SOU 2008:105

Långtidsutredningen 2008

Sammanfattning

Långtidsutredningen har som syfte att utgöra ett underlag för den ekonomiska politiken och att skapa debatt kring politikens utformning. Den ska också ge en samlad bild av den ekonomiska utvecklingen på lång sikt. Utredningen utarbetas av tjänstemän vid Finansdepartementet och departementsledningen har inte tagit ställning till innehållet. Långtidsutredningen 2008 består av ett huvudbetänkande och åtta fristående bilagor.

De huvudsakliga slutsatserna i Långtidsutredningen 2008 är att politiken, för att skapa goda tillväxtförutsättningar, bör inriktas på följande:

  • Stimulera ett längre arbetsliv. Ansträngningar bör inriktas på att öka effektiviteten i utbildningssystemen och främja ett senare utträde ur arbetsmarknaden, vid sidan om det arbete som redan bedrivs för att minska utanförskapet.
  • Verka för god anpassningsförmåga i ekonomin och ökad konkurrens. Politiken bör ha en bred ansats för att förbättra anpassningsförmågan. Konkurrensen, inte minst den internationella, bör främjas. Särskilt angeläget är det i de delar av tjänstesektorn där konkurrensen begränsas i dag.
  • Utreda formerna för en ökad privat finansiering av välfärds-tjänsterna. En ökad efterfrågan på höjd kvalitet i välfärdstjänsterna kommer inte kunna mötas inom ramen för nuvarande system. En brett sammansatt utredning bör tillsättas för att lämna förslag om ett långsiktigt stabilt finansieringssystem för välfärdstjänsterna.
  • Verka för en internationell klimatpolitik baserad på kostnads-effektiva styrmedel. Tillvarata de möjligheter som finns inom ramen för Kyotoprotokollet med dess flexibla mekanismer och verka internationellt för en utvidgning av systemet.

Trender som påverkar tillväxten

Det centrala temat för Långtidsutredningen 2008 är möjligheterna att främja en god tillväxt och en god levnadsstandard. Ett antal trender kan förväntas prägla utvecklingen under de närmaste 15–20 åren. Utredningen bedömer särskilt att den förändrade befolkningssammansättningen med en åldrande befolkning, förändrade efterfrågemönster mot större tjänsteinnehåll och fortsatt internationalisering kommer ha betydelse för hur ekonomin utvecklas och för hur politiken bör utformas framöver. Trenderna sätter i olika stor utsträckning avtryck i betänkandets delar.

Utredningen identifierar ett antal områden som centrala att inrikta politiken mot för att Sverige ska stå bättre rustat att möta framtiden. Dessa är att åstadkomma

  • ett högt arbetsutbud
  • en god produktivitetstillväxt
  • en god förmåga till anpassning och omvandling
  • en kostnadseffektiv klimatpolitik
  • stabila välfärdssystem.

Den ekonomiska utvecklingen på lång sikt

Den ekonomiska utvecklingen fram till 2030 beskrivs i ett basscenario som i princip bygger på att de senaste decenniernas utvecklingsmönster består. Syftet med beräkningarna i Långtidsutredningen 2008 är inte att försöka prognostisera utvecklingen av den svenska ekonomin på lång sikt utan i stället att illustrera en möjlig utvecklingsväg på ett strukturerat sätt. Basscenariot tjänar som utgångspunkt för att analysera och diskutera effekterna av förändringar i politiken och omvärlden.

Grundläggande faktorer för tillväxtens utveckling är arbetsutbudet och produktiviteten. Som utgångspunkt för bedömningen av arbetsutbudets utveckling använder utredningen Statistiska centralbyråns senaste befolkningsprognos, enligt vilken antalet personer i arbetsför ålder ökar svagt fram till 2030. I basscenariot ökar även antalet arbetade timmar svagt, delvis utifrån antagandet om ett i princip oförändrat sysselsättningsmönster. Arbetskraften blir samtidigt alltmer högutbildad, vilket innebär att andelen arbetade timmar som utförs av personer med eftergymnasial utbildning ökar.

Scenariot antar också att näringslivets produktivitetstillväxt fortsätter att vara god, även om den blir något lägre än den genomsnittliga tillväxttakten mellan 1980 och 2005 och betydligt lägre än den relativt snabba utvecklingen sedan 1990. Vidare antas att klimatpolitiken utformas på ett kostnadseffektivt sätt.

Scenariot utgår från att skattesatserna är oförändrade i förhållande till respektive skattebas, vilket räcker till att finansiera en oförändrad standard i den offentliga verksamheten.

De huvudsakliga resultaten av beräkningarna är följande:

  • Bruttonationalprodukten (BNP) växer med i genomsnitt

2,2 procent per år mellan 2005 och 2030. Det är samma genomsnittliga tillväxt som mellan åren 1980 och 2005.

  • Den strukturomvandling som basscenariot räknar med, där speciellt tjänstebranschernas betydelse ökar, har en dämpande effekt på näringslivets sammanlagda produktivitetsutveckling.
  • Hushållens privata konsumtionsutgifter växer snabbare än BNP, med 3,1 procent årligen. Den offentliga konsumtionen växer under perioden svagt, med knappt 0,7 procent per år.
  • De offentliga finanserna är hållbara på lång sikt enligt basscenariot. En förutsättning för att detta ska gälla är att beräkningarnas antagande om oförändrad omfattning och kvalitet i den offentliga verksamheten uppfylls.

Högre arbetsutbud

En god utveckling av arbetsutbudet skapar tillväxtförutsättningar för ekonomin. Utvecklingen av arbetsutbudet är också centralt för att finansiera de offentliga välfärdssystemen. I utredningen koncentreras diskussionen om arbetade timmar i ekonomin till hur inträdet på arbetsmarknaden och utträdet ur den har utvecklats och hur det kan påverkas. Relativt små förändringar av åldern för inträde och utträde skulle kunna få stora effekter på arbetsutbudet.

Inträdet på arbetsmarknaden sker i dag sent vilket till stor del beror på att fler skaffar sig en längre utbildning, men också på att det tar lång tid att ta sig igenom utbildningssystemet samt att svenska ungdomar skjuter upp sina högskolestudier.

Utredningen drar bl.a. följande slutsatser om de yngres utbildningsnivå och hur genomströmningen kan förbättras i utbildningssystemet:

  • Utvecklingen är tudelad när det gäller de yngres utbildningsnivå.

Andelen med högskoleutbildning ökar, samtidigt som andelen med enbart förgymnasial utbildning är konstant hög. Av landets tjugoåringar har över en fjärdedel inte fullföljt gymnasiet och drygt en tredjedel saknar grundläggande behörighet för högskolestudier.

