1. Inledning

Behovet av att föra en övergripande politik, som tillgodoser kraven på både en god ekonomisk tillväxt och en god miljö, har länge diskuterats. Samtidigt har det också debatterats om det inte föreligger en konflikt mellan de två målen. Sambanden mellan ekonomisk utveckling och miljöpåverkan är svåra att fastställa generellt, eftersom de varierar mellan länder och mellan olika typer av miljöproblem. Det finns forskningsresultat som visar att ekonomisk tillväxt minskar vissa typer av utsläpp. Detta samband gäller oftast rika länder, där det finns ekonomiskt utrymme att föra en miljöpolitik som ställer krav på att materialsnål och ren teknik används. Den ekonomiska tillväxten kan däremot öka sådana utsläpp som inte kan renas med kända tekniker. Att kartlägga sambanden mellan ekonomisk tillväxt och miljö kan göras på flera sätt.

En metod är att väga samman ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan i en partiellt miljöjusterad nettonationalprodukt, en s.k. ”grön NNP”. Den beräknas genom att värdet av den påverkan som gårdagens och dagens produktion och konsumtion har på miljön räknas in i det traditionella NNP-måttet. Beräkningarna utgår således från nettonationalprodukten, där förslitningen av realkapital är avräknat från BNP. Miljöjusteringen innebär att också miljöförslitningen räknas av. Det ofullständiga kunskapsläget gör dock att miljöjusteringen bara blir partiell. Svårigheterna består bland annat i att det ännu inte är möjligt att orsaksbestämma alla miljöhot, och att man inte har funnit tillfredsställande metoder att värdera alla aspekter av naturen. Miljöjusterade NNP-beräkningar lämpar sig därför bättre för mer avgränsade miljöproblem än t.ex. växthuseffekten.

Ett alternativ till att göra skadekostnadsberäkningar är att beräkna samhällsekonomiska kostnader för olika grader av aktiv miljöpolitik, t.ex. med miljöekonomiska modeller. Istället för att redovisa de skador på miljön, som återspeglas i ett grönt NNP-mått, kan man i modellen sätta upp ett miljömål som restriktion för ekonomins utveckling. Simuleringarna ger då information om troliga makroekonomiska effekter av den tänkta miljöpolitiken. De totala ekonomiska och miljömässiga vinsterna av att föra en sådan miljöpolitik är i dagsläget svårt att inkludera i sådana modeller. Miljövinsterna får istället uppskattas genom

att studera hur naturresursförsörjningen och rekreationsmiljön kan påverkas av miljörestriktionerna.

Den största utmaningen på miljöområdet är för närvarande klimatmålet, som regleras av Kyotoprotokollet. Enligt detta internationella avtal får Sveriges växthusgasutsläpp öka med högst 4 procent från 1990 års nivå fram till åren 2008-2012. Många av de andra miljömålen blir också lättare att uppfylla om Kyotoprotokollet följs, eftersom minskade utsläpp av växthusgaser förutsätter begränsningar i förbränningen av kol, olja och gas, vilka leder till utsläpp av en rad andra föroreningar, såsom kväveoxider och svaveldioxid. I föreliggande bilaga till Långtidsutredningen har vi därför valt att studera Kyotoprotokollets och klimatmålets effekter på den svenska samhällsekonomin.

Den fråga vi ställer i modellsimuleringarna är hur utsläppen av växthusgaser kan minskas med bibehållande av en så hög tillväxt i ekonomin som möjligt. I den allmänna jämviktsmodell som används, EMEC1, analyseras alla förändringar inom ramen för befintlig teknik. En viss energieffektivisering har lagts in i modellen, men däremot kan inte specifik reningsteknik införas. Detta gör modellen lämplig att analysera miljöproblem av klimatkaraktär där energieffektiviseringen och valet av bränsle har betydelse, men inga kända reningstekniker förekommer. För att få en ökad ekonomisk tillväxt utan att få ökade koldioxidutsläpp måste antingen ekonomins energieffektivisering ske i en snabbare takt än vad ekonomin växer, eller energitillförseln ske med mindre koldioxidintensiva energislag.

Denna bilaga är upplagd på följande sätt. I kapitel 2 diskuteras ekonomins miljöpåverkan, samhällsekonomins användning av energi, dagens miljötillstånd och en översikt över de politiskt formulerade miljömålen. I kapitel 3 följer en beskrivning av den använda modellen, EMEC, och Långtidsutredningens basscenario för samhällsekonomins utveckling till år 2015. I kapitel 4 studeras de ekonomiska effekterna av Kyotoavtalet. Kapitlet belyser vilka anpassningskostnader som uppstår, t.ex. förändrad insatsvaruanvändning och förändringar i näringslivsstrukturen. Eventuella vinster av att Kyotoprotokollet införs, t.ex. teknikutveckling till följd av miljörestriktionen, beaktas inte i modellen. Miljövinster av lägre utsläpp av koldioxid och andra föroreningar diskuteras separat i kapitel 5, där Kyotorestriktionens effekter på miljötillståndet studeras. En sammanfattning av analysen presenteras i kapitel 6.

1 Environmental Medium term EConomic model

2. Svensk miljöstatus

Samhällets miljöpåverkan hänger intimt samman med de ekonomiska aktiviteterna, dvs. produktion och konsumtion av varor och tjänster. För att kunna studera hur dessa områden påverkar varandra krävs en kartläggning av vilka sambanden är och hur de ser ut. I miljöräkenskaper görs en kvantifiering av dessa samband, så att de kvantitativa ekonomiska analyserna kan innefatta även miljövariabler. Kopplingarna kan illustreras med nedanstående diagram.

Diagram 2.1 Flödesschema över interaktionen mellan ekonomi och miljö

Ekonomin påverkar naturen dels genom sitt naturresursuttag, dels genom de restprodukter som uppstår och som sprids genom luft, mark och vatten. De olika föroreningarna påverkar miljötillståndet, vilket i sin tur påverkar samhällets möjligheter till resursuttag och annat utnyttjande av naturen. Påverkan sker också direkt genom olika typer av markanvändning.

I miljöräkenskaper redovisas vilka mängder av utsläpp och avfall som varje näringslivsbransch genomsnittligt genererar vid sin produk-

Naturresurser

Utsläpp Deposition Belastning

Skador på miljö, hälsa, infrastruktur etc

Ekonomi

Energi

Material

Miljö

tion, och hur mycket som sedan genereras vid konsumtionen av de producerade varorna och tjänsterna. Vilka typer av energi som används i de olika sektorerna anges också. Dessa kvantifierade samband används i denna bilaga i en ekonomisk allmän jämviktsmodell för att göra analyser på lång sikt av den ekonomiska utvecklingens påverkan på miljöutsläppen och av effekterna av olika styrmedel. EMEC omfattar utsläpp till luft av växthusgasen koldioxid samt de försurande och övergödande ämnena svaveldioxid och kväveoxider.

De samband som ingår i modellsimuleringarna i denna bilaga är således bara en liten delmängd av de miljöproblem som finns. Detta kapitel syftar till att ge en bredare bakgrundsbild av samspelet mellan ekonomi och miljö. I avsnitt 2.1 ger vi en översiktlig redogörelse för de största miljöproblemen och deras orsaker. Avsnitt 2.2. behandlar energianvändningen, som är central i modellsimuleringarna. I avsnitt 2.3 slutligen beskrivs de miljömål som Sverige antagit.

2.1

Ekonomins miljöpåverkan idag2

Miljöpåverkan sker i stor utsträckning genom spridning av ämnen som är främmande för biosfären eller som genom mänsklig aktivitet nu förekommer i onaturligt höga koncentrationer. Uttömning av ändliga naturresurser är globalt sett inte längre ett centralt problem.3 I spåren av ”energikrisen” i mitten på 1970-talet ansågs tillgängligheten av fossila bränslen vara den mest överhängande restriktionen, dvs. att den idag relativt sett billiga och lätthanterliga oljan riskerade att ta slut. Idag är det istället konsekvenserna av att använda för mycket fossila bränslen som anses utgöra en risk. Miljön påverkas förutom genom föroreningar också genom markanvändning, t.ex. skogsbruk, jordbruk och bebyg

-

gelse

.

Några av de viktigaste föroreningarna är:

  • klimatpåverkande gaser
  • försurande ämnen till luft (som påverkar pH-värdet i mark och vatten)
  • eutrofierande (övergödande) ämnen till vatten
  • tungmetaller och långlivade, miljöskadliga kemiska föreningar till luft, mark och vatten

2 Källorna till detta avsnitt är Klimatdelegationens skrifter, ”Naturmiljön i Siffror ” SCB (1993) och Naturvårdsverkets Monitorserie.3 Med vissa undantag, t.ex. fosfor.

2.1.1 Klimateffekter

Växthuseffekten innebär att långvågig, infraröd strålning som lämnar jorden delvis fångas upp i atmosfären av olika gaser och där omvandlas till värme. Detta är ett naturligt fenomen till följd av atmosfärens innehåll av framförallt koldioxid och vattenånga. Under senare tid har emellertid de gaser som bidrar till växthuseffekten ökat kraftigt. De växthusgaser, vars halt i atmosfären ökar till följd av människans aktiviteter är främst:

  • koldioxid (CO

2

)

  • ofullständigt halogenerade fluorkarboner (HFC)
  • metan (CH

4

)

  • dikväveoxid (N

2

O)

  • svavelhexafluorid (SF

6

)

  • perfluorkarboner (PFC)

Av dessa gaser har fluorkarbonerna en betydligt kraftigare inverkan än koldioxid. Metan försvinner däremot snabbare ut ur atmosfären än koldioxid. På grund av gasernas olika egenskaper har man valt att använda begreppet ”Global Warming Potential” (GWP) som måttenhet för att kunna jämföra de olika växthusgasernas betydelse för växthuseffekten. Koldioxid har låg växthuseffekt jämfört med de andra gaserna men dominerar eftersom den förekommer i så stor mängd. I Sverige svarar koldioxid för cirka 80 procent av växthusgasutsläppen.

Det är omstritt vilka effekter de ökade halterna av växthusgaser kommer att få. Effekterna av ett varmare klimat kan emellertid omfatta höjning av havsytan, förskjutning av jordens vegetations- och jordmånszoner, förändring av artsammansättningen, påverkan på havsströmmarna, instabilare väder (stormar, orkaner). För Sveriges del varierar förutsägelserna mellan ett varmare och behagligare klimat, ett klimat liknande Englands med mycket nederbörd och ett kallare klimat i det fall Golfströmmen skulle ändra bana.

Ökningen av atmosfärens halt av koldioxid beror främst på ökande utsläpp till atmosfären från förbränning av fossila bränslen, t.ex. vid transporter, uppvärmning eller från industriella processer. Klorfluorkarboner har använts framförallt som lösningsmedel och kylmedium, men är nu på väg att fasas ut. Metan uppkommer naturligt vid nedbrytning av organiskt material under syrefria förhållanden. Antropogena källor till den ökande metanhalten är bl.a. intensifierad risodling och ökade boskapsstammar, men också soptippar och röjningsbränning av biomassa. Risodling är också en viktig källa till dikväveoxidutsläpp. Andra källor till dikväveoxid är gödsling och olika förbränningsprocesser.

I Sverige har koldioxidutsläppen minskat markant sedan uppbyggnaden av kärnkraften eftersom detta medförde en konvertering från oljeanvändning till elanvändning. Ökad användning av biobränslen har också minskat utsläppen. Efter kärnkraftsutbyggnadens slutförande har utsläppen av koldioxid i viss mån följt konjunkturcyklerna. I dagsläget är utsläppen av koldioxid på ungefär samma nivå som 1984. De har emellertid ökat sedan 1990, som är det år som används som basår i det internationella klimatavtalet som skrevs under i Kyoto 1997. Orsaken är ökad användning av fossila bränslen inom el- och värmeproduktionen, samt en ökning av transportvolymen. Sveriges andel av de globala koldioxidutsläppen var mindre än 1 procent år 1990 och ytterligare något mindre 1997.

De sektorer som bidrar relativt sett mycket till Sveriges koldioxidutsläpp är järn-, stål- och metallverk, raffinaderier, el-, gas- och värmeverk och transporter som har höga koldioxidutsläpp per förädlingsvärde medan tjänstenäringarna (exklusive transporter) och verkstadsindustrin har relativt små utsläpp per förädlingsvärde. Diagram 2.2 ger en bild av hur koldioxidintensiva olika sektorer är.

Diagram 2.2 Koldioxidutsläpp per förädlingsvärde ton/Mkr. År 1995

0 50 100 150 200 250 300 350

Jord- och skogsbruk, fiske

Utvinning av mineral

Övrig tillverkningsindustri

Massa, pappers & grafiskind.

Kemisk industri

Raffinaderier

Järn-, stål- och metallverk

Verkstadsindustri

El-, gas- och värmeverk, VA

Byggnadsindustri

Samfärdsel, transporter Bostäder och fastigheter Handel och övriga tjänster

Offentliga myndigheter

ton/Mkr

stationära

mobila

industriella

Källa: Miljöräkenskaper rapport 1998:11

2.1.2 Försurande och övergödande utsläpp

Försurning av mark och vatten

Många svenska sjöar har haft en långsam naturlig försurning genom årtusendena. Den mänskligt orsakade försurningen av mark och vatten som sker genom nedfall av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak, har däremot skett på bara några decennier. Bortförandet av biomassa från skogs- och jordbruksmark, utan att näringsämnen återförs, påverkar också markförsurningen, som sedermera påverkar intilliggande vattendrag. Att skogsmarken försuras innebär en utarmning, vilket är allvarligt för den långsiktiga näringstillförseln för svenskt skogsbruk, i och med att virkestillväxten kan komma att påverkas negativt. Effekterna av kalkning av skogsmark är omdiskuterade.

Försurningen av åkermarken, som sker huvudsakligen på grund av skördeuttaget, är mer lättåtgärdad. De flesta förlorade näringsämnen kan tillsättas med gödslingsinsatser. Kalk kan också användas för att höja pH-värdet. Eftersom vissa grödor inte lämpar sig för sura jordar förändras odlingsalternativen på åkern och floran i de övriga ekosystemen av en ökad försurning.

Den största och allvarligaste förändringen sker dock i sjöar och vattendrag, där många arter först får reproduktionsstörningar för att vid pH-värden en bit under fem dö ut. Vid så låga pH-värden kan också t.ex. tungmetaller göras tillgängliga för växter. Dessa tas sedan upp av djur och människor genom födointaget. Halter av kvicksilver i fisk och kadmium i grödor hänger intimt samman med försurningen av mark och vatten.

Försurningen av mark och vatten orsakas, förutom av naturliga processer och olika åtgärder inom jord- och skogsbruk, till stor del av nedfall av svaveldioxid (SO

2

), kväveoxider (NO

x

) och ammoniak (NH

3

).

Svaveldioxid uppkommer främst vid förbränning av fossila bränslen och vid industriprocesser, framförallt järn- och stålframställning och pappersmassa-produktion. Kväveoxidutsläpp är inte bränslerelaterat i lika hög grad. Kväveoxider uppkommer vid all förbränning (således även av biobränslen). För kväveoxider är transporter den största källan. Jordbruket släpper ut mycket ammoniak via sin gödselhantering.

Sektorn utvinning av mineraler har små svaveldioxidutsläpp i absoluta tal, men utmärker sig när man studerar svaveldioxidutsläpp per förädlingsvärde. Detta innebär att denna sektor relativt dess produktion producerar mycket utsläpp. Sektorer med höga utsläpp i absoluta tal är massa, papper och grafisk industri, el-, gas och värmeverk, transporter samt järn-, stål- och metallverk. Dessa sektorer har även höga utsläpp per förädlingsvärde medan tjänstesektorerna (exklusive transporter) har relativt sett låga utsläpp per förädlingsvärde och svarar även för en liten del av de totala utsläppen.

Diagram 2.3 Svaveldioxidutsläpp per förädlingsvärde från stationär och mobil förbränning samt från industriprocesser, kg/Mkr, 1995

0 100 200 300 400 500 600 700 800

Jord- & skogsbruk, fiske

Utvinning av mineral

Övrig tillverkningsindustri

Massa, pappers & grafiskind.

Kemisk industri

Raffinaderier

Järn-, stål- och metallverk

Verkstadsindustri

El-, gas- och värmeverk, VA

Byggnadsindustri

Samfärdsel, transporter Bostäder och fastigheter Handel och övriga tjänster

Offentliga myndigheter

kg/Mkr

stationär mobila industriella

Källa: Miljöräkenskaper rapport 1998:11

De svenska utsläppen av svaveldioxid har minskat kraftigt sedan 70-talet, mest på grund av den minskade svavelhalten i bränslen samt utbyggnaden av kärnkraften. Under perioden 1980-1996 har utsläppen minskat med i genomsnitt 9,6 procent per år. Den fortsatta minskningen beror framförallt på ökad användning av lågsvavlig olja och ny reningsteknik.4

4 Naturvårdsverket (1996a).

Som tidigare nämnts härrör utsläpp av kväveoxider främst från transporter. Därmed uppkommer de mesta utsläppen av kväveoxider i samfärdselsektorn, de areella sektorerna och utvinning av mineraler. I dessa sektorer kommer utsläppen främst från mobila källor. Utsläppen från sektorn utvinning av mineraler utgör dock en relativt liten del av de totala kväveoxidutsläppen medan samfärdselsektorn dominerar både i relativa och absoluta tal och svarar för cirka 40 procent av totala kväveoxidutsläppen.

Diagram 2.4 Kväveoxidutsläpp per förädlingsvärde kg/Mkr, 1995

0 500 1000 1500 2000 2500

Jord- och skogsbruk, fiske

Utvinning av mineral

Övrig tillverkningsindustri

Massa, pappers & grafiskind.

Kemisk industri

Raffinaderier

Järn-, stål- och metallverk

Verkstadsindustri

El-, gas- och värmeverk, VA

Byggnadsindustri

Samfärdsel, transporter Bostäder och fastigheter Handel och övriga tjänster

Offentliga myndigheter

kg/M kr

stationära

mobila

industriella

Källa: Miljöräkenskaper rapport 1998:11

Minskningen av kväveoxider är inte lika betydande som svaveldioxidminskningen. Den genomsnittliga minskningen under perioden 1980-1996 var 1,5 procent årligen. Att minskningen gått långsamt beror framförallt på att drygt 80 procent av alla kväveoxidutsläpp härrör från mobila källor. Förbättringar i förbränningstekniker och rening har minskat de specifika utsläppen, men detta har mer än uppvägts av en ökning av transportmängden. Trots utsläppsminskningarna är nedfallet av svavel- och kväveföreningar på många håll i Sverige större än vad ekosystemen kan hantera, dels för att minskningarna skett från höga nivåer och att de svenska ekosystemen är relativt känsliga, dels för att utsläppen från andra länder, som blåser in över Sverige, inte

minskat lika mycket. Kalkningsinsatser kan tillfälligtvis lindra försurningssymptomen, men långsiktigt måste det sura nedfallet minska och skogs- och jordbruksmetoder ändras för att försurningen ska hävas. Sedan 1980-talet har dock försurningen i de svenska sjöarna minskat. Försurningen av skogsmarken tycks däremot inte minska. Av den sura nederbörd som faller ned över Sverige härstammar mer än 75 procent från utlandet. Å andra sidan exporterar Sverige en del utsläpp till andra länder, främst Finland och Ryssland.

Övergödning

Övergödning, eutrofiering, av mark och vatten ger liksom försurning upphov till en förändrad artsammansättning. Blåbärs- och lingonris minskar medan gräs, hallon och nässlor ökar. Växter som anpassats till de magra skandinaviska jordarna har svårt att klara en miljö med mycket gödningsämnen. Söt- och havsvattensystemen får en kraftig tillväxt av alger. Tillväxten gör att sjöar och vikar växer igen, ger upphov till algblomningar och syrebrist. Ljus- och syrebrist påverkar andra växter än de snabbväxande arterna negativt, liksom kräftdjur och syrekrävande fiskar som röding och lax.

Övergödningsproblem skapas av en för hög tillförsel av fosfor från jordbruk och avlopp, och för hög tillförsel av kväve från trafik, förbränning, konst- och naturgödsel (ammoniak). I sötvatten och i Bottenviken är det oftast fosfor som är tillväxtbegränsande, medan det i övriga Östersjön är kvävet som är tillväxtbegränsande. När det ämne det råder störst relativ brist på tillförs i ökad utsträckning tilltar den biologiska produktionen, mer av vissa arter än andra. Algblomningar är ett exempel på överproduktion. När all denna materia ska brytas ned åtgår syre, vilket kan förorsaka syrebrist, med t.ex. fiskdöd som följd. Den halvering av näringstillförsel till havet som satts upp som mål har ännu inte uppnåtts. Markövergödning ändrar konkurrensvillkoren arterna emellan och en ny flora uppstår lokalt eller t.o.m. regionalt. Människans rekreationsmiljö förändras och förfulas, och kan t.o.m. bli hälsovådlig, t.ex. genom för höga nitrathalter i vatten och giftalgsförekomst i hav och sjöar. I skogen ökar virkestillväxten på virkeskvaliténs bekostnad.

Luftkvalitet i tätorter

Utsläppen av svaveldioxid och partiklar har minskat i de svenska tätorterna sedan 1970-talet. Förbättringen beror främst på att både industrin och de kommunala värmeverken minskat sin användning av fossila bränslen eller har gått över till lågsvavliga bränslen. Även stoftreningen har förbättrats. Utbyggnaden av fjärrvärmeverken är en annan orsak. Kväveoxidutsläppen ökade snabbt under 1950- och 60-talen genom vägtrafikens ökning och halterna av kvävedioxid ligger fortfarande över Naturvårdsverkets gränsvärden på många håll vid hårt trafikerade gator. Kväveoxider ger dels direkta hälsoeffekter, t.ex. luftrörsproblem och astma, dels bidrar de till bildandet av ozon, som verkar irriterande på slemhinnor i ögon och luftvägar. I mindre tätorter kan vedeldning ge upphov till betydande utsläpp av flyktiga organiska ämnen och partiklar. Koloxid, CO, är ett utpräglat gatuproblem, särskilt vid hårt trafikbelastade gator där trafiken flyter långsamt.

Ozon i övre och nedre delen av atmosfären

Ozon (O

3

) är en speciell form av syre. I de övre luftlagren dämpar ozon

instrålningen av ultraviolett ljus. Ozon är emellertid starkt giftigt och skadar växtlighet och människors hälsa om det förekommer i för starka koncentrationer nere vid markytan. Det är därför två olika miljöproblem som förknippas med ozon: förtunningen av det skyddande ozonlagret i de övre luftlagren och ökningen av marknära ozon. I atmosfärens lägsta skikt bildas ozon av kväveoxider och kolväten (VOC) tillsammans med solljus.

Det av människan uttunnade ozonskiktet medför att mer av den ultravioletta strålningen från solen når ned till jordytan, vilket kan medföra ett ökat antal hudcancerfall och ögonskador. Skador på grödor, träd och plankton tros redan existera. Allt detta lär bli värre med tanke på att ozonskikten med all säkerhet tunnas ut mer under de närmaste decennierna, innan effekterna av freonanvändningsförbudet (som dessutom ännu inte är i full verkan världen över) helt får genomslag.

Höga halter av marknära ozon ger både hälsoeffekter och effekter på växtlighet. Känsligheten för ozon hos växter varierar mycket. Särskilt känsliga är tunna bladgrönsaker som spenat och sallad. Skadorna på svenska jordbruksgrödor har uppskattats av forskare vid Lantbruksuniversitet. Totalt beräknar man att ozonet sänkt skördarna med i genomsnitt nio procent i landet. Av enskilda grödor är potatis mest drabbad med cirka 20 procents skördesänkning. Under 1900-talet har halterna av marknära ozon ökat tre- till fyrfaldigt i södra och mellersta Sverige. Det finns inga klara tendenser till förändringar i årsgenomsnitten under det senaste decenniet. Antalet episoder med överskridande

av Naturvårdsverkets timgränsvärde för ozonhalten, 120 µg/m3, varierar med sommartemperaturens variation mellan åren. Gränsvärdet överskrids oftare i de södra delarna av landet. I tätorter där biltrafiken bidrar till höga halter kolväten och kväveoxider kan ozonhalterna vara höga, särskilt sommartid.

2.1.3 Tungmetaller, persistenta toxiska kemiska föreningar och strålning

Under de senaste 20-25 åren har utsläppen av tungmetaller till såväl luft som vatten minskat kraftigt. För många metaller uppnåddes de nationella utsläppsmålen redan i början av 1990-talet. Ett exempel på att utsläppen kan minska dramatiskt är bly från bilavgaserna. De största källorna till metallutsläpp generellt sett är järn- stål- och metallverken. Kadmium tillförs från konstgödsel, och tungmetaller förekommer fortfarande i många, huvudsakligen importerade, produkter. Förbränning av fossila bränslen ger också upphov till utsläpp av tungmetaller.

Kemiska föreningar är i de flesta fall ofarliga för både miljö och mänsklig hälsa. Några av de miljontals föreningarna är dock direkt toxiska (skadliga i de koncentrationer/doser de förekommer i). Andra är mindre giftiga men persistenta (långlivade) vilket medför att halterna i miljön så småningom kan nå upp i toxiska nivåer. Allt eftersom det upptäcks att ämnen är skadliga vidtas olika åtgärder för att ersätta dem med mindre skadliga varianter. Detta sker dels frivilligt av företagen själva (av goodwill-skäl etc.), dels genom lagstiftning (förbud, substitueringsregler) och fastställande av miljömål med påföljande styrmedel, t.ex. skatter.

Tidigare användning av miljöskadliga ämnen ger fortfarande upphov till miljöproblem. Både tungmetaller och kemikalier finns dels inbyggda i samhället (t.ex. byggnader), dels upplagrade på soptippar eller ute i naturen (t.ex. sedimenterade i sjöbottnar) vilket gör att de successivt kan läcka ut. Vid större förändringar, som, t.ex. vid skrotning av gammalt material eller sjunkande pH-värden i sjövatten, kan dessutom relativt stora kvantiteter på en kort tid läcka ut eller åter tillgängliggöras i det ekologiska kretsloppet. Markförsurningen medför också att tungmetaller som tidigare varit hårt bundna i berggrunden lättare kan tas upp av växter. Därmed ökar halterna som människan och ekosystemen utsätts för (genom födoämnen eller rökgaserna från eldning).

Förgiftningssymptom i någon form finns i ungefär 5-10 procent av Sveriges sötvattenekosystem. Orsaken kan vara olyckstillbud, problem i reningsverk, kvardröjande cesiumhalter från Tjernobylkatastrofen och kvicksilver i fisk. Förgiftningssymptom kan också ha sin upprinnelse i pågående avfallsupplagsläckage eller i att organiska gifter sprids genom utsläpp till vatten och luft.

Människan utsätts för en naturlig bakgrundsstrålning från rymden och berggrunden, men också från mänskligt orsakad strålning. Radon kan t.ex. ge upphov till lungcancer. Effekterna av magnetfältsstrålningen från t.ex. högspänningsledningar och av användning av mobiltelefoner är exempel på ännu inte helt utredda frågor. För varje år ökar också antalet driftstimmar i svenska kärnkraftverk och volymen av radioaktivt avfall som ska lagras många tusen år.

2.1.4 Markanvändning

Omkring 70 procent av Sveriges yta används för boende och produktion, dvs. utgörs av skogs-, jordbruks-, bostads- och industrimark. Resterande yta upptas av fjäll, berg, myr och sjö. Av den totala ytan är 54 procent skogsbeklädd och 8 procent jordbruksmark. Cirka 3 procent av marken är bebyggd.

Skogs- och jordbruket påverkar i hög grad miljön. Skogsbruket påverkar naturmiljön och den biologiska mångfalden genom bl.a. avverkning, markberedning, dikning, skogsbilvägar och skogsplantering. Naturhänsynen vid skogsbruk har under senare år förbättrats. Kalavverkningen och skogsgödslingen minskar, och mer miljöanpassade metoder för markberedning, röjning etc. används allt mer.

Allvarligast för den lokala biodiversiteten har varit planteringen av samma art över stora arealer, speciellt om det gällt främmande arter. Skötselmetoder där man efterhand röjt undan allt utom en art i syfte att skapa enhetliga och likåldriga bestånd har heller inte gynnat mångfalden. Även utsläpp av föroreningar hotar biodiversiteten. Ett ofta underskattat hot är infrastrukturbyggandet – allt från motorvägar till små skogsvägar – som bryter upp naturen i allt mindre ytor och hindrar arternas rörelse och spridningsförmåga. Naturvårdsverket har beräknat att om 15 procent av den svenska skogen avsattes för att brukas efter ekologiska kriterier, så skulle den skogsrelaterade biologiska mångfalden kunna anses tryggad i Sverige. För närvarande ligger avsättningarna kring 5 procent av skogsmarken. Miljöanpassning av skogsbruket betyder dock antagligen på sikt lika mycket som att avsätta reservat. Jordbruket påverkar framförallt genom användningen av gödsling och bekämpningsmedel. Detta ger upphov till läckage av växtnäring (kväve,

ammoniak och fosfor) till luft och vatten och bekämpningsmedel till mark och vatten. Gödslet innehåller även kadmium, som därmed tas upp i grödorna. All odling medför dock ingrepp och påverkan på miljön, vilket gör att endast jämförelser mellan olika odlingssystem är relevanta.

Jordbrukets strukturrationalisering har ofta skett på bekostnad av en rad artrika småbiotoper. Viktiga miljöer, som ängs- och betesmarker, stenrösen och dungar ute bland åkrarna, vilka dels är en del av det gamla svenska kulturlandskapet, dels refuger för många hårt trängda arter, måste bevaras om biodiversiteten ska kunna värnas.

Sverige har (förutom lokalt i Götalands och Svealands kustband och i tätbefolkade jordbruksbygder) en vid internationell jämförelse avundsvärd (grund)vattenförsörjning. Hushåll med kommunal vattenförsörjning behöver vanligtvis inte bekymra sig om vattenkvalitén. Hushåll och fritidshus med privata brunnar i jordbruksbygderna kan dock ha för höga nitrathalter i vattnet. I stora delar av landet kan det också lokalt förekomma försurat grundvatten, som bl.a. ökar korrosionen i ledningarna. I bägge fallen kan filteranläggningar avhjälpa problemet. I kustzonen kan också saltvatteninträngning vara ett problem, vilket är svårlöst i och med att det tyder på en för hård exploatering (bebyggelse).

Våtmarker har traditionellt ansetts värdelösa och 25 procent av de svenska våtmarkerna har historiskt försvunnit genom dränering och dikning. Redan genomförda förbud mot dylika aktiviteter och ett ökat skydd av våtmarker genom t.ex. reservatsavsättning ska på sikt leda till att många arter får en fristad i befintliga eller restaurerade våtmarker. Minskade nedfallsnivåer av bl.a. försurande och övergödande ämnen har också betydelse för artrikedomen i våtmarkerna.

Fjällvärldens flora har svårt att hämta sig från miljöpåverkan och vårdslös markanvändning, eftersom det växer så långsamt på höga höjder och nordliga breddgrader. Med hjälp av reservatsavsättningar och regler för t.ex. skoteråkande, fjällfiske m.m. hoppas man skydda särskilt utsatta delar av fjällvärlden.

I den bebyggda miljön fortsätter buller att vara ett problem för många människor i deras vardagsliv. En långsiktigt god hushållning med den i tätorter knappa markresursen samt med grundvatten och naturresurser kräver också att återvinning och avfallshantering fungerar på ett smidigt och resurssnålt sätt.

2.2. Energikonsumtion och energieffektivisering

Det finns en mängd faktorer och samband som påverkar utvecklingen av energianvändningen i Sverige. Några av de faktorer som förväntas påverka energianvändningen är prisförändringar, energipolitik, tillväxten i ekonomin och möjligheter till energieffektivisering. För att få en bild av hur dessa faktorer har påverkat energianvändningen i Sverige under de senaste 30 åren ges här en översiktlig bild av energiläget i Sverige.

2.2.1. Energianvändning

I Sverige, där befolkningstätheten är låg och klimatet relativt kärvt, behövs stora mängder energi för transporter och uppvärmning. Vår industristruktur, med en hel del energiintensiv industri, har också betydelse för energianvändningen.

Diagram 2.5 Sektorernas andel av totala energianvändningen 1995

Offentlig sektor

5%

El-, gas-, värme-

och VA-verk

11% JSMetallverk

6%

Verkstads-

industrin

3%

Kemisk ind.

2%

Raffinaderier och

stenkol

1%

Övr. tillverknings-

ind. 5%

Massa- och pappersind.

15%

Jord- och skogsbruk, fiske

2%

Hushåll

29%

Handel och

tjänster

5%

Bostäder

3%

Samfärdsel

11%

Byggnads-

industri

1%

Utvinning av

mineraler

1%

Källa: SCB

Energianvändningen i Sverige har varit i stort sett oförändrad under de senaste årtiondena, men en viss omfördelning mellan energislag och mellan användningsområden har skett. Under perioden 1970 till 1997 har transportarbeten ökat mest. Inrikes transporter använde 1970 56 TWh vilket motsvarar 12 procent av totala energianvändningen i Sverige. På 27 år har energianvändningen för transporter ökat till 87 TWh vilket motsvarar 18 procent av den totala energianvändningen. Användningen av bensin och diesel har därigenom ökat med 47 procent respektive 63 procent.5

Både inom industrin och inom bostads- och servicesektorn har oljeanvändningen minskat dramatiskt sedan början av 1970-talet. Detta är en följd av de oljekriser som drabbade världen under 1970-talet och den strävan som den svenska regeringen hade att minska oljeberoendet i Sverige efter dessa kriser. Istället har elanvändningen ökat markant. Diagram 2.6 visar industrins energianvändning uppdelat på olika energislag.

Diagram 2.6 Energianvändningen inom svensk industri i TWh 1970-1997

0 10 20 30 40 50 60 70 80

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997

TWh

Olja

El

Biobränsle

Kol och koks

Fjärrvärme

Naturgas

Källa: NUTEK

5 Användningen av diesel och bensin inkluderar även utrikes sjöfart.

Diagrammet ger en klar bild av de trender som beskrivits ovan, men man kan även urskilja en viss konjunkturkänslighet i industrins beteende. Till exempel minskade olje- och elanvändningen under de första åren av 1990-talet som en följd av den djupa kris som Sverige då befann sig i. På något längre sikt är det dock inte konjunkturkänsligheten som är avgörande för energianvändningens utveckling. De viktigaste faktorerna är främst förändringar i relativpriset, dels mellan olika energislag, dels mellan energi och andra insatsvaror och produktionsfaktorer, och i vilken mån ny teknik introduceras i produktionen.

De två stora oljekriserna på 1970-talet bestod i kraftigt ökade råoljepriser på grund av OPEC-ländernas kartell som höll priserna på en hög nivå. De höga oljepriserna bibehölls till andra hälften av 1980-talet och sjönk sedan tillbaka till nivåer strax under det pris som rådde efter den första oljeprishöjningen 1974. Priset har dock aldrig helt återhämtat sig till den prisnivå som var gällande innan kriserna. I denna rapports basscenario antas råoljepriset i svenska kronor minska med 0,4 procent årligen under perioden 1997-2015.

Diagram 2.7 Realpris för råolja

1)

0 2 4 6 8 10 12 14

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997

$/fat

1) Deflator: Världsbankens exportprisindex. Källa: NUTEK

Hushållens elanvändning har varit relativt konstant sedan mitten av 1980-talet trots att både befolkningen och användningen av hushållsapparater har ökat. Att elanvändningen trots allt inte har ökat beror främst på den energieffektivisering som sker successivt när gamla apparater, maskiner och byggnader moderniseras eller ersätts med nya

energisnålare. I denna rapports basscenario antas att hushållens totala elefterfrågan endast ökar med 0,3 procent per år under perioden 1997-2015. Detta överensstämmer med antaganden som NUTEK tidigare har gjort, bland annat i sin klimatrapport 1997. Inom tjänstenäringarna kommer ökningen av elefterfrågan att vara betydande främst på grund av den produktionsökning som basscenariot förutspår för dessa sektorer fram till år 2015. Det antas dock att den specifika energianvändningen minskar något.

2.2.2. Energiförsörjning

Utbyggnaden av kärnkraften har möjliggjort att Sverige sedan 1970talets andra hälft kraftigt minskat sitt oljeberoende. Oljetillförseln har minskat från 350 TWh 1970 till 217 TWh 1997, i motsats till elproduktionen som har ökat med 145 procent, till 145 TWh, under samma period. I dag produceras el främst med hjälp av kärnkraft och vattenkraft. De svenska kärnkraftverken, som togs i kommersiell drift under åren 1972 till 1985, svarade 1997 för 47 procent av landets totala elproduktionen. Vattenkraften, som expanderat något under perioden 1970 till 1997, stod 1997 för 46 procent av elförsörjningen.

Denna kraftiga expansion av elproduktionen kommer troligen inte att fortsätta i den närliggande framtiden, dels därför att utbudet överstigit efterfrågan under en längre tid, dels p.g.a. att utbyggnadsmöjligheterna av både vattenkraften och kärnkraften är politiskt kringskurna. De fyra stora orörda älvarna har skyddats från utbyggnad. För kärnkraften är det istället fråga om i vilken takt den ska avvecklas. Efterhand kommer då ersättningskraft att behöva tillkomma för att täcka upp den efterfrågan som inte elenergieffektiviseringar kan bygga bort.

Kärnkraften ska enligt den rådgivande folkomröstningen från 1980 avvecklas fram till år 2010. Ett första steg i kärnkraftsavvecklingen är överenskommelsen som slöts mellan socialdemokraterna, centern och vänsterpartiet 1997 som innebär att de två reaktorerna i Barsebäck ställs av. Tidtabellen för avvecklingen av Barsebäck har dock inte kunnat hållas. I denna rapports basscenario antas att en reaktor avvecklas under perioden 1998-2015.

Diagram 2.8 Tillförsel av energi fördelat på olika energislag, 1970-1997, TWh

0 100 200 300 400 500 600

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997

TWh

Råolja och oljeprodukter

Kärnkraft, brutto

Vattenkraft

Naturgas, Stadsgas

Biobränsle,torv, mm

Kol och koks

Spillvärme

Elimport minus expor

t

Källa: NUTEK

Biobränsle och torv utgjorde 9 procent av den totala energitillförseln år 1970. Denna andel har mer än fördubblats fram till 1997 och förväntas öka i framtiden. Det är framförallt strävan efter att minska koldioxidutsläppen som talar för ett ökat utnyttjande av biobränslen eftersom dess utsläpp av koldioxid inte bidrar till växthuseffekten så länge inte uttaget överstiger tillväxten. Det finns dock frågetecken kring biobränslets ökningspotential. Vid ökat uttag av avverkningsrester i skogsbruket påverkas näringsbalansen i skogen, vilket måste beaktas för att inte skada skogstillväxten. I denna rapports basscenario antas inga restriktioner på biobränsletillförseln, eftersom biobränsleanvändningen i modellkörningarna inte kommer att komma upp i den maximala tillförsel av bioenergi som t.ex. har räknats fram av SIMS (institutionen för Skog-Industri-Marknad vid SLU).

Fjärrvärmeproduktionen har ökat från 15 TWh 1970 till 53 TWh 1997. Från att ha varit oljedominerad har fjärrvärmeproduktionen nu biobränsle som det mest använda bränsleslaget. Cirka 35-40 procent av det biobränsle som används inom fjärrvärmeproduktionen är importerat. Importen har under 1990-talet ökat markant och förekommer nu i form av t.ex. trädbränsle, återvunnet trädbränsle, tallolja, olivkärnekross samt torv. Importen av biobränslen antas i denna rapports basscenario ligga på en förhållandevis hög nivå och dess ökningstakt motsvarar den som varit gällande under 1990-talet. Världsmarknadspriset på biobränslen antas ligga på en realt oförändrad nivå. Under de senaste 20 åren har priserna varit svagt fallande, men den fortsatt ökande efterfrågan antas stabilisera biobränslepriserna.

Diagram 2.9 Användning av biobränslen, torv m.m. i fjärrvärme, 1980-1997, TWh

0 5 10 15 20 25 30

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

TWh

Trädbränsle

Avlutar och råtallolja

Torv

Avfall

Biobränslen för elproduktion

Källa: NUTEK

I basscenariot antas att naturgassystemet inte byggs ut i någon nämnvärd omfattning, vilket innebär att naturgasen inte ökar i någon betydande utsträckning i basscenariot.

2.2.3. Internationell elhandel

I Östersjöregionen6 produceras i dag cirka 1100 TWh el och när de nationella elmarknaderna avregleras, samtidigt som en rad investeringar görs i bl.a. nätkapaciteten mellan länderna, ökar möjligheterna till elhandel i regionen. Det är framförallt variationerna i utbud, efterfrågan och produktionssystemets sammansättning som gör att det finns motiv för att utöka handeln mellan länderna.

Inom EU drivs politik för att öka konkurrensen på elmarknaden. Under 1999 tas första steget till en öppen elmarknad genom att varje lands elmarknad till en del öppnas för konkurrens. Sverige och Finland berörs inte av denna nya regel eftersom de redan har en fri elmarknad, vilket även Norge har. Vanligtvis går handelsströmmarna från Norge till Sverige och sedan från Sverige till Danmark och Finland. Vid torrår kan situationen vara den omvända eftersom både Sverige och Norge har stora vattenkraftstillgångar som då ger förhållandevis lite elenergi.

Det som i dagsläget förhindrar ytterligare handel med el är framförallt reglerna i de olika länderna kring Östersjön, men även överföringskapaciteten är begränsad. Det planeras dock för utökade förbindelser mellan länderna kring Östersjön och Norden. Norska och utländska elföretag har ingått långsiktiga handelsavtal där det även ingår att bygga tre nya kablar från Norge till kontinenten. Dessa tre kablar utökar kapaciteten med 1800 MW. En elkabel som motsvarar cirka 600 MW kommer eventuellt byggas mellan Sverige och Polen. Mellan Finland och Ryssland planeras en ledning med överföringskapacitet på 150 MW.

6 Sverige, Norge, Danmark, Finland, Tyskland, de baltiska länderna och nordvästra Ryssland.

Tabell 2.1 Överföringskapacitet till och från de nordiska länderna år 1996

Överföringskapacitet, MW

Sverige – Norge

3000

Sverige – Danmark 1900 – 2100 Sverige – Finland 1400 Sverige – Tyskland 370 – 450 Norge – Danmark 1040 Norge – Finland 70 Norge – Ryssland 50 Finland – Ryssland 60 – 1060 Danmark – Tyskland 2000 Källa: NUTEK (1997)

Den ökande konkurrensen på elmarknaden runt Östersjön kommer förmodligen att ha stor inverkan på elpriset. I dag skiljer sig elpriset avsevärt mellan de olika länderna på grund av olikheter i produktionskostnader, produktionsteknologier, beskattningsregler, nätavgifter och avgiftstariffer för olika användargrupper. Danmark är det land bland de nordiska länderna som har högst totalt elpris för hushållskunder. Näst högst är priset i Sverige. I Norge och Finland är priset betydligt lägre beroende på de låga elskatterna. Tyskland utmärker sig som ett land med höga elpriser, men de stora industrikunderna har specialkontrakt med kraftproducenterna och får därmed lägre priser än övriga industrikunder (lägre elpriser för industriproducenter gäller även i de övriga ovan nämnda länderna). Prisskillnader kommer enligt NUTEK7 att innebära att en ökad elimport från Norge till Sverige får en prispressande effekt på den svenska elmarknaden, medan en ökad nordisk elhandel med kontinenten får motsatt effekt. Priset på el8 antas i denna rapports basscenario sjunka med 0,2 procent per år under perioden 1997-2015.

2.2.4. Skatter och avgifter

För att styra energianvändningen används i Sverige energi- och miljöskatter. När energiskatten på bensin och motoralkoholer infördes redan 1929 var det dock främst av statsfinansiella skäl, men i samband med oljekriserna ville regeringen styra energianvändningen bort från olja och därmed fick energiskatterna en energipolitisk roll. Under 1980-talet fick energiskatterna en miljödimension. I och med skattereformen

7 NUTEK (1997b).8 Genomsnittspris för alla användare.

1990-1991 förstärktes miljöprofilen i den indirekta beskattningen. Koldioxid- och svavelskatt infördes. Dessa skatter var proportionella mot bränslets kol- och svavelhalt och alltså direkt relaterade till den miljöskada som kol och svavel antas ha.

Torv och biobränsle undantogs från koldioxid- och energiskatten. Detta undantag kan motiveras med att biobränsle är en förnybar energikälla och således inte tillför några ”nya” gaser till atmosfären och att torvanvändningen kan fyrfaldigas innan uttaget blir större än nybildningen och några nettoutsläpp sker. Biobränsle och torv orsakar dock lokala miljöproblem på grund av bland annat de kväveoxid- och svavelutsläpp som bildas vid förbränningen.

För både koldioxid och svavel finns ett antal undantags- och nedsättningsregler, dels för vissa energiintensiva exportbranscher, dels för s.k. processutsläpp.9 Miljöskattebelastningen på de olika energislagen förändrades inte i och med skattereformen 1990-1991 utan liksom tidigare beskattas olja hårdast tätt följd av kol, gasol och naturgas. Denna rangordning har dock förändrats något fram till dagsläget (se tabell 2.2). I denna rapports basscenario antas att 1998 års miljö- och energiskattesystem ligger fast hela perioden 1997-2015.

9 Utsläpp som inte uppkommer p.g.a. förbränning av bränslen utan i själva produktionsproccessen, t.ex. svavelutsläpp vid järn- och stålframställning.

Tabell 2.2 Energi- och miljöskatter 1 januari 1998, öre per kWh

Koldioxidskatt Energiskatt Industri Övriga Industri Övriga

Bränsle för uppvärmning

Eldningsolja 1

5,3

10,7

0,0

7,5

Eldningsolja 5

4,9

9,9

0,0

6,9

Kol

6,1

12,3

0,0

4,2

Gasol

4,3

8,7

0,0

1,1

Naturgas

3,7

7,3

0,0

2,2

Torv

0,0

0,0

0,0

0,0

Biobränsle

0,0

0,0

0,0

0,0

Bränsle för motordrift

Bensin blyad

9,9

9,9

49,0

49,0

Bensin miljöklass 3

9,9

9,9

42,2

42,2

Bensin miljöklass 2

9,9

9,9

41,4

41,4

Diesel miljöklass 3

10,7

10,7

21,6

21,6

Diesel miljöklass 2

10,7

10,7

18,6

18,6

Diesel miljöklass 1

10,7

10,7

16,3

16,3

Gasol

8,7

8,7

14,9

14,9

Biobränsle (etanol)

0,0

0,0

0,0

0,0

Naturgas

7,3

7,3

2,2

2,2

Svavelskatt

TOTALT

Industri Övriga Industri Övriga

Bränsle för uppvärmning

Eldningsolja 1

0,0

0,0

5,3

18,2

Eldningsolja 5

1,0

1,0

5,9

17,8

Kol

2,0

2,0

8,1

18,5

Gasol

0,0

0,0

4,3

9,8

Naturgas

0,0

0,0

3,7

9,6

Torv

1,0

1,0

1,0

1,0

Biobränsle

0,0

0,0

0,0

0,0

Bränsle för motordrift

Bensin blyad

0,0

0,0

58,8

58,8

Bensin miljöklass 3

0,0

0,0

52,1

52,1

Bensin miljöklass 2

0,0

0,0

51,3

51,3

Diesel miljöklass 3

0,0

0,0

32,3

32,3

Diesel miljöklass 2

0,0

0,0

29,3

29,3

Diesel miljöklass 1

0,0

0,0

27,0

27,0

Gasol

0,0

0,0

24,6

24,6

Biobränsle (etanol)

0,0

0,0

0,0

0,0

Naturgas

0,0

0,0

9,4

9,4

Källa: Finansdepartementet

År 1992 infördes en kväveoxidavgift som omfattar alla pannor med en uppmätt nyttiggjord energiproduktion av minst 25 GWh under redovisningsperioden. Intäkterna från avgiften med avdrag för administrationskostnader, återförs till de betalningsskyldiga i förhållande till nyttiggjord energi från varje produktionsenhet. De utsläppskällor som omfattas av avgiften svarar endast för 5 procent av den mängd kväve som släpps ut av inhemska utsläppskällor. Bland annat innefattas inte vägtrafiken som är den största källan för kväveoxidutsläpp.

Andra avgifter och skatter som är miljö- och energirelaterade är: fordonsskatt och försäljningsskatt på fordon, skatt på gödsel och bekämpningsmedel, skatt på naturgrus, avfallsavgift, batteriavgift och bilskrotningsavgift.

2.2.5. Energieffektivisering och strukturförändringar

Den totala energianvändningen i Sverige 1997 ligger strax över 1970 års nivå trots att BNP har ökat med 56 procent under perioden 1970-1997. Detta innebär att svensk ekonomi sammantaget har blivit mindre energiintensiv under perioden. Näringslivet har genomgått strukturomvandling där tjänstenäringar och verkstadsindustrin har ökat sina andelar av bruttonationalprodukten, men framförallt har nya energieffektivare tekniker introducerats inom industrin. Det är främst de stora energikrävande branscherna, såsom massa- och pappersindustrin, järnoch stålindustrin, samt jord- och stenindustrin, som har minskat sin totala energianvändning och förändrat sin energimix.

I denna rapports basscenario antas en energieffektivisering i näringslivet med en procent per år, dvs för att producera en enhet krävs det varje år en procent mindre energi. Detta motsvarar de antaganden som gjordes i EU-studien ”Energy in Europe” (EiE [1996]). Det anses vara ett relativt konservativt antagande. Denna effektivisering har fördelats mellan branscherna genom att studera underlagsrapporter till Energikommissionen och Naturvårdsverkets rapport ”Minska utsläppen av koldioxid”. Antagandet om energieffektivisering kan översiktligt beskrivas som att användningen av olja och el kan effektiviseras lättare än andra bränslen och att de tunga energiintensiva industrierna har något svårare att minska sitt energibehov jämfört med övriga branscher inom näringslivet.

Den totala energianvändningen beror även på hur näringslivets branscher utvecklas i förhållande till varandra. Somliga verksamheter har mycket stor energianvändning per förädlingsvärde medan andra, t.ex. tjänstenäringar är mer arbetsintensiva och använder mindre energi per förädlingsvärde. Näringslivets strukturutveckling kommer således att ha stor betydelse för den framtida totala energianvändningen. Diagram 2.10 visar hur olika branschers energianvändning står i förhållande till förädlingsvärdet inom branschen.

Diagram 2.10 Energianvändning per förädlingsvärde inom svenskt näringsliv 1995

0,00 1,00 2,00 3,00 4,00 5,00 6,00 7,00

Jord- och skogsbruk, fiske

Utvinning av mineral

Livsmedels-, textilindustri m.m. Massa-, pappers- & grafiskind.

Kemisk industri

Raffinaderier

Järn-, stål- & metallverk

Verkstadsindustri

El-, gas- & värmeverk, VA

Byggnadsindustri

Samfärdsel, transporter Fastighetsförvaltning m.m.

Handel & övriga tjänster

Offentliga myndigheter

T J /Mkr

El och fjärrvärme Fossila bränslen Biobränslen

Källa: SCB

Inom industrin utmärker sig järn-, stål- och metallverk, massa-, pappersoch grafisk industri och utvinning av mineraler som energiintensiva industrier. I denna rapports basscenario kommer dessa sektorer inte att ha samma snabba utveckling som t.ex. verkstadsindustrin och tjänstenäringarna. Detta innebär att det sker en minskning av kvoten energianvändning per total producerad enhet i Sverige som härrör från strukturomvandlingen inom näringslivet.

2.3

Miljömål fram till 2015

2.3.1. Kyotoprotokollet

Klimatpolitiken är en väsentlig faktor som kommer att påverka energiförsörjningen och energianvändningen i Sverige och världen under de närmaste decennierna. Vid bland annat förbränning av fossila bränslen bildas så kallade växthusgaser. För att stävja utsläppsökningen av växthusgaser har det internationella samfundet haft täta förhandlingar ända sedan ”The Earth Summit” i Rio de Janeiro 1992. I Rio kom 160 länder överens om att stabilisera utsläppen av växthusgaser från 1990 års nivå till år 2000. Sedan dess har dock de flesta länder ökat sina utsläpp.

Förhandlingarna fortsatte i Kyoto i Japan 1997, där man drog upp något strängare riktlinjer och slutligen kom överens om ett bindande avtal som gäller för 39 av världens mest utvecklade länder. Dessa länder ska totalt sett minska sina växthusgasutsläpp med 5,2 procent från 1990 till perioden 2008-2012. Europeiska Unionen ska minska sina totala utsläpp med 8 procent, men fick tillåtelse att bilda en så kallad bubbla. Detta innebär att EU kunde göra upp sin egen bördefördelning inom unionen där Sverige i den första förhandlingsrundan fick tillåtelse att öka sina utsläpp med 4 procent från 1990 till perioden 2008-2012. Utvecklingsländerna har inte antagit Kyotoprotokollet. De gaser som inkluderas i Kyotoprotokollets beräkningar är de sex gaserna koldioxid, metan, dikväveoxid, ofullständiga halogenerade fluorkarboner, perfluorkarboner och svavelhexafluorid.

Inom Kyotoprotokollet finns en rad olika möjligheter att tillgodoräkna sig utsläppsminskningar förutom minskningar inom landet. Dessa möjligheter är dock inte färdigutformade och vissa frågetecken återstår fortfarande om hur de ska utföras i praktiken. Det råder dock inga tvivel om att de kommer att medföra kostnadsminskningar för länder med höga kostnader för att minska växthusgaserna. Gemensamt genomförande10(”Joint Implementation”) innebär samarbete mellan två länder som båda är parter i Kyotoprotokollet. Mekanismen för ren utveckling11 (”Clean Development Mechanism”) innebär att på olika sätt hitta samverkans-

10 Två länder samarbetar med utsläppsreduktioner som genom någon åtgärd – t.ex. övergång till icke fossila bränslen vid uppvärmning – genomförs i det ena landet varefter utsläppsminskningen tillgodoräknas det andra landet att räknas av mot detta lands klimatmål. Gemensamt genomförande är begränsat till länder som ratificerat protokollet.11 ”Mekanismen för ren utveckling” utvecklades för gemensamma projekt med utvecklingsländer där det utvecklade landet genom betalning av en speciell administrativ avgift får tillgodoräkna sig den utsläppsminskning som genomförs i utvecklingslandet och finansieras av det utvecklade landet.

projekt mellan den högteknologiska rika världen och den ofta mindre energieffektiva, snabbt växande, men kapitalfattiga, utvecklingsvärlden. En annan möjlighet att minska utsläppen är att investera i ökad kapacitet att fånga växthusgaser i s.k. sänkor, t.ex. i ökad inbindning i biomassa. Ytterligare en flexibel mekanism, handel med utsläppsrätter, diskuteras mer i detalj nedan, eftersom denna möjlighet med all sannolikhet avsevärt kommer att påverka Kyotoprotokollets internationella ekonomiska konsekvenser.

Eftersom användning av flexibla mekanismer påverkar Sveriges kostnader för att uppfylla Kyotoavtalet, diskuteras nedan några aspekter på detta, såsom vilka kostnadsbesparingar olika länder tror att flexibla mekanismer medför, potentiella priser på utsläppsrätter och skillnaderna mellan länder vad gäller kostnaderna för att på marginalen minska koldioxidutsläppen. Vi begränsar vår litteraturöversikt till handel med utsläppsrätter. Vad handel med utsläppsrätter kan komma att innebära för Sverige illustreras med modellberäkningar i avsnitt 4.3.

Handel med utsläppsrätter

Inom ramen för Kyotoprotokollet är det möjligt att genom olika samarbetsavtal minska koldioxidutsläppen. Ett sätt att eventuellt minska samhällets kostnader för att reducera koldioxidutsläppen är handel med utsläppsrätter, dels nationellt inom landet, dels internationellt mellan länder. Syftet är att det totala antalet utsläppsrätter företagen i ett land får ska summera till den nationella kvoten, och att alla länders sammanlagda utsläppsrätter därigenom ska motsvara den globala utsläppsnivå man enats om vid Kyotoförhandlingarna. Ett land/företag som vet att det inte kommer att utnyttja sina utsläppsrätter fullt ut (eftersom deras kostnader för att reducera växthusgasutsläppen är lägre än priset på utsläppsrätter) kan sälja dessa till ett annat land/företag, som annars hade haft höga kostnader för att minska koldioxidutsläppen. Det blir därmed lönsamt att minska utsläppen där det är billigast och att sälja utsläppsrättigheterna till de delar av världen där det är relativt sett dyrt att minska utsläppen. Det reglerade antalet utsläppsrätter ska trygga måluppfyllelsen vad gäller utsläppsnivåerna och marknadsmekanismen ska trygga kostnadseffektiviteten i genomförandet.

De internationella erfarenheterna av utsläppshandel inskränker sig till USA, där man har nationell handel med utsläppsrätter för svavel. Det beräknas att kostnaderna har halverats för att reducera utsläpp jämfört med en procentuellt sett lika stor minskning av utsläppen för alla aktörer. I USA har även lyckade försök med utsläppsrätter genomförts gällande bly i bensin och för lokala luftföroreningar i Los Angelesområdet (UNCTAD, 1998; Wiener, 1998). Inom EU finns inga praktiska erfarenheter av utsläppshandel.

Hur varje land kommer att fördela sina utsläppsrätter inom landet är dock oklart, likaså om nationerna själva ska handla internationellt, eller om de enskilda företagen ska handla direkt med varandra. För det första alternativet talar att transaktionskostnaderna för handeln kan hållas nere om det är ett överblickbart antal stora aktörer som ska förhandla fram ett pris för utsläppsrätter. För det senare alternativet talar att det bara är de enskilda företagen som känner till sina kostnader för att minska utsläppen och i vilken mån de är beredda att betala för rätter. På grund av transaktionskostnaderna är det möjligt att den samhällsekonomiskt bästa lösningen är att staterna, och eventuellt ett antal stora företagsaktörer, handlar med varandra. Sedan fördelar staterna rättigheterna mellan de mindre nationella aktörerna, som sedan eventuellt kan handla vidare med varandra inom respektive land.

Fördelen med överlåtelsebara utsläppsrätter är att de, liksom en utsläppsskatt, ger företagen incitament att på alla sätt minska sina utsläpp om detta är billigare än att köpa sig rätten att släppa ut växthusgaser via en utsläppsrätt (eller en skatteinbetalning). Den tekniska utvecklingen styrs på så sätt mot energisnål teknik, och i vissa fall mot ett ökat användande av förnybar energi. Skillnaden mellan skatteinstrumentet och utsläppsrätterna är att man med den senare också kan styra utsläppsvolymen genom det antal utsläppsrättigheter som delas ut eller som försäljs. En skattesats är dock troligen mer förutsägbar för företagen, åtminstone på kort sikt, i och med att priset på utsläppsrätter hela tiden kan ändras p.g.a. ny information eller genom att marknaden inte fungerar perfekt.

De kortsiktiga prisfluktuationerna bör dock inte bli så stora eftersom det som kan påverka priset är relativt tröga storheter: nya protokoll som förändrar bubblans storlek och efterfrågan på utsläppsrätter, som styrs av att energibehovet i samhället ökar med en växande ekonomi, men minskar med införandet av energisnål teknik. Dessa trender är relativt väl förutsägbara, men givetvis kan variationer i den ekonomiska aktivitetsnivån (konjunkturer) och fluktuerande priser på bränslen och el påverka efterfrågan på utsläppsrätter från en tidsperiod till en annan. En skatt kan i och för sig också, som det ofta har visat sig, förändras med jämna mellanrum, ibland av fiskala skäl, ibland för att den eftersträvansvärda styreffekten inte erhålls och en korrektion var av nöden.

En annan fråga gäller hur övervakningen av att utsläppsrättigheterna inte överskrids ska arrangeras, vilket blir speciellt viktigt när rättigheterna köps och säljs. Till en början är det sannolikt så att bara de som på ett övertygande sätt kan visa hur stora utsläpp som gjorts har rätt att handla (sälja) utsläppsrätter (Mullins och Baron, 1997).

Skillnader i marginalkostnader mellan länder och potentiella vinster av utsläppshandel

En förutsättning för att handel med utsläppsrätter ska uppstå är att marginalkostnaden för att minska utsläppen skiljer sig mellan länderna. Att länder har olika marginalkostnader för att minska utsläppen kan bero på att de har erhållit olika hårda utsläppsminskningskrav från förhandlingsprocessen inför Kyotoprotokollets undertecknande, eller att de har skilda ekonomiska strukturer, speciellt med avseende på energiförsörjning och transporter, eller att de har gjort olika stora ansträngningar hittills för att minska koldioxidutsläppen. Faktorer som påverkar kostnaderna för att uppfylla Kyotoprotokollet är t.ex.:

  • utvecklingsfaktorer som befolkningsökning
  • ekonomisk tillväxt i allmänhet och hur den kan komma att ändra branschstrukturen och handelsmönstret i synnerhet
  • teknologisk utveckling speciellt med avseende på framtagandet av ny effektiv, och alternativ (=baserad på förnybara energikällor) teknik för framförallt energiförsörjning och transporter

De flesta länder som skrivit under Kyotoprotokollet och därigenom lovat att reducera, eller åtminstone begränsa, sina utsläpp av växthusgaser inventerar idag de möjligheter som finns att minska utsläppen inom landet och vad det kostar att minska dessa. Innan detta arbete är färdigt är det svårt att få en klar bild av olika länders marginalkostnader för utsläppsminskningar och hur en kommande utsläppshandel skulle gestalta sig gällande troliga handelsvolymer, köpar- respektive säljarländer och prisnivåer. Antagligen kommer de skilda ländernas uppgifter om åtgärder inte heller att bli allmän egendom med tanke på att utsläppshandel innebär en sorts förhandling och inget land vill förhandla med öppna kort. Dessutom kommer uppgifterna alltid att vara i någon mån inaktuella med tanke på att utvecklingen på energieffektiviseringsområdet går snabbt framåt och själva Kyotoprotokollet och utsläppshandeln utgör en ytterligare drivkraft för den utvecklingen. En del datamaterial och modellkörningsresultat har dock offentliggjorts av olika länder, organisationer och universitet.

De modeller som används för att analysera utsläppsrelaterade frågor är ofta ”botten-upp-modeller”, som utgår från enskilda energiproducerande eller energikonsumerande enheter, som pannor och förbränningsmotorer. Resultaten läggs sedan samman på företagsnivå, branschnivå och nationell nivå. Dessa modeller är ofta ingenjörsprodukter och benämns också energimodeller för sin detaljeringsgrad vad gäller energidata. Däremot är ofta de ekonomiska sambanden i samhället mindre detaljerat beskrivna. I dessa modeller räknas kostnaderna fram för att med ny teknik få ned utsläppen på alla de ställen där den nya tekniken är applicerbar. Målet är att minimera kostnaderna för den givna utsläppsreduktion som ska åstadkommas. Svagheten är att med den nya tekniken kan relativpriserna i ekonomin komma att förändras, vilket gör att det i praktiken kan bli fråga om en annan utsläppsreducerande teknikmix applicerad delvis på andra ställen, och en del utsläpp kanske försvinner av sig självt om ekonomins struktur förändras på grund av utsläppsminskningsambitionerna. I dessa modeller är det kostnaden för att på olika sätt undvika att utsläppen kommer till stånd som ger marginalkostnadskurvan för utsläpp.

I en sådan modell, MARKAL, som används av IEA (International Energy Agency; Kram 1998), har marginalkostnaderna för att minska utsläppen med åtta procent från 1990 års nivå beräknats ligga i intervallet 0-252 US$ per ton koldioxid för olika EU-länder (Kram 1998). Sverige beräknades ha en av de högsta marginalkostnaderna. Clintonadministrationen har beräknat kostnaderna i USA för att frysa utsläppen år 2010 vid 1990 års nivå till 40 US$/ton CO

2

utifrån MARKAL-

körningar (Interagency Analytical Team, 1997).

EMEC, som använts i denna bilaga, är en ”uppifrån-och-ned-modell” (top-down-model). Som de flesta numeriska allmän jämviktsmodeller utgår den från ekonomiska samband, medan energisektorns beskrivning får anses vara mycket grov i jämförelse med botten-upp-modellerna. I jämviktsmodellerna är det skattesatsen för koldioxidutsläppen (alternativt priset på utsläppsrätter) som ger marginalkostnadskurvan för utsläppen, i och med att skatten måste höjas alltmer för att utsläppsreduktionen ska erhållas.

Böhringer et. al. (1998) har i en allmän jämviktsmodell, i vilken sju EU-länder ingick, beräknat marginalkostnaderna för att minska koldioxidutsläppen med 8 procent från 1990 års nivå till 28-134 US$/ton i de olika länderna. Om utsläppshandel tilläts skulle prisnivån hamna på 50 US$/ton år 2010. I jämviktsmodellberäkningar för USA hamnade marginalkostnaderna inom landet på 65 US$/ton, medan om utsläppshandel och ”mekanismen för ren utveckling” tilläts skulle kostnaderna bara bli hälften så höga (Manne och Richels, 1998). Ett annat sätt att uttrycka kostnaderna för att minska utsläppen är att beräkna hur mycket

lägre BNP blir om man lägger på en restriktion på växthusgasutsläppen, jämfört med om man inte lägger på någon restriktion. I Europa skulle kostnaderna bli 0,2-0,4 procent av BNP år 2010 om utsläppen skulle minska med 15 procent från 1990 års nivå, eller 135-315 miljarder kronor per år (COM(97)481). I MARKALmodellen blir effekten på 13 EU-länder att den totala BNP-summan blir 0,24 procent lägre med en utsläppsrestriktion (-15 procent från 1990), vilket sjunker till 0,16 procent om utsläppshandel tillåts. Kostnaderna för att uppnå koldioxidutsläppsmålet kan följaktligen minskas med en tredjedel med hjälp av utsläppshandel enligt vissa studier (Schmid och Schaumann, 1998).

Det som är intressant är dock egentligen inte de exakta siffror som modellkörningarna genererar, utan storleksordningarna och kanske framför allt de insikter man kan erhålla om vad som driver resultaten och vad som är viktigt att skaffa sig mer kunskap om.

Böhringers studie varnar dock för att man inte ska vara alltför optimistisk gällande vinsterna av utsläppshandel. Hans beräkningar visar att vinsterna inskränker sig till att sänka kostnaderna för utsläppsminskningarna med 10 procent. Det är också långtifrån säkert att alla länderna slutgiltigt faktiskt tjänar på utsläppshandel när alla sekundära effekter på handelsmönster och kapitalöverföringar mellan länderna gåtts igenom. Det är framförallt två motsatta effekter som påverkar ett lands välfärd när det köper eller säljer utsläppsrätter; dels förändras ländernas marginalkostnad för att minska koldioxidutsläpp, dels påverkas deras handelsbalans. För Sverige, som potentiell köpare av utsläppsrätter, skulle marginalkostnaden för koldioxidminskning gå ner, eftersom man inte skulle behöva ta till de dyraste åtgärderna. Däremot skulle handelsbalansen påverkas negativt av den ökade importen. Den slutliga konsekvensen för välfärden i landet beror på den relativa styrkan hos de motsatta effekterna.

En annan invändning mot att utsläppshandeln kommer att generera stora effektivitetsvinster för alla är att det krävs en fungerande marknad. Om bara ett fåtal aktörer handlar, och några är stora och andra små finns det en risk att det inte blir en perfekt marknad utan att vissa får mycket större inflytande, vilket kan påverka prisbildningen.

Fördelning av utsläppsrätter och inkomstfördelningsfrågor

Ibland hävdas det att effekten av att ett enskilt land inför koldioxidskatt bara leder till att utsläppen flyttar utomlands (s.k. ”carbon leakage”), vilket inte för något gott med sig, då det enbart är de globala utsläppen som har någon betydelse för växthuseffekten. Om handel med utsläppsrätter införs bortfaller denna problematik mellan de länder som deltar i utsläppshandeln. Den överenskomna globala utsläppsnivån garanterar att de totala utsläppen inte ökar och att de länder som på olika sätt minskar sina utsläpp mer än de åtagit sig kan få betalt genom att sälja sina kvoterade utsläppsrätter.

En viktig fråga vad gäller utsläppshandel är hur utsläppsrättigheterna fördelas initialt i respektive land. Att gratis erhålla en utsläppsrätt, som kan säljas på en marknad, är en form av inkomstöverföring. Om utsläppsrätterna ska delas ut utan kostnad är det således attraktivt att ta emot sådana. Fördelningsnyckeln, efter vilka kriterier utsläppsrätterna delas ut, blir då intressant. Om utsläppsrätterna fördelas enligt historiskt gjorda utsläpp missgynnas dels de som redan lyckats sänka sina utsläpp, dels de som startar nya verksamheter som föranleder växthusgasutsläpp.

Alternativet är att ordna en auktion, där alla intressenter får bjuda på utsläppsrätterna utifrån dels sina egna prognosticerade behov av fossil förbränning som kräver utsläppsrätter, dels utifrån sina troliga kostnader för att reducera utsläppen med hjälp av bränslebyte eller energieffektiviseringsåtgärder. Om det internationella priset på utsläppsrättigheter är känt kommer priset att lägga sig där i och med att det annars finns arbitragevinster att göra. Om det saknas information om det internationella priset kommer efterfrågan på utsläppsrättigheter att avgöra priset i och med att utbudet är fixt.

Fördelen med att auktionera ut utsläppsrätterna är att det genererar inkomster till staten som gör att någon annan skatt kan sänkas, vilket kan vara tillväxtbefrämjande för ekonomin. Dessutom befrämjas omvandlingstrycket i ekonomin om utsläppsrätterna auktioneras ut, i och med att det är lättare att motivera förändringar och anpassningar om de är lönsamma. Om undantag eller specialregler gäller delar av ekonomin kommer marginalkostnaderna för att sänka utsläppen i de övriga sektorerna i ekonomin att bli högre. Några av dessa aspekter belyses i de EMEC-körningar som beskrivs i avsnitt 4.3.12

12 Se diskussion i Bohm (1998), Cramton och Kerr (1998), Jensen (1998), Jensen och Rasmussen (1998), Parry et al. (1997), OECD (1998).

2.3.2. Nationella miljömål

1998 föreslog regeringen att den existerande mångfalden av miljömål skulle systematiseras, förnyas och samlas under ett litet antal övergripande mål, som utgår från miljökvaliteten. Dessa skulle vara vägledande för åtgärder som syftar till att minska miljöpåverkan för att långsiktigt kunna förbättra miljötillståndet i svenska, och i förekommande fall regionala och globala, ekosystem.13 Riksdagen har antagit de 15 övergripande miljömål som listas nedan. Arbetet med att ta fram mer detaljerade delmål pågår för närvarande och beräknas vara klart till hösten år 2000.

Begränsad klimatpåverkan

Riksdagens mål har varit att utsläppen av koldioxid år 2000 inte ska vara större än de var 1990, vilket med all sannolikhet inte kommer att uppnås. I det internationella avtal som antogs i Kyoto 1997 har EUländerna sammantaget tagit på sig att minska koldioxidutsläppen med 8 procent från år 1990 till perioden 2008-2012. I den interna bördefördelningen inom EU tillåts Sverige få öka sina utsläpp med 4 procent från 1990 års nivå.

Bara naturlig försurning

Försurningen i Sverige beror i första hand på utsläpp av svaveldioxid men också på utsläpp av kväveoxider och ammoniak samt på skogsbruket. Om det internationella svavelavtalet och det EU-direktiv som planeras för kväveoxider från transporter efterlevs skulle det innebära att nedfallet av svavel och kväve minskar med 25 respektive 40 procent till år 2010 jämfört med 1995. Vid sidan av utsläppsminskning är kalkning en viktig åtgärd mot försurning. Omkring 7 000 sjöar och vattendrag kalkas idag med stöd av statsbidrag.

13 För en mer detaljerad beskrivning av miljömålen hänvisas till ”de facto; 98” utgiven av Naturvårdsverket, för statistik över miljöpåverkan till ”Naturmiljön i siffror” som ges ut av Statistiska centralbyrån och för de som vill veta mer om miljötillståndsbedömningar rekommenderas t.ex. Naturvårdsverkets ”Monitor 13 - Nordens miljö”. Uppgifterna i detta avsnitt är tagna från ”de facto; 98”.

Ingen övergödning

Sverige har, liksom de andra länderna runt Östersjön, inte nått målet att halvera kvävebelastningen på Östersjön, som beslutades inom Helsingforskommissionen 1988. Sverige har inte heller nått målet att minska utsläppen av kväveoxider till luft med 30 procent till 1995 från 1980 års nivå. Ammoniakutsläppen skulle, enligt de av riksdagen beslutade målen, minska med en fjärdedel från 1980 till 1995. Utsläppen har dock inte minskat.

Frisk luft

Luftproblemen i tätorterna orsakas till övervägande del av svenska utsläpp av kväveoxider, partiklar och flyktiga organiska ämnen. Utsläppen av cancerframkallande ämnen till luft, till exempel polyaromatiska kolväten och bensen, ska halveras fram till 2005 jämfört med 1995, enligt de mål som Sverige har fastställt. Målet att minska utsläppen av kväveoxider med 30 procent från 1980 till 1995 har inte uppnåtts. Det bedöms heller inte som troligt att målet att halvera utsläppen av lättflyktiga organiska ämnen från 1988 till 2000 uppnås.

Grundvatten av god kvalitet

Grundvattnets kvalitet påverkas bl.a. av försurning och övergödning, bekämpningsmedel, bakterier, radioaktivt nedfall och saltvatteninträngning i kustområden.

Levande skogar

De faktorer som främst påverkat den biologiska mångfalden i skogen är avverkning och ensidig plantering av barrträd. Även luftföroreningar (t.ex. svaveldioxid och ammoniak) påverkar tillståndet i skogen.

Levande sjöar och vattendrag

Biodiversiteten i sötvattenekosystemen hotas främst av försurning, övergödning (båda avhandlas separat ovan), höga halter av för djur- och växtliv giftiga ämnen som kemikalier och kvicksilver och den vattenreglering som vattenkraften innebär.

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Miljöpåverkan av det öppna havet och kustområdena sker genom sjöfarten, fiske, turism och rekreation. Oljeutsläpp är en viktig faktor. Avrinningen från land via vattendrag och nedfall från luften kan också leda till för höga koncentrationer av vissa ämnen.

En giftfri miljö

Antalet miljögifter, framför allt långlivade organiska ämnen och metaller, är mycket stort. Utsläpp sker både från förbränning, industriprocesser och genom läckage från förorenade områden, t.ex. avfallstippar. Det finns beslut om utfasning av ett flertal kemikalier och tungmetaller. Bly, kadmium och kvicksilver skulle minska med 70 procent mellan 1985 och 1995. Detta mål har nästan uppnåtts. Skogsindustrins utsläpp av dioxiner och andra miljögifter har minskat rejält och utsläppsmålen har nåtts. Målet för bekämpningsmedel – minskning med 75 procent från 1980-talets början till 1996 – har nästan nåtts.

En säker strålmiljö

I Sverige härrör strålning utöver den naturliga bakgrundsstrålningen främst från radon. Några procent av stråldosen kommer från kärnkraft (t.ex. Tjernobylolyckan) eller kärnvapenprov. I bostäder får strålningen inte överskrida 400 becquerel per kubikmeter luft. Fram till 1995 hade bara drygt 20 000 av de 150 000 småhus och lägenheter där gränsvärdet överskrids åtgärdats.

Ett rikt odlingslandskap

Den biologiska mångfalden i jordbruket har minskat framförallt på grund av att tidigare skötsel lagts om, samt genom nedläggningar och rationaliseringar inom jordbruket. Genmodifierade organismer är ett annat hot. Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag tagit fram en bevarandeplan för odlingslandskapet där det bl.a. slås fast att 6 procent av Sveriges totala jordbruksmark är särskilt värdefull och ska ha ett fullgott skydd år 2005. Sedan 1994 finns statligt stöd och lagstiftning för att skydda viktiga biotoper i odlingslandskapet.

Skyddande ozonskikt

Den främsta orsaken till ozonuttunningen är utsläppen av CFC, klorfluorkarboner även kallade freoner, och liknande ämnen. Montrealprotokollet, ett globalt avtal som började gälla 1989, har haft en avgörande betydelse för att minska industriländernas användning och utsläpp av CFC och andra ozonnedbrytande ämnen. I Sverige har användningen av CFC nästan upphört, i enlighet med det globala avtalet och nationella mål. Sverige har också fastställt som mål att avveckla användningen av HCFC, som är ozonnedbrytande fast i mindre grad än CFC, till år 2015.

Myllrande våtmarker

Hot mot våtmarkerna är framförallt jord- och skogsbruket, men också vägbyggen, utdikningar, torvtäkter och igenväxning till följd av luftföroreningar. I skogsvårdslagstiftningen finns det numera förbud mot markavvattning i delar av Sverige. Endast i tre län är mer än 6 procent av våtmarksarealen skyddad. Sedan 1994 finns en skyddsplan för 6 procent av våra myrmarker.

Storslagen fjällmiljö

Påverkan på fjällmiljön sker framförallt av friluftsliv, t.ex. skoteråkning, jakt och fiske, men också av luftföroreningar och allt för intensivt renbete. Stora områden i fjällen är skyddade, och skotertrafiken har begränsats i 16 områden.

God bebyggd miljö

Inom detta mål ryms sådant som buller, avfall, luftföroreningar, grundvatten, god inomhusmiljö och tillgång till grönområden i tätorter. Återanvändning och återvinning är en av de nödvändiga åtgärderna för att minska avfallsmängderna. Regeringen har föreslagit att en avfallsskatt skall införas från januari år 2000. Målet för återvinning av förpackningar har nåtts, dock ej för förpackningar av aluminium och vin- och spritglas. Batterier, skrotbilar, däck, kylskåp och tidningspapper är andra material som återvinns.

Behandling av miljömålen i denna bilaga

I uppräkningen ovan kan ses att de flesta av miljömålen kan relateras direkt eller indirekt till den ekonomiska utveckling som modellsimuleringarna skisserar. Utvecklingen av utsläpp av koldioxid, kväveoxider och svaveldioxid vid oförändrad teknologi är miljöeffekter som kan ses explicit i modellresultaten. Industriproduktionens och trafikvolymens utveckling påverkar också miljömålen. I modellsimuleringarna koncentrerar vi oss på klimatgasmålet, som förmodligen är det mål som kommer påverka vår ekonomi mest under de närmaste 15 åren. I kapitel 4 studeras de ekonomiska följderna av att införa en koldioxidbegränsning. Två olika förutsättningar tas upp; dels hur skattesystemet påverkar utfallet, dels möjligheten att handla med utsläppskvoter.

Begränsning av andra utsläpp är idag inte aktuella att studera inom ramen för en modellsimulering. Dels innehåller modellen ännu inte de mekanismer för rening och andra utsläppsbegränsningsmetoder som skulle vara nödvändiga för att få en realistisk bedömning av kostnader och betydelsen för samhällsekonomin av en utsläppsbegränsning. Dels är miljömålen för de andra utsläpp som finns representerade i modellen ännu inte kvantifierade. Det kan vara motiverat att använda modellen för att pröva olika långtgående mål, men vi har här begränsat oss till att betrakta redan fastslagna mål. Implikationerna för de nationella miljömålen av den utveckling som modellsimuleringarna indikerar, med och utan Kyotoavtalet, är emellertid viktiga att beakta. De diskuteras därför översiktligt i kapitel 5.

I nästa kapitel beskrivs modellen och det referensscenario för den ekonomiska utvecklingen som ligger till grund för simuleringarna av koldioxidbegränsningen.

3. Modellbeskrivning och referenskalkyl

Det referensscenario som presenteras här ska inte ses som en prognos utan som en möjlig utvecklingsbana för svensk ekonomi i ett långsiktigt perspektiv givet antaganden om produktivitet, sysselsättning och omvärldens utveckling. Sveriges ekonomi har genomgått en relativt turbulent utveckling under senare år och föreliggande referensscenario representerar en mer ”normal” utveckling i ett långsiktigt perspektiv. I korthet ser referensscenariot ut på följande vis.

Dagens historiskt höga nivå på arbetslösheten sjunker något och sysselsättningsgraden i åldrarna 20-64 år ligger uppemot 80 procent år 2015. Den historiska trenden med en alltmer välutbildad arbetskraft fortgår, men produktivitetsutvecklingen kommer att ligga på en historiskt sett genomsnittlig nivå fram till 2015. Det gynnsamma konkurrensläge, som svensk exportindustri haft under större delen av 90-talet, består inte i det längre tidsperspektivet utan exporttillväxten återgår till en mer måttlig takt jämfört med läget under 1990-talet. Det betyder att Sveriges tillväxt återgår till 1970- och 1980-talets nivåer i referensscenariot och utvecklas i linje med OECD:s referensscenario för EU fram till 2015. Denna ekonomiska utveckling tillsammans med hittills beslutad politik på miljöområdet medför att utsläppen av koldioxid för referensscenariots slutår 2015 hamnar långt över den nivå som angavs för koldioxidutsläppen för perioden 2008-2012 i Kyoto 1997.

Den modellbeskrivning som presenteras i följande avsnitt är mycket kortfattad och relativt översiktlig till sin karaktär. För en utförligare och mer detaljerad presentation av EMEC14 hänvisas till modellappendix i bilaga 1 till denna Långtidsutredning.

14 Environmental Medium term EConomic model.

3.1. EMEC

De långsiktiga scenarierna bygger på beräkningar med en statisk allmän jämviktsmodell, EMEC, av den svenska ekonomin. Den ekonomiska tillväxt som genereras av modellen styrs dels av tillgången på produktionsfaktorer såsom arbetskraft och kapital, dels av teknisk utveckling. Det är också möjligt att låta begränsningar för miljöutsläpp inverka på tillväxtens inriktning. Ekonomiska modeller är ofta starkt förenklade, men förmedlar en konsistent helhetsbild av den ekonomiska utvecklingen. Fördelarna med att använda denna typ av modell är att den är generell, dvs. innefattar hela ekonomin, inte bara vissa delsektorer. Modellen kan därmed fånga upp de återverkningar som sker mellan olika sektorer vid t.ex. en skatteförändring och inte bara den direkta påverkan i de berörda sektorerna.15 Därmed fångas de totala samhällsekonomiska konsekvenserna upp på ett mer fullständigt sätt än i partiella modeller.

Modellens långsiktiga karaktär betyder att marknadens aktörer hinner anpassa sig fullt ut till de prisförändringar som äger rum när ekonomin går från ett jämviktsläge till ett annat. Detta är en acceptabel förutsättning på 15-20 års sikt. Hur stora anpassningarna ska vara vid en given prisförändring beror på aktörernas känslighet för prisförändringar. Aktörernas känslighet är en bedömningsfråga grundad på ett mycket varierande empiriskt underlag.

EMEC har 17 näringslivssektorer och en offentlig sektor. Företag och hushåll efterfrågar 20 sammansatta varor och tjänster som insatsvaror samt för investeringar och privat konsumtion. De sammansatta varorna och tjänsterna används som insats även i den offentliga tjänsteproduktionen. Sammansatta varor bildas av importerade varor och inhemskt producerade varor som även exporteras. Näringslivet använder också arbetskraft, realkapital, material och energi som insats i produktionen. Hushållens konsumtion och näringslivets aktivitet medför miljöföroreningar. Det är i första hand olika slags förbränning som medför utsläpp av koldioxid, svaveldioxid och kväveoxider.

15 Exempelvis kan en höjd skatt på energi minska efterfrågan på de energiintensiva branschernas produkter, både från andra sektorer och från hushållen, och styra om efterfrågan till andra sektorers produkter. Samtidigt kan också de icke energiintensiva branscherna utsättas för en minskad efterfrågan på insatsvaror från de energiintensiva sektorerna.

Det totala utbudet av arbetskraft är exogent i modellen medan kapital bjuds ut till en given ränta. Alla produktionsfaktorer är fritt rörliga mellan de olika sektorerna. Det råder fri konkurrens på alla marknader och inga skalfördelar förekommer i produktionen. Modellen sluts med en exogent given handelsbalanskvot och med den utländska prisnivån som numerär.

Hushållens och företagens användning av energi är belagd med energiskatt och miljöskatter. De undantag som finns i beskattningen av tillverkningsindustrin beaktas i de använda skattesatserna. Den privata konsumtionen är föremål för mervärdeskatt och andra indirekta varuskatter. Användningen av arbetskraft är belagd med sociala avgifter. Företag och hushåll reagerar på priser inklusive skatter i valet av produktionsteknik genom att byta till relativt billigare produktionsfaktorer och i konsumtionsvalet genom att byta till relativt billigare konsumtionsvaror. Företagen väljer mellan tre slag av arbetskraft och sex energislag i flera steg för att erhålla optimala sammansättningar av arbete och energi. Sedan väljer företaget mellan arbetskraft och kapital för att erhålla optimal sammansättning av förädlingsvärde och mellan energi och material (dvs. övriga insatsvaror) för att erhålla optimal sammansättning av aggregatet energi-material. Slutligen väljer företagen en optimal mix av förädlingsvärde och aggregatet energi-material för att producera varor och tjänster.16 Det går också att substituera mellan inhemsk produktion och import i framställningen av den efterfrågade sammansatta varan. All substitution sker inom ramen för s.k. CESfunktioner.17

Modellen har följande näringslivssektorer. 1) Jordbruk, 2) Fiske, 3) Skogsbruk, 4) Gruvor och mineralbrott, 5) Annan tillverkningsindustri, 6) Massa-, pappers- och grafisk industri, 7) Kemisk industri, 8) Järn-, stål- och metallverk, 9) Verkstadsindustri, 10) Petroleumraffinaderier, 11) El- och värmeverk, 12) Gasverk, 13) Vatten- och avloppsverk, 14) Byggnadsindustri, 15) Samfärdsel, 16) Tjänster, 17) Bostads- och fastighetsförvaltning.

Till skillnad från den i miljösammanhang vanliga uppdelningen i transporter, energi och industri är transporter här inte en helt separat sektor. Transporter tillskrivs den som äger transportmedlet och finns således i olika grad i alla sektorer och inom hushållen. Den absolut största delen ligger dock i sektorn samfärdsel, där alla åkeriföretag, flygbolag etc. ingår. Samma sak gäller till en viss del energi eftersom massa- och pappersindustrin, järn-, stål- och metallverk samt i viss mån hushåll producerar energi, utöver el-, värme- och gasverkssektorerna.

16 LU 99, bilaga 1, figur 2 i modellappendix.17 Constant Elasticity of Substitution.

3.2. Kalkylförutsättningar i sammandrag

Förutsättningarna avser både världsmarknadens utveckling och inhemska faktorer som påverkar tillväxt, strukturomvandling och miljöutsläpp. Världsmarknadens utveckling omfattar framförallt efterfrågetillväxt och prisutveckling på varumarknader för svensk export. Inhemska faktorer avser främst utvecklingen på arbetsmarknaden, teknikutveckling, och de offentliga utgifterna. Referensscenariot bygger sammanfattningsvis på följande centrala förutsättningar.

  • Sysselsättningsgraden uppgår till 79 procent för åldrarna 20-64 år 2015.
  • Medelarbetstiden kortas från dagens 36,9 tim/vecka till 35,5 tim/ vecka.
  • Produktiviteten ökar med 1,8 procent per år från 1998, vilket är något mer än under 1980-talet men klart under siffrorna för 1960och 1970-talen.
  • De offentliga utgifterna stiger med 1,2 procent per år mellan 1997 och 2015.
  • Handelsbalansens överskott minskar till strax under 1 procent av BNP från dagens rekordnivå.
  • Världsmarknaden växer med 4 procent per år 1997-2015.
  • Världsmarknadspriserna stiger med drygt 1,5 procent per år 1997-2015.

Deltagandet i arbetskraften har ökat de senaste decennierna och nådde sin kulmen 1990 då det relativa arbetskraftstalet var 84,5 procent i åldersgruppen 16-64 år. Arbetskraftstalet sjönk under 1990-talet, då många arbetstagare deltog i utbildning inom det så kallade kunskapslyftet eller sysselsattes i andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta innebär att det finns en möjlig potential för att öka arbetskraftsdeltagandet en bit in på 2000-talet. I referensscenariot antas det relativa arbetskraftsdeltagandet hamna strax under 80 procent år 2015 för befolkningen mellan 16 och 64 år.

Tabell 3.1 Arbetskraften och sysselsättningen 1997 och 2015

1997

2015

Sysselsättning 1000-tal personer

3925

4213

Arbetskraften 1000-tal personer

4267

4415

Relativt arbetskraftstal i procent

76,9

79,0

Sysselsättningsgrad 20-64 år

74,5

79,0

Medelarbetstiden har ökat under senare år. Den var 36,9 timmar per vecka under perioden 1994-1997 men antas minska till 35,5 timmar per vecka år 2015 i referensscenariot. Detta kan motiveras med de reallöneökningar som ligger i referensscenario.

Arbetskraftens sammansättning har förändrats starkt i riktning mot en allt mer skolad arbetskraft sedan mitten av 1980-talet. Det är framförallt andelen arbetskraft med den allra kortaste utbildningen som minskat, samtidigt som andelen med längre gymnasieutbildningar har ökat. Denna tendens mot fortsatt högre andel utbildad arbetskraft ligger i referensscenariots förutsättningar till 2015.

