SOU 2003:121

Internationella kulturutredningen 2003

Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet

Regeringen beslutade den 29 augusti 2002 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av de statliga insatserna för internationell kulturverksamhet. Enligt direktiven (se bil.1) skulle utredaren redovisa sitt arbete senast den 31 oktober 2003.

Som särskild utredare förordnades från den 29 augusti 2002 landshövdingen i Dalarnas län Ingrid Dahlberg.

Som experter i utredningsarbetet förordnades från den 12 november 2002: författaren Peter Curman, ordförande i KLYS landsarkivarien vid Landsarkivet i Lund Jan Dahlin; kanslirådet vid Kulturdepartementet Claes Eriksson; avdelningsdirektören vid Konstnärsnämnden Lars-Olof Gustafson; departementssekreteraren vid Utbildningsdepartementet Eva Hermanson; internationella sekreteraren vid Riksantikvarieämbetet Birgitta Hoberg; presschefen vid Utrikesdepartementet Ingrid Iremark; enhetschefen vid Sida Lena Johansson Blomstrand; verkställande direktören vid Svenska Filminstitutet Åse Kleveland; enhetschefen vid Svenska institutet Hans Lepp; departementsrådet vid Utrikesdepartementet (UD-EIM) Kerstin Nordlund-Malmegård och avdelningschefen vid Statens kulturråd Per Svenson. Den 7 januari 2003 förordnades vidare överintendenten vid Statens museer för världskultur Eva Gesang-Karlström; direktören vid Rikskonserter Björn W Stålne och konsulenten för mångkultur vid Länsmusiken i Stockholms län Teshome Wondimu.

Som utredningens huvudsekreterare förordnades från den 9 september 2002 kanslirådet vid Kulturdepartementet Hans Enflo. Som biträdande huvudsekreterare förordnades från den 2 september 2002 kanslirådet vid Utrikesdepartementet Fredrik Wetterqvist. I utredningens sekretariat har kanslisekreteraren vid Utrikesdepartementet Anita Engvall tjänstgjort sedan den 7 februari 2003.

Redaktionell bearbetning har gjorts av redaktören Pontus Reimers, som har stått till utredningens förfogande från den 29 september 2003.

Den 9 oktober 2003 beviljades utredaren förlängd tid till den 16 december 2003.

Utredningen (Ku 2002:3) överlämnar härmed sitt betänkande Internationella kulturutredningen 2003 (SOU 2003:121). Utredningen har därmed avslutat sitt arbete.

Stockholm i december 2003

Ingrid Dahlberg

Hans Enflo

Fredrik Wetterqvist

Sammanfattning

Den internationella utvecklingen har radikalt påverkat kulturarbetets villkor och människors kulturvanor. Den snabba utvecklingen av IT och inom medieområdet har på ett genomgripande sätt förändrat vårt samhälle och vårt sätt att kommunicera mellan och inom länder, regioner och organisationer, liksom mellan individer.

Kulturutbudet har ökat dramatiskt. Nya kulturformer har vuxit fram, medan kulturarvet har gjorts mer tillgängligt. Kulturarbetsmarknader har vidgats och nya nätverk har bildats. Som alltid uppvisar ungdomen nya sätt att använda kulturen och tekniken. Under de senaste åren har kulturens betydelse för samhällsutvecklingen uppmärksammats internationellt. Det är mot denna bakgrund som regeringen år 2002 tillsatte den här utredningen.

Utredningens huvudförslag är:

  • en internationell kulturfond inrättas till stöd för större projekt
  • Svenska institutets nuvarande uppgifter inom utbildnings- och forskningsområdet (undantaget svenskundervisningen i utlandet), biståndssamarbete och bidragsfördelning samt litteraturstöd överförs till andra myndigheter och institutioner
  • Svenska institutets (SI) kärnverksamhet blir Sverigeinformation och Sverigepresentation, ambassadservice samt service till och information om nätverket Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut
  • de svenska kultur- och forskningsinstituten i utlandet samt de internationella kulturinstituten i Visby förs samman i ett gemensamt nätverk med namnet Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut
  • Statens kulturråd får ett kulturpolitiskt samordningsansvar för den internationella kulturverksamheten
  • Konstnärsnämnden får i uppdrag att, efter mönster från IAS-

PIS, undersöka möjligheten att utveckla utbytesverksamhet inom andra områden än bildkonst

  • ett internationellt litteraturcentrum för översättning och främjande av svensk litteratur i utlandet upprättas inom Statens kulturråd
  • kulturrådstjänsterna förses med tydliga uppdrag
  • resurser avsätts för rörliga kulturrådstjänster
  • en samrådsfunktion i strategiska frågor inrättas mellan Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet
  • Svenska Filminstitutet (SFI) och Svenska institutet gemensamt finner former för hantering av internationell filmdistribution, så att såväl SI:s service till utlandsmyndigheterna som SFI:s internationella verksamhet kan tillgodoses
  • utbytestjänstgöring mellan institutioner, departement och myndigheter uppmuntras särskilt

Förslagen är, med rationaliseringar och omfördelningar av resurser, genomförbara inom de nuvarande budgetramarna.

Ofta måste olika mål för den internationella kulturverksamheten tillgodoses samtidigt. Därför är det nödvändigt att följa och utvärdera de internationella kultursatsningarna utifrån gemensamma riktlinjer. Iku föreslår följande riktlinjer för planering och utvärdering av internationell kulturverksamhet:

  • Främjande av konstnärlig och kulturell kvalitet
  • Uppbyggande av långsiktiga kulturkontakter med utlandet
  • Främjande av mångfald och demokrati
  • Främjande av internationellt kulturpolitiskt samarbete

Uppdraget

En uppgift för utredningen har varit att klarlägga vilka målen för internationell kulturverksamhet är. En annan har varit att analysera vilka synergier (eller motsättningar) som finns mellan olika mål som styr internationell verksamhet inom svenska kulturmyndigheter.

I uppdraget har ingått att vid behov lämna förslag på reviderade uppdrag, förändrad resursfördelning, förändrad organisation eller ändrat huvudmannaskap för berörda myndigheter, institutioner och organisationer. Målet har varit att tillgodose kulturlivets behov.

Utredningens analyser bygger på fakta som har insamlats från kulturinstitutioner och myndigheter, främst på nationell nivå, samt

från svenska utlandsmyndigheter. Utredningen har bl.a. arrangerat seminarier med kulturarbetare (varav ett om kulturell mångfald) och intervjuat internationellt verksamma kulturarbetare. Utredningen har också gjort studiebesök vid flera organisationer för internationellt kulturutbyte i andra länder, bl.a. i Frankrike, Storbritannien och Sydafrika.

Renodling och fokusering vid kulturmyndigheterna

Svenska staten genomför - som de flesta andra stater - kulturella och kulturfrämjande insatser utomlands på olika plan, under olika lång tid och genom olika myndigheter och institutioner. En del verksamheter är forskningsinriktade, andra är demokratifrämjande eller har biståndskaraktär, åter andra kan betecknas som marknadsföring av nationen, av nationella institutioner, av grupper eller av enskilda kulturarbetare. En del kan innehålla flera element av ovanstående. Ytterst ansvariga för dessa aktiviteter är Utrikesdepartementet, Kulturdepartementet, Utbildningsdepartementet och Näringsdepartementet.

Ett dynamiskt kulturliv kräver att idéer och metoder fritt kan utbytas. Kulturlivets företrädare behöver visa upp verk och verksamheter men de behöver också få impulser och idéer utifrån. Statens uppgift är att stimulera och underlätta de processerna, bl.a. genom olika stödformer.

Alla kulturinstitutioner måste idag präglas av en internationell utblick och ha aktiva, ständigt utvecklade kontaktnät. Likaså måste ansvarsfördelningen mellan myndigheter och institutioner vara tydlig, och deras administration och bidragsgivning vara tranparent och överblickbar.

Utredningen konstaterar att statens institutioner inte helt har följt med utvecklingen. De har inte sällan tungrodd administration. De har ofta låg personalrörlighet och dålig samordning. En del använder IT i för liten omfattning. Deras information är ibland otillräckligt internationaliserad (dvs. tillgänglig på andra språk än svenska). Kulturmyndigheterna har dock inte alltid erhållit tillräckliga medel, ställt i relation till de senaste årens vidgade behov inom kulturlivet. Såväl medel som former för att fånga upp nya aktörer har varit bristfälliga.

Samordning av Sveriges kultur- och forskningsinstitut i utlandet skulle befästa och förtydliga vårt kulturpolitiska engagemang.

Majoriteten av dem är föga kända vare sig i Sverige eller i värdlandet, och flera av dem förfogar över kulturhistoriskt intressanta lokaler. Utredningen föreslår inrättandet av ett särskilt nätverk för dessa institutioner.

Aktiviteter måste över huvud taget samordnas i högre grad än nu, för att det internationella kulturutbytet på bästa sätt ska tillgodogöra sig dem och för att institutioner ska kunna dra ömsesidig nytta av varandra. Detta kräver förbättrad kommunikation mellan myndigheter som lyder under olika departement, liksom mellan departementen.

Andra slutsatser som utredningen kommer fram till är att internationell managementutbildning inom kulturområdet bör inrättas på högskolenivå, för att minska klyftan mellan kreativ och administrativ kompetens.

Vid kulturmyndigheterna bör personalrörligheten öka, liksom åldersspridningen, och större utrymme bör ges för projektverksamhet med visstidsanställda medarbetare.

Iku anser att särskilda insatser bör göras för att höja kompetensen hos UD:s personal inom kulturområdet. Också andra departement skulle tjäna på att satsa på utbildning och fortbildning inom detta område.

Statens kulturråd har för närvarande mycket begränsad kompetens i internationella frågor. Till kunskaper som rådet bör inhämta – och sprida – inom svenskt kulturliv hör information om utländska nätverk och finansieringsformer. Rådet har ett stort antal fasta bidragsmottagare och bör eftersträva större rörlighet i bidragsgivningen. En samlad utvärdering och uppföljning av de medel som delas ut förefaller saknas.

Biståndsmyndigheten Sida är den enskilt största aktören inom den statsunderstödda kulturverksamheten utomlands – den står för närmare hälften av det totala uttaget – även om dess huvudman UD inte har gett den något särskilt kulturuppdrag. Sida måste självklart ingå i det samarbete mellan kulturinstitutioner och den samordning av insatser som utredningen förordar.

Svenska institutet har utvecklats till ett slags myndighetshybrid, med skiftande verksamhet och en mycket komplicerad och tungrodd anslagsstruktur. För att SI ska kunna bli det kraftfulla organ för Sverigeinformation och Sverigepresentation som det är skickat att vara fordras renodling av uppdraget och en omorganisation. En renodling av SI:s uppgifter enligt utredningens förslag skulle medföra rationaliseringsvinster, vilka bör komma det internationella

kulturutbytet tillgodo. SI:s verksamheter inom utbildning och forskning samt bidragsgivning och demokrati- och biståndsinsatser bör hanteras av andra institutioner. CCS, det svenska kulturcentret i Paris, ska förbli en kraftfull plattform för svenskt kulturliv inom ramen för SI.

Statens kulturråd och Svenska institutet har gemensamma intressen; här finns rationaliseringsvinster att hämta. En tänkbar samlokalisering skulle innebära ytterligare fördelar för bägge myndigheterna.

Även om rationaliseringar och strömlinjeformningar kan höja effektiviteten hos de stora kulturmyndigheterna så kvarstår behovet av en instans som kan hantera större satsningar och attrahera de nya aktörer som framträtt under det senaste decenniet. Utredningen föreslår upprättandet av en internationell kulturfond, formellt inordnad under Statens kulturråd men med en egen styrelse. Fondens arbete måste präglas av flexibilitet. Den ska särskilt ta hänsyn till projekt med inriktning på långsiktig uppbyggnad av kulturkontakter.

Konstnärsnämnden har genom den framgångsrika etableringen av utbytesprogrammet IASPIS (International Artists Studio Program in Stockholm) medverkat till att placera Stockholm på den internationella bildkonstkartan. Iku föreslår att nämnden undersöker möjligheten att skapa liknande program för andra konstområden.

Synpunkter från kulturarbetare som utredningen inhämtat visar att ansvarsfördelningen mellan institutioner uppfattas som otydlig.

Andra åsikter är att kulturmyndigheter är dåliga på att utnyttja gemensamma resurser och för långsamma att leverera utlovat ekonomiskt stöd. Många kulturarbetare säger sig också sakna stöd för att i önskvärd omfattning kunna utveckla kontakter med Västeuropa och Nordamerika.

Sverige i världen

Sverige har internationellt framgångsrika kulturutövare inom en rad skilda områden, och svensk kultur är efterfrågad utomlands, såväl den traditionella (musik inom olika genrer, film, teater, bildkonst, dans, litteratur) som den mindre traditionsbundna (videokonst, nycirkus, design m.m.). Vår framväxande mångkultur har visat sig vara en stor tillgång.

Sverige påverkas av internationella avtal, konventioner och direktiv, vilka direkt eller indirekt berör kulturområdet. Medlemskap i EU och organisationer som Unesco, Europarådet, Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet ger oss möjlighet att påverka internationella regelverk och att delta i internationella kultursatsningar, men också att främja kulturell och språklig mångfald.

Upprätthållande och utveckling av kulturella förbindelser kan spela en särskild roll i att förebygga konflikter och medverka till att bygga upp förtroende. Sverige kan här spela en viktig roll.

Summary

Developments on the international scene have not only radically affected conditions governing the promotion and dissemination of culture, they have also altered people’s cultural habits. The rapid advance of information technology and the expansion of the media sphere has profoundly changed our society and the ways in which we communicate across countries and regions and between organisations and individuals.

We have witnessed a dramatic rise in cultural activity at all levels. New cultural forms have emerged while our cultural heritage has grown increasingly accessible. The cultural labour market has expanded and new networks have taken shape. As always, young people have led the way, breaking fresh ground and discovering new ways of using culture and technology. In the past few years the importance of culture to the development of societies has been acknowledged throughout the world. It was in recognition of these developments that the Swedish Government appointed the present

Committee of Inquiry on International Cultural Activities in 2002.

Among other measures, the committee proposes the following:

  • The establishment of an international cultural fund for the support of major projects.
  • Transferral of the existing tasks and responsibilities of the

Swedish Institute (Svenska institutet) in the following spheres to other authorities and institutions: a) education and research – with the exception of Swedish language instruction abroad, b) promotion of democracy and social reform, and c) grant allocation and funds intended for the support and promotion of literature.

  • That the Swedish Institute’s core operations comprise informa-tion about Sweden (Sverigeinformation) and presenting Sweden (Sverigepresentation), services to embassies and services to and

information about the network ”Sweden’s International Institutes for Culture and Research” (see below).

  • That Swedish cultural and research institutions abroad and the international cultural institutes located in Visby be merged into a single network, named Sweden’s International Institutes for

Culture and Research (Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut).

  • That the Swedish National Council for Cultural Affairs

(Statens kulturråd) be made responsible for coordinating international cultural activities, as part of the Government’s overall cultural policy.

  • That the Arts Grants Committee (Konstnärsnämnden) be com-missioned to assess the feasibility of developing exchange activities in areas other than the visual arts, on the IASPIS (International Artists Studio Programme in Stockholm) model.
  • The establishment within the National Council for Cultural

Affairs of an international centre for literature for the translation of literature and the propagation of Swedish literature abroad.

  • That holders of the office of cultural counsellor abroad be provided with sets of clearly defined objectives, goals and professional requirements.
  • That resources be set aside to enable the Ministry of Culture to provide for roving cultural counsellors (in addition to the semipermanent posts in Berlin, London, Moscow, Riga, Warsaw and Washington D.C.).
  • The establishment of a unit responsible for consultation on strategic issues between the Ministry for Foreign Affairs and the Ministry of Culture.
  • That the Swedish Film Institute (Svenska Filminstitutet, SFI) and the Swedish Institute collaborate on the development of procedures for handling international film distribution, with a view to ensuring that the Swedish Institute’s services to Swedish missions abroad and the Swedish Film Institute’s international activities can be provided for.
  • That special encouragement be given to exchange appointments between institutions, ministries and authorities.

Provided resources are suitably rationalised and redistributed it should be feasible to implement these proposals within existing budget frameworks.

As efforts must frequently be made to meet various international cultural objectives at once, it is essential that international cultural activities be followed up and evaluated on the basis of common guidelines. The committee accordingly proposes the following guidelines for the planning and evaluation of international cultural activities:

  • Promotion of artistic and cultural quality
  • Establishment of long-term cultural contacts in other countries
  • Promotion of cultural diversity and democracy
  • Promotion of international cooperation in the sphere of cultural policy

The tasks

One of the tasks entrusted to the committee of inquiry was to clearly define and delimit the established objectives for international cultural activities. Another was to identify synergies (or conflicts) arising from the many different objectives governing the international activities of Swedish cultural authorities.

The committee was also instructed to propose task revisions, modification of existing resource distribution policies, organisational reforms and the adoption of new principals by authorities, institutions and organisations with a view to meeting the needs of cultural life.

The committee’s analyses, assessments and findings were based on facts collected from (mainly national) institutions and authorities responsible for cultural affairs and from Swedish missions abroad. Its activities included seminars for cultural workers – one of which addressed the issue of cultural diversity – and interviews of internationally active cultural workers. The committee also made study visits to a number of cultural exchange organisations in other countries, including France, the UK and South Africa.

A leaner, more focused cultural network

Like most other governments, the Swedish Government undertakes or sponsors cultural and culture-promoting projects and activities abroad. It does this at various levels, for longer or shorter periods of time and through a range of authorities and institutions.

Some of these activities are research-oriented, while others are aimed at promoting democracy or are otherwise associated with development assistance. Still others can be described as ‘national marketing’ – ranging from the promotion of Sweden as a whole to that of national institutions and groups to individual artists and performers. Some of these may combine several of the above elements. Ultimate responsibility for all these undertakings rests with the Ministry for Foreign Affairs, the Ministry of Culture, the Ministry of Education and Science and the Ministry of Industry, Employment and Communications.

The free exchange of ideas and methods is essential to a dynamic cultural life. Its representatives not only need to display their work and activities, but they also need stimulus, ideas and inspiration from outside. The Government’s task is to stimulate and facilitate this process through support measures of various kinds.

Nowadays, all cultural institutions must cultivate an international outlook and be part of active, continually developing networks. In addition, the division of competencies between authorities and institutions must be clearly defined and their administrative and grant allocation procedures must be transparent and accessible.

The committee found that government institutions have not always kept pace with development. Administrative machinery is frequently cumbersome, operations may be poorly coordinated and staff turnaround rates are often low. Some institutions do not make sufficient use of IT. Information is sometimes not available in languages other than Swedish. On the other hand, cultural authorities have not always received sufficient funds to operate effectively in a world of increasing cultural richness and complexity. The shortage of funds has been compounded by the lack of fresh approaches to the task of attracting new players.

Coordination of Sweden’s cultural and research institutions abroad would serve to consolidate and clarify our cultural policy commitments. Most of these institutions, many of which are housed in premises of cultural and historical interest, are little known either in Sweden or the host countries. The committee recommends that a special network be set up for these bodies.

In general, activities must be more closely coordinated than at present so that those involved in international cultural exchanges can make the best possible use of them and institutions can benefit from one another. This will require better communication between

authorities accountable to different ministries as well as between ministries.

The committee also concluded that international management training in the cultural sphere should be introduced as a course subject in higher education in order to narrow the gap between creative capacity and administrative skills.

There should be higher staff turnaround rates and a wider age distribution in Sweden’s cultural authorities. In addition more scope should be given to project activities involving staff on fixed term contracts.

The committee considers that special efforts should be made to enhance the knowledge and skills of Foreign Ministry staff with respect to cultural policy and cultural affairs. Other ministries would also benefit from further education and in-service training in this sphere.

The National Council for Cultural Affairs is ill-equipped in terms of knowledge and information to deal competently with international issues. Among other things, the council should be concerned with acquiring and disseminating information about foreign networks and funding approaches. The council, which has a large number of permanent beneficiaries, should seek to develop greater flexibility with regard to grant allocation. A comprehensive system of measures for follow-up and evaluation of fund allocation is lacking.

The Swedish International Development Cooperation Agency (Sida) is the biggest single spender in the sphere of governmentsponsored cultural activities outside Sweden. Although its principal, the Ministry for Foreign Affairs, has not specifically commissioned it to undertake cultural activities, the agency accounts for nearly half of all expenditure in this area. Sida must naturally be included in the inter-institutional cooperation and coordination of projects and measures advocated by the committee.

The Swedish Institute has become a sort of hybrid authority with responsibility for a wide range of heterogeneous, often mutable activities and a highly complex, cumbersome fund allocation structure. If the institute is to become the vigorous, effective instrument it was designed to be – a body created to promote and disseminate information about Sweden – its duties must be pared back and its organisation trimmed. Task reallocation designed to enable the agency to focus on its core activities in accordance with

the committee’s proposals would yield rationalisation gains, which could be usefully channelled into international cultural exchange activities. The institute’s operations in the fields of education and research, provision of grants and subsidies, support for the promotion of democracy and other forms of development assistance should be turned over to other institutions. CCS, the Swedish cultural centre in Paris, is to remain an effective platform for the dissemination of Swedish culture under the institute’s direction.

The National Council for Cultural Affairs and the Swedish Institute have common interests, which could also yield rationalisation gains. An arrangement to share premises would entail additional benefits for the two authorities.

Although rationalisation and streamlining can improve the efficiency of the larger cultural authorities, the need for a body that can handle major projects and attract the new players which have emerged in the last decade remains. The committee proposes the creation of an international cultural fund, formally subordinate to the National Council for Cultural Affairs but with a governing board of its own. Its work, characterised of necessity by flexibility, would include extending support for projects aimed at the establishment of long-term cultural contacts.

The successful establishment of the cultural exchange programme IASPIS by the Arts Grants Committee has helped put Stockholm on the international visual arts map. The committee proposes that the Arts Grants Committee study the feasibility of setting up similar programmes in other art fields.

Cultural workers interviewed by the committee perceive the division of competencies among institutions as unclear. Other views are that cultural authorities are not good at making use of common resources and too slow at delivering promised financial support. Many cultural workers also maintain they lack the necessary support to develop contacts with Western Europe and North America to the desired extent.

Sweden and the world at large

Sweden boasts a large number of internationally successful artists, performers and cultural figures in a wide range of fields and Swedish culture – from the more established forms (music of different genres, film, theatre, visual arts, dance and literature) to

the less traditional (video art, new circus, design, etc.) – is in demand abroad. In addition, our budding multicultural society has proved to be a major asset in this regard.

Sweden is subject to or influenced by international agreements, conventions and directives which bear directly or indirectly on the cultural sphere. Membership of the European Union and organisations such as UNESCO, the Council of Europe and the Nordic Council of Ministers enables us to bring our influence to bear on international regulatory frameworks, allows us to take part in international cultural projects and programmes, and gives us an opportunity to promote cultural and language diversity.

The maintenance and development of cultural ties and contacts can make a vital contribution to the work of conflict prevention and confidence building. Sweden can play a crucial role in this regard.

Författningsförslag

1. Förslag till förordning om stöd för internationell kulturverksamhet från Internationella kulturfonden;

utfärdad den

Inledande bestämmelser

1 §

I denna förordning lämnas bestämmelser om stöd för internationell kulturverksamhet från Internationella kulturfonden. Bestämmelser om Internationella kulturfondens organisation finns i förordningen (1988:676) med instruktion för Statens kulturråd.

2 §

Internationella kulturfondens syfte är att främja förnyelse och utveckling av Sveriges internationella kulturkontakter. Internationella kulturfonden har till uppgift att

1. utveckla det svenska kulturlivet genom en ökad internationali-

sering,

2. öka det svenska deltagandet i det internationella kulturlivet,

3. utveckla det mångkulturella perspektivet, och att

4. tillgodose och öka intresset utomlands för Sverige och svensk

kultur.

Förutsättningar för stöd

3 §

Styrelsen för Internationella kulturfonden får efter ansökan lämna stöd för internationell kulturverksamhet till föreningar, institutioner, organisationer eller myndigheter. Stöd beviljas med lägst 300 000 kronor.

4 §

Vid fördelningen av stöd skall hänsyn tas till

1. hur det svenska kulturlivet utvecklas genom verksamheten eller

projektet,

2. verksamhetens eller projektets långsiktiga inriktning,

3. hur verksamheten eller projektet främjar Sverige som inter-

nationell kulturmötesplats, och

4. om det i verksamheten eller projektet ingår kulturkontakter

med utvecklingsländer.

Uppföljning och utvärdering

5 §

Den som har fått stöd enligt denna förordning skall för uppföljning och utvärdering av verksamheten eller projektet till Internationella kulturfonden lämna de redovisningshandlingar och andra uppgifter som Internationella kulturfonden bestämmer. Internationella kulturfonden får besluta att ett beviljat stöd inte skall betalas ut om det kan antas att stödet har beviljats på grund av felaktiga uppgifter.

Återkrav

6 §

Styrelsen för Internationella kulturfonden får besluta att kräva tillbaka stöd om

1. det har lämnats på grund av felaktiga uppgifter,

2. det inte har använts för det ändamål det beviljats för, eller

3. mottagaren av stödet inte lämnar sådana uppgifter som avses i

5 §.

Bemyndigande

7 §

Statens kulturråd får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Överklagande

8§

Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den

2. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1988:676) med instruktion för Statens kulturråd;

utfärdad den

Regeringen föreskriver att det i förordningen (1988:676) med instruktion för Statens kulturråd närmast efter 8 § skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.

8 a §

Inom Statens kulturråd finns Internationella kulturfonden med uppgift att handlägga och avgöra ärenden om stöd för internationell kulturverksamhet.

Internationella kulturfonden skall ha ett kansli med en fondsekreterare som kanslichef.

Internationella kulturfonden har en styrelse som utses av Statens kulturråds styrelse i samråd med Svenska institutet och Sida. Styrelsen består av högst fem ledamöter. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande. Fondsekreteraren är ledamot av styrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

1. Uppdraget

1.1. Omfattning och avgränsning av området

Kulturbegreppet har alltid varit föremål för livlig diskussion. Varje kulturdefinition - och det finns många - är ändamålsenlig i ett visst sammanhang. För den här utredningen har det varit naturligt att utgå från den allmänna definition som världens kulturministrar använde som underlag för den politiska aktionsplan de enades om vid Unescokonferensen ”The Power of Culture” i Stockholm 1998:

Kultur i vid bemärkelse numera kan anses omfatta hela det komplex av andliga, materiella, intellektuella och känslomässiga egenskaper som kännetecknar ett samhälle eller en grupp i samhället. Kultur omfattar inte endast konst och litteratur, utan också livsstilar, de mänskliga rättigheterna, etik, traditioner och trosuppfattningar

Ovanstående kan tjäna som beskrivning av kulturens helhetsroll i samhället. När det gäller att definiera det område som den statliga kulturpolitiken i vårt land omfattar är det nödvändigt att vara mer precis. I sina konkreta förslag avgränsar Internationella kulturutredningen 2003 - hädanefter förkortad Iku - kulturområdet i huvudsak enligt samma princip som anges i Utredningen om kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84).

I första hand tar Iku upp verksamheter som ingår i det kulturpolitiska området: teater; dans; musik (inkl. fonogram)1; film; litteratur; bild och form; arkitektur och design; arkivverksamhet; kulturmiljövård samt museer och utställningsverksamhet. Den internationella utvecklingen på medieområdet har i hög grad påverkat kulturarbetets villkor och människors kulturvanor. Denna utveckling belyses översiktligt i Ikus omvärldsanalys. Verksamheter som kan anses ingå i ett vidare kulturbegrepp, t.ex. matkultur och mode, berörs i den mån de ingår i projekt och satsningar tillsammans med de verksamheter som nämnts ovan. Detsamma gäller

1 Iku beaktar alla musikgenrer.

insatser för demokratisk utveckling. Liksom området kontinuerligt vidgas kan det i framtiden bli aktuellt med nya delområden.

Kulturområdet innefattar verksamheter med offentligt stöd. Sådana verksamheter finansieras ibland via andra politiska områden (utrikespolitik, utbildningspolitik, näringspolitik osv.). De kan likaså helt eller delvis bedrivas utan offentligt stöd. För Ikus del har verksamhetens art varit avgörande, inte dess finansieringsform.

För att agera inom det vida kulturbegreppet i ovanstående citat krävs ett samspel mellan det kulturpolitiska området och andra samhällsområden. För Ikus del är samspelet och samverkan mellan kulturpolitik och utrikespolitik central.

Sverigeinformation, erfarenhetsutbyte och Sverigefrämjande åtgärder i utlandet är centrala uppgifter inom utrikespolitiken. Med uttrycket ”Sverigefrämjande” avses satsningar där statliga medel används för att inför en utländsk målgrupp lyfta fram en verksamhet som baseras i eller har sitt ursprung i Sverige. Den uppmärksamhet som medverkande utövare eller presentatör genererar bör kunna bidra till en positiv bild av Sverige. Kultursatsningar kan självfallet ha både primära och sekundära Sverigefrämjande effekter, liksom betydande inslag av export- och näringslivsfrämjande.

Internationella kulturkontakter och internationellt erfarenhetsutbyte tar sig många olika former: kulturliv i Sverige förmedlas till utlandet; kulturella impulser når Sverige från utlandet; svenskt kulturliv deltar i internationella nätverk. Internationella kulturmöten äger naturligtvis också rum i Sverige. Iku tar hänsyn till alla dessa aspekter.

Allmänhetens internationella kulturkontakter tas, naturligt nog, till stor del genom fritidsresor till utlandet. Kultursatsningar i Sverige har betydelse för hela turistnäringens utveckling och därmed också för de internationella kulturkontakterna. Iku går inte närmare in på begreppet turism (eller kulturturism), utan hänvisar här till pågående utredningsarbete inom Näringsdepartementet.2

Sverige påverkas av internationella avtal, konventioner och direktiv, vilka direkt eller indirekt berör kulturområdet. Medlemskap i organisationer som EU, Unesco m.fl. ger Sverige möjlighet att påverka internationella regelverk och delta i internationella kultursatsningar. Sverige har också möjlighet att inhämta erfarenheter från internationella organisationers och andra länders arbete

2 Utredningen om översyn av funktion, organisation och rollfördelning (N 2003:05). Särskild utredare Christina Ragsten Pettersson. Slutredovisning 15 december 2003.

med kulturpolitik. Iku tar upp kulturpolitisk bevakning och idéutbyte som en viktig del av den internationella kulturverksamheten.

1.2. Så har Iku arbetat

Ikus analyser bygger på fakta som har insamlats från kulturinstitutioner och myndigheter, främst på nationell nivå, samt från svenska utlandsmyndigheter. Vidare har Iku arrangerat fyra seminarier med kulturarbetare och ett hundratal intervjuer med aktörer med verksamhet inom det internationella kulturutbytet (se bil. 10). Iku har också arrangerat ett seminarium om kulturell mångfald. En enkät har gjorts för de berörda utlandsmyndigheterna och en annan för länsstyrelserna i Sverige.

Iku har genomfört resor inom landet till följande län: Dalarna, Gotland, Norrbotten, Skåne och Västra Götaland. Vidare har Iku besökt Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Storbritannien och Sydafrika.

Ikus experter har varit kallade till sju gemensamma sammanträden.

Iku har anlitat en extern konsult för en ekonomisk analys av Svenska institutets verksamhet samt analys över dess organisation och resursfördelning.3

Till betänkandet är fogat ett antal bilagor, däribland en förteckning över förkortningar som används i betänkandet (se bil. 9).

3 Helene Elfwendahl, PM om Svenska institutets kultursatsningar. Cogs & Links AB 2003.

2. Tidigare utredningar

Under de senaste 25 åren har olika utredningar gjorts som berört det internationella kulturutbytet. Mest omfattande är den s.k. SIKutredningen (Utredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet) med betänkandet Kultur och information över gränserna (SOU 1978:56). Den nuvarande organisationen för internationellt kulturutbyte är i huvudsak grundad på SIK-utredningens förslag.

SIK-utredningens huvudprincip beträffande ansvarsfördelningen mellan Statens kulturråd och Svenska institutet var att Statens kulturråd borde ha ett särskilt ansvar för bidragsgivningen till sådana projekt där kontakter redan etablerats med en motpart i utlandet och endast ekonomiskt stöd behövdes. Hos Svenska institutet, som är kontaktpunkt för de svenska utlandsmyndigheterna, borde finnas anslag för kulturutbyte som krävde förhandlingar, utbytesteknisk samverkan och/eller särskilda initiativ.

Andra förslag från SIK-utredningen inkluderade ökat utbyte med de nordiska länderna, länderna i Östeuropa, invandrarnas hemländer samt u-länder. Vidare föreslogs ett samråd mellan representanter för olika informationsorgan inom områdena allmän information, exportfrämjande och turistfrämjande information. Propositionen om informations- och kulturutbytet med utlandet (Prop. 1978/79:147) följde i stort utredningens förslag.

Andra utredningar som gjorts är Utredningen om de statliga insatserna inom Sverigeinformationen och kulturutbyte med utlandet (”IKU-utredningen”); Sverigeinformation och kultursamarbete (SOU 1988:9) och Utredningen om kulturpolitik och internationalisering (”Internationella kulturutredningen”); Vår andes stämma – och andras (SOU 1994:35). Därutöver har en översyn gjorts:

Svenska bilder – översyn av Sverigeinformation (Ds 1993:72).

Den senaste större utredningen inom området var Kulturutredningens slutbetänkande: Kulturpolitikens inriktning (SOU

1995:84). Kulturutredningen utvärderade kulturpolitikens inriktning med utgångspunkt i 1974 års kulturpolitiska mål, och gjorde därefter en samlad bedömning av vilka krav och utmaningar kulturpolitiken hade att möta på längre sikt.

Utredningen kom fram till att den ökade internationaliseringen erbjöd nya möjligheter. Samtidigt väckte den förslag om åtgärder för att skydda kulturen inom landet. Vidare förespråkade utredningen att man aktivt skulle utnyttja medel från EU:s strukturfonder och program samt att hög prioritet skulle ges åt bevakning av och information om frågor som rörde EU.

Den föreslog också att Svenska institutet i ökad utsträckning skulle fokusera på sådana länder eller regioner där särskild kompetens behövs och på större manifestationer som krävde bred samverkan mellan olika konstområden. Vidare ansåg utredningen att ansvaret för internationellt samarbete borde ligga på respektive kulturinstitution. Den föreslog därför en förskjutning av ansvaret för löpande internationella kontakter och stöd till konstnärligt utbyte från i första hand Svenska institutet till Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet, Konstnärsnämnden och Svenska Filminstitutet. Utredningens förslag beaktades i kulturpropositionen

Kulturpolitik (Prop. 1996/97:3).

3. Mål, riktlinjer och strategi

3.1. Mål

Kulturen kan relateras till flertalet av samhällets politikområden och kulturens roll som samhällelig utvecklingsfaktor har under senare år uppmärksammats alltmer. Enligt Ikus direktiv är en uppgift för utredningen att klarlägga vilka de rådande målen är för internationell kulturverksamhet. Mål som har betydelse för internationell kulturverksamhet finns – förutom inom kulturpolitiken – inom utrikes- och handelspolitiken samt inom biståndspolitiken. Kultursatsningar inom dessa politikområden har fått ökad betydelse under senare år. Iku ser positivt på denna utveckling. Trots att det kan finnas olika prioriteringar bakom olika slags kulturinsatser är samordningsmöjligheterna och möjligheterna till synergieffekter goda.

Kulturpolitiska, utrikespolitiska, handelspolitiska och näringspolitiska mål presenteras närmare i bil. 2.

I bil. 3 presenteras en översikt över statliga och statsunderstödda aktörer för internationell kulturverksamhet.

Kulturen som mål

Det kulturpolitiska målet för internationellt kulturutbyte (”främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet”) har en självklar koppling till Ikus arbetsområde. Kultur låter sig inte inhägnas av nationsgränser, utan utvecklas såväl genom kontakter mellan länder som genom möten mellan olika kulturer inom ett land. Någon entydig och enkel avgränsning mellan nationell och internationell kulturpolitik eller kulturverksamhet kan därför inte göras. Iku vill betona att, vid sidan av det internationella kulturpolitiska målet, en internationell kulturverk-

samhet kan motiveras även utifrån andra kulturpolitiska mål än det internationella.

Statliga satsningar på internationell kulturverksamhet är i första hand viktiga för kulturlivet. Att sådana satsningar ska grundas på kulturlivets förutsättningar och behov är därför en självklar utgångspunkt. Den internationella kulturverksamheten ska i första hand planeras och drivas av personer som står så nära den konstnärliga och kulturella praktiken som möjligt. Åtgärderna kan vara av olika slag: de kan bygga på kulturlivets egen vilja och förmåga till internationalisering genom stöd till nätverk, stöd till konstnärliga mötesplatser m.m. Även stöd till turnéer, konserter och utställningar kan räknas hit, liksom stöd till långsiktigt, ömsesidigt kultursamarbete med vissa länder.

Ett vitalt svenskt kulturliv skapar goodwill för Sverige: landet blir känt för att vara framstående inom olika genrer. Ett exempel är den svenska bild- och formkonstens internationella framgångar, vilka grundar sig i de internationella nätverk som konstnärerna skapat. Även utländska författare som verkat i Sverige relaterar till landet i sin konstnärliga gärning. Det bidrar till att det publika intresset utomlands för svensk kultur ökar. Omvänt så behöver också det svenska kulturlivet impulser, inflytande och inspiration från utlandet.

Kulturdiplomati

För många länder är kultur ett viktigt medel såväl för att forma nationell identitet som för att odla en positiv bild utomlands. I det senare sammanhanget har begreppen ”offentlig diplomati” och ”kulturdiplomati” kommit att bli alltmer betydelsefulla. Offentlig diplomati (av eng. public diplomacy) betecknar ett lands behov av att vända sig direkt till ett annat lands medborgare, ofta med kraftfulla insatser, för att uppnå kortsiktiga mål. Kulturdiplomati (cultural diplomacy) är den del av diplomatin som avser upprättandet av långsiktiga, hållbara relationer med andra länder med kultur som medel. Här byggs ett ömsesidigt utbyte och förtroende upp genom t.ex. interkulturella utbytesprogram, utbildningsprogram och stipendier; besöksprogram för utländska journalister, akademiker, politiker osv.; artistframträdanden; internationell mediabevakning av kulturevenemang; konferenser, seminarier, symposier om internationell kultur m.m. samt språkfrämjande och publika-

tioner av olika slag. Svenska institutet (SI) har sedan 1950-talet haft Utrikesdepartementets uppdrag att svara för en väsentlig del av svensk kulturdiplomati.

Kulturdiplomati och utbildningsutbyten har under lång tid använts också för att skapa ingångar till samhällen med slutna politiska system. Inte minst de program för språkinlärning som det brittiska kulturinstitutet British Council, det tyska Goethe-Institut och det franska Institut Français upprätthöll i östblocket under det kalla kriget betydde mycket för att bevara och utveckla de kontakterna mellan respektive länder. Kultur har ofta varit det enda relativt okontroversiella område som stått till buds för att bygga broar mellan olika etniska och religiösa grupper och geografiska områden. I vissa fall har kulturen ensam tjänat som ”dörröppnare”.

För att motverka den ökande spänningen sedan 1990-talet mellan muslimsk extremism och västerländsk kultur har vikten av kulturell diplomati understrukits. Efter attentaten mot USA den 11 september 2001 har många västländer funnit anledning att ompröva utformning och innehåll i sitt internationella utvecklingssamarbete, erfarenhetsutbyte och allmänna informationsarbete. Så har t.ex. British Council gjort en betydande kursändring under de senaste två åren, från att förmedla en relativt traditionell marknadsföring av Storbritannien och det engelska språket till fördjupade dialogprojekt för ungdomar med olika kulturell och religiös bakgrund. Den svenska utrikesförvaltningen bedriver för sin del sedan ett flertal år integrerad kulturdiplomati, bl.a. genom projektet Jalla – nu klär vi granen! och inrättandet av svenska

Alexandriainstitutet år 2000 och Generalkonsulatets sektion för turkisk-svenskt samarbete i Istanbul 2001.

Vid sidan av de internationella dialogfrågorna blir kulturen allt viktigare i utformningen av Sverigebilden utomlands (se kapitel 5). Här måste en noggrann avvägning göras mellan å ena sidan statens intressen att lyfta fram särskilda kulturyttringar för utvalda länder och regioner, å andra sidan kulturlivets egna önskemål och förutsättningar. Trovärdigheten och uppsåtet bör inte kunna ifrågasättas, vare sig av det egna kulturlivet eller av mottagaren.

Bistånd

Den svenska kulturpolitiken och kultursamarbete har en viktig roll i biståndspolitiken. Denna roll har förstärkts under senare år och en betydande del av det statliga stödet till internationellt kulturutbyte utgörs av biståndsmedel.

Handel och näring

Kulturen har fått ökad betydelse för handels- och näringspolitiken, i takt med att uppfattningen att kulturen på olika sätt kan bidra till ökad export, turism och sysselsättning har fått ett allt större genomslag. Kulturområdet har haft en stark utveckling, med fler institutioner, fler konstnärer och en större publik än någonsin tidigare. Kulturen genererar allt fler arbetstillfällen, direkt och indirekt. Den ekonomiska utvecklingstakten för de verksamheter som finansieras genom avsättning på marknaden bedöms som högre än genomsnittet.

Exportfrämjande insatser för att internationalisera företag som agerar inom den s.k. upplevelseindustrin1 har visat sig vara viktig för både kultur och näringsliv i profileringen av Sverige i utlandet. Utländska medier har under de senaste åren ägnat stor uppmärksamhet åt svenska framgångar inom denna sektor, som bygger på kulturella och kreativa verksamheter. Den ekonomiska betydelsen för Sverige av olika områden som är att hänföra till upplevelseindustrin ökar: för närvarande står upplevelseindustrin för omkring nio procent av BNP.

Kultursatsningar kan vidare bidra till att skapa marknader för svenska produkter i allmänhet genom en positiv värdering av Sverige.

3.2. Riktlinjer

Eftersom olika mål för den internationella kulturverksamheten ofta ska tillgodoses samtidigt är det nödvändigt att följa och utvärdera de internationella kultursatsningarna utifrån gemensamma rikt-

1 Upplevelseindustrin, som Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen) definierat den, består av 13 delområden. De är: arkitektur; design; film/foto; litteratur; konst; marknadskommunikation; media; mode; musik; måltid; scenkonst; turism/besöksnäring och upplevelsebaserat lärande.

linjer. Riktlinjernas uppgift är ge förutsättningar för att uppnå centrala mål inom de respektive politikområdena. Iku anser att följande riktlinjer ska beaktas vid all planering och utvärdering av internationell kulturverksamhet:

– Främjande av konstnärlig och kulturell kvalitet – Uppbyggande av långsiktiga kulturkontakter med utlandet – Främjande av mångfald och demokrati – Främjande av internationellt kulturpolitiskt samarbete

Konstnärlig och kulturell kvalitet

Kontakter med andra länder stimulerar nu som tidigare kulturlivet inom alla områden. De är en självklar källa till impulser och inspiration för det konstnärliga arbetet, liksom till en utveckling av kulturlivets institutioner. Förutsättningarna för konstnärlig kvalitet och utveckling stärks genom att professionella konstnärer verksamma i Sverige får goda möjligheter till internationellt utbyte. Att stämma av och mäta sig i internationell konkurrens på viktiga internationella arenor har en stimulerande effekt. Internationella kontakter ger möjlighet att utveckla en konstart eller en institution i dialog med de främsta aktörerna inom det egna området.

Kulturlivet är för sin kvalitativa utveckling beroende av ett aktivt internationellt kunskaps- och erfarenhetsutbyte. En viktig faktor i detta utbyte är de nya nätverk på kulturområdet som har utvecklats under det senaste årtiondet.

Det intresse som svensk kultur kan väcka utomlands när den interagerar med ett annat lands kulturliv stärker indirekt förutsättningarna för att främja svenska intressen på andra områden, t.ex. inom handeln och kulturdiplomatin.

Mångfald och demokrati

Att främja kulturell mångfald är ett av Sveriges kulturpolitiska mål. Det drivs även inom internationella organisationer som Unesco och EU.

Genom medverkan i organisationer som Unesco och Europarådet kan Sverige bidra till att främja kulturell (inkluderande språklig) mångfald. Med stöd till kulturprojekt, partnerskap och upp-

byggande av infrastruktur kan Sverige medverka till en utveckling av kultur, demokrati och mänskliga rättigheter i andra länder. Denna verksamhet är också ett viktigt instrument för att utveckla respekt för och kunskap om kulturell mångfald i Sverige. De kunskaper som återförs till Sverige ska medvetet tillvaratas i detta syfte.

Inom demokratisamarbetet, i konfliktförebyggande program och i utvecklingssamarbete i konfliktområden spelar kultur en viktig roll, eftersom den erbjuder särskilda möjligheter att kommunicera över de gränser som politiska motsättningar ger upphov till.

För att åstadkomma ett utbyte och en förståelse över nations- och kulturgränser behöver man kunskap om varandras kulturer. Kulturens betydelsefulla roll inom utrikespolitiken har nämnts ovan. Kulturella uttryck blir alltmer tillgängliga för en publik långt bort från dessa uttrycks geografiska ursprung. Mot denna bakgrund är det viktigt att även den svenska kulturen blir tillgänglig för en publik utomlands, inte bara den del av kulturen som helt bärs upp av marknadskrafterna, utan även sådan kultur som får kulturpolitiskt stöd i hemlandet.

För att uppnå detta krävs emellertid, precis som inom den nationella kulturpolitiken, aktiva främjande- eller stödinsatser. Sådana insatser bidrar till att Sveriges attraktion som internationell kulturell mötesplats för både konstnärer och publik ökar.

Det är också viktigt att en svensk publik får goda möjligheter att möta konst och kultur från andra länder. Särskilda åtgärder krävs i detta syfte. Det bör framför allt vara ett ansvar för offentligstödda kulturinstitutioner att inom sina respektive verksamhetsområden förmedla internationella impulser till det svenska kulturlivet och till den svenska publiken.

Långsiktiga kulturkontakter

Uthållighet och stabilitet i det internationella utbytet möjliggör fördjupning och breddning av kontakterna. Alla världsdelar är idag av intresse för internationellt utbyte, och nya intressanta arenor tillkommer kontinuerligt. Detta ställer stora krav på geografisk och innehållslig planering och prioritering av de offentliga insatserna.

Statliga satsningar bör syfta till långsiktiga kontakter. De måste genomföras med professionell kompetens hos institutionerna och i en nära samverkan med kulturlivets företrädare. Större och till-

fälliga insatser på kulturområdet bör följas upp av mindre program, som drar nytta av den ofta kostsamma initiala investeringen.

Internationellt kulturpolitiskt samarbete

Som tidigare nämnts så påverkas det svenska kulturlivet av den internationella utvecklingen i stort och av beslut som fattas i internationella organisationer. Det kan gälla beslut med direkt inverkan på kulturområdet, t.ex. i Unesco och Europarådet, men det kan också handla om beslut av mer generell karaktär, från WTO, EU eller andra internationella samverkansorgan. Beslut inom den senare kategorin kan till sitt innehåll avse tullar, momssatser, upphovsrätt, rätten till riktade statliga stöd m.m., liksom samarbeten mellan såväl stater som organisationer (se bil. 4) Det ständigt ökande antalet akter medför ett behov av att samlat följa utvecklingen – och i förekommande fall vidta åtgärder – i internationella organisationer och på regerings- och myndighetsnivå inom landet.

3.3. Strategi

För att uppsatta mål och riktlinjer för det internationella kulturutbytet ska kunna uppfyllas krävs en genomtänkt och samlad strategi. En sådan bör innehålla följande tre element:

Ambition: Sverige ska vara en aktiv internationell aktör på kulturområdet. Sverige ska tillhöra de främsta i världen inom de områden där landet har hög kompetens. Nya mötesplatser och arenor för kulturutbyte ska tillkomma på svenskt initiativ. Detta kräver ett offensivt agerande inom konstområdena och den internationella kulturpolitiken. Sverige ska förbli en aktiv och konstruktiv part i internationella organisationer.

Kulturaktörer måste samverka effektivt. Alla möjligheter till synergieffekter med andra politikområden ska tillvaratas. Utlandsmyndigheterna måste utnyttjas mera effektivt än nu som instrument för kulturutbytet. En sådan offensiv hållning fordrar hög och specialiserad kompetens av såväl utlandsmyndigheter som kulturinstitutioner.

Kulturfrämjande: Aktiva internationella kultursatsningar ska göras för att främja kulturlivet. De möjligheter som nya marknader, teknisk utveckling och ökad rörlighet ger ska utnyttjas. En aktiv

och återkommande svensk närvaro på viktiga internationella arenor ska upprätthållas. Nya konstutövare av hög kvalitet ska få hjälp att introduceras i kulturlivet, bland konsertarrangörer, på gallerier etc. Mötesplatser för internationell kulturförmedling ska etableras i Sverige. Allt detta kräver en väl fungerande organisation för internationellt kulturutbyte.

Uppmärksamhet: En aktiv bevakning av den internationella utvecklingen på kulturområdet är av stor betydelse. En av dess uppgifter blir att bedöma följderna av internationella beslut inom andra politikområden för det svenska kulturlivet. En annan viktig uppgift är att tidigt identifiera de konsekvenser för kulturarvet som uppstår när olika EU-direktiv etableras i Europa. Till detta kommer bevakning av kulturens villkor i de globala förhandlingar som syftar till att avskaffa internationella handelshinder. Denna strategi är beroende av ett brett tvärpolitiskt samarbete, främst mellan olika departement.

4. Utvecklingen i vår omvärld

4.1. Utrikespolitiska förhållanden

Utvecklingen i vår del av världen har under de senaste 15 åren varit utomordentligt snabb. Häri skiljer sig dessa år på ett avgörande sätt från den föregående perioden (1945–89), vilken präglades av det kalla kriget och uppdelningen av Europa i militärallianserna NATO och Warszawapakten. Med Berlinmurens fall 1989 föll den kommunistiska värld samman som skapats i och med oktoberrevolutionen 1917, och länderna i Central- och Östeuropa blev demokratier. I Sveriges omedelbara närhet återuppstod de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen.

Den positiva utvecklingen förmörkades emellertid av de etniska konflikter som kort därpå utbröt i Jugoslavien. Denna stats sammanbrott jämte konflikter i Europas närområde, särskilt i Mellanöstern, har orsakat stora flyktingsströmmar. Dessa har ibland visat sig svåra för EU-länderna att hantera. En väsentlig källa till oro är det faktum att vissa EU-länder, däribland Sverige, Storbritannien och Tyskland, tagit emot stora flyktinggrupper, under det att andra medlemmar av unionen inskränkt sig till att främst verka som transitländer.

Den internationella utvecklingen har resulterat i att USA idag är världens enda supermakt. En del analytiker beskriver t.o.m. landet med ett nytt ord: hypermakt. Inte sedan det romerska rikets tid har ett land och dess kultur påverkat världen i så hög grad som nu: politiskt, ekonomiskt, militärt, tekniskt-vetenskapligt och kulturellt. Den amerikanska kulturen är en magnet för konsumenter och kulturproducenter från hela världen. Engelskan har följaktligen blivit det helt dominerande världsspråket.

Demokratins utveckling i världen har emellertid bromsats av de nya hot som vuxit fram efter terrorattackerna mot USA. Kriget i Irak 2003 framstår som ännu en följd av attentaten den 11 september 2001. På sikt riskerar terrorangrepp att göra Väst-

världens demokratiska samhällen mindre öppna och mer inriktade på säkerhet och självförsvar.

För Europasamarbetet innebar Berlinmurens fall 1989 en ny utmaning. EU ställdes inför krav på konsolidering och fördjupning av samarbetet, samtidigt som unionen inledde förhandlingar om en utvidgning som skulle kunna fördubbla medlemsantalet år 2004. EU:s vidgade inflytande har också inneburit en ökad betoning av regionalt samarbete, för Sveriges vidkommande framför allt i Öresundsregionen. Förbindelserna mellan regioner och grupper med likartade intressen kan redan sägas ha stärkts avsevärt. Å andra sidan har USA:s närvaro i Irak åstadkommit vidgade åsiktsklyftor, såväl mellan Europa och USA som mellan de europeiska länderna inbördes.

De globala frågor som framstod så klart vid millennieskiftet 2000 har alltså på kort tid blivit mer otydliga. FN:s roll har underminerats av stormakternas ökande tendens att agera utanför dess ramar. Samtidigt har angrepp mot FN-personal i Afghanistan och Irak gjort det svårare för världsorganisationen att agera i konfliktsituationer, också där det huvudsakligen handlar om att ge humanitärt bistånd.

Utvecklingen i vad som tidigare benämndes ”den tredje världen” har varierat avsevärt. I Asien har uppgången varit mycket påtaglig: flera stater har nu samma genomsnittliga standard som EUländerna, i vissa fall högre. Uppgången i Central- och Östeuropa har likaså varit snabb, om än inte lika kraftig som i Asien. I Latinamerika är bilden mera splittrad, även om flera länder också där varit mycket framgångsrika. I alla dessa regioner kan demokratin – med några notabla undantag – generellt sett sägas vara på frammarsch. I Mellanöstern och i större delen av Afrika är läget däremot bekymmersamt. Knappast någon ekonomisk utveckling har ägt rum och demokratin har ännu inte fått säkert fotfäste.

Välfärden

Samtidigt som FN-statistik visar en positiv utveckling (antalet fattiga länder i världen har minskat de senaste 50 åren, liksom antalet svältande och antalet krig; antalet demokratier har ökat) så vidgas klyftan mellan de rikaste och de fattigaste länderna. Likaså minskar de fattigaste ländernas andel av världshandeln. I FN diskuteras för närvarande hur de s.k. givarländerna ska utveckla sitt

traditionella bistånd mot en modernare biståndspolitik, och hur utvecklingsländerna bl.a. ska kunna få tillgång till de internationella handelsmarknader som tidigare varit stängda för dem.

Den internationella finanskris som tog sin början i Asien 1997 och som fortfarande har globala effekter, inkluderande de överhettade internationella marknaderna inom framförallt IT-sektorn, har tvingat de flesta industriländer till budgetära åtstramningar. Inom EU har exempelvis sysselsättningsfrågorna snarare än de ”globala frågorna” dominerat de nationella regeringarnas arbete under de senaste åren. Ett resultat av åtstramningarna är att iländerna, trots en gemensamt antagen millenniedeklaration i FN hösten 2000 om att bekämpa fattigdomen i världen genom ökat bistånd, istället minskat sina internationella biståndsåtaganden. Sverige går nu i spetsen inom FN för att uppnå det s.k. enprocentmålet, dvs. att avsätta en procent av bruttonationalinkomsten till internationellt utvecklingssamarbete. En ny biståndspolitik baserad på propositionen Gemensamt ansvar – Sveriges politik för global utveckling (Prop. 2002/03:122) avses fördjupa Sveriges engagemang i det internationella utvecklingssamarbetet ytterligare. Sverige är också ett av mycket få länder som inom sitt biståndsprogram avsätter medel för kultursamarbete.

4.2. Informationsteknologi och internationell rörlighet

Den snabba utvecklingen av informationsteknologi har på ett genomgripande sätt förändrat hela vårt samhälle och tillvägagångssätt i kommunikationerna mellan och inom länder, regioner, organisationer och mellan individer. Internet och e-post har kommit att bli självklara redskap för att förmedla och utbyta information. Beslutsprocesser har förkortats, eftersom nödvändigt underlag genom tillgång till Internet ofta finns tillgängligt i realtid dygnet runt. Allt fler kommunicerar via mobiltelefoner eller portabla, trådlösa datorer. Applikationer som WAP (Wireless Application Protocol, trådlös kommunikation med Internet) och Bluetooth (trådlös kommunikation mellan olika sorters elektronisk apparatur); SMS (Short Message Service, digital textöverföring) och MMS (Multimedia Messaging Service, digital bild- och ljudöverföring) har därtill öppnat nya möjligheter för kommunikation. För global nyhetsförmedling, mellanstatlig kommunikation och näringsliv har detta

blivit särskilt viktigt. Genom den hastiga teknikutvecklingen ställs också ökade krav på tillgänglighet, service och information.

Teknikutvecklingen har inneburit förenklingar inom administration, budgetarbete, marknadsföring m.m. Avancerade ordbehandlings- och designprogram kan köpas billigt, och ingår oftast i basutbudet vid köp av ny dator. Kostnader för tryck och distribution kan begränsas. Fasta kostnader kan skäras ned genom att personalen kan bli rörligare och även arbeta hemifrån. Nätverk utvecklas och underhålls genom användande av elektronisk post. Spridning och inhämtning av information möjliggörs över Internet.

Ett stort antal sektorer inom kulturens område har också påverkats av ny teknik. Det är t.ex. inte ovanligt att basgångar, slingor osv. skapas av olika musiker/tonsättare och e-postas som datafiler till en producent som sammanställer det hela. Konstmusiken finner ständigt nya vägar genom den digitala teknikens utveckling. På litteraturens område har med teknikens hjälp möjligheten introducerats att i begränsad utgåva trycka böcker direkt på beställning över Internet, s.k. print-on-demand; Sverige är ett föregångsland på detta område. Nedladdningsbara digitala verk, s.k. e-böcker, avsedda att läsas på handdatorer eller på särskilt framtagna skärmar (”e-bokläsare”) tillhandahålls av de stora svenska och utländska förlagen, men de har hittills inte nått någon verklig kommersiell framgång. Digitalt papper, som möjliggör kontinuerlig nedladdning av bok- eller tidningstexter, finns i kommersiell produktion men har i skrivande stund knappt hunnit påverka bok- och tidskriftsmarknaden.

Kulturarvssektorn har blivit internationellt tillgänglig för såväl publik som de yrkesmässigt verksamma. Det internationella arbetet inom ABM-området (dvs. inom arkiv, museer och bibliotek) är till stor del inriktat på att bygga upp långsiktig infrastruktur för bevarande och tillgängliggörande. Moderna publika databaser bygger på internationella standarder och Internetpresentationer. Ett exempel är www.oresund.nu , ett samarbete mellan fyra arkivinstitutioner i Öresundsområdet: landsarkiven i Köpenhamn och Lund och stadsarkiven i Köpenhamn och Malmö. Här guidas danskar på danska om hur man personforskar i Sverige och svenskar på svenska om hur man forskar i Danmark. Ett annat exempel är museernas samlingar, vilka genom digitalisering i stor utsträckning blivit tillgängliga för såväl forskare och lärare som allmänheten.

Sammantaget har teknikutvecklingen starkt påverkat möjligheterna att internationalisera kulturområdet genom goda rationaliseringsmöjligheter och nätverksbyggande.

Ungdomskultur

När SIK-utredningen gjordes 1978 fanns inom det mediala utbudet endast ”public service-sfären”, med reklamfria Sveriges Television (TV1 och TV2), Sveriges Radio (P1, P2, P3), Sveriges Lokalradio samt Sveriges Utbildningsradio. Idag lyssnar ungdomar i Sverige enligt tillgänglig statistik helst på det stora utbudet av svenska privatägda reklamfinansierade radiostationer eller på musik nedladdad från Internet. Den absoluta majoriteten av ungdomar föredrar privatägda reklamfinansierade kanaler som TV3, TV4 och Kanal 5. Parabolantenner som tillgängliggör programutbud från utlandet är vanligt förekommande.

Enligt statistik från Ungdomsstyrelsen använder 70 procent av alla ungdomar i Sverige Internet. Det medför att internationaliseringen inom ungdomsgrupperna går betydligt snabbare idag än för bara tio år sedan, och betydligt snabbare än före ”Internetrevolutionen”. Informationsteknologin i sig har blivit en viktig del av ungdomskulturen. Enligt Ungdomsstyrelsen upplevs inte geografiska gränser särskilt tydligt i den unga generationen. Tusentals chatsidor möjliggör en otvungen dialog med vem eller vilka som helst, hur kort eller lång tid som helst, ofta till en begränsad kostnad. Musik, filmer och spel laddas ned – ofta helt fritt – från Internet, bränns på cd- och dvd-skivor och delas. Det innebär att rättighetsinnehavare i regel går miste om intäkter och royalties.1

I ungdomskulturen måste också de högt internationaliserade dator- och tv-spelen inräknas (interaktiva dataprogram som används i underhållningssyfte). Interaktiva dataspel lockar ungdomar över hela världen att delta samtidigt. Mellan 1996 och 2001 fördubblades världsmarknaden för dessa spel. Branschen omsätter nu mer än filmindustrin och är på väg att bli större än musikbranschen. Till sammanhanget hör också den teknologi som gör det möjligt för enskilda att koppla samman sina Internetanslutna persondatorer och göra sökningar på varandras hårddiskar.