  • Informationen behöver förbättras om t.ex. genomsnittlig inkomst och arbetslöshetsrisk efter olika utbildningar, så att personer som ska välja utbildning kan fatta väl avvägda beslut.
  • Ökade ekonomiska incitament för snabbare genomströmning till examen bör övervägas, exempelvis via avgifter för högskolestudier och premier i studiemedelssystemet. I dag tar knappt hälften av svenska högskolenybörjare examen inom sju år.

Antalet arbetade timmar i ekonomin kan också öka genom att utträdet ur arbetslivet sker senare. Även om utträdet från arbetsmarknaden har skjutits upp något under senare år har medellivslängden ökat mer än den yrkesverksamma tiden, dvs. tiden som pensionär har ökat. Det nya pensionssystemet kan komma att påverka arbetsutbudet i positiv riktning, men innebär också en ökad möjlighet att gå i pension tidigare om man så önskar. Ålderspensionssystemet premierar, åtminstone för stora grupper, fortsatt arbetskraftsdeltagande. Systemet ger däremot vissa grupper svagare ekonomiska drivkrafter för att arbeta vidare som äldre. Det är fallet för personer med höga inkomster, då inkomster över 7,5 basbelopp inte ger offentliga pensionsrättigheter, trots att pensionsavgifter tas ut. Det är också fallet för personer med låga inkomster där garantipensionen, ofta i kombinationen med bostadstillägg för pensionärer, inte skapar drivkrafter för fortsatt arbete.

Den genomsnittliga utträdesåldern ur arbetslivet är alltjämt under 65 år och utträdet sker som regel via andra ersättningssystem än den statliga ålderspensionen. Främst sker det via avtalspension och via sjuk- och aktivitetsersättning.

I kapitlet framkommer att det inte är någon enkel lösning att åstadkomma ett senare utträde ur arbetslivet. Några slutsatser är följande:

  • Tidpunkten för uttag av ålderspensionen varierar alltmer. Fler tar ut statlig ålderspension senare, men det är också fler som tar ut den tidigt. Det kan vara ett tecken på att normen om pension vid 65 år börjar luckras upp.
  • Ett senare utträde ur arbetslivet skulle kräva en uppstramning av möjligheterna att via olika utträdesvägar lämna arbetslivet.
  • Det bör övervägas hur de åldersgränser som finns i ålderspensionssystemet bättre kan anpassas till förändringen i medellivslängd. Det gäller även privat och kollektivt pensionssparande som ofta har betydligt lägre åldersgräns för pensionsuttag än den statliga ålderspensionen.

God produktivitetsutveckling

Produktivitetsutvecklingen i svenskt näringsliv har varit god sedan början av 1990-talet, även vid en internationell jämförelse. Den senaste tidens inbromsning i produktiviteten påverkar inte denna bedömning. Ökningen av den s.k. totalfaktorproduktiviteten förklarar en betydande del av produktivitetstillväxten i ekonomin under perioden. Totalfaktorproduktiviteten kan beskrivas som bidraget från den tekniska utvecklingen i vid bemärkelse. Det är särskilt totalfaktorproduktivitetsbidraget från varugruppen teleprodukter som har varit stort under senare delen av 1990-talet.

Det är svårt att med någon större exakthet bedöma hur mycket en enskild faktor påverkar produktivitetsutvecklingen. Strukturella förändringar − ökad makroekonomisk stabilitet, utbildningssatsningar, avregleringar och utvecklingen inom informationstekniken

  • är viktiga övergripande faktorer som kan bidra till att förklara den goda produktivitetstillväxten under de senaste decennierna.

Produktiviteten i olika branscher skiljer sig åt betydligt. Den ökade efterfrågan på tjänster har medfört en förskjutning av sysselsättningen mot tjänstesektorn, en sektor som historiskt haft en lägre produktivitetstillväxt än tillverkningsindustrin. Tjänstesektorns tillväxt förklaras främst av dess växande roll som insatsfaktor i tillverkningsindustrin även om också efterfrågan i slutanvändarledet ökat något. Klart är att med en växande tjänstesektor blir

produktivitetsutvecklingen i sektorn allt viktigare för hela ekonomin.

Konkurrensen, och då inte minst den internationella konkurrensen, i tjänstesektorn begränsas i dag i betydande grad av regelverken i Sverige och andra länder. I viss utsträckning kan den låga konkurrensen förklaras med tjänsternas karaktär, t.ex. måste en del tjänster konsumeras i samband med produktionen. Men den tekniska utvecklingen gör att en ökad andel av tjänsteproduktionen även kan handlas internationellt.

I kapitlet om produktivitetsutvecklingen i ekonomin drar vi följande slutsatser:

  • Effekten på produktivitetsutvecklingen i ekonomin som helhet av den ökade insatsen tjänster i produktionen är inte given. En ökad användning av tjänster i en bransch kan leda till produktivitetsförbättringar i denna.
  • Åtgärder som främjar konkurrensen i ekonomin är angelägna, eftersom de kan bidra till en bättre produktivitetsutveckling. Särskilt angeläget är det inom tjänstesektorn där konkurrensen är begränsad jämfört med inom varuproduktionen.
  • En politik inriktad på att främja en god produktivitetsutveckling måste ha en bred ansats och en generell inriktning. Politiken bör inriktas på att skapa bra och likvärdiga villkor för företag och entreprenörer i alla branscher. Detta eftersom produktivitetsutvecklingen bestäms av en rad olika faktorer, som dessutom ofta samverkar.

Ekonomins omvandling och anpassningsförmåga

Sett i ett långt perspektiv har det skett en betydande omvandling av svensk ekonomi. I takt med att internationaliseringen av ekonomin tilltagit hävdas det ofta att omvandlingstakten i ekonomin har ökat. Begreppet omvandling har ingen entydig definition och det är relevant att både studera förändringar mellan branscher och inom branscher. Det finns därför ett antal olika mått på omvandling.

Såväl företag som arbetstagare måste ständigt anpassa sig till nya förutsättningar. Arbetstagarna anpassar sig till omvandlingen främst genom att byta yrke eller arbetsgivare, medan geografisk rörlighet är mindre vanligt. För att öka den enskildas anpass-

ningsförmåga behöver både den geografiska och yrkesmässiga rörligheten öka.

Effekterna av omvandlingen för den svenska ekonomin är svåra att förutse framöver. Den anpassning av produktionen som skett under de senaste decennierna har inte inneburit att Sverige har specialiserat sig på andra områden än tidigare. Även i framtiden kommer Sverige ha kvar de naturresurser och den relativt välutbildade arbetskraft som dagens komparativa fördelar bygger på. Men genom teknisk utveckling är det i dag mer möjligt att separera arbetsmoment i produktionsprocessen, vilket ökar möjligheterna att flytta fler delar av produktionen till andra länder.