Diagram 3.1 Arbetskraftens utbildning

0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35%

Förgymnasial utb. > 9 år Förgymnasial utb. 9 (10) år

Gymnasial utb. > 2 år

Gymnasial utb. 3 år

Eftergymnasial utb. > 3 år Eftergymnasial utb. < 3 år

Forskarutb. Uppgift saknas

1997 1990 1985

Källa: Utbildningsstatistiken, SCB

Produktivitetsutvecklingen i den svenska ekonomin, mätt som tillväxt i BNP i förhållande till tillväxt i sysselsättning, har varierat kraftigt under efterkrigstiden. Den var exempelvis 3,6 procent per år mellan 1960 och 1979 men endast 1,4 procent per år mellan 1980 och 1996. I OECD:s referensscenario antas en produktivitetsutveckling som ligger på drygt 1,8 procent per år för EU-området under perioden 1995-2020. I referensscenariot i denna bilaga antas en produktivitetsutveckling i Sverige som motsvarar 1,8 procent per år från 1997 till 2015.

Tabell 3.2 Produktivitet i näringslivet

1) 2)

Årlig procentuell förändring

Bransch

1980-1990

1990-1997

1980-1997

1997-2015

Jordbruk, fiske och skogsbruk

4,8

2,7

3,9

2,7

Gruvor och mineralbrott

2,6

2,8

2,6

2,6

Massa, papper och grafisk industri

1,0

4,7

2,5

2,3

Kemisk industri

1,6

5,4

3,2

3,0

Järn, stål och metallverk

5,5

6,0

5,7

3,0

Verkstadsindustri

2,7

6,0

4,0

3,4

Övrig tillverkningsindustri

2,5

2,3

2,4

2,1

El-, gas-, värme-, och VA-verk

3,6

1,0

2,6

2,6

Petroleumraffinaderier

9,0

3,3

6,6

3,1

Byggnadsindustri

1,5

1,4

1,5

1,4

Samfärdsel

3,6

0,6

2,3

2,1

Handel och övriga tjänster

1,5

1,9

1,7

1,9

Bostäder och fastigheter

-2,8

0,8

-1,3

0,3

Totalt

1,9

2,6

2,2

2,1

1) Produktivitet definieras här som förädlingsvärde per arbetad timme.2) Näringslivet representerar alla modellens sektorer exklusive offentlig sektor. Källa: Konjunkturinstitutet

Produktiviteten i näringslivet antas förbättras i ungefär samma takt som under perioden 1980-1997. Det innebär att den hamnar högre än produktivitetsutvecklingen under 1980-talet men inte når upp till den takt som varit rådande hittills under 1990-talet. Det framgår av tabell 3.2 att det framförallt är branscherna inom tillverkningsindustrin som kommer att ha en god produktivitetsutveckling fram till 2015. Den hårdnade konkurrensen från omvärlden och den ökande satsningen på utbildning gör att kapitalintensiv och kunskapsintensiv industri såsom kemisk industri, verkstadsindustri samt järn-, stål- och metallverk uppvisar de högsta tillväxttakterna i arbetsproduktiviteten. Produktiviteten i el- och fjärrvärmesektorn steg kraftigt då kärnkraften byggdes ut under 1970och 1980-talen. Takten i produktivitetsökningen har dock avtagit sedan mitten av 1980-talet och förväntas även i fortsättningen vara lägre än under 1980-talet med en årlig genomsnittlig tillväxt på 2,6 procent. Tjänstesektorerna har relativ god tillväxt i arbetsproduktivitet, dock inte lika hög som sektorerna inom tillverkningsindustrin. Rationaliseringarna under tidigt 1990-tal och den ökade konkurrensen i och med den

europeiska integrationen gör att tjänstenäringarnas produktivitetsökning förväntas hålla sig i närheten av ökningstakten under 1990-talet, dvs. nära 2 procent per år till 2015. Den offentliga sektorn antas per definition inte ha någon produktivitetstillväxt.

I referensscenariot har vi också antagit en årlig energieffektivisering på 1 procent för hela näringslivet med utgångspunkt från material från NUTEK, Naturvårdsverket och studier inom Europeiska kommissio

-

nen.18 Sveriges energitillförsel har legat på nära nog oförändrad nivå sedan början av 1970-talet trots att BNP stigit med 54 procent från 1970 till 1996. Detta avspeglar en förändrad produktionsinriktning mot tjänster och bort från energiintensiva produkter, men också en minskad specifik energianvändning i varu- och tjänsteproduktionen. Skillnader förekommer mellan branscher, t.ex. har kemiindustrin, massa- och pappersindustrin samt gruvindustrin lägre eleffektivisering på grund av karaktären hos de produktionsprocesser som används inom dessa sektorer. Servicesektorerna bedöms ha större möjligheter att effektivisera användandet av olja än andra sektorer.

Hushållen har stora möjligheter att spara energi enligt NUTEK (1997), som bedömer att hushållens elanvändning kommer att växa med endast 0,3 procent per år under perioden 1995-2010. Deras totala energianvändning antas öka med 0,04 procent per år, men då är inte det privata transportarbetet inräknat. I referensscenariot ökar hushållens elanvändning med 0,3 procent per år men övriga bränslen ökar något mer än vad NUTEK antar för hushållssektorn. Bensin- och dieselanvändningen antas öka med 1 procent per år.

Den offentliga konsumtionen antas växa med 1,2 procent per år vilket är något långsammare än tillväxttakten för BNP. Ett närmande till EU-snittet vad gäller storleken på den offentliga sektorn antas hålla tillbaka tillväxten till år 2015.

Världshandeln växer med 3,3 procent respektive 5,1 procent i OECD:s två tillväxtscenarier, som sträcker sig från 1995 till 2020. I föreliggande referensscenario antas en årlig tillväxt på 4 procent för svenska varor på världsmarknaden. Verkstadsprodukter och den kemiska industrins produkter bedöms ha de bästa tillväxtmöjligheterna, men även marknaden för tjänster förväntas ha goda tillväxtmöjligheter.

18 NUTEK (1996), NUTEK(1995), Naturvårdsverket (1996b) och EiE (1996).

Tabell 3.3 Världsmarknadens utveckling 1997-2015

Procentuell förändring per år

Volym

Pris

Jordbruksvaror

6,2

0,5

Fisk

6,2

0,5

Skogsbruksvaror

6,2

0,5

Trädbränsle

0,3

1,5

Malm

3,2

1,2

Kol

0,8

0,6

Massa och papper

4,1

1,3

Kemiska produkter

5,7

1,0

Metaller

3,9

1,2

Verkstadsprodukter

4,4

1,6

Övriga varor

6,5

1,0

El och fjärrvärme

1,3

1,9

Gas

0,8

2,0

Petroleumprodukter

0,3

1,1

Råolja

0,3

1,1

Transporttjänster

4,2

1,5

Handel och övriga tjänster

3,2

2,5

Totalt

4,0

1,5

Världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter, fisk och skogsbruksvaror bedöms sjunka relativt andra varor på världsmarknaden under perioden 1997-2015. Världsmarknadspriset på bearbetade varor förväntas också sjunka, men inte lika markant som för jord- och skogsbruksprodukter. Råoljepriset har legat relativt stabilt sedan oljeprishöjningarna i slutet av 70-talet och i början av 80-talet. Det reala oljepriset är nu något lägre än efter första oljekrisen och antas sjunka ytterligare med 0,4 procent per år. Den sammantagna effekten av export- och importprisernas utveckling blir ett försämrat bytesförhållande för Sverige år 2015.

3.3. Makroekonomisk utveckling och strukturomvandling till 2015

Referensscenariots makroekonomiska utveckling bjuder inte på några överraskande inslag för perioden 1997-2015. Bruttonationalprodukten (BNP) växer 1,9 procent per år under perioden. Den privata konsumtionen växer snabbare än BNP, 2,4 procent per år, och investeringarna ökar med 3 procent årligen. Den offentliga sektorn växer i betydligt långsammare takt (1,2 procent per år) än BNP. Exporten ökar med 3,7 procent årligen medan importens ökningstakt är 4,2 procent per år under perioden 1997-2015. Dagens mycket stora överskott i utrikesbalansen för varor och tjänster (drygt 9 procent av BNP) minskar till 0,8 procent av BNP år 2015.

Tabell 3.4 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1980-2015

Årlig procentuell förändring

1980-1989

1990-1997

1980-1997

1997-2015

BNP

2,1

0,8

1,5

1,9

Privat konsumtion

1,7

0,3

1,0

2,4

Offentlig konsumtion

1,5

-0,1

0,9

1,2

Investeringar

3,5

-3,8

0,3

3,0

Export

4,4

7,5

5,5

3,7

Import

3,9

4,4

3,9

4,2

Sysselsättning

1)

1,0

-1,1

0,1

0,2

Näringslivet

0,9

-1,0

0,1 -0,2

Offentliga myndigheter

1,5

-1,5

0,2

1,1

Utrikesbalans

2)

0,6

9,2

9,2

0,8

1) Arbetade timmar2) I procent av BNP för slutåret Källa: SCB och EMEC

De produktivitetsantaganden och förutsättningar på världsmarknaden, som ligger till grund för referensscenariot, gör att tillväxttakten kommer att skilja sig åt mellan de olika sektorerna. Inom tillverkningsindustrin är det framförallt verkstadsindustrin som urskiljer sig med en hög tillväxt. Kemisk industri, massa-, pappers- och grafisk industri samt järn-, ståloch metallverk har en relativt likartad utveckling där förädlingsvärdet växer med runt 1,5 procent per år. Gruvor och mineralbrott samt övrig tillverkningsindustri uppvisar en något lägre tillväxt i förädlingsvärdet med omkring 0,5 procent per år. Det är framförallt de areella sektorerna

som har en låg tillväxt. En hårdnande internationell konkurrens bidrar till denna låga tillväxttakt. Tjänstesektorn erhåller en relativt god tillväxt med drygt 2 procent per år.

Tabell 3.5 Strukturomvandling 1997 - 2015

Årlig procentuell förändring

Bransch Förädlingsvärde

1)

Sysselsättning

2)

Jordbruk, fiske och skogsbruk

0,2

-2,4

Gruvor och mineralbrott

0,6

-1,9

Massa, papper och grafisk industri

1,4

-0,9

Kemisk industri

1,8

-1,1

Järn-, stål- och metallverk

1,6

-1,4

Verkstadsindustri

3,3

-0,1

Övrig tillverkningsindustri

0,4

-1,7

El-, gas-, värme-, och VA-verk

0,9

-1,7

Petroleumraffinaderier

0,3

-2,6

Byggnadsindustri

1,2

-0,2

Samfärdsel

1,4

-0,7

Handel och övriga tjänster

2,2

0,3

Bostäder och fastigheter

0,8

0,5

Näringslivet, totalt

1,9

-0,2

Offentlig sektor

1,2

1,1

1) Förädlingsvärde till faktorpris2) Arbetade timmar Källa: EMEC

I förhållande till historiska data innebär denna utvecklingsbana inga dramatiska förändringar av tidigare trender. Verkstadsindustrin kommer i likhet med den historiska utvecklingen sedan 1970-talet att utgöra starka tillväxtsektorer inom industrin. I el-, gas- och värmeverk antas tillväxttakten bli lägre än under 1970- och 1980-talen då utbyggnaden av kärnkraften bidrog starkt till sektorns höga tillväxttakt. Tjänstenäringarna går framåt, men samfärdselsektorns tillväxt blir relativt sett inte lika stark som under perioden efter 1970-talet.

3.4. Miljöutsläpp till 2015

I Sverige har utsläppen av koldioxid (CO

2

) minskat markant sedan ut-

byggnaden av kärnkraften som efterföljdes av en omfattande konvertering från oljeuppvärmning till eluppvärmning i småhus. Utsläppen av koldioxid har i viss mån följt konjunkturen efter slutförandet av kärnkraftsutbyggnaden och är i dagsläget på ungefär samma nivå som 1984. De har emellertid ökat sedan 1990, som är referensår i det internationella klimatavtalet från Kyoto 1997. Utsläppen följer inte enbart konjunkturen utan varierar även med temperaturen. De höga utsläppen 1996 är beroende av att detta år var ett torrår med lite vatten i magasinen och att vintern var kall.

Utsläpp av svaveldioxid (SO

2

) och kvävedioxider (NO

x

) ger upphov

till regionala och lokala miljöproblem som t.ex. övergödning och försurning. De svenska utsläppen av svaveldioxid har minskat kraftigt sedan 1970-talet och har under perioden 1980-1996 fortsatt att minska med i genomsnitt 9,6 procent per år. Den fortsatta minskningen beror framför allt på ökad användning av lågsvavlig olja och ny renings

-

teknik.19

Minskningen av kväveoxider är däremot inte lika betydande. Den genomsnittliga minskningen under perioden 1980-1997 var 1,5 procent per år. Detta beror framförallt på att drygt 80 procent av alla kväveoxidutsläpp härrör från mobila källor. Förbättringar i förbränningstekniker och rening har minskat de specifika utsläppen, men detta har mer än uppvägts av en ökning av transportmängden.

I referensscenariot växer näringslivets och hushållens energianvändning med nära 1 procent per år mellan 1997 och 2015. Den nära relation som råder mellan förbränning och alstring av koldioxid medför att koldioxidutsläppen också ökar med nästan 1 procent per år fram till 2015. De hamnar då på en nivå som motsvarar 67 miljoner ton koldioxidutsläpp och som vida överstiger Kyotoavtalets överenskomna nivå för Sveriges koldioxidutsläpp (medelvärde på 58 miljoner ton under perioden 2008-2012).

19 Naturvårdsverket (1996a).

Diagram 3.2 Koldioxidutsläpp 1980-2015 (Exkl. utsläpp från biobränsle och

bunkring)

50 55 60 65 70 75 80 85

1980 1983 1986 1989 1992 1995

2015

Milj ton

Basscenario Högalternativ

Lågalternativ

Modellsimuleringar: I basscenariot är BNP-tillväxten 1,9 procent per år. I hög- och lågalternativet är den 1,3 respektive 2,5 procent per år. Källor: SCB och Konjunkturinstitutet

Svaveldioxid växer långsammare än koldioxiden med en tillväxttakt på 0,7 procent vilket motsvarar ett utsläpp på 11 000 ton.

Diagram 3.3 Svaveldioxidutsläpp, 1980-2015 (Inkl. biobränsle och bunkring)

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55

1980 1983 1986 1989 1992 1995

2015

1000 ton

Högalternativ

Basscenario

Lågalternativ

Modellsimuleringar: I basscenariot är BNP-tillväxten 1,9 procent per år. I hög- och lågalternativet är den 1,3 respektive 2,5 procent per år. Källor: SCB och Konjunkturinstitutet

Utsläppen av kväveoxider växer i något snabbare takt än koldioxidutsläppen fram till 2015. Den årliga ökningstakten för kväveoxider är 1,8 procent vilket år 2015 motsvarar ett utsläpp på 47 000 ton.

Diagram 3.4 Kväveoxidutsläpp, 1980-2015 (Inkl. biobränsle och bunkring)

30 35 40 45 50 55

1980 1983 1986 1989 1992 1995

2015

1000 ton

Högalternativ

Basscenario

Lågalternativ

Modellsimuleringar: I basscenariot är BNP-tillväxten 1,9 procent per år. I hög- och lågalternativet är den 1,3 respektive 2,5 procent per år. Källor: SCB och Konjunkturinstitutet

I jämförelse med en BNP-utveckling på 1,9 procent per år framgår att utsläppsintensiteten (dvs. mängden utsläpp i förhållande till produktionsnivån) i ekonomin minskar successivt med 0,9 procent per år för koldioxid, 1,2 procent per år för svaveldioxid och 0,1 procent per år för kväveoxider fram till 2015. Det innebär att utsläppsintensiteten i ekonomin måste minska kraftigt om utsläppsnivån för koldioxid enligt Kyotoavtalet ska kunna uppnås inom ramen för referensscenariots makroekonomiska och strukturella utveckling.

Att utsläppsintensiteten inte behöver minska lika kraftfullt vid lägre ekonomisk tillväxt som vid högre ekonomisk tillväxt för att nå en given utsläppsnivå illustreras av långtidsutredningens alternativa tillväxtscenarier. Den procentuella ökningen av utsläppen till år 2015 halveras i lågalternativet (BNP-tillväxten är 1,3 procent per år) i jämförelse med referensscenariot, men utsläppsnivån kommer ändock att överskrida Kyotoavtalet. De årliga utsläppen ökar med 0,3 procent för koldioxid, noll procent för svaveldioxid och 0,9 procent för kväveoxider. För högalternativet (BNP-tillväxten är 2,5 procent per år) blir den procentuella ökningen av utsläppen år 2015 högre än i referensscenariot. De årliga utsläppen ökar med 1,5 procent för koldioxid, 1,3 procent för svaveldioxid och 2,2 procent för kväveoxider.

Skillnaderna i årliga koldioxidutsläpp mellan scenarierna förklaras helt av motsvarande skillnader i ekonomisk tillväxt, då scenarierna har likartad strukturutveckling. Utsläppsintensiteten i ekonomin måste minska också i de alternativa scenarierna för att uppnå utsläppsnivån för koldioxid enligt Kyotoavtalet. Utsläppsintensiteten behöver inte minska lika kraftfullt vid lägre ekonomisk tillväxt som vid högre ekonomisk tillväxt för att uppnå utsläppsnivån. Det ska understrykas att utsläppsberäkningarna för svaveldioxid och kväveoxider baseras på den bilpark och den rening som finns idag.

4. Samhällsekonomiska kalkyler för Kyotoprotokollet

I detta kapitel ska vi med hjälp av EMEC visa de viktigaste samhällsekonomiska effekterna av Kyotoprotokollet. Vi beskriver effekterna i relation till det referensscenario, som beskrivits i kapitel 3 för att tydligt urskilja de ekonomiska mekanismerna som verkar vid införandet av detta miljömål.

Sverige har, inom ramen för Kyotoprotokollet, åtagit sig att stabilisera utsläppen av växthusgaser till 4 procent över 1990 års nivå fram till perioden 2008-2012. Åtagandet gäller sex växthusgaser: koldioxid (CO

2

), ofullständigt halogenerade fluorkarboner (HFC), metan (CH

4

),

dikväveoxid (N

2

O), svavelhexafluorid (SF

6

) och perfluorkarboner

(PFC). Protokollet specificerar inte restriktioner för de enskilda gaserna, men med tanke på koldioxidens relativt stora betydelse (cirka 80 procent av växthusgaserna i Sverige) kan man anta att koldioxidrestriktionen inte ligger långt ifrån den sammanvägda begränsningen av de sex växthusgaserna. Då EMEC inte beskriver alla de växthusgaser som innefattas i Kyotoprotokollet, har vi med stöd av ovanstående resonemang antagit att Kyotorestriktionen kan uppskattas med en restriktion på koldioxid med samma begränsning som för korgen av växthusgaser (+4 procent).

Långtidsutredningen har 2015 som slutår för bedömningar i rapporten, men Kyotoprotokollets officiella slutår är 2012. Detta förändrar inte resultaten i någon nämnvärd utsträckning eftersom utsläppen av växthusgaser ska vara stabilt efter år 2012 eller minska något. Utsläppen av växthusgaser bör således ligga på en nivå, som inte överstiger 1990 års nivå med mer är 4 procent.

Våra scenarier är inte förutsägelser om hur det blir år 2015 utan avsedda att belysa viktiga ekonomiska samband vid olika kalkylförutsättningar. Utformningen av referensscenariot avgör hur lätt eller svårt det är att uppfylla Kyotoprotokollet. Referensscenariots strukturbild har betydelse för vilka utsläppsökningar som den allmänna ekonomiska utvecklingen leder till mellan 1997 till 2015. Utsläppsnivån i referenskalkylen bestämmer hur mycket koldioxidutsläppen måste minska för att nå den nivå som motsvarar Kyotorestriktionen.

Ett annat centralt antagande avser vad som antas ske i omvärlden när Sverige inför Kyotoprotokollet. EMEC beskriver Sveriges ekonomi och i modellen sätts världsmarknadspriserna exogent. Hur andra länder kommer att agera i frågan om växthusgasreduktion avgör om världsmarknadspriserna ska skilja sig mellan referensscenariot och ett scenario som uppfyller Kyotoprotokollet. Vi antar att världsmarknadspriserna inte skiljer sig mellan referensscenariot och övriga scenarier. Det kan tolkas som att Sverige ensamt inför Kyotorestriktionen eller att Sveriges konkurrentländer lyckas införa Kyotorestriktionen på ett relativt smärtfritt sätt så att priserna inte förändras på lång sikt. Vi har valt att inte förändra världsmarknadspriserna i syfte att ge en så transparent analys som möjligt. Det är nämligen en mängd faktorer som påverkar effekterna på svensk ekonomi av förändrade världsmarknadspriser. Ökade världsmarknadspriser ger en positiv effekt på svensk export, men importvaror blir dyrare vilket påverkar Sverige negativt. Det är därför svårt att analysera totaleffekten i modellen som endast är en enlandsmodell.

I de scenarier där utsläppsmålet uppfylls genom minskade koldioxidutsläpp inom landet används koldioxidskatt som ekonomiskt styrmedel. Skatten höjs proportionellt i hela ekonomin så att målet uppnås. I kapitel 4.3 behandlas scenarier med utsläppsrätter, som antingen auktioneras ut inom landet eller köps från utlandet.

EMEC är en statisk allmän jämviktsmodell som antar perfekt konkurrens på alla marknader. Modellen ger således en bild av ekonomin för slutåret då fullständig anpassning har ägt rum till Kyotorestriktionen. Detta kan ses som ett ”bästa” fall. Som ett exempel på hur ekonomin kan reagera, om jämvikt inte har återställts till år 2015, redovisar vi även ett scenario där lönesänkningar inte är möjliga.

4.1. Effekter av Kyotoprotokollet

I modellen införs Kyotoprotokollet genom att koldioxidskatten höjs så att bränsleanvändningen i ekonomin tvingas ned till en nivå där växthusgasutsläppen inte överstiger Kyotoprotokollets överenskomna utsläppsnivå. Det sker en strukturomvandling från mer energiintensiva till mindre energiintensiva sektorer. Inom respektive sektor sker sedan dels en viss substitution mellan bränslen, dels används mindre av energi och mer av andra insatsvaror, som ett svar på de nya relativpriser som bildas i ekonomin. Oavsett om Kyotorestriktionen införs sker dessutom en allmän energieffektivisering, t.ex. genom att motorer blir effektivare, pannor får högre verkningsgrad och att materialanvändningen blir effektivare.

Diagram 4.1 Möjligheter att undvika koldioxidutsläpp

Undvika k o ld io xidutsläpp

M i n s k a produktionen/ konsumtionen

P å s k y n d a energieffektivisering

Lägre kolintensiv produktion/ konsumtion

Byta till bränsle med lägre kolinnehåll eller icke fossila bränslen

Effektivisering från efterfrågesidan

Effektivisering från utbudssidan

Byta från fossila bränslen med högt kolinnehåll till lågt

Byta från fossila bränslen till förnybara energikällor

Den interna energiförsörjning som sker inom sektorerna utan att någon marknadshandel förekommer kan inte avbildas i denna typ av modell. Det är framförallt massa- och pappersindustrin, sågverken samt järnoch stålindustrin som har en delvis intern energitillförsel. I massa- och pappersindustrin handlar det då om avlutar och trädbränslerester från produktionen. I sågverken används sågspån etc. för energiändamål, och i järn- och stålindustrin används masugnsgas. Hur dessa interna energitillgångar används kan modellen inte illustrera eftersom de inte köps och säljs på marknaden, men förmodligen kommer dessa resurser att användas i större utsträckning eftersom övriga bränslen blir relativt sett dyrare.

Tabell 4.1 Bränsleanvändning per förädlingsvärde vid införandet av Kyotoprotokollet. Procentuell förändring jämfört med referensscenariot år 2015

Petroleumprod.

El- och fjärrvärme Gas1Kol

Trädbränsle2Tot

Jordbruk, skogsbruk och fiske -14

1

--

--10

Gruvor och mineralbrott

-23

0

-6

--4

Massa-, pappersoch grafisk industri -33

-2 -16 -43

-18 -8

Kemisk industri

-10

-2 -19 -3

-22 -8

Järn-, stål- och metallverk

-23

-2 -13 3

-22 -4

Verkstadsindustr i

-23

-2 -12 -

-20 -7

Övrig tillverkningsindustri

-15

0 -5 -28

-1 -9

El-, gas-, värme-, vatten- och avloppsverk

-5

6

0 -20

8 1

Petroleumraffinaderier

0

-1

0 -

-0

Byggnadsindustri -6

5

--

--4

Samfärdsel

-15

0

--

--14

Handel och övriga tjänster

-20

0 -4 -

--9

Bostäder och fastigheter

-27

0

1 -

--5

Offentlig sektor

-21

1 -21 7

--6

Totalt

-15

0 -5 -9

2 -7

1 Gäller ej gas som ej köps och säljs på marknaden.2 Gäller ej träbränsle som ej köps och säljs på marknaden.

Det är främst den specifika oljeanvändningen som minskar i ekonomin till följd av Kyotoprotokollet. Kolanvändningen minskar inte lika mycket till följd av att kolet ofta används till processtekniska ändamål, och då är undantaget från beskattning. Den specifika elanvändningen blir i princip opåverkad på grund av den relativt gynnsamma relativprisutveckling

som el åtnjuter när koldioxidskatten höjs. Precis som i dagens elproduktion kommer den största delen av elproduktionen fortfarande härröra från vattenkraft och kärnkraft20 och den del som framställs genom förbränning av fossila bränslen kommer inte att åläggas någon koldioxidskatt på de fossila insatsvarorna.

Förändringarna i användningen av trädbränsle måste tolkas med försiktighet, då dessa siffror endast avser de trädbränslen som säljs och köps på marknaden. Det trädbränsle som används internt inom en sektor, t.ex. vid sågverk, syns inte i våra siffror, vilket gör att endast trädbränsleanvändningen i el- och fjärrvärmesektorn beaktas till fullo i modellen. Trädbränslepriset stiger till följd av ökad efterfrågan och svårigheter att anpassa utbudet,21 och endast för el- och fjärrvärmeverken kommer det att vara lönsamt att köpa trädbränsle på marknaden. Modellen ger inte någon indikation på hur den interna trädbränsleanvändningen utvecklas, men förmodligen kommer företagen att utnyttja restprodukter i form av biobränsle i större utsträckning när fossila bränslen blir dyrare.

För att inte helt bortse ifrån ökade utsläpp från bränslen som inte modelleras explicit knyts dessa utsläpp till olika ekonomiska aktiviteter i sektorerna.22

20 Vi antar att ingen ”ny” vatten- eller kärnkraft tillkommer under simuleringsperioden och en kärnkraftsreaktor antas stängas .21 Trädbränsle produceras i fasta proportioner av totalproduktionen i sektorerna skogsbruk, massa-, pappers- och grafisk industri samt övrig tillverkningsindustri.22 Utsläpp från trädbränsleförbränning i massa- och pappersindustri samt sågverk ökar med ökad insats av virke från skogssektorn. Utsläpp från avlutar i massa och pappersindustrin ökar proportionellt med sektorns storlek. Utsläpp från förbränning av masugnsgas och koksutsläpp i järn- och stålverk ökar med sektorns storlek. Utsläpp av torv och avfall i el- och fjärrvärmeproduktion ökar med sektorns storlek.

Tabell 4.2. Koldioxid- 1 , svaveldioxid- 2 och kväveoxidutsläpp 2 vid införandet av Kyotoprotokollet. Procentuell förändring jämfört med referensscenariot år 2015

Koldioxidutsläpp

Svaveldioxidutsläpp

Kväve-

oxidutsläpp

Jordbruk, skogsbruk och fiske

-14

-14

-14

Gruvor och mineralbrott

-12

-4

-14

Massa-, pappers- och grafisk industri

-32

-8

-10

Kemisk industri

-4

-3

-8

Järn-, stål- och metallverk

-3

-4

-8

Verkstadsindustri

-22

-23

-17

Övrig tillverkningsindustri

-10

-4

-9

El-, gas-, värme-, vatten- och avloppsverk

-8

-4

-3

Petroleumraffinaderier

-8

-8

-8

Byggnadsindustri

-6

-6

-6

Samfärdsel

-16

-16

-16

Handel och övriga tjänster

-19

-20

-20

Bostäder och fastigheter

-26

-27

-24

Offentlig sektor

-21

-21

-21

Totalt näringsliv och offentlig sektor

-12

-9

-14

Hushåll

-18

-17

-15

Totalt

-14

-9

-15

1 Exkl. biobränsle och endast utsläpp från källor som finns representerade i modellen.2 Inkl. biobränsle och endast utsläpp från källor som finns representerade i modellen.

I och med begränsningen av koldioxidutsläpp minskas även utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider. Historiskt har framförallt svaveldioxid-, men på sistone även kväveoxidutsläppen, minskat mer än koldioxidutsläppen på grund av förbättrad förbrännings- och reningsteknik. Koldioxidutsläppen är däremot proportionella mot kolinnehållet i de använda bränslena. I denna version av modellen kan inte en eventuellt fortsatt ökad rening av svavel- och kväveoxidutsläppen modelleras, utan under hela perioden 1997-2015 antas att kalibreringsårets (1993 års) reningsteknik används. Detta gör att utsläppen överdrivs med tanke på att inte ens bästa möjliga tillgängliga teknik används överallt ännu.

Även fortsatta landvinningar på reningsområdet finns säkert att vänta. Svavelutsläppen har dock ökat något på sistone, och kväveoxidutsläppen har varit svåra att få ned, vilket kanske tyder på att de enkla lösningarna redan är gjorda och att det krävs nytänkande för att komma vidare.

4.1.1. Samhällsekonomiska konsekvenser av Kyotorestriktionen

Aktörerna på marknaderna för varor och tjänster har möjlighet att anpassa sig på lång sikt till de nya förhållanden som en koldioxidrestriktion innebär. Ny teknik introduceras, energi används mer effektivt och det finns möjlighet att byta till bränslen med lägre kolinnehåll. Alla dessa möjligheter gör att det faktiskt finns ett antal sätt att undvika koldioxidskatten förutom att minska produktionsvolymen.

I och med att 1998 års miljö- och energiskattestruktur ligger till grund för beräkningarna kommer en ökning av koldioxidskatten att innebära att energipriserna (i absoluta termer) ökar mindre för tillverkningsindustrin än för övriga sektorer p.g.a. de undantag som föreligger.23Den goda anpassningsförmågan och undantagen i energibeskattningen för tillverkningsindustrin gör att minskningen av den totala exporten blir liten.

Skillnaden i BNP år 2015 mellan referensscenariot och Kyotoscenariot (se tabell 4.3) är 0,3 procent eller drygt sju miljarder kronor24 år 2015, och diskonterat till nuvärde, med räntan 3 procent, blir kostnaden 4,3 miljarder kronor. Detta kan tyckas som en relativt liten förändring men modellen avspeglar endast de långsiktiga kostnaderna för införandet av Kyotoprotokollet och tar inte hänsyn till kostnader som kan uppstå på vägen dit i form av strukturell arbetslöshet etc.

Den ackumulerade kostnaden kan vara ett viktigt begrepp då kostnaden för en åtgärd analyseras vilket kan belysas med ett räkneexempel. Modellen är statisk och ger endast resultat för slutåret, men om vi antar att ekonomin växer linjärt mot bruttonationalprodukten för slutåret, så kan vi approximera en lägsta ackumulerad kostnad25 för att införa Kyotoprotokollet. Den nedre gränsen för de ackumulerade kostnaderna mellan 1997 till 2015 är 43 miljarder i nuvärde år 1997. Ett annat sätt att mäta kostnaden är att studera hur välfärden i form av realinkomst förändras vid ett införande av Kyotoprotokollet. Skillnaden mellan de två måtten är liten med tanke på den osäkerhet som finns i modellen.

23 Tillverkningsindustrin betalar endast 50 procent av koldioxidskatten. Utsläpp från industriprocesser beskattas ej.24 1997 års priser. Alla priser anges hädanefter i 1997 års prisnivå.25 Teoretiskt går det att uppnå lägre ackumulerad kostnad, men det är inte troligt med de antagna förutsättningarna.

Tabell 4.3 Makroekonomiska effekter av Kyotorestriktionen år 2015

Procentuell förändring

jämfört med

referensscenariot

Miljarder kr jämfört med

referensscenariot

BNP

-0,3

- 7,3

Privat konsumtion

-0,1

-0,7

Offentlig konsumtion

0,0

-0,0

Investeringar inkl. lager

-0,5

-2,1

Export

-0,7

-10,9

Import

-0,5

-6,4

Realinkomst

1)

-0,4

-6,6

1) Justerat för ”terms of trade”-effekter

Arbetskraftsutbudet bestäms utanför modellens ram och påverkas inte av löneförändringar. I Kyotoscenariot sjunker lönerna och därmed minskar hushållens inkomster från arbete. De ökade skatteintäkterna, från den höjda koldioxidskatten i Kyotoscenariot, omfördelas som en klumpsumma till hushållen vilket kan ses som t.ex. en sänkning av inkomstskatten.

Offentlig konsumtion behandlas utanför modellens ramar och har antagits vara oförändrad i jämförelse med referensscenariot. Behoven av t.ex. skola, vård och omsorg kan anses vara oförändrade av vilka miljömål som man strävar efter att uppnå.

Med nuvarande miljö- och energiskattesystem behövs en relativt hög koldioxidskatt för att uppfylla Kyotorestriktionen. Koldioxidskatten måste öka till 91 öre per kg CO

2

-utsläpp för att Sverige ska uppnå

Kyotorestriktionen på +4 procent av 1990 års nivå till år 2015. Detta innebär en ökning med en faktor 2,5. För att exemplifiera innebär en skatt på 91 öre/kg CO

2

-utsläpp en ökning av priset på villaolja med

nästan 50 procent. Däremot kommer bensinpriset inte gå upp lika dramatiskt eftersom koldioxidskatten utgör en mindre andel av priset på bensin än av priset på villaolja. Bensinpriset domineras av energiskatten, vilken är oförändrad. Koldioxidskatten26 motsvarar 20 procent av den totala punktskatten på bensin 1998, men drygt 40 procent år 2015. Totala bensinpriset ökar således med 20 procent.

26 Bensin miljöklass 2.

Ej jämvikt på arbetsmarknaden

Med tanke på den anpassningströghet som arbetsmarknaden har uppvisat under 1990-talet, med höga och långvariga arbetslöshetstal, kan det tyckas som ett starkt antagande att arbetsmarknaden på 18 års sikt ska anpassa sig till de nya ekonomiska förhållandena. Därför har vi valt att även presentera ett scenario där arbetsmarknaden inte fungerar perfekt. Lönerna är stela och motsvarar referensscenariots lönenivå. När koldioxidskatten höjs skapas ett tryck nedåt på lönerna som inte går att genomföra i detta scenario eftersom lönerna antas stela nedåt. Istället kommer en grupp av människor ställas utanför arbetsmarknaden och blir ofrivilligt arbetslösa. Detta fall kan ses som ett ”sämsta” fall med avseende på arbetsmarknadens anpassningsförmåga.

Det är framförallt två starka effekter som hämmar tillväxten i scenariot med stela löner och införandet av Kyotoprotokollet. För det första anpassar sig inte lönerna nedåt så att jämvikt nås på arbetsmarknaden. Istället uppstår ofrivillig arbetslöshet och därmed försvinner en resurs från ekonomin och minskar då möjligheterna till tillväxt. För det andra drabbas nu exportindustrin i högre grad än tidigare då priset på inhemsk produktion ökar mer än i fallet med perfekt arbetsmarknad. I det tidigare scenariot fick industrierna högre energipriser, men även lägre löner. I detta scenario är lönerna konstanta och energipriserna ökar, vilket drabbar framförallt verkstadsindustrin som i scenariot med flexibla löner fick en positiv effekt av den sänkta lönenivån.

Tabell 4.4 Makroekonomiska effekter av Kyotorestriktionen år 2015 vid antagandet om stela löner (jfr tabell 4.3).

Procentuell förändring Miljarder kronor

jämfört med referens-

scenariot

Jämfört med referens-

scenariot

BNP

-0,8

-20,9

Privat konsumtion

-0,6

-4,6

Offentlig konsumtion

0,0

0,0

Investeringar inkl. lager

-1,3

-5,2

Export

-1,4

-20,9

Import

-0,9

-12,8

Realinkomst

1)

-1,2

-20,8

1) Justerat för ”terms of trade”-effekter

I och med att sysselsättningen sjunker minskar hushållens inkomster från arbete. Men i motsats till föregående scenario blir nu skattetransfereringarna från koldioxidskatteintäkterna lägre och uppväger inte inkomstbortfallet från arbete i lika stor omfattning och därmed blir det större effekter på privat konsumtion.

Den ackumulerade kostnaden för införandet av Kyotoprotokollet, med antagandet om linjär anpassning och stela löner, är 123 miljarder kronor27, nästan tre gånger så mycket som i scenariot med helt flexibel arbetsmarknad.

Vid antagandet om stela löner behövs en något lägre skatt för att uppnå Kyotoprotokollets restriktion. Koldioxidskatten ökar med faktorn 2,39 vilket innebär en skatt på 88 öre/kg CO

2

-utsläpp. Eftersom den

inflexibla arbetsmarknaden gör anpassningsmöjligheterna sämre för sektorerna kommer skatten att drabba företagen hårdare än i fallet med flexibel arbetsmarknad. Vid samma koldioxidskatt uppstår en lägre total produktion i landet och därmed lägre utsläpp i fallet med stela löner jämfört med scenariot med flexibla löner. Detta innebär att för att uppnå ett visst koldioxidmål landar skatten på en lägre nivå i fallet med stela löner.

Nytto-kostnadsanalys

För att utvärdera om ett projekt är samhällsekonomiskt lönsamt kan man använda nytto-kostnadsanalys. Med denna metod vägs nyttan av projektet mot kostnaderna. Eftersom nyttan och kostnaderna av projektet uppkommer vid olika tidpunkter måste nyttan och kostnaderna diskonteras till nuvärde för att de ska kunna jämföras.28 Vilken diskonteringsränta som skall användas kommer dock alltid att vara kontroversiellt. Vid nytto-kostnadsanalys används vanligen en diskonteringsränta som återspeglar marknadens långsiktiga värdering av kapitalet eller en ränta som avspeglar samhällets tidspreferens. Det finns dock de ekonomer som menar att klimatproblemen är så långsiktiga och av en så avgörande betydelse att räntesatsen skall sättas särskilt lågt, kanske rentav lika med noll, vid utvärdering av klimatstabilisering. Vi har valt att använda diskonteringsräntan 3 procent vilket motsvarar den långsiktiga räntan som finns i modellscenarierna. Kostnaden per kg koldioxidutsläpp kommer då att ligga i intervallet 47-134 öre/kg CO

2

-

utsläpp. Denna kostnad är beräknad som diskonterad BNP-förlust per kg koldioxidreduktion år 2015. Kostnaden representerar således den genomsnittliga kostnaden per kilo reducerat koldioxidutsläpp.

27 Nuvärde 1997 i 1997 års priser. Diskonteringsränta 3 procent.28 Marian Radetzki diskuterar kring nytto-kostnadsanalys och värderingsproblematiken i Gerholm (1998).

Detta innebär att värderingen av koldioxidminskningen måste ligga över 134 öre/kg CO

2

-utsläpp för att det enligt denna studie ska vara helt

säkert att vinsterna med projektet är större än kostnaderna. Om värderingen ligger under intervallet, dvs. under 47 öre/kg CO

2

-utsläpp,

är intäkterna för små för att uppväga kostnaderna, oavsett vilket antagande man gör om arbetsmarknaden. Om värderingen ligger inom intervallet är det dock mer osäkert huruvida projektet bör genomföras, eftersom detta beror på vilket antagande som görs om arbetsmarknaden. På grund av de svårigheter som uppkommer när man försöker att värdera miljökonsekvenserna av växthusgasutsläppen eftersom miljöhoten i form av atmosfärens och jordytans uppvärmning är globala och relativt osäkra, kommer vi i denna studie endast presentera kostnader av att uppfylla Kyotoprotokollet. Dessa kostnader kan jämföras med de miljövinster av minskade koldioxidutsläpp som presenteras i IPCC:s studie ”Climate Change”. Rapporten tar fram fem oberoende beräkningar för den samhällsoptimala klimatpolitiken som ger den totala nyttan av att stabilisera klimatet på jorden. Årtalen motsvarar inte denna studies slutår och inkluderar hela världen men kan trots allt ge en bild av vilka nivåer som nyttan av klimatstabilisering förväntas ge. Om kostnaderna som har beräknas med hjälp av EMEC jämförs med dessa värderingar av nyttan av CO

2

-utsläppsminskningen ser vi att det finns

vissa beröringspunkter för de två intervallen.

Tabell 4.5 Nyttan av klimatstabilisering

$ per ton C-

utsläppsminskning

Öre per kg CO

2

-

Utsläppsminskning

1995

5-20

10-42

2025

10-28

21-59

2095

21-90

44-188

Källa: IPPC (1996)

4.1.2. Branschanalys

I och med den kraftiga nedgången i användning av petroleumprodukter kommer den sektor som tillverkar dessa produkter att drabbas hårt vid införandet av Kyotoprotokollet. Sektorn drabbas inte av koldioxidskatten direkt i produktionen, men med en hög koldioxidskatt i konsumtionsledet drabbas petroleumraffinaderierna via den minskade efterfrågan på sektorns varor. En liten ökning av exporten och en kraftig minskning av importen av petroleumprodukter (se diagram 4.4) gör att petroleumraffinaderierna lyckas bromsa nedgången i förädlingsvärde till 8 procent jämfört med referensscenariot år 2015.

Tillverkningsindustrin, gruvor och mineralbrott drabbas, dels direkt av koldioxidskatten, dels av de indirekta effekterna, som ytterligare spär på nedgången. Sektorn bostäder och fastigheter inkluderar ej uppvärmning vilket innebär att energianvändningen i sektorn är låg. En koldioxidskatt drabbar således inte denna sektor direkt och sektorn får även en positiv effekt av den ökade konsumtionen från hushållen.

Diagram 4.2 Förädlingsvärde. Procentuell förändring jämfört med referensscenariot år 2015

-9,0 -8,0 -7,0 -6,0 -5,0 -4,0 -3,0 -2,0 -1,0 0,0 1,0

Petroleumraffinaderier

Gruvor & mineralbrott Järn-, stål- & metallverk

El, gas, värme & VA

Massa & papperi

Kemisk industri

Jord & skogsbruk, fiske

Övr. tillverkningsind.

Samfärdsel

Byggnadsindustri

Offentlig sektor

Handel & övr. tjänster

Verkstadsindustri

Bostäder & fastigheter

%

stela löner och Kyotorestriktion

Flexibla löner och Kyotorestriktion

Verkstadsindustrin drabbas i betydligt mindre utsträckning jämfört med övriga branscher inom tillverkningsindustrin. Som vi såg i kapitel 2.2 är verkstadsindustrins energiandel relativt liten i förhållande till förädlingsvärdet inom sektorn. Men det är inte bara den förhållandevis låga energianvändningen som har en positiv effekt. På grund av sektorns höga

andel av arbetskraften, nästan 11 procent av totala mängden sysselsatta år 2015, kommer sektorn få en extra skjuts av de sänkta reallöner som blir resultatet när Kyotoprotokollet införs vid flexibla löner. Den positiva effekten överväger övriga negativa effekter som påverkar verkstadsindustrin. Därmed kommer sektorn att kunna expandera under Kyotoprotokollet om lönerna är helt flexibla. Om å andra sidan lönerna är stela nedåt kommer verkstadsindustrin att drabbas negativt liksom övriga sektorer.

Den totala sysselsättningen är exogent given i modellen och förändras inte mellan referensscenariot och Kyotoscenariot vid helt flexibla löner. Vid stela löner å andra sidan uppkommer ofrivillig arbetslöshet, som motsvarar 0,6 procent lägre sysselsättning i förhållande till referensscenariot år 2015. I båda fallen sker en viss omflyttning mellan sektorerna så att arbetskraften används på ett optimalt sätt.

Diagram 4.3 Sysselsättning. Procentuell förändring jämfört med referensscenariot år 2015

-9,0 -8,0 -7,0 -6,0 -5,0 -4,0 -3,0 -2,0 -1,0 0,0 1,0 2,0

Petroleumraffinaderier

Gruvor & mineralbrott Jord, & skogsbruk,fiske Järn-, stål- & metallverk

Massa & papper

Övrig tillverkningsindustri

Kemisk industri

Samfärdsel

Byggnadsindustri Verkstadsindustri

Offentlig sektor

El, gas, värme & VA

Handel & övriga tjänster

Bostäder & fastigheter

%

Stela löner och Kyotorestriktion Fexibla löner och Kyotorestriktion

I scenariot med flexibla löner kommer Kyotoprotokollet att överföra arbetskraft till de sektorer som redan idag står för en stor andel av totala sysselsättningen: verkstadsindustrin, handel och övriga tjänster samt offentlig sektor. Vid antagandet om stela löner bibehålls samma relativa fördelning, men alla sektorer påverkas av att den totala sysselsättningen minskar. De sektorer som vid flexibla löner ökade sin arbetsstyrka kommer liksom de övriga sektorerna att dra ned på antalet sysselsatta jämfört med referensfallet. Detta sker i stort sett proportionellt mot utvecklingen av sektorernas produktionsförändring.

Importen av fossila bränslen i form av kol, råolja och andra raffinaderiprodukter minskar som en följd av den minskade efterfrågan i Sverige. El, som efter Kyotoprotokollets införande blir relativt sett fördelaktigare att nyttja, används i större utsträckning i Sverige och därmed minskar exporten av el med drygt nio procent jämfört med referensscenariot år 2015.

Diagram 4.4 Import och export vid införandet av Kyotoprotokollet med flexibla löner. Procentuell förändring jämfört med referensscenariot år 2015

-10,0 -8,0 -6,0 -4,0 -2,0 0,0 2,0

El & gas

Malm & mineraler

Jordbruks-, skogsbruksvaror & fisk

Transporter

Järn, stål & andra metaller

Massa, papper & grafiskaprodukter

Övriga prod. från tillverkningsind.

Kemikalier, plaster etc Handel & övriga tjänster

Verkstadsindustrins produkter

Kol Råolja

%

Import Export

4.1.3. Hushållens förändrade beteende

Effekten av den höjda koldioxidskatten blir förhållandevis stor för hushållen. Hushållen, som betalar full koldioxidskatt och inte åtnjuter några undantag, måste dramatiskt förändra sin energianvändning. De energibesparingar som hushållssektorn kan genomföra avser t.ex. bättre isolerade hus, lägre inomhustemperatur eller installation av värmepump. Hushållens el- och fjärrvärmeanvändning minskar också vid Kyotorestriktionen till följd av stigande priser, men minskningen är dock mer modest.

Diagram 4.5 Hushållens konsumtion uppdelad på konsumtionsvaror vid Kyotoprotokollets införande. Procentuell förändring jämfört med referensscenariot år 2015

-30,0 -25,0 -20,0 -15,0 -10,0 -5,0 0,0 5,0

Mat, alkohol & tobak

Kläder & skor

Möbeler & hushållsartiklar

Övr. hushållsvaror

Bostad

Underhållning & nöjen

Bilar, cyklar etc.

Kollektivtrafik

Övr. tjänster

Övr. varor

El Gas Bensin

Träbränslen Andra bränslen

Fjärrvärme

%

Stela löner och Kyoto

Kyoto

4.1.4. Ytterligare sänkning av koldioxidutsläppen

Sverige var med i Rio 1992 där växthusgasproblematiken och vikten av att begränsa växthusgaserna stod på agendan. Vid den tidpunkten diskuterades en stabilisering av världens utsläpp på 1990 års nivå fram till år 2010. Vi har med denna bakgrund även valt att visa modellresultat från en simulering då utsläppen inte förändras jämfört med 1990 års nivå till 2015, men endast med antagandet om flexibla löner. Ju starkare restriktion som sätts upp desto svårare blir det för hushåll och företag att anpassa sig.

Tabell 4.6 Makroekonomiska effekter vid koldioxidrestriktionerna +4 och 0-tillväxt av koldioxidutsläpp

Miljarder kronor jämfört med referensscenariot år 2015.

+4

+-0

BNP

-7,3

-9,8

Privat konsumtion

-0,7

-1,2

Offentlig konsumtion

-0,0

0,0

Investeringar inkl. lager

-2,1

-2,8

Export

-10,9

-14,0

Import

-6,4

-8,1

Realinkomst

1)

-6,6

-9,0

1) Justerat för ”terms of trade”-effekter

Den ackumulerade kostnaden för de två restriktionerna är ett annat sätt att återspegla den ytterligare kostnad som den starkare restriktionen innebär. Vi har tidigare redovisat ett räkneexempel för en nedre total kostnad för Kyotorestriktionen +4 procent som motsvarar 43 miljarder kronor. Vid stabiliseringsmålet skulle denna kostnad höjas till 58 miljarder kronor vid antagandet om flexibla löner. De genomsnittliga kostnaderna för att uppnå koldioxidmålen motsvarar 47 och 63 öre/kg CO

2

-utsläpp29 för de två respektive utsläppsmålen. Modellen ger inte någon ny relativ branscheffekt för den skärpta restriktionen i jämförelse med Kyotorestriktionen. Det är samma sektorer som drabbas, men något hårdare i noll-scenariot. Eftersom modellen inte har några diskreta hopp, ”backstop technologies” (nya teknologier som sätts in i produktionen t.ex. vid ett visst pris), utan kontinuerliga funktioner, är detta ett förväntat resultat.

29 Denna kostnad är beräknad som BNP-förlust per kg koldioxidreduktion år 2015 (BNP förlusten år 2015 är nuvärdesberäknad).

Diagram 4.6 Förädlingsvärde vid de olika koldioxidmålen. Procentuell förändring jämfört med referensscenariot år 2015

-12,0 -10,0 -8,0 -6,0 -4,0 -2,0 0,0 2,0

Petroleumraffinaderier

Gruvor & mineralbrott Järn-, stål- & metallverk

El, gas, värme & VA

Massa & papper

Kemisk industri

Jord & skogsbruk, fiske

Övrig tillverkningsind.

Samfärdsel

Byggnadsindustri

Offentlig sektor

Handel & övriga tjänster

%

+4 +0

Den skatt som behövs i Kyotorestriktionen, var 2,5 gånger den skatt som gällde i referensscenariot. Vid ytterligare begränsning behövs en högre skatt för att tvinga företag och hushåll att minska sin energianvändning. Vid stabiliseringsscenariot krävs en skatt som motsvarar 3,0 gånger den skatt som gäller i referensscenariot. Skattesatsen blir då 109 öre/kg CO

2

-utsläpp. Sådana skattesatser kan vara svåra att införa ur politisk synvinkel, och vi ska i avsnitt 4.3 diskutera hur man inom Kyotoprotokollets ramar kan undvika att höja skatten till dessa höga nivåer. I diagram 4.7 redovisas den skattesats som behövs för att uppnå en viss reduktion av koldioxidutsläpp. Detta är en så kallad marginalkostnadskurva som tagits fram för Sverige vid nuvarande skattesystem.

Diagram 4.7 Marginalkostnadskurva för Sverige

0 20 40 60 80 100 120 140 160

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

Miljoner ton CO

2

reduktion

Öre/kg koldioxid

+4% +-0%

4.2. Ett alternativt skattesystem

Effekter och kostnader för svensk ekonomi som Kyotoprotokollet medför beror även på vilket skattesystem som tillämpas. Vi har i detta kapitel valt att simulera effekterna av ett förslag på skattestruktur som gavs av skatteväxlingskommittén.30 Detta förslag innebär att:

  • Alla bränslen som används för uppvärmningsändamål beskattas med koldioxidskatt, renodlad energiskatt och svavelskatt. Bränslen för motordrift beskattas enligt samma struktur men för dessa utgår även en trafikkomponent.
  • Energiskatten renodlas så att skatten är proportionell mot energiinnehållet.
  • Bränslen inom el-, fjärrvärme- och kraftvärmeproduktionen behandlas enhetligt – ingen energiskatt, men samma koldioxidskatt som i tillverkningsindustrin. En konsumtionsskatt på värme införs.

Vi har valt att representera skatteväxlingsutredningens struktur med tre alternativa scenarier och fokuserar på den skillnad som strukturen innebär för beskattningen av bränslen till stationära ändamål och framför allt på den skillnad som strukturen innebär för el- och fjärrvärmeproduktion.

30 SOU (1997).

Vi antar att:

  • Energiskatten för alla bränslen synkroniseras till den skattenivå som gällde för eldningsolja 1 1998 med avseende på energiinnehåll.
  • El- och fjärrvärmeproduktionen betalar ingen energiskatt, men däremot samma koldioxidskatt som tillverkningsindustrin. De tre scenarier som vi presenterar nedan skiljer sig åt bland annat när det gäller vilken procentuell andel som tillverkningsindustrin och el- och fjärrvärmeproduktion ska betala av den generella koldioxidskatten. De nivåer som vi har räknat med är: 30, 50 och 70 procent av den generella koldioxidskatten. Dessa scenarier kallas nedan för SVKF 30%, SVKF 50% och SVKF 70%.
  • Värmeskatten för hushållen31 uppgår till 4,3, 2,4, 1,0 öre/kWh32 i de tre respektive scenarierna.

Vid införandet av det skattesystem som beskrivs ovan får vi en annorlunda bild år 2015 jämfört med nuvarande skattesystem. Det är i första hand bränsleanvändningen som förändras eftersom relativpriserna mellan olika energislag förändras. Trädbränsle och gas missgynnas som en följd av skatteväxlingskommitténs energiskattestruktur och de koldioxidnivåer som simulerats. Detta är olyckligt ur klimatsynpunkt eftersom gas har låg kolhalt och trädbränsle inte anses bidra något till koldioxidutsläppens nettoeffekt. Kol som är det bränsle med högst kolhalt kommer att gynnas av förslaget. Det är framförallt i el- och fjärrvärmesektorn som kolanvändningen ökar på bekostnad av trädbränsleanvändningen, då detta blir mer lönsamt vid införandet av skatteväxlingskommitténs struktur och de koldioxidnivåer som har simulerats.

31 Förslaget gäller värmeskatt för alla konsumenter, men av modelltekniska skäl har vi begränsat värmeskatten att gälla hushållen.32 Värmeskatten är uppskattad av ÅF-energikonsult Stockholm AB på Finansdepartementets uppdrag. Deluppdrag 2, Utredning av konsekvenserna av en ny energiskattemodell, Stockholm 980807.

Diagram 4.8 Energianvändningen uppdelat på energislag vid införandet av skatteväxlingskommitténs förslag (SVKF). Procentuell förändring jämfört med nuvarande skattesystem (referensscenariot i kapitel 3) år 2015

-8,0 -6,0 -4,0 -2,0 0,0 2,0 4,0 6,0 8,0 10,0 12,0

Raffinaderiprodukter

El och fjärrvärme

Gas

Kol

Träbränsle

%

SVKF 70% SVKF 50%

SVKF 30%

Skatteväxlingskommitténs skattestruktur med de valda koldioxidskattenivåerna för tillverkningsindustrin och el- och fjärrvärmeproduktionen leder till relativt små förändringar i produktionsstrukturen jämfört med nuvarande skattesystem. De sektorer inom tillverkningsindustrin som använder störst mängd energi per förädlingsvärde är givetvis de sektorer som påverkas mest av den nya miljö- och energiskattestrukturen, men även för dessa sektorer sker endast relativt modesta förändringar. När tillverkningsindustrin betalar 30 respektive 70 procent av koldioxidskatten kommer dessa sektorer att gynnas respektive missgynnas relativt nuvarande system där tillverkningsindustrin betalar 50 procent av koldioxidskatten. El- och fjärrvärmeproduktionen gynnas vid både 50 och 70 procent eftersom el- och fjärrvärme blir relativt sett mer konkurrenskraftiga gentemot fossila bränslen. I scenariot SVKF 30% betalar de stora energikrävande industrierna endast 30 procent av koldioxidskatten vilket innebär att fossila bränslen står sig bättre i konkurrensen mot el och därmed minskar efterfrågan på el i ekonomin.

Om man endast byter skattestruktur kommer Kyotoprotokollet inte att uppfyllas. I scenarierna SVKF 30% och SVKF 50% kommer utsläppen till och med öka något jämfört med referensscenariot. Vi måste således ha högre skatter för att styra ekonomin så att Kyotoprotokollet uppfylls precis som med nuvarande skattesystem.

4.2.1. Effekter av Kyotoprotokollet

Vid införandet av Kyotorestriktionen kan BNP-förlusten begränsas genom att införa ett så ”optimalt energi- och miljöskattesystem” som möjligt. Med nuvarande skattesystem blir totala kostnaden för att införa Kyotoprotokollet i form av BNP-förlust år 2015 7,3 miljarder kronor. Om Sverige istället väljer att införa skatteväxlingskommitténs struktur blir utfallet ett annat. I de båda scenarierna SVKF 30% och SVKF 50% kommer den totala kostnaden för att införa Kyotorestriktionen att minska med 1,0 respektive 0,4 miljarder kronor jämfört med kostnaderna för att införa Kyotorestriktionen med nuvarande skattesystem. I scenariot SVKF 70% ökar kostnaderna med 0,3 miljarder för att införa Kyotorestriktionen. Detta kan tyckas vara små skillnader men de ackumulerade totalkostnaderna minskar i SVKF 30% och SVKF 50% med 6 respektive 2 miljarder jämfört med nuvarande skattesystem. I SVKF 70% ökar istället kostnaderna med 2 miljarder. Även realinkomsterna blir högre i scenarierna SVKF 30% och SVKF 50% vilket indikerar att det kan vara lönsamt för Sverige att skydda tillverkningsindustrin med hjälp av undantag. Det är dock värt att notera att koldioxidskatten måste höjas med en faktor 2,9 i SVKF 30% för att Kyotoprotokollet ska uppfyllas. Detta motsvaras av en skatt för industrin på 32 öre/kg koldioxidutsläpp och för övriga blir skatten 107 öre/kg koldioxidutsläpp.

Det är framförallt de energikrävande sektorerna som påverkas av en omläggning av energi- och miljöskatterna. Störst effekt jämfört med nuvarande system fås då man ändrar undantagsreglerna för tillverkningsindustrin och el- och fjärrvärmeproduktion. Då dessa sektorer betalar 70 procent av den allmänna koldioxidskatten går produktionen ned i den energiintensiva industrin i jämförelse med scenariot med nuvarande skattesystem. Det motsatta inträffar då tillverkningsindustrin och el- och fjärrvärmeproduktion betalar 30 procent av den allmänna koldioxidskatten.

4.3. Handel med utsläppsrätter – illustrativa exempel

I de scenarierna som hittills har presenterats krävs relativt höga koldioxidskatter för att uppnå Kyotorestriktionen. Ett sätt att hålla nere ökningarna av koldioxidskatten är att införa handel med utsläppsrätter antingen inom landet eller internationellt. I avsnitt 2.3 diskuterades för och nackdelar med handel med utsläppsrätter och vi kommer här att genomföra tre illustrativa exempel för att belysa några intressanta mekanismer. De tre scenarierna är:

1. Inhemsk handel med koldioxidutsläppsrätter som auktioneras ut.

2. Internationell handel med koldioxidutsläppsrätter. Sverige behåller sin nuvarande koldioxidskatt inklusive de undantag som är utformade i dagens skattesystem, men Sverige har även möjlighet att till ett exogent pris köpa utsläppsrätter från utlandet. Vi antar två prisnivåer för de internationella koldioxidrätterna:

a) US$50/ton CO

2

-utsläpp33

b) US$100/ton CO 2 -utsläpp34

4.3.1. Inhemsk handel med utsläppsrätter

Vid införandet av handel med utsläppsrätter inom Sverige blir bördefördelningen mellan olika sektorer och mellan näringsliv och hushållen annorlunda jämfört med nuvarande skattesystem. Detta bygger på antagandet att utsläppsrätterna auktioneras ut och att det därmed inte gör något skillnad vilken användare som köper rätten eller vilket ändamål bränslet används för. Inhemsk handel med utsläppsrätter som auktioneras ut är detsamma som en koldioxidskatt som beskattar alla användare av fossila bränslen på ett likformigt sätt.

Vi antar att:

  • Energi- och svavelskatten är oförändrad jämfört med dagens skattesystem.
  • Koldioxidutsläppsrätter måste köpas för all användning av fossila bränslen oavsett användare eller användningsområde. Detta innebär att tillverkningsindustrin inte längre åtnjuter några undantag när det gäller utsläpp av koldioxid.

33 38,2 öre/kg CO

2

-utsläpp i 1997 års priser.

34 76,4 öre/kg CO

2

-utsläpp i 1997 års priser.

Effekter av Kyotoprotokollet

Vid införandet av Kyotoprotokollet kommer de energiintensiva sektorerna att drabbas hårt. De åtnjuter inte längre några undantag från koldioxidskatten och kan därmed inte undgå den högre kostnad som Kyotoprotokollet innebär för Sverige. Eftersom dessa sektorer även är relativt exportintensiva, kommer dessa varors högre priser att påverka exportens nedgång kraftigare än vid införandet av Kyotoprotokollet med nuvarande skattesystem. Det är inte bara på exportsidan som nedgången blir mer påtaglig jämfört med nuvarande skattesystem utan det gäller för alla makroekonomiska variabler.

Tabell 4.7 Makroekonomiska effekter vid införandet av Kyotorestriktionen med handel av utsläppsrätter inom landet år 2015 (jfr. tabell 4.3)

Procentuell förändring

jämfört med

referensscenariot

Miljarder kronor

jämfört med

referensscenariot

BNP

-0,3

-8,1

Privat konsumtion

-0,1

-1,0

Offentlig konsumtion

0,0

0,0

Investeringar inkl. lager

-0,7

-2,7

Export

-0,8

-12,0

Import

-0,5

-7,7

Realinkomst

1)

-0,4

-7,0

1) Justerat för ”terms of trade”-effekter

Kostnaden i BNP-termer för att införa Kyotoprotokollet vid handel med utsläppsrätter inom landet kommer att bli nästan en miljard35 kronor högre jämfört med nuvarande skattesystem år 2015. Detta motsvarar en ökning av de ackumulerade BNP förlusterna med nästan sju miljarder kronor och en genomsnittlig kostnad av åtgärden på 52 öre/kg CO

2

-

utsläpp.36

I och med den förändring som en auktionering av utsläppsrätter innebär kommer strukturomvandlingen i ekonomin att bli betydande. De energiintensiva sektorerna – järn-, stål- och metallverk, kemisk industri, gruvor och mineralbrott – minskar kraftigt gentemot referensfallet. Tjänstesektorerna och verkstadsindustrin är de som gynnas av Kyotoprotokollets införande och växer i förhållande till referensfallet.

35 Denna kostnad är beräknad som BNP-förlust per kg koldioxidreduktion år 2015 (BNP förlusten år 2015 är nuvärdesberäknad).36 Nuvärdesberäkningar från 1997 i 1997 års priser.

Diagram 4.9 Förädlingsvärde vid införandet av Kyotorestriktionen. Procentuell förändring jämfört med referensscenariot år 2015

-7 -6 -5 -4 -3 -2 -1 0 1

Jordbruk, fiske och skogsbruk

Gruvor och mineralbrott Övrig tillverkningsindustri

Massa-, pappers- och grafiskindustri

Kemiskindustri

Järn-, stål- och metallverk

Verkstadsindustri

El-, gas-, värme- och VA-verk

Petroleumraffinaderier

Byggnadsindustri

Samfärdsel

Handel och övriga tjänster

Bostäder och fastigheter

Offentlig sektor

%

För att uppfylla Kyotorestriktionen förändras priset på utsläppsrätten till 55 öre/kg koldioxidutsläpp vilket kan jämföras med 91 öre/kg koldioxidutsläpp som krävdes för att uppnå Kyotorestriktionen vid nuvarande skattesystem. Detta innebär en betydande sänkning av priset för hushållen och tjänstesektorernas koldioxidutsläpp, medan tillverkningsindustrin får ett betydligt högre pris jämfört med motsvarande scenario med nuvarande skattesystem. Priset på villaoljan som vid nuvarande skattesystem ökade med nästan 50 procent kommer i detta scenario endast att öka med 10 procent, dvs en avsevärd förbättring för hushållens villkor.

4.3.2. Internationell handel med utsläppsrätter

Kostnaden för att reducera koldioxidutsläpp kan variera kraftigt mellan länder runt om i världen. I Sverige, som bygger stor del av sin elproduktion på vatten- och kärnkraft och i relativt liten omfattning använder kol, är det inte lika ”lätt” att minska koldioxidutsläppen som för länder som t.ex. har stor kolanvändning. I och med att marginalkostnaden för att minska koldioxidutsläpp skiljer sig åt mellan olika länder finns det en potential för handel med utsläppsrätter (se avsnitt 2.3.1).

EMEC kan endast beskriva vad som händer inom Sveriges gränser, vilket innebär att priset på de internationella utsläppsrätterna måste ses som givet. Detta är även troligt i verkligheten, eftersom Sverige är en liten ekonomi och knappast kan påverka världsmarknadspriset. Modelltekniskt är köp av utsläppsrätter en importvara som köps av staten. Staten tar i sin tur ut en koldioxidskatt som följer nuvarande skattesystem. Denna skatt motsvarar priset på utsläppsrätten.

Eftersom Sverige redan idag har en koldioxidskatt vars inkomster används till att finansiera offentlig verksamhet, finns det således en budgetrestriktion för staten som inte får överskridas. Budgetrestriktionen motsvarar den nivå på inkomster och utgifter som ligger fast i referensscenariot. I korthet har vi valt att modellera köp av utsläppsrätter på följande sätt: Vid införandet av Kyotoprotokollet höjs koldioxidskatten inom landet till dess att skatten motsvarar det internationella priset för utsläppsrätten. Över denna skattenivå är det billigare att köpa utsläppsminskning från utlandet via utsläppsrätter. Om priset på utsläppsrätten är relativt lågt kommer de nya koldioxidskatteintäkterna (jämfört med referensfallet) inte att räcka till för att finansiera köp av utsläppsrätter och samtidigt bibehålla den nivå på offentliga konsumtionen som har antagits i referensfallet. Koldioxidskatteintäkterna i referensfallet finansierade offentlig konsumtion, men ska i dessa scenarier även finansiera de köp av utsläppsrätter som staten måste göra för att upprätthålla Kyotoöverenskommelsen. I dessa fall finansierar staten sina ökade utgifter genom att minska hushållens konsumtionsutrymme, vilket kan ses som en inkomstskattehöjning eller minskade transfereringar till hushållen.

Tabell 4.8 Makroekonomiska effekter vid införandet av Kyotoprotokollet

Miljarder kronor jämfört med referensscenariot år 2015

Nuvarande skattesystem

Handel med

utsläpprätter

Pris: $50

Handel med utsläppsrätte

r Pris: $100

BNP

- 7,3

-0,3

-5,3

Privat konsumtion

-0,7

-0,4

-0,5

Offentlig konsumtion

-0,0

0,0

0,0

Investeringar inkl. lager

-2,1

-0,1

-1,5

Export

-10,9

-0,1

-8,2

Import

1)

-6,4

-0,3

-4,8

Realinkomst

2)

-6,6

-0,5

-4,9

Total kostnad för utsläppsrätterna

0,0

3,6

1,7

CO

2

-utsläpp i

miljoner ton jämfört med referensscenariot

-9,1

-0,3

-7,1

Procent av totala CO

2

-reduktionen som

köps från utlandet

0,0

97,2

22,8

1) Inkluderar ej import av utsläppsrätter2) Justerat för ”terms of trade”-effekter

De makroekonomiska effekterna av Kyotoprotokollet vid handel med utsläppsrätter blir lägre än med nuvarande system. Vid priset 50 dollar per ton koldioxidutsläpp höjs den inhemska koldioxidskatten till 38,2 öre/kg koldioxidutsläpp vilket motsvarar priset på utsläppsrätten. Detta innebär att skatten endast höjs marginellt jämfört med 1998 års nivå på 37 öre/kg koldioxidutsläpp. De inhemska utsläppen kommer därmed inte att minska speciellt mycket utan istället köper Sverige stora delar av den reduktion som Kyotoprotokollet kräver från utlandet. Ökningen av skatteinkomster som i referensscenariot hamnade i statens kassa används nu för att finansiera köp av utsläppsrätter. Konsekvensen av detta är att hushållen indirekt får stå för kostnaden för de inköpta utsläppsrätterna via minskat konsumtionsutrymme.

Eftersom import av utsläppsrätter behandlas som en importvara i dessa scenarier vägs köp av utsläppsrätter in i handelsbalansen. För att man på lång sikt inte ska kunna ”låna” från utlandet för att finansiera sin import måste importen finansieras med export, med andra ord finns ett handelsbalansvillkor som måste vara uppfyllt i slutåret och därmed minskar exporten inte lika mycket som importen av varor och tjänster.

Vid ett något högre pris för utsläppsrätter, 100 dollar per ton koldioxidutsläpp, blir skillnaden mellan nuvarande skattesystem och handel med utsläppsrätter inte lika dramatisk. Koldioxidskatten inom landet höjs tills dess att den motsvarar utsläppsrättens pris, 76,4 öre/kg koldioxidutsläpp. Detta är 15,6 öre lägre än vid införandet av Kyotoprotokollet med nuvarande skattesystem.

Eftersom ekonomin inte belastas med en hög koldioxidskatt kommer detta att medföra en förbättring jämfört med scenariot med nuvarande skattesystem och Kyotoprotokollet. Totala ”BNP-vinsten” från handel med utsläppsrätter till priset 50 dollar per ton koldioxidutsläpp jämfört med att uppfylla Kyotoprotokollet med hjälp av nuvarande skattesystem är sju miljarder kronor år 2015. Om å andra sidan priset på rätten är betydligt högre (100 dollar per ton koldioxidutsläpp) än den nuvarande skatten ökar kostnaden för ekonomin men det är fortfarande lägre kostnader än om all utsläppsminskning måste ske inom landet. Differensen uppgår till två miljarder kronor.

Vid koldioxidreduktion inom Sveriges gränser kommer utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider att automatiskt minska på grund av deras starka koppling till fossil bränsleanvändning. Om klimatöverenskommelsen tillåter köp av utsläppsrätter för att uppfylla hela reduktionen, kan resultatet bli – som visas i fallet där utsläppsrätter köps till priset 50 dollar per ton koldioxidutsläpp – att koldioxidutsläppen nästan inte alls minskar inom Sveriges gränser. Om detta är fallet kommer svaveldioxid- och kväveoxidutsläppen att minska om inte ytterligare åtgärder vidtas. Dessa åtgärder kan vara kostsamma och något som bör vägas in i beräkningarna av vinsten av att köpa utsläppsrätter utomlands.

För att exemplifiera vilka kostnader de ökande svaveldioxid- och kväveoxidutsläppen kan medföra har vi gjort en kalkyl med förenklade antaganden. Vi antar att dagens svavelskatt och kväveavgift representerar den marginella skadekostnaden för utsläppen, således antas att nuvarande skatte- och avgiftsnivå avspeglar den marginella kostnaden för dessa utsläpp.

Vid scenariot som tillåter handel av utsläppsrätter till ett pris av 50 dollar per ton koldioxidutsläpp var svaveldioxid- och kväveoxidutsläppen 9 851 ton respektive 67 144 ton högre än om Kyotoprotokollet införs inom landet med nuvarande skattesystem. Om dessa utsläpp värderas med hjälp av nuvarande skattenivåer kommer värderingen av dessa utsläpp uppgå till tre miljarder kronor. Detta betyder att år 2015 är BNP-vinsten av att införa handel med utsläppsrätter, som köps till ett pris av 50 dollar per ton koldioxidutsläpp, sju miljarder kronor jämfört med att minska koldioxidutsläppen inom landet, minus den förlust som de högre svaveldioxid- och kvävedioxidutsläppen innebär, vilka vi vär-

derar till tre miljarder. Totala vinsten blir då endast fyra miljarder kronor.

4.4. Sammanfattning av modellresultaten

I det referensscenario som målas upp i kapitel 3 kommer koldioxidutsläppsmålet inte att uppfyllas till år 2015. För att uppnå utsläppsmålet krävs ytterligare ekonomisk styrning jämfört med dagens skattesystem. Kostnaderna för denna ytterligare restriktion på ekonomin har analyserats i detta kapitel.

Vid en höjning av koldioxidskatten vid nuvarande skattestruktur, för att uppnå Kyotorestriktionen, kommer kostnaderna år 2015 att uppgå till 7,3 miljarder kronor. Denna kostnad avspeglar de långsiktiga kostnaderna, när anpassning har skett, och inte de anpassningskostnader som samhället kan ha upplevt på vägen dit. Marginalkostnaden för att införa Kyotorestriktionen uppgår till 91 öre/kg koldioxidutsläpp, vilket motsvarar en höjning av koldioxidskatten med en faktor 2,5.

Kostnaderna för att införa Kyotorestriktionen kan variera beroende på vilken skattemodell som används i ekonomin. Trots varierande marginalkostnader för de olika skattemodeller som vi har analyserat i våra simuleringar kommer marginalkostnaderna att vara relativt höga. För att studera ett system som inte kräver höga marginalkostnader har vi även analyserat kostnaderna vid införandet av Kyotorestriktionen om handel med utsläppsrätter tillåts. Internationell handel med utsläppsrätter kommer att sänka totala kostnaderna för att minska koldioxidutsläppen, men kostnaderna kommer givetvis att variera beroende av priset på utsläppsrätten. Viktiga aspekter att reflektera över när man funderar på handel med utsläppsrätter är att Sverige redan idag har en koldioxidskatt som används för att finansiera offentliga utgifter. Så trots att användarna av fossila bränslen betalar en koldioxidskatt som motsvarar priset på utsläppsrätten kommer staten att behöva öka sina intäkter för att upprätthålla samma nivå på offentlig konsumtion som i referensfallet. Det är även intressant att reflektera över det faktum att utsläpp, av svaveldioxid och kväveoxider, som är relaterade till fossil bränsleanvändning inte kommer att minska om inte specifika åtgärder sätts in, när man köper koldioxidutsläppsrätter från utlandet. Dessa åtgärder måste givetvis finansieras vilket bör infogas i kostnadsberäkningarna för att minska koldioxidutsläppen.

5. Sveriges miljötillstånd år 2015

Sveriges framtida miljötillstånd kommer dels att bero på hur de idag miljöpåverkande aktiviteterna utvecklas volymmässigt, dels hur mycket ”renare” de kan bli med hjälp av nya teknik-, bränsle- och materialval. Modellkörningarna visar hur ekonomin som helhet växer och hur de olika branscherna utvecklas inbördes. Dessutom kommer de nya relativpriserna, som uppstår i ekonomin p.g.a. ändrade skattesatser och utbuds- och efterfrågemönster, att styra över insatsvaruanvändningen till det som blir relativt sett billigare. Nya teknikval, t.ex. i form av ny reningsteknik, kan däremot inte hanteras inom ramen för dessa modellkörningar. Däremot antas att alla branscher i referensscenariot blir effektivare i sin energianvändning så att för varje krona förädlingsvärde som produceras så används det en procent mindre energi per år. Principiellt kan det också tillkomma helt nya miljöpåverkande aktiviteter, men de kan av naturliga skäl inte hanteras inom modellens ram i och med att modellen huvudsakligen är en framskrivning av dagens ekonomiska aktiviteter.

Alla branscher utom jordbruket växer i omfattning fram till år 2015. De övriga förnybara näringarna – skogsbruket och fisket – ökar dock bara med någon enstaka procent, medan ekonomin som helhet växer med ungefär 40 procent. Kyotorestriktionen innebär dock att strukturomvandlingen under perioden 1997-2015 får ett något annat utseende än om ingen växthusgasrestriktion hade förekommit. Det är de branscher som står för energitillförseln i samhället (raffinaderier och el-, gas- och värmeverk) och de energiintensiva företagen (gruvor, samfärdsel, järn-, stål- och metallverk samt massa- och pappersindustrin), som får någon eller några procents lägre förädlingsvärde år 2015 ifall Kyotorestriktionen tvingar ned växthusgasutsläppen. Alla dessa branscher har dock en positiv tillväxt under perioden och i samtliga fall har den allmänna ekonomiska utvecklingen, som antas ske under de närmaste två decennierna, en större inverkan på deras relativa andel av BNP än vad Kyotorestriktionen i sig orsakar. De två branscher som dominerar svensk ekonomi redan idag, dvs. tjänstesektorn och verkstadsindustrin, tros bli ännu mer dominerande under de två kommande årtiondena. Båda dessa branscher gynnas också av att Kyotorestriktionen införs, trots att ekonomin som helhet krymper något av att beslutet genomförs.

Utvecklingen mellan 1997 och 2015 innebär att energianvändningen totalt sett går upp, men inte i samma storleksordning som ekonomin växer, på grund av den hela tiden fortgående energieffektiviseringen. Kyotorestriktionen minskar energianvändningen något jämfört med om ekonomin får växa utan några restriktioner, men fortfarande ökar den samlade energianvändningen. Vad som däremot händer om Kyotoöverenskommelsen träder i kraft är att raffinaderiprodukter ersätts med biobränsle i större utsträckning än vad som annars hade varit fallet. Den största energibesparingen erhålls dock genom att ekonomin ställer om sig i enlighet med de nya relativpriser som gäller. Förutom en förändrad resursanvändning inom branscherna innebär det också att tjänstesektorn och verkstadsindustrin växer på bekostnad av mer energiintensiva branscher.

Hushållens energianvändning går också upp, men som andel av hushållsbudgeten minskar energianvändningen i enlighet med grundantagandena. Kyotorestriktionen skulle dock innebära att hushållens användning av raffinaderiprodukter hamnade på nästan samma nivå som år 1997, medan el- och fjärrvärmekonsumtionen knappast skulle påverkas.

Enligt modellkörningarna kommer denna volymutveckling av ekonomins alla branscher, hushållens konsumtion, den samlade energianvändningen, och dess uppdelning på olika energislag, att leda fram till att luftutsläppen av en rad miljöpåverkande ämnen ökar under åren 1997-2015. Även med Kyotorestriktionen ökar utsläppen, dock inte alls i samma utsträckning (se tabell 5.1). Utsläppsnivåerna påverkas olika mycket beroende på att svavlet alltid kommer från bränslet, medan kväveoxider bildas genom att kvävgas i luften omvandlas vid förbränning. Dessutom räknas utsläppen av svavel och kväve från biobränsleförbränningen med, men inte koldioxid eftersom växande biobränsle tar upp lika mycket koldioxid som frigörs vid förbränning.

Tabell 5.1 Luftföroreningar enligt simuleringsresultaten från kapitel 4

Total procentuell förändring mellan 2015 och 1997

Ämne

Referensscenario (inga restriktioner)

Referensscenario med Kyotorestriktion

Koldioxid1

19,0 2,9 (=+4% från 1990)

Svaveldioxid2

12,4

2,0

Kväveoxider2

36,9

17,0

1 Exklusive biobränsle och internationell sjöfart och flygtrafik.2 Inklusive biobränsle och internationell sjöfart och flygtrafik.

Nedan presenteras den miljöpåverkan som kan utläsas utifrån modellkörningarna genom att man analyserar hur den samlade ekonomins storlek, de olika specificerade utsläppen, insatsvaruanvändningen, och branschstrukturen förändras. Om ett av miljömålen påverkas kommer detta också att mer eller mindre få följdverkningar för många av de andra miljömålen genom att ämnena ingår i något eller flera av naturens kretslopp. Ett förorenande luftutsläpp kommer t.ex. ned med regnet för att sedan rinna genom markskiktet i en jordbruks- eller skogsmark, försvinna ned i sjöar, vattendrag, förbi våtmarker, förenas till en del med grundvattnet, och rinner sedan ut i havet. Bara i exemplet ovan har samma förorening påverkat uppemot tio av de femton uppsatta miljömålen. Det finns alltså inga vattentäta skott, vare sig i naturen eller mellan de miljömål som diskuteras igenom nedan. Det som är viktigt är helheten, samtidigt som vi tror att vi genom att använda uppdelningen i miljömål kan underlätta för läsaren att förstå hur miljösituationen kan komma att se ut om 16 år, givet att modellkörningarna någorlunda rätt pekar ut samhällsutvecklingens riktning.

I många fall vet vi att utsläpps- eller miljöpåverkande åtgärder redan vidtagits eller planeras, som ännu inte kan byggas in i eller hanteras av modellen. I dessa fall förs ett resonemang om vilka krafter i samhällsutvecklingen som kan tänkas påverka mark- eller insatsvaruanvändningen och utsläppen på ett sätt som skiljer sig ifrån vad modellen föreskriver. Det tål att upprepas att modellen förutom en energieffektivisering på 1 procent, inte uttryckligen antar någon teknikutveckling på utsläppsrening, förutom den som ingår i den allmänna tekniska utvecklingen som ryms i den generella produktivitetsökningen i ekonomin. Det är också så att det miljötillstånd vi har i Sverige, och hur väl de svenska miljömålen kommer att uppfyllas, påverkas av hur andra länder lyckas med sina miljösatsningar i och med att föroreningar sprids över nationsgränser. Försurningen, och delvis också övergödningen, orsakas t.ex. till stor del av luftburna utsläpp som skett utomlands och

som sedan blåst in över Sverige. Baksidan av detta är att våra grannländers miljö givetvis också påverkas av svenska utsläpp; vi både importerar och exporterar föroreningar.

5.1. De femton miljömålen

Begränsad klimatpåverkan

Om ett antal decennier kan de svenska klimatzonerna ha förflyttats.37Runt 2050, plus minus ett eller ett par decennier (beroende på dels hur växthusgasutsläppen utvecklas globalt, dels hur väl klimatforskarna har förutspått den förväntade responsen), kan Skåne komma att få ett om inte medelhavsaktigt, så ändock mellantyskt klimat. Bergslagen kan komma att få ärva det skånska klimatet och Luleå erhåller kanske ett Mälardalsaktigt klimat. Regnmängderna tros öka med 10-20 procent och antalet extrema väderepisoder tros också öka. Om klimatförändringarna smyger sig på i samma takt år från år eller om det blir mer tvära kast går inte att svara på.

Antagligen kommer klimatet år 2015 inte att ha uppnått en fjärdedel av den troliga förändring som spås ha inträffat runt år 2050 i och med att klimatsystemet är trögt och att förändringarna förmodligen kommer att accentueras och accelerera med tiden. Eftersom det svenska klimatet förväntas bli 2-3 grader varmare om ungefär 50 år, kan kanske därmed södra Sverige bli några tiondels grader varmare i snitt år 2015, medan norra Sverige eventuellt värmts upp en dryg halv grad. Nederbördsmängderna kan ha ökat med några procent och avrinningen i norr med någon procent till vattenkraftens gagn.

Den största effekten för svensk ekonomi blir troligen påverkan på skogen. Med mer vatten, högre genomsnittstemperaturer och en längre växtsäsong tros den biologiska produktionen öka med 20-30 procent. I det sydöstra hörnet av landet, där vattentillgången tros bli oförändrad, uteblir dock antagligen ökningen. Från en del skogsforskare hävdas det att för en del barrträdssorter riskerar den lämpliga södra odlingsgränsen att på sikt tvingas norröver, vilket kan påverka planteringsvalen inom skogsnäringen. Många ädellövträds norra odlingsgräns skulle dock också flytta norröver, till fromma för åtminstone skogsrekreationen. Hotet mot skogen kan komma från att inhemska insektspopulationer ökar i storlek och att nya arter från sydligare breddgrader vandrar in i Sverige. Dessutom kan ett varmare och fuktigare klimat föranleda ökade

37 Informationen om hur växthuseffekten tros inverka på det svenska klimatet är hämtade från Rossby Center vid SMHI och deras nyhetsblad.

svampangrepp och att andra sjukdomar kan få fäste i Sverige. Eventuellt kan också vissa trädslag få så vitt skilda livsförutsättningar under sin livstid mot vad de är lokalt anpassade för, att deras livskraft försvagas. Trädens långa livslängd gör dem känsligare för denna påverkan än andra arter. På sikt bör dock trädens rotationsperiod förkortas något med ett varmare klimat. Under omställningsperioden, innan träden själva med hjälp av skogsbrukets anställda anpassat sig till det nya klimatet eller ett föränderligt klimat, kan stressade träd och skogsområden lida skada, förorsaka ökade skötselkostnader eller kan det t.o.m. i värsta fall bli aktuellt med förtida avverkning. Dessutom kan de mer extrema väderepisoderna, speciellt stormar, ytterligare förvärra situationen genom t.ex. ett ökat antal vindfällen.

De ovan nämnda sammanflätade förändringarna får naturligtvis följder för alla andra skogslevande arter. Sammantaget kanske risken för bakslag i ett givet skogsområde och för den privata skogsägaren ökar, men den sammantagna effekten för hela rikets skogsbruk bör produktionsmässigt bli klart positivt, speciellt på sikt när alla träd anpassat sig till de nya förutsättningarna. I övergångsfasen kan en del icke önskvärda förändringar ske, och alla som vill behålla skogen hemmavid precis som den alltid har sett ut blir kanske besvikna, men ett möjligt ökat inslag av ädellövskog norröver kan säkert också upplevas positivt av många.

Jordbruksgrödorna gynnas också av de tillväxtfrämjande faktorerna, även om de extrema väderepisoderna kan öka risken för erosion, torka, översvämningar och stormskador. Tyvärr gynnas även insekter, mögel med flera växtangrepp av det varmare och blötare klimatet. Detta gör att bekämpningsmedelsanvändningen riskerar att öka. Nya grödor blir dock möjliga att odla och den största vinsten är att växtsäsongen förlängs med uppemot en månad både vår och höst på 100 års sikt. Fram till år 2015 rör det sig dock kanske bara om några dagars ökning. Minskad grundvattentillgång i sydöstra Sverige kan emellertid leda till att odlingsförutsättningarna just där försämras.

Sammantaget bör åren fram till 2015 inte innebära så stora förändringar. På längre sikt gynnas jordbruket så länge som klimatförändringarna uppträder i form av ett lite varmare och blötare klimat, även om de extrema episoderna riskerar att orsaka lokala odlingskatastrofer med ojämna mellanrum. För skogsbruket är utfallet detsamma, ökad produktion i den positiva vågskålen och en ökad risk för angrepp på träden i den negativa vågskålen. Dessutom kan det bli fråga om omställningsproblem för vissa trädslag eller enstaka träd om klimatförändringen uppträder under kort tid. Vattenkraften gynnas av den ökade avrinningen och att vårfloden sprids ut över en längre tidsperiod, vilket också bör minska översvämningsskadorna längs älvarna.

Bara naturlig försurning

Försurningssituationen riskerar att förvärras av kommande svavel- och kväveutsläpp, även inom ramen för Kyotorestriktionen. Svavelutsläppen ökar med 12,4 procent utan en överenskommelse, men med en Kyotoöverenskommelse ökar utsläppen med endast 2,0 procent. Kväveutsläppen ökar med 36,9 procent utan överenskommelsen. Med Kyotoöverenskommelsen är ökningen 17,0 procent. Den trend av minskande försurande nedfall som varit mycket tydlig under de senaste decennierna kan alltså komma att brytas om inga ytterligare mått och steg tas för att minska den fossila bränsleanvändningen, ändra bränslemixen och rena utsläpp. Sverige har historiskt lyckats minska sina svavelutsläpp med över 80 procent, men att nå längre har de senaste åren visat sig vara svårare. Även kraftigt ökade svavelskatter skulle, som de idag är utformade, inte få någon större effekt i form av utsläppsminskningar.

Att ytterligare anstränga sig för att sänka svavelhalten i eldningsolja skulle dock ge vissa effekter. Sjöfarten, som dock är svår att reglera i och med att den till sin karaktär ofta är internationell, visar sig i de flesta studier vara den sektor där de mest kostnadseffektiva svavelreduktionerna skulle kunna åstadkommas. Inom EU diskuteras också hur framförallt trafikens utsläppsmängder ska kunna minskas. Genom direktivet ”Auto-oil” beräknas att lättare fordon, bränslesnålare motorer och nya drivmedel innebär att utsläppsmängderna per transportkilometer minskar med uppemot en fjärdedel till år 2010. Med största sannolikhet kommer dessa åtgärder att genomföras, dels av näringslivets alla sektorer och konsumenterna själva, dels genom miljöpolitiska initiativ.

Sjöförsurningen, som redan drabbat drygt 10 procent av de svenska sjöarna, och knappt 10 procent av den svenska sjöarealen, hotar att drabba 1/3 av de svenska sjöarna om det sura nedfallet håller sig på dagens nivåer. Under det närmaste seklet skulle en 75-procentig minskning av nedfallet från dagens nivå resultera i att bara drygt 5 procent av sjöarna och 3 procent av sjöarealen var försurade. Naturvårdsverket har också räknat på scenarier med 25 respektive 50 procents reduktion, men några scenarier för ökande utsläpp, och därigenom nedfall, har inte gjorts. Utan Kyotorestriktionen skulle den årliga ökningstakten på 0,7 procent av de försurande utsläppen, om de höll i sig hela seklet, leda till en 100 procentig ökning. Om Kyotorestriktionen efterlevdes skulle den årliga ökningstakten på 0,1 procent leda till att utsläppen år 2100 var 16 procent högre än idag. I båda dessa fall skulle sjöförsurningen anta värre proportioner än i det värsta scenariet Naturvårdsverket skisserar. Under åren fram till 2015 kommer dock inte någon märkbar skillnad att uppträda, oavsett vilken riktning de svenska utsläppen tar,

men på ytterligare några decenniers sikt kommer färdriktningen att spela stor roll. Skogsförsurningen beskrivs nedan under rubriken levande skogar.