1 Napster, Gnutella, KaZaA, AudioGalaxy och Morpheus är välkända Internetprogram som gjort det möjligt att kringgå förlagsrättigheter m.m. inom kulturområdet.

Ungdomars förmåga att snabbt ta till sig informationsteknologins möjligheter har även visat sig i samband med de motdemonstrationer som organiserats i anslutning till internationella konferenser om global handel de senaste åren. De unga aktivisterna har då upprättat mobila sambandscentraler men också virtuella presscentra, från vilka de sänt texter och bilder i realtid.

British Council använder Internet som det viktigaste instrumentet i sin målinriktade satsning på ungdom. De ansvariga har utvecklat ett flertal hemsidor om ungdomskultur (t.ex. om popmusik, fotboll, film) men också en omfattande webbaserad satsning kallad Connecting Futures ( www.connectingfutures.com ), som ska stimulera och utveckla dialog och utbyte mellan ungdomar i Västvärlden och ungdomar med framför allt, men inte uteslutande, muslimsk bakgrund i Mellanöstern.

Netd@ys Europe är ett av EU-kommissionen initierat samarbetsprojekt för ungdomar. Ytterligare ett exempel är det som sedan flera år drivs av The Banff Centre for the Arts i Kanada, där man genom Internet arbetar med utveckling och scenisk produktion av barnopera med barn i bl.a. Kanada, Storbritannien,

Sydafrika och Tjeckien.

Ett exempel på internationell ungdomskultur som vuxit fram bara under de senaste tio åren är de s.k. roll- och lajvspelen som kan locka alltifrån en handfull till flera tusentals medverkande samtidigt. Publiken är deltagarna själva, som dels beskådar spelet och dels agerar. Lajvspel kan bestå av en blandning av teater, dans, musik och film m.m.

Ett annat exempel på ny internationell ungdomskultur är de s.k. technofestivaler som går under namnet Love Parade. De förekommer över hela världen, men med Berlin som ledande ort: där beräknas över en miljon ungdomar medverka varje sommar. I Love

Parade är skillnaden mellan åskådare och aktörer små, gränsen mellan festivalens början och slut otydlig, och en övergripande ”konstnärlig ledning” saknas.

Enligt en studie från Statens kulturråd är det viktigt för dagens unga kulturintresserade att få vara en del i produktionen och att kunna vara med och påverka med sin egen kreativitet.2 Både rollspel, lajvspel, rejvfestivaler och datorspel är växande interaktiva, gränsöverskridande och i flera fall internationella former av ungdomskultur med ett mycket stort antal utövare.

2 Källa: ”Om Världen 2001: Statens kulturråds omvärldsanalys”

Medieutvecklingen

Medieutbudet blir alltmer omfattande. En långtgående internationell omstrukturering av mediemarknaderna äger rum på global, regional och lokal nivå. Nya medier baserar sig på digital teknik och ofta, men inte alltid, med Internet-relaterad distribution. Exempel på nya medier är Internetsajter, dvd och digital-tv. Deras innehåll är till viss del plattformsoberoende (digitalt inspelad och lagrad musik finns på både cd-skivor och på Internet för nedladdning osv.).

Den audiovisuella sektorn (radio, tv och bio) har fått allt större ekonomisk betydelse genom åren; den sysselsätter nu över en miljon personer inom EU. Den har även stor sociologisk och kulturell betydelse. I början av 2001 sände mer än 660 kanaler inom unionen via marknät, satellit eller kabel, vilket var en betydande ökning jämfört med året innan. Utvecklingen av nya sändnings- och distributionstekniker i början av 1980-talet, samt insikten att gemenskapen halkade efter USA inom programsektorn, har fått

EU att ta nya initiativ. Dessa innehåller såväl tekniska, ekonomiska som kulturella element.

Konvergensen på mediaområdet - sammansmältningen av IT, media och telekommunikation - innebär att filmen, från att ha varit en avgränsad bransch, numera är en central innehållsleverantör för de audiovisuella medierna. Mindre än 30 procent av en långfilms omsättning genereras från biografvisningar. Cirka 50 procent kommer från video och dvd och 20 procent - en alltjämt ökande andel - från television och betal-tv. Gränserna mellan dataspel och animerad film, mellan musikvideo och långfilm, mellan television och bio är inte längre självklara. Digitalteknikens utveckling har möjliggjort nya sätt att producera, distribuera och konsumera.

Engelska språkets ställning

Det engelska språket har befäst sin ställning som det främsta världsspråket. Att ha åtminstone grundläggande språkkunskaper i engelska upplevs närmast som självklart i stora delar av världen. I Sverige förutsätter företag och organisationer med internationell verksamhet att deras anställda har sådana kunskaper och ofta dessutom viss utlandserfarenhet. Inom kulturens område domineras utbudet av popmusik, tv-produktioner och film av det engelska

språket, liksom utbudet över Internet. Undervisningsmaterial vid högskolor och universitet är ofta på engelska, och de studenter som går vidare till doktorandutbildning väljer ofta att skriva på engelska, eftersom språket även inom den internationella forskningsvärlden blivit ett världsspråk.

Internationell rörlighet

Människor reser idag mer, billigare och längre än någonsin tidigare. Antalet formella och informella internationella nätverk som uppstår därigenom är oräkneliga. Kunskapen om vår alltmer integrerade och ömsesidigt beroende omvärld är stor. Exempelvis går uppskattningsvis 300 000 svenska turister på teater och konserter i London varje år, vilket gör London till en av Sveriges största kulturscener. Vid sidan av turismen betyder utlandsstudier mycket för etablerandet av internationella kontakter och nätverk. Idag studerar drygt 25 000 svenskar på högskolenivå i utlandet, och ytterligare 5 000 deltar i längre språkkurser utomlands eller genomför ett utbytesår under eller efter gymnasiet. Sverige tar i sin tur emot omkring 5 000 utländska studenter per år.

Till följd av en ökad migration ser man i många länder en utveckling mot en kultursammansmältning, s.k. mångkultur, något som kan öka förutsättningarna för ett mera mångfasetterat internationellt kulturutbyte. I den statligt finansierade internationella kulturverksamheten i andra länder, bl.a. i Frankrike, Kanada, Nederländerna och Storbritannien, är mångkultur sedan länge en självklarhet.

När människor flyttar över nationsgränserna för de med sig kunskaper om sin kultur och behåller oftast kontakten med hemlandet. Ofta blir immigranter kulturförmedlare i sina nya hemländer. Den omfattande utvandringen från Sverige (en fjärdedel av befolkningen) under slutet av 1800-talet till Nordamerika är ett exempel på hur folkförflyttningar gett upphov till institutioner på båda sidor Atlanten. I Sverige vårdar Emigrantinstitutet i Växjö arvet efter Vilhelm Moberg, förvarar viktiga bibliotek och arkiv och främjar akademisk forskning med programverksamhet om migration och förmedling av internationella kontakter m.m. Särskilda Sverigerelaterade museer och institutioner finns i Minneapolis (The

American Swedish Institute, Chicago (The Swedish-American

Museum Center), Seattle (Nordic Heritage Museum), Philadelphia (The American Swedish Historical Museum) osv.

Över 100 000 svenska medborgare beräknas vara fast boende i USA, varav åtminstone 10 000 enbart i New York. I London beräknas mellan 30 000 och 40 000 svenskar bo.3 Totalt beräknas över 250 000 svenskar vara fast boende i utlandet, med allt vad detta kan betyda för internationella nätverk till Sverige, kontakter och utbyte.

4.3. Internationell kulturpolitik

I detta avsnitt nämns några frågor som kräver ”globala lösningar”.

Mångfaldsfrågor

Den internationella handeln, inklusive handel med kulturella varor och tjänster, har ökat dramatiskt under de senaste decennierna. Samtidigt har kulturindustrins tillväxt varit stark. Marknaden har också breddats. Den ökade internationella handeln har inneburit ökad tillgänglighet till utländska kulturproduktioner, samtidigt som produktionen koncentrerats.

Produktion och spridning av kulturella varor och tjänster har sedan länge varit föremål för olika typer av ekonomiskt stöd, vilka utvecklats inom ramen för nationella kulturpolitiska åtgärder. Tjänstehandelsavtalet GATS (General Agreement on Trade in

Services inom världshandelsorganisationen WTO) har gjort det svårare för nationella regeringar att införa nya stödåtgärder och program på kulturområdet.

Våren 1998 stod den svenska regeringen som värd för Unescokonferensen “Intergovernmental Conference on Cultural Policies for Development”. Konferensens huvudsyfte var att belysa och förstärka sambandet mellan kulturpolitik och samhällsutveckling och placera kulturpolitik i paritet med andra politikområden. Vid konferensen antogs en handlingsplan, kallad The Stockholm Action Plan.

För att garantera att kulturell mångfald skyddas i WTO/GATS och andra frihandelssammanhang pågår en diskussion kring ut-

3 Enligt uppgifter från Sveriges generalkonsulat i New York och Sveriges ambassad i London.

formningen av en internationell konvention som ska främja och skydda kulturen på regional, nationell och global nivå. Diskussionen är en uppföljning av Stockholmskonferensen 1998, och förs bl.a. inom nätverken INCP (kulturministrar från hela världen) och INCD (fria kulturorganisationer) samt inom Unesco.

För att se hur Stockholm Action Plan har påverkat medlemsländernas kulturpolitik och Unesco, arrangerade Svenska Unescorådet i maj 2003 ett expertmöte med benämningen ”Stockholm+5”. Mötet fastslog att kulturpolitik och utveckling har ett starkt samband och att:

  • fattigdomsbekämpning utan hänsyn till den kulturella miljön är dömd att misslyckas
  • kulturell mångfald måste respekteras och erkännas som en berikande faktor
  • utbildning utan hänsyn till kultur enbart är undervisning, och därmed inte en effektiv del i en hållbar utveckling
  • ägarkoncentrationen av medierna kan påverka informationsflöden och utvecklingen av nya informationskanaler.

Internationella upphovsrättsfrågor

Upphovsrätten är av väsentlig betydelse för upphovsmäns och andra rättighetsinnehavares möjligheter till ersättning när litterära och konstnärliga verk kopieras och sprids eller annars tillgängliggörs och för att skydda mot kränkande utnyttjanden. Utgångspunkten är att upphovsmannen har en ensamrätt till sitt verk. Mot upphovsmännens individuella intressen står vissa behov som allmänheten och samhället har av att kunna utnyttja verk, t.ex. för att tillgodose ett allmänt informationsintresse. Faktum kvarstår dock att illegal kopiering utgör ett allvarligt hinder för konstnärliga utövare inom framför allt film och musik att få ersättning för sitt arbete.

Det senaste decenniets snabba tekniska utveckling har förändrat förutsättningarna för att nyttja konstnärliga verk och prestationer. Digital teknik och världsomspännande nätverk möjliggör kopiering och överföring av konstnärliga verk och prestationer i hög hastighet och av stor omfattning samt med närmast oförändrad kvalitet. Utvecklingen har ökat behovet av att internationellt samordna den upphovsrättsliga lagstiftningen.

WTO:s avtal TRIPS (Agreement on Trade-Related Aspects of

Intellectual Property Rights) från 1995 är idag det mest multilaterala avtal som omfattar intellektuell egendom, dvs. copyright och liknande, vilket i hög grad påverkar det internationella kulturutbytet.

Den illegala handeln med kulturföremål

Illegal handel omfattar föremål som olagligt förts bort från en stats territorium i strid med den statens regler till skydd för nationell kulturegendom. Den illegala handeln bedrivs med stulna föremål, olagligt uppgrävda artefakter och sådana föremål som omfattas av det landets nationella lagstiftning eller internationella regler till skydd för nationella skatter. Interpols och Unescos data visar en stor ökning av den illegala handeln med kulturföremål. Den har numera en sådan omfattning att t.ex. EU:s medlemsstater, liksom många andra länder, är konstant hotade och den orsakar ofta skador som inte kan repareras.

Sverige undertecknade år 2002 Unescos konvention 1970 (”Om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom”). Riksantikvarieämbetet har därefter i Rapport avseende uppdraget att se över de insatser som görs för att förhindra olaglig utförsel av äldre kulturföremål utrett detta för det svenska kulturarvets del, samt rekommenderat vilka åtgärder som behöver vidtas.

4.4. Kommentarer

Den politiska och tekniska utvecklingen har påtagligt förändrat förutsättningarna för kulturskapande och kommunikation. I debatten har framförts både risker och möjligheter med denna utveckling. Till det positiva hör de ökade möjligheterna till internationella kontakter mellan kulturskapare och en ökad tillgänglighet till kulturarvet i olika länder. Utvecklingen har också medfört nya konstnärliga uttrycksmedel. Fler länder har blivit tillgängliga för kulturutbyte. Till det negativa hör upphovsrättsliga problem för kulturarbetarna samt en ökad illegal handel med kulturföremål.

Enligt vissa uppfattningar medför globaliseringen ett hot mot den kulturella mångfalden. Det är viktigt att konsekvenserna av fri-

handelsavtal och förhandlingarna inom WTO för den kulturella mångfalden är noggrant genomlysta. Detta förutsätter ett stort engagemang i diskussionerna mellan berörda departement, liksom en villighet att tillgodogöra sig och föra vidare synpunkter på dessa frågor från kulturlivet. Den tilltagande utbredningen av piratkopiering utgör ett växande problem, som på sikt kan hota kulturskapandet, eftersom upphovsmän berövas ersättning för sina verk och producenter intäkter för finansiering av nya produktioner.

I följande kapitel analyseras konsekvenserna för Sverige av den internationella utvecklingen. Här ska endast sägas att det engelska språkets stärkta ställning innebär en komparativ fördel för Sverige i internationella sammanhang, eftersom svenskar generellt sett har bättre utbildning i och större vana vid det engelska språket jämfört med en rad större europeiska länders medborgare.

5. Sverige i ett internationellt perspektiv

Sverige är ett befolkningsmässigt litet land och representerar ett begränsat språkområde. Sverige är fast rotat i den västerländska kultursfären men också kraftigt omvärldsberoende: vår ekonomi och handel är starkt beroende av export, och landet påverkas lätt av den internationella utvecklingen inom alla områden. Detta medför både möjligheter och utmaningar. De internationella kontakterna blir därför allt viktigare.

I följande kapitel berörs de politiska områden som är relevanta för våra internationella kulturkontakter.

5.1. Utrikespolitik

Det förändrade utrikespolitiska läget från slutet av 1980-talet nödvändiggjorde utvecklingen av en ny svensk säkerhets- och försvarspolitik, och öppnade för helt nya former av kontakter och relationer med Ryssland, de baltiska staterna och övriga länder i Central- och Östeuropa. Med det svenska EU-medlemskapet 1995 och dess krav på deltagande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken fick våra relationer till dessa länder nya dimensioner. Samtidigt tog Sverige ytterligare ett steg bort från sin traditionella alliansfria politik. När de baltiska staterna och ett antal länder i Centraleuropa (samt Malta och Cypern) i maj 2004 blir medlemmar i EU förändras åter Sveriges utrikespolitiska relationer till dessa länder.

För Sverige har EU-medlemskapet inneburit förändringar inom alla delar av samhället. Vi är numer en del av en europeisk gemenskap, med främsta säte och stämma i Bryssel. Samtidigt har Europa bildligt talat ”kommit in” i Sverige och blivit en del av vardaglig politik och verksamhet. En stor del av de frågor som tidigare tillhört utrikespolitiken är nu inrikespolitiska och engagerar människor på olika nivåer i samhället, inte minst kommunalt. EU:s olika

stödprogram har bidragit till att människor på lokal nivå i vårt land sammanförts med människor från andra EU-länder. För kultur- och erfarenhetsutbytet har detta stor betydelse, såväl för enskilda kulturarbetare som för institutioner och myndigheter.

Även som medlem av EU har Sverige sökt stärka sin internationella roll, genom att vara en aktiv medlem i FN, OECD, Europarådet och andra internationella sammanhang. Vårt engagemang för hållbar utveckling och internationellt utvecklingssamarbete är välkänt. I propositionen Gemensamt ansvar – Sveriges politik för global utveckling (2002/03:122) föreslås att det som tidigare var en huvuduppgift för biståndet också ska vara en uppgift för hela regeringens verksamhet, med ett gemensamt övergripande mål. Detta innebär bl.a. att det internationella kulturutbytet också får en tydlig dimension i utvecklingssamarbetet. Sverige är redan idag en av de internationellt största aktörerna inom det kultursamarbete som styrs av biståndsmålen.

5.2. Näringsliv

Exporten spelar en avgörande roll för den svenska ekonomin och hur den utvecklas; en ökad förmåga att exportera varor och tjänster är avgörande för tillväxten. Sverige har ett tilltagande exportberoende men hävdar sig väl inom många näringar. De traditionella svenska basindustrierna har kompletterats av nya branscher. Efter IT-krisen har företag inom såväl svensk IT och telekom som bioteknik och läkemedel att anpassa sig till det nya klimatet på marknaderna.

Den internationella konkurrensen (om export och utländska direktinvesteringar) hårdnar; behovet av en aktiv internationell näringspolitik har ökat. En tidigare relativt sett självständig handelspolitik påverkas allt mer av samarbetet inom EU. Det svenska näringslivet, som länge dominerats av svenskägda företag, har numer ett betydande inslag av utländskt ägande. Under 2003 arbetade t.ex. ca 450 000 svenskar i utlandsägda företag, en tredubbling jämfört med 1980.

Den s.k. upplevelseindustrin har fått allt större betydelse för svensk exportnäring. Enligt en analys som gjorts av Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling (KK-stiftelsen, www.kks.se ) saknar den emellertid många av de viktiga förutsättningar för att utvecklas som finns hos övrig industri. Hösten 1999 avsatte KK-

stiftelsen 60 miljoner kronor till ett särskilt utvecklingsprogram inom detta område för perioden 2000–2004. Målsättningen var att upplevelseindustrin inom fem år skulle ha goda förutsättningar att utvecklas och uppfattas som en självklar del av svenskt näringsliv.

Sommaren 2002 bildades Intresseföreningen för Upplevelseindustrierna, med finansiering inom KK-stiftelsens program. Intresseföreningen har i sin tur tagit initiativ till projektet What’s on your mind – Sweden, vars syfte är att stärka de nationella mötesplatserna och skapa en unik evenemangsarena. Tanken är att göra en europeisk satsning under 2004 och ett särskilt internationellt utbyte mellan Sverige och Japan 2005. Föreningen menar bl.a. att Sverige håller på att bli en port till övriga Europa inom internationell design, och att möjligheterna att stärka även andra kulturområdens internationella ställning är goda. Kultur i vid bemärkelse blir f.ö. en allt viktigare näringsgren, allt oftare nära kopplad till turismen.

5.3. Kultur

I jämförelse med det internationella kulturutbytet vid tiden för den s.k. SIK-utredningen i slutet av 1970-talet, har kulturen genomgått en kraftig internationalisering.

I de följande underavsnitten anges internationella faktorer som under 1990-talet varit av betydelse för utvecklingen av det svenska kulturlivet.

EU-medlemskapet

I enlighet med EG-fördragets artikel 151 (att ”bidra till att medlemsstaternas kulturer utvecklas, samtidigt som deras nationella och regionala mångfald respekteras”) har Sveriges medlemskap i EU i det korta perspektivet inte medfört några genomgripande förändringar för det svenska kulturlivet som helhet. Den mest påtagliga förändringen hittills ligger i tillgången till EU:s olika stödprogram. Genom programmet Kultur 2000 har Sverige fått möjlighet att delta i olika kulturella nätverk och projekt där flera EU-länder deltar. EU:s strukturfonder har haft stor betydelse inte minst inom kulturarvssektorn. Sammantaget har medlemskapet inneburit möjligheter att utnyttja stöden, att påverka utvecklingen

av direktiv och resolutioner av betydelse för kulturområdet samt att fördjupa det kulturella samarbetet med övriga medlemsstater.

Sverige valde att under sitt ordförandeskap i EU våren 2001 göra en särskild satsning för att presentera svensk kultur i övriga EUländer. Utlandsmyndigheterna gavs också ökade möjligheter att lyfta fram svensk kultur inom de ramar som ordförandeskapet kunde erbjuda lokalt i respektive stationeringsland i eller utanför EU. Svenska institutet publicerade en serie böcker på temat ”Sverige och…” om Sveriges relationer till vart och ett av de övriga EU-länderna och kandidatländerna på respektive språk. Ett annat exempel är den omfattande visningen av fotografen Ulla Lembergs utställning ”Kära barn – om män, barn och jämställdhet i Sverige”, använd bl.a. i syfte att sätta fokus på svensk familjepolitik, samt en uppmärksammad turné av Cirkus Cirkör.

Det svenska EU-medlemskapets betydelse för kulturlivet behandlas närmare i kapitel 6.1.

Ökad internationell rörlighet för kulturarbetarna

Arbetsmarknaden har under den senaste tioårsperioden utvidgats inom alla kulturområden. Även rörligheten bland konstnärer har ökat och möjligheterna till konstnärsutbyte och nya konstnärskontakter har expanderat. Det gäller även inom teatern, som ofta hävdats är den konstform som är svårast att exportera. Som exempel kan nämnas Suzanne Ostens pjäs ”Flickan, mamman och soporna”, framförd på svenska av Unga Klara vid den internationella barnteaterfestivalen i Montreal i maj 2000 (den utnämndes till bästa barnteaterpjäs i Kanada samma år). Dramatens/Cirkus Cirkörs uppsättning av ”Romeo och Julia” gjorde ett succéartat gästspel i Österrike 2003. Dramatens uppsättningar av Ingmar Bergmans pjäser har framförts för slutsålda hus på The Brooklyn Academy of Music i New York i över ett decennium (med texten översatt simultant till engelska).

Backateatern i Göteborg och Stockholms Stadsteater har gästspelat på svenska i ett stort antal länder och har ett institutionellt samarbete med teatrar i bl.a. Moçambique och Sydafrika. Regissören Eva Bergman satte upp Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” på modern arabiska i Egypten våren 2003, och gästspelade i Göteborg och Stockholm med denna uppsättning. Angereds Teater

satte hösten 2003 upp ”I skuggan av en diktator”, framförd på farsi av iranska skådespelare.

Administrativa hinder för arbete inom EU-området har minskat, varmed möjligheterna till arbete i vårt närområde har ökat. Dessa möjligheter utnyttjas inte i samma omfattning av alla konstnärgrupper; t.ex. har konsthantverkare (till skillnad från bildkonstnärer) i mer begränsad omfattning sökt sig utanför landet för att vidga sin marknad. Konstnärsnämnden genomför hösten 2003 en särskild satsning just på konsthantverk.

Många konstnärer genomför utbildningar utomlands. Framför allt yngre konstnärer utnyttjar möjligheterna att förflytta sig geografiskt för studier, arbete eller andra aktiviteter och kontakter. Det är inte direkt antalet arbetstillfällen som ökat, utan snarare den geografiska rörligheten.

Under de senaste tio åren har närvaron av utländska bildkonstnärer i Sverige tilltagit, ofta sådana som också är betydelsefulla i hemlandet. Även vissa utbildningar i Sverige har visat sig attraktiva för utländska konstnärer. Betydelsen av IASPIS verksamhet1 ska särskilt betonas i detta sammanhang – både för svenska bildkonstnärers möjlighet att arbeta i utlandet och för utländska konstnärer att under en period arbeta i Sverige.

Sammantaget har den ökade internationella rörligheten inneburit stora fördelar för många konstnärer, även om den fria rörligheten naturligtvis också medför ökad konkurrens om arbetstillfällen i Sverige.

Nya former för kulturella kontakter

Inom kulturområdet finns sedan länge ett internationellt samarbete, i organisationer och mellan institutioner och mellan enskilda. Icke-statliga organisationer, s.k. NGOs (non-governmental organizations) spelar här en viktig roll. NGOs finns inom flertalet kulturområden. Den informationstekniska utvecklingen har påtagligt ökat möjligheterna till internationellt kultursamarbete och det har skett en snabb utveckling av nätverk under den senaste tiden. Nya arenor och biennaler har också vuxit fram.

Vidare har samarbete som från början varit biståndsinriktat ofta övergått till att även innehålla element av långsiktiga kontakter,

1 IASPIS (International Artists Studio Program In Stockholm) är ett utbytesprogram för bildkonstnärer, se vidare kapitel 9.1.2. om Konstnärsnämnden.

nätverksbyggande och kulturutbyte. Även nya satsningar inom utrikes- och handelspolitiken har vidgat kontaktnäten för kultursektorn.

INCP och INCD

Ett exempel på ett nytt och alltjämt växande nätverk är INCD (International Network for Cultural Diversity). Det tillkom som ett resultat av Unesco-konferensen ”The Power of Culture” i Stockholm 1998. Då arrangerades en parallellkonferens till den stora ministerkonferensen, dit ca 100 kulturarbetare inbjöds. Idag består INCD av ca 300 kulturorganisationer spridda över hela världen. I nätverket som har till syfte att förstärka den kulturella mångfalden, diskuteras bl.a. rätten att bedriva nationell kulturpolitik.

Samtidigt bildades INCP (International Network on Cultural

Policy), som består av kulturministrar som vill utbyta erfarenheter och åsikter om aktuella frågor.

De båda nätverken har utvecklat en dialog med varandra och träffas årligen.

KLYS

KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, www.klys.se ) är en oberoende paraplyorganisation för 17 konstnärsorganisationer inom områdena ord, ton, scen, bild och eter. KLYS företräder dessa yrkesgrupper i frågor som upphovsrätt, arbetsmarknad, skatterätt och socialförsäkringar. Organisationen mottar inga statsbidrag. Den för kontinuerliga diskussioner med Kulturdepartementet om kulturpolitiska frågor och problem, och inbjuder årligen kulturministern till en hearing.

KLYS företräder medlemmarna i olika internationella sammanhang. Sveriges EU-medlemskap och den pågående internationaliseringen inom handel och kultur har medfört att organisationens åtaganden har utökats, bl.a. genom deltagandet i Kulturdepartementets referensgrupp för EU-frågor och i UD:s handelspolitiska referensgrupp för WTO-frågor. KLYS tillhör det europeiska nätverket EFAH (European Forum for Arts and Heritage) och tog 1998 tillsammans med sin kanadensiska systerorganisation CCA

(Canadian Conference of the Arts) initiativet till nätverket INCD, som samverkar med kulturministrarnas nätverk INCP.

I bil. 5 anges exempel på nya typer av nätverk som bildats sedan 1990-talet.

Kulturell mångfald i Sverige

Ett mångkulturellt Sverige vidgar möjligheterna för nya kulturella impulser, internationella nätverk och kontakter. De kan stimulera både det svenska kulturlivet och möjliggöra för Sverige att etablera kulturella relationer med länder som Sverige traditionellt inte haft djupare kontakter med. Många invandrargrupper har ett uttalat intresse av att bevara kontakter med ursprungslandet eller med landsmän i exil. Genom invandrargrupperna kan nya möjligheter till dialog över kulturella och religiösa gränser erbjudas, vilka annars varit begränsade. Det relativt stora antalet svenska medborgare av baltiskt ursprung spelade en betydande roll i Sveriges relationer med de baltiska republikerna i samband med dessas kamp för att återfå sin självständighet, samt under återuppbyggnaden. Sveriges relationer till Turkiet påverkas alltjämt av det stora antalet kurdiska och turkiska invandrare och flyktingar som numera uppbär svenskt medborgarskap och som är engagerade i t.ex. frågor om de mänskliga rättigheterna i Turkiet osv.

I Sverige förmedlas idag modersmålsundervisning på 130 språk. Enligt statistik från Migrationsverket uppgår antalet personer som beviljats uppehållstillstånd i Sverige sedan 1980 till 776 000. På relativt kort tid har landet genomgått en omfattande internationalisering inom sina geografiska gränser. Denna kulturella mångfald ger stora möjligheter till nya former för kontakter med omvärlden. Inom det svenska kulturlivet finns flera exempel på verksamhet huvudsakligen inriktad på mångkulturella program, t.ex. Falun Folk

Music Festival, Södra Teatern i Stockholm, Selam, InterCult, Mix Musikkafé i Malmö och Angereds Teater. Inom institutioner som Rikskonserter, Riksantikvarieämbetet och Sida finns också exempel på mångkulturella projekt. Även museerna arbetar med kulturell mångfald. Det sker genom nära samarbete med föreningar och konstnärer och förmedlas till publiken genom utställningar, seminarier och debatter etc. Dessutom har Statens Museer för Världskultur ett särskilt uppdrag att främja mångkultur.

Kulturministern lät 1998 inrätta en kommitté, Forum för världskultur, som under två år arbetade fram ett handlingsprogram som resulterade i betänkandet ”Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden” (SOU 2000:118). Med utgångspunkt från slutbetänkandet har regeringen beslutat att utse åtta mångkulturkonsulenter i landet under minst tre år, med start 2003. Dessa ska bidra till att ”öka kunskapen om idag osynliga kulturyttringar och inspirera till engagemang hos både kulturproducenter och publik”. De ska ha till uppgift att i sina respektive regioner verka som inspiratörer för utvecklingen i kontakt med beslutsfattare, institutioner och organisationer. Statens kulturråd har fått ett särskilt regeringsuppdrag inom mångkulturområdet. En särskild handläggare för detta ändamål anställdes vid rådet i april 2003.

Kulturdepartementet har i sin Dagordning för kultur 2003–2006 aviserat att år 2006 ska bli ett ”Mångkulturår”.

Växande kommersiell kulturmarknad ger nya exportmöjligheter

Under 1990-talet har marknaden för svenska produkter i utlandet ökat, särskilt för musik och design. Även antalet internationella arenor för samtidskonst har ökat. Svensk film har haft betydande exportframgångar. Det är svårt att exakt mäta storleken av den omfattande svenska exporten av pop- och rockmusik, men Sverige förefaller ligga på en stabil tredje plats efter USA och Storbritannien för åtminstone femte året i rad. Enligt STIM spelades under 2001 mer musik i Storbritannien av svenska upphovsmän än musik i Sverige av brittiskt ursprung.

5.4. Medieutveckling

Digitaliseringen av televisionen har bidragit till att föra in fler utländska tv-kanaler till de svenska hushållen. I och med den ökade handeln med programformat (dvs. programkoncept som t.ex. ”Expedition: Robinson”) i världen sänds de tittarmässigt framgångsrika programmen allt oftare i en mängd olika länder i lokala versioner. Även svenska produktionsbolag har lyckats att exportera originalformat. Skillnaderna mellan de olika (väst)ländernas utbud förbleknar därmed och ett – ur ett globalt perspektiv – mer likriktat tv-bud uppstår.

Ett stort antal nya privata radiokanaler har blivit tillgängliga under senare år och utsatt public service-radion för en ökad konkurrens, inte minst när det gäller unga lyssnare. Motsvarande utveckling gäller också televisionen.

Propositionen Digitala tv-sändningar (Prop. 2002/03:72) lades 2003 fram om att marksänd television ska övergå till digital teknik. Till följd av den propositionen har riksdagen beslutat att analoga tv-sändningar helt ska upphöra 2008. Den digitala distribution som då tillämpas väntas påskynda s.k. mediekonvergens, dvs. att gränserna mellan olika medier inte blir lika entydiga som nu. Sådan konvergens är redan ett faktum i interaktionen mellan dataspel och animerad film, mellan musikvideo och långfilm och mellan television och bio.

5.5. Kommentarer

De möjligheter och risker som den internationella utvecklingen medför i stort för kulturområdet, och som har behandlats i kapitel 4, gäller självklart även det svenska kulturlivet. I det utvidgade EU går Sverige från att vara en av 15 medlemmar till en av 25. Medlemskapet har gett Sverige en ny plattform att göra sin röst hörd ifrån, men i en så stor grupp blir det viktigare än någonsin för landet att profilera sig internationellt. I den senaste regeringsförklaringen har framhållits att Sverige ska vara aktivt inom EU. En profillöshet eller oförmåga att leva upp till den målsättningen skulle kunna medföra att intresset i utlandet för Sverige, och för svensk politik, minskade. I förlängningen blir en sådan negativ utveckling till nackdel för vårt kulturutbyte, våra kulturarbetare, vår turism, vår attraktionsförmåga för utländska investeringar osv.

Sveriges internationella röst är fortfarande efterfrågad och uppskattad: vi har något att säga och erbjuda som andra vill ta del av. Att aktivt och gemensamt främja Sveriges roll i utlandet och samtidigt främja ett likvärdigt kulturutbyte är en nationell angelägenhet. Denna angelägenhet delar Sverige med många andra länder – konkurrensen om den internationella uppmärksamheten ökar. Påfallande ofta påminner olika länders kampanjer om varandra. Sverigebilden i utlandet skapar och underhåller vi dock själva, ingen annan gör det åt oss. Kulturen har därför kommit att bli ett viktigt element inom utrikespolitiken och i det internationella utbytet.

Trots Sveriges framskjutna ställning på IT-området återstår en hel del arbete inom de statliga kulturinstitutionerna. Det finns utrymme för förbättringar av institutionernas hemsidor, inte minst avseende presentationen av verksamheten på främmande språk. Informationsteknik kan användas i större utsträckning vid institutionerna för att aktivt informera om verksamheten och för att kommunicera med olika målgrupper (e-nyhetsbrev, nätverk osv.).

Sverige har hittills hävdat sig bra på många kulturella områden. Om landet ska utveckla sitt kulturliv och samtidigt värna sin kulturella identitet blir dock kraven och utmaningarna jämförelsevis större. Kulturinstitutioner och organisationer måste internationaliseras, delta i nätverken, öka utbytet, arbeta mera utåtriktat. Medan teknologin har gett kulturlivet nya redskap för kommunikation är det emellertid fortfarande det mänskliga mötet och de personliga kontakterna som skapar djup och hållbarhet i relationerna och utbytet. De internationella nätverk som skapas ställer därför också krav på ett ökat resande. Kulturarbetarna behöver extra stöd för att nå nya arrangörer och arbetstillfällen eller marknader utomlands. Kulturmyndigheterna ska i sitt arbete svara upp mot kulturlivets egna önskemål. Institutionerna måste också kunna lyfta fram områden med särskilt goda förutsättningar att hävda sig internationellt.

Vid sidan av det ”nya” mångkulturella Sverige måste utvecklingen av nya konstformer beaktas. Svenska utövare bidrar här till att ge en mer sammansatt bild av svenskt kultur. Exempel på detta finns bl.a. inom s.k. nycirkus, inom multimedia (särskilt bildkonst men också spel) och inom gränsöverskridanden och sammansmältningar av elektroniskt/digitalt och musik/dans. Den internationella förmedlingen av denna del av den svenska kulturen bör ta hänsyn till och bygga på den pågående mediekonvergensen. Sverige har redan starka professionella miljöer inom hela området, från konstnärlig film till tv-drama, dataanimation och musikvideo. Tillsammans speglar de det svenska samhället och Sverige som en modern kulturnation.

Kulturella ikoner som ABBA, Ingmar Bergman, Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren, Carl von Linné, Alfred Nobel och August Strindberg är alltjämt igenkända i utlandet, kopplade till Sverige och efterfrågade. Vi bör fortsätta att tillgodose och utnyttja denna efterfrågan. De ovannämnda storheterna är dock inte längre ens tillsammans representativa för det mångkulturella Sverige som vuxit fram under den senaste 20-årsperioden. Flera av våra främsta

aktiva kulturutövare är av utländsk härkomst och vår befolkning består idag av en stor mängd olika nationaliteter, språk- och kulturbakgrunder. Sverige har stor glädje av detta i det internationella kulturutbytet, exemplifierat av framgångar för film, pop- och rockmusik.

Samhällets sammansättning bör återspeglas i dess institutioner. Detta förhållande gäller för jämställdhet och åldersspridning men också för kulturell bakgrund. Iku har under sitt arbete kunnat konstatera att det bland organisationerna finns brister inom områdena åldersspridning och etnisk mångfald. Statliga institutioner och myndigheter inom kulturområdet bör också se över sin kompetens på mångkulturområdet. Iku noterar att regeringen i november 2003 lämnat ett uppdrag till Mångkulturellt centrum ( www.mkc.botkyrka.se ) att se över hur myndigheter och institutioner inom Kulturdepartementets ansvarsområde arbetar med kulturell mångfald i sin verksamhet.

Bland annat till följd av kraftig invandring har Sverige särskilda relationer med flera länder i Mellanöstern. Många människor därifrån söker för närvarande svenskt medborgarskap. Sverige har en tradition av krishantering och stabiliserande åtgärder i regionen som går tillbaka till 1940-talet. Det finns utrymme för och behov av förstärkt internationellt engagemang och nya initiativ i regionen. Ett sätt att främja och förstärka förutsättningarna för dialog, förtroendeskapande och demokratisering vore att vidareutveckla och fördjupa de bilaterala relationerna med berörda länder. Därför kommer ökade resurser på det internationella kulturområdet att på lång sikt bli än mer betydelsefulla.

Medlemskap i internationella organisationer, framför allt inom EU och det nordiska samarbetet, ger möjlighet att delta i olika projekt och nätverk. I följande kapitel anges olika former för internationellt samarbete, i huvudsak där kulturlivet ingår som en del i ett mellanstatligt samarbete.

6. Internationellt samarbete

I detta kapitel behandlas internationella fora och organisationer som har betydelse för Sveriges internationella kulturkontakter.

6.1. Europeiska unionen

Medlemskapet i EU ( http://europa.eu.int ) medför att Sverige har att följa unionens regelverk. Artikel 151 i EG-fördraget anger målen för EU:s kultursamarbete. Där framhålls bl.a. vikten av att kulturaspekter genomsyrar alla politikområden. Vidare framgår att någon harmonisering av medlemsstaternas regelverk på kulturområdet inte får ske. Denna princip har Sverige mycket starkt betonat i EU:s ministerråd.

Kulturområdet kan påverkas av EU-regler som hänförs till andra politikområden än kultur. Det gäller frågor relaterade till inre marknaden såsom upphovsrätts- och skattefrågor. De regionalpolitiska strukturfonderna har ekonomisk betydelse för kulturlivet i EU:s stödområden.

Kultur 2000

Den 1 januari 2000 trädde ramprogrammet Kultur 2000 i kraft. Det har en löptid fram till den 31 december 2004. Dess syfte är att främja samarbetet mellan olika kulturaktörer inom EU:s medlemsstater, kandidatländer och EES-länder. Under 2002 erhöll sju projekt (av 176) med svensk projektledning bidrag om totalt 1,9 miljoner euro. Ett 20-tal projekt med svenskt medarrangörskap fick bidrag om totalt 4,5 miljoner euro. Fem svenska förlag fick sammanlagt 132 000 euro i stöd för att översätta 25 boktitlar från andra europeiska språk till svenska.

Samtliga samarbetsprojekt med svensk ledning var bildkonstprojekt. För det största svarar Bildmuseet i Umeå, som samarbetar med konstmuseer i flera länder. Även bland de projekt som har svenska medorganisatörer dominerar bildkonst, men här finns också scenprojekt och litteraturprojekt. Aktörerna spänner över hela fältet från stora kulturinstitutioner via kommuner till små föreningar. Framför allt kommunernas intresse för att delta i transnationella kulturprojekt har ökat. Under 2003 var scenkonst huvudsektor i Kultur 2000 och under 2004 uppmärksammas kulturarvsfrågor. För att inte programmet ska avbrytas i ett skede då många nya medlemsstater tillkommer, har EU-kommissionen föreslagit att det ska förlängas med två år. Det förlängda programmets totala budget väntas uppgå till 236,5 miljoner euro. Kring årsskiftet 2003/2004 ska kommissionen presentera ett förslag till nytt kulturprogram, som ska gälla från och med 2007.

Strukturfonderna

Strukturfonderna har erbjudit goda möjligheter för kulturprojekt, och projekt med kulturanknytning återfinns under flera insatsområden och åtgärder. Vanligast är åtgärder som direkt syftar till att utveckla och bevara kulturarvet eller anknyter till livsmiljö, kulturliv och attraktivitet. Många kulturanknutna projekt inom de geografiska målområdena syftar till bevarande av kulturarvet och att stärka den lokala och regionala identiteten. Lika vanliga är projekt som syftar till ett ökat, samordnat och mer tillgängligt kulturutbud.

Exempel på projekt för regional kulturutveckling inom scenkonstområdet är Dans i Nord i Piteå och utveckling av Dalhalla i Rättvik till en internationell festivalplats. Kulturmötesplats Gotland syftar till att göra Baltic Art Center i Visby till mittpunkt i ett regionalt och internationellt kulturutbyte, medan Virserums konsthall vill bidra till en starkare identitet och attraktionskraft för kommunen. Flera biblioteksprojekt (i Östergötland och Västerbotten) syftar till att med hjälp av informationsteknologi göra bibliotekens tjänster mer tillängliga för allmänheten.

Strukturfonderna har starkt bidragit till en regionalisering av svensk filmproduktion genom stöd till regionala resurscentra för film och video, såsom Film i Väst i Trollhättan och Filmpool Nord i Luleå.

Under 2002 gick totalt 1,4 miljarder kronor inom ramen för strukturfonderna till 620 svenska kulturprojekt. Detta belopp innefattar EU:s del, svensk offentlig medfinansiering samt övrig offentlig och privat finansiering. Av summan svarar EU för 543 miljoner kronor och svensk offentlig medfinansiering för 487 miljoner kronor.

Huvudsakliga nationella offentliga medfinansiärer har varit landsting, länsstyrelser och kommuner. Bland övriga medfinansiärer kan nämnas länsarbetsnämnder, Statens kulturråd, Svenska Filminstitutet, Riksantikvarieämbetet, Statens fastighetsverk, Näringsdepartementet samt Stiftelsen framtidens kultur.

Interreg

Interreg-programmen syftar till att utveckla det regionala samarbetet över nationsgränserna. Det övergripande målet är att se till att nationella gränser inte utgör hinder för balanserad utveckling och integration i Europa. Interreg I inleddes 1990. Det följdes 1994 av Interreg II och av Interreg III-programmen 2000.

Interreg III A inriktas på att utveckla det gränsregionala samarbetet, såväl inom EU som mellan medlemsstaterna och deras grannar. Syftet är att genom samarbete inom det ekonomiska och sociala området undanröja eller minska de hinder och problem som uppstår på grund av gränserna. Sverige berörs av fem Interreg III

A-program: Öresund, Sverige-Norge, Skärgården, Kvarken-MittSkandia och Nord. Det senare stödjer gränsöverskridande samarbete inom Nordkalotten och nordvästra Ryssland men berör också samisk utveckling.

Under 2002 redovisades 34 projekt med kulturanknytning. Den totala finansieringen uppgick till närmare 202 miljoner kronor. Av beloppet svarar EU för 75 miljoner kronor och svensk offentlig finansiering för 33 miljoner kronor samt därutöver övrig offentlig finansiering och privat finansiering.

Interreg III B-programmen avser samverkan inom större transnationella områden. Syftet är att uppnå en bättre samordning på nationell, regional och lokal nivå samt en balanserad och långsiktig utveckling inom området. Det är också en del i EU:s arbete för en samordning mellan stora europeiska regioner inom unionen, men även för en ökad samordning med kandidat- och andra grann-

länder. Sverige berörs av tre Interreg III B-program: Östersjön, Nordsjön och den s.k. Norra Periferin.

Totalt redovisades under 2002 13 projekt med kulturanknytning. Den totala finansieringen uppgick till närmare 277 miljoner kronor, varav EU:s del uppgick till 118 miljoner kronor och den svenska offentliga finansieringen till 39 miljoner kronor.

Interreg III C avser interregionalt samarbete mellan regioner i

EU och dess grannländer. Alla områden inom EU kan få stöd. Det ska vara en drivkraft för ett utbyte av erfarenheter och idéer. Det finns fyra Interreg III C-zoner. Merparten av projekten ska omfatta partners utanför den egna zonen. Sverige ingår i den norra zonen, tillsammans med Danmark, Finland och nordligaste Tyskland.

MEDIA PLUS

MEDIA PLUS-programmet lyder under EU-kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur. Det omfattar åren 2001–2005 och består av två delprogram: Utbildning respektive Utveckling, distribution och marknadsföring. EU-kommissionen har föreslagit att programmen ska förlängas med ett år t.o.m. 2006.

Den sammanlagda budgeten för femårsperioden är 400 miljoner euro med kompletterande 93 miljoner euro vid en förlängning. Utfallet för svensk del inom MEDIA PLUS för 2002 uppgick till knappt tre miljoner euro och fördelades på 19 olika bolag och organisationer.

MEDIA PLUS har till huvudsyfte att förstärka och utveckla den europeiska audiovisuella industrin med åtgärder som kompletterar de regionala och nationella stöden. Programmet ingriper i huvudsak före och efter produktion, genom att erbjuda samfinansiering av fortbildning för yrkesverksamma, stödja utveckling av projekt (spelfilm, tv-drama, m.m.), samt ge bidrag till distribution och marknadsföring av europeiska audiovisuella verk. Tyngdpunkten ligger på fyra huvudkategorier för stöd; utbildning, utveckling, distribution och marknadsföring. Riktlinjerna för MEDIA-stöd följer i stort principerna för övriga motsvarande EU-stöd, dvs. de kan i regel inte överstiga 50 procent av projektkostnaderna och den sökande måste kunna garantera resterande del av finansieringen.

Barcelonaprocessen

EU:s program för politiskt, ekonomiskt, tekniskt och kulturellt samarbete i Medelhavsområdet, den s.k. Barcelonaprocessen, inleddes 1995. Deltagande parter som inte är EU-medlemmar är Algeriet, Cypern (medlem från 2004), Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Malta (medlem från 2004), Marocko, den Palestinska myndigheten, Syrien, Tunisien och Turkiet (kandidatland). Processen stöds av ett nät av bilaterala förbindelser mellan unionen och vart och ett av partnerländerna i form av associeringsavtal. Åren 1995–1999 tillhandahöll EU sammanlagt 9 miljarder euro i form av stöd och lån.

EU:s kulturella engagemang inom ramen för biståndssamarbete är begränsat. Som en del av Barcelonaprocessen har dock ett antal program med fokus på kultursamarbete initierats. De mest ambitiösa programmen genomförs i s.k. ACP-länder (Africa, Caribbean and the Pacific), medan särskilda kulturprogram för länderna i Medelhavsområdet tas upp inom det s.k. Euro-Mediterranean

Partnership. Finansieringen av dessa program beräknas uppgå till omkring 60 miljoner euro för perioden 1997–2006.

För att förverkliga partnerskapet inrättade EU 1996 ett finansieringsprogram kallat MEDA. Programmet kanaliserar tekniskt och finansiellt stöd för att främja ekonomiska och sociala reformer i Medelhavsländerna. Europeiska investeringsbanken (EIB) beviljar också lån till de tolv Medelhavsländerna. Under perioden 1995–99 utgick lån till ett belopp av 4,8 miljarder euro, och för perioden 2000–2007 har EIB fått mandat att låna ut 6,4 miljarder euro.

För svenskt vidkommande har det praktiska arbetet med processen bl.a. resulterat i etablerandet av Generalkonsulatets i Istanbul sektion för turkisk-svenskt samarbete och av Svenska institutet i Alexandria (se kapitel 11.3).

Projekt inom andra EU-program

Inom PRINCE (PRograma de INformación para el Ciudadano

Europeo), kommissionens program för informationsinsatser, genomförs en stor satsning på temat Discovering Europe: Enlargement – Culture - Citizens ( www.eu25.org ). Detta program är transnationellt och koordineras av Österrike. Tanken bakom detta initiativ är att genom hundratals evenemang i EU:s medlems-

länder under år 2004 sprida kunskap om de nya medlemsländernas kulturer och samhällen.

Mål 3(d) i EU-kommissionens åtgärdsplan eEurope 2000 är att förbättra samarbetet mellan digitaliseringsprogram och därigenom förbättra tillgängligheten till det europeiska kulturarvet. I dokumentet The Lund Principles, som utarbetades vid ett särskilt expertmöte i Lund, på inbjudan av Riksarkivet under det svenska ordförandeskapet våren 2001, formulerades några förslag för hur detta skulle kunna förverkligas. Dokumentet har kompletterats av handlingsplanen The Lund Action Plan. Rådet har behandlat frågan i en resolution våren 2002. (Rådets resolution av den 25 juni 2002 om bevarande av framtidens minne – bevarande av digitalt innehåll för kommande generationer (2002/C 162/02))

Dessa båda dokument är grundläggande för Minervaprojektet, vilket är finansierat genom EU-kommissionens IST-program och som åren 2002–2005 ska verka för införandet av grundprinciperna för koordinering av program och projekt för digitalisering av det kulturella och vetenskapliga arvet. Riksarkivet är en aktiv deltagare i detta projekt.

European Cultural Foundation

European Cultural Foundation (ECF, www.eurocult.org ) är en fristående stiftelse, bildad i Genève 1954. Dess förste styrelseordförande var EU:s grundare Robert Schuman. Syftet var att medverka till att en kulturell dimension infördes i den europeiska integrationsprocessen. Stiftelsen driver en rad egna kulturprogram och utdelar stipendier. Under en stor del av perioden 1980–2000 svarade den också för driften av EU:s utbildningsprogram Erasmus, Eurydice och Tempus. ECF har sedan 1960 sitt säte i Amsterdam, och samarbetar med nationalkommittéer i 23 länder i Europa, med Unicef, Europarådet och med andra fristående institut och organisationer inom kulturens område. Stiftelsen har huvudsakligen nederländsk finansiering och en årsbudget på ca 4 miljoner euro. ECF:s svenska gren, Svenska Nationalkommittén för Kulturellt

Samarbete i Europa, bildades 1964.

6.2. Europarådet

I stort sett samtliga Europas länder är medlemmar i Europarådet ( www.coe.int ). Dess övergripande mål är att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Rådets verksamhet inom kultursektorn är indelat i kultur, kulturarv och massmedier. Särskilda styrkommittéer finns inrättade för vart och ett av dessa områden.

Europarådet medverkade i demokratiseringsprocessen i Central- och Östeuropa efter Berlinmurens fall och medverkade till ett flertal centrala program i uppbyggnaden av nya institutioner med krav på offentlig insyn och arkivhantering. Ett viktigt instrument för Europarådets kultursamarbete är ministerkommitténs resolutioner och rekommendationer.

Rådet driver projekt för kulturpolitisk utveckling, utbildning, ny informationsteknologi etc. I fokus för dess kultursamarbete står för närvarande frågor som gäller yttrandefrihet, dialog mellan kulturer, konfliktförebyggande åtgärder samt tillgängligheten av, respektive hoten mot, kulturarvet. Bland aktuella projekt kan nämnas HEREIN (European Heritage Network, www.europeanheritage.net ), om digitalisering av kulturarvet, och (under diskussion) en Kulturarvskonvention.

Europarådet förvaltar en fond för stöd till samproduktion, distribution och visning av europeisk film, benämnd Eurimages ( www.coe.int/T/E/Cultural_Co-Operation/Eurimages ). Fonden förfogade under 2002 över ca 20 miljoner euro. Sveriges bidrag, som utbetalas av Svenska Filminstitutet, uppgick samma år till ca 500 000 euro. Det sammanlagda stödet från fonden till svenska projekt under detta år var av ungefär samma storleksordning.

6.3. Unesco

Unesco (United Nations Education, Science and Culture Organization, www.unesco.org ), Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation, har 190 medlemsländer; Sverige blev medlem 1951. Unescos reguljära budget är ca 2,5 miljarder kronor per år. Till detta kommer frivilliga bidrag (främst till biståndsprojekt) på ca 1,4 miljarder kronor från nationella biståndsorganisationer, från andra FN-organ och Världsbanken. Sveriges avgift för 2002 uppgick till ca 34 miljoner kronor. Enligt stadgan ska medlemsländerna ha en nationell organisation

som arbetar för organisationens mål; i Sverige är det Svenska

Unescorådet. Vid Unescos 32:a generalkonferens hösten 2003 i

Paris betonade en överväldigande majoritet av delegaterna kulturens alltmer avgörande roll för samhällsutvecklingen i stort.

6.4. Nordiskt samarbete

Det nordiska samarbetet ( www.norden.org ) kanaliseras genom de båda organisationerna Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Nordiska rådet, som bildades 1952, är parlamentarikernas samarbetsforum. Ministerrådet, som bildades 1971, är ett organ för samarbete mellan de fem nordiska ländernas regeringar. De självstyrande områdena (Färöarna, Grönland och Åland) är i de flesta sammanhang representerade av observatörer. Nordiska ministerrådets totala budget uppgår till drygt 800 miljoner danska kronor (DKK) varav ca 151 miljoner DKK går till kultursamarbete.. Ministerrådet stimulerar kultursamarbetet genom insatser på särskilda områden, genom nätverksbildning och genom satsningar på projekt med nordisk profil.

Det stöd som utgår från ministerrådet fördelas av ett flertal organ för olika områden.1 I varje sådant organ består kommittén eller styrelsen av konstnärer eller ämnesexperter från samtliga nordiska länder. En särskild styrgrupp för nordiska kulturprojekt utanför Norden initierar och ger stöd till satsningar för att presentera nordisk kultur utanför Nordens gränser.

I början av 1990-talet öppnade Nordiska ministerrådet informationskontor i Tallinn, Riga och Vilnius, 1995 öppnades ett i Sankt Petersburg. Några av kontoren har därefter öppnat särskilda mindre s.k. kontaktpunkter eller filialer i regionen (i bl.a. Arkhangelsk, Murmansk, Narva, Tartu). Informationskontoren genomför bl.a. kulturaktiviteter. En rad nordiska stödprogram inom kulturområdet har också öppnats för medverkan från Baltikum och nordvästra Ryssland.

Inom ramen för det nordiska kultursamarbetet finns dessutom två stora fonder: Nordiska kulturfonden och Nordiska film- och TVfonden (se kapitel 12.4).

1 Exempel på sådana är: NORDBOK (Nordiska litteratur och bibliotekskommittén), NOMUS (Nordiska musikkommittén), NIFCA (Nordiskt institut för samtidskonst), SLEIPNIR (Nordiska ministerrådets resestipendieprogram för unga professionella konstutövare i Norden), NORDSCEN (Nordiskt center för scenkonst), NUK (Nordisk ungdomskommitté) och NORDICOM (Nordiskt informationscenter för medie- och kommunikationsforskning).

Inom ministerrådet pågår f.n. en översyn av det nordiska kultursamarbetet. Syftet är att skapa ett underlag för en revidering av kulturhandlingsplanen från 1998 och att åstadkomma tydligare prioriteringar och ökade resurser till kultur- och medieområdet. I den påbörjade analysen konstateras att dagens splittrade struktur är svår att anpassa till omvärldsförändringar och utvecklingstendenser inom konstområdena. Det är också mycket svårt för brukarna att få en överblick över vilka stöd- eller samarbetsmöjligheter som finns och vilka villkor som gäller.

Ordförandeskapet i ministerrådet växlar årligen mellan länderna; 2003 innehades det av Sverige. En målsättning för Sveriges ordförandeskap har varit att kulturlivet i Norden ska präglas av mångfald och bredd samt avspegla hur dagens nordiska samhälle är sammansatt befolkningsmässigt.

6.5. Regionalt samarbete

6.5.1. Östersjö- och Barentssamarbete

Till följd av den politiska utvecklingen i Central- och Östeuropa utvecklades under 1990-talet ett intensivt kultursamarbete med de nya demokratierna, särskilt med länderna i Östersjöregionen. Huvuddelen av det bilaterala kultur- och utbildningssamarbetet, med en årlig budget om 54 miljoner kronor, samordnades av Svenska institutet och omfattade ett mycket brett spektrum av insatser.

Riksdagen beslutade 1996 att anvisa en miljard kronor till Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (den s.k. första Östersjömiljarden). Anslaget kom efter förlängning att löpa över en sexårsperiod, 1997–2002. Inom ramen för denna första Östersjömiljard finansierades ett antal kulturprojekt. Hösten 1998 fattade riksdagen beslut om en andra miljard avsedd att, utifrån ett svenskt intresse, stimulera näringslivsutveckling i och handel med länderna i regionen. Denna Östersjömiljard 2 gavs en löptid t.o.m. 2003.

Kulturdepartementet har ansvarat för fem Östersjömiljardfinansierade projekt, däribland Projekt Österled som innebar renovering av byggnader i Estland, med ett svenskt bidrag om 35 miljoner kronor. Ett annat projekt var stora historiska utställningar i Ryssland och Sverige med bidrag om 8 miljoner kronor, och i samarbete mellan Nationalmuseum, Livrustkammaren och museer i

Sankt Petersburg och Moskva. Resultatet av insatserna kan, förutom själva utställningarna samt de publika framgångarna, även mätas i termer av kunskapsuppbyggnad och vidareutbildning av svenska och ryska museimän. Riksantikvarieämbetet har också medverkat i byggnadsvårdsinsatser i Projekt Österled i Estland och i andra projekt i Lettland och Polen.

Utrikesdepartementet har ansvarat för tre projekt med kulturanknytning finansierade över Östersjömiljarden. Projektet Polen i fokus avsåg huvudsakligen handelsfrämjande, men hade också betydande inslag av kultur, information och turism. Ett annat projekt handlade om kompetensutveckling inom kulturarvssektorn. Det tredje projektet avser Riksantikvarieämbetets uppdrag från 2002 att ansvara för renovering, restaurering och utsmyckning av Sankta Katarina kyrka i Sankt Petersburg. Syftet var att på sikt kunna etablera ett svenskt kultur- och informationscentrum i delar av kyrkobyggnaden.

Inom området forskning och högre utbildning tillkom det s.k.

Visbyprogrammet (1997) med bidrag om 120 miljoner kronor, följt av Nya Visbyprogrammet (1999) med bidrag om totalt 90 miljoner kronor, där även vissa utbildningsinsatser inom kultur- och mediesektorn finns med. Visbyprogrammet administreras av Svenska institutet. Syftet har varit att uppnå större kulturell förståelse, höjd kunskapsnivå samt utvidgat samarbete mellan Östersjöländerna.

Kulturministrarnas Östersjösamarbete

Kulturministrarna i Östersjöländerna har givit mandat för en arbetsgrupp av representanter för ländernas kulturmiljövårdsorganisationer att utarbeta ”en strategisk plan för skyddet och vården av det gemensamma kulturarvet i Östersjöländerna”. Vid sidan av nätverksbyggande har en idé om ett periodiskt återkommande Cultural Heritage Forum testats. Samarbetet har bedrivits utan särskilda medel och Riksantikvarieämbetet har utgjort sekretariat för arbetet 1998–2003.

Partnerskap för kultur (1997-2001)

På initiativ av Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet tillkom 1997 projektet Partnerskap för Kultur (PfK), administrerat av Svenska institutet. Syftet var att i Östersjöregionen, Vitryssland och Ukraina skapa ett långsiktigt projekt för dialog och erfarenhetsutbyte om kulturens och kulturpolitikens möjligheter att främja yttrandefrihet, mångfald, demokrati och gemensam säkerhet.

Närmare ett tiotal större delprojekt genomfördes. Den totala budgeten uppgick till ca 15 miljoner kronor. En utvärdering av PfK återfinns i rapporten Partnership for Culture 1998–2001. Projektet har skapat flera nätverk, inte minst i Vitryssland.

Arkivsamarbete

Omedelbart efter de baltiska ländernas frigörelse skapades viktiga nätverk som bl.a. resulterade i flera svensk-baltiska arkivutställningar med originalhandlingar. Från svensk sida agerade främst Riksarkivet och Landsarkivet i Visby. Bland utställningarna ska också nämnas ”Vattenstäder. Stockholm – Sankt Petersburg” i samband med Stockholms kulturhuvudstadsår 1998. Tillsammans med utställningen utgavs också en flerspråkig publikation.

Östersjöns författar- och översättarcentrum

Östersjöns författar- och översättarcentrum (ÖFÖC, www.bcwt.org ) i Visby bildades 1992 på svenskt och ryskt initiativ som ett resultat av en internationell ”författarkryssning” runt Östersjön samma år. Det invigdes året därpå. Det är ett internationellt centrum för professionella författare och översättare från i första hand de nordiska länderna och länder angränsande Östersjön. I mån av plats välkomnas också författare och översättare från andra länder. Under 2002 besöktes centret av 189 författare och översättare från 24 länder. Av de 189 hade 136 författare och översättare vistelsestipendium (dvs. ingen boendekostnad) och 54 fick stipendier för resor och/eller uppehälle från Kultur 2000 och Svenska institutet. Centret upptogs 1996 officiellt under Unescos beskydd och ingår även i det internationella nätverket av europeiska översättarcentra.

Sedan 1994 finns nätverket Baltic Writers Council (BWC) som har ÖFÖC som mötesplats. Det började som ett löst nätverkssamarbete men har med tiden antagit fastare former och fått en egen juridisk status som internationell NGO.