Kapitlets huvudsakliga slutsatser är att:

  • Omvandlingstakt har ingen entydig definition, vilket gör att omvandling kan mätas på olika sätt. Mycket tyder på att strukturomvandlingstakten varit högre, men inte ökande, under 1990- och 2000-talet jämfört med under 1980-talet.
  • En välfungerande politik för att förbättra anpassningsförmågan i ekonomin måste ha en bred ansats och omfatta flera politikområden: arbetsmarknad, bostäder, forskning, infrastruktur, skatter, utbildning, m.m. Det finns ingen enkel enskild åtgärd som förbättrar anpassningsbarheten i ekonomin.
  • Politiken varken kan eller bör inriktas på att förhindra att arbetstillfällen försvinner, utan på att skapa förutsättningar för nya arbetstillfällen.

Energi, klimat och ekonomisk tillväxt

En väl fungerande energiförsörjning är central för ekonomin. Enligt bedömningar förväntas den totala energianvändningen öka kraftigt, både i Sverige och utomlands. Det finns ett tydligt samband mellan energianvändning och ekonomisk tillväxt som inte har förändrats nämnvärt under de senaste decennierna. Energiintensiteten, dvs. energianvändningen i förhållande till BNP, minskar visserligen kontinuerligt, men något trendbrott i form av en snabbare minskning har inte påvisats.

Energianvändning i form av förbränning av fossila bränslen ger upphov till utsläpp av bl.a. koldioxid som sannolikt är en starkt bidragande orsak till klimatförändringen. Utredningen studerar hur sambandet mellan utsläpp av koldioxid och ekonomisk tillväxt sett

ut. Under 1970- och 1980-talet minskade de svenska utsläppen av koldioxid i förhållande till BNP (koldioxidintensiteten) snabbare än i omvärlden. Det berodde på en förändrad energisammansättning, snarare än på att energi användes väsentligt effektivare än tidigare. Sedan 1990 har koldioxidintensiteten i Sverige minskat ungefär i samma takt som i OECD-länderna i övrigt. Minskningen har till stor del varit ett resultat av ekonomins pågående strukturomvandling.

För att uppnå nationella åtaganden om utsläppsbegränsningar på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt har man inom ramen för Kyotoprotokollet upprättat s.k. flexibla mekanismer. Genom att länder har möjlighet att utnyttja utsläppshandel eller kan genomföra utsläppsreducerande åtgärder i gemensamma projekt med andra länder, kan utsläppsminskningar åstadkommas till en lägre kostnad. Utredningens basscenario utgår från att denna politik kommer att omfatta en allt större del av ekonomin till 2030. Om Sverige väljer att till fullo utnyttja möjligheterna till internationell utsläppshandel skulle kostnaderna bli relativt begränsade för att fram till år 2030 minska de klimatpåverkande utsläppen till en nivå som motsvarar ca 70 procent av 2005 års utsläpp. I ett alternativscenario räknar utredningen med en utveckling där klimatpolitiken i stället enbart fokuserar på de nationella utsläppen, och begränsar möjligheten att använda flexibla mekanismer. Det resulterar i betydligt högre kostnader för att uppnå samma klimatmål.

Utredningen finner att följande bör beaktas i klimatpolitiken:

  • Klimatpolitiken bör lägga fokus på internationella och flexibla lösningar. Felaktigt utformade styrmedel resulterar i betydande merkostnader för att uppnå en given effekt på klimatet. Det kan i sin tur begränsa möjligheterna att uppnå målet om högst två grader ökad global medeltemperatur.
  • Det relativt starka sambandet mellan energianvändning och ekonomisk tillväxt talar för att det är större risker förknippade med en politik som inriktas på användningen av energi i stället för på det grundläggande problemet. Givet att det är lägre utsläpp av växthusgaser som ska åstadkommas bör styrmedlen i första hand riktas mot just det problemet.
  • Genom att effektivt begränsa de globala utsläppen kan medel frigöras för andra ändamål: såsom forskning och utveckling, andra miljöproblem och välfärdssatsningar.

Förnyelse av välfärdssystemen

Utredningen analyserar förutsättningarna för att finansiera välfärdssystemen utifrån de långsiktiga scenarierna över ekonomins utveckling. Andelen äldre i befolkningen ökar framöver, och även om de äldre successivt får en bättre hälsa kan den ökade andelen äldre förväntas leda till att behoven av vård och omsorg ökar.

Utvecklingen av offentlig konsumtion baseras på antaganden om oförändrad kvalitet för välfärdstjänsterna, dvs. vård, omsorg och utbildning, och att skattesatserna hålls oförändrade. Det finns då inte något utrymme att utveckla välfärdstjänsterna utöver dagens nivå. En oförändrad standard inom den offentliga sektorn kommer knappast att motsvara medborgarnas förväntningar när levnadsstandarden i övrigt ökar. Historiskt har också kostnaderna ökat mer för välfärdstjänsterna än vad som varit motiverat av befolkningens utveckling och sammansättning.

Kännetecknande för välfärdstjänsterna är även att kostnaderna för många av dessa ofta personalintensiva verksamheter kan förväntas stiga mer än för andra varor och tjänster. Inom sjukvårdens område tycks också teknisk utveckling snarare öka de totala kostnaderna än ge lägre kostnader till följd av höjd produktivitet. I takt med att nya behandlingsmetoder blir tillgängliga ökar efterfrågan på att ta del av dem. Eftersom välfärdstjänsterna tillhandahålls med kraftiga subventioner, håller inte heller priset tillbaka efterfrågan på dessa tjänster.

Utredningen ger följande budskap för hur välfärdstjänsterna ska kunna utvecklas framöver:

  • Med överskott i de offentliga finanserna går det att hantera problem med att generationer är olika stora. Men på längre sikt krävs en reformering av välfärdssystemen. Orsakerna är att livslängden ökar och att efterfrågan på välfärdstjänsterna stiger när levnadsstandarden ökar.
  • Ökad privat finansiering möjliggör en utveckling av välfärdstjänsterna utöver dagens nivå. En parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att utreda hur en ökad privat finansiering kan utformas samtidigt som välfärdssystemen bidrar till trygghet för alla medborgare. Att skjuta upp åtgärder inom detta område kan leda till att förtroendet och legitimiteten för de offentliga välfärdssystemen urholkas.
  • En närmare precisering av vad samhället respektive den enskilda ska svara för inom välfärdstjänsternas område, gör det möjligt för marknadslösningar att växa fram under ordnade förhållanden.

En politik för framtiden

De tre trenderna – förändrad befolkningssammansättning, förändrade efterfrågemönster och en fortsatt internationalisering − påverkar i olika avseenden utvecklingen i framtiden. Förändrade förutsättningar skapar behov av att anpassa politiken för att bättre ta tillvara de nya möjligheter som uppstår och möta nya utmaningar.

Långtidsutredningen 2008 har funnit att det är särskilt angeläget att stimulera ett längre arbetsliv, verka för god anpassningsförmåga och för ökad konkurrens i ekonomin, utreda formerna för en ökad privat finansiering av välfärdstjänsterna samt verka för en global klimatpolitik baserad på effektiva styrmedel.