Ingen övergödning

Med en lägre jordbruksproduktion och en allt bättre avloppsrening, bör fosfortillförseln till de olika ekosystem som berörs av övergödning minska. Om omställningsarbetet mot ett allt mer ekologiskt inriktat jordbruk kan fortsätta kan övergödningsproblemet minska ännu mer. Det är framförallt sötvattenekosystemen som då kan få chansen att återhämta sig. Kvävetillförseln däremot tenderar att öka i takt med att förbränningen i energisektorn, industrin och framförallt trafiken tilltar. Kyotorestriktionen skulle enligt modellkörningarna få ned kväveutsläppen till luft så att de 2015 ökar med 17 procent jämfört med 1997. Hur man ytterligare ska minska utsläppen och förbättra det rådande övergödda tillståndet i nästan alla ekosystem beskrivs översiktligt i luftavsnittet.

I jordbruket och gällande avfalls- och avloppsflöden, räcker det inte heller med att undvika ökningen och bibehålla dagens användnings- och genomströmningsnivåer. Näringsämnena gör nytta i odlingssystemet och skada på de flesta andra platser, vilket gör att det gamla tänkandet att matens kretslopp ska slutas åter blir aktuellt. Att hitta en kretsloppslösning i form av en bättre gödslingshantering i jordbruket och att avfalls- och avloppsflödena skyddas från att sammanblandas med sådant som inte bör återföras till åkern är en viktig resurs- och miljöfråga. De svenska fosfor- och kväveflödena kommer ensamma knappast att märkbart kunna förvärra övergödningsproblematiken inom landets gränser. För att förbättra tillståndet i ekosystemen måste dock ytterligare åtgärder vidtas mot framförallt kväveutsläppen. Inte minst gäller detta Östersjön, vilket gör att alla länder runt vårt innanhav måste koordinera sina åtgärder. För att minska övergödningen i de västsvenska kustvattnen är det emellertid huvudsakligen inhemska åtgärder som behövs.

Frisk luft

Trafikvolymerna ökar fram till år 2015, men bränsleförbrukningen ökar inte lika kraftigt. Samma utveckling kan skönjas gällande de övriga bränslen som i olika slags förbränningsprocesser påverkar koncentrationer av potentiellt hälsovådliga och miljöpåverkande ämnen i luften. Energianvändningen ökar trots den kontinuerliga energieffektiviseringen i och med att ekonomins tillväxttakt är högre än den antagna

energieffektiviseringstakten. Med Kyotorestriktionen minskar den totala bränsleanvändningen med 3 procent, istället för den ökning med drygt 13 procent som sker om inga restriktioner förekommer.

Utsläppen av kväveoxider följer bränsleanvändningen väl i modellen. Det faktum att den del av bilparken som fortfarande är utan katalytisk avgasrening successivt kommer att skrotas och att alla nya bilar når upp till de högt ställda kväveoxidsutsläppskraven syns inte i modellen. För att få ned kväveutsläppen ytterligare, vilket krävs om Sverige ska leva upp till de mål som förhandlas fram mellan de europeiska länderna i Geneve,38 kommer en rad andra åtgärder också att behöva sättas in. Det kan t.ex. komma att gälla avgaskrav för andra fordon och arbetsredskap och ännu bensinsnålare motorer. Om de redan idag höga halterna av marknära ozon ska kunna minska måste förutom kväveoxider också utsläppen av flyktiga organiska ämnen minska.

Utsläpp av partiklar, som anses vara de som idag har störst effekt på hälsan, är huvudsakligen förknippade med olika former av förbränning. En miljöpolitik som syftar till att minska ett utsläpp kan således minska även andra föroreningar. En förutsättning för friskare luft i Sverige, speciellt i Götaland, är att inte bara Sverige, utan också våra grannländer kommer tillrätta med sina utsläppskällor.

Grundvatten av god kvalitet

Grundvattenkvalitén avgörs av hur jordbruket, industrin och konsumenterna i övrigt organiserar dels sin vattenanvändning, dels sin avlopps- och avfallsdeponihantering. I jordbruket gäller det delvis bevattning eftersom det i några jordbruksområden redan råder vattenbrist, dels användning av ämnen som kan läcka ut från jordarna och ned i grundvattenreservoarerna. Jordbruksproduktionen förväntas inte öka de närmaste decennierna enligt modellkörningarna. Med bättre handhavande av gödsel och bekämpningsmedel och att allt större arealer ställs om till ekologisk odling bör påverkan från jordbruket på grundvattnet kunna minskas.

I andra kustnära områden är det snarare konsumenternas överanvändning som hotar grundvattenkvalitén, främst i form av saltvatteninträngning. Den demografiska utvecklingen tyder inte på att problemet ska förvärras, men urbaniseringen, speciellt i de känsliga skärgårdsområdena runt Stockholm och Göteborg, som hela tiden förtätas, kan ytterligare förvärra grundvattenkvalitén lokalt.

Allt annat lika bör ökningen av de ekonomiska aktiviteterna innebära att avfalls- och avloppsflöden ökar och att avfallsdeponierna växer till.

38 Det s.k. kväveprotokollet, som också innefattar svaveldioxid, kolväten och ammoniak.

Det läckage som tros härstamma från gamla och nya deponier, som uppmärksammats i olika lokala miljörelaterade varningar om fiskdöd m.m. riskerar då också att öka, vilket kan komma att påverka grundvattnets kvalité i ännu större utsträckning än som sker idag. Det pågående kretsloppsarbetet gäller dels vilka ämnen som bör ersättas av andra i tillverkningsprocesser, dels hur man genom producentansvar, sopkällsortering och återanvändning av både material, näringsämnen och energi, förhoppningsvis ska kunna motverka detta. Målet är, förutom att reducera avfalls- och avloppsflödena, också att deras inneboende miljöpåverkan ska minskas genom att allt färre starkt miljöpåverkande ämnen används i samhället.

Levande skogar

Skogsbruket år 2015 kommer endast svagt att ha ökat sin verksamhet, mätt som förädlingsvärde, enligt modellkörningarna. Att den ökade biobränsleanvändningen inte medför ett större genombrott för skogsbrukets del beror på att den utgör en konstant, och mycket begränsad, del av skogssektorn i modellen. Av de biobränslen som handlas på marknaden ingår dessutom en del avfall och diverse spannmålsrester, vilka dessutom till stor del importeras. Det bör upprepas att den stora andel av skogsbiomassan som används internt i företagen och av hushållen, och som aldrig säljs och köps på marknaden, inte finns med i modellen.

Trädbränsleanvändningen i modellen ökar med 50 procent under 18-årsperioden, och något mer om Kyotorestriktionen införs. Största skillnaden för trädbränsleanvändningen vid en Kyotorestriktion är att el och fjärrvärme ökar sin användning av trädbränsle. Om dessa ökningstal också gäller all annan, intern, trädbränsleanvändning, kommer den totala användningen att öka från 80 TWh till uppemot 120 TWh, vilket är möjligt enligt studier utförda av biobränslekommissionen. Att därutöver öka trädbränsleanvändningen utan att ta på sig stora (alternativ)kostnader är enligt de flesta studier svårt, även om vissa studier säger att potentialen ligger närmare 170 TWh (Sveriges Lantbruksuniversitet -SIMS). Om den totala biobränsleanvändningen ökar så mycket skulle det dock medföra att annan energitillförsel, antagligen från fossilbränslen, trängs undan i samma storleksordning, vilket skulle minska koldioxidutsläppen och underlätta Kyotoprotokollets efterlevnad.39

39 Om ytterligare 40 TWh biobränsle togs ut och ersatte olja skulle oljekonsumtionen minska med närmare 20 procent, vilket skulle leda till att koldioxidutsläppen också minskade med cirka 20 procent. Denna utveckling av det ”icke-på-marknaden-sålda” biobränslet kan dock modellen, åtminstone i dagsläget, inte hantera och den finns följaktligen inte med i

Ett ökat biomassauttag anses kunna vara ett stort hot mot bl.a. biodiversiteten om inte uttaget utformas på ett sätt som är förenligt med dels biotopskydd, dels återföring av näringsämnen. Vad som kan hota både skogsnäringens virkes-, massaveds- och biobränsleförsäljning är också en tilltagande skogsförsurning. Det sura nedfallet har minskat stadigt under några decennier, men i stora delar av Sverige överskrids likväl de kritiska belastningsgränserna. Fortsatta minskningar av nedfallet krävs för att hela det svenska skogsekosystemet ska få en positiv utveckling av skogsmarkens och markvattnets pH-värden. Ju snabbare det sura nedfallet minskar och ju mer det minskar, desto fortare kan pH-värdena återvända till nivåer som inte tros påverka virkestillväxten negativt.

Vad gäller de försurande utsläpp som den ekonomiska utvecklingen i modellkörningarna leder fram till och dess påverkan på skogsförsurningen får några års avsteg från den långsiktiga strategin, att få ned det försurande nedfallet under de kritiska belastningsgränserna, inte så stor betydelse. Om det däremot är fråga om ett definitivt trendbrott, att utsläppen och det sura nedfallet fr.o.m. nu och under de närmaste 50-100 åren kommer att öka istället för att minska, kan effekterna för skogsekosystemet och kostnaderna för skogsbruket bli mycket stora. Det måste dock poängteras att forskarna inte är helt överens om hur sambandet mellan skogsmarkens försurning och trädens tillväxt i praktiken ser ut. Enligt en skogsmodell framtagen inom miljöräkenskaperna40skulle, under hela tidsperioden fram till år 2015, skogsbruket totalt dock förlora över 30 miljarder utan en Kyotorestriktion på grund av att försurad mark hindrar virkestillväxten att nå upp till sin ”naturliga” nivå. Med en Kyotorestriktion blir förlusterna å andra sidan bara en miljard mindre.

Om däremot nedfallet minskar i takt med de utsläppsreduktioner, som har eller håller på att förhandlas fram i Geneve, inskränker sig förlusterna under dessa två decennier till knappt 25 miljarder. De riktigt stora skillnaderna uppträder dock långt senare. Genevestrategin, där nedfallet minskar med drygt 1 procent per år, leder långsamt men säkert till ett tillfrisknande av redan försurade skogsområden, även om det på sina håll fortfarande blir värre innan förbättringarna inträder.

Framtida händelseförlopp med ökande utsläpp kommer däremot långsamt men säkert att förvärra situationen i de flesta svenska skogsområden.41 Skogsförsurningen kan komma att kosta närmare

modellkörningarna.40 Miljöräkenskapsrapport 9 ”Svenska miljöräkenskaper för kväve och svavel”, KI 1997.41 Modellkörningarna pekar på att utan en Kyotoöverenskommelse ökar de försurande utsläppen sammantaget med ungefär 1 procent per år. Med Kyoto-

100 miljarder för skogsägarna totalt sett innan alla problem har läkt ut, även om utsläppen och nedfallet minskar i den takt som Geneve-förhandlingarna föreslagit, dvs. med drygt en procent om året. Om istället nedfallet ökar över tiden blir också kostnaderna allt större i takt med att allt fler skogsområden om några decennier har så sura jordar att virkestillväxten kan påverkas. Att skogsförsurningsproblemet drar ut på tiden i ytterligare något hundratal år syns emellertid knappt i de nuvärdesberäknade kostnadskalkylerna på grund av den använda diskonteringsräntan på två procent. Kostnaderna för skogsägarna kan inom ett par decennier dock uppgå till i storleksordningen fem miljarder kronor om året i dagens penningsvärde ifall utsläppsnivåerna ökar istället för att minska.

Levande sjöar och vattendrag

Större avsatta arealer, ett svagt krympande jordbruk, närmast konstanta skogsbruks- och fiskesektorer, och ett fortsatt stopp för vattenkraftsutbyggnaden bör vad gäller livsförutsättningarna för de sötvattenslevande arterna kunna uppväga att resten av ekonomin växer. I och med att ekonomins tillväxt alltmer verkar centreras till de större tätorterna kan givetvis lokala problem uppstå. Om miljömedvetenheten i sektorerna tilltar och detta också kommer till uttryck i verksamheten, t.ex. genom det kretsloppsarbete som beskrevs ovan i grundvattenavsnittet, bör på sikt t.o.m. situationen i sötvattensekosystemen överlag kunna förbättras. Detta förutsätter dock att försurningen eller övergödningen inte tilltar.

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Fisket som näringsgren ökar bara svagt under den kommande tjugoårsperioden, vilket i modellen inte har att göra med att utfiskning begränsar fångsterna utan med att avsättningsmöjligheterna inte är högre. Om inte hänsyn tas till fiskens reproduktionsmöjligheter kan eventuellt ett överfiske av vissa hotade arter ske, som riskerar att ytterligare försvåra framtidsutsikterna för fiskesektorn. Sjöfarten finns inte specificerad i modellen, men de sammantagna transportvolymerna ökar, om än inte riktigt lika kraftigt ifall en Kyotorestriktion införs. Nedfallet av föroreningar från luften ökar, men inte alls lika mycket om Kyotoprotokollet följs. Avrinningen från land av icke önskvärda ämnen beror på hur det kretsloppsarbete som beskrivits ovan utfaller. De andra påverkanskällor som är av betydelse rör buller, oljespill, stranderosion från sjöfarten, och slitage från turism och rekreation.

restriktionen ökar de med cirka 0,5 procent per år.

En giftfri miljö

Många av de kemikalieanvändande sektorerna, bl.a. kemisektorn själv, växer fortare än ekonomin som helhet. Om farliga ämnen ska ersättas med relativt sett mindre farliga ämnen, behöver detta inte innebära något problem. Snarare är en växande kemisektor, åtminstone om den arbetar med att ersätta ändliga råvaror med bioråvara, ett sätt att utveckla välfärden inom ramen för t.ex. Kyotoprotokollet. Vad som är viktigt är dock att minska tillförseln av toxiska ämnen till samhället och de omgivande ekosystemen och att helt upphöra med tillförsel av mycket giftiga och icke-nedbrytbara ämnen. De farliga tungmetaller vars användning enligt Miljödepartementet ska upphöra inom en generation, dvs. 20-30 år, tillhör dessa ämnen. Framförallt är det halterna av kadmium och kvicksilver som inte kan tillåtas öka. Dessutom gäller det att hantera upplagringar av tidigare utsläpp som återfinns, dels inbyggt i samhällets infrastruktur, dels nedgrävt i deponier eller på fabrikstomter.

En säker strålmiljö

Utvecklingsarbetet inom industrin syftar till att minimera den strålning som användare utsätts för, vilket är viktigt med tanke på den markanta ökning av allehanda verkstads- och elektronikprodukter, som modellkörningarna visar på. Under perioden kommer de första kärnkraftsverken att uppnå sin 40-årsdag, vilket är den ålder när de antas tas ur bruk, om inga politiska beslut om en förtida avveckling kommer innan dess. Under perioden kommer, oavsett när avvecklingen inleds och hur den sedan sker, de flesta av reaktorerna troligen att ha varit igång en huvuddel av de 15 driftsår som återstår fram till år 2015. Detta gör att lagret av uttjänt kärnbränsle och övrigt material som smittats med radioaktivitet, som därför måste omhändertas och slutförvaras på något lämpligt sätt, kommer att ha ökat och vara knappt dubbelt så stort som idag.

Ett rikt odlingslandskap

Jordbrukets produktion antas minska något. De ökande halterna av marknära ozon, som riskerar att framkallas av ökade kväveoxidutsläpp, kan också minska avkastningen från de uppodlade arealerna. Kraven från nedströms liggande ekosystem, att kväve- och fosforläckaget måste minska, kan ytterligare lägga en hämsko på jordbruksproduktionen. Samtidigt har det framhållits i regeringsförklaringen att jordbruket är en framtidsbransch. Där framhålls också att i ett framtida hållbart samhälle ska jordbruket med minsta möjliga miljöpåverkan tillhandahålla inte bara mat, utan också bioråvara för material och energiändamål, och ett öppet kulturlandskap.

Skyddande ozonskikt

Sverige har slutat att tillverka och använda CFC, den mest ozonnedbrytande substansen. Några av ersättningssubstanserna, som fortfarande är ozonnedbrytande, men i mycket mindre omfattning, används ännu. De ska emellertid vara helt avvecklade före år 2015.

Myllrande våtmarker

Precis som för grundvattnet och sötvattenekosystemen är det främst ett ökat eller intensifierat jordbruk och skogsbruk som hotar våtmarkerna, även om luftburna utsläpp också kan ha en stor negativ påverkan. Men om grundvattnet och sötvattenekosystemens biodiversitet skyddas, samtidigt som jordbruket minskar och skogsbruket bara svagt ökar sin verksamhet är förutsättningen för fortsatt myllrande våtmarker goda.

Storslagen fjällmiljö

Ökade luftburna utsläpp utgör en ökad stress för fjällvärldens känsliga ekosystem. Speciellt de försurande utsläppen måste minska för att rädda fiskbestånden i fjällsjöarna, som far mycket illa i de surstötar som kommer med snösmältningen varje år.

God bebyggd miljö

Ökade trafikvolymer orsakar utsläpp, buller och tvingar fram en utbyggnad av infrastrukturen, som förtätar områden som ofta redan saknar gröna lungor i form av parker och oexploaterade gröna kilar i bebyggelsen. Att med nya kommunikationslösningar tillfredställa alla samhällets transportbehov utan att utarma städernas grönområden är en viktig framtida utmaning.

Sammantaget pekar den ekonomiska utvecklingen som skisseras i modellen på behovet av att föra en miljöpolitik som syftar till att försöka minska varje producerad BNP-kronas miljöpåverkan. Lyckas man inte med det kommer otvetydigt miljöproblemen att förvärras i takt med att ekonomin växer. På i stort sett alla miljöområden har man dock lyckats med att minska en given producerad varas eller tillhandahållen tjänsts miljöpåverkan. På de flesta områden minskar dessutom miljöpåverkan i en snabbare takt än ekonomin växer, vilket sörjer för att ekonomins totala miljöpåverkan minskar. Vad gäller koldioxidutsläppen, som inte går att rena, sker inte detta automatiskt. För att få ned koldioxidutsläppen kommer (miljöekonomiska) styrmedel, t.ex. i form av den koldioxidskatt som illustreras i modellkörningarna, att behövas.

6. Sammanfattning

Att minska utsläppen av växthusgaser är en av de största utmaningarna på miljöområdet de kommande decennierna. Klimatmålet är förmodligen också det mest kostsamma av miljömålen. Modellsimuleringarna i denna bilaga fokuserar därför på effekterna på svensk ekonomi fram till år 2015 av en minskning av växthusgaserna enligt Kyotoprotokollet. För Sverige innebär det att växthusgasutsläppen, huvudsakligen koldioxid, inte får vara mer än 4 procent högre än år 1990. Detta innebär att utsläppen får öka med 2,9 procent från 1997 års nivå.

Möjliga åtgärder för att minska koldioxidutsläppen är framförallt effektivisering av energianvändningen, men också byte av energislag. Byte till fossila bränslen med lägre kolintensitet kan bidra till minskade koldioxidutsläpp, liksom naturligtvis förnybara energikällor. I dagsläget är det biobränsle som anses ha den största potentialen.

De ovan nämnda möjligheterna att begränsa koldioxidutsläpp studeras med hjälp av Konjunkturinstitutets jämviktsmodell EMEC. Detta analysredskap beskriver de ekonomiska sambanden mellan energisektorerna, näringslivet och hushållen. De kan därmed ge en konsistent bild av de effekter på näringslivsstrukturen som uppkommer om priserna ändras. Modellresultaten visar även förändringar i de makroekonomiska variablerna som BNP, privatkonsumtion, export, import och investeringar. I EMEC är energianvändningen och utsläppsintensiteten i de olika sektorerna specificerade, vilket möjliggör miljöpolitiska analyser.

De miljöekonomiska modellsimuleringarna i denna bilaga belyser effekterna på Sveriges ekonomi när en restriktion på koldioxidutsläppen införs i ett referensscenario. Den ekonomiska utveckling som skisseras i referensscenariot (”business as usual”) innebär att ekonomin växer med drygt 40 procent eller med 1,9 procent per år fram till år 2015. Vissa branscher, som tjänstesektorn och verkstadsindustrin, antas få en stark tillväxt, medan t.ex. primärnäringarna knappt antas växa alls. Dessa antaganden är mycket centrala för modellresultaten. Exempelvis skulle en annorlunda utveckling med större tillväxt för energiintensiv industri på bekostnad av tjänstenäringarna betyda ökade kostnader för att nå koldioxidmålet.

I modellsimuleringarna höjs den nuvarande koldioxidskatten (med bibehållande av undantagen för industrin och elproducenterna) till den nivå som krävs för att Sverige ska uppfylla Kyotoöverenskommelsen. Den höjda koldioxidskatten förändrar prisrelationerna i ekonomin och därmed förändras sektorernas produktionsbeslut. Effekten av denna anpassning är bland annat att en mindre mängd bränsle efterfrågas och byten mellan bränsle med hög kolintensitet och bränslen med låg kolintensitet sker. Det sker även en viss strukturomvandling i ekonomin, från energiintensiva sektorer som petroleumraffinaderier, kemisk industri samt massa- och pappersindustri till branscher som använder relativt sett mindre energi och därmed avger mindre koldioxid.

Förutsatt att ekonomin anpassar sig fullt ut till de nya priserna kommer BNP år 2015 att vara drygt sju miljarder kronor lägre om Kyotoöverenskommelsen följs jämfört med referensscenariot. Om det finns omställningssvårigheter i ekonomin ökar kostnaderna. I ett scenario med lönestelhet, dvs. att lönebildningen omöjliggör sänkta reallöner, blir kostnaderna nästan tre gånger så höga.

Modellresultaten visar även att ett alternativt skattesystem, som baserar sig på skatteväxlingskommitténs modell, kan förändra energianvändningen i ekonomin relativt kraftigt. De samhällsekonomiska kostnaderna för att upprätthålla Kyotoprotokollet blir något lägre än med nuvarande skattesystem i de två scenarierna där tillverkningsindustrin och el- och fjärrvärmesektorn endast betalar 50 respektive 30 procent av totala koldioxidskatten. Detta är en effekt av att el- och fjärrvärmesektorn behandlas likvärdigt med tillverkningsindustrin och får därmed ett lägre skattetryck, vilket ger positiva effekter på resten av ekonomin.

Ytterligare ett alternativt system studeras, där alla aktörer inom landet får köpa utsläppsrätter. Även de som tidigare varit undantagna eller haft nedsatt skatt omfattas av systemet. Detta motsvarar enhetlig koldioxidskatt och innebär att marginalkostnaderna för att reducera utsläppen minskar, eftersom alla är med och bär skattebördan. Generellt sett gäller att ju fler som är med och betalar skatten, desto lägre koldioxidskatt behövs för att Sverige ska kunna uppfylla Kyotoöverenskommelsen. Å andra sidan drabbas industrin och exporten hårdare, vilket gör att tillväxten i ekonomin blir svagare än i fallet utan nationell handel med utsläppsrätter.

I EMEC modelleras omvärlden exogent och representeras av världsmarknadspriserna. I dessa scenarier antas att världsmarknadspriserna inte förändras mellan referensfallet och scenariot där Sverige uppfyller Kyotoprotokollet. Detta innebär att Sverige ensidigt får ökade kostnader. Om alla andra länder, inklusive u-länderna, också fick högre produktionskostnader skulle det gynna svensk export. Utrikeshandelseffekterna är dock mer komplicerade än så, eftersom ökade kostnader utomlands innebär att den svenska importen blir dyrare. Det är därför svårt att analysera totaleffekten i en modell med bara ett land. Generellt sett är det dock dyrare att minska koldioxidutsläppen i Sverige än i de flesta andra länderna som deltar i Kyotoöverenskommelsen, på grund av att vi i Sverige redan har genomfört de enklaste och billigaste åtgärderna. För att belysa sannolika ekonomiska konsekvenser av global strävan efter att minska koldioxidutsläpp simuleras också internationell handel med utsläppsrätter för koldioxid.

I modellberäkningarna sker internationell handel med utsläppsrätter till priser som understiger de svenska marginalkostnaderna för att minska koldioxidutsläppen till den nivå som Kyotoprotokollet föreskriver. Konsekvensen är att kostnaderna för samhällsekonomin, mätt som tillväxttakt, minskar. Om utsläppsrätterna kostar 50 dollar/ton koldioxid, ungefär lika mycket som dagens svenska koldioxidskatt, skulle Sverige i modellen välja att nästan inte minska sina utsläpp alls och följaktligen köpa sig ett stort antal utsläppsrätter. Det skulle minska kostnaderna markant, men det skulle å andra sidan försämra statens skatteintäkter och tränga undan annan import. Hamnar utsläppsrättspriset på 100 dollar/ton reducerar Sverige ungefär 4/5 av utsläppen på hemmaplan och köper den resterande femtedelen från utlandet. Eftersom utsläppshandel innebär att mer fossila bränslen används i Sverige, är en konsekvens av att nedfallet av andra förbränningsrelaterade utsläpp som svaveldioxid och kväveoxider inte minskar här i samma utsträckning som de hade gjort om Sverige självt minskat sina koldioxidutsläpp.

Att uppfylla Kyotoöverenskommelsen har alltså positiva bieffekter i form av minskade utsläpp av andra ämnen. För att nå upp till miljömålen för dessa ämnen krävs dock mer än så. Därför har miljötillståndet år 2015 också beskrivits utifrån de 14 miljömål som Sverige satt upp förutom klimatmålet.

De olika former av miljöpåverkan som miljömålen omfattar har generellt sett minskat. Miljötillståndet har däremot inte förbättrats i motsvarande grad, dels på grund av att naturen läker långsamt, dels på grund av att nedfallet av föroreningar fortfarande ligger över de kritiska belastningsgränserna i vissa fall.

Den minskade försurningen till följd av Kyotorestriktionen uppskattas ha ett monetärt värde på cirka en miljard för skogssektorn i form av en bättre virkestillväxt för hela perioden 1997-2015. I övrigt kan inte miljövinsterna av utsläppsminskningarna i EMEC-simuleringarna tolkas i form av monetära intäkter. Detta beror för det första på att sambanden mellan miljöpåverkan och ekosystemens tillstånd i de allra flesta fall är svåra att mäta, och för det andra att många tillståndsförändringar i ekosystemen är svåra att värdera i ekonomiska termer. Förändringarna sker dessutom ofta över ett längre tidsspann än det som Långtidsutredningen behandlar.

Det kan ändå konstateras att växthuseffekten troligtvis kommer att gynna det svenska skogsbruket och jordbruket nationellt på grund av att de något karga växtbetingelserna förbättras. Den individuella risken för bönder och skogsägare kommer dock att öka p.g.a. de större vädervariationerna och ökade växtangrepp av olika slag. Ekosystemen kan också komma att störas av den snabba förändringstakten i klimatet. De verkliga farorna finns dock på andra håll i världen, där ett varmare klimat kan få stora negativa effekter.

Referenser

Barret, S. (1998) Political Economy of the Kyoto Protocol, Oxford Review

of Economic Policy, vol. 14, no.4.

Bohm, P. (1998) International Greenhouse Gas Emission Trading – With

Special Reference to the Kyoto Protocol, Nordic Council of Ministers,

Copenhagen. Böhringer, C., G.W. Harrison, och T. Rutherford (1998) Sharing the

Burden of Carbon Abatement in the European Union, Paper presented at the joint IEW/EMF workshop on Integrated Assessment of Climate

Change, Vienna, June 23-25, 1997. COM(1997)481, EU-commission. Cramton, P. och S. Kerr (1998) Tradable Carbon permit Auction: How

and Why to Auction Not Grandfather, Discussion Paper 98-34,

Resources for the Future. EiE (1996), Energy in Europe, European Energy to 2020 – A scenario

Approach, Brussels.

Energimyndigheten (1998) Energiläget i Siffror, Statens energimyndighet,

Stockholm. European Commission (1998) Domestic Tradable Quotas as an Instrument

to reduce Carbon Dioxide Emissions, Proceedings, EU RTD in Human

Dimensions of Environmental Change Report Series EUR (18451). Finansdepartementet (1998) Utredning av konsekvenserna av en ny

energiskattemodell, deluppdrag 2, ÅF-energikonsult Stockholm AB,

Stockholm. Gerdholm, T. R. (1998) Klimatpolitik efter Kyotomötet, SNS, Stockholm. Interagency Analytical Team (1997) Economic Effects of Global Climate

Change Policies, Results of the Research Efforts of the Interagency

Analytical Team, May 30, 1997. Washington D.C. IPCC(1996) Climate Change 1995, Cambridge University Press. Jensen, J. (1998) Carbon Abatement Policies with Assistance to Energy

Intensive Industry, MobiDK Project, Ministry of Business and Industry. http://www.gams.com/projects/dk/mobidk.htm

Jensen, J. och T.N. Rasmussen (1998) Allocation of CO2 Emission

Permits: a General Equilibrium Analysis of Policy Instruments,

MobiDK Project, Ministry of Business and Industry. Kram, T. (1998) The Energy Technology Systems Analysis Programme:

History, the ETSAP Kyoto Statement and Post-Kyoto Analysis, Paper presented at OECD Workshop ”Climate Change and Economic

Modelling: Background Analysis for the Kyoto Protocol”, Paris, September 17-18, 1998. Manne, A.S. och R.G. Richels (1998) The Kyoto protocol: A Cost-effective

Strategy for Meeting Environmental Objectives? Stanford University,

EPRI, July 27, 1998. Miljöräkenskaper (1998) Indikatorer för hållbar utveckling – en

pilotstudie, Rapport 1998:11, SCB, Stockholm.

Mullins, F.

och R. Baron (1997) International Greenhouse Gas Emission

Trading, Annex I Expert Group on the United Nations Framework

Convention on Climate Change, Working Paper No. 9, OECD/GD(97)76. Naturvårdsverket (1998) de facto; 98, Naturvårdsverket Stockholm. Naturvårdsverket (1996a) Reduktion av svavelutsläppen efter år 2000

Fortsatt arbete med åtgärder och styrmedel, Rapport 4645,

Naturvårdsverket Stockholm. Naturvårdsverket (1996 b) Minska utsläppen av koldioxid –

kostnadseffektiva åtgärder, Rapport 4632, Naturvårdsverket Stockholm.

Naturvårdsverket (1993) Monitor 13 - Nordens miljö, Naturvårdsverket

Stockholm. NUTEK (1997) Klimatrapport 1997, R1997:29, NUTEK Stockholm. NUTEK (1997a) Effekter av ökad biobränsleanvändning En samman-

ställning av kunskapsläget, R1997:37, NUTEK Stockholm.

NUTEK (1997b) Elmarknaderna runt Östersjön 1997, R1997:81, NUTEK

Stockholm. NUTEK (1996) Resultat och möjligheter, Effektivare Energianvändning,

NUTEK och Energianvändningsrådet, NUTEK Stockholm. NUTEK (1995) Framtida elanvändning - effektiviseringspotentialer, del1

och del2, Underlagsmaterial till Energikommissionen. NUTEK Stockholm. OECD (1998) Economic Modelling of Climate Change, OECD Workshop

Report, Paris, September 17-18, 1998. OECD(1997) The World in 2020- towards a new global age, OECD,

Paris, France.

Parry, I, Williams, R. och L. Goulder (1997) When Can carbon Abatement

Policies Increase Welfare? The Fundamental Role of Distorted Factor Markets, Working Paper 5967, National Bureau of Economic Research.

Schmid, G. och P. Schaumann (1998) Burden Sharing in a European

Framework – carbon Reduction Strategies for 13 European Countries,

ETSAP Proceedings, Berlin, May 4-5, 1998. SOU (1995) Omställning av energisystemet - Slutbetänkande av

Energikommissionen, SOU 1995:139, Fritzes, Stockholm.

SOU(1997) Skatter, miljö och sysselsättning, SOU 1997:11, Fritzes,

Stockholm. Statistiska centralbyrån (1993) Naturmiljön i siffror, SCB, Stockholm. UNCTAD (1998) Greenhouse Gas Emissions Trading, Defining the

Principles, Modalities, Rules and Guidelines for Verification, Reporting & Accountability. UNCTAD, August 1998.

Wiener, J. (1998) Designing Markets for International Greenhouse Gas

Control, Resources for the Future.

Svenskt näringsliv på rätt väg?

Närings- och Teknikutvecklingsverket

Bilaga 3 till Långtidsutredningen 1999

Förord

Långtidutredningen 1999 utarbetas inom Finansdepartementets struktur-enhet. I samband med utredningen genomförs ett antal specialstudier. Huvuddelen av dessa publiceras som bilagor till utredningens huvudrapport.

Denna bilaga har utarbetats av enheten för näringspolitiska analyser vid NUTEK. Lars-Bager Sjögren har fungerat som projektledare.

I bilagan analyseras näringslivsstrukturens förändring i Sverige, liksom utvecklingen av produktivitet och konkurrenskraft. Vidare disku-teras etydelsen av väl formulerade spelregler och fungerande kon-kurrens. Utbildning och kompetens, som är av central betydelse för svenskt näringsliv i framtiden, analyseras i ett eget avsnitt i bilagan. Avslutningsvis presenteras olika scenarier för näringslivets utveckling fram till är 2010.

Ansvaret för långtidsutredningens bilagor och de bedömningar dessa innehåller vilar på respektive författare. Av huvudbetänkandet framgår hur bilagorna har använts i utredningens arbete.

Finansdepartementets kontaktperson har fram till februari 1998 varit departementsekreterare Helene Norberg och sedan april 1998 departe-mentssekreterare Gunnar Fors.

Stockholm i december 1998

Stefan Lundgren Departementsråd

Sammanfattning i punktform

................................................11

Strukturomvandling under 1990-talet ..........................................11 Konkurrenskraft ...........................................................................11 Spelregler och konkurrens i Sverige ............................................12 Utbildning och kompetens ...........................................................12 Scenarier fram till år 2010 ...........................................................13

Sammanfattning

...........................................................................15

Omfattande strukturomvandling ..................................................15 Konkurrenskraften har förbättrats ................................................16 Spelregler och konkurrens i Sverige ............................................18 Utbildnings- och kompetensnivå i Sverige ..................................19 Scenarier över en framtida näringslivsstruktur.............................21 Näringspolitisk slutsats ................................................................23

1 Inledning

................................................................................25

Bilagans disposition.....................................................................29

2 Näringslivsstrukturen i Sverige

...............................31

Strukturomvandling .....................................................................31 Kunskapsintensiv produktion ökar...............................................33 Lägre sysselsättning för de lågutbildade ......................................35 Gynnsam utveckling av arbetsproduktivitet .................................42 Förbättrad lönsamhet inom industrin ...........................................45 Sammanfattning ...........................................................................48

3 Internationella jämförelser av svensk konkurrenskraft

.................................................................51

Konkurrenskraft ...........................................................................51 Kvalitet är ett konkurrensmedel ...................................................53 Produktkvaliteten i verkstadsindustrin minskade mellan 1980 och 1993..................................................................55 Totalfaktorproduktiviteten ökade i början av 1990-talet .............57 Konkurrenskraft jämfört med OECD...........................................61 Handelsfördelar inom humankapitalintensiv produktion .............66 Näringsklimatet i Sverige.............................................................73 Sammanfattning ...........................................................................80

4 Spelregler och konkurrens i Sverige

.....................83

Marknadsekonomin......................................................................83 Det behövs spelregler för effektiv konkurrens .............................84

5 Utbildning och kompetens

..........................................99

Utbildningsnivån i internationell jämförelse ..............................101 Inkomstpremierna har ökat under 1990-talet .............................107 Baskompetensen är hög i Sverige ..............................................115 Sammanfattning .........................................................................128

6 Scenarier till år 2010

....................................................129

Sammanfattning .........................................................................146

Appendix A: Kriterier för sektorsindelningen

.........149

Appendix B: Nationalräkenskapsdata

...........................153

Appendix C: Sysselsatta efter utbildning

och sektor

............................................................................159

Appendix D: Lönsamhet

......................................................161

Appendix E: Kvalitetsmodell

.............................................167

Appendix F: Specialiseringsmodell

...............................169

Appendix G: Näringsklimatet i Sverige

.....................171

Appendix H: Data i inkomstpremieanalysen

...........173

Appendix I: Utnyttjande av baskompetens

...............175

Appendix J: Scenarier – en modellöversikt

.............177

Appendix K: Resultattabeller

...........................................209

NUTEKs förord

NUTEK ser det som sin uppgift att följa näringlivsutvecklingen i Sverige, jämföra med utvecklingen i omvärlden och granska betingelserna för den fortsatta utvecklingen. En komponent i fullföljandet av den uppgiften är att studera strukturomvandling och konkurrenskraft ur olika aspekter. Vid ett flertal tillfällen har NUTEK därför bidragit med underlag till Långtidsutredningen. Föreliggande bilaga till Långtidsutredningen 1999 har utarbetats av NUTEK på enheten för näringspolitiska analyser.

I avsnittet om strukturomvandling har framförallt Gunilla U Almqvist och Tomas Forsberg stått för text och data. Kapitlet om konkurrenskraft har skrivits av Mats Marcusson, Marit Nilses och Ann-Christine Strandell. Jonas Hammarlund har behandlat spelregler för effektiv konkurrens. Carina Lindén och Lars Bager-Sjögren står för innehållet i kapitlet om utbildning och kompetens. Scenarierna om framtida näringslivsstruktur och dessas fördelning på regioner har Thomas Forsberg och Christina Kvarnström producerat. Som redaktörer och finputsare av materialet har Carina Lindén och Lars Bager-Sjögren fungerat. Enhetschef Hans-Olof Hagén har varit coach och rådgivare.

Vi vill slutligen tacka Finansdepartementets referensgrupp för kritisk och konstruktiv läsning av materialet.

Stockholm december 1998

Birgit Erngren Lars Bager-Sjögren Generaldirektör Projektledare

Sammanfattning i punktform

Strukturomvandling under 1990-talet

Kunskapsintensiv produktion av varor och tjänster utgör en allt större andel av den totala produktionen.

Kunskapsintensiva tjänster är den enda sektor som har ökat sysselsättningen mellan 1990 och 1996. Det är främst inom de arbetsintensiva sektorerna som sysselsättningen har minskat.

Den lägre efterfrågan på arbetskraft har framför allt drabbat personer med låg utbildning.

Samtidigt som sysselsättningen har minskat har produktionen ökat. Det har medfört högre arbetsproduktivitet, i synnerhet inom kunskapsintensiv industriproduktion.

Lönsamheten inom industrin har stigit.

Konkurrenskraft

Trots lägre relativpriser på svenska exportvaror förlorade Sverige marknadsandelar mellan 1980 och 1993. Detta kan tolkas som att den upplevda ”kvaliteten” hos svenskproducerade varor har utvecklats i långsammare takt än i andra OECD-länder.

Den tekniska utvecklingen inom verkstadsindustrin har legat på ungefär samma nivå som genomsnittet för G7-länderna sedan 1970talet.

Utvecklingen av verkstadsindustrins totalfaktorproduktivitet under 1990-talets början pekar på förbättrad konkurrenskraft gentemot G7länderna.

Jämfört med ett genomsnitt av OECD-länderna har tillväxten i industriproduktionen varit högre i Sverige mellan 1993 och 1997. Den svenska tillväxten har dominerats av teleprodukt- och läkemedelsindustrin. Men även i övrig svensk industriproduktion har tillväxttakten varit högre än den genomsnittliga tillväxten i OECD.

I jämförelse med genomsnittet av OECD-länderna var den svenska exportutvecklingen mycket starkare mellan 1992 och 1995 och därefter fortsatt gynnsam. Delvis kan den starka exportutvecklingen förklaras av deprecieringen av den svenska kronan i november 1992.

Närmare hälften av företagsledarna för större svenska företag upplever att näringsklimatet i Sverige i stort sett varit oförändrat sedan 1993. Över hälften av företagsledarna anser dock att näringsklimatet är bättre utomlands.

En majoritet av de större företagen har planer på att öka produktionen och antalet anställda i Sverige.

12

De stora företagen upplever att det är svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft i Sverige än i utlandet.

Spelregler och konkurrens i Sverige

För att marknader ska fungera krävs regelverk. Behovet av spelregler varierar dock från marknad till marknad. För att få en effektiv lösning måste regelverket anpassas till den aktuella marknadens behov.

Vid förändringar av spelreglerna på en marknad är det viktigt att klargöra vilka marknadsimperfektioner som finns och vilka som kan uppstå efter det att reglerna förändrats. En analys av kostnaderna för att uppnå olika målsättningar måste föregå införandet av nya spelregler.

Resultaten av genomförda avregleringar inom transportsektorn motsvarade inte förväntningarna. Konkurrenstrycket blev svagare än väntat i många fall. Förutsättningarna för inträde på en marknad är en av de mest avgörande faktorerna för att konkurrens ska kunna uppstå.

Byggsektorn har historiskt präglats av regleringar och subventioner och lider fortfarande av brist på konkurrens. Branschen har startat ett förändringsarbete för att öka produktiviteten, en process som påskyndats av minskade statliga subventioner och mindre detaljreglering av byggandet. Denna process kan stödjas genom ”rätt” utformade spelregler.

För att inte snedvrida konkurrensen är det viktigt att styrmedel är konkurrensneutrala. Av bland annat det skälet är ekonomiska styrmedel ofta att föredra framför de administrativa.

Utbildning och kompetens

I jämförelse med ett antal OECD-länder har Sverige en lägre andel anställda akademiker. Skillnaderna beror inte på den svenska näringslivsstrukturen utan är en konsekvens av att andra länder har en högre andel akademiker anställda inom samtliga sektorer.

Sverige har en lägre andel av ungdomarna i högre utbildning än många andra länder i OECD. Skillnaderna har minskat något under 1990-talet till följd av genomförda utbildningssatsningar.

Sverige hade 1995 en lägre andel naturvetare och tekniker med universitetsutbildning än genomsnittet i OECD och EU.

Inkomstskillnaderna mellan arbetstagare med olika utbildning har ökat i Sverige under 1990-talet. Det bör leda till starkare incitament till utbildning och därmed en större tillströmning till universitet och högskolor.

I jämförelse med flera andra OECD-länder har den vuxna befolkningen i Sverige en hög förmåga att tillgodogöra sig skriftligt material, så kallad baskompetens. Det innebär att det finns en utbildningspotential i Sverige och att åtgärder såsom Kunskapslyftet har goda förutsättningar.

Fortfarande har dock nära 25 procent av den vuxna befolkningen i Sverige så låg baskompetens att de har svårigheter att klara de vardagskrav som ställs på läs-, tolknings- och räkneförmåga.

Det finns tecken på att svenska arbetsgivare inte tar tillvara på de anställdas baskompetens i lika hög grad som arbetsgivare i andra länder.

Formell utbildning och baskompetens ger avkastning i form av högre lön men avkastningen är relativt låg i Sverige. Det är i stället arbetslivserfarenhet som premieras i högre utsträckning.

Scenarier fram till èr 2010

De olika scenarierna över den framtida näringslivsstrukturen pekar på fortsatt utveckling mot kunskapsintensiv produktion av både varor och tjänster. Omvandlingen går dock långsammare än under 1990talet.

Sysselsättningen inom den arbetsintensiva industrin fortsätter att minska. Bland tjänstesektorerna är det främst de kunskapsintensiva tjänsterna som ökar sin andel av sysselsättningen, men även arbetsintensiva tjänster ökar. I huvudscenariet ökar andelen som sysselsätts i kunskapsintensiva sektorer från 35 procent år 1995 till 39 procent år 2010.

Sysselsättningen ökar mest i storstäderna och i regioner med ett stort utbud av privata tjänster. I flera av regionerna som domineras av industri förväntas en sysselsättningsminskning.

Efterfrågan på personer med enbart grundskoleutbildning fortsätter att minska i hela Sverige. Efterfrågan ökar snabbast för högskoleutbildade tekniker och IT-utbildade. Totalt sett stiger andelen med långa högskoleutbildingar i näringslivet från omkring sju procent år 1995 till ungefär tolv procent år 2010. Ökningen sker främst i storstads- och universitetsregionerna.

Sammanfattning

Den kris som inträffade i början av 1990-talet har inneburit stora förändringar i den svenska ekonomin. Den förändring som dominerar är naturligtvis den höga arbetslösheten som uppstod och den åtföljande krisen i de offentliga finanserna. Vårt syfte med denna rapport är dock inte att primärt fokusera på arbetslösheten. I stället ska vi koncentrera oss på områden som produktivitet, konkurrenskraft, spelregler och näringsklimat eftersom en gynnsam utveckling inom dessa områden stimulerar till ökad sysselsättning i ekonomin och därigenom till en högre välfärd. Utbildning och kompetens, som är en gemensam nämnare för dessa områden, får en allt större betydelse för den ekonomiska utvecklingen och behandlas därför i ett separat avsnitt.

Omfattande strukturomvandling

Begreppet strukturomvandling avser att beskriva hur resursanvändningen förändras inom och mellan olika sektorer i ekonomin. En förändrad näringslivsstruktur avspeglar olika branschers tillväxt respektive stagnation. De delar av näringslivet som växer behöver locka till sig resurser i ökad omfattning. Om resurser inte kan föras över till de expanderande delarna medför det lägre tillväxt i nationalinkomsten. I denna rapport har vi valt att studera näringslivet på en förhållandevis översiktlig nivå som speglar användandet av produktionsresurserna. Arbetsställen har delats in i olika sektorer beroende på om verksamheten kan karakteriseras som kunskaps-, kapital- eller arbetsintensiv. En ytterligare indelning har sedan gjorts i varu- respektive tjänsteproducerande verksamhet. Detta resulterar i en uppdelning på sex sektorer. Verksamheter som i viktiga avseenden skiljer sig från denna karaktärisering har placerats i en sjunde sektor, där exempelvis energiproduktion och jordbruk ingår.

År 1980 stod de arbetsintensiva sektorerna i näringslivet för omkring 36 procent av det producerade förädlingsvärdet, de kapitalintensiva för cirka 32 procent och de kunskapsintensiva för ungefär 26 procent. Sedan dess har produktionsstrukturen i Sverige förändrats till förmån för de kunskapsintensiva sektorerna som har ökat sin andel av förädlingsvärdet med nästan åtta procentenheter, till 34 procent av förädlingsvärdet år 1996. Under 1980-talet gick förändringen långsamt men i början av 1990-talet höjdes takten markant och produktionsstrukturen förändrades mer påtagligt. Den del av den privata ekonomin som minskar mest är framför allt arbetsintensiva sektorer.

Samtidigt som produktionen i näringslivet ökade mellan 1990 och 1996 minskade sysselsättningen med över 300 000 personer, vilket motsvarar en årlig genomsnittlig minskning på 1,9 procent. Produktionsökningen har således genomförts med ett lägre antal sysselsatta. Sysselsättningen

16

minskade i samtliga sektorer med undantag av kunskapsintensiva tjänster. Vi kan även se en tydlig förändring i fördelningen av de anställda mellan de olika sektorerna under 1990-talet. Andelen sysselsatta inom kunskapsintensiva sektorer ökade med fyra procentenheter till 36 procent medan arbetsintensiva sektorer minskade sin andel av näringslivets sysselsättning med tre procentenheter till 40 procent. I de kapitalintensiva sektorerna har andelen sysselsatta varit relativt konstant. Produktionsexpansionen inom de kunskapsintensiva sektorerna kan delvis förklaras av att dessa domineras av exportvaror som gynnades av att den svenska kronan deprecierades. Att regeringen under perioden valt att lösa statens budgetunderskott med en stram finanspolitik (högre skatter) som begränsat den privata konsumtionen har förmodligen verkat hämmande för de arbetsintensiva sektorerna, som har sin främsta avsättning på den inhemska marknaden.

Sysselsättningen har utvecklats olika beroende på vilken tidsperiod under 1990-talet som studeras. Under perioden 1990-93 minskade sysselsättningen drastiskt och drabbade framför allt personer med låg utbildningsnivå. Under åren 1993-96 ökade efterfrågan på arbetskraft men då var det främst de högre utbildade som gynnades av sysselsättningsökningarna. Det innebär att den genomsnittliga utbildningsnivån hos de sysselsatta har stigit under 1990-talet. Förändringen i efterfrågan mot en högre utbildad arbetskraft har varit tydlig i alla näringslivssektorer och särskilt inom den kunskapsintensiva industrin.

Tillväxten i förädlingsvärde stagnerade under krisåren 1991 och 1992 för att sedan ta fart efter 1993, med anledning av deprecieringen av kronan och den förbättrade konjukturen. Den lägre sysselsättningen i början av 1990-talet innebar att arbetsproduktiviteten ökade, framför allt i kunskapsintensiv och kapitalintensiv industri. Den största ökningen i arbetsproduktivitet inom den kunskapsintensiva industrin noterades dock efter 1993, trots att sysselsättningen åter börjat stiga. Arbetsproduktiviteten minskade något under 1996, som var ett år som präglades av lägre ekonomisk aktivitet, jämfört både med åren dessförinnan och de som följde.

Lönsamhet är en central förutsättning för tillväxt och förnyelse. Spännvidden mellan arbetsställen med låg och hög lönsamhet är en av de viktigaste förklaringarna till en strukturomvandling som innebär att föråldrade verksamheter läggs ner och att investeringar i bättre teknik och högre kompetens genomförs. Under den första halvan av 1990-talet har lönsamheten förbättrats inom samtliga industrisektorer, men mest har lönsamheten stigit inom den kunskapsintensiva industrin. Den ökade lönsamheten inom arbets- respektive kapitalintensiv industri gäller i större utsträckning arbetsställen med lägre lönsamhet i utgångsläget.

Konkurrenskraften har förbættrats

Mellan 1980 och 1993 minskade den svenska verkstadsindustins andel av OECDs export med sju procent. Det innebär att Sverige förlorade marknadsandelar till andra OECD-länder trots att prisnivån i Sverige

sjunkit via de devalveringar som genomförts under perioden. Givet den relativa prisutvecklingen borde de svenska produkterna varit mer attraktiva på världsmarknaden. Detta kan tolkas som att den upplevda ”kvaliteten” hos svenskproducerade varor har utvecklats i långsammare takt än i andra OECD-länder. En långsiktig konkurrenskraft förutsätter en kombination av varor och kringtjänster som tillgodoser världsmarknadens efterfrågan. Nya kvaliteter såsom exempelvis produktdifferentiering och kundanpassning blir allt mer betydelsefullt. Utvecklingen tyder på att svenska verkstadsföretag inte har kunna öka kvaliteten på sina produkter i takt med prisutvecklingen. Resultatet pekar på att förhållanden i Sverige inte gynnat en utveckling som skulle medföra en högre kvalitet. Lägre priser visar sig därmed inte vara ett recept för att vinna marknadsandelar på längre sikt.

Det finns tecken på en mer gynnsam utveckling när det gäller produktiviteten. I Sverige har totalfaktorproduktiviteten varierat kraftigt under de senaste decennierna. Svängningarna har i stort sett följt konjunkturen och kraftiga ökningar märks i samband med devalveringarna 1976/77 och 1981/82 samt när växelkursen förklarades flyta år 1992. I genomsnitt har produktiviteten inom svensk verkstadsindustri utvecklats i takt med genomsnittet för de sju största industriländerna (G7-länderna). Under 1990-talets första år steg ökningstakten kraftigt i Sverige. Det kan dock till viss del förklaras av en minskad sysselsättning som innebär att kostnaden för produktionen sänktes och därmed påverkade produktiviteten. Den tekniska utvecklingen i Sverige har utvecklats mer stabilt än produktiviteten. Den har legat på ungefär samma nivå som genomsnittet för G7-länderna sedan 1970 och uppvisar till och med en kraftigare ökningstakt under perioden 1990-93. Den tekniska utvecklingen i svensk verkstadsindustri under 1990-talet indikerar att produktiviteten skulle kunna fortsätta att ligga runt genomsnittet för G7-länderna.

Vid en jämförelse av industrins produktionsutveckling i Sverige och OECD under 1990-talet så framkommer att svensk industri har vuxit väsentligt snabbare än OECD-genomsnittet. Det är utvecklingen inom teleprodukt- och läkemedelsindustrin som är huvudförklaringen till att tillväxten inom svensk industri överträffat OECD-genomsnittet. Men även den övriga industrin i Sverige har utvecklats gynnsamt och vuxit i snabbare takt än OECD-genomsnittet. Exporten har varit en viktig draghjälp för produktionsökningarna. Exporten från Sverige har stigit snabbare än den samlade exporten från OECD-området och snabbare än i EU-länder som Tyskland och England. Vi har här inte kunnat avgöra i vilken omfattning som de förluster i marknadsandelar som tidigare gjorts nu återtagits. De resultat våra data anger pekar dock på att svensk industri har visat prov på god konkurrenskraft under 1990-talet.

I handel mellan öppna ekonomier kommer en vara att produceras i det land som har komparativa fördelar i produktionen. Det innebär att länder kommer att specialisera sig i enlighet med sina komparativa fördelar. När vi tittat närmare på vilka delar av den svenska industrin som har störst komparativa fördelar finner vi att det är skogsindustrin (massa och papper) och den kunskapsintensiva delen av industrin. Det innebär således att Sverige har de största handelsfördelarna i branscher som

18

använder ett stort antal universitets- och högskoleutbildade per sysselsatt. Vår analys indikerar dock att fördelarna i kunskapsintensiv produktion stagnerat under senare tid. Våra data är emellertid av otillräcklig mängd för att definitivt säkerställa detta resultat.

Företagens lokalisering blir allt mindre beroende av hemlandet och grundar sig allt mer på ekonomiska och strategiska överväganden. Företagsledarnas uppfattning om de förhållanden som tillsammans utgör ett lands näringsklimat spelar därmed en allt större roll. Mellan åren 1990 och 1993 var det allt fler företagsledare som upplevde en gradvis förbättring av näringsklimatet i Sverige. Den uppåtgående trenden tycks nu ha brutits och allt fler företagsledare uppfattar näringsklimatet som oförändrat. En majoritet av de större företagen har ändå planer på att öka sin produktion i Sverige och andelen som planerar att öka antalet anställda i Sverige har stigit successivt mellan 1992 och 1997. De förändringar i det svenska näringsklimatet som skulle ge störst incitament till investeringsökningar är stabilare närings- och skattepolitik, sänkta lönekostnader och ett ökat utbud av kvalificerad arbetskraft.

Spelregler och konkurrens i Sverige

Ska det finnas regleringar eller ska det vara en fri marknad? Frågan formuleras ofta så i den allmänna debatten. Den centrala frågan är inte

om vi ska ha regler utan vilka regler vi ska ha. För att kunna besvara den

frågan krävs detaljerade kunskaper om egenskaperna hos den specifika marknaden och om den situation där köp och försäljning sker.

Förväntningarna om lägre priser, högre kvalitet och ökad effektivitet till följd av att marknaderna för inrikesflyg och taxi avreglerades infriades inte till fullo. En viktig orsak är att konkurrenstrycket blev svagare än väntat. En anledning är att det fanns överdrivna förhoppningar om utrymmet för konkurrens på de avreglerade marknaderna. En annan anledning är att samhället inte lyckats utforma regler som gav förutsättningar för fungerande konkurrensmarknader. Möjligheten till inträde på en marknad, av både inhemska och utländska konkurrenter, är en av de mest avgörande faktorerna för att konkurrens ska kunna uppstå.

Byggsektorn har historiskt präglats av subventioner och regleringar. Den långsiktiga produktivitetsutvecklingen har varit sämre än i andra industrisektorer. Det finns få formella etableringshinder inom byggsektorn men i praktiken innebär förekomsten av dominerande företag, bristande importkonkurrens och olika vertikala bindningar att det existerar etableringshinder. Under 1990-talet har dock omvandlingstrycket inom byggsektorn stigit. Byggsektorn har påbörjat ett förändringsarbete för att öka produktiviteten, en process som påskyndats av minskade statliga subventioner och mindre detaljreglering. Det är viktigt att denna process inte störs av nya stora generella utbudssubventioner eller tillfälliga stimulanspaket. För att skapa en motvikt till de etableringshinder som finns i praktiken är det viktigt att underlätta inträdet för nya svenska och utländska företag.

För att nå de miljöpolitiska målen har allt fler regler och andra styrmedel införts. De miljöpolitiska styrmedel som tillämpats i Sverige

bygger i hög grad på direkta regleringar men det finns också inslag av ekonomiska styrmedel. Det finns exempel på miljöregler som har snedvridit konkurrensen, eller som riskerar att göra det. Som exempel kan nämnas regler som hindrar eller försvårar för nya företag att etablera sig eller som gör det svårt för mindre företag att konkurrera med stora företag. Det är viktigt att försöka utforma styrmedel som är konkurrensneutrala. Generella ekonomiska styrmedel har ofta den egenskapen. De ger också företagen incitament till en successiv anpassning av produktionen som kan innebära både bättre miljö och effektiv produktion.

Det krävs spelregler som är utformade så att aktörerna på marknaderna får incitament att fatta samhällsekonomiskt effektiva beslut. Det är viktigt att poängtera att behovet av spelregler varierar från marknad till marknad. För att få en effektiv lösning måste regelverket anpassas till den aktuella marknadens behov.

Det är också av stor betydelse att klargöra vilka marknadsimperfektioner som föreligger innan en åtgärd genomförs och vilka som kan uppstå efter det att reglerna förändrats. Även när målen är andra än att värna om handel och konkurrens måste kostnaden för att nå dessa andra målsättningar beräknas, exempelvis kostnaden som utebliven konkurrens medför. En annan generell lärdom är betydelsen av att skapa förutsättningar för inträde till marknader. I det sammanhanget är den utmaning som importkonkurrens utgör en mycket central fråga.

Spelreglernas uppgift får inte vara att gynna enskilda aktörer på bekostnad av andra, till exempel genom att ge befintliga företag konkurrensfördelar. Deras framgångar ska bestämmas av hur skickliga de är i förhållande till konkurrenterna och hur väl de förmår att anpassa sig till olika spelregler.

Utbildnings- och kompetensnivè i Sverige

Utbildning har en värdeskapande effekt och är därmed betydelsefull för den ekonomiska utvecklingen i ett land. Högre utbildning innebär ofta att en person kan producera ett högre värde vid en given arbetsinsats. Den ökade produktiviteten som högre utbildning medför är inte bara individuell utan påverkar också omgivningens produktivitet i positiv riktning. Vidare brukar man tala om att högre utbildning underlättar anpassning till nya arbetsförhållanden och är betydelsefull som en grund för individens fortsatta lärande i arbetslivet. Högre utbildning ger därigenom ofta en högre grad av ”anställningsbarhet”. Högre utbildning anses också gynnsamt för att kunna ta emot och sortera information. Dessutom påverkas företagens förmåga att ta till sig innovationer positivt ju högre utbildad dess personal är.

En jämförelse av utbildningsnivån i början av 1990-talet visar att andelen anställda med universitetsutbildning var betydligt lägre i Sverige jämfört med ett genomsnitt av åtta OECD-länder. De länder som ingick i jämförelsen var Danmark, Finland, Storbritannien, Tyskland, Australien, Japan, Kanada och USA. Om utbildningsnivån hos de anställda i Sverige i stället jämförs med genomsnittet för de fyra europeiska OECD-länderna

20

blir resultaten mer lika. Den totala andelen universitetsutbildade är till och med något högre i Sverige. Det är dock en högre andel med kortare universitetsutbildning som ger den positiva bilden för Sveriges del, andelen anställda med minst tre års universitetsutbildning är lägre i Sverige även vid denna jämförelse. Om de anställda i verksamhet inom vård, omsorg och utbildning exkluderas, oberoende av om de är organiserade privat eller offentligt, minskar andelen anställda med universitetsutbildning. Det innebär att andelen anställda med eftergymnasial utbildning är högre inom dessa verksamheter än i ekonomin som helhet. Det är dock i Sverige som förändringen är störst, vilket innebär att Sverige har en större andel högre utbildade inom dessa verksamheter än övriga länder.

En förklaring skulle kunna vara att vissa länder har specialiserat sin produktion till mer kunskapsintensiva verksamheter och därför efterfrågar en högre andel akademiker. En alternativ förklaring är att de andra länderna efterfrågar en högre andel akademiker i samtliga sektorer. Resultaten visar att skillnader i de anställdas utbildningsnivå inte förklaras av att den svenska näringslivsstrukturen skulle medföra en lägre efterfrågan på högre utbildade än de OECD-länder vi jämför med. Förhållandet är snarare det motsatta. Sverige har en näringslivsstruktur som i relativt hög grad är präglad av kunskapsintensiva verksamheter

.

Anledningen är att de andra OECD-länderna, generellt sett, sysselsätter en större andel universitetsutbildade inom respektive sektor. I relativa mått är skillnaderna inte alltid så stora men omräknat i absoluta tal behöver näringslivet ett tillskott på cirka 80 000 individer med minst tre års universitetsutbildning om Sverige ska komma upp i samma andel som genomsnittet av de europeiska OECD-länderna.

Andelen ungdomar mellan 18 och 25 år i universitetsutbildning var lägre i Sverige jämfört med många länder i OECD år 1995. Detta är bekymmersamt då ungdomar i utbildning utgör framtidens arbetskraft. Sverige har genomfört stora utbildningssatsningar under 1990-talet. Även om andelen som deltar i högre utbildning har stigit kraftigt har Sverige inte kommit i kapp viktiga konkurrentländer. Vad gäller inriktning på utbildning kan vi konstatera att Sverige hade en lägre andel naturvetare och tekniker i åldern 25-34 år i jämförelse med flera andra länder år 1995. Utvecklingen under 1990-talet visar tecken på att vi närmar oss de övriga länderna men de uppgifter som finns till hands (1995) tyder på att utvecklingen går långsamt.

För att öka andelen högutbildade räcker det inte att konstatera att den högre utbildningen är av stor vikt för den ekonomiska utvecklingen. Det måste finnas ytterligare drivkrafter för individen att avsätta tid till utbildning. En av de viktigaste drivkrafterna är den ekonomiska avkastningen. Inkomstpremien med avseende på utbildning har ökat mellan 1990 och 1995. Detta är delvis en konsekvens av skattereformen år 1991 som medförde lägre marginalskatter än tidigare, något som gynnade de högre utbildade. Vi kan konstatera att utvecklingen av inkomstpremierna är mest positiv för tekniska utbildningar. Utvecklingen har också varit mer förmånlig för anställda i privat sektor. De ekonomiska drivkrafterna för att individer ska välja högre utbildning har alltså utvecklats positivt. Det är dock för tidigt att säga om denna

utveckling är tillräcklig. Om Sverige ska komma upp i samma utbildningsnivå som många andra OECD-länder måste högre utbildning i ökad omfattning bli ett naturligt val för ungdomen. Det är också viktigt att dimensioneringen av universitet och högskolor anpassas och att tillgången till utbildningsplatser är god.

Under hösten 1994 genomfördes en internationell studie som undersökte vuxnas förmåga att läsa och förstå löpande text, att tolka dokument samt att utföra beräkningar i sju länder. För att få ett samlat mått på vuxnas förmåga att förstå och använda tryckt och skrivet material har vi skapat ett mått av de tre förmågorna som vi kallar baskompetens.

Det finns tydliga skillnader i baskompetens mellan länderna och Sverige uppvisar det bästa resultatet av de deltagande länderna. I samtliga länder ökar baskompetensen med utbildningsnivån och baskompetensen är högst i Sverige, oavsett utbildningsnivå. Resultaten visar således att den svenska befolkningen har en hög förmåga att förstå och tillgodogöra sig skriftlig information i ett internationellt perspektiv. Det tyder på att det finns en stor potential för att utbildningssatsningar ska lyckas i Sverige och att avkastningen på dessa utbildningssatsningar skulle kunna vara relativt hög.

Den höga baskompetensen innebär också att de svenska arbetsgivarna har tillgång till en relativt kompetent personal. Eftersom andelen högutbildade är relativt låg i Sverige vore det naturliga resultatet att arbetsgivare i Sverige använde de anställdas baskompetens i högre utsträckning än arbetsgivare i andra länder. När vi studerar hur ofta de anställda utför vissa läs-, skriv- och räkneuppgifter på arbetstid i de olika länderna visar det sig dock att de anställda i Sverige inte genomför dem i större utsträckning än anställda i andra länder.

Sambandet mellan lön och formell utbildning respektive baskompetens är svagare i Sverige jämfört med flera av de andra länderna. Däremot premieras arbetslivserfarenhet i högre utsträckning i Sverige. I samband med förändringar av arbetsorganisationen som innebär ett mer decentraliserat ansvarstagande har kompetensens betydelse påtalats. Enligt de undersökningar som står till buds har Sverige en längre gången decentralisering än andra europeiska länder. Det vore logiskt om Sverige därmed också tog till vara baskompetensen i högre utsträckning.

Scenarier =över =en =framtida =næringslivsstruktur

Hur kommer resurserna att fördelas i näringslivet i framtiden? Enskilda prognoser över bruttonationalproduktens (BNPs) utveckling beskriver sällan eller aldrig fördelningen inom näringslivet. Den vanligaste rapportformen är bruttonationalprodukten fördelad på offentlig respektive privat konsumtion, sparande samt investeringar. NUTEKs scenarier avser att beskriva hur BNP-utvecklingen fördelas på olika branscher. Utvecklingen beskriver även hur sysselsättning, investeringar och produktivitetsutveckling fördelas på de definierade sektorerna. Scenarierna tar sin utgångspunkt i historiska trender. Till dessa läggs antaganden om framtida utveckling inom till exempel exportutveckling.

22

Scenarierna ska inte ses som en förutsägelse om hur ekonomin kommer att utvecklas i framtiden som en illustration av vissa ekonomiska samband.

Två scenarier om utvecklingen framöver är framtagna, huvudalternativet och snabbtillväxtalternativet. I huvudalternativet antar vi att världsmarknaden fortsätter att växa enligt den historiska trenden från början av 1970-talet till mitten på 1990-talet, vilket motsvarar en volymtillväxt på 5,5 procent per år. Snabbtillväxtalternativet utgår från en volymtillväxt som mer liknar de senaste åren och tillväxten antas därmed bli 6,5 procent per år. Skillnaderna i tillväxt för med sig antagandet att investeringsbenägenheten kommer att vara större i snabbtillväxtalternativet än i huvudalternativet. Skillnaderna i näringslivets strukturförändringar mellan de två scenarierna blir emellertid små. I snabbtillväxtalternativet sker dock utvecklingen i högre takt, vilket är naturligt. Den allmänna bilden är att kunskapsintensiva sektorer växer mest. Ser vi till fördelningen av totalt producerat förädlingsvärde kommer kunskapsintensiv industri att öka sin andel från 15 procent år 1995 till 22 procent år 2010. Kunskapsintensiva tjänster ökar också sin andel av det totala förädlingsvärdet medan kapitalintensiva tjänster och arbetsintensiva tjänster minskar.

I sysselsättningstermer blir bilden annorlunda. Huvudalternativscenariot anger här att arbetsintensiva och kunskapsintensiva tjänster ökar sin andel av den totala sysselsättningen medan arbetsintensiv industrisektor minskar sin andel. Övriga industrisektorer kommer att behålla sina andelar av den totala sysselsättningen. Totalt sett innebär detta scenario en total arbetslöshet (öppen arbetslöshet och arbetslösa i arbetsmarknadsåtgärder) på nio procent.

En nedbrytning av scenarierna på regional nivå visar på en fortsatt ojämn regional sysselsättningsutveckling. Scenarierna indikerar en sysselsättningsutveckling i Stockholmsområdet som är tre gånger så stor som den genomsnittliga utvecklingen i landet. Detta kan betyda en omfattande inflyttning till Stockholmsområdet. Sysselsättningsutvecklingen i Malmö blir lägre än genomsnittet i Sverige men eftersom scenarierna inte tar hänsyn till den effekt som Öresundsbron medför är detta resultat i större grad än andra betingad av gårdagen än av framtiden.

Scenarierna pekar således på tillväxt i ekonomin. Detta tillsammans med en av våra utgångspunkter för scenarierna, att den offentliga sektorn växer i lägre takt än det privata näringslivet, medför att den privata konsumtionen ökar i omfattning. I scenarierna återspeglas den ökade privata konsumtionen delvis i en ökad konsumtion av privata tjänster. Det medför i sin tur att sysselsättningen ökar i regioner med stor privat tjänstesektor, däribland turistområden med omfattande hotell- och restaurangverksamhet.

Vi har också studerat effekterna på utbildningsstrukturen inom det näringslivet som scenarierna medför. Som ett resultat av att efterfrågan på grundskoleutbildad arbetskraft fortsätter att minska samtidigt som efterfrågan på personer med högskoleutbildning stiger ökar den generella utbildningsnivån inom näringslivet. Andelen universitetsutbildade tekniker och ekonomer i arbetskraften ökar med över 25 procent. Efterfrågan på dessa universitetsutbildade är störst storstäderna.

Givet våra antaganden bör utvecklingen framöver ge en konsumtionsutveckling som mer liknar den i vår omvärld än vad som varit fallet i Sverige det senaste kvartseklet.

Næringspolitisk slutsats

Sveriges historiskt mycket höga sysselsättningsnivå har sjunkit under det senaste årtiondet och närmar sig sysselsättningsnivåerna i viktiga europeiska konkurrentländer. Vårt framtida välstånd bestäms till stor del av att företag väljer att placera högförädlande verksamheter inom våra gränser. En välutbildad och kompetent arbetskraft är då ett nödvändigt villkor. Sverige har hittills kunnat konkurrera väl inom kunskapsintensiva områden, som till exempel tele- och läkemedelsprodukter. Ser vi till våra framtida möjligheter att hävda oss är drivkrafter till högre utbildning och drivkrafter att genomföra kvalificerade utbildningar av största näringspolitiska relevans. För att komma upp i samma andel högre utbildade som några av våra närmaste konkurrentländer skulle Sverige behöva ett tillskott på över 80 000 akademiker. En slutsats är därför att vi behöver höja utbildningsnivån i arbetskraften, vilket ställer antalet platser och lärare i utbildningssystemet i fokus. Den höga baskompetensen i Sverige inger dock tillförsikt, då den för det första bör möjliggöra en kontinuerlig utveckling av kompetens. För det andra innebär den höga baskompetensen att denna process bör kunna ske med relativt sett låga kostnader. Att svenska företag inte tillvaratar arbetskraftens baskompetens i större utsträckning inger dock betänksamhet. Tillgången till och tillvaratagandet av kompetens är nödvändiga villkor för ett konkurrenskraftigt framtida näringsliv.

Efterfrågan på arbetskraft har förändrats i samband med krisen på 1990-talet. Näringslivet har drastiskt minskat efterfrågan på arbetskraft med låg utbildning. Oavsett verksamhet ställs det nu allt högre krav på arbetskraftens formella utbildning. Under 1990-talet har sysselsättningen varit störst inom kunskapsintensiv industri och tjänsteverksamhet. Scenarierna till år 2010 indikerar att sysselsättningsökningen kommer att avta i kunskapsintensiv industri medan den fortsätter i de kunskaps- och arbetsintensiva tjänstesektorerna. Tillväxten i den arbetsintensiva tjänstesektorn kan ses som ett komplement (en sorts infrastruktur) till de övriga tillväxtsektorerna. Den näringspolitiska uppmärksamheten skall därför inte koncentreras enbart till ”tillväxt”sektorerna.

Indikationer om den ekonomiska utvecklingen fram till år 1997 pekar på att det går bra för stora delar av det svenska näringslivet. Totalfaktorproduktiviteten inom verkstadsindustrin har ökat under 1990talets första år,, vilket vittnar om en effektivare produktion. I jämförelse med OECD är tillväxten inom den svenska industrin märkbart högre. För att detta ska fortgå är det nödvändigt att de internationellt verksamma företagen upplever det svenska näringsklimatet som konkurrenskraftigt. Dessa företag utgör kanaler till vår omvärld och är därmed avgörande för Sveriges möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen. Vår framtida levnadsstandard är i hög grad beroende av två faktorer. Den ena är i vilken utsträckning vår produktion fördelar sig mellan högförädlande

24

och standardiserad produktion. Den andra är att konkurrenstrycket utvecklas så att en högre effektivitet kommer till stånd inom de delar av näringslivet som främst avsätter sin produktion på den inhemska marknaden.

På den inhemska marknaden finns det områden som fortfarande kräver förändring. Diskussionen i denna rapport kring effektiv konkurrens fäster uppmärksamheten på förhållanden inom tidigare reglerade marknader. För att effektiv konkurrens med hög innovationstakt och produktivitetsutveckling ska uppstå måste en marknad hela tiden vara utmaningsbar från andra närliggande substitut och importkonkurrens. Förhållanden inom framför allt byggsektorn måste omvandlas så att produktivitetsutvecklingen kan öka. Denna process har inletts, och påskyndats av minskade statliga subventioner och mindre detaljreglering. Det är viktigt att denna process inte störs av nya stora generella utbudssubventioner eller tillfälliga stimulanspaket. Den inre marknaden kan bidra till att en gemensam byggmarknad uppstår som i sin tur leder till ökat omvandlingstryck.

Miljömål är inte absoluta utan innebär en avvägning mellan olika mål. För att inte snedvrida konkurrensen är det viktigt att styrmedel är konkurrensneutrala. Av bland annat det skälet är ekonomiska styrmedel ofta att föredra framför de administrativa.

1=Inledning

Den viktigaste motorn för nationens ekonomiska tillväxt är näringslivet. Att följa och studera näringslivets utveckling är därför en viktig angelägenhet. Den här rapportens huvudsyfte är att ge en helhetsbild av Sveriges näringslivsutveckling under 1990-talet men även beskriva vilken riktning utvecklingen kan ta i framtiden.

För att uppnå detta syfte studeras näringslivets strukturomvandling och konkurrenskraft. Konkurrens och omvandlingstryck1 är grundläggande för ett effektivt utnyttjande av resurser. Det krävs också spelregler som ger aktörer på olika marknader incitament att fatta beslut som också är samhällsekonomiskt önskvärda. Inom alla dessa områden går utbildningens betydelse som en röd tråd.

Rapportens inriktning är att studera förhållanden inom det privata näringslivet, så långt in på 1990-talet som tillgång till data medger. I några fall innebär dock brist på data att vi tvingas begränsa oss till industrin.

Historisk tillbakablick

De senaste tjugo åren har vittnat om omfattande förändringar i den svenska ekonomin. Kraftiga höjningar av oljepriset ledde till oljekriser, basindustrier som gruv-, stål-, varv- och textilindustrin har upplevt strukturomvandlingskriser och Sverige har ändrat sin valutakurs sex gånger mellan 1973 och 1992, i huvudsak genom att sänka kronans värde.2 Under perioden har en internationell kreditmarknad vuxit fram som medfört avregleringar på inhemska kreditmarknader i ett flertal OECD-länder. Idag kan vi beskriva alla dessa förändringar som en process som inneburit ökat internationellt beroende. Internationaliseringen har påverkat betingelserna för ekonomisk politik och Sverige kan idag inte bedriva en penningpolitik som skiljer sig från omvärlden.3

Q

1 För en diskussion kring begreppet omvandlingstryck se Lennart Erixon ”Begreppet omvandlingstryck – en ny infallsvinkel på ekonomisk politik”

(NRQRPLVN&#3; 'HEDWW nr 5

1995.2Från 1973 ingick Sverige i det så kallade ”valutaormsamarbetet” (framförallt EG-länder). Fram till 1977 devalverades den svenska kronan tre gånger. Därefter relaterades fick den svenska valutan till en valutakorg i förhållande till vilken två devalveringar gjordes 1981 och 1982. Den fasta kronkursen fick överges helt november 1992. Se t ex Kinnvall och Norman K 9DOXWDPDUNQDGHQ, SNS Förlag 1991.3Det faktum att Sverige idag har rörlig växelkurs medan de flesta övriga EU-länder kommer att gå med i EMU som träder i kraft från och med 1999 behöver inte motsäga påståendet. Det har dels visat sig att Riksbanken intervenerar för att hålla kronkursen mot D-marken på en viss nivå och dels innebär de facto den ekonomiska politiken i Sverige en konvergens mot övriga EU-länder.4Lars Jonung ”90-talets kris i historisk belysning” SNS occ paper 57 1994 är en genomgång av krisens förlopp. Ekonomisk Debatt nr 1/98 har finanskrisen som tema.

26

Bokslutet hittills för den ekonomiska utvecklingen åskådliggörs med hjälp av Sveriges förändrade position i listan över de rikaste länderna. I tabell 1.1 visas BNP per capita i OECD-länderna åren 1990, 1993 och 1996.5 Från en fjärde placering år 1970, efter Schweiz, USA och Luxemburg hade Sverige sjunkit i rangordningen till nionde plats år 1990 och en sextonde plats år 1996. Den lägre placeringen betyder att Sverige inte har haft förmågan att öka inkomsterna i lika stor omfattning som andra OECD-länder.6 De europeiska länder inom OECD som hade en lägre inkomstnivå än Sverige 1996 var Storbritannien, Finland, Irland, Spanien, Portugal och Grekland. Positionsförändringen är delvis en konsekvens av att Sverige skrivit ned den svenska kronans värde i förhållande till omvärldens valutor.

Den negativa utvecklingen fram till 1993 kan inte enbart tillskrivas de svenska företagen. Visserligen har produktivitetsutvecklingen periodvis varit sämre än i viktiga konkurrentländer, vilket kommer att visas i kapitel tre. Flera studier visar att det går bra för svenska företag som arbetar internationellt. Dessa företag tar andelar på världsmarknaden, men en stor del av produktionsökningarna har skett utomlands. Sverige som land har däremot förlorat marknadsandelar på världsmarknaden. En slutsats måste därför bli att institutionella förhållanden i Sverige är betydelsefulla som en förklaring till den låga tillväxttakten sedan 1970talet.7 Mellan 1993 och 1996 har den svenska ekonomin däremot utvecklats positivt i den bemärkelsen att tillväxten i stort sett motsvarade genomsnittet av de övriga länderna inom OECD. Det betyder att Sveriges position i inkomstlistan har stabiliserats.

Det stora underskottet i statens budget finansierades framför allt med högre skatter. Detta innebar ett minskat tryck uppåt på räntorna, vilket naturligtvis understödde både näringslivet och privat konsumtion. Det ökade skatteuttaget påverkade dock efterfrågan på hemmamarknaden negativt. Nettoeffekten får framtiden utröna men under den tidsperiod vi studerat kan vi konstatera att den del av näringslivet som är inriktad på den svenska hemmamarknaden utvecklats sämre än den exportinriktade delen.

Assar Lindbeck 7KH&#3; 6ZHGLVK&#3; ([SHULPHQW&#3; SNS förlag 1997, diskuterar mer översiktligt svensk ekonomisk politik under de senaste tjugo åren.5 Det finns preliminära uppgifter för 1997 men vi har valt att använda uppgifter baserade

på faktiskt utfall.6Produktivitetsdelegation (SOU 1991:82, sid. 135) konstaterade att Sveriges produktivitetsutveckling visat på en kronisk eftersläpning under 1970- och 1980-talen.7 Blomström M och Lipsey R ”De multinationella företagens konkurrenskraft” i

([SRUWLQGXVWULQV&#3;IUDPWLG, SIND 1988:2 och Assar Lindbeck, 7KH&#3; 6ZHGLVK&#3; ([SHULPHQW,

0XOWLQDWLRQDOV&#3; UHFRQVWUXFWXULQJ&#15;&#3; LQWHU&#16;

7DEHOO&#3;&#20;&#17;&#20; %13&#3; SHU&#3; FDSLWD&#15;&#3; XWWU\FNW&#3; L&#3; 86&#3; GROODU&#3; &#11;N|SNUDIWVSDULWHWVMXVWHUDG&#12;&#27;&#15; &#20;&#28;&#28;&#19;&#15;&#3;&#20;&#28;&#28;&#22;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#25;&#17;

&#20;&#28;&#28;&#19; &#20;&#28;&#28;&#22; &#20;&#28;&#28;&#25;

1=Luxemburg 22809=Luxemburg 28176=Luxemburg 31708 2=USA

22224=USA

24551=USA

3=Schweiz 21242=Schweiz 23480=Schweiz

4=Kanada 18304=Norge 21389=Kanada

5=Japan

17824=Japan 20689=Norge

6=Norge 17512=Belgien 19698=Island

7=Frankrike 17347=Kanada 19310=Japan

8=Island

17294=ásterrike 19183=Danmark

9=Sverige 17004=Danmark 19178=Belgien

10=ásterrike

16712=Island 18798=ásterrike

11=Belgien 16668=Frankrike 18676=Tyskland

12=Danmark 16552=Tyskland 18532=Frankrike

13=Italien

16257=Nederlænderna=17817=Nederlænderna 20376

14=Finland 16193=Italien 17717=Italien

15=Tyskland 15991=Australien 17437=Australien

16=Nederlænderna

15962=Storbritannien=16951=Sverige

17=Australien 15942=Sverige 16870=Storbritannien 19156 18=Storbritannien

15847=Finland 15646=Finland

19=Nya Zeeland 13352=Nya Zeeland 15356=Irland

20=Spanien 11856=Irland 14194=Nya Zeeland 17473 21=Irland

11375=Spanien 13440=Spanien

22=Portugal 9372=Portugal 11431=Portugal

23=Grekland

9187=Grekland

11032=Grekland

Genomsnitt OECD= 16210

18241

Genomsnitt EU-15 15275

17236

Sverige i jæmförelse med OECD-lænder (kvoten Sverige/OECD resp EU-15)

1990

1993

OECD=

1,05

0,93

0,94

EU-15

1,10

0,98

0,99

$QP&#29; 2(&'&#3;H[NOXVLYH&#3;.RUHD&#15;&#3;0H[LFR&#15;&#3;7XUNLHW&#3;VDPW&#3;gVWHXURSHLVND&#3;OlQGHU&#17; .lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;1DWLRQDO&#3;$FFRXQWV&#3;RFK&#3;187(.V&#3;HJQD&#3;EHUlNQLQJDU&#17;

I anslutning till tabell 1.1 vill vi understryka två saker. Den första är att skillnaderna mellan Sverige och de länder som ligger närmast i rangordning inte är så stora. Detta innebär att små förändringar kan påverka rangordningen. Med tabellen vill vi framför allt illustrera förändringen över tiden för Sveriges del, som efter 1993 vänts i positiv

N|SNUDIWVSDULWHWVMXVWHULQJ&#3;måste göras för att få en jämförelse i reala termer. I

28

riktning. Det andra som bör poängteras är att måttet bruttonationalprodukt inte är ett heltäckande mått på välfärdsutveckling. Till exempel innebär en ökad fritid ett produktionsbortfall. Om detta bortfall inte kompenseras av ökad produktivitet stagnerar BNP, trots att fritiden kan innebära icke-mätbara välfärdsvinster som mer än väl motsvarar produktionsbortfallet.

I slutet av 1980-talet föranledde de dåliga tillväxttalen i Sverige att en produktivitetsdelegation tillsattes. Denna överlämnade 1991 sitt betänkande (SOU 1991:82). Följande tre huvudinslag i en tillväxtstrategi formulerades av delegationen:

1. Skärpt konkurrens för att stärka drivkrafterna för produktivitet och öka omvandlingstrycket. Detta innefattar bland annat fast växelkurs, stängd akutmottagning för företag i kris, EG-medlemskap och introduktion av mer konkurrens i fler branscher, inte minst i den offentliga sektorn. 2. Förbättrade drivkrafter för människors arbete och förkovran; bättre utbildning, en mer effektiv arbetsorganisation, samt en lönebildning som premierar kompetensutveckling och ansvar. 3. Förbättrade drivkrafter för realkapitalbildning; fasta stabiliseringspolitiska spelregler, bättre relativ avkastning på reala investeringar, bättre stimulans för sparande och ett program för modernisering av infrastrukturen.

När dessa rekommendationer kom hade flera åtgärder i linje med dessa genomförts. En förändrad konkurrenslagstiftning var under utarbetning. Flera verksamheter inom vård och omsorg, som tidigare bedrivits inom ramen för den offentliga sektorn, öppnades nu för privata initiativ. Ett EU-medlemskap var vid denna tid tämligen avlägset då neutralitetsaspekterna fortfarande vägde tungt. Rekommendationen om fast kronkurs avsåg att förhindra en devalvering i förhållande till den valutakorg som kronan haft en fast kurs till sedan 1982. Högre lönsamhet till följd av en devalvering beror på förändrade relationer mellan valutakurser som innebär att landets varor och tjänster blir billigare i den internationella handeln. Lönsamheten är inte ett resultat av att företagen har effektiviserat sin produktionen och därmed kan sänka priset eller att de kan ta ut ett högre pris tack vare en högre produktkvalitet. Det naturliga följden av en devalvering blir därför att landet konkurrerar med låga priser istället högre kvalitet. Effekterna av en devalvering motverkar därigenom processen mot en ökad produktivitet och produktkvalitet. Sverige hade visserligen en fast kronkurs men ett hårdare band till den tyska D-marken skapades i samband med kopplingen av kronan till ECUn. Detta syftade till att markera politiken om fast kronkurs och målet om inflationsbekämpning som blivit det primära sedan budgetpropositionen 1989.

Vad gäller drivkrafter för människors arbete innebar reformering av inkomstskatterna och företagsbeskattningen att olika inkomstslag likställdes. Genom att kapitalinkomster taxerades separat från arbetsinkomster och att marginalskatterna sänktes, med ambitionen att en övervägande majoritet av skattebetalarna enbart skulle betala en

inkomstskatt som motsvarande kommunalskatten, ökade incitamenten till arbete och sparande.

Rekommendationen angående effektivare arbetsorganisationer och en lönebildning som premierar kompetensutveckling och ansvar är något som ligger utanför statens beslutsområde. Enligt uppgifter från bland annat NUTEK så har 1990-talet inneburit stora organisationsförändringar inom näringslivet. En flexiblare lönebildning är fortfarande föremål för häftig debatt.

Krisen i början av 1990-talet var dock inte något som produktivitesdelegationen tagit i beräkningen. Krisen innebar att Sverige i vissa fall gick i rakt motsatt riktning till vad som rekommenderats. Målet att bibehålla en fast kronkurs fick överges i november 1992. Efter en längre tids spekulation förklarades kronan flyta fritt i förhållande till övriga valutor.9

Åren 1991 och 1992 upplevde svensk ekonomi den största krisen sedan trettiotalet. Antalet nedläggningar ökade lavinartat i samband med realräntekrisen. Arbetslösheten steg från i det närmaste obefintliga två procent 1990 till nivåer motsvarande övriga europeiska länder 1992. När den svenska kronan förklarades flyta fritt sjönk värdet på kronan med över 20 procent i förhållande till D-marken och den amerikanska dollarn. Detta motsvarade en lika omfattande nedskrivning av valutan som tidigare devalveringar i början av 1980-talet sammantaget. Effekten lät sig inte dröja. Exportindustrin ökade produktionen avsevärt under 1993. I det initiala skedet påminner därför utvecklingen under 1993 om det uppsving som skedde tio år tidigare i samband med dåtida devalveringar. Men realräntekrisen innebar också att en mängd företag lades ned. Om vi antar att en ansenlig del av dessa nedläggningar var en konsekvens av otillräcklig produktivitet så innebar det att kronfallet föregicks av en omfattande strukturomvandling. Det var således de företag som var tillräckligt livskraftiga för att klara krisen som levde vidare och som sedan fick ett uppsving på exportmarknaden till följd av deprecieringen. Utvecklingen efter november 1992 betingas delvis av detta förhållande och förutsättningarna skiljer sig därmed troligtvis från situationen i samband med devalveringarna i början av 1980-talet.

Bilagans disposition

I kapitel två studeras strukturförändringar i produktions- och sysselsättningsstrukturen under 1990-talet. Näringslivet delas in i sju sektorer beroende på om det är industri- eller tjänstesektorer och i vilken utsträckning de använder produktionsfaktorerna kapital, arbetskraft och humankapital. Kapitlet fortsätter med en beskrivning av hur

9 En allmän oro på de europeiska valutamarknaderna i samband med EUs Maastrichtavtal, Danmarks nej till detta, bibehållande av gamla valutarelationer i det europeiska valutasamarbetet ERM innebar att kronan som en ”svagare valuta” med fast kurs till den starka D-marken utsattes för spekulation. Även andra länder som Storbritannien och Spanien tvingades ändra valutakursen med anledning av valutaoron.

30

arbetsproduktiviteten i Sverige utvecklats sedan 1980 och avslutas med en analys av lönsamheten i de olika industrisektorerna.

Det tredje kapitlet inriktas på Sveriges internationella konkurrenskraft och inleds med ett avsnitt om hur produktkvaliteten på den svenska verkstadsindustrins varor har förändrats relativt ett genomsnitt för OECD-länderna. Därefter följer en jämförande analys av totalfaktorproduktivitet och teknisk utveckling inom verkstadsindustrin i Sverige och G7-länderna. För att få en bild av den svenska industrins konkurrenskraft under 1990-talet jämförs sedan utvecklingen av den svenska industriproduktionen och dess export med ett genomsnitt för OECD-länderna. Vilka komparativa fördelar Sverige har i handeln med omvärlden studeras med hjälp av specialiseringsgraden. Vi avslutar kapitlet med ett avsnitt om hur företagsledare i Sverige uppfattar näringsklimatet. Företagsledarnas uppfattning av näringsklimatet i ett land är betydelsefullt för deras investeringsbeslut och påverkar därmed den ekonomiska utvecklingen.

Efter att ha studerat Sveriges konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv återvänder vi i kapitel fyra till den inhemska marknaden. Hur förändrade spelregler påverkar konkurrensen beskrivs utifrån tre fallstudier inom ekonomisk betydelsefulla områden; transportsektorn, byggsektorn och miljöområdet. Vad har nya spelregler inneburit och vilka ytterligare förändringar behövs för att målet om effektiva marknader ska kunna uppnås är de frågor vi söker svar på.

