

Estimerad

extremvärdena, som indextal för serier med multiplikativ modell och i värden (mkr) för serier med additiv modell.

Kommunal konsumtion har ett nivåskifte på 4 674 miljoner kronor första kvartalet 1998. Från och med denna tidpunkt har serien en nivåskillnad på cirka 6 procent jämfört med föregående period. För näringslivets investeringar finns ett extremvärde tredje kvartalet 1997 då serien får en temporär nedgång på cirka 10 procent. För importen av tjänster kan noteras att ett temporärt nivåskifte uppåt med 8 procentenheter inträffar andra kvartalet 1997.

Vad kan sägas om orsaker till extremvärden? I vissa fall är de bakomliggande orsakerna till extremvärdet kända, vilket gör tidsjämförelsen säkrare. Vidare kan orsaken till extremvärdet vara populationsförändringar. I andra fall torde också felredovisning eller felperiodisering vara en orsak till extremvärden. I de fall SCB har kunskap om extremvärden redovisas ofta deras orsaker.

Revision av specifikationer

Nationalräkenskaperna enligt SNA93/ENS95 är beräknade och publicerade från och med 1993. Detta är en relativt begränsad period och förändringar i seriernas variationskällor kan få stora effekter på säsongrensningen. Den besvärligaste typen av förändring genereras av s.k. strukturella förändringar. Det kan då vara nödvändigt att göra stora ingrepp i säsongrensningen, t.ex. att byta den statistiska modell som beskriver tidsserien. När tidsserierna är relativt korta är risken att det inträffar stor. För att kontrollera detta, görs en årlig översyn av säsongrensningen av samtliga serier. Översynen innefattar bl.a. val av modell för serien, huruvida additiv eller multiplikativ modell skall användas, etc. Sedan den nya säsongrensningen tagits i bruk vid nationalräkenskaperna, har cirka 20 procent av specifikationerna ändrats för att upprätthålla hög kvalitet och underlätta korrekta tidsjämförelser.

Tabell 3, Extremvärden, indextal för serier med multiplikativ modell och miljoner kronor för serier med additiv modell

Statlig

Konsumtion

Kommunal

Konsumtion

Offentlig

Konsumtion

Privata

Investe-

ringar

Import

av varor

Import

av tjänster

Total

import

93:kv1

:kv2

:kv3

:kv4

94:kv1

:kv2

:kv3

:kv4

95:kv1

:kv2

:kv3

:kv4

96:kv1

:kv2

:kv3

:kv4 106

104

97:kv1

:kv2

:kv3

:kv4

98:kv1

4674

:kv2

4674

:kv3

4674

:kv4

4674

99:kv1 106 4674

:kv2 104 4674

:kv3 103 4674

:kv4 102 4674

00:kv1 101 4674

:kv2 101 4674

:kv3 101 4674

:kv4

4674

01:kv1

4674

:kv2

4674

:kv3

4674

:kv4

Osäkerhetsmått

Till skillnad från ej modellbaserade metoder vid dekomponering av en tidsserie, t.ex. X-12-ARIMA, är det möjligt att med TRAMO/ SEATS beräkna osäkerhetsmått för de skattade komponenterna. Dessa osäkerhetsmått beräknas i SEATS och redovisas separat i SCB:s produktionssystem. SCB kan alltså till den säsongrensade serien redovisa den osäkerhet som kan hänföras till ett säsongrensat värde, ett s.k. konfidensintervall i statistisk mening. Även för trenden kan osäkerhetsmått beräknas.

Punktskattningen för säsongrensad BNP tredje kvartalet 2001 var vid första beräkningstillfället 50 1182 miljoner kronor med ett 95-procents osäkerhetsintervall på 49 8843–50 3520. Intervallets längd i förhållande till punktskattningen var 0,9 procent. Det är alltså ”rätt säkert” att säsongrensad BNP ligger i detta intervall. Man bör vara medveten om att det ”sanna” säsongrensade värdet för BNP för tredje kvartalet är förenligt med såväl en positiv som negativ förändring mellan andra och tredje kvartalet 2001. Längden på osäkerhetsintervallet för den privata konsumtionen är 1,2 procent.

Tidskonsistens och aggregeringar

En från användarsynpunkt önskvärd egenskap för säsongrensade serier är att årstotaler för säsongrensade och faktiska värden skall vara lika. Huruvida detta krav kan tillgodoses med metoderna TRAMO/SEATS och X-12-ARIMA, har undersökts i utvecklingsarbetet vid SCB. Den allmänna uppfattningen bland experter på tidsserieanalys och säsongrensning är att kravet på tidskonsistens medför att kvaliteten hos säsongrensningen försämras. Ändå uppfattas tidskonsistens på många håll, inte bara i Sverige utan i flera andra länder, som en önskvärd egenskap. För samtliga tidsserier i nationalräkenskaperna har detta därför eftersträvats i de fall det varit tekniskt möjligt. Exempel på det är privat konsumtion, statlig konsumtion, kommunal konsumtion och offentlig konsumtion. Kravet kan inte alltid uppfyllas när en serie karaktäriseras av stark förändring hos säsongen och/eller vid förekomst av deterministiska effekter, såsom påskeffekter, effekter av olika antal arbetsdagar och extremvärden. Ett exempel där tidskonsistens inte går att uppfylla vid säsongrensningen är BNP, där årsavvikelserna uppgår till 0,5 procent av faktisk BNP. Enda sättet att uppnå exakt tidskonsistens

är att efter säsongrensningen t.ex. kvotjustera den säsongrensade serien proportionellt mot avvikelsens storlek. Att göra så skulle kunna medföra att förändringar hos en rensad serie vid vissa kvartal domineras av dessa kvotjusteringar. SCB har valt att eftersträva den tidskonsistens som är tekniskt möjlig i programvaran, men att avstå från att göra ytterligare justeringar för att uppnå exakt tidskonsistens.

Direkt respektive indirekt säsongrensning

Med direkt säsongrensning menas att varje tidsserie modelleras och säsongrensas som en separat serie, t.ex. totala exporten av varor och tjänster. Om exporten av varor och exporten av tjänster modelleras och säsongrensas var för sig, kan den säsongrensade totala exporten även beräknas som säsongrensad export av varor + säsongrensad export av tjänster (indirekt säsongrensning). Vid indirekt säsongrensning uppnås konsistens mellan delarna och dess summa. Vid indirekt säsongrensning skulle säsongrensad BNP erhållas som summan av dess komponenter. SCB har emellertid valt att utnyttja direkt säsongrensning av alla serier i nationalräkenskaperna. Det främsta skälet för detta är att SCB då har direkt kontroll över säsongrensningens alla moment på alla aggregeringsnivåer, inte minst valet av ARIMA-modell för serien och säsongrensningens kvalitet.

Bilaga 4 Bilaga 4 Bilaga 4 Bilaga 4

REVISIONS OF SWEDISH NATIONAL ACCOUNTS 1980–1998 and an International Comparison

Lars-Erik Öller and Karl-Gustav Hansson

Statistics Sweden

REVISIONS OF SWEDISH NATIONAL ACCOUNTS 1980–1998 and an International Comparison

Lars-Erik Öller and Karl-Gustav Hansson

Statistics Sweden

Abstract. A revision generally augments a preliminary growth rate.

The revision distributions are skew, often with fat tails of outliers. For some Swedish variables, including GDP, revisions are correlated with the business cycle. This is also true of most European GDP revisions. Growth rates are revised upwards in upturns and downwards in downturns, and this also results in a tendency toward bimodality in the frequency distributions. We identify where in the accounts the greatest benefits from increased reliability may be achieved. In the international comparison Canada has the smallest revisions.

December 2002

PREFACE

This study is part of an investigation of the quality of economic statistics ordered by the Swedish Commission on the Review of

Economic Statistics. The study analyzes revisions of the Swedish Gross Domestic Product (GDP) during the period 1980–1998, and its major components according to the expenditure approach. The

Swedish data are compared to GDP revisions in 11 countries that have agreed to take part in the investigation.

CONTENTS

1. Introduction 1.1 Small revisions desirable, but not an aim per se 1.2 Revisions as a source of unreliability 1.3 Approach and method 1.4 Preliminary figures vs. forecasts 1.5 Outline of this study

2. Previous Studies 2.1 Revisions of National Accounts in Sweden 2.2 Other revision studies

3. Revisions of Swedish Annual Accounts 3.1 Constant prices 3.1.1 Frequency distributions of revisions 3.1.2 Revision characteristics 3.1.3 Have revisions decreased? 3.1.4 Conclusions so far

Tables

3.2 Current prices 3.2.1 Comments on diagrams and tables

Tables

3.3 Implicit deflators 3.3.1 Comments on diagrams and tables

Tables

3.4 Discussion of the results

Diagrams

4. Revisions of Swedish Quarterly Accounts in Constant Prices 4.1 Frequency distributions of revisions 4.2

Revision characteristics

4.3 Have revisions decreased? 4.4 Discussion of the results as compared to annual data Diagrams and tables

5. International Comparison of Revisions of Annual GDP Figures 5.1 Frequency distributions of revisions 5.2 Revision characteristics 5.3 Have revisions decreased?

5.4 Comments from national statistical offices Diagrams and tables

6. Conclusions and Suggestions 6.1 Information that should accompany preliminary figures and some suggestions 6.2 Summary

Acknowledgements

References

Appendix A : Time series of preliminary and final figures Appendix B : Publication Dates

1 Introduction

National Accounts are the most popular device in macroeconomic analysis. This is because they are designed to offer an internally consistent picture of the entire economy. Their weak point is inaccuracy. It is no trivial task to classify the data collected from society into the precise framework of the accounts, and often the figures are approximations. A major cause of unreliability stems from the constant need to revise already published figures. National Accounts started in many countries half a century ago, and their inaccuracy has been the main topic of critical voices ever since.

Forecasters, analysts and planners, whether using econometric or judgemental methods, but whose activity is forward-looking, need early figures. Old figures, although they may be more accurate, may have lost their relevance when a decision has to be made. However, if the final figure gives an essentially different picture of the economy, the decision may be seriously sub-optimal. Unreliability of base data may be incorporated in the decision, but then, too, it would carry an extra cost, leading to a welfare loss, as compared to the ideal situation of exact early data. Quoting Cole (1969, p.3):”…(the revisions) may be considered a measure of the price, in terms of accuracy, of up-to-date GNP statistics”. On the other hand, not revising figures that are known to be wrong is even more deceptive and requires even larger margins in decisions, thus carrying an even higher social cost.

European GDP forecast errors are studied in Öller and Barot (2000). For Sweden the root mean squared error of one-year-ahead GDP forecasts for the period 1971–1997 is 1.6 percentage points, but the same measure for revisions is 0.7 pct. points. A forecaster can hardly be expected to be able to forecast revisions, which means that the revision figure forms a lower limit for how accurate a forecast can be made. Since all errors are never detected it is hardly an exaggeration to say that half of the forecast error is due to inaccurate data.

Inaccurate and inconsistent data is an equally serious problem for analysts, and especially for econometricians. Our study only focuses on the disadvantage of working with data of different vintages, the disadvantage being expressed by revisions.

1.1 Small revisions desirable but not an aim per se

In order to achieve timeliness and punctuality early statistical figures are published as preliminary information that is eventually revised when more information becomes available. The statistical characteristics of these revisions are measures, albeit poor, of the reliability of preliminary figures. This is the aspect of quality that we are investigating in this study on revisions, measured as the difference between final and preliminary growth rates. It is important not to mix the concept of general statistical quality and small revisions. One can never be sure that a revised figure really is more relevant and accurate than the preliminary one. In fact, there is plenty of evidence of revisions that introduce more error than present in the preliminary figure. Furthermore, Young (1995) warns for equating size of revisions and quality: “… an improvement in the current estimates results in a permanent decrease in revision size, while an improvement in the latest available estimates results in a permanent increase in revision size”. Furthermore, revisions are to some extent an ethical matter. Large revisions can be a sign of diligent statisticians who do their utmost to find errors in the data and who are brave enough to admit that an early figure was wrong, and vice versa for the case of small revisions. A study of revisions can provide measures of the nuisance a consumer of National Accounts experiences when the figure, trusted to be correct, changes. The consumer is then at least informed of the revision to be expected.

Another aim of the present study is to expose the shortcomings of the statistical production process and, if possible, to point out at least the most urgent needs of improvement, which ultimately would increase the reliability of the statistics.

1.2 Revisions as a source of unreliability

Preliminary figures often have to be based on sample estimates that are revised when total annual account data become available. In this case quality measures like standard errors can easily be calculated. However, a much larger source of error is of another type. In Barklem (2000) the following sources are given1:

1

See Ohlsson (1953), which contains an interesting and still up-to-date discussion of error

sources in National Accounts.

Frame errors Measurement errors Processing errors Non-response errors Model assumption errors.

All of these afflict final figures. For none of them can we easily produce some numerical measure of reliability.

For different reasons not all statistics are revised. The Consumption Price Index (CPI) is used as a base for commercial contracts and revisions would cause serious damage in the market where many contracts would have to be renegotiated. According to a government decision CPI cannot be revised. Business tendency surveys provide snapshot pictures of the economy using ordinal data that are never revised. Also, there are variables that do not need any revision because the first figure published is accurate. Stock market data is an example. Deals on the stock market are registered as they occur and both price and quantity are correct. Furthermore, such data are generally delivered on-line. The high quality of some financial data has made them popular in econometric research. Producers of National Accounts must accept the challenge and look for ways to increase the timeliness and reliability of statistics on the real economy.

1.3 Approach and method

In order to be able to work in scale-free metrics we decided to use annual percentage (pct.) change instead of levels. A revision is defined as the difference between a final and a preliminary growth figure. For Swedish annual data for year t, preliminary means March t +1

2

, which is the time of publication of the complete quarterly accounts for year t. Final is defined as of December t + 2. This is the time when the first revised annual accounts are published. Thus revisions after t + 2 are ignored in this study, although both methodological and general revisions are made much later. By choosing t + 2 we try to avoid, as much as possible, revisions that are due to changes in definitions or methods. Leaving the final figure openended would further obstruct the meaning and comparability of

2

Swedish preliminary quarterly data have been published 70–85 days after the quarter has expired, during the period studied here. The publication delay varies between quarters and has become shorter in the 1990s.

the measures to be used. All variables are related (in pct.) to GDP in tables and diagrams in order to indicate their relative magnitude.

But it would be important to know something about these later revisions. According to Tengblad (1992) they are not ignorable, see Table 1.1.

Table 1.1 Effect of general revisions (%) 1981:1 – 1989:4

Mean (Bias) m(ABS)

1)

rMean

2)

rm(ABS)

2)

0.2

0.4

0.11 0.12

1) Mean absolute value of revisions 2) r = relative Source: Tengblad (1992), Table 5.

1

In the 1980s general revisions were still performed once in a decade, but the frequency seems to increase; a general revision is under way when this is being written, the previous one was done as recently as 1998. General revisions should be of interest to economic historians, analysts of structure and econometricians.

The international data, analyzed in Chapter 5 were supposed to follow this publication scheme as closely as possible, but some deviations had to be accepted, because publishing schemes differ between countries. In some countries t + 3 comes closest to what we here mean by “final”, and some studies, to which will be referred in the text, use the last available estimate.

In the Swedish study, we are mimicking the situation when a user of National Accounts receives a preliminary figure. Here, revisions of constant price data are directly copied from published annual growth rates of non-seasonally and working day adjusted data. In the case of current price data growth rates are calculated from data in levels, as known at the time, and deflator revisions are then obtained implicitly.

The detailed revision scheme of quarterly data can best be shown in a table:

Table 1.2 Publication and revision chronology for quarterly data of year t

Quarters in t :

1 Quarter 2 Quarter 3 Quarter 4 Quarter

Preliminary

June t Sept.

t Dec. t March t +1

1 Revision

Sept. t Dec.

t March t +1

..

2 Revision

Dec. t March

t +1 .. ..

3 Revision

March t +1

..

.. ..

The entries in the row “Preliminary” show when that quarter’s preliminary figure is published. The next three rows present the dates when these preliminary figures are revised. The preliminary figure for the first quarter is revised three times, that of the second quarter twice, the third quarter figure once and the preliminary figure for the fourth quarter is never revised in the quarterly accounts. It will normally be revised only when annual accounts are published, as are again all the other quarterly figures, but then, as a rule, the intra-year pattern will not be changed. Our final figure is here, as for annual figures, from the annual accounts of December t + 2. Revisions 1–3 have not been studied here.

A fast and convenient way of conveying to the reader an impression of how revisions behave is to present them as histograms, i.e. frequency distributions. If historical revisions have any relationship to future ones, a histogram can help a user of statistics to assess the reliability of a preliminary figure. A histogram, in a concentrated form, says much about location, spread, non-normality and outliers.

For a deeper understanding this visual overview is here supplemented by a number of statistical characteristics. They have been collected into tables that have been made almost identical for each set of data studied so as to simplify comparisons.

Like in other studies in this field we are interested in knowing if there is a systematic tendency for final figures to increase or decrease as compared to preliminary values. This is called bias. There are two statistical measures for bias here: the mean and the median (Med)

3

of revisions. Both are necessary because the histograms

show that the distributions may be skew, in which case the mean is not a good measure of bias.

3

The figure that divides the observations into two equal parts.

Another feature of revisions that could seriously hamper the usefulness of preliminary data is high dispersion, which translates into uncertainty. A practical measure that takes into account both bias and spread is the mean of the absolute value of revisions m(ABS), i.e. the mean of revisions, neglecting their sign

4

.

The standard deviation (S)

5

measures only dispersion (not bias),

as does the distribution-free range (R), which is the largest (Max) minus the smallest (Min) value. If the bias is positive we have added bias to dispersion into one figure (Mean+S

6

and Med+R),

and furthermore m(ABS) has been added to these two to form one measure of bias and dispersion. This has been done so as to help the reader to form an overall opinion of the reliability of preliminary figures of different variables.

The next four characteristics in the first table of every set of variables studied are:

(i) R(F,F-P), which is the coefficient of correlation between

revision (F-P) and (final) growth (F).

(ii) The row marked ‘Sign’ shows the number of times the

sign of the preliminary and final figure differs.

(iii) Analogous to (ii) is a figure on how many times the two

time series have disagreed on acceleration or deceleration (Ac/Dc)

7

.

(iv) Impact is the product of the mean absolute revision,

m(ABS), and the share of the variable of the total, GDP.

The characteristics (i) – (iii) are important for those who monitor the business cycle. Positive correlation with the business cycle (growth rate) tells the user that a bias in a preliminary estimate may be larger than average in a period of strong growth, and smaller, or even negative in a sharp decline. “Sign” and “Ac/Dc” show if you can rely on the direction of the preliminary growth signal staying the same after a revision, or if the preliminary and final figures seem to indicate different stages of a business cycle. The impact on GDP (iv) indicates to the producer of the statistics where improved measurement of preliminary data would help the most to reduce revisions of GDP.

4

m(ABS) = (1/N) ∑ | final – preliminary | , where N is the number of observations. 5 As all parametric characteristics, the standard deviation is not a good measure of dispersion for skew distributions. 6 It can be shown that for positive mean and standard deviation: Mean + S < Root Mean Square Revision

≅ 1.25m(ABS).

7 Acceleration = change in change when positive, deceleration when negative.

1.4 Preliminary figures vs. forecasts

Following McNees (1989) one can say that: “the process of estimating GNP starts with forecasts made many years before a quarter has begun and continues for years after it has ended as preliminary estimates are repeatedly revised”. A preliminary figure of a variable can be considered as an estimate, or more generally, since we will never know the true figure of GDP, all published figures of GDP are estimates, be they produced ex ante or ex post

8

.

Over the years a standardized technique has been developed for assessing the accuracy of forecasts; see e.g. Holden and Peel (1982) and Öller and Barot (2000). In our study these standards have been followed only to a limited extent. We use the mean absolute value of revisions, instead of root mean square forecast error, common in forecast studies. We do not test for rationality, efficiency, etc. The distributions presented in the following chapters do not look like symmetric normal distributions, and this further complicates testing.

Forecasting studies assume that the eventual outcome is an exact figure that the forecast is trying to hit. But in National Accounts there is no true outcome and any measure of accuracy based on the closeness of a preliminary figure to an “outcome” would only measure the distance between two estimates. In fact this applies not only to preliminary figures, but to GDP forecasts alike.

1.5 Outline of this study

In Chapter 2 we start by reviewing some previous studies of revisions of National Accounts in Sweden and elsewhere. In Chapter 3 Swedish annual accounts are studied both in constant and current prices. The implicit deflator revisions are also analyzed. The GDP components to be studied are: Private Consumption, Government

Consumption (Central and Local), Gross Fixed Capital Formation (henceforth for short: Investments), Change in Inventories (henceforth: Inventories), Exports (goods and services), Imports (goods and services), Net Exports and the total, Gross Domestic Product (GDP). In Chapter 4 the revisions of these same variables, now in quarterly observations are analyzed, and only in constant prices. In

Chapter 5 the Swedish revisions are compared to GDP revisions of annual data from the following countries: Australia, Canada, Den-

8

Cole (1969) finds similarities between preliminary figures and extrapolative forecasts.

mark, Finland, France, Germany, Netherlands, Norway, New Zealand, UK and USA. This chapter is written so that it can be read separately from the two preceding chapters on Swedish data. And finally, in Chapter 6 the results of this study are discussed and some suggestions are made for how to follow-up our study.

In all chapters the data cover the period 1980–1998. Appendix A presents the preliminary and final figures from which the revisions and their histograms as well as their statistical characteristics were calculated.

2 Previous studies

2.1 Revisions of National Accounts in Sweden

We have found two studies that have relevance here: Tengblad (1992) and Eklöf (1992). Both reports concern quarterly National Accounts, and annual growth rates. Tengblad’s is a separate report, while Eklöf’s is a chapter in a Ph. D thesis. Neither study mentions any previous investigation of Sweden’s National Accounts revisions, which we have understood as an implicit statement that there are no earlier studies published on this subject

9

.

Tengblad (1992) starts by studying the statistical discrepancies that arise because data compiled from expenditure and production sources do not initially result in the same estimate. He finds that, in the harmonization process, the discrepancies resulted in an upward revision for GDP of 0.15 % in the 1970s and 1980s. This is an important measure of unreliability that we have not had access to in this study, because these have not been saved in a consistent and retrievable form in the 1990s. We return to this matter in Section 6.1. We have not studied the production side of the accounts.

In Table 2.1 some results from Tengblad (1992) are presented. It provides further information on revisions that is not available from our study. Some years from the 1970s are included and three revisions are

Table 2.1 Bias and m(ABS) in GDP growth revisions in the 1970 and the 1980s

Source: Tengblad (1992, Table 5.1)

9

In most statistical annual and in some quarterly publications from the 1970s and 1980s the reasons to, the problems with and the effects of revisions are commented on.

1972–1978:3 Final-Prelim. Final-Rev. 1 Final-Rev. 2

Bias

0.7

0.6 0.4

m(ABS)

1.0

1.2 1.1

Relat. bias

0.4

0.3 0.2

Relat. m(ABS)

0.4

0.5 0.5

1981:3–1989:4

Bias

0.1

0.4 0.2

m(ABS)

0.7

0.5 0.4

Relat. bias

0.1

0.2 0.1

Relat. m(ABS)

0.3

0.2 0.2

studied, see Table 1.2. and Section 1.3 for the revision dates.

Comparing the two decades in Table 2.1 we see that according to all measures revisions became smaller in the 1980s. The biases were sizable in the 1970s. One would expect that the need to revise the same figure would become smaller over time. This would imply that the figures decrease from the left to the right. This is true for the bias in the 1970s, but not in the 1980s where the revision of a figure already revised once after 6 months, is larger than for the preliminary figure. Also, both m(ABS) and relative rm(ABS) increase from one revision to the next in the 1970s. Note that biases are positive for both decades, meaning that preliminary growth figures have been too low.

Tengblad (1992) also contains tables with the same measures as in Table 2.1 for the Production Accounts and an international comparison of GDP revisions. However, in the international study the variables being revised are quarter on quarter changes of seasonally adjusted data, so that the results cannot be compared to the results of our study. Biases are positive (underestimation). The eight countries studied were: Canada, USA, Japan, Australia, France, Germany10, UK and Sweden. Ranked according to smallest bias and m(ABS), Japan receives the highest rank, followed by Canada and Sweden, in that order. According to relative measures Canada and Japan get the same ranking, followed by Germany and Sweden, also with the same ranking.

Tengblad reports that the National Accounts are built up from pieces that are produced by different departments of Statistics Sweden

11

. Some of the pieces, he continues, are notoriously unreliable as preliminary statistics and have to be corrected judgmentally by the National Accounts department. Since the main task for that unit, he argues, should be to do the compilation of the data into the current SNA framework, and this being a huge work, correcting mistakes by others should be discontinued, and the responsibility transferred to those who compile the bits and pieces from which the accounts are formed. Tengblad also calls for more open explanations to why revisions are made. Eklöf (1992) considers revisions of quarterly data consisting of both expenditures and of incomes, the former in constant, and the latter in current prices. The periods studied were 1974–1977 and 1984–1987. Five separate revisions are studied. The main question asked is whether the preliminary figure is a better forecast than

10 Federal Republic of Germany. 11 In Carson (1995) the graphic expression “built up as a mosaic” is used.

some naïve or model-based artifacts? The answer is in the affirmative

12

. Both for the domestic data and for some international figures Eklöf concludes that preliminary data are more accurate than the automatic extrapolations he generates. He also draws attention to some large errors found in the data, some of them typos. The errors are never commented on in revised issues of the tables. It is easy to agree with him that statisticians should always honestly report mistakes and tell the consumer what went wrong. He also finds that some GDP revisions correlate positively with growth and that m(ABS) for some variables is intolerably high, particularly in a relative sense, i.e. as compared to the same measure for the variable being revised.

2.2 Other studies

One of the first to criticize National Accounts for inconsistency and poor empirical applicability, was Oskar Morgenstern (1950). Ever since researchers have encountered these problems that have not been solved yet. They have looked at inconsistencies of GDP data based on expenditures, production and income, on revisions due to changes in definitions, base years of price indices and other revisions. But all efforts boil down to the same issue. We can compare different estimates, such as the difference between preliminary and final figures. But comparing two estimates says little or nothing about the closeness of these estimates to the underlying, true figure.

In this section we comment on national studies on revisions in Australia, Netherlands, UK and USA. Some academic articles will also be highlighted. We have been informed that studies of revisions have been conducted in some countries not mentioned here, but we have not been able to find any published reports, neither were any such reports mentioned by the contact persons who delivered the international data analyzed in Chapter 5.

When reading the next paragraphs the reader should be aware of the differences in measuring revisions in different countries.

12 Cole (1969) arrives at the same conclusion for U.S. data.

Australia

Three studies by the Australian Bureau of Statistics (ABS) should be mentioned here. ABS(1997) covers the three measures of GDP: expenditures, production and income revisions for the period 1984–1993. The data are quarterly and measure quarterly change, not annual as in the present study. Initial estimates of Private Consumption were found to be close to final figures. Preliminary figures of Government Consumption were overestimated and indicated the wrong direction in almost half of the observations. Revisions seemed to be independent of the growth rates, in accordance with our findings, see Table 5.1.

The study ABS (1998) is a bold effort to assess the quality of Balance of Payments data. It contains an intuitive classification according to reliability of the components of that balance. It is based on a survey among ABS statisticians producing the data. A similar classification of National Accounts data followed in ABS (2000). One of the variables regarded as most reliable (by the statisticians themselves) is Private Consumption, while the group of least reliable variables are some service variables as well as Central Government Consumption; a problematic variable also in the Swedish accounts, as will be shown in the next chapters.

Netherlands

Here, some aspects of reliability of annual National Accounts data are assessed. The most important results can be assembled in a table where the Dutch figures are compared to the Swedish counterparts from our study.

Table 2.2.1 Bias (mean) and mean absolute value of revisions m(ABS) in Netherlands 1986–1995 and Sweden 1980–1998. Annual data

BIAS

m(ABS)

NL SWE NL SWE

Private Cons.

0.2

0.3

0.5

0.4

Gov. Cons.

1.2

0.5

1.3

0.7

Exports 0.7

0.7

0.7

0.6

Imports 0.3

0.1

1.0

0.8

GDP 0.3

0.4

0.5

0.4

The dispersion as measured by m(ABS) is uniformly smaller for Swedish than for Dutch revisions, but for bias the picture is not so clear. GDP revisions have less bias in the Netherlands, although for some of its components the Dutch revisions have larger bias than the Swedish ones. Government consumption again stands out as problematic. The difference in dispersion in favor of Swedish data can at least in part be explained by the fact that for the Dutch data the final figures come from year t + 3 and hence could be expected to be larger than Swedish revisions at time t + 2.

UK

Two recent studies have been made of U.K. revisions. Barklem (2000) covers quarterly National Accounts figures of income, expenditure and production components, both in current and in constant prices. Additionally revisions of some other economic indicators are studied. The report also analyses the first sum of four quarters (our definition of a preliminary annual figure), which is compared to a three year later outcome. The revisions are calculated in a different way than used in our study so we refrain from numerical comparisons and just report the main findings. No bias is found in annual current price GDP, but constant price GDP is underestimated in preliminary figures. Preliminary values of many variables were found to be underestimating growth in expansion periods. The mean absolute value (m(ABS)) of some revisions had declined considerably during the past decade. For GDP the results are corroborated in Chapter 5.

Symons (2001) investigates only annual figures of GDP in constant prices and its major components, both expenditures and incomes. The preliminary estimate is the first figure based on annual data issued in August t + 1 and the benchmark is the revised figure from August t + 2. Note that this is not the same data our study is analyzing, so here, too, we refrain from numerical comparisons. The main results were mostly the same as in Barklem (2000) above:

1. Preliminary figures were on the average too low, i.e. positively biased revisions.

2. The means of the component revisions were larger than the GDP revision, which suggests that some revisions tended to cancel across components.

3. The bias has been falling during the last three decades.

4. Revisions correlate positively with the business cycle.

These studies make references to earlier studies of U.K. revisions, indicating that the Office of National Statistics has repeatedly analyzed its revisions.

USA

No other country’s revisions of National Accounts have been analyzed as much as those of the U.S.A. In fact such studies belong to the publication scheme in the BEA

13

series Survey of Current Busi-

ness. The latest is Fixler and Grimm (2002)

14

, which is said to be

the 14th revision study of U.S. National Accounts data, and updates Grimm and Parker (1998). Jaszi (1965) covered the period 1942– 1962. Young (1995) discusses five of the earlier studies, which will not be commented on in this section.

There are at least three differences between the US and the Swedish data:

(1) Most US studies are made using only quarterly data, Fix-

ler and Grimm (2002) being a notable exception, where annual revisions are also analyzed. The quarterly figures, too, were decomposed into current and constant price figures. To keep the study to more modest proportions we decomposed only the annual data.

(2) The quarterly US data are seasonally adjusted quarterly

growth rates that are normalized to annual growth rates. This automatically introduces a substantial source of revision: the updating of the seasonal estimates.

(3) A revision is calculated as the difference between the pre-

liminary figure and the best available estimate.

Point (2) merits some discussion. The Swedish figures are just pure annual growth rates. The reason to the US practice is that it is thought that the quarterly seasonally adjusted differences lead annual growth rates and thus provide earlier information. This may hold for reasonably well-behaved time series, not too much contaminated by random noise, if the seasonal and trend components are estimated by maximum likelihood methods

15

, but not generally.

But since the ‘most accurate’ latest estimate is seasonally adjusted

13

Bureau of Economic Analysis. 14 Moulton et al. (2001) contains a closer study of the most recent revisions. 15

Ad hoc type methods such as X-11 have been used in all countries until recently.

in the U.S. case and the raw figure in the Swedish case, the unknown ‘true’ value being unknown, there is no easy way of comparing which technique would provide e.g. better turning point signals.

The third point was discussed in Section 1.3. Note that the differences in calculation make comparisons difficult by inflating the U.S. revisions in comparison with the corresponding Swedish data. Despite of these differences in the way of calculating revisions, we present the U.S. and Swedish figures from our study in the table below. The biases

Table 2.2.2 Bias (mean) and mean absolute value of revisions in the U.S.A 1983–1997 and Sweden 1980–2000. Quarterly data

BIAS

m(ABS)

USA* ) SWE USA SWE

Private Cons.

0.3

0.3

1.1

0.5

Gov. Cons.

0.8**

0.6

3.0**

1.1

Central Gov.

0.5**

1.1

6.7**

2.8

Local Gov.

0.8**

0.6

1.6**

1.1

Investments -1.2***

- 0.4

7.7***

2.7

Exports 0.5

1.2

4.3

1.4

Imports -1.7

1.0

6.6

1.5

GDP 0.4

0.2

1.2

0.7

* We have changed the sign so as to comply with our definition. ** Contains investment. *** Contains only private investment

Source: Fixler and Grimm (2002), Tables 1 and 3 and Table 4.1 of this report

.

are of a different magnitude for Central Government Consumption, Exports and Imports, and the dispersions, measured as the mean of absolute values (m(ABS)), are uniformly much larger for the U.S. than for the Swedish revisions. The difference can be attributed to the points 1–3 above and to definitional bench mark revisions, as well as to the transition from fixed base year deflators to chain indices in the US. Looking closer at the biases (the mean of the revisions), we see that preliminary figures are too high for Investments in both countries16 . Exports and Imports revision biases are about the same in Sweden, but not even of the same sign in

16

The reason to this in the case of Swedish data can be found in Section 4.3.

the US. The bias in GDP is twice that of the Swedish GDP, but note that for annual data in Chapter 5, US bias is smaller than the Swedish bias, so probably much, maybe all, of the differences can be explained by the reasons mentioned above.

The differences in magnitudes of m(ABS) between US and Sweden in Table 2.2.2 are so large that we think that the difference in method of calculation must play a major role here, especially the fact that the very latest revised figure is the benchmark for the preliminary figure in US, so it is better just to compare the relative magnitudes. Note that although the US Central Government revision bias was quite small the dispersion is substantial. The dispersion is large also for US Investments. The same applies to the corresponding Swedish revisions but on a smaller scale and the third largest dispersion is the same in both countries: revisions of Imports.

The revisions of annual figures display much the same patterns and are not shown here.

Academic studies

Some academic writers have taken an interest in revisions of U.S. National Accounts, the best-known and first being Oskar Morgenstern. In the 2nd edition of his book (1963) he devotes two sections, pp. 261–275 to studying revisions in the U.S.A and the U.K. He claims that revisions are so large in the U.S. quarterly GNI that the business cycle fits entirely into the uncertainty interval. Investments, although presumably a good indicator of future production, are found to be of little use as preliminary figures. Many of Morgenstern’s basic critical statements on economic statistics are still relevant today; see Kenessay (1997).

Zellner (1958) remarks that directional errors often occur in turning points. Stekler (1967 and 1987) argues that preliminary data contain meaningful information; contrary to Morgenstern’s statement, and that the early data present an approximation to the true pattern of economic movements. But he also emphasizes that there are substantial errors in the GDP components. The quality of the underlying data seem to have improved very little since Morgenstern’s studies, according to Christianson and Tortora (1995).

Another book, entirely on errors in provisional estimates, is Cole (1969). This is an advanced study, considering how early it is.

The author presents evidence of preliminary figures having similar features as extrapolations.

Much later there were some studies on how errors in preliminary figures affect econometric models, two of them being Holden and Peel (1982) and Stekler (1987). There have also been attempts at modeling revisions, see Harvey et al. (1981) and Howrey (1984).

A researcher who during more recent years has written extensively on revisions and their rationality is K.D. Patterson. He has studied if revisions are co-integrated, with only one common stochastic trend. For U.K. data Patterson (2002) finds that there are two trends, and this makes the revision process irrational. In U.S. data only one trend seems to prevail. Also, the last revision is exogenous to the rest, thus representing the common trend, and is in this respect to be regarded as the “best” estimate, see Patterson et al. (2002).

The list of studies on revisions could be made much longer. We refer to some other studies elsewhere in the text.

3 Revisions of Swedish Annual Accounts

The most popular macroeconomic figure is the annual real change in GDP, since the public interest focuses on growth and productivity. This is why we have chosen to start the analysis from data in real terms. Subsequently we try to see what further information can be gained from current price and implicit deflator revisions In order to facilitate comparisons of the three types of revisions of each variable, their histograms are juxtaposed on the same page at the end of this chapter. Note that in most cases the compilation of the accounts proceeds from current prices to real figures, using available deflators.

We study 14 aggregate variables of the annual expenditure accounts. Chapter 4 on quarterly figures provides a more detailed picture of the results in this chapter and the conclusions from the study of Swedish revisions are compared with some international results in Chapter 5.

3.1 Constant prices

3.1.1 Frequency distributions of revisions

The Diagrams 3.1.1–3.3.13 show histograms of the revisions in

Private Consumption, Government Consumption (Central and Local Government separately), Investments, Inventories, Exports and Imports (goods and services separately) and Net Exports. Revisions in GDP are displayed in Diagrams 3.1.14, 3.2.14 and 3.2.13.

This is a set of variables that have very different weights in the National Accounts. Many are two components of an aggregate. In particular all variables are components of the aggregate, GDP. According to the law of large numbers one should expect larger variation in the smaller aggregates than in larger ones. And indeed, this can be seen from the diagrams.

A typical distribution of a large aggregate is that of Private Consumption, see Diagram 3.1.1. It has small dispersion, positive bias, a tendency to be skew, and an outlier. Smaller aggregates like Exports and Imports of Services are scattered across a large interval on the horizontal axis. They had to be provided with different broken scales (marked in bold) to accommodate all the data points.

Government Consumption, both Central and Local are also problematic, the former with two, the latter with one observation outside the horizontal scale.

Revisions of Investments can be criticised for being more or less uniformly distributed in the interval –1.1 and 2.7 percentage units. If this behaviour is allowed to continue it means that a preliminary figure of 1 % growth in fixed Investments could with the same probability be either –0.1 % or 3.7 %. The former might signal a recession, while a figure as high as 3.7 % or more has actually been recorded in less than half of the years studied.

There is a distinct bias in the revisions of Exports (Diagram 3.1.7) and the distribution has thick tails, but the dispersion is moderate. The relatively good accuracy is due to Exports of Goods. The revisions of Imports are distributed not much differently from Exports, but the tails are even longer and thicker. A tendency towards bimodality (two tops) can be seen in all foreign trade revisions. Imports of Goods have a tendency towards bimodality that imposes itself on total Imports. Preliminary figures of both Exports and Imports of Services are to be considered extremely unreliable, historically, and their revisions could potentially have a considerable effect on GDP. However, the revisions of these two variables are positively correlated and hence they tend to cancel in Net Exports and in GDP, and may therefore go unnoticed. In Section 3.1.3 we present evidence that the revisions of these variables have declined in the 1990s.

3.1.2 Revision characteristics

17

Starting from means and medians note that most, but not all variables have at least a moderate positive bias. In two cases the revision bias is extreme: Central Government Consumption and Investments. One possible explanation is that there may be an element of substituting planned for realised consumption, defencespending being a major contributor to inaccuracy of Central Government preliminary figures. There may also be widespread imperfection in the accounting systems. Local Government seems to have a better control of data, but note the large bias and skew distribution. Statistics Sweden has been aware of these shortcomings for a long time and has tried to cope with the problems.

17 When reading Table 3.1.1 refer to Section 1.3 for a detailed explanation of the measures presented.

Confirming what was observed from the histograms, Private Consumption, being the largest aggregate, has the smallest revisions, while the largest discrepancies between final and preliminary figures can be found in the variables Central Government Consumption and foreign trade in services. Skewness is reflected in the difference between mean and median.

Are booms associated with underestimating the growth in preliminary figures and do we see overestimation in busts? Four variables seem to be correlated in such a way with the business cycle: Central and Local Government Consumption, Imports of Services and GDP. According to a Student’s t test the correlations are in these cases statistically significant, but because of suspected nonnormality, these test results should not be taken literally.

What is the reason to high correlation between revision and growth? What first comes to mind is that preliminary figures can only partially be based on real data. In order to be able to publish aggregate figures the statistician has to use approximations such as interpolation and extrapolation. The former means that the missing figure is substituted for a class average; while in the latter case a trend or the latest observed value is chosen. A class average misses accelerations and decelerations if the missing values represent variables that are most sensitive to cyclical fluctuations, while substitutes like a trend or the previous observation are predetermined to miss a turn, up or down.

The two last columns of Table 3.1.3 provide a palpable illustration of the correlation between revision and cycle. In the shaded entries preliminary GDP figures have been overestimating the outcome exactly where the final outcome indicates strong decline in growth. The bold figures in the revision column are associated with strong acceleration in production. As was the case with the other characteristics, the relationship between revision and growth can also be seen in the histograms as two tops (bimodality) in GDP revisions in Diagram 3.1.14. The left hand top is associated with retarding and the right hand one with accelerating production. The tendency toward bimodality is even more distinct in current price data, see diagram 3.2.14. Analyzing distributions of GDP forecast errors in Chile, Chumacero (2001) finds bimodality that can be explained by underestimations in upturns and overestimations in downturns, corroborating the similarity between forecasts and preliminary figures, already observed by Cole (1969).

The ‘Sign’ row in Table 3.1.1 indicates that the preliminary figure for GDP has had another sign than the final one just once, in 1982,

see Table A1 in the Appendix. The preliminary figure was –0.1 % and the final 0.8 %,. The inaccuracy of the preliminary figures in Net Exports (measured as share of GDP) has resulted in different signs of change in preliminary and final figures in two cases. In 1988 a growth was signaled, while the final figure registered a decline and vice versa happened in 1991, but according to Table 3.1.2 revisions of the shakiest parts of the balance, Imports and Exports of Services, have declined over time.

According to what has been said above it could easily happen that preliminary figures indicate acceleration but final figures show that there was a deceleration and vice versa. The row (Ac/Dc) in Table 3.1.1 shows that for GDP this has never happened during the two decades investigated.

The last row of Table 3.1.1 presents a measure of the “Impact” on the total, i.e. GDP, of revisions of the components. The impact is calculated as the product of the share in GDP (see top of table) and the mean of absolute revisions, m(ABS). If e.g. the absolute value of revisions of the shakiest preliminary estimates of GDP components (Investments, Exports, Exports of Services, Imports of

Services) could be halved, the m(ABS) of GDP could be reduced by more than a quarter (from 0.4 to less than 0.3). In other words, this row tells us where in the accounts the largest benefit in terms of smaller GDP revisions can be achieved. Here we do not calculate the cost of implementing such improvements so that this is not a cost-benefit analysis, only a “benefit-analysis”. We return to this matter in 3.1.4.

Relative bias (rMean), i.e. the ratio between the bias in the revisions of a variable and the mean of the variable being revised, is shown in the first row of the shaded area in Table 3.1.2. For GDP the figure 0.25 means that the growth rate indicated by a preliminary figure is on average 25 % too low, so that e.g. a preliminary figure showing that GDP increased by 2 % will on average change to 2.5 % after the final revision. Note that Bjerke (1974) reports rMean = 27 % for Denmark’s GDP revisions 1959–1968. For Swedish data the correlation with the cycle could change this expectation in times of strong acceleration or deceleration of the business cycle.

The biases in the foreign trade variables were small in Table 3.1.1 and the relative biases (rM) are negligible in Table 3.1.2. This is because of the strong growth trends in the reference variables. The problem with these variables can be located to the spread of revisions of Exports and Imports of Services, see Table 3.1.1.

For Central Government Consumption the bias is more than one and a half time larger than the average growth rate in that variable (rMean = 1.7)! The standard deviation and m(ABS) of this variable are more or less equal to those of the revisions. This means that the standard deviation of revisions is as large as if one would use average growth as a constant preliminary figure, ignoring the published preliminary figures.

Relating revision dispersion characteristics to those of the variable being revised can be ambiguous, because one doesn’t know if high volatility in final figures reflects high volatility in the phenomenon recorded in the statistics or if it is simply a more general sign of poor statistics.

3.1.3 Have revisions decreased?

In Table 3.1.2 we have calculated the average absolute revisions (m(ABS)) and the same as relative entities (rm(ABS)), separately for the 1980s and the 1990s. Note that the only variables for which the revisions have decreased considerably, both in absolute terms and in relation to the variable being revised, are the two problem variables: Exports and Imports of Services. The opposite has occurred for Government Consumption. Both m(ABS) and rm(ABS) of Central Government Consumption was four times larger in the 1990s than in the 1980s and these measured doubled for Local Government Consumption. In the 1980s Central Government Consumption primary data were so shaky that Statistics Sweden often used models to correct obviously erroneous figures. In the beginning of the 1990s an effort was made to improve the data. At the same time the model-based adjustment procedure was abandoned. These changes do not seem to have been a success.

Note that Exports and Imports of Goods had much larger m(ABS) values in the 1990s than in the 1980s, while the relative measures remained unchanged. Whether this is a result of the major change in data collection from total statistics to sampling that was introduced when Sweden joined the EU in 1995, is hard to say.

These tendencies and changes between the 1980s and 1990s can be studied in detail in Table 3.1.3 that shows revisions over time. Extreme values have been marked in bold figures. For Central Government Consumption the figures dominate the 1990s while for Exports and Imports of Services, bold figures are mostly to be found in the 1980s. Note that there are runs of bold figures. This

may be a result of the correlation with the business cycle, which often has spells of acceleration and deceleration.

3.1.4 Conclusions so far

Revisions are generally positively biased and their frequency distributions are thick-tailed and skew. Preliminary figures of Exports and Imports of Services are very shaky as measured by m(ABS), but their dispersion decreased in the 1990s. Central Government Consumption was both biased and unreliable and these unsatisfactory features worsened considerably in the 1990s. The preliminary GDP figures delivered more or less the same message about the business cycle as the final ones. But the almost uniform distribution of Investment revisions could be deceptive to the business cycle analyst. Morgenstern (1963, p. 272), writing about U.S. data from the 1940s and the 1950s, expressed the same finding when stating that the preliminary figures showing the direction of the economy was what he called “firm” statistics, but other important preliminary information too often was “weak”: “Corporate profits and gross private domestic investment on the other hand would be very interesting for estimating, say, future activity on the stock market, but they are definitely weak series and therefore of little use when needed”.

The revisions of many variables, among them GDP, correlate positively with the cycle, i.e. underestimate upturns and overestimate downturns. The largest gains in reliability are achieved by improving the preliminary statistics on Investments, Exports and Imports of Services.

Diagram 3.1.15 shows m(ABS) of revisions vs. share of GDP of Private Consumption (PC), Exports (EXP) Exports of Goods (EXG), Imports (IMP), Imports of Goods (IMG), Government Consumption (GC), Local Government Consumption (LGC), Investments (INV), Central Government Consumption (CGC), Exports of Services (EXS) and Imports of Services (IMS). The horizontal distance to the origin shows how large the revisions are in each variable. Some people would be more interested in a certain variable’s reliability as a preliminary figure and less so in its overall effect on GDP. Then it is easy to pick out Exports and Imports of Services as those in most urgent need of amended recording procedures. On the other hand, variables with the greatest distance to the origin should most urgently be looked over for possibilities to achieve better preliminary GDP figures. This is a graphical description of the impact figures in Table 3.1.1, but here the GDP share and m(ABS) can be studied together. Private Consumption is here used as a standard for the indifference curve

GDP Share x m(ABS) = 0.2 = 0.5 x 0.4

shown in Diagram 3.1.15, where 0.5 is the share of Private Consumption in GDP, and 0.4 its m(ABS), see Table 3.1.1. This determines the position of the indifference curve. The points to the right of this line are variables whose revisions have greater impact than Private Consumption on GDP revisions. We see that Imports and Exports of Services are now joined by Exports and Imports (total) and by Investments, but Government Consumption and its both components lie underneath the indifference curve, together with Exports and Imports of Goods. The same message is of course delivered by comparing the impact factors in Table 3.1.1 to that of Private Consumption.

Diagram 3.1.16 is the same comparison, but with data from the 1990s. There is a remarkable change: In Diagram 3.1.15 six of 11 variables were below the Private Consumption isoquant; in Diagram 3.1.16 only four! Variables that were before below the isoquant but now are above it are: Exports and Imports of Goods, Government Consumption, and both its components. Only Investments have moved from above to below. This diagram modifies what was said above if the trends during the 1990s have continued since then. If one had to choose, the main target of improvement should be Government Consumption and Exports and Imports of

Goods.