1. Inledning: Trender som påverkar tillväxten

Långtidsutredningens syfte är att utgöra ett underlag för den ekonomiska politiken. En central uppgift är att analysera utmaningar och möjligheter för den svenska ekonomin på lång sikt, och studera vad de betyder för den ekonomiska politiken. Utredningen har även till uppgift att ge en samlad bild av den långsiktiga ekonomiska utvecklingen, en bild som presenteras i form av scenarier för hela ekonomin. Dessutom ska utredningen bidra till den ekonomisk-politiska debatten.

Långtidsutredningen publiceras av Finansdepartementet med ungefär fyra års mellanrum. Långtidsutredningen 2008 är den tjugonde i ordningen och publiceras på året 60 år efter den första långtidsutredningen som utkom 1948.

1

Arbetet leds av tjänstemän

på Finansdepartementets strukturenhet, som också utarbetar huvudbetänkandet. Till skillnad från andra statliga utredningar fastställer regeringen inte några direktiv för långtidsutredningen. Utredningen väljer de ämnen och de metoder som den bedömer bäst svarar mot utredningens syfte. Departementsledningen har inte tagit ställning till innehållet.

Förutom det här huvudbetänkandet omfattar utredningen åtta bilagor, som publiceras i separata rapporter.

2

1 Den första utredningen skrevs på uppdrag av den då nya ekonomiska samarbetsorganisationen OEEC (nuvarande OECD). 2 Se en förteckning över bilagorna i appendix till betänkandet.

1.1. Långtidsutredningen 2008 fokuserar på tillväxtförutsättningarna

Långtidsutredningen har traditionellt fokuserat på möjligheterna att åstadkomma en god ekonomisk tillväxt. De långsiktiga tillväxtförutsättningarna har varit centrala i analysen, liksom olika faktorer som begränsar tillväxten. Den förra långtidsutredningen hade ett delvis annat upplägg, där inriktningen var snävare. Den behandlade fördelningen av välfärden och möjligheterna att i framtiden finansiera de offentliga välfärdssystemen.

3

Långtids-

utredningen 2008 har ett mer traditionellt upplägg, vilket innebär att den spänner över många områden i ekonomin. Huvudtemat i utredningen är tillväxtförutsättningarna under den kommande 20årsperioden och med dem möjligheterna att upprätthålla en god utveckling av levnadsstandarden. Ett centralt inslag är de långsiktiga scenarierna över utvecklingen av svensk ekonomi. Scenarierna sträcker sig den här gången huvudsakligen fram till 2030, men i vissa delar ända fram till 2050.

4

Eftersom Långtidsutredningen 2008 ska vara ett underlag för den ekonomiska politiken på lång sikt, är det relevant att bedöma vilka trender som kan förväntas prägla utvecklingen under de närmaste 15–20 åren. Utredningen väljer att särskilt lyfta fram tre utvecklingstrender:

  • förändrad befolkningssammansättning med bl.a. en allt större andel äldre i befolkningen och fler med hög utbildning
  • förändrade efterfrågemönster som bl.a. innebär att tjänstesektorn får en ökad roll i ekonomin
  • fortsatt internationalisering som medför att svensk ekonomi blir allt mer sammanlänkad med omvärlden.

Utvecklingstrenderna sätter avtryck i betänkandets delar i olika stor utsträckning. Gemensamt är att trenderna kommer ha betydelse för hur ekonomin utvecklas och för hur politiken kan och bör utformas framöver. I de följande avsnitten beskrivs de tre utvecklingstrenderna översiktligt.

3 Långtidsutredningen 2003/04 (SOU 2004:19). 4 I bilaga 1 till utredningen presenteras scenarierna utförligt (SOU 2008:108).

1.1.1. Befolkningen blir äldre och mer välutbildad

Den förändrade befolkningssammansättningen, dvs. den demografiska utvecklingen, är den första utvecklingstrend som utredningen vill lyfta fram. Den demografiska utvecklingen har stått i fokus i de två föregående långtidsutredningarna, men är fortfarande aktuell att diskutera. Förändringen av befolkningens sammansättning får konsekvenser både för den framtida tillväxtpotentialen och för möjligheterna att finansiera de offentliga välfärdssystemen.

Den ökade livslängden i kombination med stora födelsekullar under 1940-talet leder till att Sverige, i likhet med många andra länder, får en allt större andel äldre i befolkningen framöver. 2006 var den förväntade livslängden närmare 83 år för kvinnor och närmare 79 år för män, vilket är högt internationellt sett.

5

Sedan

början av 1980-talet har den förväntade livslängden ökat med närmare fem år. Ökningen beror främst på bättre levnadsvanor, som minskad rökning, men också på sjukvårdens insatser.

6

I

Statistiska centralbyråns (SCB) befolkningsprognos antas medellivslängden öka ytterligare framöver. 2050 förväntas medellivslängden vara 86,3 år för kvinnor och 83,8 år för män.

7

Den positiva trend att vi lever längre leder samtidigt till en ökad försörjningsbörda för den arbetande delen av befolkningen. Under de närmaste åren kommer många personer nå pensionsåldern och lämna arbetslivet. Närmare 90 procent av befolkningsökningen mellan 2007 och 2030 sker i grupper som vanligtvis inte är yrkesaktiva.

8

Inom den yrkesaktiva gruppen är det framför allt personer i

åldrarna 55–64 år som ökar, vilket är en grupp med jämförelsevis lågt arbetsutbud.

Befolkningssammansättningen påverkas också av barnafödandets utveckling. I Sverige kännetecknas det av stora årliga svängningar. Barnafödandet har visserligen ökat sedan 1999, men i och med att fler väntar med att skaffa barn bedömer SCB att uppgången i barnafödandet troligen inte fortsätter på sikt.

9

Ett annat viktigt drag i den förväntade befolkningsutvecklingen är invandringens stora betydelse. Invandringen står för huvuddelen av befolkningstillväxten och har en avgörande betydelse för

5 SCB [2007c]. 6 Socialstyrelsen [2008]. 7 SCB [2008b]. 8 Gruppen 0–19 år samt 65 år och uppåt. 9 SCB [2008b].

ökningen av personer i yrkesverksam ålder. Utan invandring skulle antalet personer i åldersgruppen 20–64 år minska under den närmaste trettioårsperioden. Det betyder också att invandrarnas ställning på arbetsmarknaden måste stärkas för att den framtida befolkningsökningen ska resultera i mer än en marginell ökning av sysselsättningen.

Befolkningssammansättningen förändras också i ett annat avseende. Utbildningsnivån ökar i rask takt tack vare de senaste decenniernas satsningar inom utbildningssystemen. Sedan 1970-talet har den genomsnittliga utbildningsnivån höjts betydligt. Antalet personer med enbart grundskoleutbildning på arbetsmarknaden minskar därför successivt framöver, även om det samtidigt finns problem med att en stor andel ungdomar inte fullföljer gymnasiet.