Kapitel fem behandlar utbildnings- och kompetensförhållanden. Utbildningsnivån bland de anställda i Sverige jämförs med nivån i några OECD-länder. Vi ställer oss frågan om det är Sveriges sektorsstruktur som påverkar skillnader i utbildningsnivån eller om vissa länder efterfrågar en större andel universitetsutbildade i samtliga sektorer. Drivkrafter till utbildning brukar mätas med någon form av utbildningslönepremier. Vi tar upp en sådan diskussion och jämför inkomstpremier av utbildning mellan åren 1990 och 1995. Kapitlet avslutas med en internationell jämförelse av vuxnas förmåga att tillgodogöra sig skrivet material och i vilken utsträckning denna förmåga tas till vara i arbetslivet.

NUTEKs bilaga till långtidsutredningen avslutas i kapitel fem med två scenarier för näringslivets struktur år 2010. Scenarierna avser att ge en bild av hur näringslivsstrukturen förändras på nationell såväl som på regional nivå, vid vissa antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Med utgångspunkt från scenarierna beräknas avslutningsvis vilka konsekvenser utvecklingen medför när det gäller efterfrågan på olika utbildningskategorier.

2=Næringslivsstrukturen i

Sverige

För en fortsatt välfärdsutveckling är det avgörande att produktionen inriktas mot allt mer förädlade varor och tjänster. 1970-talet präglades av en snabb omvandling mot sektorer som producerar högt förädlade produkter. Denna process avstannade dock under 1980-talet. En fråga som vi försöker besvara i detta kapitel är i vilken omfattning krisen i början av 1990-talets påverkade fördelningen av produktion och sysselsättning inom näringslivet.

Strukturomvandling

Om företagen vinstmaximerar och agerar på en öppen marknad med perfekt konkurrens10 kommer ett lands produktionsstruktur, teoretiskt sett, genast att anpassas till yttre förutsättningar. Företag i landet kommer att specialisera sin produktion till varor och tjänster som kräver resurser, det vill säga insatsfaktorer som arbetskraft, kapital och råvaror, som landet har relativt gott om för att sedan exportera dessa produkter och importera produkter som är dyrare att producera, relativt andra länder. Resurserna användes med andra ord där de ger högst relativ avkastning. Kvantiteten som produceras är beroende av vinsten och produktionen ökas till dess att produktionen av ytterligare en enhet inte ger någon vinst. I en sådan teoretiskt optimal situation skulle resurser omedelbart flyttas mellan företag, branscher eller länder om förutsättningarna förändras. En marknad med perfekt konkurrens existerar dock inte i verkligheten. Redan genomförda investeringar som saknar alternativa användningsområden (sunk cost) kan fördröja den anpassning teorin föreskriver. Däremot kommer det alltid att finnas incitament att flytta resurser så att de används där de ger en relativt högre avkastning.

Begreppet

strukturomvandling11 avser att fånga in den förändrade

användningen av olika resurser inom och mellan olika sektorer. Vissa sektorer växer mer än andra och tar en större andel av resurserna i anspråk. Men det sker också en förändring av resursutnyttjande inom varje sektor med anledning av den tekniska utvecklingen, av modernisering och av förändrade former för företagsledning i varu- och tjänsteproduktionen. I vår analys kommer vi att koncentrera oss på att

10 Perfekt konkurrens eller fullständig konkurrens är ett teoretiskt begrepp som avser en marknadssituation som karaktäriseras av ingen aktör på marknaden dominerar med avseende på informationsinnehav eller inflytande på prisbildning.11 Se till exempel Lundberg Lars ”Utbildning, konkurrenskraft och strukturomvandling” i

32

beskriva strukturomvandlingen mellan sektorer. Det finns dock inget enskilt mått som kan täcka alla aspekter på strukturomvandling. Vi kommer att spegla strukturomvandlingen med hjälp av förändring i sysselsättning respektive förädlingsvärde.

För att kunna studera strukturomvandlingen har vi delat in näringslivet i sektorer. Arbetsställen har fördelats beroende på om de karaktäriseras av kunskapsintensiv, kapitalintensiv eller arbetsintensiv produktion. Vi har också tagit hänsyn till om arbetsstället är av industrikaraktär, det vill säga varuproduktion, eller av tjänstekaraktär. En övrig sektor består av verksamheter som inte naturligt låter sig kategoriseras i ovan sektorer. I tabell 2.1 återfinns en närmare redogörelse av vilka branscher som ingår i de olika sektorerna.

De sysselsatta inom arbetsintensiva verksamheter har generellt sett en lägre utbildningsnivå och genererar ett lägre förädlingsvärde per anställd än kapital- och kunskapsintensiva verksamheter. Tidigare studier har också visat att de kunskapsintensiva sektorerna vid sidan om högre produktivitet även har högre förnyelsepotential jämfört med andra sektorer.12 En önskvärd utveckling är därför att de kunskapsintensiva industri- och tjänstesektorerna växer och tar en större andel av produktionen. Tidigare undersökningar visar att strukturomvandlingstakten har varit relativt konstant under perioden 1965 till 1991, med undantag av de första och de sista åren under perioden.13 Under 1970talet ökade sysselsättningen inom industrin mest i de kunskapsintensiva sektorerna, men denna utveckling hämmades av devalveringarna under 1980-talet.14

12 Se NUTEK, bilaga 3 till LU 1992.13 Lundberg, Lars

LELG. Strukturomvandlingstakten är mätt som summan av sysselsättnings-

andelsförändringen för alla branscher 1996.14 Se till exempel Jacobsson och Jagrén ”Den underliggande konkurrenskraften”

1\D

7DEHOO&#3;&#21;&#17;&#20; 1lULQJVOLYHW&#3; LQGHODW&#3; L&#3; LQGXVWUL&#16;&#15;&#3; WMlQVWH&#16;&#3; UHVSHNWLYH&#3; |YULJ&#3; VHNWRU EHURHQGH&#3; Sn&#3; L&#3; YLONHQ&#3; XWVWUlFNQLQJ&#3; GH&#3; DQYlQGHU&#3; SURGXNWLRQV&#16; IDNWRUHUQD&#3;NDSLWDO&#15;&#3;DUEHWVNUDIW&#3;RFK&#3;KXPDQNDSLWDO&#17;

1lULQJVOLYVVHNWRU 'HOVHNWRUHU&#15;&#3;HQOLJW&#3;VYHQVN&#3;QlULQJVJUHQVLQGHOQLQJ&#3;&#20;&#28;&#28;&#21; ,1'8675,(5 ,1'8675,(5&#3;)g5&#29;

Kunskapsintensiv Elektro- och teleprodukter, maskiner, transportmedel, förlagsprodukter, lækemedel, instrument, kontorsmaskiner. Kapitalintensiv massa- och papper, stèl- och metallverk, kemikalier (utom lækemedel), petrokemiska, jord och sten, gruvor och mineralutvinning. Arbetsintensiv Livsmedel, metall (ej maskiner), træ, gummi- och plast, textil och beklædnad, övrig tillverkning.

7-b167(5 9(5.6$0+(7(5&#29;

Kunskapsintensiva Företagsservice, finans, kultur och sport, utbildning samt hælso- och sjukvèrd och omsorg. Kapitalintensiva Fastighetsförvaltning och -bolag, transport- och kommunikation (èkerier, post och tele). Arbetsintensiva Handel och reparation, byggande, hotell och restaurang.

g95,* 9(5.6$0+(7(5&#29;

ávrig verksamhet El- gas- værme- och vattenverk, jord- och skogsbruk samt fiske.

$QP&#29; ,QGHOQLQJHQ&#3;I|OMHU&#3;VYHQVN&#3;QlULQJVJUHQVLQGHOQLQJ&#3; &#20;&#28;&#28;&#21;&#15;&#3; PHQ&#3; EHWHFNQLQJDUQD&#3; KDU I|UHQNODWV&#17;&#3;0HWRG&#3;I|U&#3;LQGHOQLQJ&#3;nWHUILQQV&#3;L&#3;DSSHQGL[&#3;$&#17;

Kunskapsintensiv produktion ökar

För att få en uppfattning om i vilken riktning strukturomvandlingen går ska vi studera näringslivsstrukturens utveckling, med tyngdpunkt på 1990-talet. I tabell 2.2 visas fördelningen av förädlingsvärdet mellan de sju sektorerna från 1980 till 1996.

Vi kan konstatera att strukturen var tämligen stabil fram till 1990 och att den tydligaste förändringen är att kunskapsintensiva tjänster ökade sin andel av det totala förädlingsvärdet. Mellan 1990 och 1996 blev utvecklingen mer turbulent. Förädlingsvärdet, i absoluta tal, föll inom flertalet sektorer fram till 1992/1993 men har sedan stigit, framför allt inom kunskapsintensiv industri. De kunskapsintensiva sektorerna ökade därmed sin andel av det totala förädlingsvärdet från knappt 29 procent 1990 till nästan 34 procent 1996. Den sektor som minskat sin andel i störst omfattning är arbetsintensiva tjänster.

Sett över hela den studerade perioden innebär detta att kunskapsintensiva sektorer har ökat sin produktion, kapitalintensiva sektorer har minskat sin andel något och att arbetsintensiva sektorer har minskat i störst omfattning. De tre tjänstesektorerna svarade för 63 procent av näringslivets totala produktion 1996 och industrins andel

34

uppgick, tillsammans med övrig produktion, till resterande 37 procent. Inom industrin dominerade den kunskapsintensiva industrin som svarade för drygt hälften av produktionsvärdet.

Den beskrivna utvecklingen innebär att strukturomvandlingen i Sverige går allt mer åt kunskapsintensiv produktion och att takten har tilltagit under 1990-talet. Att de kunskapsintensiva verksamheterna har ökat i omfattning betyder att andelen av produktionen av varor och tjänster som bygger på människors kunskaper och utnyttjande av teknologin har ökat.

7DEHOO&#3;&#21;&#17;&#21; 1lULQJVOLYHWV&#3;SURGXNWLRQVVWUXNWXU&#17;&#3;)|UlGOLQJVYlUGH&#15;&#3;SURFHQWXHOO I|UGHOQLQJ&#3;RFK&#3;DEVROXWD&#3;WDO&#15;&#3;XWYDOGD&#3;nU&#3;&#20;&#28;&#27;&#19;&#3;&#16;&#3;&#20;&#28;&#28;&#25;&#17;

1lULQJVOLYVHNWRU &#20;&#28;&#27;&#19; &#20;&#28;&#28;&#19; &#20;&#28;&#28;&#22; &#20;&#28;&#28;&#25;

Kunskapsintensiv Industri

12,6 12,2 11,9 15,7

Tjænster

13,4 16,5 16,8 17,9

Kapitalintensiv Industri

6,5 6,5 6,7 6,4

Tjænster

25,1 23,3 25,0 22,6

Arbetsintensiv Industri

10,0 8,9 8,0 8,1

Tjænster

25,6 25,3 24,4 22,6

ávrig verksamhet

6,8 7,3 7,3 6,6

Total andel industri

&#21;&#28;&#15;&#21; &#21;&#26;&#15;&#25; &#21;&#25;&#15;&#24; &#22;&#19;&#15;&#21;

Total andel tjænster

&#25;&#23;&#15;&#20; &#25;&#24;&#15;&#19; &#25;&#25;&#15;&#21; &#25;&#22;&#15;&#21;

Förædlingsværde, milj kr 796 628=1 008 447=962 768=1 106 542

$QP&#29; (Q&#3;PHU&#3;GHWDOMHUDG&#3;VDPPDQVWlOOQLQJ&#3;|YHU&#3;I|UlGOLQJVYlUGHW&#3;L&#3;VHNWRUHUQD&#3;VDPW&#3;L&#3;GH ROLND&#3;GHOVHNWRUHUQD&#3;I|U&#3;SHULRGHQ&#3;&#20;&#28;&#27;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#25;&#3;nWHUILQQV&#3;L&#3;DSSHQGL[&#3;%&#15;&#3;WDEHOO&#3;%&#20;&#17;&#3;, VDPPD&#3;DSSHQGL[&#15;&#3;WDEHOO&#3;%&#22;&#15;&#3;UHGRYLVDV&#3;lYHQ&#3;I|UlGOLQJVYlUGH&#3;SHU&#3;V\VVHOVDWW&#17; .lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;QDWLRQDOUlNHQVNDSHU&#17;

Den kunskapsintensiva industrins jämförelsevis snabba produktionsökning beror till stor del på att efterfrågan på produkter från teleprodukt- respektive läkemedelsindustrin ökat mycket, med årsgenomsnitt på cirka 20 respektive 13 procent. Dessa industrigrenar berördes inte lika starkt av nedgången mellan 1990 och 1993 som de flesta andra delsektorer. Även instrumentindustrin ökade mer än sektorns genomsnitt. Bland de kunskapsintensiva tjänsterna har såväl finansiella tjänster som företagsservice ökat sin produktion med i genomsnitt ungefär tre procent per år.15

Vi har tidigare påpekat att strukturomvandling kan mätas på olika sätt. Ovan har vi beskrivit strukturomvandling i form av hur fördelningen av förädlingsvärdet mellan olika näringslivssektorer har förändrats. För att få en mer komplett bild studerar vi härnäst hur strukturomvandlingen återspeglas i fördelningen av antalet sysselsatta i samma sektorer. En naturlig frågeställning är om strukturomvandlingen påverkat sysselsättningen enligt samma mönster som förädlingsvärdet.

Lægre sysselsættning för de lègutbildade

Samtidigt som produktionen i näringslivet har ökat mellan 1990 och 1996 minskade sysselsättningen med 313 500 personer, vilket motsvarar 1,9 procent per år i genomsnitt. Antalet sysselsatta i näringslivet uppgick till ca 2 699 000 år 1996.

I diagram 2.1 visas utvecklingen av både produktion och sysselsättning mellan åren 1990 och 1996. Som framgår av diagrammet minskade antalet sysselsatta i alla sektorer med undantag från kunskapsintensiva tjänster. Produktionsökningen under 1990-talet genomfördes således med en lägre sysselsättning.

'LDJUDP&#3;&#21;&#17;&#20; 3URGXNWLRQV&#16;&#3;RFK&#3;V\VVHOVlWWQLQJVI|UlQGULQJDU&#3;L&#3;QlULQJVOLYHWV&#3;VHNWRUHU &#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#25;&#17;&#3;cUOLJ&#3;SURFHQWXHOO&#3;I|UlQGULQJ&#17;

-4 -2

0 2 4 6 8

/YRWOETW&#16; MRXIRWMZ

/ETMXEP&#16; MRXIRWMZ

%VFIXW&#16; MRXIRWMZ

/YRWOETW MRXIRWMZ

/ETMXEP&#16; MRXIRWMZ

%VFIXW&#16; MRXIRWMZ

Produktion (förädlingsvärde) Sysselsättning

,QGXVWULHU

7MlQVWHU

gYULJW

.lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;QDWLRQDOUlNHQVNDSHU&#17;

I tabell 2.3 visas sysselsättningen fördelad på sektorerna för åren 1980, 1990 och 1996. Det mest utmärkande är att sysselsättningen stigit kraftigt inom den kunskapsintensiva tjänstesektorn, från en andel på 13 procent 1980 till 22 procent 1996. Det är inom industrin som sysselsättningen har minskat i motsvarande utsträckning. I denna återfanns 1996 cirka 29 procent av de sysselsatta vilket innebär att sysselsättningen inom industri minskat med sex procentenheter sedan 1980. Sysselsättningen inom

36

tjänstesektorerna har däremot ökat med nio procentenheter under samma period och uppgick till 65 procent 1996. Som framgår av tabellen sysselsatte sektorn arbetsintensiva tjänster över 800 000 personer år 1996 och var därmed den största sektorn, följd av kunskapsintensiva tjänster med nästan 600 000 personer.

7DEHOO&#3;&#21;&#17;&#22; 6\VVHOVDWWD&#3; L&#3; QlULQJVOLYHW&#3; XSSGHODW&#3; Sn&#3; VHNWRUHU&#15;&#3; WXVHQWDO&#3; RFK SURFHQWDQGHO&#3; VDPW&#3; WRWDOW&#3; DQWDO&#3; V\VVHOVDWWD&#15;&#3; WXVHQWDO&#15;&#3; &#20;&#28;&#27;&#19;&#15;&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#3; RFK &#20;&#28;&#28;&#25;&#17;

1lULQJVOLYVVHNWRU &#20;&#28;&#27;&#19; &#20;&#28;&#28;&#19; &#20;&#28;&#28;&#25;

$QWDO &#8; $QWDO &#8; $QWDO &#8;

Kunskapsintensiv Industri

473=16 432=14 373 14

Tjænster

400=13 548=18 593 22

Kapitalintensiv Industri

218 7 170 6 135 5

Tjænster

333=11 363=12 335 12

Arbetsintensiv Industri

360=12 335=11 277 10

Tjænster

924=31 970=32 814 30

ávrig verksamhet

264 9 201 7 173 6

Industri, totalt antal 1 051=35

937=31 785 29

Tjænster, totalt antal 1 657=56 1 881=62 1 742 65

Totalt antal sysselsatta 2 972

3 019

2 700

$QP&#29; (Q&#3;PHU&#3;GHWDOMHUDG&#3;VDPPDQVWlOOQLQJ&#3;|YHU&#3;V\VVHOVlWWQLQJHQ&#3;L&#3;VHNWRUHUQD&#3;VDPW&#3;L&#3;GH ROLND&#3;GHOVHNWRUHUQD&#3;I|U&#3;SHULRGHQ&#3;&#20;&#28;&#27;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#25;&#3;nWHUILQQV&#3;L&#3;DSSHQGL[&#3;%&#15;&#3;WDEHOO&#3;%&#21;&#17; .lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;QDWLRQDOUlNHQVNDSHU&#3;RFK&#3;187(.&#17;

Sysselsättningsförändringarna varierar givetvis också inom de olika sektorerna. Inom den kunskapsintensiva industrin ökade sysselsättningen inom delsektorerna läkemedels- och instrumentindustrin. Bland de kunskapsintensiva tjänstesektorerna ökade sysselsättningen inom samtliga delsektorer med undantag av finansiella tjänster. Inom övriga delsektorer minskade sysselsättningen.

Utifrån ovanstående analys kan vi konstatera att strukturomvandlingen påverkat sysselsättningsstrukturen i mindre utsträckning än produktionsstrukturen. Det är dock tydligt att riktningen är densamma i det att kunskapsintensiva sektorer får en allt större betydelse.

Att industrin minskat sin sysselsättning i högre utsträckning är tjänstesektorerna kan delvis förklaras av att det är lättare för industriföretag att effektivisera produktionen genom investeringar i maskiner. En

annan tendens är att allt fler industriföretag koncentrerar sig på kärnverksamheten. Mindre strategisk verksamhet kan läggas som uppdrag till olika leverantörer och konsulter inom tjänstesektorn, så kallad

outsourcing =eller så kan denna verksamhet drivas vidare i nya

självständiga bolag. Antalet arbetade timmar per sysselsatt har också ökat mer inom industrin än i tjänsteföretagen under perioden, vilket innebär att minskningen i arbetsinsats inte är lika stor som sysselsättningsminskningen antyder, se tabell 2.4.

7DEHOO&#3;&#21;&#17;&#23; cUOLJ&#3; SURFHQWXHOO&#3; I|UlQGULQJ&#3; DY&#3; DQWDO&#3; DUEHWDGH&#3; WLPPDU&#15;&#3; DQWDO V\VVHOVDWWD&#3; RFK&#3; DQWDO&#3; WLPPDU&#3; SHU&#3; V\VVHOVDWW&#3; VDPW&#3; DQWDO&#3; DUEHWDGH WLPPDU&#3;SHU&#3;V\VVHOVDWW&#3;nU&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#25;&#15;&#3;HIWHU&#3;QlULQJVOLYVVHNWRU&#17;

1lULQJVOLYVVHNWRU cUOLJ&#3;SURFHQWXHOO&#3;I|UlQGULQJ&#15;

&#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#25;

$QWDO&#3;WLPPDU&#3;SHU

V\VVHOVDWW

$QWDO DUEHWDGH

WLPPDU

$QWDO V\VVHO&#16;

VDWWD

$QWDO

WLPPDU

SHU V\VVHOVDWW &#20;&#28;&#28;&#19; &#20;&#28;&#28;&#25;

Kunskapsintensiv Iindustri

-1,0 -2,4 2,6 1 442=1 683

Tjænster

2,4 1,3 1,1 1 492=1 592

Kapitalintensiv Industri

-3,0 -3,8 0,8 1 526=1 599

Tjænster

-1,3 -1,3 0,1 1 728=1 737

Arbetsintensiv Industri

-1,6 -3,1 1,5 1 458=1 596

Tjænster

-2,5 -2,9 0,4 1 610=1 654

ávrig verksamhet

-2,3 -2,5 0,2 1 505=1 523

Hela næringslivet

-1,1 -1,9 1,1

&#20;&#3;&#24;&#22;&#26; &#20;&#3;&#25;&#22;&#26;

$QP&#29; (Q&#3; PHU&#3; GHWDOMHUDG&#3; VDPPDQVWlOOQLQJ&#3; |YHU&#3; DQWDOHW&#3; DUEHWDGH&#3; WLPPDU&#3; L&#3; VHNWRUHUQD VDPW&#3; L&#3; GH&#3; ROLND&#3; GHOVHNWRUHUQD&#3; I|U&#3; SHULRGHQ&#3; &#20;&#28;&#27;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#25;&#3; nWHUILQQV&#3; L&#3; DSSHQGL[&#3; %&#15; WDEHOO&#3;%&#24;&#17; .lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;QDWLRQDOUlNHQVNDSHU&#17;

Den genomsnittliga utbildningsnivån hos de sysselsatta stiger

Vi har konstaterat att produktionen inom näringslivet stigit samtidigt som sysselsättningen minskat. Frågan är om näringslivet har ändrat kompetensstrukturen bland de sysselsatta, det vill säga om låg- och högutbildad personal påverkats i samma utsträckning av den minskade sysselsättningen. Enligt tabell 2.516 har näringslivet i första hand minskat antalet sysselsatta med låg utbildning. Antalet sysselsatta med grund- och gymnasieskola som högsta formella utbildning minskade i genomsnitt

38

med ungefär tolv respektive sju procent per år mellan 1990 och 1993. Antalet högutbildade minskade i betydligt lägre grad under perioden. Ser vi till utvecklingen efter de akuta krisåren 1991 och 1992 kan vi konstatera att den procentuella ökningen av antalet högutbildade var markant samtidigt som sysselsättningsförändringen för lägre utbildade var mindre gynnsam. Den procentuella förändringen av antalet sysselsatta med grundskoleutbildning var fortsatt negativ medan sysselsättningsökningen för gymnasieutbildade var positiv, dock var den procentuella ökningen störst för de högre utbildade. Mellan 1990 och 1993 minskade de kunskaps- och kapitalintensiva sektorerna inte antalet sysselsatta med grundskola som högsta utbildning lika mycket som de arbetsintensiva sektorerna. Detsamma gäller även för gymnasieutbildad arbetskraft. De arbetsintensiva sektorerna samt den övriga sektorn uppvisar också stora minskningar av arbetskraft med högre utbildning. Det är endast i den kunskapsintensiva tjänstesektorn som sysselsättningen för grundskoleutbildade ökat mellan 1993 och 1995. Sysselsatta med kortare eftergymnasiala utbildningar har ökat mycket kraftigt.

7DEHOO&#3;&#21;&#17;&#24; 6\VVHOVDWWD&#3;L&#3;QlULQJVOLYHW&#3;HIWHU&#3;K|JVWD&#3;XWELOGQLQJVQLYn&#3;RFK&#3;VHNWRU&#15;&#3;nUOLJ SURFHQWXHOO&#3;I|UlQGULQJ&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#28;&#22;&#3;UHVSHNWLYH&#3;&#20;&#28;&#28;&#22;&#16;&#28;&#24;&#17;

(IWHUJ\PQDVLDO&#3;XWELOGQLQJ

*UXQGVNROD *\PQDVLXP &#31;&#3;&#22;&#3;nU

&#22;&#3;nU

1lULQJVOLYVVHNWRU &#28;&#19;&#16;&#28;&#22; &#28;&#22;&#16;&#28;&#24; &#28;&#19;&#16;&#28;&#22; &#28;&#22;&#16;&#28;&#24; &#28;&#19;&#16;&#28;&#22; &#28;&#22;&#16;&#28;&#24; &#28;&#19;&#16;&#28;&#22; &#28;&#22;&#16;&#28;&#24;

Kunskapsintensiv Industri -11,8=-0,5=-7,6 4,5=-1,0 9,3= 0,2 5,1 Tjænster -10,1 1,7=-3,2 4,2 2,5 8,6=-1,2 5,8

Kapitalintensiv Industri -8,7=-1,1=-4,6 2,8 2,0 4,6= 1,6 0,2 Tjænster -9,5=-1,3=-4,1 0,2=-0,5 2,9= 0,0 2,2

Arbetsintensiv Industri -14,4=-0,2=-11,8 5,8=-7,0 7,6=-8,2 4,4 Tjænster -12,8=-0,8=-6,8 3,0=-1,4 6,2=-4,4 3,1

ávrig verksamhet.=-14,1=-2,9=-7,1 0,9=-4,7 2,1=-9,2 2,4

Hela næringslivet -12,2=-0,6=-6,5 3,2=-0,2 7,0=-1,8 4,8

.lOOD&#29; 187(.&#15;&#3;XWELOGQLQJVGDWDEDVHQ&#17;

Vi kan konstatera att näringslivets djupa svacka i början av 1990-talet, med åtföljande sysselsättningsminskning, främst drabbade sysselsatta med låg utbildningsnivå. Samtidigt var det främst de högre utbildade som gynnades av sysselsättningsökningarna som följde efter 1993. Den här

utvecklingen medför att den genomsnittliga utbildningsnivån bland de sysselsatta har ökat. Förändringen i efterfrågan mot en högre utbildad arbetskraft har varit tydlig i alla näringslivssektorer och särskilt i den kunskapsintensiva industrin. Det innebär dels att det sker en strukturomvandling mot kunskapsintensiva verksamheter men också att det sker en förändring inom samtliga sektorer som resulterar i en högre genomsnittlig utbildningsnivå. Den högre utbildningsnivån är viktig för näringslivets utveckling eftersom ökad kompetens ger bättre förutsättningar att möta omvärldsförändringar och förnya produktionen.17

Förändringen i efterfrågan mot högre utbildad arbetskraft märks i olika omfattning inom flertalet OECD-länder sedan länge.18 I Sverige kom denna strukturella förändring först i samband med den djupa krisen 1991 och 1992. Detta tyder på att institutionella förhållanden som är specifika för Sverige har fördröjt en utveckling som pågått i omvärlden under den senaste tioårsperioden. Exempelvis har Sverige försökt upprätthålla en hög sysselsättning genom devalveringar som minskade omvandlingstrycket i näringslivet och därmed medförde lägre krav på arbetskraften19. År 1995 hade 27 procent av de sysselsatta i näringslivet grundskola som högsta utbildningsnivå, 57 procent gymnasieskola och åtta procent hade kortare eftergymnasial och åtta procent hade en längre eftergymnasial utbildning.20

Trots att de högutbildade fortfarande representerar en relativt liten andel av de sysselsatta har vi valt att främst koncentrera den följande analysen till denna delgrupp. Anledningen till detta angreppssätt är att utvecklingen visar ett tydligt skifte mot en högre efterfrågan på denna arbetskraft.

Med hjälp av de två första kolumnerna i tabell 2.6 kan vi utläsa att de högutbildades andel av sysselsättningen i näringslivet ökade med 1,7 procentenheter mellan 1990 och 1995. Med högutbildad avser vi i detta avsnitt individer med tre års universitetsutbildning. Det framgår tydligt att andelen har ökat inom samtliga sektorer. Det rör sig dock om relativt små förändringar. I den tredje kolumnen redovisas hur stocken av högutbildade i Sverige fördelades sektorsvis 1995. Över hälften av de högutbildade, drygt 54 procent sysselsattes inom kunskapsintensiva tjänster och ytterligare ungefär 17 procent inom kunskapsintensiv industri, vilket innebär att de kunskapsintensiva sektorerna tillsammans sysselsatte drygt 70 procent av de högutbildade. I kolumn fyra och fem anges den procentuella förändringen av högutbildade respektive den totala sysselsättningsförändringen. Sysselsättning inom näringslivet hade

17 Strukturförändringen förklaras delvis av två andra faktorer. Den ena är att konjunkturförloppet i allmänhet innebär att lägre utbildade efterfrågas senare i konjunkturen än högre utbildade i den omfattning som lägre utbildning också innebär lägre marginalproduktivitet. Den andra faktorn är kohorteffekten, det vill säga att många av de lägre utbildade är äldre och delar av sysselsättningsminskningen kan därför förklaras av ålderspensionering. Märk väl att en ökad omfattning av förtidpensionering av dessa äldre är ett uttryck för strukturförändringen i efterfrågan.18 Se till exempel

7HFKQRORJ\&#15;&#3;3URGXFWLYLW\&#3;DQG&#3;-RE&#3;&UHDWLRQ, OECD, 1996 sid 80ff.

19 Se resonemang i till exempel Lundberg ”Utbildning och internationell specialisering i svensk industri” Ekonomisk Debatt nr 8 1992.20 Se Appendix C.

40

1995 sjunkit till 90 procent av nivån 1990. Utvecklingen för de högutbildade har däremot varit positiv och dess andel av sysselsättningen steg med 15 procent. Den kapitalintensiva industrin är dock ett undantag och en viss minskning av andelen högre utbildade har skett. Det blir därmed tydligt att andelen högutbildade av de sysselsatta har ökat inom näringslivet. Den kraftigaste ökningen finner vi inom kunskapsintensiva verksamheter samt inom kapitalintensiva tjänster. En bidragande förklaring till den högre andelen högutbildade bland de sysselsatta kan vara de utbildningssatsningar som har lett till ett större utbud av högutbildade. Den sjätte kolumen visar den procentuella förändringen av produktionen, mätt som förädlingsvärdet, under den studerade perioden.

7DEHOO&#3;&#21;&#17;&#25; $QGHOHQ&#3; K|JXWELOGDGH&#3; DY&#3; WRWDOW&#3; DQWDO&#3; V\VVHOVDWWD&#3; UHVSHNWLYH&#3; VHNWRU &#20;&#28;&#28;&#19;&#3; RFK&#3; &#20;&#28;&#28;&#24;&#17;&#3; )|UGHOQLQJHQ&#3; DY&#3; DQWDOHW&#3; K|JXWELOGDGH&#3; &#20;&#28;&#28;&#24;&#3; VDPW I|UGHOQLQJ&#3; DY&#3; WRWDOW&#3; DQWDO&#3; K|JXWELOGDGH&#3; VHNWRUVYLV&#3; &#20;&#28;&#28;&#24;&#3; VDPW&#3; nUOLJ SURFHQWXHOO&#3; I|UlQGULQJ&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#24;&#15;&#3; I|UlQGULQJ&#3; L&#3; WRWDO&#3; V\VVHOVlWWQLQJ RFK&#3;I|UlGOLQJVYlUGH&#3;&#11;)9&#12;&#3;VHNWRUVYLV&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#24;&#17;&#3;3URFHQW&#17;

1lULQJVOLYVVHNWRU +|JXWELOGDGHV

DQGHO

DY&#3;V\VVHOVDWWD&#3;L

UHVS&#3;VHNWRU

)|UGHOQLQJ

DY&#3;K|J&#16; XWELOGDGH VHNWRUVYLV cUOLJ&#3;I|UlQGULQJ&#3;&#28;&#19;&#16;&#28;&#24;&#3;&#11;&#8;&#12;

1990=1995 1995

Antal

högutbildade

Antal

syssel-

satta

Förædlings--

værde

Kunskapsintensiv Industri 7,0 9,5 17,1 3,0 -2,7 6,3 Tjænster 17,5=19,3 54,1 3,2 1,2 2,7

Kapitalintensiv Industri 3,7 4,4 2,9 -0,8 -4,6 1,6 Tjænster 3,2 4,0 6,5 3,0 -1,4 1,2

Arbetsintensiv Industri 2,0 2,5 3,3 0,2 -3,4 0,0 Tjænster 2,8 3,3 13,0 0,0 -3,4 -0,8

ávrig verksamhet 3,2 3,6 3,1 0,0 -2,1 0,0

Hela næringslivet 5,9 7,6 100 2,8 -2,1 1,6

$QP&#29; )|UlGOLQJVYlUGH&#3;L&#3;&#20;&#28;&#28;&#20;&#3;nUV&#3;SULVHU&#17; $QP&#29; &#3;0HG&#3;K|JXWELOGDG&#3;DYVHV&#3;LQGLYLGHU&#3;PHG&#3;WUH&#3;nUV&#3;XQLYHUVLWHWVXWELOGQLQJ&#17; .lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;QDWLRQDOUlNHQVNDSHU&#3;RFK&#3;187(.&#15;&#3;XWELOGQLQJVGDWDEDVHQ&#17;

Vi har konstaterat att andelen högutbildade bland de sysselsatta har ökat. Om vi jämför med produktionsutvecklingen, mätt som förädlingsvärde, finner vi att ökningen av andelen högutbildade är större än ökningen i

produktionen i de flesta sektorer. De kunskapsintensiva och kapitalintensiva industrisektorerna uppvisar dock ett avvikande mönster och andelen högutbildade har stigit mindre än produktionen i dessa sektorer. En förklaring till detta kan vara att arbetsproduktiviteten21 ökat av andra orsaker än just kompetenstillskott i form av högutbildade. Det kan exempelvis ha skett genom teknisk utveckling, genom att kompetensen hos de sysselsatta utnyttjats bättre, genom organisationsförbättringar eller genom att sektorns företagsstruktur förändrats, och därmed också sektorns genomsnittliga kompetenskrav. Att andelen högutbildade ökat mer än produktionen i de andra sektorerna kan tyda på att dessa behövt anpassa sig till förändrade kompetenskrav med anledning av den tekniska utvecklingen, men att detta inte avspeglats på produktionstillväxten ännu.

En diskussion över tänkbara förklaringar till den strukturella förändringen i efterfrågan mot högre utbildad arbetskraft som nämndes ovan har pågått under 1990-talet.22 Det finns i huvudsak två förklaringsmodeller till att den minskade sysselsättningen främst drabbat de lågutbildade.

En av förklaringsmodellerna diskuterar teknisk utveckling och utgår från det faktum att den ökade akademikerintensiteten kan påvisas i alla sektorer och inte enbart i vissa.23 Denna förklaringsmodell betonar betydelsen av ny teknik som förväntas gynna framförallt de högutbildade och vara negativ i synnerhet för äldre med låg utbildning. Tre argument brukar framföras. Det första är att arbetskraft med högre utbildning lättare anpassar sig till nya tekniska förhållanden, det andra är att arbetsuppgifter förknippade med lägre utbildning ofta utgörs av enkla repetitiva moment, vilka är de första som ersätts av maskiner. Slutligen är det tredje argumentet att datorteknologin ökar produktiviteten mer för högre än för lägre utbildade. Mot dessa tre argument kan framförs att ny teknik ofta medför att avancerade uppgifter som tidigare enbart utfördes av ”specialister” nu lätt kan utföras av ”icke-specialister”.

Den andra förklaringsmodellen till att den minskade sysselsättningen främst drabbat de lågutbildade utgår från förhållandet att världshandeln har liberaliserats sedan mitten på 1970-talet när GATT-rundorna, som sedermera lett till bildandet av WTO (World Trade Organisation), kom igång. En friare handel leder enligt handelsteorin till att tidigare skyddade sektorer får konkurrens från länder som har komparativa fördelar i produktionen av liknande varor. En del inom denna förklaringsmodell tar upp effekterna av den ökade specialiseringen mellan länder och den därmed utökade handeln med insatsvaror.24 Framförallt har vissa delar av varuproduktionen flyttats till låglöneländer. En aspekt av denna förklaringsmodell är att den allt mer ökande specialiseringen i

21 För en närmare beskrivning av arbetsproduktivitet, se avsnittet "Gynnsam utveckling av arbetsproduktivitet".22 Exempel på den akademiska diskussionen återfinnes till exempel i

-RXUQDO&#3;RI&#3;(FRQRPLF

3HUVSHFWLYHV vol 11 nr 2 1997.

23 Se till exempel diskussion i anslutning till tabell 4.5, sid 87,

7HFKQRORJ\&#15;&#3;3URGXFWLYLW\

DQG&#3;-RE&#3;&UHDWLRQ&#15; OECD 1996.

42

produktionen innebär att handeln med insatsvaror har ökat. Detta har medfört att företag i de industrialiserade länderna, som tidigare själva producerade de flesta insatsvarorna till slutprodukten, nu i stället importerar vissa insatsvaror från länder som kan producera dessa till lägre pris. Det medför att denna del av den inhemska insatsproduktionen konkurreras ut och att de som tidigare producerade dessa insatsvaror, ofta lågutbildade, förlorar sina arbeten.

Resonemangen i båda förklaringsmodellerna understryker att framtida utveckling av produktivitet och välfärd grundar sig på förmågan att ta till sig och anpassa sig till förändringar inom både teknik och marknader. Därför är också utbildning och vidareutveckling av kompetens nyckelkomponenter för både företag och det övriga samhället.

Gynnsam utveckling av arbetsproduktivitet

Produktivitet är ett mått som relaterar mängden insatsfaktorer till produktionen av varor och tjänster. En ökad produktivitet innebär en större produktion med samma mängd insatsvaror. En ökad produktion leder till högre inkomster om den kan avsättas på marknaden. Ökad produktivitet innebär på samma sätt att en given produktion kan genomföras med mindre resursinsatser. I detta fall erhålls högre lönsamhet som i sin tur kan användas till investeringar i samma eller andra sektorer eller till konsumtion och därmed ökad produktion i andra sektorer. Den ökade produktiviteten innebär alltså ekonomisk tillväxt oavsett vilken form den antar. Ökad produktivitet är därför en grundläggande förutsättning för vår förmåga att öka välståndet.

Högre produktion förklaras av ökad produktivitet

Det vanligaste produktivitetsmåttet är arbetsproduktivitet, som definieras som mängden produktion per arbetskraftsinsats. Arbetsproduktivitet är med andra ord ett partiellt mått på produktivitet eftersom det endast tar hänsyn till insatsfaktorn arbetskraft och inte till övriga insatsfaktorer. Detta innebär att måttet arbetsproduktivitet överskattar arbetskraftens bidrag till produktiviteten. Arbetsproduktivitet är emellertid enkelt att beräkna vilket förklarar den stora användningen av detta mått.

Vi har tidigare konstaterat att produktionen i näringslivet under 1990talets första hälft har ökat samtidigt som sysselsättningen minskat. Per definition ökar arbetsproduktiviteten om sysselsättningen sjunker samtidigt som produktionen är konstant. I diagram 2.2 återges utvecklingen av arbetsproduktiviteten i näringslivet för perioden 1980 till 1996, mätt som förädlingsvärdet per timme. Eftersom arbetsproduktivitet inbegriper effekten av flera insatsfaktorer så måste kurvorna tolkas mer kvalitativt än kvantitativt. Det intressanta är således i vilken omfattning arbetsproduktiviteten förändras snarare än vilken nivå den ligger på. Arbetsproduktiviteten ökade snabbt efter devalveringarna i början av 1980-talet men ökningstakten avtog efterhand för att nästan helt avstanna omkring 1990. I samband med deprecieringen av valutan 1992 ökade arbetsproduktiviteten i alla sektorer men mest inom industrin.

Ökningstakten var störst inom den exportinriktade kunskapsintensiva industrin och särskilt för teleprodukter och läkemedel. En ökad exportefterfrågan i kombination med deprecieringens prisfördelar på exportmarknaderna innebar att produktionen ökade. Detta tillsammans med personalnedskärningar och effektiviseringar i form av modernare maskiner bidrog till den högre arbetsproduktiviteten. Även inom den kapitalintensiva industrin, särskilt stålindustrin, ökade arbetsproduktiviteten kraftigt, främst till följd av rationaliseringar.

'LDJUDP&#3;&#21;&#17;&#21; $UEHWVSURGXNWLYLWHW&#3;&#20;&#28;&#27;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#25;&#3;L&#3;ROLND&#3;QlULQJVOLYVJUHQDU&#17;&#3;)|UlGOLQJV&#16; YlUGH&#3;SHU&#3;WLPPH&#17;&#3;,QGH[&#3;&#20;&#28;&#27;&#19; &#20;&#19;&#19;&#17;

&#28;&#20; &#21;&#20;&#20; &#21;&#22;&#20; &#21;&#24;&#20; &#21;&#26;&#20; &#21;&#28;&#20; &#22;&#20;&#20;

&#28;&#20; &#28;&#21; &#28;&#22; &#28;&#23; &#28;&#24; &#28;&#25; &#28;&#26; &#28;&#27; &#28;&#28; &#28;&#29; &#29;&#20; &#29;&#21; &#29;&#22; &#29;&#23; &#29;&#24; &#29;&#25; &#29;&#26;

/ETMXEPMRXIRWMZ&#2;MRHYWXVM /ETMXEPMRXIRWMZ&#2;¶ZVMK&#2;ZIVOWEQLIX /YRWOETWMRXIRWMZ&#2;MRHYWXVM %VFIXWMRXIRWMZ&#2;MRHYWXVM %VFIXWMRXIRWMZE&#2;XNÆRWXIV /ETMXEPMRXIRWMZE&#2;XNÆRWXIV /YRWOETWMRXIRWMZE&#2;XNÆRWXIV

$QP&#29; (Q&#3;PHU&#3;GHWDOMHUDG&#3;VDPPDQVWlOOQLQJ&#3;|YHU&#3;DUEHWVSURGXNWLYLWHWHQ&#3;L&#3;VHNWRUHUQD&#3;VDPW L&#3; GH&#3; ROLND&#3; GHOVHNWRUHUQD&#3; I|U&#3; SHULRGHQ&#3; &#20;&#28;&#27;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#25;&#3; nWHUILQQV&#3; L&#3; DSSHQGL[&#3; %&#15;&#3; WDEHOO %&#23;&#17;&#3;'DWD&#3;lU&#3;L&#3;&#20;&#28;&#28;&#20;&#3;nUV&#3;SULVHU&#17; .lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;187(.&#17;

Under 1990-talet har antalet arbetade timmar per sysselsatt ökat vilket borde ha inverkat negativt på arbetsproduktiviteten om sysselsättningen varit konstant. Statistiken visar dock att det totala antalet arbetade timmar har sjunkit i och med den minskade sysselsättningen.25 Orsakerna är

44

bland annat minskad frånvaro, delvis med anledning av förändringar i sjukförsäkringarna,26 och ökat övertidsuttag.

Som nämndes ovan är arbetsproduktivitet ett partiellt produktivitetsmått. Det är därför nödvändigt att närmare studera utvecklingen av andra insatsfaktorer som också påverkar förädlingsvärdet. Teknisk utveckling är en betydelsefull sådan insatsfaktor, eftersom denna ofta är knuten till investeringar i realkapital i form av maskiner och anläggningar. Uppgifter på investeringar finns dock inte för hela näringslivet. I diagram 2.3 återges investeringskvoten, mätt som bruttoinvesteringar i procent av förädlingsvärdet, för industrisektorerna för perioden 1990-1996. Det är endast kapitalintensiv industri som ökat investeringskvoten i någon större omfattning under perioden. Investeringskvoten i denna sektor har dock varierat med lågkonjunkturen och de höga realräntorna vilket är att vänta med tanke på den stora andel som kapitalkostnaderna utgör av de totala kostnaderna i denna sektor. Den kunskapsintensiva sektorn har ökat investeringskvoten under slutet av perioden men nivån 1996 var endast något högre än 1990.

'LDJUDP&#3;&#21;&#17;&#22; ,QGXVWULQV&#3; EUXWWRLQYHVWHULQJDU&#3; L&#3; SURFHQW&#3; DY&#3; I|UlGOLQJVYlUGH &#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#25;&#17;

0 5 10 15 20 25 30 35

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

Kapitalintensiv industri

Kunskapsintensiv industri

Arbetsintensiv industri

.lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;QDWLRQDOUlNHQVNDSHU&#17;

Industrins bruttoinvesteringar har stigit sedan bottenåren 1992/1993 och nivån i absoluta tal var betydligt högre 1996 än 1990. Den

%UXN&#3; RFK&#3; PLVVEUXN&#3; DY

kunskapsintensiva industrin stod 1996 för 43 procent av investeringarna, kapitalintensiv industri för 39 procent och arbetsintensiv industri för resterande 18 procent.27En annan viktig faktor som har inflytande på förädlingvärdet är utvecklingen av nya produkter. Investeringar i forskning och utveckling, FoU, är därför strategiskt betydelsefulla och utgör en viktig del för den långsiktiga utvecklingen av näringslivet. Sverige satsar internationellt sett en stor andel av BNP på FoU.28 Företagssektorn svarade 1995 för cirka 63 procent av FoU-utgifterna och av detta stod industrin för cirka 85 procent.29 Kunskapsintensiv industri dominerade med cirka 90 procent av industrins FoU-utgifter och av antalet utförda FoU-årsverken med en något mindre andel. Industrins FoU-intensitet (FoU-utgifter i procent av förädlingsvärde) ökade mellan åren 1991-1993. Industrin drog alltså inte ned dessa utgifter i samma utsträckning som produktionen. Åren 1993-1995 ökade FoU-utgifterna snabbare än produktionen och motsvarade 24 procent av förädlingsvärdet 1995. FoU-utgifterna ökade mer i tjänstenäringarna än i industrin dessa år, delvis beroende på att industrin i större utsträckning köpte FoU-tjänster från företag i tjänstesektorn.

Förbættrad lönsamhet inom industrin

Lönsamhet är en central förutsättning för tillväxt och förnyelse. Vinsterna som uppstår används som en finansieringskälla och fungerar som ett incitament för individer att driva verksamhet. Teknisk utveckling, investeringar, produktförnyelser och marknadsförändringar leder till att näringslivets produktivitet och lönsamhet blir ojämnt fördelad. Vanligen har de industrier som arbetar med teknisk utveckling, marknadsanpassade produkter, modern och kapitalintensiv produktionsutrustning samt har god kompetens och flexibilitet också hög produktivitet och lönsamhet. Samtidigt finns det som regel arbetsställen med föråldrade produkter, omodernt, nedslitet eller inflexibelt produktionssystem som har låg lönsamhet. Detta är normalt i en marknadsekonomi. Spännvidden mellan dessa grupper är stor. Denna spännvidd är också en av de viktigaste förklaringarna till en strukturomvandling som innebär att föråldrade verksamheter läggs ner och att investeringar i bättre teknik, högre kompetens och nya produkter genomförs. Ju snabbare resurser kan flyttas från lågproduktiva till högproduktiva branscher och ju mer koncentrerad industrin är till branscher med snabb produktivitetstillväxt, desto snabbare växer industrins genomsnittliga produktivitet.

27 Enligt SCB Nationalräkenskaper.28 År 1995 motsvarade de totala utgifterna för FoU utförd i Sverige 3,6 procent av BNP. FoU-resurserna i Sverige är starkt koncentrerade till å ena sidan ett relativt litet antal stora multinationella industrikoncerner och å andra sidan till universitet och högskolor. SCB U14 SM 9701.29 FoU-utgifter avser både investeringskostnader och driftkostnader. SCB U14 SM 9701.

46

Ökad lönsamhet inom samtliga industrisektorer

Ett mått på lönsamhet är bruttovinst.30 För att kunna beskriva lönsamheten i de tre industrisektorerna studerar vi hur stor andel av de sysselsatta som finns i arbetsställen i olika bruttovinstklasser.

&#23;&#21;

Kapitalintensiv industri har en jämförelsevis större andel sysselsatta i arbetsställen med höga bruttovinstandelar än arbets- och kunskapsintensiv industri, vilket kan förklaras av att den kapitalintensiva industrin har betydligt lägre andel personalkostnader än andra industrier. Den kapitalintensiva industrin måste dessutom, generellt sett, ha en högre bruttovinstandel än de andra industrierna för att kunna täcka de relativt sett högre kapitalkostnaderna.

Hur har då bruttovinsten utvecklats under 1990-talet? Det är tydligt att lönsamhetsnivån är betydligt högre under 1995 jämfört med 1990 i de studerade industrisektorerna. Lönsamheten steg i samtliga tre industrisektorer efter 1992 men den kunskapsintensiva industrin ökade mest. 32

En viss andel av de sysselsatta återfinns i arbetsställen som uppvisar en negativ bruttovinst. Men även denna andel minskade under den studerade perioden och utgjorde en mycket liten del av de sysselsatta 1995. En negativ bruttovinst innebär att produktionens rörliga kostnader, inklusive lönekostnader, inte täcks och att risken för utslagning är överhängande om lönsamheten inte förbättras. Om ett arbetsställe ska kunna överleva på sikt måste emellertid bruttovinstandelen vara så stor att också övriga kostnader kan täckas. För de arbetsställen som har problem att täcka sina övriga kostnader kan även små förändringar i inkomster eller utgifter få drastiska konsekvenser.

En sektorsstruktur där lönsamhetsnivån är låg och jämnt fördelad över sektorns arbetsställen innebär att en relativt stor andel skulle påverkas av kostnadsökningar eller intäktsreduktioner. En mer ojämnt fördelad lönsamhetsnivå innebär i stället att sektorn är relativt mindre känslig för förändrade kostnader eller intäkter. Den kunskapsintensiva industrin har en mer ojämn lönsamhetsfördelning än de andra, vilket innebär att de är mindre känsliga för sådana förändringar.

Vi har redan konstaterat att den kunskapsintensiva industrin har haft en starkt positiv lönsamhetsutveckling under den första halvan av 1990-talet. Det är också denna sektor som uppvisar den största skillnaden mellan de mest och de minst lönsamma arbetsställena. Det är ett tecken på att den kunskapsintensiva industrin har en större förnyelsepotential än de andra

30 Bruttovinsten är förädlingsvärdet (försäljningsvärdet minus kostnader för inköp av varor och tjänster) med avdrag för kostnader för personal, inklusive sociala avgifter. Bruttovinsten ska täcka övriga kostnader, exempelvis kapitalkostnader och kostnader för reparationer och underhåll samt också ge en nettovinst.

&#23;&#21;

Källa har varit industristatistiken. Den omfattar näringslivets alla arbetsställen med mer än tio anställda. Arbetsstället är en produktionsenhet och ett företag kan bestå av ett eller flera arbetsställen. Avgående arbetsställen är sådana som har försvunnit ur statistiken. De har antingen lagt ned sin verksamhet eller omklassificerats, exempelvis efter fusioner eller uppköp av annat företag. Bruttovinstandel beräknas som bruttovinsten i procent av förädlingsvärdet.32 En mer omfattande analys återfinns i appendix D.

sektorerna. Den ökade lönsamheten i arbets- respektive kapitalintensiv industri har viss tyngdpunkt bland dem med lägre bruttovinstandelar. Detta betyder att industrierna har blivit något mer sårbara för minskade intäkter eller ökade kostnader, eftersom sådana förändringar skulle påverka en större andel av arbetsställena i respektive industri.

Avgångna arbetsställen var mindre lönsamma

Genom att studera andelen avgångna och tillkommande arbetsställen enligt industristatistiken får vi uppgifter om omsättningen på arbetsställen. Begreppet avgångna arbetsställen omfattar dels arbetsställen som lagts ned men även sådana som köpts upp av andra arbetsställen, eller som av annan anledning omklassificerats. Under perioden 1990-1995 har omsättningen på arbetsställen inom industrin varit betydande. Nästan 40 procent av arbetsställena försvann och något fler tillkom.

&#23;&#23;&#2;

Arbetsställena var förhållandevis små och med hjälp av

tabell 2.7 kan vi se att de avgångnas andel uppgick till 21 procent och de tillkommandes andel till 13 procent av sysselsättningen år 1995.

De arbetsställen som tillkom under den studerade perioden hade en bruttovinstandelsstruktur som liknade de befintliga arbetsställenas inom respektive sektor. Deras tillskott av produktionskapacitet har därför varit begränsat och uppgick mellan 1990 och 1995 till ca 12 procent av produktionen 1995.

Andelen sysselsatta i avgångna arbetsställen i arbetsintensiv industri uppgick till 25 procent, i kapitalintensiv till 21 procent och i kunskapsintensiv till 18 procent. Produktionen, mätt som förädlingsvärdet, hos de avgångna arbetsställena motsvarade en mindre andel av hela industriproduktionen 1995, 12 procent. Det antyder en mycket stark rationalisering i kvarvarande produktion. Förändringarna har varit ojämna under åren och den största andelen arbetsställen försvann mellan 1991 och 1992.

7DEHOO&#3;&#21;&#17;&#26; $QWDO&#3; V\VVHOVDWWD&#3; L&#3; DYJnQJQD&#3; RFK&#3; WLOONRPPDQGH&#3; DUEHWVVWlOOHQ&#3; L LQGXVWULQ&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#24;&#3; VDPW&#3; DQWDO&#3; V\VVHOVDWWD&#3; &#20;&#28;&#28;&#24;&#3; L&#3; DUEHWVVWlOOHQ&#3; VRP IXQQLWV&#3;KHOD&#3;SHULRGHQ&#17;

,QGXVWULVHNWRU

$QWDO&#3;V\VVHOVDWWD&#3;L&#3;DUEHWVVWlOOHQ&#29;

VRP&#3;IXQQLWV VRP&#3;DYJnWW VRP&#3;WLOONRPPLW KHOD&#3;SHULRGHQ

Arbetsintensiv

247 700

-61 800

32 400

Kapitalintensivi

126 600

-26 300

15 700

Kunskapsintensivi 317 500

-58 500

41 100

Hela industrin

691 800

-146 600

89 200

.lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;LQGXVWULVWDWLVWLN&#17;

48

För att strukturförnyelsen ska bli positiv bör de arbetsställen som försvinner under en period ha både lägre bruttovinstandel och produktivitet än de som lever vidare.

Det framgår att arbetsställen med låg bruttovinstandel har försvunnit i högre utsträckning än arbetsställen med hög bruttovinstandel. Här kan också nämnas att materialet tyder på att avgångna arbetsställen hade betydligt lägre arbetsproduktivitet (förädlingsvärde per sysselsatt) än de befintliga i samma bruttovinstklass, vilket var särskilt markant i de låga klasserna.

Tabell 2.8 återger fördelningen av antalet sysselsatta i avgångna arbetsställen per bruttovinstklass. Tabellen förtydligar att de flesta sysselsatta inom avgångna arbetsställen ligger i de ”låga” bruttovinstklasserna.

7DEHOO&#3;&#21;&#17;&#27; 6\VVHOVDWWD&#3; L&#3; DYJnQJQD&#3; DUEHWVVWlOOHQ&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#24;&#15;&#3; SURFHQWXHOOW&#3; I|UGHODGH&#3; |YHU EUXWWRYLQVWNODVVHU&#17;

,QGXVWUL&#16; VHNWRU &#31; &#16;&#21;&#19; &#16;&#20;&#28;&#16;&#16;&#20;&#20; &#16;&#20;&#19;&#16;&#16;&#20; &#19;&#16;&#28; &#20;&#19;&#16;&#20;&#28; &#21;&#19;&#16;&#21;&#28; &#22;&#19;&#16;&#22;&#28; &#23;&#19;&#16;&#23;&#28; &#24;&#19;&#16;&#24;&#28; &#25;&#19;&#16;&#25;&#28; ! &#26;&#19; 6XPPD

Arbets-Intensiv

18,7 3,6 6,9=13,3=18,4=15,0=12,3 6,6 2,9 1,6=0,8=100

Kapital-Intensiv

19,8 2,8=10,2=9,7 6,4=12,3=18,8 8,1 7,5 2,5=1,9=100

Kunskapsintensiv

18,2 3,4 7,0=13,6=15,7=14,9=10,7 5,8 3,1 1,5=6,1=100

.lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;LQGXVWULVWDWLVWLN&#17;

Sammanfattning

Vi har i det här kapitlet beskrivit det privata näringslivets utveckling med avseende på produktion, sysselsättning och utbildningsstruktur. Vi har också återgett hur arbetsproduktivitet och lönsamhet har förändrats.

Den bild resultaten ger är att strukturomvandlingen under 1990-talets första hälft medfört att kunskapsintensiva sektorer vuxit i betydelse, både avseende förädlingsvärde och sysselsättning. Sysselsättningen har minskat inom alla sektorer mellan 1990 och 1996, utom i den kunskapsintensiva tjänstesektorn. Ytterligare ett resultat är att sysselsättningen av lågutbildad arbetskraft har minskat i större utsträckning inom arbetsintensiva sektorer än inom kunskapsintensiva. Ser man till rekrytering av personal mellan 1993-1995 har den relativa efterfrågan varit större på högre utbildade, även i de arbetsintensiva sektorerna. Detta avspeglar den stora strukturförändring i efterfrågan på arbetskraft som skett under 1990-talet.

Trots sysselsättningsminskningen har produktionen ökat under den första halvan av 1990-talet. Detta gäller framför allt den kunskapsintensiva industrin där arbetsproduktiviteten har ökat kraftigt under perioden.

Lönsamhetsnivåerna är högre år 1995 än 1990 i samtliga industrisektorer. Det är dock tydligt att investeringarna ligger något år efter lönsamhetsutvecklingen. Först år 1995 överstiger investeringskvoten för den kunskapsintensiva industrin 1990 års nivå.

3=Internationella

jæmförelser av svensk konkurrenskraft

I föreliggande kapitel är uppgiften att analysera utvecklingen av Sveriges konkurrenskraft ur olika synvinklar. Detta utgör den andra delen i att skapa en helhetsbild av näringslivsutvecklingen. Konkurrenskraft är inte ett exakt definierat begrepp och kapitlet inleds därför med ett avsnitt som syftar till att ringa in begreppets innebörd. Genomgående i detta kapitlet görs jämförelser med andra länder. Detta innebär dock vissa begränsningar. För det första innebär några av analysernas ambition att det inte finns ett tillräckligt aktuellt datamaterial som man skulle kunna önska. Den andra begränsningen är att det endast finns tillgängliga data för industrin vid vissa av jämförelserna.

Konkurrenskraft

Den ökade internationaliseringen gör att företag idag är mer utsatta för internationell konkurrens än tidigare. Svenska företag konkurrerar om avsättning på de internationella marknaderna samtidigt som konkurrensen från utländska företag på den svenska hemmamarknaden har ökat. För konsumenterna kan detta ses som positivt eftersom det resulterar i ett ökat och varierat utbud som på sikt pressar priserna. För producenterna betyder det att konkurrensen om kunderna hårdnar och att det blir viktigare att varorna produceras mer effektivt. Det innebär att kostnaden för att producera varan blir lägre och att priset därmed kan sänkas eller att pengar kan investeras i ny produktionsteknik eller forskning för nya produkter. En alternativ taktik är att producera varor vars kvalitet eller exklusivitet gör att det går att konkurrera trots ett högre pris.

Konkurrenskraft, förmågan att hävda sig i internationell konkurrens, kan ses på olika sätt. Först och främst beskriver begreppet det enskilda företagets förmåga att konkurrera på sina specifika marknader. Dessutom kan begreppet användas i syfte att illustrera hela branschens betydelse på världsmarknaden. Slutligen kan begreppet åsyfta landets förmåga att erbjuda en attraktiv miljö för att bedriva näringsverksamhet.

I en öppen ekonomi konkurrerar företag både på produktmarknaden och faktormarknaden. På produktmarknaden konkurrerar företagen om försäljning av sina varor och tjänster. Konkurrenskraft på produktmarknaden kan därmed mätas som företagets marknadsandelar. Men

52

eftersom mängden produktionsresurser är begränsad konkurrerar företagen också på faktormarknaden om resurser som arbetskraft och investeringar. I linje med den senare definitionen kan alltså konkurrenskraft definieras i termer av betalningsförmåga för arbetskraft, insatsvaror och investeringar. Ett företag som inte kan betala gällande löner och priser på insatsvaror kan inte i längden fortsätta vara konkurrenskraftigt. De företag eller branscher som uppnår en högre produktivitet än sina konkurrenter ökar däremot sin vinst och har därmed möjlighet att betala mer i konkurrensen om de begränsade resurserna. Detta driver upp löner och priser på insatsvaror, vilket i sin tur försämrar konkurrenskraften för övriga företag och branscher. Resonemanget visar att företags och branschers internationella konkurrenskraft är ett relativt begrepp. För att en bransch skall vara internationellt konkurrenskraftigt är det inte tillräckligt att produktivitet och produktkvalitet är högre än konkurrenterna inom branschen. Om andra branscher är överlägsna i dessa avseenden kommer de, genom faktorpriserna, att bidra till att branschen i fråga förlorar i konkurrenskraft.35

I en liten öppen ekonomi som den svenska bestäms industrins struktur och specialisering ytterst av den internationella konkurrenskraften i olika branscher. Förändringar av industrins internationella konkurrenskraft kan ske genom att nya konkurrenter tillkommer som genom en högre produktivitet kan sätta lägre priser för samma produkter eller skapa bättre produkter, högre kvalitet, till samma pris. Om ett företag inte kan höja produktiviteten eller produkternas exklusivitet i takt med sina konkurrenter kommer dess produkter att bli dyrare eller mindre attraktiva än konkurrenternas. Detta pressar lönsamheten för existerande företag inom branschen och innebär att avkastningen på resurserna blir lägre i dessa branscher. För att ett land skall kunna bibehålla sin konkurrenskraft är det av vikt att produktionsresurserna flyttas till andra företag eller branscher där avkastningen är högre.36 En ökad produktion av varor med högre avkastning gynnar också landet, eftersom vinsterna blir högre och därmed också landets ekonomiska välstånd. Om resurser däremot inte kan förflyttas mellan företag och branscher kommer landets välstånd att sjunka.

Begreppet konkurrenskraft förekommer ofta utan att det exakt framgår på vilket sätt det mätts, eller om det är ett lands, en branschs eller ett företags konkurrenskraft som åsyftas. Företags och branschers konkurrenskraft mäts ofta i form av marknadsandelar. Ett sätt att mäta länders konkurrenskraft är som dess förmåga att sälja exportvaror till ett så högt pris som möjligt och samtidigt köpa importvaror till ett så fördelaktigt pris som möjligt. Om ett land kan höja exportpriset på sina varor relativt importpriset utan att förlora marknadsandelar ökar landets ekonomiska välfärd. Landets medborgare får då tillgång till fler importvaror för samma mängd exportvaror som tidigare. Det är främst

35 Hansson, P & Lundberg, L.

)UnQ&#3;%DVLQGXVWUL&#3;WLOO&#3;K|JWHNQRORJL"&#3;6YHQVN&#3;QlULQJVVWUXNWXU

RFK&#3;VWUXNWXUSROLWLN (1995). SNS Förlag, Stockholm.

36 Se Lundberg, L. ”Utbildning, konkurrenskraft och strukturomandling” s 104 i Bergström, V red. (1996).

$UEHWVPDUNQDG&#3;RFK&#3;&#3;WLOOYl[&#3;W&#16;&#3;7LR&#3;nUV&#3;IRUVNQLQJ&#3;PHG&#3;IDFNHW&#15; FIEF:s

kunskapsintensiva produkter som erfar en snabb efterfrågetillväxt. De tar marknadsandelar från äldre produkter eftersom de är mer utvecklade eller fyller en ny typ av funktion.

Det diskuteras ofta hur kostnadsförändringar påverkar marknadsandelarna. Sådana diskussioner kan vara meningsfulla på kort sikt men de bortser från att det finns andra faktorer än pris och kostnader som påverkar marknadsandelarna på lång sikt. För att företag ska vara konkurrenskraftiga i det längre perspektivet krävs att de kan sätta priser på sina varor som möjliggör ökande marknadsandelar samtidigt som produktionen genererar ett överskott som täcker kostnader för produktutveckling och utbyggnad av produktionskapacitet. Nyinvesteringar medför att produktionen kan ske med en nyare teknik och mer effektiv produktionsapparat än tidigare, vilket innebär att produktiviteten i företag och branscher ökar. En högre produktivitet skapar högre vinster och innebär ökade inkomster i ekonomin. Det ger i sin tur återverkningar på både investeringar och sysselsättning. Genom investeringar kan också möjligheterna att framställa varor med högre kvalitet öka.

En avgörande förutsättning för konkurrenskraftig näringslivsstruktur och produktion är att det finns tillräckliga drivkrafter att bedriva, starta och utveckla produktion. Internationaliseringen innebär att valet av lokalisering av produktion allt mindre baseras på tradition utan istället bygger på företagledningens bedömningar av var produktionsförutsättningarna är mest gynnsamma. Dessa bedömningar grundas på både objektiva och subjektiva faktorer. Hur företagsledare uppfattar ett lands näringsklimat kan därför vara en kompletterande indikator på ett lands konkurrenskraft.

Kvalitet ær ett konkurrensmedel

Med en vid definition av begreppet kvalitet kan man betrakta producenter som säljer varor med hög kvalitet att ha större möjligheter att påverka varans pris än de som säljer varor av lägre kvalitet. Det är därför intressant att studera vilken betydelse kvalitet har för marknadsandelens storlek eftersom det i förlängningen påverkar landets konkurrenskraft.

Produktkvalitet betraktas vanligen ur två olika aspekter. Förbättrad kvalitet kan ses i betydelsen produktutveckling, där en produkt utvecklas och blir bättre men bibehåller sina ursprungliga funktioner. Högre kvalitet kan också uppkomma då innovationer leder till att helt nya produkter med nya funktioner utvecklas. Kvalitetsdimensionen är särskilt viktig inom högteknologisk industri där kvaliteten kan antas vara en mer relevant beslutsvariabel än priset vid inköp. Genom att erbjuda mer avancerade, eller pålitliga, produkter kan ett företag ofta påverka marknadsandelen mer än genom att erbjuda produkter till ett lägre pris. Produktion av högkvalitativa varor skulle då innebära förbättrad konkurrenskraft genom att marknadsandelen kan bibehållas utan att priset behöver sänkas.

Vi kommer här att använda oss av en ganska bred definition av begreppet kvalitet. Med kvalitetsförändring i en bransch menar vi de förändringar i marknadsandelar som inte kan förklaras av förändringar i

54

relativpriser. Analysen genomförs på makronivå, vilket innebär att vi studerar den sammanlagda genomsnittliga utvecklingen inom en bransch. Marknadsandelarna kan alltså förändras i större mån än relativpriset för vissa av verkstadsindustrins delbranscher, eller för vissa företag inom branscherna, än vad dessa beräkningar visar.

Den vida definitionen av kvalitet innebär att även åtgärder som inte fysiskt påverkar produkterna innefattas i måttet på kvalitetsförändringar. Exempel på åtgärder som kan leda till ökade marknadsandelar är förbättrad marknadsföring, ökad tillgänglighet av varan för konsumenterna, mer information om dess egenskaper, ökad användbarhet hos varan, fler reservdelar och serviceverkstäder. Gemensamt för alla dessa åtgärder är att de uppfattas som något värdefullt av konsumenterna. Värdet ligger i att varan antingen får fler betydelsefulla egenskaper till samma pris eller att konsumenterna bedömer att varans förändring mer än väl kompenserar för ett högre pris. I båda fallen uppfattar konsumenterna varans förändring som en kvalitetsökning. Som ett resultat av denna högre värdering av varan från konsumenternas sida kan företaget sälja mer av varan än tidigare och därigenom öka sina marknadsandelar. En ökad kvalitet kan alltså ses som att en produkt får egenskaper som på något sätt är unika och som konsumenterna därför är beredda att betala ett högre pris för.

Sambandet mellan produktivitet och produktkvalitet kan beskrivas enligt följande; om ett företag lyckas producera en vara med högre kvalitet för vilken de kan få ett högre pris, utan att kostnaderna för insatsfaktorerna ökar i motsvarande utsträckning, så har företaget lyckats kombinera en ökad kvalitet med en ökad produktivitet.

Kvalitetsmätning

Eftersom det är svårt att mäta kvalitet finns det få empiriska studier som visar på den verkliga betydelsen av kvalitet för ökad konkurrenskraft. Vi genomför i det följande en skattning av kvalitet och kartlägger vilka länder, som genom ökad kvalitet, har lyckats förbättra sin konkurrenskraft relativt genomsnittet för OECD-länderna. Beräkningarna baseras på marknadsandelar och exportpriser inom den största av tillverkningsindustrins delbranscher, verkstadsindustrin, i 18 av OECDs medlemsländer.

Vi har valt att mäta kvalitetsskillnaderna genom regressionsanalys.37Kvalitetsförändringar i ett lands produkter beräknas genom att jämföra den förändring som skett av branschens marknadsandel med den marknadsandel som branschen hypotetiskt skulle ha haft om endast relativpriserna varit avgörande. Den beräknade marknadsandelen tar hänsyn till ländernas relativpriser samt de landspecifika egenskaper som finns i produktionslandet. Dessa landspecifika egenskaper antas variera över länderna men vara konstanta över tiden. Det antagandet kan synas vara väl starkt. Vi menar dock att även om dessa landspecifika

egenskaper inte är konstanta över tiden, så är förändringarna små över den tidsperiod vi studerar. De effekter som förändringar av de landspecifika egenskaperna får på ländernas marknadsandelar torde då vara i det närmaste försumbara. Som exempel på viktiga landspecifika egenskaper kan bland annat

hemmamarknadens storlek nämnas. Ett stort

land har en större inhemsk konsumtion, vilket innebär att företagen har ökade möjligheter att pressa produktionskostnaderna genom att utnyttja stordriftsfördelar i produktionen. Därigenom ökar också dess möjligheter att bli konkurrenskraftiga på den internationella marknaden och öka exporten. V

arors =utseende =eller =design är en annan egenskap som

varierar mellan länder beroende på att tycke och smak skiljer sig åt. Länderna attraherar

direktinvesteringar i olika utsträckning. Ökar landets

produktionskapacitet ökar också landets förmåga att exportera till andra länder.

Skillnader i tillgèng till exportkredit kan ge upphov till skillnader

i marknadsandelar. Om ett land endast har begränsad tillgång till exportfinansiering jämfört med andra länder kan det innebära högre risker och därmed en något lägre export.38

Produktkvaliteten i verkstadsindustrin minskade mellan 1980 och 1993

Av verkstadsindustrins export från OECD till övriga världen 1980 svarade de fem stora industriländerna Frankrike, Japan, Storbritannien, USA och Tyskland tillsammans för nästan tre fjärdedelar, eller 73 procent. Denna marknadsandel hade 1993 minskat med 4 procentenheter till drygt 69 procent. Svensk verkstadsindustris andel av OECDs export till världen var knappt 2,7 procent 1993 vilket var en minskning med 7 procent från 1980. Trots att exporten ökade från 61 miljarder kronor 1980 till 196 miljarder kronor 1993 i löpande priser minskade alltså svenska produkters andel av världsmarknaden.

I de två första kolumnerna i tabell 3.1 nedan visas verkstadsindustrins marknadsandel 1980 i respektive land samt den faktiska procentuella förändringen i marknadsandelar mellan 1980 och 1993. I den tredje kolumnen redovisas resultaten från beräkningarna av de hypotetiska marknadsandelarna, det vill säga de marknadsandelar som länderna hypotetiskt skulle ha haft givet relativprisutvecklingen mellan 1980 och 1993. I den sista kolumnen redovisas kvalitetsmåttet, vilket beräknas som differensen mellan den faktiska och den hypotetiska marknadsandelsutvecklingen mellan 1980 och 1993. Som nämnts ovan tolkas differensen som den relativa kvalitetsförändringen för branschens varor under tidsperioden. Den relativa kvalitetsförändringen anges i procent per år.

38 I den svenska debatten har det ibland hävdats att små och medelstora företag har svårt att etablera sina produkter på världsmarknaden då de har sämre möjligheter till exportfinansiering än stora företag. Huruvida det är ett fenomen som särskilt har missgynnat svenska företag och därmed svenska marknadsandelar har vi inte haft möjlighet att studera närmare.

56

7DEHOO&#3;&#22;&#17;&#20; 2(&'&#16;OlQGHUQDV&#3; PDUNQDGVDQGHODU&#3; LQRP&#3; YHUNVWDGVLQGXVWULQ&#3; &#20;&#28;&#27;&#19;&#15; GHUDV&#3; IDNWLVND&#3; RFK&#3; K\SRWHWLVND&#3; PDUNQDGVDQGHOVXWYHFNOLQJ&#3; PHOODQ &#20;&#28;&#27;&#19;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#22;&#3;VDPW&#3;EHUlNQDG&#3;JHQRPVQLWWOLJ&#3;nUOLJ&#3;NYDOLWHWVI|UlQGULQJ &#20;&#28;&#27;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#22;&#17;

/DQG

0DUNQDGVDQGHO

&#20;&#28;&#27;&#19;&#15;&#3;SURFHQW

)DNWLVN SURFHQWXHOO I|UlQGULQJ

&#20;&#28;&#27;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#22;

+\SRWHWLVN

SURFHQWXHOO I|UlQGULQJ

&#20;&#28;&#27;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#22;

*HQRPVQLWWOLJ

NYDOLWHWV&#16; I|UlQGULQJ&#15;

SURFHQW

Belgien (inkl. Luxemburg)

3,2

5,9

7,5

-0,1

Danmark

1,0

2,7

5,6

-0,2

Finland

0,6

12,4

-2,4

1,1

Frankrike

8,6

8,9

17,7

-0,6

Grekland

0,1

70,9

48,2

1,6

Holland

3,0

-0,1 -18,1

1,3

Italien

6,4

7,8

5,3

0,2

Japan

17,2

-0,7 -25,3

1,8

Kanada

3,6

25,1

-5,8

2,2

Norge

0,5 -10,3

12,8

-1,7

Portugal

0,2 197,8

50,1

10,6

Schweiz

2,8

2,0

15,1

-0,9

Spanien

1,3

75,4

-1,7

5,5

Storbritannien

9,2 -17,0

10,8

-2,0

Sverige

2,9

-6,8

17,7

-1,8

USA

19,1

-7,6 -11,3

0,3

Væsttyskland

19,2

-7,1

3,2

-0,7

ásterrike

1,3

72,0

24,7

3,4

$QP&#29; 3n&#3;JUXQG&#3;DY&#3;DYUXQGQLQJVIHO&#3;VXPPHUDU&#3;LQWH&#3;PDUNQDGVDQGHODUQD&#3;WLOO&#3;&#20;&#19;&#19;&#17; .lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;67$1&#3;'DWDEDVH&#17;

Enligt våra beräkningar har den relativa kvaliteten på den svenska verkstadsindustrins varor minskat med nära två procent per år. Andra länder som haft en sämre utveckling av marknadsandelarna än de hypotetiska är Belgien, Danmark, Frankrike, Norge, Schweiz, Storbritannien och Västtyskland. Kvaliteten på dessa länders varor har alltså enligt modellen minskat relativt OECD-genomsnittet. Portugal, Spanien och Österrike har ökat sina verkliga marknadsandelar betydligt mer än de hypotetiska under tidsperioden. Detta innebär stora kvalitetsförbättringar. Portugal och Spanien är de överlägset mest framgångsrika länderna vad gäller ökningen av marknadsandelar i verkstadsindustrin, emellertid startade dessa länder från en relativt låg nivå. Då den reella marknadsutvecklingen för dessa länder har varit mycket bättre än den hypotetiska, innebär detta att Portugal och Spanien kraftigt har förbättrat produktkvaliteten inom dessa branscher relativt OECD-genomsnittet. En orsak till denna positiva utveckling kan tänkas ligga i att Spanien och Portugal under perioden blev medlemmar i Europeiska Gemenskapen. Eftersom lönerna i dessa länder varit lägre än den genomsnittliga lönenivån i EG är det troligt att medlemskapet har

stimulerat till omfattande direktinvesteringar som i sin tur bidragit till högre kvalitet i produktionen.

Resultaten av beräkningarna visar att utvecklingen av svensk verkstadsindustris verkliga exportmarknadsandelar har varit lägre än de hypotetiska. Detta resultat tyder på att våra produkter, givet den relativa prisutveckling Sverige har haft under perioden 1980-1993, borde ha varit mer attraktiva på världsmarknaden än vad de i realiteten var. Resultaten indikerar att svenska företag inte har kunnat öka kvaliteten på sina produkter i takt med prisutvecklingen.

Sverige har alltså förlorat marknadsandelar i verkstadsindustrin, trots sänkta eller oförändrade relativpriser. Två allmänna förklaringar till detta kan föras fram. För att kunna vinna marknadsandelar och vara långsiktigt konkurrenskraftig är det en förutsättning att kunna erbjuda en kombination av varor och kringtjänster med en kvalitet som tillfredsställer världsmarknadens efterfrågan. För att generera en hög tillväxt måste dessa varor alltså hålla en hög kvalitet vilket i sin tur genererar ett högt förädlingsvärde.

Totalfaktorproduktiviteten ökade i början av 1990-talet

Ett annat sätt att illustrera Sveriges konkurrenskraft är att jämföra produktivitetsutvecklingen i olika länder. I det följande kommer vi att beskriva utvecklingen av totalfaktorproduktivitet (TFP) mellan 1971 och 1993 i verkstadsindustrin. för Sverige och G7-länderna. Till skillnad från arbetsproduktivitet, som är ett partiellt mått, relaterar TFP produktionsvolymen hos ett företag eller en bransch till utnyttjandet av samtliga insatsfaktorer, det vill säga arbetskraft, kapital, energi med mera.

Det finns flera anledningar till att vi valt att endast diskutera utvecklingen inom verkstadsindustrin. Verkstadsindustrin är den bransch inom tillverkningsindustrin som sysselsätter flest personer. I samtliga länder som ingår i denna produktivitetsjämförelse har verkstadsindustrin mer än dubbelt så många sysselsatta som någon av de andra tillverkningsindustrierna, trots nedskärningarna under senare år. Utvecklingen inom verkstadsindustrin får därmed relativt stort utslag på utvecklingen inom tillverkningsindustrin som helhet. Av de branscher som studerats ska tilläggas att verkstadsindustrin också haft den bästa genomsnittliga produktivitetsutvecklingen.39

Produktivitet kan mätas i absoluta nivåer eller som procentuella förändringar. I litteraturen används begreppet produktivitet oftast synonymt med produktivitetsförändringar. Anledningen till detta är att det är endast om produktiviteten i Sverige ökar snabbare än hos våra konkurrenter som vi kan förvänta oss en ökning av inkomsterna i ekonomin och därmed också i vår levnadsstandard. Vi kommer därför

39 Verkstadsindustrin innefattar branscherna metallvaru-, maskinvaru-, elektro-, transportmedels-, och instrumenttillverkningsindustrin. Den övervägande delen av verkstadsindustrin klassas som kunskapsintensiv industri.

58

fortsättningsvis att använda begreppet

=produktivitet synonymnt med

begreppet

produktivitetsförændringar.

Den metod vi använder oss av för produktivitetsberäkningarna, WIDEmodellen40, är konstruerad så att den dekomponerar produktivitetsutvecklingen i bakomliggande orsaker. Modellen är en så kallad dynamisk modell som mäter industrins efterfrågan på produktionsfaktorer, i detta fall arbetskraft och kapital. Det som är speciellt för modellen är att den kan skilja effekterna av kortsiktiga konjunkturberoende faktorer från långsiktiga trendmässiga. Modellen utgår från att företag agerar för att maximera sin vinst. Vid en konjunkturnedgång får företagen, generellt sett, svårare att sälja sina produkter. Produktionen antas därför minska och reducerar därmed också företagens utnyttjande av tillgänglig produktionskapacitet. Eftersom insatsfaktorerna inte kan minskas i motsvarande utsträckning visar sig detta som en produktivitetsminskning. En sådan produktivitetsminskning är orsakad av förändringar i efterfrågan och inte av förändringar i företagens möjligheter att producera på ett effektivt sätt. Av denna anledning är modellen konstruerad så att den kan skilja mellan den produktivitetsförändring som är en effekt av företagens förändrade kapacitetsutnyttjande eller av förändrade relativpriser i produktionsfaktorerna respektive mer långsiktiga produktivitetsförändringar i form av teknisk utveckling.

Den tekniska utvecklingen kan beskrivas som att investeringar i ny teknik ökar kapaciteten i produktionsanläggningarna och därmed även effektiviteten. Det leder till att produktionen kan bedrivas till lägre kostnader eller att man kan producera varor av högre kvalitet än tidigare. När takten i den tekniska utvecklingen stiger ökar också företagens möjligheter att tillgodogöra sig teknologiska innovationer. Den tekniska utvecklingen får således två effekter. Det uppstår dels en omedelbar effekt i och med stigande effektivitet, dels en dynamisk effekt eftersom anpassningen till nya produktionsmetoder och tillvaratagandet av ny teknologi kan ske i snabbare takt. I det följande kommer vi att visa utvecklingen inom verkstadsindustrin med avseende på totalfaktorproduktiviteten och en av produktivitetens delkomponenter, den tekniska utvecklingen.41 Den tekniska utvecklingen tolkar vi som ett mått på den långsiktigt underliggande produktivitetsutvecklingen, varför vi speciellt kommer att diskutera detta mått.

Teknisk utveckling har lett till ökad produktivitet

I tabellerna 3.2 och 3.3 nedan visas produktiviteten och den tekniska utvecklingen i verkstadsindustrin under perioden 1971-93. Det framgår att Kanada hade den starkaste totalfaktorproduktiviteten i början av 1970talet. Under mitten av 1970-talet passerades dock Kanada av flera länder

40 Walfridson Interrelated Disequilibrium model. Se Walfridson, B. och Hjalmarsson, L. (1991).41 Övriga komponenter som utgör TFP är: kapacitetsutnyttjande, förändrade relativpriser mellan insatsfaktorer samt en felkomponent som fångar upp övriga faktorers påverkan på TFP.

och Japan intog den ledande positionen ända fram till 1990-talets början. Produktiviteten var under perioden 1975-1980 mycket högre i den japanska verkstadsindustrin än i något annat land. En relativt stor del av den höga produktiviteten förklaras av att den tekniska utvecklingen var betydligt snabbare än i de andra länderna. Den tekniska utvecklingen har i sin tur samband med en stark kapacitetstillväxt i japansk industri.43

7DEHOO&#3;&#22;&#17;&#21; 7RWDOIDNWRUSURGXNWLYLWHWHQ&#3; &#11;7)3&#12;&#3; L&#3; YHUNVWDGVLQGXVWULQ&#3; PHOODQ&#3; &#20;&#28;&#26;&#20;&#16; &#20;&#28;&#28;&#22;&#3; L&#3; 6YHULJH&#3; RFK&#3; *&#26;&#16;OlQGHUQD&#17;&#3; cUOLJ&#3; JHQRPVQLWWOLJ&#3; |NQLQJVWDNW&#3; L SURFHQW&#17;

/DQG &#26;&#19;&#16;&#26;&#24; &#26;&#24;&#16;&#27;&#19; &#27;&#19;&#16;&#27;&#24; &#27;&#24;&#16;&#28;&#19; &#28;&#19;&#16;&#28;&#22; &#26;&#19;&#16;&#28;&#22;

Japan

-0,49 8,07 4,48 4,17 0,14 3,73

Italien

-1,17 5,15 2,37 3,02 - 2,53

Sverige

2,75 0,34 3,12 0,16 8,17 2,16

Frankrike

3,07 3,23 0,74 2,60 -0,39 2,11

Storbritannien

2,47 -1,43 4,90 2,40 - 2,08

Kanada

3,45 0,43 3,90 -0,51 1,99 1,77

USA

0,00 -0,53 2,25 2,90 4,15 1,61

Tyskland

1,78 2,22 1,32 0,97 -0,12 1,40

$QP&#29; 'DWD&#3; I|U&#3; ,WDOLHQ&#3; VWUlFNHU&#3; VLJ&#3; HQGDVW&#3; IUDP&#3; WLOO&#3; RFK&#3; PHG&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#15;&#3; I|U&#3; 6WRUEULWDQQLHQ HQGDVW&#3;IUDP&#3;WLOO&#3;RFK&#3;PHG&#3;&#20;&#28;&#28;&#20;&#3;RFK&#3;I|U&#3;)UDQNULNH&#3;RFK&#3;7\VNODQG&#3;WLOO&#3;RFK&#3;PHG&#3;&#20;&#28;&#28;&#21;&#17; 'DWD&#3; I|U&#3; .DQDGD&#15;&#3; 86$&#15;&#3; 6YHULJH&#3; RFK&#3; -DSDQ&#3; ILQQV&#3; I|U&#3; KHOD&#3; GHQ&#3; VWXGHUDGH WLGVSHULRGHQ&#17; $QP&#29; $WW&#3;WLGVLQWHUYDOOHQ&#3;E|UMDU&#3;RFK&#3;VOXWDU&#3;PHG&#3;VDPPD&#3;nUWDO&#3;EHURU&#3;Sn&#3;DWW&#3;GHW&#3;U|U&#3;VLJ&#3;RP nUVYLVD&#3;I|UlQGULQJDU&#17; .lOOD&#29; 187(.&#17;

Italien uppvisar också en relativt hög totalfaktorproduktivitet. Landets kapacitetstillväxt var relativt hög mellan 1971-1990. Detta återspeglas i den tekniska utvecklingen som utgjorde den enskilt största delen av produktivitetsökningen även i Italien. Den genomsnittliga utvecklingen har varit lägst i tysk och amerikansk verkstadsindustri, både med avseende på produktivitet och teknisk utveckling. Produktiviteten i kanadensisk verkstadsindustri uppvisade fram till 1990-talet stora likheter med den svenska. Den kanadensiska verkstadsindustrin hade dock sämre teknisk utveckling än den svenska, trots en i genomsnitt högre kapacitetsförnyelse. Storbritanniens verkstadsindustri hade en relativt hög produktivitet under 1980-talet. Likaså var den tekniska utvecklingens bidrag till produktivitetsutvecklingen i brittisk verkstadsindustri relativt hög trots en låg kapacitetstillväxt. Anledningen är förmodligen de strukturrationaliseringar som skedde inom den brittiska tillverkningsindustrin i form av stora nedskärningar av sysselsättningen under perioden.

60

7DEHOO&#3;&#22;&#17;&#22; 'HQ&#3; WHNQLVND&#3; XWYHFNOLQJHQ&#3; L&#3; YHUNVWDGVLQGXVWULQ&#3; PHOODQ&#3; &#20;&#28;&#26;&#20;&#16;&#20;&#28;&#28;&#22;&#3; L 6YHULJH&#3;RFK&#3;*&#26;&#16;OlQGHUQD&#17;&#3;cUOLJ&#3;JHQRPVQLWWOLJ&#3;|NQLQJVWDNW&#3;L&#3;SURFHQW&#17;

/DQG &#26;&#19;&#16;&#26;&#24; &#26;&#24;&#16;&#27;&#19; &#27;&#19;&#16;&#27;&#24; &#27;&#24;&#16;&#28;&#19; &#28;&#19;&#16;&#28;&#22; &#26;&#19;&#16;&#28;&#22;

Japan

6,75 3,33 3,79 3,66 1,86 3,93

Italien

1,74 1,73 3,81 2,98 -2,61

Storbritannien

1,48 0,29 2,63 3,40 -2,04

Frankrike

0,85 2,07 2,74 1,73 1,90 1,90

Sverige

1,26 2,05 1,93 1,29 2,12 1,70

Kanada

1,08 1,11 1,15 1,69 1,02 1,23

Tyskland

1,09 1,02 1,18 1,23 1,25 1,14

USA

1,09 1,43 1,43 0,90 0,68 1,14

$QP&#29; 'DWD&#3; I|U&#3; ,WDOLHQ&#3; VWUlFNHU&#3; VLJ&#3; HQGDVW&#3; IUDP&#3; WLOO&#3; RFK&#3; PHG&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#15;&#3; I|U&#3; 6WRUEULWDQQLHQ HQGDVW&#3;IUDP&#3;WLOO&#3;RFK&#3;PHG&#3;&#20;&#28;&#28;&#20;&#3;RFK&#3;I|U&#3;)UDQNULNH&#3;RFK&#3;7\VNODQG&#3;WLOO&#3;RFK&#3;PHG&#3;&#20;&#28;&#28;&#21;&#17; 'DWD&#3; I|U&#3; .DQDGD&#15;&#3; 86$&#15;&#3; 6YHULJH&#3; RFK&#3; -DSDQ&#3; ILQQV&#3; I|U&#3; KHOD&#3; GHQ&#3; VWXGHUDGH WLGVSHULRGHQ&#17; $QP&#29; $WW&#3;WLGVLQWHUYDOOHQ&#3;E|UMDU&#3;RFK&#3;VOXWDU&#3;PHG&#3;VDPPD&#3;nUWDO&#3;EHURU&#3;Sn&#3;DWW&#3;GHW&#3;U|U&#3;VLJ&#3;RP nUVYLVD&#3;I|UlQGULQJDU .lOOD&#29; 187(.&#17;

I Sverige har produktiviteten varierat kraftigt under perioden. Svängningarna i produktiviteten följer i stort sett konjunkturen och de därmed följande variationerna i kapacitetsutnyttjande. Kraftiga ökningar av produktiviteten märks i samband med de devalveringar av kronan som ägde rum 1976/77 och 1981/82, samt när växelkursen blev flytande 1992. I genomsnitt har produktiviteten i svensk verkstadsindustri en ökningstakt som ligger nära övriga länder fram till 1990-talets början varefter den stiger kraftigt. Produktivitetsökningen under 1990-talet har dock inte främst sin grund i en ökning av produktionen, utan speglar till stor del de nedskärningar som skett i Sverige liksom i Storbritannien. Under perioden 1990-1993 minskade sysselsättningen i svensk verkstadsindustri med 23 procent. Anledningen till att minskningen i sysselsättning visar sig som en produktivitetshöjning är att produktivitetsberäkningar utgår från kostnader för produktionen samt förädlingsvärde. Om kostnaderna för att producera en vara minskar snabbare än förädlingsvärdet på sålda produkter får vi alltså en produktivitetshöjning. Således kan vi få en produktivitetshöjning utan att vi därför får en produktionshöjning.