3.2 Current prices

In this section and the next we want to find out if knowledge about the revisions in constant prices can be deepened by comparing them to the revisions of current price data and of the implicit deflator revisions.

3.2.1 Comments on diagrams and tables

The diagrams here deliver more or less the same message as that of constant price data. The main difference is that some of the variables, notably Exports and Imports of Goods and Net Exports seem to be more concentrated than for data in constant prices. There is also more distinct bimodality in constant price GDP revisions in Diagram 3.2.14, as mentioned in Section 3.1.2.

Constant price figures are obtained by dividing current price data by the corresponding price indices on the most disaggregated level. Hence, one would expect that the need to revise the data in constant prices would be greater than for its two components. In practice, price data are rarely revised; an important price data set, CPI, is in fact never revised. However, the weights in the price indices used as deflators (not the series presented here) may change. Another important source of changes emanates from the harmonization of expenditure and production estimates. This is a complicated procedure where, on the production side, input-output (I/O) tables are used, and these may and do change during the harmonization procedure. Furthermore, using crude aggregate price estimates for preliminary data introduces an implicit revision when more detailed prices become known in the final accounts.

All this could materialize both as larger bias and greater dispersion in constant price than in current price data. A hint of this is obtained from ocular inspection of the histograms, and Table 3.2.1 confirms the hypothesis. With the exception of Total Imports and Imports of Goods, both measures of bias (Mean and Median) and the mean absolute value of revisions (m(ABS)) of current price revisions are smaller than or equal to the same for constant price figures18. However, the pure dispersion measures (S and Range) are more or less the same as for constant prices, except for Net Exports, for which current price revisions have remarkably smaller

18

Fixler and Grimm (2002) also find larger revisions in constant than in current price U.S. data.

dispersion than for constant prices. The decomposition between volume and price seems to be shaky in the preliminary figures of this variable.

The correlation between revisions and growth are smaller for data in current prices; only two variables, Central Government Consumption and GDP have large coefficients. In constant prices two more variables had revisions that were strongly correlated with growth, see Table 3.1.1. This shows that under- and overestimations occurring in expansions and contractions, respectively, are also due to weight changes between preliminary and final deflation procedures. This is when much is happening in the market and hence price index weights can be expected to change rapidly. Also, quality changes can first go undetected, overestimating price increases and underestimating the volume.

Imports, and especially Imports of Services, emerge as the variable with the proportionally greatest impact on GDP revisions. Since negative growth figures are not common in current price data it is not surprising that there are only two cases of different signs in preliminary and final current price data, as opposed to 27 in Table 3.1.1. Less expected is the fact that there are only 16 misses in acceleration/deceleration; there were 40 in constant price revisions. In other words, price data that at the time of the release of preliminary figures poorly match the internal structure are an important source of this kind of error in preliminary data in constant prices, having an impact on data in turning points. This is where the difference between two sources of error versus one source is most evident.

Table 3.2.2 resembles Table 3.1.2 and requires no further comment. Also, the black and bold figures in Table 3.2.3 are by and large distributed as in Table 3.1.3. Negative revisions of GDP (last two columns) occurred in phases where growth was slowing down (except for 1993) and positive revisions coincided with the economy picking up, except in five cases. The relationship with the business cycle again shows up less in current price than in constant price data.

3.3 Implicit deflators

3.3.1 Comments on diagrams and tables

19

Given the time series on revisions in constant and current prices, deflator changes due to revisions

20

can be calculated implicitly.

Since we are dealing with growth rates the revision in a growth figure in current price minus the revision in constant price is an approximation to the implicit change in the deflator. Denoting final figures by capital letters and preliminary figures by lower case letters a revision in current price can be decomposed in the following way:

) ( ) ( ) ( ) ( q p

Q P q Q p P y Y & & & & & & & & & &

⋅

  • ⋅ +
  • +
  • =

where Y is a value in current price, P is the implicit deflator and Q is the value in constant price and dots signify pct. change. In Section 3.1.1 we studied the second term to the right, and in the previous section the term on the left hand side. Here we would like to investigate the implicit deflator

) ( p

P & &

, but we have to accept that

the last term is included in our measure. However, this term can be assumed to be small, and we ignore it here.

Recall that the deflators used when calculating constant price data are from the CPI, PPI, etc. statistics and hence are rarely revised. The changes to be found in the deflators have at least two origins:

1. Price indices have a base year weight distribution that becomes obsolete when becoming distant in time.

2. Harmonizing the Expenditure and Production Accounts requires revisions of both current and constant price data and this leads to implicit changes in the deflators, see the previous section.

The diagrams 3.3.1–3.3.12 of implicit deflator changes look different from the two sets of diagrams discussed in the previous sections. They are more concentrated; if there is bias it is mostly negative – price indices are generally overestimated. Especially Central Government Consumption has a large negative bias and the bias in Exports of Goods is of the same magnitude as in current prices,

19

Inventories and Net Exports are not studied in this section. 20 The difference between final and preliminary values of implicit deflators are here called ‘changes’, not revisions.

but negative. To some extent the negative bias can be explained by fixed base years in the price indexes, overestimating relative price decrease. Generally, there has been a remarkable slow-down in inflation during the period studied, see the last column of TableA3.

Another case where old weights lead to initial overestimation of price occurs when prices rise and the price elasticity is less than zero. Then buyers substitute more expensive goods for less expensive items. This is not detected in an index using fixed weights.

Point 2 above is less easy to tackle. Without detailed knowledge of how the harmonization of accounts, mentioned in the previous section, it is hard to say what this could explain of the implicit changes of deflators. In Sweden there is no official set of rules or models to consolidate the two different accounts.

Except for Imports of Goods, m(ABS) is smaller for implicit deflator changes than for the expenditure revisions expressed in current prices in Table 3.2.1. The same applies for the other spread measures (S and R), again except for Imports of Goods (S=0.7, R=2.5), for which these measures are much larger than for the same figures in current prices (S=0.4, R=1.5). In fact they are of the same magnitude as for constant price data (S=0.8, R=2.6) in Table 3.1.1. There is no obvious explanation to this. The correlation with the final implicit deflators is for no variable ‘statistically significant’.

The Impact figures are smaller for deflator changes than for constant and current price data revisions. If improvement in preliminary deflation procedures are contemplated the largest payoff is obtained from import deflators, also see the comments on Imports in the previous section.

From Table 3.3.2 we see that the implicit GDP deflator changes, as measured by m(ABS), have decreased slightly, but not in relative terms (rm(ABS)) in the 1990s as compared to the 1980s. From the two previous sections one expects Central Government implicit deflator changes to increase substantially, and indeed this is true. A new feature is that m(ABS) for Investments increases almost threefold and rm(ABS) is five times larger in the 1990s than in the 1980s. The bold figures in Table 3.3.3 are distributed more or less as in the analogous tables of the two previous sections. It would be important to know why implicit deflator changes have increased for so many variables.

Preliminary and final deflators in the two last columns of Table A3 show that during the 1980s inflation was overestimated in seven out of ten years. Inflation was also underestimated. This happened

primarily in years of high inflation. Overestimation of inflation reoccurs for all the four first years of the low inflation period that started in the end of 1992.

Technically, the difference between final and preliminary deflators reflect:

1. Inconsistencies and shortcomings in underlying data sources,

2. The necessity to harmonize production and expenditures, and

3. Differences in compilation procedures between (preliminary) quarterly and (final) annual accounts.

Since price indices are rarely revised this means that the results of this section provide a more genuine picture of shortcomings in the underlying data and compilation procedures. But the effects of individual error sources are difficult to trace. More detailed documentation would be necessary, and indeed useful.

3.4 Discussion of the results

We saw in Section 3.3 that implicit price changes were substantial and increasing and that their biases mostly were negative. The overestimation of price increases may, at least partly, be explained by the fact that in the period 1980–1998 the base year of the price indices was changed only every five years. Up to five years old goods baskets could be expected to lead to an overestimation of price increases and an underestimation of volumes during a period of declining inflation. How strong this effect has been is difficult to say.

Variables that had large revisions in constant prices had so also in current prices and had large changes in deflators. One may conclude that problem variables are problematic both in the volume and in the price components, an example being Exports and Imports of Services. The background to this is the following. Before 1987 most of the statistics of foreign trade in services was produced by Statistics Sweden, based on a survey. In 1987 it was decided that the Riksbank should use its database with some modifications for producing the National Accounts, although some service data were still collected by Statistics Sweden. This change happened almost at the same time as a general revision was carried out in the National Accounts, implemented in 1989. This is probably the reason to the very large revisions in current price foreign trade in services in the second half of the 1980s. The new system then led to smaller revisions.

Government Consumptions appears as the variable most in need of improvement, especially the preliminary statistics on Central Government Consumption. The overall increase in rm(ABS) has also to be given serious consideration.

4 Revisions of Swedish Quarterly Accounts in Constant Prices

4.1 The data

In the international literature on revisions quarterly observations are the most common observation unit. Hence it will be possible to contrast our results both against those from the 1970s and 1980s in Tengblad (1992) and against some international figures.

In Section 1.3 (Table 1.2) we described how quarterly revision data were calculated. Recall that our data are neither seasonally nor working day adjusted.

Tengblad (1992) emphasizes the deficiencies in quarterly source data. He finds that they often contain obvious errors that have to be adjusted judgmentally. Note that this does not necessarily imply larger revisions of quarterly than of annual preliminary figures, the simple reason being that a preliminary annual figure is the sum of four quarterly figures, so that annual revisions will be smaller only because of cancellation when adding quarters. But this also means that higher accuracy in both sets of preliminary figures can only be achieved by improving the quarterly source data.

From Chapter 3 we may expect that the source data on Private Consumption are the most reliable and that source data on Government Consumption are the least accurate. This is the case. There are also other similarities between the results.

4.2 Frequency distributions of revisions

Except for Net Exports, Diagrams 4.1–4.13 are analogous to Diagrams 3.1.1–3.1.14 and 3.2.1–3.2.14, but note that the scale of the horizontal axis has been almost doubled so as to accommodate the much more widely dispersed quarterly revisions. Still, Exports and Imports of Services needed even wider scales. All features found in annual data can also be discerned from the histograms on quarterly data: bias, skewness (maybe slightly less so than for annual data), thick tails and some tendency to bimodality. Although the data are increased fourfold there is hardly a tendency of convergence toward the normal distribution. Again, preliminary figures on Exports and Imports of Services, Central Government Consumption and Investments have the largest revisions.

4.3 Revision characteristics

The biases are both smaller and larger in Table 4.1 as compared to annual data in Table 3.1.1. The bias in preliminary quarterly GDP figures is smaller than that in annual data, according to both bias measures, mean 0.2 vs. 0.4 and median 0.2 vs. 0.3. For Exports and Imports of Services the bias in quarterly data is substantially larger. The bias of investments revisions has changed from 0.8 in annual to –0.4 in quarterly data! Table 4.4 can explain this. There is a large negative bias in the second quarter (-2,2), for which statistics have to be released so early that investment survey data for that quarter are not yet available. Instead, first quarter data on expectations for the next quarter are used as an estimate. Investment expectations appear to be overoptimistic, as plans often are. Since only one revision is studied here we cannot confirm the hypothesis that revisions of quarterly data have also been inconsistent, but Tengblad (1992) finds such evidence.

Less serious skewness turns up as a smaller difference between mean and median. All the other characteristics reflect larger revisions of quarterly than of annual data, both in constant and in current prices. The correlation with the business cycle is of the same order of magnitude as for annual data. This was expected, as discussed in Chapter 3.

Volatile quarterly figures more often have different signs for preliminary and final data. From pure numbers one would expect four times more different signs as compared to annual figures. It is slightly surprising that different signs occur only twice with quarterly GDP data, i.e. in the first two quarters of 1981, when the economy was turning into a contraction. It must have been confusing for economic forecasters to specify the turning point from the statistics at that time. Indeed, both the National Institute of Economic Research (Konjunkturinstitutet) and OECD grossly misjudged the business cycle 1981–1982, see Öller and Barot (2000). During the next 17 years different signs did not turn up again.

The signs of preliminary figures for Exports and Imports of Goods are equally reliable in quarterly and in annual figures. The unreliability of preliminary figures on Central Government Consumption is even more obvious in quarterly than in annual data. There are 26 wrong signs, despite the fact that the series contains 12 % less observations than the GDP series. As an example, the direction of the preliminary figure was not the same as that of the final figure during the entire period 1987, 3rd quarter to 1988 4th

quarter. The preliminary statistics on foreign trade with services were expected to be bad, and indeed, Exports of Services have 20 wrong signs, yet 10 % of the observations were missing. However, the different signs mostly occur in the 1980s. On the other hand, Private Consumption, the hitherto rather reliable variable has different signs seven times, four of which occur in the critical business cycle 1990–1994, see Table 4.3!

It is tempting to go 44 years back in time and quote Zellner (1958) who writes about revisions of US GDP data 1947–1955: “This good showing, however, must be tempered by the fact that a sizable proportion of the errors in direction of change occurred in the neighborhood of cyclical turning points”. Later writers, studying more recent data come to more or less the same conclusion, namely that preliminary US data give a satisfactory description of the business cycle, but will occasionally transmit a false signal close to a turning point, see Stekler (1967), Young (1995) and Grimm and Parker (1998) who find that preliminary GDP data often overstate a decline before a trough and understate growth in recoveries. By and large U.S. quarterly data provide a correct picture of the turning points, and the business cycle more generally.

Acceleration/deceleration (Ac/Dc in Table 4.1) of GDP was never different in preliminary and final annual figures (Table 3.1.1). The situation is quite different in quarterly data: 14 misses

21

. The most critical cases occurred in the first two quarters of 1981 (see above), in 1991, 4th quarter and in 1992, 1st quarter, when the length and depth of the recession were underestimated by many analysts, and at the start of the mini-recession in 1996. Exports and Imports, except for services have a remarkably good record as showing the same acceleration/deceleration in preliminary and final figures. Again, Exports and Imports of Services performed badly in the 1980s. We conclude that for turning point prediction the impact figures in Table 4.1 may be slightly misleading, showing the greatest benefits from improvements in foreign trade variables, especially services, because preliminary and final figures for Exports and Imports of services have come closer to each other in the 1990s. Instead Government Consumption and Private Consumption become the most important objects for improving the quality of preliminary statistics. Also, see Diagrams 3.1.15 and 3.1.16.

21

This is 1/5 of the observations. Fixler and Grimm (2002) report ¼ misses, but recall that their final figures are the latest available data.

Following the histograms of this chapter we have added a Diagram 4.14, which displays how preliminary and final GDP growth rates saw the crisis in the beginning of the 1990s. The figures have been picked from Table A4b in the Appendix. We see that the main features and the change from minus to plus are similar in the two time series, but both oscillations are understated in the preliminary figures. Also, note the dip in the preliminary figure for 1994, 3rdquarter, which has disappeared from the final figure.

4.4 Have revisions decreased?

Comparing Table 4.2 to Table 3.1.2 one finds more or less the same tendencies. The mean absolute revisions (m(ABS)) have more than doubled in the 1990s for all Government Consumption items, whereas total export and import revisions have slightly decreased, due to much smaller revisions of services. For Exports and Imports of Goods, m(ABS) was either the same or larger in the 90s than in the 80s (foreign trade data collection changed in 1995). But the reduction in revisions of services more than compensated for this in the total. GDP has had slightly smaller m(ABS) in the 90s. In the annual figures no decrease was found.

The reduction in m(ABS) of foreign trade revisions is also reflected in the relative measure, rm(ABS). For GDP m(ABS) and rm(ABS) have both decreased. Total and Local Government Consumption revisions have increased considerably in relative terms. Final figures of Central Government Consumption have become as much more volatile as the revisions in the 90s, so that rm(ABS) stays the same. This may be a sign of lower quality in the final figures. Also, recall the quotation from Young (1995) in Section 1.1, concerning better/worse preliminary vs. final figures. Note that the relative standard deviation rS is 1.0 for Central Government Consumption and Exports of Services. This means that using the arithmetic average of final growth rates as a constant preliminary figure would have resulted in revisions of the same magnitude as when using published preliminary figures!

The relative bias (rMean) of GDP is the same for quarterly and annual data (0.2). The relative dispersion rm(ABS) has decreased for many variables in the 1990s, including GDP. But it has increased for Private Consumption and has doubled for Government Consumption.

Table 4.0 Bias and m(ABS) in GDP revisions in the 1970 and the 1980s

Tengblad (1992), Table 5.1 compared to this study

*)The reason for the discrepancy between Tengblad’s and our estimates of bias is unclear. 1980 is missing from Tengblad, but this should not change the bias estimate much

.

In Table 4.0 we combine our results with those in Tengblad (1990). There seems to have been an overall decrease in GDP revision bias in the 1980s as compared to the 1970s, and again between the 1980s and the 1990s (according to our figure). Grimm and Parker (1998) find a substantial reduction over time in revision bias in U.S. quarterly data, both in current price and in real terms.

4.5 Discussion of the results

Table 4.3 clearly shows the difference between annual and quarterly revisions. In Tables 3.1.3 and 4.3 revisions that in absolute value are greater than or equal to unity are marked in bold. They turn up sporadically and most frequently in 3–4 variables in the annual data in Table 3.1.3. In quarterly data large revisions are at least as com-

1970s

Tengblad This study

Bias 0.7 ..

m(ABS) 1 ..

Rel. bias

0.4

..

Rel. m(ABS)

0.4

..

1980s

Bias 0.1*

0.3

m(ABS) 0.7

0.8

Rel. bias

0.1

0.15

Rel m(ABS)

0.3

0.3

1990s

Bias ..

0.2

m(ABS) ..

0.6

Rel. bias

..

0.2

Rel. m(ABS)

..

0.2

mon as smaller ones. Some variables have very few black numbers; Exports of Services have 9 and Imports of Services only 3. In the 1990s Central Government Consumption had only 6 and Investments 7 black numbers. The variables with the fewest large revisions were the heavy ones: Private Consumption with 12 large revisions and GDP with 21.

For GDP, 21 is a high frequency of revisions of at least one percentage point, considering that the average annual growth rate of the Swedish economy is close to 1.5 %.

Table 4.3 again shows how difficult it must have been for an analyst to assess the state of the economy, especially GDP, at the turning point (down) in the beginning of 1981. The preliminary figure for 1980:4 was 1.6 pct. points too low, 1981: was 1.1 pct. points too high and 1981:2 was 2.7 (!) pct. points too low. Although the general picture of the 1990s crisis that preliminary figures provided is not misleading, in single points a forecaster could have gone wrong. The upturn 1994–1995 was systematically understated in preliminary figures, which in the uncertain situation in the beginning of the upturn might have postponed the growth signals, and after that understated the boom, see also Figure 4.14. Fortunately, this time messy data did not cause bad forecasts by the National Institute of Economic Research.

In this chapter we have added a new table, Table 4.4 showing revision characteristics for each quarter separately. As mentioned in Section 4.1 the number of times each quarterly figure is revised varies and it was thought that this might show up as different characteristics for different quarters. Not very much of the kind was found. The bias seems to be larger in the beginning of the year, except for GDP for which the bias and m(ABS) are largest for the 3rdquarter. The period was split into the 1980s and the 1990s (not shown in the table). In the 1980s GDP had the largest m(ABS) in the 1st quarter, while in the 90s the 4th quarter showed the largest m(ABS). This can have to do with a change in accounting routines. The GDP revisions are strongly correlated with growth only in the 1st and 4th quarters. The reason to this is not clear. The high values of bias, m(ABS) and R(F,F-P) for Investments in the 2nd quarter can be traced to lack of other than expectation (plan) data, as discussed in Section 4.1.

5 International Comparison of Revisions of Annual GDP Figures

The respective national statistical offices have kindly delivered all data studied here

22

. The countries whose GDP revisions are studied are: Australia (AUS), Canada (CAN), Denmark (DEN), Finland (FIN), France (FRA), Germany (GER), Netherlands (NL), Norway (NOR), New Zealand (NZ), Sweden (SWE), the United Kingdom (UK), and the United States of America (USA). Here we will use the devices of the previous chapters to show the characteristic features of revisions in the countries participating in this study. Please keep in mind what was said in the introduction. Any ranking that can be derived from the frequency distributions and tables is not to be equated to a ranking of quality. The statistical description is simply intended to show how reliable preliminary figures are, assuming the final ones are more accurate. As compared to the previous chapters there is an additional complication here. Preliminary, and especially final figures are not published on the same dates in all cases. For some countries these dates have varied over the period studied. For some, we do not know the dates. Still, by and large the figures should be comparable. A scheme of publication dates can be found in Appendix B.

5.1 Frequency distributions of revisions

The histograms have all the features one has become familiar with in the previous chapters. Note that the horizontal scales are different here, because the spread in the international GDP data is much smaller than for the Swedish disaggregated variables in Chapters 3– 4.

The revisions generally have underestimation bias, the distributions tend to have skewness, kurtosis and bimodality. The law of large numbers seems to be working here, too. The distributions of small countries (Denmark, Finland, New Zealand, Norway) have slightly larger spread than that of larger economies. Possibly, there are two exceptions: The rather large spread of GDP revisions in Germany that has a resemblance to smaller countries, and Sweden’s

22

The preliminary and final series used in this study can be found in Table A5 in Appendix A.

distribution that may be better thought of as belonging to the group of larger countries. Outliers are common. Even some countries with generally small revisions, notably Canada and the UK, have outliers.

In Table 5.13 all revisions have been pooled as if the statistics had been made by the same agency. We see that with 238 data points the distribution comes closer to the Gaussian distribution, but some skewness still remains.

5.2 Revision characteristics

The characteristics shown in Table 5.1 resemble those of Swedish constant price annual data, see Table 3.1.1. Only Canada and Germany have means (bias) of zero, but if bias is measured by the more appropriate median, only the Canadian preliminary GDP data are unbiased. The average bias is between 0.2 and 0.3 percentage points, depending on which measure is used. For Australian, Finnish, Dutch and Swedish preliminary figures, one would be better off adding 0.4 pct. points to the preliminary figures. The standard deviation does not vary much around half a pct. point, whereas measured by the outlier-sensitive range the spread varies between 1.3 pct. points for Sweden and 3 pct. points for Finland. The last row shows the coefficient of correlation R(F,F-P) between revisions and final growth figures. Considerable correlation is found in seven European countries: Finland, France, Germany, Netherlands, Norway, Sweden and the UK. But for Australia, Canada, Denmark, New Zealand and USA there is only low correlation or none at all. The divide goes between Europe and the rest of the countries in this sample, the only exception being Denmark. This may indicate a difference in compilation methods.

The figures in the shaded area of Table 5.1 give overall measures of the revisions, meaning that they comprise both bias and spread. The first is the Mean Absolute Value of Revisions (m(ABS)), a measure often employed in comparisons of this kind. All countries are quite close to the average of half a pct. point. The smallest values are achieved by Canada and France (0.3). The other two statistics that measure both bias, which here is non-negative, and spread are the sum of the mean and the standard deviation and the sum of the median and the range. According to the first measure, again Canada gets the smallest value and according to the second criterion, Sweden. If one adds all three figures in the shaded area there

is a clear divide between a group of four countries: Canada, France, Sweden and the USA with small bias and spread, and the rest of the countries.

In the last two rows the business cycle description of preliminary figures is compared to that of final figures. The row marked ‘Sign’ shows how many times preliminary and final figures have had different signs. For most countries this has not happened during the two decades studied here, but for some small countries different signs have occurred once (Norway and Sweden) or twice (Denmark and New Zealand). The next row (Ac/Dc) shows the number of times that preliminary figures indicate faster growth, but final figures say lower growth, or vice versa. In most countries this has happened once, but never in Canada, Finland or Sweden and twice in Australia. For the years where these discrepancies occurred the reader is referred to Table A5 in Appendix A.

5.3 Have revisions decreased?

In rows two and three of Table 5.2 the mean absolute value of revisions is calculated separately for two periods: the 1980s (m(ABS)80) and the 1990s (m(ABS)90), in order to investigate if there has been any change in revisions during these two decades. No tests have been performed because of the small sample and the irregular distributions, but a decrease in m(ABS) of size 0.2 or more, has been marked in bold figures. The Netherlands and Norway have been able to lower the average absolute amount of revision, still not achieving the level of Canada and France, whereas UK has moved from a group of countries with the largest m(ABS) in the 1980s to the lowest value in the 1990s. Note that in some countries the spread of revisions has increased in magnitude.

Preliminary figures of GDP growth may have to be revised more if the reference variable varies a lot, or when an economy grows very fast. In the latter case there will be more structural changes in the economy than in a case of a low-growth, or even a stagnant economy. For that reason we have also calculated the relative mean (rMean) and relative standard deviation (rS) in Table 5.2.

The ratio of the mean of revisions and the average growth of GDP gives the relative bias of GDP revisions. For Australia, the value 0.1 means that preliminary growth figures are on average 10 % too low, so that a growth figure of 2 % will on average be revised to 2.2 %. The smallest value of relative standard deviation, 0.2 pct.

points, is achieved by Canada, Denmark, Finland, Netherlands, Sweden, UK and USA. The standard deviation S measure the uncertainty associated with a preliminary figure and rS relates that dispersion measures to the same uncertainty measure of the variable being revised (growth). Note that France has low revision spread in Table 5.1, but in relation to growth variations, the uncertainty of preliminary figures is rather high, while the opposite is true for Finland.

The relative mean absolute value of revisions (rm(ABS)) also measure relative uncertainty. Canada still has the lowest figure 0.1 (0.3 for m(ABS)). For some countries like Finland and Norway the uncertainty of preliminary figures is much lower when related to the uncertainty associated with the (volatile) growth rate in the respective country.

The decrease in m(ABS) in the 1990s as compared to the 1980s for the Netherlands and Norway is also reflected in the relative uncertainty measure rm(ABS). With just one exception m(ABS) and rm(ABS) decreased between the two decades. For USA no decrease was registered, but comparing our estimate rm(ABS) = 0.2 (Table 5.3) to the one reported by Morgenstern (1963, p. 270) for the period 1947–1958, rm(ABS) = 0.4, the decrease is substantial. These relative figures should be interpreted with caution. One doesn’t know if large or increased variance in final growth figures is due to the phenomenon itself being or becoming more volatile or if it is a sign of low or deteriorating precision in final figures.

For completeness, in Table 5.3 we give the time series of revisions in this study. These will show when the outliers (marked in bold) occurred that can be seen in the diagrams. Table 5.3 also raises another question. For some countries there are distinct runs of revisions with the same sign. The same was observed in some Swedish data, although this feature is more distinct here. A negative revision is more likely to be followed by another negative revision, a positive by another positive, a large by another large, etc. This is, like bias, a systematic error.

5.4 Comments from national statistical offices

A report on the results in this chapter was distributed to all participating offices. The respondents were asked to answer the following questions (abbreviated here):

1. Dates (year and month) when the preliminary and the first final figures are released?

2. Any comments on revision outliers?

3. Do you know why the countries form two groups according to correlation between revision and final growth?

4. Why do we see runs of positive and negative revisions?

5. Is it pure coincidence that some revisions have decreased in the 90s as compared to the 80s? If not, what has been done to achieve this?

6. Generally, are the figures and procedures correct? Can you suggest some other procedures? Do you think there may be institutional and/or organisational explanations to some of the results?

Three offices, those of Finland, Netherlands and USA replied and their answers were (abbreviated, not citation):

Finland

1. The ‘first’ final figures were published in July t+2, except for 1994, 1997 and 1998 when they were published in December t+2.

2. Outliers in 1982, 1991 and 1993. In 1982, preliminary figures on construction and industrial production proved unreliable. As a result of the critique a monthly indicator of GDP was launched. Finland was hit by an outright depression in 1991–1993 and GDP decreased by a total of 10 %. At first the depth of the crisis was not realised. The wave of bankruptcies resulted in too high adjustments of sample estimates to the population level and vice versa at the end of the crisis.

3. No comment.

4. The runs of positive and negative revisions may be related to cyclical turning points.

5. The primary data may have improved. The amount of data has increased.

6. The analysis is well done. Naturally, practices vary from country to country.

Netherlands

1. Preliminary figures were released in July in the period 1980–1984 and in April for the rest of the data.

2. Final figures for year t are released in June t+3 in NL.

3. No comment.

4. There are only three negative revisions, two of them in a row.

5. All three outliers occurred in the 1980s and this may cause the smaller m(ABS) in the 1990s.

U.S.A

The Bureau of Economic Analysis delivered the most comprehensive reply. It is remarked that any comments on the sturdy are hampered by the framework of this study being different from U.S. studies of revisions in many respects:

(a) U.S. studies mostly concern quarterly, not annual data, (b) The final figure that is used in this study is from t + 2,

which is less interesting, because it is in the middle of a three year stream of annual frequency data, and

(c) BEA uses a different strategy to substitute for missing data.

Referring to the BEA report Fixler and Grimm (2002), we are advised to be careful in using words like “error” and “reliability” when talking about revisions. Another general comment concerns the introduction of chain price indexes. They have been found to remove a major source of systematic error, see Fixler and Grimm (2002), p.22. Countries that used fixed base year indexes for most of, or for the whole period can be expected to have biased revisions.

BEA has seen little evidence of runs of positive/negative in revisions of quarterly U.S. data.

U.S. GDP data have been found to be smoother in the 1990s than in the 1980s, but this could change when a new input/output matrix for the year 1997 will be available late in 2002. This could explain why the relative mean absolute value of revisions rm(ABS) is the same for the 1990s and the 1980s, although m(ABS) decreased. BEA has discontinued to use relative measures in revision reports.

Among the final comments is one concerning missing “births” and “deaths” of firms, see the comments from Finland.

Despite a reminder, no further replies were received. A complete table of the exact publication dates of the countries involved might have been valuable to some readers. In Appendix B the dates are presented as known. Even more interesting would have been reports on revisions in other countries. Studies of revisions, at least for internal use, probably exist in many more countries.

6 Conclusions and Suggestions

6.1 Information that should accompany preliminary figures and some suggestions

Ten years have passed since a comprehensive study on revisions of National Accounts was published in Sweden (Tengblad (1992)). Not many countries make any revision studies at all. The Bureau of Economic Analysis in USA has hitherto published no less than 14 such reports. The Office for National Statistics in UK has also published some reports, as has OECD, see York and Atkinson (1997). In the U.S. and the U.K. academic researchers have found an interest in this area and have made some studies. Various international studies were highlighted in Section 2.2.

A public with high demands on statistical quality requires regular reports on revisions. It is the hope of the authors of this report that it could serve as a starting point for regular revision studies of National Accounts and the underlying statistics in all countries. Note, however, that we have studied only the expenditure side of the accounts. A complete study should include the production and income sides as well.

It would be an advantage for international comparisons if some standard procedures would be adopted internationally. We have seen in this study that measures differ so much between countries that meaningful comparisons are sometimes impossible. By showing long time series of preliminary and final figures on the website students would be attracted to make their own studies, thus helping both the producers and the consumers of statistics.

Some basic information on how much a preliminary figure is expected to change, and if biased, in what direction and how much, should be attached to the very time series data when published. A minimum would be a histogram, and/or the mean or median and m(ABS) of revisions, all these being continuously updated. Also, it would be informative to the user of National Accounts if the statistical office would publish the discrepancy that emerges as the difference between the Expenditure and Production Accounts estimates of GDP. In fact, this would be real quality information on reliability, not just comparing two estimates, as we have done in this study. The magnitude of this item measures something nobody knows where it belongs, if anywhere. Furthermore, the user would like to know what has happened to this discrepancy. Has it been added to (or subtracted from) the change in Inventories?

What procedures have been followed in preliminary, quarterly accounts, vs. annual National Accounts?

Ideally, revision studies would result in better statistics. However, it is important to realize that the target is not to reduce revisions as such. They can readily be set to zero just by discontinuing all revisions, leaving all errors and ambiguities in the data. One might also mechanically “improve” the preliminary figures by utilizing the systematic features, bias and autocorrelation. In fact, many academic studies have shown that preliminary data could be brought closer to final figures through modeling; see e.g. Harvey et al. (1981) and Howrey (1984).

Modeling is a second best solution, the first best being trying to find the source of large and especially systematic discrepancies between preliminary and final figures. More attention should be paid to making the best use of modern data transferring techniques so as to get more timely and accurate figures. Quoting Carson (1995): “Electronic data collection and transfer methods are beginning to improve data collection and editing of data. One of the most important improvements BEA can make to address the problems in this paper is the reengineering of the information technology system”. Especially there seems to be a need to co-ordinate accounting practices in companies and government agencies with the needs of National Accounts.

The study also suggests where the greatest benefits are to be attained in the form of smaller revisions. Still, we know little about the cost to implement them. A complete cost-benefit analysis of reducing uncertainty of preliminary estimates is still to be done.

We stated in the introduction that those who forecast could hardly be required to guess on the revisions that Statistics Sweden will make, and hence the spread of revisions form a lower limit to the accuracy of macroeconomic forecasts. The chain can be continued two more steps. The National Accounts cannot be more accurate than the data that are fed into the accounts and that have been produced outside the National Accounts Unit. We like to repeat what was said in Tengblad (1992) that those who produce the input data should be better aware of the use of that data in the National Accounts, and should carry the full responsibility for the accuracy of the figures delivered. Also, revision studies should be extended to these data sources.

One more step could be added. The primary data in many cases are more or less black boxes to both producers and users of statistics. Wrong primary data can be corrected at the Statistics Sweden

only in cases where the error is obvious and fairly easily detected, and even then at a considerable cost. Where necessary, accounting rules in companies, organizations and government agencies should be made to comply with the need of Statistics Sweden so that all necessary data are easily accessible. When this has been achieved the next step is to have the data automatically transferred online; Hansson (1996 and 2002) are examples of such attempts.

Thus two benefits can be achieved from revision studies: better information to the users and improved statistics. Undocumented judgment that is so common in forecasting should be avoided in official statistics.

6.2 Summary

Revisions were found to be positively biased (preliminary figures underestimate) and their distributions were skew, often with thick tails. This is particularly the case for Swedish data, but also for most of the international GDP revisions. In Swedish data, some variables were revised so much and so erratically that the use of their preliminary figures can seriously be questioned. Exports and Imports of Services in the 1980s and Central Government Consumptions in the 1990s are cases in point. By and large the preliminary GDP figures convey the same message of the business cycle as final data, but in some cases, notably in critical turning points the preliminary and the final statistics haven’t quite agreed, obstructing the task of the analyst and the forecaster. All these features can also be found in reports from other countries.

A related phenomenon is the positive correlation between revisions and the business cycle. This could be due to old structures being projected forward in time, either by imputation where preliminary data are unavailable, or through a database that does not stay up to date in major turning points. An example is the birth of new firms in upturns and the deaths that occur in downturns, both being registered only when annual accounts are available. Another explanation is given by Mork (1987): “Suppose for example that the available observations and other information indicate 9 % growth. By releasing an estimate of, say 6 %, the BEA

23

can both

signal strong growth and hedge against a potential embarrassment should the current signals turn out to be misleading”.

23

Bureau of Economic Analysis, the producer of US National Accounts.

The positive bias in constant price data can to some extent be explained by a tendency to underestimate price changes. The introduction of improved price indices will probably reduce this bias.

According to Tengblad (1992) the revisions have decreased in the 1980s as compared to the 1970s. In the international studies there is also some evidence of decreasing revisions from the early times of National Accounts, but again little evidence exists for a continuation of that tendency in later decades.

Tengblad (1992) called for a database on revisions that is regularly updated. This study started by building that database. All researchers are welcome to continue and build on the work reported here. Those who are looking for macroeconomic statistics of all vintages, Croushore and Stark (2001) is the reference for the U.S. and Egginton et al. (2002) for the U.K.

As stated in the introduction, ours is a simple descriptive study. Few sophisticated statistical techniques have been applied. We have refrained from using tests that assume normal distributions for revisions because some evidence speaks against that assumption. However, nonparametric tests could be applied. Also, the study has been entirely univariate in the sense that one variable has been studied at a time. It would also be interesting to try to compare the overall (multivariate) economic picture that preliminary data paint of the recent past as compared to the final picture of the Swedish economy, and to check the consistency between different vintages, as in Siklos (1996) and Patterson and Heravi (2002) for US data, and Patterson (2002) for U.K. data.

Acknowledgements

We want to thank Svante Öberg for initiating this project and for presenting constructive comments during the work. Per Ericson, Göran, Svensson, Hans Svensson and Olof Bergström from the Division of National Accounts made valuable contributions by gathering our data, commenting extensively on the text. We are also indebted to our foreign colleagues who helped us with Chapter 5 and to all those who have provided constructive criticism in seminars; in particular to Svein Longva, Steve Landefeld and Tim Holt. Special thanks to Åke Tengblad for valuable comments on our text and Anders Nordberg who helped us with programming. None of these persons carry any responsibility for mistakes and

shortcomings in this report, for which only the authors are to be blamed.

References

Australian Bureau of Statistics, ABS (1997): Revisions to Quarterly

Economic Growth Rates 1984 to 1993, website: www.abs.gov.au. - “ - (1998): Balance of Payments, Australia, Concepts, Sources

and Methods. Chapter 15. Data quality. - “ - (2000): Australian National Accounts: Concepts, Sources

and Methods. Chapter 29: Quality of the National Accounts. Barklem, A.J.E. (2000): Revision analysis of initial estimates of key

economic indicators and GDP components, Economic Trends, No. 556, March, 31–52. Bjerke, K. (1974): The preliminary and final figures of Danish Na-

tional Accounts, The Review of Income and Wealth (20), 337– 347. Carson, C.S. (1995): Mid-Decade Strategic Review of BEA’s Eco-

nomic Accounts: Maintaining and Improving Their Performance, Survey of Current Business, February 1995. Chumacero, R. (2001): Empirical analysis of systematic errors in

Chilean GDP forecasts, Journal of Forecasting (20), 37–45. Cole, R. (1969): Errors in Provisional Estimates of Gross National

Product, NBER and Columbia University Press.

Christianson A. and Tortora, R.D. (1995): Issues in surveying

business: an international survey, in Business Survey Methods, Editors: B.G. Cox, D.A. Binder, B.N. Chinnappa, A. Christianson, M.J. Colledge, P.S. Kott, John Wiley & Sons. Croushore, D. and Stark, T. (2001): A real-time data set for ma-

croeconomists, Journal of Econometrics 105, pp. 11–130. Egginton, D.M., Pick, A. and Vahey, S.P. (2002):’Keep it real!’: a

real-time UK macro data set, Economics Letters (77), 15–20. Eklöf, Jan A. (1992): Varying Data Quality and Effects in Economic

Analysis and Planning, Chapter 5. Stockholm School of Economics.

Fixler, D.J. and Grimm, B.T. (2002): Reliability of GDP and re-

lated NIPA estimates, Survey of Current Business, January, pp. 9–27.

Grimm, B.T. and Parker, R.P. (1998): Reliability of quarterly and

annual estimates of GDP and Gross Domestic Income, Survey of Current Business, December, pp. 13–21. Hansson, K-G. (1996): Index problems when introducing total

screening and on-line reporting in National Accounts (in Swedish with English summary), Arbetspapper Nr. 5, National Institute of Economic Research, Sweden. Hansson, K.-G. (2002): Reconciliation of quarterly and annual na-

tional QNA, Paper presented at the The 27th IARIV Conference, www.iariw.org. Harvey, A.C., McKenzie, C.R., Blake, D.P.C., Desai, M.J. (1981):

Irregular data revisions, in Applied Time Series Analysis of Economic Data, ed. A. Zellner, Bureau of Census, pp. 329–343. Holden, K. and Peel D.A. (1982): The Relationship between Pre-

liminary and Revised Estimates of GDP and Consumers’ Expenditure in the UK, The Statistician, Vol. 31, No. 3, 259–266. Howrey, P.E. (1984): Data revision, reconstruction, and predic-

tion: An application to inventory investment, The Review of

Economics and Statistics, pp. 386–393.

Jaszi, G. (1965): The Quarterly National Income and Product

1942–1962, The Review of Income and Wealth, Series XI, Ed. Simon Goldberg and Phyllis Deane, pp. 100–187. Kazemier, B. and van Rooijen, R. (2001): Assessment of the reli-

ability of the Dutch provisional National Accounts, Statistics Netherlands Research Report. Kenessay, Z. (1997): A perspective on the accuracy of economic

observations, International Statistical Review (65.2), 247–259. De Leeuw, F. (1990): The reliability of U.S. Gross National Prod-

uct, Journal of Business & Economic Statistics, Vol. 8, No. 2, pp. 191–203. McNees, S.K. (1989): Forecasts and actuals: The trade-off between

timeliness and accuracy, International Journal of Forecasting 5, 409–416. Morgenstern, O. (1963): On the Accuracy of Economic Observa-

tions, Princeton University Press, Princeton, Second Edition,

Fist Edition 1950, New Jersey.

Mork, K.A. (1987): Ain’t behavin’: Forecast errors and measure-

ment errors in early GNP estimates, Journal of Business & Economic Statistics, Vol. 5, No. 2, pp. 165–175. Moulton, B.R., Seskin, E.P., and Sullivan, D.F. (2001): Annual re-

vision of the National Income and Product Accounts, Survey of

Current Business, August, pp. 7–32.

Ohlsson, I. (1953): On National Accounting, thesis, reprinted by

the National Institute of Economic Research, Sweden. Öller, L.-E. and Barot, B. (2000): The accuracy of European

growth and inflation forecasts, International Journal of Forecasting (16), pp. 293–315. Patterson, K.D. (2002a): Modelling the data measurement process

for the index of production, Journal of the Royal Statistical Society, Series A, 1–18. Patterson, K.D. and Heravi, S.M. (2002b): Revisions of official

data on US GNP: A multivariate assessment of different vintages, Journal of Official Statistics (forthcoming). Siklos, P.L. (1996): An empirical exploration of revisions in US

national income aggregates, Applied Financial Economcs (6), 59– 70. Stekler, H.O. (1967): Data revisions and economic forecasting,

Journal of the American Statistical Association, June, pp. 470–483.

Stekler, H.O. (1987): The effect of data revisions and additional

observations on time series estimates, Applied Economics, 19, 347–353. Symons, P. (2001): Revisions analysis of initial estimates of annual

constant price GDP and its components, Economic Trends No. 568, 40–55. Tengblad, Å. (1992): The reliability of the quarterly accounts (in

Swedish), Arbetspapper nr 2, National Institute of Economic Research, Sweden. York, R. and Atkinson, P. (1997) The reliability of quarterly Na-

tional Accounts in seven major countries: A user’s perspective, OACD, Economics Department, Working Paper no. 171.

Young, A.H. (1974): Reliability of the quarterly national income

and product accounts of the United States 1947–71, The Review of Income and Wealth (20), pp. 1–39. Young, A.H. (1995): Reliability and accuracy of quarterly GDP

estimates: A review, in The New System of National Accounts, ed. J.W. Kendrick, Kluwer Academic Publishers, pp. 423–455. Zellner, A. (1958): A statistical analysis of provisional estimates of

Gross National Product and its components, of selected National Income components, and of Personal Saving, Journal of the American Statistical Association, March, pp. 54–65.

Appendices

Bilaga 5 Bilaga 5 Bilaga 5 Bilaga 5

The Role of High-Tech Capital Formation for Swedish Productivity Growth

Tomas Lindström

October, 2002

The Role of High-Tech Capital Formation for Swedish Productivity

Growth

∗

Tomas Lindström

†

October, 2002

Abstract

While using new data and standard growth-accounting techniques, this paper takes a closer look at the Swedish productivity revival in the second half of the 1990s. In particular, I find very large total factor productivity growth in high-tech producing sectors and capital deepening associated with high-tech equipment elsewhere. In addition, for high-tech producers, high-tech capital deepening has as a rule contributed negatively to labor productivity growth – a result above all driven by large increases in hours worked in this sector. I also find that in the business sector, the contribution from high-tech capital deepening to labor productivity growth increased from about 1 percent 1994 to 6–10 percent in 1999.

∗

I thank Mikael Apel, Bharat Barot, Lena Hagman, Ann-Sofie Kolm, Steven Landefeld, and

seminar participants at the 2002 Conference on Swedish Economic Statistics for helpful comments. I am also grateful to Michael Wolf for data assistance. This article is part of the Commission on the Review of Economic Statistics. The views expressed are those of the author. The usual disclaimer applies. †Correspondence: National Institute of Economic Research, P.O. Box 3116, SE-103 62 Stockholm, Sweden.

1 Introduction

The well-being of the economy is a lot like the well-being of an individual. My happiness depends almost entirely on a few important things; like work, love, and health, and everything else is not really worth worrying about – except that I usually can’t or won’t do anything to change the basic structure of my life, and so I worry about small things, like the state of my basement. For the economy, the important things – the things that affect the standard of living of a large number of people – are productivity, income distribution, and unemployment. If these things are satisfactory, not much else can go wrong, while if they are not, nothing can go right. [Paul Krugman (1998)]1

Throughout the 1990s the Swedish economy experienced a fairly strong resurgence in average labor productivity (ALP) growth (c.f. Figures 1 and 2). After growing only about 1.2 percent per year from 1981 through 1990, labor productivity growth for the economy as a whole jumped to close to 2 percent per year over the period 1991–2000. Annual labor productivity growth for the total business sector averaged slightly more than 2.5 percent over the period 1991–2000 – about a 50 percent higher growth rate than its average annual rate over the period 1981–1990.2 Annual labor productivity growth for the goods sector, in turn, averaged almost 4 percent over the period 1991–2000 compared to 2.8 percent in 1981–1990. Productivity accelerated in the service sector as well – from an annual growth rate close to 1 percent during the 1980s to

1 Quoted from Paul Krugman’s book “The Age of Diminished Expectations”. 2 Note that the business sector is in some studies defined exclusive of the agriculture, hunting, forestry, and fishing sectors. In this article, the business sector refers to the total business sector in the sense of market producers and producers for own final use. Note also that one potential reason why the computed productivity growth rates can nonetheless diverge somewhat between studies, although they refer to identical sectors, is that labor input is sometimes measured by the number of employees rather than worked hours. Another reason is that growth rates are sometimes approximated by log-differences. In this article, labor input is always measured by hours worked and log-differences are used for all growth rates.

about 1.7 percent during the 1990s.3 The manufacturing sector started to experience a particularly strong resurgence in labor productivity growth in the aftermath of the recession years 1990–1993 (the deepest recession since the 1930s).

This revival in productivity during the 1990s – which is notable in comparison with the Swedish historical record dating back more than a decade – has been accompanied by a speeding up in the price decline of computer hardware and sizeable capital outlays on information and communication technology (ICT) equipment.4 By the end of 1999, for example, the current dollar stock of business sector ICT equipment approached 16 billion – in this sector, the share of real ICT capital in total capital increased from 3.2 percent in 1993 to 5.2 percent in 1999 (see Table 3 below). In the goods sector this share increased from 4.0 percent to 5.9 percent, while in the service sector it increased from 2.9 to 5.0 percent. Furthermore, the ICT capital share increased from 7.4 in 1993 to 10.1 percent in 1999 in the manufacturing sector, and, interestingly, it decreased somewhat from 32.9 to 31.3 percent in a collective ICT sector consisting of producers of high-tech goods and services.5

3 This resurgence in Swedish productivity was parallel to the U.S. productivity revival in the 1990s – this period has now been identified as the longest-ever-recorded period of U.S. sustained growth together with low unemployment and low inflation rates. 4 ICT investments are defined throughout this article to include capital outlays on computer hardware (product-ISIC code 30.02) and software (ISIC 72.2) as well as telecommunications equipment (ISIC 32.1, 32.2, 32.3). 5 This sector is defined here (and in the following) to include the manufacturing of (i) office machinery and computers (ISIC 30), (ii) cables and wires (ISIC 313), (iii) radio, television and communication equipment (ISIC 32), (iv) medical, surgical and orthopedic instruments (ISIC 331), (v) telecommunications equipment (measured by radio transmit), plus the operation of cable-television and the use of electric power (ISIC 642), and (vi) data processing and computer consulting (ISIC 72). The reason why (iv) is included in this collective measure is that substantial productivity improvements have in recent times been accomplished also in biology, pharmaceuticals, and medical technology in general – and hence it seems reasonable to take this into account when studying Swedish productivity growth in the 1990s.