Utvecklingen mot ökad livslängd och bättre utbildad befolkning är mycket positiv. Om de äldre är friska och dessutom välutbildade, är det möjligt att de äldre väljer att arbeta längre upp i åldrarna. Det reformerade pensionssystemet syftar bl.a. till att stimulera ett längre arbetsliv. I dag är de flesta i den äldre delen av befolkningen förhållandevis friska. Men med en större andel äldre över 80 år kan behoven av hälso- och sjukvård samt äldreomsorg komma att öka. De ökande behoven kan förväntas visa sig allt tydligare om drygt 10 år när antalet personer som är 80 år och äldre stiger kraftigt.

1.1.2. Ändrade efterfrågemönster när inkomsterna ökar

Den andra trend utredningen vill lyfta fram är de förändrade efterfrågemönstren. En tydlig trend är att tjänstesektorns roll i ekonomin kontinuerligt har ökat, bl.a. som en följd av att hushållen köper fler tjänster. Tjänsternas andel har också ökat som insats i produktionen.

Att tjänsterna utgör en större andel av hushållens konsumtion är delvis en konsekvens av att inköpen av tjänster ökar i snabbare takt än inköpen av varor. När inkomsterna stiger finns det en tendens till att efterfrågan på tjänster stiger än mer. Efterfrågan på tjänster i form av hälso- och sjukvård samt äldreomsorg ökar också som en följd av att andelen äldre ökar i befolkningen.

Tjänsternas ökade andel i hushållens konsumtion är också en konsekvens av att många tjänster blir relativt dyrare än varor över tiden. Det beror i sin tur på att det generellt sett råder olika förutsättningar för produktivitetsförbättringar mellan varor och

tjänster. Tjänsteproduktion är i många delar arbetsintensiv jämfört med varuproduktion, vilket ofta ger förhållandevis små möjligheter till kontinuerliga produktivitetsökningar. Produktivitetstillväxten är historiskt klart lägre i tjänsteproduktionen än i varuproduktionen, även om skillnaderna mellan olika branscher är stora.

Vissa tjänster karaktäriseras också av att de till övervägande delen finansieras med skattemedel, t.ex. tjänster inom hälso- och sjukvård, barn- och äldreomsorg samt utbildning. Orsaken till det är främst fördelnings- och effektivitetsskäl. Finansieringsformen begränsar samtidigt möjligheterna att öka produktionen av dessa tjänster.

10

Därför blir det svårt att med offentliga medel tillgodose

en ökad efterfrågan på dem framöver, åtminstone om ambitionen samtidigt är att skattesatserna i princip ska vara oförändrade.

Ökade inkomster gör det också möjligt att ta ut en del av välståndsökningen i form av mer fritid. Över tiden har, generellt sett, arbetslivets längd blivit kortare. En orsak, men inte den enda, är givetvis den längre tiden i utbildning. Bland de personer som är i arbete har den genomsnittliga veckoarbetstiden varit relativt oförändrad under de senaste 30 åren. Bakom de siffrorna döljer sig dock stora skillnader: det är kvinnorna på arbetsmarknaden som har ökat sin faktiska veckoarbetstid, medan männen har minskat sin. Under de allra senaste åren har kvinnornas arbetstid slutat öka, vilket kan tyda på att kvinnor och män i fortsättningen vill ta ut en större del av välståndsökningarna i form av fritid. Det har i sin tur betydelse för utvecklingen av antalet arbetade timmar i ekonomin. Det påverkar därmed också både tillväxtförutsättningarna och möjligheten att finansiera de offentliga välfärdssystemen.

1.1.3. Internationaliseringen berör allt större del av ekonomin

Internationaliseringen – den tredje trend utredningen lyfter fram – har i någon bemärkelse pågått i all modern tid, men omfattar i dag allt större delar av Sveriges ekonomi. Ingenting tyder på att denna utveckling kommer att klinga av, även om det finns röster som höjs mot internationaliseringen eller globaliseringen. Teknisk utveckling, inte minst i form av informationsteknologi, talar snarare för en fördjupad integration. Den ökade internationaliseringen får i sin tur effekt på hur den nationella politiken kan och bör utformas.

10 Långtidsutredningen 2003/04 (SOU 2004:19).

Internationaliseringens konsekvenser är en fråga som är flitigt diskuterad. Regeringen har tillsatt ett globaliseringsråd

11

som ska

fördjupa kunskaperna, ta fram ekonomisk-politiska strategier och bredda det offentliga samtalet om globaliseringen.

Internationalisering och globalisering används ofta synonymt och många gånger saknas en närmare definition. Långtidsutredningen 2008 använder begreppet internationalisering, för att beskriva internationellt handelsutbyte av varor och tjänster, direktinvesteringar, internationella finansiella transaktioner och arbetskraftens rörlighet över gränserna.

Begreppet internationalisering innefattar även internationellt samarbete som på olika sätt påverkar det nationella handlingsutrymmet. Inom EU har det ekonomiska samarbetet successivt fördjupats för att förverkliga en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Inom världshandelsorganisationen WTO är strävan att ytterligare liberalisera världshandeln. Ökad medvetenhet om att klimatförändringen måste bekämpas på ett globalt plan har även det resulterat i internationella regelverk som Sverige måste förhålla sig till. För närvarande pågår internationella klimatförhandlingar som syftar till att upprätta en global klimatagenda för perioden efter Kyotoprotokollets första åtagandeperiod, dvs. efter 2012. EU har också satt upp mål för att minska de klimatpåverkande utsläppen.

För Sverige, som är en liten öppen ekonomi, spelar handeln och annat ekonomiskt utbyte mellan länder en avgörande roll för välståndet. Handel och direktinvesteringar ger företag möjlighet att bredda den egna marknaden. De ger också möjlighet till internationell arbetsdelning och därmed en effektivare resursanvändning. Den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt att separera arbetsmoment i produktionsprocessen på ett sätt som tidigare inte var möjligt. Företag kan därför i allt högre utsträckning välja att lägga ut delmoment av produktionen till olika länder, och på så sätt bygga en verksamhet som tar till vara olika länders komparativa fördelar.

De finansiella marknaderna har vidare integrerats i ökad utsträckning, bland annat som ett resultat av den tekniska utvecklingen vilken gjort det möjligt att flytta finansiellt kapital mycket

11 Regeringsbeslut U2006/9119/IS.

snabbt. En allt större del av de finansiella tillgångarna i ett land ägs i dag av utländska investerare.