ÖFÖC har också varit förebild för olika författar- och kulturcentra som vuxit fram i andra delar av östersjöområdet: det finns nu författarcentra i såväl Estland som Lettland. I Barentsregionen inleddes ett samarbete mellan författare i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. 1994 genomfördes åter författarkryssningar (med deltagare från 30 länder) i såväl Östersjöområdet som Svarta havsområdet. De resulterade i ett internationellt författar- och översättarcentrum på Rhodos, The Three Seas Writers and Translators

Council, efter gotländsk förebild. Centret drivs av Rhodos kommun men har en internationell styrkommitté. Liksom ÖFÖC har Rhodoscentret erhållit Unescos beskydd.

ÖFÖC drivs med anslag från Statens kulturråd och Gotlands kommun. Varje år söks tilläggsanslag för projekt och stipendier ur olika källor, inkl. olika EU-program. Det årliga bidraget från Statens kulturråd har uppgått till 1,5 miljoner kronor sedan centret startade.

Baltic Art Center

Baltic Art Center (BAC, www.balticartcenter.com ) skapades 1999 i Visby och är ett internationellt centrum för samtida konst med särskilt fokus på Östersjöregionen. BAC delfinansieras via Europeiska regionala utvecklingsfonden, Gotlands kommun och Statens kulturråd. Bidraget 2003 från Statens kulturråd uppgår till 600 000 kronor. Det har fått ett årligt verksamhetsbidrag från Svenska institutet för framför allt gästande författare, översättare och konstnärer från Baltikum, Ryssland och Polen.

BAC bedriver utställningsverksamhet, organiserar internationella projekt inom och utom Östersjöområdet samt stödjer individuella konstnärskap i produktion av nya verk. Centrets konsthall har haft ca 25 000 besökare sedan starten 1999.

BAC har av regeringen tilldelats det Nationella uppdraget för samtidskonst för perioden 2003–2005. BAC ska under denna period stödja utvecklingen och öka förståelsen för samtidskonsten.

Visby Internationella Tonsättarcentrum

År 1999 bildades Visby Internationella Tonsättarcentrum (VITC, www.centerforcomposers.org ). Det är en ideell förening som erbjuder professionella tonsättare arbetsstipendier i Visby. VITC invigdes officiellt 2001. Syftet är att vara en mötes- och arbetsplats för tonsättare och musiker från Östersjöregionen. Centret får bidrag från Statens kulturråd, Gotlands kommun, EG:s strukturfonder och andra bidragsgivare. Bidraget från Statens kulturråd 2003 är 350 000 kronor. Även här har Svenska institutet givit visst verksamhetsbidrag. Antalet gäster, besökare och andra i verksamheten involverade har sedan starten varit 430 från 24 länder. Antal beviljade Composer in Residence-vistelser uppgår till över 40.

Barentssamarbetet

Med ett mer formaliserat samarbete inom Barentsregionen och inrättandet av Barentsrådet 1993 (The Barents Euro-Arctic Council, www.beac.st ) har det gränsöverskridande, internationella samarbetet i Europas nordligaste region blivit verklighet. De nordligaste delarna av Norge, Sverige och Finland samverkar där tillsammans med den nordliga delen av nordvästra Ryssland inom ramen för ett fredsprojekt, där ekonomiskt och kulturellt samarbete ska bilda grunden för avspänning och integration i området.

Målet är att genom erfarenhetsutbyte bidra till en djupare förståelse av demokratins komplexitet. Nätverk inom olika områden som miljö, media, utbildning, bibliotek och litteratur har tillkommit under de senaste åren.

Som exempel på samarbetsprojekt kan nämnas nätverken Barents

Press International, inrättat 1995 med säte i Murmansk, och Barents litteraturcenter i Överkalix, som invigdes i mars 2000. I oktober 2003 invigdes ett Barents Körcentrum vid Musikhögskolan i Piteå.

6.5.2. Regioner och kommuner

Regioner och regionala institutioner

Regionernas internationella kulturutbyte har ökat väsentligt under 1990-talet. Ofta sker det inom ramen för samarbetsavtal men också

på initiativ av enskilda institutioner, fria grupper, kulturarbetare m.fl. Kulturutbytet är i många fall av nationellt intresse.

De politiska förändringarna i Central- och Östeuropa har i hög grad bidragit till att svenska regioner sökt samarbete med grannregioner på andra sidan Östersjön. Svenska regioner samarbetar även med regioner i Västeuropa. På regional nivå och länsnivå finns internationellt kulturutbyte med över 30 län resp. regioner i mer än 13 olika länder. Flertalet av vänlänen och regionerna ligger i Norden och i Central- och Östeuropa, några i Västeuropa.

Västra Götalandsregionen och Skåneregionen har omfattande internationella samarbeten inom kulturområdet. I Västra Götaland består utbytet till stor del av att konstnärer, ensembler, kulturinstitutioner, kulturförvaltningar m.fl. från regionen mottar inbjudningar till festivaler, utställningar etc. i utlandet eller själva tar initiativ till sådana. Till exempel erbjuds Göteborgs Symfoniker regelbundet att ge konserter runtom i världen, vidare har Västsvenska Teater & Dans AB internationella kontakter och nätverkssamarbete, och Film i Väst ingår i flera internationella nätverk. Den årliga filmfestivalen i Göteborg ( www.filmfestival.org ) är idag Nordens största internationella filmfestival, med ca 110 000 besökare årligen. Den internationella mässan Bok och Bibliotek i

Göteborg ( www.bok-bibliotek.se ) är likaså den största i sitt slag i Norden, och i publikstorlek jämförbar med filmfestivalen.

Olika företrädare för Skånes kulturliv har ett betydande internationellt samarbete. Musikfestivalen Music around är exempel på en omfattande svensk-dansk satsning med Musik i Syd som svensk part. Malmö Konstmuseum har haft mycket internationellt samarbete inom ramen för Sidas kulturbistånd, och Malmö Museer deltar i SAMP (Swedish-African Museum Programme), ett Sidafinansierat program som stöder kontakter mellan svenska och afrikanska museer. Malmö SymfoniOrkester och Malmö Museer driver projekt i den mångkulturella stadsdelen Rosengård och man arbetar aktivt för att få stadens invandrargrupper till institutionerna.

Öresundsregionen har flera exempel på gränsöverskridande samarbete. I syfte att stärka det kulturella samarbetet i Öresundsregionen instiftades 1997 den svensk-danska fonden Kulturbro. Fonden hade som huvuduppgift att markera Öresundsregionen som ett område med egen starkt kulturell dragningskraft. Den hade också till syfte att få kulturinstitutionerna att arbeta tillsammans för att skapa en attraktiv region och framhäva regionens position interna-

tionellt. Detta skedde bl.a. genom att ”Kulturbro-biennaler” har arrangerats vartannat år. Öresund ska etableras som ”designregion” 2005.

Vad gäller länsmuseernas internationella verksamhet kan konstateras att flera museer bedriver samarbete med Afrika alltsedan 1989, då SAMP inleddes. Exempel på detta är Östergötlands läns museum som deltagit i program i Benin, Bohusläns museum i Kenya och Älvsborgs länsmuseum (nu Regionmuseum Västra Götaland) i Namibia.

Samarbetet mellan de svenska kustlänens museer och Östersjöländerna har också varit intensivt sedan 1990-talet.

Länsstyrelser

De flesta länsstyrelser i Sverige har omfattande internationella kulturkontakter, främst i Östersjöregionen. En stor del av dessa kontakter utgörs av samarbete med vänlän. De olika projekten med kulturanknytning handlar främst om kulturmiljövård/kulturarvsfrågor men även om utvecklande av kulturturism och olika kulturaktiviteter såsom teater, konstutställningar och musikarrangemang.

Länsstyrelsernas samarbetspartners vid kulturutbyte är främst landsting, kommuner, kulturinstitutioner, museer och Svenska institutet. Vissa samarbeten finansieras också av Sida.

Länsstyrelserna verkar också som informationsspridare vid framför allt EU-kontakter och EU-projekt. Många län medverkar i och medfinansierar strukturfondsprojekt och olika Interreg-projekt, framför allt inom kulturarvsområdet.

Flera länsstyrelser har nätverkskontakter, exempelvis med International Council of Monuments and Sites, en NGO inom kulturmiljöområdet, med ett globalt nätverk av experter, som bl.a. medverkar i Unescos världsarvskonvention. Vidare har många län kontakter med nätverk för nordiska och allmäneuropeiska världsarvsfrågor.

Kommuner

Svenska kommuner har idag ett långt utvecklat internationellt samarbete. Till de traditionella vänortskontakterna i Norden har fogats nya vänorter och projektpartners i länderna runt Östersjön men även i övriga Europa och utanför.

Kommunernas kulturella utbyte gäller framför allt Östersjöländerna men, som nämnts ovan, även i övriga Europa och världen. Finansieringen sker av kommunerna samt i vissa fall tillsammans med andra såsom Sida, UD, EU, Skolverket, Svenska institutet och enskilda finansiärer. Utbytet och kontakterna sker i stor utsträckning på initiativ av kulturlivets aktörer såsom institutioner, grupper och enskilda kulturarbetare.

Drygt 220 kommuner i Sverige har vänorter eller samarbete inom kultur med över 700 orter i drygt 35 olika länder i världen. Samarbetets omfattning varierar avsevärt. I Finland finns drygt 150 svenska vänorter eller orter med kultursamarbete. Därefter kommer i storleksordning Danmark och Norge. Ett stort antal vänorter ligger också i Tyskland, Estland, Lettland och Polen. Ett mindre antal finns i några länder i Afrika, Asien och i ett tiotal delstater i USA.

6.6. Kommentarer

Det internationella samarbetet ökade påtagligt under 1990-talet. Arenorna för mellanstatligt samarbete har därmed blivit flera, och Sveriges kontaktytor har breddats väsentligt. Kulturen rör sig i stort sett fritt över gränserna. Organisationer som Unesco och Europarådet står idag kanske främst för idédiskussioner inom kulturens område, men har minskad betydelse för det internationella kultursamarbetets ekonomiska förutsättningar.

Samarbetet inom EU är mycket viktigt. För svensk del kommer betydelsen att öka ytterligare i och med att medlemskretsen ökas. I regeringsförklaringen 2003 hävdas att Sverige ska vara aktivt inom EU. Självfallet ska detta också gälla kulturområdet.

EU:s krav på medfinansiering ökar behovet av nationella medel om kulturlivet ska utnyttja denna möjlighet till internationellt samarbete. Många institutioner inom kulturarvssektorn som arbetar långsiktigt och inte bedriver omfattande verksamhet av evenemangskaraktär avstår från att söka EU-medel. Det komplicerade

ansökningsförfarandet och den tunga administrationen försvårar ansökningar och minskar nettoeffekten av stödet.

Det regionala samarbete som förs på internationell nivå finner ständigt nya vägar. En tydlig trend är att ett ökat handelsutbyte och näringslivsutveckling också underlättar och ökar kulturutbytet.

Exemplen på detta är många, särskilt inom Barentsområdet. EU:s

Interreg-program har också spelat en viktig roll i detta avseende:

Sverige bör verka för fortsatt stöd till detta regionala kultursamarbete.

De tre internationella kulturinstituten i Visby upplevs vara av stor vikt för svenskt konstnärsliv och fyller en central funktion som arbets- och mötesplats för författare, översättare, konstnärer och tonsättare. En samverkan har utvecklats med kulturinstitutioner såväl runt Östersjön som på andra håll i Europa. Positiva resultat har uppnåtts och det är därför viktigt att resurserna för de tre centren säkras. Iku har noterat att det EU-stöd från strukturfonden Mål 2 Öarna som ÖFÖC, BAC och VITC uppbär kommer att upphöra 2004, vilket i synnerhet kommer att drabba VITC.

Iku har efter kontakter med nordiska organ konstaterat att det är ganska vanligt att bidrag ges till samma ändamål år efter år. Detta gör att det blir en bristande flexibilitet i bidragsgivningen och att nya ansökare har svårt att få stöd, trots att de kan presentera angelägna projekt. Den utpräglat genreinriktade strukturen på bidragsgivningen försvårar stödet till tvärkulturella projekt. Sådana projekt stöds idag huvudsakligen endast inom ramen för Nordiska ministerrådets kultursatsningar utanför Norden, eller i viss mån av Nordiska kulturfonden. Ett annat problem är att de nordiska satsningarna är otillräckligt kopplade till de nationella initiativen. I den nödvändiga översyn av kultursamarbetet som Nordiska ministerrådet nu genomför har samma förhållanden konstaterats.

Sveriges engagemang inom det nordiska kulturella samarbetet tycks ha minskat under de senaste åren, trots att vi i den nordiska fördelningsnyckeln står för den enskilt största delen av den totala finansieringen (ca 40 procent). Svenska staten och det svenska kulturlivet kunde gärna uppvisa ett ökat engagemang i detta samarbete, en process som möjligen kunde underlättas om fler av Nordiska ministerrådets samarbetsorgan inom kulturområdet hade varit placerade i Sverige.

De svenska regionernas kulturkontakter är i många fall av nationellt intresse och förtjänar därför att uppmärksammas även vid kulturfrämjande i utlandet. Iku har inte haft möjlighet att göra en

närmare studie av hur mycket pengar som svenska regioner och kommuner avsätter för internationellt kulturutbyte, men har kunnat notera att aktiviteterna är betydande och växande till sin omfattning. Här borde finnas utrymme för ett ökat samarbete mellan staten och regionerna. Vid norska UD:s kulturenhet arbetar t.ex. ett flertal tjänstemän enkom med att koordinera och samverka med fylkeskommunernas internationella kulturverksamhet.

7. Utrikesdepartementet

Utrikesförvaltningen ansvarar för hanteringen av Sveriges förbindelser med andra länder. Den är en del av Regeringskansliet och består av Utrikesdepartementet i Stockholm (UD, www.ud.se ), 102 utlandsmyndigheter (ambassader, delegationer, representationer och konsulat) samt ca 400 honorärkonsulat. Utlandsmyndigheterna är direkt underställda Utrikesdepartementet men är samtidigt fristående myndigheter. Det innebär att utrikesförvaltningen både är departement och ämbetsverk, något som är unikt inom den svenska statsförvaltningen.

UD:s uppdrag är att förse departementsledningen med kvalificerat beslutsunderlag, att företräda regeringen vid internationella möten och att främja svenska utrikespolitiska och ekonomiska intressen. Det gäller bland annat att förbättra de internationella villkoren för samverkan mellan nationer, organisationer, företag och enskilda. UD har också ansvaret inom Regeringskansliet för information om Sverige i utlandet

Utlandsmyndigheternas uppdrag är att bevaka svenska intressen. De ska i sitt uppdrag vara drivande, synliga och engagerade och ge en god service åt Regeringskansliet, svenska myndigheter, företag, organisationer och enskilda medborgare.

UD:s Press-, Informations- och Kulturenhet (PIK) svarar för informationen till media och allmänhet om UD:s verksamhet och svensk utrikespolitik. Enheten planerar och samordnar den statligt finansierade Sverigeinformationen i utlandet. PIK består av fyra sektioner: presstjänsten, informationstjänsten, kultur- och främjandetjänsten samt webbtjänsten. Med ett intervall på ungefär 18 månader kallar Utrikesdepartementet hem utsända tjänstemän (inklusive de särskilda pressråden och kulturråden) från utlandsmyndigheter vilkas PIK-verksamhet bedöms som mest omfattande eller har särskild aktualitet.

Kultur- och främjandetjänsten vid PIK (PIK-KULT) planerar och samordnar den statligt finansierade Sverigeinformationen; kulturfrämjande och allmänt Sverigefrämjande i utlandet; är kansli för

Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU); ansvarar för Sveriges deltagande i världsutställningar samt är huvudman för Svenska institutet (SI). PIK-KULT ansvarar också för kontakterna med utlandsmyndigheterna i press-, informations- och kulturfrågor, och fördelar särskilda medel till ett antal av myndigheterna för denna verksamhet. Dessa medel uppgår under 2003 till totalt 8,6 miljoner kronor, varav en miljon kronor överförts till UD:s pressrum för inbjudningar av utländska journalister. Enheten har i vissa fall också fördelat medel direkt till utlandsprojekt. Vid PIK-KULT arbetar sju tjänstemän.

Enheten för Exportfrämjande och inre marknaden (EIM) har det samlade ansvaret på UD för export- och investeringsfrämjande åtgärder, och fördelar särskilda medel till myndigheter med ansvar för export och investeringsfrämjande (Exportrådet och Invest in Sweden Agency, ISA www.isa.se ). Näringsministern är i enlighet med ett s.k. § 5-förordnande ansvarig i regeringen för dessa frågor med EIM som ansvarig sakenhet på UD. Med ett regeringsbeslut 2002 fick Exportrådet ett särskilt uppdrag avseende ”Internationell marknadsföring strategiska branscher” (IT och telekom, bioteknik, miljöteknik, förnybar energi och upplevelseindustri) om 15 miljoner kronor, varav 3 miljoner avsåg upplevelseindustrin. 5 miljoner kronor fördelades 2003 (efter ansökan) till utlandsmyndigheterna för projekt med export-, import- och investeringsfrämjande syfte. Regeringen har också avsatt medel för att i samarbete mellan berörda enheter på UD (med EIM som beredande enhet), Statens fastighetsverk, Föreningen Svensk Form m.fl. ta fram ett profilprogram för design för utrikesrepresentationen senast under 2003.

Enheten för Global Utveckling (GU) har ansvaret för Sida,

Svenska institutet i Alexandria och Generalkonsulatets i Istanbul sektion för turkisk-svenskt samarbete (se kapitel 7.1.2. och 11.3).

7.1. Myndigheter m.m. under Utrikesdepartementet

7.1.1. Svenska institutet

Svenska institutet (SI, www.si.se ) skapades 1945 som en ideell förening med uppgift att ”till gagn för Sveriges kulturella, sociala och ekonomiska förbindelser med utlandet samordna och stödja den upplysningsverksamhet om Sverige i utlandet, som redan pågår, samt att, där så kan befinnas behövligt och lämpligt, uppta nya verksamhetsgrenar i kulturutbytets tjänst”.

1

Stiftare var svenska

staten och ett antal enskilda personer och företag. Svenska institutet blev en helstatlig stiftelse 1970, och är sedan 1998 en statlig myndighet under Utrikesdepartementet.

SI leds av en generaldirektör som också ingår i den av regeringen utsedda styrelsen. SI har till huvuduppgift att sprida kunskap om Sverige i utlandet och att svara för utbyte med andra länder inom kultur, utbildning, forskning och samhällsliv i övrigt. I sin verksamhet ska SI främja svenska intressen och bidra till tillväxt, sysselsättning och kulturell utveckling i Sverige. Institutet har därutöver uppgifter inom ramen för det internationella utvecklingssamarbetet.

Svenska institutet består av ett verksledningssekretariat med underlydande stödgrupper och de tre sakenheterna Sverigeinformation, Kultur och Samhälle, Utbildning och Forskning, samt kulturhuset Centre Culturel Suédois (CCS) i Paris. Vid institutet arbetar ca 80 personer och åtta vid CCS.

SI:s totala nettoomsättning för 2003 uppgår till 207,5 miljoner kronor. Av dessa går ca 68 miljoner kronor till förvaltning (personal, lokaler, drift). Verksamheten finansieras via ett flertal olika anslag, varav 33 procent (67,7 miljoner kronor) kommer från myndighetsanslaget via UD, 55 procent (114,3 miljoner kronor) från sakanslag och resterande 12 procent (25,5 miljoner kronor) från uppdrag från huvudsakligen Sida eller UD.

De två största sakanslagen; Samarbetet med Central- och Östeuropa (40 miljoner kronor) och Anslaget för Visbyprogrammet (50 miljoner kronor) omfattar tillsammans 78 procent av sakanslagen och 43 procent av SI:s totala finansiering.

1Svenska Bilder – Översyn av Sverigeinformationen (Ds 1993:72) Utrikesdepartementet

SI är verksamt inom följande områden:

  • Utrikes- och säkerhetspolitik
  • Samarbete med Central- och Östeuropa2
  • Internationellt utvecklingssamarbete
  • Utbildningspolitik
  • Kulturpolitik

Enheten för Kultur och Samhälle ansvarar för det internationella kultursamarbetet. Enheten svarar för att anordna, medverka vid eller stödja presentationer av Sverige utomlands genom utställningar, gästspel, filmvisningar etc. Enheten svarar även för stöd till översättning av svensk litteratur. Vid enheten finns 21 tjänster.

Enheten för Sverigeinformation publicerar elektronisk information och skrifter samt svarar för försäljning av både egenproducerade och andra skrifter via den egna bokhandeln Sweden Bookshop.

Den omfattande informationsverksamheten innefattar ansvaret för webbportalen www.sweden.se , till vilken hör intranätet för allmänt Sverigefrämjande, Sweden Promotion Forum. Enheten stödjer utlandsmyndigheterna i deras informationsverksamhet. Vid enheten finns 19 tjänster.

Enheten för Utbildning och Forskning svarar för stipendier och stöd till institutionssamarbete, information och presentation av svensk utbildning (bl.a. genom www.studyinsweden.se ) samt stöd till svenskundervisning vid universitet och högskolor utomlands.

Vid enheten finns 17 tjänster.

Medel för kulturverksamhet finns under politikområdena Utrikes- och säkerhetspolitik, Samarbete med Central- och Östeuropa samt Kulturpolitik. Därtill har SI sedan närmare 20 år tillbaka ett samarbete med biståndsmyndigheten Sida avseende kulturutbyte med utvecklingsländer i Afrika, Asien och Latinamerika. Sex avtal har bilateral eller regional karaktär och förnyas vart tredje år, medan ett sjunde avtal löper kontinuerligt sedan starten.

I följande beskrivning berörs endast kultursamarbetet inom politikområdena Utrikes- och säkerhetspolitik, Samarbete med Central- och Östeuropa och Kulturpolitik samt samarbetet med Sida.

Kultursamarbetet inom Utrikes- och säkerhetspolitik, vilket i princip avser den industrialiserade världen, uppdelas i Information

2 uppgår 2004 i Internationellt utvecklingssamarbete

och presentation och Utbyte och samarbete. Med presentationer avses manifestationer som utställningar, mässor, konserter, filmveckor, dans- och teaterföreställningar. Under de senaste åren har

Sverigefrämjandet fått en allt viktigare roll i SI:s arbete. Presentationerna kan antingen vara initierade av regeringen, som exempelvis de många designsatsningarna, eller framsprungna ur ett ömsesidigt intresse eller efterfrågan från såväl Sverige som andra länder. SI:s roll är att i dialog med de inblandade parterna koppla samman intressen och ambitioner till en konkret helhet, exempelvis en Sverigevecka eller ett utställningsprojekt.

Inom verksamhetsgrenen Utbyte och samarbete initierar och stöder SI möten mellan enskilda kulturutövare, författare, musiker eller andra experter från Sverige och andra länder. Inom denna verksamhet ryms även det så kallade expertutbytet, där SI efter samråd med utlandsmyndigheterna inbjuder utländska experter till ett skräddarsytt besöksprogram i Sverige. Expertutbytet kan vara en första kontakt inför en kommande större manifestation.

Det övergripande målet för kultursamarbetet inom politikområde Central- och Östeuropa är att bidra till att främja och fördjupa demokratins kultur i samarbetsländerna. Verksamheten omfattar endast utbyte och samarbete. Kultursamarbetet kan ha formen av större projekt som utställningar, gästspel, filmsamarbete eller samarbete inom dans och teater eller som möten mellan enskilda kulturutövare. I samtliga projekt ska den demokratifrämjande aspekten beaktas. Till skillnad från främjandeprojekten inom i-landssamarbetet är det lärandeprocessen i mötet mellan de svenska och de utländska utövarna som är det viktigaste.

Området Kulturpolitik indelas i presentationer och utbyte och samarbete. Inom de traditionella kulturområdena dans, musik, utställningar m.m. är verksamheten i det närmaste identisk med den inom Utrikes- och säkerhetspolitik. Den enda verksamheten inom politikområdet som har en egen identitet är stödet till översättning av den svenska skönlitteratur som SI administrerar.

Kultursamarbete med länder i Afrika, Asien och Latinamerika sker inom ramen för avtal som SI har med Sida. Syftet med verksamheten är att medverka till nätverksutveckling, intellektuell dialog och interaktiva möten mellan professionella kulturutövare i

Sverige och utvecklingsländer. Sådant kan ske inom ramen för exempelvis konstnärliga framträdanden av olika slag, konferenser, filmveckor, litterära sammankomster, utställningar etc. Det ekonomiska stödet har i första hand formen av resebidrag. Utformning

av projekt och deras innehåll sker oftast i nära samarbete med SI. Institutet är ibland också initiativtagare.

Film

SI genomför årligen ca 900 visningar av svenska spelfilmer i olika språkversioner (främst engelska, franska och spanska) i icke-kommersiella sammanhang i utlandet. Verksamheten omfattar dels en service till utlandsmyndigheternas publika arrangemang, dels filmveckor och evenemang i samarbete med utlandsmyndigheter och/eller utländska organisationer. SI arrangerar även symposier, seminarier och workshops för att ge svenska filmarbetare möjlighet till fördjupad dialog med utländska kolleger. Främst omfattar denna verksamhet länder där Sverige ger bistånd i form av stöd till infrastruktur och demokratiutveckling.

SI kompletterar informationen kring svensk film på utländska språk genom egna databaser, tryckta publikationer och elektroniska dokument.

Litteraturstöd och översättarstöd

SI är den institution som har till uppgift att sprida kännedom om svensk litteratur i utlandet. Stöd till översättningar av svensk skönlitteratur kan sökas av utomnordiska förlag (projekt som rör Norden handhas av Nordiska ministerrådet). Stödet omfattar översättning av prosa och poesi samt barn- och ungdomslitteratur. Stöd till översättning av svensk dramatik kan sökas antingen av förlag eller av teater när kontrakt för uppförande finns. Utländska tidskrifter kan söka stöd för utgivning av temanummer om svensk litteratur. Stödet är främst avsett för modern litteratur men stöd till klassikerutgivning ges i språkområden där den svenska litteraturen är svagt representerad. SI gav under 2002 stöd till ett hundratal titlar; av dessa svarade Tyskland för det största antalet.

SI ger också stöd till översättare. De professionella översättarna av svensk skönlitteratur kan t.ex. söka rese- och uppehållsbidrag för att komma till Sverige och arbeta med sina översättningar. SI anordnar också seminarier och översättarmöten både i Sverige och i utlandet.

För svenskundervisningen i utlandet, se kapitel 11.4 och för Centre Culturel Suédois i Paris, kapitel 11.3.

7.1.2. Sida

Swedish International Development Agency (Sida, www.sida.se ) är en myndighet som inrättades 1995 efter en sammanslagning av fem tidigare biståndsorganisationer (det ursprungliga SIDA, Swedish International Development Authority, bildades 1965). Sida har drygt 600 anställda i Stockholm och ytterligare 150 tjänstemän vid ett 40tal svenska utlandsmyndigheter och Sidakontor i utlandet. Vid

Sidas enhet för kultur och medier arbetar åtta tjänstemän, och inom övriga Sida ytterligare tre personer med samarbete inom kultur och medier.

Det totala biståndsanslaget 2003 uppgår till ca 15 miljarder kronor (exkl. förvaltningsanslaget). Under 2002 uppgick insatserna inom området för kultur och media till 214 miljoner kronor (motsvarande ca 2,1 procent). Av detta svarade kultursamarbetet för drygt 132 miljoner kronor. Insatserna sker på global, regional och nationell nivå.

I Sidas verksövergripande Policy för kultursamarbete är målsättningarna, förutom de övergripande biståndspolitiska målen, de som framkommit inom ramen för Unescos rapport Our Creative

Diversity från 1995. Likaså har Europarådets rapport In from the Margins från 1997, samt The Stockholm Plan of Action från kulturministermötet 1998 varit av stor betydelse för utvecklandet av en policy. Sidas regleringsbrev för 2003 fastslår att ”målet för kultursamarbetet är att främja kulturell mångfald, skapande verksamhet, samt en hållbar utveckling baserad på respekt för de mänskliga rättigheterna… Det mångdimensionella fattigdomsbegreppet, hiv/aidsproblematiken och jämställdhet mellan könen ska prägla arbetet. Insatser för fredsbevarande arbete ska utvecklas.”

Områden som har definierats i Sidas kulturpolicy är följande:

1. Kulturpolitik. Målet är att skapa förutsättningar för en kulturpolitik som respekterar de mänskliga rättigheterna och tar hänsyn till utövarnas kunskaper, åsikter och visioner.

2. Det fria ordet och medierna. Målet är att stödja journalistikens utveckling och främja oberoende mediers möjligheter att bidra till allmänhetens tillgång till information och samhällsdebatt.

3. Information och samhällsdebatt i det civila samhället. Målet är att skapa förutsättningar för allmänhetens tillgång till fri information och möjlighet att delta i samhällsdebatten.

4. Utbildning och skapande verksamhet. Målet är att skapa förutsättningar, särskilt för barn och ungdom, att delta i skapande verksamhet.

5. Institutionell infrastruktur för kultur. Målet är att skapa förutsättningar för professionella möten och regional samverkan mellan kulturutövare i utvecklingsländerna.

6. Kulturarvet. Målet är att skapa förutsättningar för ett hållbart bevarande och nyttjande av kulturarv.

7. Kultur- och medieproduktion. Målet är att skapa förutsättningar för området i utvecklingsländerna.

8. Internationalisering. Målet är att skapa förutsättningar för en internationalisering som tar tillvara olika länders kulturella särart och motverkar globaliseringens likriktande effekter.

Sida har i ökande grad stött utvecklandet av partnerskap mellan kulturinstitutioner i Sverige och utvecklingsländer, istället för att genomföra kultur- och mediebistånd mellan traditionella biståndsorganisationer. Denna inriktning har haft som mål att säkra kvalitet och hållbarhet samt att skapa former och rum för ett jämställt kulturutbyte och samarbete. Etablerandet av starka kulturinstitutioner, ett fritt kulturliv baserat på mänskliga rättigheter, långsiktiga kontakter, nätverksbildning och utbyte utgör grundelement i det svenska utvecklingssamarbetet på kulturområdet. Sverige och svenska kulturorganisationer får därmed tillgång till kontakter inom kultur och media från fattiga länder, vilket ökar kunskap och engagemang för att förstå internationella frågor. För att stärka den internationella förmågan och kunskapen erbjuder Sida ett brett utbud av fortbildningar för alla samarbetspartners i Sverige, i vilka många kulturorganisationer har deltagit.

Anslagsstrukturen är indelad i bilateralt utvecklingssamarbete, biståndsförvaltning, samarbete med Central- och Östeuropa samt fredsfrämjande verksamhet. Under 2002 genomfördes bilaterala kultur- och medieprogram i flera länder i Afrika, Asien och Sydamerika, samt även i länder på Balkanområdet. Regionala program genomfördes i Asien, Mellersta Östern, Afrika och Centralamerika.

Sidas kultur och mediesamarbete med enskilda länder eller regioner är en integrerad del av det strategiarbete som utformas av

Sida, lokal ambassad och Utrikesdepartementet i nära dialog med berört samarbetsland eller berörd region. I den process som leder fram till en landstrategi genomförs bl.a. en fördjupad analys av den aktuella situationen i landet eller regionen. I ökande grad har kultur och medieinsatser kommit att bli ett erkänt och relevant område för genomförande av de biståndspolitiska målen och inkluderat i olika strategier. Ett exempel är Vietnam, där den vietnamesiska regeringen identifierat kultur och medieområdet som angeläget, och även efterfrågat svenskt institutionssamarbete. Sverige har stött arbetet för en ny kulturpolitik i Vietnam i enlighet med de riktlinjer som utarbetats i Europarådet, med bl.a. en internationell expertpanel.

Sedan 1999 har ett nätverk för utbyte av information om internationell kulturpolitik och forskning etablerats på initiativ av Riksbankens Jubileumsfond och Sida. Nätverket koordineras sedan 2002 av Sida. Förutom nämnda institutioner ingår även representanter från Kulturdepartementet, Statens kulturråd, Svenska institutet, Svenska Unescorådet och Dag Hammarskjöldfonden.

Kultursamarbete med fattiga länder har bidragit till ett flertal internationella nätverk. Ett exempel är SAMP (Sweden–Africa

Museum Project). Afrika och Sverige har en regelbunden dialog och erfarenhetsutbyte av vänortskaraktär.

Ett långvarigt utbyte med Sydafrika finns, med nätverk etablerade inom musiksektorn, museisektorn, bildområdet, teaterområdet m.m. Samarbetet har inkluderat utbildningar, gemensamma utställningar, teaterutbyte och övrigt erfarenhetsutbyte. När det traditionella biståndsamarbetet med Sydafrika upphör 2003 kommer grunden att ha lagts för vidare kulturkontakter. För att utveckla dessa i framtiden kommer en kulturfond att inrättas som ska drivas gemensamt av The National Arts Council of South Africa och Statens kulturråd (se kapitel 12.4).

7.1.3. Exportrådet

Exportrådet ( www.swedishtrade.se ) ägs gemensamt och till lika delar av staten och näringslivet. Staten representeras av Utrikesdepartementet, näringslivet företräds av Sveriges Allmänna Exportförening. Totalt har Exportrådet cirka 350 anställda och representation eller egna kontor i 39 länder. Exportrådet arbetar ofta genom svenska ambassader, konsulat och handelskammare i länder där det

inte har egna kontor. I regleringsbrev från UD för 2003 uppgår ramanslaget till 172 miljoner kronor.

I december 2001 fick Exportrådet i uppdrag av regeringen att under en försöksperiod stödja ”Internationell marknadsföring strategiska branscher”. Av totalt 10,5 miljoner kronor öronmärktes 3 miljoner för några delområden (främst musik, design, mode, mat) inom upplevelseindustrin som bedömdes ha exportmöjligheter. Detta nya branschprogram inom Exportrådet ska också medverka till att via upplevelseindustrin profilera Sverige. För 2003 avsatte regeringen 800 000 kronor i projektbidrag för dessa branscher.

7.1.4. Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet

Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU, www.ud.se ) är ett forum för dialog, samråd och samarbete kring ett effektivt och långsiktigt Sverigefrämjande, med uppgift att ge råd till regeringen om inriktning, omfattning och resursbehov. Verksamheten ska omfatta nära samverkan mellan NSU-organisationernas företrädare i Sverige och utomlands, samt med övriga aktörer inom det svenska internationella nätverket. Nämnden inrättades genom ett regeringsbeslut 1995. Medlemmar i nämnden är UD (UD:s presschef är ordförande) samt cheferna för Exportrådet, Invest in Sweden Agency, Svenska institutet, Sveriges Rese- och Turistråd (TuristRådet), UD:s samordnare för handels- och investeringsfrämjande samt chefen för UD:s enhet för exportfrämjande och inre marknaden. Nämnden sammanträder fyra gånger per år. Dessa möten förbereds av informationscheferna och motsvarande funktioner vid de organisationer som ingår i NSU.

Målet för Sverigefrämjandet/Sverigepresentationen genom NSU är att medverka till bilden av Sverige som:

  • en pålitlig handels- och samarbetspartner
  • en attraktiv marknad för utländska direktinvesteringar
  • ett eftersökt turistmål
  • en ledande nation inom högteknologi, forskning och utveckling
  • ett uppskattat land att arbeta, studera och forska i
  • en framstående aktör inom arkitektur, formgivning och design
  • en kreativ kulturnation

NSU förfogar över en mindre budget (2 miljoner kronor 2003 och samma belopp för 2004) till stöd för Sverigeprofilering. NSU har

också bidragit till att finansiera den Sverigeportal, www.sweden.se , som Svenska institutet tagit fram och ansvarar för.

7.1.5. Kommentarer

Utlandsmyndigheterna är en betydande resurs i den internationella kulturverksamheten. I en majoritet av utlandsmyndigheterna är dock de samlade personella och ekonomiska resurserna så små, att

PIK-verksamheten huvudsakligen blir efterfrågestyrd. I åtskilliga fall saknar utlandsmyndigheterna egna medel för PIK-verksamhet och tvingas därför av detta skäl avböja förfrågningar om bidrag.

Svenska institutet

Svenska institutet har spelat en betydelsefull - i vissa fall en central och avgörande - roll för kulturutbytet mellan Sverige och andra länder. Det är utlandsmyndigheternas viktigaste resurs i PIK-verksamheten.

Institutet står för det omfattande tryckta material om Sverige som utgör grundverktyg i utlandsmyndigheternas PIK-arbete. Den nya Sverigeportalen ( www.sweden.se ) och intranätet Sweden

Promotion Forum (SPF) är viktiga nya komplement till detta. SPF bygger på en kontinuerlig registrering av framför allt utlandsmyndigheternas verksamhet och långsiktiga planering av främjandeaktiviteter. Under förutsättning att detta arbete upprätthålls kan SPF bli en mycket användbar ”verktygslåda” för planering, samordning och utvärdering. Ett aktivt engagemang från utlandsmyndigheterna är avgörande.

Institutet tyngs i sin verksamhetsutövning av att dess anslag från UD inte klargör hur stor del som skall avsättas för förvaltning respektive verksamhet. Detta har lett till en otydlighet i den ekonomiska redovisningen, och att olika områden fått skjuta till medel för administration som istället borde ha gått till verksamhet. SI:s verksamhet har också förändrats kraftigt under de senaste fem åren, från att tidigare varit mer en traditionell ”ordermottagare” till att idag vara initiativtagare till projekt och aktiviteter.

SI kan sägas alltmer ha utvecklats till en myndighetshybrid, med skiftande verksamhet och med en komplicerad anslagsstruktur. Det har många olika anslag av likartad karaktär, vilket innebär att det är

svårt att styra verksamheten på ett effektivt sätt. I regleringsbrevet för SI: s verksamhet framstår de mål som regeringen angett för myndighetsanslaget som snarlika de ändamål som de olika sakanslagen anger. Många anslag kräver även en omfattande administrativ uppföljning, vilket i sin tur leder till en tungrodd administration totalt sett.

Ett annat problem är att verksamhetens organisation skär över anslagen, eller att anslagen skär över SI:s olika organisationsenheter. Detta bidrar till otydlighet i styrningen och kan även försvåra uppföljningen av verksamheten. Anledningen till detta är att SI:s ”basverksamhet” blandas ihop med den verksamhet som avser sakanslagen: bidragsverksamheten.

För att få en bättre styrning och uppföljning av SI:s verksamhet är det viktigt att skilja på förvaltningsanslag och sakanslag. Med förvaltningskostnader avses de kostnader som myndigheten har för att kunna bedriva den egna verksamheten (kärnverksamheten).

Om en myndighet skall få belasta ett sakanslag med förvaltningskostnader bör detta tydligt framgå i regleringsbrevet eller i annat regeringsbeslut. Det bör även framgå exakt vilka kostnader som får belasta anslaget och till vilket belopp. För några av anslagen är detta avtalat idag, men för de flesta anslag tas en administrationskostnad ut endast enligt praxis.

Ett exempel: anslaget för området Utrikes- och säkerhetspolitik utgör det s.k. myndighetsanslaget, avsett dels att täcka förvaltningskostnaderna och dels bidragsutbetalningar (sakanslag), huvudsakligen i västvärlden. I regleringsbrevet anges varken hur stor del av anslaget som skall utgöra förvaltningskostnader eller hur stor del som skall utgöras av bidragsutbetalningar. Det anges inte heller hur stor andel av bidragsutbetalningarna som skall stödja kulturen.

År 2000 gav Utrikesdepartementet i uppdrag åt Ekonomistyrningsverket (ESV) att göra en översyn av institutets anslags- och styrningsmässiga förutsättningar. I ESV:s slutrapport från den 30 november 2000 föreslås en renodling av Svenska institutets anslag. Detta skulle medföra att ett förvaltningsanslag anslöts till räntekontosystemet genom att medel överfördes från ett antal sakanslag. Den nya anslagskonstruktionen förutsågs att träda i kraft budgetåret 2002. Så har inte skett. Både i diskussionen kring 2003 och 2004 års budget säger sig SI ha framfört en önskan om förändring till UD, men vid båda tillfällena fått svaret att detta inte varit möjligt. Enligt SI är detta helt otillfredsställande, eftersom bas-

organisationen är beroende av inte bara myndighetsanslaget, utan även av flera anslag för sakverksamheten, främst anslaget för samarbete med Central- och Östeuropa.

Eftersom SI:s personal och drift till stor del finansieras via sakanslagen bidrar detta till hög sårbarhet vid neddragningar av anslagen. Inför nästkommande år (2004) finns anledning att tro att både det tidsbegränsade anslaget för samarbetet med Central- och Östeuropa och Visbyprogrammet kommer att förändras, med oklara konsekvenser för resursbehovet.

Administrativa kostnader, exempelvis lönekostnader och lokalkostnader, tycks inte kostnadsföras direkt på de olika projekten (i egen regi) eller uppdragen. För att få en bättre styrning av dessa projekt, och verksamheten i övrigt, är det olyckligt att den administrativa kostnaden inte kostnadsförs direkt på projektet. Kostnaden för det verkliga genomförandet går därför inte att urskilja, inte heller att jämföra med t.ex. en upphandling av genomförandet.

Detta försvårar även jämförelsen av förvaltningskostnaden mellan åren och leder även till att det blir svårt att bedöma hur stort personalbehov som krävs för att uppfylla SI:s huvudsyfte.

Redovisningen är i övrigt väl ordnad på en detaljerad nivå så att kostnaderna/utgifterna kan härledas till både organisationsenhet, projekt och anslag.

Tidigare krav på upphandling av böcker och annat tryckt material för att tillgodose utlandsmyndigheternas behov av Sverigeinformation ställer höga krav på lagerhållning och arkiv. Vidare har institutets egen bokhandel Sweden Bookshop ansetts fylla en viktig funktion, såväl för utlandsmyndigheterna som för Stockholmsbesökande utländska turister. Efter SI:s omlokalisering från Kungsträdgården till Gamla Stan 2002/03 har bokhandeln dock förlorat en stor del av sitt kundunderlag, och därmed en betydande del av sina inkomster. Inte heller e-handeln har gett intäkter av betydelse.

Svenska institutet har ca 80 anställda (samt ytterligare åtta vid CCS i Paris), varav ca 57 arbetar i sakverksamheten. De flesta är kvinnor och har en relativt lång anställningstid (13 år). All personal är idag tillsvidareanställd, förutom några enstaka personer som medverkar i projekt. Detta medför att organisationen inte är speciellt flexibel vid eventuella förändringar av sakanslagens omfattning eller innehåll. Organisationsstrukturen, med dess nuvarande enhetsindelning, måste uppfattas som förlegad och stöder inte nuvarande verksamhet.

Sida

Biståndsmyndigheten Sida dominerar Sveriges internationella kulturutbyte finansiellt genom att den står för närmare hälften av det totala belopp som avsätts av statliga myndigheter för internationell kulturverksamhet. UD förefaller dock inte ha någon styrning av kulturinsatserna inom det internationella utvecklingssamarbetet och har hittills inte angett något särskilt kulturuppdrag inom ramen för Sidas uppdrag. Detta har bl.a. resulterat i att budgetallokeringen för Sidas enhet för kultur och medier görs inom ramen för Sidas interna budgetarbete. Sverige driver heller inte frågan om kulturens roll i utvecklingssamarbetet inom ramen för

DAC (Development Assistance Committee) i OECD.

Samordningen mellan UD:s och Sidas personal vid ambassaderna skulle vinna på att utvecklas ytterligare. Både UD och Sida kallar återkommande var för sig hem den personal som arbetar med kulturfrågor. Det kunde vara värdefullt för såväl dessa tjänstemän som berörda kulturinstitutioner att mötas, även om syftet med verksamheten kan skilja sig åt. Det internationella kulturutbytet skulle vinna på om Sidas kulturverksamhet i framtiden hade tätare kontaktytor och utbyte med den helhet som omfattar och berör kulturverksamhet och planering vid t.ex. Kulturdepartementet, UD och andra kulturinstitutioner.

De svenska insatserna i Sydafrika under apartheidtiden skapade en goodwill för Sverige som fortfarande lever kvar. Det svenska biståndssamarbetet har under senare år dock inte varit tillräckligt synligt. Samtidigt har Sydafrika etablerat samarbete med många andra länder, i regel baserat på ömsesidiga avtal. Exempel på sådana länder är Belgien (Flandern), Nederländerna, Storbritannien och Finland. Eftersom Sverige inte tydligt profilerar samarbetsprojekt och informerar om dessa, finns det risk för att den kunskap och goodwill som byggts upp går förlorad. Detta gäller i synnerhet den yngre generationen, för vilken de svenska insatserna under apartheidtiden kanske inte betyder något speciellt. Uppmärksamheten kommer då att riktas mot de länder som är mer aktiva i detta avseende.

De konstnärligt inriktade bidragskriterier som The National Arts

Council of South Africa förordar för den blivande kulturfonden stämmer väl med inriktningen på de Sida-finansierade projekt som syftade till uppbyggnad av kulturinstitutioner. Dessa projekt synes ha lyckats väl. De bör även i framtiden kunna ge samarbetsparterna

värdefulla impulser. De borde också ha goda möjligheter till fortsatt finansiering via den fond som ska upprättas mellan Sverige och Sydafrika.

Utvecklingssamarbetet inom kulturens område fordrar en hög internationell kompetens hos de inblandade svenska kulturinstitutionerna. Alla Sidas samarbetsinstitutioner erbjuds fortbildning i en rad centrala frågor i det internationella utvecklingssamarbetet (t.ex. metodik, demokrati och mänskliga rättigheter, innebörden av olika FN-konventioner, jämställdhetsfrågor, etniska minoriteter osv.). Det är viktigt att de svenska kulturinstitutionerna även fortsättningsvis kan ta del av dessa utbildningsprogram för att ytterligare förstärka och fördjupa sin internationella kompetens.

Exportrådet

Exportrådet har mottagit medel för att under en försöksperiod driva ett branschprogram (med en finansiering om ca 3 miljoner kronor per år) för att öka internationaliseringsgraden inom några utvalda områden inom upplevelseindustrin (främst musik, design, mode och mat), där svenska små och medelstora företag bedöms ha förutsättningar för export. Området är nytt för Exportrådet, som saknar specifik kompetens inom kulturområdet. Upplevelseindustrin står för en betydande del av BNP, varför kompetensuppbyggnad inom kulturområdet skulle vara lämplig även på längre sikt. Möjligheten att likt Kanada utse särskilda ”kulturhandelsfrämjare” (Cultural Trade Commissioners) vid vissa strategiska utlandskontor borde studeras närmare.

Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet

För att skapa ett större djup, och bättre synergieffekter mellan statliga exportsatsningar i utlandet och kulturlivets eventuella önskemål om att medverka i dessa, bör nämnden bredda sin sammansättning till att inkludera fler företrädare för kulturlivet.

8. Utbildningsdepartementet

Utbildningsdepartementet ( http://utbildning.regeringen.se ) ansvarar för alla former och nivåer av statligt stödd utbildningsverksamhet.

Inom departementet ansvarar Internationella sekretariatet bl.a. för kontakterna med Unesco och Unescoanslutna NGOs; inom det sorterar även Svenska Unescorådet liksom Internationella programkontoret.

Forskningspolitiska enheten har det övergripande ansvaret för samordningen av forskningspolitiken i Regeringskansliet. Den ansvarar också för det svenska deltagandet i forskningssamarbetet inom EU och i annat internationellt forskningssamarbete. Vetenskapliga bibliotek tillhör också enhetens ansvarsområde. Enheten fördelar även medel till forskningsinstituten – de s.k. Medelhavsinstituten – i Athen, Istanbul och Rom (se kapitel 11.3). Vidare sorterar Kungl. biblioteket och Statens ljud- och bildarkiv under denna enhet.

Utbildningsdepartementet ger ca 9,5 miljoner kronor i bidrag till Svenska institutets verksamhet på utbildningsområdet, i första hand som stöd till svenskundervisningen i utlandet.

Departementets universitets- och högskoleenhet ger anslag till Svenska studenthemmet i Paris. År 2003 uppgår anslaget till ca 1,5 miljoner kronor.

8.1. Myndigheter m.m. under Utbildningsdepartementet

8.1.1. Svenska Unescorådet

Svenska Unescorådet ( www.unesco-sweden.org ) ska bistå regeringen med information och synpunkter rörande Unescos program

och arbete inom utbildning, vetenskap, kultur och kommunikation/medier. Det ska också sprida kännedom om Unesco i Sverige.

Rådets ledamöter utses av regeringen; Statens kulturråd har en permanent plats. En representant för Kulturdepartementet deltar i rådets möten och konsulteras i frågor som rör kultur. Den löpande verksamheten handhas av ett kansli placerat på Utbildningsdepartementets internationella sekretariat. Anslaget för 2003 uppgår till ca 3,6 miljoner kronor.

8.1.2. Internationella programkontoret (EU-programkontoret)

Internationella programkontoret ( www.programkontoret.se ) är en statlig myndighet med uppdrag från Utbildningsdepartementet, Näringsdepartementet och EU-kommissionen. Den har till uppgift att underlätta för de aktörer i samhället som vill satsa på EU:s utbildningsprogram och andra internationella program. Internationella programkontoret arbetar med information, utveckling, rådgivning, handläggning av ansökningar, utvärdering och resultatspridning.

Programkontoret handhar den svenska administrationen av utbytesprogrammen Sokrates och Leonardo da Vinci, vilka har till uppgift att fördela individuella stipendier. Även Linnaeus-Palmefonden är knuten dit. Anslaget för 2003 uppgår till 41 miljoner kronor.

8.1.3. Kungl. biblioteket

Kungl. biblioteket (KB, www.kb.se ) är Sveriges nationalbibliotek. Dess uppgift är att så fullständigt som möjligt samla, bevara, beskriva och tillhandahålla svenskt tryck och vissa elektroniska publikationer och bevaka utvecklingen av nya mediatyper. KB samlar också utomlands utgivna publikationer med svensk anknytning och har även stora, äldre samlingar av utländska böcker, handskrifter, kartor och bilder. KB vårdar, förkovrar och tillhandahåller dessa samlingar.

KB har ansvar för att förbättra och effektivisera informationsförsörjningen inom högre utbildning och forskning. Det ansvarar också för den nationella samkatalogen LIBRIS, som är fritt tillgänglig på Internet ( www.libris.kb.se ).

KB bedriver en omfattande internationell verksamhet; många av de problem bibliotek står inför är av gemensamt slag. På det globala området sker samarbetet ofta inom ramen för IFLA (The International Federation of Library Associations and Institutions). KB företräder Sverige i ett flertal sektioner och arbetsgrupper inom IFLA och deltar i det internationella standardiseringsarbetet inom SIS och ISO. Biblioteket är också aktivt inom CENL (The Conference of European National Librarians) och CERL (The Consortium of

European Research Libraries) med flera organisationer.

Kungl. biblioteket är på uppdrag av Sida även engagerat i ett internationellt projekt i syfte att stärka bibliotekens ställning i fyra länder i Sydamerika. KB bedriver också ett samarbete med Laos och Vietnam i syfte att utforma planer för ett biblioteksutvecklingsprojekt i Sydostasien. Under 2002 tog KB initiativ till ett samarbetsprojekt med det nya ”världsbiblioteket” i Alexandria, administrerat av Göteborgs universitetsbibliotek ( www.ub.gu.se/bibalex ).

På nordisk nivå samarbetar nationalbiblioteken med stöd av det nordiska forskningsnätverket Nordunet ( www.nordu.net ) för att skapa ett gemensamt nordiskt söksystem för de elektroniska arkiv som byggs upp.

8.1.4. Statens ljud- och bildarkiv

Statens ljud- och bildarkiv (SLBA, www.ljudochbildarkivet.se ) är det svenska nationalarkivet för ljud och rörliga bilder med ansvar för att samla in, bevara, beskriva och tillhandahålla i Sverige offentliggjorda radio- och tv-program, filmer, videogram, fonogram och multimedier. Stora delar av dess samlingar är sökbara på Internet genom databaser över fonogram, filmer, videogram och multimedia.

SLBA:s internationella verksamhet sker i huvudsak inom tre organisationer: IASA (The International Association of Sound and

Audio-Visual Archives), IFTA (The International Federation of TV Archives) och FIAF (International Federation of Film Archives).

I övrigt hänvisas till den av Utbildningsdepartementet initierade

Utredningen för översyn av verksamheten och arbetsformerna vid Statens ljud- och bildarkiv (U 2003:08).

9. Kulturdepartementet

Kulturdepartementet ( www.kultur.regeringen.se ) ansvarar för konstarterna, kulturarvet, trossamfunden och media. De internationella frågorna handhas dels av departementets sakenheter (kulturenheten och medieenheten), dels av dess samordningssekretariat. Departementet ansvarar för en rad myndigheter, organisationer och bolag.1

Kulturdepartementet övertog under 2003 huvudansvaret från UD för de av regeringen utsända kulturråden vid svenska utlandsmyndigheter. Sådana renodlade kulturråd finns i dag vid ambassaderna i Berlin, London, Moskva, Riga, Warszawa och Washington D.C. Direktören för Centre Culturel Suédois, som lyder under Svenska institutet, är samtidigt anmäld som kulturråd vid ambassaden i Paris (se kapitel 11.2). Kulturdepartementet har därutöver sedan tidigare ett utsänt kulturråd placerat vid EU-representationen i Bryssel. Kulturråd har formell status som specialattachéer med Kulturdepartementet som uppdragsgivare.

Inom departementets ansvarsområde ligger det statliga stödet till kulturinstituten Voksenåsen i Oslo och Hanaholmen i Helsingfors (se kapitel 11.3).

Kulturdepartementet har beredningsansvar när det gäller Sveriges förhållande till Unesco, EU, Europarådet med flera organisationer inom kulturområdet. Departementet har vidare beredningsansvaret avseende kultursamarbetet inom Nordiska Ministerrådet, Barentsrådet och Östersjörådet.

Kulturdepartementet fastställer i regleringsbrev mål och återrapporteringskrav angående internationell verksamhet till flertalet myndigheter inom kulturområdet.

1 De är bl.a. Statens kulturråd, Konstnärsnämnden (med IASPIS), Svenska Filminstitutet, Rikskonserter, Operan, Dramaten, Riksteatern, Dansens hus, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Centralmuseerna och Riksutställningar.

Kulturdepartementet ger ett årligt bidrag om ca 2 miljoner kronor till Svenska institutet till stöd för översättningar och presentation av svensk litteratur på främmande språk.

9.1. Myndigheter m.m. under Kulturdepartementet

9.1.1. Statens kulturråd

Statens kulturråd (KUR, www.kur.se ) är en central förvaltningsmyndighet som inrättades 1974. KUR har till uppgift att ge ett samlat underlag för den statliga kulturpolitiken samt bistå regeringen vid genomförandet av den. Rådet fördelar bidrag inom teater, dans, musik, bildkonst, museer, utställningar, bibliotek och kulturtidskrifter. Statens kulturråd har dessutom ett särskilt sektorsansvar för handikappfrågor med anknytning till rådets verksamhetsområde. Statens kulturråd ska dessutom svara för uppföljning och utvärdering av de statliga insatserna, genomföra utredningar, samla och sprida information om kulturverksamhet samt ansvara för kulturstatistik enligt en särskild förordning.

Statens kulturråd leds av en styrelse som utses av regeringen och i vilken generaldirektören ingår. De totala statsanslag för 2003, som KUR har ansvar för, uppgår till ca 1,5 miljarder kronor. Förvaltningsanslaget uppgår till 43 miljoner kronor. Statens kulturråd har ca 70 anställda fördelade på sex avdelningar: teater, dans och musik (TDM), konst, museer och utställningar (KMU), litteratur, bibliotek och kulturtidskrifter (LB), utvecklingsstöd och analys (UA), informationsavdelningen (I) samt samordning och administration (SAM).

I regleringsbrevet för 2003 fastslås att Statens kulturråd ska:

  • genom bidragsgivning, information, samverkan och andra åtgärder främja konstnärlig och kulturell förnyelse, främja kulturarvet och bruket av det inom konstarterna, folkbiblioteksväsendet och museerna samt vidga delaktigheten i kulturlivet och stimulera till eget skapande
  • bidra till att utveckla samspelet mellan de statliga, regionala och kommunala instanserna i syfte att slå vakt om en nationell kulturpolitik, främja kulturell mångfald och geografiskt jämlik fördelning av kulturutbudet
  • verka för att kulturpolitiska aspekter på utvecklingen beaktas inom andra samhällsområden, samt
  • främja kulturpolitisk utvecklingsverksamhet samt förbättra metoderna för uppföljning och utvärdering av kulturpolitiken i syfte att öka och sprida den samlade kunskapen inom kulturområdet. Samordningsansvaret för internationell kulturverksamhet ligger på Informationsavdelningen. Där finns också Kulturkontakt Sverige – en särskild enhet som informerar om EU-stöd till svenskt kulturliv. Statens kulturråd har den uppgiften tillsammans med Riksantikvarieämbetet enligt ett särskilt avtal med EU-kommissionen. I första hand avser kontaktkontorets verksamhet EU:s kulturprogram Kultur 2000. Statens kulturråd ska också tillsammans med Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Svenska Filminstitutet årligen följa utvecklingen vad gäller medel från EU:s strukturfonder till svenska kulturprojekt och till regeringen redovisa antalet projekt som får stöd.

Statens kulturråd disponerar en särskild anslagspost för internationellt kulturutbyte och en anslagspost för bidrag till internationella organisationer.

Exempel på organisationer och institutioner som får stöd är kulturinstituten Voksenåsen (Oslo) och Hanaholmen (Helsingfors), Svenska Penklubben, mångkulturella organisationer samt NGO:s (icke-statligt finansierade organisationer). Bland de senare kan nämnas Svensk Teaterunion – Svenska ITI (International Theatre Institute), som är en sammanslutning inom svensk teater med uppgift att vara ett forum för samarbete och information samt att lansera svensk dramatik utomlands. Andra exempel är ICTM (International Council for Traditional Music), som är en sammanslutning av forskare och andra med folkmusik och dans som huvudsakligt ämne samt Svenska Assitej (Association International du Theatre pour l´Enfance et la Jeunesse), som är en intresseorganisation för barn- och ungdomsteater.

Statens kulturråd fördelar även stöd till projekt. Projektbidragen avser i första hand resebidrag för turnerande grupper till och från Sverige. Medlen är ett viktigt komplement till de bidrag som fördelas av Svenska institutet och Konstnärsnämnden, och är av strategisk betydelse för grupper som turnerar i utlandet men också för att ge möjlighet till internationella gästspel i Sverige.

Litteraturstöd och översättningsstöd

Statens kulturråd fördelar statligt litteraturstöd för att främja mångsidighet och kvalitet i bokutgivningen. Det sker bl.a. i form av stöd till utgivning och distribution av litteratur, stöd till inköp av litteratur och stöd till Expertkommittén för översättning av finsk facklitteratur till svenska m.m. Varje ansökan – ca 2 000 titlar årligen – läses och bedöms av arbetsgrupper.

Statens kulturråd fördelar översättningsstöd när det gäller översättningar till svenska språket, medan Svenska institutet fördelar stöd till översättningar från svenska till utländska språk.

9.1.2. Konstnärsnämnden

Konstnärsnämnden (KN, www.konstnarsnamnden.se ) är en myndighet inrättad 1976. Dess huvuduppgift är att fördela statliga stipendier och bidrag till enskilda konstnärer inom bild- och formområdet och inom ton-, scen- och filmområdena. KN leds av en styrelse som utses av regeringen, och kanslichefen är samtidigt styrelsens sekreterare. Till nämnden hör tre arbetsgrupper samt styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond. Arbetsgrupperna inom tonområdet (musiker och sångare respektive komponister) ger bidrag till resor inom ramen för sina bidrag till internationellt kulturutbyte en gång per år. Arbetsgruppen för teater-, dans- och filmkonstnärer fördelar vid sidan om bidrag till internationellt kulturutbyte särskilda resebidrag en gång per år. För år 2003 disponerar nämnden 112 miljoner kronor för ersättningar och bidrag till konstnärer. Förvaltningsanslaget uppgår till 11 miljoner kronor. Konstnärsnämnden har ca 11 anställda.

Konstnärsnämndens stöd riktas till yrkesverksamma konstnärer, i första hand sådana utan fast anställning. Vägledande vid fördelningen är den konstnärliga kvaliteten på de sökandes arbete, omfattningen av den konstnärliga verksamheten och behovet av ekonomiskt stöd. Den som genomgår konstnärlig grundutbildning, exempelvis vid konstnärlig högskola, beviljas inte stipendier eller bidrag. Vid fördelningen ska konstnärer från olika delar av landet och företrädare för olika genrer, stilar och tekniker komma i fråga.