Figure 1. Average labor productivity growth 1981–2000.

Note: Total refers to the whole economy. Source: Statistics Sweden and the author’s calculations.

Figure 2. Business sector growth in ALP and TFP.

Note: Labor’s share is set to equal 0.7. Annual average growth of ALP (TFP) has increased

from 1.85 (1.26) percent in 1980–1989 to 2.36 (1.58) percent in 1990–99.

Source: Statistics Sweden and the author’s calculations.

-4 -2

0 2 4 6 8 10 12

80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 02

TOTAL BUSINESS GOODS

SERVICES MANUFACTURING

1.0 1.5 2.0 2.5 3.0 3.5

ALP TFP

1971-79

1980-89

1990-99

Table 1 shows that the Swedish business sector has – as in most other developed countries – been shifting out of goods production into services over the last 30 years. For example, the goods’ share in output has declined from 40 percent in 1970 to 27 percent in 2000, and the hours worked share has at the same time declined from 47 to 29 percent. The flip side of this development is, of course, the parallel increase in the service sector’s share in output (from 32 percent to 45 percent) and in hours worked (from 35 to 41 percent). Because the decline in the goods sector’s share in total hours is larger than that of total output (18 percentage points as compared with 13 percentage points), the relative output per hours worked has increased in the goods sector (i.e. this shift in the business sector has resulted in comparatively stronger labor productivity in the goods sector). While this reorganization of the business sector has continued in the last couple of years, it has, at least to some extent, been camouflaged by the fast-growing high-tech sector in the 1990s and the recent collapse of the very same sector. Table 2 shows the shares in output and hours worked during the period 1993–1999 (thus, the impact of the ICT collapse cannot be observed in these data). According to the table, the decline (increase) of the goods (services) sector has, as expected, been less pronounced during the 1993–1999 period.

Table 1 Restructuring in the Swedish business sector 1970–2000

Share of output (GDP) and hours worked (H)

1970 1980 1990 2000

Sector

GDP H GDP H GDP H GDP H

(1)

(2) (3) (4) (5) (6) (7) (8) (9)

Goods

40.2 47.0 33.5 38.2 31.0 32.3 26.6 28.8

Manufacturing 25.0 28.2 20.4 23.1 18.8 19.6 19.2 18.4

Construction 8.3 9.9 6.3 7.9 6.3 7.5 3.8 5.9

Other goods 6.9 9.0 6.9 7.2 6.0 5.2 3.6 4.4

Services

32.2 34.5 35.3 33.8 39.1 36.6 44.7 41.4

Wholesale and Retail 9.9 15.4 9.7 14.7 9.4 13.7 9.7 13.6

Transp. and Comm. 7.2 1.5 8.4 1.8 8.3 2.0 8.7 2.1

Finance and Insurance 0.3 1.5 3.4 1.8 5.1 2.0 3.6 2.1

Business and Real Est. 10.7 2.7 11.8 5.2 14.1 7.4 19.1 10.2

Other services 4.1 5.4 2.0 3.1 2.2 3.7 3.6 5.6

Note: The output shares are computed from current SEK values. The sub-sectors are defined as follows:

Goods (ISIC 01–45), Manufacturing (ISIC 10–37), Construction (ISIC 45), Services (ISIC 50–95), Wholesale and Retail (ISIC 50–52), Transport and Communication (ISIC 60–64), Finance and Insurance (ISIC 65–67), Business and Real Estate (ISIC 70–74).

Source: Statistics Sweden and author’s calculations.

Table 2 Restructuring in the Swedish business sector 1993–1999

Share of output (GDP) and hours worked (H)

1993–1995 1996–1997 1998–1999

Sector

GDP H GDP H GDP

H

(1)

(2) (3) (4) (5) (6)

(7)

Goods

28.7 29.4 28.4 29.5 27.4

29.1

Manufacturing 18.9 18.3 19.6 19.0 19.3

18.7

Electrical and optical eq.

2.3 2.2 2.7 2.5 2.5

2.5

Radio, TV, and telecom.

0.9 0.8 1.2 1.0 1.0

1.1

Services

42.1 38.2 43.0 39.1 43.6

40.0

Renting and computer 5.9 6.5 6.8 7.5 8.1

8.3

ICT

4.0 2.9 4.9 3.5 5.5

4.0

Note: The output shares are computed from current SEK values. The sub-sectors are defined as follows:

Goods (ISIC 01-45), Manufacturing (ISIC 10-37), Electrical and optics equipment (ISIC 30-33), Radio, TV, and telecommunication (ISIC 32), Services (ISIC 50-95), Renting, computer, and other business activities (ISIC 71-74), ICT (ISIC 30, 313, 32, 331, 642, 72).

Source: Statistics Sweden and author’s calculations.

The Swedish productivity revival has not gone unnoticed. There seems, on first consideration, to be little reason to doubt that the revival in productivity growth during the 1990s owes something to the growing high-tech sector.6 Indeed, a number of economists now emphasize fast capital accumulation and the latest investment boom in high-tech equipment, while others point to other factors such as genuine technological change in high-tech industries.7 There are also economists who emphasize the usual procyclical response of productivity when output grows faster than trend. Yet others lay emphasis on enhanced methods for measuring price deflators. My reading of the empirical literature to date – for the most part based on U.S. data – is that the empirical evidence does seem to favor the argument that substantial improvements in the production of ICT equipment – typified in particular by faster and better semiconductors and rapid decline in quality-adjusted prices on ICT apparatus – has contributed right away to economy-wide gains in total factor productivity (TFP).8 However, although users of hightech equipment contribute directly to ALP through high-tech capital deepening, there still appears to be difference of opinion concerning the TFP payback from the use of high-tech equipment.9

Recent attempts to analyze the productivity gains from ICT include, for example, Jorgenson and Stiroh (2000). Using a standard growth-accounting framework, they found that a combination of large technological improvements in high-tech sectors and the follow-on investment boom in ICT equipment are the principal driving forces behind the recent U.S. labor productivity resurgence. Oliner and Sichel (2000) confirmed this result. Jorgenson (2001) argued that the productivity growth revival is above all due to the sharp decline in ICT prices – deep-rooted in the development in semiconductor technology.10 Gordon (2000), in turn, argued that labor productivity gains could for the most part be traced to the production of computers (thus, higher TFP growth in this produc-

6 Other potential explanations for higher trend productivity growth include, for example, the ongoing globalization of the Swedish economy and increased competitive pressure. 7 Note that parts of the massive investments in high-tech equipment in the late 1990s were due to the year-2000 (Y2K) adaptation of computer hardware and software as well as the overhaul of commercial and financial systems. 8 Total factor productivity is sometimes called multifactor productivity (MFP). 9 It is, of course, logically possible that the use of high-tech equipment also boosts TFP growth (and not only ALP growth) through production spillovers (learning by doing/investing) and network effects (enhanced knowledge spillovers). If so, ICT capital deepening can be characterized as productive, and if not ICT capital deepening can be said to be unproductive. 10 Jorgenson therefore pointed out that one important aim for future research is to find out the product cycle of successive generations of modern semiconductors.

tion) and cyclical factors.11 Gordon (1999) stressed that there has in fact been a labor productivity hold back in U.S. production of non-computer durable goods in the second half of the 1990s. Brynjolfsson and Hitt (2000) argued that the surge in U.S. productivity originates from over a decade of computer-generated administrative (white-collar) investments that reduce the costs of co-ordination and information processing within organizations. In addition, Stiroh (2001) found that the revival in U.S. labor productivity in the 1990s reflects both the production and the use of high-tech capital equipment. Stiroh (2002) found that high-tech capital use (ICT capital deepening) is a driving force behind more rapid U.S. labor productivity growth, as predicted by conventional economic theories, and that the effect from high-tech capital use on total factor productivity growth is negligible. This finding hence supports the view that the contribution of high-tech capital use on labor productivity operates through traditional capital deepening effects and not through higher total factor productivity growth.

In Sweden, we have so far lacked useful data on high-tech capital outlays. One exception, however, is the information on computer investments that, until 1994, were officially published every year in so-called Investment Surveys provided by Statistics Sweden. These data have been used earlier by Gunnarsson and Mellander (1999) and Gunnarsson et al. (2001), who constructed real computer capital by combining these investment data with standard national accounts data. While officially published data on computer hardware and software are still in very short supply (they do not exist), this study investigates brand new data on ICT from 1993 through 1999 (these preliminary data are provided by Statistics Sweden and are yet to be officially published and available). This additional information on high-tech capital has been produced specifically for the present analysis and the Commission on the Review of Economic Statistics. The aim of the article is twofold.

First, the principal objective of this paper is to take a closer look at the Swedish productivity revival in the second half of the 1990s. Hence, at the most direct level this paper tries to explore the productivity effects of a growing high-tech sector in the Swedish economy. In particular, I study how productivity growth (average la-

11 Gordon found that although the productivity numbers are impressive for the economy as a whole, the U.S. productivity revival appears to have occurred primarily in the production of computer hardware and telecommunications equipment (and the embedded semiconductors), including about 10 percent of the economy involved in manufacturing of durable goods. Gordon also stressed that the effect of ICT capital equipment on TFP growth has by and large been zero in the rest of the economy.

bor productivity and total factor productivity) in different sectors has varied from 1994 through 1999 and how these variations relate to high-tech capital formation. The second objective is to try to explain and draw attention to a number of measurement difficulties that typically show up, and have to be dealt with, in this kind of empirical analysis. For example, all the usual data limitations as regards the true utilization and quality of capital and labor inputs are to a great extent amplified by technical hitches associated with the computer operation time and the true cost of computer power. Conceptually, labor should, of course, be divided into hours worked and labor quality – and quality should in turn take account of, among other things, sex, age, and educational composition of the labor force. Similarly, the perfect measure of capital input should take into account the operation time (utilization rate) as well as quality differences among different types of capital. A fastgrowing and, in this context, fairly new high-tech sector certainly brings with it additional data issues and, as a consequence, makes this division much more complicated.

The analysis suggests that a fairly broad labor productivity resurgence took place in Sweden during the 1990s (in the manufacturing sector, labor productivity accelerated in the second part of the 1990s) – with all principal sectors showing significant labor productivity gains in comparison with the 1980s. The analysis moreover shows that producers of high-tech equipment have experienced an exceptional total factor productivity growth (and thus an exceptional labor productivity growth) – a finding that provides straightforward evidence of information technology’s role in the Swedish productivity resurgence. In short, the analysis suggests sizeable total factor productivity growth in high-tech producing sectors and high-tech capital deepening in the rest of the economy. Interestingly, for high-tech producers, high-tech capital deepening has as a rule contributed negatively to the annual labor productivity growth from 1994 through 1999 – a result above all driven by large increases in hours worked in high-tech industries (this has thus resulted in a fall in ICT capital per hours worked). The analysis also documents that in the business sector, the contribution from high-tech capital deepening to labor productivity growth increased from 1.3 percent in 1994 to 10.5 percent in 1999. Taking into account various difficulties associated with the measurement of factor costs moderates this contribution somewhat from 0.7 percent in 1994 to 6.2 percent in 1999. To my knowledge, this is the first study to document statistically the productivity effects in the

Swedish economy from high-tech capital investments and a growing high-tech sector.12

Aother issue is the so-called new doctrine (new economy or new era) which, as usually stated, rejects the deep-rooted idea that the risk for inflation limits the possibilities for economic growth. The new doctrine explanation for the strong run-up in share prices, for example, is faster long-term growth in the economy (due to, among other things, technological progress) and the corresponding growth of corporate earnings. Although this article does not first and foremost focus on this subject, it presents some results that can be of interest when it comes to discriminating between this new doctrine and old thinking. For instance, it appears as if the Swedish productivity revival of the 1990s for the most part can be described by traditional economic theory: strong total factor productivity growth in high-tech industries and high-tech capital deepening elsewhere seem to be the chief causes of the rise in Swedish labor productivity growth. High-tech firms have experienced considerable productivity gains, and other firms have responded to lower prices on high-tech capital by investing a great deal in high-tech equipment. Note, however, that the present analysis does not explain why measured total factor productivity growth has also been high in sectors outside of manufacturing.13Can it be the case that the use of high-tech capital has also improved TFP growth, or is this just a matter of coincidence that has to do with other things (e.g., the business cycle)? This question cannot be answered in this article since the short time series data preclude an adequate analysis of whether or not the use of ICT capital has also contributed to TFP growth by means of, for example, productive spillovers and network effects (and not only to ALP growth through capital deepening).14 On the one hand, the

12 One earlier Swedish study in which capital is divided into high-tech and non-high-tech capital is, as mentioned earlier, Gunnarsson and Mellander (1999), who analyzed whether summation over factor inputs into aggregate input measures affects standard TFP calculations. In a related study, Gunnarsson et al. (2001) considered both high-tech and human capital when trying to determine the productivity effects of high-tech capital. In both these studies, the authors constructed their own data on computer capital by combining national accounts three-digit manufacturing data with annual investment surveys obtained from Statistics Sweden. Data on computer investments were, for an unknown reason, excluded from these surveys in 1994, implying that there is to date no officially published information on Swedish computer investments for the period 1995–2002. 13 This finding has been reported earlier (on U.S. data) by Jorgenson and Stiroh (2000), and Oliner and Sichel (2000). 14 These potential productive benefits from an ICT investment may show up on the inside of (internal to) the economic agent that makes that particular investment (learning by doing), or they may spill over to the outside (i.e., an external effect) to other agents in the economy (learning by others doing).

fact that high-tech capital deepening has contributed negatively to labor productivity growth in high-tech industries (where total factor productivity has accelerated) seems to suggest that high-tech capital has rather little to do with TFP growth. On the other hand, however, total factor productivity growth has, as mentioned above, been sizeable also outside of manufacturing.

Much scope remains to distinguish between cyclical and structural productivity gains in the Swedish economy during the 1990s. This is, of course, of importance when it comes to getting the macroeconomic picture right – bearing in mind that Sweden escaped from a large recession in the middle of the 1990s, this distinction between fluctuation and trend may in fact seem crucial. An adequate distinction between fluctuation and trend must however be postponed to future work when additional time series data are available.

It is worth mentioning here that one prospective end result of a fast-growing high-tech sector need not always be that favorable: the reason is that offsetting productivity effects may dominate. For example, it may certainly be the case that high-tech expansion merely results in reorganization of market shares – for example when a traditional store loses business to an on-line equal. Another offsetting effect is the likely increase in useless on-the-job consumption, for example when employees use computers for video games. In addition, training costs that accompany high-tech capital investments may reduce the output gains of these investments. If all of these counteracting effects are large, there may not be any linkage at all (or, for that matter, a negative linkage) between high-tech investments and total factor productivity gains.

This article is part of the work of the Commission on the Review of Economic Statistics.

The organization of this article is as follows. Section 2 outlines the analytical framework. This section can be disregarded by anyone familiar with standard growth accounting. Section 3 describes the data, and section 4 presents the central empirical findings. Concluding remarks close the analysis in section 5.

Note that although some disagreement still remains about this in the literature, the most common finding seems to be that the TFP growth effect of high-tech capital deepening is very small (non-existent).

2 Analytical framework

There is by now a large and growing literature on the macroeconomic implications of a growing ICT sector. The general approach in this literature is to begin by computing a measure of technological change by means of a traditional growth-accounting framework. This framework – which is simple enough to be useful, yet not disastrously at odds with reality – is functional, for example, when it comes to finding out if the recent productivity upturn is broad in the sense of including the universe of sectors and if sources of productivity growth differ between producers and users of high-tech equipment.

If stronger labor productivity growth is broad, then, of course, this productivity revival is more likely to be long lasting than would otherwise have been the case. Indeed, if faster productivity growth were concentrated to a few sectors, the productivity revival would be at risk to a slowdown in these sectors. In addition, if a growing ICT sector is the prime driving force behind the productivity revival, one would probably expect to find strong TFP (and hence ALP) growth in ICT producing sectors and ICT capital deepening in other sectors. Improvements in the production of computers would, for example, show up both in a growing performance-price ratio and faster growth in TFP (ALP). Users of high-tech equipment, in turn, take action in response to falling relative prices on high-tech equipment by investing in ICT – and this also boosts ALP growth.

2.1 Comparing output and input growth

Consider a general production function

) , , (

V L K F Y

=

for a sing-

le firm, where Y is value-added output (that is, gross output net of intermediate inputs).15 Capital and labor inputs are denoted by K and L, respectively. V is an index of the level of technology. Note that beneficial spillover effects that raise overall productivity in the

15 I take no account in this article of the potential measurement difficulties associated with the improper use of value-added data as an output measure, even though I do not doubt that value-added may sometimes fail to account correctly for the productive contribution of intermediate inputs. True value-added output should optimally be constructed by subtracting the productive contribution of intermediate inputs (that is, energy, materials, and business services) from gross output. However, as Basu and Fernald (1995) pointed out, when the contribution of intermediate inputs is measured by factor payments, real value-added may depend directly on parts of the intermediate inputs.

economy could, of course, be explicitly modeled in this context – ICT capital equipment can, for example, give rise to production spillovers and a number of network externalities. The former effect is the usual learning-by-doing (investing) effects associated with capital that tend to boost overall productivity in the economy when knowledge is non-rival and protection of proprietary information is incomplete. The latter is a new effect originating from firms investing in comparable communication equipment.

Now, let the production function F be homogenous of degree

γ

in capital and labor, and of degree one in V. Logarithmic differentiating of F yields equation (2.1)

, ln ) ln ln ( ln ln

V d K d L d

Y

L F

K d Y d

L

+

  •   

  

+

=γ

(2.1)

where

Y d ln

,

K d ln

,

L d ln

, and

V d ln

are the growth rates of

Y, K, L, and V.

L

F

is the marginal product of labor. I have used the

homogeneity conditions

γ

= + Y L F K F

L

K

/ ) (

and

1 /

= Y V F V

in

the derivation of (2.1). This model thus compares movements in output with movements in inputs and, accordingly, relates to the growth accounting literature originating from Solow (1957). The growth rate of technology (

V d ln

) is the Solow residual.

Equation (2.1) can be further simplified by making the assumptions that firms have some monopoly power in output markets (but not in the market for factor inputs), and that the behavior of firms can be approximated by a sequence of static problems. A simple expression for the ratio

Y L F

L

/

can be found by assuming

that a representative firm (now indexed by i) faces the demand function

) / ( ) / (

P M P P Y

i

i

η

=

. The price level of firm i’s output

is denoted by

i

P

, P is the general price level, M is the monetary

base, and

η

is the elasticity of demand.

Firms are assumed to maximize the profit function

i

i

i i

i

rK wL Y P

  • =

π

with respect to labor and capital inputs in

every time period. The wage rate w and the capital cost r are taken as given by the firms. The two first-order conditions are

, ,

1 1

r F P

w F P

K

i

L

i

= =

µ µ

(2.2)

where

) 1 /(

  • =

η η µ

is the markup factor.16 Now, let

v

α

denote

labor’s share in total value-added output, that is

i i

i

v

Y P wL /

=

α

,

and use the first relation in (2.2) to obtain

i

i

L

v

Y L F /

=

µα

.17 By combining the two first-order conditions with the homogeneity condition

γ

= + Y L F K F

L

K

/ ) (

, the product

v

µα

can, in turn, be

rewritten in terms of the (internal) returns-to-scale parameter

γ

and labor’s share in total factor costs

c

α

,

c

v

i

i

i i

rK wL

Y P

γα µα

γ µ

= ⇔ =

+

(2.3)

where

) /(

i

i

i

c

rK wL wL

+ ≡

α

. Substitution of

c

γα

for

Y L F

L

/

in

(2.1) yields the equation that is used in this study

, ln ln ln

it

it

it

it

V d X d Y d

+

=γ

(2.4)

where

it

dX

is a weighted index of input growth

it

cit

it

cit

it

K d L d X d ln ) 1 ( ln ln

α α

  • + ≡

. (2.5)

The variables and parameters are now written with firm and time subscripts to emphasize that they can change across firms as well as over time.

Equations (2.4) and (2.5) can easily be re-formulated in terms of average labor productivity growth by assuming constant returns to scale and subtracting the growth rate of worked hours from both sides. After doing this, it is clear that average labor productivity growth can be divided into total factor productivity growth and the contribution from so-called capital deepening

. ln ln ln ln ln

it

it

it

it

it

V d x d L d Y d y d

+ =

  • =

(2.6)

Here, the growth of weighted inputs per worked hour is defined as

16 Note that no assumption of constancy of the markup factor is required. 17 When output and input markets are competitive, the necessary conditions for producer equilibrium are that the share of every input in the value of output equals the output elasticity with respect to that input. It follows that under constant returns to scale (the elasticities

, ln ) 1 ( ln ln ln

it

cit

it

it

it

k d L d X d x d

α

  • ≡
  • = (2.7)

and

. ln ln ln

it

it

it

L d K d k d

  • =

(2.8)

Equation (2.6) hence splits labor productivity growth into capital deepening in the sense of capital per hours worked (the more capital there is per hours worked, the higher is labor productivity) and total factor productivity growth (higher TFP means higher ALP). This completes the description of the model. While simple, it captures the essence of a number of different scenarios.18

Note that if the underlying assumptions in this model fail to hold, the Solow residual will include other things than just true technological change – for example, various distortions due to imperfect competition and spillover effects in production (see, for example, Lindström (2000)), omitted intermediate input variables due to the improper use of value-added data (see Basu and Fernald (1995)), and cyclical effects (Lindström (2000)).19 Note also that even though various measurement difficulties may affect the Solow residual, it remains a useful indicator of pure technological change and welfare.

Broadly defined capital – which may include, for example, physical as well as human capital (human capital depends on education, on-the-job training, and research and development) – often plays an important role in growth-accounting exercises. In the next section, tangible capital is split into three parts.

2.2 High-tech capital

In the analysis below, the real stock of capital is divided into three subgroups: (i) buildings (subscript

B

), (ii) machinery and equip-

ment exclusive of ICT equipment (subscript

M

), and (iii) ICT

equipment (subscript

ICT

). ICT equipment is defined to include

sum to one) the value of output is equal to the total cost of the production factors, and hence the share of labor in output then equals the share of labor in total factor costs. 18 Note, however, that although this type of neoclassical analysis can illustrate what has happened in the economy as regards productivity growth it cannot explain why it happened. 19 Note also that more thorough representations of the production process may include, for example, dynamic cost function models in which variable and quasi-fixed inputs are explicitly taken into account within a micro foundation framework. For details, see Morrison and Siegel (1999).

computer hardware and software as well as telecommunications equipment. Dividing total capital into these three parts yields a detailed analogue to equation (2.7)

, ln ln ln ln

ICTi

ICTi

Mi

Mi

Bi

Bi

i

k d k d k d x d

β β β

+ + ≡ (2.9)

where the beta coefficients represent each factor’s share in total cost

. , , , ) 1 (

ICT M B j S

ji

it

ji

=

  • =

α β (2.10)

Time subscripts have been suppressed in equation (2.9). In the present study,

Bi

S

,

Mi

S

, and

ITCi

S

are computed as the current value

shares of each of the three types of capital in total capital – they hence sum to one (for more information, see section 3). Equations (2.6) and (2.9) hence capture the essence of the growth-accounting approach.

2.3 Going to the aggregate level

Basu and Fernald (1997) showed that substantial heterogeneity across sectors in terms of returns to scale and factor cyclicality may have cyclical implications at higher levels of aggregation. If aggregation bias is present, then standard aggregate production function regressions may suffer from an omitted-variable bias. This bias contributes positively to output growth if firms with higher than average returns to scale have higher than average growth in inputs, and it is procyclical if firms with above-average input cyclicality have above-average returns to scale. To see this, consider first aggregate value-added and weighted inputs computed as so-called Divisia indices of firm-level value-added20

. ln ln

, ln ln

it

i

it

t

it

i

it

t

X d X d

Y d Y d

∑

∑

=

=

λ

λ

(2.11)

The share of firm i’s nominal value-added in one-digit industry value-added is denoted by

i

λ

. Then substitute the expression for

20 To facilitate exposition, I only illustrate the aggregation effect while going from the firm level to the one-digit level. The same reasoning can of course be applied to any data aggregation.

firm-level output growth in (2.4) into the first equation in (2.11) to obtain

∑

+ =

i

it

it

it

it

t

X d Y d ) ln ( ln

ε γ λ

. Some algebraic manipulations of this expression and the use of the second equation in (2.11) yield

, ln ln

t

t

t

t

t

R X d Y d

ε γ

+ + = (2.12)

where

t

γ

is a weighted average of returns to scale and

t

R

is deter-

mined by

. ln ) (

∑

  • =

i

it

t

it

it

t

X d R

γ γ λ

(2.13)

According to (2.13), the aggregation effect

t

R

contributes positively

to output growth if firms with above-average returns to scale have higher than average growth in inputs, and the aggregation effect is procyclical if firms with above-average returns to scale have aboveaverage input cyclicality. Hence, if heterogeneity is cyclical, estimates of the returns-to-scale parameter from different levels of aggregation may differ. It thus follows that if

t

R

is omitted from

the regression of the baseline equation (2.6), aggregate estimates of the returns-to-scale parameter can be biased. To control for this aggregation effect, one can try to estimate aggregation-bias-corrected value-added (that is, an output measure obtained by subtracting

t

R

from actual value-added growth) on the growth of the primary inputs.

Equation (2.12) hence shows that simple data aggregation may cause measurement difficulties also in a traditional growth-accounting framework that does not include traditional econometrics in the sense of parameter estimation. For example, if firms with aboveaverage returns to scale for some reason are characterized by aboveaverage input cyclicality, equation (2.6) suffers from an omitted variable (the aggregation term

t

R

) that may, or may not, have an

effect on the residually computed total factor productivity growth. The next section presents the data at hand and discusses some other possible measurement worries and data limitations.

21 Note again that because the current data lack information on intermediate inputs, I formulate this model in terms of value-added (rather than gross output). According to Basu and Fernald (1997), equation (2.6) should, in effect, include an additional term capturing the difference between the growth of value-added output and the growth of intermediate inputs. However, since this difference in growth rates cannot be computed here (given the available data), I implicitly assume that value-added output moves one-to-one over time with intermediate inputs.

3 The data

The current data set represents a sub-sample of the officially published Swedish national accounts data from 1993 through 1999, provided by Statistics Sweden, supplemented by new time-series records on annual investments in high-tech equipment. The additional information on high-tech capital has been produced specifically for the present analysis and the Commission on the Review of Economic Statistics. The ambition is to show what can be accomplished with these new data and to give special attention to the usual problems as regards the measurement of effective factor inputs and how these problems are affected by a fast-growing hightech sector.

The perpetual inventory method is used to compute the stock of each of the three assets buildings (subscript

B

), machinery and

equipment exclusive of high-tech capital (

M

), and high-tech capi-

tal (

ICT

)

, , , , ) 1 (

ICT M B j I K K

jt

jt

j

jt

= +

  • =

δ

(3.1)

where

j

δ

is the economic rate of annual depreciation and

1

  • jt

I

is

the gross investment in asset

j

in period

1

  • t

.

While constructing these data, special care was taken to account for differences in the depreciation rates and price deflators for computer hardware and software (see also section 4.3).

3.1 The share of capital and labor

In order to derive an indicator of firm-level input activity,

it

dx

,

capital and labor are, according to equation (2.9), weighted by their shares in total factor costs. Total labor compensation (that is, total wage expenses, social security contributions, and mandatory insurance fees) is used here for the labor cost. Labor is measured by the number of hours worked per year.

One way to assess the user cost of capital is to follow Hall and Jorgenson (1967) – firm i’s user cost of asset

j

can then be com-

puted according to22

22 The user cost of capital is the price that would be charged if capital was rented for one period of time.

. ) (

1

1

j

j

j i

j i

ITC

r

π ρ δ

τ

  • +

Γ

  • = (3.2)

The economic rate of annual depreciation

j

δ

typically lies in the

interval 0.10–0.15, and the real rate of return required on capital is normally approximated by subtracting the CPI inflation rate from the required nominal and tax-adjusted rate of return on capital (that is,

j

π ρ

). The investment tax credit

j i

ITC

, in turn, meas-

ures the proportion of the original investment cost that is subsidized by the government. The present value of depreciation allowances for an investment is captured by

j

Γ

. The required payment

for the jth asset then equals

j

j

K r

, where

j

K

is the current value

of the stock of this particular asset. The total cost of employing capital in production, broadly measured as the sum of all types of capital, then equals the sum of the required payment for each of the assets. The share of capital (broadly measured) can then be obtained by dividing the total cost of capital by the sum of total capital and labor costs.

Another route is to approximate the total cost of employing broadly measured capital by the operation surplus.23 This surplus, which is sometimes directly available in the data at hand, is defined as the value of output net of all labor costs. Asset j’s share in total costs can then be computed as

, , , , ) 1 (

ICT M B J

K K

i

i j

j

=

  • =

∑

α β

(3.3)

where

α

is labor’s share in total costs, defined as total labor costs

divided by the sum of total labor costs and the operation surplus, and

j

K

is the current stock value of asset j. Table 3 shows the real

value shares of each of the three types of capital input in total capital. According to the table, in the business sector the share of ICT equipment increased from 3.2 percent in 1993 to 5.2 percent in 1999. In the goods sector this share increased from 4.0 percent to 5.9 percent, and in the service sector it increased from 2.9 to 5.0 percent. The ICT capital share increased from 7.4 in 1993 to 10.1 percent in 1999 in the manufacturing sector, and, interestingly, it

23 To be perfectly accurate, this approximation requires zero profits. If this were not the case, this measure of the cost of employing capital would overestimate the true cost since it would also include profits.

decreased from 32.9 to 31.3 percent among ICT-producers. Here, this sector is defined to include manufacturing of (i) office machinery and computers, (ii) cables and wires, (iii) radio, television and communication equipment, (iv) medical, surgical and orthopedic instruments, (v) telecommunications equipment measured by radio transmit, operation of cable-television, and the use of electric power, and (vi) data processing and computer (hardware and software) consulting. In the current analysis, equation (3.3) is used for measuring each asset’s share in total costs.

Table 3 Capital stock shares

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999

Business sector

B 79,7 80,3 80,2 79,4 78,5 77,7 76,6 M 17,1 16,3 16,2 16,6 17,1 17,6 18,1 ICT 3,2 3,4 3,7 4,0 4,3 4,7 5,2

Goods B 57,5 58,0 57,6 56,7 55,6 54,7 53,8 M 38,5 37,7 37,8 38,3 39,2 39,9 40,3

ICT 4,0 4,3 4,6 4,9 5,2 5,4 5,9

Manufacturing B 40,0 40,1 39,4 38,3 37,2 36,4 35,6 M 52,6 52,1 52,2 52,8 53,7 54,2 54,3

ICT 7,4 7,9 8,4 8,9 9,1 9,4 10,1

Services B 88,4 88,9 88,9 88,3 87,7 87,1 86,1

M 8,7 8,1 7,8 8,0 8,3 8,5 9,0 ICT 2,9 3,0 3,3 3,7 4,0 4,4 5,0

ICT-producers B 53,7 54,2 53,6 52,2 51,0 50,0 48,2 M 13,5 15,3 16,6 17,9 18,8 19,6 20,5 ICT 32,9 30,6 29,8 29,9 30,2 30,4 31,3

Note: The shares are computed from real SEK values. B stands for buildings, M for machin-

ery and equipment exclusive of ICT, and ICT for ICT equipment.

Source: Statistics Sweden and author’s calculations.

Note that due to various measurement difficulties, estimates of the cost of capital are at best good approximations of the true cost of capital. It is normally safer to underestimate this cost than the opposite since capital is in general less cyclical than labor. The reason why this is safer is that spurious cyclical measurement errors in the base-

line equation (2.6) are less likely to show up when labor’s share in total costs is large.24

A closer look at data (not reported here) reveals that capital’s share in total factor costs is in fact high (about 0.5 in the business sector in 1999 and a few percentage points larger in earlier years). A more plausible range for capital’s share in total factor costs would probably be around 30–40 percent (see, for example, Bentolila and Saint-Paul (1998)). In the appendix, I have experimented with different cost shares without qualitatively affecting the results.

3.2 Measurement difficulties

Apart from potential stochastic measurement errors and the possible omitted-variable bias caused by simple data aggregation (see section 2.3), one limitation of the available data is that differences in the quality of the production factors are not accounted for. In particular, the measure of labor input does not consider the distribution of competence levels among the employees. It is also rather likely that quality differences among different types of capital inputs are not satisfactorily considered even though capital inputs are split into three parts.25 In Basu and Fernald (1995), however, similar results were obtained when using quality-adjusted workforce and capital data on non adjusted data, suggesting that the induced error of not taking into account input qualities might not be crucial.

Another limitation is the lack of information on the factor utilization rates. Labor input is computed as the volume of labor in the sense of hours worked. Hence, this measure only matches effective labor input to the extent that it accounts for variations over the business cycle in labor effort. This is, of course, hardly ever the case. Similarly, the measure of capital inputs does not take into account variations in utilization rates. It is, of course, possible that a fast-growing high-tech sector brings with it additional data prob-

24 Yet another difficulty when it comes to computing the factor shares is that Swedish firms have occasionally been allowed to reduce their current tax payments. For example, additional tax rules have been introduced from 1980 through 1993 to subsidize firms mainly in the service sector by allowing rescheduling of tax payments equivalent to up to 20 percent of total wage costs. 25 Note that data availability often have a strong bearing on the actual variable definitions in empirical studies of this kind. A very broad measure of capital may, for example, include capital outlays on tangible (physical) assets as well as human capital in the sense of education attainment, on-the-job training, and research and development activities.

lems.26 The theoretical ideal should be input measures adjusted for quality differences as well as utilization rates.27 A final limitation is that the data do not include information on intermediate inputs, such as energy, materials, and business services. This lack of information precludes a gross output formulation of equation (2.6).

Yet another data issue is the possibility that it may take some time for capital inputs to generate output. To allow for such delay, equation (2.6) can be modified somewhat to include lagged input variables.

4 Empirical analysis

The questions addressed in this article have some important implications for the economy as a whole. Consider for example the question whether productivity gains have occurred in the universe of industries or just in a few of them. If productivity increases are general, the productivity revival is probably more robust than would otherwise have been the case. In addition, if the productivity increase is general, the resulting income and economic gains are distributed more or less evenly over all industries. The distribution of income – either directed evenly to all industries or just to a few of them – directly affects the well being of the employees.

4.1 Results from growth-accounting

The work reported in this section focuses on the benchmark growth- accounting relationship as described by equations (2.6) and (2.9). These expressions split labor productivity growth into capital deepening, in the sense of capital per hours worked, and total factor productivity growth. This exercise raises a few questions that, in one way or another, have been considered earlier. One concerns the nature of the data and the construction of the relevant vari-

26 For discussions of other problems as regards the measurement of the productivity contribution of computers at the macroeconomic level, see Baily and Gordon (1988), and Siegel (1997). 27 Many studies have identified the problems associated with measuring of factor inputs. Examples are Bernanke and Parkinson (1991) who considered difficulties in the measurement of labor input when analyzing procyclical labor productivity in U.S. manufacturing, and Griliches (1994) who argued that measurement difficulties may be a major cause of the slow progress in our understanding of productivity growth. Moreover, due to difficulties in measuring input utilization rates, Benhabib and Jovanovic (1991) treated capital as well as labor as unobservable in some regressions.

ables. In particular, the short time series data imply that it is difficult to distinguish between cycle and trend productivity growth. Another shortcoming is that input quality and utilization rates are not accounted for. Furthermore, the benchmark equations implicitly assume constant returns to scale, which may or may not hold. However, it may certainly be a reasonable approximation, especially over longer time periods. The equations also allow for parameters varying over time and across sectors. In the analysis presented below, all cost shares are computed according to equation (3.3) – hence, these shares vary over time and between sectors. In the appendix, I have experimented with constant shares over time.

Another issue is, as mentioned in the introduction, the question of whether or not there appears to be an empirical link between ICT use (rather than production) and gains in total factor productivity. The answer to this question determines if ICT-related capital deepening should be characterized as productive or unproductive. Indeed, during the 1990s, firms invested heavily in ICT in the hope of improving profits and productivity. Potential gains from ICT could be realized through a number of channels, such as productive spillovers and network effects due to faster information flows within (and between) firms. If investments in high-tech equipment really result in total productivity gains, one would expect to see a link between high-tech investment and gains in total factor productivity across industries. Such a link would allow individual industries, and hence the economy as a whole, to produce more output and thus implies a true economic benefit from the high-tech revolution. The present analysis cannot, unfortunately, shed much light on this issue due to data limitations (too short time series data).

It is worth mentioning here that one possibility is that high-tech equipment may merely be used to reallocate the market share between the competing firms – for example when a traditional store loses business to an on-line business – or it may increase on-thejob consumption – for example, when workers play video games. Sizeable training and support costs that go along with high-tech capital outlays may also limit the productivity gains. If all of these counteracting effects are large enough, one might not see a positive link between high-tech investments and total factor productivity gains.

Table 4 Accounting for productivity growth in Sweden 1994–1999

Business (ISIC 01-95)

1994–99 1994 1995 1996 1997 1998 1999

(1) Growth in output 4.18 4.39 5.99 1.83 3.55 4.36 4.94

(2) Growth in hours worked 1.67

2.39 3.22 0.14 –0.52 1.60 3.17

(3) Growth in ALP 2.51 1.99 2.77 1.68 4.07 2.76 1.77

(4) Capital deepening –0.82 –1.77 –2.11 0.14 0.62 –0.61 –1.18

(5) Buildings

–0.90 –1.08 –1.74 –0.31 0.05 –0.88 –1.45

(6) Machinery excl. ICT –0.05 –0.72 –0.45 0.26 0.41 0.14 0.08

(7) ICT

0.13 0.03 0.08 0.19 0.15 0.12 0.19

(8) TFP growth

3.33 3.77 4.88 1.54 3.45 3.37 2.95

(9) ICT share in ALP growth 5.72

1.28 3.03 11.23 3.80 4.52 10.50

Note: In 1999 the business sector accounted for 70.8 (69.3) percent of total current value GDP

(hours worked) in the Swedish economy. The ICT share in ALP growth is computed as the ICT capital deepening divided by the growth of ALP.

Source: Statistics Sweden and the author’s calculations.

Table 4 presents the growth-accounting results for the period 1994–1999. The first two lines show the growth in output and the growth in hours worked. The third line is the growth rate of output per hour worked (i.e., the labor productivity growth), which can be calculated in the table by subtracting the growth rate of labor hours in the second line from the growth rate of output in the first line. Labor productivity growth, in turn, can be expressed as the sum of capital deepening (line 4), which is the growth in capital per hour multiplied by capital’s share in total factor costs and total factor productivity growth (line 8). Hence, the growth rate of output per hour minus a fraction of the growth rate of capital per hour equals total factor productivity growth. Capital deepening is in

turn split into buildings-related deepening (line 5)

, machinery-

related deepening exclusive of ICT (line 6), and ICT-related deepening (line 7). Thus, the sum of lines (5), (6), and (7) equals line (4). The second to last line (line 8) is total factor productivity, which is productivity growth based on a weighted average of several inputs – in this case labor and capital with weights based on the share of each input in total factor costs. The last line (line 9) is the

ICT share in labor productivity growth, computed as the ICT capital deepening in line (7) divided by the growth of labor productivity in line (3).

The main conclusions from Table 4 are as follows. First, annual TFP growth was especially strong in 1994 and 1995 (3.8 and 4.9 percent, respectively), which probably has to do in part with cyclical forces – remember that Sweden escaped from a large recession in the middle of the 1990s. Second, the contribution from aggregate capital deepening to labor productivity growth is negative in 1994, 1995, 1998, and 1999. Line 5 shows that buildings-related capital deepening drives this result. A negative contribution to productivity growth from aggregate capital deepening is a rather uncommon empirical finding, especially over longer periods of time. One possible reason for why capital per hours worked declined in 1994–1995 is that it represents a surge in working hours in the aftermath of the 1991–93 recession years (that is, this is a cyclical effect).28 Other potential explanations include various difficulties concerning, in particular, the measurement of capital inputs. For example, capital per hours worked may fall as a result of the implicit assumptions that are made in the construction of the data as regards the capital depreciation rate and the price of capital. Both a higher assumed computer hardware and software depreciation rate and an underestimation of the true quality-adjusted price decline of computer hardware and software will lead to an underestimation of the growth rate of computer capital, which, in turn, will drive down the capital-labor ratio. Third, the productivity contribution from high-tech equipment has accelerated during the period – from 0.03 percentage points in 1994 to 0.19 percentage points in 1999 (see line 7). These numbers imply that the contribution from high-tech capital deepening to labor productivity growth has increased from 1.3 percent in 1994 to 10.5 percent in 1999 (see line 9) – hence the importance of high-tech equipment for aggregate productivity growth has increased over the period. The labor productivity growth in the business sector thus appears to be driven by rising high-tech-related capital deepening as well as total factor productivity growth. Using the standard cost shares (i.e., 0.7 for labor’s

28 The contribution from machinery exclusive of ICT was negative in 1994 and 1995 (-0.72 and -0.45), which reflect large increases in hours worked after the end of the 1991–93 recession. Then, as the business cycle returned to normal, investments in machinery exclusive of ICT started to increase more than hours, leaving a positive contribution from machineryrelated (exclusive of ICT) capital deepening.

share and 0.3 for capital’s share) moderates this contribution to 0.7 percent 1994 and 6.2 percent 1999 (see the appendix).

Table 5 Accounting for productivity growth in Sweden 1994–1999

Goods (ISIC 01-45)

1994–99 1994 1995 1996 1997 1998 1999

(1) Growth in output

5.09 8.70 7.30 0.65 3.36 5.07 5.46

(2) Growth in hours worked 0.87 0.89 5.00 –1.33 –1.23 0.89 0.98

(3) Growth in ALP

4.22 7.81 2.30 1.98 4.59 4.18 4.47

(4) Capital deepening –0.03 –1.36 –2.67 1.39 1.57 0.49 0.42

(5) Buildings

–0.30 –0.50 –1.74 0.37 0.38 –0.17 –0.15

(6) Machinery excl. ICT 0.14 –0.92 –0.97 0.79 1.03 0.52 0.37

(7) ICT

0.14 0.06 0.04 0.23 0.16 0.13 0.21

(8) TFP growth

4.25 9.17 4.97 0.59 3.01 3.70 4.05

(9) ICT share in ALP growth 4.22 0.79 1.58 11.68 3.50 3.09 4.66

Note: In 1999 the goods sector accounted for 27.0 (28.8) percent of total current value GDP (hours

worked) in the Swedish economy. Its share of value-added (hours worked) in the business sector was 38.1 (41.6) percent. The ICT share in ALP growth is computed as the ICT capital deepening divided by the growth of ALP.

Source: Statistics Sweden and the author’s calculations.

Table 6 Accounting for productivity growth in Sweden 1994–1999

Services (ISIC 50-95)

1994–99 1994 1995 1996 1997 1998 1999

(1) Growth in output 3.57 1.47 5.08 2.65 3.68 3.90 4.61

(2) Growth in hours worked 2.27 3.54 1.86 1.28 0.01 2.14 4.76

(3) Growth in ALP

1.30 –2.07 3.22 1.37 3.67 1.76 –0.15

(4) Capital deepening

–1.37 –2.32 –1.49 –0.78 0.03 –1.29 –2.37

(5) Buildings –1.40 –1.77 –1.29 –1.03 –0.29 –1.41 –2.60

(6) Machinery excl. ICT –0.09 –0.55 –0.32 0.09 0.16 0.00 0.06

(7) ICT

0.12 0.00 0.11 0.17 0.15 0.12 0.17

(8) TFP growth

2.67 0.25 4.72 2.15 3.64 3.05 2.22

(9) ICT share in ALP growth –14.22 –0.18 3.53 12.10 4.14 6.93 –111

Note: In 1999 the service sector accounted for 43.9 (40.5) percent of total current value GDP (hours

worked) in the Swedish economy. Its share of value-added (hours worked) in the business sector was 61.9 (58.4) percent. The ICT share in ALP growth is computed as the ICT capital deepening divided by the growth of ALP. Note also that the annual average ICT share in ALP growth over the period 1994–99 is highly affected by the negative ALP growth in 1999; the median value of the ICT share from 1994–99 is 3.84 percent, and the ICT share from 1994–98 is 5.31 percent.

Source: Statistics Sweden and the author’s calculations.

Table 7 Accounting for productivity growth in Sweden 1994–1999

Manufacturing (ISIC 15-37)

1994–99 1994 1995 1996 1997 1998 1999

(1) Growth in output 7.30 13.98 9.18 2.05 5.15 6.71 6.72

(2) Growth in hours worked 1.74 3.24 7.13 –0.01 –0.97 1.42 –0.33

(3) Growth in ALP 5.55 10.75 2.06 2.06 6.12 5.29 7.05

(4) Capital deepening

0.32 –2.32 –3.03 1.94 2.60 1.04 1.66

(5) Buildings

–0.21 –0.86 –1.46 0.27 0.45 0.05 0.28

(6) Machinery excl. ICT 0.30 –1.50 –1.57 1.29 1.85 0.79 0.96

(7) ICT

0.22 0.04 0.00 0.39 0.29 0.21 0.42

(8) TFP growth

5.24 13.07 5.09 0.12 3.53 4.25 5.39

(9) ICT share in ALP growth 5.67 0.34 0.13 18.91 4.72 3.98 5.95

Note: In 1999 the manufacturing sector accounted for 19.1 (18.4) percent of total current value GDP

(hours worked) in the Swedish economy. Its share of value-added (hours worked) in the business sector was 27.0 (26.6) percent. The ICT share in ALP growth is computed as the ICT capital deepening divided by the growth of ALP.

Source: Statistics Sweden and the author’s calculations

.

Table 8 Accounting for productivity growth in Sweden 1994–1999

Information and Communication Technology (ICT) (ISIC 30, 313, 32, 331, 642, 72)

1994–99 1994 1995 1996 1997 1998 1999

(1) Growth in output 18.93 22.08 17.96 18.14 16.79 16.08 22.50

(2) Growth in hours worked 7.55 4.61 11.42 7.07 5.02 7.23 9.98

(3) Growth in ALP 11.37 17.47 6.54 11.07 11.77 8.85 12.52

(4) Capital deepening –2.12 –1.68 –4.76 –0.88 –0.70 –2.03 –2.68

(5) Buildings

–1.68 –0.77 –3.06 –1.26 –0.99 –1.69 –2.30

(6) Machinery excl. ICT 0.22 0.68 –0.11 0.55 0.31 0.01 –0.12

(7) ICT –0.66 –1.58 –1.58 –0.17 –0.02 –0.35 –0.27

(8) TFP growth 13.49 19.15 11.30 11.95 12.47 10.88 15.20

(9) ICT share in ALP growth –6.84 –9.07 –24.2 –1.58 –0.15 –3.91 –2.15

Source: In 1999 the ICT sector accounted for 5.6 (4.1) percent of total current value GDP (hours

worked) in the Swedish economy. Its share of value-added (hours worked) in the business sector was 8.0 (5.9) percent. The ICT share in ALP growth is computed as the ICT capital deepening divided by the growth of ALP.

Source: Statistics Sweden and the author’s calculations.

Tables 5–8 repeat this exercise for the goods sector, services sector, manufacturing sector, and ICT sector, respectively. Upon first examination of these tables, there are several main findings. In particular, the productivity contribution from aggregate capital deepening is typically negative (the only exception is the manufacturing sector). Furthermore, the productive contribution from the use of high-tech equipment is in general positive and has accelerated over the period. The exception here – disregard for the moment the services sector in 1999 – is, interestingly, the high- tech sector in itself (the high-tech share in labor productivity growth averages –6.8 percent). This probably has to do with massive increases in hours worked in this sector.29 Another possibility is, as already mentioned, that high-tech capital might be underestimated. It is also interesting to note that TFP growth has been exceptionally high in the high-tech sector throughout the time period, an annual average of 13.5 percent as compared with 5.2 percent in total manufactur-

29 Note that in the ICT sector the productivity contribution from machinery exclusive of ICT is nonetheless typically positive (the annual average is 0.2 percentage points) despite large increases in hours in this sector. This suggests massive investments in machinery exclusive of ICT during the period.

ing (c.f. Tables 7 and 8).30 The growth in labor productivity in the high-tech sector, in turn, averaged slightly more than 11 percent per year over the period – reflecting an increase in output growth of almost 19 percent per year and an increase in hours worked of slightly more than 7.5 percent. However, the size of this sector is small, implying that there is only a limited impact from labor productivity growth in this sector on economy-wide productivity growth.