Den tekniska utvecklingen i Sverige har varit betydligt mer stabil än produktiviteten, men även den har ökat under 1990-talet. Sammantaget ligger den tekniska utvecklingen i Sverige nära genomsnittet för G7länderna. Kapacitetstillväxten har dock varit relativt låg i svensk verkstadsindustri, i genomsnitt 1,71 procent per år. Endast Storbritannien uppvisar en lägre kapacitetstillväxt.

I de två inledande avsnitten har tillgången till data medfört att vi koncentrerat oss på utvecklingen fram till i början på 1990-talet. Sverige har inte uppnått den utveckling av marknadsandelar som relativpriserna indikerat. Det kan diskuteras i vilken omfattning detta beror på låg innovationstakt, är en konsekvens av internationaliseringen som medfört att svenska företag i allt större utsträckning förlägger sin produktion av

varor utanför Sveriges gränser eller på bristande produktivitetsutveckling, framför allt under 1980-talet.

Den relativt snabba tekniska utvecklingen i svensk verkstadsindustri under 1990-talet tyder på att produktiviteten på lite längre sikt skulle kunna fortsätta att ligga runt genomsnittet av de sju största industriländerna (G7). Den kraftiga produktions- och produktivitetstillväxten som skett 1993-94 framför allt inom den kunskapsintensiva delen tyder på att de kan ha skett ett trendbrott under 1990-talet i den svenska verkstadsindustrins tekniska utveckling.

I nästa avsnitt går vi vidare för att se i vilken omfattning den beskrivna utvecklingen i början på 1990-talet avspeglar sig i industriproduktionen och exportutvecklingen fram till 1997 när vi jämför med genomsnittet för OECD-länderna.

Konkurrenskraft jæmfört med OECD

Industriproduktionen i Sverige har utvecklats positivt

I diagram 3.1 visas utvecklingen av industriproduktionen i Sverige jämfört med den genomsnittliga utvecklingen inom EU- och OECDländerna under perioden 1990-1997. Vi kan konstatera att utvecklingen var negativ fram till 1993 då industriproduktionen ökade kraftigt. Sverige hade den lägsta utvecklingstakten fram till 1993 men har därefter upplevt en mer gynnsam produktionsökning än genomsnittet för OECD- och EUländerna. Industriproduktionen i Sverige ökade med 30 procent under den studerade perioden, vilket kan jämföras med att ökningstakten i EU uppgick till 8 procent och i hela OECD-området till 14 procent. Det innebär att utvecklingen har varit starkare i Sverige under senare år och betydligt snabbare än i de flesta andra industriländer. Enstaka länder har visat samma höga produktionsökning som Sverige, exempelvis USA och Finland. Produktionen i Tyskland, inklusive de östra delarna, har i stora drag varit oförändrad.

62

'LDJUDP&#3;&#22;&#17;&#20; ,QGXVWULSURGXNWLRQVYRO\PHQ&#15;&#3; PlWW&#3; VRP&#3; I|UlGOLQJVYlUGH&#15;&#3; L&#3; 6YHULJH&#15; (8&#16;&#20;&#24;&#3;RFK&#3;2(&'&#16;OlQGHUQD&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#26;&#17;&#3;,QGH[&#3;&#20;&#28;&#28;&#19; &#20;&#19;&#19;&#17;

&#29;&#20; &#29;&#25; &#21;&#20;&#20; &#21;&#20;&#25; &#21;&#21;&#20; &#21;&#21;&#25; &#21;&#22;&#20; &#21;&#22;&#25; &#21;&#23;&#20;

&#21;&#29;&#29;&#20; &#21;&#29;&#29;&#21; &#21;&#29;&#29;&#22; &#21;&#29;&#29;&#23; &#21;&#29;&#29;&#24; &#21;&#29;&#29;&#25; &#21;&#29;&#29;&#26; &#21;&#29;&#29;&#27;

7ZIVMKI

3)'(&#16; 8SXEPX )9&#16;&#21;&#25;

$QP&#29; 8SSJLIWHU&#3;I|U&#3;&#20;&#28;&#28;&#26;&#3;lU&#3;SUHOLPLQlUD&#17; .lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;4XDUWHUO\&#3;6WDWLVWLFV&#15;&#3;&#20;&#28;&#28;&#27;&#17;

Den samlade industriproduktionsökningen i Sverige har, som tidigare nämnts, sin grund i de snabbväxande läkemedels- och teleproduktindustrierna. I digram 3.2 kan vi se att produktionen ökat mer än 300 procent inom industrin för teleprodukter och mer än fördubblats inom industrin för läkemedel under perioden 1990-1997. Om vi bortser ifrån de två snabbväxande delsektorerna uppvisade den resterande industrin en tillväxttakt på nära tre procent. Det kan jämföras med genomsnittet för OECD-länderna som hade en årlig genomsnittlig tillväxt på två procent i industriproduktionen, inklusive de snabbväxande industribranscherna. Bland nära konkurrentländer kan noteras att Finland också haft en mycket snabb produktionstillväxt för de nämnda industrierna.

'LDJUDP&#3;&#22;&#17;&#21; ,QGXVWULSURGXNWLRQHQ&#3; L&#3; 6YHULJH&#15;&#3; LQGHODG&#3; L&#3; OlNHPHGHOV&#16;&#3; RFK WHOHSURGXNWLQGXVWUL&#3; VDPW&#3; L&#3; |YULJ&#3; LQGXVWUL&#17;&#3; )|UlGOLQJVYlUGH&#3; L&#3; IDVWD SULVHU&#17;&#3;,QGH[&#3;&#20;&#28;&#28;&#19; &#20;&#19;&#19;&#17;

50 100 150 200 250 300 350

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

Industri för teleprodukter

Industri för läkemedel

Övrig industri

Hela industrin

$QP&#29; 'DWD&#3; ILQQV&#3; HQGDVW&#3; WLOOJlQJOLJD&#3; I|U&#3; KHOD&#3; LQGXVWULQ&#3; I|U&#3; SHULRGHQ&#3; &#20;&#28;&#28;&#25;&#16;&#20;&#28;&#28;&#26;&#3; RFK GHQQD&#3;|NQLQJVWDNW&#3;KDU&#3;GlUI|U&#3;DQWDJLWV&#3;I|U&#3;GH&#3;WUH&#3;LQGXVWULHUQD&#3;I|U&#3;GHQQD&#3;SHULRG&#17; .lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;QDWLRQDOUlNHQVNDSHU&#15;&#3;LQGXVWULSURGXNWLRQVLQGH[&#3;&#11;&#20;&#28;&#28;&#25;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#26;&#12;&#17;

Exporten har ökat kraftigt

Handeln mellan länder har varit den viktigaste draghjälpen för produktionsökningarna inom industrin. I diagram 3.3 visas att exporten från Sverige har stigit snabbare än den samlade exporten från OECDområdet och snabbare än EU-länder som Tyskland och England. Det kan också nämnas att USA och Finland är två länder som upplevt nästan lika stor exportökning som Sverige under nämnda period.

64

'LDJUDP&#3;&#22;&#17;&#22; ([SRUW&#3; DY&#3; YDURU&#3; IUnQ&#3; 6YHULJH&#3; RFK&#3; QnJUD&#3; YLNWLJD&#3; NRQNXUUHQWOlQGHU&#17; /|SDQGH&#3;SULV&#17;&#3;,QGH[&#3;&#20;&#28;&#28;&#19; &#20;&#19;&#19;&#17;

&#28;&#20; &#21;&#20;&#20; &#21;&#22;&#20; &#21;&#24;&#20; &#21;&#26;&#20; &#21;&#28;&#20; &#22;&#20;&#20;

&#21;&#29;&#29;&#20; &#21;&#29;&#29;&#21; &#21;&#29;&#29;&#22; &#21;&#29;&#29;&#23; &#21;&#29;&#29;&#24; &#21;&#29;&#29;&#25; &#21;&#29;&#29;&#26; &#21;&#29;&#29;&#27;

7ZIVMKI

8]WOPERH

9/

3)'(&#16;XSXEPX

$QP&#29; 8SSJLIWHU&#3;I|U&#3;&#20;&#28;&#28;&#26;&#3;lU&#3;SUHOLPLQlUD&#17; .lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;4XDUWHUO\&#3;6WDWLVWLFV&#15;&#3;&#20;&#28;&#28;&#27;&#17;

Den kapitalintensiva och den kunskapsintensiva industrin exporterade vardera närmare 60 procent av sin produktion 1996 och den arbetskraftsintensiva industrin knappt 30 procent.44 För att få en indikation på Sveriges relativa konkurrenskraft inom de tre industrisektorerna studerar vi exportgraden, vilken mäts som exportens andel av importen. Det innebär att om exporten och importen är lika stora blir andelen 100. En positiv utveckling av exportgraden kan bero såväl på en minskad import som en ökad export. Under den studerade perioden har både importen och exporten ökat, men exportökningen har varit betydligt större än importökningen.

Som framgår av diagram 3.4 har både den kunskaps- och den kapitalintensiva industrin ett exportöverskott medan den arbetsintensiva industrin redovisar ett exportunderskott. Andelen exportvaror från den arbetsintensiva industrin har dock ökat påtagligt från 1993 och är nästan lika stor som importen 1996. Det kan delvis förklaras av att arbetskraftskostnaderna är ett viktigt konkurrensmedel inom arbetsintensiv produktion eftersom deras varor är relativt priskänsliga. Deprecieringen under 1992 gynnade därför speciellt denna industri. Den kunskapsintensiva industrin, som har det största exportöverskottet, har utvecklats gynnsamt under hela 1990-talet. Den kapitalintensiva industrin, som till ca 40 procent består av den råvarubaserade och

44 Jämförelserna mellan produktion och utrikeshandel är ungefärliga. Dels har handelns varugruppsindelning inte kunnat göras så att den helt motsvarar industriindelningen, dels tenderar produktionsvärdet (här saluvärdet) genom summeringarna över delsektorer att överskattas.

energikrävande massa- och pappersindustrin samt stålindustrin, visade en stabil exportgrad under perioden med undantag från en tydlig toppnotering 1995.

'LDJUDP&#3;&#22;&#17;&#23; ([SRUWJUDGHQ&#15;&#3;H[SRUW&#3;L&#3;SURFHQW&#3;DY&#3;LPSRUW&#15;&#3;LQRP&#3;NXQVNDSV&#16;&#15;&#3;NDSLWDO&#16; RFK&#3;DUEHWVLQWHQVLY&#3;LQGXVWUL&#15;&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#25;&#17;

60 80 100 120 140 160

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

Kunskapsintensiva varor Kapitalintensiva varor Arbetsintensiva varor

$QP&#29; cU&#3; &#20;&#28;&#28;&#24;&#3; JMRUGHV&#3; KDQGHOVVWDWLVWLNHQ&#3; RP&#15;&#3; YLONHW&#3; EHJUlQVDU&#3; MlPI|UEDUKHWHQ&#3; PHG WLGLJDUH&#3;nU&#17; .lOOD&#29; 6&%&#3;RFK&#3;187(.V&#3;HJQD&#3;EHUlNQLQJDU&#17;

Vi kan också få en indikation på förändringar i konkurrenskraften genom att jämföra om Sverige exporterar relativt sett mer av något varuslag än andra länder. I diagram 3.5 redovisas därför varuslagens andel av Sveriges export relativt varuslagens andel av OECD-ländernas export. Om värdet överstiger 100 betyder det att Sverige exporterar relativt sett mer av det specifika varuslaget och därför har en relativ konkurrensfördel. Av diagrammet kan man också utläsa den relativa förändringen i exportspecialisering mellan åren 1990 och 1995. De svenska skogsindustrivarornas dominans framgår tydligt; i trävarorna bland de arbetsintensiva varorna och i massa- och pappersvarorna bland de kapitalintensiva. Andra varugrupper med högre relativ exportandel år 1995 var metallvaror bland de arbetsintensiva varorna, petro- och basmetall bland de kapitalintensiva varorna samt kommunikationsutrustning, maskiner och motorfordon bland de kunskapsintensiva varorna. De största relativa förbättringarna mellan åren 1990 och 1995 kan noteras för kemiska varor (där läkemedel ingår), som i diagrammet återfinns bland de kapitalintensiva varorna, samt för kommunikationsutrustning (som inkluderar telekommunikationsvaror) och transportmedelsvaror bland de kunskapsintensiva varorna.

66

'LDJUDP&#3;&#22;&#17;&#24; 6YHULJHV&#3; H[SRUWVSHFLDOLVHULQJ&#3; I|U&#3; YLVVD&#3; YDUXVODJ&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#3; RFK&#3; &#20;&#28;&#28;&#24;&#17; 9DUXVODJHQV&#3;DQGHO&#3; DY&#3; 6YHULJHV&#3; H[SRUW&#3; UHODWLYW&#3; YDUXVODJHQV&#3; DQGHO&#3; DY 2(&'&#16;OlQGHUQDV&#3;H[SRUW&#17;&#3;2(&' &#20;&#19;&#19;&#17;

0 50 100 150 200 250 300 350 400 450

Tr ä

M e ta lllva ro

Gum m i

pl astv ar o

Li vsm ed

l

K läde r

Mass a o p app e r

Pe tr o

B a sm etal

l

Ke m isk

Jord o ste n

K o m m uni k.ut r.

Maski ne

Mot o rf or

d

In s tru me

Ele k tr o

Tr ans por tm ed

l

Fö rl ag

D a to re r m

&#21;&#29;&#29;&#20; &#21;&#29;&#29;&#25;

$QP&#29; 9DUXJUXSSHUQD&#3;WlFNHU&#3;PHUSDUWHQ&#3;DY&#3;YDUXH[SRUWHQ&#17;&#3;%ODQG&#3;NHPLVND&#3;YDURU&#3;nWHUILQQV EODQG&#3;DQQDW&#3;GH&#3;NXQVNDSVLQWHQVLYD&#3;OlNHPHGHOVYDURUQD&#17; .lOOD&#29; (XURVWDW&#17;

Handelsfördelar =inom =humankapitalintensiv produktion

Den ökade internationella handeln innebär att det blir av allt mindre vikt att varor produceras i det land de konsumeras. I handel mellan öppna ekonomier kommer en vara att produceras i det land som har komparativa fördelar i produktionen av varan i fråga.45 Länder kommer då att specialisera sig i enlighet med sina komparativa fördelar. Komparativa fördelar skiftar i takt med förändringar i kvalitet, produktivitet (och därmed pris) samt teknisk utveckling i olika länder. Av detta skäl kommer också ett lands specialisering att förändras över tiden. För att

45

Lagen om komparativa fördelar (David Ricardo) säger att även om ett land är mindre effektivt än ett annat land i produktionen av alla varor finns det ändå en bas för ömsesidig nytta i handel. Detta fungerar genom att lönerna anpassar sig så att ett land kan exportera även om det är minst effektivt i produktionen av alla produkter. Landet bör specialisera sig i produktion och export av den vara i vilken dess absoluta effektivitetsnackdel är minst och importera den vara där skillnaden i effektivitet är störst.

Arbetsintensiva

Kapitalintensiva

Kunskapsinteniva

uppnå maximal vinst kommer resurser att flyttas till företag med bäst internationell konkurrenskraft. Resurserna kommer således att omfördelas, såväl inom som mellan företag, branscher och länder. Denna strukturomvandling, som följer av specialiseringen, är alltså orsakad av förskjutningar i

relativ konkurrenskraft mellan olika delar av näringslivet.

En stark internationell konkurrensposition i en bransch bör avspegla sig i form av höga marknadsandelar både på hemmamarknaden och exportmarknaden. Ett sätt att mäta den internationella konkurrenskraften i en bransch är därför som kvoten mellan inhemsk produktion och förbrukningen46 på den inhemska marknaden av branschens produkter. Detta kallas

specialiseringskvoten. En specialiseringskvot som överstiger

ett innebär att Sverige är nettoexportör inom varugruppen. Ju högre värde specialiseringskvoten har, desto större är nettoexporten som andel av förbrukningen, och desto starkare kan den svenska industrins internationella konkurrensposition och därmed komparativa fördelar sägas vara.47

Ett lands industriella specialisering påverkas av en rad faktorer. En viktig faktor är landets tillgång till produktionsresurser.48 Detta gäller speciellt de resurser som är mindre rörliga och som därför påverkar företagens lokaliseringsbeslut. Exempel på mindre rörliga resurser är infrastruktur, råvarutillgång och specialiserad arbetskraft. Vidare påverkas specialiseringen av de tekniska försprång landet uppnått inom olika branscher. De tekniska försprången antas visa sig som skillnader i produktivitet, och därmed resursåtgång, i en bransch jämfört med dess internationella konkurrenter. En tredje faktor som påverkar specialiseringen är existensen av kvalitetsskillnader mellan inhemska och utländska produkter.

Vid en jämförelse mellan branscher kan man därför förvänta sig höga värden på specialiseringskvoten i branscher som:

  • kräver stora insatser av resurser som landet har gott om (eller som av andra anledningar är billiga),
  • har hög teknisk effektivitet (produktivitet) jämfört med konkurrenterna,
  • har en hög kvalitet på sina produkter i internationell jämförelse. Genom att beräkna de statistiska sambanden mellan ett lands specialiseringskvot och den relativa åtgången av olika resurser i produktionen kan vi studera det svenska näringslivets internationella specialisering.

46 Förbrukningen definieras som produktion plus import minus export (C = Q + M - X).47 Hansson, P. & Lundberg, L. (1995), s.20.48 Heckscher-Ohlin teoremet säger att komparativa fördelar existerar på grund av skillnader i faktortillgång och -pris. En nation kommer att exportera de varor vars produktion kräver intensivt användande av de insatsfaktorer ett land har relativt gott om och vilken därmed är billig och importera de varor vars produktion kräver stort användande av resurser som är knappa och dyra.

68

Berækning av specialisering

Vi kommer att använda oss av regressionsanalys för att studera sambandet mellan internationell konkurrenskraft och faktorintensiteter på branschnivå. Med faktorintensiteter menas åtgången av produktionsfaktorer som realkapital, energi, skogsråvara och humankapital per sysselsatt.

I tidigare studier av svensk industris specialisering har man funnit att svensk industri ökat specialiseringen mot branscher med högt förädlingsvärde per sysselsatt, samt att denna trend framför allt beror på förbättrade komparativa fördelar i humankapitalintensiva branscher.49Det förädlingsvärde ett företag genererar ska täcka kostnader för arbetskraft och humankapital i produktionen samt kostnader för realkapital i form av eventuella nyinvesteringar och avkastning till verksamhetens finansiärer. För att kunna se vari ett lands komparativa fördelar består behöver vi ersätta variabeln förädlingsvärde med variabler som mäter realkapital respektive humankapital. Som ett mått på realkapital använder vi värdet av byggnader och maskiner per sysselsatt. Insatsen av humankapital mäts som arbetskraftens genomsnittliga utbildningstid efter grundskolan.

Vi beräknar först en ekvation som relaterar förändringen i specialiseringskvoten till insatsen av skogsråvara, el, realkapital och utbildad arbetskraft. Denna ekvation förändras sedan något för att studera olika utbildningsnivåers påverkan på specialiseringskvoten. Till slut beräknar vi en liknande ekvation som den första men med tillägg av ytterligare en insatsfaktor; teknisk utveckling.50 Nedan visas resultaten från de olika beräkningarna.

Kunskap och skog ær de viktigaste insatsfaktorerna

Regressionerna har beräknats för 11 branscher inom tillverkningsindustrin för treårsperioderna 1986-88, 1989-91 samt 1992-94. Till att börja med kan vi konstatera att regressionerna tycks vara relativt väl utformade, då de ingående koefficienterna lyckas förklara runt 60 procent av variationerna i specialiseringskvoten.51

I resultaten från den första regressionen som redovisas i tabell 3.4 ser vi att koefficienten =Skog är positiv och signifikant. Det betyder att Sverige har komparativa fördelar i branscher med hög insats av skogsråvara. Resultatet är förväntat och stämmer väl med resonemanget ovan gällande god tillgång på produktionsfaktorer. Värdet på koefficienten är däremot relativt lågt, vilket indikerar att tillgången på skogsråvara påverkar vår specialisering, men att dess påverkan på tillverkningsindustrin som helhet är relativt liten.

49 Se t.ex. Lundberg, L. (1988) ”Technology, Factor Proportions and Competitiveness”.

6FDQGLQDYLDQ&#3;-RXUQDO&#3;RI&#3;(FRQRPLFV, 90, 173-188.

Hansson, P. (1993), "Changing Comparative Advantage of Sweden and in OECD during the 1970’s and 1980’s”.

),() Stencil.

Koefficienterna för tillgången till elenergi och realkapital visar också låga värden. Dessutom är de inte signifikanta under någon av perioderna. Detta betyder att vi inte kan utesluta att dessa variablers påverkan på specialiseringskvoten är noll - det vill säga att tillgången till dem inte påverkar specialiseringskvoten. Variablerna elenergi och realkapital är visserligen starkt korrelerade med varandra.52 Om vi utesluter en av de två blir den kvarvarande variabelns koefficient negativ och fortfarande icke signifikant. Resultat kan tyda på att Sverige inte på senare tid inte har några särskilt starka komparativa fördelar i vare sig elintensiv eller realkapitalintensiv tillverkning. Resultatet bör dock endast tolkas indikativt se diskussion nedan.

Däremot tycks svensk tillverkningsindustri ha komparativa fördelar i humankapitalintensiv produktion. Koefficienten för genomsnittlig utbildningstid efter grundskolan är signifikant och positiv. Dessutom ligger den på en betydligt högre nivå än övriga koefficienter. Vår tolkning är därför att den genomsnittliga utbildningsnivån har betydelse för specialiseringen inom svensk tillverkningsindustri, och att dess påverkan dessutom är relativt stor.

7DEHOO&#3;&#22;&#17;&#23; 5HJUHVVLRQVNRHIILFLHQWHU&#3; I|U&#3; VDPEDQGHW&#3; PHOODQ&#3; VSHFLDOLVHULQJVNYRW RFK&#3;IDNWRULQWHQVLWHWHU&#3;L&#3;VYHQVN&#3;LQGXVWUL&#3;XQGHU&#3;WUH&#3;WUHnUVSHULRGHU&#17;

&#20;&#28;&#27;&#25;&#16;&#27;&#27; &#20;&#28;&#27;&#28;&#16;&#28;&#20; &#20;&#28;&#28;&#21;&#16;&#28;&#23;

Elenergi

-0,043

-0,179

-0,161

Realkapital

0,022

0,143

0,034

Skog

0,047

0,055

0,066

Utbildning

0,958

1,628

1,385

Förklaringsgrad

0,565

0,605

0,535

$QP&#29; )|UNODULQJVJUDGHQ&#3;&#11;MXVWHUDG&#3;5&#21;&#17;&#12;&#3;WDODU&#3;RP&#3;L&#3;YLONHQ&#3;XWVWUlFNQLQJ&#3;PRGHOOHQ&#3;O\FNDV I|UNODUD&#3;VDPEDQGHQ&#17; $QP&#29; &#3; LQQHElU&#3; DWW&#3; YDULDEHOQ&#3; lU&#3; VWDWLVWLVNW&#3; VLJQLILNDQW&#3; Sn&#3; &#24;&#3; SURFHQWVQLYnQ&#15;&#3; RFK&#3; LQQHElU&#3;DWW&#3;YDULDEHOQ&#3;lU&#3;VWDWLVWLVNW&#3;VLJQLILNDQW&#3;Sn&#3;&#20;&#3;SURFHQWVQLYnQ&#17; .lOOD&#29; 187(.&#17;

Av tabell 3.4 framgår också att utbildningens betydelse för specialiseringskvoten varierar, samt att den var störst mellan 1989-91. I diagram 3.6 visas hur koefficienterna utvecklats över tiden. Diagrammet baseras på regressioner av samma typ som ovan, årsvis beräknade för de elva branscher som ingår i studien.53 Utbildningsnivåns ökade påverkan på specialiseringen framgår här ännu tydligare. Utbildningsnivån hade fram till 1990 en ökande betydelse för svensk tillverkningsindustris komparativa fördelar. Efter 1990 började utbildningsnivåns påverkan på specialiseringskvoten att falla. Detta betyder att svensk tillverkningsindustri har komparativa fördelar i humankapitalintensiv

52 Det vill säga att de samvarierar. Korrelationen är 0,923.53 Eftersom våra regressioner baseras på data från 11 branscher inom tillverkningsindustrin får vi endast 11 observationer per år. De flesta koefficienter är därmed inte signifikanta i denna regression. Koefficienterna visar dock på trenden i utvecklingen.

70

produktion, men att humankapitalets betydelse för specialiseringskvoten är på nedåtgående.

För Sverige som land med sina konkurrensfördelar framför allt inom kunskapsintensiv industri bådar denna trend inte speciellt gott inför framtiden. Den visar att branscher som har relativt hög utbildningsnivå förlorat i konkurrenskraft under 1990-talet relativt övriga länder i världen.

Ovanstående analys är en fortsättning på Hansson och Lundbergs analys för åren 1969 till 1989.54 Deras beräkningar baserar sig emellertid på tillverkningsindustrin fördelad på 75 branscher. Då vi enbart använder oss av elva branscher innebär det en betydelsefull skillnad i information vilket kan förklara en viss differens i storleken på koefficienterna för de år vi kan jämföra. Koefficienten för till exempel elenergi är i våra beräkningar negativ och icke-signifikant, medan den i deras resultat är svagt positiv och signifikant vilket kan vara ett resultat av att de har haft en större informationsmängd till förfogande. Hansson och Lundberg får dock inte heller ett signifikant estimat på koefficienten för realkapital vilket de förklarar att Sverige realkapitalstock är mer en konsekvens av tidigare härledda fördelar i elintensiva verksamheter. Våra resultat liknar Hansson och Lundbergs vad gäller den relativa skillnaden mellan betydelsen av utbildning och övriga insatsfaktorers betydelse. Vi vill dock understryka att den begränsade informationsmängden medför att slutsatserna bör ses som indikationer som uppmanar till uppföljning.

'LDJUDP&#3;&#22;&#17;&#25; cUOLJD&#3; UHJUHVVLRQVNRHIILFLHQWHU&#3; PHOODQ&#3; &#20;&#28;&#27;&#25;&#3; RFK&#3; &#20;&#28;&#28;&#23;&#3; I|U&#3; &#20;&#20; EUDQVFKHU&#3;LQRP&#3;WLOOYHUNQLQJVLQGXVWULQ&#17;

-0,4 -0,2

0 0,2 0,4 0,6 0,8

1 1,2 1,4 1,6 1,8

2

1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994

Utbildning Realkapital Skog Elenergi

.lOOD&#29; 187(.&#17;

)UnQ&#3;%DVLQGXVWUL&#3;WLOO&#3;K|JWHNQRORJL"&#3;6YHQVN&#3;QlULQJVVWUXNWXU

Akademiker och teknisk utveckling pèverkar specialiseringskvoten mest

Enligt resultaten från den första regressionen ovan såg vi att Sverige har komparativa fördelar i humankapitalintensiv produktion. Som en vidareutveckling av de resultaten vill vi undersöka om de komparativa fördelarna är förknippade med någon särskild utbildningsnivå. Internationella jämförelser har visat att Sveriges akademiker är lågt betalda i ett internationellt perspektiv.55 Om så är fallet, och givet att utbytbarheten mellan arbetskraft med olika utbildningsnivåer är liten, torde Sverige ha komparativa fördelar i branscher som använder sig av en relativt stor andel högskoleutbildade akademiker.

Vi vill därför studera om de komparativa fördelarna främst ligger i branscher som använder sig av en stor andel gymnasie-, högskole- eller forskarutbildade per sysselsatt. I den regression vi uppskattar byter vi därför ut variabeln

Utbildning, som mätte genomsnittlig utbildningstid

efter grundskolan, mot tre variabler som beräknar andel gymnasie-, högskole- respektive forskarutbildade per sysselsatt. På grund av begränsad datatillgänglighet har vi beräknat denna regression för 1987, 1990 och 1993 sammanslaget. Regressionskoefficienterna indikerar då olika faktorers påverkan på specialiseringskvoten i genomsnitt över alla branscher och de tre ingående åren. Resultaten visas i tabell 3.5 nedan.

7DEHOO&#3;&#22;&#17;&#24; 5HJUHVVLRQVNRHIILFLHQWHU&#3; I|U&#3; VDPEDQGHW&#3; PHOODQ&#3; VSHFLDOLVHULQJVNYRW RFK&#3; IDNWRULQWHQVLWHWHU&#3; L&#3; VYHQVN&#3; LQGXVWUL&#3; QlU&#3; YDULDEHOQ&#3; XWELOGQLQJ GHODWV&#3; XSS&#3; L&#3; J\PQDVLH&#16;&#15;&#3; K|JVNROH&#16;&#3; RFK&#3; IRUVNDUXWELOGDGH&#15;&#3; I|U&#3; nUHQ &#20;&#28;&#27;&#26;&#15;&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#22;&#3;VDPPDQWDJHW&#17;

&#20;&#28;&#27;&#26;&#15;&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#3;RFK&#20;&#28;&#28;&#22;

Elenergi

0,018

Realkapital

-0,091

Skog

0,050

Gymnasieutbildade

-0,334

Universitets- och högskoleutbildade

0,402

Forskarutbildade

-0,056

Förklaringsgrad

0,544

$QP&#29; )|UNODULQJVJUDGHQ&#3;&#11;MXVWHUDG&#3;5&#21;&#17;&#12;&#3;WDODU&#3;RP&#3;L&#3;YLONHQ&#3;XWVWUlFNQLQJ&#3;PRGHOOHQ&#3;O\FNDV I|UNODUD&#3;VDPEDQGHQ&#17; $QP&#29; &#3;LQQHElU&#3;DWW&#3;YDULDEHOQ&#3;lU&#3;VWDWLVWLVNW&#3;VLJQLILNDQW&#3;Sn&#3;&#24;&#3;SURFHQWVQLYn&#3;RFK&#3; &#3;LQQHElU DWW&#3;YDULDEHOQ&#3;lU&#3;VWDWLVWLVNW&#3;VLJQLILNDQW&#3;Sn&#3;&#20;&#3;SURFHQWVQLYnQ&#17; .lOOD&#29; 187(.&#17;

I ovanstående tabell kan vi se att koefficienten

Universitets- =och

högskoleutbildade är positiv och signifikant. Resultaten indikerar därmed

att Sverige har komparativa fördelar i branscher som använder sig av ett stort antal universitets- och högskoleutbildade per sysselsatt. Koefficienterna för gymnasieutbildade eller forskarutbildade är däremot

$NDGHPLNHUQDV&#3;O|QHU&#3;L&#3;6YHULJH&#3;RFK&#3;(XURSD, specialutgåva av nr 5, 1994 i serien

72

inte signifikanta, vilket tyder på att svensk tillverkningsindustri inte har några komparativa fördelar i branscher som anställer relativt många på dessa utbildningsnivåer.

Den regressionsmodell som använts i de två beräkningarna ovan förklarar alltså komparativa fördelar utifrån skillnader i resurstillgång i ett land respektive resursåtgång i olika branscher. En svaghet med specifikationen av modellen är dock att vi förutsätter att produktionstekniken i en viss bransch är densamma i alla länder. Vi bortser därmed från andra bestämningsfaktorer till komparativa fördelar som exempelvis teknisk kunskap och produktkvalitet. I det följande kommer vi därför att beräkna samma regression men med tillägg av en variabel som mäter den tekniska utvecklingen56.

I tabell 3.6 nedan ser vi att variabeln teknisk utveckling är starkt signifikant när den inkluderas i regressionen, vilket innebär att den är mycket betydelsefull för specialiseringskvoten. Koefficienten för insats av skogsråvara,

=Skog, är också fortsatt signifikant. Koefficienten för

utbildning blir dock betydligt lägre när den tekniska utvecklingen inkluderas. Detta tyder på en viss samvariation mellan de två variablerna.57 Speciellt tydligt är det under den sista perioden, då koefficienten för teknisk utveckling är mycket hög och koefficienten för utbildning låg. Förklaringen torde vara att samma branscher som har haft en hög teknisk utveckling också sett en ökning av den genomsnittliga utbildningstiden hos de anställda. I dessa fall klarar inte modellen av att separera de två variablernas effekter. Det går då inte heller att säga om det är en snabb teknisk utveckling som medför högre krav på utbildningsnivån eller tvärtom.

7DEHOO&#3;&#22;&#17;&#25; 5HJUHVVLRQVNRHIILFLHQWHU&#3; I|U&#3; VDPEDQGHW&#3; PHOODQ&#3; VSHFLDOLVHULQJVNYRW RFK&#3; IDNWRULQWHQVLWHWHU&#3; L&#3; VYHQVN&#3; LQGXVWUL&#3; QlU&#3; WHNQLVN&#3; XWYHFNOLQJ LQNOXGHUDV&#3;L&#3;PRGHOOHQ&#17;

&#20;&#28;&#27;&#25;&#16;&#27;&#27; &#20;&#28;&#27;&#28;&#16;&#28;&#20; &#20;&#28;&#28;&#21;&#16;&#28;&#23;

Elenergi

-0,099

-0,081

0,015

Realkapital

0,022

-0,088

-0,333

Skog

0,061

0,065

0,069

Utbildning

0,418

0,787

0,228

Teknisk utveckling

4,721

9,009

13,465

Förklaringsgrad

0,715

0,738

0,767

$QP&#29; )|UNODULQJVJUDGHQ&#3;&#11;MXVWHUDG&#3;5&#21;&#17;&#12;&#3;WDODU&#3;RP&#3;L&#3;YLONHQ&#3;XWVWUlFNQLQJ&#3;PRGHOOHQ&#3;O\FNDV I|UNODUD&#3;VDPEDQGHQ&#17; $QP&#29; &#3; LQQHElU&#3; DWW&#3; YDULDEHOQ&#3; lU&#3; VWDWLVWLVNW&#3; VLJQLILNDQW&#3; Sn&#3; &#24;&#3; SURFHQWVQLYnQ&#15;&#3; RFK&#3; LQQHElU&#3;DWW&#3;YDULDEHOQ&#3;lU&#3;VWDWLVWLVNW&#3;VLJQLILNDQW&#3;Sn&#3;&#20;&#3;SURFHQWVQLYnQ&#17; .lOOD&#29; 187(.&#17;

56 Variabeln ”teknisk utveckling” kommer från resultaten av produktivitetsberäkningar med WIDE-modellen, vilken beskrivs i produktivitetsavsnittet i denna bilaga.57 Variablerna

8WELOGQLQJ och 7HNQLVN&#3; XWYHFNOLQJ är starkt korrelerade; korrelationen är

Næringsklimatet i Sverige

Den pågående internationaliseringen av näringslivet medför att näringsklimatet i Sverige allt oftare jämförs med förhållanden i andra länder. Näringsklimat är dock inget entydigt begrepp utan har olika betydelse för olika personer. Det omfattar både politiska förändringar och ekonomiska händelser. Företagsledare fattar sina beslut om framtida investeringar mot bakgrund av den egna uppfattningen om näringsklimatet i Sverige, deras förväntningar inför framtiden respektive hur de bedömer att förutsättningarna är på andra håll i världen. Det är således rimligt att utgå från att företagsledarnas bedömningar av framtida förutsättningar att bedriva verksamhet på olika platser avgör vilka investeringar som kommer att göras. Företag som har en omfattande utlandsverksamhet kan, i högre grad än de företag som enbart är etablerade i Sverige, välja mellan Sverige och andra länder när det gäller expansion respektive nedläggning.58

En bättre förståelse för drivkrafterna bakom näringslivets tillväxt och förnyelse kan därför baseras på kunskap om hur näringslivets nyckelpersoner uppfattar villkoren för näringslivets utveckling. I detta avsnitt ska vi därför belysa hur näringslivets företagsledare ser på förutsättningarna att bedriva verksamhet i Sverige och vilka planer de har inför framtiden. Vi utgår från en undersökning, som genomfördes i november 1997, med 242 företagsledare bland de 500 omsättningsmässigt största företagen i Sverige .59

Näringsklimatet uppfattas som bättre utomlands

I slutet av 1997 hade svenskt näringsliv ånyo hamnat i en situation av ökad osäkerhet, delvis beroende av finanskrisen i Asien. En flerårig börsuppgång hade brutits och vissa företags aktier föll kraftigt under hösten 1997. Detta var en markant scenförändring. Den kris landet kastades in i under början av 1990-talet hade successivt klingat av och allt fler positiva tecken kunde skönjas under åren 1996 och 1997. Framför allt förbättrades statens finanser, vilket ökade stabiliteten i den svenska ekonomin.

Knappt var tredje tillfrågad företagsledare anger att näringsklimatet förbättrats under de senaste tre till fyra åren. Som framgår av diagram 3.7 är detta en mycket lägre andel än 1993, då 65 procent tyckte att näringsklimatet hade förbättrats. Vid detta tillfälle hade företagsledarna dock den krisartade hösten 1992 i färskt minne. Andelen av de som uppger att näringsklimatet är oförändrat har ökat kraftigt, från 12 procent under åren 1992 och 1993 till 46 procent i 1997 års mätning. En tolkning av detta mätresultat kan vara att den uppfattning om ett gradvis förbättrat näringsklimat som kunde noteras mellan åren 1990 och 1993 har brutits. Samtidigt kan konstateras att det trots detta är färre idag än tidigare som

58 Se även resultatet av personliga intervjuer med koncernledningar i NUTEKs rapport

6YHQVNW&#3;QlULQJVOLY&#3;RFK&#3;QlULQJVSROLWLN&#3;&#20;&#28;&#28;&#21;&#18;&#28;&#22;&#17;

74

tycker att näringsklimatet har blivit sämre

&#3;± endast 20 procent i november

1997 jämfört med 47 procent år 1990.

'LDJUDP&#3;&#22;&#17;&#26; +XU&#3; DQVHU&#3; GX&#3; DWW&#3; QlULQJVNOLPDWHW&#3; Sn&#3; GHW&#3; KHOD&#3; WDJHW&#3; KDU&#3; I|UlQGUDWV XQGHU&#3;GH&#3;VHQDVWH&#3;&#22;&#3;WLOO&#3;&#23;&#3;nUHQ"&#3;3URFHQWXHOO&#3;I|UGHOQLQJ&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#22;&#3;RFK &#20;&#28;&#28;&#26;&#17;

0 10 20 30 40 50 60 70

Sämre

Bättre Oförändrat

Ingen uppfattning

1990

1991

1992

1993

1997

.lOOD&#29; 187(.&#18;6,)2&#17;

När företagsledarna får jämföra näringsklimatet i Sverige med andra länder i 1997 års undersökning visar det sig att endast sju procent av alla tillfrågade anser att näringsklimatet är bäst i Sverige. Drygt hälften av företagsledarna anser i stället att det är bäst i andra länder. Av de företag som har mer än hälften av sina anställda utomlands - och som därmed kan antas ha goda förutsättningar att göra direkta jämförelser med förhållanden i andra länder - bedömer 65 procent att näringsklimatet är bäst utomlands. De branscher som har en stor andel av sin produktion i Sverige tycks vara något mer positivt inställda till Sverige än övriga företag. Skillnaderna är dock mycket små. Detta är en betydande attitydomsvängning från 1993 då nästan hälften av företagsledarna bedömde att förutsättningarna att bedriva lönsam verksamhet var bäst i Sverige.60

Det går bra för företagen i Sverige

Trots den något mer ifrågasättande synen på näringsklimatet i Sverige jämfört med andra länder går det bra för företagen i Sverige. Detta märks i företagens omsättning och i planerna att på fem års sikt öka både

60 I tidigare undersökningar har frågan varit

+XU&#3;VHU&#3;'X&#3;Sn&#3;I|UXWVlWWQLQJDUQD&#3;UHQW&#3;DOOPlQW

DWW&#3; EHGULYD&#3; O|QVDP&#3; YHUNVDPKHW"&#3; bU&#3; I|UXWVlWWQLQJDUQD&#3; ElVW&#3; L&#3; 6YHULJH&#3; HOOHU&#3; L&#3; DQGUD OlQGHU"&#3;Frågan har omformulerats till&#3;+XU&#3;VHU&#3;GX&#3;Sn&#3;QlULQJVNOLPDWHW&#3;L&#3;6YHULJH&#3;MlPI|UW PHG&#3;DQGUD&#3;OlQGHU"

produktionen och sysselsättningen i Sverige. I likhet med 1993, märks en viss optimism beträffande företagens expansionsplaner.

Företagens omsættning har ökat

Under de fem år som har gått sedan Sveriges Riksbank och regering gav upp försvaret av den svenska kronan och lät den flyta fritt har exportföretagen gynnats av den nedvärderade svenska kronan.

&#3; Många

exportföretag hade vid intervjutillfället arbetat med högt kapacitetsutnyttjande under flera år. Detta läge av flerårig expansion framgår tydligt när omsättningsutvecklingen under det senaste året studeras. Två av tre företagsledare uppger att omsättningen har stigit under det senaste året. Det innebär en kraftig ökning jämfört med 1992 då nära vart annat företag angav en minskad omsättning. Medan det rådde en

direkt kris i Sverige år 1992 - även bland storföretag -

var läget således

väsentligt annorlunda hösten 1997. Endast 12 procent av samtliga tillfrågade företagsledare uppger att omsättningen har minskat sedan 1996. Det är främst företag som är beroende av den svenska hemmamarknaden som har minskat sin omsättning. Samtidigt som den svenska hemmamarknaden har utvecklats svagt under ett antal år har också konkurrensen för vissa företag ökat till följd av det svenska EUinträdet.

Företagens produktion förvæntas öka

Den positiva utvecklingen för företagen i Sverige märks också i produktionen. Mer än hälften av företagsledarna bedömer att företagets produktionsvolym i Sverige kommer att öka på fem års sikt, medan 19 procent tror på en minskning.

En tredjedel av företagen räknar med minskade inköp i Sverige, medan en femtedel anger att inköpen kommer att öka. Det innebär att inköpen av svenskproducerade varor och tjänster tenderar att minska jämfört med tidigare. Därför finns det en hotbild för svenska leverantörers förmåga att klara en ökad internationell konkurrens. Det faktum att inköpen förväntas ske i ökad utsträckning utomlands ska inte enbart tolkas som att näringsklimatet i Sverige blivit sämre. Det kan också vara en konsekvens av en långsiktigt ökad specialisering och att komplexiteten i produktionssystemen ökar.

Fler företag planerar nyanstællningar i Sverige

Den ovanligt höga arbetslösheten i Sverige under 1990-talet har fört upp sysselsättningsfrågorna högt på agendan över viktiga ekonomiska och politiska frågor. I diagram 3.8 kan vi se att det har skett en stor förändring i företagens sysselsättningsplaner under 1990-talet. Från 1992 har företagen som planerar att öka sysselsättningen i Sverige ökat från 18 till 33 procent. År 1992 planerade cirka hälften av företagen att minska sysselsättningen. Denna andel har minskat till 33 procent år 1997. Men i

76

den senaste undersökningen i november 1997, liksom 1993, är det betydligt fler som avser att öka produktionen än sysselsättningen.

'LDJUDP&#3;&#22;&#17;&#27; 3ODQHUDU&#3;GLWW&#3;I|UHWDJ&#3;DWW&#3;QHWWR|ND&#3;HOOHU&#3;QHWWRPLQVND&#3;DQWDOHW&#3;DQVWlOOGD L&#3; 6YHULJH&#3; XQGHU&#3; GH&#3; QlUPDVWH&#3; &#24;&#3; nUHQ"&#3; 3URFHQWXHOO&#3; I|UGHOQLQJ&#3; &#20;&#28;&#28;&#21;&#15; &#20;&#28;&#28;&#22;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#26;&#17;

0 10 20 30 40 50

Öka

Ungefär oförändrat

Minska

Ingen uppfattning

1992

1993

1997

$QP&#29; ,&#3; GH&#3; WLGLJDUH&#3; XQGHUV|NQLQJDUQD&#3; ILFN&#3; I|UHWDJVOHGDUQD&#3; XSSVNDWWD&#3; I|UlQGULQJHQ XQGHU&#3; GH&#3; NRPPDQGH&#3; &#24;&#3; WLOO&#3; &#20;&#19;&#3; nUHQ&#17;&#3; (IWHUVRP&#3; XQGHUV|NQLQJDUQD&#3; W\GHU&#3; Sn&#3; DWW VYDUHQ&#3;KDU&#3;VW|UVW&#3;JLOWLJKHW&#3;I|U&#3;HQ&#3;NRUWDUH&#3;WLGVSHULRG&#3;lQ&#3;&#20;&#19;&#3;nU&#3;KDU&#3;IUnJDQ&#3;lQGUDWV&#3;L &#20;&#28;&#28;&#26;&#3;nUV&#3;XQGHUV|NQLQJ&#3;WLOO&#3;DWW&#3;JlOOD&#3;I|UKnOODQGHW&#3;Sn&#3;IHP&#3;nUV&#3;VLNW&#17; .lOOD 187(.&#18;6,)2&#17;

De företag som planerar att minska sysselsättningen i Sverige anger i huvudsak tre orsaker. Den främsta orsaken förefaller vara möjligheten att rationalisera och effektivisera produktionen som en följd av bland annat teknikutvecklingen. De andra orsakerna är låg eller vikande efterfrågan i Sverige och ett ofördelaktigt svenskt kostnadsläge.

Bilden av den framtida sysselsättningsutvecklingen kan också påverkas av att företagen i dagsläget upplever rekryteringssituationen som delvis besvärlig. Närmare hälften, 45 procent, uppger att de har svårt att rekrytera kvalificerad arbetskraft i Sverige för närvarande. Även de framtida rekryteringsmöjligheterna uppfattas som svårare i Sverige än i utlandet. Drygt en tredjedel av företagen tror att det blir svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft i Sverige om fem år. Motsvarande andel som tror att det kommer att bli svårare att rekrytera i utlandet endast åtta procent.

Beroendet av den svenska kapitalmarknaden har minskat

En viktig fråga, med tanke på framväxten av en global kapitalmarknad, är om de företag som är verksamma i Sverige är beroende av den svenska kapitalmarknaden för att finansiera sina investeringar eller om de kan få sin finansiering ordnad på den internationella kapitalmarknaden.

En konsekvens av försvaret av kronan i början av 1990-talet var att det svenska ränteläget pressades i höjden. I relation till konkurrenterna i exempelvis Tyskland tvingades svenska företag, som var hänvisade till svensk kapitalmarknad, att betala mycket höga räntor. Därefter har en stegvis minskning av räntegapet gentemot flera konkurrentländer skett. Majoriteten av företagen har i dag tillgång till den internationella kapitalmarknaden, men fortfarande är dock en betydande andel av de svenska företagen beroende av den svenska kapitalmarknaden. Även om räntegapet mellan Sverige och andra länder har minskat kan det vara svårt för företag som enbart är hänvisade till den svenska kapitalmarknaden att få lån till internationellt konkurrenskraftig ränta.

Flera av företagen som ingår i undersökningen har en stor del av sin verksamhet, både försäljning och produktion, utomlands vilket innebär att de har tillgång till den internationella kapitalmarknaden. Undersökningen som genomfördes 1997 visar att det är en mindre andel av företagsledarna som anser att den svenska kapitalmarknaden är viktig för att finansiera investeringar i Sverige än tidigare år. Mellan 1993 och 1997 har andelen som är beroende av svensk finansiering minskat från 60 till 43 procent. Internationaliseringen av kapitalmarknaden under 1990-talet har minskat företagens beroende av den svenska kapitalmarknaden.

Minskat intresse att öka satsningarna på FoU i Sverige

Under de senaste åren har stor massmedial uppmärksamhet ägnats åt Sverige som bas för företagens forsknings- och utvecklingsverksamhet. Det har framförts farhågor att tillgången till personal inom forskningsoch utvecklingsverksamhet, FoU, kommer att bli en trång sektor för många teknikintensiva företags utveckling.61 Debatten till trots synes den svenska forskningsmiljön fortfarande hävda sig något bättre jämfört med andra länder. Andelen företagsledare som bedömde att förutsättningarna att öka satsningarna på forskning och utveckling var bäst i Sverige ökade från 40 procent 1990 till knappt 60 procent 1992. I den senaste undersökningen märks dock en attitydförändring till att bedriva FoU i Sverige. Andelen som anser att förutsättningarna är bäst i Sverige har minskat till en tredjedel år 1997.

78

'LDJUDP&#3;&#22;&#17;&#28; +XU&#3;VHU&#3;GX&#3;Sn&#3;HQ&#3;|NDG&#3;VDWVQLQJ&#3;Sn&#3;IRUVNQLQJ&#3;RFK&#3;WHNQLVN&#3;XWYHFNOLQJ LQRP&#3; HUW&#3; I|UHWDJ"&#3; 9DU&#3; lU&#3; I|UXWVlWWQLQJDUQD&#3; ElVW"&#3; 3URFHQWXHOO I|UGHOQLQJ&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#22;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#26;&#17;

&#20; &#21;&#20; &#22;&#20; &#23;&#20; &#24;&#20; &#25;&#20; &#26;&#20;

&ÆWX&#2;M

7ZIVMKI

&ÆWX&#2;M&#2;ERHVE

PÆRHIV

-RKIR WOMPPREH

-RKIR YTTJEXXRMR

&#21;&#29;&#29;&#20; &#21;&#29;&#29;&#21; &#21;&#29;&#29;&#22; &#21;&#29;&#29;&#23; &#21;&#29;&#29;&#27;

.lOOD&#29; 187(.&#18;6,)2&#17;

Vart tredje företag anser således att förutsättningarna för forskning- och utveckling är bäst i Sverige. Drygt vart fjärde företag anser däremot att förutsättningarna är bäst i andra länder. Andelen företagsledare som inte uppfattar någon skillnad mellan att öka FoU-satsningarna i Sverige och i andra länder, har mer än fördubblats sedan 1993. Å andra sidan anser hälften av de största företagen i undersökningen, det vill säga de företag som svarar för merparten av forskning och utveckling i Sverige, att forskningsklimatet är bäst i Sverige. Det kan betyda att dessa storföretag har byggt upp bra relationer med universitet och forskningsstiftelser och även investerat så tungt i egna forskningsavdelningar att de ser klara fördelar med att fortsätta att öka forskning och teknisk utveckling i Sverige.

Flyttar huvudkontoren utomlands?

Huvudkontorets lokalisering förknippas med lokaliseringen av andra strategiska funktioner, såsom forskning och utveckling, eftersom dessa funktioner historiskt sett funnits nära varandra. En hotbild är därför att företagen flyttar från Sverige och i samband med detta även omlokaliserar sin forskning och utveckling. Var femte tillfrågad företagsledare tror att huvudkontoret kommer att ligga utomlands om fem år. Detta är en betydligt större andel än tidigare år. Andelen företag som redan har huvudkontoret utomlands har nästan fördubblats sedan år 1990 då andelen uppgick till sju procent, vilket kan jämföras med tolv procent år 1997.

Orsakerna till att fler företag har, eller planerar att utlokalisera huvudkontoret är svåra att uttala sig om. Den ur svensk synvinkel något negativa bilden kan inte enbart relateras till ett bra eller dåligt

näringsklimat i Sverige. En del omlokaliseringar av huvudkontor har samband med företagens globalisering och därmed följande omstruktureringar.

Den högre andelen företagsledare som gör bedömningen att huvudkontoret om fem år kommer att vara placerat utomlands, behöver således inte vara uttryck för att någon aktiv utflyttning kommer att ske som en följd av dåligt näringsklimat i Sverige. Det kan i stället vara ett uttryck för att företagsledarna förväntar sig att förvärvs- och fusionsaktiviteterna över nationsgränserna kommer att fortsätta. Det svenska EU-medlemskapet har sannolikt förstärkt dessa tendenser, varvid processen kan gå i båda riktningarna. Å ena sidan kommer i så fall fler produktionsenheter att hamna under huvudkontor i Sverige samtidigt som svenska företag blir produktionsenheter under huvudkontor i andra länder. Den sammantagna effekten av denna process är således oviss. Men om det finns anledning att misstänka att utvecklingen leder till att mindre forskning och utveckling av strategisk karaktär bedrivs i Sverige, kan det finnas skäl att redan nu ta signalerna på allvar och utreda frågan närmare.

Företagen efterfrågar stabilare närings- och skattepolitik

Vi har konstaterat att det endast är en liten andel av företagsledarna som anser att näringsklimatet är bäst i Sverige. Allt fler företag planerar att utlokalisera huvudkontoret och Sverige riskerar också att förlora annan strategisk verksamhet såsom forskning- och utveckling. Vilka förändringar anser då företagsledarna att det krävs för att investeringarna i Sverige ska öka i framtiden?

7DEHOO&#3;&#22;&#17;&#26; 9LOND&#3; DY&#3; I|OMDQGH&#3; nWJlUGHU&#3; VNXOOH&#3; In&#3; VW|UVW&#3; EHW\GHOVH&#3; I|U&#3; DWW&#3; GLWW I|UHWDJ&#3; VNDOO&#3; |ND&#3; LQYHVWHULQJDUQD&#3; L&#3; 6YHULJH&#3; Sn&#3; WLR&#3; nUV&#3; VLNW" 3URFHQWXHOO&#3;DQGHO&#15;&#3;&#20;&#28;&#28;&#26;&#17;

cWJlUG 3URFHQWXHOO&#3;DQGHO

Stabilare nærings och skattepolitik

57

Sænkta lönekostnader

28

ákat utbud av kvalificerad arbetskraft

27

Lægre rænta

14

ákad tillgèng pè kapital

7

$QP&#29; )|UHWDJHQ&#3; ILFN&#3; OlPQD&#3; IOHUD&#3; VYDU&#3; Sn&#3; GHQQD&#3; IUnJD&#17;&#3; 'HW&#3; IDQQV&#3; lYHQ&#3; WLOOIlOOH&#3; I|U I|UHWDJHQ&#3; DWW&#3; VSHFLILFHUD&#3; DQGUD&#3; nWJlUGHU&#3; VRP&#3; GH&#3; DQVnJ&#3; VNXOOH&#3; SnYHUND&#3; GHUDV LQYHVWHULQJVEHVOXW&#17; .lOOD&#29; 187(.&#18;6,)2&#17;

Som framgår av tabell 3.7 är det främst stabilare närings- och skattepolitik som företagsledarna efterfrågar. Därefter kommer sänkta lönekostnader och ett ökat utbud av kvalificerad arbetskraft. Lägre ränta och ökad tillgång till kapital påverkar också de framtida investeringarna, men i betydligt mindre utsträckning. Det finns i regel inte några avgörande skillnader mellan olika företagskategorier eller branscher. För

80

IT-företagen och företagen inom uppdragsverksamhet är det dock tydligt att ett ökat utbud av kvalificerad arbetskraft skulle få störst betydelse för ökade investeringar i Sverige.

Mer än hälften av företagen bedömer också att ett svenskt deltagande i EMU skulle förbättra förutsättningarna att bedriva verksamhet i Sverige. Det är endast tre procent av företagsledarna som är negativa till ett deltagande i EMU.

Sammanfattning

I det här kapitlet har uppgiften varit att beskriva utvecklingen av Sveriges konkurrenskraft ur olika vinklar. Efter en inledande diskussion om begreppet konkurrenskraft har analyser som jämför Sveriges konkurrenskraft i förhållande till omvärlden presenterats. Jämförelsen av totalfaktorproduktivitetens utveckling inom verkstadsindustrin i Sverige och G7-länderna visade att totalfaktorproduktiviteten var högre i Sverige i början 1990-talet. Delvis förklaras detta av att produktionsnivåerna har kunnat upprätthållas trots att sysselsättningen minskat. Den tekniska utvecklingen i Sverige har varit mer stabil än utvecklingen i totalfaktorproduktivitet. Sammantaget har den tekniska utvecklingen i Sverige legat nära genomsnittet för G7-länderna mellan 1970 och 1993.

I kapitlet har vi visat att den minskade efterfrågan på svenska verkstadsindustrivaror kan tolkas som en minskning i kvalitet då efterfrågan sjunkit trots en fördelaktig utveckling i relativpriserna.

Tillgången till jämförbara data begränsar dock dessa två analyser till de första åren på 1990-talet. Med hjälp av OECD-statistik kan vi också konstatera att industriproduktionen föll både inom OECD och i Sverige i början av 1990-talet. Sedan 1993 har dock den svenska industriproduktionen vuxit snabbare än såväl OECD- som EU-genomsnittet. Tillväxten har visserligen skett inom några enstaka industribranscher, framför allt teleprodukter och läkemedel. Även undantaget dessa två delsektorer har den svenska industriproduktion vuxit snabbare än i EU och i OECD mellan 1993 och 1997. Dessutom har Sverige haft en högre exporttillväxt än genomsnittet i OECD efter 1993. Mycket talar dock för att tillväxten främst är koncentrerad till nya marknader. I vilken omfattning som utvecklingen under 1990-talet har inneburit ett återtagande av tidigare förlorade marknader får framtida studier avgöra.

När vi tittar närmare på specialiseringskvoten inom den svenska industrin, finner vi att Sverige har komparativa fördelar inom humankapitalintesiv produktion. Analysen indikerar dock att dessa fördelar kan ha stagnerat under senare tid. Våra data är emellertid av otillräcklig mängd för att definitivt säkerställa detta resultat.

I takt med att lokalisering av produktion blir mindre traditionsbetingad och mer grundad på ekonomiskt överväganden blir företagsledares uppfattning om de förhållanden som tillsammans utgör ett lands näringsklimat allt viktigare. Närmare hälften av företrädarna för de största företagen i Sverige upplever att näringsklimatet i Sverige varit relativt oförändrat mellan 1993 och 1997. Drygt hälften av de tillfrågade företagsledarna år 1997 ansåg dock att näringsklimatet var bättre i andra

länder. Allvarligt är att många av företagsledarna upplever att det är svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft i Sverige än i utlandet. En majoritet av de större företagen har ändå planer på att utveckla både produktion och sysselsättning i Sverige.

4=Spelregler och

konkurrens i Sverige

I detta kapitel ska vi studera hur spelreglerna påverkar konkurrensen i svensk ekonomi. Vi kommer att utgå från fallstudier med tre olika infallsvinklar. Först ska vi studera varför den förväntade konkurrensen inte uppstod vid avregleringar inom transportsektorn. Därefter belyser vi vilka krav de förändrade förutsättningarna i byggsektorn ställer på spelreglerna. Avslutningsvis kommer vi att ta upp miljöregler som är ett område där omprövning av gamla och införandet av nya ”oprövade” spelregler diskuteras.

Marknadsekonomin

I en perfekt fungerande marknadsekonomi tvingar konkurrens- och omvandlingstrycket aktörerna att hela tiden anpassa och organisera sig efter förändrade förutsättningar. Genom marknadens mekanismer skapas en balans mellan de olika producenternas utbud och varje enskild konsuments efterfrågan. Det gäller såväl vad och hur mycket som ska produceras som de olika varornas och tjänsternas kvalitet och priser.

Så ser den idealiska marknadsekonomin ut. För att den teoretiska modellen ska inträffa i verkligheten krävs att en mängd förutsättningar är uppfyllda. Det måste finnas ett så stort antal företag som konkurrerar med varandra att inget av dem ensamt kan påverka prisbildningen. Det måste dessutom råda fritt in- och utträde på alla marknader för kapital, arbetskraft och produkter. Köpare och säljare ska vara fria att utan begränsningar sluta avtal om priser för byten på marknaderna. Alla konsumenter och producenter har fullständig information om priserna samt om sina preferenser och kostnader.

I själva verket finns det många och svåra hinder på vägen mot den ideala teoretiska modellen av marknadsekonomin som leder till att den sällan eller aldrig uppstår. Det finns en rad faktorer som stör ekonomins funktion och hämmar dess effektivitet. Det gäller inte minst olika slag av politiska åtgärder. I ett modernt samhälle finns mängder av politiska mål. För att nå dessa finns olika regler och villkor som anger förutsättningarna för producenterna och konsumenterna på marknaderna. De fungerar som ekonomins spelregler. Hur spelreglerna utformas och tillämpas har stor betydelse för den ekonomiska effektiviteten. Det gäller inte minst effekterna för konkurrensen och handeln över gränserna. En väl fungerande konkurrens och handel är två centrala inslag i en dynamisk marknadsekonomi.

84

Institutionerna och tillväxten

Den offentliga sektorn påverkar villkoren för företagandet på flera sätt. Det handlar dels om hur offentlig verksamhet organiseras, dels om ingrepp som görs av olika skäl för att stödja enskilda, privata eller offentliga verksamheter. Det handlar också om inhemska regleringar som är förankrade i det internationella regelverket och som Sverige inte kan styra helt själv. Dessa villkor sätter spelreglerna för näringslivet och kan vara avgörande för effektiviteten och utvecklingskraften i näringslivet.

Ska det finnas regleringar eller ska det vara en fri marknad? Frågan formuleras ofta så i den allmänna debatten. Den centrala frågan är inte om vi ska ha regler utan

vilka regler vi ska ha. För att kunna besvara den

frågan krävs detaljerade kunskaper om egenskaperna hos den specifika marknaden och om den situation i vilken köp och försäljning sker.

Det krävs spelregler som är utformade så att aktörerna på marknaderna får incitament att fatta samhällsekonomiskt effektiva beslut. Som exempel på sådana spelregler kan ett väl fungerande rättssystem nämnas. Det är viktigt att komma ihåg att regleringar likaväl kan vara offentliga och privata som formella eller informella. Den vanligaste typen av reglering är offentligrättsliga inslag, till exempel skattelagstiftningen och konkurrenslagen, som styr olika verksamheter. Förutom de generella regleringarna finns det också specifika regleringar på många marknader och som exempel kan nämnas patent, reglerade monopol, prisreglering och etableringskontroll. Företag kan också på eget initiativ försöka påverka den institutionella miljö de verkar inom. De kan till exempel försöka begränsa möjligheterna för andra företag att ta sig in på deras marknad och därmed minska hotet om konkurrens och mindre vinster.

Målsättningen med spelreglerna är bland annat att främja den ekonomiska utvecklingen genom att skapa förutsättningar för tillväxt, förnyelse och sysselsättning. Det finns även spelregler som är utformade för att stödja enskilda individer eller företag och som kan stå i konflikt med målet om effektiva marknader. Det är viktigt att olika politiska åtgärder utformas på ett sätt som kan bidra till en effektiv marknadsekonomi, utan att samtidigt skapa nya störningar. Spelregler kan, om de är rätt utformade, stimulera till bättre användning av samhällets resurser och stärka det svenska näringslivets förmåga att långsiktigt hävda sig på internationella marknader. I den ekonomiska forskningen har institutionella faktorers betydelse för tillväxtens drivkrafter blivit en alltmer central fråga.62

Det behövs spelregler för effektiv konkurrens

Det positiva sambandet mellan produktivitet och internationell konkurrens är belagt i ett flertal empiriska undersökningar. Däremot är sambanden mellan den inhemska konkurrenssituationen, subventioner

och produktivitetsutvecklingen mer osäker.63 Produktivitetsdelegationen försökte i sitt betänkande64 kartlägga orsakerna till den låga produktivitetstillväxten i den svenska ekonomin. Några av de områden som särskilt belystes var regleringarnas effekter och den bristande konkurrensen i några av de mest skyddade sektorerna i den svenska ekonomin samt regleringar på miljöområdet. Delegationen visade på behovet av ökad konkurrens i såväl privat som offentlig sektor.

Under 1990-talet har flera omfattande åtgärder genomförts i syfte att höja konkurrens- och omvandlingstrycket i den svenska ekonomin. En skärpt konkurrenslagstiftning65 i syfte att främja tillväxt och effektivitet på den svenska marknaden trädde i kraft den 1 juli 1993. En annan åtgärd är lagen om offentlig upphandling, LOU66, som innebär att det, med vissa undantag, ställs hårdare och mer detaljerade krav än tidigare när den offentliga sektorn upphandlar varor och tjänster. Sedan början av 1990talet har också flera marknader avreglerats och som exempel kan elmarknaden, inrikesflyget, posten, telekommunikationer och taxi nämnas. Dessutom innebär inträdet i EU att förutsättningarna för den internationella handeln och importkonkurrensen har blivit bättre på många områden i ekonomin.

Fallstudierna som följer ska ses i ljuset av den bakgrund som har beskrivits. Det blir en tillbakablick och studie av vad som har hänt på några av de områden som också pekades ut som problematiska av Produktivitetsdelegationen. Vad har de förändrade spelreglerna inneburit och vilka ytterligare förändringar kan behövas för att målet om effektivare marknader genom ökad konkurrens skall kunna uppnås?

Brister i avregleringen av taxi och inrikesflyget

De marknader som avreglerats inom transportsektorn är främst inrikesflyget (1992) och taximarknaden (1990). Även om det kan ta tid innan avregleringarnas långsiktiga effekter visar sig, kan vi konstatera att resultaten av de genomförda avregleringarna inte riktigt har motsvarat förväntningarna. En viktig orsak till detta är att konkurrenstrycket i många fall blivit svagare än förväntat.

Inrikesflygets avreglering gav till en början positiva effekter men under 1995 gick utvecklingen mot högre priser och färre avgångar. Förväntningarna om lägre priser efter avregleringen av taximarknaden infriades inte heller och det råder i praktiken fortfarande rent monopol på taximarknaden i var fjärde större tätort.67

Frågan är varför inte förväntningarna om lägre priser, högre kvalitet och ökad effektivitet infriades i högre grad. Anledningarna kan delas in i två kategorier av förklaringar.

63 Se t.ex.

.RQNXUUHQV&#15;&#3;UHJOHULQJDU&#3;RFK&#3;HIIHNWLYLWHW, Expertrapport nr 7 till Produktivitets-

delegationen.64SOU 1991:82.65 SFS 1993:56.66 SFS 1992:1528.67 Följande avsnitt bygger på

$YUHJOHULQJHQ&#3; DY&#3; WD[LPDUNQDGHQ, NUTEK R1996:67 och

86

Teorifel

En av kategorierna är teorifel som innebär att det funnits överdrivna förhoppningar om utrymmet för konkurrens på den avreglerade marknaden. En typ av teorifel är att man slentrianmässigt utgått från att konkurrensen ska ske

en marknad. Men det kan ibland vara bättre med

konkurrens

om en marknad för en given tidsperiod. Exempel på detta är

flygtrafik på linjer med svagt passagerarunderlag. Här kanske man istället borde ha strävat efter konkurrens om marknaden. Ett annat teorifel är att man nästan regelmässigt utgått från att konkurrensen ska ske genom internkonkurrens, exempelvis att flera järnvägsföretag konkurrerar med varandra, när en effektivare lösning ibland kan föreligga när ett företag konkurrerar med andra trafikslag som konsumenten upplever som relativt likvärdiga, så kallad externkonkurrens.

Programfel

Den andra kategorin är programfel som betyder att det finns förutsättningar för konkurrens på marknaden men att samhället inte har lyckats utforma regler som ger förutsättningar för fungerande konkurrensmarknader. Ett exempel på programfel är att betydelsen av ett fungerande juridiskt system som backar upp avregleringarna har underskattats. Många förutsägelser om positiva effekter av friare marknader bygger på tanken att företagarna ska försöka tjäna pengar på att sänka sina kostnader och bättre anpassa sina produkter till konsumenternas önskemål. Det är i dessa avseenden som kreativitet och initiativrikedom ska blomstra. Motsvarande fenomen finns på vissa marknader där företag lever på att lura skattemyndigheter och okunniga konsumenter och på att hota konkurrenter. Fria marknader förutsätter ett ”starkt samhälle” för att marknadsekonomin ska fungera samhällsekonomiskt effektivt.

En viktig orsak till programfel är att många av de offentliga utredningar som gjordes inför avregleringarna tillämpade alltför enkla ekonomiska teorier som förutsatte förhållanden som inte gällde på den aktuella marknaden. Det krävs teorier som tar hänsyn till bland annat strategiskt samspel mellan företag, hur lätt det är att etablera sig, hur lätt det är för kunder att informera sig om priser och kvalitet, om det är en vara/tjänst som köps ofta eller sällan och om säljaren har anledning att skaffa sig ett gott rykte eller inte. Med utgångspunkt från en sådan analys kan man komma fram till vilka krav som avregleringen ställer på de nya spelreglerna för att marknaden ska bli effektiv. Programfel kan vara en viktig orsak till att de potentiella vinsterna av avregleringarna inte helt har kunnat uppnås. En avreglering som i stor utsträckning utmärks av uppenbara programfel är avregleringen av taxi i de större tätorterna.

Det krævs nya spelregler för att öka konkurrenstrycket

samhällsekonomiskt effektiv, även om det rent teoretiskt finns goda förutsättningar för att en fungerande konkurrens ska uppstå. För att öka konkurrenstrycket krävs därför oftast att nya spelregler införs.

Vid avregleringar har ofta de företag som redan fanns på marknaden innan avregleringen en konkurrensfördel framför nya aktörer. En viktig spelregel i samband med genomförandet är därför att försöka förhindra att ex-monopolisten får omotiverade konkurrensfördelar. På taximarknaden fick de etablerade taxibolagen behålla sina gamla telefonnummer, som var väl inarbetade hos kunderna. Nya företag skulle lättare ha kunnat utmana de etablerade om samtliga företag på marknaden fått helt nya telefonnummer. Ett annat sätt att minska ex-monopolistens konkurrensfördelar är genom information på strategiska platser som underlättar för konsumenterna att orientera sig om samtliga konkurrenter som finns på marknaden och om vilka priser dessa tar för olika varor och tjänster. Om den aktuella marknaden dominerades av ett statligt ägt företag som hade monopolställning, eller en starkt dominerande ställning, innan avregleringen bör man överväga att dela upp detta företag i flera separata bolag i samband med avregleringen. Då minskar risken att det reglerade monopolet ersätts av ett oreglerat monopol. Om det finns uppenbara stordriftsfördelar bör de ”nya” företagen inte göras så små att dessa stordriftsfördelar förloras.

=Genom en sådan delning kan

problematiken med missbruk av dominerande ställning minskas.

Det behövs spelregler som ger samtliga producenter en likartad tillgång till strategiskt viktig infrastruktur eller andra gemensamma funktioner på marknaden. På vissa marknader existerar fortfarande stora brister. På telemarknaden har man inte skiljt på drifts- och nätfunktionerna vilket innebär att monopolisten Telia kontrollerar de lokala näten. Konkurrenterna måste därför köpa tjänsten av Telia för att sedan kunna ge sina abonnenter tillgång till de områden där de har möjlighet att konkurrera med Telia på någorlunda lika villkor, nämligen fjärr- och internationella samtal. Ett annat närbesläktat exempel är att en av aktörerna på inrikesflygmarknaden även efter avregleringen tilläts fortsätta att kontrollera fördelningen av start- och landningstillstånd, så kallade slots, på till exempel Arlanda. Detta system har först nu börjat förändras. Ytterligare en brist är att de etablerade företagen på flyg- och taximarknaderna, via avtal eller ägarförhållanden, har möjlighet att stänga ute konkurrenter från att utnyttja beställningsfunktioner som alla aktörer borde ha tillgång till. Genom att utforma spelregler som förbjuder producenter att äga och/eller kontrollera strategiska funktioner kan effektiviteten höjas och utdragna tvister om missbruk av dominerande ställning undvikas.

Informationsbrist kræver ètgærder

När en prisreglering upphävs går det inte att utgå ifrån att marknaden själv förmår skapa ett effektivt prissystem. På taximarknaden var den så kallade brytpunktstaxan fortfarande helt dominerande även efter avregleringen. Detta prissystem gör att kunden inte kan bedöma priset på en resa även om denne vet sträckan. Det beror på att en tidstaxa tillämpas när bilen står still eller kör långsamt. Därmed blir det omöjligt för kunden

88

att jämföra priset på en viss taxiresa både mellan olika taxibolag och mellan taxi och andra transportslag. Om inte marknaden förmår utveckla ett effektivt prissystem kan spelregler behöva införas för att göra det möjligt för konsumenterna att enkelt jämföra olika producenters priser. Riksdagen har därför genom den nya Yrkestrafiklagen (SFS 1998:490) samt genom förordning (SFS 1998:779) i praktiken förbjudit brytpunktstaxan från den 1 oktober 1998. Det nya regelverket föreskriver att taxipriset ska kunna anges i förväg och inte kunna påverkas av faktorer som inträffar under färden. Ett annat exempel på en konkret åtgärd som införts är jämförpriser på livsmedel.

Kunden tar risker när de köper varor och tjänster som produceras av nya okända aktörer. Om kraven för etablering sätts för lågt finns det en risk att aktörer som bjuder ut tjänster med låg kvalitet ökar. På marknader där kunder har svårt att skilja mellan företag som bjuder ut dåliga respektive bra tjänster måste konsumenterna välja efter andra kriterier. Det finns risker för att kunderna skapar sig tumregler, till exempel att alltid anlita den största leverantören eller den lokala leverantören. Det minskar möjligheterna för nya aktörer att etablera sig. På sådana marknader kan det behövas att myndigheterna sätter regler om miniminivåer på aktörernas kompetens. Risken är annars att producenterna genom egna auktorisationssystem försvårar för nya företag att etablera sig på marknaden. Som exempel på en kompetensåtgärd kan läkarlegitimation nämnas. Införandet av den obligatoriska taxiförarlegitimationen är ytterligare ett exempel, men den borde ha införts redan vid avregleringen.

Hot om konkurrens och utmaningsbarhet ær viktigt

Det kan vara lätt att överskatta hur många företag det finns plats för på en marknad. På marknader med höga etableringskostnader och/eller uppenbara stordriftsfördelar i kombination med en relativt begränsad efterfrågan, som gör att det endast finns plats för ett fåtal producenter, ökar risken för bristande priskonkurrens. Risken för att aktörerna väljer att implicit prissamarbeta i stället för att priskonkurrera blir då stor. Här gäller det att skapa regler som maximerar förutsättningen för konkurrens, givet de begränsade möjligheter som finns.

=Den starkaste potentiella

konkurrensen kommer troligen från utländska företag som är verksamma inom samma bransch i sitt hemland eller internationellt. Därför kan det behövas spelregler som öppnar den nationella marknaden för internationell konkurrens. På flygmarknaden kan borttagandet av cabotageförbudet

=från 1997, det vill säga förbudet för utländska

flygbolag att bedriva inrikesflyg i Sverige, vidga antalet potentiella konkurrenter till de etablerade bolagen. Även liberalare regler av wetleasing, vilket innebär inhyrning av plan och personal som utför flygningar i inhyrarens namn, skulle kunna öka möjligheten för nya bolag att börja flyga med tunga jetplan.

Byggsektorn - nya tider kräver nya lösningar

Byggandet är en viktig del av Sveriges ekonomi. Drygt hälften av samhällets totala bruttoinvesteringar har historiskt sett utgjorts av investeringar i byggnader och anläggningar. Byggsektorn är en hemmamarknadsbetonad verksamhet som styrs av nationella regler, normer och standarder. Subventioner och regleringar har till exempel i hög grad bestämt byggandets inriktning och omfattning. Under 1980-talet förändrades förutsättningarna för många av de spelregler som tidigare införts och intresse riktades bland annat mot vad som upplevdes som svag konkurrens och höga kostnader i byggsektorn. Under senare år har det därför skett förändringar som kan benämnas omregleringar, bland annat genom minskade bidrag till nyproduktionen av bostäder och mindre detaljreglering av byggprocessen.68

Effektivitetsproblem

Offentlig statistik visar att bygg- och boendekostnaderna har ökat avsevärt mer än konsumentprisindex under de senaste tjugo åren. Av SCBs faktorprisindex framgår att priset på byggmaterial ökade med 20 procent under perioden 1991-1996, vilket kan jämföras med konsumentprisindex (KPI) som steg under samma period med 12,7 procent. Byggmaterialkostnaderna har alltså ökat kraftigt trots lågkonjunkturen under 1990-talet. De myndighetsberoende kostnaderna i form av olika lovavgifter, anslutningsavgifter och moms har också ökat kraftigt sedan början av 1990-talet. Entreprenadkostnaderna förefaller däremot att ha ökat relativt måttligt under samma period.69 Vad den kraftiga byggkostnadsutvecklingen beror på är omtvistat. En tolkning är att bristande konkurrens, höga vinster och dålig produktivitetsutveckling har orsakat de höga byggkostnaderna.

Produktivitetsstudier tyder på att den långsiktiga produktivitetsutvecklingen i byggsektorn har varit sämre än i andra industrisektorer.70Olika undersökningar har visat att det finns besparingsmöjligheter till följd av avsteg från de tidigare byggnormerna som kunnat sänka de totala byggkostnaderna. En numera utbredd uppfattning är därför att funktionskrav istället för metodnormer leder till förbättringar av produktiviteten.71 Regleringarna i byggsektorn har bidragit till en bristande flexibilitet i att anpassa sig till förändrade behov och krav. Tillsammans med omfattande subventioner har produktionssystemet byggs upp på ett sätt som har hindrat en effektiv samordning i

68 Avsnittet bygger på

%\JJVHNWRUQ&#3; &#16;&#3; VSHOUHJOHU&#3; I|U&#3; |NDG&#3; NRQNXUUHQV (1996), Kommers-

kollegium, Konkurrensverket och NUTEK.69

%\JJVHNWRUQ&#3;&#16;&#3;VSHOUHJOHU&#3;I|U&#3;|NDG&#3;NRQNXUUHQV (1996), Kommerskollegium, Konkurrens-

verket och NUTEK.70 Åberg Y (1983), ”Utvecklingen av produktion och produktivitet i svensk ekonomi 1963-

1981”, Ds A 1983:17.71 Se till exempel Quigley, J M (1982),

5HVLGHQWLDO&#3; FRQVWUXFWLRQ, Jonsson, J (1996),

90

byggprocessen.72 Därigenom har den långsiktiga innovationstakten varit låg.

En viktig faktor för effektiviteten på en marknad är

styrkerelationen

mellan köpare och sæljare. Svaga köpare ger säljarna marknadsmakt och

minskade incitament att göra sina produkter billigare. Det finns mycket som tyder på att svaga beställare har bidragit till att omvandlingstrycket i förädlingskedjan i bygg- och bostadssektorn varit lågt. Den rika förekomsten av subventioner i kombination med att kraven på eget kapital var låga har medfört att incitamenten för beställarna att pressa kostnaderna i byggprojekten varit svaga.

En utveckling där företagen finner nya produktionslösningar som är billigare och effektivare handlar också om kompetens. Kompetensen är låg i byggsektorn jämfört med andra industrisektorer, både vad gäller antal högskoleutbildade och antalet forskarutbildade.73 Orsaken till den låga kompetensen i byggsektorn kan troligen också sökas i den rika förekomsten av subventioner och regleringar som hämmat omvandlingstrycket.

Bristande konkurrens och informella etableringshinder i byggsektorn

Det existerar få formella etableringshinder på byggsektorns olika delmarknader. I praktiken innebär förekomsten av dominerande företag, vertikala bindningar och bristande importkonkurrens att olika informella etableringshinder existerar. Ett annat etableringshinder kan vara möjligheten att hitta en återförsäljare av en ny produkt då de etablerade återförsäljarna redan har kopplingar eller avtal med de etablerade tillverkarna.

Flera byggmaterialmarknader kännetecknas av

fètalsdominans. En del

av förklaringen till den höga koncentrationen är den strukturomvandling som skedde i början av 1980-talet, då dålig lönsamhet i företagen resulterade i omfattande företagsförvärv, fusioner och nedläggningar. Företagen förklarade att strukturomvandlingar var nödvändiga för att möta en ökad utländsk konkurrens. Den internationella handeln ökade emellertid inte i någon större utsträckning under 1980-talet. Som ett resultat av lågkonjunkturen som inleddes under början av 1990-talet har förvärv, fusioner och nedläggningar återigen blivit vanliga. Fåtalsdominansen består därför på flera marknader och har i vissa fall förstärkts. Konkurrenslagen är inte ett tillräckligt instrument för att bryta redan etablerade strukturer på en marknad. Konkurrenslagens möjligheter att ingripa mot koncentrationsökningar genom förvärv har också visat sig vara begränsad.

Ett villkor för att produktionen ska vara samhällsekonomiskt effektiv är att stordriftsfördelar utnyttjas och att företagen verkligen har en press på sig att producera till lägsta möjliga kostnad. I byggsektorn finns det både små- och storskalig produktion. Det betyder att det optimala antalet

72 Byggprocessgruppen (1987), Byggprocessens förnyelse, SIB R13:1987.73

+|JVNROHXWELOGDGH&#3; WHNQLNHU&#3; RFK&#3; QDWXUYHWDUH&#3; L&#3; E\JJ&#16;&#3; RFK&#3; ERVWDGVEUDQVFKHQ, NUTEK

företag varierar mellan olika delbranscher. Det betyder också att graden av inhemsk konkurrens varierar. Förutom att byggbranschen kännetecknas av en hög koncentration är sk

vertikal integration vanligt.

Många av produktionsleden som utgör de många delmarknaderna inom byggsektorn är nära sammanlänkade och detta gör att det är intressant från till exempel en byggentreprenörs synpunkt att skaffa sig kontroll över vissa strategiska insatsvaror. Om effekterna av vertikal integration är positiva för de producerande företagen borde det leda till måttliga prisökningar eller kanske till och med prissänkningar, vid en fungerande konkurrens. Byggmaterial uppvisar istället kraftigare prisökningar än andra produkter. Fåtalsdominans och vertikal integration kan ge kortsiktiga vinster genom att produktionen kan bli effektivare men kan samtidigt leda till långsiktiga samhällsekonomiska förluster om konkurrensen är svag. Företagens incitament att göra produktionsapparaten effektivare försvagas när konkurrensen är bristfällig.

Branschorganisationer har en stark ställning i byggsektorn och det har funnits en lång tradition av samarbete om branschspecifika frågor. Som exempel på

konkurrensbegrænsande samverkan har så kallad horisontell

prissamverkan mellan företag i samma handelsled förekommit. Den nya konkurrenslagen innebär i princip ett stopp för samarbeten mellan konkurrenter i samma handelsled, bland annat prissamverkan. Det spelar ingen roll om ett avtal har formen av en formellt bindande överenskommelse eller om det rör sig om en mer informell överenskommelse. Synen på konsortier mellan stora byggföretag har också skärpts i och med den förändrade konkurrenslagen. Det finns numera en praxis genom att Konkurrensverket har nekat undantag för konsortiesamarbeten mellan de stora byggföretagen.

Byggproduktområdet betecknas av många som ett av de mest problematiska på

EUs inre marknad.74 Försöket att skapa ett gemensamt

regelverk för byggvaruområdet har ännu inte lyckats, vilket beror på att nödvändiga tillämpningsdokument till direktivet inte har tagits fram. Genom att direktivet ändå anses vara harmoniserat har i stället effekten blivit att principerna för ömsesidigt erkännande etc. inte är tillämpliga. Situationen är därför, när det gäller varurörligheten, sämre än om en harmonisering inte hade ägt rum. Den nuvarande situationen med ett icke fungerande harmoniseringsdirektiv medför därmed bristande konkurrens både nationellt och internationellt.

Förændringsprocesser

Den markanta nedgången i efterfrågan på bostäder och den reformering av bostadsfinansieringssystemet som ägt rum under 1990-talet har ökat omvandlingstrycket i byggsektorn. Branschen har själv satt igång ett förändringsarbete för att öka produktiviteten. Denna process har

74 EGs byggproduktdirektiv (

&RQVWUXFWLRQ&#3;3URGXFWV&#3;'LUHFWLYH&#3;&#16;&#3;&'3) syftar till att åstad-

komma fri rörlighet för bygg- och anläggningsprodukter. Direktivet har överförts till svensk rätt genom byggproduktlagen och lagen om teknisk kontroll samt lagen om EGmärket. Byggproduktdirektivet förvaltas av EGs ständiga byggkommitté (SCC).

92

påskyndats av minskade statliga subventioner och mindre detaljreglering av byggandet.

Behovet av att industrialisera byggandet är något som har uppmärksammats allt mer. Ett industrialiserat byggande kräver förändringar i byggprocessen, där ett viktigt led kan vara ökad prefabricering och större variationsmöjligheter. Möjligheterna att bygga varierat och med hög kvalitet, genom att bland annat använda nya typer av material och produktionstekniker, är betydligt större i dag än under miljonprogrammets dagar. Ett mer industriellt byggande och utvecklingen av nya produktionsmetoder kräver en större innovationsbenägenhet hos de producerande företagen. För att kunna möta behovet av, och skapa förutsättningar för, en ökad innovationsbenägenhet krävs det att kompetensen i de producerande företagen ökar.

Ett mer industriellt byggande kan tillsammans med en ökad standardisering och internationalisering leda till en omstrukturering och nya affärsmöjligheter för byggmaterialindustrin. Ökad prefabricering kan innebära att vissa arbetsmoment försvinner eller integreras. Det kan exempelvis innebära att vinster flyttas från entreprenörsledet till byggmaterialtillverkarledet. Byggentreprenörerna kan som en följd av detta bli mer intresserade av att i större utsträckning integrera sig med byggmaterialindustrin. Ett exempel på denna utveckling är Skanska som har ökat sitt aktieinnehav i byggmaterialtillverkande företag.

Spelregler kan stödja processen mot ökad produktivitet

Det är viktigt att den process mot ökad effektivitet som har inletts inte störs av nya stora generella utbudssubventioner eller tillfälliga stimulansåtgärder. Det kan nämligen innebära negativa effekter för kostnadsutvecklingen, speciellt om de utformas på ett sätt som inte ger incitament till produktivitetsökningar och ökad industrialisering av byggandet.

De processer som har inletts och de tendenser som kan skönjas i byggsektorn kan innebära att koncentrationen och integrationen över olika led och marknader tilltar. För att detta skall komma konsumenterna till godo krävs faktorer som minskar de ledande företagens makt på marknaden. Avgörande faktorer som kan fungera som motvikt till marknadsmakt är rationella köpare och internationell konkurrens. Därför är det viktigt att eventuella hinder för importkonkurrens tas bort så att konkurrenstrycket kan öka. Erfarenheterna visar att konkurrenslagen inte är ett tillräckligt villkor, men väl ett nödvändigt villkor, för att öka konkurrensen i byggsektorn. Ett hot om importkonkurrens kan därför vara ett effektivare och billigare medel än andra alternativ för att öka konkurrensen.

Exportmöjligheter för svenska företag inom byggmaterialindustrin kan vara viktigt för att få till stånd investeringar och satsningar på att utveckla metoder för ett mer industrialiserat byggande. För att få en rationell produktion som är konkurrenskraftig krävs det en viss volym för att investeringarna ska vara lönsamma. Ett sätt att höja konkurrenstrycket i byggsektorn är att öka företagens incitament till att etablera sig på utländska marknader. Syftet med EUs inre marknad på byggområdet är

att underlätta byggföretagens möjligheter att arbeta i grannländerna. Om den inre marknaden ska fås att fungera måste särlösningar som försvårar för nya och konkurrerande aktörer på byggmarknaden i de olika medlemsländerna undanröjas. I dag finns ingen fungerande gemensam marknad för byggområdet men när den inre marknaden börjar fungera bör den internationella specialiseringen öka med effektivare produktion och konkurrens som följd. De små och medelstora företagen kan då genom att utveckla specialistkompetens dra nytta av de nya marknadsmöjligheterna. Liberaliseringen av den offentliga upphandlingen ökar också konkurrensen på hemmamarknaden.

För att skapa incitament till nya innovativa lösningar fordras större kunskaper än i dag. För att köparna ska agera rationellt och för att konkurrensen ska fungera är det viktigt att kompetensen ökar på beställarsidan. Speciellt viktigt är detta om byggandet blir mer komplext och industrialiserat. Ett sätt att öka beställarnas kompetens är att i ökad grad anställa personer med en hög och bred utbildning inom byggområdet. Speciella utbildningar med inriktning på just beställningsfunktionen kan därför behövas. Beställaren måste främst ha förmåga att förstå vilken roll det byggda kommer att spela i det samhälle där det byggs och hur det kommer att användas av olika kategorier av brukare. Kompetens är även en fråga om att kunna branschen och dess olika aktörer, så att lämpliga entreprenörer kan identifieras. Behovet av ökad kompetens för att möta denna utveckling gäller som nämnts också byggmaterial- och byggföretagen. För att tillgodose behovet av detta kompetenslyft kan det behövas insatser i utbildningssystemet eller att någon form av certifierings- eller auktorisationssystem övervägs.

Miljöregler är spelregler för företagen

8nder de senaste decennierna har skilda miljöpolitiska mål klättrat allt

högre på den politiska agendan. För att nå målen har därmed allt fler regler och andra styrmedel införts. De spelreglerna står i fokus för analysen.75 Frågan är om de medel som används eller planeras för att nå de miljöpolitiska målen fungerar som sunda spelregler för handel och konkurrens. Eller om spelreglerna kan utformas på ett bättre sätt, utan att man samtidigt minskar möjligheterna att nå miljömålen.

Till miljöregler kan de formella statliga styrmedlen räknas, det vill säga lagar, miljöavgifter, skatter och subventioner. Men också olika informella åtgärder kan fungera som spelregler och ha stor betydelse för marknadernas funktion. Det kan gälla mer eller mindre frivilliga åtaganden, förhandlingar, konsumentpåverkan och insatser som påverkar marknadens aktörer på olika sätt. De miljöpolitiska styrmedel som tillämpats i Sverige bygger i hög grad på direkta regleringar men det finns också många inslag av ekonomiska styrmedel. Exempel på ekonomiska styrmedel är koldioxid-, svavel- och kväveoxidskatterna samt pant på olika produkter.