12

Samtidigt som internationaliseringen innebär möjligheter för den egna ekonomin, sätter den i olika avseenden ramar för och ställer nya krav på den nationella politiken. Internationaliseringen innebär en ökad internationell konkurrens, vilket i sin tur medför ett ökat omvandlingstryck. Nya snabbväxande industriländer som integrerats i världsekonomin, som Kina och Indien, har konkurrensfördelar i form av lägre produktionskostnader för en mängd produkter. Många uppfattar därför internationaliseringen som ett hot mot svenska jobb och den svenska tillväxten. En bilaga till utredningen visar, tvärtom mot vad som ofta är föreställningen, att mer internationaliserade branscher inte karaktäriseras av högre sannolikhet för neddragningar än andra branscher.

13

Men för att

Sverige ska kunna hävda sig väl i den internationella konkurrensen krävs en god anpassningsförmåga till nya förhållanden.

1.2. Centrala politikområden för att möta framtiden

De tre utvecklingstrenderna inrymmer alla både möjligheter och utmaningar som kan påverka tillväxtförutsättningarna och därmed utvecklingen av levnadsstandarden framöver.

Kapitel 2 i betänkandet ger en bild av hur den svenska ekonomin utvecklas i basscenariot för Långtidsutredningen 2008. Beräkningarna sträcker sig i första hand fram till 2030, men de offentliga finansernas utveckling har även ett längre perspektiv och räknas fram till 2050. Långtidsutredningens scenario ger en samlad helhetsbild av ekonomin, vilket skiljer den från andra, ofta mer avgränsade, analyser. Det blir därmed möjligt att fånga upp hur förändringar på en marknad får återverkningar i andra delar av ekonomin. Scenariot ska samtidigt inte ses som en långsiktig prognos över utvecklingen, utan visar på en möjlig utvecklingsväg.

Utredningen identifierar ett antal områden som centrala att inrikta politiken mot för att Sverige ska stå väl rustat att möta framtiden. Dessa är att åstadkomma

  • ett högt arbetsutbud
  • en god produktivitetsutveckling

12 Bilaga 5 till Långtidsutredningen 2008 (SOU 2008:12). 13 Bilaga 7 till Långtidsutredningen 2008 (SOU 2008:21).

  • en god förmåga till anpassning och omställning
  • en kostnadseffektiv klimatpolitik
  • stabila välfärdssystem.

Kapitel 3 till 7 i utredningen behandlar dessa områden närmare. Kapitlen diskuterar och nyanserar också i viss mån de antaganden som utredningen gör i framskrivningen av ekonomin. I kapitlen presenteras även två alternativscenarier.

Ett högt arbetsutbud (kapitel 3) är grundläggande för en god utveckling framöver. Dels skapar arbete tillväxt, dels bidrar det till finansieringen av de offentliga välfärdssystemen. Medan många andra studier diskuterat arbetsutbudspotentialen i olika grupper i samhället fokuserar Långtidsutredningen 2008 på arbetslivets längd. Relativt små förändringar av in- respektive utträdesåldern skulle kunna få stora effekter på antalet arbetade timmar i ekonomin. I och med inträdesålderns nära koppling till utbildningssystemen, diskuteras särskilt utbildningens betydelse för förankringen på arbetsmarknaden.

En god produktivitetsutveckling (kapitel 4) är likaså central för landets välståndsutveckling. Att produktionsresultatet kontinuerligt ökat i förhållande till produktionsinsatsen, dvs. att produktiviteten ökat, är en viktig förklaring till att levnadsstandarden har kunnat öka över tiden. Kapitlet lyfter fram hur produktivitetsutvecklingen skiljer sig åt i olika branscher och vilka faktorer som påverkar produktiviteten. Särskilt diskuteras hur övergången till mer tjänsteproduktion kan komma att påverka produktivitetstillväxten i ekonomin.

En god anpassnings- och omvandlingsförmåga (kapitel 5) i ekonomin är fundamental för Sverige som är en liten öppen ekonomi och därmed i hög grad beroende av utvecklingen i omvärlden. Den fortsatta internationaliseringen gör att fler områden och personer kan komma att påverkas, vilket kan komma att ställa nya krav på anpassningsförmågan. Anpassningsförmågan påverkas bl.a. av arbetskraftens rörlighet geografiskt men också mellan olika yrken och arbetsgivare. Omvandling är ett begrepp som saknar klar definition och i kapitlet diskuteras bl.a. olika sätt att mäta omvandlingen i ekonomin. Kapitlet undersöker också om omvandlingstakten i Sverige förändrats under de senaste 30 åren.

Ytterligare en central fråga att hantera inför framtiden är hur klimatpolitiken (kapitel 6) kan utformas så att en god ekonomisk tillväxt kan kombineras med begränsade klimateffekter. Kapitlet

beskriver hur sambandet mellan energianvändning och ekonomisk tillväxt samt kopplingen till koldioxidutsläpp har sett ut över tiden, och diskuterar vilka mekanismer som ligger bakom utvecklingen. I Långtidsutredningens scenarier inkluderas utsläpp av koldioxid och i ett alternativscenario analyseras hur kostnaderna för att uppnå ett givet klimatåtagande påverkas av hur klimatpolitiken utformas.

Utredningen har som sin utgångspunkt att Sverige även i framtiden ska vara en välfärdsstat som har offentligt finansierade välfärdssystem som ger trygghet för medborgarna. De offentliga välfärdssystemen (kapitel 7) behöver därför utformas så att de blir stabila och trovärdiga inför framtiden. I kapitlet fokuseras de s.k. välfärdstjänsterna − vård, omsorg och utbildning – och hur de ska kunna vidareutvecklas framöver. I takt med att välståndet ökar kan efterfrågan på välfärdstjänsterna förväntas öka, samtidigt som skattefinansieringen gör att det blir svårt att expandera tjänsterna på sikt. I kapitlet ges även en bild av omfattningen av utbytet av välfärdstjänster mellan Sverige och utlandet.

Det avslutande kapitlet (kapitel 8) summerar betänkandet genom att återknyta till de utvecklingstrender som beskrivits inledningsvis. Utredningen lyfter också fram vilka förändringar som bör genomföras i politiken för att bättre ta tillvara nya möjligheter och möta framtida utmaningar. I kapitlet sammanfattar utredningen sina huvudsakliga slutsatser.

2. Den ekonomiska utvecklingen på lång sikt

Långtidsutredningen ska utgöra ett beslutsunderlag för den ekonomiska politiken. Som en del i detta underlag ger utredningen en samlad bedömning av den makroekonomiska utvecklingen i Sverige på lång sikt. Ett viktigt stöd för denna bedömning är de scenarier som utarbetas, dvs. beräkningarna av möjliga utvecklingsförlopp för Sveriges ekonomi på lång sikt.

14

Beräkningarna i scenarierna baseras bl.a. på befolkningsprognoser, produktivitetstrender, framskrivningar och prognoser över världsmarknadens utveckling. Horisonten för beräkningarna är 2030, med en utblick mot 2050 när det gäller de offentliga finansernas utveckling. Scenarioberäkningarna tjänar som utgångspunkt för att belysa trender och identifiera viktiga ekonomiskpolitiska problem samt analysera effekterna av politik- och omvärldsförändringar i s.k. alternativscenarier.