Hence, to sum up, the key empirical finding in this section is that the Swedish productivity revival of the 1990s – as measured by the growth of labor productivity – is in part a result of a growing high-tech sector: I find sizeable total factor productivity growth in high-tech producing sectors and capital deepening associated with high-tech equipment elsewhere. The analysis moreover indicates a rising importance of high-tech equipment as a normal input in the production process, and the fact that the contribution of other capital goods has declined may in fact indicate a switch from traditional capital into high-tech capital. The potential for this substitution is likely to vary between the sectors – conceivably the ability to switch is largest for services, while in the manufacturing sector high-tech capital is typically complementary to traditional capital inputs.

Much scope remains, however, to distinguish between cyclical and structural productivity gains. Bearing in mind that Sweden escaped from a large recession in the middle of the 1990s, this distinction between fluctuation and trend seems crucial. Due to data limitations, however, I leave this to future work. Another issue is causality. Even though the exercise above suggests that high-tech capital investments improve productivity growth, it could also be the other way around – strong productivity growth would then lead to investments in high-tech capital. Data limitations preclude a closer analysis of this as well.31

4.2 The information age

In the 1990s, a number of business economists launched what came to be known as the new paradigm (new era) economics. As regularly stated, this new doctrine abandoned the old idea that the

30 Note that parts of the ICT sector lie in the manufacturing sector. 31 In order to determine the causality between high-tech investments and productivity, timeseries econometrics is called for, and, accordingly, longer time series are needed.

threat of inflation would limit the possibilities for sustained economic growth. According to this view, rapid productivity growth together with increased competition and global integration would imply that even considerable growth rates would not cause any inflationary pressures. This opinion is often casually referred to as something that has to do with the new economy. The present analysis obviously relates to the above in that it investigates the productivity contribution from high-tech capital. It does not, however, go into any details as regards the variety of new era definitions that circulate among economists nor does it in any way speculate about the future prospects of the new era and its likely effects in general on society as a whole. This lies outside the scope of the analysis. In contrast, the growth-accounting framework in the present analysis implicitly assumes traditional economic forces – and as long as the output from this exercise is sensible and easy to comprehend there is no need for tentative conjectures. Yet, taken at face value, although the results from the growth accounting exercise, saying both that total factor productivity growth has been very large in the high-tech producing sector and that hightech capital deepening has been important elsewhere, is qualitatively in line with what most people would probably expect, one could perhaps raise objections against the magnitudes of these effects. This is where a deeper analysis and discussion of all the usual and novel measurement difficulties associated with factor inputs is called for. This is for future work.

4.3 Future work

While allowing for preliminary data on high-tech capital and the subsequent feedback from experienced economists, the Commission on the Review of Economic Statistics makes a promising attempt to improve parts of the official statistics in Sweden. The present analysis exemplifies what can be accomplished using rather simple means and identifies some data issues that deserve additional attention. For example, the negative productivity contribution from aggregate capital deepening raises a few questions concerning the construction of the capital data: if the high-tech capital depreciation rate is too high or if the price decline of high-tech capital is too low, the growth rate of high-tech capital will be underestimated. This would hence drive down the ratio of high-tech capital to worked hours, leading to a smaller contribution to labor produc-

tivity growth from high-tech capital deepening (and perhaps also from aggregate capital deepening). For a closer look at the implicit assumptions that are made in the construction of the current data as regards the development of high-tech prices, see Figure 3 and Table 9. The average annual price decline of computer hardware is, according to Figure 3, about 10 per cent during the period 1986 through 1993. The price decline for telecommunications equipment is somewhat smaller during this period. The price decline of hightech capital was less pronounced during the period 1994–1999. Table 9 shows that ICT prices declined by about 6 percent per year from 1994 through 1999. The GDP deflator increased by about 1.8 percent per year. Although these price changes may perhaps look reasonable, it would be interesting to see both in-depth comparisons with corresponding international prices and further work on the true cost of computer power and quality adjusted high-tech prices.

Figure 3. Annual price change (Investment Price Index).

-2 0 -1 0

0 1 0 2 0 3 0

8 0 8 2 8 4 8 6 8 8 9 0 9 2 9 4 9 6 9 8 0 0 0 2

C O M P U T E R S IC T T E L E

Note: The price series are obtained implicitly by dividing nominal values with real values for

the economy as a whole. Thus, the series show annual price changes of economy-wide purchases of computers, ICT, and telecommunications equipment, respectively. The data used in the present study do not explicitly include price changes for computers and telecommunications equipment after 1993 (i.e., even though these price series are implicit in all calculations, they are not explicitly available to the author), and no data on price changes for the ICT aggregate are available before 1994. Throughout this study, ICT is defined to include computer hardware, software, and telecommunications equipment.

Source: Statistics Sweden and the author’s calculations.

Table 9 Current value of output and output price

ICT Manufacturing Business GDP

Value Price Value Price Value Price Value Price

1993 55.4 1.00 260.0 1.00 1048.1 1.00 1497.6 1.00

1994 64.1 0.93 300.6 1.01 1124.1 1.03 1596.4 1.02

1995 72.2 0.87 349.0 1.06 1233.2 1.06 1713.3 1.06

1996 84.2 0.85 344.8 1.03 1251.4 1.06 1756.4 1.07

1997 91.2 0.78 357.9 1.02 1301.7 1.06 1823.8 1.09

1998 100.5 0.73 373.0 0.99 1353.4 1.06 1905.3 1.10

1999 113.3 0.66 383.2 0.95 1420.0 1.05 2004.7 1.11

Note: Values denotes current output values in billions of current SEK. Prices are obtained by

dividing current value output with real output normalized to one in 1993.

Source: Statistics Sweden and authors calculations.

Another related issue is the size of the residual in the growth accounting exercise (this part is labeled total factor productivity growth and captures what is left of labor productivity growth after controlling for capital and labor inputs). An underestimation of the growth of factor inputs leads inevitably to an overestimation of the residual.

The current effort by Statistics Sweden to produce new data on high-tech capital is promising. The ambition is that a mutually rewarding collaboration between the producer and users of data will in the end lead both to fast progress in the production of this kind of data and to a better knowledge of the underpinnings of the Swedish productivity revival of the 1990s. In addition, this joint work will also hopefully set a new standard in data production.

5 Conclusions

To summarize, the key empirical finding of this study is that Swedish labor productivity growth in the 1990s has increased in part as a result of massive investments in high-tech capital. The underlying forces seem to be pure technological improvements in the production of high-tech assets that have lowered the relative price and induced massive high-tech capital outlays. These high-tech investments have contributed immediately to labor productivity gains

through high-tech-related capital deepening. More high-tech capital can work for a while, but sooner or later computer hardware and software as well as telecommunications equipment will run into diminishing returns (as will any production factor) – there are hence real limitations to this development. The finding of large total factor productivity growth in high-tech producing sectors and capital deepening associated with high-tech capital elsewhere reflects traditional economic forces such as technological change and factor input substitution.

Whether or not high-tech capital use is productive in the sense of improving also total factor productivity growth is still an open question – this analysis does not shed any light on this issue, due to data limitations (too short time series data). The channels through which high-tech equipment logically can boost total factor productivity are many – for example, the usual productive spillovers implying that investors can benefit from embodied knowledge in capital as well as novel network effects stemming from enhanced information exchange among actors with comparable communication equipment.

Many caveats remain, however. One is the procyclical behavior of productivity. Since productivity tends to move with overall economic activity the Swedish productivity resurgence may in fact, as discussed in this article, merely reflect output growing faster than trend growth. The current analysis does not try to guess how much of the productivity surge of the 1990s reflects improvements in the underlying trend and how much is attributable to cyclical forces. Another caveat has to do with causality – whether or not high-tech equipment spurs productivity, or whether or not it is in fact just the other way around, is not analyzed in any detail. The working hypothesis thus is that the growth-accounting framework can be taken literally. Another issue concerns the methods for measuring the true cost of computer power and the underlying assumptions in the data as regards high-tech capital depreciation rate.

Appendix

Sections 2 and 3 showed that in order to derive an indicator of sector-level input activity, capital and labor growth must be weighted by their respective costs in total factor costs. Total labor compensation – that is total wage expenses, social security contributions, and mandatory insurance fees – is used here for the labor cost. The total capital cost, in turn, is in earlier studies often computed from available data according to the Hall and Jorgenson (1967) formula (see section 3.1). Section 3 emphasized that the cost shares are in general difficult to calculate from data and that the method used in the present analysis may yield upward-biased estimates of the share of capital in total costs. Therefore, in this appendix, the same growth-accounting exercise is performed as earlier with the only exception that labor’s share is set to equal 0.7 (and capital’s share is hence set to equal 0.3). The shares are constant over time and identical across sectors.

The tables below show the empirical results. They are labeled A4 through A8 to facilitate comparison with Tables 4–8 in section 4. Of course, since the factor shares affect neither output nor hours, labor productivity growth is the same as in Tables 4–8. Furthermore, note that because capital’s share is in this appendix without exception smaller than the analogue in section 4, it follows that capital always contributes less in absolute terms than in section 4. For example, the annual average contribution in the business sector from aggregate capital deepening is now –0.44 percentage points over the period 1994–1999 rather than –0.82 percentage points. Similarly, capital deepening related to ICT still contributes positively to ALP growth in the business sector, albeit less so. The annual average contribution in this sector from ICT capital deepening is now 0.07 percentage points rather than 0.13 percentage points.

Table A4 Accounting for productivity growth in Sweden 1994–1999

Business (ISIC 01-95)

1994–99 1994 1995 1996 1997 1998 1999

(1) Growth in output 4.18 4.39 5.99 1.83 3.55 4.36 4.94

(2) Growth in hours worked 1.67 2.39 3.22 0.14 –0.52 1.60 3.17

(3) Growth in ALP 2.51 1.99 2.77 1.68 4.07 2.76 1.77

(4) Capital deepening

–0.44 –0.93 –1.10 0.08 0.35 –0.35 –0.70

(5) Buildings

–0.50 –0.57 –0.90 –0.17 0.03 –0.50 –0.85

(6) Machinery excl. ICT –0.02 –0.38 –0.24 0.14 0.23 0.08 0.05

(7) ICT

0.07 0.01 0.04 0.10 0.09 0.07 0.11

(8) TFP growth

2.95 2.92 3.86 1.61 3.73 3.11 2.47

(9) ICT share in ALP growth 3.22 0.67 1.58 6.19 2.11 2.60 6.18

Note: The share of labor in total factor costs is set to equal 0.7. The ICT share in ALP growth is

computed as the ICT capital deepening divided by the growth of ALP.

Source: Statistics Sweden and the author’s calculations.

Table A5 Accounting for productivity growth in Sweden 1994–1999

Goods (ISIC 01-45)

1994–99 1994 1995 1996 1997 1998 1999

(1) Growth in output 5.09 8.70 7.30 0.65 3.36 5.07 5.46

(2) Growth in hours worked 0.87 0.89 5.00 –1.33 –1.23 0.89 0.98

(3) Growth in ALP

4.22 7.81 2.30 1.98 4.59 4.18 4.47

(4) Capital deepening

0.03 –0.78 –1.50 0.86 0.98 0.31 0.28

(5) Buildings

–0.17 –0.29 –0.97 0.23 0.24 –0.11 –0.10

(6) Machinery excl. ICT 0.11 –0.52 –0.54 0.49 0.65 0.34 0.24

(7) ICT

0.09 0.04 0.02 0.14 0.10 0.08 0.14

(8) TFP growth

4.19 8.59 3.80 1.12 3.60 3.87 4.19

(9) ICT share in ALP growth 2.64 0.45 0.89 7.23 2.19 2.00 3.11

Note: The share of labor in total factor costs is set to equal 0.7. The ICT share in ALP growth is

computed as the ICT capital deepening divided by the growth of ALP.

Source: Statistics Sweden and the author’s calculations

.

Table A6 Accounting for productivity growth in Sweden 1994–1999

Services (ISIC 50-95)

1994–99 1994 1995 1996 1997 1998 1999

(1) Growth in output 3.57 1.47 5.08 2.65 3.68 3.90 4.61

(2) Growth in hours worked 2.27 3.54 1.86 1.28 0.01 2.14 4.76

(3) Growth in ALP 1.30 –2.07 3.22 1.37 3.67 1.76 –0.15

(4) Capital deepening

–0.71 –1.16 –0.74 –0.40 0.01 –0.69 –1.30

(5) Buildings

–0.73 –0.88 –0.64 –0.53 –0.15 –0.76 –1.43

(6) Machinery excl. ICT –0.05 –0.28 –0.16 0.05 0.18 0.00 0.03

(7) ICT

0.06 0.00 0.06 0.09 0.08 0.07 0.09

(8) TFP growth

2.01 –0.91 3.96 1.77 3.66 2.45 1.15

(9) ICT share in ALP growth –7.94 –0.09 1.75 6.24 2.15 3.73 –61.4

Note: The share of labor in total factor costs is set to equal 0.7. The ICT share in ALP growth is

computed as the ICT capital deepening divided by the growth of ALP. Note also that the annual average ICT share in ALP growth over the period 1994–99 is highly affected by the negative ALP growth in 1999; the median value of the ICT share in 1994–99 is 1.95 percent, and the ICT share in 1994–98 is 2.76 percent.

Source: Statistics Sweden and the author’s calculations.

Table A7 Accounting for productivity growth in Sweden 1994–1999

Manufacturing (ISIC 15-37)

1994–99 1994 1995 1996 1997 1998 1999

(1) Growth in output 7.30 13.98 9.18 2.05 5.15 6.71 6.72

(2) Growth in hours worked 1.74 3.24 7.13 –0.01 –0.97 1.42 –0.33

(3) Growth in ALP 5.55 10.75 2.06 2.06 6.12 5.29 7.05

(4) Capital deepening 0.30 –1.46 –1.86 1.35 1.80 0.74 1.21

(5) Buildings

–0.12 –0.54 –0.90 0.19 0.31 0.03 0.20

(6) Machinery excl. ICT 0.26 –0.94 –0.97 0.90 1.29 0.56 0.70

(7) ICT

0.16 0.02 0.00 0.27 0.20 0.15 0.30

(8) TFP growth

5.26 12.20 3.92 0.70 4.32 4.55 5.84

(9) ICT share in ALP growth 3.99 0.21 0.08 13.18 3.28 2.85 4.32

Note: The share of labor in total factor costs is set to equal 0.7. The ICT share in ALP growth is

computed as the ICT capital deepening divided by the growth of ALP.

Source: Statistics Sweden and the author’s calculations.

Table A8 Accounting for productivity growth in Sweden 1994–1999

Information and Communication Technology (ICT) (ISIC 30, 313, 32, 331, 642, 72)

1994–99 1994 1995 1996 1997 1998 1999

(1) Growth in output 18.93 22.08 17.96 18.14 16.79 16.08 22.50

(2) Growth in hours worked 7.55 4.61 11.42 7.07 5.02 7.23 9.98

(3) Growth in ALP

11.37 17.47 6.54 11.07 11.77 8.85 12.52

(4) Capital deepening

–1.35 –0.99 –2.85 –0.54 –0.44 –1.35 –1.93

(5) Buildings

–1.08 –0.45 –1.83 –0.77 –0.62 –1.12 –1.65

(6) Machinery excl. ICT 0.13 0.40 –0.07 0.34 0.20 0.00 –0.09

(7) ICT

–0.40 –0.93 –0.95 –0.11 –0.01 –0.23 –0.19

(8) TFP growth

12.72 18.46 9.39 11.61 12.21 10.20 14.45

(9) ICT share in ALP growth –4.17 –5.32 –14.5 –0.96 –0.09 –2.60 –1.55

Source: The share of labor in total factor costs is set to equal 0.7. The ICT share in ALP growth is

computed as the ICT capital deepening divided by the growth of ALP.

Source: Statistics Sweden and the author’s calculations

.

References

Baily, M. N. and Robert J. Gordon (1988). “The Productivity

Slowdown, Measurement Issues, and the Explosion of Computer Power”, in Brookings Papers on Economic Activity. Washington, DC, The Brookings Institution, pp. 347–420.

Basu, Susanto and J. G. Fernald (1995). “Are Apparent Produc-

tive Spillovers a Figment of Specification Bias?”, Journal of

Monetary Economics 36, pp. 165–188.

Basu, Susanto and J. G. Fernald (1997). “Returns to Scale in U.S.

Production: Estimates and Implications”, Journal of Political

Economy 105(2), pp. 249–283.

Benhabib J. and B. Jovanovic (1991). “Externalities and Growth

Accounting”, American Economic Review, 81, pp. 82–113.

Bentolila, S. and G. Saint-Paul (1998). “Explaining Movements in

the Labour Share”, CEPR Working Paper No. 1958.

Bernanke B. S. and M. L. Parkinson (1991). “Procyclical Labor

Productivity and Competing Theories of the Business Cycle: Some Evidence from the Interwar U.S. Manufacturing Industries”, Journal of Political Economy, 99, pp. 439–459.

Brynjolfsson, Erik and Lorin M. Hitt (2000). “Beyond Compu-

tation: Information Technology, Organizational Transformation and Business Performance”, Journal of Economic Perspectives, 14(4), pp. 23–48.

Gordon, Robert J. (1999). “Has the New Economy Rendered the

Productivity Slowdown Obsolete?”, Unpublished manuscript, Northwestern University.

Gordon, Robert J. (2000). “Does the New Economy Measure Up

to the Great Inventions in the Past?”, Journal of Political Economy, 14(4), pp. 49–74.

Gunnarsson, Gudmundur and Erik Mellander (1999). “Input

Aggregation Matters a Lot in Productivity Measurement”, unpublished manuscript.

Gunnarsson, Gudmundur, Erik Mellander, and Eleni Savvidou

(2001). “Is Human Capital the Key to the IT Paradox?”, IUI (the Research Institute of Industrial Economics) Working Paper No.551, Stockholm.

Griliches, Zvi (1994). “Productivity, R&D, and the Data Con-

straint”, American Economic Review, 84, 1–23.

Hall, Robert E. and Dale W. Jorgenson (1967). “Tax Policy and

Investment Behavior”, American Economic Review, 57(3), pp. 391–414.

Jorgenson, Dale W. (2001). “Information Technology and the U.S.

Economy”, American Economic Review, 91(1), pp. 1–32.

Jorgenson, Dale W. and Kevin J. Stiroh (1999). “Information

Technology and Growth”, American Economic Review, Paper and Proceedings, 89(2), pp. 109–115.

Lindström, Tomas (2000). “External Economies in Procyclical

Productivity: How Important are They?”, Journal of Economic

Growth, 5, pp. 163–184.

Morrison, Catharine J. and Donald S. Siegel (1997). “External

Capital Factors and Increasing Returns in U.S. Manufacturing”,

Review of Economics and Statistics, 79(4), pp. 647–654.

Siegel, S. Donald (1997). “The Impact of Computers on Manu-

facturing Productivity Growth: A Multiple-Indicators Multiple-Causes Approach”, Review of Economics and Statistics 79(1), pp. 68–78.

Solow, Robert M. (1957). “A Contribution to the Theory of Eco-

nomic Growth”, Quarterly Journal of Economics, 70, pp. 65–94.

Stiroh, Kevin J. (2001). “Information Technology and the U.S.

Productivity Revival: What Do the Industry Data Say?”, forthcoming American Economic Review.

Stiroh, Kevin J. (2002). “Are ICT Spillovers Driving the New

Economy?”, Review of Income and Wealth, 48(1), pp. 33–57.

Oliner, Stephen D. and Daniel E. Sichel (2000). “The Resurgence

of Growth in the Late 1990s: Is Information Technology the Story?”, Journal of Economic Perspectives, 14(4), pp. 3–22.

Bilaga 6 Bilaga 6 Bilaga 6 Bilaga 6

Kan och bör produktiviteten i statens verksamhet mätas?

av Richard Murray

Statskontoret

Sammanfattning

Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken (dir. 2000:58) har i uppdrag att utveckla den ekonomiska statistiken, med särskilt fokus på nationalräkenskaperna och underlaget för dessa. I uppdraget pekas på behovet av att utveckla statistiken för ”produktionsvolym och prisutveckling inom tjänstenäringarna och offentlig sektor”.

Statskontoret har erhållit följande uppdrag:

Den ena delen av uppdraget är att redovisa erfarenheter i Sverige av att beräkna produktivitetsförändringar inom statliga myndigheter. Den andra delen är att beskriva hur statliga myndigheter skulle kunna redovisa mått på sin egen produktivitetsutveckling i sin årsredovisning, och att bedöma vilken typ av uppgifter som krävs för att kunna göra detta vid statliga myndigheter. I den mån internationella exempel finns på hur man går till väga för att beräkna produktivitetsförändringar i statliga myndigheter skall dessa belysas. Danmark, Nederländerna, USA och Australien kan vara sådana exempel. Exempel på statliga myndigheter i Sverige som gör produktivitetsberäkningar skall också redovisas. Riksskatteverket är ett sådant exempel. Vilka änd-

ringar som krävs i förordningar om årsredovisningar, bokföring, allmän uppgiftsplikt eller dylikt skall anges.

De produktionsvolyms- och produktivitetsberäkningar, som här behandlas, är avsedda för nationalräkenskaperna. Inledningsvis tecknas framväxten av nationalräkenskaperna och hur mått på offentliga tjänster kan tänkas passa in i dessa. Utvecklingen har gått mot att i allt högre grad poängtera produktionsperspektivet i nationalräkenskaperna. Det gör det enklare att foga in volym- och produktivitetsberäkningar för offentliga tjänster i nationalräkenskaperna.

Den internationella utvecklingen manifesterar sig i riktlinjer från FN (SNA93) och Eurostat (ESA95) som rekommenderar volymmått på produktion av offentliga tjänster, i första hand för individuella tjänster men även för kollektiva tjänster. OECD har bedrivit ett omfattande arbete tillsammans med ett antal länder för att utveckla volymmått för offentliga tjänster. Bakgrunden torde vara det stegrade behovet och önskemålen om rättvisande internationella jämförelser, t.ex. för att fördela avgifter till internationella organisationer, för att fördela bidrag till olika länder, för att operationalisera överenskommelser om finansiell stabilitet etc. Med tanke på den offentliga sektorns mycket stora andel av de flesta länders ekonomier blir jämförelser av köpkraft missvisande om inte priset på offentliga tjänster innefattas i köpkraftspariteterna. Detta är en fråga som med stor sannolikhet kommer att väckas inom en snar framtid.

Erfarenheterna av de studier av produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor som gjorts i Sverige redovisas. En övergripande slutsats är att det är möjligt att beräkna produktiviteten för stora delar av hela den offentliga sektorn och även för den exklusivt statliga delen av offentlig sektor. Avgörande är naturligtvis för vilka ändamål detta görs och vilken grad av precision som därvid krävs. Syftet i detta sammanhang är i första hand att ge en övergripande bild av utvecklingen i den statliga sektorn och den offentliga sektorn som helhet för att kunna belysa den allmänna utvecklingen av volymen av offentliga tjänster, av priser på dessa tjänster, av kvalitet och effektivitet i produktionen samt de implikationer detta har för finansiering – upplåning och skattekvot – samt för bruttonationalprodukt och köpkraftsparitet.

Därtill kommer att det för många myndigheter utgör en synnerligen relevant del av resultatredovisningen att redovisa prestationsvolymer, kvalitet, styckkostnader och produktivitetsutveckling.

Men medan nationalräkenskaperna är i behov av överblick och summering måste de myndighetsvisa produktivitetsberäkningarna i årsredovisningar eller andra sammanhang göras mera detaljerade, mångfacetterade och försedda med utförliga analyser och kommentarer.

Andra länder, däribland Finland, Australien, Storbritannien och Danmark, är på god väg att införa produktivitetsberäkningar i offentlig sektor och då även för dess statliga del. Utgångspunkten i samtliga länder är nationalräkenskaperna och tre länder har börjat föra in volymindikatorer i de ordinarie nationalräkenskaperna. Parallellt finns ett intresse av att utveckla myndigheternas resultatredovisningar. Dessa båda tendenser stödjer varandra.

I huvudsak tre olika vägar är möjliga att gå. Den ena vägen utesluter inte den andra. Vägarna kan tvärtom komplettera varandra.

I. Årsvisa, fristående studier av produktivitetsutvecklingen i den statliga sektorn utförs av SCB eller någon annan organisation. Detta görs med tillgängliga data från myndigheterna. II. SCB ges i uppdrag att medelst en enkät insamla behövliga data från myndigheterna, som åläggs att svara. SCB eller någon annan organisation gör en sammanställning. III. Myndigheterna åläggs att redovisa produktivitetsutvecklingen i sina årsredovisningar. Detta låter sig göras inom ramen för förordningen om Årsredovisning och budgetunderlag (2000:605) med två mindre förändringar, som egentligen bara återför förordningen till dess grundform, och tillägget att myndigheten ska redovisa en sammanvägd produktivitetsutveckling. Som normgivare och övervakare fungerar Ekonomistyrningsverket, liksom ifråga om andra aspekter av ekonomiadministrationen inom staten.

Det finns i dag data i betydligt större omfattning och av bättre kvalitet än när de första omgångarna av produktivitetsstudier gjordes i Sverige i början av 80-talet respektive i början av 90-talet. Detta sammanhänger med en fortgående utveckling av myndigheternas redovisning och av utvecklingen av resultatredovisningen. Myndigheterna redovisar i dag kostnader jämsides med anslagsavräkningen. Tämligen små justeringar krävs för att göra de redovisade kostnaderna enhetliga och konsistenta med nationalräkenskaperna. Prestationsredovisningen har kommit ganska långt på många statliga myndigheter och innefattar volymer, styckkostnader och kvalitet. Ett växande antal myndigheter redovisar produktivitetsutveckling-

en samlat för hela sin verksamhet. Mycket återstår dock att göra för att förbättra alla slag av primärdata, för att innefatta kvalitetsförändringar i prestationsmåtten och för att analysera produktionen av offentliga tjänster för att rätt förstå hur effektiviteten främjas.

Statistikutredningens uppdrag

Utredningen har i uppdrag att utveckla den ekonomiska statistiken, med särskilt fokus på nationalräkenskaperna och underlaget för dessa. I detta uppdrag pekas på behovet att utveckla statistiken för ”produktionsvolym och prisutveckling inom tjänstenäringarna och offentlig sektor”. Uppdraget är således klart. Frågan är: låter det sig göras? Och i så fall: hur?

I denna bilaga behandlas möjligheterna att mäta produktionsvolym och produktivitet i den statliga sektorn. Problemen och möjligheterna är i princip desamma i den kommunala sektorn. De principiella frågeställningar som behandlas gäller därför i samma mån produktivitetsmätningar för kommunala tjänster som för statliga. Vissa problemställningar har emellertid en större aktualitet i den statliga sektorn p.g.a. tjänsternas karaktär. Möjligheterna och sättet att samla in data skiljer sig också mellan stat och kommun. Detta motiverar en särskild behandling av den statliga sektorn.

Produktiviteten har mätts

I en serie studier har produktiviteten mätts i den offentliga sektorn i Sverige. Detta har gjorts på ett mer omfattande sätt än i något annat land hitintills.

Tabell 1 Produktivitetsutveckling i den statliga sektorn, årlig förändring i procent

Period

1960–65 1965–70 1970–75 1975–80 1980–85 1985–90 1990–95 1995–97

Civil statsförvaltning

-1,3 -2,2 -3,0 1,9 1,2 0,1 1,7 -1,4

Försvar

-0,1 -0,6 -0,6 -5,0

Källa: Ds 1994:24, Ds 1995:10 samt Statskontorsrapport 1998:23.

Möjligheterna att mäta produktionsvolym och produktivitets- och prisutveckling i den statliga sektorn kommer att behandlas på grundval av erfarenheterna från dessa studier.

Nationalräkenskaperna är måttstocken

Nationalräkenskaperna utgör ramen för utredningens utveckling av den ekonomiska statistiken och den statistik (primärstatistiken) som bygger under denna. All utveckling av statistik bör självklart bygga på en analys och bedömning av vilka behov av information som finns och som ska tillgodoses. Nationalräkenskaperna har utvecklats för att tillmötesgå bestämda behov. Vilka dessa behov är behöver därför inte utvecklas särskilt i denna bilaga. Nationalräkenskaperna kan utan ytterligare analys läggas till grund och göras styrande för den fortsatta framställningen och behandlingen av produktionsvolyms- och produktivitetsmätningar i den statliga sektorn.

Andra behov – främst regeringens behov vid styrning av statliga myndigheter och verksamheter men också myndigheters behov vid den interna styrningen – kommer också att beröras. Nationalräkenskapernas behov överensstämmer i stor utsträckning med en rad samhällsbehov av statistisk information: den sammanlagda bruttonationalproduktens utveckling, olika delsektorers utveckling och bidrag till den samlade BNP-utvecklingen, prisutveckling och köpkraftsparitet, prisutveckling på olika offentliga tjänster, resursallokeringen i den offentliga sektorn, statsfinansernas utveckling, skat-

teutveckling och lånebehov m.m. Överensstämmelsen kommer att öka i takt med att det statliga budgetsystemet utvecklas i enlighet med förslagen i Ekonomisk styrning för effektivitet och transparens, (Ds 2000:63) och genom att länken mellan statsbudget och nationalräkenskaper görs begriplig och hanterbar i Konjunkturinstitutets, Ekonomistyrningsverkets och Statistiska centralbyråns gemensamma ASTA-projekt.

Genom att nationalräkenskaperna tas som utgångspunkt kommer dessas relevans för andra frågeställningar, såsom bruttonationalproduktens värde som mått på välfärden eller välståndet, inte att diskuteras. Produktivitetsmätningar för den offentliga sektorn behandlas och diskuteras som en fråga om att utveckla nationalräkenskaperna så som de är utformade idag och med de rekommendationer som ges av FN i System of National Accounts 1993 (SNA93), respektive av EU i European System of Accounts 1995 (ESA95).

Från offentlig konsumtion till produktion

Nationalräkenskaperna har vuxit fram ur olika behov och traditioner. En användning av nationalräkenskaper är för konjunkturanalys och konjunkturpolitik. Det var John Maynard Kenyes teorier om samhällsekonomiska förlopp och möjligheterna att med finans- och penningpolitik påverka dessa som stimulerade beräkningar av olika ekonomiska storheter som totala inkomster, konsumtion, investeringar, export och import på 1930-talet. En annan användning är för att bedöma levnadsstandard, ett behov som aktualiserades kring 1945 då olika länders medlemsavgifter till nya internationella organisationer skulle bestämmas. Denna användning av nationalräkenskaperna har fått förnyad aktualitet inom EU.

Ingvar Ohlsson, som skrev en avhandling om nationalräkenskaper 1954, talar om fyra användningar1:

1) Inkomstanalys – för att kunna se sambanden mellan olika sek-

torer i ekonomin vad gäller ekonomisk aktivitet. Den användningen är förutsättningen för konjunkturanalys och konjunkturpolitik. 2) Nationalbudgetarbete – för att planera ekonomin och analysera

vilka makroekonomiska problem som behöver lösas. I dag skulle vi i stället tala om stabiliseringspolitik.

1 Ingvar Ohlsson, On national accounting, 1953.

3) Välfärdsanalys – för att förstå hur den allmänna levnadsstan-

darden utvecklas och för att kunna göra jämförelser mellan länder.

4)

Produktionsanalys – för att förstå produktionssamband mellan sektorer och i sektorer.

Det syfte som tidigast gjorde sig gällande avsåg konjunkturanalys. I sådan analys är faktorer som har betydelse för olika ekonomiska subjekts agerande det centrala. Det är naturligt att då koncentrera sig på inkomster och inkomsternas användning. Hushåll och företag är givna bokföringsobjekt.

Den offentliga sektorn ska dock inte agera som ett hushåll, som gör av med alla inkomster i den takt de kommer in. Den offentliga sektorn blir därför en del av ekonomin, som lever sitt eget liv utan att påverkas av hur det går för de andra delarna, hushåll och företag. Det saknar därmed mening att söka efter några beteende- eller produktionssamband i den offentliga sektorn. När den offentliga sektorn påverkar hushåll och företag ingriper den aktivt och oberoende av dessa. Det kallas konjunkturpolitik.2 Numera har åtskilliga försök gjorts att ”endogenisera” den offentliga sektorn, dvs. att behandla den som en aktör bland andra med sina särskilda, men lagbundna beteendemönster.3

Den fjärde användningen har kommit att bli allt mera framträdande från att från början ha haft en mera undanskymd plats. Detta har skett samtidigt som ekonomisk tillväxt kommit att uppmärksammas allt mer och också göras till föremål för politik. I SNA93 slås det fast att ”GDP is a measure of production.” (SNA 93, 1.69)

Ingvar Ohlsson var i många år chef för Statistiska centralbyrån. I hans avhandling är det en återkommande fråga hur den offentliga sektorn ska behandlas och infogas i nationalräkenskaperna, något som han dock inte fick möjlighet att arbeta med förrän efter sin pension.

I nationalräkenskaperna finns både en användningssida och en produktionssida. På användningssidan bokförs hur den samlade produktionen används till bl.a. konsumtion och investeringar. Produktionssidan bokför i stället insatsen av arbete, kapital och andra insatsvaror och vad dessa insatser leder till i form av produktion.

2 ”In regard to the private economic subject (individual household, and enterprise), the use of behaviour equations presupposes that the subject is to some extent, if not rational, then at least consistent in his economic actions. It is not easy to fit GA (government activities) into any workable behaviour equations by simple assumptions. For this reason, GA is often considered as an ’exogenous’ factor in econometric models. (Ohlsson, 1961, s. 30). 3 En översikt ges av Persson och Tabellini (1999).

Det finns produktionskonton för företag såväl som för den offentliga sektorn. För företag som säljer produkter på en marknad är det självklart att göra en distinktion mellan å ena sidan produktionen i företaget och de resurser som därvid används och å den andra företagets färdiga produkter. Men för den offentliga sektorn som inte säljer några produkter på en marknad är det inte lika självklart att göra en åtskillnad mellan förbrukningen av resurser i produktionen och de färdiga produkterna. I själva verket skapar en sådan åtskillnad ett antal besvärliga problem i nationalräkenskaperna: de färdiga produkterna kanske värderas på ett annat sätt än de förbrukade resurserna varvid antingen vinst eller förlust uppkommer. Detta väcker följande frågor: vem som ska anses ha tagit emot de färdiga produkterna (”assignment”-problemet), hur har de värderats (”valuation”-problemet) och hur över- eller underskottet ska registreras på den offentliga sektorns inkomstfördelningskonto samt i sin tur hur de mottagande sektorernas inkomster ska beräknas för att motsvara värdet av de mottagna produkterna (Ohlsson, 1961). Då är det enklare att sätta likhetstecken mellan värdet av färdiga produkter och kostnaden för förbrukade resurser.4

I sin produktion använder företagen kapital, arbetskraft och insatsvaror. Produktionen resulterar i varor och tjänster som sedan säljs och används av andra: av andra företag, av hushåll eller av den offentliga sektorn. Genom att göra en distinktion mellan produktion och produkter blir det möjligt att definiera produktivitet, som är förhållandet mellan användningen av arbetskraft, kapital och insatsvaror å ena sidan och den resulterande produktionen i form av varor och tjänster å den andra. Produktiviteten är av största intresse, eftersom en högre produktivitet gör det möjligt att med samma insats av arbetskraft och kapital öka konsumtion och investeringar.

Den offentliga sektorn använder också arbetskraft, kapital och insatsvaror i sin produktion. Men olikt företagen säljer inte den offentliga sektorn sina produkter. Eftersom produkterna inte säljs ses det som om den offentliga sektorn använder produkterna själv, till konsumtion eller till investeringar. Härav kommer sig beteckningen offentlig konsumtion.5

4 Det är också den lösning Ohlsson (1961, s. 323) förespråkar, att värdera offentlig konsumtion och investeringar till faktorpris. 5 ”The GA (government activity) has the following implications for the economic process from an economic point of view. In so far as the economic process is reflected in and measured through combined monetary transactions, it is interrupted in the GS (government sector) at an earlier stage than in the market economy, and the economic process cannot be followed in monetary transactions to the final consumer. A ’leak’ arises in the GS and certain consumption may be assigned to the GS, from an accounting point of view. This has given rise to the concept of government consumption.” (Ohlsson, 1961, s. 146)

I nationalräkenskaperna har därför den offentliga sektorn givits samma ställning som hushållen – som användare. Dels använder den offentliga sektorn produkter som producerats av företag. Den offentliga sektorn upphandlar varor och tjänster från företag för många miljarder kronor varje år. Dessa produkter används till konsumtion och till investeringar. Dels bedriver den offentliga sektorn själv olika verksamheter – som skulle kunna betraktas som produktion, men som i stället betecknas som offentlig konsumtion och investeringar, dvs. användning. Det är precis så som hushållens egenproduktion betraktas: den som lagar mat, städar och reparerar hemma konsumerar sina egna tjänster.

De produktionskonton som finns för den offentliga sektorn i nationalräkenskaperna finns där mest för symmetrins skull. Produktionens värde är lika med kostnaderna för den. Output är lika med input. Något försök att särskilja förbrukningen av produktionsresurser från de färdiga produkterna görs inte.

Hill (1975, s. 2) formulerar saken så att eftersom det är omöjligt att skilja värdet från kostnaderna så blir det också omöjligt att beräkna något överskott (vinst). Därmed kan det förefalla sakna mening att ens försöka mäta produktionsvolymen på något annat sätt.

Man kan gå ett steg längre och hävda att det fundamentala för alla ekonomiska värden är att de uppstår som en följd av frivilliga transaktioner (handel och byten) och att det därför är omöjligt att definiera icke marknadsprissatta varor och tjänster i ekonomiska termer. Endast de marknadsprissatta produktionsresurserna går därför att innefatta i nationalräkenskaperna med detta resonemang.

Detta har medfört att den offentliga sektorn inte betraktats som producent. I näringslivet har produktionsställen identifierats, ej så för den offentliga sektorn. På grundval av dessa produktionsställen har en omfattande statistik byggts upp som gjort det möjligt att analysera hur produktionen går till. Output kan relateras till input, produktivitet kan beräknas på olika vis, skalfördelar, substitutionsmöjligheter, faktorefterfrågan, teknisk utveckling m.m. kan studeras, ej så för den offentliga sektorn. I input-output-tabeller kan man följa följdverkningarna genom hela ekonomin av en produktionsökning i en sektor. I dessa input-output-tabeller spelar den offentliga sektorn bara rollen som förbrukare av input och levererar själv inga output, trots att offentliga tjänster i stor utsträckning används av företag i deras produktion.

Allt detta är förhållanden som vore viktiga att känna till för att förstå den offentliga sektorns roll i ekonomin som helhet: den offentliga sektorns bidrag till den sammanlagda konsumtionen, efter-

frågan på offentliga tjänster, de offentliga tjänsternas fördelningseffekter och deras undanträngning av privat konsumtion, de offentliga tjänsternas bidrag till näringslivet, pris- eller kostnadsutvecklingen på offentliga tjänster, den offentliga sektorns finansieringsbehov, den offentliga sektorns efterfrågan på arbetskraft och andra produktionsfaktorer etc.

Det är lika viktigt att känna till dessa förhållanden om man vill styra och effektivisera den offentliga förvaltningen. Utan dessa kunskaper sker styrningen i blindo.

1981 gavs Ingvar Ohlsson, som nybliven pensionär, i uppdrag att inom ramen för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi leda en arbetsgrupp för att förbättra kunskaperna om den offentliga sektorn, med särskild inriktning mot produktivitet och effektivitet. Direktiven hade han skrivit själv. Arbetsgruppen kallades Studier kring den offentliga sektorns tjänsteproduktion (SOST). Redan i denna benämning framskymtar ett perspektiv som bryter med tidigare synsätt: den offentliga sektorn betraktas som producent i stället för som konsument.

Ingvar Ohlsson skrev i sin slutrapport (Ds 1986:13): ”För närvarande förmedlar NR bilden av en offentlig sektor där: Produktionen i sektorn mäts som EN RESURSFÖRBRUKNING. Den kallas för OFFENTLIG KONSUMTION och det förutsätts att PRODUKTIVITETEN ÄR OFÖRÄNDRAD ÖVER TIDEN. Det innebär alltså att man betraktar offentlig sektor som en konsument av resurser. Man följer inte upp vad som händer i den fortsatta produktionsprocessen fram till de slutliga konsumenterna av de offentliga tjänsterna. Diskussionen om offentlig sektor har därigenom blivit utgiftscentrerad.” (Ds 1986:13, s. 11)

Hans program för arbetsgruppen syftade till att ”komplettera NR med en mer utvecklad kunskap om i första hand de offentliga tjänsternas utveckling och användning.” Kunskap om de offentliga tjänsterna ”öppnar dörren till en mer nyanserad analys med svar på frågor sådana som:

Vilka tjänster har producerats? Hur utvecklas produktiviteten? Hur används tjänsterna?”

SOST-projektet kom att omfatta produktivitetsberäkningar och fördelningsprofiler för de offentliga tjänsterna. Allt detta gjordes inom ramen för nationalräkenskaperna i syfte att komplettera dessa, med dess begreppsapparat, metoder och synsätt applicerade på

offentliga, icke marknadsprissatta tjänster. Utgångspunkten för de överväganden som presenteras i det följande är också att mätningarna ska baseras på nationalräkenskapernas synsätt. Den utgångspunkten lämpar sig väl för de allra flesta användningar av statistiken som är aktuella. Från den utgångspunkten kan smärre ändringar göras för vissa ändamål.

Nytt system för nationalräkenskaper

Ett nytt synsätt präglar SNA93 och ESA95. Större vikt läggs vid att belysa produktion i olika former, såväl produktion i den offentliga sektorn som produktion i hushållen och illegal produktion. Detta tar sig uttryck på olika sätt.

Produktionskonton införs för alla sektorer, dvs. även för den offentliga sektorn (SNA93, s. 24). Offentlig sektor – eller rättare sagt ”other non-market producers” – förs in i input-output-tabellerna (SNA93, Table 15.1). Produktionsställen definieras i den offentliga sektorn. Produktionen fördelas till större delen ut från den offentliga sektorn till hushållssektorn. Produktionen mäts i volymtermer och värderas i produktionskostnader. Produktion i hushållssektorn och i den svarta ekonomin registreras, liksom ideellt arbete.

Detta är viktiga steg för att integrera den offentliga sektorn i nationalräkenskaperna på ett sätt som gör full rättvisa åt dess roll. Några viktiga aspekter är dock ännu inte beaktade. Möjligheter finns visserligen att i input-output-tabellerna fördela viss produktion till andra sektorer än hushållen och den offentliga sektorn själv, men denna möjlighet diskuteras inte. Möjligheten ligger dock snubblande nära eftersom rekommendationen är att all produktion av samma slag, exempelvis utbildning, ska bokföras på samma konto, vare sig utbildningen är producerad i privat eller offentlig sektor. Bara rent kollektiva tjänster ska registreras som offentlig konsumtion. Värderingen av produktionen i fasta priser ger upphov till över- och underskott i den offentliga sektorn. Dessa fiktiva intäkter och kostnader fördelas inte vidare till inkomstkonton.

Poängen med att låta produktionsperspektivet i så stor utsträckning prägla nationalräkenskaperna är att dessa därigenom ger en bättre bild av hela samhällets produktionsmöjligheter än om nationalräkenskaperna skulle inskränkas till den produktion som sker för marknader, värderad på grundval av faktiskt genomförda transaktioner. Så som nationalräkenskaperna utvecklats fångas en allt

större del av den produktion som sker i samhället upp i beräkningarna.

Produktionsperspektivet innefattar väsentliga element från välfärds- och konsumentperspektivet men är inte synonymt med detta. Värderingen av produktionen sker i produktionsperspektivet i största möjliga mån ur ett konsumentperspektiv, men när detta inte är möjligt sker värderingen med hjälp av produktionskostnader. Detta ger ett underlag att bedöma vilka möjligheterna är att producera olika varor och tjänster, oavsett vilka varor och tjänster som råkar produceras här och nu och hur dessa värderas. Anläggs ett konsekvent produktionsperspektiv bör all produktion värderas till faktorkostnad. Därmed erhålls en bild av valmöjligheterna – transformationskvoterna – mellan olika slag av produktion och hur dessa förändras över tiden, genom investeringar och teknisk utveckling.

Vad är en tjänst och hur ska den mätas?

Ekonomer av olika skolor har ägnat mycken möda åt att definiera vad en tjänst är. (Även varor bereder en del definitionsproblem eftersom en vara vanligen har flera olika egenskaper – längd, bredd, vikt, olika prestanda, design etc. – och det inte är givet vilka egenskaper som är relevanta eller hur flera relevanta egenskaper ska sammanvägas. Men från detta problem bortser jag i detta sammanhang.)

Man har pekat på att tjänster skiljer sig från varor i några mycket viktiga avseenden. De viktigaste är att tjänster inte kan lagras, att tjänsterna förbrukas i samma ögonblick som de produceras, att det inte går att handla med tjänster, att kunden är integrerad i produktionsprocessen, att tjänsten innebär att kunden eller kunden tillhöriga ägodelar förändras och att tjänstens kvalitet är viktigare än allt annat.

Dessa förhållanden bereder definitions- och mätproblem. Ett problem är att det blir svårt att särskilja produkten från produktionsprocessen, vilket kan tas som ett skäl för att inte mäta output separat från input eller produktionsprocessen.

Hill utarbetade redan 1975 principer för mätning av icke marknadsprissatta tjänster åt EG:s dåvarande statistikkontor i syfte att utveckla nationalräkenskaperna. Där definierar han en tjänst som en aktivitet, utförd av ett ekonomiskt subjekt, som påverkar en person eller materiella tillgångar som ägs av ett annat ekonomiskt

subjekt (Hill 1975, s. 6). Även om syftet är att åstadkomma ett visst resultat, t.ex. för advokaten att vinna ett mål, är det prestationen och inte resultatet som utgör tjänsten.6 Hill betecknar i denna rapport vanan att likställa tjänsten med måluppfyllelsen som olycklig.

I en artikel två år senare har Hill (1977) gjort en liten men betydelsefull förändring av definitionen. Den nya definitionen är att en tjänst är en förändring i en person eller i materiella tillgångar som ägs av ett ekonomiskt subjekt och som är resultatet av ett annat ekonomiskt subjekts aktivitet. I stället för att utgöras av prestationen utgörs tjänsten av själva förändringen i personen eller de materiella tillgångarna.7 Den nya definitionen likställer nästan tjänsten med måluppfyllelsen, vilket verkar strida mot den uppfattning Hill tidigare företrätt.8

Det senare synsättet har länge dominerat diskussionen om hur offentliga tjänster ska mätas.9 I diskussionen om mål- och resultatstyrningen av statliga myndigheter sägs det ibland att de prestationer som myndigheterna producerar är av ringa intresse jämfört med de effekter i samhället som dessa prestationer är avsedda att åstadkomma. Följaktligen har mått som undervisningstimmar och antal utryckningar med polisbil underkänts som relevanta prestationsmått. I enlighet med Hills tidigare definition är detta de egentliga tjänsterna.