0LOM|&#15;&#3;KDQGHO&#3;RFK&#3;NRQNXUUHQV&#3;&#16;&#3;VSHOUHJOHU&#3;I|U&#3;HIIHNWLYD&#3;PDUNQDGHU,

94

Det finns mèlkonflikter

Det finns ingenting som direkt tyder på att de styrmedel eller andra åtgärder på miljöområdet som hittills har använts i Sverige har varit något avgörande hinder för marknadsekonomins funktion. Det betyder inte att miljöreglerna och deras tillämpning alla gånger är helt idealiska. Men jämfört med andra ingrepp i marknader har de inte påverkat produktionen eller priserna lika mycket som ändringar i andra faktorer, som till exempel förändrade råvarupriser, personalkostnader och valutakurser. Ett stort metodproblem i detta sammanhang är att det är omöjligt att säga hur situationen skulle ha blivit om miljöreglerna hade varit annorlunda utformade. Det går till exempel inte att intervjua företag som skulle ha funnits om villkoren för konkurrens och handel hade varit annorlunda utformade.

Miljömålen är inte absoluta utan innebär avvägningar mellan olika mål. I den svenska miljöpolitiken har bland annat sysselsättningsaspekten ofta vägts in vid koncessionsprövningar. Det är nödvändigt att olika miljökvalitetsmål diskuteras så att det bättre går att säga hur mycket av ett miljömål som måste ges upp för att ett annat miljömål eller välfärdsmål ska uppnås. För att miljöpolitiken ska vara framgångsrik är det mycket viktigt att de målkonflikter som finns, eller som kan uppstå, när man utformar miljöstyrmedel klargörs. Man måste veta kostnaderna i form av välfärdsförluster på andra områden av att införa olika åtgärder, till exempel kostnaden för utebliven konkurrens. Saknas en helhetsbild av miljöpolitiken och dess konsekvenser finns risken att den blir instabil och ineffektiv när målkonflikterna visar sig.

Att miljöreglerna inte har haft några avgörande negativa effekter på ekonomins funktionssätt i stort betyder inte att de inte har skapat några problem alls. Det finns flera exempel på miljöregler som har snedvridit konkurrensen på de inhemska och internationella marknaderna, eller riskerar att göra det. Inte minst gäller det regler som hindrar eller försvårar för nya företag att etablera sig på marknaden, eller som gör det svårt för mindre företag att konkurrera med stora företag. Att marknader är utmaningsbara är av central betydelse för deras dynamik och effektivitet. Därför är det viktigt att försöka skapa spelregler som inte försvårar för mindre företag eller hindrar import.

På enskilda marknader kan den här sortens problem vara eller bli relativt stora. Det gäller särskilt försöken med ”otraditionella” styrmedel och andra åtgärder som har prövats på senare år. Ett exempel är olika försök att åstadkomma kretslopp för vissa material. De innebär ofta direkta ingrepp på marknaderna, och riskerar därmed att hämma en sund konkurrens.

Det finns exempel på när målkonflikter mellan miljömålen och konkurrensen kan lösas genom åtgärder som leder till att miljömålet uppnås utan att hindra handeln och störa konkurrensen. Men det är viktigt att komma ihåg att det även finns konflikter som man inte kan komma ifrån och som kräver avvägningar mellan olika mål som måste bestämmas genom politiska beslut.

Mèlkonflikter och avvægningar

Ekonomiska styrmedel, till exempel en utsläppsskatt, ger incitament till en successiv anpassningsprocess av produktionen. Det gör att styrmedlet blir ett incitament som skapar en långsiktig förbättring av produktionen som kan innebära både bättre miljö och en effektivare produktion. Den situation som råder i dag jämfört med för trettio år sedan innebär att antalet beslutsfattare som berörs av en miljöreglering är flera. Det blir därför allt svårare att klara av tillsyn och information om enskilda företags miljöbelastning och kostnadsstrukturer. Det innebär att direkta regleringar blir allt svårare att administrera.

Ekonomiska styrmedel har den egenskapen att de drabbar alla lika och är konkurrensneutrala eftersom det inte finns något förhandlingsutrymme i tillämpningen. En fundamental kritik mot ekonomiska styrmedel är att de blir dyra om alla negativa effekter ska internaliseras i priset. Poängen är just att synliggöra kostnader och sätta en prislapp på miljön för att kunna väga olika miljökvalitetsmål mot varandra i den politiska beslutsprocessen.

Det finns mycket som talar för att miljöskatter eller avgifter i miljöpolitiken bör användas i första hand. När OECD granskade den svenska miljöpolitiken var en av slutsatserna att Sverige bör satsa mer på ekonomiska styrmedel.76 Den uppfattningen delas också av regeringen som i olika sammanhang har argumenterat för en ökad användning av ekonomiska styrmedel.

Även om en del av de nuvarande miljölagarna skulle kunna ersättas med ekonomiska styrmedel så lär de finnas kvar under överskådlig tid. Därför är frågan om hur lagarna tillämpas viktig, bland annat för konkurrensen. Om tillsynen fungerar bristfälligt kan det löna sig att fuska och kringgå reglerna genom att lura myndigheter och konsumenter. Som redan har påtalats förutsätter fria marknader ett ”starkt samhälle” för att marknadsekonomin skall vara samhällsekonomiskt effektiv.

Nya styrmedel kræver nya regler

Under de senaste åren har information till konsumenter börjat användas som miljöstyrmedel. Miljömärkning och information kan inte klassificeras som vare sig traditionella ekonomiska eller administrativa styrmedel. Miljömärkning handlar om information och utnyttjar det miljöintresse som har vuxit på senare år hos konsumenterna. I en marknadsekonomi är det konsumenternas val som bestämmer vad som skall produceras. Om konsumenternas val ska leda till effektiva byten måste konsumenterna ha tillgång till perfekt information. Information är därför inte någon styrning som stör marknadernas funktion. Däremot kan det vara ett medel för att få en fungerande marknad genom att ge konsumenterna tillgång till information om de miljökostnader som konsumtionsvalen kan vara förenade med. För att miljömärkningen ska

96

vara ett alternativ till traditionella styrmedel krävs dock att de kriterier som gäller för miljömärkning bygger på de uppsatta miljömålen. Så är det inte i dag. Därför behöver de nuvarande systemen utvecklas och förbättras. Det är också viktigt att kriterierna utformas på ett sätt som inte diskriminerar de mindre företagen i förhållande till större företag eller diskriminerar utländska producenter i förhållande till inhemska.

Olika typer av subventioner används som styrmedel, bland annat på miljöområdet. Syftet är ofta att stimulera företagen att genomföra investeringar eller andra åtgärder som bedöms som angelägna från miljösynpunkt. Riktade subventioner riskerar alltid att snedvrida konkurrensen och minska dynamiken på marknaden. Reglerna för bidragen måste därför utformas och tillämpas med särskild hänsyn till konkurrensförhållandena. I första hand bör bidragen riktas mot sådana områden där det saknas förutsättningar för effektiva marknader. För åren 1998 till 2000 kan kommunerna söka pengar till lokala investeringsprogram. Motivet är dels att åstadkomma miljöförbättringar, dels att skapa sysselsättningstillfällen. För att inte störa konkurrensen är det viktigt att bidragen inte används för att starta kommunala verksamheter som konkurrerar med aktörerna på marknader som håller på att utvecklas. Bidragen får heller inte hindra eller försvåra för nya företag att etableras. Samma typ av krav bör gälla för andra former av bidrag till miljöåtgärder.

Under de senaste åren har olika åtgärder vidtagits eller planerats för att stimulera ett ökat kretslopp av material och avfall. Det finns en rad principiella frågetecken kring åtgärdernas effekter på konkurrensen, och flera tecken på skadliga effekter. Eftersom de inte har funnits någon längre tid är det svårt att peka på och bedöma hur allvarliga problemen är. Det finns många olika möjligheter att nå syftet med åtgärderna. Därför bör de åtgärder som har prövats och planerats hittills betraktas och utnyttjas som experiment, som måste följas och utvärderas innan de införs i full skala. På kort sikt handlar det om att bedöma åtgärdernas effekter på de aktuella kretsloppsmarknaderna och konsekvenserna för de nuvarande och tänkbara aktörerna.

Men frågan har dessutom ett vidare perspektiv, som gäller konsekvenserna för näringslivet och ekonomin i stort av att förverkliga visionen om ett ”kretsloppssamhälle”. I dagsläget finns inte tillräcklig kunskap om vilken omställning och strukturomvandling som kan krävas för att uppnå de mål som diskuteras. Om de försök som pågår följs och utvärderas noga kan det ge värdefull information om de potentiella målkonflikter som kan uppstå vid en omställning av det här slaget.

EU - en instans i miljöarbetet

I flera fall har Sverige tvingats dra tillbaka förslag till miljöregler i form av tekniska krav på produkter. Skälet är att reglerna har råkat i konflikt med EUs strävan att underlätta den fria handeln över gränserna. Förslagen har i flera fall passerat genom en rad instanser innan de lagts fram. Arbetet med förslag till regler på miljöområdet bedrivs därför ineffektivt. I denna situation finns risken att spelreglerna blir otydliga och instabila. De svenska procedurerna bör fungera så att förslagen stäms av

mot EG-reglerna och anpassas till dessa i ett tidigare skede. Det kan bidra till att göra spelreglerna mer stabila, samtidigt som de blir mer effektiva som styrmedel på miljöområdet.

Möjligheterna att ställa krav i samband med offentlig upphandling begränsas av formella regler. Genom att ställa miljökrav vid upphandling kan de fungera som ett miljöpolitiskt styrmedel. EG-direktiven innehåller inga uttryckliga bestämmelser om möjligheterna att ställa miljökrav. Det är därför viktigt att Sverige har en strategi och verkar för gemensamma regler för miljökrav i samband med offentlig upphandling. Att driva frågorna nationellt kan ge negativa effekter på konkurrensen och handeln över gränserna. En förutsättning för att i framtiden kunna utnyttja den offentliga upphandlingen som ett sätt att minska miljöbelastningen är att EGs regler utformas så att det går att ställa miljökrav i upphandlingen. Så länge det saknas tydliga EG-regler finns risken att de olika länderna utformar nationella regler.

Sammanfattning

En fri marknad - en marknad utan regler - och en fungerande marknad är två helt skilda saker. För att marknader ska fungera krävs ett väl anpassat regelverk. Den offentliga sektorn har en betydelsefull roll för att främja en effektiv konkurrens och dynamiska marknader.

Det är en svår konst att avreglera marknader så att målen med avregleringen uppfylls, till exempel att öka den samhällsekonomiska effektiviteten. Faktorer som till exempel efterfrågans priselasticitet, marknadsstrukturen och priskonkurrensen är avgörande för huruvida en övergång från en ”reglerad” till ”en friare” marknad leder till ökad samhällsekonomisk effektivitet. Det behövs oftast nya spelregler som leder företagen och konsumenterna på marknaderna till att fatta de beslut som främjar samhällsekonomisk effektivitet.

För att kunna utforma spelregler som leder till att marknaderna blir effektiva krävs noggranna analyser av varje enskild marknads speciella särdrag. Regelverket måste anpassas till den aktuella marknadens behov. På grund av att analyserna inför avregleringar i en del fall varit bristfälliga har avregleringarna till vissa delar misslyckats. Det har skapat osäkerhet och samhällsekonomiska kostnader som hade kunnat undvikas.

Likväl som företagen ständigt måste anpassa sig till förändrade marknadsförhållanden måste utformningen av samhällets spelregler anpassas över tiden. De regler som var effektiva igår är troligen inte de effektivaste för att åtgärda dagens och morgondagens problem. Det faktum att situationen hela tiden förändras gör att regler som tidigare uppfyllde sitt syfte inte längre gör det utan övergår till att bli ett hinder för dynamiken i ekonomin. Det är därför viktigt att exempelvis marknadsanpassningen av byggsektorn, med bland annat minskade subventioner, fortsätter.

Samtidigt som spelregler måste anpassas efter förändrade förutsättningar har näringslivet ett behov av långsiktiga spelregler. Här finns en potentiell konflikt. Det krävs därför att målkonflikter som kan uppstå klargörs innan nya spelregler införs. Det är viktigt att klargöra vilka marknadsimperfektioner som finns innan och vilka som kan uppstå

98

efter det att spelreglerna förändras. Även när målen är andra än att exempelvis värna om handel och konkurrens måste man veta kostnaden för att nå dessa andra målsättningar, i form av exempelvis kostnaden av utebliven konkurrens. Klargör man målkonflikterna och kan hantera dessa med hjälp av andra regler skapas förutsättningar för mer långsiktigt stabila spelregler. Först och främst bör man överväga att använda sig av beprövade styrmedel. Det är till exempel viktigt att ”oprövade” styrmedel inte införs innan försök i mindre skala har genomförts.

Det är betydelsefullt att skapa förutsättningar för inträde till marknader och i det sammanhanget är hotet från nya svenska företag och importkonkurrens viktigt. Spelreglernas uppgift får inte vara att gynna vissa aktörer på bekostnad av andra, till exempel genom att ge befintliga företag konkurrensfördelar. Deras framgångar ska bestämmas av hur skickliga de är i förhållande till konkurrenterna.

5=Utbildning och

kompetens

I de tidigare kapitlen har betydelsen av utbildning påvisats på olika sätt. I kapitel 2 skildrades bland annat strukturförändringen i efterfrågan på arbetskraft med avseende på utbildning. Minskningen av sysselsatta var i relativa termer större för lägre utbildade än för högre utbildade. För de högst utbildade steg till och med sysselsättningen mellan 1990 och 1995. I kapitel tre jämfördes utvecklingen av den svenska industriproduktionen med OECD-genomsnittet mellan 1990 och 1997. Det visade sig att de delbranscher som har haft en mycket stark expansion karaktäriseras som kunskapsintensiva. Emellertid erhöll vi vissa indikationer på att Sveriges komparativa fördelar i kunskapsintensiv industri håller på att stagnera. I avsnittet om näringsklimatet ansåg över en fjärdedel av de tillfrågande aktörerna i näringslivet att ett ökat utbud av kvalificerad arbetskraft har stor betydelse för investeringsbenägenheten.77 Denna andel var nästan dubbelt så stor som den andel företagsledare som menade att minskade kapitalkostnader i form av lägre ränta var viktigast för att öka investeringarna. Vi kan konstatera att dessa exempel visar på utbildning som ett ytterst viktigt strategisk område för tillväxtpolitik, något som också framhölls i produktivitetsdelegationens betänkande.78

I en tid där selektiv näringspolitik med riktade stöd minskat79 samtidigt som utbildningens betydelse betonats både i modern ekonomisk tillväxtteori och i innovationsforskning har också intresset för utbildning blivit allt större från statsmakternas sida.80 I regeringens tillväxtproposition kunde man således läsa att ”Arbetskraftens kunskaper och kompetens är en avgörande förutsättning för produktivitetsutveckling och tillväxt

´.

Förutom att konstatera utbildningens betydelse för den långsiktiga tillväxten fastslog regeringen i budgetpropositionen 1997 att utbildning också är av stor fördelningspolitisk betydelse.

Varför är då utbildning så betydelsefullt? När man talar om utbildning i ekonomiska sammanhang brukar man dela in effekterna av utbildning i två aspekter. Den ena är inriktad på utbildningens värdeskapande effekt och utgår från att individens produktivitet ökar med utbildningsnivån. Det

77 Man kan naturligtvis invända att det ligger i arbetsgivarens intresse att öka utbudet av olika typer av arbetsskraft då detta i längden medför lägre löneökningar.78SOU 1991:82 sid 30.79 Till exempel industripolitiken på 1970-talet med dess omfattande stöd till specifika branscher.80 Människors utbildning har länge varit ett ämne för statlig uppmärksamhet, se till exempel SOU 1973:3, sid 79, eller SOU 1959:45, s 162, om skrivningar rörande betydelsen av högre utbildning. För en diskussion kring förändringen av näringspolitikens inriktning de senaste decennierna se Hansson och Lundberg,

%DVLQGXVWUL&#3;RFK&#3;K|JWHNQRORJL, SNS Förlag 1995.

100

innebär att värdet per arbetsinsats ökar ju högre utbildning den anställde har. Den andra aspekten på utbildning är konsumtion och innebär att effekten av utbildning framför allt har karaktären av individuell tillfredsställelse. Det är intressant att utbilda sig och att kunna mer, men det ger inte nödvändigtvis högre inkomst. Utbildning som konsumtion är en viktig aspekt men av mindre direkt betydelse när vi analyserar utbildningens ekonomiska konsekvenser. De ekonomiska aspekterna av utbildning är så betydelsefulla att man talar om investeringar i humankapital i analogi med andra investeringar i produktivt kapital. Vid sidan om effekten att enskilda individer blir mer produktiva medför utbildning även att andra i denna individs närhet blir mer produktiva, man talar om att utbildningens produktivitet ”spiller över”. Det brukar också poängteras att utbildning för med sig en ökad förmåga att anpassa sig till förändrade situationer. Det skulle kunna uttryckas som att utbildning ökar individens möjlighet att få arbete.

Kompetens är ett begrepp som allt mer hörs i debatten och som syftar till att fånga upp en skicklighetsaspekt i utförandet av specifika uppgifter. Den tekniska utvecklingen och allmänt förändrade marknadsvillkor innebär att den kompetens som krävs för att kunna utföra olika arbetsuppgifter kontinuerligt genomgår förändringar. Detta medför i sin tur att vidareutbildning blir allt viktigare för ökad produktivitet. Den formella utbildningsnivån får därför anses utgöra en bas för individens fortsatta lärande men indikerar samtidigt ett lands förutsättningar avseende tillgången till kvalificerad arbetskraft. Analyser med avseende på humankapital grundar sig vanligtvis på den formella utbildning som det offentliga utbildningssystemet tillhandahåller. I detta kapitel utgår vi från den formella utbildningen men använder även ett alternativt sätt att mäta människors kompetens.

Med anledning av utbildningens påvisade betydelse har vi i detta kapitel sammanställt tre analyser. Först studerar vi utbildningsnivån i Sverige i jämförelse med andra avancerade industriländer. Jämförelser har gjorts tidigare i olika avseenden men det material som vi fått till förfogande medger även en jämförelse på sektorsnivå. Sedan ställer vi frågan om högre utbildning har lett till ökade inkomster under 1990-talet? Ett positivt svar på denna fråga skulle innebära en ökad drivkraft för individer att studera vidare. Slutligen vill vi diskutera ett alternativt mått på kompetens. I kapitlets sista avsnitt jämförs de vuxnas förmåga att förstå och tillgodogöra sig skriftlig information i sju länder. Denna förmåga har betydelse för utbildningssatsningar och den fortsatta utvecklingen i näringslivet.

Utbildningsnivèn i internationell jæmförelse

Inriktningen på ett lands produktion av varor och tjänster bestäms av tillgången till produktionsfaktorer relativt andra länder.82Produktionsförutsättningarna har förändras drastiskt i och med marknadernas globalisering. Kapitalet rör sig numera relativt fritt över de nationella gränserna och kostnaderna för transport av varor har blivit lägre. Det innebär att både möjligheterna och incitamenten ökar för producenter att etablera produktionsanläggningar i länder som har lägre produktionskostnader än hemlandet. En förutsättning är givetvis att en högre vinst uppväger övriga omkostnader, som exempelvis transportkostnader. Ett exempel är arbetsintensiva varor som i allt större utsträckning tillverkas i länder där det finns tillgång till relativt billig arbetskraft och sedan exporteras.

Samtidigt ökar den kunskapsintensiva produktionen i omfattning och ny teknik sprids i allt snabbare takt mellan länder. Humankapital är en produktionsfaktor som är mer fast knuten till ett specifikt land och representerar därmed också en mer stabil resurs. Det innebär att satsningar som höjer arbetskraftens humankapital skapar konkurrensfördelar som är direkt knutna till ett specifikt land. För att kunna använda sig av ny teknik, och för att kunna utveckla den, ställs höga krav på individers kunskap. Ett land med mycket humankapital kan därför lättare ta till sig innovationer från andra länder, både i syfte att använda sig av den i produktionen och för att vidareutveckla produkter. Det är rimligt att förmågan att ta till sig nya produkter i snabb takt påverkar landets tillväxttakt positivt och samtidigt stimulerar utvecklingen av humankapitalet. Att bygga upp komparativa fördelar med avseende på kompetens bör därmed leda till bestående konkurrensfördelar. Tillgången till kvalificerad arbetskraft, som kan delta i avancerad produktion, påverkar i allt högre grad de kunskapsintensiva företagens lokaliseringsbeslut.

Arbetsfördelningen mellan länder bestäms således i ökad utsträckning av arbetskraftskostnaden- och kunskapsnivån i ett land. Arbetskraftens nivå vad gäller utbildning och kompetens blir den avgjort viktigaste produktionsfaktorn för ett land som vill skapa konkurrensfördelar inom kunskapsintensiv produktion istället för att priskonkurrera genom låga löner83.

82 Enligt Faktorproportionsteorin, Heckscher-Ohlin. För en närmare beskrivning av denna med tillämpning på Sverige se till exempel: Leamer E och Lundborg P, Sweden

&RPSHWLQJ&#3;LQ&#3;WKH&#3;*OREDO&#3;0DUNHWSODFH&#3;&#16;$&#3;+HFNVFKHU&#16;2KOLQ&#3;YLHZ, SNS Occasional Paper

No 68 1995.83 I avsnittet om "Kvalitet som konkurrensmedel" i kapitel 3 visades att Sverige trots lägre

102

Färre anställda med lång universitetsutbildning i Sverige

Hur hög är då utbildningsnivån hos de anställda i Sverige i ett internationellt perspektiv? Det är frågan som vi ska försöka besvara i detta avsnitt. Vi jämför utbildningsnivån hos de anställda i Sverige med ett genomsnitt för åtta OECD-länder.84 Att vi väljer att studera de anställda beror på att de kan antas illustrera ländernas faktiska användande av produktionsfaktorn humankapital. Av resultaten framgår att Australien, Kanada och USA utmärker sig genom att ha en betydligt högre andel universitetsutbildade bland de anställda. Eftersom Kanada och USA är befolkningsmässigt stora länder representerar de dessutom en stor andel av det totala antalet sysselsatta i de 8 länderna och får därav en stor relativ vikt. Vi är intresserade av hur Sverige står sig i jämförelse med både de europeiska länderna och samtliga länder som ingår i studien. Resultaten redovisas därför som en jämförelse mellan Sverige och två aggregat av OECD-länder. De två aggregaten är OECD4, som visar ett genomsnitt av de anställdas formella utbildning i de fyra europeiska länderna, och OECD8 där även de utomeuropeiska länderna inkluderas.

Av diagram 5.1 framgår de anställdas utbildningsnivå i Sverige jämfört med de två OECD-aggregaten. Resultaten visas både för hela ekonomin och för den delen av ekonomin som kvarstår när verksamheter som ingår i den svenska offentliga sektorn räknats bort. I hela ekonomin är de anställdas utbildningsnivå i Sverige och i de europeiska OECD-länderna relativt likartad. Andelen högskoleutbildade är till och med något högre i Sverige. En skillnad som vi kan notera är att andelen anställda med längre universitetsutbildning är något lägre i Sverige och att det är den relativt stora andelen anställda med kortare universitetsutbildning som ger det positiva resultatet. Däremot är andelen universitetsutbildade bland de anställda betydligt högre i det totala OECD-aggregatet, som även inkluderar de utomeuropeiska länderna. De anställdas utbildningsnivå i Sverige står sig därmed bra i jämförelse med de europeiska länderna men är betydligt lägre i jämförelse med de anställdas utbildningsnivå i det sammanlagda aggregatet.

84Australien, Danmark, Finland, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA.

Antalet länder i jämförelsen begränsas av tillgängliga data på utbildningsnivån för anställda på sektorsnivå. Trots det begränsade urvalet av länder ingår några av Sveriges viktigaste konkurrentländer inom kunskapsintensiv produktion.

'LDJUDP&#3;&#24;&#17;&#20; 'H&#3; DQVWlOOGDV&#3; XWELOGQLQJVQLYn&#3; L&#3; 6YHULJH&#3; MlPI|UW&#3; PHG&#3; HWW&#3; JHQRPVQLWW I|U&#3;WYn&#3;2(&'&#16;DJJUHJDW&#17;&#3;3URFHQWXHOO&#3;I|UGHOQLQJ&#15;&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#16;WDO&#17;

6,6

60,7

77,6

75,6

67,6

83,4

86,1

20,1

9,1

11,6

18,6

7,5

13,3 12,8

13,8

9,1

7,4

19,2

0 20 40 60 80 100

OECD8 OECD4 Sverige OECD8 OECD4 Sverige

Högst gymn. Univ < 3 år Univ > 3 år

Hela ekonomin

Utan vård, omsorg, utbildning*

$QP&#29; $WW&#3; WLGVDQJLYHOVHQ&#3; lU&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#16;WDO&#3; EHURU&#3; Sn&#3; DWW&#3; nUWDOHQ&#3; VNLOMHU&#3; VLJ&#3; QnJRW&#3; PHOODQ OlQGHUQD&#17;&#3; cUWDOHQ&#3; DQJHV&#3; L&#3; SDUHQWHV&#3; HIWHU&#3; UHVSHNWLYH&#3; ODQG&#3; L&#3; XSSUlNQLQJHQ&#3; VRP I|OMHU&#17;&#3;2(&'&#23;&#3;lU&#3;HWW&#3;DJJUHJDW&#3;VRP&#3;EHVWnU&#3;DY&#3;'DQPDUN&#3;&#11;&#20;&#28;&#28;&#21;&#12;&#15;&#3;)LQODQG&#3;&#11;&#20;&#28;&#28;&#22;&#12;&#15; 6WRUEULWDQQLHQ&#3;&#11;&#20;&#28;&#28;&#23;&#12;&#3;RFK&#3;7\VNODQG&#3;&#11;&#20;&#28;&#28;&#22;&#12;&#17;&#3;,&#3;DJJUHJDWHW&#3;2(&'&#27;&#3;LQJnU&#3;GHVVXWRP $XVWUDOLHQ&#3; &#11;&#20;&#28;&#28;&#23;&#12;&#15;&#3; -DSDQ&#3; &#11;&#20;&#28;&#28;&#21;&#12;&#15;&#3; .DQDGD&#3; &#11;&#20;&#28;&#28;&#23;&#12;&#3; RFK&#3; 86$&#3; &#11;&#20;&#28;&#28;&#22;&#12;&#17;&#3; 6YHULJH &#11;&#20;&#28;&#28;&#22;&#12;&#17; $QP&#29;&#17; &#3;9nUG&#15;&#3;RPVRUJ&#3;RFK&#3;XWELOGQLQJ&#3;UHSUHVHQWHUDU&#3;DYGHOQLQJ&#3;&#28;&#15;&#3;,6,&&#3;UHY&#17;&#3;&#21;&#17; .lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;'LUHFWRUDWH&#3;IRU&#3;(GXFDWLRQ&#15;&#3;(PSOR\PHQW&#15;&#3;/DERXU&#3;DQG&#3;6RFLDO&#3;$IIDLUV&#17;

När vi exkluderar verksamheter som i Sverige bedrivs inom offentlig sektor förändras sammansättningen av utbildningsnivån. Andelen anställda med universitetsutbildning minskar både i Sverige och i de båda aggregaten, vilket innebär att andelen högutbildade är högre inom dessa verksamheter än i ekonomin som helhet. Det är dock i Sverige som förändringen är störst och det får ses som ett uttryck för att en större andel av akademikerna i Sverige är sysselsatta inom offentlig verksamhet jämfört med övriga länder.

Lägre andel högutbildade inom samtliga sektorer

Vad kan de observerade skillnaderna bero på? En hypotes skulle kunna vara att skillnaderna är en konsekvens av att näringslivsstrukturen är olika i länderna. Exempelvis kan vissa länder i större utsträckning ha inriktat sin produktion till kunskapsintensiva sektorer, som i sin tur kräver en högre andel utbildad personal. En annan förklaring kan vara att vissa länder helt enkelt efterfrågar en generellt sett större andel högutbildad personal inom respektive sektor. Skillnaderna i utbildningsnivå skulle då bero på ett mer utbyggt utbildningssystem som medger att näringslivet får en arbetskraft som motsvarar efterfrågan. En annan konsekvens av ett omfattande utbildningssystem kan vara att efterfrågan på högutbildad

104

arbetskraft stiger i samband med att utbudet ökar eftersom lönerna för de högutbildade sjunker relativt övrig arbetskraft.

Genom att studera vilken utbildningsnivå de anställda i Sverige skulle ha om förutsättningarna var desamma som i de två OECD-aggregaten ska vi försöka besvara denna fråga. De två faktorerna som vi antog kunde förklara skillnader i utbildningsnivån var sektorsstrukturen i länderna och de anställdas utbildningsnivå inom respektive sektor. För att ta reda på i vilken utsträckning sektorsstrukturen i ett land påverkar utbildningsnivån har vi beräknat hur utbildningsnivån hos de anställda i Sverige skulle förändras om den svenska sektorsstrukturen, det vill säga den procentuella fördelningen av de anställda mellan sektorerna, skulle motsvara fördelningen inom OECD4 respektive OECD8.85 Det betyder med andra ord att vi antar att Sverige har en lika stor andel anställda inom varje sektor som genomsnittet i de båda aggregaten. För att se om skillnaderna i stället beror på de anställdas utbildningsnivå inom respektive sektor har vi också beräknat hur de anställdas utbildningsnivå i Sverige skulle förändras om utbildningsnivån sektorsvis i de två OECDaggregaten appliceras på den svenska sektorsstrukturen. Det innebär att vi antar en procentuell fördelning av utbildningsnivån inom respektive sektor i Sverige som motsvarar genomsnittet i de båda aggregaten. Resultaten illustreras i diagram 5.2.

'LDJUDP&#3;&#24;&#17;&#21; )DNWLVN&#3; XWELOGQLQJVQLYn&#3; KRV&#3; GH&#3; DQVWlOOGD&#3; L&#3; 6YHULJH&#3; RFK&#3; EHUlNQDG HIIHNW&#3; Sn&#3; XWELOGQLQJVQLYnQ&#3; RP&#3; I|UXWVlWWQLQJDUQD&#3; PHG&#3; DYVHHQGH&#3; Sn XWELOGQLQJV&#16;&#3;UHVSHNWLYH&#3;VHNWRUVVWUXNWXU&#3;VNXOOH&#3;PRWVYDUD&#3;GH&#3;L&#3;2(&'&#23;&#16; RFK&#3;2(&'&#27;&#16;DJJUHJDWHQ&#17;&#3;3URFHQWXHOO&#3;I|UGHOQLQJ&#15;&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#16;WDO &#17;

75,6

78,9

79,1

75,3

57,6

11,6

10,1

10,2

9,6

20,7

12,8

11,0

10,7

15,1

21,7

0 20 40 60 80 100

Sverige Sv utb

OECD4

sektor

Sv utb

OECD8

sektor

Sv sektor

OECD4

utb

Sv sektor

OECD8

utb

Högst gymn. Univ<3 år Univ>3 år

$QP&#29; $WW&#3; WLGVDQJLYHOVHQ&#3; lU&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#16;WDO&#3; EHURU&#3; Sn&#3; DWW&#3; nUWDOHQ&#3; VNLOMHU&#3; VLJ&#3; QnJRW&#3; PHOODQ OlQGHUQD&#17;&#3; 'H&#3; H[DNWD&#3; nUWDOHQ&#3; I|U&#3; UHVSHNWLYH&#3; ODQG&#3; nWHUILQQV&#3; L&#3; DQVOXWQLQJ&#3; WLOO GLDJUDP&#3;&#24;&#17;&#20;&#17; .lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;'LUHFWRUDWH&#3;IRU&#3;(GXFDWLRQ&#15;&#3;(PSOR\PHQW&#15;&#3;/DERXU&#3;DQG&#3;6RFLDO&#3;$IIDLUV&#17;

Den första stapeln redovisar den faktiska utbildningsnivån hos de anställda i Sverige. I den andra och den tredje stapeln kan vi se vilken utbildningsnivån skulle vara i Sverige om vi applicerade den svenska utbildningsstrukturen sektorsvis på den sektorsstruktur som återfinns i OECD4 respektive i OECD8. Den fjärde och den femte stapeln illustrerar det motsatta förhållandet; att den sammansättning av formell utbildning sektorsvis som återfinns i de båda aggregaten appliceras på den svenska sektorsstrukturen.

Som framgår av diagrammet skulle en sektorsstruktur som motsvarar genomsnittet för OECD-länderna, oavsett aggregat, innebära en lägre andel universitetsutbildade bland de anställda i Sverige. En applicering av OECD-ländernas utbildningsstruktur på den svenska sektorsstrukturen skulle däremot höja andelen anställda med universitetsutbildning. Skillnaden varierar dock betydligt i storlek beroende på vilket aggregat som studeras. Skillnaden mellan Sverige och de europeiska länderna kan uppfattas som relativt liten när det gäller andelen av de anställda med universitetsutbildning jämfört med de lägre utbildade. För att tydligare åskådliggöra skillnaden på 0,3 procentenheter som skiljer de båda utbildningsnivåerna åt kan nämnas att det motsvarar drygt 10 000 personer. Det finns också en distinkt skillnad mellan andelen anställda

106

med långa och korta högskoleutbildningar. Skillnaden på 2,3 procentenheter innebär att antalet med en universitetsutbildning på minst tre år skulle behöva öka med drygt 80 000 personer för att andelen anställda med lång universitetsutbildning i Sverige ska motsvara genomsnittet för de länder som ingår i aggregatet OECD4. Detta faktum speglar att andelen med längre högskoleutbildningar är mindre i Sverige än i de andra europeiska länderna som ingår i OECD4. Av diagrammet framgår också att en utbildningsstruktur sektorsvis som motsvarar genomsnittet av samtliga de studerade OECD-länderna skulle innebära en avsevärt högre utbildningsnivå i Sverige. Antalet anställda med någon form av universitetsutbildning skulle behöva öka med över 640 000 för att motsvara nivån inom OECD8.

Skillnader i sektorsstrukturen tycks därmed inte förklara skillnaderna i de anställdas utbildningsnivå. Dessa förefaller istället vara en konsekvens av att de andra OECD-länderna, generellt sett, sysselsätter en större andel universitetsutbildade inom respektive sektor än vad som är fallet i Sverige. För att verifiera resonemanget studerar vi hur andelen anställda med minst tre års universitetsutbildning skiljer sig åt mellan Sverige och de två OECD-aggregaten. Som framgår av tabell 5.1 är mönstret tydligt. I samtliga sektorer är den genomsnittliga andelen anställda med lång universitetsutbildning störst i OECD8, näst störst i OECD4 och minst i Sverige.

7DEHOO&#3;&#24;&#17;&#20; 3URFHQWXHOO&#3; DQGHO&#3; DQVWlOOGD&#3; PHG&#3; PLQVW&#3; &#22;&#3; nUV&#3; XQLYHUVLWHWVXWELOGQLQJ&#15; VHNWRUVYLV&#3;L&#3;6YHULJH&#15;&#3;2(&'&#23;&#3;RFK&#3;2(&'&#27;&#17;&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#16;WDO

6HNWRU

2(&'&#27; 2(&'&#23; 6YHULJH

Jordbruk, skogsbruk och jakt

5,3

3,6

2,8

Gruvor

16,7

8,0

3,3

Tillverkning

14,0

8,5

5,8

El, gas, værme och vatten

19,2

14,6

8,6

Bygg

8,2

5,3

2,2

Handel, restaurang & hotell 11,2

4,6

3,9

Samfærdsel, kommunikation

12,1

6,5

4,6

Finans och uppdrag

28,0

22,3

19,6

Vèrd, omsorg, utbildning

31,4

23,1

20,5

$QP&#29; $WW&#3; WLGVDQJLYHOVHQ&#3; lU&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#16;WDO&#3; EHURU&#3; Sn&#3; DWW&#3; nUWDOHQ&#3; VNLOMHU&#3; VLJ&#3; QnJRW&#3; PHOODQ OlQGHUQD&#17;&#3; 'H&#3; H[DNWD&#3; nUWDOHQ&#3; I|U&#3; UHVSHNWLYH&#3; ODQG&#3; nWHUILQQV&#3; L&#3; DQVOXWQLQJ&#3; WLOO GLDJUDP&#3;&#24;&#17;&#20;&#17; .lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;'LUHFWRUDWH&#3;IRU&#3;(GXFDWLRQ&#15;&#3;(PSOR\PHQW&#15;&#3;/DERXU&#3;DQG&#3;6RFLDO&#3;$IIDLUV&#17;

Det är tydligt att Sverige har en lägre andel med lång universitetsutbildning inom samtliga sektorer. Att Sverige vid upprepade tillfällen försökt förbättra sin konkurrenskraft genom devalveringar och depreciering av kronan har troligen påverkat inriktningen av varu- och tjänsteproduktionen. När de svenska varorna blev relativt billiga på världsmarknaden ökade incitamenten till priskonkurrens, vilket kan ha

hämmat utvecklingen från arbetsintensiv till mer kunskapsintensiv produktion.86 För att Sverige ska kunna konkurrera i den allt mer kunskapsintensiva produktionen av varor och tjänster krävs en generell höjning av utbildningsnivån.

Resultaten innebär att Sverige behöver öka satsningarna på utbildning för att komma i kapp övriga OECD-länder. De satsningar som genomförts i syfte att öka antalet utbildningsplatser på universitet och högskolor är ett steg i denna riktning.

I vilken riktning har då utvecklingen gått under det senaste decenniet? I tabell 5.2 kan vi närmare studera hur andelen anställda med minst tre års universitetsstudier har förändrats i Sverige jämfört med genomsnittet i OECD4- och OECD8-aggregaten. Det finns inte något samband med den distinkta nivåskillnaden som vi såg mellan OECD8, OECD4 och Sverige i tabell 5.1. Ökningstakten är i stället högst inom de europeiska OECDländerna inom flertalet sektorer.

7DEHOO&#3;&#24;&#17;&#21; cUOLJ&#3;SURFHQWXHOO&#3;I|UlQGULQJ&#3;DY&#3;DQWDOHW&#3;DQVWlOOGD&#3;PHG&#3;PLQVW&#3;WUH&#3;nUV XQLYHUVLWHWVXWELOGQLQJ&#3; XQGHU&#3; HQ&#3; WLRnUVSHULRG &#15;&#3; VHNWRUVYLV&#3; L&#3; 6YHULJH&#15; 2(&'&#23;&#3;RFK&#3;2(&'&#27;&#17;

6HNWRU

2(&'&#27; 2(&'&#23; 6YHULJH

Jordbruk, skogsbruk och jakt

1,1

6,2

-5,2

Gruvor

-4,2

-5,2

-1,4

Tillverkning

2,9

4,0

0,2

El, gas, værme och vatten

3,2

2,4

2,7

Bygg

3,6

4,2

3,6

Handel, restaurang & hotell

2,7

6,1

0,1

Samfærdsel, kommunikation

4,5

5,9

2,2

Finans och uppdrag

5,0

7,9

7,6

Vèrd, omsorg, utbildning

3,6

3,7

1,4

$QP&#29; $WW&#3; WLGVDQJLYHOVHQ&#3; lU&#3; ´HQ&#3; WLRnUVSHULRG´&#3; EHURU&#3; Sn&#3; DWW&#3; nUWDOHQ&#3; VNLOMHU&#3; VLJ&#3; QnJRW PHOODQ&#3;OlQGHUQD&#17;&#3;cUWDOHQ&#3;DQJHV&#3;L&#3;SDUHQWHV&#3;EDNRP&#3;UHVSHNWLYH&#3;ODQG&#3;L&#3;XSSUlNQLQJHQ VRP&#3;I|OMHU&#29;&#3;6YHULJH&#3;&#11;&#20;&#28;&#27;&#25;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#22;&#12;&#15;&#3;'DQPDUN&#3;&#11;&#20;&#28;&#27;&#21;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#21;&#12;&#15;&#3;)LQODQG&#3;&#11;&#20;&#28;&#27;&#26; RFK&#3; &#20;&#28;&#28;&#22;&#12;&#15;&#3; 6WRUEULWDQQLHQ&#3; &#11;&#20;&#28;&#27;&#23;&#3; RFK&#3; &#20;&#28;&#28;&#23;&#12;&#15;&#3; 7\VNODQG&#3; &#11;&#20;&#28;&#27;&#21;&#3; RFK&#3; &#20;&#28;&#28;&#22;&#12;&#15; $XVWUDOLHQ&#3;&#11;&#20;&#28;&#27;&#23;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#23;&#12;&#15;&#3;-DSDQ&#3; &#11;&#20;&#28;&#27;&#21;&#3; RFK&#3; &#20;&#28;&#28;&#21;&#12;&#15;&#3; .DQDGD&#3; &#11;&#20;&#28;&#27;&#23;&#3; RFK&#3; &#20;&#28;&#28;&#23;&#12; VDPW&#3;86$&#3;&#11;&#20;&#28;&#27;&#22;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#22;&#12;&#17; .lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;'LUHFWRUDWH&#3;IRU&#3;(GXFDWLRQ&#15;&#3;(PSOR\PHQW&#15;&#3;/DERXU&#3;DQG&#3;6RFLDO&#3;$IIDLUV&#17;

Inkomstpremierna har ökat under 1990-talet

För att enskilda individer ska välja att avsätta ytterligare tid i utbildning räcker det inte att konstatera att högre utbildning har en stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Det måste finnas andra drivkrafter för individer att utbilda sig. En av de viktigaste drivkrafterna är naturligtvis den ekonomiska avkastningen och i detta avsnitt kommer vi att visa att utbildning betalar sig och att avkastningen på utbildning är högre inom

108

privat sektor än i offentlig sektor.87 Vi avser här att analysera hur den ekonomiska avkastningen skiljer sig åt mellan olika utbildningsinriktningar mellan 1990 och 1995.88 Syftet är framförallt att diskutera om dessa

inkomstpremier ger oss information om förändringar i

ekonomiska drivkrafter till högre utbildning i allmänhet och teknisk i synnerhet.

Det tidiga 1990-talets kris innebar att Sverige ställdes inför det strukturskifte som i andra länder påbörjades redan i slutet av 1970-talet samt under 1980-talet.89 Detta strukturskifte innebar en minskad efterfrågan på arbetskraft med lägre utbildning. Skiftet kom relativt obemärkt i Sverige, bland annat beroende på den höga ekonomiska aktivitet som delvis skapats genom den avreglerade finansmarknaden och som medförde en ökad sysselsättning. I den fulla sysselsättningens Sverige under andra halvan av 1980-talet var det lätt att få arbete även för personer med relativt låg utbildning. I efterhand kan vi märka strukturskiftet genom till exempel att utvecklingen av utbildningslönepremierna för högre utbildade ökade under den senare halvan av 1980-talet. Samma utveckling kunde noteras i USA redan tio år tidigare.90 Någon större tillströmning till universitet och högskolor i Sverige kunde dock inte observeras. I Produktivitetsdelegationens betänkande poängterade man uttryckligen att drivkrafter för att öka investeringarna i humankapital var utomordentligt viktiga. Detta skrevs strax innan den drastiska ökningen av arbetslösheten som inträffade i början på 1990-talet. Tillströmningen till universitet och högskolor har ökat med anledning av den uppkomna arbetslösheten och lärosätena har fått ökade anslag för att kunna utöka antalet utbildningsplatser.

I en tidigare studie har Hallberg och Elmvik med hjälp av NUTEK data studerat förändringen i löneskillnader för olika utbildningstyper mellan åren 1986 och 1992.91 De erhöll det något förvånande resultatet att inkomstpremien92 för längre tekniska utbildningar var lägre 1992 än 1986. Då omfattningen av teknisk utbildning har stor betydelse för utvecklingen av den konkurrensutsatta delen av näringslivet så har vi valt att genomföra en analys som liknar Hallbergs och Elmviks för att se om

87 Detta har emellertid påpekats förut av bland annat Zetterberg ”Avkastning på utbildning i privat och offentlig sektor”

),()&#3;$UEHWVUDSSRUW&#3;QU&#3;&#20;&#21;&#24; 1994.

88 Med ekonomisk avkastning menar vi här den del i löneskillnader som kan relateras till utbildningstypen när man standardiserar för tid i förvärvslivet samt kön (så kallade löneekvationer av Mincertyp)

&#17;&#3;För närmare beskrivning se till exempel $UEHWVPDUNQDGHQ

av Björklund, Edin och Holmlund. SNS 1996. Ett antal begrepp finns som är kopplade till avkastning på utbildning för diskussion se Edin, Holmlund och Fredriksson i ”Utbildningsnivå och utbildningsavkastning Sverige”,

6WXGLHU&#3; DY&#3; VYHQVN&#3; XWELOGQLQJ,

Ekonomiska rådet 1993.89 Se till exempel artiklar i

-RXUQDO&#3; RI&#3; (FRQRPLF&#3; 3HUVSHFWLYHV VSULQJ&#20;&#28;&#28;&#26;&#15;&#3; för en

genomgång.90 Edin och Holmlund (1993) ”Avkastning och efterfrågan på högre utbildning”,

(NRQRPLVN&#3;GHEDWW Nr. 1. och Katz och Murphy (1992) ”Changes in relative wages 1963-

1987: supply and demand factors,

4XDUWHUO\&#3;-RXUQDO&#3;RI&#3;(FRQRPLFV&#15;Vol. 107

91 Elmvik och Hallberg , -”Utbildningspremien i Sverige under åren 1986 och 1992”

(NRQRPLVN&#3;GHEDWW, 1995:5.

92 Vi kommer att följa Hallberg och Elmvik i att använda begreppet ”inkomstpremie” på vår uppskattning av avkastningen av utbildning då dessa baseras på inkomst per år utan hänsyn till nedlagda antalet arbetstimmar.

detta resultat står sig vid en jämförelse av löneskillnader mellan åren 1990 och 1995. I analyser av avkastning på utbildningsinvesteringar tar man oftast bara hänsyn till hur många år som en individ har utbildat sig. Sällan eller aldrig diskuteras skillnader i utbildningar med samma utbildningslängd. Härvidlag skiljer sig vår analys (och Elmvik och Hallbergs) från andra analyser som gjorts på området.93

Vi är alltså intresserade av inkomstpremien som en drivkraft för individens val av utbildning. Vårt datamaterial består av ett urval från en population av sysselsatta94 i Sverige i åldersintervallet 16-65 år. År 1990 bestod denna population av cirka 4,4 miljoner individer och fram till 1995 hade den minskat till att omfatta ungefär 3,7 miljoner individer.

Tabell 5.3 ger information om inkomstnivåer för olika utbildningsinriktningar, både före och efter skatt. Lönenivån anges i form av medianer och relateras till lönenivån för sysselsatta med grundskoleutbildning. Vi ser att skillnaderna mellan inkomsterna blir mindre efter skatt och att effekten var större 1990 än 1995, vilket beror på att marginalskatterna var högre 1990. Längre utbildningar ger högre lön, vilket knappast förvånar. Vad som är anmärkningsvärt är att den procentuella förändringen för respektive utbildningsinriktning visar att förutom utbildade med yrkesinriktat gymnasium är det tre eftergymnasiala utbildningar som har haft den sämsta löneutvecklingen under perioden. Dessa har fått en försämrad position i jämförelse med grundskoleutbildade.

93 Zetterberg (1994) eller Edin och Holmlund (1993). Under de senaste åren har man också blivit alltmer intresserad av om effekten av utbildning på lönens storlek uppskattas fel på grund av att individer med stor talang för att tjäna pengar systematisk väljer att utbilda sig längre. Om så är fallet så är de uppskattade utbildningslönepremierna här (och i texten refererade studier) överskattade. För en diskussion om detta se Palme (1997).94 ”Sysselsatt” är här ett begrepp som är knutet till en viss minimiinkomst och avser att täcka samma population som arbetskraftsundersökningarna (AKU) gör med sitt begrepp sysselsatt.

110

7DEHOO&#3;&#24;&#17;&#22; ,QNRPVWVNLOOQDGHU&#3; PHOODQ&#3; ROLND&#3; XWELOGQLQJDU&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#3; RFK&#3; &#20;&#28;&#28;&#24;&#17;&#3; 0HGLDQHU&#3; L WXVHQWDO&#3;NURQRU&#3;RFK&#3;UHODWLY&#3;VNLOOQDG&#3;L&#3;I|UKnOODQGH&#3;WLOO&#3;JUXQGVNROHXWELOGDGH &#11;JUXQGVNROD &#20;&#19;&#19;&#12;&#17;&#3;8SSJLIWHUQD&#3;JlOOHU&#3;I|U&#3;V\VVHOVDWWD&#3;UHVSHNWLYH&#3;nU&#17;

&#3;&#28;&#24;

8WELOGQLQJ

%UXWWRO|Q

1HWWRO|Q

&#20;&#28;&#28;&#19; &#20;&#28;&#28;&#24; &#20;&#28;&#28;&#19; &#20;&#28;&#28;&#24;

PHGLDQ LQGH[ PHGLDQ LQGH[ PHGLDQ ,QGH[ 0HGLDQ LQGH[

Grundskola

130 100 158 100 84 100 109 100

Gym yrk

135 104 161 101 86 102 111 101

Gym studieförberd 136 105 168 106 87 103 116 106 E gym kort tekn nv 170 131 218 138 105 125 151 138 E gym kort övrig 149 115 175 110 92 109 120 110 E gym lèng tekn nv 227 175 271 171 132 157 169 155 E gym lèng övr 188 145 215 136 116 137 148 136 Forskare teknik nv 247 191 302 191 140 166 187 171 Forskare övriga 279 215 348 220 145 172 208 191

.lOOD&#29; 187(.&#15;&#3;XWELOGQLQJVGDWDEDVHQ&#17;

Vi har emellertid inte tagit hänsyn till att antal år i arbetslivet samt kön har betydelse för inkomstnivån. En mer nyanserad bild får vi med hjälp av en regressionsanalys där standardisering med avseende på dessa variabler kan göras. I tabell 5.4 redovisas sådana standardiserade relativa inkomstskillnader.96

95 För närmare information om datamaterialet, se appendix H.96 Standardiseringen har gjort med hjälp av en regressionsmodell där den beroende variabeln är logaritmerad nettoinkomst och de förklarande variablerna består dels av interaktioner av indikatorer för respektive utbildningstyp och respektive sektor dels av variabeln ”tid i arbetslivet” och en indikator för om individen är en kvinna. Beräkning är gjord med en metod som innebär att extremvärden inte skall ha stort inflytande på resultaten.

7DEHOO&#3;&#24;&#17;&#23; 6WDQGDUGLVHUDGH&#3; UHODWLYD&#3; ´LQNRPVWSUHPLHU´&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#3; RFK&#3; &#20;&#28;&#28;&#24;&#3; I|U V\VVHOVDWWD&#3; PHG&#3; ROLND&#3; XWELOGQLQJDU&#17;&#3; -lPI|UHOVHJUXSSHQ&#3; lU JUXQGVNROHXWELOGDGH&#3;LQGLYLGHU&#3;VRP&#3;lU&#3;DQVWlOOGD&#3;LQRP&#3;RIIHQWOLJ&#3;VHNWRU &#11; &#20;&#19;&#19;&#12;&#17;&#3;3ULYDW&#3;VHNWRU&#3;&#11;S&#12;&#3;RFK&#3;RIIHQWOLJ&#3;VHNWRU&#3;&#11;R&#12;&#17;

6HNWRU 8WELOGQLQJ &#20;&#28;&#28;&#19; &#20;&#28;&#28;&#24;

(p) Grundskola

106 112

(o) Studieinriktat gymnasium

109 112

(o) Yrkesinriktat gymnasium

109 109

(p) Yrkesinriktat gymnasium

115 122

(o) Kort eftergymnasial utb med teknisk/naturvet inrikt 121 134 (p) Studieinriktat gymnasium 125 134 (o) ávriga korta eftergymnasiala utbildningar 126 130 (p) Kort eftergymnasial utb med teknisk/naturvet inrikt 133 150 (p) ávriga korta eftergymnasiala utbildningar 133 144 (o) Længre eftergymnasial utb teknisk/naturvet 140 149 (o) ávriga længre eftergymnasiala utbildningar 144 150 (p) ávriga længre eftergymnasiala utbildningar 150 169 (o) Teknisk/naturvet forskarutb 163 167 (p) Længre eftergymnasial utb teknisk/naturvet 163 185 (p) ávriga forskarutbildade 172 202 (o) ávriga forskarutbildade 174 201 (p) Teknisk/naturvet forskarutb 174 195

$QP&#29;&#3; *\PQDVLHLQJHQM|UHU&#3;KDU&#3;SODFHUDWV&#3;LQRP&#3;NRUWD&#3;HIWHUJ\PQDVLDOD&#3;XWELOGQLQJDU&#3;PHG

WHNQLVN&#3;LQULNWQLQJ&#3;I|U&#3;DWW&#3;|ND&#3;MlPI|UEDUKHWHQ&#3;LQRP&#3;GHQQD&#3;XWELOGQLQJVW\S&#17;

$QP&#29; $OOD&#3; YlUGHQ&#3; L&#3; WDEHOOHQ&#3; lU&#3; VWDWLVWLVNW&#3; VLJQLILNDQWD&#3; L&#3; I|UKnOODQGH&#3; WLOO MlPI|UHOVHJUXSSHQ&#17;&#3;'HVVXWRP&#3;lU&#3;VNLOOQDGHU&#3;PHOODQ&#3;GH&#3;ROLND&#3;XWELOGQLQJDUQD&#3;VRP XSSJnU&#3;WLOO&#3;PLQVW&#3;IHP&#3;SURFHQWHQKHWHU&#3;RFNVn&#3;VWDWLVWLVNW&#3;VLJQLILNDQWD&#17; .lOOD&#29; 187(.&#17;

Notera att skillnad i inkomstpremie

mellan olika utbildningar under något

av de två åren endast kan hävdas om differensen är minst fem procentenheter. Att arbeta inom privat sektor med studieinriktat gymnasium lönar sig med andra ord lika bra som att ha satsat på en kortare eftergymnasial utbildning om personen valt att arbeta inom offentlig sektor. Det framgår tydligt att en person tjänar bättre i privat sektor än i offentlig sektor, oberoende av utbildning.

I den ovan nämnda studien av Elmvik och Hallberg framfördes resultatet att utbildningar med inriktning mot teknik och naturvetenskap haft en sämre löneutveckling än andra längre utbildningsalternativ. Det spekulerades i om detta kunde vara en delförklaring till den ofta påtalade bristen på tekniker och naturvetare i Sverige. Vi kan konstatera att detta förhållande inte gäller i vårt material. Våra resultat visar att utbildningar med inriktning på teknik och naturvetenskap tillhör de utbildningar med störst positiv förändring i inkomstpremien. Vetskapen om detta förhållande bör locka fler till denna typ av utbildning. Slutsatsen av tabell 5.4 är att alltså att för de sysselsatta har inkomstpremierna med avseende på utbildning utvecklats i positivt. Det ekonomiska incitamentet att söka sig till utbildning har därmed ökat.

112

Tabell 5.5 återger antalet universitetsutbildade inom naturvetenskap och teknik inom åldersgruppen 25 till 34 år för några OECD-länder på 1990-talet. Urvalet av länder kan tyckas godtyckligt men avsikten har varit att inkludera de länder vi idkar mest handel med. Anledningen till att Schweiz finns med i urvalet är att deras FoU-struktur liknar den svenska.97 Om vi hade tagit med länder som exempelvis Irland och Korea, där antalet universitetsutbildade ökat mycket kraftigt under senare år, så hade Sveriges position försämrats.

7DEHOO&#3;&#24;&#17;&#24; $QWDO&#3; XQLYHUVLWHWVXWELOGDGH&#3; LQRP&#3; WHNQLN&#3; RFK&#3; QDWXUYHWHQVNDS&#3; SHU &#20;&#19;&#19;&#3;&#19;&#19;&#19;&#3; L&#3; DUEHWVNUDIWHQ&#28;&#27;&#3; L&#3; nOGHUVJUXSSHQ&#3; &#21;&#24;&#16;&#22;&#23;&#3; nU&#3; VDPW&#3; 6YHULJHV SRVLWLRQ&#3; L&#3; I|UKnOODQGH&#3; WLOO&#3; PHGHOYlUGHW&#3; I|U&#3; OlQGHUQD&#3; RFK&#3; WLOO&#3; GHQ OHGDQGH&#3;QDWLRQHQ&#17;

/DQG &#20;&#28;&#28;&#21; &#20;&#28;&#28;&#23; &#20;&#28;&#28;&#24;

Storbritannien

989

1186

Japan

974

1224

Norge

855

1038

Finland

792

1018

Holland

691

775

.

USA

688

698

Danmark

682

780

Tyskland

650

740

Sverige

456

564

Schweiz

302

424

Medelværde

708

845

Sverige/medelværde 0,64

0,67

0,73

Sverige/ETTAN

0,46

0,48

0,52

.lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;(GXFDWLRQ&#3;DW&#3;D&#3;JODQFH&#3;&#20;&#28;&#28;&#24;&#15;&#3;&#20;&#28;&#28;&#25;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#26;&#17;

Vid en jämförelse med dessa OECD-länder blir det tydligt att Sverige har en lägre andel naturvetare och tekniker i åldersintervallet 25-34 år. Vi ser i tabellen att Sverige endast hade två tredjedelar av det genomsnittliga antalet tekniker och naturvetare för de utvalda länderna år 1992. Fram till 1995 har den svenska positionen förbättrats något, både gentemot medelvärdet för länderna och i förhållande till ”ledaren”. Framtiden får utvisa om Sverige ytterligare kommer att närma sig de övriga länderna i detta avseende.

97 En anledning till att Schweiz har låga andelar är att Schweiz utbildar många av sina ungdomar i andra länder, framför allt i Tyskland.98 Andelen tekniker/civilingenjörer i arbetskraften har tidigare beräknats på alla åldrar och medfört lägre siffror för Sverige på grund av att vid tidigare mätningar har Sverige fler lågutbildade i arbetskraften och högre kvinnlig förvärvsfrekvens (nämnaren blir relativt större vid beräkningen. När man enbart tittar på kohorten 25-34 år blir jämförbarheten större mellan länderna vad gäller nämnaren och Sveriges eftersläpning vad gäller naturvetare/tekniker är fortfarande slående.

Betydelsen av just naturvetare och tekniker poängteras på många ställen. Inte minst Produktivitetsdelegationen betonade att ”En fortsatt satsning bör ske för att öka examinationen av civilingenjörer och naturvetare”.99 Detta har också gjorts under 1990-talet men det ligger i utbildningssatsningarnas karaktär att det tar tid innan vi märker dess effekter. Uppmärksamheten kring naturvetare och framförallt tekniker och civilingenjörer motiveras framför allt av att svenska exportprodukter har ett högt teknikinnehåll. Vidare talas det om att både innovationsbenägeheten, det vill säga förmågan att ta fram nya produkter eller produktförbättringar, och produktionsprocessen är kopplat till teknikerintensiteten.100

Hur har då utbildningsintensiteten förändrats under perioden. I tabell 5.6 återges andelen individer som deltog i högre utbildning åren 1992 och 1995. Länderurvalet är detsamma som i tabell 5.5. Eftersom skolsystemen är olika i länderna och bland annat skiljer sig åt med avseende på skolstart så redovisar vi två åldersgrupper, 18-21-åringar och 22-25åringar.

7DEHOO&#3;&#24;&#17;&#25; $QGHOHQ&#3; LQGLYLGHU&#3; L&#3; nOGHUVLQWHUYDOOHQ&#3; &#20;&#27;&#16;&#21;&#20;&#3; nU&#3; RFK&#3; &#21;&#21;&#16;&#21;&#24;&#3; nU&#3; VRP GHOWDU&#3; L&#3; K|JUH&#3; XWELOGQLQJ&#3; &#11;,6&('&#3; &#24;&#15;&#3; &#25;&#3; RFK&#3; &#26;&#12;&#15;&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#3; RFK&#3; &#20;&#28;&#28;&#24;&#15;&#3; VDPW SURFHQWXHOO&#3;I|UlQGULQJ&#3;PHOODQ&#3;nUHQ&#17;

/DQG &#20;&#28;&#28;&#21; &#20;&#28;&#28;&#24; &#28;&#24;&#18;&#28;&#21; &#20;&#28;&#28;&#21; &#20;&#28;&#28;&#24; &#28;&#24;&#18;&#28;&#21;

&#20;&#27;&#16;&#21;&#20; &#20;&#27;&#16;&#21;&#20; &#8; &#21;&#21;&#16;&#21;&#24; &#21;&#21;&#16;&#21;&#24; &#8;

USA

38,8 34,7 -11 18,6 20,7 11

Storbritannien 18,0 25,8 43 6,6 9,3 41 Tyskland 9,7 10,6 9 16,9 17,0 1 Schweiz 7,2 7,7 7 13,2 14,7 11 Holland 20,1 23,2 15 15,9 18,7 18 Finland 15,4 17,5 14 22,5 27,4 22 Norge 15,4 17,5 14 20,4 23,6 16 Danmark 9,2 8,9 -3 19,9 22,6 14 Sverige 10,6 13,0 23 12,7 16,6 31

.lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;(GXFDWLRQ&#3;DW&#3;D&#3;*ODQFH&#3;&#20;&#28;&#28;&#24;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#26;&#17;

De utbildningssatsningar som Sverige genomfört har ännu inte förändrat rangordningen mellan de båda åren, men vi kan se att studerandeantalet i Sverige har ökat i störst utsträckning, efter Storbritannien. En förutsättning för att den gynnsamma utvecklingen ska fortgå är att det finns ett tillräckligt antal utbildningsplatser, men framför allt att motivationen för individerna att genomföra långa universitetsutbildningar hålls uppe även under perioder med lägre arbetslöshet.

114

Utbildningsnivån bland sysselsatta stiger

Vi har tidigare i detta kapitel jämfört utbildningsnivån hos de anställda i Sverige med utbildningsnivån i några OECD-länder i början av 1990talet. Resultaten visade att andelen anställda med en universitetsutbildning som är minst tre år är lägre i Sverige jämfört med genomsnittet för de andra OECD-länderna som ingick i analysen. Vi har också konstaterat att löneskillnaderna utvecklats till förmån för högre utbildade under 1990-talet.

Frågan som vi nu ska studera är hur utbildningsnivån i Sverige har förändrats bland de sysselsatta under 1990-talet? För det första bör nämnas att förutsättningarna har förändrats inom flera områden. Den högre arbetslösheten för lägre utbildade och de större löneskillnaderna har förstärkt de individuella drivkrafterna till högre utbildning. Samtidigt har antalet utbildningsplatser på universitet och högskolor ökat. Dessa förändringar har med all sannolikhet skapat incitament som kommer att leda till en högre utbildningsnivå.

I tabell 5.7 redovisas de sysselsattas utbildningsnivå åren 1990 och 1995 samt den procentuella förändringen mellan 1990-1993 och 1993-1995. Då våra data endast sträcker sig till 1995 kommer vi endast att se början på den utbildningsexpansion som utvecklingen medfört. Mellan 1990 och 1995 minskade antalet sysselsatta med nära 680 000 individer, vilket motsvarade 15,5 procent av den totala sysselsättningen år 1990.

När vi studerar förändringar i utbildningsnivån bland de sysselsatta finner vi att det endast

=är andelen med grundskola som har minskat.

Denna minskning är också den största förändringen mellan 1990 och 1995. För sysselsatta med eftergymnasiala utbildningar har sysselsättningsutvecklingen varit positiv, om än svag. Att andelen lågutbildade bland de sysselsatta kraftigt minskar bidrar i sig till att utbildningsstrukturen förändras och att andelen sysselsatta med längre utbildningar ökar.

7DEHOO&#3;&#24;&#17;&#26; 8WELOGQLQJVQLYn&#3;I|U&#3;V\VVHOVDWWD&#3;WRWDOW&#3;KHOD&#3;HNRQRPLQ&#15;&#3;&#20;&#25;&#16;&#25;&#23;&#3;nU&#15;&#3;&#20;&#28;&#28;&#19; RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#24;&#3;VDPW&#3;SURFHQWXHOO&#3;I|UlQGULQJ&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#22;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#22;&#16;&#20;&#28;&#28;&#24;&#17;

8WELOGQLQJ &#20;&#28;&#28;&#19; &#20;&#28;&#28;&#24; )|UlQGULQJ&#3;L&#3;SURFHQW

DQWDO &#8; DQWDO &#8; &#28;&#19;&#16;&#28;&#22; &#28;&#22;&#16;&#28;&#24;

Grundskola

1 270 836 29 816 434 22 -31 -7

Gymn yrkesinriktat

1752721 40 1 532 962 41 -14

Gymn studieförb

340 733 8 304 009 8 -13

E gymn kort teknik/naturv 166 901 4 174 275 5 134 26 E gymn kort övriga 374 832 9 392 378 11 1 3 E gymn lèng teknik/naturv 78 837 2 86 346 2 0 10 E gymn lèng övriga 340 655 8 343 781 9 -2 3 Forskare teknik/naturv 10 493 0,2 12 438 0,3 6 11 Forskare övriga 13 123 0,3 14 424 0,4 2 7 Ej klassade 24 268 1 19 721 1 4 -26 Summa 4 373 399 100 3 696 768 100 -14 1

$QP&#29; (M&#3;NODVVDGH&#3;LQQHElU&#3;DWW&#3;XWELOGQLQJVNRG&#3;VDNQDV&#17; $QP&#29; 3n&#3;JUXQG&#3;DY&#3;DYUXQGQLQJVIHO&#3;XSSJnU&#3;SURFHQWVXPPDQ&#3;LQWH&#3;WLOO&#3;H[DNW&#3;&#20;&#19;&#19;&#17; .lOOD&#29; 187(.&#15;&#3;XWELOGQLQJVGDWDEDVHQ&#17;

Baskompetensen ær hög i Sverige

I det moderna kunskapssamhället ökar kraven på invånarnas kompetens kontinuerligt. Informationsmängden som den enskilde individen möter i samhället ökar explosionsartat och det ställs allt högre krav på människors läs- och skrivförmåga. I vilken utsträckning individen kan förstå och använda sig av information påverkar både privat- och yrkesliv.

En privatperson förväntas klara av en rad uppgifter av olika karaktär. Samhället kräver exempelvis att alla medborgare ska inkomstdeklarera årligen. Olika statliga myndigheter skickar skriftliga förfrågningar och förväntar sig att medborgarna tar ställning till frågan och därefter skriftligen kommunicerar svaret. En privatperson behöver dessutom kunna betala sina räkningar, förstå försäkringsvillkor och tolka villkor vid kreditköp. Det blir också allt viktigare för den enskilda individen att kunna sortera informationen och avgöra vad som är aktuellt för att sedan på bästa sätt använda den. Förmågan att förstå och använda skriven information är avgörande, och påverkar dessutom ofta privatekonomin.

I yrkeslivet ställs allt högre krav på kompetens och de anställda påverkas på flera sätt. Det sker dels en omstrukturering av arbetsmarknaden. Nya arbeten skapas inom kunskapsintensiv produktion och arbeten inom mer arbetsintensiv produktion, med lägre förädlingsvärde, omallokeras i allt större utsträckning till länder som har relativt billig arbetskraft. Parallellt med denna omstrukturering sker också en förändring av arbetsuppgifter inom yrkesgrupper. Rationaliseringar och omorganiseringar innebär ofta nya arbetsuppgifter och de anställda förväntas dessutom använda olika tekniska hjälpmedel i ökad utsträckning.

116

I takt med dessa förändringar på arbetsmarknaden möter de anställda krav på vidareutbildning. Nya kunskaper efterfrågas och humankapitalet blir en allt viktigare insatsvara i produktionen av både varor och tjänster. Förändringarna på arbetsmarknaden innebär möjligheter för kompetenta och skickliga arbetare men samtidigt hotas lågutbildad arbetskraft av långtidsarbetslöshet och social utslagning. En kontinuerlig uppgradering av kompetens blir nödvändig för att invånarna i ett land ska kunna anpassa sig till förändrade villkor i samhället och på arbetsmarknaden. En hög kompetensnivå innebär en trygghet för den enskilde individen, högre konkurrenskraft för företaget och ökad ekonomisk välfärd för landet.

Det finns flera sätt att mäta kompetens

Det vanligast måtten på kompetens är formell utbildning och arbetslivserfarenhet. Båda dessa mått ger endast grov uppskattning av den faktiska kompetensen. Formell utbildning är ett mått som inte tar någon hänsyn till förändringar i kunskapsnivån efter avslutad utbildning. Arbetlivserfarenhet mäts, i bästa fall, enbart med antalet år i förvärvslivet och behandlar därmed inte heller kompetens eller förändring av kompetens explicit. Kompetens är inte ett statiskt begrepp utan påverkas av den vidareutbildning som sker kontinuerligt.

Sverige har tillsammans med sex andra OECD-länder deltagit i en studie som öppnar vägar för ett helt nytt sätt att mäta människors kompetens. Studien,

International Adult Literacy Survey (IALS), som har

letts av

Statistics Canada i samarbete med Educational Testing Service i

USA och OECD studerar vuxnas förmåga att läsa löpande text, att tolka dokument och att utföra beräkningar.101 Ett urval av befolkningen genomförde ett antal uppgifter med varierande svårighetsgrad inom de tre kategorierna. Uppgifterna, som hämtades från situationer i vardagslivet, krävde att personen skulle kunna lokalisera information, sortera den och sedan använda sig av den för att lösa uppgiften. Individerna sorterades därefter in på tre femgradiga skalor där nivå 1 representerar den lägsta kunskapsnivån och nivå 5 den högsta. Bedömare menar att en individ måste prestera på lägst nivå 3 för att på ett tillfredsställande sätt kunna möta de krav som ställs i det moderna samhället, både i det dagliga livet och i arbetslivet.102

Tidigare studier har mätt läskunnighet enligt olika definitioner och redovisat hur stor andel av en befolkning som är läskunnig. Det speciella med IALS är att undersökningen beskriver i vilken utsträckning en person kan tillgodogöra sig skrivet material.

Medborgarna bör rimligen vara beroende av kombinationen av de tre förmågorna för att kunna möta de ökande kraven som ställs i kunskapssamhället. För att få ett samlat mått på vuxnas förmåga att förstå och använda tryckt och skrivet material har vi därför beräknat

101 Urvalsförfarandet har varierat mellan länderna och viss kritik har riktats mot genomförandet i några av länderna. En viss försiktighet rekommenderas därför vid tolkningen av mindre skillnader i jämförelser mellan länder.102

/LWHUDF\&#15;&#3; (FRQRP\&#3; DQG&#3; 6RFLHW\&#30;&#3; 5HVXOWV&#3; RI&#3; WKH&#3; )LUVW&#3; ,QWHUQDWLRQDO&#3; $GXOW&#3; /LWHUDF\ 6XUYH\, OECD, 1995.

medelvärdet för de tre skalorna och skapat ett mått som vi kallar

baskompetens.103 Baskompetens mäter kompetensnivån i ett land men

indikerar också vilka förutsättningar det finns för fortsatt lärande i länderna. Baskompetens är således inte något mått som kan jämföras med formell utbildning utan utgår ifrån personens färdigheter när det gäller att läsa och förstå text, tolka dokument och utföra beräkningar.

Nivån på baskompetens varierar kraftigt mellan länder

Finns det då några skillnader mellan de vuxnas förmåga att förstå och använda skriven information i de olika länderna? I diagram 5.3 illustreras baskompetensens fördelning i befolkningen uppdelad på fyra nivåer.104Nivå 1 visar andelen med den lägsta baskompetensen och nivå 4/5 den högsta.

'LDJUDP&#3;&#24;&#17;&#22; 3URFHQWXHOO&#3;I|UGHOQLQJ&#3;DY&#3;EHIRONQLQJHQV&#3;EDVNRPSHWHQV&#3;L&#3;VMX&#3;OlQGHU&#17;

&#20;&#8; &#22;&#20;&#8; &#24;&#20;&#8; &#26;&#20;&#8; &#28;&#20;&#8; &#21;&#20;&#20;&#8;

97%

8]WOPER

7ZIVMKI 7GL[IM^

4SPIR

2IHIVPÆRHIV

/EREHE

2MZÄ&#2;&#21; 2MZÄ&#2;&#22; 2MZÄ&#2;&#23;

2MZÄ

.lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;,QWHUQDWLRQDO&#3;$GXOW&#3;/LWHUDF\&#3;6XUYH\&#3;RFK&#3;187(.V&#3;HJQD&#3;EHUlNQLQJDU&#17;

Av diagrammet framgår att det finns tydliga skillnader i fördelningen av baskompetens mellan de olika länderna. För det första varierar andelen på respektive kompetensnivå mellan länderna. I vissa länder är andelen av befolkningen ungefär lika stor på samtliga fyra nivåer men i andra länder är andelen mer koncentrerad till en eller ett par nivåer. Vi kan dessutom notera att det finns betydande skillnader i var tyngdpunkten ligger, det vill säga om huvuddelen av befolkningen har en låg eller hög baskompetens. Det innebär att det finns betydande skillnader i ländernas genomsnittsnivå. Men även om baskompetensen är betydligt högre i några av länderna återstår det faktum att en viss andel av befolkningen återfinns på den lägsta kompetensnivån i samtliga länder.

103 Korrelationen mellan ”baskompetens” och respektive underliggande mått är mycket hög.104 I IALS delades befolkningen in i femgradiga skalor för respektive förmåga. Eftersom andelen som presterade på nivå 5 är mycket låg i några av länderna, och tillförlitligheten därför skulle kunna bli lidande, har vi valt att samredovisa nivå 4 och 5.

118

Vi kan konstatera att Sverige har det bästa resultatet av samtliga deltagande länder. Var tredje vuxen svensk klarar av att lösa uppgifter på nivå 4/5. Det innebär att de kan använda sin läsförmåga för att kritiskt granska texter med komplicerad uppbyggnad och flera tolkningsmöjligheter. Inte i något annat land överstiger nivån 23 procent av befolkningen. De ytterligare 40 procent som återfinns på nivå 3 i Sverige kan sammanfatta och dra slutsatser av texter utöver det som framgår ordagrant. Omkring 75 procent av den vuxna befolkningen i Sverige klarar således de flesta vardagskrav när det gäller att läsa, skriva och räkna. Det innebär dock samtidigt att var fjärde vuxen i Sverige endast klarar av att tillgodogöra sig mycket välstrukturerad skriven information. De klarar inte att tolka dokument som de inte använder regelbundet. Inte heller kan de utföra beräkningar utan att det finns tydliga och klara anvisningar om beräkningssätt och beräkningsunderlag. Det innebär med stor sannolikhet att deras beredskap att via skriftligt underlag snabbt sätta sig in i nya förutsättningar i arbetet eller som konsumenter är låg. De har sämre förutsättningar att tillägna sig vidareutbildning och på så sätt utvecklas i sitt arbete.

Vid en internationell jämförelse uppvisar Polen den tveklöst lägsta nivån och nära två tredjedelar av invånarna når inte över nivå 2 i baskompetens. Nederländerna och Tyskland har, liksom Sverige, en jämförelsevis liten andel på den lägsta nivån. I Nederländerna återfinns den största andelen som presterar på nivå 3 av samtliga länder. USA och Kanada uppvisar en relativt likartad bild och befolkningen fördelar sig relativt jämt mellan de fyra intervallen. Det innebär en utbredd variation i baskompetens eftersom en relativt stor andel av befolkningen återfinns både på nivå 1 och på nivå 4/5.

Med utgångspunkt från resultaten kan vi konstatera att stora delar av den vuxna populationen har en låg baskompetens. I flertalet av de studerade länderna når drygt 40 procent av de vuxna invånarna inte över nivå 2. Det måste uppfattas som en kraftig varningssignal att en så stor andel av befolkningen inte kan möta de vardagskrav som ställs i samhället på ett tillfredsställande sätt. Det finns således ett kraftigt behov av en generell satsning på att höja baskompetensen.

Förutsättningar för hög avkastning på utbildning i Sverige

Baskompetensen har nu studerats på aggregerad nivå och betydande skillnader mellan de ingående länderna har noterats. Den naturliga fortsättningen blir att studera sambandet mellan formell utbildning, som är det vanligaste måttet på kompetens, och baskompetens. Den övergripande frågeställningen är hur baskompetensen är fördelad mellan olika utbildningsnivåer.105

Baskompetens och formell utbildning är högt korrelerade med varandra. Detta mycket tydliga samband illustreras i diagram 5.4. Vid en

105 Fyra utbildningsaggregat har skapats, de som har minst 3 års universitetsstudier respektive universitetsstudier upp till tre år, gymnasieskola samt de som har någon form av påbörjad grundskoleutbildning.

jämförelse mellan länderna kan vi se att baskompetensen ökar med utbildningsnivån i samtliga länder. Av de som endast har någon form av grundskoleutbildning är det en stor andel som redovisar mycket låg baskompetens. Om vi istället studerar baskompetensen hos de högutbildade i samhället råder ett direkt motsatt förhållande. En mycket stor andel presterar på nivå 4/5 samtidigt som resultat på den lägsta nivån är mer sällsynta.

En andra observation med utgångspunkt från diagram 5.4 är att Sverige har den högsta baskompetensen oavsett utbildningsnivå och att Polen har den lägsta. Av diagrammet framgår också att andelen gymnasieutbildade i Sverige som presterar på nivå 4/5 är högre än andelen med en kortare universitetsutbildning som presterar på samma nivå i de andra länderna. Det är också tydligt att andelen med låg baskompetens hos befolkningen med grundskoleutbildning är betydligt högre i USA, Schweiz och Kanada. Bland de högst utbildade visar däremot Kanada nästan samma höga baskompetens som Sverige. Tyskland och USA uppvisar en mycket likartad bild bland dem med längre högskoleutbildning. Skillnaderna mellan de båda länderna förstärks sedan ju kortare formell utbildning individerna har. Tyskland visar en jämnare fördelning medan baskompetensen i USA är mycket starkt korrelerad med utbildningsnivån.

Att det finns en andel av befolkningen som uppvisar en baskompetens som inte tillnärmelsevis återspeglar deras formella utbildningsnivå indikerar att även andra förhållanden påverkar individens baskompetens. Föreställningen att kompetens är någonting som eleverna får sig till godo under skoltiden och som de sedan har med sig i bagaget livet ut stämmer inte. Att kompetens kan utvecklas positivt med tiden torde numera vara den gängse uppfattningen. Men IALS, tillsammans med flera tidigare studier, pekar på att kompetensnivån kan förändras i både positiv och negativ riktning under en individs livscykel.106 Den formella utbildningen skapar en plattform och i vilken utsträckning individen därefter förädlar sin baskompetens beror till stor del på de utmaningar som arbetsuppgifter och fritidsintressen erbjuder. Kompetensnivån kan försämras om den inte underhålls, exempelvis vid långa perioder av arbetslöshet som kombineras med en inaktiv fritid.107

Vad innebär det då att baskompetensen är hög i Sverige? För det första indikerar det att arbetsgivarna har tillgång till relativt kompetent personal. Men framför allt tyder det på en stor utbildningspotential och att avkastningen på utbildningssatsningar skulle kunna vara relativt hög i Sverige.

106 Literacy Skills for the Knowledge Society; Further Results from the International Adult Literacy Survey, OECD, 1997.107 Education Policy Analysis 1997, OECD.

120

'LDJUDP&#3;&#24;&#17;&#23; 3URFHQWXHOO&#3;I|UGHOQLQJ&#3;DY&#3; EHIRONQLQJHQV&#3; EDVNRPSHWHQV&#3; L&#3; VMX&#3; OlQGHU&#15; SHU&#3;XWELOGQLQJVQLYn&#17;

0% 20% 40% 60% 80% 100%

97%

8]WOPERH

7ZIVMKI 7GL[IM^

4SPIR

2IHIVPÆRHIVR

/EREHE

97%

8]WOPERH

7ZIVMKI 7GL[IM^

4SPIR /EREHE

97%

8]WOPERH

7ZIVMKI 7GL[IM^

4SPIR

2IHIVPÆRHIVR

/EREHE

97%

8]WOPERH

7ZIVMKI 7GL[IM^

4SPIR

2IHIVPÆRHIVR

/EREHE

Nivå 1 Nivå 2 Nivå 3 Nivå 4/5

$QP&#29; 1HGHUOlQGHUQDV&#3;UDSSRUWHULQJ&#3; VNLOMHU&#3; VLJ&#3; nW&#3; IUnQ&#3; GH&#3; DQGUD&#3; OlQGHUQD&#3; RFK&#3; XSSJLIW VDNQDV&#3;I|U&#3;XQLYHUVLWHW&#3;NRUWDUH&#3;lQ&#3;&#22;&#3;nU&#17; .lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;,QWHUQDWLRQDO&#3;$GXOW&#3;/LWHUDF\&#3;6XUYH\&#3;RFK&#3;187(.V&#3;HJQD&#3;EHUlNQLQJDU&#17;

*UXQGVNROD

*\PQDVLXP

8QLYHUVLWHW&#3;NRUWDUH&#3;lQ&#3;&#22;&#3;nU

8QLYHUVLWHW&#3;&#22;&#3;nU&#3;HOOHU&#3;OlQJUH

Man kan också fråga sig vad de positiva resultaten för Sveriges del kan bero på. I ett internationellt perspektiv satsar Sverige stora resurser på utbildning. Som exempel kan nämnas att de offentliga utgifterna för grund- och gymnasieskola år 1993 var störst i Sverige och Finland av OECD-länderna och uppgick till 4,7 procent av BNP.108 En förklaring skulle kunna vara att de stora satsningarna på det svenska skolsystemet har gett avkastning. En annan möjlig förklaring kan vara det faktum att svenskarna besöker bibliotek, deltar i föreningslivet och läser dagstidningar i betydande omfattning och därigenom underhåller och utvecklar sin baskompetens.109

Arbetsuppgifter styrs mer av utbildning än av baskompetens

Den ekonomiska tillväxten i ett land är beroende av tillgången till produktionsfaktorer. I det moderna samhället är det inte endast tillgången till arbetskraft och kapital som påverkar produktionen av varor och tjänster. I takt med att tjänstesektorn och högteknologiska industrier ökar sin andel av den samlade produktionen blir också tillgången till humankapital allt viktigare. Nyare ekonomiska teorier visar att kunskap är en viktig produktionsfaktor och att personal med hög kompetens ökar produktiviteten i ett företag.110 I vilken utsträckning ett land kan öka sin kunskapsmängd borde vara beroende av invånarnas förmåga att läsa och förstå skrivet material, det vill säga vilken baskompetens de besitter. Vi har tidigare konstaterat att baskompetens inte är något statiskt. De krav arbetsgivarna ställer på de anställda påverkar svårighetsgraden i arbetsuppgifterna och därmed i vilken grad deras baskompetens stimuleras i arbetslivet.

Vi har konstaterat att det finns betydande skillnader i baskompetens mellan länderna och att nivån är högst i Sverige, oavsett utbildningsnivå. Det innebär att tillgången till kompetent arbetskraft är relativt hög i Sverige. Ett rimligt antagande skulle därför vara att arbetsgivare ställer högre krav på de anställda i Sverige jämfört med andra länder. Frågan som vi nu önskar besvara är om de svenska arbetsgivarna använder den tillgängliga kompetensresursen.

I IALS fick intervjupersonerna svara på hur ofta de utförde vissa läs-, skriv- och räkneuppgifter under arbetstid. Genom att poängsätta individerna efter frekvens får vi ett mått på i vilken utsträckning de anställda utför arbetsuppgifter som ställer krav på läs-, skriv- eller räknekompetens.111 Vi får därigenom en uppfattning om i vilken

108

(GXFDWLRQ&#3;DW&#3;D&#3;*ODQFH, OECD Indicators, 1996.

109

/LWHUDF\&#15;&#3;(FRQRP\&#3;DQG&#3;6RFLHW\&#30;&#3;)XUWKHU&#3;5HVXOWV&#3;IURP&#3;WKH&#3;,QWHUQDWLRQDO&#3;$GXOW&#3;/LWHUDF\ 6XUYH\, OECD, 1995.

110

7HFKQRORJ\&#15;&#3;3URGXFWLYLW\&#3;DQG&#3;-RE&#3;&UHDWLRQ, OECD, 1996.

111 Vi har poängsatt svaren efter hur ofta personerna utför 12 olika uppgifter. De sex läsrelaterade uppgifterna var att läsa (1) brev eller längre meddelande, (2) rapporter eller artiklar i tidsskrifter, (3) manualer, handböcker eller kataloger, (4) diagram eller scheman, (5) räkningar, fakturor, tablåer eller budgetuppgifter samt (6) material på främmande språk. De fyra skrivrelateratde uppgifterna var att skriva (1) brev eller meddelanden, (2) formulär, fakturor eller budgettablåer, (3) rapporter eller artiklar samt (4) tekniska specifikationer eller bedömningar. De två räknerelaterade uppgifterna var att

122

utsträckning baskompetensen tillvaratas i de olika länderna. Resultaten kan studeras i diagram 5.5.

'LDJUDP&#3;&#24;&#17;&#24; ,&#3; YLONHQ&#3; XWVWUlFNQLQJ&#3; GH&#3; DQVWlOOGD&#3; XWI|U&#3; DUEHWVXSSJLIWHU&#3; VRP&#3; lU UHODWHUDGH&#3;WLOO&#3;OlV&#16;&#15;&#3;VNULY&#16;&#3;RFK&#3;UlNQHI|UPnJD&#3;L&#3;GH&#3;VMX&#3;OlQGHUQD&#17;

&#20;&#8; &#22;&#20;&#8; &#24;&#20;&#8; &#26;&#20;&#8; &#28;&#20;&#8; &#21;&#20;&#20;&#8;

97%

8]WOPERH

7ZIVMKI

7GL[IM^

4SPIR 2IHIV&#16; PÆRHIVRE

/EREHE

%PHVMK

7ÆPPER

:IGOSZM

3JXE

.lOOD&#29; 2(&'&#15;&#3;,QWHUQDWLRQDO&#3;$GXOW&#3;/LWHUDF\&#3;6XUYH\&#3;RFK&#3;187(.V&#3;HJQD&#3;EHUlNQLQJDU&#17;

Det visar sig att de anställda i Sverige inte genomför arbetsuppgifter som är relaterade till baskompetens i större utsträckning än anställda i de andra länderna. Andelen som anger att de ofta läser, skriver eller räknar på arbetstid är endast lägre i Polen. Det är också tydligt att en relativt stor andel i Sverige har svarat att de sällan utför dylika arbetsuppgifter. Schweiz är det land som ställer högst krav på sin arbetskraft följt av Tyskland och USA. Men vi kan också konstatera att länderna uppvisar en mer likartad bild när det gäller vilka krav som ställs inom ramen för arbetet än vad som var fallet när vi jämförde nivån på baskompetens. Resultatet tyder på att det inte finns något direkt samband mellan hur ofta de anställda utför läs-, skriv- och räkneuppgifter i arbetet och deras nivå på baskompetens.

För att kontrollera i vilken utsträckning de anställda i Sverige utför lässkriv- och räkneuppgifter i jämförelse med de andra länderna genomför vi en regressionsanalys där hänsyn tas till nivån på baskompetensen.112

(1) mäta eller bedöma storlek eller vikt samt (2) beräkna pris, kostnad eller budgetunderlag. De tre svarsalternativen som gav poäng var; dagligen (3 poäng), minst en gång per vecka (2 poäng) och minst en gång per månad (1 poäng). Genom att sedan summera poängen skapas ett intervall från 0 poäng, som innebär att individen aldrig utför dessa uppgifter i arbetet, till 36 poäng om samtliga uppgifter ingår som ett dagligt inslag i arbetet. För att lättare åskådliggöra resultaten har individerna delats upp i fyra grupperingar; de som aldrig utför uppgifterna (0 poäng), de som sällan gör det (1-12 poäng), de som utför åtminstone några av uppgifterna veckovis (13-24 poäng) och slutligen de som ofta utför dessa arbetsuppgifter (25-36 poäng). De personer som omfattas arbetade, eller hade gjort så under den 12-månadersperiod som föregick intervjun.112 Se appendix I.

'LDJUDP&#3;&#24;&#17;&#25; ,&#3; YLONHQ&#3; XWVWUlFNQLQJ&#3; GH&#3; DQVWlOOGD&#3; XWI|U&#3; DUEHWVXSSJLIWHU&#3; VRP&#3; lU UHODWHUDGH&#3; WLOO&#3; OlV&#16;&#15;&#3; VNULY&#16;&#3; RFK&#3; UlNQHI|UPnJD&#3; L&#3; GH&#3; &#26;&#3; OlQGHUQD&#15;&#3; SHU XWELOGQLQJVQLYn&#17;

&#20;&#8; &#22;&#20;&#8; &#24;&#20;&#8; &#26;&#20;&#8; &#28;&#20;&#8; &#21;&#20;&#20;&#8;

97%

8]WOPERH

7ZIVMKI 7GL[IM^

4SPIR

2IHIVPÆRHIVR

/EREHE

97%

8]WOPERH

7ZIVMKI 7GL[IM^

4SPIR /EREHE

97%

8]WOPERH

7ZIVMKI 7GL[IM^

4SPIR

2IHIVPÆRHIVR

/EREHE

97%

8]WOPERH

7ZIVMKI 7GL[IM^

4SPIR

2IHIVPÆRHIVR

/EREHE

%PHVMK

7ÆPPER

:IGOSZMW

3JXE

$QP&#29; 1HGHUOlQGHUQDV&#3;UDSSRUWHULQJ&#3; VNLOMHU&#3; VLJ&#3; nW&#3; IUnQ&#3; GH&#3; DQGUD&#3; OlQGHUQD&#3; RFK&#3; XSSJLIW VDNQDV&#3;I|U&#3;XQLYHUVLWHW&#3;NRUWDUH&#3;lQ&#3;&#22;&#3;nU&#17; .lOOD 2(&'&#15;&#3;,QWHUQDWLRQDO&#3;$GXOW&#3;/LWHUDF\&#3;6XUYH\&#3;RFK&#3;187(.V&#3;HJQD&#3;EHUlNQLQJDU&#17;

*UXQGVNROD

*\PQDVLXP

8QLYHUVLWHW&#3;NRUWDUH&#3;lQ&#3;&#22;&#3;nU

8QLYHUVLWHW&#3;&#22;&#3;nU&#3;HOOHU&#3;OlQJUH

124

Resultatet indikerar att arbetsgivarna använder arbetskraftens kompetens i mindre utsträckning än genomsnittet i de övriga länderna. Det tyder således på att den relativt höga baskompetensen som finns i Sverige inte utnyttjas till fullo. Att vi inte ställer de höga krav på arbetskraften som är möjligt kan ge flera återverkningar. Dels går näringslivet miste om en värdefull resurs när den befintliga kompetensen inte tillvaratas. Men det innebär samtidigt att de anställda inte stimuleras till fullo på arbetstid och att Sverige dessutom går miste om en potentiell förbättring av baskompetensen.