För att tilldelas stipendier och bidrag ska man ha sin huvudsakliga konstnärliga verksamhet i Sverige eller vara stadigvarande

bosatt i landet (utländska konstnärer kan dock inbjudas till vistelse vid IASPIS, se nedan).

Samtliga arbetsgrupper, även Sveriges bildkonstnärsfond, delar fyra gånger per år ut bidrag till internationellt kulturutbyte, exempelvis för deltagande i festivaler, workshops, utställningar eller arbets- eller studievistelser utomlands. Bidragen kan också avse inbjudan av utländska konstnärer till Sverige, s.k. AIRIS-bidrag (Artist in Residence in Sweden). Inom dansområdet finns ett större stipendium för en koreografs vistelse vid institution eller annat centrum för dans i utlandet. Vidare bidrar arbetsgruppen för teater-, dans- och filmkonstnärer till ett stipendium för danskonstnärs deltagande i de sommarveckor i Wien som anordnas och fördelas av det europeiska nätverket danceWEB ( www.dancewebeurope.net ).

IASPIS

Styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond bedriver sedan år 1996 sin internationella verksamhet genom IASPIS (International Artists

Studio Program in Sweden, www.iaspis.com ). Utöver stipendier till svenska bild- och formkonstnärers deltagande i internationellt utbyte utomlands samt fyra längre ateljéstipendier i Berlin,

London, New York och Tokyo upplåter IASPIS ateljéer till svenska och utländska konstnärer i Konstakademiens hus på Fredsgatan i Stockholm. En viktig del i utbytet är att inbjudna utländska curators och kritiker ges ett skräddarsytt besöksprogram utifrån sina önskemål. På så vis får svenska konstnärer kontakter med viktiga personer i det internationella konstlivet.

IASPIS har väckt intresse utomlands och man samarbetar för närvarande med NIFCA (Nordic Institute for Contemporary Art, www.nifca.org ) och Bildkonstnärsfondens motsvarighet i Nederländerna, Fonds voor beeldende kunsten, vormgeving en bouwkunst ( www.fondsbkvb.nl ), vilka bägge har träffat avtal om att ha stipendiater i huset. I samarbete med kommunala förvaltningar och institutioner i Göteborg, Malmö och Umeå stödjer IASPIS utländska konstnärers vistelser i dessa städer. Vid ateljéhuset i Stockholm bedrivs även en utåtriktad verksamhet med syfte att genom seminarier, föredrag, samtal och utställningar skapa kontakter mellan svenska konstnärer och en större internationell scen.

Genom IASPIS egna utställningar och publikationer presenteras svenska konstnärer för en internationell publik. I ett särskilt tre-

årigt IASPIS-projekt, Craft in Dialogue, satsar Bildkonstnärsfonden med början 2003 sju miljoner kronor på att öka svenska konsthantverkares internationella synlighet och kontakter. I och med tillkomsten av IASPIS har Bildkonstnärsfondens stöd till internationellt utbyte vuxit. För 2003 utgör det en dryg femtedel av fondens tillgängliga medel.

För att kunna ta emot dem som bjuds in att arbeta under en längre tid vid IASPIS hyr Konstnärsnämnden Art Hotel, en hotellfastighet på Johannesgatan i centrala Stockholm. Art Hotel tillgodoser också styrelsens och arbetsgruppernas behov av övernattningsmöjligheter för ledamöter. Det utnyttjas även av andra kulturinstitutioner.

9.1.3. Svenska Filminstitutet

Stiftelsen Svenska Filminstitutet (SFI, www.sfi.se ) bildades 1963 i syfte att administrera det svenska Filmavtalet. Verksamheten regleras i Filmavtalet mellan staten, filmbranschen, visningsorganisationerna, SVT och TV 4. Nuvarande filmavtal gäller för perioden 2000–2004.

Stiftelsen har som mål att främja värdefull svensk filmproduktion, spridning och visning av värdefull film och bevarandet av filmer och material av film- och kulturhistoriskt intresse samt att verka för internationellt samarbete inom filmens område.

SFI leds av en styrelse som utses av regeringen. Styrelsen utser verkställande direktör. Vid institutet arbetar drygt 100 tjänstemän fördelade på nio avdelningar. De totala medlen under 2002 uppgick till 415 miljoner kronor, varav det statliga bidraget utgjorde 230 miljoner. 2003 års statsanslag uppgår till 225 miljoner kronor. I gällande avtalsperiod har SFI etablerat sig som en drivande kraft i det nordiska filmsamarbetet. Filmpolitiskt är SFI mycket aktivt på europeisk och internationell nivå, särskilt i frågor relaterade till digitaliseringen av film och media. Arbetet sker inom ett flertal internationella nätverk.

SFI är nationellt kontaktkontor för EU:s Media-program. SFI ska också tillsammans med Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet följa utvecklingen vad gäller medel från EU:s strukturfonder till svenska kulturprojekt och årligen till regeringen redovisa antalet projekt som får stöd.

SFI främjar den svenska filmen generellt samt förmedlar ny svensk film på de stora internationella filmfestivalerna i samverkan med filmernas producenter. Arbetet som gäller spelfilm, dokumentärfilm och kortfilm bygger på en ”film-för-film”–överenskommelse mellan utlandsavdelningen och filmernas producenter. SFI utvecklar kontinuerligt samarbetet med producenter och säljare och arbetar på nordisk basis för att öka uppmärksamhet för

Scandinavian Films, ett välkänt begrepp utomlands.

SFI ger ut årsboken Swedish Films som listar filmer i internationell trafik. Man ger också ut en engelskspråkig PR-tidning för svensk film, Made in Sweden, som uppdateras inför de stora festivalerna. En viktig funktion är att tillhandahålla engelsktextade kopior av ny svensk film för att möjliggöra visningar utomlands.

SFI har det nationella ansvaret att bevara och restaurera film på filmbas och göra filmhistorien levande. Genom medlemskapet i den internationella filmarkivfederationen FIAF (Fédération Internationale des Archives du Film) samverkar SFI med filmarkiv över hela världen. Därigenom bidrar man till att sprida det svenska filmarvet, samtidigt som den internationella filmhistorien görs tillgänglig för en svensk publik.

Syftet med SFI:s internationella verksamhet är kulturpolitiskt samtidigt som den kommersiella dimensionen är starkt närvarande. Sverige är ett litet språkområde med en begränsad nationell marknad. All internationell försäljning stärker den finansiella basen för ny svensk filmproduktion samtidigt som den sprider kunskap om svensk kultur och svenska konstnärer. Det är ett tydligt samband mellan ett framgångsrikt festivalarbete och en kommersiell succé. Utöver det rena festivalarbetet satsar SFI på andra internationella arrangemang, t.ex. svenska filmveckor. Det internationella kontaktnät som SFI förfogar över ger dessutom goda möjligheter att låta det svenska filmarvet samspela med visningar av samtida svensk film.

9.1.4. Musik, teater och dans

I detta avsnitt redovisas kulturinstitutioner med statligt huvudmannaskap och vissa andra centrala organisationers internationella verksamhet, oavsett departemental tillhörighet. Vissa övriga institutioner och organisationer har berörts i kapitel 6.5 och 9.1.1.

Rikskonserter

Rikskonserter ( www.rikskonserter.se ) är en statlig stiftelse som bildades 1988. Rikskonserter arrangerar årligen ca 40 turnéer och 700 konserter, främst med konstmusik, jazz och folkmusik. Till Rikskonserter hör också Caprice Records och konsertsalen Nybrokajen 11 i Stockholm. Rikskonserters personal omfattar ungefär 69 årsarbetskrafter (inkl. projektanställda). Statsanslaget 2003 uppgår till 64 miljoner kronor.

Målet för Rikskonserters verksamhet är bl.a. att bidra till bredd och variation i musikutbudet i hela landet och i samarbete med andra intressenter arrangera konsertturnéer samt stödja musikfestivaler. Vidare ska Rikskonserter främja utvecklingen av olika musikgenrer genom stöd och service till musiklivets intresseorganisationer samt verka för att svenskt musikliv berikas genom ökade kontakter med andra länder. Rikskonserter står inom sina genreområden till förfogande – även för ambassaderna – som statens expertorgan och musikproducent.

Vidare får Rikskonserter regelmässigt i uppdrag att bistå med produktion i samband med statsceremoniella uppdrag .

Rikskonserter samarbetar med Svenska institutet, Sida och med de svenska instituten i Paris (CCS), Rom och Athen. CCS fungerar som ett nav för ytterligare nätverksbygge i Frankrike. Samarbetet med institutet i Rom har varit sparsamt, men önskemål finns om kommande samprojekt, framför allt med seminarieverksamhet inom institutet.

Caprice Records är Rikskonserters fonogramavdelning. På huvudsaklig finansiering från Sida verkar Rikskonserter/Caprice

Records inom världsmusikområdet. Varje år sedan 1990 publiceras skivor från olika utvecklingsländer med folk- och världsmusik. Skivorna produceras och ges internationell spridning av Caprice Records. Sedan starten har Rikskonserter på detta sätt producerat närmare 30 cd-skivor med musik från bl.a. Vietnam, Etiopien, Ecuador, Uganda, Tanzania, Honduras, Guatemala och Moçambique.

Rikskonserter inbjuder också utländska artister till Sverige och står för deras turnéprogram m.m. Denna starkt subventionerade verksamhet möjliggör för länsmusiken att ta emot de annars oftast alltför dyra utländska artisterna.

Stiftelsen är aktiv inom internationella konsertorgan/nätverk och deltar i internationella mässor. Utländska projekt/samarbeten som

Rikskonserter drev under 2002/03 är exempelvis samarbete med Litauen (Sweden-Lithuania, Musical Links), ungdomsprojektet Music Crossroads of Southern Africa samt samarbete med Finland och Tyskland (Orkester Norden).

Slagverksensemblen Kroumata, som är internationellt uppmärksammad, utgör en självständig enhet inom Rikskonserter.

STIM och STIM/Svensk Musik

STIM (Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå, www.stim.se ) är upphovsrättslig intresseorganisation för de svenska musikupphovsmännen och musikförlagen. Personalen vid STIM och STIM/Svensk Musik uppgår till ca 145 personer. Genom sina ömsesidighetsavtal med motsvarande upphovsrättsorganisationer i utlandet representerar STIM i Sverige upphovsmän från hela världen. Byrån utnyttjar härutöver sin möjlighet att avsätta medel för stöd till svensk skyddad musik, vilket utgör den ekonomiska basen för verksamheten inom STIM/Svensk Musik – Swedish Music Information Centre.

STIM/Svensk Musik arbetar för tillkomst och spridning av ny svensk musik, varav information om svensk musik till utlandet är en viktig del. STIM/Svensk Musik får ett verksamhetsstöd via Statens kulturråd för bl.a. internationell kulturförmedling. Det uppgår till 2,2 miljoner kronor 2003. STIM/Svensk Musik medverkar i det internationella kulturutbytet på en rad områden och är aktivt i flera internationella nätverk. Främjandeverksamheten bedrivs på flera plan. Den omfattar utöver marknadsföring vid internationella mässor och festivaler av egna produkter som skivmärket Phono Suecia och noter, även generell promotion av skyddad svensk musik. Ett viktigt redskap är hemsidan www.mic.stim.se .

Export Music Sweden

Export Music Sweden (ExMS, www.exms.se ) bildades av de svenska huvudaktörerna inom populärmusikbranschen; IFPI och SOM (skivbolag), SAMI (musiker och artister) och STIM/Svensk Musik (tonsättare och förlag) som också solidariskt finansierar den dagliga driften av verksamheten. ExMS skapades i syfte att initiera, assistera, underlätta och möjliggöra promotion och marknadsföring

i utlandet av svensk populärmusik. ExMS ska uppmuntra och koordinera svenskt deltagande vid internationella mässor, seminarier och andra främjandeaktiviteter för populärmusik. ExMS har en heltidsanställd och en deltid och är samlokaliserat med STIM/Svensk Musik. Det söker finansiering och sponsring för den samlade verksamhet som syftar till export av svensk populärmusik. ExMS upprätthåller en hemsida med nyhetsbrev på engelska.

Under 2002 genomfördes särskilda satsningar vid musikmässorna Midem i Cannes och PopKomm i Köln, en ”Swedish Showcase Night” vid musikfestivalen South by Southwest i Austin, Texas, och särskilda framträdanden av svenska rock- och popartister i New York, Montreal och Paris. Flera av projekten genomfördes i samarbete och med ekonomiskt stöd av Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna på plats, Exportrådet och Statens kulturråd.

Samrådsgruppen för internationella musikfrågor

SIM (Samrådsgruppen för Internationella Musikfrågor) bildades 1976. Gruppens sammansättning har ändrats något över åren, och medlemmarna består i dag av företrädare för Rikskonserter, STIM/Svensk Musik, Konstnärsnämnden, Svenska institutet, Statens kulturråd, Utrikesdepartementet, Exportrådet, Sveriges Radio och TuristRådet. SIM ska samråda kring frågor som rör svenska musikaktiviteter i utlandet, vilket innebär tre huvudsakliga områden: samordning av bidragsansökningar, informationsutbyte om pågående eller planerade utlandsaktiviteter inom musikområdet och möjlig samordning av dessa, samt att visa på behov av utökad internationell musikverksamhet. Gruppen sammanträder ca sex gånger per år och ordförandeskapet roterar på kalenderårsbasis mellan institutionerna.

Kungliga Operan

Kungliga Operan ( www.operan.se ) är Sveriges nationalscen för opera och balett. Den drivs som ett statligt aktiebolag med en styrelse utsedd av regeringen. Det statliga anslaget 2003 uppgår till 316 miljoner kronor. Antalet tillsvidare- och extraanställda uppgår till ca 601 årsverken.

Operans uppdrag är att vara den i Sverige ledande institutionen inom sitt område, vara föredöme för andra scener; vårda och främja det nationella kulturarvet inom sina konstområden; nå en stor och bred publik; ha en bred repertoar samt kunna hävda sig i jämförelse med de främsta scenerna utomlands.

Under 2002 gästspelade Operan i sydtyska Wiesbaden och 2003 gav Marinskijteatern i Sankt Petersburg två föreställningar vid Operan i samarbete med Sveriges Radio/Berwaldhallen inom ramen för Östersjöfestivalen.

Kungliga Dramatiska Teatern

Dramaten ( www.dramaten.se ) är Sveriges nationalscen för teater, med ansvar för att framföra den klassiska dramatiken, nyskriven svensk och utländsk dramatik samt dramatik för barn och ungdom. Den är ett statligt aktiebolag som leds av en styrelse utsedd av regeringen. Det statliga anslaget uppgår 2003 till 183 miljoner kronor. Dramaten har omkring 335 årsanställda, varav ca 90 skådespelare.

Dramaten har ett uppdrag motsvarande Operans (se ovan). Dramaten får många inbjudningar till turnéer och gästspel. Dess internationella kulturutbyte består huvudsakligen av turnéverksamhet utomlands och denna har ökat de senaste åren. År 2000 gavs 16 föreställningar utomlands, året därpå dubbelt så många. Under 2002 gavs 35 föreställningar utomlands (i Nya Zeeland, Hong Kong, Italien, USA, Norge, Danmark, Förbundsrepubliken Jugoslavien samt i Lettland). På Dramaten gästspelade norska

Nasjonalteatret.

Riksteatern

Riksteatern ( www.riksteatern.se ) är en folkrörelse som arrangerar och främjar scenkonst. Den är också landets turnerande nationalscen. Den drivs som en ideell förening bestående av lokala, regionala riksteaterföreningar och andra arrangörer. Södra Teatern, Cullbergbaletten och Tyst Teater är några delar av Riksteaterns verksamhet. Det statliga bidraget för 2003 uppgår till drygt 240 miljoner kronor. Antalet årsverken uppgår till ca 277 och anta-

let anställda ca 540. Regeringen utser ordförande och en ledamot av Riksteaterns styrelse.

Riksteaterns huvuduppgift är att förmedla en varierad repertoar av scenkonst över hela landet, men föreningens ensembler genomför också turnéer utomlands. Bland dess övergripande mål ingår att ”nationellt och internationellt värna om och främja svenska språket och svensk scenkonst”. Riksteaterns kvällsföreställningar utomlands under 2002 uppgick till 53, antalet barn- och ungdomsföreställningar till 14. Riksteatern gav föreställningar i bl.a. Danmark, Norge, Finland samt i Europa och andra delar av världen.

Södra Teatern är en internationell gästspelsscen för teater, dans, musik och seminarier. Den presenterade 120 evenemang av mångkulturell karaktär med en publik på 35 000 besökare under 2002.

Södra teatern har samarbete med en rad olika minoritetsgrupper kring programläggning och målgruppskommunikation. Arbetet har i första skedet inriktats mot de större invandrargrupperna i Sverige men innefattar även andra minoriteter.

Cullbergbaletten har nu, tio år efter att Mats Ek avslutade sin framgångsrika period som chefskoreograf, inlett sitt fjärde decennium som ett internationellt ledande kompani inom danskonsten.

De senaste tio åren har baletten givit lika många föreställningar utomlands som i Sverige. Under 2002 gästspelade Cullbergbaletten i Nya Zeeland, Australien, Italien och USA, under 2003 i Tyskland, Schweiz, Sydkorea, Taiwan, Portugal, Spanien och Skottland. Ensemblen har haft en internationell sammansättning ända sedan starten.

Tyst Teater spelar teater på teckenspråk för hörande och döva, och är sedan 1977 en fast grupp inom Riksteatern. Tyst Teater har genom åren gästspelat i ett 20-tal länder och ingick bl.a. i Sveriges officiella bidrag till Sankt Petersburgs 300-års jubileum.

Dansens hus

Dansens Hus ( www.dansenshus.se ) är en stiftelse som bildades av Kungliga Operan, Riksteatern, Göteborgsoperan, Skånes Dansteater, Östgötateatern, Danscentrum och Dansmuseet. Verksamheten bygger på dansgästspel från utlandet och från olika delar av Sverige. Till största delen består repertoaren av samtida dans men andra former förekommer. Antalet tillsvidareanställda uppgår till ca 22. Det statliga anslaget 2003 uppgår till 19 miljoner kronor.

Dansens Hus har som övergripande mål att tillförsäkra danskonsten plats och angelägenhet i samhället genom att presentera främst samtida svensk och internationell danskonst av högsta kvalitet samt i övriga arrangemang, exempelvis film, föreläsningar, seminarier m.m. verka för danskonstens utveckling, tillgänglighet, bredd och mångfald gentemot publik och massmedier.

9.1.5. Design, form och arkitektur

Regeringen har gjort en mycket tydlig nationell och internationell markering att arkitektur, formgivning och design spelar en framträdande roll i vårt samhälle. KK-stiftelsens omfattande stöd till upplevelseindustrierna, Exportrådets särskilda branschstöd till upplevelseindustrierna, och Sverigesatsningar i bl.a. Milano, New York och Tokyo under de fyra senaste åren har till sitt innehåll dominerats av form och designområdet. Även Konstnärsnämnden (Bildkonstnärsfonden) gör med början 2003 en särskild satsning för att lyfta fram konsthantverket internationellt.

Våren 2003 gav Näringsdepartementet ett första bidrag om 20 miljoner kronor till stöd för ett nationellt handlingsprogram för ”Design som utvecklingskraft inom näringsliv och offentlig verksamhet” som tagits fram av Stiftelsen Svensk Industridesign (SVID) och Föreningen Svensk Form. Näringsministern har också uttalat målsättningen att Sverige ska vara världsbäst inom (vissa delar av) design redan 2005 – det år som samtidigt utnämnts till kommande ”Designår” för Sverige.

UD har även gett Svensk Form i uppdrag att se över utlandsmyndigheternas formgivning, och Statens fastighetsverk satsar sedan flera år på ny, kraftfull svensk design av nya svenska ambassader och residens i enlighet med regeringens proposition

Framtidsformer (1997/98:137) – Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design. I den fastslås bl.a. att ”Sveriges representationslokaler bör /…/ utgöra förebild för vad som kan åstadkommas inom svensk arkitektur, formgivning och design”.

Av budgetpropositionen hösten 2003 framgår att ett nytt råd för arkitektur, form och design skall tillsättas. Statskontoret ska utvärdera de fastighetsförvaltande myndigheternas kvalitetsprogram med inriktning på arkitektur och gestaltningsfrågor. Regeringen kommer även att lämna särskilda utvecklingsuppdrag till bl.a.

Arkitekturmuseet, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Statens konstråd och Föreningen Svensk Form.

Svensk Form

Föreningen Svensk Form ( www.svenskform.se ) har sina rötter i Svenska Slöjdföreningen, som bildades 1845. Den har i dag uppdraget att främja svensk form och design, både inom landet och internationellt. Det sammanlagda statliga anslaget för 2003 kan beräknas till 7,6 miljoner kronor. På uppdrag av Svenska institutet, UD och Exportrådet producerar föreningen löpande utställningar för utlandet, under t.ex. 2003 i en rad västeuropeiska länder, Syd- och Nordamerika samt i Vitryssland.

Svensk Form får allt fler förfrågningar från olika internationella aktörer angående svensk design. Förutom förfrågningar om svenska designutställningar är det många journalister som vill ha information om svensk formgivning, liksom unga som vill undersöka möjligheten att studera design i Sverige. Många svenskar söker också information om internationell design och utländska utbildningar.

Svensk Industridesign

Stiftelsen Svensk Industridesign (SVID, www.svid.se ) arbetar på uppdrag av Näringsdepartementet med att fördjupa och förmedla kunskaper om industriell design i det svenska näringslivet. Målet är att företagen i större utsträckning ska bli medvetna om designens betydelse som konkurrensmedel och integrera den professionellt i sin verksamhet. Stiftelsen har ett internationellt nätverk som bland annat omfattar näringsliv, organisationer, myndigheter, högskolor och designföreningar. Den bildades 1989 av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, NUTEK och Föreningen Svensk Form och har f.n. 18 designrådgivare uppdelade på fem regioner.

Arkitektur

Arkitekturmuseet ( www.arkitekturmuseet.se ) är ett centralmuseum. Det bedriver ett internationellt arbete som framför allt innefattar Östersjösamarbete och deltagande i internationella kon-

ferenser. Under 2002 deltog museet i ett samarbetsprojekt med utländska institutioner om en gemensam vandringsutställning och en större publikation, syftande till att utveckla och förmedla kunskap om Stockholm och våra östra grannhuvudstäders bebyggelsehistoria. Samma år företrädde museet Sverige vid exempelvis konferensen i Wien för ICAM (International Confederation of Architectural Museums) och i konferensen ”The Value of Architecture Centres” i London.

Regeringen aviserade Arkitekturåret 2001 redan i den storstadspolitiska propositionen i maj 1998. Arkitekturåret tillkom i syfte att ”främja en utveckling där arkitektur, formgivning och design ges goda förutsättningar /…/ och där den långsiktiga målsättningen var att öka intresset för god arkitektur, formgivning och design”. Sammanlagt 43 myndigheter gavs i uppdrag att genomföra verksamheter inom Arkitekturåret. Dessutom bjöd regeringen in landets alla kommuner, landsting och länsstyrelser samt 125 andra myndigheter, bolag, stiftelser, föreningar och organisationer att delta. Arkitekturåret hade flera internationella inslag, bl.a. symposier och konferenser. En viktig satsning utgjordes av bomässan Bo01 ”City of Tomorrow” i Malmö, som fick stor internationell uppmärksamhet. Bo01 följde f.ö. bara två år efter bomässan H99 i Helsingborg, som också rönte internationell uppmärksamhet.

9.1.6. Riksarkivet

Riksarkivet (RA, www.ra.se ) är en central förvaltningsmyndighet för arkivfrågor och överordnad myndighet för landsarkiven. Det inrättades formellt med 1618 års kansliordning som ett självständigt organ inom det kungliga kansliet; helt självständigt ämbetsverk blev det först 1878. Landsarkiv finns i Göteborg, Härnösand, Lund, Uppsala, Vadstena, Visby och Östersund. Uppgifterna fullgörs i Stockholms län av Stockholms stadsarkiv, i Värmlands län av Värmlandsarkiv samt i Malmö kommun av Malmö stadsarkiv på uppdrag av Riksarkivet och Landsarkivet i Lund. RA:s styrelse utses av regeringen. Verksledningen utgörs av riksarkivarien och en överarkivarie.

Riksarkivets huvuduppgifter är att främja en god arkivhantering samt att bevara, vårda, tillhandahålla samt levandegöra arkivmaterial. Riksarkivet har också hand om statens heraldiska verksamhet samt ger ut Svenskt Diplomatarium. Till Riksarkivets organisation

hör även Krigsarkivet och SVAR (Svensk arkivinformation). I SVAR ingår numera Arkion (en enhet med uppgift att digitalt göra material ur RA:s arkiv tillgängligt). Antal årsarbetare inom Riksarkivet, Krigsarkivet och landsarkiven uppgår till ca 532. Inom RA finns också MKC (Media Konverteringscentrum), som arbetar med stora scanningprojekt. Ramanslaget, som tilldelades Riksarkivet och landsarkiven för 2003, uppgår till ca 281 miljoner kronor. Bidrag till regional arkivverksamhet uppgår till 4,9 miljoner kronor.

Riksarkivet ska tillsammans med Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet och Svenska Filminstitutet följa utvecklingen vad gäller medel från EU:s strukturfonder till svenska kulturprojekt och årligen till regeringen redovisa antalet projekt som får stöd.

Internationell samverkan pågår på olika plan och genom olika organisationer och organ. På regional nivå finns en löpande och delvis spontan samverkan över nationsgränserna, t.ex. över Öresund och inom Östersjöområdet. På internationell nivå verkar arkiven genom ICA (det internationella arkivrådet) och IAML (specialorganisation inom musikområdet). På europeisk nivå sker samverkan genom arbete med arkivanknutna frågor inom ramen för EU:s och Europarådets verksamhet samt nätverk för digitalisering av kulturarv m.m. På nordisk nivå är samarbetet organiserat via riksarkiven i de fem nordiska länderna. Vårdfrågorna har blivit allt mera komplicerade och utvecklingen av kunskap och metoder i hög grad internationell. Av stor professionell betydelse är det internationella samarbetet rörande papperskonservering i en rad olika organisationer.

Riksarkivet medverkar ofta vid internationella utställningar och i publikationer, t.ex. vid 300-årsjubileet i Sankt Petersburg år 2003.

9.1.7. Riksantikvarieämbetet

Riksantikvarieämbetet (RAÄ, www.raa.se ) är central förvaltningsmyndighet med ansvar för kulturmiljö och kulturarv, inrättad 1630. Dess styrelse utses av regeringen, ledningen består av riksantikvarien och en överantikvarie. RAÄ har drygt 400 heltidsanställda medarbetare och ytterligare 260 tidsbegränsat anställda, fördelade på sju avdelningar. Ramanslaget (förvaltningsanslaget) för 2003 uppgår till drygt 170 miljoner kronor. Bidrag till kulturmiljövård uppgår till 243 miljoner kronor.

Målen för verksamheten inom kulturmiljöområdet är följande:

  • ett försvarat och bevarat kulturarv
  • ett hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer, med kulturmiljöarbetet som en drivande kraft i omställningen
  • allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön
  • nationell och internationell solidaritet och respekt inför olika gruppers kulturarv.

Merparten av den internationella verksamheten vid ämbetet har fram till i dag utförts på direkt uppdrag av regering och riksdag. Den har bl.a. inneburit att bistå regeringen i internationella kulturarvsfrågor, främst i samarbetet med ICCROM (International

Centre for the Conservation and Restauration of Monuments) och

Unesco, inom EU, Europarådet och Nordiska Ministerrådet, samt att arbeta med kulturarvsfrågor i Östersjön.

RAÄ:s uppgifter i EU-arbetet inkluderar att följa och bevaka frågor som berör kulturmiljövården inom EU:s olika program, liksom att verka för att den svenska kulturarvssektorn känner till de stödmöjligheter som finns inom EU. Tillsammans med Statens kulturråd har RAÄ enligt ett särskild avtal med EU-kommissionen i uppgift att informera om EU–stöd till svenskt kulturliv. Riksantikvarieämbetet ska också tillsammans med Statens kulturråd, Riksarkivet och Svenska Filminstitutet årligen följa utvecklingen vad gäller medel från EU:s strukturfonder till svenska kulturprojekt och bl.a. till regeringen redovisa antalet projekt som får stöd. RAÄ samordnar denna redovisning.

RAÄ ska även se till att Unesco:s konventioner implementeras, att förpliktelser som följer med konventionerna verkställs samt följa de kommittémöten som Unesco anordnar. RAÄ har tagit initiativ till ett svenskt världsarvsnätverk och samordnar uppföljning och rapportering av tillståndet på de svenska världsarvsplatserna. RAÄ ger också tekniskt stöd till länder i Afrika för världsarvsnomineringar. RAÄ har en representant i styrelsen för NWHF (Nordic World Heritage Foundation) i Oslo, en organisation som driver världsarvsfrågor i Norden.

I samverkan med länsstyrelserna ska RAÄ identifiera vilka objekt som ska ha skydd enligt Haagkonventionen, samt utföra de arbetsuppgifter som är fastlagda i föreskrifter för konventionen.

Det nordiska samarbetet sker dels inom Nordiska Ministerrådet, dels i form av nätverksmöten mellan de nordiska riksantikvarierna och deras motsvarighet. RAÄ följer och håller sig informerat om

arbetet inom NGO:s som är verksamma internationellt med frågor som rör kulturmiljövård, och ger även bidrag till organisationerna Europa Nostra, Kulturarv utan gränser och ICOMOS.

RAÄ var sekretariat för Kulturministrarnas Östersjösamarbete under perioden 1998–2003, och medverkar i de fyra arbetsgrupper där specialistsamverkan sker. Samarbetet har genererat ett flertal specialistnätverk, och ett stort antal seminarier har hållits. Cultural

Heritage Forum, som för framtiden ska bli mötesplats för kulturarvsintressenter i Östersjöområdet, har etablerats.

RAÄ har i uppdrag att utveckla ett närmare samarbete med Sida. Under perioden 2002–2003 har en försöksverksamhet bedrivits, för att utreda möjligheterna att stärka och utveckla formerna för samverkan. RAÄ har 2002–2005, på uppdrag av Sida, ett uppföljnings- och utvärderingsansvar för Africa 2000, ett utbildningsprogram inom kulturarvsområdet.

9.1.8. Museer och utställningar

Centralmuseerna

Sveriges centralmuseer är Statens historiska museer; Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde; Naturhistoriska Riksmuseet; Statens museer för världskultur; Livrustkammaren/Skoklosters slott/Hallwylska museet; Statens maritima museer; Arkitekturmuseet; Statens musiksamlingar; Statens försvarshistoriska museer; Moderna Museet samt stiftelserna Nordiska museet, Skansen, Tekniska museet och Arbetets museum.

Samtliga upprätthåller internationella kontakter och bedriver samverkan i en mångfald former. De flesta deltar i internationella seminarier, symposier och konferenser och är med i olika internationella organisationer. Museerna deltar också i internationella nätverk. Många av dessa nätverk har skapats inom ICOM (International Council of Museums)

De flesta centralmuseer deltar i olika samarbetsprojekt – till största delen Östersjösamarbeten. Några bedriver samarbete med afrikanska länder med stöd av SAMP (Swedish-African Museum

Programme). Vissa museer medverkar i internationella forskningsprojekt. Samarbete om migration har också förekommit under senare år.

Svensk samtidskonst uppmärksammas internationellt mer och mer och svenskt deltagande i internationella konstbiennaler har ökat under de senaste åren. Moderna Museet har en viktig roll i denna utveckling. Moderna Museets uppdrag inom internationellt samarbete är att stödja och organisera svenskt deltagande i internationella konstbiennaler. Museets Internationella Program ger stöd till deltagande vid dessa biennaler och utställningar samt förmedlar resestöd till svenska konstnärer som bjuds in till utställningar i utlandet. Museet gör också besöksprogram för personer som bjuds in till Sverige.

Beskrivning av centralmuseernas internationella kulturutbyte finns i bil. 6.

Riksutställningar

Riksutställningar ( www.riksutstallningar.se ) är en statlig myndighet som arbetar med vandringsutställningar. Den leds av en styrelse som utses av regeringen och har 64 anställda. Anslaget för 2003 uppgår till 43 miljoner kronor.

Riksutställningar medverkar i olika internationella organisationer och dess internationella verksamhet på utställningsområdet ökar stadigt. Myndigheten är ordförande i Svenska ICOM-kommittén (International Council of Museums) och medverkar i ICEE (ICOM:s International Committée for Exhibition Exchange) samt i InSEA (International Society of Education through Art) World Council. Riksutställningar är också med i ICOM-kommittéernas nätverk – ICOM Nord – omfattande nordiska ordförande och sekreterare. Vidare är Riksutställningar svensk korrespondent i nätverket European Museum Forum.

9.1.9. Sveriges Radio AB

Sveriges Radio AB (SR, www.sr.se ) är ett allmännyttigt företag med uppgift att göra kvalitativa radioprogram av alla slag för hela Sveriges befolkning. Organisatoriskt är SR ett aktiebolag som ägs av en stiftelse. Stiftelsen äger också de två andra public serviceföretagen, Sveriges Television (SVT) och Utbildningsradion (UR). Public service i Sverige är finansierad av en TV-avgift. Den fördelas

mellan alla public service-bolagen (SVT 60 procent, Sveriges Radio 35 procent och Utbildningsradion 5 procent).

Sveriges Radio sänder i fyra rikstäckande kanaler och i 26 lokala kanaler. Bolaget sänder internationellt på olika språk i utlandskanalen Radio Sweden. En stor del av programmen återutsänds dessutom av utländska nationella radiostationer världen över.

SR sänder även över en flerspråkig FM-kanal i Storstockholm,

Stockholm International, som också sänds digitalt. Kanalen ger program på minoritets- och invandrarspråk och ger återutsändning av program från bl.a. National Public Radio i USA, brittiska BBC,

Radio France Internationale och Radio Australia.

För lokala kanaler i gränsområdena är det naturligt med programsamarbete utanför det egna området. SR Norrbottens mångkulturella arbete består bl.a. av Radio Barents som speglar hela Barentsregionen och bygger på samtal mellan journalister i Ryssland, Norge, Finland och Sverige. Den finskspråkiga radion, Sisuradio, och Sameradion har också ett nära samarbete med nordiska kolleger.

Genom sin utvecklingsenhet Media Development Office har SR på uppdrag av Sida genomfört ett mångårigt samarbete med Vietnam (för utveckling av lokalradio på provinsnivå) samt deltagit i projekt i Tanzania och Etiopien.

European Broadcasting Union

En växelverkan sker mellan svenskt och internationellt musikliv via det omfattande musikutbytet inom EBU (European Broadcasting

Union, www.ebu.ch ). Genom detta samarbete exponeras svensk musik för en internationell radiopublik, samtidigt som SR ger svenska lyssnare en bred spegling av musiklivet i Europa och andra delar av världen. I dag kommer ungefär två tredjedelar av den klassiska musiken i P2 via EBU-utbytet.

Under år 2002 sände Sveriges Radio 2 819 timmar levande musik – direkt eller inspelat – som erbjudits av andra radiobolag inom EBU. Under samma år erbjöd SR sina kollegor inom EBU 66 konserter. En sådan konsert sänds normalt i mellan 10 och 20 länder, vilket innebär att många svenska tonsättare, musiker och artister också når en miljonpublik i Europa och i andra delar av världen.

9.1.10. Sveriges Television AB

Sveriges Television AB (SVT, www.svt.se ) har fem TV-kanaler. Dessa är SVT 1, SVT 2, SVT 24, Barnkanalen och SVT Extra, som är en ny digital kanal som sänder evenemang (t.ex. OS). Utöver dessa TV-kanaler finns också SVT Europa som sänder ett urval program över hela Europa (men inte i Sverige).

Program från andra länder kommer till stånd genom förvärv, internationella samarbetsprojekt och utbyte inom Nordvisionen (NV) och Eurovisionen (EBU). I det svenska TV-utbudet utgör internationell fiction av främst anglo-amerikanskt ursprung en betydande del.

SVT:s export av program utgör en viktig del av Sveriges kulturkontakter med vissa områden, särskilt med Östeuropa. Iku har inhämtat vissa uppgifter om omfattningen av denna export. Intäkterna från programförsäljningen var 2002 ca 6 miljoner kronor.

Nedan följer sammanställd programstatistik om SVT:s utländska förvärv på kulturområdet mätt i timmar 1996 och 2002 samt den uppskattade kostnaden för de sända timmarna 2002. Tabellen anger förstasändning (dvs. exkl. repriser) av program. Utöver detta tillkommer samproduktioner, samfinansieringsprojekt eller förbetalda visningsrätter.

Typ Förvärv från utlandet 1996 sänt i timmar

Förvärv från utlandet 2002 sänt i timmar

Kostnad för sända program 2002

Fiktion 644 677 116,3 mnkr Musik 75 97 9,0 mnkr Kultur och humaniora

65 108 7,5 mnkr

Summa 784 timmar 882 timmar 132,8 mnkr

I summan ryms både de traditionella konstarterna och musik och fiktion i vid bemärkelse. Hit förs också det kulturorienterade faktautbudet och evenemang där Sveriges Television förmedlat firandet av olika högtidligheter. Däremot ingår inte kulturinslagen i nyhetsprogrammen i utbudsstatistiken.

År 1996 utgjorde de 784 timmarna 14,8 procent av den förstasända tiden (5 307 timmar i SVT1 och SVT2). Totalt sändes 8 245 timmar inkl. repriser det året. År 2002 utgjorde de 882 totalt timmarna 13,3 procent av den förstasända tiden (6 645 timmar i

SVT1 och SVT2). Totalt sändes 10 131 timmar inkl. repriser det året.

Sveriges Televisions samproduktioner med länder som t.ex. Tyskland, Frankrike eller Italien betyder att programmen når en internationell mångmiljonpublik, vilket exempelvis är fallet vid en TV-serie eller TV-film av Ingmar Bergman. År 2002 samproducerade SVT 23 timmar fiktion med andra länder.

9.1.11. Kommentarer

Kulturrådstjänsterna kommenteras i kapitel 11.2.

Statens kulturråd

Stödgivningen vid Statens kulturråd har låg rörlighet, dvs. myndigheten har ett stort antal fasta bidragsmottagare. Därtill kommer att ett mycket stort antal förslag om tilldelning av små medel föreläggs styrelsens medlemmar för beslut. Detta är ett ineffektivt sätt att arbeta och lägger en onödig arbetsbörda på styrelsen, som i stället borde kunna ägna sin kraft och tid åt förslag av mer strategisk betydelse för verksamhet och organisation. Enligt Ikus uppfattning har Statens kulturråd en alltför omfattande organisation av arbets- och referensgrupper; bidragshanteringen bör således ses över. En samlad utvärdering och uppföljning av de stöd som delas ut förefaller också saknas.

Alla kulturinstitutioner måste i dag präglas av en internationell utblick, och ha ett aktivt, ständigt utvecklat kontaktnät. Statens kulturråd skulle vinna mycket på en internationalisering av sin organisation, och därmed också bli en förstärkt resurs i utvecklingen av Sveriges internationella kulturutbyte. Rådet har i dag en mycket begränsad kompetens för internationella frågor, ett förhållande som påtalats under utredningsarbetets gång. Bland de kunskaper det borde inhämta och sprida inom svenskt kulturliv hör information om finansieringsformer och nätverk i utlandet. Behovet av att rekrytera medarbetare med internationell inriktning och kompetens måste följaktligen understrykas.

Statens kulturråd och Svenska institutet har en rad gemensamma intressen, bl.a. avseende trycksaksproduktion och allmän information om svenskt kulturliv. Vidare arbetar båda myndigheter med

översättningsstöd och litteratur. Här finns rationaliseringseffekter att hämta, och ytterligare vinster för båda vid exempelvis en samlokalisering (IT-stöd, reception, lager, arkiv, registratur osv.).

Konstnärsnämnden

IASPIS verksamhet har stor betydelse – både för svenska bildkonstnärers möjlighet att arbeta i utlandet och för utländska konstnärer att arbeta i Sverige under en period. Det är angeläget att nämnden prövar möjligheten att applicera denna modell på fler konstområden.

STIM/Svensk Musik och Export Music Sweden

STIM/Svensk Musik och ExMS utför ett viktigt och mycket aktivt internationellt arbete för att främja svensk samtida musik och stödja det internationella utbytet. Jämfört med sina nordiska motsvarigheter har dessa aktörer emellertid mycket begränsade medel och personella resurser för detta ändamål. Eftersom STIM/Svensk Musik av naturliga skäl arbetar med den svenska upphovsrättsligt skyddade musiken finns i dag ingen institution som arbetar aktivt med att informera om svensk äldre musik, musiker, musikliv och noter. Finska och danska framgångar internationellt kan avläsas i relation till de medel respektive land tillgängliggjort för marknadsföring i utlandet av musik och tonsättare, både samtida och äldre.

Kompetens inom området för samtida och klassisk musik, folkmusik och jazz synes vara god inom institutionerna, medan kompetensen och stödet inom populärmusikens område framstår som otillräcklig. ExMS saknar i dag det långsiktiga verksamhetsbidrag som skulle kunna frigöra resurser för ett ännu djupare och mer långsiktigt internationellt arbete.

Moderna Museet och IASPIS

Moderna Museet och IASPIS stöder båda svenskt deltagande i internationella konstbiennaler samt förmedlar resestöd till svenska konstnärer som bjuds in till utställningar i utlandet. Uppdelningen mellan Moderna Museet och IASPIS beträffande stöd i samband

med biennalerna är, i stora drag, att Moderna Museet stödjer deltagande i de ”väletablerade” biennalerna (t.ex. Venedig) och IASPIS de ”nya” biennalerna (såsom Istanbul m.fl.). Iku förutsätter att Moderna Museet och IASPIS fortlöpande fördelar ansvaret på detta område, inklusive resestöd.

Kulturarvs- och biblioteksinstitutioner

Institutionerna inom arkiv-, biblioteks-, kulturmiljö- och museiområdena har en omfattande internationell verksamhet. Deras internationella kontaktmönster är i hög grad jämförbara. Gemensamt för dem är en intensiv nätverksbildning och professionellt kunskapsutbyte. Frågor som rör digitalisering kräver internationella lösningar, liksom frågor om gemensamma standarder.

Kulturarvs- och biblioteksinstitutioner är genom Sida ofta engagerade i infrastruktursatsningar inom kulturbiståndet och har därmed en uppgift för främjande av demokrati i vissa utvecklingsländer.

Tillgängligheten till svenskt kulturarv utomlands kan ytterligare förstärkas om det gränsöverskridande samarbetet mellan arkiv, bibliotek och museer utvecklas. Detta skulle i hög grad underlätta en fördjupad presentation av svensk kultur i utlandet.

Iku förutsätter att institutionerna vidareutvecklar existerande nätverk och informationsutbyte. Det ankommer vidare på Statens kulturråd och Svenska institutet att beakta kulturarvs- och biblioteksinstitutionernas roll i gränsöverskridande kultursatsningar i utlandet.

Design, form och arkitektur

Sverige har fått ett internationellt genomslag på formgivningsområdet under det gångna decenniet. Det är viktigt att den vunna uppmärksamheten utnyttjas och följs upp i långsiktiga satsningar i utlandet, exempelvis genom nationellt stöd till deltagande vid viktiga mässor. Också enskilda kulturarbetare behöver ekonomiskt stöd och hjälp att etablera internationella kontakter.

10. Näringsdepartementet

Näringsministern är ansvarigt statsråd i regeringen för frågor inom Utrikesdepartementets ansvarsområde som rör handel och handelspolitik, exportfrämjande åtgärder, främjande av utländska investeringar i Sverige och genomförandet av EG:s inre marknad.

10.1. Myndigheter m.m. under Näringsdepartementet

Näringsdepartementets övergripande mål är att skapa förutsättningar för bättre välfärd, ökad sysselsättning och en god och varaktig ekonomisk tillväxt som är förenlig med en ekologisk, social och kulturell utveckling. Bland de bolag och organisationer som lyder under, eller arbetar på uppdrag av, departementet och som har verksamhet inom de s.k. upplevelseindustrierna finns Sveriges Rese- och Turistråd AB och Stiftelsen Svensk Industridesign.

10.1.1. Sveriges Rese- och Turistråd AB

Sveriges Rese- och Turistråd AB, även kallat TuristRådet, ( www.swetourism.se ) bildades formellt i juni 1995. Bolaget ägs till lika delar av svenska staten och den svenska turistnäringen. Turist-Rådet ska på delägarnas uppdrag marknadsföra Sverige som resmål, därmed bidragande till att:

  • människor i och utanför Sverige får attraktiva och berikande upplevelser
  • företag och samverkansorganisationer i Sverige kan förbättra företagens lönsamhet
  • Sverige som nation får ökade inkomster och därmed ökat välstånd.

TuristRådet ingår i Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU).

10.1.2. Stiftelsen Svensk Industridesign

Stiftelsen Svensk Industridesign (SVID, www.svid.se ) arbetar på uppdrag av Näringsdepartementet (se kapitel 9.1.5).

Stiftelsen är självförsörjande utan statligt bidrag. Villa San Michele är en av ön Capris största attraktioner; den lockar ca tre miljoner besökare per år, varav omkring 200 000 deltar i de guidade turerna.

Svenska institutet i Athen

Institutet i Athen ( www.sia.gr ) inrättades 1948 som en stiftelse under Utbildningsdepartementet. Institutet bedriver forskning och undervisning om Greklands antika kultur med föreläsningar, symposier, seminarier och stipendieprogram samt fältarkeologiska projekt. Det understöder också kulturutbytet mellan Sverige och Grekland. Publiceringsverksamheten har utformats i samråd med Publikationsnämnden vid de svenska instituten i Athen och Rom och samfinansierats av de båda instituten.

Institutet äger en fastighet i centrala Athen (inköpt med stöd av Wallenbergstiftelsen), där huvuddelen av verksamheten bedrivs. Därutöver finns en tjänstebostad för föreståndaren i Athen samt en fastighet i Kavalla utanför Thessaloniki (med hjälp av en donation från Svenska Tobaksbolaget), som är ett gästhem för forskare, konstnärliga och litterära utövare m.fl. Stiftelsen har statsbidrag, vilket utgör verksamhetens ekonomiska bas, men är också beroende av bidrag från olika fonder, stiftelser, organisationer och enskilda. Anslaget för 2003 uppgår till 3,1 miljoner kronor.

Svenska forskningsinstitutet i Istanbul

Forskningsinstitutet i Istanbul ( www.srii.org ) inrättades 1962 och är en ideell förening under Utbildningsdepartementet. Föreningen har till ändamål att främja svensk forskning, främst humanistisk, i Turkiet och Främre Orienten. Institutet håller kurser, utdelar stipendier och ger ut en vetenskaplig årsskrift. Dess fem gästbostäder utnyttjas av forskare, studenter, författare, journalister m.fl.

Institutet äger inte någon fast egendom men förfogar för sin verksamhet över det s.k. Dragomanhuset, en byggnad från andra hälften av 1700-talet ägd av svenska staten (den senare har f.ö. varit representerad i Istanbul på denna plats sedan 1757). Institutets anslag 2003 uppgår till ca 2,1 miljoner kronor.

11.4 Svenskundervisningen i utlandet

Svenska institutet (SI) har som en av sina huvuduppgifter att vara kontakt- och serviceorgan för den undervisning i svenska språket och litteraturen som bedrivs vid universitet och högskolor utomlands. Det första lektoratet i svenska inrättades redan 1913 i Jena i Tyskland. Då var det Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet (numera Riksföreningen Sverigekontakt) som hade hand om svenskundervisningen. När Svenska institutet bildades 1945 gick ansvaret över till SI, som sedan dess administrerat stödet till den akademiska svenskundervisningen utomlands. Det statliga stödet till svensklektoraten finansieras över olika anslag.

F.n. finns svenskundervisning vid ca 200 universitet i drygt 40 länder. Antalet svenskstuderande på högskolenivå beräknas vara ca 40 000, och antalet svensklärare beräknas till drygt 1 000, varav de flesta är icke-svenskar. Svenska institutet förmedlar ca 70 lektorstjänster. Lektorerna är anställda och avlönade av respektive utländskt universitet, men institutet betalar ett årligt rese- och expensbidrag till de lektorer som det förmedlat.

Lektoraten utgör endast en del av SI:s stöd till svenskundervisningen i utlandet. För utländska svenskstuderande, forskare, lärare m.fl. anordnas varje sommar kurser i svenska språket och kulturen. Utländska svenskstuderande erbjuds varje år att söka en friplats under en termin på en svensk folkhögskola med bidrag från SI. Vidare ger institutet stöd åt institutionerna med läromedel, bokgåvor, prenumerationer m.m. och informerar om lämpliga läromedel till lärarna. Svenska institutet arrangerar regelbundet också regionala konferenser för svensklärare på olika ställen i världen.

11.5 Andra institutioner och verksamheter

Regeringen beslutade i augusti 2003 att inrätta ett svenskt kultur- och informationscenter i Sankta Katarina kyrka i Sankt Petersburg. Den svenska staten har över den s.k. första Östersjömiljarden avsatt 38,8 miljoner kronor för renoveringsarbeten i syfte att kunna inrymma lokaler för den svenska församlingen och ett kultur- och informationscentrum. Den renoverade kyrkobyggnaden inrymmer redan idag Sveriges generalkonsulat. Enligt nuvarande planering ska en invigning kunna ske under 2005.

Inledande diskussioner har även förts om en med svenskt näringsliv gemensam satsning i bl.a. Shanghai, inför och i samband med besök av den rekonstruerade ostindiefararen ”Götheborg” 2006 och världsutställningen 2010, där svensk kultur och Sverigeinformation skulle kunna ges plats inom ramen för projektet ”Marknadsplats Kina” genom ett samarbete mellan ambassaden, generalkonsulatet, Exportrådet och ISA.

Det finns också andra former i utlandet för svensk kulturverksamhet. Ambassader och konsulat har normalt mycket nära kontakter med de svenska, skandinaviska eller nordiska föreningar som kan finnas i värdlandet, och som ofta har en både utåtriktad och intern kulturell verksamhet. De allra flesta saknar dock egna fasta lokaler av sådana mått att en löpande utåtriktad kulturverksamhet med rimliga ekonomiska förutsättningar och kvalitativt innehåll är möjlig att bedriva. Ett exempel är Skandinaviska föreningen (Circolo Scandinavo) i Rom, som får nordiskt stöd. I Rom finns också en aktiv svensk-italiensk kulturförening med ett för allmänheten öppet kulturcafé kallat ”Smultronstället” (Il Posto delle

Fragole).

I oktober 2003 öppnade The Scandinavian House ( www.scandinavianhouse.cz ) i Prag, vilket inrymmer café och utställnings- och kurslokal, och skall vara ett centrum för skandinavisk kultur. Bakom Scandinavia House, som på sikt sägs vara tänkt att bli en motsvarighet till British Council och Franska institutet i Prag, står en rad framför allt skandinaviska företag med verksamhet i Tjeckien.

Det år 2000 uppförda åttavåningshuset Scandinavia House – The

Nordic Center in America på Park Avenue i New York ( www.scandinaviahouse.org ) ägs och drivs av den privata stiftelsen American-Scandinavian Foundation. Stiftelsen grundades 1910 av den dansk-amerikanske industrimannen Niels Poulsen. De nordiska statscheferna är nominella beskyddare. Byggnaden är värd för nordiska konst- och designutställningar, filmvisningar, konserter, föreläsningar, barnföreställningar m.m. Scandinavia House brottas med mycket höga fasta kostnader i kombination med att stiftelsens kapital minskat till följd av den allmänna nedgången på New Yorkbörsen. Detta har också fått allvarliga konsekvenser för verksamheten.

Liknande verksamheter finns på sina håll också i Nord- och Sydamerika, ibland inom ramen för den verksamhet som bedrivs av SKUT (Svenska kyrkan i utlandet, www.svenskakyrkan.se/skut ).

De svenska Luciakonserterna i New York, Paris och London, samarrangerade av respektive ambassad och SKUT, har en stor utländsk publik. SKUT finns på plats på ett 40-tal olika platser i 25 länder. En annan organisation som de svenska utlandsmyndigheterna ofta kommer i kontakt med, och som har ett eget program för ”Promotion of Swedish Culture and Tradition”, är SWEA (Swedish Women´s Educational Association Inc., www.swea.org ), med över 8 000 medlemmar fördelade över 75 lokalföreningar i 33 länder.

11.6 Kommentarer

På utlandsmyndigheterna regleras kulturverksamheten – som all annan verksamhet – genom den planering som varje höst utarbetas i dialog med berörda enheter i Stockholm, inklusive UD:s press, informations- och kulturenhet. Det är värdefullt att UD förmedlar särskilda medel till utlandsmyndigheterna för att ge dem initiativmöjligheter i press-, informations- och kulturverksamheten. Det är angeläget att pengarna används inom ramen för en långsiktig strategi, framtagen i samklang med prioriteringar och önskemål bland departement, myndigheter och kulturinstitutioner och organisationer i Sverige, och att en utvärdering av verksamheten sker löpande.

Det är vidare viktigt att tjänstemän med ansvar för PIK-frågor kallas hem regelbundet för gemensamma möten för att kontakterna dem sinsemellan, med kulturlivet, departement och berörda myndigheter ska hållas uppdaterade och aktiva. Som nämnts i kapitel 7 äger dessa möten f.n. rum med ett intervall på ca 18 månader, och kulturråden och direktören vid CCS i Paris deltar. De lokalanställda PIK-handläggarna utgör utlandsmyndigheternas ”institutionella minne” och bör därför i möjligaste mån också beredas tillfälle att få återkommande möjligheter att delta i utbildningsprogram i Sverige.

De flesta tjänstemännen vid UD är generalister, dvs. de förväntas ha en mycket bred kompetens för att kunna arbeta över ett vitt fält av politikområden. Av detta följer att ingen specifik kompetens inom området press, information och kultur anses nödvändig för de tjänstemän som förväntas hantera sådana frågor vid utlandsmyndigheterna. Kultur får generellt sett sägas ha ”låg status” inom UD.

Generalkonsulatet i Los Angeles är en av de få myndigheter som har ett särskilt uppdrag att arbeta med s.k. prioriterade främjandefrågor (IT, bioteknik, design m.m.). I takt med att dessa blir viktigare kommer de särskilda främjandeuppdragen vid utlandsmyndigheterna sannolikt att öka.

De senaste 15 årens stora omvärldsförändringar, terrorattentaten den 11 september 2001, Sveriges nej till EMU och EU:s förestående utvidgning: alla utgör de på sitt sätt skäl till att fler utlandsmyndigheter bör få tydligare och mer omfattande uppdrag att arbeta med PIK-frågor. I EU handlar det om att försäkra sig om att intresset för vårt land inte minskar. I detta avseende kan kulturutbytet spela en viktig långsiktig roll.

Den utrikespolitiska utvecklingen efter den 11 september understryker vikten av dialog och kontaktskapande mellan länder av olika kulturell och religiös sammansättning. Sverige kunde spela en mer betydelsefull roll i detta avseende, bl.a. i Mellanöstern, med hänsyn till den trovärdighet vi fortfarande tillmäts i regionen. Kulturen är ofta ett verksamt medel för möten mellan parter som står i konflikt. Sveriges insatser är i detta fall av internationell karaktär och intresse, men kan mycket väl främja svenskt kulturliv och dess egna intressen av utbyte.

Ambassadernas medverkan i den kulturverksamhet inom ramen för EU som vissa medlemsländer (och framför allt kommissionen) vill driva i kandidatländer och i tredje land är ett återkommande föremål för debatt inom unionen. Aktiviteterna kan vara gemensamma filmfestivaler, poesidagar eller musikfestivaler. Ordförandelandet åläggs normalt ansvaret för att koordinera insatserna, men kommissionens roll som initiativtagare och administratör kan vara dominerande. Sådana gemensamma aktiviteter kan innebära en tung administrativ och ekonomisk börda på enskilda länders ambassader. Det kan i praktiken visa sig omöjligt att avstå från ett deltagande, fastän det nationella intresset eller möjligheterna att ge ett rimligt kvalitativt bidrag är begränsade.

Kultur- och forskningsinstituten utgör sammantaget en bitvis outnyttjad resurs i utlandsorganisationen som kan bli avsevärt mer betydelsefull. Instituten är väl förankrade i sina professionella nätverk men påfallande okända utanför dessa, såväl i värdlandet som i

Sverige. Flera av dem förfogar dessutom över lokaler som enbart i sig själva utgör resurser för kulturdiplomati. Samtliga måste bli mer kända för respektive länders kulturinstitutioner och ses just som en resurs i kulturutbytet. Med ett starkare stöd från Sverige skulle

instituten också kunna öka sin samverkan. De utpräglade forskningsinstituten ska fortsätta att utföra sitt vetenskapliga uppdrag men de ska också kunna ge utrymme åt åtminstone en begränsad kulturverksamhet. För Sverige och svensk utrikespolitik ökar dessutom betydelsen av kontakter och utvecklande av relationerna till länder och kulturer i framför allt det östra Medelhavsområdet, varför de institut som är belägna i denna region (Athen, Istanbul och Alexandria) särskilt bör uppmärksammas.

Centre Culturel Suédois i Paris är en enhet inom Svenska institutet. Eftersom CCS inte har en egen anslagspost i UD:s regleringsbrev till SI har kostnaderna för förvaltning och verksamhet fastställts av SI:s ledning. Detta har medfört att CCS haft små möjligheter att påverka sin egen verksamhet, administration och antal tjänster. En översyn av CCS överlämnades till UD så sent som år 2001, bl.a. med ett förslag om en ombildning till stiftelse med egen styrelse. Det förefaller dock som om frågan i första hand handlar om vikten av ett mer kraftfullt ansvar för CCS i SI:s ledning i kombination med uttryckligt uppdrag från UD, samt en särskild anslagspost.

De särskilda kulturrådstjänster som Kulturdepartementet är huvudman för sedan våren 2003 utgör en viktig tillgång för de svenska kulturkontakterna med utlandet. Kulturråden bör ha betydande ekonomiska resurser för verksamheten till sitt förfogande för att kunna vara de betydelsefulla verktyg för Sverige och svenskt kulturliv som behövs i vissa länder under vissa perioder, och i anledning av särskilda planerade kultursatsningar.

För att säkra kvaliteten i verksamheten, liksom i samordningen med kulturinstitutioner och aktörer i Sverige och i tjänstgöringslandet, måste vikten betonas av att kulturråden har särskild kompetens. Dit hör kännedom om tjänstgöringslandet, erfarenhet av projektledning, informationsarbete osv. Råden måste också få tydliga uppdrag från departementet, liksom en strategi att arbeta efter och utveckla i samverkan med departement, ambassad och andra parter. Det är vidare av stor betydelse att placeringen av tjänsterna prövas inför varje tillsättning och mot bakgrund av behov av rörliga resurser vid andra beskickningar, inför kommande satsningar m.m. För Ikus förslag om utformningen av kulturrådens arbetsuppgifter och verksamhet se bil. 7.

Svenskundervisningen i utlandet och de s.k. svensklektorerna utgör en viktig om än begränsad del av Sverigeinformationen i utlandet, och kan ses som ett betydelsefullt och långsiktigt instru-

ment i utrikesförvaltningens strategi för kulturdiplomati. Lektorerna utför en betydande kulturgärning för Sverige inom ramen för sin undervisning. De lokala effekterna kan vara stora för svensk del, eftersom lektorerna arbetar och verkar på plats för en lång period. Svenska författare får genom lektorernas försorg och kontaktnät ofta möjligheter att presentera sitt författarskap vid det berörda lärosätet, och på samma sätt främjar lektorerna ofta svensk film (filmvisningar), konst, musik osv. De blir efter hand självklara lokala föredragshållare och representanter för svensk kultur.

Bristande elevunderlag gör att vissa utländska läroanstalter varje år kämpar för att det svenska lektoratet ska vara kvar ännu en tid. Sverige borde för sin del se lektorerna som en strategisk resurs att utveckla ytterligare, och engagera läroanstalterna genom t.ex. resebidrag till studenter. Danmark och Norge ger, i motsats till Sverige, i flera fall reella bidrag direkt till institutionerna för löner och inköp av material och böcker.

Lektorernas fortsatta hemvist inom ramen för Svenska institutets verksamhet förefaller därför lämplig. Det är vidare angeläget att stödet för svensklektorerna ligger fast och om möjligt ökas. Det skulle även vara intressant om de unga studenter i utlandet som intresserat sig för Sverige och det svenska språket, och som till följd av detta ofta blivit våra ”bästa ambassadörer” i sina hemländer, kunde ges uppmärksamhet. Värdet av dessa personers engagemang, språkkunskap, nätverk och kännedom om respektive länders kulturer kan inte överskattas. Möjligheterna att tillvarata det på ett bättre sätt än tidigare bör undersökas.