I FN:s rekommendationer för nationalräkenskaper slås följande fast: ”The objective is to measure the quantities of services actually

6 ”Thus, the output of advocates is not to be measured in terms of the number of cases they win. … The service provided by a defence lawyer is, therefore, no more and no less than the presentation of his client’s case.” (Hill, 1975, s. 13) 7 ”The consumption of the service is the change which the producer effects in the condition of the consumer´s good so that the production and the consumption of the service obviously cannot be separated from each other.” (Hill, 1977, s. 320) Ett exempel på Hills resonemang är det följande: ”If the pupil’s qualifications and ability are such that he is incapable of understanding and absorbing the teacher’s instruction, there can be no change in his condition as a result of the teacher’s activity and no service is produced in these circumstances. The activity of the teacher is wasted and cannot count as productive. (Hill, 1977, s. 324)” 8 Samtidigt som Hill 1977 betonar att tjänsten är lika med förändringen av personliga eller föremåls egenskaper sammanfattar han: ”A service must be a change which one economic unit is actually capable of providing for another unit, and it cannot extend to benefits which are beyond the capacity of the producer to supply.” (Hill, 1977, s. 337) Uttalandet är oklart och kan lika väl betyda att nyttan för mottagaren av tjänsten överhuvudtaget inte ska definiera tjänsten som att bidrag till nyttan som inte härrör från tjänsten inte ska definiera tjänsten. 9 ”…productivity estimates, based on a narrow definition of output to mean solely the immediate products such as ’tons of garbage collected’, ’gallons of sewage treated’, ’number of examinations given’, can be uninformative and even grossly misleading. Measurement of such immediate products are needed but by themselves are not sufficient to provide a fully meaningful perspective on productivity.” (Fisk och Hatry, 1971, s. 1)

delivered to households. This should not be confused with the benefits or utility derived from those services.” (SNA93, para 16,135)

Och i EU:s rekommendationer är detta lika tydligt (ESA95, svensk översättning, Statistiska centralbyrån):

”10.26 I nationalräkenskaperna är det av yttersta vikt att man tillämpar principen att produktion och användning av icke marknadsproducerade tjänster – på samma sätt som produktion och användning av varor och marknadsproduktion av tjänster – definieras i termer av det faktiska flödet av produkter och inte med avseende på vilken slutlig behovstillfredsställelse som uppnåtts. Eftersom denna också berott på en mängd andra faktorer är det t.ex. inte möjligt att mäta volymen undervisningstjänster genom förändringen i utbildningsnivå eller volymen sjuk- och hälsovård genom förbättringen i befolkningens hälsotillstånd.”

När det gäller privata tjänster är det möjligen så att de praktiska behoven fått de principiella invändningarna att ge vika: där mäts konsult- och reparationstjänster i debiterade arbetstimmar, bostadstjänster i uthyrda kvadratmeter, transporter i sålda person- och tonkilometer etc. I stor utsträckning speglar dessa mått den prissättning som sker på marknaderna för dessa tjänster. I och med att hyran görs upp som ett pris per kvadratmeter har tjänsten definierats på samma sätt. Advokater debiterar per timme, osv. Detta är också något som Eurostat godtagit, med motiveringen att det för många tjänster kan vara svårt att identifiera produkterna på annat vis (op.cit. s. 28).

Problemet med offentliga tjänster är att det inte finns något pris som definierar tjänsten. Man måste då resonera sig fram till vad som är tjänsten. Risken är uppenbar att man då sammanblandar två frågeställningar.

Den ena frågeställningen gäller definitionen av tjänsten. Den andra hur tjänsten ska mätas. Frågeställningarna hänger självklart ihop men är också i betydande grad oberoende av varandra. Det vanliga är att det är svårt att mäta tjänsten exakt så som den definieras. Det gäller i särskilt hög grad tjänstens kvalitet. Man kan då behöva mäta tjänsten på ett sätt som innebär att man tar andra förhållanden i beaktande än vad som utgör egenskaper hos tjänsten.

Utgångspunkten måste vara att tjänster (liksom varor) är det som framställs av en producent, det som producenten kontrollerar. I definitionen av produkten ingår produktens alla egenskaper: färg,

form, vikt, prestanda, hållbarhet etc. För tjänster är egenskaper såsom yrkesskicklighet, ändamålsenlighet, kommunikationsförmåga etc. viktiga. Egenskaper i samband med leveransen bidrar också till definitionen av produkten: bruksanvisning, leverans vid dörren eller vid fabriken, service, support, garanti etc.

De förändringar och den nytta som produkten för med sig är någonting annat än själva tjänsten.

Definitionen är klar men mätandet återstår. Att mäta undervisningens kvalitet är mycket svårt. Vad eleverna lärt sig är inte en egenskap hos undervisningen utan ett attribut hos eleverna. Vad eleverna lärt sig kan dock ha med undervisningens kvalitet att göra: ju bättre kvalitet desto större kunnande. Kunnandet kan spegla kvaliteten. Genom att mäta kunnandet kan vi få en uppfattning om kvaliteten.

För nationalräkenskapsändamål är prestationer det relevanta måttet på produktion. Givetvis är det också prestationer som är relevanta för produktivitetsmätningar och analyser av produktionen. En helt annan sak är att det emellanåt kan vara motiverat att mäta prestationerna på ett sätt som fångar upp deras effekter, i syfte att spegla kvaliteten. Ett exempel är att mäta produktionen i polisens utredningsverksamhet i antalet uppklarade brott i stället för i antalet fullgjorda utredningar oavsett resultat. Risken med ett sådant mått är att det störs av inverkan från faktorer som inte kontrolleras av polisen – att brottslingarna blivit mer förfarna, att det blivit svårare att få vittnen att ställa upp osv. I själva verket är effektmått synnerligen svåra att konstruera om det kravet ställs att effekterna verkligen ska vara resultat av prestationerna. Då krävs vanligtvis omfattande utvärderingar med kontrollgrupper och kontroll av externa influensers inverkan. Sådana studier kan inte göras fortlöpande.

Huruvida prestationer är relevanta för mål- och resultatstyrningen av myndigheter ska jag återkomma till.

Individuella och kollektiva offentliga tjänster

Det argumentet har framförts många gånger att det är rimligt att mäta den offentliga sektorns produktivitet så länge mätandet begränsas till individuella tjänster. Mot bakgrund av strävan att definiera produktion ur ett konsumentperspektiv ter sig detta attraktivt därför att det är lättare att definiera konsumentintresset för

dessa tjänster än för andra. Men om vi bortser från enkelheten och inte väjer för det svåra är frågan om argumentets princip är riktig.

Konsumentperspektivets princip för vad som ska mätas är att det ska gälla varor och tjänster som det råder efterfrågan på eller som bringar nytta, alltså inte vilka varor och tjänster som helst. Frivilliga transaktioner som innebär att någon är villig att betala för något är ett tecken på att produkterna är efterfrågade. I den offentliga sektorn där produkterna tillhandahålls gratis eller till och med påtvingas medborgarna bereder detta problem. Möjligen kan det förhållandet att produkterna utnyttjas frivilligt (med viss uppoffring i form av tid och andra resurser) tas till intäkt för att en efterfrågan existerar. Men det skulle i så fall bara kunna gälla produkter som inte påtvingas medborgarna, alltså inte polis, domstolar, skatteuppbörd etc. Trots detta kan det ju på goda grunder hävdas att dessa verksamheter bringar nytta. Samhällsekonomiska intäktsanalyser skulle kunna understödja bedömningen att tjänsten har ett värde. På den grunden och med vikter som speglar det samhällsekonomiska värdet skulle de kunna innefattas i produktions- och produktivitetsberäkningarna.

Det är väsentligt att hålla fast vid efterfråge- (kund- eller konsument-) perspektivet. Tjänsterna ska definieras och mätas på ett sätt som är relevant ur detta perspektiv. En av polisens uppgifter som måhända inte värderas så högt i kriminalpolitiska sammanhang är att ta emot brottsanmälningar. Men ur medborgarnas synvinkel är detta en viktig tjänst eftersom den utgör förutsättning för att få ut försäkringsersättning. I nationalräkenskapssammanhang bör detta räknas till polisens tjänster.

Konsument-mottagarperspektivet är också viktigt för hur kvalitetsskillnader behandlas. Med detta perspektiv är det självklart att innefatta kvalitetsskillnader i produktionsmåtten. Detta är lättare sagt än gjort, men bör ändå vara en ledstjärna för hur måtten konstrueras. Jag återkommer till olika metoder för att innefatta kvalitet i produktionsmåtten för statliga tjänster.

För de flesta offentliga tjänster är det lätt att identifiera tydliga mottagare – konsumenter. En mycket stor andel av den offentliga sektorns produktion avser direkta tjänster till enskilda och företag: utbildning, sjukvård, arbetsförmedling, vägar, järnvägar, statistik, kartor och annan information osv. Dessa tjänster bör och kan definieras utifrån ett konsumentperspektiv. Det gäller även om tjänsterna är kollektiva och tillfaller alla eller ett stort antal medborgare i samma mån och omfattning, såsom radio och TV, statistisk information, vägar och naturreservat.

Det är uppenbart att inte bara individuella offentliga tjänster ger medborgarna nytta. Att en tjänst är kollektiv motiverar således i sig inte att man underlåter att försöka mäta den. Eftersom den kollektiva tjänsten är beslutad över huvudet på den enskilde finns det god grund att anta att värderingen skiljer sig från individ till individ. På så vis kommer kollektiva tjänster att skilja sig från varor och tjänster som köps på en marknad, där det finns förutsättningar för att individernas relativa värderingar ska komma att harmoniera till följd av att alla möter samma pris. Men detta skiljer inte kollektiva offentliga tjänster från individuella offentliga tjänster, som också är beslutade över huvudet på den enskilde. Man kan hävda att eftersom konsumerandet av individuella tjänster är frivilligt är utsikterna större att de individer som faktiskt utnyttjar de individuella offentliga tjänsterna harmonierar i större grad än beträffande de kollektiva offentliga tjänsterna. Men detta är en gradfråga, inte en principiell skillnad.

För en del – särskilt statliga – offentliga tjänster finns däremot inga omedelbara mottagare. Det gäller t.ex. skatteförvaltning, försvar, miljötillsyn, polis, domstolar m.m. Hur ska dessa verksamheters tjänster definieras? En analogi till de prestationer som bidrar till konsumenters nytta är prestationer som bidrar till uppnåendet av de mål som verksamheterna är ägnade att stödja. Polisen ska bidra till att minska brottsligheten. De tjänster som polisen producerar och som bidrar till detta mål är allmän övervakning, direkt brottsförebyggande aktiviteter, utryckningsverksamhet och brottsutredningar. Detta utgör polisens produktion.

Den arbetsgrupp som arbetat vidare med att omsätta rekommendationerna i ESA95 till praktik formulerar sin uppfattning ifråga om kollektiva offentliga tjänster på ett liknande sätt:

”In order to be capable to define the output of collective services, the starting point of the definition should be based on the production aspect. The definition of final products can be derived from the tasks and the activities by which organizations carry out the function of their activity and guarantee the achievement of the goals of the activity.”10

Kollektiva nyttigheter bereder ett särskilt mätproblem som ställer valet av perspektiv på sin spets: Ska mått på produktionsvolymen

10 Report of the Task Force Volume Measures for Non-Market Services, NACE L, September 1998, s. 16.

innefatta hänsynstagande till hur många som nyttjar tjänsten eller ej? Två skilda principer kan övervägas.

Ur produktionssynpunkt är det ointressant hur många som får glädje av tjänsten om antalet inte påverkar kostnaden. Ett studium av produktionssambanden kan och bör då bortse från antalet nyttjare. Men många s.k. kollektiva nyttigheters kostnader påverkas av antalet nyttjare. En väg slits ju fler som kör på den. Ju fler som ska nås av radio och TV desto fler sändare behövs. Under sådana omständigheter bör ett studium av produktionssambanden innefatta antalet nyttjare.

Den andra principen bygger på att nationalräkenskaperna ska mäta välfärd. Ur välfärdssynpunkt är det givetvis i högsta grad intressant att innefatta antalet nyttjare.

Hill gör en distinktion mellan ”semi-public” och ”public goods” som överensstämmer med det produktionsorienterade synsättet. När kostnaderna påverkas av antalet nyttjare innefattas dessa i produktionsvolymen, annars inte.11

Värdering av offentliga tjänster

Även om produktionen av offentliga tjänster mäts med volymen av prestationer i stället för med resursinsatsen kan värderingen av produktionen ske till produktionskostnaden. Ingvar Ohlsson (1961 och 1986) laborerar med olika alternativ. En renodlad konsumentvärdering skulle kunna vara att värdesätta offentliga tjänster till det pris de åsätts, givet att efterfrågan mättas. Enligt detta synsätt konsumerar hushållen offentliga tjänster på samma sätt som privata tjänster – nyttan avvägs mot priset. Detta kan bara gälla tjänster som är individuella och som hushållen tillgodogör sig frivilligt och i obegränsad omfattning. Huvuddelen av den offentliga sektorn,

11 Beträffande “semi-public goods” säger Hill: ”… there must also be transactions between producers and users of the services for the activities to count as output. Moreover, it follows from this principle that in the case of collective services in which more than one economic unit is affected by the activity of the producer unit, or in which more than one economic unit avails itself of the facility provided by a capital service, the measurement of that service output must be based on the extent of the usage. (Hill, 1975, s. 12) När det gäller ”pure public goods” anser Hill att output ska mätas oberoende av antalet nyttjare (Hill 1975, s. 29). Därmed landar Hill på samma rekommendationer som jag gör i denna bilaga. Med ett produktionsperspektiv istället för ett välfärdsperspektiv på nationalräkenskaperna hänger resonemanget ihop. ESA95 ser problemet ur en annan synvinkel men kommer fram till samma resultat: ”10.43. De kollektiva tjänsterna produceras av offentliga sektorn till hela befolkningens fördel. De spänner över ett omfattande aktivitetsområde, såsom allmän förvaltning, försvar, utrikespolitik, rätts- och polisväsen, planväsende, miljövård, ekonomisk politik, etc. Eftersom dessa tjänster konsumeras kollektivt, indirekt och fortlöpande, går det inte att mäta deras volymutveckling genom att utgå från nyttjandegraden.”

som ju utgörs av individuella tjänster, skulle med detta synsätt värderas till noll eller nära noll. I huvudsak alla som vill får gå i skolan, får daghemsplats, får sjukvård, får utnyttja vägarna osv. och kan därmed sägas förbruka tjänster intill ett värde på marginalen som är lika med noll eller den bråkdel av kostnaden som svarar mot patientavgifter, daghemsavgifter, inträdesavgifter etc.

Ett annat alternativ är att värdera en tjänst till dess produktionskostnad. Ohlsson (1961) leker med tanken på en centralplanering som bestämmer omfattningen av produktionen på olika områden och som därvid stämmer av nyttan mot kostnaden.12 Med ett dylikt centralplanerarperspektiv blir transformations- eller den tekniska substitutionskvoten den relevanta måttstock, som anger uppoffringen i termer av annan produktion. Med ett dylikt resonemang bör de offentliga tjänsterna värderas till faktorkostnad. Anläggs ett konsekvent produktionsperspektiv på nationalräkenskaperna bör all slags produktion värderas till faktorkostnad.13

Detta är också den rekommendation som SNA93 stannar för:

“In principle, volume indices may always be compiled directly by calculating a weighted average of the quantity relatives for the various goods and services produced as outputs using the values of these goods and services as weights. Exactly the same method may be applied even when the output values have been estimated on the basis of their costs of production.” SNA93, 16.134

I ESA95 är rekommendationen densamma:

”10.25. I avsaknad av möjligheten att ange ett marknadsmässigt bestämt styckpris och dess förändring kan man i stället som approximation använda styckkostnaden.”

Denna princip preciseras i Handbook on price and volume measurements in National Accounts (Eurostat, 2001) så att offentliga, ej prissatta tjänster bör värderas till produktionskostnad, inklusive eventuell skatt på produktionen, men exklusive eventuella produk-

12 Hill (1975, s. 30) argumenterar på följande vis för att styckkostnader bör spegla prestationernas relativa värden: ”An airforce officer flying a jet aircraft is, together with his equipment, engaged in the production of more service than an infantry officer of the same rank and pay or else the state, acting as the agent of the community, is guilty of a gross misallocation of resources in the provision of defence service. 13 “The most fruitful way of looking at R

p

-statements seems to be as long run measures of

productivity, the best approximation to the ideal valuation being a factor cost evaluation imputed to the different sorts of output. According to the principles now given, NA-work which aims at R

p

-statements, should make use of realized factor costs for the valuation.”

(Ohlsson, 1961, s. 99)

tionssubventioner (ESA95 3.53). Produktionssubventioner spelar ingen betydelsefull roll i den offentliga sektorn eftersom anslag till produktionen inte räknas som en sådan subvention. Om man vill skulle man kunna se anslagen till myndigheterna som ersättning för köp av myndigheternas tjänster. Eftersom anslagen svarar mot kostnaderna blir värderingen densamma. Denna kostnad svarar mot faktorkostnaden bortsett från eventuell skatt på produktionen. Mervärdesskatt utgår numera på offentliga tjänster och ska således ingå i kostnaden och därmed värderingen av offentliga tjänster.

Tidigare studier av produktiviteten i den statliga sektorn

På uppdrag av SOST-gruppen och ESO gjorde Statskontoret en studie av produktivitetsutvecklingen för statliga myndigheter14. Försvarets forskningsanstalt gjorde en studie av produktivitetsutvecklingen i försvaret15, enskilda forskare gjorde studier av Vägverket16 och universitets- och högskoleväsendet17. Denna grupp av studier sträckte sig i flertalet fall över perioden 1960–1980. Samtidigt gjordes studier av kommunal tjänsteproduktion.

På uppdrag av ESO gjorde därefter Statskontoret i samarbete med Statistiska centralbyrån en uppföljning av dessa studier för perioden 1980–199218.

På uppdrag av regeringen gjorde Statskontoret i samverkan med nio statliga myndigheter en beräkning av produktivitetsutvecklingen för dessa för perioden 1990–199719.

Alla utom den sistnämnda studien har gjorts i syfte att komplettera nationalräkenskaperna. Den sistnämnda studien gjordes i första hand för att se i vilken mån myndigheterna själva klarade av att göra produktivitetsberäkningar, som ett led i sin resultatredovisning, och för att informera riksdagen om utvecklingen av statsförvaltningen. Myndigheterna gjorde själva en mycket stor del av beräkningsarbetet. I några avseenden förenklades därför beräkningarna för att ansluta närmre till myndigheternas egen bokföring.

14 Statlig tjänsteproduktion, produktivitetsutvecklingen 1960–1980, Huvudrapport, Statskontoret 1985:15. 15 Ds Fi 1986:1. 16 Ds Fi 1985:9. 17 Ds Fi 1986:17. 18Ds 1994:22 och Ds 1994:24. 19 Produktivitetsutvecklingen i statsförvaltningen 1990–97, Statskontoret 1998:23.

Syftet med de tidigare studierna var i första hand att ge en sammanfattande bedömning av den aggregerade produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn. Sålunda beräknades en minskning av produktiviteten i hela den offentliga sektorn med 1,5 procent per år under 1970-talet. Används produktivitetsberäkningarnas produktionsvolym som mått på den offentliga konsumtionen ökade denna bara med 18 procent i stället för med 37 procent räknat på input (kostnader i fast pris). Detta har en betydande effekt på BNP-utvecklingen: i stället för att öka med 2 procent per år blev ökningen bara 1,5 procent per år under 1970-talet.

Produktivitetsminskningen under 70-talet hade en mycket stor inverkan på den offentliga sektorns skuldutveckling. Statsskulden ökade under dessa år med 192 miljarder kr. Att produktiviteten föll (och den genomsnittliga styckkostnaden steg) med 1,5 procent per år under dessa år bidrog till skuldökningen med 107 miljarder kr genom att kostnadsökningen skapade ett ökat upplåningsbehov.

Produktivitetsminskningen under 1970-talet gjorde att de tjänster som producerades år 1980 kostade 21 miljarder mer per år (i 1980 års pris) att producera än om produktiviteten varit oförändrad. Det kan jämföras med att försvaret vid denna tid kostade 16 miljarder kr.

Den genomsnittliga produktivitetsminskningen för hela den offentliga sektorn under 80-talet var mycket mindre, 0,4 procent per år. Detta fördyrade dock kostnaden för de offentliga tjänster som producerades år 1990 med 14,5 miljarder kr (i 1990 års pris). Som jämförelse kan nämnas att försvaret detta år kostade 35 miljarder kr.

Den sektorsvisa utvecklingen har också sitt intresse. Priserna på olika offentliga tjänster utvecklas olika beroende på produktivitetsutvecklingen i respektive sektor.

Den senaste studien gjordes i syfte att ge riksdagen information om produktivitetsutvecklingen i statsförvaltningen, samtidigt som regeringen genom att följa upp produktivitetsutvecklingen skulle kunna utforma styrsignaler till myndighetssektorn. Riksdag och regering har angivit att effektivitet är ett överordnat mål – jämsides med demokrati och rättssäkerhet – för statsförvaltningen.

Slutligen har produktivitetsutvecklingen för respektive myndighet sitt intresse ur budget- och resultatstyrningssynpunkt. Det blir möjligt att särskilja inverkan på kostnadsutvecklingen av förändringar i prestationsvolymer, kvalitetsförändringar, produktivitetsförändringar och förändringar i priserna på input, däribland löneökningar. Det möjliggör en mer nyanserad diskussion om orsaker-

na till kostnadsökningar, om behovet av ytterligare medel, om påstådd överbelastning etc. Ett exempel: medan kostnaderna för domstolsväsendet syntes ha ökat med 30 procent mellan 1989/90 och 1997 hade den reala kostnaden i själva verket, p.g.a. pris- och löneökningar, minskat med 0,7 procent. Hur hade då arbetsbelastningen utvecklats? Det sammanvägda måttet på domstolarnas produktion visade på en minskning av denna med 15 procent, vilket främst sammanhängde med en minskad ärendeinströmning. De allt längre förhandlingstiderna (upp till 25 % för brottmål) kan tyda på att målen blivit mer komplicerade och krävande att genomföra men också på att något brister i organisation och genomförande. För perioden efter 1997 fram till i dag kan en analys av detta slag inte göras eftersom någon produktivitetsberäkning inte gjorts.

Två metoder

Den huvudsakliga metod som använts för att beräkna produktionsvolym och produktivitet har svarat mot nationalräkenskapernas metod och krav och kallas därför nationalräkenskapsmetoden. Metoden går ut på att beräkna ett bruttoproduktionsvärde som en vägd summa av prestationer. Som vikter används styckkostnader för ett basår – slutåret. Produktiviteten kan beräknas på olika sätt, men i första hand genom att ställa bruttoproduktionsvärdet mot den totala kostnaden i fast pris. Detta kallas totalproduktivitet. Men även förädlingsvärdeproduktivitet och arbetsproduktivitet går att beräkna. Ett exempel ges i nedanstående tabell.

Tabell 2 Produktionskonto för kriminalvården 1990–1997, 1997 års priser, mkr

1989/90 1994/95 1997

1. Bruttoproduktionsvärde

3 647 4 489 3 944

2. Förbrukning

1 069 1 434 1 470

3. Förädlingsvärde (1-2)

2 720

3 055 2 474

4. – därav löner och kollektiva avgifter

2 541

2 356 2 364

5. – därav kapitalförslitning

6. – därav produktivitetsöverskott (3-4-5)

-9

Produktivitet

Totalproduktivitet 1/(2+4+5)

1,00 1,15 1,00

Förädlingsvärdeproduktivitet (3/4) 1,07 1,30 1,05

Arbetsproduktivitet (1/4)

1,44 1,90 1,67

Bruttoproduktionsvärdet är en vägd summa av vårddygn vid tio slag av kriminalvårdsanstalter, antal klienter i frivård och antal utlandstransporter. Vikterna är styckkostnaderna 1997. Förädlingsvärdet i fast pris (dubbeldeflaterat) är skillnaden mellan bruttoproduktionsvärdet och förbrukningen av köpta varor och tjänster i fast pris. Totalproduktiviteten är bruttoproduktionsvärdet dividerat med summan av förbrukning, löner och kollektiva avgifter och kapitalförslitning i fasta priser. Förädlingsvärdeproduktiviteten är förädlingsvärdet i fast pris dividerat med löner och kollektiva avgifter i fast pris, som motsvarar volymen av arbetade timmar. Arbetsproduktiviteten är bruttoproduktionsvärdet dividerat med löner och kollektiva avgifter i fast pris.

Det kan vara intressant att notera att de olika produktivitetstalen har samma rörelseriktning men att de rör sig olika mycket. Förädlingsvärdeproduktiviteten och arbetsproduktiviteten ger större utslag än totalproduktiviteten. Och medan totalproduktiviteten är oförändrad 1997 jämfört med 1989/90 så har förädlingsvärdeproduktiviteten gått ned något och arbetsproduktiviteten ökat påtagligt. Vilket av produktivitetsmåtten som är relevant beror på den fråga man söker svar på.

Med denna metod mäts produktiviteten med index, dvs. vägda summor (aggregat) av output och input, som relateras till varandra. Även om sådana index mycket väl kan beräknas för enskilda produktionsenheter beräknas de ofta som summor för en eller flera produktionsenheter eller för en hel sektor. De produktivitetsmått som beräknas på detta sätt anger enbart huruvida relationen mellan input och output förändrats, men förklarar inte förändringen.

Inom produktivitetsforskningen, som går ut på att försöka förklara förändringar i produktiviteten, är den vanligaste metoden att också mäta output och input som vägda summor – index – som sedan relateras till varandra. Den relation som synes föreligga kallas produktionsfunktion. Genom att studera tidsserier av output- och inputaggregat kan egenskaper hos produktionsfunktionen utrönas och effekten av inputökningar särskiljas från effekten av teknisk utveckling (total faktorproduktivitet), som är den egentliga produktivitetsökningen.

Den andra metoden går ut på att genom jämförelser av produktionsenheter – helst ett ganska stort antal, 20, 30 eller ännu fler – bestämma produktionsfronten och att på grundval av produktionsfrontens förändring över tiden därefter beräkna produktivitetsförändringen. Produktionsfronten utgörs av de enheter vars kombination av olika input och output är effektivast (t.ex. att med samma uppsättning input åstadkomma mesta möjliga output). Denna metod – som här ska kallas panelmetoden – har flera varianter. En variant är data envelopment analysis (DEA), en annan variant är stochastic frontier analysis (SFA). I större eller mindre grad kan dessa metoder utnyttjas utan att olika output respektive input summeras och utan att funktionssambandens form förutbestäms. Det innebär att metoderna lämpar sig väl för att förutsättningslöst undersöka hur produktionssambanden ser ut.

Metoderna har jämförts. I nedanstående tabell jämförs nationalräkenskapsmetoden med DEA-metoden. Individuella output och input har mätts på samma sätt eller i stort sett samma sätt. I nationalräkenskapsmetoden har aggregerade data för hela sektorn använts medan i DEA-metoden har data för alla eller ett urval av produktionsenheterna i respektive sektor använts. I nationalräkenskapsmetoden vägs individuella output respektive input samman till aggregat med hjälp av olika vikter. I DEA-metoden vägs olika slag av output respektive input inte samman. Primärdata är således ganska lika men behandlas mycket olika. 20

Tabell 3 Jämförelse av nationalräkenskaps- och DEA-metoden, produktivitetsförändringar i procent

Sektor Period

NR-metod DEA-metod

Sjukvård/urval av sjukhus 1980–1991 -9,3 (-7.3*) -16 (-7,6*)

Teatrar 1981–1991

-51 -77

Tingsrätter (arbetsproduktivitet)

1981–1991

24,3 25,5

Åklagardistrikt (arbetsproduktivitet)

1981–1991

9,3

13,6

*

Prestationsvolymen vägd m.h.t. patienternas ålderssammansättning.

Källa: Ds 1994:24, s. 193 ff. Ålderskorrigeringen av DEA-studien bygger på antaganden som framgår av op.cit. s. 197.

20 En fylligare men samtidigt elementär framställning av DEA-metoden finns i Ds 1994:24, kapitel 4. Där jämförs resultaten från DEA-metoden och nationalräkenskapsmetoden.

Trots vissa olikheter i data (framför allt inom sjukvården och teatrarna) blir resultaten förvånansvärt lika. Möjligheterna att på vissa områden bygga produktivitetsberäkningar på DEA-analyser av urval av produktionsenheter verkar därför god. På grundval av resultatet av en DEA-analys på ett urval av produktionsenheter kan produktiviteten för en hel sektor skrivas upp.

Fördelen med DEA-metoden är att den inte kräver vikter. Som en del av resultatet av en sådan analys erhålls däremot vikter för olika output och även för olika egenskaper hos output. Dessa vikter speglar de marginella produktionskostnaderna för dessa output och outputegenskaper och kan användas för en beräkning av bruttoproduktionsvärdet enligt nationalräkenskapsmetoden. Eftersom kvalitetsegenskaper kan ingå bland output-variablerna i DEAanalysen kan detta vara en mycket användbar metod när det är svårt att på andra sätt få fram vikter på kvalitetsegenskaper.

De olika metoderna bör utnyttjas för att göra jämförelser. Aggregerade data på sektor- eller branschnivå ger ibland en annan bild än data för ett urval av produktionsenheter. Detta har erfarits exempelvis när nationalräkenskaperna (som bygger på aggregerade data) jämförts med industristatistiken (som bygger på statistik för urval av produktionsenheter). Data för ett urval av produktionsenheter kan göras mer detaljerade, insamlas med större noggrannhet och analyseras i större utsträckning än aggregerade data.

Metoderna kan också användas för att komplettera varandra. DEA-metoden kan exempelvis användas för att beräkna outputvolymer i nationalräkenskaperna: om uppgifter finns om de aggregerade kostnaderna i fast pris kan outputvolymen/bruttoproduktionsvärdet beräknas med stöd av produktivitetsberäkningen i DEA-metoden. Vidare kan de vikter, som i en DEA-studie erhålls för olika output och kvalitetsegenskaper, användas i en beräkning av bruttoproduktionsvärdet.

Kvalitetsjustering

Att kvaliteten utgör en del av produktionsvolymen är självklart. Frågan är bara hur kvaliteten ska mätas och, sedan den mätts, hur den ska infogas i måttet på produktionsvolymen.

Ett antal olika metoder har använts, men huvuddelen har det gemensamt att de justerar produktionsvolymen genom att lägga till en prestation eller öka vikten för en prestation. Justeringar av vik-

ter för prestationer liknar i hög grad behandlingen av kvalitetsförändringar i samband med beräkning av prisindex.

Justering för förändrad sammansättning av prestationer

Om sammansättningen av prestationer inom sjukvården förändras så att man där utför allt mer komplicerade behandlingar i förhållande till mera rutinartade uppfattas detta vanligen som en förändring av kvaliteten i sjukvården. Sjukvårdens output består av en mängd olika prestationer, varav en del är enkla och billiga att producera och andra många gånger dyrare. Så är också fallet inom många andra områden. Inom t.ex. domstolsväsendet är det en stor skillnad på att döma ett trafikbrott och ett svårt brottmål. Så länge sammansättningen är konstant bereder detta inget problem, men vanligen förändras sammansättningen och då måste detta speglas i den summerade prestationsvolymen.

När sammansättningen av prestationer förändras, så att högkvalitativa och kostsammare prestationer ökat eller minskat i andel, fångas detta genom att prestationerna vägs med sina skilda styckkostnader. Tanken är att styckkostnaderna ger uttryck för kvalitetsskillnader. Detta är en regel som kan verka rimlig många gånger men som inte slaviskt kan följas. Den egentliga utgångspunkten är alltid en bedömning av prestationernas värde ur mottagarens synvinkel. Skilda styckkostnader kan då användas som indikationer på det relativa värdet. Om en prestation på någon annan grund än en kostnadsmässig jämförelse kan bedömas vara likvärdig med eller mer eller mindre värd än en annan prestation bör i stället denna jämförelse läggas till grund för sammanvägningen. Sådana bedömningar kan grundas på jämförelser av effekten av olika prestationer, brukares betalningsvilja eller annan jämförande värdering. Ett exempel är dagoperation jämfört med slutenvård. Om dagoperationen åstadkommer samma sak som inläggning för operation på sjukhus bör prestationerna åsättas samma vikter trots att dagoperationen är mycket billigare. Den rationaliseringsvinst som görs genom att sjukvården går över till dagoperationer kommer då att representeras på ett korrekt sätt i produktivitetsmåtten.

Att kalkylera styckkostnader kan ibland vara svårt p.g.a. otillräcklig kostnadsredovisning eller komplicerade produktionsförhållanden. DEA-metoden erbjuder därvid, som ovan nämnts, en möjlighet att härleda vikter som sedan kan användas vid sammanvägningen av produktionsvolymer. Ett exempel på användningen av

DEA-metoden för att härleda vikter gäller teater. Teaterproduktionen har flera dimensioner såsom antal uppsättningar, antal föreställningar och antal besökare. Genom DEA-analysen erhålls vikter i form av marginalkostnader för dessa egenskaper i effektiva enheter, vikter som sedan kan appliceras för att beräkna den samlade teaterproduktionen.

Sidoprestationer, service etc.

Vid sidan av att behandla patienter tillhandahåller sjukhusen mat och logi, bibliotek och andra tjänster. Skolan erbjuder skolskjuts, skollunch, viss sjukvård, yrkesvägledning m.m. vid sidan om den egentliga undervisningen. Förekomsten av sådana sidoprestationer uppfattas vanligen som förhöjd kvalitet.

När sidoprestationer i form av information, mat och logi, transporter och liknande förhöjer kvaliteten infogas de som separata prestationer med egna vikter. Exempelvis har i de studier som gjorts av produktivitetsutvecklingen i sjukvården värdet av eget rum lagts till volymen av rena sjukvårdstjänster.

Inte heller denna regel kan tillämpas med automatik. För varje sidoprestation måste man fråga sig om den förhöjer värdet för mottagarna eller bara utgör en aktivitet som ingår i produktionen av tjänsten. Information, som är en nödvändig förutsättning för att medborgarna ska kunna utnyttja tjänsten, förhöjer inte tjänstens värde. Välinformerade medborgare kan underlätta handläggningen av deras ärenden, varvid informationen utgör en input i produktionsprocessen, inte en output. Men informationen kan också ha ett självständigt värde för brukarna av tjänsten, exempelvis den yrkesvägledning som arbetssökande erhåller.

Nya prestationer av bättre kvalitet

Kvaliteten kan också förändras genom att nya prestationer introduceras, som har en annan och bättre utformning än befintliga. Ett exempel är Vagn2000, ett nytt och snabbare tunnelbanetåg. Resandet med detta tåg betraktas som en ny prestation, som ges en annan och högre vikt än resandet med de gamla tunnelbanevagnarna. Hur pass mycket högre vikten för den nya prestationen ska vara kan bedömas med ledning av styckkostnaderna (den politiska ledningen i Stockholms läns landsting bör i alla fall ha bedömt att merkostnaden är värd att betala). Men man kan också

den är värd att betala). Men man kan också fråga de resande. Sådana ”stated preference”-undersökningar har använts i många sammanhang där prioriteringar måste göras beträffande offentliga tjänster. Stor-Stockholms Lokaltrafik (SL) har använt denna metod för att bedöma den samhällsekonomiska lönsamheten i olika åtgärder såsom att korta restiden, öka sittplatsutbudet, förbättra hållplatser och information etc.21 Just på detta område har även ”revealed preferences” kunnat beräknas genom att studera hur människor väljer färdmedel beroende på restider, priser, byten m.m. Därigenom har bl.a. de resandes värdering av förkortad restid och färre byten kunnat erhållas, vilket skulle kunna utgöra vikter vid introduktionen av nya kollektivtrafikförbindelser.

Förändring av en prestations kvalitet

Det är svårare att mäta och inkorporera förändringar av kvaliteten i en och samma prestation, särskilt när förändringen sker successivt. Språngvisa förändringar kan behandlas på samma sätt som när en ny prestation introduceras. När Riksförsäkringsverket införde en ny och kostsammare rutin för att bedöma sjukpenninggrundande inkomst räknades vikten för administrationen av ett sjukfall upp med merkostnaden för detta.

Förbättringar av väderprognosernas säkerhet kan mätas mycket väl. Men det är inte givet hur de ska inkorporeras i produktionsvolymen. Förändringarna har skett successivt och som följd av stora investeringar flera år tillbaka i tiden. Därför går det inte att uppskatta merkostnaden för bättre prognoser. Några värderingar från nyttjarna finns f.n. inte att tillgå även om det verkar fullt rimligt att kunna värdesätta vetskapen att det blir regn i morgon med 90 procents sannolikhet. Företag köper numera specialprognoser för stora pengar. När studien av SMHI för perioden 1960–1980 gjordes lyckades det inte att inkorporera några kvalitetsförändringar i produktionsvolymen – vilket dock inte gjorde något eftersom några kvalitetsförändringar inte ägt rum under denna tid. Därefter har precisionen i prognoserna ökat avsevärt, vilket bereder en utmaning för en förnyad produktivitetsmätning.

En aspekt av kriminalvården är att denna sett över lång tid kommit att lägga ned ganska mycket mer resurser på fångars rehabilitering, alltifrån sjukvård och utbildning till fritidsnöjen. Utan mått på dessa ”sidoprestationer” räknades kostnaden för dessa

21 Regionplane- och trafikkontoret & SL (1989).

verksamheter bort från produktivitetsmåttets nämnare. Detta kan vara ett sätt att hantera svårfångade kvalitetsförändringar – men det innebär samtidigt att produktivitetsmåttet inte omfattar hela verksamheten. Samma tillvägagångssätt har använts när delar av verksamheten saknat verksamhetsstatistik – produktiviteten har beräknats bara på den del som det funnits verksamhetsstatistik för.

Förbättringar i reliabiliteten i olika statistikprodukter från Statistiska centralbyrån kunde däremot innefattas i prestationsvolymen. Merkostnaden för utökade urval kunde bestämmas och därigenom kunde också andra metoder som kunde likställas med utökade urval värderas. Dessa värderingar användes för att räkna upp vikten för de olika statistikprodukterna.

Felprocenten i handläggning kan användas för att korrigera prestationsvolymen, exempelvis genom att bara räkna korrekt handlagda ärenden.

Ibland är det möjligt att fånga kvalitetsförändringar genom att mäta resultatet av prestationerna i stället för prestationerna. Det förutsätter att det som mäts bara – eller i huvudsak bara – påverkas av prestationernas kvalitet. Den tekniken användes vid volymbestämningen av polisens utredningsverksamhet. Som output räknades bara utredningar som ledde till att brott klarades upp.

När kvaliteten inte förändrats

Det förtjänar att påpekas att produktionsvolymen bara behöver justeras för kvalitetsförändringar om kvaliteten förändrats. Således var den första uppgiften att kontrollera ett antal kvalitetsindikatorer. När dessa har tytt på att det inte skett några kvalitetsförändringar av betydenhet har ingen justering behövt göras.

Aggregering

Nationalräkenskaperna har ett speciellt problem, som beräkningar av produktiviteten för enskilda myndigheter inte behöver bekymra sig om: aggregering.

Nationalräkenskaperna syftar till att belysa värdet av den samlade produktionen i landet oavsett hur den är organiserad. Värdet utgörs av konsumtionsmöjligheterna, nu och i framtiden. Bidraget till de framtida konsumtionsmöjligheterna utgörs av investeringar och exportöverskott. Om en myndighet levererar tjänster till en

annan som i sin tur levererar tjänster till medborgarna så är det bara den sistnämnda myndighetens tjänster som skall räknas till den offentliga konsumtionen. I nationalräkenskaperna görs i dag ingen bedömning av vart myndigheternas tjänster levereras. Allt antas utgöra offentlig konsumtion även om en del är leveranser till andra myndigheter och ytterligare en del är leveranser till företag. Det finns ingen antydan om detta problem i vare sig SNA93 eller ESA95. Det torde betyda att den konvention som ska tillämpas är att räkna all myndighetsproduktion som slutlig produktion.22

Det erbjuder dock en avsevärd förenkling att betrakta en rad myndigheters och departements verksamhet som input för slutprestationer som levereras av andra myndigheter eller av kommuner och landsting. Inom utbildningsområdet utgörs produktionen av skolors och högskolors utbildning av elever och studenter. Kostnaderna för denna utbildning omfattar givetvis själva läroanstalternas kostnader men också kostnaderna för Skolverk, Högskoleverk, Verket för högskoleservice, utbildningsdepartementet m.fl. myndigheter.

Aggregeringen kan med fördel ske på de ändamål som den offentliga sektorns konsumtion i dag redovisas i. För varje ändamål identifieras de verksamheter som levererar tjänster till medborgarna i egenskap av privatpersoner eller företag. Övriga verksamheter kan betraktas som input. Denna princip har använts vid de beräkningar som gjorts tidigare av produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn som helhet.23 Detta tillvägagångssätt medger också att ändamålens totala kostnader kan användas som vikter vid aggregeringen till hela den statliga sektorn eller hela den offentliga sektorn. Det blir då också möjligt att tänka i termer av verksamheter vars produktivitetsutveckling är representativa för ett visst ändamål och således att arbeta med urval av verksamheter inom varje ändamål. Ett problem torde under alla omständigheter vara att täckningen inte kommer att vara fullständig när dessa beräkningar startas och att man därför tvingas arbeta med urval av verksamheter. Samma metod har använts då en myndighet inte haft statistik över prestationer för hela sin verksamhet. De delar där produktiviteten har kunnat beräknas har fått tjäna som representativa urval för hela myndigheten. Dessa metoder kan vara acceptabla i nationalräkenskapssammanhang där strävan är att nå fram till en uppfattning om den övergripande utvecklingen. Den kan också fungera väl för att

22 Kuznets (1971) betraktar såväl allmän administration som polis, militär, domstolar m.m. som kostnader för att hålla samhället igång. 23 Ds Fi 1986:13, Murray (1987) och Murray (1992).

belysa statens samlade finansieringsbehov och konsekvenser för skattekvot och upplåning. Om en dylik metod måste användas erhålls naturligtvis bara en begränsad bild av en enskild myndighet.

Täckning

Hur stor del av den statliga sektorn skulle kunna omfattas av produktivitetsstudier? I en PM på Statskontoret gjordes åt Finansdepartementet en genomgång av alla myndigheter 1989 för att bedöma för vilka det borde vara möjligt att beräkna produktiviteten. I denna PM bedömdes en grupp myndigheter vara relativt okomplicerade att beräkna produktiviteten för: de har standardiserade prestationer, god täckning av verksamhetsstatistik för prestationer och inga svåra kvalitetsproblem. Denna grupp svarade för 66 procent av de statligt anställda (affärsverken oräknade). En annan grupp bedömdes mera svårberäknad: det är myndigheter som över tiden har en viss variation i prestationernas art, kvaliteten är betydelsefull och kan också skifta en del, verksamhetsstatistiken är bristfällig eller har dålig täckning, vilket gör att mätningarna inte kan baseras på slutprestationer utan måste baseras på någon form av indikator för slutprestationer. Denna grupp svarade för 31 procent av de statligt anställda. Omöjlig att beräkna bedömdes bara 3 procent vara.

Denna bedömning bygger till viss del på att vissa svårbedömda myndigheter helt enkelt utgör ”input” för andra verksamheter, vars produktivitet bedöms kunna beräknas relativt enkelt. Exempelvis utgör justitiedepartementet bara en kostnad för de prestationer som polis, åklagare, domstolar och fängelser utför. På samma sätt utgör Domstolsverket bara en kostnad för domstolsväsendet, vars prestationer levereras av domstolarna.

I tidigare studier har täckningen inte varit så hög. Perioden 1970–80 täcktes 57 procent av den statliga förvaltningen, exkl. affärsverken. Perioden 1980–1992 täcktes nästan 70 procent av statsförvaltningen. Därav utgjorde försvaret en mycket stor del. Borträknat försvaret täckte studierna 37 procent av statsförvaltningen, exkl. affärsverken. Av den civila statsförvaltningen motsvarade det 60 procent. Slutligen gjordes en studie 1990–1997 som täckte samma 60 procent av den civila statsförvaltningen.

I den första studien (1960–80)24 ingick följande statliga myndigheter: Arbetsmarknadsverket (arbetsförmedling, arbetsmarknadsutbild- ning, arbetsmarknadsinstituten) Bostadsverket Domstolsväsendet (de allmänna domstolarna: tingsrätter, hovrätter, högsta domstolen) Kriminalvården (anstalter, häkten, frivård) Lantmäteriet Skatteförvaltningen Kronofogdemyndigheten Lantbruksverket Tullverket inkl. kustbevakningen Socialförsäkringsväsendet (Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna) Polisen Statens pensions- och löneverk Statistiska centralbyrån SMHI Patent- och registreringsverket Åklagarväsendet Vägverket Universitet och högskolor Försvaret Bostads- och samhällsplanering

Data som samlades in för dessa myndigheter avsåg förhållanden som sträckte sig 20–25 år bakåt i tiden. Beräkningen av produktivitetsutvecklingen gjordes därför i huvudsak med femårsintervall. Senare studier har strävat efter att göra beräkningar för varje år.

I den andra studien (1980–1992)25 ingick följande statliga myndigheter: Statliga museer Statliga teatrar Universitet och högskolor (grundutbildning, forskarutbildning) Arbetsmarknadsverket (arbetsförmedlingar, arbetsmarknads- institut) Arbetsmarknadsutbildning

24 Statskontoret (1985). 25Ds 1994:24.

Domstolsväsendet (tingsrätter, hovrätter, högsta domstolen) Invandrarverket Kriminalvården (anstalter, häkten, frivård, utlandstransporter) Kronofogdemyndigheten Patent- och registreringsverket Polisen Skatteförvaltningen Socialförsäkringsväsendet (Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna) Åklagarväsendet Försvaret

I den tredje studien (1989/90–1997)26 ingick följande statliga myndigheter: Arbetsmarknadsverket (arbetsförmedlingarna) Invandrarverket Universitet och högskola (grundutbildning, forskarutbildning) Kronofogdemyndigheten Polisen Skatteförvaltningen Domstolsväsendet (tingsrätter, hovrätter, högsta domstolen, allmänna förvaltningsdomstolar) Kriminalvården (häkten, anstalter, frivård, utlandstransporter) Socialförsäkringsadministrationen (Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna) Åklagarväsendet

Det är en mycket stor grupp myndigheter som ingått i mätningarna. Erfarenheter att mäta produktionsvolymer och produktivitet finns således från mycket olika verksamheter. Ett mycket stort antal myndigheter handlägger ärenden: försäkringskassor, skatteförvaltning, arbetsförmedlingar, kronofogdemyndigheter m.fl. SMHI, SCB och museer producerar information. Vägverket tillhandahåller infrastruktur. Kriminalvården och dåvarande Invandrarverket producerar omhändertagande (kost, logi, sjukvård m.m.). Arbetsmarknadsverket, högskolan och försvaret producerar utbildning. Polisen producerar bl.a. utredningar. Teatrar producerar upplevelser. Alla dessa olika verksamheter måste mätas på olika sätt, med olika mått. Kvaliteten tar sig olika uttryck och måste fångas med olika mått.

26 Statskontoret (1998).

Affärsverken har inte ingått i de studier som gjorts av produktiviteten i offentlig sektor, därför att de räknats till näringslivet. De är intäktsfinansierade och produktiviteten kan beräknas på samma sätt som för andra delar av näringslivet, vilket dock inte innebär att det är problemfritt att beräkna produktiviteten för post, tele, luftfartsverk m.fl. Statistiska centralbyrån behandlar affärsverken på samma sätt som man behandlar företag.

Ett tiotal myndighetssektorer inkl. högskolan täcker runt 60 procent av den civila, statliga förvaltningen. Det är stora sektorer som polis, domstolsväsende, skatteförvaltning, arbetsförmedling, högskola, försäkringskassor m.fl. De karaktäriseras av standardiserad massproduktion. Ett antal myndigheter sysslar med infrastruktur och levererar väl definierade och kvantifierbara tjänster: väg-, ban-, luft- och sjöfartsverk. Ett antal myndigheter levererar fortlöpande information som är tämligen likartad från år till år: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, SMHI m.fl. En lång rad mindre myndigheter hanterar också ärenden på ett tämligen standardiserat sätt: tillsyns-, tillstånds- och bidragsmyndigheter. Alla dessa verksamheter bedöms ha ungefärligen samma förutsättningar att leverera underlag som gör det möjligt att beräkna produktivitetsutvecklingen. Sammantaget skulle ca 80 procent av hela den statliga förvaltningen, inkl. försvaret, kunna omfattas.

De två tidigaste studierna utfördes av projektgrupper om 5–10 personer som arbetade ett halvt till ett år. När studierna, som i dessa fall, utförs av utomstående stiger marginalkostnaden starkt med täckningsgraden. Varje ny myndighet kräver en arbetsinsats om minst en månad, förutsatt att informationen är i någorlunda god ordning. Om myndigheterna själva skulle göra beräkningarna som ett inslag i sina årsredovisningar eller om de lämnade standardiserad information till Statistiska centralbyrån skulle kostnaderna reduceras avsevärt genom att inskränkas till en gransknings- och korrigeringsuppgift. Med tiden har myndigheternas information förbättrats avsevärt. Den senaste studien genomfördes i nära samarbete med myndigheterna och utfördes av en person på ca tre månader.