Två intressanta frågeställningar blir då om kraven från arbetsgivaren varierar beroende på den anställdes utbildningsnivå och om de anställdas baskompetens tas tillvara i olika utsträckning inom respektive utbildningsnivå i de olika länderna.

Det är tydligt att kraven som ställs på de anställda ökar med utbildningsnivån i samtliga länder, vilket framgår av diagram 5.6. Vi har därmed slagit fast att både baskompetens och de krav som ställs i arbetslivet ökar med den formella utbildningsnivån. Det tyder på att det kan vara svårt att avgöra vilken baskompetens den anställde har och att den formella utbildningen används som måttstock på den individuella kapaciteten.

Som framgick tidigare i detta kapitel har Sverige en lägre andel med lång universitetsutbildning bland de anställda än många andra OECDländer. En tes som drivits är att den lägre utbildade personalen i Sverige utför avancerade uppgifter, som i andra länder utförs av högutbildade. De resultat som framkommit här indikerar snarare motsatsen.

Incitamentsstrukturen påverkar den framtida utvecklingen

Vad kan det finnas för bakomliggande faktorer som gör att de anställdas baskompetens inte utnyttjas fullt ut i arbetslivet? En förklaring kan vara att det helt enkelt inte ingår några inslag av läs-, skriv- eller räkneuppgifter i arbetsbeskrivningen för vissa yrken. Men i de flesta fall borde incitamentsstrukturen i samhället spela en avgörande roll. I vilken utsträckning den enskilde individen belönas för sina arbetsinsatser torde stå i direkt relation till arbetsprestationen.

Finns det då några skillnader i vilka kunskaper länderna premierar vid lönesättningen? I diagram 5.7 framgår hur den anställdes baskompetens, formella utbildning och arbetslivserfarenhet påverkar lönen i de olika länderna.113

113 Hur de olika variablerna påverkar lönenivån har skattats i ”Linear Structural Equation models” (LISREL). Regressionskofficienterna i diagram 5 är Maximum Likelihoodestimat som uppmätts i den standardiserade modellen. Metoden minimerar förekomsten av multikollinearitet mellan effekter som uppstår från formell utbildning respektive baskompetens. Sambandet mellan baskompetens och formell utbildning är dock komplicerat eftersom baskompetensen utvecklas i samband med den formella utbildningen. Formell utbildning uppskattas genom antal utbildningsår. Arbetslivserfarenhet motsvarar personens ålder med avdrag för antal utbildningsår och ytterligare fem år.

'LDJUDP&#3;&#24;&#17;&#26; +XU&#3; O|QHQ&#3; SnYHUNDV&#3; DY&#3; EDVNRPSHWHQV&#15;&#3; XWELOGQLQJ&#3; RFK DUEHWVOLYVHUIDUHQKHW&#3; L&#3; GH&#3; VMX&#3; OlQGHUQD&#17;&#3; 5HJUHVVLRQVNRHIILFLHQWHU&#3; I|U UHVSHNWLYH&#3;YDULDEHO&#3;VRP&#3;VNDWWDWV&#3;L&#3;HQ&#3;/,65(/&#16;PRGHOO&#17;

&#19; &#19;&#15;&#19;&#24;

&#19;&#15;&#20; &#19;&#15;&#20;&#24;

&#19;&#15;&#21; &#19;&#15;&#21;&#24;

&#19;&#15;&#22; &#19;&#15;&#22;&#24;

&#19;&#15;&#23;

.DQDGD 1HGHU&#16; OlQGHUQD

3ROHQ 6FKZHL] 6YHULJH 7\VNODQG 86$

%DVNRPSHWHQV )RUPHOO&#3;XWELOGQLQJ $UEHWVOLYVHUIDUHQKHW

.lOOD&#29; /LWHUDF\&#3;6NLOOV&#3;IRU&#3;WKH&#3;.QRZOHGJH&#3;6RFLHW\&#30;&#3;)XUWKHU&#3;5HVXOWV&#3;IURP&#3;WKH&#3;,QWHUQDWLRQDO

$GXOW&#3;/LWHUDF\&#3;6XUYH\&#3;&#11;2(&'&#3;&#20;&#28;&#28;&#26;&#12;&#17;

Resultaten visar att den formella utbildningen påverkar lönenivån i störst utsträckning i fem av de studerade länderna. Den formella utbildningens korrelation med lönenivån varierar dock kraftigt mellan länderna och effekten är starkast i Kanada och i Polen och svagast i Sverige. Utöver effekten av formell utbildning finns det ett tydligt samband mellan baskompetens och lönenivå. Baskompetens påverkar lönenivån i samtliga länder utom i Polen men effekten är avgjort starkast i USA. I Sverige däremot belönas baskompetens i relativt liten utsträckning. Resultaten indikerar således att både initiala investeringar i formell utbildning och fortsatt utveckling av baskompetensen ger individen kompensation i form av högre lön men att avkastningen är jämförelsevis låg för de anställda i Sverige.

Den tredje komponenten i diagram 5.7 är arbetslivserfarenhet och vi kan notera att antal år i arbetslivet också påverkar lönenivån. I Sverige och i Nederländerna påverkas inkomsten jämförelsevis mer av erfarenhet än av formell utbildning eller baskompetens. I USA är förhållandet rakt motsatt. Lönen påverkas i relativt liten utsträckning av erfarenhet. Det är istället formell utbildning och baskompetens som premieras. En tänkbar förklaring kan vara att baskompetensen generellt sett är högre i Sverige och jämnare fördelad. Om skillnaderna i baskompetens är mindre kan det vara svårt att upptäcka dessa och därför belönas de inte i högre utsträckning. I USA är skillnaderna i baskompetens betydande och dessutom inte jämnt fördelad, vilket skulle underlätta en lönedifferentiering.114

/LWHUDF\&#3;6NLOOV&#3;IRU&#3;WKH&#3;.QRZOHGJH&#3;6RFLHW\&#30;&#3;)XUWKHU&#3;5HVXOWV&#3;IURP&#3;WKH&#3;,QWHUQDWLRQDO&#3;$GXOW /LWHUDF\&#3;6XUYH\, OECD, 1997.

126

Lönepolitik och institutionella förhållanden är avgörande för incitamentsstrukturen i ett land. De starka fackliga organisationerna i Sverige har medverkat till relativt höga ingångslöner och drivit en solidarisk lönepolitik. Tillsammans med en låg utbildningspremie på formell utbildning relativt andra länder har detta bidragit till en lägre lönespridning i Sverige.

För att en anställd ska ta på sig ytterligare arbetsuppgifter krävs i regel en kompensation i form av högre lön. Eftersom lönespridningen är låg är det tänkbart att den anställde inte tycker att belöningen motsvarar den ökade arbetsbelastningen. De kollektiva löneförhandlingarna medverkar också till att den eventuella löneförhöjningen inte sätts i direkt relation till de mer avancerade uppgifterna eftersom de inte sammanfaller i tiden. Det kan till viss del minska individens incitament att ta egna initiativ till mer avancerade arbetsuppgifter.

Det finns resultat som visar att sambandet mellan lön och baskompetens är starkast i länder med en stor lönespridning och svagast i länder med en sammanpressad lönestruktur.115 Det skulle innebära att lönebildningen i Sverige inte stimulerar de anställdas incitament att utveckla och använda sin baskompetens i arbetslivet i någon större omfattning.

Arbetsorganisationen är ytterligare en aspekt som bör påverka den anställdes arbetsuppgifter. En kompletterande orsak till att de anställdas baskompetens inte utnyttjas mer i arbetslivet kan vara att arbetsgivarna inte vet hur de ska omsätta kompetensen till praktiska arbetsuppgifter eller att de inte inser fördelarna med att stimulera viljan hos personalen att både använda och utveckla sin kompetens. I vilken utsträckning de anställdas kompetens används och stimuleras kan vara beroende av vilken organisationskultur som finns i företaget.

Den traditionella arbetsorganisationen var uppbyggd enligt en hierarkiskt princip. I syfte att effektivisera produktionen specialiserade sig de anställda och utförde ett begränsat antal arbetsuppgifter. Organisationsformen innehöll många beslutsnivåer vilket gjorde att avståndet mellan företagsledning och den anställde blev betydande. Den traditionella arbetsorganisationen, med ett tydligt inslag av arbetsdifferentiering, innebar att det tog lång tid ställa om produktionen.

I och med den ökande globaliseringen förändras företagarnas villkor i allt snabbare takt. Det blir viktigare att företagens organisationsform blir mer flexibel så att verksamheten snabbt kan anpassas efter förändringar i efterfrågan. En förutsättning blir då att ansvaret för arbetsuppgifter och planering delegeras till anställda som har kontakt med kunder och leverantörer. Impulserna kan då istället gå från de anställda till företagsledningen. I en sådan mer flexibel arbetsorganisation blir de anställdas kompetens och anpassningsförmåga av större betydelse.

Flexibla arbetsorganisationer använder i högre utsträckning individuella kompetensutvecklingsplaner för de anställda. De ser satsningar på humankapital som en del av företagets strategiska planering. Oftast rör det sig inte om fortsatt formell utbildning utan kompetensutvecklingen

/LWHUDF\&#3;6NLOOV&#3;IRU&#3;WKH&#3;.QRZOHGJH&#3;6RFLHW\&#30;&#3;)XUWKHU&#3;5HVXOWV&#3;IURP&#3;WKH&#3;,QWHUQDWLRQDO&#3;$GXOW /LWHUDF\&#3;6XUYH\, OECD, 1997.

bedrivs som en del av det dagliga arbetet. Företaget har på så sätt skapat en lärande organisation.116 Arbetsgivare som verkar aktivt för att höja baskompetensen och stimulerar till ett kontinuerligt lärande anställer dock i regel relativt högutbildad personal. Det innebär att individer med låg formell utbildning inte får samma möjlighet till utveckling inom yrkeslivet.

Vid en jämförelse mellan tio EU-länder har det visat sig att Sverige är det land som i störst utsträckning delegerar arbetsuppgifter till de anställda.117 Det tyder på att arbetsorganisationerna i Sverige är relativt flexibla och att det inte är organisationsformen som är orsaken till att de anställdas baskompetens inte tillvaratas till fullo.

Det ligger i arbetsgivarnas intresse att stimulera kompetensutveckling

Vad kan då en arbetsgivare vinna på att stimulera kompetensutveckling inom ramen för arbetet. Det finns en rad ekonomiska fördelar med att aktivt höja baskompetensen inom ett företag. Med en högre baskompetens ökar den anställdes förmåga att arbeta med skrivet material och att lära sig nya uppgifter. Det innebär att förutsättningarna att klara vidareutbildning inom arbetet ökar och att de anställda dessutom kan tillgodogöra sig utbildningen snabbare. En förhöjd baskompetens innebär att den anställde gör mindre fel och att tidsåtgången för att genomföra en arbetsuppgift minskar.118

Ökad utbildning kan också leda till förbättrade relationer inom en arbetsplats. Den anställde känner en positiv uppskattning när företagsledningen investerar i hans vidareutbildning. Samtidigt får företagsledningen en mer kompetent arbetskraft och stimulerar till ett mer aktivt kontinuerligt lärande. En anställd med högre baskompetens kan lättare förstå andras förutsättningar och är mer villig att samarbeta med andra parter. De tar en mer aktiv roll i arbetet och använder sin kunskap i större utsträckning. Detta får en direkt påverkan på både produktkvalitet och produktivitet.119

Anställda i arbetsorganisationer som belönar en hög baskompetens tenderar att ha en högre genomsnittlig kompetensnivå, givet utbildningsnivå, jämfört med arbetsställen som inte ger sina anställda samma lönepremie. Dessutom återfinns arbetsställen med en hög nivå av baskompetens oftare i sektorer som präglas av hög produktivitet. Arbetsställen med en låg nivå på baskompetens återfinns däremot oftare i stagnerande sektorer. En nödvändig åtgärd för att komma tillrätta med underskottet av baskompetens är därför att försöka påverka företagens arbetssätt.120

116

7RZDUGV&#3;)OH[LEOH&#3;2UJDQLVDWLRQV, NUTEK, 1996.

117 EPOC Research group.118 The Conference Board of Canada, 1997.119 The Conference Board of Canada, 1997.120

128

Sammanfattning

Det här avsnittet har behandlat olika aspekter på utbildning och kompetens. Vi visade att andelen anställda med minst tre års universitetsutbildning är lägre i Sverige jämfört med genomsnittet för OECDländerna som ingått i vår studie. Vi kunde konstatera att detta inte är en konsekvens av näringslivsstrukturen i Sverige. Det är istället på det viset att Sverige efterfrågar en lägre andel akademiker i samtliga delsektorer i förhållande till de andra länderna. En anledningar till att Sverige har färre högutbildade är att den ekonomiska avkastningen på högre utbildning varit låg. När vi undersöker avkastningen för 1990 respektive 1995 finner vi att den har ökat avsevärt för de högre utbildningarna och framför allt för de tekniska utbildningarna. Om dessa skillnader är tillräckliga för att locka fler individer i ung ålder till högre utbildning blir en uppgift som framtida studier får undersöka. Vi kan dock konstatera att år 1995 hade Sverige fortfarande en lägre andel ungdomar i högre utbildning samt en lägre andel med teknisk/naturvetenskaplig utbildning i åldrarna 25-34 år än många andra OECD-länder. De senaste årens utbildningssatsningar har medfört att Sverige närmar sig nivån i de övriga länderna, men utvecklingen går långsamt. Vår slutsats blir därför att satsningarna på utbildning bör öka under de närmaste åren.

De vuxnas förmåga att förstå och tillgodogöra sig skriven information är mycket hög i Sverige. Det innebär för det första att arbetsgivarna har tillgång till relativt kompetent personal. Det innebär också att det finns en stor utbildningspotential och att avkastningen på utbildningssatsningar torde vara relativt hög i Sverige. Det finns dock tecken på att arbetsgivarna i Sverige inte tillvaratar den höga baskompetensen.

6=Scenarier till èr 2010

I tidigare kapitel kunde vi se att produktionen successivt har förskjutits mot kunskapsintensiva varor och tjänster sedan 1980 och att denna strukturomvandling ökade i takt under 1990-talet. När det gäller industriproduktionen har utvecklingen varit mycket positiv sedan 1993. Vid en internationell jämförelse kunde vi konstatera att industriproduktionen har ökat snabbare i Sverige jämfört med den genomsnittliga ökningstakten i både EU- och OECD-länderna. Industriexporten från Sverige var en viktig draghjälp och ökade i snabbare takt än den genomsnittliga exporten från OECD-området. Exportgraden, export i procent av import, ökade inom samtliga varuslag och högst var ökningstakten inom kunskapsintensiva varor.

Den ökade produktionen i näringslivet genomfördes samtidigt som antalet sysselsatta minskade. Vi konstaterade att den minskade sysselsättningen under 1990-talets första år främst drabbade sysselsatta med låg utbildningsnivå. Under åren som följde steg sysselsättningen igen men det var främst de högre utbildade som anställdes. Det innebär att den genomsnittliga utbildningsnivån bland de anställda har stigit.

Hur kommer då den framtida utvecklingen att gestalta sig. Med hjälp av en så kallad allmän jämviktsmodell, ISMOD121, ska vi i detta kapitel ge två möjliga bilder av ekonomin år 2010. Dessa scenarier ska inte ses som en förutsägelse om hur ekonomin kommer att utvecklas i framtiden utan som illustration av vissa ekonomiska samband. Genom att studera hur olika ekonomiska nyckeltal har förändrats vid slutåret 2010 kan vi belysa hur vissa förändrade förutsättningar påverkar utvecklingen. Exempel på nyckeltal som beräknas är förädlingsvärde, produktivitet, sysselsättning, export, import, nationell efterfrågan samt nedlagd och nytillkommen produktionskapacitet. Inom ramen för modellen beräknas dessutom branschernas efterfrågan på arbetskraft, fördelad på tolv utbildningskategorier från grundskola till forskarutbildning. Med utgångspunkt från dessa nationella scenarier beräknas även hur efterfrågan på arbetskraft kan utvecklas i olika regioner i Sverige.

Scenarieförutsättningar

I analysen har vi valt att exemplifiera utvecklingen fram till år 2010 med hjälp av två scenarier; ett

huvudalternativ och ett snabbtillvæxtalternativ.

Båda scenarierna innebär en positiv utveckling av ekonomin i förhållande till den historiska utvecklingen mellan 1980 och 1995. Huvudalternativet illustrerar en utveckling utan stora externa chocker där arbetslösheten

,QGXVWULQ&#3; WLOO&#3; nU&#3; &#21;&#19;&#19;&#19;&#3; ²&#3; HWW&#3; WLOOYl[WGHFHQQLXP, Bilaga 18 till LU90, Finansdeparte-

130

återgår till lägre nivåer och världshandeln utvecklas trendmässigt. Snabbtillväxtalternativet avser att illustrera en framtid där världsmarknaden fortsätter att växa i en takt som mer avspeglar de senaste årens utveckling än genomsnittet från 1970 och framåt. Dessutom har vi ett bättre investeringsklimat, snabbare teknikutveckling, större utlandsinvesteringar och en lägre arbetslöshet än i huvudalternativet.

Ett väsentligt antagande är hur världsmarknadsefterfrågan kommer att utvecklas. Vi baserar våra antaganden på historiska trender över pris- och volymutvecklingen från början av 1970-talet till mitten av 1990-talet. I

huvudalternativet antas världsmarknaden växa med 5,5 procent per år i

volym, vilket motsvarar genomsnittet för den historiska utvecklingen. I

snabbtillvæxtalternativet antas världsmarknaden växa med ytterligare en

procentenhet, det vill säga med 6,5 procent per år.

En av de faktorer som har stor betydelse för slutresultatet i modellen är tillgången till arbetskraft. I modellen hanteras bara de sysselsatta. Det antagna arbetskraftsutbudet baseras på en prognos från SCBs prognosinstitut över hur antalet sysselsatta kommer att utvecklas mellan åren 1995 och 2010. Prognosinstitutet förutsätter att arbetskraftsdeltagandet och arbetslösheten i varje åldersklass uppgår till samma nivå som under år 1992. Vi modifierar denna bild och antar att Sverige kommer att återgå till ett, historiskt sett, mer normalt läge. Våra antaganden i huvudalternativet blir därför att 90 procent av de som idag är högst 30 år och arbetslösa kommer att vara sysselsatta år 2010 och att hälften av de arbetslösa 30- till 45-åringarna kommer att vara sysselsatta. De arbetslösa som är 45 år och äldre har gått i pension. De nytillkomna på arbetsmarknaden under prognosperioden förväntas ha samma sysselsättningsfrekvens som före krisåren. Ovanstående antaganden medför att antalet sysselsatta ökar med 180 000, vilket innebär en ökning på 0,3 procent per år.

I

snabbtillvæxtalternativet antar vi att den snabbare tillväxten ger

sysselsättning 360 000 personer, vilket motsvarar en ökningstakt på 0,6 procent per år. Dessa två scenarier skulle innebära att arbetslösheten sjunker från 14 procent år 1995 till nio respektive fem procent år 2010.122

Vi antar att den offentliga sektorns andel av BNP även fortsättningsvis kommer att minska. Det innebär att den offentliga sektorn växer långsammare än resten av ekonomin. I huvudalternativet ökar den offentliga konsumtionen med 0,25 procent per år och i snabbtillväxtalternativet med 0,5 procent per år. Häri ligger ett implicit antagande att skattekvoten kommer att minska eftersom den offentliga sektorn skulle växa i väsentligt högre takt om skattekvoten var oförändrad.

De produktionsenheter som tillkommer under prognosperioden antas förbättra sin produktivitet, enligt vad som observerats under historiskt tidsperiod. Även investeringsbenägenheten bygger på historiska värden. I snabbtillväxtalternativet förväntas produktivitetsutvecklingen ta en snabbare bana och den årliga ökningstakten blir tio procent högre än i huvudalternativet. Investeringsbenägenheten ökar med fem procent mer i

snabbväxtalternativet under perioden. I snabbtillväxtalternativet antar vi dessutom att det svenska investeringsklimatet förbättras så att de utländska direktinvesteringarna ökar med 10 procent jämfört med huvudalternativet. Det leder till ett lägre krav på exportöverskott. En sammanfattning av de förutsättningar som skiljer scenarierna åt finns i tabell 6.1.

7DEHOO&#3;&#25;&#17;&#20; )|UXWVlWWQLQJDU&#3;VRP&#3;VNLOMHU&#3;GH&#3;WYn&#3;VFHQDULHUQD&#3;nW&#17;

)|UXWVlWWQLQJDU +XYXG&#16; DOWHUQDWLY

6QDEEWLOOYl[W&#16;

DOWHUQDWLY

Værldsmarknadstillvæxt, procent per èr

5,5

6,5

Arbetskraftsutbud, èrlig procentuell tillvæxt

0,30

0,60

Arbetslösheten slutèret, procent

&#20;&#21;&#22;

9,0

5,0

Offentlig konsumtion, èrlig förændring i procent

0,25

0,50

Produktivitetsökning i ny teknik, procent

-

+10,0

Investeringsbenægenhet, procent

-

+5,0

Direktinvesteringar, procent

-

+10,0

Snabbtillväxtalternativet kan sägas illustrera modellens känslighet för förändrade antaganden. Den största relativa skillnaden mellan de två scenarierna är antagandet att ökningen i arbetskraftsutbudet är dubbelt så stort i snabbtillväxtalternativet.

Vad händer?

Med utgångspunkt från de antaganden som gjorts i modellen ökar BNP med 2,6 procent per år i huvudalternativet och med 3,1 procent per år i snabbtillväxtalternativet. Skillnaden mellan de båda scenarieutfallen år 2010 är stor.124 Exempelvis är nivån på privat konsumtion tio procent högre i alternativet med den snabbare tillväxten, vilket motsvarar 100 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att den privata konsumtionen ökade med knappt två miljarder kronor mellan åren 1990 och 1996, vilket internationellt sett var mycket litet.

Investeringarna ökar kraftigt och investeringskvoten stiger från 14 procent år 1995 till 22 respektive 25 procent år 2010. Investeringskvoten har tidigare legat på nivåer över 20 procent så 14 procent är en historiskt sett låg nivå, som bland annat beror på en kraftig nedgång i investeringar i bostäder och kommersiella byggnader.

Utrikeshandeln ökar mycket kraftigt i de båda alternativen. Det krävs en snabb produktivitetstillväxt125 för att denna ekonomiska utveckling ska uppnås. Framför allt inom industrin där resultaten visar på

123 I ISMOD räknas personer i arbetsmarknadsåtgärder såsom arbetslösa, vilket medför en högre siffra än den öppet redovisade arbetslösheten.124 Detaljerade resultattabeller återfinnes i Appendix K. I tidigare genomförda känslighetsanalyser, se referens i fotnot 127, har antaganden på arbetskraftsutbudet den enskilt största effekten på scenarieresultaten.125 Produktivitet mätt som förädlingsvärde per sysselsatt.

132

en ökningstakt på 4,4 respektive 4,7 procent per år. I tjänstebranscherna blir den lägre och uppgår till 1,8 respektive 1,9 procent per år. Jämfört med utvecklingen hittills under 1990-talet är detta inga uppseendeväckande produktivitetsökningar.

7DEHOO&#3;&#25;&#17;&#21; 6DPPDQIDWWQLQJ&#3; DY&#3; UHVXOWDW&#3; IUnQ&#3; GH&#3; WYn&#3; VFHQDULHUQD&#17;&#3; )|UV|UMQLQJV&#16; EDODQVHQ&#15;&#3;SURFHQWXHOO&#3;I|UlQGULQJ&#3;WLOO&#3;nU&#3;&#21;&#19;&#20;&#19;&#17;

)|UV|UMQLQJVEDODQV&#3;L&#3;IDVWD&#3;SULVHU&#3;&#15; nUOLJ&#3;SURFHQWXHOO&#3;I|UlQGULQJ +XYXGDOWHUQDWLY

6QDEE&#16;

WLOOYl[WDOWHUQDWLY

BNP

2,6

3,1

Import

5,3

6,2

Privat konsumtion

2,5

3,1

Offentlig konsumtion

0,25

0,50

Investeringar

5,7

6,9

Export

5,1

5,7

.lOOD&#29;&#3;187(.&#15;&#3;,602'&#17;

Sverige får ett kraftigt överskott i handelsbalansen som medger att utlandsskulden successivt kan minskas. Utvecklingen av de makroekonomiska variablerna fram till år 2010 framgår av tabell 6.2 och 6.3.

7DEHOO&#3;&#25;&#17;&#22; 6DPPDQIDWWQLQJ&#3; DY&#3; UHVXOWDWHQ&#3; IUnQ&#3; GH&#3; WYn&#3; VFHQDULHUQD&#29; LQYHVWHULQJDU&#15;&#3;SURGXNWLYLWHW&#3;RFK&#3;XWULNHVKDQGHO

,QYHVWHULQJDU&#15;&#3;SURFHQW +XYXGDOWHUQDWLY

6QDEEWLOOYl[WDOWHUQDWLY

Investeringskvot 1995

14

14

Investeringskvot 2010

22

25

$UEHWVSURGXNWLYLWHW&#15;&#3;SURFHQW&#3;SHU&#3;nU

Hela næringslivet

2,6

2,8

- industri

4,4

4,7

- övriga sektorer

1,8

1,9

8WULNHVKDQGHO

Handelsbalans, procent av BNP

9

Terms of Trade, èrlig procentuell förændring

0,5

0,7

.lOOD&#29; 187(.&#15;&#3;,602'&#17;

Strukturomvandling

De två scenarierna visar en strukturomvandling som går i samma riktning men utvecklingen är något snabbare i snabbtillväxtalternativet. Vi kommer därför fortsättningsvis att endast beskriva utvecklingen i huvudscenariet.

Produktion

Genom att studera utvecklingen av näringslivets produktion får vi en bild av i vilken riktning strukturomvandlingen går. I diagram 6.1 visas utvecklingen från 1990 till 2010 enligt huvudscenariet. Med hjälp av tabell 6.4 kan vi också studera hur efterfrågan har utvecklats inom tillgångs- respektive användningssidan.

Det framgår att produktionen ökar mycket snabbt i den

kunskapsintensiva industrin och att dess andel av den totala produktionen

stiger från 15 procent 1995 till 22 procent 2010.126 Exportefterfrågan är mycket stark och ökar med sju procent årligen medan insats- och konsumtionsefterfrågan ökar hälften så snabbt. Inom den kunskapsintensiva industrin är det som väntat teleprodukt- och läkemedelsindustri som växer snabbast men det innebär inte att de är dominerande, även maskinindustri och transportmedelsindustri utvecklas mycket bra och har ett högre produktionsvärde än teleprodukt- och läkemedelsindustrin.

7DEHOO&#3;&#25;&#17;&#23;&#3; 8WYHFNOLQJ&#3; DY&#3; I|UV|UMQLQJVEDODQVHQV&#3; NRPSRQHQWHU&#3; nU&#3; &#20;&#28;&#28;&#24;&#3; WLOO&#3; &#21;&#19;&#20;&#19; I|UGHODW&#3;Sn&#3;QlULQJVJUHQDU&#15;&#3;nUOLJ&#3;SURFHQWXHOO&#3;I|UlQGULQJ&#17;

1lULQJVOLYVVHNWRU 7LOOJnQJVVLGDQ $QYlQGQLQJVVLGDQ

3UR&#16; GXN&#16; WLRQ ,PSRUW ,QVDWV

3ULYDW

NRQ&#16; VXP&#16; WLRQ ,QYHVW&#17;

2II&#17; NRQ&#16; VXP&#16;

WLRQ ([SRUW

Kunskapsintensiv industri 5,5 5,9 3,7 3,1 6,8 0,2 7,3 Kapitalintensiv industri 2,5 3,0 2,6 3,7 7,8 0,2 2,2 Arbetsintensiv industri 1,8 5,5 2,6 3,1 6,5 0,3 3,1 Kunskapsintensiva tjænser

3,1 4,4 3,5 3,6 1,3 0,3 4,3

Kapitalintensiva tjænster 1,4 8,2 4,2 0,9 0,0 0,3 0,6 Arbetsintensiva tjænster 3,3 5,4 2,6 3,9 5,1 0,3 3,6 ávrig verksamhet 0,8 6,6 2,2 1,1 3,2 0,2 -7,6 Summa industri 3,8 5,3 3,2 2,5 5,7 0,2 5,1 Summa tjænster+ övr 2,3 5,7 3,3 1,9 4,5 0,3 2,9 Hela næringslivet 3,0 5,3 3,2 2,5 5,7 0,2 5,1

.lOOD&#29; 187(.&#15;&#3;,602'&#17;

De

kapitalintensiva =tjænsterna minskar sin andel av den totala

produktionen, från 23 procent 1995 till 18 procent 2010. Det är konsumtion och export som utvecklas i långsam takt medan insatsvaruefterfrågan utvecklas gynnsamt och importen ökar kraftigt. Även

övrig verksamhet minskar sin andel, från sju procent 1995 till fem

126 För en närmare diskussion om de kriterier som används för indelningen i de sju sektorerna hänvisas till appendix A. I tabell 2.1 ges en översikt av de branscher som ingår i sektorerna. I appendix B återges data för ingående delsektorer och sektorer för åren 1980-1996.

134

procent 2010. Importen ökar snabbt och exporten minskar kraftigt. De övriga verksamheterna behåller i stort sett sin andel av produktionsvolymen. Sammantaget kan vi säga att Sveriges produktionssammansättning förändras i kunskapsintensiv riktning. Denna utveckling framgår tydligt av diagram 6.1 som visar hur förädlingsvärdet fördelar sig mellan de olika näringslivsgrenarna mellan åren 1990 och 2010.

'LDJUDP&#3;&#25;&#17;&#20; 6WUXNWXURPYDQGOLQJ&#3; L&#3; SURGXNWLRQHQ&#3; PHOODQ&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#3; WLOO&#3; &#21;&#19;&#20;&#19;&#3; L KXYXGDOWHUQDWLYHW&#17;&#3; cUVYLV&#3; I|UGHOQLQJ&#3; DY&#3; I|UlGOLQJVYlUGHW&#3; PHOODQ QlULQJVOLYVJUHQDUQD&#17;

&#20;&#15;&#20; &#25;&#15;&#20; &#21;&#20;&#15;&#20; &#21;&#25;&#15;&#20; &#22;&#20;&#15;&#20; &#22;&#25;&#15;&#20; &#23;&#20;&#15;&#20;

&#21;&#29;&#29; &#20;

&#21;&#29;&#29; &#21;

&#21;&#29;&#29; &#22;

&#21;&#29;&#29; &#23;

&#21;&#29;&#29; &#24;

&#21;&#29;&#29; &#25;

&#21;&#29;&#29; &#26;

&#21;&#29;&#29; &#27;

&#21;&#29;&#29; &#28;

&#21;&#29;&#29; &#29;

&#22;&#20;&#20; &#20;

&#22;&#20;&#20; &#21;

&#22;&#20;&#20; &#22;

&#22;&#20;&#20; &#23;

&#22;&#20;&#20; &#24;

&#22;&#20;&#20; &#25;

&#22;&#20;&#20; &#26;

&#22;&#20;&#20; &#27;

&#22;&#20;&#20; &#28;

&#22;&#20;&#20; &#29;

&#22;&#20;&#21; &#20;

OYRWOETWMRXIRWMZ&#2;MRHYWXVM OETMXEPMRXIRWMZ&#2;MRHYWXVM EVFIXWMRXIRWMZ&#2;MRHYWXVM OYRWOETWMRXIRWMZE&#2;XNÆRWXIV OETMXEPMRXIRWMZE&#2;XNÆRWXIV EVFIXWMRXIRWMZE&#2;XNÆRWXIV OETMXEPMRXIRWMZ&#2;¶ZVMK&#2;ZIVOWEQLIX

$QP&#29; 0HOODQ&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#3;RFK&#3;&#20;&#28;&#28;&#24;&#3;UHGRYLVDV&#3;GHQ&#3;IDNWLVND&#3;XWYHFNOLQJHQ&#17; .lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;QDWLRQDOUlNHQVNDSHU&#3;RFK&#3;187(.&#15;&#3;,602'&#17;

Utrikeshandel

Den kunskapsintensiva industrin dominerade utrikeshandeln redan 1995, både som exportör och importör. Detta framgår av diagram 6.2 och vi kan också se att den kunskapsintensiva industrin kraftigt ökar sin andel av exporten och helt kommer att dominera som exportör år 2010. Även importandelen av kunskapsintensiva produkter ökar till år 2010, dock inte lika kraftigt som exportandelen. Denna utveckling speglas mycket tydligt av sektorns självförsörjningsgrad127 som halveras under perioden, från över 20 procent år 1995 till 10 procent år 2010. Denna utveckling är en

127 Självförsörjningsgrad = (produktion - export)/(produktion + import), dvs hur stor andel av de varor och tjänster som utbjuds på den svenska marknaden som är producerade i Sverige.

avspegling av världsmarknadsutvecklingen där efterfrågan vrids mot kunskapsintensiva produkter men också ett resultat av att Sverige utnyttjar sina komparativa fördelar inom kunskapsintensiv produktion.

'LDJUDP&#3;&#25;&#17;&#21;&#3; ([SRUW&#16;&#3; RFK&#3; LPSRUWYlUGH&#3; I|UGHODG&#3; Sn&#3; QlULQJVOLYVJUHQDU&#3; &#20;&#28;&#28;&#24;&#3; RFK &#21;&#19;&#20;&#19;&#15;&#3;SURFHQW&#17;&#3;+XYXGDOWHUQDWLYHW&#17;

&#20;&#8; &#21;&#20;&#8; &#22;&#20;&#8; &#23;&#20;&#8; &#24;&#20;&#8; &#25;&#20;&#8; &#26;&#20;&#8; &#27;&#20;&#8; &#28;&#20;&#8; &#29;&#20;&#8; &#21;&#20;&#20;&#8;

)<4368

&#21;&#29;&#29;&#25;

)<4368

&#22;&#20;&#21;&#20;

-14368

&#21;&#29;&#29;&#25;

-14368

&#22;&#20;&#21;&#20;

ÒZVMK&#2;ZIVOWEQLIX %VFIXWMRXIRWMZE&#2;XNÆRWXIV /ETMXEPMRXIRWMZE&#2;XNÆRWXIV /YRWOETWMRXIRWMZE&#2;XNÆRWXIV %VFIXWMRXIRWMZ&#2;MRH /ETMXEPMRXIRWMZ&#2;MRH /YRWOETWMRXIRWMZ&#2;MRH

.lOOD&#29; 187(.&#15;&#3;,602'&#17;

Den kapitalintensiva industrins exportandel sjunker och självförsörjningsgraden ökar. Framförallt kan detta hänföras till förlorade andelar på världsmarknaden som i sin tur beror på att den kapitalintensiva industrin inte lyckas hålla kostnader och priser på en internationellt konkurrenskraftig nivå, när Sverige inte längre genomför successiva devalveringar. För den arbetsintensiva industrin går det bättre och exportandelarna stiger tack vare att kostnaderna stiger i lägre takt samtidigt som självförsörjningsgraden sjunker.

136

'LDJUDP&#3;&#25;&#17;&#22; )|UlQGULQJ&#3;L&#3;H[SRUWDQGHODU&#3;HQOLJW&#3;VFHQDULH&#15;&#3;KXYXGDOWHUQDWLYHW&#17;

&#20; &#21;&#20; &#22;&#20; &#23;&#20; &#24;&#20; &#25;&#20; &#26;&#20; &#27;&#20; &#28;&#20; &#29;&#20;

/YRWOETWMRXIRWMZ

MRHYWXVM

/ETMXEPMRXIRWMZ

MRHYWXVM

%VFIXWMRXIRWMZ

MRHYWXMV

&#21;&#29;&#29;&#25; &#22;&#20;&#21;&#20;

.lOOD&#29; 187(.&#15;&#3;,602'&#17;

Förnyelse av produktionsapparaten

Förnyelsen av näringslivet måste gå snabbt för att kraven som ställts i scenarieförutsättningarna ska uppfyllas. Således består mer än hälften av produktionskapaciteten år 2010 av anläggningar som tillkommit under prognosperioden. Högst är kravet på industribranscherna där nya anläggningar128 har två gånger så stor kapacitet som de gamla. Bland industribranscherna är förnyelsen som väntat snabbast inom den kunskapsintensiva industrin och lägst inom den kapitalintensiva industrin. Även kapitalintensiva tjänster och kapitalintensiv övrig verksamhet har en relativt långsam förnyelsetakt. Anledningen är att kraven på produktionsökning i dessa näringsgrenar är relativt måttliga, att investeringar i dessa branscher är mycket kapitalkrävande, avkastningen under genomsnittet och teknikutvecklingen långsam jämfört med den kunskapintensiva industrin. Tjänstenäringarna har genomgående lägre behov av kapital och teknikutvecklingen är långsammare än inom industrin.

128 Nya anläggningar är sådana som tillkommer genom investeringar företagna under prognosperioden och som använder sig av den bästa tekniken som existerar vid periodens början. Gamla anläggningar är följaktligen de befintliga anläggningarna vid periodens början minus de som lagts ned under prognosperioden på grund av låg lönsamhet.

'LDJUDP&#3;&#25;&#17;&#23; .DSDFLWHW&#3; L&#3; JDPPDO&#3; RFK&#3; Q\&#3; WHNQLN&#3; nU&#3; &#21;&#19;&#20;&#19;&#3; I|UGHODGH&#3; Sn QlULQJVJUHQDU&#17;&#3;0LOMRQHU&#3;NURQRU&#3;L&#3;&#20;&#28;&#28;&#24;&#3;nUV&#3;SULVHU&#17;&#3;6FHQDULR&#3;HQOLJW KXYXGDOWHUQDWLYHW

&#20;

&#25;&#20;&#20;&#20;&#20;&#20; &#21;&#20;&#20;&#20;&#20;&#20;&#20; &#21;&#25;&#20;&#20;&#20;&#20;&#20; &#22;&#20;&#20;&#20;&#20;&#20;&#20; &#22;&#25;&#20;&#20;&#20;&#20;&#20;

/ YR WO ET WM RX IR WM Z

MR H

/ ET MXE PMR XI RW MZ &#2;MR H

% VF IX WM RX IR WM Z&#2; MR H

/ YR WO ET WM RX IR WM ZE

XN ÆR WX IV

/ ET MXE PMR XI RW MZ E

XN ÆR WX IV

% VF IX WM RX IR WM ZE

XN ÆR WX IV

/ ET MXE PMR XI RW MZ

¶Z VM K&#2; ZI VO W

7Y Q Q E&#2; MR HY WX VM

7Y Q Q E

XN ÆR WX IV &#14;¶ ZV MK X

8 SX EP X&#2;R ÆV MR KW PM ZI X

+EQQEP&#2;XIORMO 2]&#2;XIORMO

.lOOD&#29; 187(.&#15;&#3;,602'&#17;

Sysselsættning

Mätt i sysselsättningstermer blir bilden av strukturomvandlingen delvis annorlunda jämfört med produktionsutvecklingen. Industrins andel av sysselsättningen minskar från 28 procent år 1995 till 25 procent år 2010, se diagram 6.5. Det beror främst på att den arbetsintensiva industrin minskar medan den kapital- och den kunskapsintensiva industrin ligger kvar på samma andel, trots att främst den kunskapsintensiva industrin uppvisar en snabb produktivitetstillväxt.

138

7DEHOO&#3;&#25;&#17;&#24; 3URGXNWLYLWHWVXWYHFNOLQJ&#3;I|UGHODW&#3;Sn&#3;QlULQJVJUHQDU&#15;&#3;nUOLJ&#3;SURFHQWXHOO I|UlQGULQJ&#3;&#20;&#28;&#28;&#24;&#3;WLOO&#3;&#21;&#19;&#20;&#19;&#17;&#3;+XYXGDOWHUQDWLYHW&#17;

1lULQJVOLYVVHNWRU 3URGXNWLYLWHW

Kunskapsintensiv industri

5,0

Kapitalintensiv industri

3,3

Arbetsintensiv industri

3,8

Kunskapsintensiva tjænster

1,6

Kapitalintensiva tjænster

1,9

Arbetsintensiva tjænster

2,2

ávrig verksamhet

4,4

Summa industri

4,4

Summa tjænster+ övrig verksamhet

1,7

Hela næringslivet

2,6

.lOOD&#29; 187(.&#15;&#3;,602'&#17;

Bland tjänstesektorerna är det framförallt de kunskapsintensiva tjänsterna som i snabb takt ökar sin andel av sysselsättningen, men även de arbetsintensiva tjänsterna. Tillsammans ökar de båda tjänstesektorernas andel av sysselsättningen från 52 procent år 1995 till 58 procent år 2010. Utvecklingen kan hänföras till en positiv produktionstillväxt i kombination med måttliga produktivitetsökningar jämfört med industrin.

De kapitalintensiva tjänsterna, till exempel transport- samt post- och telebranscherna, och övrig verksamhet såsom energiproduktion och jordbruk minskar däremot sin andel av sysselsättningen från 19 procent år 1995 till 15 procent år 2010. Minskningen beror främst på en långsam produktionstillväxt, men också på en snabb produktivitetstillväxt inom kapitalintensiv övrig verksamhet. Sammantaget innebär detta att andelen av de sysselsatta inom kunskapsintensiva delar av näringslivet ökar från 35 till 39 procent under perioden.

'LDJUDP&#3;&#25;&#17;&#24; 6WUXNWXURPYDQGOLQJ&#3; L&#3; V\VVHOVlWWQLQJHQ&#3; PHOODQ&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#3; WLOO&#3; &#21;&#19;&#20;&#19;&#3; L KXYXGDOWHUQDWLYHW&#17;&#3;cUVYLV&#3;I|UGHOQLQJ&#3;PHOODQ&#3;QlULQJVJUHQDUQD&#17;

&#20;&#15;&#20; &#25;&#15;&#20; &#21;&#20;&#15;&#20; &#21;&#25;&#15;&#20; &#22;&#20;&#15;&#20; &#22;&#25;&#15;&#20; &#23;&#20;&#15;&#20; &#23;&#25;&#15;&#20;

&#21;&#29; &#28;&#20;

&#21;&#29; &#28;&#22;

&#21;&#29; &#28;&#24;

&#21;&#29; &#28;&#26;

&#21;&#29; &#28;&#28;

&#21;&#29; &#29;&#20;

&#21;&#29; &#29;&#22;

&#21;&#29; &#29;&#24;

&#21;&#29; &#29;&#26;

&#21;&#29; &#29;&#28;

&#22;&#20; &#20;&#20;

&#22;&#20; &#20;&#22;

&#22;&#20; &#20;&#24;

&#22;&#20; &#20;&#26;

&#22;&#20; &#20;&#28;

&#22;&#20; &#21;&#20;

OYRWOETWMRXIRWMZ&#2;MRHYWXVM OETMXEPMRXIRWMZ&#2;MRHYWXVM EVFIXWMRXIRWMZ&#2;MRHYWXVM OYRWOETWMRXIRWMZE&#2;XNÆRWXIV OETMXEPMRXIRWMZE&#2;XNÆRWXIV EVFIXWMRXIRWMZE&#2;XNÆRWXIV OETMXEPMRXIRWMZ&#2;¶ZVMK&#2;ZIVOWEQLIX

.lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;QDWLRQDOUlNHQVNDSHU&#3;RFK&#3;187(.&#15;&#3;,602'&#17;

Regionala scenarier

Den nationella utvecklingen innebär inte automatiskt att alla regioner genomgår samma utveckling. Regionens utveckling är bland annat beroende av dess branschstruktur, regionens historiska sysselsättning samt vilken tillgång till kvalificerad arbetskraft som krävs.

För att analysera utvecklingstendenser i olika delar av Sverige krävs en lämplig regionindelning som ska fungera som näringsgeografiska regioner, det vill säga en slags funktionella regioner.129 Funktionella regioner kan variera i både storlek och omfattning beroende på syftet med avgränsningen samt vilka faktorer som skall studeras. Lokala arbetsmarknadsregioner (LA-regioner) är den bäst lämpade funktionella regionen då sysselsättningsförändringar ska studeras.

Lokala arbetsmarknadsregioner130 baseras på pendlingsrelationer mellan kommuner och indelningen bygger på rörlighetsmönstret hos samtliga sysselsatta. Olika LA-regioner har ofta helt olika utvecklingsförutsättningar, vilket måste tas i beaktande när en region studeras. Utvecklingsförutsättningarna beror i mångt och mycket på varierande produktionsförutsättningar, såsom exempelvis hur stor regionen är, invånarnas utbildningsnivå och näringsklimatet. Regionerna

140

har därför delats in i sju regionfamiljer. De olika regionfamiljerna återfinns i tabell 6.6.

7DEHOO&#3;&#25;&#17;&#25; 5HJLRQIDPLOMV&#3;LQGHOQLQJ&#17;

5HJLRQIDPLOM 7\S&#3;DY&#3;RUW

1 Storstæder (Stockholm, Göteborg, Malmö) 2 Universitetsregioner =samt =nègra =större =regioner =med högskola 3 Regional centra ofta med en regional högskola 4 Relativt stora industritunga regioner, 5 Vissa =mindre =regionala =centra =samt =centra =med =blandat næringslivssammansættning 6 Mindre industritunga regioner 7 Regioner som ofta har en stor andel offentligt anstællda

.lOOD&#29; 5HJLRQHU&#3;Sn&#3;YlJ&#3;PRW&#3;nU&#3;&#21;&#19;&#20;&#24;&#3;²&#3;)|UXWVlWWQLQJDU&#15;&#3;IDNWD&#3;RFK&#3;WHQGHQVHU&#15;&#3;187(.

5&#20;&#28;&#28;&#26;&#29;&#20;&#19;&#17;

Vad hænder dè i regionerna?

Sysselsättningsförändringen i huvudalternativet varierar kraftigt mellan regionerna, från en årlig ökning på drygt 1,5 procent till en minskning på nära en procent per år. Merparten av LA-regioner ligger dock inom intervallet -0,5 till +0,5 procent sysselsättningsförändring per år. Det är endast tolv regioner som årligen ökar mer än 0,4 procent. Som framgår av karta 6.1 ligger flertalet av dessa i inlandet, från Värmland och norrut. Förutom Stockholm finner vi även Olofström och Strömstad i denna kategori. De flesta tillhör den sjunde regionfamiljen, regioner som har en stor andel offentligt anställda. Eftersom den offentliga sektorn endast ökar med 0,25 procent per år vilket är lägre än den genomsnittliga sysselsättningsökningen för riket är detta inte förklaringen. Gemensamt för dessa regioner är att en stor andel av sysselsättningen är i turistbranscher, som här har definierats såsom hotell och restaurang samt idrott och rekreation. Båda dessa branscher ingår i sektorn privata tjänster och då den sektorn kommer att öka kraftigt enligt det nationella scenariet ökar sysselsättningen i regioner som domineras av dessa branscher. Det finns dock ingen ensam förklaringsfaktor till ökningen. För de regioner som har en sysselsättningsminskning under perioden finns inga gemensamma drag.

.DUWD&#3;&#25;&#17;&#20; 'HQ&#3; nUOLJD&#3; V\VVHOVlWWQLQJVI|UlQGULQJHQ&#3; L&#3; SURFHQW&#3; I|U&#3; /$&#16;UHJLRQHU IUDP&#3;WLOO&#3;nU&#3;&#21;&#19;&#20;&#19;&#15;&#3;KXYXGVFHQDULHW&#17;

.lOOD&#29; &#3;187(.&#17;

142

I diagram 6.6 går det att utläsa att det även är stora skillnader inom de olika regionfamiljerna. Storstäderna, Stockholm, Malmö och Göteborg, har en relativt positiv utveckling jämfört med många andra regioner men varierar kraftig sinsemellan. Stockholm går bra och uppvisar nära en procents årlig sysselsättningsökning, jämfört med Malmö som endast ökar sin sysselsättning med 0,1 procent per år. Detta beror givetvis på den sammansättning av branscher som finns inom regionen. I Stockholm finns en stor del av branschen datakonsulter, som är på stark frammarsch, samt elektronikbranschen. Malmö har en industristruktur som domineras av branscher som inte går framåt enligt de nationella scenarierna. Eftersom modellerna bygger på historiskt strukturella samband och på bedömningar av makroekonomiska utvecklingen kan inte hänsyn tas till dramatiska förändringar i förutsättningarna för enskilda regioner, där Öresundsbron är det mest betydelsefulla exemplet.

'LDJUDP&#3;&#25;&#17;&#25; 'HQ&#3;nUOLJD&#3;SURFHQWXHOOD&#3;V\VVHOVlWWQLQJVI|UlQGULQJHQ&#3;I|U&#3;/$&#16;UHJLRQHU I|UGHODW&#3;Sn&#3;UHJLRQIDPLOMHU&#3;nU&#3;&#21;&#19;&#20;&#19;&#15;&#3;KXYXGVFHQDULHW&#17;

-1,00 -0,50

0,00 0,50 1,00 1,50 2,00 2,50

Storstad

Universitetsregion

Regionalt centra

Industritung

region

Mindre regionalt

centra

Mindre industritung

region

Region med

stor andel offentligt anställda

.lOOD&#29; 'HQ&#3;UHJLRQDOD&#3;V\VVHOVlWWQLQJVPRGHOOHQ&#15;&#3;187(.&#17;

Skillnaden är som nämnts tidigare stor inom regionfamiljen storstäder men även inom regionfamiljerna sex och sju är skillnaderna stora och variationerna uppgår till 1,5-2 gånger så stora. Spridningen mellan regionerna är till viss del grundade i hur stor andel av sysselsättningen som återfinns i privata tjänster. Den minsta skillnaden är inom regionfamilj fyra, det vill säga stora regioner med industri. Detta kan tyckas vara märkligt då mindre regioner som domineras av industri tillhör de som har den största spridningen. Det beror till stor del på att de stora industritunga regionerna inte enbart är beroende av industrin utan också har en betydande andel av sin sysselsättning inom olika privata tjänster.

En annan anledning är att det i flera av dessa regioner återfinns stora företag som går riktigt bra inom dessa industribranscher.

.DUWD&#3;&#25;&#17;&#21; 'HQ&#3; nUOLJD&#3; V\VVHOVlWWQLQJVI|UlQGULQJHQ&#3; L&#3; SURFHQW&#3; I|U&#3; /$&#16;UHJLRQHU IUDP&#3;WLOO&#3;nU&#3;&#21;&#19;&#20;&#19;&#15;&#3;VQDEEWLOOYl[WVFHQDULHW&#17;

.lOOD&#29; &#3;187(.&#17;

144

Spridningen mellan regionerna är mycket större i snabbtillväxtscenariet, med en förskjutning mot en mer positiv sysselsättningsförändring. Generellt är det så att när det går bättre för Sverige som nation avspeglas detta i den regionala utvecklingen, men detta är inte sant för alla regioner och framförallt inte när det gäller den inbördes fördelningen inom regionfamiljerna. Det är dock fortfarande regioner med en stor sysselsättningsandel inom turismen som ligger i topp. Detta framgår av karta 6.2. I detta alternativ är det 48 regioner som har en sysselsättningsökning som överstiger 0,4 procent per år och endast 16 regioner som har en sysselsättningsminskning under den studerade perioden. Den senare siffran skall jämföras med att det i huvudalternativet är så många som 44 regioner som visar en negativ trend.

'LDJUDP&#3;&#25;&#17;&#26; 'HQ&#3; nUOLJD&#3; SURFHQWXHOOD&#3; I|UlQGULQJHQ&#3; I|U&#3; /$&#16;UHJLRQHU&#3; I|UGHODW&#3; Sn UHJLRQIDPLOMHU&#3;nU&#3;&#21;&#19;&#20;&#19;&#15;&#3;VQDEEWLOOYl[W&#3;VFHQDULHW&#17;

-1,00 -0,50

0,00 0,50 1,00 1,50 2,00 2,50

0

1

2

3

4

5

.lOOD&#29; 'HQ&#3;UHJLRQDO&#3;V\VVHOVlWWQLQJVPRGHOOHQ&#15;&#3;187(.&#17;

Strukturomvandlingen verkar dock slå igenom mycket kraftigare i detta scenario, Skillnaden är fortfarande störst i regionfamilj sju och minst i familj ett och två vilket kan avläsas ur diagram 6.8.

Arbetskraftsefterfrègans sammansættning

Vi konstaterade i kapitel två att efterfrågan på grundskoleutbildade har sjunkit på 1990-talet. Denna utveckling fortsätter och efterfrågan sjunker från 30 procent år 1995 till 18 procent år 2010, vilket nästan innebär en halvering. Alla andra utbildningskategorier möter en ökad efterfrågeandel. Den relativt sett största ökningen kan noteras för tekniker, framförallt högskoleingenjörer, och IT-utbildade. Men även ekonomer

och jurister samt de med kortare högskoleutbildningar möter en högre efterfrågan. Andelen högskoleutbildade i näringslivet stiger från omkring sju procent 1995 till ungefär 12 procent 2010. Tillspetsat kan vi säga att vi måste närma oss den genomsnittliga utbildningsnivån i OECDländerna, se kapitel fem, för att uppnå utvecklingen i huvudscenariet.

'LDJUDP&#3;&#25;&#17;&#27; $UEHWVNUDIWVHIWHUIUnJDQ&#3; I|UGHODG&#3; Sn&#3; XWELOGQLQJVNDWHJRULHU&#3; nU&#3; &#20;&#28;&#28;&#24; RFK&#3;&#21;&#19;&#20;&#19;&#3;LQRP&#3;SULYDWD&#3;QlULQJVOLYHW&#17;&#3;3URFHQW&#17;

&#20;&#18;&#20;&#20; &#21;&#20;&#18;&#20;&#20; &#22;&#20;&#18;&#20;&#20; &#23;&#20;&#18;&#20;&#20; &#24;&#20;&#18;&#20;&#20; &#25;&#20;&#18;&#20;&#20; &#26;&#20;&#18;&#20;&#20; &#27;&#20;&#18;&#20;&#20;

KVYRHWOSPE

K]QREWMYQ OSVX&#2;YRMZIVWMXIX PÄRK&#2;YRMZIVWMXIX

&#21;&#29;&#29;&#25; &#22;&#20;&#21;&#20;

.lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;cUV\V&#3;RFK&#3;187(.&#15;&#3;,602'&#17;

'LDJUDP&#3;&#25;&#17;&#28; $UEHWVNUDIWVHIWHUIUnJDQ&#3; I|U&#3; HIWHUJ\PQDVLDOD&#3; XWELOGQLQJVNDWHJRULHU nU&#3;&#20;&#28;&#28;&#24;&#3;RFK&#3;&#21;&#19;&#20;&#19;&#3;LQRP&#3;SULYDWD&#3;QlULQJVOLYHW&#17;&#3;3URFHQW&#17;

&#20;&#18;&#20;&#20; &#21;&#18;&#20;&#20; &#22;&#18;&#20;&#20; &#23;&#18;&#20;&#20; &#24;&#18;&#20;&#20; &#25;&#18;&#20;&#20; &#26;&#18;&#20;&#20; &#27;&#18;&#20;&#20;

IK]Q&#2;XIO IK]Q&#2;¶ZV YRMZ&#2;XIO YRMZ&#2;IONY PÆVEVI JSVWO MX&#2;WTIG

&#21;&#29;&#29;&#25; &#22;&#20;&#21;&#20;

146

Regioner

Efterfrågan på personer med olika utbildningsnivå varierar mellan de sju regionfamiljerna. Grundskoleutbildade personer efterfrågas i större utsträckning i de regioner som domineras av industri, det vill säga regionfamilj fyra och sex. År 2010 har andelen grundskoleutbildade dock minskat i de flesta regioner och i snabbtillväxtalternativet i alla regioner. Gymnasieutbildade möter en minskad efterfrågan i alla regioner oavsett scenarie. Personer med eftergymnasial utbildning efterfrågas i en högre utsträckning i storstadsregionerna. I regionfamilj fyra till sju minskar dock andelen universitetsutbildade.

Skillnaden i andelen sysselsatta med olika utbildningskaraktär i respektive region i huvudalternativet är liten jämfört med dagens struktur. I snabbtillväxtalternativet blir det dock en förändring mot en större andel universitetsutbildade i alla regioner. Fler personer med längre universitetsutbildning efterfrågas i storstäder och universitetsstäder medan personer med kortare universitetsutbildningar efterfrågas i större utsträckning i de andra regionfamiljerna.

Sammanfattning

Vi har ovan presenterat två scenarier över den framtida ekonomiska utvecklingen. Med utgångspunkt från de antaganden som gjorts i modellen ökar BNP med 2,6 procent per år i huvudalternativet och med 3,1 procent per år i snabbtillväxtalternativet.

Strukturomvandlingen i de båda scenarierna går i samma riktning men utvecklingen går något snabbare i snabbtillväxtalternativet. Det framgår att produktionen ökar mycket snabbt i den kunskapsintensiva industrin och att dess andel av den totala produktionen stiger från 15 procent år 1995 till 22 procent år 2010 i huvudalternativet. Denna utveckling är en avspegling av världsmarknadsutvecklingen där efterfrågan vrids mot kunskapsintensiva produkter men också ett resultat av att Sverige utnyttjar sina komparativa fördelar inom kunskapsintensiv produktion. Den sektor som minskar i störst utsträckning är kapitalintensiva tjänster.

Mätt i sysselsättningstermer blir bilden av strukturomvandlingen delvis annorlunda jämfört med produktionsutvecklingen. Industrins andel av sysselsättningen minskar i huvudalternativet från 28 procent år 1995 till 25 procent år 2010. Det beror främst på att den arbetsintensiva industrin minskar medan den kapital- och den kunskapsintensiva industrin ligger kvar på samma andel, trots att främst den kunskapsintensiva industrin uppvisar en snabb produktivitetstillväxt. Bland tjänstesektorerna är det framför allt de kunskapsintensiva tjänsterna som i snabb takt ökar sin andel av sysselsättningen. Sammantaget innebär detta att andelen av de sysselsatta inom kunskapsintensiva delar av näringslivet ökar från 35 procent år 1995 till 39 procent år 2010.

Den nationella utvecklingen innebär inte automatiskt att alla regioner genomgår samma utveckling. Regionens utveckling är bland annat beroende av dess branschstruktur, regionens historiska sysselsättning samt vilken tillgång till kvalificerad arbetskraft som krävs.

Sysselsättningen utvecklas mest positivt i storstäderna och i områden med ett stort utbud av privata tjänster, exempelvis turism. Delvis är detta en konsekvens av att scenarierna förutsätter en lägre genomsnittlig ökningstakt för offentlig konsumtion än den ökningstakt som scenarierna härleder för privat konsumtion.

Vi konstaterade i kapitel två att efterfrågan på grundskoleutbildade har minskat på 1990-talet. Denna utveckling fortsätter i scenarierna och efterfrågan sjunker från 30 procent år 1995 till 18 procent år 2010 i huvudalternativet, vilket nästan innebär en halvering. Alla andra utbildningskategorier möter en ökad efterfrågeandel. Den relativt sett största ökningen kan noteras för tekniker, framför allt högskoleingenjörer, och IT-utbildade. Men även ekonomer och jurister samt de med kortare högskoleutbildningar möter en högre efterfrågan. Andelen högskoleutbildade i näringslivet stiger från omkring sju procent år 1995 till ungefär tolv procent år 2010. För att uppnå denna utvecklingen måste utbildningsnivån i Sverige således närma sig den genomsnittliga utbildningsnivån i OECD-länderna. Efterfrågan på grundskoleutbildade minskar i de flesta regioner i huvudalternativet och i alla regioner i snabbtillväxtalternativet. Gymnasieutbildade möter en minskad efterfrågan i alla regioner oavsett scenarie.

Appendix A: Kriterier för sektorsindelningen

Ohlsson-Vinell har utvecklat en klassificering av tillverkningsindustrin utifrån olika branschers relativa användning av produktionsresurser.131 I denna rapport har samma princip använts för att dela in

alla

næringsgrenar =i kunskaps-, kapital- och arbetsintensiva sektorer. De

kriterier, eller mått, som har använts skiljer sig emellertid från Ohlsson-Vinells men för tillverkningsindustrin överensstämmer indelningen enligt vår metod i stort sett med Ohlson-Vinells.132 Tjänstesektorn brukar inte indelas i kunskaps-, kapital- och arbetsintensiva sektorer.133 Det finns därför inte någon tidigare gjord indelning att jämföra med.

Indelningen i kunskaps-, kapital- och arbetsintensiva sektorer har genomförts i två steg. Först har de kapitalintensiva branscherna identifierats. De branscher som inte definierats som kapitalintensiva har sedan delats in i kunskapsintensiva och arbetsintensiva sektorer.

För att kunna identifiera de kapitalintensiva branscherna har ett mått på den relativa kapitalanvändningen i olika branscher konstruerats.134Kapitalförslitning har använts som en approximation av den del av en branschs förädlingsvärde som kapitalet bidrar med. Ett mått på den

relativa =kapitalanvändningen erhålls om kapitalförslitningen sätts i

relation till det totala förädlingsvärdet till faktorpris exkl. driftsöverskott netto,135 det vill säga kapitalförslitning dividerat med löner + kollektiva avgifter + kapitalförslitning.

131 Lennart Ohlsson, Lars Vinell,

7LOOYl[WHQV&#3;GULYNUDIWHU&#30;&#3;(Q&#3;VWXGLH&#3;DY&#3;LQGXVWULHUV&#3;IUDPWLGV&#16;

YLOONRU, Industriförbundet 1987.

132 Ohlsson-Vinell använder fem sektorer. Förutom kunskap- kapital- och arbetsintensiv industri har man även en skyddad sektor och en forskningsintensiv sektor. Om den forskningsintensiva sektorn läggs samman med den kunskapsintensiva så erhålles god överensstämmelse med vår kunskapsintensiva sektor.133 I Bilaga 6 till Finansdepartementets Långtidsutredning görs en indelning av tjänstesektorn i kunskaps- och arbetsintensiva sektorer. Här har vi gått ett steg längre. Vi har enligt samma princip som för tillverkningsindustrin även identifierat de kapitalintensiva branscherna.134 Appendix 2 till Nationalräkenskaper 1980-1993 N 10 SM 9401.135 Förädlingsvärde faktorpris är summan av de direkta och indirekta kostnader som en bransch måste täcka. De direkta kostnaderna är löner och kollektiva avgifter samt kapitalförslitning. Driftsöverskott netto är övriga kostnader - räntor, utdelning osv. Vi har bedömt att de direkta kostnaderna för arbete (löner och kollektiva avgifter) samt kapitalförslitning bäst visar produktionsfaktorerna arbete och kapitals bidrag till förädlingsvärdet. Driftsöverskott netto har därför exkluderats. Kapitalförslitning har alltså satts i relation till de direkta kostnaderna för produktionsfaktorerna arbete och kapital.

150

8EFIPP&#2;%&#18;&#21; /ETMXEPJ¶VWPMXRMRKIRW&#2;ERHIP&#2;EZ&#2;HIX&#2;XSXEPE&#2;J¶VÆHPMRKWZÆVHIX&#2;XMPP JEOXSVTVMW&#2;I\OP&#18;&#2;HVMJXW¶ZIVWOSXX&#18;

Petro

43% el/gas/vatten

62%

massa och papper

34% jordbruk mm.

48%

stèl- och metallframstælln. 26% extraktiv industri

32%

kemi, exkl petro

24% bygg

9%

sègverk och trævaror 23% gummi 21% fastigheter, uthyrning 79% jord- och sten 21% samfærdsel 30% livsmedel 19% post och tele 28% transportmedel 19% restaurang och hotell 21% teko 18% handel 15% metallvaru 15% företagstjænster 14% maskin 15% renhèllning mm. 14% elektro 14% rekreation mm. 14% varv 13% undervisn. och sjukvèrd 8% förlagsverksamhet 12% bank och försækring 8% instrument 8% övrig tillverkning 3%

$QP&#29; 0DUNHUDGH&#3;EUDQVFKHU&#3;KDU&#3;NODVVLILFHUDWV&#3;VRP&#3;NDSLWDOLQWHQVLYD&#17; .lOOD&#29; $SSHQGL[&#3;&#21;&#3;WLOO&#3;1DWLRQDOUlNHQVNDSHU&#3;&#20;&#28;&#27;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#22;&#3;1&#3;&#20;&#19;&#3;60&#3;&#28;&#23;&#19;&#20;&#17;

Eftersom den genomsnittliga kapitalförslitningens andel av förädlingsvärde faktorpris är 19 procent i tillverkningsindustrin och 28 procent i tjänstesektorn har 25 procent bedömts som ett rimligt kriterium för att definiera en bransch som kapitalintensiv. De markerade branscherna i tabell A.1 är de som klassats som kapitalintensiva.

I ett andra steg ska de kunskapsintensiva branscherna identifieras bland de branscher som

inte definierats som kapitalintensiva. Som mått på

kunskap används andelen akademiker med en utbildning som är tre år eller längre136 (exkl. forskarutbildade). Branscher där mer än fem procent137 av de sysselsatta har en akademisk utbildning som är längre än tre år har identifierats som kunskapsintensiva.

136 Datamaterialet kommer från SCB - Årsys, 1992 års siffror.137 Den genomsnittliga andelen akademiker med utbildning längre än tre år är fem procent inom tillverkningsindustrin och nio procent i den privata tjänstesektorn.

8EFIPP&#2;%&#18;&#22; %RHIPIR&#2;W]WWIPWEXXE&#2;QIH&#2;IR&#2;EOEHIQMWO&#2;YXFMPHRMRK&#2;PÆRKVI&#2;ÆR&#2;XVI ÄV&#2;M&#2;SPMOE&#2;FVERWGLIV&#15;&#2;I\OP&#18;&#2;JSVWOEVYXFMPHEHI&#18;

varv

14% el/gas/vatten

8%

transportmedel

11% extraktiv industri

3%

kemi, exkl petro

9% jordbruk mm.

3%

petro

8% bygg

2%

förlagsverksamhet

7%

maskin

7% undervisning och FoU 51%

elektro

6% förvaltning och försvar 25%

instrument

6% företagstjænster

23%

massa och papper

4% intresseorgan mm.

17%

stèl och metallframstælln. 3% kultur och rekreation 15% gummi 3% bank och försækring 13% jord- och sten 3% int.org och ambassader 13% övrig tillverkning 3% hælso- och sjukvèrd 9% livsmededel 2% fastigheter, uthyrning 6% teko 2% samfærdsel 5% metallvaru 2% post och tele 4% sègverk och trævaror 1% handel,restaurang, hotell 4%

renhèllning mm.

1%

$QP&#29; 0DUNHUDGH&#3;EUDQVFKHU&#3;KDU&#3;NODVVLILFHUDWV&#3;VRP&#3;NXQVNDSVLQWHQVLYD&#17; .lOOD&#29;&#3; $SSHQGL[&#3;&#21;&#3;WLOO&#3;1DWLRQDOUlNHQVNDSHU&#3;&#20;&#28;&#27;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#22;&#3;1&#3;&#20;&#19;&#3;60&#3;&#28;&#23;&#19;&#20;&#17;

De branscher som är markerade i tabell A.2 är de som klassats som kunskapsintensiva. De branscher som varken klassificerats som kapitaleller kunskapsintensiva benämns arbetsintensiva. Indelningen mellan industri- och tjänsteverksamheter bestäms slutligen av SNI-tillhörigheten.

Appendix B: Nationalrækenskapsdata

Appendix B består av tabeller över näringslivets utveckling med avseende förädlingsvärde, förädlingsvärde per sysselsatt, förädlingsvärde per timme,antal sysselsatta och antal arbetade timmar för perioden 1980 till 1996. I tabellen anger

Σ

en delsumma av sektorer närmast ovan medan

ΣΣ

anger totalsumman för alla sektorer.

61,&#28;&#21; 61,&#28;&#21;&#3;QDPQ

22 Förlag; grafisk och annan reproind 29 Maskinind 30 Ind för kontorsmaskiner o datorer 33 Ind för instrument och ur 24.4-5 Ind f läkemedel, rengöringsmedel 31-32 Annan elektro-och teleproduktind 34-35 Transportmedelsind

Σ

6XPPD&#3;NXQVNDSVLQWHQVLY&#3;LQG

21 Massa- pappers- pappersvaruind 23 Ind f stenkols- petroleumprod o kärnbr 26 Jord o stenvaruind 27 Stål- o metallverk 10-14 Gruvor o mineralutvinningsind 24 övr Övrig kemisk ind

Σ

6XPPD&#3;NDSLWDOLQWHQVLY&#3;LQG

20 Trävaruind; ej möbler 25 Gummi- och plastvaruind 28 Metallvaruind; ej maskinind 15-16 Livsmedels- dryckesvaru & tobaksind 17-19 Textil- beklädnads- o lädervaruind 36-37 Övrig tillverkningsind

Σ

6XPPD&#3;DUEHWVLQWHQVLY&#3;LQG

65-67 Finansiella företag 71-74 Företagsservicefirmor 80-85 Utbildning, hälso- o sjukvård o omsorg 90-93 Renhållning, kultur, sport mm

Σ

6XPPD&#3;NXQVNDSVLQWHQVLYD&#3;WM

70 Fastighetsbolag, fastighetsförvaltare 60-64 Transport- o kommunikationsföretag

Σ

6XPPD&#3;NDSLWDOLQWHQVLYD&#3;WM

45

Byggind

55 Hotell o restaurang 50-52 Parti- o detaljhandel, reparationsverks

Σ

6XPPD&#3;DUEHWVLQWHQVLYD&#3;WM

01-05 Jordbruk, skogsbruk, fiske 40-41 El- gas- värme- o vattenverk

Σ

6XPPD&#3;|YULJD

ΣΣ

7RWDO&#3;VXPPD

Tabell B1. Förädlingsvärde till producentpris, 1991 års priser, miljontals kronor.

SNI92 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

22 19567 19323 18880 19494 19766 19474 19843 20553 20207 20758 19943 20663 20007 20273 21773 23427 24197 29 28402 28124 27276 30123 33104 35144 34771 33924 34380 36880 36744 32337 30160 28862 34609 39948 37104 30 3041 2955 2871 3245 3644 3871 3849 3755 3816 4136 4078 3568 2921 2050 1759 1615 1675 33 4898 4774 4818 4870 5091 6047 6010 5969 6354 6807 8264 7709 7705 9052 10302 11870 12148 24.4-5 5113 5277 5163 5416 5488 5544 5425 5890 6298 6311 6722 7657 8311 9805 11449 12800 14015 31-32 9772 10119 9718 10316 11435 12535 12686 12927 14415 14772 15694 15780 16263 18872 25837 37925 46972 34-35 29299 30348 31454 32152 33456 33658 34969 36034 35139 33907 31515 27768 27273 25371 31095 39092 37961

Σ

100092 100920 100180 105616 111984 116273 117553 119052 120609 123571 122960 115482 112640 114285 136824 166677 174072

21 15833 15009 15276 17234 17711 18081 18811 20547 21084 20716 20607 20112 20575 21494 23381 22654 22283 23 3356 3158 3701 5284 6303 5817 7476 6307 6752 6878 7123 6823 7069 7932 7628 7812 8289 26 8944 7702 8339 8836 9238 8765 8930 9180 9641 10184 9895 8411 7440 6804 7119 7482 6881 27 11170 10429 10381 11034 12203 12124 11879 12228 13001 13289 13346 12514 12390 12936 15207 16388 16626 10-14 4425 3980 3067 2895 3903 4156 4336 4327 4230 3950 4084 3831 3955 3615 3830 4324 4162 24 övr 8440 7964 8347 8846 9186 9332 9211 9782 10224 10215 10369 10595 10620 11287 12038 11802 12079

Σ

52168 48242 49111 54129 58544 58275 60643 62371 64932 65232 65424 62286 62049 64068 69203 70462 70320

20 12529 11276 12012 12775 13567 13058 13121 13911 14251 14927 14646 13373 10979 10845 12021 12630 12140 25 8568 7778 7716 8098 8966 9109 8886 9279 9549 8996 8606 7925 7848 7852 9208 9456 9236 28 16842 16275 15920 17033 18883 19984 20181 21281 22400 23052 22817 19953 17552 17770 20459 23542 22541 15-16 27263 26898 27951 27975 29919 30332 30094 30002 30658 29832 28845 28618 28126 28381 29872 30318 31506 17-19 8195 7257 6508 6383 6935 7012 6939 7112 6517 6060 5901 5144 4936 4516 4865 5015 4934 36-37 6637 6193 6696 6700 7687 8136 8241 8781 9043 9377 9426 8257 8123 7547 8583 9329 9525

Σ

80034 75677 76803 78964 85957 87631 87462 90366 92418 92244 90241 83270 77564 76911 85008 90290 89882

65-67 37527 38758 40305 42097 44133 47027 50488 53218 55847 58193 58150 60960 58844 57020 64779 69129 70082 71-74 45519 48143 53376 55028 55840 57979 62231 67777 72979 76212 80682 81901 80958 76755 82500 88526 94914 80-85 4980 5094 5307 5247 5135 4771 4826 5260 5264 5377 5362 5613 6187 6696 8754 9203 9480 90-93 18885 20258 19936 20220 20254 20302 21175 22181 22042 21927 21718 21889 21962 21581 21835 23104 23944

Σ

106911 112253 118924 122592 125362 130079 138720 148436 156132 161709 165912 170363 167951 162052 177868 189962 198420

70 137579 141560 144022 146498 146310 145373 143564 143743 144527 144839 145789 147422 158008 156295 157157 157186 157442 60-64 62463 62785 63621 62598 64409 65447 68373 73097 77327 80162 88780 87538 88228 83937 87222 90364 92969

Σ

200042 204345 207643 209096 210719 210820 211937 216840 221854 225001 234569 234960 246236 240232 244379 247550 250411

45 80845 77944 80867 79280 84301 84886 86345 89954 91380 98416 98748 98536 94091 84787 81186 80773 81441 55 19923 19637 19675 20288 20834 20329 19551 20763 21525 23016 21596 20250 19284 19919 20704 21547 22252 50-52 102792 100711 101656 103747 107560 110703 117152 124139 129439 133732 134897 133989 131613 130125 136488 143368 146903

Σ

203560 198292 202198 203315 212695 215918 223048 234856 242344 255164 255241 252775 244988 234831 238378 245688 250596

01-05 28048 28057 29292 31991 32380 31480 31303 29957 29442 32627 34020 31211 30301 30840 31420 33212 32225 40-41 25773 26968 25978 28221 32880 36550 38468 40758 40761 39192 40080 40483 39710 39549 39484 40550 40616

Σ

53821 55025 55270 60212 65260 68030 69771 70715 70203 71819 74100 71694 70011 70389 70904 73762 72841

ΣΣ

796628 794754 810129 833924 870521 887026 909134 942636 968492 994740 1008447 990830 981439 962768 1022564 1084391 1106542

Tabell B2. Medelantal sysselsatta, hundratal.

SNI92 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

736 733 723 731 735 738 727 716 733 743 724 702 654 621 642 644 641

1404 1364 1296 1250 1258 1292 1336 1280 1291 1309 1294 1202 1096 995 1027 1094 1076

128 125 118 115 115 120 126 119 120 124 124 116 106 97 75 66 65

180 181 174 174 171 195 204 191 199 208 230 226 209 205 221 236 234

24.4-5 136 144 142 141 145 148 152 159 152 148 135 131 122 117 132 146 158 31-32 971 970 933 903 920 917 826 787 817 738 655 632 558 518 531 619 638 34-35 1173 1167 1164 1120 1141 1197 1249 1270 1290 1221 1157 1067 957 859 872 934 918

Σ

4728 4684 4550 4434 4485 4607 4620 4522 4602 4491 4319 4076 3702 3412 3500 3739 3730

703 689 651 638 634 626 596 593 601 606 581 544 491 455 450 463 468

39 38 37 37 38 38 39 30 32 32 33 31 28 29 28 29 30

345 321 308 299 287 279 287 288 291 301 296 285 248 210 197 204 201

649 623 577 535 515 513 495 488 495 479 456 413 376 345 349 360 351

10-14 170 166 157 147 141 141 133 122 117 109 108 105 101 90 94 98 100 24 övr 273 265 259 253 251 250 240 247 241 246 228 224 208 200 196 195 202

Σ

2179 2102 1989 1909 1866 1847 1790 1768 1777 1773 1702 1602 1452 1329 1314 1349 1352

603 548 532 546 544 509 500 493 484 478 473 444 398 362 371 385 372

309 294 275 269 283 288 296 305 309 289 272 251 236 211 225 234 234

701 679 649 666 674 752 755 792 853 851 826 752 669 612 649 699 708

15-16 881 849 832 810 820 792 797 807 843 841 825 790 726 716 702 703 694 17-19 454 412 382 361 365 352 359 342 320 287 274 227 199 182 177 183 162 36-37 654 628 616 622 624 628 648 659 665 675 676 644 618 579 600 611 599

Σ

3602 3410 3286 3274 3310 3321 3355 3398 3474 3421 3346 3108 2846 2662 2724 2815 2769

65-67 736 740 749 765 795 821 841 890 907 921 953 950 895 840 899 919 898 71-74 1511 1558 1629 1680 1773 1786 2047 2188 2299 2460 2594 2645 2582 2386 2455 2585 2708 80-85 742 737 738 737 708 742 741 757 745 750 812 837 905 976 1097 1181 1186 90-93 1012 1033 1056 1063 1050 1062 1073 1111 1127 1134 1122 1123 1103 1074 1090 1138 1133

Σ

4001 4068 4172 4245 4326 4411 4702 4946 5078 5265 5481 5555 5485 5276 5541 5823 5925

519 482 483 537 535 535 608 573 570 595 641 653 671 632 629 637 640

60-64 2813 2826 2890 2844 2833 2899 2893 2900 2900 2941 2989 3006 2884 2739 2709 2721 2707

3332 3308 3373 3381 3368 3434 3501 3473 3470 3536 3630 3659 3555 3371 3338 3358 3347

3017 2991 2930 2799 2722 2720 2731 2799 2809 2973 2992 2972 2678 2296 2139 2136 2155

672 691 726 764 812 883 875 897 952 998 1011 926 852 858 860 883 888

50-52 5551 5506 5390 5372 5349 5376 5369 5460 5579 5755 5705 5622 5390 5113 5104 5153 5098

Σ

9240 9188 9046 8935 8883 8979 8975 9156 9340 9726 9708 9520 8920 8267 8103 8172 8141

01-05 2312 2227 2189 2139 2116 2067 2014 1809 1784 1697 1677 1603 1547 1541 1543 1510 1428 40-41 325 329 338 342 337 341 341 340 333 335 330 324 315 301 294 292 298

2637 2556 2527 2481 2453 2408 2355 2149 2117 2032 2007 1927 1862 1842 1837 1802 1726

ΣΣ

29719 29316 28943 28659 28691 29007 29298 29412 29858 30244 30193 29447 27822 26159 26357 27058 26990

Tabell B3. Förädlingsvärde per sysselsatt i 1991 års priser, kronor.

SNI92 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

22 265856 263615 261134 266676 268925 263875 272944 287053 275675 279381 275456 294345 305917 326457 339143 363773 377488 29 202293 206188 210463 240984 263148 272012 260262 265031 266305 281742 283957 269027 275182 290070 336991 365155 344833 30 237578 236400 243305 282174 316870 322583 305476 315546 318000 333548 328871 307586 275566 211340 234533 244697 257692 33 272111 263757 276897 279885 297719 310103 294608 312513 319296 327260 359304 341106 368660 441561 466154 502966 519145 24.4-5 375956 366458 363592 384113 378483 374595 356908 370440 414342 426419 497926 584504 681230 838034 867348 876712 887025 31-32 100639 104320 104159 114241 124293 136696 153584 164257 176438 200163 239603 249684 291452 364324 486573 612682 736238 34-35 249778 260051 270223 287071 293216 281186 279976 283732 272395 277699 272385 260244 284984 295355 356594 418544 413519

Σ

211701 215457 220176 238196 249686 252383 254444 263273 262080 275153 284696 283322 304268 334950 390926 445780 466681

21 225220 217837 234654 270125 279353 288834 315621 346492 350815 341848 354682 369706 419043 472396 519578 489287 476132 23 860513 831053 1000270 1428108 1658684 1530789 1916923 2102333 2110000 2149375 2158485 2200968 2524643 2735172 2724286 2693793 2763000 26 259246 239938 270747 295518 321882 314158 311150 318750 331306 338339 334291 295123 300000 324000 361371 366765 342338 27 172111 167400 179913 206243 236951 236335 239980 250574 262646 277432 292675 303002 329521 374957 435731 455222 473675 10-14 260294 239759 195350 196939 276809 294752 326015 354672 361538 362385 378148 364857 391584 401667 407447 441224 416200 24 övr 309158 300528 322278 349644 365976 373280 383792 396032 424232 415244 454781 472991 510577 564350 614184 605231 597970

Σ

239413 229505 246913 283546 313741 315512 338788 352777 365402 367919 384395 388801 427335 482077 526659 522328 520118

20 207778 205766 225789 233974 249393 256542 262420 282170 294442 312280 309641 301194 275854 299586 324016 328052 326344 25 277282 264558 280582 301041 316820 316285 300203 304230 309029 311280 316397 315737 332542 372133 409244 404103 394701 28 240257 239691 245300 255751 280163 265745 267298 268699 262603 270881 276235 265332 262362 290359 315239 336795 318376 15-16 309455 316820 335950 345370 364866 382980 377591 371772 363677 354721 349636 362253 387410 396383 425527 431266 453977 17-19 180507 176141 170366 176814 190000 199205 193287 207953 203656 211150 215365 226608 248040 248132 274859 274044 304568 36-37 101483 98615 108701 107717 123189 129554 127176 133247 135985 138919 139438 128214 131440 130345 143050 152684 159015

Σ

222193 221927 233728 241185 259689 263869 260692 265939 266028 269640 269698 267921 272537 288922 312070 320746 324601

65-67 509878 523757 538117 550288 555132 572801 600333 597955 615733 631846 610178 641684 657475 678810 720567 752220 780423 71-74 301251 309005 327661 327548 314946 324630 304011 309767 317438 309805 311033 309645 313548 321689 336049 342460 350495 80-85 67116 69118 71911 71194 72528 64299 65128 69485 70658 71693 66034 67061 68365 68607 79799 77925 79933 90-93 186611 196108 188788 190216 192895 191168 197344 199649 195581 193360 193565 194915 199112 200940 200321 203023 211333

Σ

267211 275941 285053 288792 289787 294897 295023 300113 307468 307140 302704 306684 306201 307149 321003 326227 334886

70 2650848 2936929 2981822 2728082 2734766 2717252 2361250 2508604 2535561 2434269 2274399 2257611 2354814 2473022 2498521 2467598 2460031 60-64 222051 222169 220142 220105 227353 225757 236339 252059 266645 272567 297022 291211 305922 306451 321971 332098 343439

Σ

600366 617730 615603 618444 625650 613920 605361 624359 639349 636315 646196 642143 692647 712643 732112 737195 748166

45 267965 260595 275997 283244 309702 312081 316166 321379 325311 331033 330040 331548 351348 369281 379551 378151 377916 55 296473 284182 271006 265550 256576 230227 223440 231472 226103 230621 213610 218683 226338 232156 240744 244020 250586 50-52 185177 182911 188601 193125 201084 205921 218201 227361 232011 232375 236454 238330 244180 254498 267414 278222 288158

Σ

220303 215816 223522 227549 239441 240470 248521 256505 259469 262352 262918 265520 274650 284058 294185 300646 307820

01-05 121315 125986 133815 149561 153025 152298 155427 165600 165034 192263 202862 194704 195869 200130 203629 219947 225665 40-41 793015 819696 768580 825175 975668 1071848 1128094 1198765 1224054 1169910 1214545 1249475 1260635 1313920 1342993 1388699 1362953

Σ

204099 215278 218718 242692 266042 282517 296268 329060 331615 353440 369208 372050 375999 382134 385977 409334 422022

ΣΣ

268053 271099 279905 290982 303413 305797 310306 320494 324366 328905 334000 336479 352756 368045 387967 400765 409982

Tabell B4. Förädlingsvärde per arbetad timme i 1991 års priser, kronor.

SNI92 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

203 200 197 198 197 192 183 190 185 187 181 193 207 213 225 239 250

136 138 141 159 169 177 173 173 169 181 180 169 172 176 196 207 195

158 157 161 186 202 209 204 204 199 211 207 193 172 129 131 140 142

190 184 190 192 200 210 197 197 204 213 228 223 241 276 286 302 307

24.4-5 300 297 287 298 291 292 279 301 326 336 391 449 499 605 599 593 609 31-32 84 86 85 88 94 106 105 112 121 135 153 168 193 232 302 375 438 34-35 164 170 176 187 184 174 185 185 181 188 179 170 178 179 208 243 238

Σ

151 153 156 166 169 172 171 174 173 183 185 184 196 209 237 266 277

167 162 174 195 195 195 210 227 232 226 235 243 272 301 323 304 305

540 534 640 919 1056 952 1246 1177 1230 1264 1277 1310 1488 1577 1453 1508 1524

168 156 178 195 209 201 206 209 217 229 222 192 198 211 230 233 220

116 112 120 136 158 159 164 169 176 186 199 208 222 246 278 284 292

10-14 180 168 140 134 175 178 197 209 216 215 232 229 252 247 256 273 276 24 övr 232 216 228 237 242 245 245 251 263 257 280 293 310 339 349 346 352

Σ

167 160 172 194 210 208 224 230 238 241 252 255 277 306 325 321 325

136 132 141 148 156 160 167 180 190 200 197 191 175 188 199 196 194

205 191 197 207 217 211 207 207 211 212 215 215 226 243 259 257 252

147 143 146 153 166 177 180 178 177 181 183 174 172 186 195 197 190

15-16 212 216 229 233 243 254 257 248 244 241 238 249 259 258 266 269 280 17-19 120 117 113 116 124 128 136 147 141 143 149 155 168 167 172 171 174 36-37 72 71 79 79 90 96 95 100 104 106 107 99 105 102 110 114 115

Σ

149 147 154 159 170 177 179 181 183 185 185 184 187 194 203 203 203

65-67 354 361 369 377 385 393 401 410 420 428 436 447 451 458 478 487 498 71-74 189 195 205 206 199 206 205 208 210 206 210 211 211 213 218 224 228 80-85 54 55 57 55 54 45 43 44 42 42 39 40 40 40 46 45 44 90-93 141 146 139 143 141 137 138 140 136 133 133 133 135 133 132 135 139

Σ

187 192 196 199 198 198 199 202 203 203 203 206 202 199 204 208 210

2076 2331 2207 2100 2141 1916 1823 1852 1776 1657 1566 1630 1675 1646 1654 1624 1623

60-64 135 134 136 136 140 140 141 150 156 159 166 167 174 174 181 186 192

Σ

377 386 389 394 398 387 376 383 385 381 374 383 409 416 424 425 431

164 159 167 171 177 179 181 185 187 190 191 195 206 214 214 213 214

192 182 173 170 164 154 144 146 146 150 138 144 146 149 154 156 159

50-52 119 118 120 123 127 132 139 145 148 149 152 155 156 161 166 172 178

Σ

140 137 140 142 147 149 153 158 160 162 163 167 171 176 179 182 186

01-05

89 92 99 110 113 116 118 121 120 134 142 141 140 146 146 157 159

40-41 445 461 427 469 558 617 655 686 685 655 636 661 641 656 661 687 671

Σ

144 152 154 172 189 205 215 230 230 237 245 253 251 259 259 273 277

ΣΣ

179 181 186 192 198 200 203 207 209 211 213 217 225 232 240 246 250

Tabell B5. Arbetade timmar i 10 000-tal.