12. Finansiering av internationellt kulturutbyte

12.1. Statliga insatser

De statliga insatserna för internationellt kulturutbyte sker i olika former: särskilda anslagsposter fördelas av myndigheter efter ansökan; vissa myndigheter driver internationell verksamhet inom ramen för sin organisation. Denna verksamhet kan gälla både egna produktioner eller information. Gränserna kan vara svåra att dra mellan resurser satsade på nationell respektive internationell verksamhet inom en myndighet. Statens internationella kultursatsningar kan därför endast översiktligt anges. Satsningarnas utveckling över tiden kan vara svår att bedöma, bl.a. för att myndigheter och institutioner omorganiseras och redovisningssystem ändras.

Iku har inhämtat uppgifter om kultursatsningar från Utrikesdepartementet, Svenska institutet, Sida, Utbildningsdepartementet,1 Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet, Svenska Filminstitutet och Rikskonserter. Den sammanlagda satsningen anges i följande tabell i löpande priser respektive fasta priser enligt konsumentprisindex (KPI). Här ingår medel som fördelas vidare samt i viss utsträckning institutionernas egna kostnader.

Miljoner kronor

Löpande priser Fasta priser

1991/92 2002 1991 2002 Internationell kultursatsning exkl. Sida 71 182 85 182 Sidas kultursamarbete 47 132 56 132 Summa 118 314 141 314

1 Avser svenska studenthemmet i Paris och de s.k. Medelhavsinstituten i Athen, Istanbul och Rom.

För 1991 respektive 2002 har den sammanlagda satsningen (exkl. Sida) i fasta priser ökat från 85 miljoner kronor till 182 miljoner kronor. Sidas kultursamarbete har ökat från 56 miljoner kronor till 132 miljoner kronor. Uppgiften för 1991/92 är dock en uppskattning eftersom Sida inte hade någon direkt specificering av detta i sin redovisning.

Sida är den mest betydande finansiella aktören för internationella kultursatsningar och svarar totalt för ca 42 procent av de totala statliga insatserna 2002 vilka kan beräknas till ca 314 miljoner kronor. År 1991 svarade Sida för ca 40 procent av de totala insatserna.

En väsentlig del av de ökade statliga insatserna kan hänföras till de ”östanslag” (här avses det kulturutbyte som finansierats över särskilda medel för demokratiinsatser i Central- och Östeuropa) som införts under 1990-talet och som fördelats av Svenska institutet. Svenska institutets medel för Central- och Östeuropa, internationellt utvecklingssamarbete och uppdrag från Sida uppgick till närmare 43 miljoner kronor för 2002, medan dess fria medel (s.k. västanslag) samma år kan beräknas till endast 18 miljoner kronor. Härtill kommer ca 2 miljoner kronor från Kulturdepartementet som avser stöd för översättningar och presentation av svensk litteratur till främmande språk.

Östersjösamarbetet har spelat en viktig roll för kulturutbytet under 1990-talet. Exempelvis har Riksantikvarieämbetets internationella arbete ökat till följd av bl.a. Östersjösamarbete. Under andra hälften av 1990-talet har RAÄ även disponerat medel från Östersjömiljarden för projekt i Polen, Estland och Litauen.

Statens kulturråd fördelar medel till internationella organisationer och projekt. Dessa medel uppgick 2002 till ca 8 miljoner kronor eller ca 3 procent av de totala insatserna.

Efterfrågan på internationella medel har ökat markant hos Konstnärsnämnden. Bildkonstnärsfonden och nämndens arbetsgrupp för teater-, dans- och filmkonstnärer har därför omfördelat sina resurser för att kunna möta behoven.

I kapitel 6 har redovisats stöd via EU samt nordiska medel. Det bör vidare framhållas att en betydande del av den offentliga finansieringen av internationellt kulturutbyte sker via landsting och kommuner.

12.2. Kultursponsring

År 1988 grundades den medlemsfinansierade ideella Föreningen

Kultur och Näringsliv (www.kultur-naringsliv.se) . Syftet var att främja samverkan mellan företag och kultur genom rådgivning, utbildning, information och erfarenhetsutbyte. Föreningen samlar för närvarande ca 200 företag, näringslivsorganisationer och kulturinstitutioner, och ca 400 ledande personer inom företag, näringslivs- och kulturorganisationer. Kultur och Näringsliv är medlem i CEREC (Comité Européen pour le Rapprochement de l'Economie et de la Culture), ett europeiskt nätverk för samverkan mellan näringsliv och kultur initierat av EU. CEREC ingår i sin tur i ett globalt nätverk.

Under de senaste åren har näringslivets samarbete med kulturen minskat. Orsaken är en kombination av den dåliga konjunkturen och de skatterättsliga processer som följt på Regeringsrättens dom från april 2000 i fallen Pharmacia UpJohn–Kungliga Operan och Falconbryggeriets stöd av projekt Rädda Pilgrimsfalken. I Pharmaciadomen underkändes avdrag för kostnader som ger goodwill tillbaka, medan Falconbryggeriets stöd godkändes som avdragsgillt eftersom det ansågs uppfylla kraven på företagets (marknadsföringsmässiga) synlighet i projektet. Domarna har lett till en rad följddomar, där sponsorns indirekta motprestation underkänts. De tydliga visuella möjligheter som exempelvis sponsringen inom idrotten medger är inte lika accepterade eller ens möjliga inom kultursponsring. Goodwill anses av domstolarna inte som en tillräcklig motprestation - gåvor är inte avdragsgilla i Sverige.

Enligt Kultur och Näringsliv beräknas värdet av samarbetet mellan parterna under 2003 att uppgå till ca 200 miljoner kronor (både varor och tjänster). Merparten av pengarna har avsatts för projekt inom Sverige. Siffran kan ställas mot de 4,6 miljarder kronor som marknadsföringsformerna sponsring (idrott) och s.k. event marketing omsätter i Sverige enligt uppgifter från Sponsor- och Eventföreningen.

Det står klart att exempelvis många större ensembler som körer, danskompanier och orkestrar – men även museer – skulle ha svårt att genomföra utlandsverksamhet utan tillskott från sponsorer. För de stora orkestrarnas möjligheter att turnera i utlandet, eller på motsvarande sätt för arrangörer i Sverige att kunna inbjuda stora utländska orkestrar, kan sponsring vara av avgörande betydelse.

12.3. Lotteriverksamhet

I många länder är finansiering av kultur via statliga lotterier och spel vanligt. Även Sverige har prövat på denna form av kulturfinansiering, genom t.ex. Bellmanlotteriet.2 I den proposition som lades i mars 2003 föreslås en större del av det överskott som Svenska Spels verksamhet genererar gå till folkrörelserna, vari ingår kulturlivet. Ingenting sägs dock specifikt om stöd för internationellt kulturutbyte.

12.4 Fonder, stiftelser, privat finansiering etc.

Det finns ett stort antal större och mindre privata fonder och stiftelser i Sverige, vilka under vissa förutsättningar kan ge stöd till ett internationellt kulturutbyte. Till de mest framträdande hör Anders

Walls Stiftelse, Carina Aris Minnesfond och Helge Ax:son Jonssons Stiftelse. The Barbro Osher Pro Suecia Foundation med säte i San

Francisco har varit avgörande för att turnéer i Nordamerika av bl.a. Kungliga baletten, Radiokören, Sveriges Radios Symfoniorkester och Allmänna Sången kunnat genomföras, men också den vikingautställning som togs fram i samarbete mellan Nordiska ministerrådet och The Smithsonian Institution perioden 2000–2003.

Internationella fonder och stiftelser är ofta tillgängliga för ansökningar från utlandet. Bland dem som givit betydande bidrag till internationell kulturverksamhet kan nämnas Nordiska kulturfonden, Unescos internationella fond för kulturfrämjande (IFPC) och ett mycket stort antal filantropiska institutioner i utlandet som t.ex. The American-Scandinavian Foundation, The Ford Foundation, The International Music & Art Foundation, Paul Getty

Foundation, Daniel Langlois Foundation och Art Sans Frontières.

Bilaterala fonder

Sverige har ett fåtal bilaterala samarbetsavtal i form av gemensamma kulturfonder. Stiftelsen svensk-norska samarbetsfonden 1949 är den äldsta av dessa. De ursprungligen två fonderna (en fond i respektive land) slogs samman 1993. Fondens kapital uppgår till

2 För närvarande ska Svenska Spel enligt sin koncession använda en tjugosjättedel av överskottet på årsresultatet av penninglotten till kulturändamål. Detta belopp överförs i sin helhet till Kulturdepartementet. Det uppgår normalt till strax under två miljoner kronor.

omkring 28 miljoner kronor, vilket ger en årlig avkastning om ca 2 miljoner kronor.

Stiftelsen svensk-danska kulturfonden bildades 1953. Den har ett kapital på ca 4 miljoner kronor. Avkastningen går till årliga kulturpris. På dansk sida finns två nationella fonder för dansk-svenskt samarbete med betydligt större kapitaltillgångar.

Kulturfonden för Sverige och Finland bildades 1958. Det är den största bilaterala fonden i Norden. Styrelsen utses av respektive länders regeringar och beslutar om den årliga stipendieutdelningen.

Fonden är uppdelad i två delar. Det svenska kapitalet uppgår till omkring 120 miljoner kronor, vilket ger en årlig avkastning på ca 5 miljoner kronor. Den finska delens kapital är ungefär dubbelt så stor som den svenska, och ger en årlig avkastning på motsvarande omkring tio miljoner kronor. Fonden är bl.a. huvudman för Hanaholmens kulturcentrum, vilket även utgör fondens finska sekretariat.

Stiftelsen svensk-isländska samarbetsfonden bildades från 1994 genom en gåva av den svenska regeringen i samband med Islands 50-års jubileum. Kapitalet uppgår till ca 4 miljoner kronor.

De ovannämnda fondernas svenska administration handhas av Föreningen Nordens kansli i Stockholm. Mellan de nordiska länderna finns samanlagt tolv bilaterala kulturfonder.

Kulturfonden Sverige–Sydafrika beräknas komma i drift under 2004. Sveriges kulturbistånd till Sydafrika har decennielånga anor.

Det inleddes i hemlighet på 1960-talet under apartheidregimen (via en av regeringen tillsatt beredning) och offentliggjordes först 1992. Sydafrika har fram till 2003 varit den största mottagaren av kulturbistånd av Sidas samarbetsländer. Sammanlagt har stödet uppgått till 20–25 miljoner kronor per år. Då Sydafrika inte längre räknas bland de fattigaste länderna har man diskuterat det fortsatta samarbetet inom ramen för den s.k. Sverige-Sydafrikakommissionen. Sydafrika har där bl.a. föreslagit en kulturfond mellan länderna med syfte att fortsätta de tidigare kulturkontakterna inom en ny organisationsform.

Sida har gett Statens kulturråd i uppdrag att i samarbete med sin sydafrikanska motsvarighet NAC (National Arts Council of South

Africa) utarbeta formerna för, och organisationen av, denna fond.

Båda länderna ska bidra med medel. Besluten om vilka som ska beviljas stöd inom fondens ram ska ske i ett gemensamt arbete mellan ländernas kulturråd och baserad på en gemensamt ägd ansökan

mellan kulturorganisationer och/eller kulturutövare i respektive land. Fonden kommer preliminärt att omfatta 25 miljoner kronor.

Nämnden för kulturellt utbyte mellan Sverige och Grekland är parlamentariskt tillsatt med en grekisk-svensk styrelse. Den tillkom på privat initiativ 1987 i syfte att stärka de kulturella banden mellan länderna och befästa den vänskap som uppstått under juntaåren. I

Sverige kanaliseras ett årligt bidrag på 150 000 kronor genom Statens kulturråd. Det grekiska bidraget administreras av Europeiska kulturcentret i Delfi.

Nordiska fonder

Nordiska kulturfonden är ett självständigt nordiskt samarbetsorgan med sekretariat i Köpenhamn. Dess uppgift är att stödja kultursamarbete i vid bemärkelse mellan de nordiska länderna, inkluderat de självstyrande områdena, genom att bevilja bidrag till samarbetsprojekt. För denna verksamhet avsätter fonden 20 miljoner DKK per år. Fondens styrelse består av 13 ledamöter som utses av

Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Ordförandeskapet roterar mellan länderna i en tvåårig mandatperiod.

Nordisk film & TV-fond skapades 1988, genom ett avtal mellan

Nordiska ministerrådet, de nordiska Filminstituten och de dåvarande nordiska tv-kanalerna som ersättning för sändningar som ”spiller över” nationsgränserna inom Norden. Fonden har haft en stark och avgörande betydelse för det nordiska samarbetet inom TV- och filmproduktion och har gett upphov till en mängd samproduktioner. De regler som gällde den första perioden var att samproduktioner mellan minst två länder var berättigade till stöd. Det blev startsignalen för att nätverksbyggande bland nordiska producenter och TV-bolag vars effekter är en hörnsten i den nordiska produktionen. Enligt nu gällande regler är kravet för samproduktion att en film har garanterad biograf- och TV-visning i minst två länder för att få stöd. Fonden fördelade projektstöd under 2001 om ca 70 miljoner norska kronor.

12.5. Kommentarer

Aktörerna inom den internationella kulturverksamheten är många och gråzoner förekommer i flera fall mellan vem som på den stat-

liga sidan har huvudansvar för vilket område. Enskilda kulturutövare och organisationer kan ha anledning att känna sig osäkra vart de ska vända sig med frågor om bidrag och vilka förutsättningar som gäller för bidragsgivning vid de olika organen. Samlad och uppdaterad information om detta på centralt håll saknas. Vidare saknas ofta transparens i bidragsgivningen; vem fick egentligen hur mycket stöd för vilket projekt, var? En renodling av aktörernas ansvarsområden och tydlig och lättillgänglig information om olika aktörer, stödformer, ansökningsprocedurer och formulär, offentliggörande av bidragsgivning m.m. framstår som mycket viktigt för att det internationella kulturutbytet skall kunna effektiviseras och förbättras.

Kulturfonden Sverige–Sydafrika har att bedöma behovet av fortsatt stöd till de nu pågående svenska biståndsprojekten inom kulturområdet. Iku erfar att man på sydafrikansk sida vill komma ifrån biståndstänkandet och grunda det kommande samarbetet på jämställdhet mellan länderna. I de samtal Iku fört med NAC har också ett starkt önskemål framhållits om att satsa på professionell kultur och uppbyggnad av kompetens inom kulturmanagement i Sydafrika. NAC understryker vidare att de konstnärliga kriterierna kommer att få avgörande betydelse vid bedömningen av ansökningar till fonden.

När det gäller ansökningar om stöd för kulturprojekt med social inriktning är det osäkert hur fonden kommer att göra sina bedömningar.

Fonden är något helt nytt i biståndssammanhang och ger Statens kulturråd goda möjligheter att höja sin internationella kompetens. Vidare öppnas nya möjligheter till internationellt kulturutbyte baserade på ömsesidiga intressen och förutsättningar inom ramen för de biståndspolitiska målen.

13. Svenska kultursatsningar i utlandet

Att länder genomför nationella presentationer i ett internationellt sammanhang är inget nytt. Den första internationella industrimässan arrangerades redan 1801 i Louvren och den första världsutställningen arrangerades 50 år senare i London. Flera utställningar under 1800-talet, bl.a. i London (även arrangör 1862), Chicago och Paris sätter sina spår än i form av byggnadsverk och arkitektur framtagen enkom för ändamålet. Sverige arrangerade för egen del den uppmärksammade Stockholmsutställningen 1897.

Under 1900-talet utvecklades de internationella utställningarna till satsningar kring särskilda teman eller regioner. Idag äger tiotusentals mässor och internationella tematiska utställningar rum året runt och även de mest etablerade aktörer känner av konkurrensen. Under senare år har även de traditionella världsutställningarna blivit allt fler och allt oftare förekommande: såväl kulturliv som näringsliv har en mångfald av egna och alternativa internationella mässor att visa upp sig vid. Sverige uppträder som nation vid ett flertal återkommande tematiska utställningar, biennaler och festivaler utomlands varje år. Den svenska satsningen vid musikmässan

Midem i Cannes 1999 väckte stor uppmärksamhet i utländsk press.

För första gången i ett sådant sammanhang närvarade även Sveriges handelsminister. Samma år slog svensk folkmusik igenom i Nordamerika, genom en stor satsning av Rikskonserter och generalkonsulatet i New York vid American Folk Alliance Festival i Albuquerque i New Mexico.

Betydelsen av att Stockholm utnämndes till EU:s officiella kulturhuvudstad under året 1998 ska inte underskattas. Kulturhuvudstadsåret erbjöd ett unikt tillfälle att presentera svensk kultur för en utländsk publik. Internationella konferenser inom kulturens område arrangerades i Stockholm, och hundratals utländska kulturjournalister och kulturarbetare besökte landet. Inflytelserika internationella tidskrifter som Newsweek och l’Express gav sär-

skild uppmärksamhet åt svenska framgångar, i synnerhet inom popmusik, design, IT och gastronomi.

Sverige har också uppträtt i gemensamma nordiska sammanhang i utlandet. Konstbiennalen i Venedig, där Sverige har en permanent paviljong tillsammans med Norge och Finland är ett närmast institutionaliserat exempel på detta. Nordiska Ministerrådets internationella satsningar har också sin svenska dimension, där kulturinslaget på senare tid kanske varit störst i den stora cirkumpolära satsningen ”Northern Encounters” i Toronto sommaren 1997, den i konstkretsar och media mycket uppmärksammade utställningen av nordisk sekelskiftes- och samtidskonst ”Lumières du Nord – Nuits Blanches” i Paris 1998, ”Shuttle '99” i Sydafrika med ett omfattande institutionssamarbete, utställningen ”Vikings: The North Atlantic Saga” i Nordamerika under perioden 2000–2003 samt i de gemensamma nordiska designutställningar som turnerat internationellt, bl.a. ”Generation X” i Nordamerika 2001–2002 och ”Scandinavian Design Beyond the Myth” i Tyskland 2003 och Italien och Belgien 2004.

Nedan följer en kort exemplifiering av svenska presentationer i utlandet som gjorts under de senaste åren.

Insatser på uppdrag av regeringen

”New Sweden 1988”, USA

Det som sedermera skulle bli den amerikanska delstaten Delaware tillhörde 1638–55 Sverige under benämningen Nya Sverige. 350-års firandet av kolonigrundandet uppmärksammades 1988 med en stor mängd kulturella aktiviteter på den amerikanska östkusten.

Sydafrika 1999

Statsminister Göran Persson tog initiativet till en med den sydafrikanska regeringen gemensam manifestation i Sydafrika i november 1999 där kultur ingick som en del. Den s.k. Sydafrikasatsningen genomfördes i fem städer, med ca 500 tillresande svenskar från regering, enskilda organisationer, fackföreningar, företag, kyrkor och kulturliv. Satsningen inleddes med en publikt misslyckad popkonsert i Johannesburg och avslutades med att det svenska landslaget i fotboll mötte det sydafrikanska i Soweto.

Under parollen ”det civila samhällets roll” möttes bl.a. svenska och sydafrikanska organisationer för att diskutera lokal demokrati och mänskliga rättigheter. Svenska institutet arrangerade ett möte mellan kvinnliga författare från respektive land.

Sankt Petersburgs 300-årsjubileum 2003

Sverige stärker banden till Sankt Petersburg genom en särskild svensk satsning under stadens 300-årsjubileum 2003. Regeringen bidrog med sammanlagt 10 miljoner kronor fördelade på Sida, Svenska institutet, Exportrådet och Stockholmsregionens Europakommitté för satsningen. Satsningen hölls samman av Generalkonsulatet i Sankt Petersburg tillsammans med UD och Svenska institutet.

Världsutställningarna

Regeringen har av hävd avsatt betydande medel till världsutställningar. Särskilt påtagligt var engagemanget mot slutet av 1900-talet (i Sevilla 1992, vid Lissabon Expo98 och vid Hannover 2000). Vid utställningen i Hannover påtog sig också näringslivet en betydande del av finansieringen.

I juni 2003 beslutades att de nordiska länderna ska presentera en gemensam paviljong vid utställningen i Aichi i Japan 2005. Det är första gången så sker; en indikation på vilka kostnader som är förenade med deltagande i en världsutställning.

Insatser initierade av statliga myndigheter

”Design for Every Body”

Föreningen Svensk Form tog på uppdrag av Svenska institutet fram utställningen Design for Every Body att visas i samband med handikappolympiaden Paralympics i Sydney 2000. Utställningen har därefter visats i Prag, Bratislava, Budapest, Mexico City, Belgrad och Toronto. På samtliga platser har seminarier eller föreläsningar genomförts med lärare och elever från Konstfack och utländska designhögskolor samt personer från Svensk Form. Utbyten och samtal på detta tema har visat sig mycket efterfrågade på utländska

designinstitutioner och utställningen har även visats eller ska visas i Bryssel, Bukarest, Zagreb, Minsk, Kiev, Havanna, Calgary, Paris, Warszawa och Athen under 2003–2004. Totalkostnaden för samtliga visningar uppgår till ca tre miljoner kronor.

”Aires de Suecia”, Madrid

Svenska institutet i samarbete med Sveriges ambassad och Exportrådet i Madrid genomförde i november 2002 en bred Sverigemanifestation på kulturhuset Circulo de Bellas Artes. Programmet planerades i nära samråd med svenska intressenter/organisationer inom design, dans, litteratur, musik, film, barnteater, mat och mode. Som basutställning visades ”3D+-Swedish Design on Stage”. I övrigt omfattade programmet visning av tolv filmer, två barnteaterföreställningar, tre konserter, en dansföreställning, ett kombinerat poesi/musikframträdande, fyra litteraturseminarier, ett filmseminarium, en IKEA-utställning och livsstilsatsningen ”Svenska Bilder” – en helt ny form av presentation, där målet var att visa en helhetsbild av Sverige med utgångspunkt från fyra klädkollektioner.

Målsättningen med satsningen var att låta den spanska publiken få möta delar av dagens Sverige och på så sätt intressera dem för fortsatta kontakter med svenskt kultur- och näringsliv. Satsningen omgavs av mycket omfattande marknadsföringsåtgärder. Kostnaderna för Svenska institutet uppgick till ungefär två miljoner kronor.

”Svensk höst i Italien 2003”, Rom

Hösten 2003 och vårvintern 2004 genomförs i Rom en rad svenska utställningar och evenemang med fokus på historia, kultur och livsstil. Syftet är att spegla Sverige idag och svensk-italienska relationer i historisk tid. Svenska institutet och Sveriges ambassad i Rom är initiativtagare och huvudansvariga för projekten, vilka produceras i samarbete med ett flertal svenska kulturinstitutioner. I Palazzo Ruspoli i Rom visades en utställning om Drottning Kristina och skatter från Stockholms slott. Svenska utställningsparter är Nationalmuseum, Kungl. Husgerådskammaren och Livrustkammaren.

Samtidigt med Kristinautställningen öppnades en design- och modeutställning, och på ett tiotal gallerier visades svensk samtidskonst. Palazzo Poli var värd för en nyframtagen Ingmar Bergmanutställning, och svenska filmveckor med bl.a. en Bergman-retrospektiv genomförs på flera orter. I Neapel kombinerades filmprogrammet med en designutställning på temat Indoor/Outdoor. Kostnaderna för hela projektet beräknas uppgå till ca fem miljoner kronor, inklusive viss sponsorsfinansiering.

”Sweden-Lithuania, Musical Links 2002–2003”

Projektet var ett samarbete mellan å ena sidan Rikskonserter (med stöd av Svenska Institutet, Sveriges Radio P2 och Sveriges ambassad i Litauen), å andra sidan Litauens ambassad i Sverige samt Kulturministeriet, Nationalfilharmonin, Musikakademien och Tonsättarföreningen i Litauen. Det innehöll konsertturnéer i Sverige med ensembler och solister från Litauen, framträdanden i Litauen för många av Sveriges främsta artister, gemensamma satsningar med unga artister, mästarklasser, utbyten av folkmusik- och jazzartister samt särskilda verksamheter kring nutida musik och kunskapsutbyten.

Seminarier organiserades parallellt med ett utökat utbyte mellan litauiska och svenska tonsättare, där Visby Internationella Tonsättarcentrum var huvudarrangör. En rad administratörer och unga musikproducenter besökte institutioner i respektive länder, studerade arbetssätt och deltog i seminarier och administrativa möten.

Insatser med flera initiativtagare

”Swedish Style”, Tokyo

Det kanske mest kända exemplet på s.k. livsstilsevenemang under senare år är ”Swedish Style” i Tokyo som genomförts fyra gånger (1999, 2001, 2002 och 2003). Syftet har varit att presentera och profilera ung svensk livsstil för en ung japansk publik samt för företag och medier samt särskilda målgrupper, däribland många kulturella. Aktiviteterna har bestått av utställningar, evenemang och seminarier, med tonvikt på design, arkitektur, IT, musik, mat, mode och film samt informationsinsatser. Ett stort antal svenska

företag, svenska och japanska institutioner, enskilda organisationer, kreatörer och kulturskapare har deltagit med Sveriges ambassad som nav för aktiviteterna. Regeringen har bidragit med delfinansiering om ca 250 000–400 000 kronor för respektive projekt.

Swedish Style 2002 och 2003 hade ett mer uttalat syfte än tidigare att skörda kommersiella framgångar för svenska företag m.fl. av de kontakter och det starka intresse som konstaterats för svensk upplevelseindustri i Japan. Projektet leddes av Exportrådet och genomfördes i nära samverkan med Sveriges ambassad i Tokyo och de deltagande företagen, myndigheterna och institutionerna samt japanska samarbetspartners.

Det kan tilläggas att stora branschsatsningar genomförts med stor framgång i bl.a. ”Living in Sweden” i samband med möbelmässan i Milano 1998 och i New York 1999. Vid Milanomässan 2003 gjordes ett samordnat framträdande av möbel- och designbranschen. Regeringen gav ett bidrag till Svensk Form (375 000 kronor) för särskilda export- och PR-insatser som samordnades och genomfördes i samråd med Exportrådet, möbelbranschen och Svenska institutet. En ny svensk satsning i Milano förbereds för 2004.

Ostindiefararen Götheborg II

Ostindiefararen Götheborg förliste för 250 år sedan i Göteborgs hamninlopp. Stiftelsen Svenska Ostindiska Companiet byggde en kopia som till linjer, skrov och rigg motsvarar originalet och som sjösattes i Göteborg på nationaldagen den 6 juni 2003. Fartyget planeras inleda sin jungfrufärd till Kina hösten 2005 och besöka Cadiz, Recife, Kapstaden, Freemantle och Jakarta på sin väg till Kanton och Shanghai. Kring hela resan planeras olika former av Sverigesatsningar. Landsarkivet i Göteborg har medverkat i Ostindefararprojektet genom att bl.a. bistå med arkivmaterial och historisk kunskap om ursprungsfartyget.

13.1. Kommentarer

Svenska institutet har en betydande institutionell kompetens och erfarenhet av projektledning i utlandet och samordning av utlandsprojekt. Denna är värd att utvecklas vidare inom SI. Även Rikskon-

serter har betydande satsningar i utlandet. Viktiga frågor att ta ställning till inför ett projekt är om det finns en långsiktig strategi. En god framförhållning är nödvändig för att möjliggöra för andra aktörer att medverka på ett genomtänkt och kostnadseffektivt sätt. Insatserna måste vara väl förankrade i värdlandets institutioner, bl.a. för att säkra samarbete kring marknadsföring, lokaler, målgruppsidentifikation, publikunderlag m.m.

I utlandsprojekt är det av stor betydelse att myndigheten/institutionen (t.ex. SI eller Rikskonserter) samarbetar med utlandsmyndigheterna och utnyttjar de nätverk som kulturlivet i respektive land har. Utan medverkan av dessa saknas den förankring som kan garantera att projektet blir en långsiktig framgång och av bestående värde för kulturlivet. Med tanke på utlandsmyndigheternas ofta bristande personella resurser kan det därför vara en god investering att lägga rörliga resurser på en förstärkning vid utlandsmyndigheten såväl före som under och även en period efter genomförd satsning. Här har Kulturdepartementet och UD ett gemensamt ansvar att överväga var de (som Iku föreslår) rörliga resurserna för de särskilda kulturråden kommer bäst till nytta.

Det är mycket tveksamt om enstaka stora Sverigefrämjande projekt, ”fyrverkerier”, spelar någon roll vare sig för kulturlivet eller Sverigebilden om de inte följs upp. Den stora och för Sverige mycket resurskrävande utställningen ”Carl and Karin Larsson – Creators of the Swedish Style” vid Victoria & Albert Museum i London 1997–1998 har t.ex. kritiserats för att inte ha renderat vare sig något bestående institutionellt samarbete mellan svenska och brittiska museer, nya kulturkontakter eller inverkan på Sverigebilden i Storbritannien.

Vikten av ”ständigt brinnande lågor” i främjandeverksamheten (i motsats till ”fyrverkerier”) tål att beakta i kultursatsningar i utlandet. En sådan inriktning på arbetet förutsätter bestående resurser på plats och god finansiering, men den har samtidigt bättre förutsättningar för transparens, långsiktigt kontaktskapande, nätverks- och målgruppsarbete osv.

Utrikesdepartementet bär ansvaret för att samordna svensk medverkan vid världsutställningar i utlandet. Bland annat Exportrådet har uttryckt starkt tvivel på att dessa stora arrangemang längre är av betydelse för näringslivet, särskilt i relation till de betydande kostnader det medför att delta. I Hannover var det kulturella inslaget mycket betydande; det är dock tveksamt om det svenska kulturlivet fick ut vare sig kortsiktiga eller långsiktiga

vinster av att medverka. Musiker som deltagit säger sig för egen del ha föredragit om de medel som satsats på dessa inslag istället funnits att tillgå som stöd för internationellt kulturutbyte på annat sätt. Inte heller planering eller utrymme har funnits för turnéer eller andra möjligheter till framträdanden eller kontaktskapande verksamhet i anslutning till utställningen.

Nordiska ministerrådets ledningsgrupp för kulturprojekt i utlandet fördelar relativt betydande belopp för gemensamma satsningar.

Rådet har som policy att koncentrera sig på större och enstaka manifestationer. De mycket stora ekonomiska åtaganden som sådana projekt och utställningar utgör bör ställas i relation till kulturlivets möjligheter att få utbyte av insatserna efter genomförda projekt.

Det svenska kulturutbytet med Finland har en särställning bl.a. till följd av den starka kulturella identiteten hos Finlands svenskspråkiga befolkning. Den Svenska kulturfonden i Finland kan nämnas i detta sammanhang. Fonden är en paraplybeteckning för över 400 fonder med en budget för stöd av finlandssvensk kultur under år 2004 om totalt 2,4 miljoner euro. Kulturutbytet mellan våra länder stärks också av den stora finska minoriteten i Sverige och det samarbete och utbud som stöds genom Finlands kulturhus i Stockholm och kulturcentret i Hanaholmen. Inrättandet av gemensamma stödfunktioner och utrymmen för ländernas ambassader i Bratislava hösten 2003 kan ses som ett steg mot ett fördjupat samarbete länderna emellan på internationellla arenor.

14. Andra länders internationella kultursatsningar

I de flesta av de 28 länder Iku studerat står, liksom är fallet för Sverige, kulturen för en mycket liten del av de totala statliga anslagen (se bil. 8). Undantagen är Frankrike, Kanada, Italien och Spanien. I de två sistnämnda leds den internationella kulturverksamheten på hög politisk nivå (i Spaniens fall är kung Juan Carlos ordförande för Cervantesinstituten, i Italien leds Commissione

Nazionale per la Promozione della Cultura Italiana all´Estero av utrikesministern).

De flesta länder har någon form av kulturhus i utlandet och ett flertal har särskilda kulturråd vid ambassaderna. Det tycks inte finnas någon allmän trend att minska eller öka antalet nationella kulturhus i omvärlden (några länder ökar, medan andra minskar). Ett ofta förekommande argument är att det finns ett behov av kulturhus i utvecklingsländer, där infrastruktur och lämpliga alternativa lokaler annars kan saknas. I Västvärlden är det ofta givande att samarbeta med lokala arrangörer. Detta ger trovärdighet och minskar risken för att verksamheten ska uppfattas som ”propagandistisk”. Noteras bör dock att såväl fransmän som andra länders företrädare framhållit det svenska kulturhuset i Paris (CCS) som ett av de främsta och mest intressanta i Frankrike.

Flera länder har påpekat risken med att binda upp sig i de fasta förvaltningskostnader ett kulturhus kan medföra. Ett aktuellt exempel på detta är Österrikes relativt nyinvigda kulturhus i New York, vars bygg- och driftskostnader blivit avsevärt långt mer omfattande än vad man ursprungligen budgeterat.

Att söka regionalt och internationellt samarbete är en trend. Tyska delstater, franska kommuner och även svenska län bedriver regionalt samarbete inom kulturens område. På institutionsnivå samarbetar tyska Goethe-Institut med British Council i vissa länder i det forna Sovjetunionen och man diskuterar även samarbete i länder och regioner i andra världsdelar. Sex centraleurope-

iska länder har sedan år 2001 ett internationellt kultursamarbete under parollen ”Platform Culture – Central Europe”. Gruppen har genomfört en rad evenemang i bl.a. Italien och Spanien, och nyligen beslutat upprätta ett gemensamt kulturhus i Peking.

Nederländerna har en internationell kulturfond vid vilken enskilda, större kulturaktörer och organisationer kan ansöka om stöd för sin internationella verksamhet. En omfattande reform 1997 innebar att parlamentet höjde anslaget för insatser inom ramen för den internationella kulturpolitiken i utbyte mot att utrikes- och kulturministerierna ministerierna upprättade ett gemensamt organ för beviljande av projektstöd, Homogene Groep voor Internationale Samenwerking (HGIS).

Beredningen av ansökningar till HGIS handhas av tjänstemän från respektive ministerier, medan det slutliga beslutet tas på statssekreterarnivå. HGIS svarar för ca en fjärdedel av de medel som spenderas på internationella kulturevenemang, och beaktar i princip endast ansökningar på över 100 000 euro. För projektfinansiering på lägre bidragsnivå svarar Mondriaan Stichting och Fonds voor de Podiumkunsten, där det är utövande kulturarbetare som gör bedömningarna.

Tyskland har ett stort regionalt styrt internationellt kulturutbyte. Också enskilda regioner i Spanien, Italien och Norge uppträder ofta med egna montrar och främjandesatsningar i utlandet vid sidan av den eventuella nationella satsningen. En mycket omfattande satsning genomförs år 2004 i Barcelona, Barcelona Forum 2004 ( www.barcelona2004.org ), i samarbete mellan bl.a. den spanska regeringen, den autonoma katalanska regeringen och

Unesco. Det kulturella inslaget beräknas omfatta omkring 200 föreställningar, 1500 konserter och närmare 10 000 artister från hela världen.

Som en reaktion på attentaten den 11 september 2001 har vikten av s.k. kulturdiplomati i utrikesförvaltningarnas verksamhet och i det internationella utbytet särskilt lyfts fram av Italien, Norge Frankrike, Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Tyskland, USA och Österrike. I detta sammanhang avses mer specifikt vikten av förstärkt dialog och utbyte med den muslimska världen.

Flera länder arbetar också på att utveckla samverkan mellan kultur och näringslivet, i synnerhet i samband med utlandssatsningar. Finska Undervisningsministeriet tillsatte t.ex. 1997 en kommitté för kulturindustrierna vilken formulerade en strategi för internationellt kulturfrämjande för perioden 2002–2004; målet var

att sammanföra nationell expertis, samordna utvecklingsprojekt, höja konkurrenskraften inom sektorn och genom detta också öka kulturarbetarnas arbetstillfällen. Samma år tillsatte den brittiske premiärministern en Creative Industries Task Force i syfte att lyfta fram den betydelse kulturområdet har för den ekonomiska tillväxten m.m.

Vid sidan av det Nordiska ministerrådets internationella kulturverksamhet, genomförs sådan inom ramen för samarbetet mellan nordiska utlandsmyndigheter. Särskilt goda förutsättningar finns vid den gemensamma nordiska ambassadanläggningen i Berlin ( www.schweden.org ) som invigdes år 1999. Vid ambassadanläggningen arrangeras både samnordiska och nationella kulturprogram i ”Felleshuset”, en gemensam byggnad för utställningar och konsertverksamhet.

14.1. Kommentarer

Variationerna är stora när det gäller ländernas organisation och ansvarsfördelning mellan olika verkställande organ. Synen på behov av utlandsinstitut och deras organisation varierar. Det är angeläget att fortlöpande ta del av hur andra länder utformar den internationella kulturverksamheten och att ta del av pågående forskning inom internationell kulturpolitik. Statens kulturråd har ett ansvar att föra hem och sprida denna kunskap, och bör i sammanhanget närma sig utlandsmyndigheterna, vilka på plats kan ge värdefull information och bedömningar av vikt för Sverige och svenskt kulturliv.

15. Slutsatser

Följande faktorer har enligt Iku en övergripande betydelse för statens insatser till stöd för internationellt kulturutbyte:

  • det svenska kulturlivet måste kunna utveckla både sin kvalitativa nivå och sin bredd i internationella sammanhang
  • kultur betyder allt mer i umgänget mellan nationer
  • Sveriges utrikespolitiska läge kräver ökad aktivitet för att landet ska förbli en aktiv part i det internationella samarbetet

15.1. Sammanfattning av omvärldsanalysen

De senaste decennierna har kännetecknats av dramatiska omvärldsförändringar. De har påverkat det internationella kulturlivet och därmed Sveriges kulturkontakter. Nedan anges de viktigaste förändringarna.

  • Den s.k. IT-revolutionen har gjort internationella kontakter till ett naturligt inslag i allt fler människors vardag och har skapat nya förutsättningar för internationellt kulturutbyte.
  • Kultur tillmäts internationellt allt större betydelse som samhällelig utvecklingsfaktor.
  • Fler länder än någonsin är involverade i internationellt kulturutbyte.
  • Kultur har blivit ett mycket betydelsefullt inslag i nationell främjandeverksamhet.
  • Att Sverige tillhört EU sedan 1995 har gjort det möjligt för landet att utnyttja kultursamarbetet inom unionen och dess finansiella stödformer. EU:s utvidgning 2004 kommer att påskynda utvecklingen av kulturella relationer inom unionen och med tredje land.
  • En internationell ”mångkultur” baserad på etnisk, språklig och kulturell mångfald håller på att växa fram.
  • Mångfaldsfrågor har fått ökad betydelse inom internationell kulturpolitik.
  • Kulturarbetare och kulturverksamheter i Sverige har fått utvidgade arbetsmarknader, vilket medfört nya möjligheter men också ökad konkurrens.
  • Kulturlivets egna nätverk har fått ökad betydelse för de internationella kontakterna.
  • Den internationella dimensionen i kulturinstitutionernas verksamhet har stärkts.
  • En ökande del av det internationella kulturutbytet bedrivs på regional och lokal nivå.
  • Det internationella resandet har ökat kraftigt.
  • Engelskans ställning som världsledande språk har befästs.

Villkoren för Sveriges internationella kulturkontakter påverkas vidare av följande omständigheter:

  • EU:s utvidgning mot Central- och Östeuropa kommer att medföra att den särskilda svenska satsningen på utbyte med dessa länder så småningom upphör, och att det goda tillflöde av resurser som funnits för kulturutbyte med regionen krymper och förskjuts ytterligare österut (Ryssland, Ukraina, Vitryssland osv.).
  • Svenskt kulturliv och kulturpolitik har under senare år i tilltagande utsträckning berörts av internationella avtal, konventioner, direktiv m.m.

15.2. Skäl för ökat internationellt kulturutbyte

Den utveckling som sammanfattats i föregående avsnitt visar att de internationella kulturkontakterna blir allt viktigare för Sverige. De påverkar vårt samhälle i dess helhet men i synnerhet vårt kulturliv. Dessa kontakter har central betydelse för bilden av Sverige utomlands och för Sveriges roll i det internationella samarbetet. Till detta kommer att intresset för svensk kultur är stort och ökande i utlandet. Svenska kulturyttringar får betydande uppmärksamhet i utländska media och svenska kulturaktörer vittnar om allt fler inbjudningar till samarbete, festivaler och turnéer i utlandet. Det svenska kulturlivet är i hög grad också beroende av inspiration och nya impulser från omvärlden för att utvecklas.

Som framgår av kapitel 12 har ökningen av det statliga stödet till internationellt kulturutbyte främst gällt insatser för utrikes- eller biståndspolitik. För att kulturlivet skall kunna utvecklas bör andelen ”fria resurser” - medel som inte är öronmärkta för ett specifikt politikområde eller en särskild region - öka.

Regeringen har uppmärksammat betydelsen av det internationella kulturutbytet i Regeringsförklaringen den 1 oktober 2002: ”Kulturen blir ett viktigt reformområde under förstående mandatperiod… det internationella kulturutbytet ska vidgas… Insatserna för invandrarnas kultur ökar.” I Regeringsförklaringen den 16 september 2003 betonas kulturområdet inte lika uttryckligt, men deklarationer om att Sverige ska vara ”ett än mer aktivt EUland”, att ”kontakterna över Östersjön ska öka” och att ”samverkan med…Brasilien, Sydafrika och Indien kommer att intensifieras” innehåller ofrånkomligen kulturpolitiska dimensioner.

15.2.1. Kulturlivets utveckling

Kulturlivet i Sverige genomgår en påtaglig internationalisering. Alla kultur- och konstområden berörs. Önskemål om och förväntningar på vidgade kontaktytor ökar stadigt, behovet av utbildning utomlands och av internationell pedagogisk kompetens i Sverige likaså. Museer lånar i ökande grad ur utländska samlingar och motsvarande förfrågningar om lån inkommer från utlandet. Till detta kommer konferenser, stipendievistelser m.m. Iku har kunnat konstatera att antalet personer som arbetar internationellt inom kultursektorn (konstnärer, experter och tjänstemän) har ökat sedan början av 1990-talet.

Det internationella perspektivet blir alltmer betydelsefullt inom kulturpolitiken. En långsiktig internationell kulturpolitik krävs för att utveckla och hävda svenskt kulturliv i ett allt mer konkurrensinriktat internationellt klimat. Mångfalden måste värnas, även de smala genrerna och de ekonomiskt svaga aktörerna måste få ett stöd. Det är kulturpolitiskt angeläget att driva internationalisering inom alla områden, vidta riktade åtgärder för att etablera nya kontakter och arbeta för att undanröja hinder för utbytet. Nya verktyg måste skapas för att bemöta befintlig och ny efterfrågan på svensk kultur i utlandet.

Statliga insatser på området ska bygga på kulturlivets egna förutsättningar och behov, vilka kan variera mellan olika konstområden.

Bland åtgärder som är aktuella kan nämnas stöd till konstnärliga och kulturella nätverk, småskaligt kulturutbyte, etableringen av nya konstnärliga arenor i Sverige och utomlands samt ökad tillgänglighet till museer och kulturarv. De nätverk som bildas på konstnärers och kulturinstitutioners initiativ utgör en central resurs. Den kreativitet och de internationella kontaktmöjligheter som finns här ska tillvaratas. IASPIS är ett exempel på en verksamhet som tillvaratar utvecklingsmöjligheterna i kulturlivets egna kontakter.

Den mångkulturella utvecklingen i Sverige ger nya möjligheter till förstärkning av internationella nätverk och utbyten, en förnyad och bredare Sverigebild och nya projekt. Det är en viktig uppgift för kulturinstitutionerna att tillvarata dessa möjligheter. Det är Ikus uppfattning att ett mångkulturellt utbyte bör utgöra en integrerad del av verksamheten vid alla kulturinstitutioner. Dessa bör följaktligen beakta frågan i samband med personalrekrytering; organisatoriska särlösningar bör undvikas.

De kulturpolitiska frågorna blir alltmer internationaliserade. Genom medlemskapet i EU påverkas Sverige av internationella regelverk. För att analysera konsekvenserna för kultursektorn krävs ett ökat kulturpolitiskt erfarenhetsutbyte.

15.2.2. Nytt utrikespolitiskt läge

Sveriges utrikespolitiska läge har förändrats påtagligt under de senaste tio åren. Förändringarna har inneburit utmaningar och påfrestningar för hela samhället. Hösten 2003 debatterades Sveriges utrikespolitiska läge intensivt, främst med anledning av folkomröstningen om medlemskap i den europeiska valutaunionen EMU den 14 september detta år. Resultatet av omröstningen blev ett kraftigt avvisande av medlemskap. Med anledning av detta har regeringen, i sin Regeringsförklaring, dragit slutsatsen att Sverige måste intensifiera Europasamarbetet i övrigt.

Enligt Ikus mening har kulturen en mycket betydelsefull roll att spela i detta sammanhang. I synnerhet gäller detta med tanke på att unionens tio kandidatländer förefaller redo att ansluta sig till EMU. Om så sker kommer Sverige (med Danmark och Storbritannien) inom en snar framtid att utgöra en utanförstående minoritet om tre länder av totalt 25. Därmed kommer de till buds stående instrumenten för kommunikation och samarbete att tillmätas än större vikt.

Sverige har sin kulturhistoriska förankring i Västeuropa. Ansökningsbilden under det senaste årtiondet har också präglats av önskningar från kulturlivets sida om större möjligheter att utveckla utbytet med länder i Västeuropa och Nordamerika. Dessa önskemål har inte i tillräcklig utsträckning kunnat mötas i bidragsgivningen.

Under samma tid ökade Sveriges riktade stöd till Central- och Östeuropa avsevärt, i primärt syfte att främja utvecklingen av demokrati, men ofta genom insatser på kulturens område. Verksamheten kom att få stor betydelse för det svenska kulturlivets kontakter med dessa länder, och i ännu högre grad för samarbetsländernas möjligheter att etablera internationella kontakter och utbyten. Stödet anses nu ha fyllt sitt syfte i och med att de flesta av dessa står i begrepp att bli fullvärdiga medlemmar av EU. Det särskilda demokratistödet börjar därför att fasas ut under 2004 samtidigt som länder längre österut prioriteras istället. De nya EUmedlemmarna kommer därmed att ingå i samma kategori för bedömning av bidrag för kulturutbyte som övriga länder i Västeuropa/Nordamerika. Detta kommer att öka konkurrensen om de resurser som redan är underdimensionerade.

Sveriges globala relationer har under senare år blivit mera omfattande. Vi har ett gott anseende i det internationella arbetet för fred, konflikthantering, demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och miljöskydd. Kultur kan spela en viktig roll i alla dessa sammanhang.

I propositionen Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling (2002/03:122), framhåller regeringen att Sverige bör stärka kulturutbytet med utvecklingsländerna. Kulturens roll i samhällsutvecklingen är central och ges allt större uppmärksamhet i internationella biståndssammanhang. Det svenska engagemanget inom kultursamarbetet har varit av stor betydelse också för det svenska kulturlivet och dess internationalisering.

Ett annat betydelsefullt område inom vilket Sverige bör stå för ett långsiktigt engagemang på kulturområdet är internationell handelspolitik.

Att bygga upp ett långsiktigt förtroende för svenskt kulturliv är av stor betydelse för den Sverigebild man vill skapa. Det mesta av detta förtroendeskapande arbete sker i det vardagliga arbetet på kulturinstitutioner och ambassader. Kulturdiplomati är ett allt viktigare utrikespolitiskt instrument.

15.3. Vad krävs för ett framgångsrikt internationellt kulturutbyte?

15.3.1. Tydliga mål och riktlinjer

I kapitel 3 konstateras att mål som har betydelse för den internationella kulturverksamheten finns inom kulturpolitiken, utrikes- och handelspolitiken samt inom biståndspolitiken. Iku har i samma kapitel angett de gemensamma riktlinjer som ska gälla för den internationella kulturverksamheten: främjande av konstnärlig och kulturell kvalitet, uppbyggande av långsiktiga kulturkontakter med utlandet, främjande av mångfald och demokrati samt främjande av internationellt kulturpolitiskt samarbete.

15.3.2. Bred satsning på olika former för utbyte

Som nämnts ovan ska det internationella kulturutbytet utvecklas utifrån det svenska kulturlivets egna förutsättningar och behov. Att bistå denna utveckling är statens viktigaste uppgift inom kulturområdet. Den kan inte lösas genom enstaka manifestationer: det handlar om att stödja processer på lång sikt. En central uppgift är att utveckla och stimulera kulturlivets egna nätverk, särskilt sådana som introducerar svenska konstnärer i nya internationella sammanhang. Det bildkonstnärliga utbytesprogrammet IASPIS i Stockholm är här ett intressant exempel. Det är Ikus uppfattning att dess arbetsmetoder kan tillämpas även på andra konstarter.

Om kulturlivets egna internationella nätverk utvecklas får svenskt kulturliv och kulturpolitik positiv uppmärksamhet. Långsiktigt ger detta en Sverigefrämjande effekt.

I ett långsiktigt arbete ingår också att staten svarar för en kontinuerlig och bred information om svenskt kulturliv. Denna information är otillräckligt utvecklad och behöver effektiviseras. Till detta kommer ett motsvarande behov av information om utlandet.

För den del av kulturområdet som omfattar kommersiell produktion (böcker, film, fonogram, design) krävs särskilda åtgärder. Möjligheten att söka statligt stöd måste finnas för att svenska aktörer ska kunna vara representerade vid viktiga festivaler, mässor och konferenser.

En viktig del av det löpande kulturutbytet sker i form av konstnärsbesök och andra mindre utbytesprojekt. Detta ska vara en del

av varje kulturinstitutions internationella verksamhet. När det gäller utbyte inom det fria kulturlivet kan extra stöd behövas. Utbytet underlättas om det finns intresseväckande konstnärliga mötesplatser i Sverige (återkommande festivaler och andra evenemang). Det är följaktligen angeläget att sådana mötesplatser kan utvecklas. Utländska opinionsbildare, curators m.fl. bör få särskilda inbjudningar till evenemang.

För kulturinstitutioner och andra större aktörer krävs bl.a. på grund av de höga kostnaderna särskilda insatser för det internationella kulturutbytet. Det kan gälla större musikteater- och teaterensembler, symfoniorkestrar och utställningar. Flera finansiärer måste här komma ifråga. Det kan också handla om att tillgodose en efterfrågan i utlandet på grupper av hög kvalitet.

Vissa särskilda kulturinsatser gäller projekt med ett brett innehåll från olika genrer. Syftet kan vara att göra Sverige känt som nation eller att lyfta fram vissa branscher och kulturområden. I dessa projekt måste vi kunna visa fram det bästa landet har och framhäva de kulturområden inom vilka Sverige är internationellt framstående.

Gränserna mellan olika former av utbyte är inte fasta; en form kan utvecklas till en annan. Motiven eller effekterna mellan de olika politikområdena kan variera.

15.3.3. Samordning och utnyttjande av de statliga resurserna

De statliga insatserna för internationellt kulturutbyte handhas av ett stort antal myndigheter och institutioner som tillhör olika departement och som har olika roller och uppgifter. Vissa myndigheter fördelar bidrag vidare till organisationer för internationell verksamhet och internationella projekt. Andra bedriver själva internationell verksamhet. Slutligen har vissa institutioner allmänna informations- och serviceuppgifter gentemot kulturlivet.

Den internationella kulturverksamheten bedrivs alltså utifrån olika utgångspunkter och politikområden. Målen för olika politikområden kan däremot sammanfalla i de projekt som genomförs. Alla större och långsiktiga internationella kultursatsningar påverkar bilden av Sverige i varierande grad. Det kan också finnas aspekter som är relevanta för andra politikområden. Ibland handlar det om samverkan mellan kultur och biståndsorganisationer, ibland om kultur och näringsliv etc. Det kan gälla kontakter med såväl ”nya”

länder som satsningar i länder med vilka Sverige sedan länge haft ett brett kulturutbyte. En mångfald projekt och initiativ från många aktörer är den bästa garanten för ett vitalt, internationellt kulturutbyte som även gagnar bilden av Sverige utomlands.

Det är statens ansvar att resurserna utnyttjas fullt ut för bästa samlade resultat. Aktörer inom olika politikområden ska kunna arbeta gränsöverskridande och lätt kunna samverka i större och långsiktiga satsningar. Möjligheten att uppnå synergieffekter måste utnyttjas, t.ex. kan stora satsningar få finansiellt stöd från flera håll om de planeras i god tid. Detta kräver samordning av det strategiska arbetet, gemensam översiktlig prioritering och planering och inte minst gemensam utvärdering i förhållande till olika mål. Genom att hantera det statliga stödet på ett flexibelt sätt och med rutiner som är öppna för insyn samt genom att ge god information och service kan de statliga institutionerna stödja och tillvarata kulturlivets eget engagemang.

I internationella kultursatsningar måste de statliga aktörerna dels genom egna initiativ aktivt främja utvecklingen, dels fånga upp initiativ från kulturlivet. De måste alltså kunna arbeta såväl ”reaktivt” som ”proaktivt”. Till de reaktiva uppgifterna hör att ta emot ansökningar och fördela ekonomiskt stöd till olika projekt. Till de proaktiva hör att bedriva informations- och kontaktarbete. Exempel på sådant kan vara att bjuda in utländska journalister till viktiga kulturhändelser, att göra medvetna långsiktiga satsningar på olika genrer, länder och världsdelar, undanröja hinder för kulturutbyte, öppna dörrar till nya marknader och fånga upp nya grupper av intressenter.

Iku har redan konstaterat att ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna bör bli tydligare, liksom att samordningen dem emellan förbättras vilket i sin tur bör leda till att mindre resurser läggs på administration. Det måste vara enkelt att skapa sig en uppfattning om vilka resurser som finns tillgängliga och hur ansvarsfördelningen mellan olika institutioner ser ut.

IT bör i betydande utsträckning utnyttjas bättre i institutionernas och myndigheternas informationsverksamhet. Fastän samtliga visserligen har egna hemsidor visar ett flertal av dem brister såväl avseende innehåll (för lite information och för dålig uppdatering) som tillgänglighet på utländska språk för att kunna tillgodose och stödja den internationalisering av verksamheten som Iku förordar.

Det måste finnas en lyhördhet för att snabbt kunna fånga upp kulturlivets behov och tillgodose olika initiativ, likaså för det intresse och den efterfrågan som finns på svensk kultur utomlands. Organisationen bör ha snabb reaktionsförmåga; mindre beslut ska delegeras och inte bli för tungrodda. Fördelningen av medel till internationell kulturverksamhet måste bli rörligare. Detta kan ske genom omprioritering, så att utrymmet för rörliga insatser ökar. I nordiska sammanhang ska Sverige medverka till en ökad rörlighet vid fördelningen av medel.

Personalrörligheten inom det internationella kulturområdet har länge varit otillräcklig hos berörda myndigheter. En ökad rörlighet med frilanskompetens och projektanställningar är önskvärd. Detta gynnar också den befintliga kompetensen. Utbytestjänstgöring mellan olika institutioner och myndigheter bör uppmuntras.

Informationsvägarna ska vara öppna mellan utlandsorganisationer och institutionerna i hemlandet. Sveriges utlandsmyndigheter är en otillräckligt utnyttjad resurs i den internationella kulturverksamheten. I ambassadernas arbete ska kultur vara ett ”fullvärdigt” område. Uppdraget ska vara tydligt: i det ska ingå att analysera möjligheterna till särskilda kultursatsningar och att förvärva och upprätthålla kunskaper om det svenska kulturlivets behov av utbyte.

Samtidigt kräver det långsiktiga arbetet kontinuitet på institutionerna i Sverige och på ambassaderna. En kontinuerlig fortbildning av befintlig personal är nödvändig. Ambassadernas lokalanställda personal utgör en särskilt viktig målgrupp härvidlag. Alla ambassadtjänstemän har ett ansvar för en grundlig överlämning till efterträdaren. Detta gäller i synnerhet kulturråden, vilka utgör unika resurser i utlandsorganisationen.

Ambassaderna ska kunna förstärkas med rörliga resurser, dvs. särskilda kulturråd/attachéer, för förberedelse, genomförande och uppföljning av större projekt och långsiktiga program. Kulturråden måste få tydliga instruktioner och vara professionellt förberedda för sina uppgifter. Marknadsföringskompetens ska finnas tillgänglig för UD och dess underställda myndigheter med hänsyn till behoven i olika länder, respektive olika kulturområden. Ambassadernas kontaktvägar med Sverige, främst Svenska institutet, förbättras genom det nyligen lanserade intranätet Sweden Promotion Forum ( www.sweden.se/promotion ). UD-personal med generell inriktning bör få vidareutbildning på kulturområdet.

Som framgår av Ikus omvärldsanalys äger stora förändringar rum på den internationella scenen. En aktiv satsning kommer att ställa nya krav på dem som sysslar med internationellt kulturarbete. Deras arbete måste kännetecknas av professionalism. I Sverige behövs en kompetensförstärkning för arbete med internationella kulturkontakter. Personer med en bred inriktning på kulturmanagement inom såväl biståndsverksamhet som exportverksamhet bör utbildas. Vid nyrekrytering av personal bör sådan kompetens anses som särskilt meriterande. Iku förordar inrättandet av nya högskoleutbildningar inom internationell kulturmanagement och förstärkning av befintliga utbildningar.

15.4. Andra länders kultursatsningar

Iku har studerat internationella kultursatsningar i ett stort antal länder. Här framgår stora variationer i fråga om ansvarsfördelning mellan kultur- och utrikesministerier och synen på behov av utlandsinstitut. Det är angeläget att fortlöpande ta del av hur andra länder utformar den internationella kulturverksamheten och att ta del av pågående forskning i internationell kulturpolitik. Statens kulturråd måste förbättra inhämtandet av denna kunskap och på ett effektivt sätt sprida den till berörda departement, utlandsmyndigheterna och andra institutioner.

15.5. Synpunkter från kulturlivet

Synpunkter från kulturarbetarna gäller i huvudsak kritik av en otydlig ansvarsfördelning mellan institutioner samt bristande rörlighet när det gäller att utnyttja gemensamma resurser och att snabbt leverera ekonomiskt stöd. Vidare har på senare år styrningen av insatserna till länder utanför Västeuropa, framförallt till Central- och Östeuropa, upplevts som alltför hård. Kulturarbetarna har saknat möjlighet att i tillräcklig utsträckning kunna utveckla sina kontakter med Västeuropa och Nordamerika.

16. Utredningens förslag

För att bidra till att realisera de målsättningar inom det internationella kulturområdet som uttrycks i Regeringsförklaringen den 1 oktober 2002 och i Kulturdepartementets Dagordning för kultur 2003–2006, liksom för att tillgodose de utvecklingsbehov som Iku ovan har påtalat, krävs förändringar i den statliga eller statsunderstödda organisationen för internationell kulturverksamhet. De förslag som nedan läggs fram avser att uppnå följande:

  • ökat internationellt kulturutbyte
  • bättre utnyttjande av tillgängliga resurser för internationellt kulturutbyte
  • förenkling av existerande organisationsstrukturer
  • ökad öppenhet och insyn i bidragsfördelning och insatser
  • ökat utrymme för rörliga insatser
  • utrymme för nya initiativ och för nya aktörer i kulturlivet
  • stimulans av kulturlivets egna nätverk
  • förstärkning av kulturpolitiken på det internationella området
  • förstärkning av kompetensen inom området
  • ökad samverkan mellan myndigheter och institutioner
  • tydligare ansvarsfördelning
  • mer verksamhet och mindre administration

Iku föreslår därför, i kraft av erhållna direktiv (Dir. 2002: 113), att:

  • en samrådsfunktion i strategiska frågor inrättas mellan Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet
  • en kulturfond inrättas till stöd för större internationella projekt
  • Svenska institutets (SI) kärnverksamheter blir Sverigeinformation och Sverigepresentation, ambassadservice samt service till och information om nätverket Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut
  • Svenska institutets nuvarande uppgifter inom utbildning och forskning (undantaget svenskundervisningen), biståndssamarbete samt bidragsfördelning och litteraturstöd överförs till andra myndigheter och institutioner
  • Statens kulturråd får ett kulturpolitiskt samordningsansvar för den internationella kulturverksamheten
  • ett internationellt litteraturcentrum upprättas inom Statens kulturråd
  • Konstnärsnämnden får i uppdrag att, efter mönster från IAS-

PIS, undersöka möjligheten att utveckla utbytesverksamhet inom andra områden än bildkonst

  • de svenska kultur- och forskningsinstituten i utlandet samt de internationella kulturinstituten i Visby förs samman i ett gemensamt nätverk med benämningen Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut
  • kulturrådstjänsterna förses med befattningsbeskrivningar och tydliga uppdrag
  • resurser avsätts för rörliga kulturrådstjänster
  • Svenska Filminstitutet (SFI) och Svenska institutet gemensamt finner former för hantering av internationell filmdistribution så att såväl SI:s service till utlandsmyndigheterna som SFI:s internationella verksamhet tillgodoses
  • utbytestjänstgöring mellan institutioner, departement och myndigheter uppmuntras särskilt
  • Export Music Sweden erhåller viss resursförstärkning

Iku föreslår därtill att särskilda insatser görs för att höja kompetensen hos UD:s personal inom kulturområdet. Det är vidare Ikus uppfattning att internationell managementutbildning inom kulturområdet på högskolenivå bör inrättas. Vid kulturinstitutionerna bör personalrörligheten öka, liksom åldersspridningen, och större utrymme ges för projektverksamhet med visstidsanställda medarbetare.