Tillgång på data – successiv förbättring

Data har hela tiden funnits i stor omfattning. Det gäller såväl produktionsvolymer och kvalitetsegenskaper som kostnader. Myndigheter har i de allra flesta fall en mycket omfattande verksamhetsstatistik. Detta följer normalt av att produktionen avser ärenden som

myndigheten ändå är skyldig att registrera. Även för de studier som sträckte sig 20 år bakåt i tiden (1960–80) gick det förvånansvärt bra att finna relevant verksamhetsstatistik. Kostnadsredovisningen har tidigare varit svag. Myndigheterna har redovisat utgifter och utbetalningar. Efter den obligatoriska övergången till kostnadsredovisning 1993 har situationen förbättrats avsevärt, även om en hel del återstår att förbättra.

Situationen 1980

Den första serien produktivitetsstudier påbörjades 1982 och sträckte sig över åren 1960 till 1980. Under denna period hade myndigheterna inga årsredovisningar, bara bokslut över sina utgifter. Dessa studier fick i stor utsträckning baseras på arkivmaterial och rymmer därför en högre grad av osäkerhet än senare studier. Bristen på verksamhetsstatistik var ej så stor som man kunde väntat. Myndigheterna hade fört förvånansvärt omfattande statistik över sin verksamhet, särskilt vad avser prestationer. Men vissa luckor fanns vilket framtvingade användandet av indikatorer som låg närmare resursanvändning och intermediära prestationer än slutprestationer (gångtimmar, debiterade timmar). Ibland fanns inte statistik över avslutade ärenden, bara inkomna ärenden och ärendebalanser, vilka fick användas för att beräkna avslutade ärenden. Kvalitetsmått saknades i stor utsträckning, vilket gjorde att studierna utnyttjade olika, separat gjorda utvärderingar och effektmått för att belysa kvaliteten.

Ett stort problem var kostnaderna. Någon kostnadsredovisning gällde inte då, bara en utgifts- och anslagsredovisning, som egentligen var en redovisning av utbetalningar. Kostnaderna fick approximeras med utgifter/utbetalningar, som fick rensas från transfereringar m.m., och beräkningar av avskrivningar gjordes på kapitalstockar, som utgjordes av ackumulerade fastprisberäknade investeringar. Vissa kostnader fick läggas till och andra dras ifrån för att svara mot redovisade prestationer. Personalredovisningen var osystematisk och osäker vilket utgjorde ett problem vid fastprisberäkningarna.

Vikterna kunde baseras på styckkostnader som togs fram inom myndigheterna. Några myndigheter hade redan på 70-talet tidredovisning och kunde utnyttja denna för att beräkna styckkostnader. Andra kalkylerade styckkostnader eller bedömde relativ arbetsåtgång mer skönsmässigt.

Situationen 1987

I samband med en uppföljning av de tidigare studierna gjordes en inventering av datasituationen. Inventeringen byggde på en genomgång av myndigheternas resultatanalyser som lämnats i rapporter av de myndigheter som deltog i försöken med treåriga budgetramar. Urvalet kom därmed att omfatta de myndigheter som bedömdes ha bäst förutsättningar att leverera bra resultatanalyser. Sammanfattningsvis beskrevs situationen på följande vis (3årsmyndigheternas resultatanalys, PM 1987-05-13, Statskontoret):

Övergripande synpunkter – Materialet är så omfattande och ostrukturerat att en bild av myndighetens resultat inte förmedlas. – Verksamheten redovisas och analyseras ej i (politiskt) prioriterbara områden. – De områden (prestationer) som inkluderas i mätningarna är inte desamma som definierats som myndighetens uppgifter.

Produktivitet – Genomförda produktivitetsmätningar av någorlunda hög kvalitet inkluderas ej. – Sammanvägning av myndighetens totala produktivitetsutveckling saknas. – Endast arbetsproduktivitet för delområden redovisas.

Prestationer och vikter – Fullständig inventering av myndighetens prestationer saknas. – Sammanblandning av internprestationer och slutprestationer förekommer. – Prestationer viktas ofta inte, dvs. de redovisas var för sig, alternativt summeras ihop med vikten ett. – När vikter används redovisas ej beräkningen. – Vikter avser oftast relativ arbetsinsats och ej relativa kostnader.

Kvalitet – Diskussion om eventuella förändringar i prestationernas kvalitet saknas.

Kostnader och indexar – Diskussion om vilka kostnader som svarar mot identifierade prestationer saknas. – Transfereringar inkluderas i kostnaderna. – Utgifter för investeringar (kapitalvaror, utvecklingsprojekt) periodiseras inte. – Principer för myndighetsspecifika indexar är ej dokumenterade. – Framtida år valt som basår för fastprisberäkning.

Situationen kring 1990

Situationen kring 1990 redovisades i avrapporteringen av ESOuppdraget att mäta produktiviteten i den offentliga sektorn för perioden 1980–1992 (Ds 1994:24). Sammanfattningsvis sades då (s. 235) – att myndigheternas kostnadsredovisning förbättrats avsevärt. Ett nära nog totalt genomslag hade skett för en utgiftsredovisning i stället för den tidigare utbetalningsredovisningen och i viss utsträckning hade man också börjat redovisa kostnader på verksamhetsgrenar, vilket möjliggjorde beräkningar av styckkostnader – att det fortfarande var ogörligt att stämma av myndigheternas redovisning mot Riksrevisionsverkets finansstatistik som utgör underlag för nationalräkenskaperna – att myndigheternas kostnader i ganska ringa utsträckning redovisas på verksamhetsgrenar – att styckkostnader redovisas i ringa utsträckning och när de redovisas ofta baseras på mycket gamla tidredovisningar – att redovisningen av prestationer och kvalitet inte utvecklats särskilt mycket sedan mitten av 80-talet samt – att intresset för kontinuitet och möjligheter att binda ihop olika tidsserier är mycket svagt.

Situationen 1994/95

Med den nya budgetprocessen infördes från och med budgetåret 1992/93 krav på att alla myndigheter skulle lämna årsredovisningar. I anvisningarna angavs att resultatredovisningen skulle vara fyllig och avse alla väsentliga mål och uppgifter som myndigheterna har.

Därför är det intressant att se i vilken grad redovisningen utvecklats två år senare.

Statskontoret och Riksrevisionsverket gjorde gemensamt en granskning av myndigheternas information om produktivitet och kvalitet i rapporten Produktivitet och kvalitet i resultatstyrningen av myndigheterna. Statskontoret gjorde en djupstudie av tillståndet på elva myndighetsområden, medan RRV gick igenom 230 årsredovisningar.

Statskontoret konstaterade att ”Den information myndigheterna lämnar i årsredovisningarna om produktivitets- och kvalitetsutvecklingen är i dag ofta av så låg kvalitet att den knappast kan användas i regeringens arbete med att styra och följa upp förvaltningen.”

De hårda orden var motiverade av att – årsredovisningarna inte anlade ett helhetsperspektiv. Årsredovisningarna kunde innehålla en imponerande mängd detaljer om olika styckkostnaders utveckling samtidigt som det var mycket svårt, ofta helt omöjligt, att uttala sig om huruvida verksamheten totalt sett utvecklats positivt eller negativt. – styckkostnader redovisades enbart för det senaste eller för de tvåtre senaste åren – det var ovanligt att myndigheterna fastprisberäknade kostnaderna – analysen var obefintlig eller irrelevant.

Ändå gällde Statskontorets studie i huvudsak mycket stora myndigheter, med stora resurser för redovisning och analys. Sju av dessa hade vid olika tillfällen ingått i de tidigare produktivitetsstudierna. Av de elva myndigheterna angav två myndigheter (Riksskatteverket och Sveriges Geologiska undersökningar) ett sammanvägt mått på produktivitetsutvecklingen. Därutöver redovisade sju myndigheter prestationsmått som täckte större delen av verksamheten. Åtta redovisade några slags heltäckande kvalitetsmått – i första hand handläggningstider, överklaganden, men även kundundersökningar.

I rapporten Staten i omvandling hade de femton största myndighetsområdena granskats för att avgöra om upplysningarna i årsredovisningarna skulle kunna användas för att beräkna produktivitetsutvecklingen. I detta urval var det bara Riksskatteverket som presterade en produktivitetsberäkning för hela sin verksamhet. Yt-

terligare fem myndigheter lämnade sådana informationer i årsredovisningen att det med smärre kompletteringar blev möjligt att beräkna produktivitetsutvecklingen för ett eller ett par år för hela eller större delen av myndigheternas verksamhet.

RRV konstaterade att av de 230 granskade årsredovisningarna innehöll ungefär 60 procent någon typ av produktivitets- eller styckkostnadsredovisning. Den övervägande delen gällde styckkostnader eller kombinationen styckkostnader/arbetsproduktivitet. I lika stor andel saknades kvalitetsresonemang och analys. Hur man beräknat produktivitet och styckkostnader framgick inte och jämförelserna över tid var mycket begränsade.

Situationen 2001

När nu årsredovisningar för år 2001 för de myndigheter som djupstuderades 1994/95 granskas visar det sig att redovisningen av prestationer, kostnader, kvalitet och produktivitet förbättrats avsevärt.

Arbetsmiljöverket

Tidigare redovisades ett arbetsproduktivitetsmått avseende inspektionsverksamheten. Detta redovisas inte längre. Samma prestationsmått redovisas dock, liksom ett kvalitetsmått.

Domstolsväsendet

En stor mängd prestationer redovisas uppdelade på olika typer och olika domstolar. Tidigare redovisades ett stort antal styckkostnader. Detta görs inte längre. Däremot redovisas styckkostnader för ett genomsnitt av ett par kategorier, i fast pris och med jämförelser över tre år. Handläggningstider och överklaganden redovisas som kvalitetsmått.

Försvarsmakten

Försvarsmakten har utvecklat sin årsredovisning i flera avseenden. Numera redovisas ett väsentligt produktivitetsmått per vapengren. Kvalitetsredovisningen bygger på förbandsomdömen och är hemlig i sina detaljer.

Exekutionsväsendet

Numera redovisas ett sammanvägt produktivitetsmått, liksom mått för olika delprestationer och kvalitetsindikatorer såsom besvärsfrekvens och handläggningstider.

Skatteförvaltningen

Ett sammanvägt produktivitetsmått har redovisats i många år tillsammans med delproduktiviteter och kvalitetsmått.

Patent- och registreringsverket

Sammanvägda produktivitetsmått redovisas för tre (tidigare två) verksamhetsområden tillsammans med vissa kvalitetsindikatorer.

Rikförsäkringsverket och försäkringskassorna

Ett sammanvägt produktivitetsmått redovisas tillsammans med delproduktiviteter och kvalitetsindikatorer. Även rehabiliteringsverksamheten ingår numera i produktivitetsmåttet.

Statens biografbyrå

En omfattande prestationsredovisning förekommer, avseende såväl volymer som kvalitet (överklagande- och ändringsfrekvenser). Kostnader redovisas uppdelat på verksamhetsområden.

Stockholms universitet

Redovisningen är lika mycket eller lika litet upplysande som tidigare, dvs. att kostnader inte redovisas uppdelade på verksamhetsgrenar (grundutbildning – olika typer -, forskarutbildning, forskning), ej heller fastprisberäknade. Däremot finns uppgifter om antalet studerande, tagna poäng och examina.

Sveriges geologiska undersökning

Tidigare redovisades ett produktivitetsmått för karteringsverksamheten. Det redovisas inte längre. En stor mängd prestationsmått redovisas, liksom kostnader för olika verksamhetsgrenar.

Vägverket

Vägverket redovisar ett par sammanvägda produktivitetsmått över vägförvaltningen tillsammans med väsentliga kvalitetsmått såsom spårdjup och trafikolyckor. En stor mängd uppgifter rörande nyproduktionen redovisas också.

Några andra iakttagelser

Andra universitet och högskolor har en bättre redovisning än Stockholms universitet. Kostnaderna kan fördelas på grundutbild-

ning inom olika vetenskapsområden, forskarutbildning och forskning. Arbetsmarknadsverket redovisar en stor mängd styckkostnader för arbetsmarknadsutbildning, arbetsförmedling och arbetsmarknadprogram. Centrala studiestödsnämnden, som tidigare redovisat ett sammanvägt arbetsproduktivitetsmått, har fått i uppdrag av regeringen att ta fram metoder för en fördjupad prestationsredovisning. Jordbruksverket redovisar enstaka styckkostnader och ett antal kvalitetsmått (handläggningstider). Statistiska centralbyrån beräknar en sammanvägd produktivitetsutveckling för den anslagsfinansierade verksamheten. Den ackompanjeras av ett flertal kvalitetsindikatorer. Tullverket redovisar numera produktiviteten för två verksamhetsgrenar – tull och gränsskydd – och sammanvägt.

Sammanfattande omdöme om utvecklingen

Resultatstyrningen håller uppenbarligen på att slå igenom i så måtto att resultat redovisas i allt större omfattning. Prestationer, kostnader för verksamhetsgrenar, styckkostnader och kvalitetsindikatorer blir allt vanligare i myndigheternas årsredovisningar. De täcker en allt större del av verksamheten. Produktivitetsmått tas fram av allt fler myndigheter. Några myndigheter, som tidigare beräknat produktiviteten, har upphört med detta. Tidsserierna är ännu inte särskilt långa. Kommentarer och analys byggs ut successivt.

Kvarstående brister

Prestationer

Merparten myndigheter har en mycket omfattande statistik över sina slutprestationer. Det är dock inte alldeles ovanligt att en del myndigheter saknar verksamhetsstatistik för 10–20 procent av verksamheten. Det kan gälla service- eller informationsverksamheter. Täckningen har dock ökat successivt.

Det förhållandet att myndigheter som Centrala studiestödsnämnden, Polisen och universitet och högskolor inte redovisar

produktivitet eller ens prestationer på ett systematiskt och överblickbart sätt betyder inte att de saknar förutsättningar att göra detta. Krav ställs i allt högre grad på sådan redovisning.

Det förekommer att myndigheter ändrar sin verksamhetsstatistik utan att säkerställa att de nya serierna kan kopplas ihop med de gamla. Exempelvis ändras definitioner av vad som ska räknas som ett avslutat ärende. Eftersom sammanhängande tidsserier är ett måste bereder detta problem. Så har t.ex. varit fallet i polisens resultatredovisningar. Genom att låta gamla och nya serier överlappa med ett eller ett par år kan serierna kopplas ihop till en enda, sammanhängande tidsserie. Ett bra exempel på hur man kan göra för att koppla ihop gamla och nya serier finns i Försvarsmaktens årsredovisning för år 2001.

Ett närliggande problem är att alla prestationer inte förekommer alla år. Vissa prestationer kan helt ha upphört. Det bereder problem vid sammanvägningen eftersom alla vikter måste vara från samma tidpunkt. Problemet blir avsevärt mindre om produktivitetsberäkningen skulle ske med kedjeindex, dvs. med vikter som förändras från år till år, i stället för med fasta vikter för ett visst basår. Finns styckkostnader från flera år finns dock goda möjligheter att approximera vikter för basåret för prestationer som upphört. Styckkostnader beräknas i stigande omfattning av myndigheterna.

Verksamhetsstatistiken är vanligtvis så detaljerad att det går att gruppera ärendena efter svårighetsgrad, hur pass arbetskrävande eller kostsamma de är. Men inte alltid: domstolarnas redovisning av brottmål rymmer många olika typer av mål som inte enkelt går att kategorisera efter hur pass arbetskrävande de är.

Kvaliteten i de prestationsmått som redovisas måste ibland ifrågasättas. Vad innebär det att polisen ”klarat upp” ett brott, att en person ”anvisats ett arbete” av arbetsförmedlingen eller ”avaktualiserats”? Resultatstyrningen av myndigheterna driver dock successivt fram allt tydligare och relevantare definitioner.

Kvalitet

Sådana kvalitetsförändringar som består i en förändrad sammansättning av prestationerna kan – med nyss nämnda reservationer för prestationsredovisningens detaljeringsgrad – spåras och hanteras ganska väl. Språngvisa förändringar av prestationers kvalitet kan också vanligen spåras och hanteras ganska väl. Sådana förändringar lyfts gärna fram i myndigheternas årsredovisningar. Större kvali-

tetsförändringar kan också dokumenteras i separata utvärderingar. Kvalitetsförändringar som består i att prestationerna förändras gradvis är betydligt svårare att spåra – här liksom i andra sammanhang (t.ex. när det gäller prisindex). Ofta motiveras kostnadsökningar med att kvaliteten därigenom förbättrats, men utan att belägg för att så skett presenteras.

Vanliga kvalitetsindikatorer är de följande:

  • Handläggningstid, öppettider, väntetider
  • Kompletterande delprestationer (information, stödtjänster, service)
  • Felprocent
  • Brukarundersökningar
  • Överklaganden
  • Effektmått

Dessa kvalitetsmått – i kombination med information om förändringar i sammansättningen av prestationer – fångar upp många viktiga kvalitetsförändringar.

Mera sofistikerade kvalitetsmått skulle dock behövas i en del fall. Exempelvis är högskoleutbildningens kvalitet ytterst ofullständigt belyst – Högskoleverkets pågående arbete med att utvärdera all högskoleutbildning kan kanske komma att ändra denna situation till det bättre. Emellertid är det inte alldeles lätt att väga samman kvalitetsmått med volymmått i utbildning. En möjlighet är att utifrån kvalitetsbedömningar jämställa olika utbildningar i nivåer och att väga samman dessa. På liknande sätt har prestationer inom försvaret vägts samman, exempelvis flygtimmar med olika flygplan i förhållande till flygplanstypernas stridseffekt.

Med s.k. ”stated preferences”-undersökningar är det möjligt att fastställa vad som är viktiga kvalitetsegenskaper i en tjänst och också att erhålla vikter för dessa egenskaper. Denna teknik har använts i många sammanhang, bl.a. som ovan nämnts för att bedöma värdet av kollektivtrafiksystems olika kvalitetsegenskaper, vägars kvalitet, såsom spårdjup, m.m. ”Revealed-preference”-undersökningar gör det möjligt att erhålla relativa värderingar av exempelvis restider, risker, tillgänglighet m.m. Båda slagen av undersökningar förtjänar att användas i mycket större utsträckning för att successivt förbättra infogandet av kvalitetsegenskaper i volymmåtten.

Både ”stated preferences” och ”revealed preferences” baseras på ett konsumentperspektiv. Detta står inte i strid med utan komplet-

terar producentperspektivet. Vikter för kvalitetsegenskaper som härletts med DEA-metoden bygger på ett mera renodlat producentperspektiv. Utnyttjandet av dylika vikter bör göras baserat på en bedömning av kvalitetsegenskapernas relevans ur konsumentperspektiv.

I nationalräkenskapssammanhang duger bara sammanvägda mått på produktion. Det är därför nödvändigt att väga in kvalitetsförändringar. Så är inte fallet när det gäller produktionsvolyms- och produktivitetsberäkningar i myndigheternas resultatredovisning. Där kan kvalitetsindikatorer redovisas parallellt med mått på produktionsvolymer som inte innefattar kvalitetsförändringar. Ibland kan detta t.o.m. vara att föredra.

Vikter

Prestationerna måste kunna vägas samman för att mått på produktivitetsutvecklingen för en myndighet, en sektor eller hela den statliga sektorn ska erhållas. I avsaknad av priser, som skulle ange prestationernas värden, bör styckkostnader från ett basår väljas som vikter. Styckkostnader har fördelen att kunna tolkas som priser som speglar den politiska beslutprocessens resulterande, relativa värderingar. Därtill ger de produktivitetsförändringarna en entydig innebörd: så mycket hade motsvarande sammansättning av produktionen av prestationer kostat om basårets styckkostnader gällt, vilket kan jämföras med den faktiska kostnaden. Är denna lägre är produktiviteten högre. Är den högre är produktiviteten lägre.

Styckkostnadsvikter ska dock inte användas mekaniskt och utan eftertanke. Prestationer kan ur mottagarsynpunkt eller som medel för att uppnå ett politiskt mål vara lika mycket värda, oaktat att den ena prestationen är kostsammare än den andra. En övergång till den billigare prestationen är liktydigt med att göra en effektivisering, liknande vad som i tillväxtlitteraturen brukar betecknas som en ”överföringsvinst”. Exempel på detta finner vi i bruket av flygsimulatorer i stället för riktiga flygplan och dagoperationer i stället för inläggning på sjukhus.

En betydande del av kvalitetsjusteringen av produktionsvolymerna görs med hjälp av vikter för kvalitetsförändringar. Även då finns det anledning att varna för att okritiskt räkna upp värdet av prestationen med kostnaden för den högre kvaliteten. Kvalitetsförbättringen kan ur mottagarsynpunkt eller i förhållande till måluppfyllelsen både högre och lägre än kostnaden för kvalitetsförbätt-

ringen. Datorisering och nya behandlingsmetoder i sjukvården kan ge såväl lägre kostnader som bättre service och kvalitet.

De första studierna hade betydligt större svårigheter att få information om styckkostnader – eller andra liknande uppgifter såsom arbetsåtgång – än de studier som gjorts senare. I myndigheternas årsredovisningar ingår numera en tämligen omfattande rapportering av styckkostnader. Exempelvis har försvaret sedan ett antal år arbetat med att ta fram styckkostnader för olika typer av förband. Genomsnittskostnaden för olika typer av mål i domstolarna redovisas fortlöpande. Universitets- och högskoleväsendet framstår här som det stora undantaget. Tillförlitliga styckkostnader för studieplatser på olika utbildningar saknas alltjämt.

De hittills genomförda studierna har haft slutåret som basår. Det har motiverats med ett konsumentperspektiv: det är mera relevant att värdera prestationer med vikter som speglar den nu levande generationens värderingar än tidigare generationers. Förutsättningarna att få fram styckkostnader av någorlunda god kvalitet har därmed varit bättre än om det första året skulle använts som basår. När jämförelserna görs över långa tidsperioder – exempelvis år 2002 med år 1960 – blir det dock egendomligt att hålla fast vid en uppsättning vikter. Praxis i nationalräkenskaperna har varit att man flyttat fram basåret då och då.

På många håll i världen använder man numera ”kedjeindex”, vilket innebär att man har nya vikter för varje år. Kedjeindex infördes i de svenska nationalräkenskaperna år 1999. De finska nationalräkenskapernas produktivitetsberäkningar använder ett s.k. Törnqvist-index, vilket är ett genomsnitt av vikter från början respektive slutet av mätperioden och som successivt flyttas fram. Kedjeindex eller Törnqvist-index förordas i hög grad av de som forskar i produktivitetsfrågor. Att årliga beräkningar av styckkostnader numera börjar bli standard på statliga myndigheter är därvid mycket värdefullt.

Det är möjligt att konsumentperspektivet i nationalräkenskaperna talar för fasta vikter från slutet av den period som beräkningarna gäller. Produktionsperspektivet talar däremot för vikter från början av perioden och kanske helst, såsom nämnts, nya vikter för varje period. Mått på produktionsvolymer och produktivitet som bygger på kedjeindex fångar den tekniska utvecklingen bäst.

Kostnader

I den första studien beredde beräkningen av kostnader ganska stora svårigheter. Anslagsredovisningen i myndigheternas bokslut gav upphov till många frågetecken då det gällde att beräkna myndigheternas förvaltningskostnader. För att erhålla systematik i kostnadsredovisningen baserades beräkningen på redovisningen enligt System S där utgiftsarterna kunde särskiljas. Försök gjordes att stämma av myndigheternas bokslut mot redovisningen av statlig produktion i nationalräkenskaperna. Det visade sig vara i det närmaste ogörligt.

Situationen är nu helt annorlunda och mycket bättre. Sedan 1993 ska myndigheterna redovisa sin verksamhet i kostnader. Förvaltningskostnaderna framgår därför nu med all önskvärd tydlighet. Ekonomistyrningsverket bedriver fortlöpande normering av hur kostnader ska bokföras – avskrivningar, räntor, periodiseringar m.m. Vissa principer skiljer den standard ESV arbetar fram från nationalräkenskapernas definition av produktion. ESV grundar sin standard på företagsekonomiska principer. Dit hör att göra avskrivningar på investeringar till historiska anskaffningsvärden och att värdera uttag ur lager till anskaffningskostnad. Ränta är en kostnad. Nationalräkenskaperna baseras på ekonomisk teori, enligt vilken värden utgörs av alternativkostnader. Dessa skattas på olika sätt, t.ex. med nyanskaffningskostnad och aktuella marknadspriser. Enligt den konvention som gäller för nationalräkenskaperna är ränta ingen kostnad, utan en transferering. Av dessa kostnader torde avskrivningarna utgöra den mest betydelsefulla posten som kräver någon korrigering. Räntekostnader är enkla att identifiera och justera för. Vissa kostnader, såsom större avsättningar till pensionssystem, kan behöva periodiseras. Detta är korrigeringar som är ganska lätta att göra. Det ovan nämnda ASTA-projektet syftar till att förbättra överensstämmelsen mellan myndigheternas kostnadsredovisning och nationalräkenskaperna.

Fastprisberäkningar kan göras – och görs – på olika sätt. Olika länder använder olika metoder för fastprisberäkningar, särskilt beträffande löner.27

I de studier över produktivitetsutvecklingen i statsförvaltningen som gjorts har de prisindexar för löpande förbrukning, löner och kapitalkostnader som nationalräkenskaperna använder för statlig förvaltning använts. Det är samma genomsnitt för hela statsförvaltningen för respektive resurskategori som använts för att defla-

27 Eurostat (1998).

tera kostnaderna för alla myndigheter. Som jämförelse prövades t.ex. att deflatera socialförsäkringsadministrationens kostnader med prisindex hämtade från socialförsäkringssektorn.28 Skiljer sig t.ex. löneutvecklingen för en myndighet från den genomsnittliga löneutvecklingen i statsförvaltningen – vilket varit fallet för exempelvis högskolor och universitet – blir resultaten naturligtvis olika, dels en annan utveckling av kostnaderna i fast pris, dels en annan produktivitetsutveckling.

I en av studie av Patent- och registreringsverket användes t.o.m. befattningsvisa löner, vilket innebär att man i fastprisberäkningen tar hänsyn till förändringar i personalsammansättningen.29

Det går att förespråka och att använda ännu mer myndighetsspecifika prisindexar. Statistiska centralbyrån tillhandahöll för ett antal år sedan ett förvaltningsprisindex som omfattade löpande förbrukning, däremot inte löner, lokaler och kapitalkostnader. Indexet byggde på priser för sådana förbrukningsvaror och tjänster som användes i offentlig förvaltning och anpassades efter respektive förvaltnings förbrukningsprofil.

I nationalräkenskaperna fastprisberäknar SCB kostnaderna för offentlig konsumtion med specifika prisindexar för respektive ändamål. De myndigheter som själva beräknar och redovisar produktivitetsutvecklingen i årsredovisningar och andra dokument anger inte hur de gjort fastprisberäkningen. Man fastprisberäknar kostnader på olika sätt som allt som oftast inte överensstämmer med nationalräkenskaperna. Det förekommer t.ex. att man använder pris- och löneomräkningen i budgetarbetet som prisindex, vilket är egendomligt eftersom det bygger på löner från andra sektorer av ekonomin och därtill innehåller ett produktivitetsavdrag. Detta bereder tolkningsproblem för riksdag och regering i resultatstyrningen. Enklast synes därför vara att myndigheterna anger på vilket sätt de fastprisberäknat sina kostnader och att de redovisar kostnaderna i löpande pris för att göra det möjligt för utomstående att göra särskilda fastprisberäkningar för exempelvis revisionens syften eller nationalräkenskapernas behov.

Internationell utveckling

Flera länder som ingår i OECD har påbörjat ett arbete att mäta produktionsvolymer i offentlig sektor och att beräkna produktivi-

28Ds 1994:71, bilaga 14. 29 Ds Fi 1983:18.

tet. Detta är naturligtvis en följd av att SNA93 och ESA95 innehåller sådana rekommendationer.

Finland

Sedan 1993 pågår ett nationellt produktivitetsprojekt i Finland. Inom detta finns ett projekt som gäller produktiviteten i den offentliga sektorn.

Statistikcentralen i Finland har sedan 1995 samlat in data från ett stort antal statliga myndigheter och beräknat produktivitetsutvecklingen för dessa. Liksom i Sverige har det gjorts försöksvisa produktivitetsstudier under många år, både med nationalräkenskapsansats och med DEA-metod. Nu däremot är det fråga om en reguljär statistik som fortlöpande ska komplettera nationalräkenskaperna, troligen fr.o.m. år 2006. Resultatstyrningen av förvaltningen har frambragt en mängd data som i dag möjliggör produktivitetsberäkningar på bred front.

Datainsamlingen sker genom ett frågeformulär som årligen skickas till myndigheterna. Numera ingår ca 120 myndigheter i undersökningen: högskolor, försvar, polis etc. Frågeformuläret upptar

  • slutprestationer, måttenhet och antal
  • andel av kostnaderna för olika prestationer
  • andel av tidsåtgången för olika prestationer
  • andel av inkomsterna för olika prestationer

arbetad tid

  • verksamhetsutgifter fördelade på lön och andra utgifter
  • förhållanden som kan ha påverkat produktionen

kvalitetsförändringar

Myndigheterna har ingen skyldighet att svara på enkäten men gör så ändå. Data framkommer i den s.k. resultatstyrningen av myndigheterna. Statistikcentralens frågeformulär bedöms samtidigt ha bidragit till att utveckla resultatstyrningen. Statistikcentralen har lagt ned mycket tid på att diskutera lämpliga mått med varje enskild myndighet.

Produktivitetsutvecklingen beräknas som ett s.k. Törnqvistindex (vikterna utgörs av genomsnittet av kostnadsandelarna för de två år som jämförs).

Kvalitetsförändringar fångas i huvudsak bara genom sammanvägningen av olika prestationer med olika kvaliteter. Någon kvali-

tetsjustering på grundval av uppgifter om förändrade kvalitetsegenskaper har inte gjorts.

Nedanstående tabell sammanfattar de fem första årens mätningar.

Tabell 4 Utvecklingen av produktionsvolymer, resursinsatser och produktivitet i ett antal myndigheter i statsförvaltningen i Finland 1995– 1999, årlig procentuell förändring

1995 1996 1997 1998 1999

Produktionsvolym +2,5 +4,9 +4,2 +4,1 -0,6

Arbetsinsats -0,4 -1,7 +4,2 +0,8 +0,9

Total kostnad +0,5 +4,1 +2,3

-1,4

Arbetsproduktivitet +3,0 +6,8 0,0 +3,3 -1,5

Totalproduktivitet +2,0 +0,8 +1,9

+0,7

Täckning, procent av statsförvaltningen

< 40 <40 40 51 57

Anm. 1998 beräknades inte totalproduktiviteten

.

Regeringen använder de aggregerade måtten i sin redovisning till riksdagen rörande förvaltningens utveckling.

England

Sedan 1995 har Office of National Statistics (ONS) arbetat med att få fram volymmått för produktionen inom offentlig sektor i syfte att innefatta dessa i nationalräkenskaperna. Det engelska finansdepartementet – the Treasury – har starkt efterfrågat detta. Något politiskt beslut föreligger inte, annat än att utveckla nationalräkenskaperna, vilket då görs i enlighet med rekommendationerna i SNA93 och ESA95. Det finns en styrgrupp med representanter från ”the Treasury”, som träffas regelbundet för att diskutera utvecklingsarbetet. I takt med att indikatorer av tillfredsställande kvalitet tas fram tas de in i nationalräkenskaperna. Detta påbörjades 1998. Nu baseras ca 70 procent av den offentliga sektorn (statliga och kommunala myndigheter, exklusive statliga företag) i nationalräkenskaperna på de nya volymberäkningarna. Sjukvård och utbildning utgör stora delar. Försvaret ingår ännu inte och polisens produktion anses svår att mäta. Nya volymindikatorer har visat sig kunna resultera i stora skillnader mellan produktionen räknad i löpande respektive fasta priser.

Statistikunderlag för beräkningarna hämtas i stor utsträckning från myndigheter och ministerier. Man använder bara befintlig statistik och befintlig kostnadsredovisning. ONS träffar ”service level agreements” med myndigheter och ministerier om leverans av specificerade data. Överenskommelserna är helt frivilliga och bygger på att man är överens om vilka data som ska användas. Ambitionsnivån är att få fram bra, men inte nödvändigtvis perfekta volymmått. Justering för kvalitetsförändringar görs inte.

Beräkningarna är ännu så länge ganska grova men har ändå väckt stort intresse. ”Treasury” använder uppgifterna för att följa utvecklingen av kostnader på olika områden inom den offentliga sektorn och den offentliga sektorns inverkan på BNP. Någon explicit användning i dokument från Finansdepartementet förekommer ännu inte, men uppgifterna används som väsentligt analysmaterial i budgetprocessen och i uppföljningen av verksamhet på olika områden.

Metoderna för att beräkna produktionsvolymer och produktivitet är i princip desamma som i de svenska ESO-studierna, dvs. sammanvägda index som bildar tidsserier. Indikatorerna är dock färre och grövre. ONS publicerar från i maj 2002 ett index för produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor. ”Treasury” har starkt efterfrågat detta.

Holland

I Holland gjordes för många år sedan en mycket grov produktivitetsanalys av samma karaktär som ESO-studierna, dvs. tidsserier för index av prestationer och resursinsatser30. Denna sorts studier har inte följts upp förrän alldeles nyligen då en studie över domstolsväsendet påbörjats med den svenska nationalräkenskapsmetoden som förebild. På senare tid har också intresse visats för produktivitetsanalyser med DEA-teknik eller stokastisk frontteknik baserade på data från paneler av produktionsenheter såsom sjukhus, skolor och vårdhem.

Med den nya budgetteknik som nu utvecklas i Holland kommer data över produktionsvolymer och kostnader att växa snabbt. Budgettekniken går ut på att betala myndigheterna efter levererad produktion baserat på ett pris som satts i budgetförhandlingarna. Denna budgetteknik ska tillämpas när självständiga myndigheter bildas och har numera fått en ganska stor omfattning.

30 Goudrian, R, de Groot, H and van Tulder, F (1985).

Danmark

Danska myndigheter har som rekommendation att i årsredovisningen redovisa produktiviteten under de tre senaste åren. Huvudprincipen är att om det finns mål angivna för produktivitet, service och kvalitet så ska resultatet också rapporteras. Departementen (inom ministerierna) kan ställa krav på jämförbarhet, eljest får myndigheterna välja själva hur produktivitet, service och kvalitet ska mätas och redovisas31. Detta har resulterat i en ganska stor mängd information om produktionsvolymer, produktivitet, service och kvalitet. Den regering som tillträdde år 2002 har beslutat att införa kostnadsbaserad redovisning i såväl stat som kommun fr.o.m. år 2004. Syftet är bl.a. att kunna redovisa styckkostnader för olika offentliga tjänster.

Detta har givit – och kommer att – ge en mycket god grund för att samla in data för att göra produktions- och produktivitetsberäkningar för den offentliga sektorn i nationalräkenskaperna. I nationalräkenskaperna har man ännu inte infört dessa produktionsmått men i budgetredogörelsen för 2000–2001 (Finansministeriet, januari 2001) finns beräkningar av produktivitetsutvecklingen för 1990-talet för stora delar av den offentliga sektorn, baserade på samma metodik som i de svenska ESO-studierna.

Därtill kommer att det danska finansministeriet i många år gjort jämförelser av produktionsenheters produktivitet som baserats på DEA-teknik.

Australien

Australien har ett mycket stort intresse för produktivitetsfrågor, vilket bl.a. tagit sig uttryck i en mycket stor produktivitetsdelegation som arbetat i många år. Nyligen har man börjat publicera nationalräkenskaper baserade på volymmått för områdena hälso- och sjukvård samt utbildning. Dessa mått indikerar en produktivitetsökning. Dock innefattar de inte någon kvalitetsjustering och inputberäkningarna anses osäkra.

Mellan 85 och 90 procent av hälso- och sjukvårdssektorn täcks in. Underlaget baseras på data om s.k. Diagnosis Related Groups (DGR), som visar kostnader per behandling, antal behandlingar m.m. Deflateringen görs med KPI för hälso- och sjukvård. Vad

31 Vejledning i udarbejdelse af virksomhedsregnskaber baseret på ny struktur, minimumskrav, bilaga 2, Økonomistyrelsen, november 2001.

gäller utbildning mäts antal undervisningstimmar samt kostnader per elev.

Man har påbörjat beräkningar för skattemyndigheten och administrationen av socialförsäkringar. Därefter står polis och brandkår på tur.

Olika modeller för datainsamling

Utredningen gäller utvecklingen av den ekonomiska statistiken och särskilt nationalräkenskaperna. Självklart är det Statistiska centralbyrån som ska hålla i den slutliga sammanställningen. Men fram till den finns flera olika modeller för datainsamling.

Alla alternativen bygger på fortlöpande, årliga produktivitetsberäkningar. Intermittenta produktivitetsstudier som görs med många års mellanrum riskerar att brista alltför mycket i kontinuitet och att inte utnyttja möjligheterna att utveckla kvaliteten i beräkningarna i tillräcklig grad.

Fristående studier av produktivitetsutvecklingen i statsförvaltningen

På samma sätt som Statskontoret genomfört sina studier samlar Statistiska centralbyrån (SCB) – eller någon annan – in data från myndigheterna. Något krav på medverkan från myndigheterna ställs inte. Man använder de uppgifter som myndigheterna publicerar i årsredovisningar och annorstädes eller har tillgängliga i verksamhetsstatistik och ekonomisk redovisning. En del av dessa uppgifter har SCB redan tillgång till. Det gäller förvaltningskostnader för olika myndigheter, som ingår i statlig sektors produktion i nationalräkenskaperna. Dessa levereras av Ekonomistyrningsverket som utdrag ur det statliga redovisningssystemet. För fastprisberäkningar har SCB också uppgifter, dels olika prisindexar för förbrukning och kapitalförslitning, dels arbetade timmar för olika aggregat av statlig förvaltning baserade på arbetskraftsundersökningarna (AKU). Kostnaderna behöver justeras, och data behöver kompletteras med prestationer, kvalitetsindikatorer och vikter.

I takt med att myndigheternas resultatredovisningar förbättras kommer arbetet att förenklas. Jämfört med när tidigare studier gjorts är tillgången på data väsentligt mycket bättre i dag och datasituationen verkar förbättras fortlöpande.

Uppdraget att fortlöpande beräkna den statliga administrationens produktivitetsutveckling kan också ges åt någon annan, t.ex. Ekonomistyrningsverket (ESV), Konjunkturinstitutet (KI) eller Statskontoret.

Beräkningarna av produktivitetsutvecklingen infogas därefter i nationalräkenskaperna av SCB. Aggregeringen till hela sektorer, respektive till hela den statliga sektorn, kräver ett antal överväganden som måste göras speciellt för nationalräkenskaperna.

Statistiska centralbyrån samlar in primärdata från myndigheterna genom en enkät

På samma sätt som Statistikcentralen i Finland samlar in data från myndigheterna på ett standardiserat sätt genom en enkät skulle SCB kunna göra det. Enkäten omfattar vikter och tidsserier över prestationer, kvalitetsindikatorer och kostnader. SCB utformar kraven på redovisningen så att de ska motsvara nationalräkenskapernas definitioner. Krav ställs på myndigheterna att besvara enkäten. SCB avgör vilka myndigheter som omfattas av enkäten.

SCB kan komplettera denna förhållandevis övergripande datainsamling med data från olika urval av produktionsenheter, exempelvis försäkringskassor, arbetsförmedlingar, krigsförband, högskolor etc. Detta skulle på sikt avsevärt förbättra kvaliteten i beräkningarna och därtill ge väsentligt större analysmöjligheter (med DEA, stokastisk produktionsfront etc.) och möjligheter att förstå produktionsförhållandena vad gäller offentliga tjänster.

Ett samarbete kan tänkas mellan SCB och någon annan myndighet som också har intresse av att följa produktivitetsutvecklingen i den statliga förvaltningen: ESV, KI, Statskontoret eller någon annan. Uppgiften att utveckla analyser av produktionsförhållandena för offentliga tjänster är så omfattande att det skulle kunna motivera en separat organisation, ett institut, en avdelning vid Riksbanken, KI eller någon annanstans. I så fall vore detta den naturliga sammanställaren av beräkningarna.

Att slutligen föra in beräkningarna i nationalräkenskaperna görs av SCB.

Myndigheterna åläggs att redovisa sin produktivitetsutveckling

Myndigheterna skulle kunna åläggas att redovisa sin produktivitetsutveckling, som en del av resultatredovisningen i årsredovisningen. För att redovisningarna ska bli jämförbara måste anvisningar för hur beräkningarna ska göras utfärdas. Vilka myndigheter, som, med hänsyn till verksamhetens art, inte ska behöva göra produktivitetsberäkningar, behöver också avgöras. Detta kan förslagsvis göras av ESV, som också skulle kunna ges i uppdrag att granska kvaliteten i redovisningarna. Alternativt förlitar man sig på Riksrevisionsverkets (den framtida Riksrevisionens) granskning.

Därtill krävs att någon får i uppdrag att göra en sammanställning av produktivitetsutvecklingen i delsektorer och för hela den statliga sektorn. SCB, ESV, KI och Statskontoret är några kandidater. Att föra in resultatet i nationalräkenskaperna är naturligtvis en uppgift för SCB.

Detta alternativ kan ses som en vidareutveckling av det första alternativet, med den skillnaden att tillgången på data säkras genom att ålägga myndigheterna att beräkna produktivitetsutvecklingen. Alternativet har den fördelen att myndigheternas årsredovisningar därigenom samtidigt blir bättre.

En beräkning helt enligt nationalräkenskapernas behov och definitioner överensstämmer inte alltid med det slag av produktivitetsberäkning som kan behöva göras för att belysa myndighetens resultat i förhållande till det uppdrag som myndigheten erhållit. Myndighetsperspektivet kan i vissa fall skilja sig från nationalräkenskapsperspektivet. För att åläggandet att redovisa produktivitetsutvecklingen i årsredovisningen ska vara meningsfullt måste myndigheten ges möjlighet att jämväl redovisa produktivitetsutvecklingen på ett sätt som på ett relevant sätt belyser dess resultat. Ett exempel är flyktingmottagning som kan ses som en prestation ur Migrationsverkets synvinkel men som ur ett nationalräkenskaps- (och politiskt) perspektiv kan ses som en stödverksamhet för beslut i asyl- och invandrarfrågor. Ett annat exempel gäller valet av pris- och löneindex för att beräkna kostnader i fast pris. I ett nationalräkenskapsperspektiv är ett genomsnittsindex för statlig förvaltning relevant. I ett myndighetsperspektiv är ibland ett myndighetsspecifikt pris- och löneindex relevant.

Förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag anger redan i dag att myndigheterna – försåvitt ”regeringen inte beslutat om krav på återrapportering” – ska ”redovisa och kommentera hur prestationerna utvecklats med avseende på volym, in-

täkter, kostnader och kvalitet.” (3 kap. 1 §). ESV föreskriver att ”Där så krävs för att kravet på en rättvisande redovisning skall uppfyllas skall, som tilläggsinformation, kostnads- och intäktsutvecklingen belysas även i fasta priser efter omräkning med lämpliga index. Myndigheten skall ange och motivera val av index.” ESV föreskriver därtill att redovisningen ska omfatta minst tre år, att informationen ska vara jämförbar över tiden och att om principerna för beräkningar ändras ska omräkning ske av det närmast föregående räkenskapsåret så att en jämförelse med det aktuella räkenskapsåret blir möjlig.

Detta åläggande vore i det närmaste fullt tillräckligt om inte av regeringen angivna återrapporteringskrav skulle förekomma. Ett enda sådant återrapporteringskrav upphäver den skyldighet som myndigheten eljest skulle falla under.

Det skulle därför i stort sett vara tillräckligt att ändra förordningen så att av regeringen ställda krav på återrapportering inte förtar verkan av kravet att redovisa prestationer med avseende på volym, intäkter, kostnader och kvalitet.

Därtill bör läggas kravet att myndigheten också ska redovisa en sammanvägd produktivitetsutveckling. Detta är viktigt för att säkerställa konsistens i alla deluppgifter, att alla prestationer och alla kostnader innefattas samt att myndigheten kommenterar helheten.

Av erfarenhet bör redovisningen helst sträcka sig längre än tre år. På ett till tre år kan fluktuationerna i prestationsvolym och kostnader vara ganska stora utan att ha så mycket att göra med den långsiktiga produktivitetsutvecklingen. För årsredovisningen som helhet gäller ett krav på fem års redovisning. Detta bör tillämpas även på resultatredovisningen.

Referenser

Ds Fi 1983:18, Minskad produktivitet i offentlig sektor Ds Fi 1985:9, Produktions-, kostnads- och produktivitetsutveck-

ling inom vägsektorn Ds Fi 1986:1, Produktions-, kostnads- och produktivitetsutveck-

ling inom armén och flygvapnet 1972–1982 Ds 1986:13, Offentliga tjänster – sökarljus mot produktivitet och

användare, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) Ds Fi 1986:17, Produktions-, kostnads- och produktivitetsutveck-

ling inom den offentligt finansierade utbildningssektorn 1960– 1980 Ds 1991:20, Metoder i forskning om produktivitet och effektivitet

med tillämpningar på offentlig sektor, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi Ds 1994:22, Kvalitets- och produktivitetsutvecklingen i sjukvården

1960–1992 Ds 1994:24, Den offentliga sektorns produktivitetsutveckling Ds 1994:71, Den offentliga sektorns produktivitetsutveckling, bila-

gor Eurostat (1995), European System of Accounts 1995 (ESA95),

Luxemburg Eurostat, 2001, Handbook on price and volume measurements in

National Accounts Eurostat (1998), Task Force on volume Measures for Non-Market

Services, NACE L, (stencil), September 1998. Finansministeriet (2001), Budgetredogörelsen för 2000–2001, janu-

ari 2001, Köpenhamn Fisk, D, och Hatry, H. (1971), Improving Productivity and Pro-

ductivity Measurement in Local Governments, The Urban Institute, Washington, June 1971 Goudrian, R, de Groot, H and van Tulder, F, (1985), Public sector

productivity: recent empirical findings and policy implications, International institute of public finance, 41st congress

Hill, T.P. (1975), Price and Volume Measures for Non-Market

Services, (stencil), Statistical office of the European Communities, Bryssel, April 1975 Hill, T.P. (1977), On Goods and Services, The Review of Income

and Wealth, ser. 23, no. 4, December 1977 Kuznets, S. (1971) Economic Growth of Nations: Total Output

and Production Structure, Cambridge, Mass: Howard Univ. Press Murray, R. (1987), Den offentliga sektorn – produktivitet och ef-

fektivitet, Bilaga 21, Långtidsutredningen 1987 Murray, R. (1992), Measuring Public-Sector Output: The Swedish

Report, Output Measurement in the Service Sectors, red. Zvi Griliches, National Bureau of Economic Research Studies in Income and Wealth Ohlsson, I. (1961), On National Accounting, Stockholm Persson, T. och Tabellini, G. (1999), Political Economics and Pub-

lic Finance, I Auerbach, A. och Feldstein, M. (red.), Handbook of Public Economics vol. III, Amsterdam Pritchard, Alwyn (2002), Measuring productivity change in the

provision of public services, Economic Trends, no. 582, May 2002, Office for national Statistics, Storbritannien Regionplane- och trafikkontoret & SL, (1989), Bättre kollektivtra-

fikstandard – kollektivtrafikanternas värderingar vid arbetsresor. Trafikstandardrapport 3, februari 1989 Statskontoret (1985), Statlig tjänsteproduktion, produktivitetsut-

vecklingen 1960–1980, Huvudrapport, rapport 1985:15 Statskontoret (1987), 3-årsmyndigheternas resultatanalys, PM

1987-05-13 Statskontoret (1996), Staten i omvandling, rapport 1996:15 Statskontoret (1997), Produktivitet och kvalitet i resultatstyrning-

en av myndigheterna, Statskontoret 1997:6, RRV 1997:11 Statskontoret (1998), Produktivitetsutvecklingen i statsförvalt-

ningen 1990–97, rapport 1998:23

United Nations, Eurostat, International Monetary Fund and The

World Bank (1993), System of National Accounts 1993 (SNA 93) Økonomistyrelsen (2001), Vejledning i udarbejdelse af virksom-

hedsregnskaber baseret på ny struktur, minimumskrav, bilaga 2, november 2001

Bilaga 7

Forecasting GDP within the Framework of the Swedish Activity

Index

–An Overview–

av Sven Öhlén

Statistiska centralbyrån

Forecasting GDP within

the Framework of the

Swedish Activity Index

–An Overview–

1 Background

2 The Swedish Activity Index

2.1 The Selection of Indicators and a Model for GDP

2.2 Bias Adjustment of the Activity Index 2.3 Seasonal Adjustment of the Activity Index

2.4 Output from the Production of the Activity Index

3 Preliminary Results on the Prediction of GDP

4 The Decomposition of a Quarterly Change

5 Further Research

6 The Organisation of the GDP Flash Project

References

Abstract

A monthly disaggregation of Qarterly GDP (QGDP) has been produced by Statistics Sweden since 1998. Its popularity with the public and its increased use as a direct predictor of QGDP, and some preliminary analysis, have led to the support for further tests of the Activity Index as a predictor of the change of QGDP. This paper is a short overview of the Activity index, some preliminary results and its further use as a predictor for QGDP. An outline of the research during the next year is also given.