Basscenariot ska inte ses som en långsiktig prognos. Scenariot ger en bild av produktions- och konsumtionsmöjligheterna vid en utveckling där inga avgörande förändringar genomförs i politiken. För de närmaste åren beaktas i viss mån effekterna av den politik som redan är beslutad, men som ännu inte fått fullt genomslag i ekonomin. Därför får exempelvis arbetsutbudsstimulerande åtgärder ett visst genomslag i scenarierna.

Scenarierna räknas fram dels med en modell som beskriver realekonomiska flöden mellan näringslivets olika branscher, hushåll, offentlig sektor samt internationell handel, dels med en modell som i mer detalj beskriver de offentliga finansernas utveckling. Beräkningarna i de två modellerna utgår från samma antaganden och

14 I bilaga 1 till Långtidsutredningen 2008 presenteras scenariobilden och beräkningsförutsättningarna mer utförligt (SOU 2008:108).

resultaten är avstämda med varandra för att kunna ge en så god och samlad beskrivning av den ekonomiska utvecklingen som möjligt.

Den utveckling som beskrivs i basscenariot karakteriseras bland annat av att antalet arbetade timmar ökar svagt under perioden trots en ökad invandring av personer i arbetsför ålder. Samtidigt blir den ekonomiska tillväxten relativt god, mycket tack vare en god produktivitetsutveckling. Med allt fler äldre i befolkningen ökar de offentliga utgifterna som andel av BNP fram till 2030 även om kvaliteten och omfattningen i de offentliga verksamheterna är oförändrad per person. Därefter minskar kostnadstrycket från demografin. De offentliga finanserna är hållbara på lång sikt, men en förutsättning för att detta ska gälla är att standarden i den offentliga verksamheten är oförändrad.

2.1. Tillväxten fortsatt god

Den ekonomiska tillväxten i form av BNP växer i basscenariot i samma takt i framtiden som den gjort sedan 1980, en tillväxt på 2,2 procent per år. Denna BNP-tillväxt blir resultatet av de antaganden som görs i basscenariot kring bland annat utvecklingen på världsmarknaderna, arbetsutbudet och produktiviteten. I de följande avsnitten beskrivs dessa faktorer.

Beräkningarna bortser från konjunktursvängningar. Det illustrerade utvecklingsförloppet ska därför ses som utvecklingen av en ”potentiell” BNP vid ett normalt resursutnyttjande. I verkligheten kommer konjunktursvängningar att förekomma vilket gör att den faktiska produktionen, arbetslösheten och andra storheter kommer att vara större eller mindre än den potentiella.

I tabell 2.1 redovisas ett antal nyckeltal från basscenariot.

Tabell 2.1 Nyckeltal från basscenariot

Årlig procentuell förändring

1980–2005 2005–2030

BNP 2,2 2,2 Privat konsumtion 1,7 3,1 Offentlig konsumtion 1,2 0,7 Stat 0,6 0,1 Kommun 1,4 0,9 Investeringar 2,2 2,1 Privata 2,4 2,1 Offentliga 1,2 2,1 Export 5,7 4,0 Import 4,4 4,5 Befolkning 0,3 0,4 16–64 år 0,4 0,1 Arbetskraften 0,2 0,2 Sysselsatta 0,1 0,2 Arbetade timmar 0,3 0,3 Näringslivet 0,3 0,1 Offentliga sektorn 0,3 0,7 Produktivitet 2,0 2,0 Näringslivet 2,5 2,3 Offentliga sektorn 0,0 0,0

Anm.: Försörjningsbalansens utveckling i volymtermer. Källa: Bilaga 1 till Långtidsutredningen 2008 (SOU 2008:108).

Världshandelns betydelse allt större 2.1.1

Under det senaste decenniet har den internationella ekonomiska integrationen varit betydande och det är troligt att denna utveckling fortsätter framöver. Global BNP har vuxit med i genomsnitt 3,6 procent per år sedan 1980 samtidigt som den internationella handeln har vuxit med i genomsnitt 6,3 procent per år. Bakom handelsökningen ligger en kombination av minskande handelshinder och lägre transaktionskostnader. Bland annat har samarbetet inom världshandelsorganisationen WTO bidragit till lägre tullar och en rad frihandelsområden har bildats med ökad handel som följd. Samtidigt har informationsteknikens utveckling medfört

2.1.2

lägre kostnader för företagen att samla in, lagra och överföra information. Handelsliberaliseringen och den tekniska utvecklingen har tillsammans med minskade hinder för företagsinvesteringar underlättat för multinationella företag att dela upp sin produktion mellan olika regioner.

I basscenariot växer Sveriges internationella handel med i stort sett samma takt som trenden de senaste decennierna. Exporten växer långsammare, men fortfarande relativt starkt. Sammantaget minskar det svenska handelsbalansöverskottet till omkring 2,5 procent av BNP 2030. Utvecklingen beror delvis på att den åldrande svenska befolkningen sparar mindre och köper mer inhemskt producerade tjänster.

Tjänstehandeln ökar sin andel både av exporten och importen fram till 2030. Det betyder inte att tillverkningsindustrins handel minskar utan att tjänstehandeln ökar ännu något snabbare. Ökningen sker i flera av tjänstebranscherna men bedöms bli störst i branschen uthyrning och företagstjänster.

I basscenariot utvecklas priset på de svenska importvarorna något snabbare än priset för exportvarorna, dvs. bytesvillkoren (terms-of-trade) för svensk handel försämras. Det beror delvis på stigande priser för energiråvaror. Det beror även på fallande priser för varor producerade inom tillverkningsindustrin, vilka även förut orsakat försämringar i svenska bytesvillkor.

Tillgången på arbetskraft ökar svagt och utbildningsnivån höjs

De framtida tillväxtförutsättningarna påverkas av hur sysselsättningsgraden och antalet arbetade timmar utvecklas. Under de senaste decennierna har det totala antalet arbetade timmar i ekonomin varierat med konjunkturen. De nådde en topp 1990 för att därefter falla kraftigt under 1990-talskrisen (diagram 2.1). 2007 hade antalet timmar åter nått upp till den nivå som rådde 1990. Sedan lågkonjunkturen i början av 1990-talet ligger arbetade timmar per person i arbetsför ålder på strax över 1 200 timmar per år jämfört med nästan 1 340 år 1989 och 1990.

Diagram 2.1 Utvecklingen av antalet arbetade timmar

1980–2007

Miljoner timmar Genomsnitt per år

6 400 6 500 6 600 6 700 6 800 6 900 7 000 7 100 7 200 7 300 7 400

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006

400 500 600 700 800 900 1000 1100 1200 1300 1400

Arbetade timmar (vänster axel)

Timmar per person i arbetsför ålder (höger axel)

Källa: SCB [b] och SCB [2008b].