16.1. Förstärkt samråd mellan Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet

Iku föreslår att en samrådsfunktion inrättas mellan Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet

Gruppen ska:

  • samordna statliga insatser för internationell kulturverksamhet mellan olika politikområden och vara regeringens beredningsorgan inom detta område
  • i samverkan med berörda instanser utforma en långsiktig strategi för Sveriges internationella kulturverksamhet och för svenskt kulturpolitiskt agerande i internationella fora

Andra departement ska vid behov kunna delta.

Gruppen förutsätts ha goda kontakter med det svenska kulturlivet och sammanträda minst sex gånger per år.

Skäl till förslaget

Statligt stöd till internationell kulturverksamhet ges f.n. med utgångspunkt i olika politikområden. Det är en kulturpolitiskt motiverad verksamhet som också kan ha ett exempelvis utrikespolitiskt, näringspolitiskt eller biståndspolitiskt syfte. Kultur blir en allt viktigare utvecklingsfaktor inom ovannämnda politikområden; inom ramen för samma projekt kan ofta olika mål tillgodoses samtidigt.

För att säkerställa att de medel som avsätts för internationell kulturverksamhet används så effektivt som möjligt krävs inom Regeringskansliet en överblick av satsningarna och en möjlighet att göra övergripande utvärderingar.

För ett effektivt svenskt agerande i internationella fora krävs en bred, tvärsektoriell bevakning av utvecklingen inom internationell lagstiftning och av direktiv och avtal som påverkar kulturområdet.

16.2. Internationella kulturfonden

Iku föreslår att en fond, kallad Internationella kulturfonden, inrättas till stöd för internationell kulturverksamhet

Fonden ska ge kulturlivet nya möjligheter att ta initiativ till större internationella projekt. Den ska vara ett komplement till de nuvarande statliga aktörerna och ge utrymme åt nya aktörer. Myndigheter, institutioner och organisationer som Sida, SI, Konstnärsnämnden, Rikskonserter och Exportrådet ska som hittills driva egna utlandssatsningar inom respektive myndighets verksamhetsuppdrag. Fonden inordnas organisatoriskt i Statens kulturråd.

Fonden ska:

  • utgöra en fri resurs för förnyelse och utveckling av Sveriges internationella kulturkontakter
  • utveckla det svenska kulturlivet genom att bidra till ökad internationalisering
  • öka det svenska deltagandet i ett alltmer internationaliserat kulturliv
  • stimulera och utveckla ett mångkulturellt perspektiv
  • tillgodose och öka intresset utomlands för svensk kultur
  • skapa ekonomiska möjligheter att driva större projekt som ett led i utvecklingen av långsiktiga internationella kulturkontakter
  • informera berörda utlandsmyndigheter om utfallet av sin bidragsfördelning

Fonden ska fördela bidrag till:

  • evenemang eller satsningar med inriktning på långsiktig uppbyggnad av kulturkontakter med specifika länder alt. inom särskilda konstformer, i synnerhet av tidigare icke-etablerat slag. Bidrag ska kunna ges för en period av flera år. Fonden ska kunna ge stöd till kultursatsningar i vid mening men särskilt beakta projekt och verksamheter vilka kan betecknas som gränsöverskridande och nydanande. Höga krav ska ställas på planering och kreativt innehåll, liksom på förankring i mottagarlandet. Fonden ska kunna ge bidrag till verksamhet i alla länder.
  • aktiviteter som främjar Sverige som internationell kulturmötesplats. Bidragsgivningen inbegriper stöd till större internationella samproduktioner och större internationella festivaler och konferenser förlagda till Sverige.

Fondens styrelse utses av styrelsen för Statens kulturråd, i samråd med Svenska institutet och Sida.

I fondens styrelse ska finnas ingående kännedom om såväl svenskt som internationellt kulturliv samt goda kunskaper om Sveriges officiella kontakter och åtaganden utomlands, främst inom kultur-, utrikes-, handels- och biståndspolitik. Åldersspridningen inom styrelsen ska likaså vara god. När fonden är fullt utbyggd ska dess kansli ha högst fyra anställda, varav en fondsekreterare som också skall vara ledamot i styrelsen. Fondens kansli samordnas administrativt med Statens kulturråd.

Internationella kulturfondens organisation och strategiska inriktning fastställs i särskild förordning samt i regleringsbrev för Statens kulturråd. Fondens styrelse ska beakta behovet av prioriteringar under de närmaste åren, t.ex. temasatsningar med inriktning på vissa länder eller vissa genrer. Styrelsen fattar beslut om bidrag.

Underlag för beslut om bidrag ska vara: kulturlivets behov, efterfrågan på svenskt kulturliv utomlands och internationell kulturverksamhet i Sverige, kontakter med utvecklingsländer samt den Sverigefrämjande effekten. Fonden ska samråda med organ som bedriver utåtriktad verksamhet på området.

Föreningar, institutioner, organisationer och myndigheter kan ansöka om medel. Fonden ska arbeta flexibelt och fatta beslut minst sex gånger om året. Statens kulturråd ska i samråd med fondens styrelse utforma en ordning för fördelning av ansökningar mellan rådet och fonden. Bidrag som beviljas av fonden ska inte understiga 300 000 kronor.

Fonden ska kontinuerligt redovisa bidragsgivningen och informera om sin verksamhet och ansökningsförfarande, förslagsvis via annonser och egen hemsida.

Fonden utformas som en s.k. anslagsfond. Den bör initialt förfoga över minst 10 miljoner kronor. Efter 2–3 år bör den uppgå till ca 25 miljoner kronor. Därefter bör, enligt Ikus bedömning, en successiv utbyggnad av fonden ske som motsvarar regeringens ambition att satsa på ett ökat internationellt utbyte. Fullt utbyggd bör fonden kunna fördela 60 miljoner kronor årligen.

Skäl till förslaget

Det är Ikus uppfattning att svenskt kulturliv behöver en ny och rörlig resurs för det internationella kulturutbytet, en resurs som är tillgänglig för olika initiativ från det traditionella kulturlivets aktörer och institutioner men framför allt för kreativa förslag från mindre etablerade aktörer. En sådan resurs måste också möjliggöra ett långsiktigt, flerårigt åtagande. Fonden skulle bli en betydande faktor för stöd åt långsiktiga kulturkontakter.

Allteftersom kulturlivets institutioner blir mer internationellt inriktade ökar också deras behov av stöd. Symfoniorkestrar, körer, dans- eller musikteaterensembler och museer har - bl.a. av konstnärliga skäl - stort behov av att nå en internationell publik. Ofta är redan efterfrågan i utlandet stor. Denna del av deras verksamhet främjar bilden av Sverige som ett attraktivt kulturland. Särskilda insatser behövs för långsiktigt arbete med större projekt.

Till Sveriges förändrade utrikespolitiska situation hör att kultur har blivit en viktig kanal för långsiktiga internationella kontakter. Det är av kultur- och utrikespolitiska skäl viktigt att etablerade kontakter utvecklas, men också att kulturlivets egna önskemål beaktas. I dagsläget är t.ex. resurserna för kulturutbyte med Europa och Nordamerika underdimensionerade i förhållande till efterfrågan.

Fonden kommer att vara ett viktigt tillskott för ökat internationellt kulturutbyte eftersom den:

  • möjliggör stöd till utlandssatsningar med aktörer från flera områden
  • stimulerar nya aktörer att komma med kreativa förslag. Detta främjar pluralismen i den internationella satsningen: en mångfald projekt av olika karaktär ökar det internationella intresset och efterfrågan på svensk kultur
  • även ger institutioner och myndigheter möjlighet att öka sin internationella verksamhet
  • medger fleråriga åtaganden gentemot enskilda länder eller konstområden
  • möjliggör bidragsgivning för större insatser
  • saknar geografiska begränsningar
  • tydliggör de statliga resursernas omfattning, fördelning och användning

16.3. Svenska institutet (SI)

Iku föreslår att Svenska institutet får följande huvuduppgifter:

  • Sverigeinformation
  • presentationer i utlandet av svenskt kultur- och samhällsliv
  • ambassadservice för stöd till utlandsmyndigheterna i informations- och programverksamhet
  • stöd till svenskundervisning i utlandet
  • en samordningsfunktion i förhållande till Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut (se vidare 16.7.1)

SI förutsätts även fortsättningsvis ansvara för Sverigeinformation i utlandet. Uppdraget omfattar framtagande av material i tryckt och digital form, svar på frågor från utlandsmyndigheter och allmänheten, drift och utveckling av webbportalen www.sweden.se och intranätet www.sweden.se/promotion . Iku ser det som angeläget att kulturaspekten får ett utökat utrymme inom detta verksamhetsområde.

Svenska institutet ska initiera, organisera, driva och stödja presentationer av svenskt kultur- och samhällsliv i utlandet i samspel med utlandsmyndigheter och övriga NSU-organisationer. Det ska i dessa sammanhang hävda kulturens roll. Institutet ska kunna ansöka om bidrag från Internationella kulturfonden.

SI ska förfoga över en kärna av kvalificerade projektledare och dessutom ha möjlighet att anställa frilanskompetens. Rollen som huvudansvarig för Sverigefrämjandet förutsätter ett brett kontaktnät mot kultur, näringsliv m.m. Institutet ska ha en nära samverkan med bl.a. Internationella kulturfonden, Statens kulturråd, Rikskonserter, Konstnärsnämnden, Svenska Filminstitutet och Sida, samt vara en aktiv part i NSU. Det ska som övriga institutioner och myndigheter låta utvärdera sin projektverksamhet kontinuerligt.

Institutet ska ansvara för kontakterna mellan det svenska kultur- och samhällslivet och utlandsmyndigheterna. Hit hör besöksverksamhet och alla former av programstöd som utlandsmyndigheterna behöver.

Iku förordar att SI ingår avtal med lämplig bokhandel för övertagande av Sweden Bookshop och dess e-handel.

Iku föreslår vidare att följande överförs från SI till annan organisation:

  • uppgifter inom utbildnings- och forskningsområdet, undantaget stöd till svenskundervisning i utlandet
  • demokrati- och andra samhällsinsatser i Central- och Östeuropa och utvecklingsländer
  • fördelning av bidrag till kulturutbyte (undantaget stöd inom ramen för egna Sverigepresentationer)
  • stöd till översättning av svensk litteratur och dramatik och främjande av svensk litteratur i utlandet

Personal och organisation

Renodlingen av SI: s uppgifter förutsätter ändringar i organisation och kompetensprofil. Den tillsvidareanställda personalen ska ha kompetens inom information och projektledning; SI bör dock i ökad utsträckning arbeta med projektanställd personal. Tjänster förs från SI till andra myndigheter. De delar av institutets verksamhet som ligger inom de utbildnings- och forskningspolitiska områdena (med undantag för svenskundervisningen i utlandet) förs till myndighet under Utbildningsdepartementet. Resurser inom ramen för utvecklingssamarbetet (demokratifrämjande och andra samhällsinsatser) förs till andra myndigheter. Resurser inom litteraturverksamheten förs till Internationellt litteraturcentrum (se nedan).

Iku har låtit en oberoende konsult utreda SI:s organisation och ekonomi.1 Av konsultens utredning drar Iku slutsatsen att institutets minskade uppdrag, i kombination med rationaliseringseffekter, kan resultera i ett minskat personalbehov om ca 30 tjänster. Vinster i form av besparingar som kan åstadkommas i och med en sådan omorganisation ska fördelas inom ramen för den internationella kulturverksamheten, varav en del till Internationella kulturfonden.

En samlokalisering av SI och Statens kulturråd skulle ge ytterligare besparingseffekter inom IT-stöd, reception, arkiv m.m. till förmån för respektive myndighets kärnverksamhet. Till detta förändringsperspektiv kommer att många av SI:s medarbetare avgår med pension under perioden 2005–2007.

De förändringar av SI:s uppdrag som föreslås innebär att institutets anslagsstruktur förenklas. Utgångspunkten ska vara att myndigheten får ett förvaltningsanslag och ett verksamhetsanslag. Vid större och långsiktiga externa uppdrag ska medel för tidsbe-

1

Helene Elfwendahl, PM om Svenska Institutets kultursatsningar. Cogs & Links 2003.

gränsade personalförstärkningar och administration inräknas i uppdragen.

Skäl till förslaget

Svenska institutet, med sitt starka varumärke, sina väletablerade nätverk och sin betydande internationella kompetens, stärks för de viktiga Sverigefrämjande uppgifterna. Bidragshanteringen flyttas till andra organ. Arbetsfördelningen mellan berörda institutioner blir mera ändamålsenlig och verksamheten effektiviseras. Iku förordar att institutet får en tydlig kärnverksamhet, som också förenklar och klargör ansvarsfördelningen i bidragsgivning och utlandsverksamhet.

Institutets profil blir tydligare om ansvaret för utbildnings- och forskningssamarbete flyttas till annan myndighet. Det skulle också medföra en rationaliseringseffekt, som skulle kunna komma det internationella kulturutbytet till godo.

SI:s roll som hemmabas för utlandsmyndigheterna inom kultur- och samhällsområdena befästs. Institutet får ett tydligt uppdrag att betjäna ambassaderna och utlandsinstituten. Dess fortsatta ansvar för Sverigeinformation samt besöksprogram ligger också nära utlandsmyndigheternas roll inom samhällsinformation och kunskapsutbyte. Utlandsmyndigheterna, Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut och svensklektorerna får en tydlig informationsförmedlare och samarbetspart på hemmaplan.

SI:s bokhandel Sweden Bookshop går med förlust. De flesta större bokhandlar i Stockholm (och andra städer) för Sverigelitteratur på engelska och andra språk i sitt sortiment; flera har därtill betydande e-handel. Iku förordar att SI lägger ned verksamheten och ingår avtal med lämplig bokhandel, så att bl.a. utlandsmyndigheternas behov av relevant material kan tillgodoses även i fortsättningen.

16.4. Internationellt litteraturcentrum

Iku föreslår att ett centrum, kallat Internationellt litteraturcentrum, inrättas för stöd och främjande av svensk litteratur.

SI:s nuvarande ansvar för stöd till översättningar och främjande av svensk litteratur i utlandet överförs till Statens kulturråd. Inom

rådet bildas ett internationellt litteraturcentrum för stöd till översättningar samt främjande av svensk litteraturs närvaro utomlands. En mindre styrelse utses av styrelsen för Statens kulturråd i samråd med SI. Stor vikt läggs vid den utåtriktade verksamheten; härigenom uppnås en större slagkraft i de svenska utlandskontakterna på området. Informationen samlas och blir mera effektiv, och exporten av svensk litteratur främjas. Ett nära samarbete med bokförlag och författare förutsätts. Finlands och Norges respektive organisationer för litteraturfrämjande kan här tjäna som förebild.

Skäl till förslaget:

Svenska institutets och Statens kulturråds verksamheter inom litteraturområdet är näraliggande. Båda har behov av större resurser. Svenska institutets främjande av svensk litteratur i utlandet är mycket uppskattad och erkänd men har mindre resurser i jämförelse med exempelvis sin motsvarighet i de nordiska grannländerna. Att samla de statliga åtgärderna i en myndighet gör det möjligt att bättre utnyttja kompetensen och resurserna.

16.5. Statens kulturråd

Iku föreslår att:

  • en fristående anslagsfond, benämnd Internationella kulturfonden, inrättas inom Statens kulturråd (se ovan 16.2)
  • ett fristående centrum för översättningar och främjande i utlandet av svensk litteratur, benämnt Internationellt litteraturcentrum, inrättas inom Statens kulturråd (se ovan 16.4)
  • Statens kulturråd får det kulturpolitiska samordningsansvaret för den internationella kulturverksamheten. Ansvaret inkluderar bl.a. att samla och sprida information kring svenska och utländska finansiärer av internationellt kulturutbyte; att följa och vid behov stödja utvecklingen av nätverk inom kulturområdet; att tillse att Kulturnät Sverige (www.kultur.nu) kan utnyttjas utanför landets gränser; samt att ansvara för att årliga utvärderingar av de statliga internationella kultursatsningarna görs
  • den del av Sidas uppdrag till Svenska institutet som avser institutioners och gruppers kulturutbyte överförs till Statens kulturråd
  • Statens kulturråd blir sammankallande organ för löpande samråd på myndighetsnivå om internationell kulturverksamhet
  • Statens kulturråd tillsammans med Konstnärsnämnden, universitet och högskolor medverkar till att utbildning i internationell kulturmanagement byggs upp. Utbildningen ska ge kompetens för arbete i såväl i-länder som u-länder samt på myndigheter och institutioner i Sverige
  • Statens kulturråd stärker sin internationella kompetens inom hela myndigheten och i syfte att inrätta en internationell enhet
  • Statens kulturråd löpande informerar utlandsmyndigheterna om sin internationella bidragsgivning

Statens kulturråd ska i den internationella bidragsgivningen öka flexibiliteten genom omprioritering. Det ska integrera stöd till internationell verksamhet inom ordinarie bidragsgivning. Exempelvis ska Statens kulturråd ändra sina anslagsbestämmelser så att bidrag till fria grupper även kan avse internationell verksamhet.

Årliga anslag till internationella kulturorganisationer fördelas som hittills av Statens kulturråd. I anslagen bör medel för deltagande i internationella kongresser, konferenser och seminarier inkluderas. Iku förutsätter att Statens kulturråd genomför omprioriteringar och förändrar bidragsstrukturen med syfte att uppnå ökad rörlighet.

Statens kulturråd ska samråda med Internationella kulturfonden för en ändamålsenlig löpande ansvarsfördelning.

Den arbetsfördelning som föreslagits mellan Svenska institutet och Statens kulturråd förutsätter ett nära samarbete mellan myndigheterna. En samlokalisering skulle medföra betydande fördelar för kunskapsutbyte och resursutnyttjande. På sikt kan även en administrativ sammanslagning av myndigheterna komma att visa sig fördelaktig.

Den nya roll som Statens kulturråd kommer att spela kräver en översyn av hela organisationen. Rådet har mycket begränsad kompetens för internationellt arbete, varför en avsevärd kompetenshöjning kommer att bli nödvändig för att myndigheten ska kunna ta det ökade internationella ansvar som krävs.

Det är angeläget att de internationella kulturinstituten i Visby kan ingå i nätverket Sveriges internationella kultur- och forsknings-

institut. I sin roll som bidragsgivare till instituten föreslås Statens kulturråd medverka till att detta kan realiseras.

Skäl till förslaget

Ett ökat internationellt kulturutbyte kräver att det kulturpolitiska ansvaret förtydligas och förstärks. Som ett led i detta får Statens kulturråd ett förstärkt internationellt uppdrag och en aktiv internationell roll. En tydligare arbets- och ansvarsfördelning i förhållande till Svenska institutet uppnås.

16.6. Konstnärsnämnden

Iku föreslår att:

  • Konstnärsnämndens roll för det internationella utbytet förstärks. Nämnden ska ha ett samlat ansvar för ett ökat internationellt utbyte, utgående från de konstnärliga utövarnas villkor och initiativ
  • Konstnärsnämnden ska vara den centrala instans som stödjer enskilda konstnärers närvaro och verksamhet utomlands. Nämnden ska informera berörda utlandsmyndigheter om utfallet av bidragsgivningen
  • Konstnärsnämnden får i uppdrag att föreslå lämpliga former för internationellt utbyte efter förebild av IASPIS med inriktning på:
  • musik (tonsättare och musiker)
  • arkitektur, form och design (arkitekter, formgivare och konsthantverkare)
  • scenkonst (skådespelare, regissörer, scenografer, dansare och koreografer)
  • litteratur (författare och översättare)
  • Nämnden via IASPIS och AIRIS-bidrag utvecklar sitt stöd till utbyte och samarbete mellan svenska och utländska konstnärer, och att de regionala ateljéprogrammen utvecklas i samverkan med värdkommunerna
  • Konstnärsnämnden övertar det uppdrag från Sida som Svenska institutet haft att fördela mindre bidrag till konstnärsutbyte med utvecklingsländer
  • Konstnärsnämnden i samverkan med Statens kulturråd utökar sin kunskapsförmedling, sin rådgivning vid internationellt konstnärsutbyte och sin medverkan i utbildnings- och kompetensfrågor
  • Konstnärsnämnden ansvarar för utländska besök inom bild- och formområdet
  • Konstnärsnämnden även fortsättningsvis fördelar bidrag till kortfilmares deltagande i festivaler i utlandet
  • Konstnärsnämnden behåller ansvaret för Art Hotel i

Stockholm. Konstnärsnämnden bör ges i uppdrag att öka övriga kulturinstitutioners engagemang i Art Hotel i syfte att säkerställa en långsiktig ekonomisk bas för verksamheten

  • Konstnärsnämnden förstärks med medel motsvarande en (1) tjänst, för ökad internationell verksamhet
  • Konstnärsnämnden löpande informerar utlandsmyndigheterna om sin internationella bidragsgivning

Konstnärsnämnden föreslås enligt ovan få i uppdrag att med IAS-PIS som förebild, utforma kostnadsberäknade förslag till utbytesverksamhet inom olika områden. Förslagen bör utarbetas tillsammans med lämpliga samarbetspartner såsom t.ex. Rikskonserter, Svensk Form, Arkitekturmuseet, Dansens Hus, Riksteatern, Författarfonden och eventuellt olika författar- och översättarcentra i landet.

Skäl till förslaget

Konstnärsnämnden har, med tyngdpunkt på bildkonstområdet, utvecklat den internationella utbytesverksamheten IASPIS (International Artists Studio Program in Stockholm), grundad på konstnärernas egna behov. Bildkonstnärsfonden och nämndens arbetsgrupp för teater-, dans- och filmkonstnärer har därför omfördelat sina resurser för att kunna möta behoven. Verksamheten har haft stor betydelse för bildkonsten i Sverige och för den svenska konstens ställning utomlands. Det är angeläget att förstärka och utvidga nämndens ansvar för det internationella konstnärsutbytet och att pröva IASPIS-modellen inom flera konstområden.

16.7. Utlandsorganisationen

16.7.1. Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut

Iku föreslår inrättandet av ett nätverk kallat Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut.

I nätverket ska följande institutioner ingå: Svenskhemmet Voksenåsen i Oslo, Hanaholmens kulturcentrum utanför Helsingfors, Centre Culturel Suédois i Paris, Svenska institutet i Alexandria och de s.k. Medelhavsinstituten (alltså Svenska institutet i Athen, Svenska institutet i Istanbul och Svenska institutet i Rom med stiftelsen San Michele på Capri). Härtill kommer Östersjöns författar- och översättarcentrum, Baltic Art Center och Visby internationella tonsättarcentrum. Efterhand kan även andra institut komma att fogas till denna grupp.

Varje institut behåller sin huvudman, målsättning och organisation men presenteras tillsammans, med en för nätverket specifik logotyp och webbportal. Instituten får ett gemensamt uppdrag att inom ramen för sina stadgar/instruktioner främja svenskt kulturutbyte men behåller i övrigt sina nuvarande inriktningar. Svenska institutet (SI) får till uppgift att stödja nätverket.

Uppdragen till instituten kan sammanfattas enligt följande:

  • att främja kulturutbytet mellan värdlandet och Sverige genom programverksamhet, företrädesvis fördelad över året
  • att tillhandahålla Sverigeinformation som ett komplement till svensk utlandsmyndighet
  • att inom kulturutbytet också utveckla samarbetet med svenska utlandsmyndigheter i värdlandet, i målsättning att uppnå synergieffekter och viss ansvarfördelning
  • att framstå som pro-aktivt inom kulturens område och sträva efter att bli en känd aktör i värdlandet genom en genomtänkt informationsstrategi riktad mot allmänhet, kulturliv och media i samarbete med Svenska institutet, Statens kulturråd, utlandsmyndigheterna i värdlandet m.fl.
  • att utnyttja IT för att utveckla en attraktiv lokal webbplats, arbeta med e-post och e- nyhetsbrev etc.

De tre forskningsinstituten (i Athen, Istanbul och Rom) har en gemensam administration i Sverige. Om även andra institut betjänas av denna administration kan samordningsvinster uppnås.

För de internationella kulturinstituten i Visby får särskilt uppdrag utformas, med hänsyn till deras geografiska och organisatoriska hemvist. Dessa utgör en betydelsefull del i det internationella konstnärsbaserade utbytet, och det är viktigt att Sverige tar ett fortsatt ansvar för detta. Trots att instituten etablerat sig internationellt är deras finansiering osäker.

Svenska institutets ansvar för stöd till nätverket Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut ska innefatta att:

  • skapa och underhålla nätverkets gemensamma webbportal

(länkad till Kulturnät Sverige)

  • ta fram en för nätverket gemensam logotyp
  • producera informationsmaterial om Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut på lämpliga språk
  • skapa och tillhandahålla en ”plattform för Sverigeinformation” som ska kunna placeras vid varje institut (t.ex. en monter/bokhylla, tidskriftställ)
  • tillhandahålla Sverigeinformation till instituten på samma sätt som man arbetar gentemot utlandsmyndigheterna
  • erbjuda programverksamhet

Skäl till förslaget

De berörda instituten sorterar under Kulturdepartementet, UD och Utbildningsdepartementet, och har olika uppdrag och organisationsformer. Två (Rom och Athen) arbetar huvudsakligen med forskning inom antikens kultur- och samhällsliv, andra är inriktade på ett brett utbyte i samhälls- och kulturfrågor eller kulturfrämjande. De flesta instituten är relativt okända för svensk allmänhet och för svenskt kulturliv. I flera fall är de alltför lite kända också bland allmänheten i värdlandet. Med tanke på de avsevärda medel som tas i anspråk för att finansiera instituten borde deras profil höjas, såväl inom Sverige som i utlandet, och samarbetet mellan dem öka. Genom att ett gemensamt nätverk bildas kan de tillsammans spela en vital roll i Sveriges internationella kultur- och forskningsutbyte, samt dessutom få en stark Sverigefrämjande betydelse. En annan fördel med denna organisation är att vissa samordningsvinster kan göras i och med att instituten får en gemensam stödfunktion hos Svenska institutet. Den finska modellen med fristående men samverkande institut kan tjäna som en förebild i detta avseende.

16.7.2. Centre Culturel Suédois (CCS)

Iku anser att CCS:

  • ska vara Sveriges och svenskt kulturlivs främsta plattform i utlandet för internationellt kulturutbyte
  • genom fortsatt upprätthållande av höga kvalitetskrav ska värna sin trovärdighet inom svenskt och franskt kulturliv
  • aktivt ska verka inom franskt kulturliv i hela Frankrike samt i det internationella kulturlivet i Paris, och söka samarbete med olika konstnärer och kulturinstitutioner till förmån för ett vidgat och fördjupat internationellt utbyte
  • ska utveckla möjligheterna att erbjuda en plattform för kontakterna mellan Frankrike och Sverige också inom sektorerna utbildning och forskning
  • ska vara en central och aktiv part i samarbetet med ambassaden och med andra svenska institutioner beträffande kulturella evenemang, strategisk planering av verksamhet och inriktning och kontakter över hela Frankrike
  • i sin verksamhet ska erbjuda rum för såväl smalare som bredare kulturyttringar
  • ska ha kompetens att samarbeta med olika sponsorer och utveckla kontaktytorna med t.ex. näringslivet för att möjliggöra breddad verksamhet
  • ska utnyttja den senaste informationsteknologin och professionell marknadsföring i sitt utåtriktade arbete
  • ska ha värdlandets invånare och kulturliv som främsta målgrupp. Dock bör verksamheten göras känd också i Sverige, bl.a. för att värna om att kontaktytorna hemåt vidgas
  • aktivt ska söka nya målgrupper i Frankrike genom att erbjuda en bred och attraktiv programverksamhet

Iku föreslår att:

  • CCS förblir en enhet inom Svenska institutet (SI) men med egen styrelse, utsedd av styrelsen för SI
  • UD i sitt regleringsbrev för SI upprättar en särskild anslagspost för CCS, i vilken kulturcentrets ställning tydliggörs
  • SI och Statens fastighetsverk tillsammans arbetar för en skyndsam och allmän förbättring av lokalerna, vilka till stor del är slitna och delvis underutnyttjade
  • de s.k. Tessininstitutets samlingar med tillhörande bibliotek ses över beträffande placering och presentation
  • delar av specialsamlingen av konstlitteratur i första hand fördelas till Bibliothèque Nordique i Paris
  • den allmänna boksamlingen, referensbiblioteket, i lämpliga delar övertas av Bibliothèque Nordique
  • CCS söker andra lokaler för sitt arkivmaterial
  • hyrorna för gästlägenheterna höjs generellt. Hyresgästerna bör i ökad utsträckning engageras i verksamheten
  • tillämpliga utrymmen ska kunna hyras ut för externa ändamål.

En samordning mellan CCS och IASPIS kan eventuellt utvecklas vad gäller dessa utrymmen

  • en personalplan görs upp, där hänsyn tas till behov av kreativa insatser och projektledning. Huruvida den nuvarande personalens kompetens tillgodoser de nya behoven bör samtidigt bedömas

Förutom att bereda plats för spetskompetens bör CCS också kunna ge utrymme åt ej redan etablerade unga kulturutövare och forskare.

Det vore därtill av intresse att se över möjligheterna till ”gästtjänstgöring” vid CCS av tjänstemän vid svenska och franska kulturinstitutioner. Tjänsterna skulle lämpligen finansieras av den egna institutionen, men vara underställda direktören för CCS. Tanken vore att ytterligare fördjupa kontakterna mellan professionella miljöer i respektive land och att samtidigt bidra till internationaliseringen av svenska institutioner, eventuellt genom en roterande turordning för tjänstetillsättning vid CCS.

Skäl till förslaget:

CCS är Sveriges enda renodlade kulturhus i utlandet. Det erbjuder en mycket bred verksamhet som återspeglar svensk kultur och stimulerar till utbyte mellan Sverige och Frankrike. Verksamheten är betydelsefull för svenskt kulturliv som helhet och vänder sig dessutom till andra områden, såsom utbildning och forskning. CCS utgör också ett forum för vetenskapligt utbyte mellan de båda länderna. I Paris uppfattas CCS som ett av de ledande kulturhusen i landet. Det ingår sedan 2002 även i ett internationellt nätverk av kulturhus, med betydande samarbete. Remissvaren på ambassadör

Karl-Erik Norrmans utredning om CCS framtid från 2000 ger ett entydigt besked om att CCS spelar en viktig roll för utbytet mellan svensk och fransk kultur och forskning.

CCS verksamhet har genomgått en betydande breddning under de senaste åren, med inslag av kulturfrämjande insatser, ett utvecklat och växande samarbete med kommersiella kulturella intressen (de s.k. upplevelseindustrierna) och ett utvidgat samspel med näringslivet för att finna kompletterande former för finansiering av kärnverksamheten.

CCS roll inom Svenska institutets organisation behöver stärkas. Iku föreslår att UD skapar en särskild anslagspost för CCS i regleringsbrevet till SI, vidare att CCS får en egen styrelse med förankring i både svenskt och franskt kulturliv.

16.7.3. Kulturråden

Iku föreslår att:

  • ökad flexibilitet eftersträvas beträffande såväl placering av kulturrådstjänsterna som anställningsperiodens längd
  • ungefär hälften av kulturrådstjänsterna ska vara rörliga och kunna sättas in för begränsade perioder i länder där särskilda insatser behövs
  • den föreslagna interdepartementala samrådsfunktionen (se ovan 16.1) lägger förslag till hur kulturrådstjänsterna ska fördelas.

Chefen för CCS i Paris är anmäld som kulturråd vid ambassaden och bör på praktiska grunder inräknas i gruppen av kulturråd.

Kulturråden ska ha en bred kompetens inom svenskt kulturliv men också vara väl förtrogna med tjänstgöringslandet och dess språk före anställningen. De ska vidare ha erfarenhet av utåtriktad uppsökande verksamhet samt vara pro-aktiva och operativa. Social kompetens och förmåga att skapa, utveckla och bevara nätverk är avgörande.

Kulturrådens uppgifter måste förtydligas (se bil. 7). Vidare bör tillträdande råd ha dokumenterad utbildning eller någon erfarenhet av informationsverksamhet, ekonomisk redovisning och utvärdering, marknadsföring eller projektledning. Därtill kommer kännedom om regler för offentlig upphandling vid svensk utlandsmyndighet och om sponsring.

Kulturråden ska arbeta efter en långsiktig (tre-sex år) och övergripande strategi, med såväl kultur- som Sverigefrämjande syfte. I strategin ska det svenska kulturlivets behov av vidgade och fördjupade kontakter med tjänstgöringslandet beaktas, såväl som det omvända förhållandet. Strategin ska utarbetas och stämmas av med Kulturdepartementet, Statens kulturråd, Utrikesdepartementet, Svenska institutet, utlandsmyndigheten, den eventuelle företrädaren och i förekommande fall med Sida. Kulturråden ska regelbundet inkomma till berörda departement och institutioner med skriftlig problem- och åtgärdsfokuserad rapportering om sin verksamhet samt om för Sverige relevant utveckling inom kulturområdet i tjänstgöringslandet.

Kulturråden ska före stationeringen praktisera vid lämpligt departement eller myndighet (företrädesvis Svenska institutet och Statens kulturråd) och genomgå ett brett besöksprogram vid viktiga kulturinstitutioner. Tjänstgöringen ska avslutas med en noggrann överlämning till efterträdare, inklusive skriftlig sammanställning av verksamhet och kontaktytor.

16.8. Sida

Iku föreslår att:

  • kultursamarbetet med fattiga länder förstärks
  • Sidas bidrag till det internationella kulturutbytet utformas enligt de riktlinjer för biståndsverksamheten som föreslagits i Regeringens proposition Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling (2002/03:122)

Kultursamarbetet med fattiga länder involverar ett 30-tal svenska kulturinstitutioner och organisationer. Arbetet har bidragit till att internationalisera det svenska samhället och genererat betydande goodwill hos FN, andra givare och i de mottagande länderna. Det har också medfört ett omfattande kulturutbyte, som dels handläggs inom respektive svensk samarbetsorganisation och dels genom Svenska institutet. För att stärka den internationella kunskapen och förmågan har Sida inrättat fortbildningskurser i internationella frågor för de svenska institutionerna.

Kultur har i ökande grad kommit att framträda som en viktig faktor inom förändrings- och utvecklingsarbete i biståndsländer, både som en del av ländernas fattigdomsbekämpning och demo-

kratiutveckling och i sin egen rätt. Iku noterar att Sida ger betydande stöd till kulturverksamhet och kulturutbyte utifrån en mångdimensionell fattigdomsanalys. Det innebär ett erkännande av att kultursamarbete i olika former skapar visioner, uttryck, debatter och mötesplatser, vilka alla är förutsättningar för samhällsförändring. Även svenska institutioner och kulturliv utvecklas i den dynamik som uppstår i kulturmötet. En fortsatt och fördjupad satsning på kulturutbyte med fattiga länder är ur detta perspektiv angelägen för alla parter.

Sida bör fortsatt kommunicera och informera om det svenska kultursamarbetet i utvecklingsländer för att goodwill och kunskap inte ska gå förlorad. Det är likaså viktigt att de kunskaper och erfarenheter som förvärvas i kulturutbytet med utvecklingsländer återförs till svenskt kulturliv, institutioner och myndigheter. Sida bör självklart ingå i det samarbete mellan kulturinstitutioner och den samordning av insatser som utredningen förordar.

Eftersom Iku även förordar att Svenska institutets bidragsgivning skall upphöra, och överföras till andra institutioner, föreslås de avtal Sida ingått med SI om bidragsgivning för kulturutbyte med utvecklingsländer föras till Statens kulturråd respektive Konstnärsnämnden. Iku förordar av samma anledning att UD uppdrar åt Sida att hantera de demokratiinsatser i Östeuropa och utvecklingsländer som tidigare legat på SI.

16.9. Rikskonserter

Iku föreslår att:

  • Rikskonserter behåller nuvarande ansvar för internationell verksamhet inom musikområdet
  • Rikskonserter även framgent bistår som musikproducent i statsceremoniella sammanhang såväl i Sverige som i utlandet
  • Rikskonserter medverkar i Konstnärsnämndens uppdrag att pröva IASPIS-formen för konstnärsutbyte på musikområdet och inkomma med förslag till finansiering till Kulturdepartementet

Skäl till förslaget

Rikskonserter bedriver en betydande internationell verksamhet. Det är angeläget att denna fortsätter och kan utvecklas. Rikskonserter kan säkerställa (och utöka) denna verksamhet genom att ansöka om bidrag från Internationella kulturfonden för större internationella projekt.

16.10. Export Music Sweden

Iku föreslår att Export Music Sweden förstärks med medel motsvarande en (1) tjänst.

Skäl till förslaget

Pop och rock är musikgenrer inom vilken Sverige har nått stora internationella framgångar. Det är angeläget att landet bibehåller sin position. Detta förutsätter ett stöd framförallt till de artister som inte hunnit etablera sig internationellt.

Export Music Sweden utför med små resurser ett förtjänstfullt och efterfrågat internationellt arbete för att främja framför allt svensk populärmusik. Det stöd som ExMS kan erbjuda är viktigt i övergångsfasen mellan nationell och internationell verksamhet för utövarna. Den möjliggör också för många mindre men kvalitativt framstående aktörer som inte har egna stora skivbolag bakom sig att delta. ExMS, som saknar verksamhetsbidrag, skulle i och med denna resursförstärkning få bättre möjligheter till en permanent främjandeverksamhet.

16.11. Svenska Filminstitutet (SFI)

Svenska Filminstitutet har det övergripande filmpolitiska ansvaret och är den centrala främjaren av svensk filmexport.

Iku föreslår att:

  • SFI och Svenska institutet (SI) gemensamt finner former för hantering av internationell filmdistribution så att såväl SI:s service till utlandsmyndigheterna som SFI:s internationella verksamhet tillgodoses

Film har en viktig ställning inom det internationella kultursamarbetet. Filmverksamhet är dessutom i högsta grad internationell i sig själv: mycket få filmprojekt är alltigenom svenska, då det ofta krävs utländska samarbetspartners för att realisera ett projekt. Tillsammans med filmkonstens kommersiella särart ställer dessa förhållanden krav på särskilda insatser, långsiktighet och nya verktyg. Detta förutsätter i sin tur att SFI deltar aktivt på såväl ett strategiskt som ett operativt plan inom den internationella kulturverksamheten. De handelspolitiska aspekterna gör att SFI har ett påtagligt behov av att samarbeta inte endast med kulturinstitut och Sverigefrämjande organisationer utan också med exportfrämjande organ.

16.12. Museer, arkiv, kulturmiljövård, bibliotek m.m.

Iku föreslår inga organisatoriska förändringar.

De institutioner som Iku särskilt studerat är Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och centralmuseerna (i synnerhet Moderna Museet). Dessa institutioner har en omfattande internationell verksamhet med väl utbyggda nätverk. Verksamheten är i hög grad långsiktig och inriktad på kunskapsutveckling och uppbyggnad av infrastruktur. Flera av dem har ett väl etablerat samarbete med Sida. Deras verksamhet berörs i hög grad av internationella regelverk.

Institutionerna ska ha möjlighet att medverka i projekt som stöds av Internationella kulturfonden. Statens kulturråd ska ha ett regelbundet informationsutbyte med dessa institutioner.

Det är angeläget att institutionerna, i enlighet med vad som framgår i betänkandet, utnyttjar möjligheterna till samverkan i det internationella arbetet. Av stor vikt är bevakning av teknikutvecklingen när det gäller bevarande, tillgängliggörande och levandegörande av kulturarvet. Därtill kommer standardisering, terminologi av betydelse för Sverigeinformation, avtal och konventioner samt medverkan i EU:s stödprogram.

De berörda myndigheterna ska bidra till Sverigeinformation i samarbete med Svenska institutet och Statens kulturråd, inkl. www.sweden.se och www.kultur.nu, samt i övrigt i samverkan utveckla sin internationella verksamhet.

16.13. Utrikesdepartementet (UD)

Iku föreslår att:

  • kulturfrågorna ges ökad tyngd inom utrikesförvaltningen.
  • UD avsätter resurser till kompetenshöjande åtgärder för all personal med ansvar för press-, informations- och kulturfrågor.
  • UD medverkar till att CCS och Svenska institutet i Alexandria kan ingå i nätverket Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut, liksom att verka för att på sikt också Generalkonsulatets i Istanbul sektion för turkisk-svenskt samarbete och det planerade kultur- och informationscentret i Sankt Petersburg skall kunna inkluderas i detta.
  • överenskommelse ingås med Utbildningsdepartementet (U) om överföring från Svenska institutet av verksamhet inom utbildning och forskning till U:s ansvarsområde.
  • UD ser över SI:s roll när det gäller stöd till verksamhet inom kultur- och samhällsområdet som syftar till att stärka demokratin i Central- och Östeuropa och främja ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna.
  • UD förtydligar och förenklar Svenska institutets regleringsbrev och anslag samt inrättar en särskild anslagspost för CCS.
  • UD utvecklar formerna för integrering av s.k. kulturdiplomati

(definition se nedan) i verksamheten

  • UD tillsammans med Kulturdepartementet bildar en samrådsfunktion om den internationella kulturverksamheten
  • UD avsätter medel över anslaget för Internationellt utvecklingssamarbete till Internationella kulturfonden
  • UD genom omfördelning av medel för Svenska institutet möjliggör viss finansiering av den Internationella kulturfonden och dess administration.
  • UD ser över styrningen av Sidas kulturbistånd.

Skäl till förslaget

Kultur spelar en allt viktigare roll inom utrikespolitiken. UD har inlett ett betydelsefullt arbete inom kulturdiplomati2 genom att inrätta institutet i Alexandria och centret i Istanbul (egentligen Generalkonsulatets sektion för turkisk-svenskt samarbete). Det finns

2

(av eng. cultural diplomacy), användande av kultur som långsiktigt kontaktskapande och

relationsbyggande medel vid etablerande och underhåll av internationella relationer.

all anledning att gå vidare österut på denna inslagna linje: det politiska tillståndet i Mellanöstern, Sveriges traditioner inom krishantering och de många nuvarande - och blivande - svenska medborgarna med rötter i dessa länder är betydelsefulla element i detta sammanhang.

En naturlig förutsättning för en sådan vidareutveckling är att UD avsätter större medel för PIK-verksamhet vid utlandsmyndigheterna, men även genom s.k. särskilda uppdrag över anslaget för Internationellt utvecklingssamarbete. Ett antal utlandsmyndigheter i ovannämnda regioner och andra lämpliga utvecklingsländer bör följaktligen få särskilda uppdrag att utveckla de kulturdiplomatiska förbindelserna, tillsammans med anslag för att realisera uppdraget. Sådan extra anslagstilldelning ska inte påverka de anslag som andra utlandsmyndigheter uppbär.

UD ska se till att det i departementets olika enheter och på utlandsmyndigheterna finns tillräcklig kompetens inom kulturområdet. Personal som ska arbeta med s.k. PIK-frågor vid utlandsmyndigheterna ska genomgå obligatorisk utbildning inför utlandsstationering. Statens kulturråd, SI, Rikskonserter ska tillsammans med andra berörda medverka i denna utbildning. Utlandsmyndigheterna ska ha kunskaper om villkoren för information och marknadsföring av kultur samt kunna föreslå olika svenska satsningar.

UD ska föra en kulturdialog med ambassaderna, ta in rapporter m.m. och delge dessa Kulturdepartementet, SI, Statens kulturråd m.fl., samt ha det övergripande ansvaret för kultursatsningar enligt Sverigefrämjande och biståndspolitiska mål.

Svenska institutet har ett betydande uppdrag av UD inom ramen för det internationella utvecklingssamarbetet att stödja demokratiutvecklingen i Central- och Östeuropa, genom bidragsgivning för kulturutbyte eller insatser inom andra samhällsområden. SI har också uppdrag från Sida att stödja samhällsinsatser och kulturutbyte med utvecklingsländer. Den renodling av SI:s verksamhet som Iku förordar innebär att SI inte längre skall ha uppdrag inom de biståndspolitiska målen, varför denna verksamhet bör överföras till andra institutioner.

16.14. Kulturdepartementet

Iku föreslår att:

  • Kulturdepartementet avsätter medel till Internationella kulturfonden
  • Kulturdepartementet ser över sin kompetens på området internationella relationer i syfte att bl.a. inrätta en internationell enhet
  • Kulturdepartementet tillsammans med Utrikesdepartementet bildar en samrådsfunktion om den internationella kulturverksamheten, med Kulturdepartementet som sammankallande
  • Kulturdepartementet medverkar till att Svenskhemmet

Voksenåsen och Hanaholmens kulturcentrum kan ingå i nätverket Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut

  • Kulturdepartementet tydliggör och förstärker det internationella uppdraget för myndigheter inom sitt ansvarsområde

Kulturdepartementet har det övergripande ansvaret för riktlinjerna för den internationella kulturverksamheten och för utformning och genomförande av strategier. Kulturdepartementet har också att ge uppdrag för internationell verksamhet till samtliga myndigheter under departementets ansvarsområde.

Kulturdepartementet ska (i samråd med andra departement) utforma det kulturpolitiska agerandet i EU, Unesco, Europarådet, göra omvärldsanalyser, följa utvecklingen av internationella avtal, konventioner och direktiv. Det ska ta del av forskning inom det internationella kulturpolitiska området och övervaka kompetensfrågorna inom området.

I övrigt hänvisar Iku till lagda förslag om Internationella kulturfonden och kulturråden.

16.15. Utbildningsdepartementet

Iku föreslår att:

  • Utbildningsdepartementet ingår en överenskommelse med UD om en överföring av Svenska institutets verksamhet inom utbildning och forskning (undantaget svenskundervisningen i utlandet) till organ inom det egna departementets ansvarsområde
  • Utbildningsdepartementet medverkar till att de tre s.k. Medelhavsinstituten samt Stiftelsen San Michele kan ingå i nätverket Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut

16.16. Finansiering av Ikus förslag

Iku föreslår förändringar i den statliga organisationen för internationell kulturverksamhet. Dessa förändringar är genomförbara inom nuvarande budgetramar. Vad som krävs är omfördelningar av resurser och rationaliseringar.

Omfördelningar av resurser

Medel omfördelas, inom och mellan de statsbudgetära utgiftsområdena 17 (Kultur, medier, trossamfund och fritid), 5 (Internationell samverkan) och 7 (Internationellt bistånd). Medel över utgiftsområde 24 (Näringsliv) borde också kunna komma ifråga eftersom Internationella kulturfonden skall kunna stödja evenemang och presentationer som spänner över flera politikområden. I första hand krävs dock omfördelningar inom utgiftsområde 17. Detta är nödvändigt för att Internationella kulturfonden, som initialt ska fördela 10 miljoner kronor per år, ska uppnå den föreslagna slutnivån 60 miljoner kronor per år.

Rationaliseringar och effektiviseringar

Ikus utgångspunkt är att Svenska institutet ska renodla kärnverksamheterna Sverigeinformation och Sverigepresentation. Iku har svårt att göra en mer ingående bedömning av hur stora resurser SI behöver för att driva kärnverksamheterna i ett långsiktigt perspektiv, men gör uppskattningen att behovet inte överstiger 50 tjänster (exkl. CCS). Några av dessa ska avse visstidsanställda projektledare. SI har ca 80 tjänster exkl. CCS.

Enligt Ikus uppfattning ska den del av personalen som ansvarar för ledning, administration och service inte överstiga 25 procent av den totala bemanningen, vilket i detta fall betyder medel motsvarande ca 13 tjänster. I förhållande till nuvarande organisation är detta en minskning med ca 10 tjänster. Detta utrymme bör utnyttjas dels för att bygga upp internationella kulturfonden (medel

motsvarande 4 tjänster). Vidare omfördelas medel för tjänster inom SI till Internationella kulturfondens sekretariat (2 tjänster) samt Export Music Sweden (1 tjänst).

För uppbyggnad av fondsekretariatet krävs vidare en överföring från Rikskonserter av medel motsvarande en tjänst. Iku förutsätter att Rikskonserter genom rationaliseringar kan frigöra detta resursutrymme.

Överföringar av arbetsuppgifter

Ikus förslag förutsätter att Utrikesdepartementet medverkar till att arbetsuppgifter förs från Svenska institutet till Statens kulturråd och Konstnärsnämnden. Det innebär också att medel för tjänster med vidhängande kostnader i motsvarande mån förs från Svenska institutet till dessa organisationer.

Kommittédirektiv

Internationell kulturverksamhet Dir. 2002:113

Beslut vid regeringssammanträde den 29 augusti 2002.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall göra en översyn av de statliga insatserna för internationell kulturverksamhet. I uppdraget ingår att kartlägga hur den svenska internationella kulturverksamheten bedrivs för närvarande samt att analysera hur denna påverkas av faktorer och förändringar i Sverige och i omvärlden. Utredaren skall även lämna förslag till hur de svenska statliga insatserna skall utformas.

Bakgrund

Att främja internationellt utbyte och samarbete på kulturområdet är en viktig del av den nationella kulturpolitiken. Ett uttryck för detta är att det är ett kulturpolitiskt mål att främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet (prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:KrU:1, rskr. 1996/97:88) bl.a. för att öka kulturspridningen, delaktigheten och stimulera den konstnärliga utvecklingen.

Internationell kulturverksamhet är sedan länge ett inslag även inom andra politikområden. Presentationen av svensk kultur och stöd till kulturutbyte med andra länder är viktiga inslag i det allmänna Sverigefrämjandet och i insatserna för att främja handelsutbytet med andra länder. Kultur är också ett inslag i den svenska biståndsverksamheten. Detta har bl.a. kommit till uttryck i en proposition om informations- och erfarenhetsutbytet med utlandet (prop. 1978/79:147, bet. KrU 1978/79:31, UU 1978/79:3, rskr. 1978/79:347 och 348).

Den internationella kulturverksamheten har genom åren varit föremål för flera utredningar. Ofta har kulturutbytet då behandlats som en komponent i det större erfarenhetsutbyte med omvärlden

som Sverige är engagerat i, samtidigt som det har konstaterats att kulturutbytet kan motiveras av olika intressen och syften. En utredning som i hög grad har haft inflytande på den internationella kulturverksamheten är utredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet (den s.k. SIK-utredningen) som 1978 lämnade betänkandet Kultur och information över gränserna (SOU 1978:56). Tio år senare bearbetade en ny utredning dessa frågor i ett betänkande med namnet Sverigeinformation och kultursamarbete (SOU 1988:9). År 1994 presenterades ett utredningsbetänkande med inriktning på internationell kultur med titeln Vår andes stämma - och andras (SOU 1994:35). Även Kulturutredningen, som avlämnade sitt betänkande kort därefter, berörde de internationella kulturfrågorna (SOU 1995:85). Vid Unesco-konferensen i Stockholm 1998 antogs en internationell handlingsplan för kulturpolitik för utveckling, den s.k. ”Stockholm Action Plan”.

Ytterligare andra utredningar och propositioner har under det senaste decenniet berört det internationella kulturutbytet som en del i en större helhet. I januari 2001 har en promemoria om press- och kulturråden samt en översyn av Svenska kulturhuset i Paris (CCS) överlämnats till Utrikesdepartementet. I mars 2002 överlämnade en parlamentarisk utredning sitt betänkande om Sveriges politik för global utveckling (GLOBKOM, SOU 2001:96).

Svenska institutet, den samordnande statliga myndigheten på området, hanterar internationella kulturfrågor och projekt som ofta har koppling till flera politikområden. Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Konstnärsnämnden med sitt internationella ateljécentrum IASPIS är exempel på myndigheter inom kultursektorn med eget ansvar för internationell kulturverksamhet. Vidare bedriver kulturinstitutioner som Svenska rikskonserter, Svenska Filminstitutet, museimyndigheter, teatrar m.fl. samt ett flertal andra organisationer internationell kulturverksamhet med statligt stöd. Även Sida har sedan mitten av 1980-talet i växande omfattning inkluderat kultur i sin verksamhet.

Behovet av en översyn

Sveriges kontakter med utlandet har ökat i omfattning under det senaste decenniet, inte bara på statlig, regional och kommunal nivå, utan också mellan företag, organisationer och privatpersoner. Sam-

tidigt som Sveriges omvärldsberoende har ökat, har stora förändringar ägt rum i vår omvärld.

Händelserna i vårt geografiska närområde 1989, då muren mellan Öst- och Västeuropa föll, har lett till nya kontaktytor mellan de europeiska folken och innebär att nya politiska dimensioner utvecklas. Bland annat har Östersjö- och Barentsområdena fått ökad tyngd i svensk politik.

Det svenska medlemskapet i EU har medfört regelbundna kontakter med övriga medlemsländer och numera i allt större utsträckning även med kandidatländerna. Inom kulturområdet stöder EU:s kulturprogram Kultur 2000 projekt som innebär samverkan mellan kulturarbetare från minst tre medlems- eller kandidatländer. EU:s strukturfonder förmedlar betydande resurser för investeringar och utveckling inom framför allt kulturarvsområdet. Statliga myndigheter ansvarar för information om dessa bidragsmöjligheter.

Öppnare gränser i Europa och ett ökat resande, ett ökat informationsutbyte bl.a. genom användningen av Internet samt medieutvecklingen med nära koppling till den internationella kultur- och varumärkesindustrin har blivit en del av vardagen, särskilt för de unga. Det är en utveckling som innebär nya möjligheter och nya risker, inte minst på kulturområdet.

I Sverige förmedlas i dag modersmålsundervisning på nästan 130 språk. Denna språkliga mångfald motsvaras av en rik kulturell mångfald och hör samman med den omfattande invandring som ägt rum sedan förra seklets mitt. Den kulturella mångfalden i Sverige är en till stora delar ännu outvecklad resurs i samhället som motiverar och möjliggör nya former av internationella kontakter.

Internationaliseringen har påverkat kulturlivet i minst lika hög grad som andra samhällssektorer. Den konstnärliga utvecklingen står i ett starkt beroendeförhållande till internationella impulser. Kontakter med kollegor, institutioner och publik i andra länder stimulerar hela det nationella kulturlivet. Större resurser läggs därför på att stödja kulturutbytet mellan Sverige och omvärlden samtidigt som kulturmyndigheter fått ett ökat internationellt ansvar. Efterfrågan på svensk kultur har ökat utomlands.

När ambitionerna på senare tid har höjts inom handels- och investeringsfrämjandet har detta ibland lett till satsningar med både kulturellt och näringslivsfrämjande innehåll, bl.a. inom musik och design.

Samtidigt har en ny syn etablerats inom biståndspolitiken som betonar kulturens betydelse för demokratiprocesser, nätverks-

processer samt för social och ekonomisk utveckling. Det kultursamarbete som bedrivs inom detta område har i allt högre grad formen av partnerskap, som bygger på en med samarbetslandet gemensam och långsiktig vision av utvecklingen, inom ramen för de övergripande biståndspolitiska målen.

Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet tog 1998 initiativ till projektet Partnerskap för kultur för att, med kulturen som bas, främja yttrandefrihet, kulturell mångfald, demokrati och ömsesidig säkerhet i Östersjöländerna, Vitryssland och Ukraina. Ett stort antal seminarier och samarbetsprojekt som har vänt sig till kulturarbetare, beslutsfattare och politiker i dessa länder har genomförts fram till och med 2001.

Det kulturutbyte Sverige har med länder utanför Europa och utanför vår traditionella kulturgemenskap har fått en allt större betydelse. Ofta har kulturen öppnat möjligheter till dialog och samarbete där annat utbyte varit svårare att få till stånd. Ett exempel på detta är det s.k. Euro-islamprojektet, som inleddes vid mitten av 1990-talet, där kulturen haft en framskjuten plats. Projektet innebar bl.a. att kultursamarbetet med länderna i Mellanöstern och Nordafrika förstärktes, med Svenska institutet och Sida som organisatörer.

I samband med det svenska ordförandeskapet i EU har svenska kulturprojekt genomförts utomlands i betydande omfattning och med stor bredd som ett led i en integrerad press?, informations- och kultursatsning. Härigenom har nya kontaktytor och värdefulla erfarenheter av att arbeta med svensk kultur utomlands utvecklats.

Utvecklingen har alltså inneburit att nya motiv och prioriteringar lagts till de tidigare, samtidigt som antalet insatser och aktörer inom det internationella kulturområdet ökat väsentligt. Förutom att myndigheter och institutioner har fått fler uppgifter på det internationella området har mer informella kontakter och nätverk mellan kulturarbetare i Sverige och i utlandet utvecklats och fått en större betydelse än tidigare. En hög förändringstakt och mer direkta internationella kontakter ställer också krav på snabbhet och flexibilitet hos det offentliga stödet. De statliga insatserna har utvecklats i vissa delar, men inte från en genomtänkt och aktuell helhetssyn. Det finns också skilda målsättningar inom olika berörda politikområden, vilket får konsekvenser för den internationella kulturverksamheten.

Sammantaget finns det mot denna bakgrund skäl att se över de grundläggande principer och mål som i dag vägleder statliga in-

satser på det internationella kulturområdet, verksamhetens organisation, ansvarsfördelningen mellan olika departement, myndigheter och institutioner både hemma och utomlands samt fördelningen av resurser.

Uppdraget

En särskild utredare skall göra en översyn av de statliga insatserna för internationell kulturverksamhet.

Utredaren skall kartlägga de nuvarande svenska insatserna för internationell kulturverksamhet, såväl den verksamhet som vägleds av de kulturpolitiska målen, som den som utgår från utrikespolitiska, handelspolitiska och biståndspolitiska mål. Utredaren skall redogöra för de insatser på kulturområdet som görs inom ramen för det reguljära kulturutbytet, allmänt Sverigefrämjande, handels- och investeringsfrämjande, biståndsverksamhet, utbildning och forskning liksom för internationell kultursamverkan inom EU och Norden. Formerna för samordning mellan dessa områden skall också redovisas liksom de skilda synsätt och prioriteringar som kan förekomma. De mål som vägleder insatserna bör analyseras med avseende på hur de är inbördes förenliga. De viktigaste statliga och icke-statliga aktörerna på området skall redovisas, liksom deras uppdrag och arbetssätt samt vilka ekonomiska och andra resurser de har.

Utredaren skall vidare analysera de faktorer och förändringar i Sverige och i omvärlden som påverkar den internationella kulturverksamheten. Uppgifter skall inhämtas om hur andra länder som utredaren finner särskilt relevanta har valt att bedriva motsvarande verksamheter.

Mot denna bakgrund skall utredaren föreslå hur de svenska statliga insatserna för internationell kulturverksamhet skall utformas och föreslå de mål som skall vara vägledande för verksamheten. Utredaren får lämna förslag om reviderade uppdrag till befintliga myndigheter och institutioner, liksom om nya modeller för samordning samt förändrad ansvars- och resursfördelning. Det ingår också i utredarens uppdrag att vid behov föreslå en förändrad organisation och ändrat huvudmannaskap för nuvarande verksamheter inom området.

Utredaren skall lämna förslag till hur det framtida arbetet med kulturfrågor bör bedrivas vid utlandsmyndigheter och i andra

statliga och statligt finansierade institutioner i utlandet. I dessa delar skall utredaren ta hänsyn till de analyser och förslag som finns i de två rapporter om press- och kulturråden resp. Svenska kulturhuset i Paris (CCS) som lämnades till Utrikesdepartementet i januari 2001. För utredarens arbete gäller kommittéförordningen (1998:1474). Om utredaren lämnar förslag med kostnadskonsekvenser skall förslag till finansiering anges.

Arbetsformer

Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 2003. Utredaren skall samråda med berörda statliga myndigheter liksom med andra berörda institutioner, organisationer och friare aktörer på området.

(Kulturdepartementet)

Mål inom enskilda politikområden

Riksdag och regering har i olika sammanhang formulerat målen för kulturpolitiken, utrikespolitiken, biståndet samt handels- och näringspolitiken.1 I följande text görs en kort sammanfattning av dessa.

Målen för den nationella kulturpolitiken är att:

  • värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den,
  • verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande,
  • främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar,
  • ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället,
  • bevara och bruka kulturarvet,
  • främja bildningssträvandena, samt
  • främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet.