1 Background

Statistics Sweden has published an Activity Index for the Swedish economy intermittently in the journal SCB-Indikatorer. During 1997 this index appeared to show great instability for 1995–1996, and its quality was in question. A short project on the future of the index was carried through at Statistics Sweden in late 1997 in discussion with the National Institute of Economic Research. The question was ‘could the old approach be improved or should the publication of the index stop’. As a result of this project, a new design of the activity index was suggested. The primary purpose of the new index was to provide a better monthly disaggregation of GDP than the old index (see Öhlén 1998). A system for producing the Activity Index was also designed that included seasonal adjustment. The new approach (called the Activity index in this report) was first published in January 1998. During 1998–1999, it was based on the following indicators: industrial production index, production of electric energy, employment in the form of the number of working hours for employees in the public sector and turnover in retail trade.

In the second quarter of 1999, there were many changes of the definition and measurement of the target variable, GDP and it was calculated according to SNA 93/ESA95 including new price deflators, new classifications and new sources. The calculations of the Activity Index were changed, e.g. new indicators and a bias reduction procedure were included. These new changes have consistently linked the Activity Index and GDP and many user of economic statistics seem to consider the Activity Index as an official monthly GDP.

On the initiative from the General Director of Statistics Sweden and the Investigation of Economic Statistics, the use of the Swedish Activity Index in predicting the change of QGDP has been investigated1. The purpose of these investigations has been to check the prediction power of the Activity Index and give suggestions for further use of the Activity Index as a predictor for the first preliminary quarterly change of GDP (seasonally adjusted).

In this paper, an overview of the Activity Index and the above studies are given.

2 The Swedish Activity Index

2.1 The Selection of Indicators and a Model for GDP

The selection of the monthly indicators for the Activity Index has been based on the following principle. Find monthly variables with maximum correlation with the major components of QGDP. This screening has come up with the monthly indicators industrial production index (IPI), employment in the form of the number of working hours for employees in the public sector (emp), turnover in retail trade (RT), export of goods (exp) and import of goods (imp). All these variables are survey estimates2 measured on a monthly basis.

In Figure 1 the correlations between the activity indicators and the corresponding components of GDP are illustrated. Here, CONS, INV, GOV, EXP, IMP stand for household consumption, investment, government consumption, total export and total import respectively. The numbers in ‘circles’ are the correlation coefficients between the indicator and the related component of GDP. The indicator RT is related to household consumption with a correlation of 0.88, etc.

1 There are two reports, Öhlén (2002:2) and Svanberg and Öhlén (2002). In Swedish. 2 Consequently, there are sampling errors involved.

Fig. 1 Correlation between GDP Components and the

Indicators of the Activity Index

The corresponding quarterly counterparts in index-form are related to QGDP in the standard quarterly regression model

t

t

t

t

X X Y

ε β β α

+ + + + = L

(2-1-1)

where Y is the dependent variable represented by QGDP and X the independent variables representing the indicators.

t

ε

is a random vari-

able with regular properties.

α

is the intercept and

i

β

covers the par-

tial effect of a change of

i

X

. In order to relate the individual impact of the indicators to QGDP, all variables are transformed to indices with 1995=100.

The estimated model for Activity Index in 1999 is shown in Table 2.1 below.

Table 2.1 The Regression Model for the Activity Index for GDP

according to SNA 93/ESA 95

emp RT IPI exp imp CONSTANT

0,31 0,19 0,25 0,36 -0,25 13,2 (12,2) (5,5) (4,7) (3,1) (-2,4) (4,3)

R

=0,992

Below the parameter estimates of Table 2.1, the t-tests of the estimates are shown in brackets.

The model ’explains’ about 99 per cent of the variability of QGDP. If this model is used with the indicators on a monthly fre-

GDP Components GDP = CONS + INV + GOV + EXP - IMP

0,95 0,88

0,86 0,98 0,97

Indicators IPI RT emp exp imp

quency, we have what we call the original Activity Index (AI). It is the monthly model-based counterpart of QGDP. Now, if we estimate the parameters of (2-1-1), we will get an estimated residual, i.e. a difference between actual GDP and the monthly predictions measured as an average over the months of the quarter. This estimated residual, will now be called the quarterly ‘bias’ of the Activity Index3. Because this bias would be considered an inconsistency in the statistics, this bias has been eliminated from the original index. This is described in the next paragraph.

2.2 Bias Adjustment of the Activity Index

Consistency between QGDP and the Activity Index is achieved by the following adjustment:

t

t

t

t

t

t

t

BIAS imp IPI RT emp AI

  • + + + + + =

3

2

1

ˆ exp ˆ ˆ ˆ ˆ ˆ

β β β β β α

,

(2-2-1)

where

5 , 2 , 1 , ˆ , ˆ L

= j

j

β α

are the estimated regression parameters

for ex post quarterly data. The bias is not known on a monthly basis and the quarterly bias is used for all months within a quarter, i.e.

4 , 3 , 2 , 1 ; 12 , , 1 ,

= = = k t BIAS BIAS

k

t

t

L

(2-2-2)

where t indicates a month and k a quarter.

When the quarterly bias is unknown, the bias is given by

4 , 3 , 2 , 1 ; 12 , , 1 ,

1

= = =

k t BIAS BIAS

k

t

t

L

(2-2-3)

That is, when the bias is not known, the last known bias is used.

3 It is well known that there is no overall bias due to the estimations method. Over the whole estimation period, the residuals cancel. The word bias is used just for pedagogical reasons.

2.3 Seasonal Adjustment of the Activity Index

The Activity Index is seasonally adjusted by model-based methods provided by the software TRAMO/SEATS, which is also used for the national accounts. Within this framework, an ARIMA-model for the series is specified and decomposed into a seasonal, a trendcycle, an error and other relevant components. The selection of a proper model has been made by use of the standard information criteria based on the likelihood function, i.e. AIC and BIC. Consideration of smoothness has also been taken into account. An ARIMA(111)(010) has been used since 1998 as shown in Table 2.3.1 below.

Table 2.3.1. ARIMA-parameters for the Bias Adjusted Activity

Index

Parameter Estimate Std.error t-value Lag AR1 1 0.37100 0.12359 3.00 1 MA1 1 -.69656 0.10314 -6.75 1

Diagram 2.2.1. BIAS of Activity Index

-2.00 -1.50 -1.00 -0.50

0.00 0.50 1.00 1.50 2.00

1998

1999

2000

2001

%

The seasonally adjusted original Activity Index and the corresponding for the bias adjusted index are different.4 The unadjusted index shows greater variability. Seasonal adjustment is made as an integrated part of the production system written in the software SAS and EXCEL. That is, it is made whenever the Activity Index is published. The regression model for the Activity Index is calibrated when there is a new QGDP and/or when QGDP has been revised. That includes also bias adjustment.

2.4 Output from the Production of the Activity Index

Statistics Sweden publishes the seasonally adjusted values, the trend estimates and their changes according to Table 2.4.1 below. The official version of the index is the bias adjusted index consistent with QGDP.5 The seasonally adjusted series and the trend are also available on SCB´s home page on the Internet.

Table 2.4.1 . The Activity Index

Index

1995=100

Change in per cent from

the proceeding month

Dec-00 116.9 0.2 Seasonally adjusted Jan-01 117.4 0.5 Dec-00 117.1 0.3 Trend Estimate Jan-01 117.5 0.3

4 See Öhlén, S. (2002:2) pp. 7-8, 12-15 (In Swedish). 5 Note that consistency only refers to the original QGDP and the original Activity Index, not to the seasonally adjusted counterparts.

Two graphs are also published in the press release. These are shown below:

The Activity Index is also published on Reuters and SIX. Since its first publication, the Activity Index has been quite stable including the original series as well as the seasonally adjusted series and the trend estimates. The monthly changes of the trend (raised to a ye-

The Activity Index 1995=100

90.0 95.0 100.0 105.0 110.0 115.0 120.0 125.0

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002

Trend Seasonally Adjusted

The Activity Index

Per cent change from previous month

-1.0 -0.5

0.0 0.5 1.0 1.5 2.0

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002

Trend Seasonally Adjusted

arly level) are also shown as the second diagram on page 1 of this report.

3 Preliminary Results on the Prediction of GDP

We have investigated the prediction performance of the Activity Index for the target variable ‘first estimate of the QGDP change’ based on the seasonally adjusted series of QGDP.

In Öhlén (2002:2), Svanberg and Öhlén (2002) several approaches of the use of the Activity Index as a predictor of the target variable are discussed. In this section, a short summary is given.

It was decided that the prediction based on the Activity Index should only consider already published and official results. This limits the prediction approach and its analysis.

Tables according to 2.4.1 have been used, where two level estimates and two monthly changes are given, calculated from the seasonally adjusted series and the trend estimates. The predictions cover 1999–2001, i.e. 12 ex ante quarterly predictions. Changes based on the seasonally adjusted series of the Activity Index as well as the changes based on the trend estimate have been tested. The trend estimate seems to be the best predictor.

If we use the mean of the two monthly changes of the trend given by Table 2.4.1, the following predictions of the first estimate of QGDP change will appear. The first QGDP change is 0.9. If we use the published Table for January 19996 as described above, the prediction of QGDP will be 0.6. The next prediction based on the Activity Index for January and February 1999 will also be 0.6, while the prediction for February and March will be 0.9. The prediction errors will be -0.3, -0.3 and 0.

6 Including the estimated change of the Activity Index in December. 1998.

Table 3.1. The Activity Index and GDP. Quarterly Predictions

and Prediction Errors

The Activity Index raised to quarterly level

Trend

GDP

Prediction

Error

Jan 0.6

0.9 -0.3

Feb 0.6

0.9 -0.3

Mars 0.9

0.9 0.0

April 0.6

0.7 -0.1

May 0.6

0.7 -0.1

June 0.3

0.7 -0.4

July 0.6

0.9 -0.3

Aug 0.9

0.9 0.0

Sept 0.9

0.9 0.0

Oct 0.9

0.8 0.1

Nov 0.6

0.8 -0.2

Dec 0.9

0.8 0.1

Jan 0.9

0.7 0.2

Feb 1.2

0.7 0.5

Mars 1.5

0.7 0.8

April 1.2

1.2 0.0

May 0.3

1.2 -0.9

June 0.6

1.2 -0.6

July 0.9

1.0 -0.1

Aug 0.6

1.0 -0.4

Sept 0.9

1.0 -0.1

Oct 0.9

0.6 0.3

Nov 0.6

0.6 0.0

Dec 0.9

0.6 0.3

Jan 0.9

0.6 0.3

Feb 0.2

0.6 -0.4

Mars 0

0.6 -0.6

April 0

0.2 -0.2

May 0

0.2 -0.2

June 0

0.2 -0.2

July

0.1

-0.1

Aug

0.3

0.1 0.2

Sept 0.2

0.1 0.1

Oct 0.3

0.3 0.0

Nov 0

0.3 -0.3

Dec 0

0.3 -0.3

Fig. 3.1. The first Estimate of the Change of QGDP (BNP) and

Predictions of QGDP (Prediktion)

If the predictions based on the different publications of the Activity Index, i.e. from the first month of the quarter, second month and the third month, are separated, the following summary table of the predictions emerges.

Table 3.2 . The Activity Index and GDP. Prediction Error in per

cent, by Month

Statistic

Month 1

Month 2

Month 3

Mean -0.017 -0.175 -0.075 Min -0.300 -0.900 -0.600 Max 0.300 0.500 0.800 Range 0.600 1.400 1.400 Standard deviation 0.208 0.347 0.393 Variance 0.043 0.120 0.155 MSE 0.044 0.151 0.160 RMSE 0.209 0.388 0.400

0 0.5

1 1.5

2

1999

%

P redik tion

BNP

Table 3.2 reveals a few things. The use of the already published Activity Index (trend estimates) changes could be used as predictors for the change of QGDP, seasonally adjusted. The predictions based on the first published Activity Index (two changes) are quite successful with a RMSE of 0.209 and almost unbiased. The largest prediction error was 0.3 and the smallest was -0.3. These prediction errors are smaller than what was expected by the author, considering the bias of the model as shown in section two.

The corresponding prediction error using the second/third publication of the Activity Index is not that successful. However, RMSE=0.388 and 0.400 are still ‘acceptable’. The predictions above are based on the average of two monthly changes of the Activity Index with equal weights, i.e. ½. Now, if the predictions of QGDP were made by means of the ‘corresponding’ monthly counterparts, we would actually use six monthly changes with unequal weights. This is discussed in the next paragraph.

4 The Decomposition of a Quarterly Change

7

In what follows,

t

Y

is a quarterly variable, which can be aggregated

according to

t

t

t

t

y y y Y

+ + =

,

(4-1)

where

t

Y

= value regarding quarter t,

t

y

= value regarding the first month of t,

t

y

= value regarding the second month of t,

t

y

=value regarding the third month of t.

t

Y

is here represented by QGDP.

The change

) (

t

Y

∆

of the quarterly series from t-1 to t is calculated as

) 1 / ( * 100 ) (

  • = ∆
  • t

t

t

Y Y Y

(4-2)

(4-2) can also be written

/ ) ( * 100 ) (

  • = ∆

t

t

t

t

Y Y Y Y

. (4-3)

7 This paragraph is a short version of Svanberg and Öhlén (2002).

That is,

1

1

100 / ) (

  • = ∆

t

t

t

t

Y Y Y Y

(4-4)

) (

t

Y

∆

is the relative change of the quarterly series from t-1 to t.

Now, if

t

Y

and

1

  • t

Y

are substituted by their monthly values accor-

ding to (4-1), we get

) ( 100 / ) (

1 3

1 2

1 1

1

1

1

+ +

  • + + =
  • = ∆

t

t

t

t

t

t

t

t

t

t

y y y y y y Y Y Y Y

) )( 1 (

3

2

1

3

t

t

t

y y y B

+ +

  • =

(4-5)

where

1 1

1

3

) (

=

t

t

y y B

. Note that t indicates a quarter. 8

Now,

) 1 )( 1 ( ) 1 (

2

3

B B B B

+ +

  • ≡

, (4-6)

so (4-5) could be written

) )( 1 )( 1 (

2

1

2

t

t

t

y y y B B B

+ + + +

. (4-7)

If this expression is developed, we reach to the following identity between a quarterly change and its decomposition in terms of monthly changes.

) 2 3 2 )( 1 ( 100 / ) (

1 3

1 2

1

t

t

t

t

t

t

t

y y y y y B Y Y

+ + + +

  • = ∆

t

t

t

t

t

t

t

t

t

t

y y y y y y y y y y

1 3

1 2

1 3

1 1

1 2

) ( 2 ) ( 3 ) ( 2

  • +
  • +
  • +
  • +
  • =

(4-8)

That is, the quarterly change from t-1 to t can be expressed as a weighted sum of monthly changes, i.e. a MA symmetric filter of monthly changes.

How to use (4-8) within the framework of the Activity Index?

8 The operator B is used here for a monthly series. Normally the definition is

k t

t

k

y y B

= ) (

.

A direct application of (4-8) requires a quarterly series and a corresponding monthly series measured in levels. They should also be related in such a way that (4-1) is exactly fulfilled.

Now, we have the Activity Index as a prediction, say

it

yˆ

of

it

y

.

Suppose we have the predictions

it

yˆ

of

it

y

and the purpose is to

predict

t

Y

before it is calculated. QGDP is published about 65 days

after t, i.e. during the third month of t+1. A first prediction of

t

Y

can now be made with the Activity Index represented by

t

y

1

ˆ

and

earlier estimates

ˆ

  • it

y

,i=1,2,3. Therefore, we can replace the

monthly values of (4-8) with the corresponding Activity Index up to

t

y

ˆ

. However,

t

y

ˆ

and

t

y

ˆ

are not yet known. 9

A first prediction of QGDP could be made by means of (4-9) below:

) ˆ 3 ˆ 2 ˆ )( 1 ( 100 / ) (

1

1 3

1 2

t

t

t

t

t

y y y B w Y Y

+ +

  • = ∆

(4-9)

[ ]

) ˆ ˆ ( 3 ) ˆ ˆ ( 2 ˆ ˆ

1 3

1

1 2

1 3

1 1

1 2

  • +
  • +
  • =

t

t

t

t

t

t

y y y y y y w

where

w

is a weight for compensating the loss of two terms.

When the Activity Index for the second month is calculated, the QGDP predictor will be:

) ˆ 2 ˆ 3 ˆ 2 ˆ )( 1 ( 100 / ) (

2

1

1 3

1 2

t

t

t

t

t

t

y y y y B w Y Y

+ + +

  • = ∆

(4-10)

[ ]

) ˆ ˆ ( 2 ) ˆ ˆ ( 3 ) ˆ ˆ ( 2 ˆ ˆ

1

2

1 3

1

1 2

1 3

1 1

1 2

t

t

t

t

t

t

t

t

y y y y y y y y w

  • +
  • +
  • +
  • =

where

w

is a corresponding weight.

A linear interpolation requires that

1

w

and

2

w

are determined by

the conditions:

6 9

1 9 / 6

= ⇒ = w w

(4-11)

8 9

1 9 / 8

= ⇒ = w w

(4-12)

9 That is,

) ˆ ˆ ( 2

2 t t

y y

and

t

t

y y

ˆ ˆ

can not be calculated.

Using the third month of the quarter is not necessary because QGDP will normally be published within one week after the Activity Index publication for the third month.

The predictions based on (4-9) and (4-10) have not yet been carried through because these measures of change are not available from an ex ante point of view. They are only available for the Activity Index for June 2002. During the next 12 month-period, these predictions will be made.

5 Further Research

The approach used for the Swedish Activity Index is similar to the approach suggested by Chow & Lin (1971). Since then, there have been many proposed solutions to the disaggregation problem. We could say that the Activity Index-model is static in levels. The econometric research since that time has drawn the attention to dynamic models of non stationary time series. The issues of cointegration and common trends are important.

The implications of the latest research on dynamic modelling are given substantial attention and if possible improvements of the basic model for the Swedish Activity Index. In particular, the work by Salazar, Smith, Weale and Wright (2002) will be carefully investigated because their approach has shown to be satisfactory10. Their approach is broadly outlined below.

Consider the following dynamic monthly regression equation linking the k observed indicators

k j x

j

u t

, , 1 ,

,

L

=

, to the unobser-

ved interpolland11

u t

y

,

:

∑

=

+ + =

k

j

u t

j u t

j

u t

x L y f L

1

,

,

0

,

) ( ) ( ) (

ε β β α

where u=1,2,3, t=0,1,..The subscript t indicates a quarter and u denotes the month within the t-th quarter, L is the lag operator and

) (L

α

a polynomial in L. f indicates a function, e.g. f=log. This is a natural generalization of the model for the Activity Index. Notice that the specification is on a monthly basis and that the dependent variable is not directly observable. By aggregating this monthly model to a quarterly counterpart, the authors provide a procedure to estimate the model with different specifications of the dynamic structure. The model is programmed in MATLAB and

10 At least in England. 11 This could for example be monthly GDP.

has been adequate for England. However, it does not work for Germany! How about Sweden?

6 The Organisation of the GDP Flash Project

The flash project will be carried through in two major approaches. The first will use the existing approach for producing the Activity Index. Some extensions of the production system will be necessary. The second approach will investigate the new dynamic specifications as outlined in the previous paragraph.

The organisation for the GDP flash project has a design typical for Statistics Sweden12 and is shown in Figure 6.1. There is a project leader, a steering group, a user group and an expert group. Special attention for implementation has been made by forming an implementation group13 and a production group.

The test production of a preliminary GDP should be made as realistic as possible. That means it should be considered as ‘normal production’ of official statistics including a ‘shadow’ publication of a press release. The user group represents the public. There will be two publications of the QGDP-indicator, based on the Activity Index for the first month of the quarter. This is the first estimate. The second publication will be based on the Activity Index for the second month of the quarter14. There should also be an analysis of the present prediction of QGDP and the major indicators of the Activity Index, e.g. the index of production, retail sales, etc. When the first preliminary estimate of QGDP is available, there will also be an analysis of the prediction error. A presentation of this analysis will be given to the user group and the steering group for discussion. The research within the project will be documented in a report and published in e.g. JOS.15 After one year, i.e. after 12 predictions, a final decision about an official version of the predictions will be made.

12 We may say extended design. 13 We do not think that MATLAB is the proper software for producing statistics. Other solutions seem to be necessary. 14 All data up till and including the last month. 15 Journal of Official Statistics.

Fig 6.1 . The Organisation of the Flash-Project for QGDP

Steering Group

-General Director of Statistics Sweden and other important people

User Group

-Statistics Sweden -National Institute of Economic Research -The National Bank -The Ministry of Finance

Expert Group

-statisticians -economists?

Implementation Group

*Software, *IT-system *Production

Production Group

-running the system -data input -press release, webb, data bases etc. -user support

Research Network

-Eurostat flash project -ONS (Martin W.) -Other projects

References

Chow, G. & Lin, A. L. (1971), “Best linear unbiased interpolations,

distribution and extrapolation of time series by related series”,

The Review of Economics and Statistics, 53, 372-75.

Salazar L., J. Smith, M. Weale and S. Wright (2002), “Indicators of

Monthly National Accounts”, ONS Sept. 16, 2002. Svanberg S., S. Öhlén, (2002), ”BNP och Aktivitetsindex”, SCB.

2002-04-07. Öhlén, S. (1998), ’An Activity Index for the Swedish Economy’,

SCB. Öhlén, S. (2002:1),”Säsongrensning av nationalräkenskaperna –

Översikt”, SCB. 2002-02-14. Öhlén, S. (2002:2), ”Utredningen om översyn av den ekonomiska

statistiken – Uppsnabbning av BNP med användning av Aktivitetsindex”, SCB. 2002-03-27.

Bilaga 8 Bilaga 8 Bilaga 8 Bilaga 8

Den svarta ekonomin

av Åke Tengblad

1 Inledning

Svart ekonomisk aktivitet är uppenbart en mycket besvärande företeelse i moderna välfärdssamhällen, både genom det skatteundandragande som det medför och den snedvridning av konkurrensförhållanden som detta innebär. I fokus här är emellertid de kvalitetsproblem som uppkommer i den ekonomiska statistiken, genom att verksamheter som är dolda inte kommer att avspeglas i statistiken, som ju därför i kanske många fall kan bli starkt missvisande.

Nationalräkenskaperna (NR), som avser att ge en fullständig bokföring av ekonomiska transaktioner för alla aktörer i samhället, bygger i mycket stor omfattning på den ekonomiska statistiken men även statistiken över sysselsättning berörs både som beräkningsunderlag och för tabellredovisning. Även NR påverkas negativt av de brister som vidlåder statistiken till följd av svart ekonomisk aktivitet. Ambitionen är dock att så långt som möjligt korrigera dessa brister, vilket också sker fast med varierande framgång. Att det sistnämnda är fallet beror på att incitamenten till undandragande gäller främst inkomster medan utgifter oftast kan antas vara mer korrekt återgivna. I NR arbetar man därför med både beräkningar som avspeglar olika utgifter, t.ex. konsumtion och investering, och beräkningar som redovisar produktion och inkomster. Utsikterna att fånga in den svarta ekonomin är sålunda förhållandevis gynnsamma i beräkningarna över utgifterna medan problemen i stället uppstår när det gäller att komplettera produktions- och inkomstberäkningarna så att även de på ett så korrekt sätt som möjligt avspeglar den svarta ekonomin. Följande beskrivning går i avsnitt 2 in på frågor som rör den svarta sektorns sammansättning när det gäller olika företagstyper och inkomstslag. I avsnitt 3 görs en operativ avgränsning där svart ekonomisk aktivitet preciseras i förhållande till det vidare begreppet informell ekonomi – detta sker med ledning av olika feltyper som identifierats i RSV:s arbete med taxeringsrevisioner. Därefter beskrivs i avsnitt 4 några olika metoder som används för att mäta omfattningen av svart ekonomi. Avsnitt 5 beskriver hur man i NR behandlar den svarta sektorn och hur den påverkar olika beräkningsdelar i NR. Slutligen läggs i avsnitt 6 förslag till statistikutbyggnader och olika metoder för beräkning av svart ekonomi som skulle kunna tillgripas när direkta statistiska mätningar ej är möjliga.

2 Sammansättning och klassificering av svart verksamhet

Eftersom utredningar angående omfattningen av svart ekonomisk verksamhet kan antas komma att beröra både ekonomisk och individbaserad statistik är det nödvändigt att redan på ett tidigt stadium klargöra några viktiga klassificeringsfrågor. En utgångspunkt är då principerna i det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS) som bl.a. innebär att ekonomisk verksamhet i näringslivet alltid har sitt ursprung i företag. De ekonomiska verksamheter som räknas till den vita sektorn och sålunda inte är dolda, återfinns i olika register, t.ex. företagsregister, momsregister samt inkomst- och skatteregister. Företagen är av två huvudtyper, dels aktiebolag m.m., dels personliga företag. Till aktiebolagen m.m. räknas förutom rena aktiebolag också ekonomiska föreningar samt handels- och kommanditbolag – där ingår också små aktiebolag, s.k. fåmansbolag. De personliga företag som är registrerade består av enkla bolag, där ägaren deklarerar sin inkomst som intäkt av näringsverksamhet. I ENS benämns denne som egenföretagare (self-employed). Aktiebolag m.m. förs i ENS till sektorerna icke-finansiella respektive finansiella företag, sammantagna kallade bolagssektorn, medan personliga företag förs till hushållssektorn.

ENS innehåller i ett kapitel om befolkning och arbetskraftsinsats också en del individstatistiska definitioner. I arbetskraften ingår sålunda anställda, egenföretagare samt arbetslösa. Anställda inom näringslivet finns både hos aktiebolag m.m. och personliga företag medan egenföretagare enbart är relaterade till de personliga företagen. Anställda har sin inkomst i huvudsak från anställning men kan ha sidoinkomster bl.a. från näringsverksamhet. Egenföretagare har inkomst i huvudsak från personliga företag, men kan ha sidoinkomster även från t.ex. anställning. Arbetslösa är däremot per definition helt i avsaknad av inkomster från anställning eller egenföretagande.

Den del av ekonomin som kännetecknas av skatteundandragande brukar betecknas som den informella ekonomin. Där ingår såväl den svarta ekonomin som illegal ekonomisk aktivitet, t.ex. hembränning, prostitution och knarkhandel. Skatteundandragande sker också i form av fusk med redovisning av överföringsinkomster, t.ex. ränteinkomster, utdelningar och reavinster. Här behandlas endast den svarta ekonomin. Både informell ekonomi och svart ekonomi definieras operationellt i avsnitt 3.

Svart ekonomisk verksamhet skall i princip ingå i ENS men man är där inte särskilt explicit om hur man skall klassificera de olika former som syns förekomma. Primärt finns det sålunda både hos aktiebolag m.m. och hos personliga företag svart ekonomisk verksamhet, där den arbetskraftsinsats detta kräver kan knytas till de personer som är verksamma i dessa företag. Sekundärt kan emellertid vid sidan om en huvudsaklig anställning också bedrivas ekonomisk verksamhet, som ej registreras men som ej heller kan knytas till något annat anställningsförhållande. I dessa fall måste verksamheten ses som bedriven av egenföretagare, vars personliga företag ej är registrerade. Så måste bli fallet också för personer som helt saknar anknytning till arbetsmarknaden, t.ex. studerande och pensionärer. Frågan är hur den sistnämnda typen av svart ekonomisk verksamhet, som skulle kunna benämnas oredovisat extraknäck, skall definieras och klassificeras.

Svart ekonomisk verksamhet hos registrerade företag torde i huvudsak bestå antingen i att skattepliktig omsättning eller intäkter av försäljning i ett företag inte redovisas lagenligt eller att kostnaderna överrapporteras med hjälp av fingerade fakturor

1

. Genom denna försäljning vid sidan om bokföringen/fingerad fakturering uppkommer ett kassaflöde som företaget/företagaren kan använda på olika sätt. För ett aktiebolag kan det handla om att a) avlöna en redan anställd utöver vad som anges på kontrolluppgifterna, att b) ”anställa” ytterligare en eller flera personer tillfälligt, utan anmälan till skattemyndighet, eller så kan c) ägaren/ägarna stoppa pengarna i egen ficka. Det sistnämnda kan antas gälla främst för mindre bolag, bl.a. fåmansbolag. Personer som faller under kategorin a) betraktas som anställda även till den del som gäller de svarta inkomster som på angivet sätt skapats i företaget och dessa ersättningar blir då betraktade som svarta löner. Också fall b) räknas som anställning enligt ENS, jfr definitionen i paragraf 11.12 som anger att relationen arbetsgivare – anställd kan gälla både formella och informella överenskommelser, som ingåtts frivilligt. Om man t.ex. i en intervjuundersökning ställer frågorna på ett genomtänkt sätt kan man räkna med att både kategorierna a) och

b) anges som svartarbete. Fall c) är emellertid mer tveksamt i detta avseende trots att det också här rör sig om ett anställningsförhållande – ägaren till t.ex. ett fåmansbolag får i allmänhet ut större de-

1 Om inkomstuttag görs med hjälp av fingerade fakturor, t.ex. som materialkostnader måste detta i NR betraktas som felklassificerade kostnader, som i stället skall bokföras som löner eller rörelseintäkter.

len av sin ersättning från företaget i form av lön, vilket måste uppges på kontrolluppgifterna

1

. Hos aktiebolagen kan nämligen svarta inkomster knappast bibehållas i företaget, eftersom nettointäkten av rörelsen – driftsöverskott enligt terminologin i ENS – alltid måste kunna relateras till balansräkningarna, för vilka man ju är redovisningsskyldig. Motsvarigheten till fall a) och b) gäller för de personliga företagen med anställda. Eftersom företagarens legalt redovisade uttag av medel för egen räkning redovisas som intäkt av rörelse – sammansatt förvärvsinkomst enligt terminologin i ENS – är det naturligt att även inkomstuttag genom försäljning vid sidan om bokföringen eller genom fingerade fakturor klassificeras likartat. Detta gäller både företagen med och utan anställda. Slutligen gäller frågan de ej redovisade inkomster som erhålls genom försäljning direkt till konsument eller annan användning, utan att något registrerat företag är involverat vare sig som arbetsgivare eller som kund, dvs. oredovisat extraknäck. Detta kan förekomma för alla anställda, t.ex. då en anställd i en byggfirma åtar sig byggjobb åt andra kunder än arbetsgivarens. Det är heller inte begränsat till bolag eller personliga företag utan kan förekomma också bland anställda i offentlig sektor eller bland arbetslösa och pensionärer. Här är det då ej meningsfullt ett tala om något informellt anställningsförhållande och verksamheten måste betraktas som bedriven av ett oregistrerat personligt företag – inkomsten blir då en oredovisad sammansatt förvärvsinkomst. Slutsatsen av allt detta blir att en stor del av de svarta inkomster som kan knytas till registrerade företag torde bestå av svarta löner. Svarta sammansatta förvärvsinkomster som uppkommer hos de registrerade personliga företagen torde vara relativt sett mindre omfattande, helt enkelt därför att antalet egenföretagare är obetydligt i förhållande till anställda. Omfattningen av sammansatt förvärvsinkomst i form av oredovisat extraknäck i oregistrerade personliga företag är dock svårare att bedöma; noteras bör att här kan ju även arbetslösa eller personer utanför arbetskraften vara involverade

2

. Enligt detta klassificeringsschema skulle svart ekonomisk verksamhet kunna hänföras till följande typer:

1 En p.g.a. skattelagstiftningen normalt mindre del kan tas ut som aktieutdelning, vilket är en kapitalinkomst, men definitionerna i ENS innebär att också de medel som stoppas i egen ficka hänförs till kategorin löner. 2 Personer utanför arbetskraften saknar definitionsmässigt anknytning till vit arbetsmarknad men skulle sålunda kunna ha anknytning till svart sådan. Också arbetslösa skulle enligt detta klassificeringsschema kunna ha sidoinkomster från oregistrerade personliga företag.

1. Oredovisad omsättning hos aktiebolag m.m., som bör redovisas som tillägg till produktionsvärdet och som särredovisas som tillägg till bolagens lönesummor.

2. Oredovisad omsättning hos personliga företag med anställda, vilket bör redovisas som tillägg till produktionsvärdet och som särredovisas, dels som tillägg till företagens lönesummor, dels som tillägg till företagens sammansatta förvärvsinkomst. I motsats till vad som gäller för aktiebolagen ställs man här inför problemet att bara en del av tillägget skall föras som lön.

3. Oredovisad omsättning hos registrerade personliga företag

utan anställda, vilket bör redovisas som tillägg till produk-

tionsvärdet och särredovisas som tillägg till företagens sammansatta förvärvsinkomst.

4. Oredovisad omsättning i form av oredovisat extraknäck hos ej registrerade personliga företag, som förutsätts vara utan anställda och som bör redovisas dels som tillägg till produktionsvärde, dels som tillägg till sammansatt förvärvsinkomst.

All ekonomisk verksamhet förutsätter insatser av arbetskraft, så även den svarta delen. Arbetstimmar läggs sålunda ner inom bolag och registrerade personliga företag utöver de som avser den registrerade verksamheten. När det gäller anställda som är avlönade svart – dvs. utan att kontrolluppgifter lämnas – är det i princip möjligt att mäta tidsåtgången i t.ex. arbetade timmar eller årsanställda. Mätningen kan i så fall knappast ske på annat sätt än genom att ställa frågor om detta hos anställda. Detta täcker då en del av den försäljning som sker vid sidan av bokföringen. Resten tillfaller ägaren antingen som lön om det rör sig om ett fåmansbolag eller som sammansatt förvärvsinkomst om det gäller ett personligt företag. Det är som framgått mera tveksamt om dessa inkomstuttag kan kvantifieras i form av t.ex. arbetade timmar och om de kan fångas in genom intervjuer på samma sätt som för de anställda.

Ovan har behandlats ekonomisk aktivitet som ägt rum men som undanhållits i redovisningen genom att försäljningsintäkter hos företag – vari inkluderas även oregistrerade företag – redovisats för lågt. Det finns emellertid också ”inkomster” som skapas genom felaktig redovisning av kostnaderna. Som nämnts ovan kan detta ske genom fingerade fakturor, vilket möjliggör obeskattade inkomstuttag. Det kan också ske genom att företagsägare gör inköp

för privat bruk men bokför detta på företaget. Det kan vidare gälla anställda som med eller t.o.m. utan arbetsgivarens goda minne använder företagets kontokort för vissa inköp för eget bruk. Dessa inköp skall behandlas som oredovisad naturaförmån, som när det gäller aktiebolag skall bokföras som lön, och som samtidigt antingen skall läggas till produktionsvärdet eller föranleda nedjustering av de övriga kostnader där de bokförts. För personliga företag är det inte bara lön det gäller, utan här påverkas – och säkert i än högre grad – nettointäkten eller med NR-terminologi sammansatt förvärvsinkomst. Företeelsen innebär att vi utöver de fyra ovannämnda formerna av svart ekonomisk verksamhet också har en femte typ, som benämns fingerad fakturering samt felaktigt redovisade naturaförmåner.

3 Operativ avgränsning mellan svart ekonomisk aktivitet och övrig informell ekonomi.

Begreppet informell ekonomi täcker både svart ekonomisk aktivitet, som skall ingå i NR, illegala aktiviteter, som ännu inte ingår i NR, och skatteundandragande ifråga om transfereringar, såsom räntor och utdelningar, reavinster, förmögenheter eller felaktiga avdrag.

Med stöd av information från RSV rörande olika feltyper i deklarationer som behandlas inom skatteförvaltningen är det möjligt att göra en operativ avgränsning så att de olika feltyperna delas upp i två grupper – en som berör svart ekonomisk aktivitet och som borde beaktas i NR, och en som berör övrig informell ekonomi. Även de sistnämnda kan påverka uppgifter som redovisas i NR, men ambitionen att göra några justeringar föreligger ej. Sålunda görs inga korrektioner för skatter som är undandragna genom oredovisade reavinster, felaktigt angivna förmögenheter eller felaktiga avdrag.

För stora företag anges följande feltyper:

1. Arbetsgivaren ger olika typer av ersättningar och förmåner till anställda men i kontrolluppgifterna underrapporteras den del som skall vara skattepliktig.

2. Skattemässigt oacceptabel vinstöverflyttning till utlandet genom internprissättning inom koncerner antingen genom att det svenska bolaget betalar för mycket för något man fått från utlandet eller genom att det svenska bolaget till-

handahåller en vara/tjänst som producerats i Sverige och tar för lite betalt. Det handlar alltså om antingen

a. felaktig prissättning på varor, b. felaktig prissättning för tjänsteprestationer eller c. räntebetalningar på lån.

3. Periodiseringsfel (beskattningen senareläggs) t.ex. vid större långvarigt bygge.

4. Värderingsregler (nedskrivning, kundfordringar, varulagervärdering, klassificering byggnad/inventarier m.m.).

5.

Diverse ”konstruktioner” där man tar steget över vad som är skattemässigt acceptabelt – kan förekomma t.ex. vid företagsöverlåtelser (även relativt små företag) via skatteparadis, konstruktioner med utländska kapitalförsäkringar, leasingavtal m.m.

Typ 1 skall i NR betraktas om oredovisade naturaförmåner, som skall ingå som tillägg till lönesumman. Antingen måste man då korrigera de kostnadsslag där de bokförts eller måste tillägg göras till försäljningsvärdet.

Typ 2a och b påverkar värdet av importen (alt. exporten) och enligt ENS skall man vid betydande avvikelse från normalt marknadspris göra en justering eller åtminstone en separat redovisning. Feltypen är sålunda av viss relevans trots att den inte berör svart ekonomi. Typ 2c samt typerna 3–5 är inte relevanta att beakta som någon form av svart ekonomisk aktivitet.

För små och medelstora företag anges följande feltyper:

1.

”

Genuint” svartarbete där löneutbetalningar eller ersättning till egenföretagare hålls utanför bokföringen och inte redovisas till skattemyndigheten. Utrymme skapas genom att hålla inkomster utanför redovisningen eller genom att uppge kostnader (falska eller fingerade fakturor) som inte finns.

2. Anställda ges dolda ersättningar (traktamenten, kontokort, andra förmåner)

3.

Försäljning sker direkt till konsument och tas inte upp i företagets bokföring medan pengarna stoppas direkt i fickan (kontantbranscher särskilt utsatta – frisörer, godisaffärer, taxi m.m.).

4. Privata kostnader får belasta företaget (fåmansbolag, enskilda firmor). a. underpris utköp b. överpris införsäljning c. underlåten beskattning av privat utnyttjande t.ex.

bil d. förbjudna lån e. anskaffning av rörelsefrämmande kostnader.

5. Ersättningar för i Sverige utfört arbete tas ut via skatteparadis (bl.a. konsultbranschen).

6. Ersättningar tas ut via skatteparadis utan att det i botten finns något egentligt utfört arbete som motiverar ersättningen.

7. Fåmansbolag. Omvandling av det som borde ha varit tjänsteinkomster till lägre beskattade kapitalinkomster på ett från skattesynpunkt icke acceptabelt sätt. Regler finns för hur fördelning får ske men de är snåriga och svåra att upprätthålla. a. löpande uttag som skattefri utdelning b. ägarna tar ut låg löpande lön och bygger upp ett

högt värde på företaget som sedan säljs (förekommer även Controlled Foreign Companies ”CFC” via skatteparadis).

8. Företag redovisar varu/tjänsteförsäljning i fel ”momsgrupp” (lägre än den bransch som det verkligen gäller alternativt momsbefriat när moms skall utgå).

Typ 1 måste betraktas som svart ekonomi både när det gäller underrapportering av försäljning och överrapportering av kostnader genom fingerade fakturor. Eftersom de sistnämnda inte motsvaras av försäljningsintäkter hos andra företag måste justering göras av insatskostnaderna i de branscher där sådant fusk förekommer. Därigenom höjs löner eller sammansatt förvärvsinkomst på samma sätt som vid korrektion för underrapporterad försäljning. Typ 2 är svart ekonomi, på samma sätt som typ 1 för stora företag, liksom även typ 4

1

. Typ 3 är också svart ekonomi och skall korrigeras genom tillägg till försäljningsvärden så som vid övrig underrapportering. Typ 5 och 6 är betalningar som egentligen borde bokföras som lön till svenska hushåll och i betalningsbalansstatistiken likställas med

1 Förbjudna lån påverkar dock inte svart ekonomi.

valutaköp. Om så ej sker är det fråga om svart ekonomi som ej fångas in i de nuvarande BNP-beräkningarna. Typ 7 och 8 är däremot former av fusk som syns falla utanför svart ekonomi.

För mer renodlad handel anges följande:

1. Rena momsbedrägerier (utan att någon real verksamhet finns) med falska fakturor för att få tillbaka ingående moms (som aldrig betalats i något tidigare led) bl.a. i form av s.k. karusellhandel.

2. Företaget uppger till skattemyndigheten att det sålt varor på export (och befrias då från svensk moms). Men varorna går aldrig iväg utan avleds och säljs i praktiken på den svenska marknaden.

3. Företaget köper insmugglade varor (och undgår då moms som skulle påförts av tullen) som sedan säljs vidare direkt till konsument i Sverige. Alternativt köps insmugglat gods (genom påhittade fakturor) och säljs vidare till företag.

4. Internethandel. Driftsställe kan vara svårt att fastställa. Vinst som borde beskattats i Sverige hamnar någon annanstans (eller ingenstans). Få fall men komplicerade frågor.

5.

Internethandel. Försäljning med leverans on-line direkt till konsument är svårt att kontrollera (särskilt om försäljningen dessutom sker från utlandet). Moms riskerar att tappas. Företeelsen bedöms än så länge ha liten omfattning.

Typ 1 är annorlunda än typ 1 för små företag ovan, och ingen reell verksamhet bedrivs. Det är frågan om fusk och företeelsen bör betraktas som övrig informell ekonomi. Också typ 2, 3 och 5 är en form av skattefusk som tillhör övrig informell ekonomi. Typ 4 är däremot produktion som ej redovisats korrekt och bör betraktas

som svart ekonomi.

För privatpersoner redovisas punkter som delvis är spegelbilder av vad som ovan angetts för företagen:

1. Individen är ”anställd” av ett företag i Sverige men får ersättning (eller del av ersättning) för utfört arbete ”direkt” utan att inkomsten rapporteras till skattemyndigheten.

2. Individen är anställd i Sverige men del av arbetsersättningen slussas utomlands så att den undgår svensk beskattning (t.ex. via skatteparadis eller förmån via kontokort som kan utnyttjas utomlands).

3. Individen har suttit i Sverige och utfört arbete på distans åt företag i utlandet. Arbetsersättningen ”stannar” i utlandet och beskattas vare sig i Sverige eller i utlandet.

4. Individen (som normalt är löntagare) utför arbete åt annan privatperson (som inte tillhör det egna hushållet) och får ersättning utan att denna redovisas till skattemyndigheten.

5. Individen har anställningsinkomster och gör från dessa avdrag för olika typer av kostnader som personen ifråga inte har t.ex.

  • kostnader för resor till och från arbetet
  • tillfälligt arbete, dubbelbosättning
  • avdrag för övriga kostnader (arbetskläder m.m.)

6. Individen, som har skattemässig hemvist i Sverige, har placerat finansiellt kapital utomlands. Skatt skall i dessa fall normalt betalas i Sverige både på avkastning och på förmögenhet. Personen underlåter att redovisa följande till svenska skattemyndigheterna:

  • ränta, utdelning
  • kapitalvinst för i utlandet avyttrade aktier
  • vissa tillgångar bland de som skall förmögenhetsbeskattas

7. Individen säljer småhus, aktier eller andra värdepapper som han äger här i Sverige. Han redovisar inte vinsten eller beräknar den till ett för lågt värde.

8. Individen hyr ut sin fritidsbostad på en populär turistort (i Sverige eller i utlandet) men redovisar inte intäkten till skattemyndigheten.

I analogi med vad som beskrivits tidigare är typ 1, 2, 3, 4 och 8 (men bara när det gäller bostad i Sverige) att betrakta som svart ekonomi medan övriga kategorier, t.ex. fusk med räntor, reavinster, förmögenheter och felaktiga avdrag faller under kategorin övrig informell ekonomi.

4 Olika metoder att mäta svart ekonomi

De olika metoder som ofta tillämpas för att mäta informell ekonomi/svart ekonomi brukar indelas i direkta och indirekta. Till de direkta metoderna räknas dels mätningar baserade på taxeringsrevisioner, dels statistiska undersökningar med frågeformulär eller intervjuer. De mest diskuterade indirekta metoderna innefattar analys av diskrepanser i NR, modellbaserade beräkningar – t.ex. jämfö-

relser mellan inkomster och utgifter för olika hushållsgrupper, jämförelser mellan arbetstider och förtjänster för anställda respektive egenföretagare, analys av förekomsten av bisysslor i olika yrkesgrupper, jämförelser mellan sysselsättning enligt AKU och företagsstatistik samt monetära metoder1.

Den säkraste metoden att mäta omfattningen av den svarta ekonomin anses ganska allmänt vara att utnyttja de diskrepanser som finns i NR mellan beräkningar som explicit eller implicit innefattar svart ekonomi och sådana som endast avspeglar den vita ekonomin. Eftersom syftet här är att söka förbättra NR just avseende svart ekonomi görs analys av diskrepanserna i svenska NR bara för att kunna jämföra med de andra direkta eller indirekta metoder som föreligger. Det är emellertid inte troligt att man med dessa andra direkta eller indirekta metoder kan kartlägga svart ekonomi i samma omfattning som framgår i NR. Vad man däremot torde kunna uppnå är att få stöd för en förbättrad redovisning när det gäller allokeringen till branscher, företags- och inkomsttyper. Punktvis kan man också få stöd för en explicit redovisning.

Korrektioner för underdeklarationer i registrerade företag med hjälp av taxeringsrevisioner har sedan lång tid gjorts både i USA och i Frankrike. I USA har man vid vissa tillfällen baserat dessa på slumpvisa revisioner och därför kunnat dra statistiskt sett valida slutsatser, även om man kan befara att man ändå inte kommer åt hela sanningen ens vid noggranna revisioner. I Frankrike har man inte kunna gå så långt som i USA ifråga om urvalen – skattemyndigheter är naturligt nog mera intresserade av att koncentrera insatserna till att utföra revisioner där man kan förvänta störst utbyte. Man har ändå för NR-ändamål ansett sig kunna räkna fram makrotal på basis av de justeringar som gjorts i samband med revisionerna. Man använder sig därvid av resultaten från revisionsarbetet under en femårsperiod och man stratifierar ingående efter bransch, ägarform och företagsstorlek. Därigenom anser man sig på ett någorlunda tillfredställande sätt hantera nackdelen av att urvalen ej är slumpmässiga. Den risk för överskattning som man ändå måste erkänna föreligger anser man motverkas av den underskattning som uppstår genom att man i revisionerna sannolikt ändå inte kommer åt hela underrapporteringen.