I basscenariot är utgångspunkten för hur arbetsmarknaden utvecklas framöver ett i princip ”oförändrat beteende” hos arbetskraften. Det innebär att sysselsättningsgraden m.m. för olika åldrar, kön och etniciteter är oförändrad. I kapitel 3 diskuteras olika vägar att öka sysselsättningsgraden genom ett förlängt arbetsliv.

Utvecklingen av det totala antalet arbetade timmar i ekonomin styrs därför främst av befolkningsförändringarna, som i scenariot bygger på den befolkningsprognos som utarbetas vid SCB.

15

Enligt SCB:s befolkningsprognos kommer Sveriges befolkning att öka från dagens 9,2 miljoner personer till 10,1 miljoner 2030. Till 2050 förväntas befolkningen växa ytterligare till 10,5 miljoner. Huvuddelen av befolkningsökningen utgörs av personer som inte är i arbetsför ålder (diagram 2.2).

15 SCB [2008b].

Diagram 2.2 Sveriges befolkningsökning 2008–2050

Tusental personer

-100

0 100 200 300 400 500 600 700 800 900

2008 2012 2016 2020 2024 2028 2032 2036 2040 2044 2048

0-19 år

20-64 år 65 år och äldre

Källa: SCB [2008b].

Invandringen står för huvuddelen av befolkningstillväxten, och den har avgörande betydelse för befolkningstillväxten i arbetsför ålder. Den avgjort största delen av invandrarna utgörs av personer som är födda utanför EU, en grupp som i dagsläget har en betydligt lägre sysselsättningsgrad än genomsnittet. Det gör att antalet sysselsatta bara ökar svagt fram till 2030. Antalet arbetade timmar förväntas öka med i genomsnitt 0,3 procent per år under samma period.

Den svenska arbetskraften blir allt mer högutbildad och denna utveckling bedöms fortsätta i framtiden. Andelen arbetade timmar som utförs av personer med eftergymnasial utbildning ökar enligt scenarierna från 34 procent 2003 till 46 procent av det totala antalet arbetade timmar i ekonomin 2030. Särskilt mycket ökar utbildningsnivån i det privata näringslivet. Utbildad arbetskraft efterfrågas samtidigt allt mer i produktionen, vilket gör att löneskillnaderna mellan hög- och lågutbildad arbetskraft hålls relativt konstant i basscenariot.

2.1.3. Fortsatt god produktivitetsutveckling

Produktivitetstillväxt, dvs. ökat förädlingsvärde per arbetad timme, är av central betydelse för utvecklingen av det ekonomiska välståndet. Sedan början av 1990-talet har näringslivets produktivitet ökat med knappt 3 procent per år i genomsnitt. Den höga produktivitetstillväxten under speciellt andra hälften av 1990-talet berodde till stor del på en god produktivitetsutveckling i teleproduktbranschen. I basscenariot fortsätter näringslivets produktivitetstillväxt att vara god och beräknas till 2,3 procent per år mellan 2005 och 2030. Det är något mindre än tillväxttakten mellan 1980 och 2005 som var 2,5 procent per år, och betydligt lägre än utvecklingen sedan 1990 (tabell 2.1).

Produktivitetstillväxten skiljer sig åt mellan olika branscher. Tillverkningsindustrin, speciellt kunskapsintensiv sådan, har haft hög ökningstakt samtidigt som vissa tjänsteproducenter och byggbranschen haft en svagare utveckling. Dessa skillnader kvarstår i basscenariot där den genomsnittliga tillväxttakten för tillverkningsindustrin är 3,8 procent per år, medan produktiviteten hos tjänsteproducenterna som helhet ökar med 1,8 procent per år mellan 2005 och 2030 (tabell 2.2). Den högsta tillväxttakten återfinns fortfarande hos den kunskapsintensiva delen av tillverkningsindustrin även om den inte når upp till 1990-talets höga takt. Bland tjänsteproducenterna är det speciellt utbildnings- och hälsorelaterade tjänster samt företagstjänster som har låg produktivitetstillväxt. De förstnämnda har även en relativt låg produktivitetsnivå.

Tabell 2.2 Strukturomvandling och produktivitet i näringslivet 2005-2030

Procentandelar av BNP och arbetade timmar samt procentuell årlig förändring av produktiviteten

2005 2030 2005–2030

Förädlings-

värde

Timmar Förädlings-

värde

Timmar Produktivitet

Tillverkningsindustri (SNI 15–37)

30,7 25,1 35,8 20,8 3,8

Tjänster (SNI 50–95)

59,4 60,2 56,8 65,8 1,8

Övriga branscher (SNI 01–14, 40–45)

9,8 14,7 7,5 13,4 1,6

Totalt näringslivet

100 100 100 100 2,3

Anm.: SNI betyder Svensk näringsgrensindelning och bygger på EU:s standard NACE. Produktionsenheter, som

företag och arbetsställen, klassificeras efter den aktivitet som bedrivs.

Källa: Bilaga 1 till Långtidsutredningen 2008 (SOU 2008:108).

Den strukturomvandling som basscenariot räknar med, där speciellt tjänstebranschernas betydelse ökar, har en dämpande effekt på näringslivets sammanlagda produktivitetsutveckling. Samtidigt ökar användningen av tjänster som insats i annan produktion, vilket gör att effekterna på produktiviteten i ekonomin som helhet inte är entydiga. I kapitel 4 diskuteras vidare hur olika branschers produktivitetstillväxt påverkar ekonomins utveckling.

Den offentliga sektorns produktivitetstillväxt antas långsiktigt vara noll.

16

Även inom den offentliga produktionen sker en

strukturomvandling eftersom befolkningsutvecklingen till 2030 medför en ökad produktion av vård och omsorg, speciellt äldreomsorg, och en minskad andel utbildningstjänster.

17

Sammanlagt

ger utvecklingen i näringslivet och den offentliga sektorn en

16 Tidigare var produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor per definition noll i nationalräkenskaperna. Dessa principer har nu reviderats så att produktivitetsnivån i vissa delar av offentlig sektor kan variera över tiden. De resultat som hittills redovisats ger dock liten vägledning och antagandet om konstant produktivitet behålls därför i Långtidsutredningen 2008. 17 Det kan finnas en indirekt effekt av denna utveckling då den offentliga sektorns ianspråktagande av resurser, t.ex. hög- och lågutbildad arbetskraft, förändras i samband med sektorns förändrade produktionsstruktur. Produktionen av vård- och omsorgstjänster använder sig av en lägre andel högutbildade jämfört med utbildningstjänster. Strukturomvandlingen inom offentlig produktion frigör därmed högutbildad arbetskraft för näringslivets produktion.