Inom utrikes- och säkerhetspolitiken är de övergripande målen att:

  • säkerställa Sveriges intressen i förbindelserna med andra länder, och
  • bidra till konfliktlösning, civil krishantering och förebyggande av väpnade konflikter, samt att stärka skyddet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt.

Andra mål inom utrikespolitiken relevanta för internationell kulturverksamhet är att:

  • skapa goodwill och förtroende för Sverige,

1 Se t.ex. prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:krU1, rsks. 1996/97:129 och prop. 2002/03:122

  • öka kunskaperna om och intresset för det svenska samhället och den svenska kulturen i andra länder, samt att
  • öka kontakterna och utbytet mellan institutioner och enskilda i

Sverige och motparter i andra länder inom kultur, utbildning, forskning och samhällsliv i övrigt.

Inom biståndspolitiken är det övergripande målet att:

  • höja de fattiga folkens levnadsnivå

Delmålen är:

  • Resurstillväxt
  • Ekonomisk och social utjämning
  • Ekonomisk och politisk självständighet
  • Demokratisk samhällsutveckling
  • Framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön
  • Jämställdhet mellan kvinnor och män

Andra mål inom biståndspolitiken relevanta för internationell kulturverksamhet är att:

  • främja en hållbar utveckling, fördjupad integration och partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar, utifrån behoven i samarbetsländerna och med utnyttjande av den svenska resursbasen,
  • bidra till att stärka demokratiska strukturer samt att främja en demokratisk kultur och ett aktivt medborgerligt deltagande genom utbyte och samarbete mellan Sverige och samarbetsländerna,
  • med ett rättighetsbaserat och genusmedvetet förhållningssätt, skapa hållbara förutsättningar för social utveckling och trygghet, samt att
  • främja kulturell mångfald, skapande verksamhet, samt en hållbar utveckling baserad på respekt för de mänskliga rättigheterna. Det mångdimensionella fattigdomsbegreppet, hiv/aids-problematiken och jämställdhet mellan könen skall prägla arbetet. Insatser för fredsbevarande arbete skall utvecklas.

Inom utrikeshandel och investeringsfrämjande är det övergripande internationella målet:

  • en effektiv inre marknad och en öppen handelspolitik inom

EU, ett förstärkt multilateralt handelssystem inom WTO, ökad svensk export och ökade utländska direktinvesteringar i Sverige.

Andra mål inom handels- och investeringsfrämjandet relevanta för internationell kulturverksamhet är att:

  • skapa tillväxt, sysselsättning och utveckling i Sverige genom att underlätta för svenskt näringsliv att hävda sig på de internationella arenorna,
  • främja export, import och utländska investeringar i Sverige samt förstärka bilden i utlandet av Sverige som ett modernt, öppet, framtidsorienterat välfärdssamhälle, samt att
  • internationellt marknadsföra högteknologiska områden och nya branscher där Sverige och svenska företag har en särskild kompetens, däribland upplevelseindustrin.

Urval av internationella avtal, Unescokonventioner, EU-direktiv och EUresolutioner m.m.

Underlag för nedanstående förteckning har lämnats av Ikus experter.

1. FN

Unescos universiella deklaration om kulturell mångfald, 2001.

WIPO-fördraget om upphovsrätt (WIPO Copyright Treaty, WCT), 1996.

WIPO-fördraget om framföranden av verk och fonogram (WIPO Performances and Phonograms Treaty, WPPT), 1996.

TRIPS–avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, 1994 (Sverige anslöt sig 1996).

Recommendation for the Protection of Movable Cultural Property, 1978.

Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv, Världsarvskonventionen, 1972 (Sverige anslöt sig 1985).

Konventionen om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom, 1970 (Sverige anslöt sig 2002).

Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, 1966 (Sverige anslöt sig 1971).

Romkonventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag, 1961 (Sverige anslöt sig 1962).

Konventionen om skydd för kulturföremål i händelse av väpnad konflikt, Haagkonventionen 1954 (Sverige anslöt sig 1985).

Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk, 1886 med ändring 1971 (Sverige anslöt sig 1904).

2. WTO

WTO/Gats-avtalet, allmänna tjänstehandelsavtalet, 1995.

3. Europarådet

Europeiska Landskapskonventionen, Florens, 2000.

Europeisk konvention om skydd för det arkeologiska arvet (reviderad), Valetta, 1992.

Konventionen om skydd för byggnadskulturarvet i Europa, Granada, 1985.

Konvention till skydd för enskilda vid automatisk databehandling, 1980.

Recommendation of the Committee of Ministers to member states on European policy on access to archives.

4. EU

EU-artiklar:

Artiklar i EG-fördraget (kulturartikel 151 m.fl.).

EU-direktiv:

Upphandling:

97/52/EG (ändringar 93/36/EEG, 93/37EEG och 92/50/EEG), 98/4EG (ändringar i 93/38EEG) samt 89/665/EEG och 92/13EEG (rättsmedelsdirektiven).

93/96/EEG, varor.

93/37/EEG, byggnadsentreprenader.

93/38/EEG, varor, byggnadsentreprenader och tjänster inom försörjningssektorerna vatten, energi, transport och telekommunikation.

Upphovsrätt:

Sju EU-direktiv på upphovsrättsområdet har antagits varav det senaste om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (01/29/EG).

Databaser/personuppgifter:

96/9, rättsligt skydd för databaser.

95/46/EG, skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

Kulturföremål:

93/7/EEG, ang. återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium.

Rådets förordning EEG nr 3911/92 av den 9 december 1992 om export av kulturföremål. Ändrad enligt rådets förordning (EG) nr 2469/96 och ändring av bilagan till förordning (EEG) nr 3911/92 om export av kulturföremål.

Skatter:

77/388/EEG, EU:s sjätte mervärdesskattedirektiv.

TV:

89/552/EEG, ’TV utan gränser’, (ändring 1997).

EU-resolutioner:

Resolution om utvecklingen inom den audiovisuella sektorn, 2002.

Resolution om kulturen och kunskapssamhället, 2002.

Resolution om en ny arbetsplan för det europeiska samarbetet på kulturområdet, 2002.

Resolution om bevarande av framtidens minne - bevarande av digitalt innehåll för kommande generationer, 2002.

Resolution om informations- och erfarenhetsutbyte om yrkeskonstnärers villkor i samband med EU:s utvidgning, 2001.

Urval av internationella nätverk inom kulturens område

Underlag för nedanstående förteckning har lämnats av Ikus experter. Förteckningen avser nätverk från den senaste 15-årsperioden.

ABINIA/AC

www.binal.ac.pa Ett samarbete mellan Kungl. biblioteket och bibliotek i Centralamerika. Samarbetet är inriktat på att stärka bibliotekssektorn såväl som det regionala samarbetet i nätverksform.

Ars Baltica

www.ars-baltica.net Nätverket tillkom på tyskt initiativ 1988 för utvecklingen av kultursamarbete mellan länderna kring Östersjön. Det syftar till att främja det regionala konstnärs- och kulturutbytet i form av nätverk, festivaler, seminarier, utställningar m.m. Statens kulturråd och Svenska institutet representerar Sverige i detta nätverk. Sverige var ordförande under perioden 2001–2003.

Art Studios Net

www.artstudiosnet.org Ett nätverk för konstnärsverkstäder som kartlägger konstnärsdrivna verkstäder, gallerier och andra konstnärsdrivna projekt. Nätverket finns framför allt i Europa.

ArtGenda

www.artgenda.com Nätverket startade i Köpenhamn 1996 och har utvecklats till en biennal där konstnärer, musiker m.fl. mellan 18 och 30 år medverkar. Syftet är att stimulera unga konstnärliga utövares internationella utveckling.

Artists&Artists

En grek-turkisk cypriotisk KLYS-organisation som bildades 1999 på initiativ av svenska KLYS.

Asia-Europe Museums Network (ASEMUS)

www.asemus.org, www.smvk.se Nätverket bildades 2001 och omfattar f.n. ett 50-tal museer i Asien och Europa. Statens Museer för Världskultur (SMVK) tog initiativ till nätverket, och koordinerar dess arbete genom att svara för sekretariatsfunktionen fram t.o.m. 2004.

Association of Castles and Museums around the Baltic Sea

www.baltic-castles.org Organisationen bildades 1991 och syftar till ett närmare samarbete mellan fästnings- och slottsmuseer runt Östersjön.

BALCON – Development through Conservation of Cultural Heritage in Baltic Sea Region

www.balcon.net Ett nätverk från 1992 för arbete med kulturarv och regional hållbar utveckling runt Östersjön.

Baltic Writers Council

www.bcwt.org Ett nätverk för författar- och översättarsammanslutningar från framför allt Östersjöregionen.

The Black Sea Writers and Translators Council

www.literarycentre.gr Ett författarråd med länderna kring Svarta havet som medlemmar.

CRAC - Creative Room for Art and Computing

www.crac.org Nätverket startade 1997 och har omkring 250 medlemmar. CRAC är ett medialabb för verksamma konstnärer inom digital teknik som etablerat sig både på Internet och i Stockholm, Visby, Oslo, Tallinn, Helsingfors, Riga och Vilnius.

DanceWeb

www.dancewebeurope.net, www.danceweb.at DanceWeb har funnits sedan mitten av 1990-talet och är baserat i Wien. Det är ett nätverk mellan dansare, koreografer, danskompanier, institutioner och danspedagoger. Konstnärsnämnden samarbetar med DanceWeb kring arbetsvistelser för koreografer.

DLM Forum

www.europa.eu.int/ISPO/dim Ett tvärvetenskapligt nätverk inom ramen för EU:s informationsverksamhet avseende arkiv och elektronisk dokumenthantering. Nätverket bildades 1996 och består av EU:s medlemsländer, med undantag för Grekland.

Drama Tool

www.dramatool.org Drama Tool är ett digitalt nätverk som är under utveckling i östra Afrika och västra Sverige och där teaterarbetare via Internet har en direkt dialog och erfarenhetsutbyte om teater och teaterns roll i samhället, förutom att vara direkt kapacitetsbyggande.

East African Theatre Institute

Ett Sidafinansierat nätverkssamarbete mellan teater-, dans- och musikorganisationer/grupper samordnade av Älvsborgsteatern/Länsmusiken i Sverige och Eastern Africa Theatre Institute i Östafrika. Perioden 2002–03 är en pilotfas. Nätverket beräknas därefter inkludera olika fortbildningsinsatser liksom möten och turnéutbyte.

Elia – European League of Institutes of the Arts

www.elia-artschools.org Nätverket bildades 1990 och har ca 350 medlemmar i 47 länder. Det är ett oberoende nätverk av utbildningsinstitut inom alla konstarter.

EU Net Art

www.eunetart.org Ett nätverk från 1991 för barn- och ungdomskultur med över 100 organisationer från ca 28 länder.

Europa Cinemas

www.europa-cinemas.org Ett nätverk med biografer i Sverige och Europa som arbetar för att främja europeisk film på biografer. Nätverket bildades 1992.

Europe Jazz network

www.ejn.it Nätverket bildades 1987 och är det första elektroniska nätverket inom kulturområdet.

Europe Jazz Odyssey

www.europejazzodyssey.org Ett nybildat nätverk för främst experimentell jazz, med säte i Paris.

European Association of Archaeology (EAA)

www.e-a-a.org Nätverket bildades 1994 för arkeologer i Europa och har ca 1 100 medlemmar från 41 länder. Ett sekretariat finns (c/o Riksantikvarieämbetet) i Kungsbacka.

European Conference of Promoters of New Music (ECPNM)

www.ecpnm.com Ett internationellt nätverk för främjande av samtida (efter år 1950) konstmusik. Ett sekretariat finns i Amsterdam.

European Council for Artists (ECA)

www.eca.dk Ett europeiskt nätverk från 1995 för konstnärsorganisationer, med ca 23 medlemsländer.

European Film Promotion

www.efp-online.com, www.sfi.se Ett europeiskt nätverk med ca 20 medlemsländer med stöd från EU:s mediaprogram Media Plus, för olika gemensamma projekt för att lansera europeisk film och europeiska filmarbetare, inte minst utanför Europa.

European Forum for Arts and Heritage (EFAH)

www.efah.org En europeisk paraplyorganisation på kulturområdet, som verkar för att ge kulturen en starkare ställning, framför allt inom EU. Nätverket bildades 1994, med kontor i Bryssel. EFAH har 65 medlemsorganisationer i Belgien och i övriga Europa.

European Forum of Worldwide Music Festivals (EFWMF)

www.efwmf.org Ett nätverk från 1991 för musikfestivaler i Europa med huvudsaklig inriktning på världs- och folkmusik. Ett sekretariat finns i Belgien.

European Music Office (EMO)

www.emo.org Nätverket bildades 1995. Det främjar musiksektorns intresse och bedriver lobby-verksamhet på EU-nivå. EMO representerar 600 000 människor från olika musikgenrer och har sekretariat i Bryssel.

Europeiska kulturparlamentet

www.kulturparlamentet.com Det Europeiska kulturparlamentet är ett forum för konstnärer och andra kulturellt verksamma från hela Europa. Syftet är att bidra till att kultur och bildning får en starkare roll i det europeiska samarbetet och att från en konstnärlig och intellektuell utgångspunkt främja den europeiska idén, baserad på såväl stor mångfald som gemensamma humanistiska värden. Det Europeiska kulturparlamentets första session ägde rum i Brügge, Belgien 2002.

HEREIN

www.coe.int/T/E/Cultural_Co-operation/Heritage/ The European Heritage Network (HEREIN) är ett informationssystem i Europarådets regi för att samla statliga myndigheter inom kulturarvsområdet. Nätverket bildades 1999.

Intercult

www.intercult.se Intercult är en produktionsgrupp som grundades i Stockholm 1992. Den arbetar med lokala, regionala och internationella aktiviteter inom publikutveckling, blandkultur och kulturpolitik, med fokus på Balkan, Baltikum och europeiska huvudstäder.

International Artists Managers Association (IAMA)

www.iamaworld.com IAMA blev ett internationellt nätverk 1996 och fanns dessförinnan i Storbritannien. Nätverket är öppet för artistagenter och konsertarrangörer inom klassisk musik i hela världen.

International Association of Jazz Education (IAJE)

www.iaje.org Nätverket blev internationellt 1989 och fanns dessförinnan i USA. Nätverket behandlar frågor om utbildning i jazzmusik. Lärare, studenter, musiker etc. från ca 35 länder är med i nätverket.

International Association of Residential Arts Centres (ResArtis)

www.resartis.org Nätverket bildades 1992 och är en sammanslutning av närmare 200 organisationer i 50 länder, som bl.a. erbjuder konstnärer av alla kategorier möjligheter till längre eller kortare arbetsvistelser.

International Network for Cultural Diversity (INCD)

www.incd.net Nätverket tillkom som ett resultat av Unesco-konferensen i Stockholm 1998. Nätverket består av ca 300 kulturorganisationer runt om i världen. INCD ser som sin främsta uppgift att få till stånd en konvention till skydd för den kulturella mångfalden.

International Network on Cultural Policy (INCP)

http://206.191.7.19 Ett internationellt informellt nätverk för kulturministrar initierat av den kanadensiske kulturministern i samband med Unescokonferensen i Stockholm 1998. Kanada svarar för ett sekretariat. INCD och INCP har sammanträffande årligen.

Kulturarv utan Gränser (Cultural Heritage without Borders)

www.chwb.org Ett nätverk för samarbete mellan internationella organisationer som arbetar med kulturarvsfrågor. Stiftelsen Kulturarv utan Gränser bildades 1995 och bedriver ett ideellt arbete för att bevara kulturegendom i områden som drabbats av krig, naturkatastrofer osv. Kulturarv utan Gränser har i flera år genomfört ett samarbete med Sida i bl.a. Bosnien och Kroatien.

Kulturhus i Södra Afrika, Mellersta Östern och Sverige

Nätverket samordnas av Frölunda Kulturhus i Göteborg och inkluderar för närvarande sex kulturhus i Moçambique, ett i Zimbabwe och ett i Palestina. Det syftar till utbyte av information, kunskap, idéer och visioner, gemensamma utställningar och fortbildning.

Manifesta

www.manifesta.org Biennaler/utställningar i olika städer inriktade på ung europeisk samtidskonst.

Minerva

www.minervaeurope.org Ett nytt nätverk i Europa förankrat i EU-kommissionen och dess National Representative Group, NRG. Minerva verkar för grundprinciper för samordning av program och projekt för digitalisering av det kulturella och vetenskapliga arvet. Minerva-projektet startade 2002. Samtliga EU-länder utom Luxemburg deltar.

Monitoring Group on Cultural Heritage in the Baltic Sea States

http://balticheritage.raa.se Ett samarbete om skydd av kulturarv runt Östersjön. Samarbetet organiseras i fyra arbetsgrupper: Sustainable Historic Towns, Underwater Heritage, Coastal Culture och Maritime Heritage samt Preservation and Maintenance in Practice, vilka i sin tur har flera underliggande nätverk.

The Multicultural Skyscraper

www.multicultural.net . Nätverket vänder sig i första hand till media och skall främja kulturell diversifiering i TV och radio.

North American Folk Music and Dance Alliance

www.folk.org Organisationen bildades 1990 ursprungligen som ett brett amerikanskt nätverk för folkmusik och dans. Den har därefter utvecklat mycket omfattande internationella kontaktytor.

Pépinères européennes pour les jeunes artistes

www.jeunessessmusicales.com Nätverket erbjuder yngre konstnärer vistelser i Europa och Kanada. Dess olika program finansieras i stor utsträckning av EUmedel.

RockArt in Europe (RANE)

www.rane-online.org Nätverket avser EU:s Interregprojekt RANE (RockArt in Northern Europe). Det bildades sommaren 2002 och omfattar 46 institutioner i Norden och Östersjöområdet.

RockCare

www.raa.se/rockcare RockCare är ett EU-projekt som arbetar på en rad områden för att förstärka skyddet för hällristningar m.m. både i Sverige och i Europa. Nätverket omfattar nio europeiska institutioner i sex länder.

Scandinavian Films

www.scandinavian-films.org De nordiska filminstituten ingår i nätverket. Basen är den gemensamma närvaron på festivalerna i Cannes och Berlin. Nätverket genomför också aktiviteter på andra platser runt om i världen.

Sweden-Africa Museum Project (SAMP)

www.sampmus.org , www.sampmus.nu Ett svensk-afrikanskt Sidafinansierat museinätverk som består av 24 museer i Afrika och i Sverige.

Världsarvsskolorna

www.unesco-sweden.org Världsarvsskolorna startade 1995 och är ett nätverk av skolor belägna i närheten av kultur- och naturarv upptagna på Unescos världsarvslista. Nätverket omfattar 130 länder och arbetar med information om kulturarven.

Women in Film and Television International (WIFTI)

www.wifti.org Ett kvinnligt nätverk inom internationell film och television. Det startade i USA och finns nu i flera europeiska länder.

World Music Expo (WOMEX)

www.womex.com En världsomspännande organisation från 1994 för världs- och folkmusik. Ett sekretariat finns i Tyskland.

Centralmuseernas internationella kulturutbyte

Källa: Centralmuseernas årsredovisningar 2002 under rubriker om internationell verksamhet.

Arbetets museum

www.arbetetsmuseum.se Museet har bl.a. deltagit i ett internationellt samarbetsprojekt, ”Migration, Work and Identity”, tillsammans med museer från sju andra länder. Inom projektet produceras en internationell vandringsutställning ”Crossing Borders: Migrants in Europe”, till vilket Arbetets museum bidragit med texter och bilder. Arbetets museum ingår också i ett Sokratesprojekt inom EU kallat MIMEX (Mediations in Museums and Exhibitions). Projektet behandlar frågor rörande invandring och skall resultera i en handbok om hur museer i samverkan med invandrargrupper kan gestalta invandringens historia och samtidigt vara en viktig del i integrationsarbetet.

Arkitekturmuseet

www.arkitekturmuseet.se Arkitekturmuseet bedriver bl.a. Östersjösamarbete. Under 2002 arbetade museet med en vandringsutställning och tillhörande publikation. Projektet syftade till att utveckla och förmedla kunskap om Stockholms och våra östra grannhuvudstäders bebyggelsehistoria under en omvälvande period. Det var ett samarbete mellan institutioner i berörda städer, där Svenska institutet bidrog med finansiering.

Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet

www.livrustkammaren.se, www.skoklostersslott.se, www.hallwylskamuseet.se Myndigheten Livrustkammaren, Skoklosters slott, Hallwylska museet bedriver internationell verksamhet i form av t.ex. utlån och förfrågningar från utlandet. Livrustkammaren agerar utställningsproducent eller del i samproduktioner. Under 2002 medverkade Livrustkammaren vid flera internationella symposier. Skoklosters slott har internationella kontakter med museer i Europa och USA. Det har också fått internationell uppmärksamhet med anledning av att många föremål lånats till utställningar i Tyskland och Polen. Hallwylska museet, har också en internationell utlåningsverksamhet.

Moderna Museet

www.modernamuseet.se Moderna Museet stödjer och organiserar svenskt deltagande vid internationella konstbiennaler. Under 2002 svarade museet för det svenska deltagandet vid biennalerna i Sâo Paulo, Sydney, Kwangju och Buenos Aires. Moderna Museets Internationella Program genomförde en presentation av en utställning med nordiska konstnärer i Bangkok och Kuala Lumpur. Vidare hade museet ett samarbetsprojekt med Moçambique om barn och ungdomar och deras relation till konst. Museet samarbetade också med NIFCA i Helsingfors om en sammanställning av videofilmer som turnerade i Östersjöområdet.

Nationalmuseum med Waldemarsudde (NMW)

www.nationalmuseum.se, www.waldemarsudde.se Nationalmuseum har ett brett samarbete med museer världen över om utlån av konst och som delproducent i stora internationella utställningar. Under 2002 hade Nationalmuseum ett internationellt samarbete kring utställningen ”Impressionismen och Norden”, som också kom att visas i Köpenhamn. Vidare producerade (i samarbete med Japan och Göteborgs Konstmuseum) museet en utställning om skandinaviskt landskapsmåleri som visats på konstmuseer i olika städer i Japan. Nationalmuseum gav på

uppdrag av ”Kulturarv utan Gränser” förslag på stödåtgärder från svensk sida för Nationalmuseet i Belgrad.

Naturhistoriska riksmuseet

www.nrm.se Museet medverkar i flera internationella forskningsprojekt. Ett stort antal forskare från hela världen söker sig till museet som gästforskare eller önskar samarbeta med museet. Under 2002 arbetade 584 utländska forskare vid museet, vilket var drygt 75 procents ökning från 2001. Ökningen berodde bl.a. på den MRIstatus (Major Research Infrastructure) som Naturhistoriska riksmuseet erhållit inom EU, och som innebär en ökad möjlighet för forskare från hela Europa att besöka museet. Museet samverkade även med ”Kulturarv utan Gränser” i återuppbyggnaden av forsknings- och museiverksamheten i Sarajevo, Bosnien. Det deltar också i SAMP (Sweden Africa Museum Project), samt i ett internationellt skadedjursprojekt och i EU-projektet CASTEX (Common

Approach for Scientific Touring Exhibition).

Nordiska museet

www.nordiskamuseet.se Museet har, med bidrag från Svenska institutet, deltagit i utställningsprojektet ”Östersjöfajanser” i samarbete med Tyskland, Danmark och Estland. Inför 2005 förbereder Nordiska museet i samverkan med bland andra Norsk Folkemuseum hundraårsmarkeringen av unionsupplösningen. Under 2002 arrangerade man, inom SAMDOK-verksamheten, flera konferenser som engagerat forskare och museifolk från både de nordiska grannländerna och från länsmuseerna.

Skansen

www.skansen.se Skansen har medverkat i en intensifierad marknadsföring i Östersjöregionen inom ramen för Kungl. Djurgårdens Intressenter, dess servicebolag och med stöd av NUTEK-medel. Skansen deltar även i SAMP-projekt och har samarbete med Village Museum i Dar es

Salaam, Tanzania. I övrigt samarbetar Skansen med andra museer, främst friluftsmuseer inom ramen för ICOM (International Council of Museums) och den europeiska friluftsmuseiorganisationen.

Statens försvarshistoriska museer (SFHM)

www.armemuseum.se , www.flygvapenmuseum.se I myndigheten ingår Flygvapenmuseum i Linköping och Armémuseum i Stockholm. SFHM bedriver Östersjösamarbete, bl.a. ett svenskt-lettiskt projekt (Tre Kronor – Tre Stjärnor) som bl.a. resulterade i en utställning på Armémuseum. Svenska institutet bidrog ekonomiskt till projektet. I samband med detta arrangerades även seminarier för lettiska och svenska deltagare. Armémuseum har också samarbetat med museer i Polen om utlåning av olika fanor.

Statens historiska museer (SHMM)

www.historiska.se , www.myntkabinettet.se I myndigheten ingår Statens historiska museum (SHM) och Kungliga myntkabinettet (KMK). Under 2002 bedrev myndigheten verksamhet med någon form av anknytning till 31 olika länder i fem världsdelar. Det rörde sig om vandringsutställningar, utlån, seminariemedverkan, utvecklingssamarbete och deltagande i EUstödda projekt. Statens historiska museer har haft ett omfattande samarbete med Östeuropa, där ett långsiktigt strategiskt museisamarbete formaliserats. Under 2002 visades en av SHM nyproducerad vandringsutställning i Estland och Vitryssland. Vidare har SHM med stöd av Svenska institutet, UD och de svenska ambassaderna utvecklat ett nätverkssamarbete mellan historiska museer i Östersjöområdet. SHM har stipendieverksamhet (finansierad av Vitterhetsakademien) för forskare från Östeuropa och under 2002 besökte tre forskare från Vitryssland SHM och en forskare från Lettland KMK. SHM bedriver också ett Sidafinansierat utvecklingssamarbete i Centralamerika. Det syftar till att bygga upp ett samarbete mellan museer i regionen för att stärka deras roll som demokratiska institutioner.

Statens maritima museer (SMM)

www.smm.se, www.sjohistoriska.se, www.vasamuseet.se, www.marinmuseum.se Statens maritima museer (tidigare: Statens sjöhistoriska museer) består av Marinmuseum i Karlskrona samt Sjöhistoriska museet och Vasamuseet i Stockholm. Samtliga deltar aktivt i internationella samarbetsprojekt och nätverk. Under 2002 har SMM deltagit i flera internationella symposier och seminarier. SMM har ett stort engagemang i Östersjöfrågor. Under 2002 presenterade SMM t.ex. en utställning om Östersjöns skatter. Vidare har SMM:s förmedlingsavdelning och Vasamuseet haft en stor utställning om Vasaskeppet, som turnerat i Australien. Det finns också ett internationellt utbyte beträffande bevarandet av Vasa (dokumentation och konserveringsmetodik).

Under 2002 arrangerade Marinmuseum Chapmanföreläsningar (med inriktning på säkerhetspolitiska förhållanden i Östersjöområdet) i samarbete med olika skolor, föreningar och institut. Vidare anordnade museet eskaderseglingar som innebar kontakter med flera tyska och danska städer. Sjöhistoriska museet och Marinmuseum har haft utställningar med tema ”Östersjön” vilket gett upphov till vidare kontakter runt Östersjön.

Statens Museer för Världskultur (SMVK)

www.smvk.se, www.etnografiska.se , www.medelhavsmuseet.se, www.ostasiatiska.se I myndigheten ingår Etnografiska museet, Medelhavsmuseet, Östasiatiska museet i Stockholm och Världskulturmuseet i Göteborg. SMVK deltar aktivt i internationella nätverk. SMVK erhöll ett bidrag från Statens kulturråd 2002 för att inleda ett projekt som syftar till att lägga grunden för ett långsiktigt samarbete med museisektorn i Kongo-Kinshasa och Kongo-Brazzaville. Projektet skall också successivt utveckla relationerna mellan museer i Europa och Kongo. Vidare medverkar SMVK, i samarbete med ”Kulturarv utan Gränser”, i utvecklingsarbetet vid Nationalmuseet i Sarajevo.

De museer som ingår i SMVK bedriver alla internationellt samarbete. Under 2002 organiserade t.ex. Medelhavsmuseet, i samarbete med Svenska institutet i Alexandria, ett kollokvium med olika museer från Medelhavsområdet, som handlade om att aktivt

definiera en ny västeuropeisk musei- och kulturarvspolitik. Denna skall inriktas mot ökat samarbete med kulturarvsmyndigheter i Medelhavsländerna, istället för att hämta kulturarvsföremål och föra dem till museer utanför regionen. Östasiatiska museet bedrev under 2002 ett nära samarbete med kinesiska experter inför nypresentation av de kinesiska samlingarna. Museet gjorde också resor till Taiwan och Korea för att söka ekonomiskt stöd till framtida utställningar. Samarbetsdiskussioner har också förts med Nationalmuseet i Laos. Ett gemensamt projektförslag har utarbetats där avsikten är att museet görs till ett centrum för kulturarvsbevarande i regionen och en drivkraft för ökad demokrati och ekonomisk utveckling.

Statens musiksamlingar

www.smus.se , www.stockholm.music.museum Statens musiksamlingar består av Statens musikbibliotek, Musikmuseet och Svenskt visarkiv. Myndigheten har en central roll i det internationella samarbetet på musikområdet och har många förtroendeuppdrag m.m. inom internationella organisationer. Myndighetschefen är t.ex. ordförande i ICTM. Musikmuseet samarbetar med de nordiska musikmuseerna, främst med medel från Nordiska ministerrådet. Samarbetet kan t.ex. gälla frågor om konservering/vård av musikinstrument. Under 2002 hade flera av museerna en gemensam manifestation samma dag - en ”Klarinettens dag”.

Tekniska museet

www.tekniskamuseet.se Museet har deltagit i ett nordiskt-baltiskt program ”Industrial Heritage Platform” om det industriella kulturarvet. Kurser har hållits i Sverige och Litauen. Under 2002 påbörjades ett samarbete med Stockholmsregionens Europakommitté för produktion av en jubileumsutställning som gåva till Sankt Petersburg år 2003.

Kulturrådens arbetsuppgifter

Följande text utgör Ikus förslag till utformning av kulturrådens arbetsuppgifter och verksamhet.

1. Mål för verksamheten

Kulturrådens arbete baseras på de motiv för internationell kulturverksamhet som Iku redovisat. Kulturråden skall arbeta för att främja konstnärlig kvalitet, tillgänglighet till kulturlivet och den kulturella mångfalden. Kulturråden skall också verka för att kulturen kommer in i satsningar som gäller främjande av Sverigebilden, svenskt näringsliv och handelsutbyte samt i biståndssamarbetet med utvecklingsländer.

2. Kulturstrategi

Kulturråden skall arbeta efter en långsiktig (tre-sex år) och övergripande strategi, med såväl kultur- som Sverigefrämjande syfte.

Strategin ska bestå av följande komponenter:

  • Det svenska kulturlivets behov av stärkta kontakter med tjänstgöringslandet
  • Strategin bör bygga på analyser från Statens kulturråd,

Svenska institutet, Konstnärsnämnden, Svenska Filminstitutet, Svensk Form m.fl. organisationer och aktörer. Vilka kulturområden är de mest intressanta, var behövs en extra insats utöver kulturlivets egna kontakter och nätverk, finns det några speciella hinder och svårigheter för kulturlivet att etablera kontakter? Finns det inom de närmaste åren något kulturevenemang som ger extra kontaktmöjligheter?

  • Tjänstgöringslandets behov av utbyggda kulturkontakter med

Sverige

  • Strategin bör bygga på analyser av ambassaden i dess kontakter med tjänstgöringslandets kulturliv, signaler från svenska kulturaktörer, länderansvariga på UD, olika internationella nätverk osv. Vilka områden är man särskilt intresserad av? Var är möjligheterna till svenska insatser särskilt stora? Finns det inom de närmaste åren något kulturevenemang som ger särskilda möjligheter?
  • Behov, möjligheter till Sverigefrämjande/exportfrämjande insatser med starka kulturinslag.
  • Strategin bör bygga på information från UD, Svenska institutet och övriga av NSU:s medlemsorganisationer. Framförhållningen är viktig, ett minst femårigt perspektiv måste finnas.
  • En kommunikationsplan för hur informationsarbetet skall bedrivas, med analys av olika målgrupper, ämnesområden, val av media och samarbetspartners.

3. Olika slags åtgärder

Kulturråden har att avgöra i vilken form man bäst bör arbeta, hur avvägningen bör vara mellan större kulturmanifestationer i förhållande till ett kontaktskapande arbete i form av en ”länge brinnande låga”.

3.1. Projekt

Ett viktigt instrument är projekt som främjar kulturutbytet och som skapar uppmärksamhet kring (någon del av) svenskt kulturliv, helst på längre sikt. Det är viktigt att klargöra vilka mål ett projekt är tänkt att främja (se ovan).

Ett projekt skall vara ett komplement till de nätverk, arenor och övriga kulturkontakter som redan finns mellan Sverige och tjänstgöringslandet och syfta till att stärka de långsiktiga kulturkontakterna.

Projekten skall vara väl förberedda i samarbete med lokala arrangörer och även innehålla målgruppsanalys, marknadsföringsplan samt resurs- och finansieringsplan. En tydlig svensk arrangör/ansvarig skall finnas. Ambassaderna skall endast i undantagsfall behöva avsätta sina egna resurser för detta. Kulturråden skall svara för att projektet blir genomfört och utvärderat. Kulturrådens roll kan variera från fall till fall (projektledare, samordnare, kontaktskapande etc.). Generellt bör kulturråden sträva efter rollen som förbindelselänk och i någon mån lokal representant så snart kontakter mellan svensk och utländsk part etablerats.

Utrymme måste också finnas för snabba, tillfälliga insatser när behov uppstår.

En betydande del av projekten måste ofta delfinansieras genom sponsring. Det kan därför vara lämpligt att kulturrådet på ett tidigt stadium engagerar sig i t.ex. den lokala handelskammaren för att få naturliga kontaktytor i näringslivet.

3.2. Kontaktskapande/inbjudningar m.m.

En central del i verksamheten skall vara att bevara och utveckla, stimulera och fördjupa aktiva kontakter mellan Sverige och tjänstgöringslandet på institutions- och individnivå. Ett viktigt verktyg i detta arbete är reseutbytet (framförallt till Sverige) som kulturråden bör stimulera. Det kan gälla kulturpersonligheter i allmänhet, men framförallt företrädare för institutioner, framstående kulturarbetare och opinionsbildare. Det bör noteras att satsningar på yngre förmågor kan ha fler långsiktigt positiva effekter än på det redan etablerade ”toppskiktet” som ofta redan bildat sig sina uppfattningar och dessutom ständigt uppvaktas av andra intressenter.

I samband med inbjudningar kan Svenska institutet bidra med programläggning och viss kostnadstäckning. Detsamma gäller för Utrikesdepartementets pressrum vid inbjudan av utländsk media. I förekommande fall kan också TuristRådet, Stockholm Visitor’s Board och Gothenburg Information Service ha möjlighet att ta lokala kostnader för utländska media.

Kulturråden och utlandsmyndigheten bör erbjuda bästa möjliga service och information till de utländska gäster som vill besöka Sverige – goodwill-effekten av detta kan inte överskattas. Av resursskäl kan det därför vara klokt att satsa på dem som själva

visat ett aktivt intresse för Sverige, men ännu inte s.a.s. omsatt detta i praktiskt arbete eller utbyte.

Personer i tjänstgöringslandet med särskilda kulturintressen skall bearbetas med intresseväckande information inom sitt specialområde. Kulturråden skall identifiera dessa personer. Allmänna informationskampanjer till en bred krets av mottagare riskerar att bli dyrt och ineffektivt. Ett undantag från denna regel kan vara välutformade elektroniska nyhetsbrev.

Utlandsmyndigheten skall kunna bistå kulturlivet oavsett vilken nivå det representerar. Kulturråden skall t.ex. i mån av tid och i begränsad utsträckning kunna förmedla kontakter till de amatörer som efterfrågar sådana. Mycket information finns idag på Internet och kan inhämtas där av vederbörande. Samtidigt måste klargöras att kulturråden inte behöver lämna sådan service till det ”professionella” kulturlivet som detta egentligen har resurser att göra på egen hand.

Sveriges roll som ledande IT-nation skall genomsyra verksamheten vid utlandsmyndigheten. Kulturråden skall därför använda den IT-teknologi som står tillbuds för bl.a. marknadsföring och distribution av information, inkl. myndighetens egen hemsida och Svenska institutets webbportal www.sweden.se och intranät www.sweden.se/promotion . Det kan i sammanhanget vara en god långsiktig investering att inleda ett samarbete med lokal PR-byrå.

3.3. Rapportering och utvärdering

En ren verksamhetsbeskrivning med förteckning över evenemang kan ge en bild av utbytet med Sverige och aktiviteten vid utlandsmyndigheten, men är mindre användbar som värdemätare eller som underlag för analys av verksamhet och målsättning. Kulturråden skall därför lämna kontinuerlig, skriftlig och särskild åtgärdsfokuserad rapportering till bl.a. Kulturdepartementet, UD, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden och Svenska institutet.

Den långsiktiga strategi och kommunikationsplan som skall ligga till grund för arbetet skall utvärderas och uppdateras kontinuerligt.

Vidare gäller för alla kulturråd att en grundlig dokumentation och utvärdering av verksamheten, samt förteckning över befintliga nätverk och viktiga kontaktpersoner, efter avslutad tjänstgöring skall överlämnas till utlandsmyndigheten och departement.

4. Kulturrådens allmänna kvalifikationer

Kulturråden skall ha en bred kompetens inom svenskt kulturliv, och skall vara väl förtrogna med tjänstgöringslandet och dess språk före anställningen. Kulturråden skall vidare ha erfarenhet av utåtriktad uppsökande verksamhet, projektledning, informationsverksamhet, samt vara proaktiva och operativa. Social kompetens och förmåga att bevara, skapa och utveckla nätverk är avgörande. Kulturrådets personliga intresse och bakgrund ska inte dominera inriktningen.

5. Kunskaper att inhämta inför utlandsstationering

  • om svensk förvaltning i allmänhet och regeringskansliets sammansättning, uppgifter, ansvarsfördelning;
  • om marknadsföring inklusive webbsidor, e-post, databashantering m.m.;
  • om projektledning inklusive ekonomisk redovisning, budgethantering m.m.;
  • om regler för offentlig upphandling vid svensk utlandsmyndighet;
  • praktik vid lämpligt departement eller institution (företrädesvis

Statens kulturråd och Svenska institutet) före utlandsstationeringen;

  • om de statliga myndigheternas internationella verksamheter och möjligheter till bl.a. (sam)finansiering av projekt (huvudsakligen den föreslagna Internationella kulturfonden, Sida Kultur & Medier, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Svenska institutet och Svenska Filminstitutet);
  • ingående kontakter inom de myndigheter som ingår i

Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet, NSU (UD - PIK, UD - EIM, Svenska institutet, Exportrådet, Invest in Sweden Agency, TuristRådet) samt i förekommande fall kunskap om deras utlandsverksamhet;

  • kännedom om och kontakter med kulturinstitutioner som har en omfattande internationell verksamhet och samarbete (t.ex. Nationalmuseum, Moderna Museet, Bildmuseet i Umeå, Riksutställningar och Världskulturmuseet i Göteborg, Dramaten, Kungliga Operan, Cullbergbaletten, Göteborgsoperan,

Stockholms Stadsteater, Folkoperan, Sveriges Radios symfoniorkester, Radiokören och Göteborgs Symfoniker);

  • om nätverket Sveriges internationella kultur- och forskningsinstitut
  • kännedom om och kontakter med viktigare svenska internationella aktörer som danskompanier, koreografer, musiker ur alla genrer, sångare, bildkonstnärer, filmare, fotografer, författare – förläggare osv.
  • kännedom om och kontakter med stiftelser, organisationer och föreningar med internationell verksamhet och/eller delvis statliga uppdrag (t.ex. Svensk Form, Export Music Sweden, Polar Music Prize, Grafikens Hus, Dansens Hus och STIM/Svensk Musik)
  • om specialmuseer eller privata gallerier med betydande internationell verksamhet (t.ex. Waldemarsudde, Rooseum, Malmö Konsthall, Röhsska, Nordiska Akvarellmuseet, Liljevalchs konsthall, Magasin 3, Färgfabriken, Galleri Andréhn-Schiptjenko och Wanås)
  • om finansieringsinstitut inom kulturområdet (t.ex. Nordiska kulturfonden, Riksbankens jubileumsfond, Stiftelsen framtidens kultur, Helge Ax:son Johnssons Stiftelse och Carina Aris Minnesfond)
  • om de svenska världsarven och andra platser av internationell kulturellt intresse (t.ex. Ishotellet i Jukkasjärvi, Steninge Slott, Dalhalla och Skansen)
  • om viktigare svenska kulturfestivaler av internationell karaktär
  • om de svenska aktörerna inom de s.k. upplevelseindustrierna och deras internationella verksamheter (t.ex. AHA Sweden, Svenska Moderådet, Stockholm New, Cirkus Cirkör och Svenska kocklandslaget)
  • om planering inför kommande större jubileer (t.ex. Norge-

Sverige 2005, Carl von Linné 2007, Ostindiefararen East Indiaman Götheborg III 2004–2006)

  • om regler för sponsring av offentlig verksamhet, och förutsättningarna för samarbete med näringslivet i Sverige och i tjänstgöringslandet kring kultur;
  • om viktigare kommersiella mässor och evenemang med betydelse för kulturlivet (t.ex. Möbelmässan i Stockholm, Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, filmfestivalerna i Göteborg och Stockholm)
  • om Nobelstiftelsens arbete

Nobelpriset har en särskild roll i kulturfrämjandet eftersom det är helt privatfinansierat och i alla delar organiseras genom Nobelstiftelsen och berörda akademier. Under årens lopp har Svenska institutet erbjudits möjlighet att på egen bekostnad och i samarbete med utlandsmyndigheterna inbjuda viktiga internationella kulturpersonligheter till ett specialprogram under Nobelveckan. Alla möjligheter att dra nytta av och ytterligare förstärka Nobelprisens betydelse och dess samhörighet med Sverige bör undersökas. God kännedom om Nobelstiftelsens samlade verksamhet och förutsättningarna för att få utnyttja namnet Alfred Nobel och Nobelprisen fordras.

Vissa svenska regioner har ett mycket välutvecklat internationellt kultursamarbete. Vid placering i Köpenhamn eller Berlin bör man således skaffa sig ingående kunskaper om t.ex. Region Skånes utbyte med Danmark och Tyskland; i Baltikum om Uppsala, Gotland och Kalmar; i Helsingfors, Sankt Petersburg eller Moskva om Jämtland, Norrbotten och Västerbotten osv.

Beroende på tjänstgöringsland kan kännedom om och kontakter med organisationer som SKUT (Svenska Kyrkan i Utlandet, www.svenskakyrkan.se/skut ), SWEA (Swedish Women’s Educational Society, www.swea.org ) och lokala handelskammare vara betydelsefulla, men är sannolikt inte nödvändiga att ta förrän man kommit på plats.

Översikt över vissa länders internationella kultursatsningar

Urvalet av länder i översikten är baserat på omfattningen av Sveriges kulturella relationer med dem, eller deras för Sveriges del intressanta statligt organiserade kultursatsningar i utlandet.

Danmark

Det danska Kulturministeriet (www.kum.dk) har huvudansvaret för det internationella kulturutbytet. Fram till och med sommaren 2003 koordinerades detta av det Internationella Kultursekretariatet (IKS). Floran av aktörer inom det internationella kulturutbytet var dock så omfattande att man valde att införa en ny organisation för kulturområdet fr.o.m. den 1 juli 2003, det s.k. Kunstrådet (www.kunststyrelsen.dk). De myndigheter som tidigare helt eller delvis arbetat med internationellt kulturutbyte (förutom IKS också Center for Dansk Billedkunst, Musikrådet och Teaterrådet) ingår i Kunstrådet. En särskild styrgrupp för internationellt kulturutbyte har knutits till denna nya organisation. Avsikten med Kunstrådet är att möjliggöra en ökad professionell koppling mellan kulturliv och internationellt kulturutbyte, att skapa en enklare struktur för både kulturstödet och utbytet samt att avsätta färre medel för administration och därmed mer resurser för verksamheten.

Kulturministeriets insatser för internationellt kulturutbyte skall i enlighet med det lagförslag som ligger till grund för Kunstrådets etablering fokuseras på tre huvudområden:

  • internationell förmedling av kultur;
  • att visa omvärlden att Danmark är en kulturnation; samt
  • det internationella samarbetet mellan museer, bibliotek, arkiv och andra kulturinstitutioner.

Det är oklart hur områden såsom design, mode och arkitektur tillvaratas i den nya organisationen.

Center for Kultursamarbejde med Udviklingslandene lyder under Udenrigsministeriet (UM, www.um.dk ), och finansieras av biståndsmedel från Danida (motsvarigheten till svenska Sida).

Centret tillkom 1998 i syfte att stärka Danmarks kulturella samarbete med utvecklingsländerna och den kulturella dimensionen inom biståndssamarbetet. Myndigheten stöder presentation och förmedling av konst och kultur från u-länder i Danmark, samt utbyte och samarbete med kultursektorn i u-länder. Verksamhetsbidraget uppgår till 14 miljoner DKK.

Det Danske Kulturinstitut (www.dankultur.dk) är en självägande institution som upprättades 1940 med uppgift att verka för upplysning och utbyte mellan Danmark och utlandet inom hela kulturområdet. Kulturinstitutet är initiativtagare eller ger assistans till kulturella och mellanfolkliga projekt såsom utställningar, konserter, konferenser, föredrag, danskundervisning, studieresor och seminarier. Därtill kommer utgivning av en rad böcker och publikationer om Danmark på flera språk.

Det Danske Kulturinstitut ansvarar för de lokala kulturinstitut som finns i Bonn, Bryssel, Edinburgh, Kecskemét, Riga, Sankt

Petersburg, Poznan, Tallinn, Vilnius och Warszawa. Kulturinstitutet har även ett särskilt utbytesprogram med Hamburg.

Danska staten driver sedan nära femtio år också Maison du

Danmark i Paris. Organisatoriskt sett lyder huset under UM. Detta kulturhus inrymmer restauranger, kontor för en rad danska företag och lokaler för den publika verksamheten som t.ex. utställningar, konferenser, seminarier, uppträdanden, konserter och modevisningar. Kulturhuset har mellan 300 000 och 500 000 besökare årligen. Utrikesförvaltningen har särskilda kulturråd vid ambassaderna i Berlin, London, Paris och Washington D.C., samtliga avlönade och tillsatta av utrikesministeriet.

Undervisningsministeriet (www.uvm.dk) finansierar forskningsinstitut i Athen och Damaskus. I Rom finns ett fristående institut för kulturutbyte mellan Danmark och Italien. Danmark har bilaterala kultursamarbetsavtal med 18 länder och formella utbytesprogram med tre. Det nordiska samarbetet inom kulturområdet har hög prioritet i Danmark.

Finland

Ansvaret för det internationella kulturutbytet delas av finska Utrikesministeriet (UM, http://formin.finland.fi) och Undervisningsministeriet (www.minedu.fi) , som inom regeringen har ansvaret för kulturfrågorna. UM ansvarar för de särskilda kulturråden vid sex ambassader, och Undervisningsministeriet för de finska kulturhusen i utlandet.

I Finland saknas motsvarigheten till Svenska institutet och Statens kulturråd. I stället har man små organisationer med tydliga uppdrag att samordna utlandsinsatser inom litteratur, musik, film, dans osv. Finnish Music Information Centre, The Performing Music

Promotion Centre, Finnish Theatre Information Centre, Finnish Dance Information Centre, Finnish Literature Information Centre (FILI), Design Forum Finland, Finnish Film Foundation, The Promotion Centre for Audio-Visual Culture och The Finnish Fund for Art Exchange är alla exempel på sådana, som med begränsade personella och finansiella resurser agerar med stor framgång på den internationella arenan. Korta beslutsvägar och kraftsamling på samarbete mellan organisationerna, näringslivet och departementen och på kvalitet, skapar en internationell genomslagskraft. För närvarande förbereds gemensamma, stora satsningar i New York,

Sankt Petersburg, Kina och Japan.

Vid sidan av om dessa organisationer och det allmänna informationsarbete som bedrivs vid de finska ambassaderna i utlandet, främjas finsk kultur av de 16 kultur- och vetenskapsinstituten runt om i världen. Merparten av dessa grundades under 1990-talet, som var en mycket expansiv period i det finska kulturfrämjandet. Kulturinstitut finns idag i Antwerpen, Berlin, Budapest (virtuellt), Helsingfors, Köpenhamn, London, Madrid, Oslo, Paris, Sankt Petersburg, Stockholm och Tallinn. Vetenskapsinstitut finns i Rom, Athén, Jerusalem och Tokyo.

Instituten drivs i stiftelseform, med lite olika sammansättning av styrelserna. De har en långtgående självständighet och deras verksamhet styrs i hög grad av det intresse för finsk kultur, som finns i respektive land. I New York fokuserar institutet t.ex. på Visual Arts och institutet i Athen är först och främst ett vetenskapligt arkeologiskt forskningsinstitut.

Trots att instituten formellt lyder under Undervisningsministeriet har de tillkommit på kulturlivets initiativ - inte statens. Ministeriet ansvarar heller inte för det konstnärliga innehållet eller

rekrytering av personal, däremot för betydande del av finansieringen (vilket i praktiken ger en viss kontrollmöjlighet). De flesta instituten kan arbeta flexibelt och flyttas eftersom de inte har höga fasta kostnader. Kulturhuset i Budapest är t.ex. helt virtuellt. Andra kulturhus hyr sina lokaler ”på stan”.

Kulturråd finns vid ambassaderna i Berlin, Köpenhamn, London, Moskva, Stockholm, och Washington D.C. och lyder under Utrikesministeriet. Kulturrådtjänsten vid ambassaden i Paris slogs samman med pressrådstjänsten år 2002. Vid ytterligare ett antal ambassader sköts kulturfrågorna av någon av ambassadsekreterarna. Sammanlagt är ett femtontal personer aktiva inom kulturfrämjandet på de finska ambassaderna. Utrikesministeriet har även ett 20-tal informationskontor runt om inom landet vid framförallt bibliotek för att informera om sin verksamhet och om EU. Finland har 45 samarbetsavtal inom kulturens område med andra länder, av vilka 32 är europeiska.

Vid UM:s Press- och kulturavdelning arbetar tio personer med kulturfrågor. Avdelningen hade en sammanlagt budget för år 2002 på 450 000 euro. Därutöver avsätts anslag till kulturfrämjande insatser i respektive ambassaders budgetar. Biståndsmyndigheten FINNIDA ( http://global.finland.fi ) avsatte ca 1,8 miljoner euro för kultursamarbete under 2002. Totalt avsatte den finska staten ca 9 miljoner euro för internationellt kulturutbyte under 2002.

Frankrike

Ansvaret för de statliga insatserna inom den internationella kulturverksamheten delas mellan Utrikesministeriet (UM, www.france.diplomatie.fr ) och Kulturministeriet (www.culture.gouv.fr) , men eftersom kulturen utgör ett av de viktigaste elementen i fransk utrikespolitik är det UM som har huvudansvaret. Vid UM är det Direction générale de la Coopération internationale et du Développement som har det administrativa ansvaret.

Kulturministeriet bär ansvar både för stöd till presentation av utländsk kultur i Frankrike, och för fransk kultur i utlandet. Kulturministeriet har två huvudsakliga målsättningar; att främja kulturell mångfald (pluralism) och att utveckla internationellt kultursamarbete. Det är också Kulturministeriet som driver exportfrämjande av kulturindustrierna. Kulturministeriet arbetar inom det

ramverk av bilaterala och multilaterala avtal som samordnas av utrikesministeriet. Det anses föreligga nära nog permanenta kontakter mellan de två ministerierna i frågor som avser det internationella kulturutbytet.

UM har som målsättning att kultursamarbetet ska bidra till kulturell mångfald genom förstärkt och ökad kunskap om fransk kultur och kulturpolitik. Detta eftersträvas bl.a. genom att Frankrike stödjer de länder som man har ett samarbete med i att utveckla och föra en självständig kulturpolitik

Frankrike har 149 ambassader, 17 representationer och 113 konsulära myndigheter. Vid dessa utlandsmyndigheter arbetar de omkring 150 samarbets- och kulturråden, vilka rekryteras till en tredjedel från vardera utrikesförvaltningen, kulturlivet och utbildningssektorn. Kulturråden rekryteras och anställs av Utrikesministeriets personalavdelning. Vid sidan av denna mycket omfattande utrikesförvaltning finns franska kulturinstitut och centra på omkring 130 platser, samt de över 1 000 kontor som drivs av Alliance

Française.

L’Association Française d’Action Artistique (l’AFAA, www.afaa.asso.fr ) bildades redan 1922 som en enskild organisation och är Frankrikes motsvarighet till Svenska institutet. l’AFAA arbetar på uppdrag av både UM och Kulturministeriet inom alla kulturområden och arrangerar både franska festivaler i utlandet och presenterar andra länders kultur i Frankrike (se nedan). l’AFAA har ca 80 anställda och medverkar årligen i över 1 500 projekt i 140 länder. Dess årliga budget uppgår till ca 22 miljoner euro. Av detta står UM för 70 procent, Kulturministeriet för 8 procent, län och kommuner för drygt 6 procent och privata samarbetspartner och sponsorer betalar ytterligare 5 procent av budgeten. Sannolikt är det ett tilltagande samarbete med regioner, län och kommuner, liksom privata partners, som kommer att bidra till att öka l’AFAA:s budget framöver.

l’AFAA styrelse består av fem ledamöter från UM, tre från Kulturministeriet samt tio företrädare för kulturlivet. l’AFAA har också en rådgivande församling om 61 ledamöter, varav hälften är hämtade från kulturlivet.

l’AFAAs huvuduppgifter är följande:

  • att utarbeta fleråriga program för olika geografiska regioner i överensstämmelse med huvudmännens inriktning;
  • att inom uppdraget för kulturell utveckling främja och sprida kultur från prioriterade u-länder (zone de solidarité prioritaire – framför allt Afrika);
  • att samordna och samfinansiera regional kulturverksamhet;
  • att garantera fransk närvaro vid stora internationella kulturmanifestationer i samråd med Kulturministeriets rådgivande nämnder för olika kultursektorer;
  • att tillsammans med utrikesrepresentationerna främja utbyte och samarbetsprojekt med utländska kulturarbetare (stora satsningar på utbildning för u-landsrepresentanter i projektledning och administration inom kultursektorn); samt
  • att medverka i förberedelserna av stora, ofta års- eller halvårslånga utländska kulturfestivaler i Frankrike (saisons culturelles) och stora franska festivaler utomlands

Vissa mer konkreta riktlinjer ges också, exempelvis att l’AFAA skall söka mer finansiering från kommuner och privata samarbetspartner; att man under 2003 i Europa prioriterade EU:s kandidatländer; att man skulle satsa på Elysée-fördragets 40-årsjubileum, Sankt Petersburgs 300-årsjubileum och Hector Berlioz 200-årsjubileum. Dessutom anges återkommande internationella festivaler och mässor, liksom kommande specialsatsningar i Japan, New York och förberedelser av kulturevenemang i samband med olympiaden i Grekland år 2004.

Andra viktiga myndigheter inom det internationella kulturutbytet är L’Office national de diffusion artistique (www.ondainternational.com) som är det nationella kontoret för distribution av ”Performing Arts”, och ger stöd till franska konstnärer inom och utom landet och Le Relais Culture Europe (www.relais-cultureeurope.org) som är den europeiska kontaktpunkten för Kultur 2000 inom EU.

Främjandet av litterärt utbyte, översättningar och spridning av fransk litteratur utomlands sköts delvis av utrikesministeriet. Kulturministeriet har dock huvudansvaret för litteraturfrämjandet genom Centre national du Livre (www.centrenationaldulivre.fr) .

För främjandet av fransk film utomlands finns dels en avdelning i Utrikesministeriet, dels den branschägda filmfrämjarorganisationen

Unifrance (www.unifrance.org) , som får statligt stöd, framför allt från Kulturministeriet.

Musikexport främjas av Le Bureau Export de la musique française (www.french-music.org) , som bildades som en privat branschorganisation 1993. Sedan ett par år är denna organisation ”blandad” och får statligt stöd (nära 460 000 euro år 2001).

Frankrikes internationella kulturpolitik har en djup förankring på såväl statlig som regional och kommunal nivå, och man avsätter betydande resurser för att främja kulturindustrierna i utlandet. Utrikesministeriet satsar årligen ca 150 miljoner euro på kulturfrämjande i utlandet, varav en betydande del dock går till kostnader för de omkring 800 tjänstemän vid utlandsmyndigheter och utlandsinstitut som arbetar med kulturfrågor.

Kanada

Kulturen utgör tillsammans med säkerhetspolitik och ekonomisk utveckling en av de tre grundstenarna i kanadensisk utrikespolitik. Det huvudsakliga ansvaret för den internationella kulturpolitiken vilar på Kulturministeriet, Canadian Heritage (www.pch.gc.ca) . Ministeriet finansierar också den kanadensiska motsvarigheten till Statens kulturråd, The Canada Council for the Arts (www.canadacouncil.ca) .

Den kanadensiska regeringen ligger bakom en rad internationella initiativ inom kulturens område. I oktober 1999 lanserades bl.a. ”New International Instrument on Cultural Diversity” (NIICD) vilket skulle skapa ett tydligt regelverk för att möjliggöra för Kanada och andra länder att driva en internationell politik för nationellt kulturfrämjande, iakttagande internationella regelsystem för handel samtidigt som man skulle arbeta för att identifiera nya exportmarknader för kultur. En ambition med NIICD var också att fastslå vikten av kulturell mångfald i social och ekonomisk utveckling. Förhoppningen vid Canadian Heritage är att detta nya instrument så småningom skall resultera i ett multilateralt avtal för att möta behovet av att skydda det som är specifikt för olika länder i det internationella utbytet.

Ett särskilt direktorat, The Trade and Investment Policy

Directorate, ska se till att målen för Kanadas kultur- och handelspolitik balanseras och reflekteras i internationella handels- och investeringsavtal.

Med utgångspunkt ifrån NIICD uppges de största utmaningarna för Kanadas internationella kulturpolitik vara att:

  • säkra en plats för kanadensisk kultur (”Canadian stories”) både på hemmamarknaden och på utländska marknader;
  • skapa stöd till företag och investeringsmöjligheter samtidigt som man garanterar konsumenternas valfrihet och en mångfald av röster och åsikter; och
  • ge kanadensiska konstnärer och entreprenörer den utbildning och de verktyg de behöver för att bli framgångsrika både hemma och utomlands.

Kanada arbetar med nationella och internationella institutioner och organ för att skapa internationellt stöd för NIICD. Bland de mest centrala av dessa aktörer är The Coalition for Cultural Diversity (www.cdc-ccd.org) och The International Network on Cultural

Diversity (www.incd.net) . Också The International Network on Cultural Policy (www.incp-ripc.org) kom till på ett kanadensiskt initiativ i juni 1998 för att skydda kanadensiska intressen och se till effekterna av olika internationella bestämmelser på den nationella kulturen. I december 2000 tog Canadian Heritage och The Canada

Council for the Arts initiativ till ett första ”World Summit on the Arts and Culture”, med deltagande huvudsakligen av statliga kulturfinansierande organ från ett 80-tal länder. Mötet resulterade bl.a. i The International Federation of Arts Councils and Culture

Agencies (www.ifacaa.org) skapades, med sekretariat i Australien.

Canadian Heritage har även tagit initiativet till Canadian

Cultural Observatory (www.culturescope.ca) vilket lanserades hösten 2003 i samarbete med Unesco. Webbplatsen är en virtuell mötesplats för kulturfrågor där kulturarbetare, opinionsbildare, tjänstemän osv. kan bygga nätverk, hämta faktaunderlag och statistik om kultur, använda databaser etc.

The Canada Council for the Arts vänder sig huvudsakligen mot kanadensiskt kulturliv, men kan också ge visst stöd åt internationellt utbyte och bl.a. ge turnéstöd inom landet för utländska artister som inbjudits av kanadensiska festivalarrangörer. I november 2002 utarbetade Canada Council ett med det kanadensiska utrikesministeriets (Department of Foreign Affairs and International Trade, DFAIT, www.dfait-maeci.gc.ca ) särskilda kulturenhet, The Arts and Cultural Industries Promotion Division, rikt-

linjer för sitt samarbete inom det internationella kulturutbytet. Riktlinjerna har tre hörnpelare:

  • ett gemensamt stipendieprogram;
  • informationsutbyte genom regelbundna möten mellan Canada

Council och DFAIT; samt

  • att utveckla partnerskap och samarbetsprojekt för att möjliggöra och underlätta för utländska artister och konstnärer att besöka Kanada, och för kanadensiska att resa utomlands.