I Danmark har sedan 1980 utförts direkta mätningar av svart arbete genom undersökningar med frågeformulär och intervjuer. Undersökningarna har genomförts av Rockwool Fondens Forsk-

1 De monetära metoderna har aldrig gett särskilt trovärdiga resultat och eftersom de bygger på förmodligen alltmer orealistiska antaganden behandlas de inte här.

ningsenhet (RFFE) och ett omfattande forskningsarbete har lagts ner på att få till stånd ett effektivt sätt att ställa frågor av så känslig natur. Man har också fått bortfall som är acceptabla jämfört med vad som ofta erhålls vid andra slag av intervjuer eller formulärundersökningar riktade till hushållen. Som exempel kan nämnas att undersökningen 1997 omfattade ett stickprov på ca 2 500 personer, och intervjuerna kunde genomföras för nära 2 000 av dessa – bortfallet uppgick sålunda endast till ca 20 procent. Detta bestod dessutom inte bara av sådana som helt avböjde att medverka i undersökningen utan även av sådana som ej var anträffbara eller förhindrade p.g.a. sjukdom, avflyttning eller språksvårigheter. De som avböjde medverkan uppgick till endast 200 personer.

En liknande undersökning utformad efter svenska förhållanden gjordes för 1997 av RRV, i samarbete med SCB och RFFE. Urvalet omfattade knappt 3 000 personer och kunde som en datorunderstödd telefonintervju genomföras för ca 2 200 personer. Bortfallet blev sålunda knappt 27 procent – de som avböjde medverkan uppgick till 220 personer – ca 7,5 procent. Resultatet av denna undersökning kommenteras i avsnitt 6.

Indirekta beräkningar i form av jämförelser mellan inkomster och utgifter i hushållsbudgetundersökningar (HUT) har gjorts i Sverige av Michael Apel

1

, efter mönster av Pissarides och Weber,

som genomfört sådana beräkningar för Storbritannien. Apel använde hushållsbudgetundersökningen för 1988, enligt vilken uppgifter förelåg både om hushållens disponibla inkomster och dess konsumtion, fördelat på olika slag av konsumtionsutgifter. En förutsättning för dessa beräkningar är att både inkomster och utgifter har korrekt angivits för en betydande grupp anställda. För grupper som har sin inkomst i huvudsak genom enskild näringsverksamhet gäller antagandet att det endast är utgifterna för livsmedel som är korrekt angivna

2

. Man kan då med stöd av antaganden om likheter i konsumtionsbenägenhet för hushåll med samma karakteristika, t.ex. storlek, indirekt räkna fram vilka rörelseinkomster som skulle motsvara samma konsumtionsbenägenhet som hos referenshushållen, t.ex. en relevant grupp av anställda. Eftersom man inte kan vara säker på att alla anställda saknar svarta inkomster bör man dock bara jämföra med sådana löntagargrupper där svarta inkomster kan antas sakna betydelse. Detta gäller sannolikt offentliganställda. Av-

1 Apel M., An expenditure-based estimate on tax evasion in Sweden, i Essays on Taxation and

Economic Behavior, Economic Studies 18, Uppsala Universitet.

2 Jordbrukarhushåll togs dock ej med bland företagarna eftersom speciella omständigheter ansågs gälla för dessa när det gäller att korrekt rapportera livsmedelskonsumtionen.

vägningar måste dock göras så att referensgruppen inte blir för snävt avgränsad, med den ökade osäkerhet som detta riskerar att medföra. Även för denna undersökning kommenteras resultatet i avsnitt 6.

I Österrike har man också använt modellbaserade beräkningar för att mäta omfattningen av den svarta ekonomin

1

. Det första steget i dessa beräkningar, som gjordes för 1976, innebar att man delade in ekonomin i två delar, en som på förhand antogs vara helt i avsaknad av svart verksamhet och en där så inte var fallet. Till den första delen fördes offentlig sektor, bank- och kreditväsen samt de stora företagen. För alla övriga företagsformer gjordes en distinktion mellan dold verksamhet i form av försäljning vid sidan av bokföringen (off the record) och svartarbete hos löntagare (moonlighting). Försäljningen ”off the record” bestämdes utifrån uppgifter om arbetstider för anställda respektive egenföretagare. Grundantagandet var att om de sistnämnda arbetar lika mycket som de förra i en viss bransch och med samma grad av utbildning som anställda och ändå har lägre rapporterade inkomster kan skillnaden antas avspegla underrapporterad försäljning – det rationella vore ju annars att egenföretagarna lade ner sin verksamhet för att i stället arbeta som anställda. Detta antagande är dock inte utan problem. Det kan ju inte uteslutas att egenföretagare faktiskt accepterar en lägre inkomstnivå antingen för att alternativet med likvärdig anställning saknas eller på grund av att de väger in fördelen med den större frihet som egenföretagande innebär. Svartarbete bland anställda – moonlighting – beräknades i Österrike med hjälp av uppgifter om yrkesgrupper, varvid man valde ut sådana som antogs särskilt intressanta på den svarta arbetsmarknaden. För antalet personer med sådan benägenhet gjordes sedan en reducering, vilket skedde med stöd av uppgifter i tidsanvändningsundersökningar om frekvensen av bisysslor. Med dessa båda metoder fann man att den svarta sektorn i Österrike uppgick till 3,8 procent av BNP varav 47 procent avsåg underrapporterad försäljning och 53 procent svartjobb hos anställda. Försäljning vid sidan om bokföringen visade sig speciellt vanligt i hotell-, restaurang- och cafébranschen medan svartarbete bland anställda i hög grad gällde hantverkare inom byggbranschen samt chaufförer och mekaniker. Dessa slutsatser avspeglar dock till stor del de förutsättningar som beräkningarna bygger på.

1 Franz, A., Estimates of the Hidden Economy in Austria on the basis of Official Statistics, The Review of Income and Wealth, series 31 nr 4 1985.

Jämförelser mellan sysselsättning som den mäts i arbetsmarknadsstatistik t.ex. AKU respektive i företagsstatistik tillämpas i många länder som ett hjälpmedel för att korrigera befarad undertäckning i den senare. Så har gjorts också i Sverige, för åren 1996 och 1998. Det finns emellertid svåra mätproblem när det gäller att ta hänsyn till olika slag av definitionsolikheter och analysens tillförlitlighet kan därför ifrågasättas. Sålunda visade beräkningarna för 1996 på att AKU totalt sett översteg företagsstatistiken med 1,6 procent, medan man för 1998 fick den helt motsatta bilden. För i sammanhanget så viktiga branscher som byggnadsverksamhet och samfärdsel visade företagsstatistiken 1998 oväntat 6 respektive 12 procent högre värden än AKU. För handel respektive hotell och restauranter fick man dock mera trovärdiga siffror – med 4 respektive 14 procent högre värden för AKU. De på branschnivå ibland uppseendeväckande resultaten gör dock att metoden som sådan ännu måste betecknas som ofullgången.

5 Behandlingen av svart ekonomi i nuvarande NR

NR och dess beräkningar över BNP (bruttonationalprodukten) och BNI (bruttonationalinkomsten) används inte bara för ekonomisk analys utan är också ett av underlagen för fastställande av bidrag till internationella organisationer. Speciellt viktigt i detta sammanhang är bidraget till EU, vilket baseras på respektive lands uppgifter om BNI. Eftersom bidraget är en betydande inkomstkälla för EU kräver man god kvalitet i dessa uppgifter, inte minst så att de skall vara rättvisande och jämförbara ifråga om svart ekonomisk aktivitet, trots att denna kan vara av olika betydelse i olika medlemsländer. Sedan Sveriges EU-inträde har man därför inom SCB lagt ner mycket arbete på förbättrade statistikunderlag och beräkningsmetoder, vilket skett i enlighet med krav som fastlagts av Eurostat. Att dessa följs bevakas av den s.k. BNI-kommittén bl.a. med hjälp av en omfattande och enhetligt utformad dokumentation över beräkningarnas statistikunderlag och metoder. Denna föreligger i flera delar – vad som här är relevant är kapitel 5, utgiftsperspektivet, kap 3, produktionsperspektivet samt kap 4, inkomstperspektivet. Det är i huvudsak denna dokumentation som ligger till grund för beskrivningarna över nuläge och de förbättringsbehov som här anförs.

Som ovan angetts kan svart ekonomi i praktiken beaktas mest effektivt när det gäller utgifterna och då är beräkningarna över bl.a.

hushållens konsumtionsutgifter samt bruttoinvesteringarna av stor betydelse.

I statistiken över försäljningen från detaljhandel och servicenäringar fångas givetvis till stor del in i de konsumtionsutgifter som skall redovisas i NR men då denna typ av information är produktionsrelaterad kan man befara undertäckning just i fråga om svart ekonomi. Man kan räkna med att denna i betydligt bättre omfattning kommer med i de s.k. hushållsbudgetundersökningarna (HBS/HUT)

1

, i vilka man för ett urval av hushåll ställer frågor om

utgifterna för olika konsumtionsändamål. Fr.o.m. 1999 är dessa undersökningar årliga. Urvalen är dock små – ca 3 000 hushåll – och bortfallet är ibland betydande – mellan 30 och 46 procent. Trots att tillförlitligheten därför är begränsad, speciellt på den detaljnivå som erfordras för NR:s beräkningar, är denna typ av statistik av mycket stor betydelse. De nu föreliggande beräkningarna har sålunda till stor del använt undersökningen för 1995 – HBS 95 – som benchmark. På många områden har man dock bättre statistik, vilken i så fall ersätter uppgifterna enligt HBS.

Förutom slumpfel och de kanske stora bortfallsfelen på detaljnivå finns en brist i HBS:s målpopulation, som NR i princip måste beakta. Detta innebär att NR egentligen har behov av en redovisning av inköp inte bara av svenska hushåll utan även av de utländska hushåll och affärsresenärer som använder valuta för inköp i Sverige. Detta tar man dock i praktiken ofta hänsyn till i NR genom att de förmodligen mest relevanta områdena – gränshandel med livsmedel, alkoholhaltiga drycker och tobak samt hotell, caféer och restauranger – kommer med i huvudsak genom den form av statistikunderlag som används i beräkningarna.

De fr.o.m. 1999 årliga hushållsbudgetundersökningarna har ännu ej kunnat utnyttjas . Detta kommer man dock att kunna göra vid kommande benchmarkbestämningar. Slump- och bortfallsfelen skulle i så fall kunna minskas med hjälp av modeller som innebär att man använder genomsnitt av flera årgångar av HBS.

Beräkningar över bruttoinvesteringar täcker samtliga sektorer av samhällsekonomin och det görs en uppdelning så att man kan särskilja investeringar i byggnader och anläggningar. Eftersom byggbranschen är en av de branscher där förekomsten av svart verksamhet kan förväntas vara betydande är det viktigt att dessa beräkning-

1 Det finns dock områden som starkt underrapporteras i HBS, t.ex. tobaks- och alkoholkonsumtion.

ar är fullständiga

. Man har knappast anledning att tro annat än att uppgifterna över investeringsutgifterna från företagen och offentlig sektor i de allra flesta fallen är tillförlitliga i detta avseende och att de därmed implicit fångar in svart verksamhet i form av produktion som underrapporteras av byggföretagen. En viktig del är dock bostadsbyggandet, speciellt när det gäller småhus och fritidshus. Även här lägger man ner stor omsorg på att få fullständiga beräkningar trots att direkt statistik över investeringsutgifter saknas. Både för privat konsumtion och för bruttoinvestering gäller sålunda att beräkningarna över dessa utgiftsområden kan antas fånga in svart ekonomisk verksamhet i betydande omfattning. De reservationer från EU som gällt i detta avseende är nu i stort sett åtgärdade . Beräkningarna sker dock inte alltid på sådant sätt att den del som avser just den svarta sektorn kan särskiljas. Det är detta som skapar problem när utgiftsberäkningarna skall relateras till produktions- och inkomstberäkningarna. När det gäller produktionen baseras beräkningarna fr.o.m. 1997 i huvudsak på företagsstatistiken. Denna är heltäckande och görs för alla företag med 50 eller fler anställda i form av blankettundersökning på verksamhetsställenivå. Företag med mindre än 50 anställda undersöks via administrativt material från RSV. Detta kallas Standardiserade räkenskapsutdrag och utgörs av bilagor till företagens inkomstdeklarationer. Företagsstatistiken används dock inte för jordbruk, skogsbruk, fiske och byggnadsverksamhet. För jordbruk används Jordbruksverkets sektorkalkyl som bygger på uppgifter – ofta i kvantitativ form – över levererade jordbruksprodukter av olika slag. För skogsbruk görs liknande typ av beräkningar, baserade på levererade kvantiteter av massaved, sågtimmer och ett antal andra skogsprodukter. Det finns för andra branscher också en mängd undersökningar, som används för att verifiera och komplettera uppgifterna i företagsstatistiken. Detta gäller t.ex. post- och telekommunikationer samt landsvägstransporter, lagring, spedition, sjöfart och luftfart. Det finns sålunda ett bra underlag för att mäta produktionen i den vita ekonomin. För att söka ta hänsyn till den svarta ekonomin görs explicita tillägg till produktionsvärdet i följande branscher, jfr tabell 1.

1 För att mäta produktionen i denna bransch är det dock nödvändigt att också beakta utgifter för byggnadsreparationer och -underhåll.

Tabell 1 Explicita tillägg för svart ekonomi i vissa branscher, år 1996

Förädlingsvärde

Verksamhet

Vit Svart Vit + Svart

Därav svarta löner

Jordbruk

13 310 904 14 214

318

Skogsbruk

22 768 2 124 24 892

139

Industri

352 062 1 022 353 084

972

Byggnadsverksamhet 63 099 7 339 70 438

2 187

Bilreparationer

4 400 1 576 5 976

2 390

Restauranger

18 818 3 633 22 451

728

Taxi

4 310 1 024 5 334

170

Åkerier

20 057 3 769 23 826

476

Konsulter m.m.

48 962 2 065 51 027

859

Städning

17111 933 18 044

292

Spel

14 164 994 15 158

649

Frisörer

3 353 1 791 5 144

395

Övriga branscher

2 045

Summa

582 414 27 174 609 588

11 620

Detta påverkar förädlingsvärdet, som för dessa branscher 1996 höjs med över 4,5 procent, dvs. drygt 27 mdr kr. Eftersom oredovisad byggnadsverksamhet i stor utsträckning mäts med hjälp av investeringar samt reparations- och underhållsutgifter kan antas att en betydande del av dold verksamhet kommer med implicit. Det explicita tillägget för denna bransch avser arbeten på ägarbebodda fastigheter1. För övriga berörda branscher baseras tilläggen på bearbetningar av RRV:s undersökning för 1998, jfr avsnitt 4 och 5. Att kvantifiera dolt produktionsvärde från denna undersökning är emellertid svårt, varför storleken på de gjorda tilläggen har måst baseras även på analys av tillgångs- och användningstabellerna. Med hjälp av dessa tabeller görs avstämningar av tillgång och användning för var och en av de 400 produktgrupper som finns i NR-systemet. Tillägget för frisörbranschen är explicit beräknat som skillnaden mellan HBS 1995 och produktionsvärdena i företagsstatistiken.

Beräkningar av BNP från inkomstsidan gjordes tidigare branschvis – detta skedde dock bara i ett system som var sidoordnat till övriga NR och som dessutom genom ofullständig statistik var be-

1 Även för parti- och detaljhandel finns implicita tillägg, jfr avsnitt 6.

häftat med stora brister. I dessa beräkningar kunde man för varje bransch skilja ut förädlingsvärden och förädlingsvärdekomponenter

1

för olika sektorer, bl.a. aktiebolag och personliga företag. Sådana beräkningar skulle i betydligt mer tillförlitlig form nu kunna utföras med hjälp av den förbättrade företagsstatistiken. Detta har dock ännu inte hunnit beaktas i de föreliggande NR utan beräkningar från inkomstsidan görs endast för alla branscher sammanslagna (jfr tabell 2 nedan).

Tabell 2 Beräkning av sammansatt förvärvsinkomst, år 1996

Miljoner kr

BNP till marknadspris, brutto

1 817 149

Kapitalförslitning 241 003

Produktionsskatter 305 152

Subventioner 64 583

Egentliga löner

731 999

Deklarerade

720 379

Undanhållna (svarta)

11 620

Kollektiva avgifter

261 343

Driftsöverskott, netto

342 235

Icke finansiella företag

196 657

Finansiella företag

-22 851

Staten

-13

Kommuner

-243

Socialförsäkring

509

Ägarbebodda bostäder

59 858

Sammansatt förvärvsinkomst (residual)

108 318

Man utgår som framgår från BNP enligt beräkningarna från användningssidan och detta belopp kan sedan spaltas upp i relevanta komponenter (kapitalförslitning, produktionsskatter, subventioner, löner och kollektiva avgifter samt driftsöverskott). För den sistnämnda förädlingsvärdekomponenten kan man särredovisa den del som framkommer i bolag, i statliga och kommunala affärsdrivande verksamheter samt för ägarbebodda bostäder och som en residual erhålla sammansatt förvärvsinkomst, som bildas i hushållssektorn. För 1996 uppgick denna till ca 108 mdr kr.

1 Bl.a. löner, driftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst.

Det går också att relatera detta till sammansatt förvärvsinkomst som enligt vad som redovisas i taxeringsstatistik uppgick till 28 mdr kr. Man erhåller då en restpost som uppgår till det betydande beloppet 80 mdr kr. Om man sålunda utgår från att svart ekonomi är korrekt beaktad i BNP-beräkningarna och att uppgifterna om vit ekonomi i tabellen ovan är riktiga, samt att svarta löner uppgår till angivet belopp, motsvarar 80 mdr kr sålunda de inkomster som dels är underrapporterade respektive felredovisade hos de registrerade personliga företagen, dels bildats i de oregistrerade företagen.

Oredovisade företagarinkomster plus svarta löner uppgick sålunda 1996 till nära 92 mdr kr – detta motsvarar drygt 5 procent av BNP.

Förutom den uppenbara osäkerhet som gäller residualberäknade poster är det värt att notera att de båda delarna – svarta löner och oredovisad sammansatt förvärvsinkomst – är beroende av varandra, så att om lönedelen underskattas så överskattas sammansatt förvärvsinkomst. De 80 mdr kr som erhålls för oredovisade inkomster i registrerade företag jämte inkomster i oregistrerat företagande har dock inte kunnat fördelas på de båda företagsformerna. Ej heller har någon branschfördelning kunnat göras – de explicita tillägg till produktionen som redovisas i tabell 1 uppgår som framgått endast till 27 mdr kr, där ingår dessutom delvis de 12 mdr kr som antagits vara svarta löner.

NR-systemet ger också möjligheter att kontrollera att den ovannämnda typen av residualberäkning ger rimliga resultat. Detta sker genom att man i det s.k. inkomst/utgiftskontot för hushållssektorn kan beräkna disponibel inkomst på två sätt. Det ena sättet bygger på att disponibel inkomst kan erhållas som summan av alla faktorinkomster – däri inkluderat de oredovisade svarta inkomsterna – plus nettot av överföringsinkomster, dvs. räntenetto, utdelningar samt nettot av olika bidrag och skatter. Disponibel inkomst kan på det andra sättet erhållas som summan av finansiellt och realt sparande samt konsumtion. Det finansiella sparandet beräknas då i de s.k. finansräkenskaperna, vilka i sin tur bygger på kreditmarknadsstatistik över olika slag av finansiella placeringar. Dessa båda beräkningar av disponibel inkomst ger i varje fall för senare år i stort sett samma resultat

1

och verifierar därmed den nivå som erhållits på de

residualberäknade svarta inkomsterna.

Det finns ett krav på konsistens som måste vara uppfyllt när det gäller hur svart ekonomi bör beaktas i NR. Utgångspunkten för

1 Beräkningen förutsätter dock att överföringsinkomsterna, t.ex. räntor och utdelningar, är korrekt estimerade.

detta är att svarta inkomster bara möjliggörs genom underrapportering av försäljningsinkomster och/eller bokföring av fingerade fakturor. Därigenom uppkommer ett kassaflöde som kan användas antingen till att avlöna svart arbetskraft eller – när det gäller personliga företag – stoppa i egen ficka som oredovisad sammansatt förvärvsinkomst. För varje bransch där det förekommer explicita tillägg till produktions- och förädlingsvärde måste ett ställningstagande göras hur stor del av tillägget som bör behandlas som lön respektive som sammansatt förvärvsinkomst. Branschvisa tillägg till produktionen görs som framgått ovan bara för vissa branscher, medan svarta löner kalkyleras för ett mycket större antal branscher – sålunda även för sådana där tillägg till förädlingsvärdet saknas. Detta måste i så fall tolkas som fingerade eller felklassificerade insatskostnader – beräkningarna bygger dock inte på sådana överväganden. Det är därför uppenbart att det behövs dels en översyn av NR:s beräkningar, dels en genomgång av vilken ytterligare statistisk information som förbättrade beräkningar skulle kräva. Detta behandlas i avsnitt 6.

6 Utbyggnadsbehoven av NR och statistikunderlag för svart ekonomi

I avsnitt 5 har i tabell 1 och 2 beskrivits hur svart ekonomi f.n. beaktas i NR. Där framgår att man får svårtolkade resultat när man försöker göra en uppdelning i olika inkomstkomponenter och branscher, inte minst för sammansatt förvärvsinkomst inom registrerade respektive oregistrerade företag. Det är därför önskvärt att man i NR söker behandla svart ekonomi på ett mer systematiskt sätt. En ansats till detta har gjorts i tabell 1 ovan men denna är inte fullständig utan behöver kompletteras. Detta åskådliggörs i tabell 3 där dock den erforderliga uppdelningen på olika branscher utelämnats. Man måste alltså dels skilja mellan vit och svart ekonomi på samma sätt som i tabell 1 ovan, dels beakta kraven på konsistent bokföring. Detta innebär att om svart ekonomi bland inkomsterna beräknats till 92 mdr kr, så måste detta belopp återfinnas också i produktionsberäkningarna, antingen som explicit respektive implicit tillägg till output eller som justering av input. De explicita tilläggen i tabell 1 uppgår bara till 27 mdr kr vilket innebär att hela 65 mdr kr måste ligga som implicit tillägg eller justeringar.

Tabell 3 Näringslivet uppdelat på vit och svart ekonomi, år 1996

Total ekonomi Vit ekonomi Svart ekonomi

Produktion

Produktionsvärde

2 665

?

92 + x

Insatsförbrukning 1 396 ? x

Förädlingsvärde 1 269 1 177 92

Därav explicit

27

Därav implicit

65

Summa svart ekonomi

92

Inkomster

Löner 732 720 12

Driftsöverskott bolag

174

174

0

Sammansatt förvärvsinkomst

108

28

80

Därav registrerade företag

28+y

28

y

Därav oregistrerade företag

80-y

0

80-y

Summa svart ekonomi

92

Så som beräkningarna är gjorda är det sannolikt främst jordbruk, skogsbruk, byggnadsverksamhet och varuhandel som skulle kunna komma ifråga för implicita tillägg.

För jordbruk gäller att beräkningarna bygger på Jordbruksverkets totalkalkyl för jordbruk, vilken kompletterats med beräknade sidoinkomster enligt vad som framgår av tabell 1. Detta har egentligen inte med svart ekonomi att göra utan denna måste i stället beräknas genom att jämföra beräkningarna med uppgifter som bygger på jordbruksföretagens räkenskaper. Skillnaden är den svarta ekonomi som för jordbrukarna implicit ingår i NR.

För byggnadsverksamhet görs också ett explicit tillägg för svart verksamhet i form av reparation och underhåll av ägarbebodda fastigheter, vilket kanske i stor utsträckning avser verksamhet i oregistrerade företag. Man kan dock befara att det förekommer underrapportering av byggnadsverksamhet även hos de registrerade företagen. För att utröna detta har det gjorts jämförelser mellan NR:s totalberäkning och vad som erhålles dels i byggnadsproduktionsstatistiken BPS, dels i företagsstatistiken. För 1996 erhålls i BPS ett belopp som understeg NR med ca 13 mdr kr men året därpå var skillnaden hela 24 mdr kr. Skillnaden mellan NR och företagsstatistiken uppgick 1997 dock bara till 7 mdr kr.

För företag inom varuhandel medför förekomsten av underrapporterad försäljning att den bild av handelsmarginaler som erhålls i redovisningen har påverkats, både värdemässigt och som procentuellt påslag på inköpen respektive som andel av den redovisade försäljningen. NR:s metod innebär emellertid att dessa marginaler appliceras på den faktiska försäljningen – denna mäts ju från användningssidan och innefattar därmed även den ej redovisade försäljningen. Därigenom får man i implicit form med även handelsmarginaler på svarta inkomster. Det är därför i princip riktigt att man inte gör explicita tillägg för denna bransch – det som redovisas i tabell 1 täcker bara reparationsverksamheten. Man får emellertid problem när det gäller att beakta svart verksamhet i handelsföretagens inkomstbildning och att ta ställning till hur mycket som blir svarta löner respektive sammansatt förvärvsinkomst. Man får också problem med att avgöra hur mycket som faller på oregistrerad verksamhet.

Att tilläggen av svart ekonomi i produktionsberäkningarna totalt sett är rimliga motiveras med att produktionsberäkningarna på detaljerad produktnivå är väl avstämda mot de uppgifter som erhålls i utgiftsberäkningarna. En viktig komponent i dessa avstämningar är förutom handelsmarginalerna även produktskatter, främst moms.

När det gäller beräkningarna av moms inom NR:s system av produktbalanser borde man i princip beakta att den svarta försäljningen – även om den skett till priser som inkluderar momspåslag – inte genererar några momsinbetalningar och därför de facto är ”momsbefriad”. I praktiken är detta dock svårt att genomföra. I ENS medges därför beräkningar som bortser från ”momsbefrielsen”. Den moms som ingår i produktbalanserna blir därmed högre än vad som inlevereras till statsverket och mellanskillnaden förs då som en återbetalning från staten till momspliktig verksamhet. I NR:s varubalanser beaktas ”momsbefrielsen” men bara i begränsad omfattning. Men det väntade överskottet i förhållande till uppburen moms föreligger ändå inte. Det är dock sannolikt ej så att detta kan tas som en indikation på att omfattningen av svart ekonomi skulle kunna vara underskattad, men orsakerna bör ändå utredas.

Det är önskvärt att man går igenom beräkningarna med sikte på att allokera de implicita tilläggen till de olika branscherna, vilket förutsätter att man gör branschvisa beräkningar som avser enbart den vita ekonomin. Detta bör man i första hand göra för ett benchmarkår.

En sådan allokering av svart verksamhet till olika branscher torde vara den mest effektiva åtgärden för att få ett underlag för korrekt

redovisning på inkomstsidan. Denna sida av NR-systemet visas nederst i tabell 3. Där framgår sålunda att 12 mdr kr av de svarta inkomsterna förts till lönerna – det är fråga om branschvisa beräkningar där dock, som tabell 1 visar, tillägg gjorts även för branscher som saknar sådana i explicit form. Hela 80 mdr kr finns dock kvar i form av sammansatt förvärvsinkomst. Det är för att få underlag att pröva rimligheten i detta som det är önskvärt att utöver preciseringen av vit ekonomi i produktionsberäkningarna anlita några av de övriga mätmetoder som beskrivits i avsnitt 4.

I avsnitt 4 har beskrivits den intervjuundersökning som gjordes 1998 av RRV. Denna visade att 2,5 procent av den totala arbetstiden 1997 avsåg svartjobb. Eftersom timförtjänsterna för dessa kan antas vara lägre än på den vita marknaden motsvarar detta omräknat till 1996 ett värde på 17 mdr kr, dvs. ca 1 procent av BNP. Av detta belopp har NR bokfört ca 12 mdr kr som lön. Resterande 5 mdr kr skulle då vara företagarinkomst.

Att en så låg siffra för egenföretagare erhålles i beräkningar baserade på RRV:s undersökning tyder på att denna fungerat dåligt för denna grupp. Detta kan sammanhänga med att försäljning vid sidan av bokföringen inte av dessa uppfattas eller anges som svartarbete. Det finns nämligen också, som anförts i avsnitt 4, modellbaserade beräkningar som gjorts av M. Apel och som bygger på jämförelser mellan inkomster och utgifter enligt HBS för egenföretagare respektive andra typer av inkomsttagare. Enligt denna beräkning var inkomsterna 35 procent eller ca 10 mdr

1

kr större än vad som redo-

visas. Om man använder denna information reduceras inkomsterna för oregistrerade företag till 70 mdr kr.

Den strategi för att förbättra redovisningen i NR avseende både svart och vit ekonomi som förefaller lämpligast består av följande inslag:

a) Detaljerade beräkningar för vit ekonomi för ett benchmarkår,

så att man kan dela upp förädlingsvärdet i varje bransch på olika sektorer, bl.a. med särskiljande mellan större bolag, mindre bolag och personliga företag. Så bör ske också för löner, driftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst.

b) Beräkning av justeringar för svart ekonomi inom varje bransch,

företagstyp och förädlingsvärdekomponent. Detta kan ske dels genom att för benchmarkåret jämföra med produktionsberäkningarna, dels genom att de skillnader som då framkommer ve-

1 Detta är en överslagsmässig beräkning som bortser från att Apels beräkningar ej innefattar jordbrukare, medan procenttalet trots detta applicerats på ett belopp där dessa ingår.

rifieras med hjälp av den typ av informationsunderlag som föreslås nedan.

Det torde inte erbjuda några större problem

1

att med stöd av den

utbyggda statistik över företagens räkenskaper som föreligger för de senaste åren åstadkomma renodlade beräkningar över vit ekonomi av den typ som nämnts under a). Det skulle då också gå att redovisa de justeringar som explicit och implicit görs för att täcka in svart ekonomi enligt b). Nedan redogörs för hur underlaget för att validera dessa justeringar skulle kunna komma till stånd.

En mer konsistent behandling av svart ekonomi bör göras genom att redovisa tilläggen i produktionsberäkningarna så att följande kontomässiga samband gäller:

Tillägg till produktionsvärde registrerade företag

A

Tillägg till produktionsvärde oregistrerade företag

B

Tillägg till insatsvärde oregistrerade företag

C

Just. för felaktigt redovisade insatskostn. i reg. företag -D

Tillägg till förädlingsvärde

E=A+B–C+D

Tillägg till lönesumma F+lönedel av D

Tillägg till sammansatt förvärvsinkomst G=E–F- lönedel av D

Utifrån detta schema kan man grovt ange vilka metoder som kan antas möjliga för att beräkna dessa tillägg.

I beräkningarna över justeringar av produktionsvärdet enligt b) ovan kan man inte särskilja den del A som faller på registrerade företag från vad som avser oregistrerad verksamhet, dvs. B. Direkta beräkningar över försäljning vid sidan av bokföringen i olika registrerade företagstyper (A) måste sålunda komma till stånd, vilket förmodligen bara kan ske med hjälp av uppgifter från RSV:s taxeringsrevisioner. Detta torde gälla också D, som avser justering för fingerade fakturor och felaktigt bokförda naturaförmåner. Som framgått av avsnitt 4 är dock felredovisningarna olika mellan olika företagstyper. Därför är det viktigt att kunna skilja mellan stora respektive små och medelstora aktiebolag. Denna typ av uppgifter används också som ett av underlagen för NR i några länder, jfr avsnitt 4.

När det gäller direkta beräkningar över försäljningen i oregistrerade företag (B) finns knappast någon annan möjlighet än att använda intervjubaserade undersökningar över utförda arbetstimmar i

1 Reservationer måste dock göras för problemen att beakta fingerade fakturor eller felaktigt bokförda naturaförmåner.

svartarbete. Det finns mätproblem som man dock i andra länder och även i RRV:s undersökning ansett sig kunna bemästra. Om dessa timmar värderas skall de dock inte bokföras som lön utan som G – sammansatt förvärvsinkomst. Ett problem med dessa intervjubaserade undersökningar är dock att de även täcker arbetstimmar F som faller på registrerade företag. Dessa riskerar därmed att bli dubbelräknade.

Som ytterligare underlag skulle beräkningar över basen för oregistrerat företagande kunna göras genom att klassificera antalet anställda efter bransch eller yrke, välja ut sådana branscher och yrken där oregistrerad verksamhet kan bedömas betydande samt i dessa fall redovisa arbetstimmar utförda i form av bisysslor. Sådana beräkningar som siktar till att kartlägga omfattningen av ”moonlighting” – som det ju här gäller – har utförts i Österrike, jfr avsnitt 4 ovan, och det finns för Sveriges del underlag för detta i AKU. Bisysslor avser dock inte enbart oregistrerat företagande utan där ingår också arbeten inom den vita sektorn. Å andra sidan är det inte säkert att all oregistrerad verksamhet avspeglas i AKU. Basberäkningarna är därför bara användbara i de branscher/yrkeskategorier där dessa båda ”felfaktorer” kan negligeras eller antas i stort sett motväga varandra.

Förutsatt att undertäckningen av försäljning hos registrerade företag med hjälp av de ovannämnda metoderna kan kartläggas på ett någorlunda tillförlitligt sätt kan också den del som avser oregistrerad verksamhet bestämmas residualt mot NR:s totalberäkning av svart ekonomi. Denna kan sedan lättare allokeras till branscher med hjälp av fördelning och omfattning av bisysslor enligt basberäkningarna. Det kan givetvis också göras rimlighetsbedömningar över den svarta ekonomins omfattning och dess fördelning på registre-

rade och oregistrerade företag.

Givet A och B torde man med hjälp av relationstal i redovisade företag kunna beräkna också C och E.

Det är emellertid tveksamt om man med intervjumetoden även kommer åt arbetsinsatsen för den del av de oredovisade inkomsterna som tillfaller ägaren/ägarna av ett bolag eller ett personligt företag – i det sistnämnda fallet är det dock inte fråga om lön utan om sammansatt förvärvsinkomst. Ej heller förefaller det troligt att man täcker in oredovisade naturaförmåner, som ju skall ingå i löner men där koppling till någon arbetskraftsinsats saknas.

För sammansatt förvärvsinkomst torde man därför i stället vara hänvisad till modellbaserade beräkningar som skulle kunna göras i form av jämförelser mellan inkomster och utgifter för personliga

företagare. Med en sådan metod måste man också söka beräkna oredovisat inkomstuttag för ägare till fåmansbolag.

Konklusionen rörande val av metoder för att få fram bättre underlag för beaktande av svart ekonomisk verksamhet kan sålunda sammanfattas enligt följande:

Typ av svart verksamhet Tänkbart underlag

Oredovisad försäljning i registrerade RSV – revisioner; mätning bolag/falsk fakturering av arbetade timmar samt modellberäkningar för

fåmansföretag i HBS

Oredovisad försäljning i registrerade Modellberäkningar i HBS personliga företag

Oredovisade naturaförmåner i RSV - revisioner registrerade bolag

Oredovisade naturaförmåner i RSV - revisioner registrerade personliga företag

Försäljning i oregistrerade företag Mätning av arbetade timmar i bisysslor för personer i eller utanför arbetskraften

Ingen av dessa metoder kan antas var för sig ge en bra bild av svart ekonomi utan de måste användas var och en på sitt område och helst utformas så att de kompletterar varandra. Detta är sannolikt förenat med många problem. De måste dessutom anlitas med insikten att en målsättning att erhålla beräkningar som är lika ”heltäckande” som i NR inte är realistisk. Det gäller snarare att söka erhålla information som kan vara underlag för modellbaserade justeringar av uppgifterna i den ekonomiska statistiken. Att sådana beräkningar kan accepteras beror på att alternativet snarast är överslagsmässiga metoder av den typ som tidigare använts i NR.

Målsättningen bör i första hand vara att genom en kombination av de anförda strategierna få till stånd en mer explicit redovisning av svart ekonomi så att man erhåller tillförlitliga benchmarks. I NR är emellertid ett väl så stort intresse knutet till tidsserierna med dess uppgifter om förändringar över tiden – och speciellt då för aktuella kvartal. För svart ekonomi måste därför ambitionen bli att senare också med hjälp av intermittenta mätningar och återkommande benchmarkberäkningar kunna ange hur denna förändras

över en längre period. I avvaktan på sådan kommande information måste man emellertid använda framskrivningsmodeller för den svarta sektorn som är så realistiska som möjligt. Man kan tillsvidare knappast räkna med att komma längre än till antagandet att denna förändras parallellt med utvecklingen i de branscher där den äger rum. Detta förutsätter dock att det sker en explicit och konsistent redovisning, så som skisserats ovan.

Bilaga 9 Bilaga 9 Bilaga 9 Bilaga 9

Promemoria

2002-09-26

Näringsdepartementet

Jämställdhetsenheten Anna-Marie Sandquist Telefon 08-405 12 70 Telefax 08-24 71 52

E-post

anna-marie.sandquist@industry.ministry.se

Behovet av att belysa köns- och jämställdhetsperspektiv inom den ekonomiska statistiken

Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken startade oktober 2000 och skall lägga fram sitt slutbetänkande i slutet av 2002. Enligt utredningens direktiv skall utredningen fånga upp och beakta synpunkter när det gäller möjligheter att analysera statistik ur ett könsperspektiv. På ett seminarium om könsuppdelad statistik den 30 augusti 2002 ombads Jämställdhetsenheten vid Näringsdepartementet att till utredningen inkomma med synpunkter på behovet av att belysa köns- och jämställdhetsperspektiv inom den ekonomiska statistiken.

Jämställdhet - ett sektorsövergripande politikområde

Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter på livets alla områden. Detta innebär att arbetet för ökad jämställdhet är tvärsektoriellt och att det i praktiken spänner över alla utgiftsområden, politikområden och anslag.

Detta blir tydligt när det övergripande målet bryts ner i mer konkreta delmål (Prop. 1993/94: 147):

  • en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män
  • samma möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt oberoende
  • lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i fråga om företagande, arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetslivet
  • lika tillgång för flickor och pojkar, kvinnor och män, till utbildning och samma möjligheter att utveckla personliga ambitioner, intressen och talanger
  • samma ansvar för kvinnor och män för arbetet med hem och familj
  • frihet från sexualiserat (könsrelaterat) våld.

Huvudstrategin för att nå de jämställdhetspolitiska målen med sin spännvidd är jämställdhetsintegrering (gender mainstreaming). I korthet innebär jämställdhetsintegrering att jämställdhet ska genomsyra alla delar av regeringens politik, vilket betyder att köns- och jämställdhetsperspektivet skall införlivas i allt beslutsfattande, på alla nivåer och i alla steg av beslutsprocessen. Detta skall göras av de aktörer, politiker och tjänstemän, som normalt sett deltar i beslutsfattandet. Dessa skall ha de förutsättningar som krävs för att fullgöra denna uppgift.

Regeringen har ett gemensamt ansvar för att nå målen för jämställdhetspolitiken och varje minister har ansvar för att utvecklingen och insatserna inom det egna politikområdet bidrar till att de övergripande jämställdhetsmålen nås. Jämställdhetsministern har samordningsansvar för regeringens jämställdhetspolitik och ansvarar för uppföljningen av jämställdhetslagen samt tar initiativ till vidareutveckling av jämställdhetspolitiken.

Jämställdhetsenheten vid Näringsdepartementet (N/JÄM) ansvarar dels för uppföljningen av jämställdhetspolitiken innehållsmässigt på en övergripande nivå, dels för att följa upp, utvärdera och vidareutveckla strategin jämställdhetsintegrering.

Köns- och jämställdhetsperspektiv inom statistiken – en förutsättning för jämställdhetsintegrering

Arbetsgruppen för metodutveckling i jämställdhetsarbetet skriver i sin slutrapport (Ds 2001:64) att jämställdhetsintegrering kan sägas innebära att eventuella skillnader i intressen mellan kvinnor och män skall synliggöras och tas ställning till, förhandlas och övervägas. En förutsättning för detta är tillgången på statistik som speglar kvinnors och mäns villkor inom alla politikområden.

Riksdagens arbetsmarknadsutskott, finansutskott och konstitutionsutskott har vid olika tillfällen de senaste åren ställt krav på regeringens arbete med jämställdhetsintegrering. Under hösten inleds ett arbete med att stärka styrningen och tydliggöra att jämställdhetsintegrering skall tillämpas inom Regeringskansliet och övrig statsförvaltning. Vidare inleds ett arbete med att integrera köns- och jämställdhetsperspektiv i den statliga budgetprocessen. Målet är att stärka styrningen av jämställdhetsfrågorna och synliggöra kön i den statliga budgetprocessen, så att regeringens jämställdhetspolitik kommer till uttryck i form av mål inom alla politikområden.

Ett viktigt led i detta arbete är att synliggöra på vilka villkor och i vilken utsträckning kvinnor och män, flickor och pojkar får del av de medel som fördelas inom olika politikområden i statsbudgeten. Detta arbete kommer att ingå som en del i ett samnordiskt projekt under Nordiska Ministerrådet med syfte att integrera köns- och jämställdhetsperspektiv i den ekonomiska politiken. Grundläggande för projektet är ett nära samarbete mellan Jämställdhetsenheten eller motsvarande och Finansdepartementet i varje land.

Sett mot denna bakgrund, finns ett behov av att ”beköna” såväl produktionen som presentationen av statistik för att svara mot den ökande efterfrågan på information som speglar jämställdhetsfrågorna. Det innebär att köns- och jämställdhetsperspektiv är ett grundläggande kvalitetskrav på all individrelaterad statistik. För att uppfylla detta kvalitetskrav skall:

  • statistiken vara insamlad efter kön,
  • alla variabler och karakteristika vara analyserade och presenterade med kön som genomgående och övergripande indelningsgrund,
  • statistiken inom alla politikområden även spegla köns- och jämställdhetsperspektiv.

Könsuppdelad statistik är således en grundförutsättning. Minst lika viktigt är dock att ställa de ur ett köns- och jämställdhetsperspektiv intressanta och relevanta frågorna.

Behovet av ekonomisk statistik med köns- och jämställdhetsperspektiv

Ovanstående gäller naturligtvis också den ekonomiska statistiken. I direktivet till utredningen påpekas att det i dag saknas möjligheter att i den ekonomiska statistiken göra analyser ur ett könsperspektiv. Enligt utredningsdirektivet ingår i uppdraget bland annat att föreslå förändringar och behov av fortsatta utvecklingsinsatser, samt att redovisa en tydlig prioritering av olika statistikbehov och andra kvalitetshöjande insatser. Vi menar, att en sådan kvalitetshöjande utvecklingsinsats skulle vara att tillämpa strategin jämställdhetsintegrering också på den ekonomiska statistiken.

Med utgångspunkt från direktivet, samt delbetänkandet Behovet av ekonomisk statistik (SOU 2001:34), följer några exempel på områden som är angelägna att belysa vidare ur ett köns- och jämställdhetsperspektiv.

I uppdraget ingår att göra en genomlysning av den ekonomiska statistiken och då särskilt nationalräkenskaperna. Utredningen skall kartlägga de förändrade samhällsbehoven, användarnas behov av och syn på framtida ekonomisk statistik. I direktiven beskrivs hur den ekonomiska statistiken och då särskilt nationalräkenskaperna har ökat i betydelse de senaste åren, bland annat på grund av att

ekonomisk-politiska mål i allt större utsträckning anges i kvantita-

tiva termer, t ex för utgiftstak, den offentliga sektorns sparande, sysselsättning och arbetslöshet. Samtidigt påpekas att förutsättningarna för att mäta den ekonomiska utvecklingen bl a försvåras av avregleringar och strukturförändringar inom näringslivet, för-

ändringar av verksamhetsformer både inom och mellan näringsgrenar och samhällssektorer.

Samtliga faktorer av betydelse för den ekonomiska statistiken som tas upp ovan, kan förutsättas rymma köns- och jämställdhetsperspektiv. Den ekonomiska statistiken skall ge underlag för analyser av hur dessa fenomen påverkar kvinnors och mäns villkor. Bland annat återfinns kvinnor och män till stor del inom olika sektorer och nivåer på arbetsmarknaden, samtidigt som kvinnor tar ett betydligt större ansvar än män för det obetalda arbetet med hem, vård och omsorg om barn, gamla och sjuka. Det innebär att kvinnor och män påverkas på olika sätt och i olika utsträckning av förändringar när det gäller såväl utgiftstak och den offentliga sektorns sparande, som förändringar på arbetsmarknaden, avregleringar, strukturförändringar och förändringar av verksamhetsformer. En ekonomisk statistik med köns- och jämställdhetsperspektiv visar på vilket sätt så sker. Hur och i vilken utsträckning överförs exempelvis kostnader i pengar genom neddragningar av de offentliga utgifterna för äldreomsorg till kostnader i tid för främst kvinnor som obetalda omsorgsgivare?

Detta är ett exempel på data som också ökar insikterna om ”vad som påverkar inkomsternas fördelning och hur hushållens resurser över livscykeln fördelas”. Den ekonomiska fördelningsstatistiken tas upp som ett angeläget område i utredningsdirektiven. Här är ett köns- och jämställdhetsperspektiv av avgörande betydelse för att utvärdera den ekonomiska politiken och dess konsekvenser för medborgarna.

Viktigt är också att Sverige i det internationella samarbetet inte minst inom EU, visar på betydelsen av könsuppdelad statistik, men också av att integrera köns- och jämställdhetsperspektiv i själva arbets- och beslutsprocessen, t ex när det gäller att ta fram indikatorer om ekonomisk statistik.

I delbetänkandet (SOU 2001:34) lyfts några andra områden fram, där viktiga användare i departement, myndigheter, organisationer och företag pekat på brister i tillgänglig statistik. Bland annat saknas väsentlig statistik avseende input-output-undersökning, regional statistik, hälso- och sjukvård. Detta är också exempel på

områden, där det råder brist på ekonomisk statistik med köns- och jämställdhetsperspektiv.

Enligt många användare finns ett behov av en ny input-output-

undersökning som visar flödet av varor och tjänster mellan olika

sektorer i ekonomin. För att kunna analysera hur strukturförändringar och den ekonomiska utvecklingen påverkar kvinnor och män, samt jämställdheten mellan könen, är det viktigt att också ta hänsyn till hushållssektorn som en sektor i ekonomin, t ex genom tätare tidsanvändningsstudier.

Beträffande regional statistik, trycker regeringen på vikten av ett köns- och jämställdhetsperspektiv inom den regionala utvecklingspolitiken. Bland annat finns ett stort behov av att som ett led i arbetet med de regionala tillväxtprogrammen dels belysa kvinnors och mäns villkor vad gäller bland annat arbetsmarknad, företagande, löner och kommunikationer, dels hur olika insatser inom den regionala utvecklingspolitiken kommer kvinnor och män till del och med vilket resultat.

Flera användare har enligt delbetänkandet också uttryckt önskemål om kompletterande lönestatistik, t ex vad gäller nya belöningsslag som optioner och bonus. Här är det naturligtvis väsentligt med köns- och jämställdhetsperspektiv.

Det har också framförts önskemål från användare om mer detaljerad statistik på hälso- och sjukvårdsområdet, samt övrig

offentlig sektor. Här finns ett stort behov av brukarorienterad

ekonomisk statistik som visar hur den offentliga sektorns insatser kommer kvinnor och män, flickor och pojkar till del. Hur fördelas våra gemensamma resurser i form av exempelvis pengar, tid och rum ur ett köns- och jämställdhetsperspektiv? Vem får vad och på vilka villkor?

Även skatter är av intresse ur ett köns- och jämställdhetsperspektiv. Området är förhållandevis outforskat såväl i Sverige som i andra länder. Statistik som möjliggör analyser av skatter och skattebaser ur köns- och jämställdhetsperspektiv saknas i stor utsträckning. Vem betalar vilka skatter med hänsyn till kön – kan ”könsprofiler” urskiljas på olika skatter och hur ser utvecklingen i så fall ut över tid? Statistiken skall ge underlag för analyser bland

annat av hur förändringar och reformer av skattesystemet påverkar kvinnor och män. Hur påverkas olika grupper av kvinnor och män av förändringar av skattebaser och skatter på exempelvis arbetsinkomster, kapital och konsumtion? Inte minst saknas statistik rörande indirekta skatter. Ett exempel är behovet av konsumtionsstatistik som möjliggör en könsmässig uppdelning av konsumtionsskatter. Vilket kön gör vilka inköp och till vem?