DFAIT ger kultursektorn stöd för internationell kulturverksamhet genom sitt International Cultural Relations Program. Konstnärerna kan bl.a. ansöka om projektbidrag on-line på www.promart2000.com . De projekt som beviljats stöd läggs i en databas som är tillgänglig för allmänheten, och där man också kan studera utvärderingar av genomförda projekt.

Sedan 1925 finansierar Kanada det s.k. Canada House i London, genom vilket bl.a. kanadensiska ambassadens kultursektion kan ge stöd till kanadensiska konstnärer, visa utställningar osv. Kanadas enda kulturinstitut i utlandet är Centre Culturel Canadienne (www.canada-culture.org) i Paris, som öppnades 1970. Centret inrymmer också Telefilm Canadas (www.telefilm.gc.ca) och National

Film Board of Canadas (www.nfb.ca) kontor.

Istället för att öppna ytterligare kulturinstitut utomlands har drygt hälften av de kanadensiska ambassaderna försetts med s.k. ”multianvändningsrum” vilka kan användas som t.ex. mindre utställningslokaler. I Washington D.C. och Tokyo är dessa lokaler mycket stora och var åtminstone före den 11 september 2001 öppna för allmänheten. På detta sätt kan ambassaderna vid behov också hyra ut lokalerna för konferenser, turistfrämjande eller till näringslivet, liksom lokalerna lätt kan ställas om för att användas som konsertlokal eller för representationsändamål.

Canadian Heritage kompletterar kulturfrämjandet i utlandet med att placera särskilda kulturhandelsfrämjare, Cultural Trade

Commissioners, vid fem strategiskt viktiga utlandsmyndigheter (Paris, London, Los Angeles, New York och Singapore) för att på plats stärka möjligheterna för export och näringslivsfrämjande av kanadensisk kultur. Vidare har det kanadensiska näringsdepartementet särskilda tjänstemän som i landets egna provinser bistår kulturlivet med rådgivning och utbildning i exportfrämjande syfte.

Kanadensisk kultur främjas internationellt också genom det stöd DFAIT ger The International Council of Canadian Studies, (www.iccs-ciec.ca) som binder samman omkring 7 000 högskolelektorer och studenter vid universitet i över 30 länder.

Det är svårt att beräkna vad Canadian Heritage och Canada Council for the Arts avsätter årligen enkom för internationell kulturverksamhet. Enbart DFAIT:s budget för internationellt kulturfrämjande uppgick för år 2002 till C$29 miljoner (ca 175 miljoner kronor) exkl. fasta kostnader för personal etc. i utlandet.

Provinsen Québec har ett omfattande eget program för internationellt kulturutbyte, och en rad ministerier och myndigheter agerar inom detta område:

  • Québecs utrikesministerium, Ministry for International

Relations (www.mri.gouv.qc.ca) främjar provinsens kultur vid det tjugotal utlandsmyndigheter provinsen öppnat i omvärlden.

Vid de större representationerna i London, Paris, New York, Tokyo och Mexico City finns särskilda kulturråd med egen budget för främjande och kulturutbyte;

  • Kulturministeriet, Ministry of Culture and Communications

(www.mcc.gouv.qc.ca) bidrar till provinsregeringens övergripande aktionsplan med bl.a. särskilda kulturstrategier. Aktionsplanen administrerar ca C$2 miljoner för nätverksarbete och utveckling av internationella marknader för konstnärer och kultur baserad i Québec;

  • Kulturrådet, Québec Arts Council (www.calq.gouv.qc.ca) har en egen budget för internationellt kulturutbyte och stöder både utlandsturnéer för Québecartister och turnéer i provinsen av utländska artister, stöder Québecbaserade organisationer eller festivaler som agerar internationellt, samt stöder professionella konstnärers möjligheter att utveckla sitt arbete genom ett med den svenska Konstnärsnämndens IASPIS-liknande program i Québec och i utlandet.
  • Société de Développement des Enterprises Culturelles

(www.soudec.gouv.qc.ca) är ett provinsägt företag som ger lån till huvudsakligen vinstdrivande industrier inom kulturområdet (”upplevelseindustrierna”) som agerar internationellt. Enligt uppgift går 82 procent av Québecs kulturexport till USA;

  • Konsthantverksrådet, Québec Crafts Council ( www.metiers-darts.qc.ca ) har en budget särskilt för internationell verksamhet.

Québecs internationella kulturpolitik utgår från principen att utveckla och främja provinsens kulturliv och därmed dess ställning och anseende internationellt. Det argument som skiljer Québec från andra kanadensiska provinsers internationella verksamhet är språkfrågan och de starka historiska, politiska och kulturella banden till Frankrike.

Nederländerna

Sedan 1997 vilar den gemensamma internationella kulturpolitiken på två ministerier, nämligen Utrikesministeriet (BuZa, www.buza.nl ) och Ministeriet för Undervisning, Kultur och Vetenskap (OcenW, www.ocenw.nl ). Den internationella komponenten i den nationella kulturpolitiken faller under OCenW:s ansvarsområde.

Traditionellt kombinerar den internationella kulturpolitiken två aspekter, den utrikespolitiska och den kulturpolitiska. Det finns två huvudmålsättningar för den nuvarande policyn, nämligen en förstärkning av Nederländernas kulturella profil och en fördjupning av det internationella kulturutbytet. Reformen 1997 innebar att parlamentet höjde anslaget för insatser inom ramen för den internationella kulturpolitiken i utbyte mot att de båda ministerierna upprättade ett gemensamt organ för beviljande av projektstöd,

Homogene Groep voor Internationale Samenwerking (HGIS, www2.minocw.nl ).

Beredningen av ansökningar till HGIS handhas av tjänstemän från båda ministerier, medan det slutliga beslutet tas av statssekreterarna. HGIS svarar för ca en fjärdedel av de medel som spenderas på internationella kulturevenemang. Flertalet större satsningar finansieras av de resurser som tilldelas institutioner, organisationer och fonder från statsbudgeten i enlighet med det löpande kulturpolitiska programmet (f.n. 2001–2004). HGIS handlägger dessutom i princip endast ansökningar som avser äskanden på något mer än 100 000 euro. För projekt som involverar lägre bidragsbelopp är hanteringen delegerad till två ”branschorganisationer”, Mondriaan Stichting (www.mondriaanfoundation.nl) och

Fonds voor Amateurkonst en Podiumkunsten (www.fpk.nl) där det är utövande kulturarbetare som gör bedömningarna. HGIS medel för 2003 uppgår till 11,5 miljoner euro.

Den internationella kulturverksamheten är av tradition starkt decentraliserad. Under senare år har dock det ökade behovet av samordning och planering av insatserna lett till ett antal initiativ med syfte att tydliggöra målsättningarna och skapa ett ramverk för verksamheten. Man talar nu om en internationell kulturpolicy (International Cultuurbeleid, ICB) med följande fyra allmänna riktlinjer:

  • förstärkning av den kulturella infrastrukturen och främjande av nederländsk kultur i utlandet;
  • förbättrande av kunskapen utomlands om Nederländerna som en mötesplats för kultur och konst (”Frihamn Nederländerna”);
  • bevarandet och förvaltandet av det gemensamma kulturarvet

(nederländska kulturminnesmärken i de f.d. kolonierna), och

  • förstärkningen av Nederländernas kulturella profil i utlandet.

Förstärkningen av den kulturella infrastrukturen sker dels genom statliga institutioner (särskilda funktioner som kulturansvariga vid 13 ambassader samt kulturhusen i Paris och Jakarta), dels genom en lång rad exekutiva stiftelser, fonder och institutioner. En särskild stiftelse för internationella kulturella aktiviteter (Service Centre for

International Cultural Activities, SICA www.sicasica.nl ), upprättades 1999 av de viktigaste nederländska kultur- och konstinstitutionerna, i syfte att främja samordning och samverkan dessa aktörer emellan.

Inom ramen för den internationella kulturpolicyn görs länderprioriteringar för de insatser som avser att förstärka landets kulturella profil i utlandet. Man har identifierat fem kategorier:

  • EU:s medlemsstater, i synnerhet de länder där kulturutbytet har en betydande volym (Frankrike, Storbritannien, Tyskland och den flamländska delen av Belgien);
  • de länder som under de närmaste åren kommer att bli medlemmar av EU (särskild prioritet ges f.n. Ungern och Tjeckien) samt Ryssland;
  • länder med vilka Nederländerna har speciella band på grund av närvaron av stora befolkningsgrupper med ursprung i dessa (främst Turkiet, Marocko och Egypten);
  • länder med vilka Nederländerna har särskilda historiska band

(Surinam, Sydafrika och Indonesien); samt

  • länder utanför Europa som kan utgöra en viktig marknad för nederländska kulturprodukter och/eller kan spela en stor roll i den internationella profileringen av nederländsk kultur (USA, Kanada och Japan).

Sedan 1989 gäller som allmän riktlinje att inga nya kulturinstitut upprättas, eftersom sådana anses vara förhållandevis dyra som kulturpolitiska instrument. Under 1990-talet uppstod ett ”policytomrum” kring kulturinstituten. Institut Néerlandais (www.institutneerlandais.com) i Paris är ett av de två kvarvarande, statligt direktfinansierade kulturinstituten (det andra i Jakarta). Efter en omorganisation visade det sig att institutet passar väl in i den nya kulturpolitiken och uppvisar goda resultat. Kostnaderna uppges dock fortfarande ge anledning till bekymmer.

Man har tidigare gjort en översyn av kulturpolitiken i allmänhet vart fjärde år, men den har, i brist på en samlad översikt av de internationella aktiviteterna, endast i ringa omfattning gällt dessa. Inrättandet av SICA har inneburit en förbättring. Detta samordnings- och samarbetsorgan administrerar en databank för de nederländska internationella aktiviteterna och förutses spela en aktiv roll vid utvärderingen av dem. De statsstödda institutionernas totala verksamhet att bli föremål för det under regeringen sorterande kulturrådets (Raad voor Cultuur, www.cultuur.nl ) bedömning i samband med att en ny kulturproposition läggs fram i slutet av 2003.

I den senaste utvärderingen av den internationella kulturverksamheten som presenterades år 2001 drogs bl.a. följande slutsatser:

  • att genomförandet var resultatinriktat;
  • att utveckling av länder- och sektorspecifika program var viktigt för framtiden;
  • att kulturkomponentens självständighet under iakttagande av sammanhanget mellan olika delar av utrikespolitiken måste beaktas;
  • att det fanns behov av en översyn av de regionala prioriteringarna; samt
  • att det fanns behov av fortsatt förbättring av insynen i de speciella fondernas och programmens förvaltning och i deras administrativa relationer till varandra.

De finansiella resurserna för internationell kulturpolitik har ökat kraftigt, från 5 miljoner gulden (2,27 miljoner euro) 1995 via 15 miljoner gulden (6,18 miljoner euro) 1997 till 32 miljoner gulden (14,53 miljoner euro) 2000. Räknat totalt för år 2003 uppgår insatserna för internationellt kulturutbyte till 56,5 miljoner euro. Här inkluderas HGIS, de ca 2,5 miljoner euro som OCenW avsätter för enskilda internationella kulturprojekt, de ca 2,5 miljoner euro som BuZa avsätter för stöd till de prioriterade utlandsmyndigheterna och kulturinstituten i utlandet, samt drygt 40 miljoner euro som olika kulturinstitutioner med eget internationellt utbyte avsätter.

Norge

Utenriksdepartementet (UD, http://odin.dep.no ) har det överordnade ansvaret för presentation av norsk konst och kultur i utlandet, inklusive utvecklingssamarbete med biståndsländer. De officiella målsättningarna med det internationella kulturutbytet har fastslagits av Stortinget och är följande:

  • mellanstatlig förståelse
  • presentation av Norge i utlandet
  • förmedling av impulser och stimulans till norsk kulturliv
  • förmedling av norsk konst och kultur i utlandet

Kulturpresentationen ses som väsentlig för den bild som skapas av Norge i utlandet. Norska UD lägger vikt vid att presentera det moderna Norge med ett aktivt och nyskapande konst- och kulturliv. Ett huvudmål är att skapa förutsättningar för en internationalisering av norskt konst- och kulturliv genom stöd till samarbetsprojekt, erfarenhetsutbyte, nätverksbyggande och partnerskap. Ledord som kontinuitet, kvalitet och koncentration skall genomsyra verksamheten.

UD:s kulturarbete är i huvudsak riktat mot länder av särskilt kulturellt intresse för Norge, i första hand ett antal centrala länder i Europa samt USA och Japan. Huvuduppgiften är att bistå norskt kulturliv att internationalisera sig, skapa nätverk, och ge stöd till projekt av hög kvalitet. Tanken är att konstarter som bildkonst, konsthantverk, design, arkitektur, litteratur, musik, teater, dans och film kan ge självständiga bidrag till en samlad förmedling av

norska kulturuttryck. Man satsar också resurser på att inbjuda utländska experter och journalister inom kulturområdet.

Rådet för kultursamarbete är UD:s rådgivande kontakt- och informationsorgan i förhållande till konst- och kulturlivet i Norge. Det består av ett 20 tal representanter för norska kulturinstitutioner och fackorgan, och är ett forum för principdiskussioner och långsiktig planering om det internationella kulturutbytet.

Kultursamarbetet med utlandet har varit ett återkommande tema i norsk offentlig debatt. Mot bakgrund av en förnyad diskussion i press och kulturlivet i stort samt den ökade verksamheten inom området under 1990-talet gav UD hösten 1999 en oberoende forskargrupp i uppdrag att utarbeta en rapport om kulturens roll i norska utrikespolitik. Initiativet resulterade i rapporten ”Oppbrudd og fornyelse - norsk utenrikskulturell politikk 2001– 2005” som publicerades i januari 2000. Författarna drog bl.a. slutsatsen att den största utmaningen på fältet handlade om att balansera befintliga resurser med ambitionsnivån. Som ett resultat av rapporten gick UD samman med dåvarande Kultur- och utbildningsdepartementet (i dag Kultur og kirkedepartementet, www.odin.dep.no/kkd ) m.fl. för att utarbeta en handlingsplan, som fick titeln ”Kulturkontakt i en åpen verden”. Rapporten lade också en del förslag inför det nationella firandet 2005. Ett annat konkret resultat var att UD fick en medelsökning om tio procent till stöd för internationell kulturverksamhet.

Andra viktiga norska organ inom det internationella kulturutbytet är Kunstfagutvalgene, Danse- og Teatersentrum (www.scenekunst.no), Musikkinformasjonssentret (www.tono.no) ,

Norwegian Literature Abroad – Fiction & Non-Fiction (www.norla.no) och Office for Contemporary Art Norway (www.oca.no) .

Norge saknar egna kulturinstitut i utlandet, men har ett tjugotal kultursamarbetsavtal med andra länder. Även norska regioner har ett internationellt kulturutbyte. Vid UD:s press- och kulturenhet arbetar ett antal tjänstemän enbart med stöd till de norska fylkeskommunernas internationella utbyte.

UD avsätter drygt 56 miljoner norska kronor årligen på internationell press-, informations och kulturverksamhet.

Spanien

Ansvaret för det internationella kulturutbytet och kulturfrämjandet i Spanien delas av Utrikesministeriet (www.mae.es) , Kulturministeriet (www.mec.es) och Cervantesinstitutet (www.cervantes.es) . Det finns ingen särskild myndighet som i övrigt organiserar det internationella kulturutbytet.

Utrikesministeriet (UM) ansvarar för både kulturfrämjande och kultursamarbete/bistånd där respektive område har sin egen budget. Posten ”Statssekreteraren för internationellt samarbete och Iberoamerika” uppbar för år 2002 drygt 6,6 miljoner euro; posten “Spanska myndigheten för internationellt utvecklingssamarbete” drygt 2,5 miljoner euro; och Cervantesinstitutet 48,4 miljoner euro. Totalt avsattes således drygt 57,5 miljoner euro för internationell kulturverksamhet.

Utöver det kulturfrämjande som bedrivs vid spanska ambassader finns i spanskspråkiga länder där Cervantesinstitutet inte är verksamt s.k. ”Centros Culturales” (kulturhus). Ett sådant kulturhus öppnades bl.a. i Mexico City hösten 2002.

Spanien är starkt decentraliserat. Landets 17 delstater – s.k. autonoma regioner - har en stor självständighet med egna regeringar och parlament. Flera av delstaterna bedriver egen kulturfrämjande verksamhet i utlandet i olika former (se nedan). Från centralt håll är man också angelägen om att spegla Spaniens mångfasetterade kultur (genom dess regionala variationer) i utlandet genom den statliga främjandeverksamheten och man försöker komma ifrån den stereotypa bilden av landet. Internationellt kulturfrämjande utgör enligt spansk uppfattning en del av utrikespolitiken, vilket är ett av de få politikområden som inte är delegerade till regional nivå, varför regionernas egna internationella kulturaktiviteter samtidigt kan skapa en viss konflikt med den centrala regeringens politik. Cervantesinstitutet har ett relativt omfattande lokalt samarbete i utlandet med olika spanska regioner.

Cervantesinstitutet är ett självständigt organ av stiftelsekaraktär och bildades år 1991. Hedersordförande i styrelsen är den spanske kungen och regeringschefen är ordförande. Styrelsen består i övrigt av bland andra utrikesministern, kulturministern, chefen för

Cervantesinstitutet, chefen för Spanska Akademin samt representanter för den spanska och spanskamerikanska kulturvärlden. Cervantesinstitutets verksamhet inriktas på att främja det spanska språket, och kulturella satsningar har i mångt och mycket följt av

denna verksamhet. Institutets verksamhet omfattar hela den spansktalande världen. Institutet har sammanlagt 40 utlandskontor, framförallt i USA, Europa och Nordafrika. Budgeten för 2003 uppgick till 56 miljoner euro.

Katalonien är en internationellt mycket aktiv spansk autonom region. I Katalonien ligger ansvaret för kultursamarbete vid det regionala kulturministeriet (Departament de Cultura, http://cultura.gencat.es ). År 1991 skapade ministeriet the Catalan Consortium for the External Promotion of Culture (COPEC) för att tillsammans med Institut Ramon Llull (www.llull.com) driva sin internationella kulturpolitik i praktiken. COPEC har kontor i

Barcelona, Bryssel, Berlin, Köpenhamn, London, Paris och Milano och stöder där utbytesmöjligheter för katalanskt kulturliv, konst och katalanskt deltagande vid kulturfestivaler m.m.

Det finns också ett par särskilda kommissioner med uppgifter inom det internationella kulturområdet:

  • The Commission for International Diffusion of Catalan Culture.

Denna kommission ger råd om hur katalansk kultur kan och skall främjas i utlandet, och tillser att Katalonien deltar i den kulturella utvecklingen. Kommissionen består av framstående företrädare för katalansk konst och kultur.

  • The Commission for the Modernisation of Catalan Culture.

Denna kommission ger råd om nya trender inom konst och kultursektorn, och söker samarbetsformer mellan kulturliv, forskning och näringsliv.

Liksom den kanadensiska provinsen Québec är Katalonien en relativt liten region med en minoritetskultur inom ett större land, och som upplever ett starkt behov av ett eget utbyte med andra länder och regioner för att hävda sin särart och undvika att dess kultur utarmas p.g.a. yttre tryck. Katalonien har också gjort stora vinster inte minst inom turistnäringen på att skapa efterfrågan och attraktion i sitt internationella kulturfrämjande.

Under perioden maj-september 2004 genomförs Barcelona

Forum 2004 (www.barcelona2004.org) – en stor internationell manifestation i samverkan med Unesco, och på ett gemensamt initiativ av den autonoma katalanska regeringen och den spanska regeringen. På tema kulturell mångfald, hållbar utveckling och fred, kommer hundratals konserter, föreställningar, seminarier, föredrag

m.m. att äga rum, och arrangörerna räknar med att omkring 10 000 artister från hela världen medverkar i programmet.

Storbritannien

Brittiska Utrikesministeriet (The Foreign & Commonwealth Office, FCO, www.fco.gov.uk ) är huvudman för British Council (www.britishcouncil.org) , Storbritanniens organ för främjande av brittisk kultur och utbildning i utlandet. The Department for

Culture, Media and Sport (DCMC, www.culture.gov.uk ), liksom the Arts Council of England (www.artscouncil.org.uk) , British Library (www.bl.uk) m.fl. har också viss internationell kulturverksamhet inom sina respektive områden. När kulturområdet berörs inom utrikespolitiken konsulteras DCMC, som också har ett huvudansvar för kultursamarbetet inom EU.

British Council inrättades 1934 och har 218 kontor i 109 länder.

FCO har en styrelseplats i dess Board of Trustees. British Council har följande strategiska mål för sin verksamhet:

  • att skapa uppskattning av brittisk kreativitet och vetenskaplig innovationsförmåga bland människor runt om i världen, samt att förstärka dessa människors engagemang för den kulturella mångfalden i Storbritannien
  • att öka kunskapen i omvärlden om den variation och kvalitet som finns inom den brittiska utbildningssektorn, att främja studier i det engelska språket, och att förstärka samarbete inom utbildningsområdet med andra länder
  • att förstärka medvetenheten om Storbritanniens demokratiska värderingar och processer, och att arbeta i partnerskap med andra länder för att förstärka ”good governance” och mänskliga rättigheter

På grund av de höga fasta kostnaderna söker British Council aktivt efter nya former för representation och verksamhet i andra länder. I Tyskland har man stängt flera egna kontor och ersatt dessa med samarbetsavtal med tyska universitet. I vissa länder i det forna Sovjetunionen och i Afrika söker man samarbeta med t.ex. Goethe-Institut om lokaler m.m.

British Council har inget specifikt uppdrag att arbeta med utvecklingsbistånd, men avsätter en betydande del av sin kulturella verksamhet i u-länder till att belysa frågor om fattigdom, mänskliga

rättigheter och miljö. Generellt arbetar British Council mycket med att utveckla sina Internetbaserade tjänster. Exempel på detta är ett med FCO gemensamt projekt, ”The Internet Bus Project”, som genomfördes i Polen under 2002, och dess satsning på utbildningscentra i engelska i Ryssland.

Omsättningen för perioden 2003–2004 beräknas uppgå till £479 miljoner, varav FCO står för ett bidrag om £164 miljoner. Det kan noteras att brittiska National Lottery (www.nationallottery.co.uk) under perioden 1996–2002 avsatte 54£ miljarder till stöd för kultur, sport, välgörenhet, utbildning, hälsa och miljö.

Tyskland

Enligt den tyska författningen är kulturfrågor i huvudsak ett delstatligt ansvar, och de sexton delstaterna värnar sina rättigheter mycket noga. Förbundsregeringen och dess organ tillerkänns därför enbart ett begränsat antal uppgifter. I Tyskland finns exempelvis ingen nationell kulturminister. En post som statssekreterare (Staatsminister, Beauftragter der Bundesregierung für Kultur und

Medien, dvs. regeringens utsedde för kultur- och mediefrågor) i förbundskanslerns kansli inrättades dock i samband med att förbundskanslern Gerhard Schröder tillträdde sin post.

Ansvaret för förbundsrepublikens internationella kulturpolitik ligger på Utrikesministeriet (Auswärtiges Amt, AA www.auswaertiges-amt.de ) där det finns en relativt stor avdelning som sysslar med dessa frågor. Där ligger exempelvis ansvaret för Tysklands deltagande i EU:s kultursamarbete. I EU:s ministerråd företräds Tyskland av ovan nämnde statssekreterare, men där alltid tillsammans med en av delstaternas Kulturministerkonferenz (samarbetsorgan för de sexton delstaternas kultur- och utbildningsministrar) utsedd representant.

På AA:s kulturavdelning ligger också ansvaret för Goethe-Institut (www.goethe.de) och de särskilda kulturråd som arbetar vid viktigare tyska ambassader.

Det regionala kulturutbytet är på många håll intensivt. Många av de större städerna och regionerna har särskilda ansvariga för detta arbete och vissa förbundsstater, t.ex. Nordrhein-Westfalen och Bayern, lägger ned betydande belopp.

Den viktigaste institutionen i tysk internationell kulturpolitik är

Goethe-Institut Inter Nationes, i vardagslag benämnt Goethe-Insti-

tut. Namnet är ett resultat av en sammanslagning av två organisationer med besläktade verksamheter den 1 januari 2001. Institutet är en fristående stiftelse, och dess huvudkontor ligger i München.

Goethe-Institut har 125 kontor utomlands i sammantaget 76 länder. Betydande neddragningar har skett under senare år. Antalet anställda uppgår till drygt 3 000. För 2002 hade institutet en budget på ca 242 miljoner euro, varav en tredjedel var självfinansiering.

Institutet har till uppgift att främja det tyska språket, kulturellt samarbete och spridning av kunskap om Tyskland. Kulturutbytet är brett och omfattar inte bara konst utan även vetenskap och utbildning. Projekt i båda riktningarna kan främjas.

Verksamheten styrs självständigt av styrelsen inom gränserna för ett ramavtal mellan förbundsrepubliken och institutet. Institutet har ett nära samarbete med AA, men finansieras huvudsakligen av medel direkt från förbundsregeringen.

Goethe-Institut och Bundesministerium für Bildung und

Forschung (förbundsministeriet för utbildning och forskning, www.bmbf.de ) har skapat en särskild arbetsgrupp för att främja intresset utomlands för Tyskland som utbildnings- och vetenskapsland. Dess slagord är ”High Potentials!”. Därutöver bedriver såväl utrikes- som utbildningsministeriet verksamhet inom ramen för EU:s utbildningsprogram.

Förbundsrepubliken har också en rad andra kulturaktiviteter, t.ex. den akademiska utbytesverksamheten. Denna senare kostade cirka 100 miljoner DM år 2001. En viktig roll spelar här Deutscher

Akademischer Austauchdienst ( www.daad.de ), en organisation som delar ut stipendier inom olika konst och kulturområden och som exempelvis i Berlin driver en omfattande verksamhet liknande den som IASPIS sysslar med i Sverige.

Österrike

Utrikesministeriet, Bundesministerium für auswärtige Angelegenheiten (BmaA, www.bmaa.gv.at ), har huvudansvaret för presentation av österrikisk kultur utomlands. Detta sker huvudsakligen med hjälp av ”Österreichisches Kulturforum” (se nedan). Målen för BmaA:s internationella kulturverksamhet formuleras i ett policydokument från 2001 med titeln ”Auslandkulturkonzept NEU 2001–2005”, och formuleras enligt följande observationer:

  • Kultur präglar bilden av Österrike i omvärlden. För de flesta människor sker kontakten med Österrike via kulturen.
  • Kulturpolitik är en del av den internationella konkurrensen, och en aktiv internationell kulturpolitik är därför av vitalt intresse för Österrike.
  • Internationell kulturpolitik innebär för Österrikes del, med hänsyn till globaliseringen och standardiseringen, att säkra dess unika identitet.
  • Internationell kulturpolitik är en beståndsdel i internationellt förebyggande av konflikter och ”post conflict management”.

Vidare identifieras tio viktiga principer för landets internationella kulturverksamhet:

1. Det internationella intresset för österrikisk kultur fordrar en aktiv internationell kulturpolitik.

2. Internationellt kulturarbete utförs som en service till österrikiska medborgare engagerade i kulturella aktiviteter och till deras utländska samarbetspartners.

3. Österrikes geografiska fördel som ett kulturellt centrum – en av landets främsta fördelar i främjandet – måste också tas tillvara som ett instrument i landets utrikespolitik.

4. Den kulturella basen för den europeiska integrationen måste stärkas.

5. Strukturer måste vara flexibla: ”think global, act local”.

6. Den internationella kulturpolitiken bör bestå av både innovation och tradition, och av ”avant-garde” och ”mainstreaming” som ett uttryck för pluralismen i österrikisk kultur.

7. Våra internationella kulturinstitutioner kan förmedla kompetens inom särskilda områden.

8. Österrikes internationella kulturpolitik ger stöd till mobilitet inom forskning och utbildning.

9. Internationell kulturpolitik är ett aktivt och kreativt element inom Österrikes kulturpolitik. 10. Internationell kulturpolitik garanterar att Österrikes internationella image inte enbart formas av andras uppfattningar; vi vill kunna förmedla vår egen bild.

Målen för Österrikes internationella kulturpolitik perioden 2001– 2005 anges med utgångspunkt från detta vara följande:

  • ”Vinna vänner och påverka folk”
  • illustrera den kulturella mångfalden i Österrike och Europa
  • stärka vårt traditionella nätverk av internationella partners och kulturella policyinstitutioner
  • använda faktorer av internationellt intresse till Österrikes fördel
  • uppnå styrka att kunna påverka uppfattningen i omvärlden om våra traditioner och kulturella sammanhang
  • ta initiativet i den internationell kulturella process som påverkar Österrike (en aktiv utveckling av projekt)

Med utgångspunkt från detta policydokument har en uppgradering av befintliga internationella kulturinstitutioner skett sedan 2001, inte minst genom att sammanföra dessa under ett och samma paraply med gemensam logotyp och ”corporate identity”. Dessa kulturinstitut och större kulturavdelningar vid ambassader samlas under beteckningen ”Österreichisches Kulturforum”. Direktörerna för respektive Kulturforum har i uppdrag att tillsammans med utrikesministeriets kulturpolitiska enhet utarbeta en specifik uppdragsbeskrivning och strategi för verksamheten.

Totalt förfogar Österrike över ett nätverk av 28 stycken Kulturforum (Ankara, Belgrad, Berlin, Bern, Bratislava, Bryssel, Budapest, Bukarest, Istanbul, Kiev, Krakow, Ljubljana, London, Madrid, Milano, Moskva, New York, Ottawa, Paris, Prag, Rom, Stockholm, Teheran, Tel Aviv, Tokyo, Warszawa, Washington D.C. och Zagreb). Kulturhuset i Belgrad öppnades 2001, och tio år efter en arkitekttävlan öppnades det 24-våningar höga kulturhuset på 52:a gatan i New York i april 2002. Skapelsen har rosats av kritikerna men kritiserats av den österrikiska riksrevisionen då byggnadskostnaderna väsentligt överskridit den ursprungligen beräknade kostnaden för projektet. Även Österrikes ambassad i Berlin är inrymt i ett så stort byggnadskomplex att man där kan tala om ett eget kulturhus.

Dessa Kulturforum, samt övriga ambassader och generalkonsulat, de s.k. Österrikebiblioteken (se nedan), Österrikesinstituten (se nedan) och multilaterala institutioner som EU-kommissionen och Europarådet uppges samtliga utgöra instrument för landets internationella kulturverksamhet. Generellt kan dock sägas

att Österrike prioriterar sitt närområde, grannländerna i Central- och Östeuropa samt Balkan.

Vid utlandsmyndigheterna gäller att ambassadörer och generalkonsuler har en egen förstärkt budget för kulturella aktiviteter. Kulturattachéerna vid Kulturforum tillhör BmaA, med undantag för ambassaderna i Moskva och i Prag, där de är sidorekryterade. Vid övriga ambassader och generalkonsulat ingår handläggandet av kulturfrämjandet i någon av de utsändas arbetsuppgifter.

Utrikesministeriets operativa kulturbudget budget uppgår till ca 5 miljoner euro per år. Om personal-, hyres- och övriga fasta kostnader inkluderas uppskattas budgeten till 28–30 miljoner euro årligen.

Österreich Institut GmbH ( www.oesterreichinstitut.at ) grundades 1997 av utrikesministern, har sitt säte i Wien och finansieras av BmaA. Det finns Österrikeinstitut i Warszawa, Krakow,

Budapest, Bratislava och Milano. Instituten genomför språkkurser i tyska, främjar och stöder tyskundervisningen som undervisning i främmande språk och arbetar med intresserade ut- och inländska partnerinstitutioner på fackområdet tyska som främmande språk. Som extra material för undervisningen ges tidskriften ”Österreich Spiegel” ut med fyra nummer per år. Denna hjälper till att sätta en österrikeaccent på undervisningen. Sedan oktober 2001 erbjuds även ett landfakta- och språkpaket på Internet. Enligt BmaA skall Österikeinstituten ses som en del av landets kulturaktiviteter utomlands. Samarbete mellan instituten och andra initiativ och satsningar i Österrikes internationella kultur- och näringslivspolitik är vanliga.

1989 började BmaA inrätta Österrikebibliotek, främst i Central- och Östeuropa. Idag finns det 44 bibliotek i 20 länder. Biblioteken skall ses som ett innovativt och flexibelt instrument i landets internationella kulturpolitik. De byggs upp i partnerskap i befintliga utrymmen i värdlandet (bibliotek och universitet) i städer där inga österrikiska utlandsmyndigheter finns på plats. Biblioteken erbjuder information om österrikisk kultur (böcker, videoband, tidningar, tidskrifter och tillgång till online-medier). Driftskostnaderna står huvudsakligen den lokala partnern för. Utrikesministeriet fungerar som "content provider" (grundutrustning med böcker, årlig inköpsbudget, stipendier till Österrike, fortbildningsseminarier osv.).

Med en årsbudget på mindre än 7 500 euro per bibliotek är denna del av kulturarbetet i utlandet ett exempel på hur man genom

synergi och ett målinriktat arbete för ”österrikeintresse” i utlandet effektivt och ändamålsenligt kan utnyttja begränsade resurser.

Österrike är en federal stat. Delstaterna och städer har egna representationskontor utomlands. Enbart Wien har t.ex. mer än tio utlandskontor, framför allt i grannländerna. Från centralt håll ser man positivt på detta och uppmuntrar sådana steg. Man eftersträvar en koordinering mellan statliga och regionala satsningar i grannländerna i Central- och Östeuropa och på Balkan och försöker få med sig österrikiska städer i detta arbete. Utrikesministeriet samarbetar med delstater och städer i större projekt utomlands, så t.ex. i samband med Sankt Petersburgs 300-årsjubileum 2003. I s.k. ”Landeskulturreferententagungen” stämmer kulturpolitiska representanter på politisk och tjänstemannanivå från utrikesministeriet, delstaterna och städerna av med varandra.

Några centraleuropeiska länder med Österrike i spetsen tog år 2001 inititativ till ett kulturellt samarbete under parollen ”Platform Culture – Central Europe”. Tanken var inledningsvis att stärka de centraleuropeiska ländernas ställning inom EU vid utvidgningen av EU, men har snabbt utvecklats till ett kulturellt samarbete med bredare internationell inriktning. Gruppen har tillsammans genomfört evenemang i bl.a. Italien och Spanien, och beslutade nyligen att upprätta ett gemensamt kulturhus i Peking. Samarbetet mellan de kulturinstitutioner som ingår i gruppen av länder skapar i ett slag ett internationellt nätverk av 700 ”contact points”.

Förkortningar, akronymer och hemsideadresser

AFAA Association Française d´Action Artistique www.afaa.assi.fr

ASF American–Scandinavian Foundation

www.amscan.org

ASSITEJ Association International du Theatre pour l’Enfance et la Jeunesse (Internationella barnteaterorganisationen) www.assitej.org

BAC Baltic Art Center www.balticartcenter.com

BWC Baltic Writers Council (Östersjöförfattarnas råd) www.bcwt.org

CCA Canadian Conference of the Arts www.ccarts.ca

CCS Centre Culturel Suédois www.ccs.si.se

CENL Conference of European National Librarians www.bne.es/ingles/internacional/cenl.htm

CEREC Comité Européen pour le Rapprochement de l’Economie et de la Culture www.cerec-network.org

CERL Consortium of European Research Libraries www.cerl.org

EBU European Broadcasting Union www.ebu.ch

EFAH European Forum for Arts and Heritage www.efah.org

EIM Enheten för exportfrämjande och inre marknaden vid Utrikesdepartementet www.ud.se

ESV Ekonomistyrningsverket www.esv.se

EU Europeiska unionen

http://europa.eu.int

ExMS Export Music Sweden www.ExMS.se

FN Förenta Nationerna

www.un.org

FIAF International Federation of Film Archives www.fiafnet.org

GATS General Agreement on Trade in Services www.wto.org

GATT General Agreement on Tariffs and Trade www.wto.org

GU Enheten för global utveckling vid Utrikesdepartementet www.ud.se

GUSP Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken http://ue.eu.int

HEREIN European Heritage Network www.european-heritage.net

HGIS Homogene Groep voor Internationale Samenwerking

IAML International Association of Music Libraries, Archives and Documentation Centres www.iaml.info

IASA International Association of Sound and Audiovisual Archives www.iasa-web.org

IASPIS International Artists Studio Programme in Stockholm www.iaspis.com

ICA International Council of Archives www.ica.org

ICAM International Confederation of Architectural Museums www.icam-web.org

ICEE ICOM’s International Committee for Exhibition Exchange http://icom.museum

ICCROM International Centre for the Conservation and Restauration of Monuments www.iccrom.org

ICOM International Council of Museums www.icom.org

ICOMOS International Council on Monuments and Sites www.icomos.org

ICTM International Council for Traditional Music www.ethnomusic.ucla.edu/ICTM/

IFLA International Federation of Library Associations and Institutions www.ifla.net

IFPC International Fund for the Promotion of Culture www.unesco.org

IFPI International Federation of Phonographic Industry www.ifpi.org , www.ifpi.se

IFTA International Federation of TV Archives www.fiatifta.org

INCD International Network for Cultural Diversity www.incd.net

INCP International Network on Cultural Policy http://206.191.7.19

InSEA International Society of Education through Art www.insea.org

ISA Invest in Sweden Agency www.isa.se

ITI International Theatre Institute (Svensk Teaterunion – Svenska ITI) www.iti.a.se

KB Kungl. biblioteket

www.kb.se

KLYS Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd www.klys.se

KK-stiftelsen Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling

www.kks.se

KN Konstnärsnämnden www.konstnarsnamnden.se

Ku Kulturdepartementet www.kultur.regeringen.se

KUR Statens kulturråd

www.kur.se

N Näringsdepartementet

www.naring.regeringen.se

NAC National Arts Council – South Africa www.nac.org.za

NGO Non-Governmental Organization www.ngo.org

NIFCA Nordiskt institut för samtidskonst (Nordic Institute for Contemporary Art) www.nifca.org

NORDBOK Nordiska litteratur – och bibliotekskommittén

www.nordbok.org

NORDICOM Nordiska Dokumentationscentralen för Masskom-

munikationsforskning www.nordicom.gu.se

NORDSCEN Nordiskt center för scenkonst

www.nordscen.org

NOMUS Nordiska musikkommittén

www.nomus.org

NSU Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet www.ud.se , www.sweden.se

NUK Nordisk ungdomskommitté http://valhalla.norden.org

NUNSKU Nämnden för utställning av nutida svensk konst i utlandet (numera överförd till att utgöra Moderna Museets internationella kontor) www.modernamuseet.se

NUTEK Verket för näringslivsutveckling www.nutek.se

NV Nordvision www.nordvisionen.org

NWHF Nordic World Heritage Foundation www.nwhf.no

PfK Partnerskap för kultur www.si.se

PIK Press-, informations- och kulturenheten vid Utrikesdepartementet www.ud.se

RA Riksarkivet www.ra.se

RAÄ Riksantikvarieämbetet www.raa.se

SAMDOK Samordning, samtid och samarbete (en

sammanslutning av svenska kulturhistoriska museer som bedriver insamling och dokumentation) www.nordiskamuseet.se

SAMI Svenska artister och musikers intresseorganisation www.sami.se

SAMP Afrikansk-svenska museinätverket www.sampmus.org

SFI Svenska Filminstitutet

www.sfi.se

SFV Statens fastighetsverk

www.sfv.se

SI Svenska institutet

www.si.se

SIS Stockholm Visitors Board (tidigare Stockholm Information Service) www.stockholmtown.com

Sida Swedish International Development Agency www.sida.se

SBLA Statens ljud- och bildarkiv www.ljudochbildarkivet.se

SIM Samrådsgruppen för internationella musikfrågor

SLEIPNIR Nordiska ministerrådets resestipendieprogram för unga professionella konstutövare i Norden www.nifca.org

SOM Svenska oberoende musikproducenter

www.som.a.se

SR Sveriges Radio AB www.sr.se

SKUT Svenska kyrkan i utlandet www.svenskakyrkan.se/skut

STIM Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå www.stim.se (www.mic.stim.se, www.hitfacts.com)

SVID Stiftelsen Svensk Industridesign www.svid.se

SVT Sveriges Television AB www.svt.se

SVAS Svenskhemmet Voksenåsen A/S www.voksenaasen.no

SWEA Swedish Women’s Educational Association Inc. www.swea.org

TRIPS Trade-Related Aspects on Intellectual Property Rights

U Utbildningsdepartementet

www.utbildning.regeringen.se

UD Utrikesdepartementet www.ud.se

UN United Nations

www.un.org

Unesco United Nations Educational, Scientific and Cultural Organisation www.unesco.org

UR Utbildningsradion www.ur.se

WCT Wipo Coypright Treaty www.wipo.org

WIPO World Intellectual Property www.wipo.org

VITC Visby Internationella Tonsättarcentrum www.centreforcomposers.org

WTO World Trade Organisation www.wto.org

ÖFÖC Östersjöns författar- och översättarcentrum (Baltic Centre for Writers and Translators) www.bcwt.org

Förteckning över personer/ organisationer som utredningen träffat eller haft kontakt med

Adolfsson-Goldman Karin, Marketing Manager, Sveriges Radio Adriaanssen Ellen, SICA, Nederländerna Adsenius Mikael, tidigare enhetschef, Moderna Museet Ahlander Dag Sebastian, tidigare Generalkonsul i New York Alassaad Jonas, Mosaikredaktionen, Sveriges Television Allerstrand Sven, GD, Statens Ljud- och bildarkiv Almqvist Katarina, programansvarig, KK-stiftelsen Amberla Kai, Informationscentralen för finländsk musik Andersson Magnus, gitarrist Anthin Ramon, Executive Director, VITC Antonsson Hans Åke, vo-chef, Ungdomsstyrelsen Arendse Beth, Department of Arts and Culture, Sydafrika Arrhenius Sara, VD, IASPIS Ask Ingrid, ambassadsekreterare, Sveriges ambassad i Pretoria Backman Karin, Senior Advisor Kommun/landstingsförbundet Becker Ann-Sofie, Kulturbro (Danmark) Belfrage Frank, ambassadör, Sveriges ambassad i Paris Bergdahl Gunnar, tidigare chef för Göteborg Film Festival Berggren Håkan, tidigare ledamot i Svenska institutets styrelse Bergström Kristina, kultursekreterare, Norrbottens läns landsting van Beusekom Jaap, dir., National Pop Instituut, Nederländerna Bjurman Peder, frilansproducent Björfors Tilde, cirkusdirektör, Cirkus Cirkör Björk Christina, ledamot i Svenska institutets styrelse Bladh Agneta, statssekreterare, Utbildningsdepartementet Bolme Tomas, ordförande, Teaterförbundet Bonmariage Gina, Manager, National Film & Video Foundation, Sydafrika Boogarts Inez, Director, SICA, Nederländerna Bothorp Helena, pressråd, Sveriges ambassad i Oslo Britten Wayne, BBC, Storbritannien Britton Claes, Britton & Britton AB

Buijze Bram, coördinator, Raad vor Cultuur, Nederländerna Burin des Roziers Laurent, Sous-directeur, Utrikesministeriet, Frankrike Carlsson Sture, konserthuschef och tidigare ledamot i Svenska institutets styrelse Cassim M F, Portfolio Committee for Culture, Parliament of South Africa Cegielski Piotr, direktör, Polska institutet i Stockholm Cherney Lawrence, Artistic Director, Soundstreams Canada Christenson Göran, museichef, Malmö Konstmuseum Clason Anders, f.d. kulturråd i London Collett Chantal, Visual Arts and Crafts Academy, Sydafrika Cronholm Margareta, avdelningschef, SVT Curman Peter, ordförande, KLYS (expert i utredningen) Daal Carin, projektledare för expertkompetens, KK-stiftelsen Dahl Christer, Vice VD, Stockholms Stadsteater Dahlgren Andreas, utredningssamordnare, Riksteatern Dahlgren Hans, kabinettssekreterare, Utrikesdepartementet Dahlin Jan, landsarkivarie, Landsarkivet i Lund (expert i utredningen) Dinkelspiel Ulf, VD, Exportrådet Dorsman Ferdinand, Utrikesministeriet, Nederländerna Edgren Åsa, General Manager, ADEKWHAT Dance Company Egeström-Rabot Birgitta, bitr. direktör, Centre Culturel Suédois Eineborg Kristina, ambassadsekreterare, Sveriges ambassad i Köpenhamn Ekwinski Andrzej, Stiftelsen Vardö-seminariet Eldh Nina, Corporate VP Sony Ericsson, Storbritannien Ellingsen Karl-Einar, direktör, Svenskhemmet Voksenåsen, Norge Engel Ann Mari, unionssekreterare, Svensk Teaterunion – Svenska ITI Englund Claes W, direktör, Svensk Scenkonst Engman Lars, ledamot i Svenska institutets styrelse Engström Bondy Beatrice, JMD, Kreab, Storbritannien Engström Mats, Director of Artistic Planning, Kungliga Filharmonikerna Ericsson Wärn Karina, tf. VD, IASPIS Eriksson Anders, press- och kulturråd, Sveriges ambassad i Helsingfors Eriksson Claes, kansliråd, Kulturdepartementet (expert i utredningen) Eriksson Lars O, CODE (Contemporary Design) Eriksson Mats, administrativ chef och producent, Backateatern Erson Pia, kulturråd, Sveriges Ständiga Representation vid Europeiska Unionen Etzler Inger, redaktionschef, Mosaik, Sveriges Television Faragó Lars, ordförande, Riksföreningen för Folkmusik och Dans Forsberg Stefan, VD, Kungliga Filharmonikerna Forsström Per, Svenska Musikfestivaler Frambäck Barbro, styrelseordförande, ASSITEJ Frans Joe, riksdagsledamot (s), Folkets Hus i Rinkeby

Fred Gertrude, producent, Kungliga Filharmonikerna Freivalds Laila, utrikesminister samt tidigare VD, Svensk Scenkonst Fridell Lena, dramaturg, Backateatern Föllesdal Elizabeth, VD, Forum for kultur og naringsliv, Norge Förster Monica, formgivare Gesang Karlström Eva, överintendent, SMVK (expert i utredningen) Gifford Roger, General Manager, SEB, Storbritannien Gilda Mandy, Department of Arts and Culture, Sydafrika Gjermundsen Arne, Utenriksministeriet, Norge Gompes Paul, Dutch Jazz Connection van Graan Mike, Arts and Culture Consultants, Sydafrika Granberg Anders, marknadschef, Piteå kommun Granström Majlis, chef, Norrbottens läns landsting Gurinder Jan-Olof, chef (samhälle och omvärld), SVT Gustafson Lars-Olof, avdelningsdirektör, Konstnärsnämnden (expert i utredningen) Gäfvert Björn, förste arkivarie, Krigsarkivet Göransson Bo, generaldirektör, Sida Haglund Christer, Vice President, Finnair Halberg Ljung Christian, orkesterchef, Malmö SymfoniOrkester Hall Bengt, VD, Kungliga Operan Hallén Peter, ordförande, Intresseföreningen för Upplevelseindustrin Hallgren Ronnie, VD, Västsvenska teater och dans Halm Niels, Internationella Kultursekretariatet, Danmark Hanhijoki Marjatta, Finlands Konstnärssällskap Hansen Diana, Director, Somerset House, Storbritannien Hansen Matthias, ambassadsekreterare, Tysklands ambassad Hansen Rolf Willy, direktör, Utenriksdepartementet, Norge Hauge Sigvald, Norges ambassad i Köpenhamn von Hausswolff Carl Michael, konstnär Hedberg Per, Stockholms Saxofonkvartett Hedman-Björling Lilian, sekreterare, Svenska forskningsinstitutet i Istanbul Helaniemi Ulla-Maria, Deputy DG, Utrikesministeriet, Finland Hellman Gunilla, Director, Svenska kulturfonden, Finland Hellstén Frank, kulturråd, Finlands ambassad i Köpenhamn Hendrixon Uno, musikproducent Henningsson Jan, direktör, Svenska institutet i Alexandria Hermanson Eva, departementssekreterare, Utbildningsdepartementet (expert i utredningen) Hillhorst Rosemary, Director, British Council Hjertonsson Ulf, ambassadör, Sveriges ambassad i Helsingfors Hjorth Hans, Falun Folk Music Festival Hoberg Birgitta, internationell sekreterare, Riksantikvarieämbetet (expert i utredningen)

Holmquist Åke, Ständig Sekreterare, Kungl. Musikaliska Akademien Holmstrup Klaus, kulturchef, Nordiska ministerrådet Huldt Johan, VD, Svensk Form Hurkmans Ben, Fonds voor Amateurkunst en Podiumkunsten, Nederländerna Häggstrand Patrik, fastighetsförvaltare, Statens fastighetsverk Högberg Pereric, ambassadsekreterare, Sveriges ambassad i Pretoria Ingebretsen Kjell, operachef, Göteborgsoperan Iremark Ingrid, presschef, Utrikesdepartementet (expert i utredningen) Ivarsson Gunilla, Diversity Advisor, Sveriges Radio Jahren Helén, musiker Johansson Kennet, chef, Malmö Museer Johansson Kent, regionråd Västra Götalandsregionen Johansson Roger, tidigare ledamot i Svenska institutets styrelse Johansson Blomstrand Lena, enhetschef, Sida (expert i utredningen) Jonsson Elisabet, handläggare, Sveriges ambassad i Haag Jonsson Frídrík, ambassadråd, Islands ambassad i Köpenhamn Jonsson Per Erik, artstudiosnet Julius Victor, Department of Arts and Culture, Sydafrika Jönsson Mats, specialrådgivare, Nordiska kulturfonden Jörgensen Fredrik, ambassadråd, Sveriges ambassad i Rom Karlsson Claes, producent, Kulturhuset i Stockholm Karlsson Jan O, bistånds- och migrationsminister Kildea Paul, Artistic Director, Wigmore Hall, Storbritannien Kistemaker Renée, Amsterdams Historisch Museum Kleberg Carl-Johan, professor Klein Emelie, pressansvarig, Sveriges Rese- och Turistråd AB Kleveland Åse, VD, Svenska Filminstitutet (expert i utredningen) Knutsson Christina, Director, Invest in Sweden Agency London Kumlin Ewa, frilansproducent och ledamot i Svenska institutets styrelse Kvarnström Kenneth, koreograf Kåver Göran, länsmusikchef, Musik i Uppland Laakkonen Johanna, Danscentrum, Finland Lansing Per-Olof, Vice President, Exportrådet Larsson Gudmund, tidigare ledamot i Svenska institutets styrelse Larsson Mika, kulturråd, Sveriges ambassad i Warszawa Lassinantti Anna, länskulturchef, Västerbottens läns landsting Laurin Dan, musiker Lejon Britta, ledamot i Svenska institutets styrelse Lending Mette, konsulent, Utenriksdepartementet, Norge Lepp Hans, enhetschef, Svenska institutet (expert i utredningen) Leroux André, National Arts Council of South Africa

Levin Annika, direktör, Centre Culturel Suédois Lidström Bengt, generalsekreterare, Svenska Musikfestivaler Liljeson Lars, ambassadråd, Sveriges ambassad i Pretoria Lind Ingela, tidigare ledamot i Svenska institutets styrelse Lindskog Gerda Helena, verksamhetsledare, ÖFÖC Lloyd-Jones Linda, Head of exhibitions, Victoria and Albert Museum, Storbritannien Lorentz Stina, Föreningen Fritz’s Corner Lundblad Christer, Managing Director, Export Music Sweden AB Lundgren Lars, utredare, Västra Götalandsregionen Lundström Jan-Erik, direktör, BildMuseet Umeå universitet Länsipuro Yrjö, Director General, Utrikesministeriet, Finland Macartney Kenneth, Counsellor, Canadian Embassy MacKenzie Ruth, Artistic Dir., Chichester Festival Theatre, UK Magnusson Börje, vice direktör, Svenska institutet i Rom Magnusson Leif, institutionschef, Mångkulturellt Centrum Malmcrona Niclas, generalsekreterare, ASSITEJ Martinsson Martin, direktör, Musik i Skåne och ledamot i Svenska institutets styrelse Marttinen Anna-Maija, direktör Hanaholmens kulturcentrum, Finland Mattsson Christina, styresman, Nordiska museet Mbalo Khalipha Eddie, CEO, National Film and Video Foundation, Sydafrika Melin Sten, ordförande, Föreningen Svenska Tonsättare Mohammed IG, Portfolio Committee for Culture, Parliament of South Africa Mulk Inga-Maria, direktör, Ajtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum Möller Marianne, Senior Adviser, Nordiska ministerrådet de Neef Taco, Mondriaan Foundation, Nederländerna Nejad Mehr Rasoul, Kulturföreningen Farhang Neslo Alida, Stichting DasArts, Nederländerna Neuman Anita, informationshandläggare, Sveriges ambassad i London Neuman David, direktör, Magasin 3 Ngcobo E N N, Member of Parliament, Sydafrika Niel Tony, Gemeente Amsterdam, Nederländerna Nilson-Dag Christina, informationschef, Svensk Form Nilsson Benita, marknadschef, Nordiska akvarellmuseet Nilsson Helena, ambassadör, Sveriges ambassad i Pretoria Nilsson Ivo, tonsättare Nilsson Katarina, arkitekt SAR/MSA, Sveriges Arkitekter Nilsson Wivi-Anne, kamrer, Svenska institutet i Rom Nittve Lars, museidirektör, Moderna Museet Njobe M, Portfolio Committee for Culture, Parliament of South Africa Nordal Bera, museichef, Nordiska akvarellmuseet Nordenson Helen, ambassadsekreterare, Sveriges ambassad i Pretoria

Nordlund Malmegård Kerstin, departementsråd, Utrikesdepartementet (expert i utredningen) Nordström Lars, ordförande Västra Götalands kulturnämnd Noring Ann-Sofi, enhetschef, Moderna Museet Norrfalk Maria, generaldirektör, Sida Norrman Karl Erik, generalsekreterare., Europeiska kulturparlamentet Nteta Doreen, CEO, National Arts Council of South Africa Nyberg Jan, pressråd, Sveriges ambassad i Paris O´Barius Ulla, Director, Handelskammaren i London Olsson Jan, minister, Sveriges ambassad i Haag Omagbemi Eva, producent, Mixmusik i Malmö Onne Madeleine, balettchef, Kungliga Operan Orrgren Kenneth, VD, Göteborgsoperan Paajanen Eva, International Relations, Undervisningsministeriet, Finland Packalén Bengt, direktör, Finlandsinstitutet i Stockholm Pade Jane, kontorchef, Kulturministeriet, Danmark Pasternak Lena, bitr. verksamhetsledare, ÖFÖC Petri Gunnar, VD, STIM Phakamani Mthembu, Department of Arts and Culture, Sydafrika Pietikäinen Jukka, Director, Utrikesministeriet, Finland Pinero Orlando, verksamhetsledare, Mixmusik i Malmö Pingoud Kristina, Director, Utrikesministeriet, Finland Poivre d’Arvor Olivier, Directeur, AFAA, Frankrike Pohjanen Bengt, länsförfattare, Barents Literature Centre, Överkalix Pooya Faramarz, producent, Mångkulturellt centrum i Botkyrka Pousette Johan, verksamhetsledare, Baltic Art Center Rampell Linda, CODE (Contemporary Design) Reitov Ole, Danish Center for Culture and Development Rennerstedt Kristina, generaldirektör, Statens kulturråd Rider Robert, Head of Cinema, Barbican Centre, Storbritannien Ringborg Erland, generaldirektör, Svenska institutet Ringborg Mats, ambassadör, Sveriges ambassad i Oslo Risberg Jan, dirigent Rock Yvonne, frilansande kulturproducent Rosander Tomas, minister, Sveriges ambassad i London von Rosen Astrid, Unga Atalante Rosendahl Göran, kulturutvecklare, Kultur i Skåne le Roux Marlene, Artscape, Kapstaden, Sydafrika Rudeng Erik, direktör, Stiftelsen Fritt Ord, Norge Rydén Maria, verksamhetsledare, Dans i Nord Rydén Niklas, Unga Atalante

Rydmark Pernilla, handläggare, VINNOVA Sandberg Roland, chef, STIM/Svensk musik Sandgren Torgny, Programmes Officer, Ungdomsstyrelsen Santillo Frizell Barbro, direktör, Svenska institutet i Rom Schaer Charlotte, Project Officer, Johannesburg, Sydafrika Scheja Staffan, musiker Schiptjenko Marina, gallerist Schottenius Maria, kulturråd, Sveriges ambassad i London Schwanck Iris, Informationscentralen för Finlands litteratur Schwartz Garry, ICN, Nederländerna Selepe Sidney, Department of Arts and Culture, Sydafrika da Silva Charlotte, handläggare, Sveriges ambassad i London Sinclair-Jones Ruth, Ass. Director, British Council Sjöström Johan, intendent, BildMuseet Umeå universitet Skala Björn, ambassadör, Sveriges ambassad i Haag Slotte Kristian, Director General, Undervisningsministeriet, Finland Smith Hilary, Deputy Head, National Film Theatre, Storbritannien Sneeggen Odd, Swedish Music Information Centre Sonnen Arthur, Theaterfestival, Nederländerna Spoel Jolanda, Cosmic Theater, Nederländerna Strandänger Mikael, VD, Föreningen Kultur och Näringsliv Stålberg Krister, direktör, Svenska kulturfonden, Finland Stålne Björn W, direktör, Rikskonserter (expert i utredningen) Summers Andrew, Design Council, Storbritannien Sunar Ozan, VD, Södra Teatern Sundberg Lena, handläggare, Svensk Danskommitté, Svensk Teaterunion – Svenska ITI Sundin Martin, rådgivare, Nordiska ministerrådet Svenson Per, avdelningschef, Statens kulturråd (expert i utredningen) Svensson Börje, koncernchef, Kultur i Malmö Svensson Per-Erik, VD, Filmpool Nord Säve Söderbergh Bengt, ledamot i Svenska institutets styrelse Söder Annika, statssekreterare, Utrikesdepartementet Söder Sven-Eric, statssekreterare, Näringsdepartementet Teurlings Maria, Trans Artists Theorell Anita, f.d. chef för Sidas Enhet för Kultur och Medier Thews Jan, fastighetschef, Statens fastighetsverk Thorgren Gunilla, statssekreterare, Kulturdepartementet Tirkkonen Tuomo, VD, Finland festivals Torch Chris, Artistic Director, InterCult Tydén Mikael, konserthuschef, Berwaldhallen Uijterlinde Arjen, Kulturministeriet, Nederländerna

Ulvskog Marita, kulturminister Viirman Ants, sektionschef, Kommun/landstingsförbundet Vlaar Maria, Stichting Nederlands Literair Produktie- en Vartalingenfonds, Nederländerna Wachtmeister Marika, VD, Stiftelsen Wanås Utställningar Ward Stuart, VD, Polar Music Prize Wari Themba, Department of Arts and Culture, Sydafrika Westberg Erik, professor, Musikhögskolan i Piteå Westerberg Bengt, ordförande i Svenska institutets styrelse Westerlund Kerstin, antikvarisk chef, Statens fastighetsverk Westeson Björn, avdelningschef, Riksutställningar Westling Karin, koordinator, Västerbottens läns landsting Westman Nancy, kulturråd, Sveriges ambassad i Washington D.C. Whybrow Graham, Royal Court Theatre, Storbritannien Wiklund Christer, prefekt, Musikhögskolan i Piteå Wondimu Teshome, konsulent, Länsmusiken i Stockholms län (expert i utredningen) Wozencraft Anne, Director of Personnel, British Council Wrigstad Staffan, ambassadör, Sveriges ambassad i Rom Zander Susanne, utredare, Ungdomsstyrelsen Zetterberg Jan, teaterchef, Dansens hus Ådahl Karin, direktör, Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul Åhlvik Clara Skoog, VD, Svensk Form Åman Jan, direktör, Färgfabriken Österholm Rolf, Vice VD, Kungliga Filharmonikerna Österling Fredrik, generalsekreterare., Föreningen Svenska Tonsättare

Centralmuseernas samarbetsråd KLYS internationella grupp SIM-gruppen (Samrådsgruppen för Internationella Musikfrågor)

Utredningen har också träffat eller haft kontakt med tjänstemän vid Utrikesdepartementet, Utbildningsdepartementet, Kulturdepartementet, Svenska institutet, Sida, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Svenska Filminstitutet, Rikskonserter, Riksarkivet, Riksantikvarie- ämbetet och Statens Museer för Världskultur.