SNI92 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

9646 9661 9579 9826 10015 10164 10823 10824 10922 11075 11007 10713 9648 9522 9661 9782 9668

29 20825 20314 19352 18916 19544 19848 20062 19646 20304 20431 20444 19123 17569 16410 17616 19337 18982 30 1922 1877 1787 1743 1801 1856 1891 1844 1920 1956 1971 1844 1695 1584 1346 1157 1177 33 2582 2594 2536 2537 2547 2884 3044 3028 3114 3193 3621 3463 3199 3283 3607 3932 3962 24.4-5 1705 1776 1798 1820 1887 1896 1947 1960 1932 1877 1718 1706 1666 1620 1911 2157 2302 31-32 11609 11763 11446 11705 12227 11814 12111 11589 11949 10911 10241 9419 8409 8118 8551 10112 10729 34-35 17886 17890 17845 17234 18226 19326 18859 19464 19402 18028 17582 16335 15363 14192 14953 16081 15960

Σ

66175 65875 64343 63781 66247 67788 68737 68355 69543 67471 66584 62603 57549 54729 57645 62558 62780

9500 9254 8798 8847 9104 9256 8957 9033 9106 9166 8776 8273 7571 7145 7244 7462 7301

621 591 578 575 597 611 600 536 549 544 558 521 475 503 525 518 544

5327 4938 4692 4531 4415 4359 4341 4393 4443 4455 4457 4374 3758 3222 3090 3218 3130

9620 9282 8624 8097 7702 7629 7257 7216 7381 7137 6717 6010 5569 5253 5470 5767 5703

10-14 2461 2363 2196 2153 2225 2330 2198 2070 1956 1839 1762 1672 1567 1461 1495 1581 1509 24 övr 3645 3684 3663 3733 3789 3811 3758 3893 3890 3979 3703 3611 3428 3328 3445 3410 3433

Σ

31174 30112 28551 27936 27832 27996 27111 27141 27325 27120 25973 24461 22368 20912 21269 21956 21620

9242 8556 8501 8639 8683 8179 7850 7718 7493 7448 7429 7015 6273 5756 6027 6437 6244

4172 4074 3910 3905 4127 4307 4284 4479 4536 4235 3994 3691 3480 3225 3556 3684 3661

28 11470 11385 10890 11101 11390 11287 11236 11937 12688 12754 12497 11449 10200 9537 10467 11964 11893 15-16 12887 12468 12211 12025 12302 11951 11706 12081 12562 12382 12128 11506 10879 10981 11247 11268 11266 17-19 6837 6200 5763 5498 5581 5462 5101 4851 4620 4228 3949 3314 2933 2709 2831 2928 2839 36-37 9156 8667 8446 8442 8570 8445 8648 8756 8680 8848 8785 8303 7747 7420 7838 8216 8281

Σ

53764 51350 49721 49610 50653 49631 48825 49822 50579 49895 48782 45278 41512 39628 41966 44497 44184

65-67 10606 10734 10920 11164 11461 11978 12599 12987 13300 13585 13340 13624 13043 12452 13545 14187 14077 71-74 24065 24749 26043 26729 28005 28203 30291 32639 34827 36942 38493 38831 38368 36032 37929 39471 41674 80-85 9195 9244 9390 9474 9593 10532 11293 12077 12479 12707 13594 13969 15348 16639 19003 20655 21308 90-93 13400 13876 14314 14182 14322 14853 15390 15826 16257 16471 16340 16463 16321 16235 16565 17177 17243

Σ

57266 58603 60667 61549 63381 65566 69573 73529 76863 79705 81767 82887 83080 81358 87042 91490 94302

6628 6073 6526 6976 6835 7586 7877 7763 8140 8739 9311 9042 9431 9494 9504 9681 9702

60-64 46436 46844 46832 46095 46059 46908 48524 48857 49438 50273 53423 52297 50767 48239 48162 48510 48437

Σ

53064 52917 53358 53071 52894 54494 56401 56620 57578 59012 62734 61339 60198 57733 57666 58191 58139

45 49182 49081 48350 46352 47649 47458 47790 48521 48958 51734 51734 50565 45759 39582 38005 37876 38134 55 10371 10772 11391 11965 12670 13239 13585 14236 14731 15330 15702 14054 13191 13355 13416 13852 14019 50-52 86229 85273 84493 84600 84812 83952 84123 85517 87755 89963 88869 86597 84360 80595 82092 83197 82464

Σ

145782 145126 144234 142917 145131 144649 145498 148274 151444 157027 156305 151216 143310 133532 133513 134925 134617

01-05 31495 30393 29694 29022 28671 27229 26603 24846 24582 24297 23898 22202 21695 21182 21450 21116 20236 40-41 5795 5853 6088 6015 5889 5923 5869 5940 5952 5988 6304 6125 6199 6029 5969 5903 6051

Σ

37290 36246 35782 35037 34560 33152 32472 30786 30534 30285 30202 28327 27894 27211 27419 27019 26287

ΣΣ

444515 440229 436656 433901 440698 443276 448617 454527 463866 470515 472347 456111 435911 415103 426520 440636 441929

Appendix C: Sysselsatta efter utbildning och sektor

Tabell C.1 Antalet sysselsatta (tusental) fördelade efter utbildningsnivå och sektor 1990, 1993 och 1995.

Sektor i näringslivet Grundskoleutbildade Gymnasieutbildade Korta eftergymnasiala utb Långa eftergymnasiala

1990 1993 1995 1990 1993 1995 1990 1993 1995 1990 1993 1995

Kunskapsintensiv

Industri

136 93 92 241 190 217 23 22 29 30 30 35

Andel av alla inom utb. kat 14 14 14 16 16 16 14 14 15 19 20 20 Tjänster 91 66 70 228 207 234 57 62 79 80 77 92 Andel av alla inom utb. kat 10 10 11 15 17 18 35 38 40 49 50 52

Kapitalintensiv

Industri

40 30 29 49 43 46

3 4 4

4 4 4

Andel av alla inom utb. kat 4 5 5

3 4 3

2 2 2

2 2 2

Tjänster

115 85 82 214 188 190 22 21 23 12 12 12

Andel av alla inom utb. kat

12 13 13 14 15 14 13 13 12

7 7 7

Arbetsintensiv

Industri

171 107 107 180 124 146 11 9 11

8 6 7

Andel av alla inom utb. kat 18 17 17 12 10 11

7 5 5

5 4 4

Tjänster

340 225 219 504 408 445 39 37 45 25 22 24

Andel av alla inom utb. kat

35 35 34 34 34 33 24 23 22 15 14 14

Övrig sektor

66 42 38 72 58 59

8 7 7

5 4 4

Andel av alla inom utb. kat 7 6 6

5 5 4

5 4 4

3 2 2

Hela näringslivet

959 649 637 1488 1217 1338 163 162 198 163 155 178

Andel av totalt antal sysselsatta

35 30 27 54 56 57

6 7 8

6 7 8

Anm: Skillnader i datakälla medför att uppgifter om om absoluta tal kan skilja sig. Uppgifterna i denna tabell baseras på SCBs databas ÅRSYS medan uppgifter som återfinnes i tabell 2.2 kommer från nationalräkenskaperna

Källa: NUTEK utbildningsdatabasen.

Appendix D: Lönsamhet

Som mått på lönsamhet används

bruttovinstandel138. För att beskriva hur

lönsamheten är fördelad inom, och mellan, de tre industrisektorerna delas arbetsställen in i olika bruttovinstklasser och vi studerar hur stor andel av de sysselsatta som finns i arbetsställen inom respektive sektor och bruttovinstklass 1995.

Det framgår av diagram D.1 att lönsamheten är ojämnt fördelad mellan industrins arbetsställen. Kapitalintensiv industri har en jämförelsevis större andel sysselsatta i arbetsställen med höga bruttovinstandelar än arbets- och kunskapsintensiv industri, vilket kan förklaras av att den kapitalintensiva industrin har betydligt lägre andel personalkostnader än andra industrier. Den kapitalintensiva industrin måste dessutom, generellt sett, ha en högre bruttovinstandel än de andra industrierna för att kunna täcka de relativt sett högre kapitalkostnaderna. Att den arbetsintensiva sektorns sysselsättning är mer koncentrerad till lägre bruttovinstklasser framgår också av diagrammet.

138 Bruttovinsten är förädlingsvärdet (försäljningsvärdet minus kostnader för inköp av varor och tjänster) med avdrag för kostnader för personal, inklusive sociala avgifter. Bruttovinsten ska täcka övriga kostnader, exempelvis kapitalkostnader och kostnader för reparationer och underhåll samt också ge en nettovinst. Bruttovinstandelen beräknas sedan som bruttovinsten i procent av förädlingsvärdet.

162

'LDJUDP&#3;'&#17;&#20; 6\VVHOVDWWD&#3; LQRP&#3; UHVSHNWLYH&#3; LQGXVWULVHNWRU&#3; SURFHQWXHOOW&#3; I|UGHODGH HIWHU&#3;DUEHWVVWlOOHWV&#3;EUXWWRYLQVWNODVV&#3;&#20;&#28;&#28;&#24;&#17;

0 5 10 15 20 25

<=-2 0

-1 9 --1 1

-1 0 --1

0-9

10-19

20-29

30-39

40-49

50-59

60-69

> = 70

Bruttovinstandel

Arbetsintensiv

Kapitalintensiv

Kunskapsintensiv

$QP&#29; 'H&#3; WUH&#3; NXUYRUQD&#3; UHSUHVHQWHUDU&#3; GH&#3; V\VVHOVDWWD&#3; LQRP&#3; UHVSHNWLYH&#3; VHNWRU&#3; RFK EUXWWRYLQVWNODVV&#17;&#3;9DUMH&#3;NXUYD&#3;VXPPHUDU&#3;VnOHGHV&#3;WLOO&#3;&#20;&#19;&#19;&#3;SURFHQW&#17;&#3;1RWHUD&#3;DWW&#3;GHQ OlJVWD&#3;UHVSHNWLYH&#3;GHQ&#3;K|JVWD&#3;EUXWWRYLQVWNODVVHQ&#3;lU&#3;HWW&#3;|SSHW&#3;LQWHUYDOO&#3;RFK&#3;GlUI|U RPIDWWDU&#3;HWW&#3;VW|UUH&#3;VSDQQ&#3;lQ&#3;|YULJD&#3;EUXWWRYLQVWJUXSSHU&#17; .lOOD&#29; 6&%&#15;&#3;LQGXVWULVWDWLVWLN&#3;RFK&#3;187(.&#17;

Hur har då bruttovinsten utvecklats under 1990-talet? I diagram D.2 kan vi studera bruttovinstutvecklingen inom industrin mellan åren 1990 och 1995. Industrin har indelats i fem industrisektorer: skyddad industri, arbets-, kapital-, kunskaps- och FoU-intensiv industri.139 Skyddad industri utgörs bland annat av delar av livsmedelsindustrin och kan i huvudsak räknas som arbetsintensiv. Den FoU-intensiva industrin är också kunskapsintensiv.

Lönsamheten i industrin var genomgående lägre 1990 än 1995 men det framgår tydligt att utvecklingen skiljer sig åt mellan sektorerna, både med avseende på nivå och förändringstakt. Lönsamheten har ökat mest inom den FoU-intensiva industrin, som visar en stabil och uppåtgående trend sedan 1991. Den ökade lönsamheten har också varit jämnast över alla bruttovinstklasser inom FoU-intensiv industri. Lönsamheten inom den

kunskapsintensiva industrin sjönk kraftigt mellan 1991 och 1992 men fick sedan ett kraftigt uppsving och redovisar den kraftigaste ökningstakten mellan 1992 och 1994. Lönsamhetsutvecklingen inom den arbetsintensiva industrin var relativt stabil under de första åren men steg sedan. Inom kapital-, kunskaps- och den arbetsintensiva industrin ökade lönsamheten efter 1992. Utvecklingen har varit mest stabil inom den skyddade industrin under perioden.

'LDJUDP&#3;'&#17;&#21; *HQRPVQLWWOLJD&#3;EUXWWRYLQVWDQGHODU&#3;L&#3;IHP&#3;LQGXVWULVHNWRUHU&#15;&#3;&#20;&#28;&#28;&#19;&#16;&#20;&#28;&#28;&#24;&#17;

25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75

1990 1991 1992 1993 1994 1995

Arbetsintensiv Kunskapsintensiv FoU-intensiv Kapitalintensiv Skyddad

.lOOD&#29; 187(.&#17;

Teknisk utveckling, investeringar, produktförnyelser och marknadsförändringar leder till att näringslivets produktivitet och lönsamhet blir ojämnt fördelad. Vanligen har de industrier som arbetar med tekniska försprång, marknadsanpassade produkter, modern och kapitalintensiv produktionsutrustning samt har god kompetens och flexibilitet också hög produktivitet och lönsamhet. Samtidigt finns det som regel arbetsställen med föråldrade produkter, omodernt, nedslitet eller inflexibelt produktionssystem som har låg lönsamhet. Det är normalt i en marknadsekonomi. Spännvidden mellan dessa grupper är stor. Denna spännvidd är också en av de viktigaste förklaringarna till en strukturomvandling som innebär att föråldrade verksamheter läggs ner och att investeringar i bättre teknik, högre kompetens och nya produkter genomförs.

För att få en uppfattning om spännvidden mellan arbetsställen med högst respektive lägst lönsamhet inom de olika industrisektorerna grupperas arbetsställena efter lönsamhetsnivå. I strukturdiagrammen D.3-D.6 visas de sysselsatta i sektorn efter arbetsställenas lönsamhet. Arbetsställen har rangordnats i fallande skala från de med högst bruttovinstandel längst till vänster i diagrammet. Kurvans

höjd visar

164

'LDJUDP&#3;'&#17;&#22; $QGHO&#3; V\VVHOVDWWD&#3; HIWHU&#3; DUEHWVVWlOOHQDV&#3; EUXWWRYLQVWDQGHO&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#3; RFK &#20;&#28;&#28;&#24;&#3;L&#3;)R8&#16;LQWHQVLY&#3;LQGXVWUL&#17;

© Copyright NUTEK 1998

1990 1995

Andel sysselsatta

-20

0 20 40 60 80 100

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Andel sysselsatta

-20

0 20 40 60 80 100

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

$QP&#29; $UEHWVVWlOOHQ&#3;lU&#3;UDQJRUGQDGH&#3;L&#3;IDOODQGH&#3;VNDOD&#3;HIWHU&#3;EUXWWRYLQVWDQGHO&#17; .lOOD&#29; 187(.&#17;

'LDJUDP&#3;'&#17;&#23; $QGHO&#3; V\VVHOVDWWD&#3; HIWHU&#3; DUEHWVVWlOOHQDV&#3; EUXWWRYLQVWDQGHO&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#3; RFK &#20;&#28;&#28;&#24;&#3;L&#3;NXQVNDSVLQWHQVLY&#3;LQGXVWUL&#17;

© Copyright NUTEK 1998

1990 1995

Andel sysselsatta

-20

0 20 40 60 80 100

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Andel sysselsatta

-20

0 20 40 60 80 100

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

$QP&#29; $UEHWVVWlOOHQ&#3;lU&#3;UDQJRUGQDGH&#3;L&#3;IDOODQGH&#3;VNDOD&#3;HIWHU&#3;EUXWWRYLQVWDQGHO&#17; .lOOD&#29; 187(.&#17;

finns i arbetsställen på respektive nivå. Kurvans

form anger i princip hur

sårbara sektorns arbetsställen är för förändringar i kostnader och intäkter. Vi ser om flertalet av arbetsställena har en hög bruttovinstnivå, om tyngdpunkten ligger på de lägre bruttovinstnivåerna eller om den största delen återfinns inom de mellersta bruttovinstklasserna. Kurvans

lutning

anger differenser mellan arbetsställen med höga respektive låga bruttovinstandelar och anger därmed vilken förnyelsepotential som finns inom sektorn. En flack kurva innebär att många arbetsställen har en liknande lönsamhetsnivå.140 Genom att jämföra åren 1990 och 1995 kan vi också studera hur lönsamhetsstrukturen förändrats under perioden.

Det är mycket tydligt att lönsamhetskurvan förskjutits i samtliga de studerade industrisektorerna och att arbetsställena har en högre lönsamhetsnivå 1995 jämfört med 1990.

Vi kan också se att en viss andel av de sysselsatta återfinns i arbetsställen som uppvisar en negativ bruttovinst. Men även denna andel har minskat under den studerade perioden och representerade 1995 en mycket liten del av de sysselsatta. En negativ bruttovinst innebär att produktionens rörliga kostnader, inklusive lönekostnader, inte täcks och att risken för utslagning är överhängande om lönsamheten inte förbättras.

Om ett arbetsställe ska kunna överleva på sikt måste emellertid bruttovinstandelen vara så stor att också omkostnaderna kan täckas. För de arbetsställen som har problem att täcka sina omkostnader kan även små förändringar i inkomster eller utgifter få drastiska konsekvenser. Vi uppskattar att 20 procent av bruttovinsten behövs för att täcka omkostnader i samtliga sektorer, med undantag av den kapitalintensiva sektorn där andelen uppskattas till 40 procent. Av diagrammen framgår att andelen sysselsatta i långsiktigt svaga arbetsställen, det vill säga arbetsställen som inte når upp till denna andel, var betydligt lägre 1995 än 1990.

En sektorsstruktur där lönsamhetsnivån är låg och jämnt fördelad innebär att en relativt stor andel av arbetsställena i sektorn skulle påverkas av kostnadsökningar eller intäktsreduktioner. En mer ojämnt fördelad lönsamhetsnivå innebär i stället att sektorn är relativt okänslig för förändringar i kostnader eller intäkter. Den FoU- och den kunskapsintensiva industrin har en mer ojämn lönsamhetsfördelning än de andra, vilket innebär att de är mindre känsliga för sådana förändringar.

Vi har redan konstaterat att den FoU-intensiva industrin har haft en starkt positiv lönsamhetsutveckling under den första halvan av 1990-talet. Som framgår av diagrammen finns också den största skillnaden mellan de mest och de minst lönsamma arbetsställena i denna industri, vilket är ett tecken på att den FoU-intensiva industrin har en större förnyelsepotential än de andra. Den ökade lönsamheten i arbets- respektive kapitalintensiv industri har viss tyngdpunkt bland dem med lägre bruttovinstandelar. Detta betyder att industrierna har blivit något mer sårbara för minskade intäkter eller ökade kostnader, eftersom sådana förändringar skulle påverka en större andel av arbetsställena i respektive industri.

166

'LDJUDP&#3;'&#17;&#24; $QGHO&#3; V\VVHOVDWWD&#3; HIWHU&#3; DUEHWVVWlOOHQDV&#3; EUXWWRYLQVWDQGHO&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#3; RFK &#20;&#28;&#28;&#24;&#3;L&#3;DUEHWVLQWHQVLY&#3;LQGXVWUL&#17;

© Copyright NUTEK 1998

1990 1995

Andel sysselsatta

-20

0 20 40 60 80 100

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Andel sysselsatta

-20

0 20 40 60 80 100

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

$QP&#29; $UEHWVVWlOOHQ&#3;lU&#3;UDQJRUGQDGH&#3;L&#3;IDOODQGH&#3;VNDOD&#3;HIWHU&#3;EUXWWRYLQVWDQGHO&#17; .lOOD&#29; 187(.

'LDJUDP&#3;'&#17;&#25; $QGHO&#3; V\VVHOVDWWD&#3; HIWHU&#3; DUEHWVVWlOOHQDV&#3; EUXWWRYLQVWDQGHO&#3; &#20;&#28;&#28;&#19;&#3; RFK &#20;&#28;&#28;&#24;&#3;L&#3;NDSLWDOLQWHQVLY&#3;LQGXVWUL&#17;

© Copyright NUTEK 1998

1990 1995

Andel sysselsatta

-20

0 20 40 60 80 100

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Andel sysselsatta

-20

0 20 40 60 80 100

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

$QP&#29; $UEHWVVWlOOHQ&#3;lU&#3;UDQJRUGQDGH&#3;L&#3;IDOODQGH&#3;VNDOD&#3;HIWHU&#3;EUXWWRYLQVWDQGHO&#17; .lOOD&#29; 187(.&#17;

Appendix E: Kvalitetsmodell

Regressionsanalys av marknadsandelar och relativpriser

Marknadsandelarna baseras på respektive lands andel av OECD:s export till världen. Relativpriset utgörs av kvoten mellan exportprisindex för respektive land och bransch och OECD-genomsnittet för samma bransch.

Den skattade ekvationen har följande utseende141:

< 3 : :

LMW

LMW

W

W LMW

= + + + + + α β γ γ ε

2 2

18 18

....

(1)

<

LMW

är den logaritmerade marknadsandelen för bransch

i i land j, år t.

3

LMW

är den logaritmerade kvalitetsindikatorn d.v.s. kvoten mellan

exportpriset i bransch

i, land j och exportpriset i bransch i, OECD, år t.

:

MW

är dummyvariabler för respektive land142

där

:

M WH M

MW

=

=    1

2 18 för landet 0 annars

det : , ,...

Logaritmering medför att resultaten kan tolkas som procentuella förändringar. Som ett resultat av regressionsanalysen får vi för varje bransch en skattad

β

-koefficient som kan tolkas som den genomsnittliga

priselasticiteten i branschen. Våra skattningar visar att

β

är negativ vilket

implicerar att en sänkning av relativpriset leder till en ökad marknadsandel. Det för vårt syfte viktigaste resultatet är de av ekvationerna anpassade marknadsandelarna (”fitted values”) för de olika ländernas branscher, det vill säga

<

MW

i ekvationen. Förändringen av

dessa anpassade marknadsandelar tolkas som den hypotetiska marknadsutvecklingen för det enskilda landet, givet landets relativa prisutveckling

141 För en diskussion gällande modellval, se ”Market Shares, Relative Prices and Quality” NUTEK B 1997:9.142 Man kan även tänka sig att i ekvationen inkludera indikatorvariabler för de olika tidsperioderna. Skattningar med denna specifikation skilde sig dock inte nämnvärt åt från skattningarna av ekvation (1) och redovisas därför inte.

168

och de landspecifika egenskaperna för varje industri som fångas upp av tvärsnittsdummyvariablerna.

För att kunna avgöra om ett land har ökat eller minskat produktkvaliteten i en viss bransch under perioden 1980-1992 jämförs den hypotetiska procentuella förändringen i marknadsandelar för varje bransch och land med den verkliga procentuella förändringen. Skillnaden mellan dessa divideras därefter med antalet år, för att få genomsnittlig årlig procentuell kvalitetsförändring. Denna procentuella kvalitetsutveckling är alltså landets kvalitetsförändring relativt genomsnittet för alla länders kvalitetsutveckling.

En positiv differens mellan den verkliga procentuella förändringen i marknadsutvecklingen och den hypotetiska tyder på att landets produkter, vid konstanthållna relativpriser och landspecifika variabler, har varit attraktiva på marknaden, det vill säga ökat i kvalitet. En negativ differens tolkas som den genomsnittliga årliga procentuella minskningen av den relativa kvaliteten för ett land i en viss bransch under perioden 1980-1993.

Appendix F: Specialiseringsmodell

Regressionsekvationen

Den regressionsekvation vi använt oss av för beräkningarna i tabell 3.4. ser ut enligt följande:

ln r =

β

0

+

β

1

ln SKOG +

β

2

ln EL +

β

3

ln RKAP +

β

4

ln UTB +

ε

Regressionen har beräknats för tidsperioderna 1986-1988, 1989-1991, 1992-1994, som ett tvärsnitt och poolat över dessa år. Detta innebär att de är beräknade som ett genomsnitt över alla 11 branscher och tre år. Dessutom beräknades regressionen för varje år och de 11 branscherna mellan 1986 och 1994, vilket redovisas i diagram 3.6.

Efter detta inkluderades ett mått på teknisk utveckling i modellen, här kallat TFPEMB och resultaten framgår av tabell 3.5. Regressionsekvationen fick då följande utseende:

ln r =

β

0

+

β

1

ln SKOG +

β

2

ln EL +

β

3

ln RKAP +

β

4

ln UTB +

β

ln

TFPEMB +

ε

Ln betyder att vi använt logaritmerade värden på variablerna, vilket innebär att de kan tolkas som elasticiteter.

Till beräkningarna har svenska data uppdelat per bransch 1986-1994 för 11 branscher använts(se nedanstående branschspecifikation). Data till variablerna är följande:

SKOG

Åtgång av skogsråvara, enligt input/output tabell 1994 – antas vara konstant.

EL

Kostnad för elenergi, SCB.

RKAP

Realkapital: värdet av byggnader och maskiner, SCB.

UTB

Genomsnittlig utbildningstid efter grundskolan. SCB;ÅRSYS och NUTEKs utbildningsdatabas.

TFPEMB

Teknisk utveckling enligt beräkningar med WIDE-modellen, NUTEK.

Justerad R2 ligger mellan 0,54 och 0,61 för den första regressionen respektive 0,72 och 0,77 för den andra.

170

Specialiseringskvoten

Specialiseringskvoten

&#3;i en bransch kan skrivas:

U

4L &L

&L 0L ;L

&L

0L &L

;L &L

= =

= − + 1

där Q

j

, C

j

, X

j

och M

j

är produktion, förbrukning, export och import i den

i:te branschen.

Branschuppdelning

Regressionerna baseras på data från 11 branscher inom tillverkningsindustrin. Branschkodningen följer nomenklaturen SNI69 (ISIC rev.2) på tvåsiffernivå, förutom verkstadsindustrin (38) som på grund av sin storlek delats upp på delindustrier på tresiffernivå. Bransch 384 är dock inte med i beräkningarna på grund av avsaknad av data. Följande branscher ingår:

7DEHOO&#3;)&#17;&#20;&#3;9DULDEOHU&#3;L&#3;UHJUHVVLRQPRGHOOHQ

%UDQVFKNRG 1DPQ $QWDO&#3;V\VVHOVDWWD&#3;&#20;&#28;&#28;&#23;

31 Livsmedelsindustri

70 500

32 Textil-,beklædnads- och lædervaruindustri

18 700

33 Trævaruindustri

51 600

34 Massa, papper och grafisk industri

109 800

35 Kemisk industri (inkl. lækemedel)

60 200

36 Jord- och stenvaruindustri

18 000

37 Metallframstællning

32 600

381 Metallvaruindustri

78 400

382 Maskinindustri

98 000

383 Elektronikindustri

60 300

385 Instrument, optik och ur

19 300

Hela tillverkningsindustrin

748 700

$QP&#29; $QWDO&#3;V\VVHOVDWWD&#3;EHVWnU&#3;DY&#3;HJQD&#3;I|UHWDJDUH&#3;RFK&#3;DQVWlOOGD&#17; .lOOD&#29; 6&%&#17;

Appendix G: Næringsklimatet i Sverige

På uppdrag av regeringen har NUTEK, i samarbete med SIFO, studerat årliga förändringar av näringsklimatet. Syftet med undersökningen har varit att ge underlag till en aktuell och bred näringspolitisk diskussion. För att kartlägga och belysa möjligheter och hinder för tillväxt i Sverige ställdes två typer av frågor till företagsledare. Den första kategorin fångar

nulæge och framtidsplaner. Man frågade näringslivets företagsledare hur

de ser på förutsättningarna att bedriva verksamhet i Sverige. Hur bedömer de att produktionsvolym, forskning och utveckling, samt sysselsättning kommer att utvecklas i Sverige i framtiden? Avsikten med dessa frågor är att få företagsledningens bild, både av dagens situation och av framtiden. Den andra kategorin av frågor avser företagsledarnas allmänna

attityder till det svenska näringsklimatet. Hur upplever

företagsledarna förutsättningarna att bedriva verksamhet i Sverige jämfört med i andra länder?

Urvalet av intervjuföretag har gjorts från Månadens Affärers lista över Sveriges 500 omsättningsmässigt största företag, bokslutsåret 1996. Tre kriterier har använts för att fastställa undersökningens population. Verksamheten ska bedrivas i vinstsyfte. Dessutom ska verksamheten inte främst avse en omfördelning av inkomster genom exempelvis kapitalförvaltning, spel eller lotterier. Slutligen ska huvudprincipen vara att företaget finansieras med privat kapital. Vissa undantag har dock gjorts för statligt finansierade bolag som uppfyller de två övriga kraven.

Efter denna gallring gjordes ett slumpmässigt urval av 250 företag bland de 400 som hade störst omsättning 1996. I dessa 400 företag har 242 företagsledare intervjuats, vilket innebär ett mindre bortfall. De uppfattningar som speglas i intervjuerna kan således betraktas som representativa för de 400 omsättningsmässigt största företagen i Sverige.143 Det är i huvudsak företagsledare i koncerners moderbolag som intervjuats, vilket innebär att de i praktiken har inflytande över betydligt fler företag än de som ingår i undersökningen.

Antalet sysselsatta i Sverige inom “400-gruppen“ motsvarade ca 30 procent av antalet anställda i det privata näringslivet under år 1996.144Enligt NUTEKs statistik över internationella företag145 svarade de tjugo

143 I denna undersökning ingår endast stora företag. Även de företag som här har färre än 250 anställda, och därmed enligt statistisk indelningsgrund skulle betraktas som små och medelstora företag, med mer än 800 miljoner kronor i årsomsättning definieras enligt EU-kommissionen som stora företag.144 Enligt SCBs Nationalräkenskaper uppgick det totala antalet anställda i näringslivet till 2,7 miljoner år 1996.145 NUTEK är sedan 19940701 statistikansvarig myndighet för

,QWHUQDWLRQHOOD&#3; I|UHWDJ&#15;

172

största industrikoncernerna för cirka 80 procent av industrins FoUutgifter i Sverige och sannolikt för merparten av all FoU-verksamhet som bedrevs utanför Sverige år 1995. Dessutom har de sedan länge dominerat svensk export. De intervjuade representerar således en stor del av näringslivets investeringar och sysselsättning i Sverige. Den nu genomförda undersökningen är en direkt uppföljning av liknande undersökningar som gjordes årligen 1990 till 1993. Samtliga undersökningar baseras på intervjuer med cirka 250 personer i företagsledande ställning bland de 500 omsättningsmässigt största företagen i Sverige. En större skillnad är att intervjusvaren 1997 också ger möjligheter att särskilja grupperna IT-företag respektive medieföretag. Nytt för 1997 är också att kommersiella banker och försäkringsbolag har intervjuats. Dessutom har vissa frågor modifierats. Det gäller bland annat de frågor som berör EU, vilka har omformulerats som en konsekvens av det svenska EU-inträdet. Nya frågor i denna undersökning gäller svenskt deltagande i EMU och orsaker till planerade sysselsättningsförändringar i Sverige.

Appendix H: Data i inkomstpremieanalysen

De data som används medger inte analys av lön per timme utan endast av årslön. I årslön ingår av inkomst av tjänst, inkomst av rörelse, ersättning från försäkringskassa samt ersättning från a-kassa och kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Detta inkomstbegrepp innebär en risk att felvärdera storleken på utbildningslönepremien om det finns en koppling mellan antalet arbetade timmar per år och utbildningstyp. Om till exempel civilingenjörer i genomsnitt arbetar fler timmar per år (timmar som de också får lön för) än sysselsatta med grundskoleutbildning så innebär detta att utbildningslönepremien blir övervärderad.146 I vårt datamaterial kan vi inte heller ta hänsyn till om sysselsatta arbetar heltid eller deltid vilket också påverkar beräkningen av utbildningslönepremierna. Vi försöker delvis ta hänsyn till detta genom att i våra beräkningar särskilja män och kvinnor då förekomsten av deltidsanställningar är vanligare hos de senare. Utöver detta problem måste vi även anta att andelen sysselsatta som arbetar på heltid är konstant mellan de två åren. Begreppet ”inkomstpremie” som vi använder avser därför att särskilja begreppet från ”utbildningspremie” som är kopplad till information om ersättning per timme och därmed kräver information av data som vi tyvärr inte haft till vårt förfogande147.

I den beräknade årsinkomst netto har en genomsnittlig preliminärskatt, gemensam för hela riket, dragits. Hänsynstagande till kommuntillhörighet eller hushållsspecifika karaktäristika har alltså inte gjorts.

Standardiseringen har gjort med hjälp av en regressionsmodell där den beroende variabeln är logaritmerad nettoinkomst och de förklarande variablerna dels består av interaktioner av indikatorer för respektive utbildningstyp och respektive sektor dels av variabeln ”tid i arbetslivet” och en indikator för om individen är en kvinna. Regressionsmodellen är därför att betrakta som en konventionell modell av Mincer-typ.

146 För en diskussion över löneskillnader och skillnader i antal arbetade timmar se till exempel Costa ”The Unequal Work Day: A Long Term Wiew”, NBER, workingpaper 6419 (1997).147 I Ekonomiska rådets årsbok 1993 har Edin, Holmlund och Fredriksson ett bidrag som diskuterar olika begrepp som anknyter till avkastningen på utbildning.

174

Definitionen på offentlig sektor baseras på SCB organisationsregisters information över institutionstyp. Alla myndigheter, förvaltningar och verksamheter som i stor utsträckning är skattefinansierade betraktas höra till offentlig sektor. Övriga verksamheter, oberoende av ägare, har kategoriserats som privat sektor.

Appendix I: Utnyttjande av baskompetens

Vi har närmare studerat i vilken omfattning anställda i Sverige utför läs-, skriv- och räkneuppgifter i jämförelse med de andra länderna när hänsyn tas till nivån på baskompetensen.

Regressionmodellen är:

FREKVENS =

a+b1*BASKOMPETENS+b2*BASKOMPETENS2+b3*SVERIGE+e.

Där FREKVENS är en variabel som mäter hur ofta individen utför tolv olika läs-, skriv- eller räkneuppgifter under arbetstid. Denna kan anta värden mellan 0 och 36, där 0 anger att inga sådan uppgifter utförs och 36 anger att samtliga tolv uppgifter utförs dagligen. BASKOMPETENS är vårt mått på förmågan att förstå och tillgodogöra sig skriftlig information. Denna antar värden mellan 0 och 500, där 500 anger högst förmåga. BASKOMPETENS2 är kvadrerad baskompetens som är inkluderad under antagandet att ökningen i frekvens avtar med stigande baskompetens. SVERIGE är en indikatorvariabel som antar värdet 1 för Sverige och noll för övriga länder som ingår i analysen. Denna är vår primära testvariabel. e är en störningsterm med konventionella antaganden om dess fördelning. I regressionsanalysen har vi exkluderat Polen då detta land avviker kraftigt från de övriga länderna, både med avseende på baskompetens och frekvens av utförda uppgifter.

Resultat av skattning av koefficienterna finns i tabellen nedan.

7DEHOO&#3;,&#17;&#20;&#3;5HVXOWDW&#3;DY&#3;UHJUHVVLRQ&#3;DY&#3;XWQ\WWMDQGH&#3;DY&#3;EDVNRPSHWHQV

.RHIILFLHQW&#3;I|U&#3;YDULDEH&#20;

(VWLPDW S&#16;YlUGH

Sverige (b3)

-2,001

0,000

Baskompetens (b1)

,08

0,000

Baskompetens

&#21;

(b2)

-,00006

0,000

Intercept

-1,374

0,156

*P-värde på 0,05 och mindre anger konventionellt sett statisktisk signifikans.

176

Koefficienterna b1 och b2 bekräftar vår förväntan att högre baskompetens innebär en högre frekvens men att ökningen är avtagande. Koefficienten b3 är estimerad med ett negativt tecken. P-värdet anger att sannolikheten att nollhypotesen, det vill säga att det inte råder någon skillnad mellan Sverige och övriga länder, i det närmaste är obefintlig. Resultatet indikerar med andra ord att anställda i Sverige i mindre omfattning utför läs-, skriv- och räkneuppgifter än anställda i andra länder när hänsyn har tagits till nivån på baskompetensen.

Appendix J: Scenarier ± en modellöversikt

Nationella scenarier - ISMOD

ISMOD är en industristrukturmodell som är skapad för att på medellång sikt belysa kapitalbildning, modernisering av teknik och strukturomvandling. Modellen är en allmän jämviktsmodell, vilket bland annat innebär att både produktionspris och volym i alla branscher är beroende av och hänger samman med varandra. För att spegla kapitalets åldersfördelning delas den existerande kapitalutrustningen i varje industrisektor in i olika teknikklasser med hjälp av bruttovinstandelar. Detta görs för att kunna beräkna utslagningen av olönsam kapitalutrustning men även för att visa på moderniseringen via investeringar i ny teknik. Beskrivningen av produktionstekniken och kapitalbindningen är tyngdpunkten i modellen. Den slutliga efterfrågan i övrigt, det vill säga konsumtion och utrikeshandel, bygger på standardmässiga och förhållandevis enkla modellsamband.

Hur fungerar modellen?

I modellen har näringslivet delats in i 31 olika branscher, varav 20 industribranscher och sju tjänstebranscher. Dessutom redovisas jordrespektive skogsbruket och bygg- samt energisektorn separat.148 De 31 branscherna påverkas i olika utsträckning när efterfrågan förändras. Ett exempel på detta är att om den privata konsumtionen ökar och andelen privat konsumtion av jordbruksprodukter är större än andelen privat konsumtion av skogsbruksprodukter blir efterfrågeökningen inom jordbruket relativt sett större.

Tillgången till arbetskraft bestäms utanför modellen. Den baseras på SCBs beräkningar av arbetskraftsutbudet år 2010 och på NUTEKs bedömning av hur stor del av arbetskraften som kommer att vara sysselsatt på den reguljära marknaden under samma år.

Modellen använder sig av en prognostiserad pris- respektive volymutveckling av världshandeln per bransch, som bygger på den historiska utvecklingen, och tar hänsyn till hur arbetskraftstillgången förändras i Sverige. Det är framförallt strukturomvandlingen, det vill säga omflyttningen av resurser mellan och inom branscher, som beräknas men

178

även respektive branschs produktion, sysselsättning, produktivitet och investeringar.

Världsmarknadsefterfrågan bestäms helt utanför modellen och uttrycks som en årlig procentuell förändring av varors pris och volym för olika branscher. Den internationella efterfrågan delas upp i en förändring av den totala världshandeln och i de enskilda varornas utveckling relativt andra varor. Är marknadstillväxten exempelvis generellt fyra procent per år medan efterfrågan endast ökar med tre procent för en viss varukategori minskar den relativa efterfrågan på dessa varor med en procent.

Förändringar i prisutvecklingen kan hänföras till två aspekter, dels en allmän inflationstakt och dels en relativprisutveckling för varje enskild bransch. En högre volym- och pristillväxt i en bransch gynnar naturligtvis tillväxtförutsättningarna för den specifika branschen. Växer de svenska priserna i takt med världsmarknadspriserna antar vi att exporten för varje enskild bransch kommer att öka i samma takt som tillväxten på branschens marknader. När det gäller importerade varor antar vi däremot att det finnas en tendens till att öka andelen, även vid oförändrade relativpriser. Detta är en följd av att den allt mer tilltagande specialiseringen ökar handelsutbytet mellan länderna. Dessa förändringar av världsmarknadsefterfrågan och dess struktur är baserade på traditionella handelsmönster som kompletteras med NUTEKs bedömning av vilken exportefterfrågan som kommer att möta svenska varor och tjänster.

Den offentliga sektorn som bransch ligger helt utanför modellen. Sektorn ingår dock i modellen framförallt som användare av en del av den samlade arbetskraftstillgången men också som köpare av varor och tjänster från den privata sektorn.

I ISMOD studeras efterfrågan på varor och tjänster, både från andra sektorer i Sverige och från andra länder, och tillgången till arbetskraft på branschnivå. Det görs i syfte att få en bild av näringslivets struktur och traditionella leveransmönster vid utgångsåret men också för att få en grov skiss av hur pris-, löne-, och kapitalbildningsmekanismerna fungerar. Varje bransch köper varor och tjänster, som antingen är producerade i Sverige eller importerade från andra länder, från ett stort antal andra branscher som de sedan använder som insatsvaror i den egna produktionen. På samma sätt används deras slutprodukter som insatsvaror och investeringsvaror av andra branscher i Sverige, som konsumtionsvaror eller säljs på export. Hela detta nätverk, eller mönster av leveranser, antas i det stora hela vara oförändrat under scenarieperioden. Det innebär att förskjutningar i efterfrågan mot nya material eller från varor till tjänster troligen blir underskattade.

Ett viktigt antagande i modellen är att att både den ekonomiska politiken och näringspolitiken som helhet blir framgångsrik utom i de fall där vi uttryckligen antar något annat.

En modellöversikt - med formler

Modellen avbildar en öppen ekonomi, det vill säga en ekonomi med utrikeshandel. Det ömsesidiga beroende i produktionssystemet representeras av en input-output struktur. Modellen har som nämnts tidigare 31 branscher. Dessa branscher producerar varor och tjänster för

intermediära leveranser (insatsvaror), investeringar och slutlig förbrukning. Den slutliga förbrukningen delas upp i tre delar; privat respektive offentlig konsumtion samt nettoexport. I modellen eftersträvas jämvikt och detta uppnås med hjälp av varubalanser, prisekvationer, en sysselsättningsbalans och en handelsbalans.

Investeringsvarorna produceras inom systemet. Detta är en av de faktorer som gör att modellen skiljer sig från andra flersektorsmodeller. Investeringarnas storlek beror på behovet av en kapacitetsexpansion samt på hur stor den ”avgångna” kapaciteten är. För modellens industrisektorer och branscherna bygg, handel, samfärdsel, uppdragsverksamhet samt privata tjänster finns det teknikklasser som bygger på olika bruttovinstandelar som i sin tur beror på priser och löner. Teknikklassen avgör hur stor del av startårets kapacitet som återstår vid prognosåret i varje sektor M. Teknikmatrisen

$ D LM

= ( )149 förändras till följd av

kapacitetsavgång och vid som tillkomsten av ny teknik. Investeringsvarumatrisen

% E

LM

= ( )

150 är konstant och används endast

vid en kapacitetsexpansion.

x = U[Ax + B(max

0, x

j

(1 - x

j

/X

j

)

1/T

) + d]

(1) 151

Efterfrågan på leveranser av insatsvaror, investeringsvaror och slutlig förbrukning värderade till producentpris, det vill säga varubalanserna, uttrycks i ekvation (1). Den totala efterfrågan på varor översätts med hjälp av en outputmatris till efterfrågan på sektorsprodukter, som i ett jämviktsläge skall vara lika med produktionen för varje sektor.

Priset på varje sektorsprodukt i ekvation (2) bestäms av produktionskostnaderna. Handelsmarginaler, varuskatter eller varusubventioner ingår inte i produktionskostnaderna, utan antas istället ingå som en konstant andel av producentpriset i outputmatris (U). Outputmatrisen (U) översätter sektorprodukternas priser till mottagarindex. Marknadspriset i modellen är en sammanvägning, av priset på inhemsk produktion och på import.

p' = [(p'U - pw’) Cw + pw'] [A + B(max

O, (1 - x

j

/ X

j

)

1/T

/

α

j

)] + w'

l=(2)

Ekvation (2) omfattar även kostnader för insatsvaror, investeringskostnader och lönekostnader. Investeringskostnaderna innehåller priser på investeringsvaror och ett krav på vinststorlek för att möjliggöra investeringar i ny kapacitet. Om vinsten inte räcker till för att

149 a= åtgångstalet i matrisen där j är kolumnvis sektor och i är radvis sektor.150 b= åtgångstalet för att bygga upp nya anläggningar i matrisen där j är en kolumnvis

sektor och i är en radvis sektor.151 Insatsvaror =Ax, Investeringar = B(max

0, x

j

(1 - x

j

/X

j

)

1/T

), Slutlig förbrukning d =

[d

i

], Outputmatris U = [u

ij

], Produktion X = [X

j

], Kapacitet x=[x

j

].

152 Sektorprodukternas priser, p' = (p1,…, pn), priset för inhemsk produktion= p'U, Importpriset=p’w, I diagonalmatrisen Cw används vikter [cwij] för att uttrycka den inhemska produktionens andel av hemmamarknaden för varje vara, kostnader för insatsvaror [(—) + ] A, investeringskostnader [(—) + ]B(max

0,(1-xj/Xj) 1/T

/

α

j),

180

genomföra investeringarna så höjs priset, då minskar efterfrågan samtidigt som vinsten ökar. På detta sätt uppnås slutligen en jämvikt på kapitalvarumarknaden. Lönekostnaden bestäms av en förutbestämd lönestruktur samt av en allmän lönenivå som ges i modellens lösning.

L

g

+ l 'x =

/

(3)153

Arbetsutbudet är exogent givet och tas helt i anspråk för produktion i näringslivet och av offentlig sektor. Eftersom den offentliga konsumtionen är exogent given, anpassas den privata konsumtionen så att hela arbetsutbudet tas i anspråk med hjälp av åtgångstal. Åtgångstalen ändras när produktionskapacitet tillkommer eller försvinner. Sysselsättningen i den offentliga sektorn och sysselsättningen i näringslivet skall summera till en förutbestämd total sysselsättning, vilket visas i sysselsättningsbalansen, ekvation (3).

Handelsbalanskravet, det vill säga det exogena värdet på handelsbalansen, skall uppfyllas av modellens lösning, se ekvation (4). Värdet av exporten, uttryckt i inhemska produktionskostnader, skall förhålla sig till värdet av importen, mätt i världsmarknadspriser, på ett förutbestämt sätt. Detta villkor uppfylls genom att lönenivån, och därigenom också den inhemska kostnadsnivån, anpassar sig.

e'U'p(m'pw)-1 =

Β

Modellen löser ut jämviktslägen definierade av en uppsättning priser och produktionsvolymer för varje lönenivå (w) och disponibel inkomst (Y) som innebär att sambanden i ekvationerna 1 — 4 uppfylls. En implicit lösning av priser och kvantiteter uppnås genom ekvationerna 1 och 2. De återstående två ekvationerna, 3 och 4, kan uttryckas i lönenivå (w) och disponibel inkomst (Y), det vill säga:

L(w, Y) =

/

B(w, Y) =

Β

Genom att utgå ifrån startårets priser beräknas produktionsvolymer och kapaciteter så att w och Y uppfyller de krav som vi har ställt på handelsbalansen och sysselsättningsbalansen. De framräknade ”priserna” på lönenivå, disponibel inkomst och krav på kapacitetsökning jämförs med de initiala priserna. Om prisvektorerna avviker upprepas processen tills ett jämviktsläge har uppnåtts.

Regionala scenarier

Genom att utgå från det nationella scenariet kan vi beräkna sysselsättningsförändringar på regional nivå. Med utgångspunkt från de

branschvisa sysselsättningsförändringarna på nationell nivå beräknas de

153 Åtgångstalen för arbetskraft

O¶&#3; &#3; &#11;O

&#20;

&#15;«&#15;&#3; O

&#21;&#12;&#15;&#3;

Sysselsättningen i offentlig sektor = L

g

O 'x, total sysselsättning = (L).

branschvisa= regionala sysselsättningsförändringar. Nästa steg är att

beräkna den totala sysselsättningsförändringen för varje region. Detta flöde beskrivs schematiskt i figur J.1.

)LJXU&#3;-&#17;&#20; 6FKHPDWLVN&#3; ELOG&#3; |YHU&#3; PRGHOOHQ&#3; I|U&#3; EHUlNQLQJ&#3; DY&#3; GH&#3; UHJLRQDOD V\VVHOVlWWQLQJVI|UlQGULQJDUQD&#17;

Nationella scenarier

Sysselsättningsförändringar Branschvi

s

på nationell nivå)

Sysselsättningsförändringar, branschvis regional nivå

Total sysselsättningsförändring i varje region

Steg 1 Steg 2 Steg 3

I det första steget tas ett scenario för ett framtida år fram. Den nationella sysselsättningsutvecklingen beräknas även för enskilda branscher. För detta steg används modellen ISMOD. I ISMOD beräknas, förutom sysselsättningen för de 31 branscherna, en total sysselsättningsförändring för den offentliga sektorn. I det andra steget överförs ISMODbranschernas sysselsättningsförändringar till förändringar i länsplaneringsbranscher (LP-branscher) för varje lokal arbetsmarknadsregion (LA-region).

Det finns 42 LP-branscher, vilket är 11 fler än antalet ISMODbranscher. Detta beror på att den offentliga sektorn är uppdelad i ett flertal branscher och att antalet tjänstebranscherna är fler.155 I den regionala modellen har vi delat branschen utbildning i två delar då grundskola och gymnasium delvis har en annan roll än universitet och högskola i en region. De senare agerar ofta som motor i en region, det vill säga att de stimulerar företagsamheten i regionen. Modellen räknar med 44 branscher då det även finns en kategori för icke klassificerade branscher. Modellens regionala indelning är först och främst de 108 lokala arbetsmarknadsregionerna, men sysselsättningsförändringarna kan även beräknas för de olika länen. För att få fram den totala sysselsättningsförändringen i respektive region krävs en sammanslagning av de förändringar som skett i varje bransch inom respektive region. Detta sker i det tredje steget.

Branschers betydelse för regionerna ² lok och vagnar

Vid nedbrytningen av den nationella sysselsättningsutvecklingen tas även hänsyn till sektorers beroende av varandra. En indelning görs av branscher på aggregerad nivå, beroende på deras betydelse för regionens sysselsättning. En bransch som, genom sin produktion, genererar

182

produktion i andra branscher i sin region kallas lok. Ett loks produktion exporteras bland annat till andra regioner. De branscher som främst tillhandahåller service i form av insatsvaror eller tjänster till lokbranscherna, samt tjänster till lokalbefolkningen kallas för vagnar. Det främsta skälet till att kalla dem för vagnar är att förändringar i sysselsättningen till följd av en förändring i loken inte får full genomslagskraft förrän efter en viss tid. Beroendet av statliga transfereringar och hur starkt beroendeförhållande som råder mellan vagnen och loket påverkar också förändringen i vagnarna. Två olika kategorier av vagnar har identifierats, privata respektive offentliga tjänster.

Oavsett region är alla delbranscher inom tillverkningsindustrin lok. Huvuddelen av den privata tjänstesektorn samt merparten av den offentliga sektorn är vagnar. Den del av utbildningssektorn som är inriktad mot universitet och högskolor karakteriseras dock som lok. De återstående branscherna kan i vissa regioner vara lok för att i andra vara en vagn. Branscherna hotell och restaurang samt rekreation och kultur får i brist på annan lämplig branschindelning representera turismen. I de regioner där andelen sysselsatta inom dessa branscher är väsentligt högre än genomsnittet, är branscherna lok. I tabell J.7 finns en lista över vilka branscher som är lok respektive vagnar i varje region.

Frèn nationella scenarier till regionala branschvisa scenarier

Nedbrytningen från den branschvisa

nationella nivån till den branschvisa

regionala nivån sker i några olika moment. För de branscher som

definieras som lok i respektive region beräknas sysselsättningsutvecklingen genom att den nationella branschvisa utvecklingen justeras för avvikelser i den historiska sysselsättningen. Dessutom tas hänsyn till storleken av den strukturella förändringen i företagsbeståndet, det vill säga andelen nedläggningar och nyetableringar, i varje bransch i respektive region. För branscher som definieras som vagnar tas, förutom den nationella utvecklingen och den historiska skillnaden, även hänsyn till hur snabbt vagnarna återkopplar till lokens sysselsättningsförändringar. De olika momenten förklaras närmare i den följande texten och visas schematiskt i figur J.2.

)LJXU&#3;-&#21; 6\VVHOVlWWQLQJVXWYHFNOLQJHQ&#3;I|U&#3;YDJQDU&#3;UHVSHNWLYH&#3;ORN&#17;

(IR&#2;REXMSRIPPE

W]WWIPWÆXXRMRKWYXZIGOPMRKIR

0SO&#2;&#16;

W]WWIPWÆXXRMRKW&#16;

J¶VÆRHVMRK

:EKREV&#2;&#16;

W]WWIPWÆXXRMRKW&#16;

J¶VÆRHVMRK 6IKMSRIRW FVERWGLZMWE&#2;EZZMOIPWI HIR&#2;REXMSRIPPE LMWXSVMWOE

I det första momentet beaktas den historiskt regionala skillnaden i sysselsättningsutvecklingen för respektive bransch jämfört med den nationella utvecklingen. Beräkningen sker för varje region. Detta görs genom att en historisk trend för varje bransch i respektive LA-region beräknas. Denna trend skrivs sedan fram156 till det önskade prognosåret. För varje bransch beräknas också ett nationellt genomsnitt för den historiska utvecklingen. Med hjälp av genomsnittet kan ett normerat värde för den historiska trenden för varje bransch i respektive region tas fram. Denna avvikelse från riksgenomsnittet multipliceras sedan med den tidigare beräknade framtida nationella utvecklingen för respektive bransch (från ISMOD) för att få regionens branschutveckling i förhållande till nationens.

Om förändringen i en viss region varit högre än i resten av landet förstärker den en nationell ökning. För att tydliggöra detta ges två exempel. Om livsmedelsindustrin i Gnosjö historiskt haft tre procent högre sysselsättningsökning än resten av Sverige och sysselsättningen i livsmedelsindustrin som helhet minskar med en procent, så ökar sysselsättningen i Gnosjö med två procent.157 Om livsmedelsindustrin i Gnosjö historiskt haft en tre procent lägre sysselsättningsökning än resten av Sverige, och sysselsättningen i livsmedelsindustrin som helhet minskar med en procent, så minskar den i Gnosjö med fyra procent

&#17;

158

För loken tas även hänsyn till det eventuella bortfall av företag som inte överlever under hela tidsperioden. En strukturbild (en slags dödsrisk) beräknas med hjälp av ISMOD. Vi beräknar den andel företag som kommer att slås ut under prognosperioden. Detta kommer att påverka sysselsättningsutvecklingen i respektive lokbransch och LA-region.

156 Trenden extrapoleras linjärt.157 Sysselsättningsutvecklingen beräknas enligt [((1-0,01)*(1+0,03))-1]*100= 2.158 Sysselsättningsutvecklingen beräknas enligt [((1-0,01)*(1-0,03))-1]*100= -4.

184

Den så kallade dödsrisken för varje lokbransch i respektive LA-region, har beräknats utifrån hur många sysselsatta som 1993 arbetade inom verksamhet med en viss bruttovinst, inom varje bransch i varje län. Uppgifterna om bruttovinsten hämtas från databasen NUDATA. Den andel företag som beräknas ha en för låg bruttovinstandel för fortsatt överlevnad kommer att slås ut inom prognosperioden. Företag med en bruttovinst som är för låg för att täcka de fasta kostnaderna kommer att slås ut på sikt. Detta medför att sysselsättningen minskar inom dessa branscher, vilket i modellen beräknas som en funktion av bruttovinstandelen.159

För loksektorerna är alla beräkningar avklarade i och med det förra momentet. Vagnarnas utveckling är förutom den nationella utvecklingen och den historiska avvikelsen, beroende av sysselsättningsutvecklingen i loken men dessa förändringar slår inte igenom fullt ut omedelbart. Vi antar ett positivt sambandet mellan förändringar i loken och förändringar i vagnarna, de statliga transfereringarna samt hur starkt loken och de två kategorierna av vagnar är kopplade till varandra.

Tiden inverkar naturligtvis på sysselsättningsutvecklingen. Den direkta

effekten av förändringar i loksektorerna på vagnarna är liten, men på längre sikt slår förändringen igenom helt och hållet. I beräkningarna antar vi att förändringar har slagit igenom med full effekt först efter 10 år.

Statliga =nettotransfereringar till en region kan mildra effekterna av

nedskärningar inom loken. Vid sysselsättningsökningar inom loken har dock transfereringarna ingen betydelse för utvecklingen i vagnarna. De 108 LA-regionerna delas in i 10 grupper, beroende på hur stora nettotransfereringarna från staten är. De olika grupperna fördröjer ett fullt genomslag av nedskärningarna olika länge. Maximalt antas transfereringarna dämpa nedskärningarna med 20 procent. Efter antaganden om tid och transfereringar kan sambandet , =elasticiteterna, mellan loken och de två olika av vagnarna beräknas.160 Som underlag för beräkningen har sysselsättningstal för åren 1985-1994 fördelat per region och bransch använts. Beräkningarna visar att kopplingen mellan loken och de två grupperna av vagnar skiljer sig åt. En förändring i loken har störst effekt på sysselsättningen i privata tjänster medan offentliga tjänster påverkas i mindre utsträckning.

Beräkningen av sysselsättningsutvecklingen i vagnarna beskrivs i formel 5. 161

159 Sambandet för dödsrisken ser ut som följer:

)

] ]

=

&#21;

( ) exp( )

= + + α α β β

0 1 1 2

, där z är löne-

andelen och ”1-bruttovinstandelen”, och där

α

0,

,

α

1

,

β

1

, och

β

2

är olika skattade

parametrar. F(

Z

)= andel av ursprungligt förädlingsvärde som ”försvinner” under

tidsperioden. De olika värdena för länen överförs till LA-regioner. I de fall där en LAregion skär en länsgräns, används värdet för det län där huvuddelen av LA-regionen befinner sig geografiskt. Värdet på F(z), andelen företag som ”försvinner”, normeras för riket. Avvikelsen från riksnivån multipliceras sedan med resultatet i första momentet.160 Skattningen av elasticiterna görs med hjälp av OLS-metoden.161 En beskrivning av de ingående variablerna i formel 5:

yIM= sysselsättningsförändring i en vagn i en viss region.

α

= nationell förändring justerad för historisk trend (se ovan). h = elasticitet över tiden. Elasticitet på 1,0 antas för en 10-års-period med en linjär förändring.

yIM h=xM=D

D D D=D D D

= +

+ +

+ +

α

γ γ γ

β β β

[ (

)]* ’[ ’’ ’’ .... ’’ ]

1 1 2 2 3 3 1 1 2 2 10 10

(5)

En vagn i en region påverkas av alla loksektorer i regionen. Den genomsnittliga sysselsättningsförändringen (

x

M

) beräknas genom att

sysselsättningsförändringen i varje lok i regionen multipliceras med dess andel av den totala sysselsättningen i loken. För ursprungsåret summeras sysselsättningen i loken för varje region. Varje loks andel av den totala sysselsättningen beräknas. Eftersom andelarna summerar till ett kan andelarna multiplicerat med sysselsättningsförändringen i varje lok adderas, och ett vägt genomsnitt för lokens sysselsättningsförändring beräknas. De värden som beräknades för loken används för att beräkna förändringen i vagnarna. Därmed har den branschvisa regionala sysselsättningsförändringen beräknats för alla branscher och alla regioner.

Den totala regionala branschvis sysselsættningsförændringen

Den andra delen i modellen innebär en aggregering av den totala sysselsättningsförändringen i respektive LA-region. För varje LA-region summeras sedan den framräknade utvecklingen över alla branscher. Denna aggregerade siffra sätts i relation till den totala sysselsättningen för startåret. På detta sätt får vi en sysselsättningsförändring för varje LAregion. Sist i beräkningen görs en normering av regionernas branschutveckling mot den nationella utvecklingen i varje bransch.

Regionindelning

I våra scenarier använder vi oss av två olika regionindelningar, LAregioner respektive regionfamiljer. Dessa båda indelningar beskrivs nedan. För ett utförligare resonemang om regionindelningar hänvisas till rapporten ”Regioner på väg mot 2015”.

xM= genomsnittlig sysselsättningsförändring i motorsektorerna i samma region, där motorernas förändring vägts enligt deras andel av antalet sysselsatta.

γ

1-3

= elasticitet med avseende på sektorns känslighet för förändringen i motorsektorerna. Denna elasticitet visar som nämnts tidigare hur mycket vagnen påverkas av förändringarna i motorbranscherna. De elasticiteter som använts är:

γ

1

=0,427 (privata tjänster) och

γ

2

=0,333 (offentlig sektor). D

2-3

= dummyvariabler

D

2

=1om sektorn är privat tjänstesektor, annars 0 D

3

=1 - ” - offentlig sektor - ” -D’= dummyvariabel, där D’=1 om motorernas utveckling är negativ, annars 1/

[ ’’ ’’ . .. . ’’ ]

β β β

1 1 2 2 10 10

' ' '

+ +

där,

β

1-10

= vikter med avseende på graden av statliga nettotransfereringar till regionen.

186

Lokala arbetsmarknadsregioner

Lokala arbetsmarknadsregioner är en funktionell region, det vill säga en region som har en fungerande näringsgeografi. Funktionella regioner kan variera både i storlek och omfattning beroende på vad syftet med avgränsningen är. LA-regioner är en lämplig funktionell region när syftet är att analysera sysselsättningsförändringar. Indelningen i LA-regioner är gjord för att identifiera områden inom vilken arbetsmarknaden fungerar relativt oberoende av omvärlden, när det gäller antalet arbetstillfällen och arbetsmarknadens funktion. LA-regioner baseras därför på pendlingsrelationer, från hemmet till arbetet, mellan kommuner. Statistiken baseras på rörlighetsmönstret hos samtliga sysselsatta. Den lägsta redovisningsnivån för statistik är oftast en kommun. Det faktum att en kommun är en administrativ enhet gör att en kommun är den minsta byggstenen vid bildandet av LA-regioner. Varje kommun förekommer endast i en LA-region. Den indelningen som används är baserad på 1991 års pendlingsstatistik och omfattar 108 regioner162. Det är knappt 60 kommuner som själva bildar en LA-region. Det finns dock 14 regioner som korsar en eller flera länsgränser, vilket i vissa fall kan medföra tolkningsproblem.163

Regionfamiljer

En storstadsregion och en glesbygdskommun har helt olika förutsättningar. För att underlätta jämförelser kan regioner grupperas på olika grunder, bland annat beroende på de produktionsförutsättningar som respektive region har. Regionfamiljer är en sådan gruppindelning. Inom respektive regionfamilj är förutsättningarna likartade, vilket medför att en jämförelse kan göras mellan de olika ingående regionerna. Det kan givetvis föras en diskussion om vilka produktionsförutsättningar som skall ligga till grund för en sådan indelning. I rapporten ”Regioner på väg mot år 2015” har fem olika kriterier valts, befolkning mellan 16-64 år, antalet företagare per antal invånare 16-64 år, andel av befolkning med eftergymnasial utbildning, tillgänglighet till kommuncentra samt tillgänglighet till ort med högskola eller universitet. Efter detta har LAregioner delats in i sju regionfamiljer. Indelningen visas i tabell J.1 och J.3.

162 I tabell J.3 redogörs vilka kommuner som ingår i respektive LA-region.163 För vidare diskussion se ”Regioner på väg mot år 2015, förutsättningar, fakta och tendenser”.

7DEHOO&#3;-&#17;&#20; ,QGHOQLQJ&#3;DY&#3;RUWHU&#3;L&#3;UHJLRQIDPLOMHU&#17;

5HJLRQIDPLOM 2UWVW\S

1 Storstæder (Stockholm, Göteborg, Malmö) 2 Universitetsregioner =och =nègra =större =regioner =med högskola 3 Regionala centra, ofta med en regional högskola 4 Relativt stora, industritunga regioner 5 Vissa mindre regionala centra samt centra med blandad næringslivssammansættning 6 Mindre, industritunga regioner 7 Regioner som ofta har en stor andel offentligt anstællda

$QP&#29; ,&#3;WDEHOO&#3;-&#17;&#22;&#3;GHODV&#3;DOOD&#3;/$&#16;UHJLRQHU&#3;LQ&#3;L&#3;UHJLRQIDPLOMHU&#17; .lOOD&#29;&#3; 187(.&#15;&#3;5HJLRQHU&#3;Sn&#3;YlJ&#3;PRW&#3;nU&#3;&#21;&#19;&#20;&#24;&#17;

Grupperingen i regionfamiljer är inte gjord för att rangordna regioner utan för att hitta likheter i grundläggande produktionsförutsättningar. Detta kan leda till en analys av orsaker till varför regionfamiljer presterar på olika nivåer.

Den regional efterfrågan på personer med olika utbildning

För att se hur sysselsättningsförändringarna påverkar efterfrågan på olika utbildningar i olikan regioner har den regional modellen utökats med en beräkningsdel som tar hänsyn till utbildningssammansättningen.

För att möjliggöra en prognos av utbildningssammansättningen i olika regioner utgår modellen från scenarier på nationell nivå (ISMOD), nedbrytningen på regional nivå av sysselsättningsförändringarna samt fördelningen mellan olika utbildningskategorier164 i olika branscher och regioner startåret.

Startårets fördelning av tolv utbildningskategorier i olika branscher tas fram med hjälp av utbildningsdatabasen165 och läggs in som en av förutsättningar för beräkningarna i ISMOD. För slutåret beräknar ISMOD förutom ekonomiska data även den efterfrågade utbildningssammansättningen per bransch. Uppgifterna från utbildningsdatabasen är också geografiskt fördelade vilket är en förutsättning för att kunna se om efterfrågan varierar i olika delar i Sverige. Vi har valt att redovisa efterfrågan för de sju olika regionfamiljer som helhet.

Vi har också slagit samman olika utbildningskategorier för att få så homogena grupper som möjligt ur ett arbetsmarknadsperspektiv. ISMOD tillåter maximalt tolv olika kategorier, vilket medför en viss begränsning i fördelningen. Vi har dock plockat ut all utbildning som har IT-inriktning

164 ISMOD begränsar antalet utbildningskategorier till tolv och dessa finns beskrivna i appendix J.4.165 Utbildningsdatabasen är en databas som bland annat omfattar individ data. Uppgifterna som finns om respektive individ är bland annat utbildningsnivå, inom vilken bransch han/hon arbetar, var i Sverige arbetsplatsen är lokaliserad.

188

och fört samman dem till en kategori på grund av den extremt höga efterfrågan som just nu råder på arbetsmarknaden. Om inte kommer resultatet att bli svårtolkat eftersom det finns en representation av denna utbildningskategori i flera andra grupper.

Branscher

ISMOD har, som nämnts tidigare, 31 branscher där den offentliga sektorn inte är representerad. Den modellversion som har använts till dessa scenarier bygger på SNI 69 (svensk näringsgrensindelning från år 1969) trots att det finns en senare officiell indelning, SNI 92. Detta beror på att flera av de tabeller som ISMOD bygger på ännu inte har uppdaterats av SCB.

Den regionala modellen och beräkningen av efterfrågan på olika utbildningar bygger på den senare indelningen, SNI 92, vilket medför att en fördelning av resultatet från de nationella scenarierna måste göras med hjälp av nycklar. Dessutom är antalet branscher fler då de bygger på länsplaneringabranscherna, LP-branscher, som är 42 till antalet, vi använder dock 44 branscher eftersom vi har delat på utbildningskategorin i två delar. Grundskola och gymnasium respektive högskola och universitet då de senare oftast fungerar som en motor för regionens sysselsättning. De olika nycklarna finns i tabell J.4.

Utbildningskategorier

Enligt statistiken från SCB klassas personer i olika grupper beroende på deras högsta utbildningsnivå. Huvudprincipen är att utbildningen ska vara avslutad. Vad som menas med avslutad skiljer sig dock mellan olika utbildningar och inriktningar, främst på eftergymnasial nivå. För att få högskolestudier klassade som högsta utbildningsnivå ska examensbevis finnas. Oavsett antalet slutförda terminer på räknas gymnasieutbildningen som högsta utbildningsnivå, om inte någon högre examen tagits ut. Det finns dock undantag från denna regel. De personer som läst minst 20 poäng i ett ämne som räknas som en fristående kurs, klassas i gruppen

eftergymnasial utbildning kortare æn 3 èr.

ISMOD möjliggör förutom sysselsättningsprognoser även en skattning av näringslivets efterfrågan på individer med olika utbildningsbakgrund. Modellen begränsar antalet utbildningskategorier till tolv.

Vi har delat in alla utbildningar både efter nivå och inriktning, se tabell J.2 och J.4. Den första kategorien omfattar individer som högst har genomgått folk- respektive grundskola. Kategori två och tre omfattar båda högst gymnasieutbildning och är indelade efter yrkes- respektive studieförberedande inriktningar. Resterande nio kategorier omfattar eftergymnasiala utbildningar. Kategori 4 och 5 omfattar kortare eftergymnasiala utbildningar (kortare än tre år) inriktade mot tekniska och naturvetenskapliga ämnen eller mot humanistiska ämnen. I kategori sex återfinns civilingenjörer och i kategori sju ekonomer och jurister. Utbildningar inriktade mot offentlig verksamhet där exempelvis läkare ingår men inte lärare, bildar kategori åtta. Lärare är en egen kategori,

nummer 10. Kategori nio är mer allmänna universitetsutbildningar. Alla forskarutbildade, oavsett inriktning, återfinns i nummer elva och i tolv har alla IT-specialister samlats. IT-specialister kan ha både kortare eller längre högskoleutbildning. I många statistiska redovisningar och utredningar under den senaste tiden har det redovisats en akut brist på arbetskraft med IT-utbildningar, därför särredovisas denna grupp.

7DEHOO&#3;-&#17;&#21; (Q&#3;VDPPDQIDWWQLQJ&#3;DY&#3;GH&#3;ROLND&#3;XWELOGQLQJVDJJUHJDWHQ&#17;

,602'

JUXSS

1LYn ,QULNWQLQJ *UXSS bPQHVNRPELQDWLRQ

1 Folk- och grundskola

10 Förgymnasial utbildning kortare æn 9 - 10 èr.

2 Gymnasium

Yrkesförberedande

20, 30

Bède teknisk/naturvetenskaplig inriktning och andra utbildningar

3

Studieförberedande

40, 50

Naturvetenskapliga och

Samhællsvetenskapliga programmen

4 Eftergymnasiala

Kortare utbildning æn 3 èr

60 Teknik + naturvetenskap + farmaceutiska utbildningar

5 Utbildningar

70 Humanistiska och andra kortare eftergymnasiala utbildningar

6

Længre utbildningar æn 3 èr

81, 82

Tekniska + civilingenjörsutbildning. Naturvetenskap + farmaceutiska utbildningar

7

91, 92

Ekonomer, Jurister

8

208 Specifikt inriktade mot offentlig sektor, exklusive lærarutbildningar

9

209 Allmænna utbildningar, exklusive utbildningar inriktade mot offentlig sektor och lærarutbildningar

10

210 Lærarutbildningar

11 Forskarutbildade

121, 122

Alla æmnen

12 IT-specialister

130

.lOOD&#29; 187(.&#17;

190

I tabell I.4 finns en mer detaljerad förklaring till vilka utbildningar som ingår i de tolv olika utbildningskategorierna. Varje ISMOD-grupp består av en eller flera ämnesgrupper. Dessa ämnesgrupper beskrivs genom att tala om vilken nivå som gruppen avser, vilka utbildningar som omfattas samt den statistiska kod som SCB använder sig av för att klassa utbildning, SUN-kod. Då det finns en specialklass för IT-specialister exkluderas de från sin vanliga klass.

7DEHOO&#3;-&#17;&#22; )|UGHOQLQJ&#3;DY&#3;NRPPXQHU&#3;L&#3;/$&#16;UHJLRQHU&#3;RFK&#3;UHJLRQIDPLOMHU&#17;

5HJLRQ&#16;

IDPLOM

/$&#16;NRG /$&#16;UHJLRQ /lQ .RPPXQNRG .RPPXQQDPQ

1 1 Stockholm 1 114 Upplands-Væsby 1 1 Stockholm 1 115 Vallentuna 1 1 Stockholm 1 117 ásterèker 1 1 Stockholm 1 120 Værmdö 1 1 Stockholm 1 123 Jærfælla 1 1 Stockholm 1 125 Ekerö 1 1 Stockholm 1 126 Huddinge 1 1 Stockholm 1 127 Botkyrka 1 1 Stockholm 1 128 Salem 1 1 Stockholm 1 136 Haninge 1 1 Stockholm 1 138 Tyresö 1 1 Stockholm 1 139 Upplands-Bro 1 1 Stockholm 1 160 Tæby 1 1 Stockholm 1 162 Danderyd 1 1 Stockholm 1 163 Sollentuna 1 1 Stockholm 1 180 Stockholm 1 1 Stockholm 1 181 Södertælje 1 1 Stockholm 1 182 Nacka 1 1 Stockholm 1 183 Sundbyberg 1 1 Stockholm 1 184 Solna 1 1 Stockholm 1 186 Lidingö 1 1 Stockholm 1 187 Vaxholm 1 1 Stockholm 1 188 Norrtælje 1 1 Stockholm 1 191 Sigtuna 1 1 Stockholm 1 192 Nynæshamn 1 1 Stockholm 3 305 Hèbo 1 1 Stockholm 4 461 Gnesta 1 1 Stockholm 4 486 Strængnæs 1 1 Stockholm 4 488 Trosa 2 2 Uppsala 3 360 Tierp 2 2 Uppsala 3 380 Uppsala 2 2 Uppsala 3 381 Enköping 2 2 Uppsala 3 382 ásthammar 2 2 Uppsala 19 1917 Heby 5 3 Nyköping 4 480 Nyköping 5 3 Nyköping 4 481 Oxelösund 4 4 Katrineholm 4 428 Vingèker 6 4 Katrineholm 4 483 Katrineholm 4 5 Eskilstuna 4 482 Flen 4 5 Eskilstuna 4 484 Eskilstuna 2 6 Linköping 5 509 ádeshög 2 6 Linköping 5 513 Kinda 2 6 Linköping 5 560 Boxholm 2 6 Linköping 5 561 Ýtvidaberg

192

5HJLRQ&#16;

IDPLOM

/$&#16;NRG /$&#16;UHJLRQ /lQ .RPPXQNRG .RPPXQQDPQ

2 6 Linköping 5 580 Linköping 2 6 Linköping 5 583 Motala 2 6 Linköping 5 584 Vadstena 2 6 Linköping 5 586 Mjölby 3 7 Norrköping 5 562 Finspèng 3 7 Norrköping 5 563 Valdemarsvik 3 7 Norrköping 5 581 Norrköping 3 7 Norrköping 5 582 Söderköping 4 8 Gnosjö 6 617 Gnosjö 6 9 Gislaved 6 662 Gislaved 2 10 Jönköping 6 665 Vaggeryd 2 10 Jönköping 6 680 Jönköping 2 10 Jönköping 16 1622 Mullsjö 2 10 Jönköping 16 1623 Habo 4 11 Næssjö 6 682 Næssjö 4 12 Værnamo 6 683 Værnamo 6 13 Sævsjö 6 684 Sævsjö 6 14 Vetlanda 6 685 Vetlanda 7 15 Eksjö 6 686 Eksjö 4 16 Tranès 5 512 Ydre 4 16 Tranès 6 604 Aneby 4 16 Tranès 6 687 Tranès 6 17 Ülmhult 7 765 Ülmhult 6 17 Ülmhult 11 1163 Osby 6 18 Markaryd 7 767 Markaryd 3 19 Væxjö 7 760 Uppvidinge 3 19 Væxjö 7 761 Lessebo 3 19 Væxjö 7 763 Tingsryd 3 19 Væxjö 7 764 Alvesta 3 19 Væxjö 7 780 Væxjö 6 20 Ljungby 7 781 Ljungby 6 21 Hultsfred 8 860 Hultsfred 6 22 Emmaboda 8 862 Emmaboda 3 23 Kalmar 8 834 Torsès 3 23 Kalmar 8 840 Mörbylènga 3 23 Kalmar 8 880 Kalmar 3 23 Kalmar 8 881 Nybro 3 23 Kalmar 8 885 Borgholm 4 24 Oskarshamn 8 821 Högsby 4 24 Oskarshamn 8 861 Mönsterès 4 24 Oskarshamn 8 882 Oskarshamn 6 25 Væstervik 8 883 Væstervik 6 26 Vimmerby 8 884 Vimmerby 5 27 Gotland 9 980 Gotland 6 28 Olofström 10 1060 Olofström 5 29 Karlskrona 10 1080 Karlskrona

5HJLRQ&#16;

IDPLOM

/$&#16;NRG /$&#16;UHJLRQ /lQ .RPPXQNRG .RPPXQQDPQ

5 29 Karlskrona 10 1081 Ronneby 4 30 Karlshamn 10 1082 Karlshamn 3 31 Kristianstad 10 1083 Sölvesborg 3 31 Kristianstad 11 1121 ástra Göinge 3 31 Kristianstad 11 1162 Bromölla 3 31 Kristianstad 11 1180 Kristianstad 5 32 Simrishamn 11 1160 Tomelilla 5 32 Simrishamn 11 1181 Simrishamn 4 33 Hæssleholm 11 1165 Perstorp 4 33 Hæssleholm 11 1183 Hæssleholm 1 34 Malmö 12 1230 Staffanstorp 1 34 Malmö 12 1231 Burlöv 1 34 Malmö 12 1233 Vellinge 1 34 Malmö 12 1261 Kævlinge 1 34 Malmö 12 1262 Lomma 1 34 Malmö 12 1263 Svedala 1 34 Malmö 12 1264 Skurup 1 34 Malmö 12 1265 Sjöbo 1 34 Malmö 12 1266 Hörby 1 34 Malmö 12 1267 Höör 1 34 Malmö 12 1280 Malmö 1 34 Malmö 12 1281 Lund 1 34 Malmö 12 1285 Eslöv 1 34 Malmö 12 1286 Ystad 1 34 Malmö 12 1287 Trelleborg 2 35 Helsingborg 11 1137 árkelljunga 2 35 Helsingborg 11 1166 Klippan 2 35 Helsingborg 11 1167 Ýstorp 2 35 Helsingborg 11 1168 Bèstad 2 35 Helsingborg 11 1182 Üngelholm 2 35 Helsingborg 12 1214 Svalöv 2 35 Helsingborg 12 1260 Bjuv 2 35 Helsingborg 12 1282 Landskrona 2 35 Helsingborg 12 1283 Helsingborg 2 35 Helsingborg 12 1284 Höganæs 6 36 Hylte 13 1315 Hylte 3 37 Halmstad 13 1380 Halmstad 3 37 Halmstad 13 1381 Laholm 5 38 Falkenberg 13 1382 Falkenberg 5 39 Varberg 13 1383 Varberg 1 40 Göteborg 13 1384 Kungsbacka 1 40 Göteborg 14 1401 Hærryda 1 40 Göteborg 14 1402 Partille 1 40 Göteborg 14 1407 áckerö 1 40 Göteborg 14 1415 Stenungsund 1 40 Göteborg 14 1419 Tjörn

194

5HJLRQ&#16;

IDPLOM

/$&#16;NRG /$&#16;UHJLRQ /lQ .RPPXQNRG .RPPXQQDPQ

1 40 Göteborg 14 1421 Orust 1 40 Göteborg 14 1480 Göteborg 1 40 Göteborg 14 1481 Mölndal 1 40 Göteborg 14 1482 Kungælv 1 40 Göteborg 15 1521 Ale 1 40 Göteborg 15 1524 Lerum 1 40 Göteborg 15 1527 Vèrgèrda 1 40 Göteborg 15 1563 Mark 1 40 Göteborg 15 1582 Alingsès 4 41 Lysekil 14 1427 Sotenæs 4 41 Lysekil 14 1484 Lysekil 5 42 Uddevalla 14 1430 Munkedal 5 42 Uddevalla 14 1435 Tanum 5 42 Uddevalla 14 1485 Uddevalla 5 42 Uddevalla 15 1507 Færgelanda 7 43 Strömstad 14 1486 Strömstad 6 44 Bengstfors 15 1504 Dals-Ed 6 44 Bengstfors 15 1560 Bengtsfors 4 45 Trollhættan 15 1561 Mellerud 4 45 Trollhættan 15 1562 Lilla Edet 4 45 Trollhættan 15 1580 Vænersborg 4 45 Trollhættan 15 1581 Trollhættan 4 45 Trollhættan 16 1602 Græstorp 4 45 Trollhættan 16 1603 Essunga 4 45 Trollhættan 16 1660 Vara 3 46 Borès 15 1552 Tranemo 3 46 Borès 15 1565 Svenljunga 3 46 Borès 15 1566 Herrljunga 3 46 Borès 15 1583 Borès 3 46 Borès 15 1584 Ulricehamn 4 47 Gullspèng 16 1643 Gullspèng 4 47 Gullspèng 16 1663 Töreboda 4 47 Gullspèng 16 1680 Mariestad 4 48 Lidköping 16 1661 Götene 4 48 Lidköping 16 1681 Lidköping 3 49 Skövde 15 1535 Bollebygd 3 49 Skövde 16 1637 Karlsborg 3 49 Skövde 16 1662 Tibro 3 49 Skövde 16 1682 Skara 3 49 Skövde 16 1683 Skövde 3 49 Skövde 16 1684 Hjo 3 49 Skövde 16 1686 Falköping 4 50 Tidaholm 16 1685 Tidaholm 7 51 Torsby 17 1737 Torsby 6 52 Munkfors 17 1762 Munkfors 6 53 Ýrjæng 17 1765 Ýrjæng

5HJLRQ&#16;

IDPLOM

/$&#16;NRG /$&#16;UHJLRQ /lQ .RPPXQNRG .RPPXQQDPQ

7 54 Sunne

17 1766 Sunne

2 55 Karlstad

17 1715 Kil

2 55 Karlstad

17 1761 Hammarö

2 55 Karlstad

17 1763 Forshaga

2 55 Karlstad

17 1764 Grums

2 55 Karlstad

17 1780 Karlstad

5 56 Kristinehamn 17 1781 Kristinehamn 6 57 Filipstad 17 1782 Filipstad 6 58 Hagfors 17 1783 Hagfors 6 59 Arvika 17 1730 Eda 6 59 Arvika 17 1784 Arvika 6 60 Sæffle 15 1585 Ýmèl 6 60 Sæffle 17 1785 Sæffle 6 61 Laxè 18 1860 Laxè 6 62 Hællefors 18 1863 Hællefors 2 63 árebro 18 1814 Lekeberg 2 63 árebro 18 1861 Hallsberg 2 63 árebro 18 1880 árebro 2 63 árebro 18 1881 Kumla 2 63 árebro 18 1882 Askersund 2 63 árebro 18 1884 Nora 2 63 árebro 18 1885 Lindesberg 4 64 Karlskoga 17 1760 Storfors 4 64 Karlskoga 18 1862 Degerfors 4 64 Karlskoga 18 1883 Karlskoga 2 65 Væsterès 19 1907 Surahammar 2 65 Væsterès 19 1961 Hallstahammar 2 65 Væsterès 19 1980 Væsterès 2 65 Væsterès 19 1981 Sala 6 66 Fagersta 19 1904 Skinnskatteberg 6 66 Fagersta 19 1962 Norberg 6 66 Fagersta 19 1982 Fagersta 4 67 Köping 19 1960 Kungsör 4 67 Köping 19 1983 Köping 4 67 Köping 19 1984 Arboga 6 68 Vansbro 20 2021 Vansbro 7 69 Malung 20 2023 Malung 7 70 Mora 20 2034 Orsa 7 70 Mora 20 2039 Ülvdalen 7 70 Mora 20 2062 Mora 3 71 Falun 20 2026 Gagnef 3 71 Falun 20 2029 Leksand 3 71 Falun 20 2031 Rættvik 3 71 Falun 20 2080 Falun 3 71 Falun 20 2081 Borlænge 3 71 Falun 20 2082 Sæter

196

5HJLRQ&#16;

IDPLOM

/$&#16;NRG /$&#16;UHJLRQ /lQ .RPPXQNRG .RPPXQQDPQ

4 72 Hedemora 20 2083 Hedemora 6 73 Avesta 20 2084 Avesta 6 74 Ludvika 18 1864 Ljusnarsberg 6 74 Ludvika 20 2061 Smedjebacken 6 74 Ludvika 20 2085 Ludvika 4 75 Hofors 21 2104 Hofors 6 76 Ljusdal 21 2161 Ljusdal 3 77 Gævle 3 319 Ülvkarleby 3 77 Gævle 21 2101 Ockelbo 3 77 Gævle 21 2180 Gævle 3 77 Gævle 21 2181 Sandviken 6 78 Söderhamn 21 2182 Söderhamn 7 79 Bollnæs 21 2121 Ovanèker 7 79 Bollnæs 21 2183 Bollnæs 7 80 Hudiksvall 21 2132 Nordanstig 7 80 Hudiksvall 21 2184 Hudiksvall 5 81 Hærnösand 22 2280 Hærnösand 3 82 Sundsvall 22 2260 Ýnge 3 82 Sundsvall 22 2262 Timrè 3 82 Sundsvall 22 2281 Sundsvall 7 83 Kramfors 22 2282 Kramfors 7 84 Sollefteè 22 2283 Sollefteè 6 85 árnsköldsvik 22 2284 árnsköldsvik 7 86 Strömsund 23 2313 Strömsund 7 87 Ýre 23 2321 Ýre 7 88 Hærjedalen 23 2361 Hærjedalen 5 89 ástersund 23 2303 Ragunda 5 89 ástersund 23 2305 Bræcke 5 89 ástersund 23 2309 Krokom 5 89 ástersund 23 2326 Berg 5 89 ástersund 23 2380 ástersund 7 90 Storuman 24 2421 Storuman 7 91 Sorsele 24 2422 Sorsele 7 92 Dorotea 24 2425 Dorotea 7 93 Vilhelmina 24 2462 Vilhelmina 7 94 Ýsele 24 2463 Ýsele 2 95 Umeè 24 2401 Nordmaling 2 95 Umeè 24 2403 Bjurholm 2 95 Umeè 24 2404 Vindeln 2 95 Umeè 24 2409 Robertsfors 2 95 Umeè 24 2460 Vænnæs 2 95 Umeè 24 2480 Umeè 7 96 Lycksele 24 2418 Malè 7 96 Lycksele 24 2481 Lycksele 5 97 Skellefteè 24 2417 Norsjö 5 97 Skellefteè 24 2482 Skellefteè

5HJLRQ&#16;

IDPLOM

/$&#16;NRG /$&#16;UHJLRQ /lQ .RPPXQNRG .RPPXQQDPQ

7 98 Arvidsjaur 25 2505 Arvidsjaur 7 99 Arjeplog 25 2506 Arjeplog 7 100 Jokkmokk 25 2510 Jokkmokk 7 101 áverkalix 25 2513 áverkalix 7 102 Kalix 25 2514 Kalix 7 103 ávertorneè 25 2518 ávertorneè 7 104 Pajala 25 2521 Pajala 7 105 Gællivare 25 2523 Gællivare 3 106 Luleè 25 2560 Ülvsbyn 3 106 Luleè 25 2580 Luleè 3 106 Luleè 25 2581 Piteè 3 106 Luleè 25 2582 Boden 7 107 Haparanda 25 2583 Haparanda 6 108 Kiruna 25 2584 Kiruna

198

7DEHOO&#3;-&#17;&#23; ,QGHOQLQJ&#3;DY&#3;ROLND&#3;XWELOGQLQJDU&#3;L&#3;NDWHJRULHU&#15;&#3;RFK&#3;681&#16;NRG&#17;

bPQHV

NRG

1LYn ,QULNWQLQJ 681&#16;NRG

10 Folk- o grundskola

Grund-, folk-, enhets- och realskoleutbildning, Förgymnasial utbildning kortare æn 9 èr och 9-10 èr eller motsvarande.

01-02

20 Yrkes förberedande gymnasium ² teknisk inriktning

Utbildning för industri och hantverk samt teknisk och naturvetenskaplig utbildning (inklusive kortare utbildningar inom KOMVUX). Exempel pè utbildningar

  • transport och kommunikation
  • lant- och skogsbruk, trædgèrd, fiske
  • apoteks- och laboratorietekniker
  • brandförsvaret
  • skorstensfejare

43, 441-446, 449, 53,54, 632, 73, 74, 830-831, 840, 842, 844, 931, 941

30 Yrkesförberedande gymnasium ² humanistisk inriktning

Utbildningar för estetisk, humanistisk och religiöst verksamhet, Pedagogisk utbildning, Utbildningar för handel, kontor, förvaltning, ekonomiskt och beteendevetenskapligt arbete. Exempel pè utbildningar ær

  • bitrædespersonal i hælso och sjukvèrd, undersköterskeutbildning, skötare i psykiatrisk vèrd
  • væktare, tullbevakning
  • konsumentekonom, storhushèll och restaurangkök, hotell och restaurang, hygien och skönhetsvèrd
  • 3-èrig folkhögskoleutbildning som inte ger universitetsbehörighet

Vidareutbildning och kompl. inom hælso- och sjukvèrd o specialinriktad utbildning

03, 0448-0449, 0488, 0499, 09, 13, 14, 23, 24, 33, 341-346, 348-349, 630-631, 633-639, 64, 832-839, 843, 845-849, 930, 934, 938-944, 948

bPQHV

NRG

1LYn ,QULNWQLQJ 681&#16;NRG

40 Studieförberedande gymnasium - NVprogrammet længre æn 2 èr

Naturvetenskapliga æmen (N+T) dær studentexamen, reallinjen, KOMVUX naturvetenskaplig sektor, VVS-teknisk utbildning och 4-èrig tekniskt gymasium ræknas in.

0402, 0405, 04092, 0452, 440, 447, 448, 457

50 Studieförberedande gymnasium - SPprogrammet længre æn 2 èr

Samhællsvetenskapliga æmnen (S+H+E) dær allmæn studentexamen och latinlinjen, IB diplom, 3-èrig folkhögskoleutbildning som ger universitetsbehörighet.

0400-0401, 0403-0404, 0408, 04091, 04099, 0440, 0451, 347

60 Eftergymnasial utbildning kortare æn 3 èr - tekniker, naturvetare, IT och farmaceutiska æmnen

Sjöbefæl, flygtjænst och flygledare transportsystemplanering och trafik assistent, utb för postbefordran

Farmaceutiska æmnen, ortopedteknisk utbildning

Lantmæstare, trædgèrdstekniker, skogsmæstare, fiskevèrd

Brandingenjörsutbildningen (före 1993)

Teknisk kompanichefsutbildning

ADB-utbildning inkl högskoleexemen, information, kommunikation, informationsteknik, driftsteknisk

Hælsovèrdsinspektörs och meteorolog assistent, teleteknisk

353, 35651-35652, 450-456, 458-459, 55-56, 59, 6563, 658, 75, 79, 850, 854, 951, 961

200

bPQHV

NRG

1LYn ,QULNWQLQJ 681&#16;NRG

70 Eftergymnasial utbildning kortare æn 3 èr - andra utbildningar (ofta offentlig inriktning)

Humanistisk, teologisk/social, scenisk och bildmediekonstnærlig, bild och formkonstnærlig, musik, teologisk, tolk och teckensprèk och översættarutbildning.

  • Teckningslærare, slöjd, musikpedagogik, gymnastik och idrott, förskollærare, fritidspedagoger

Journalist, sekreterare och merkantila utbildning detaljhandels

Sjuksköterskeutbildning, hælsooch sjukvèrdsutb, social omsorg och pedagogik

Polisutbildning, tulltaxerar/kammar-skrivarut, kompaniofficersutbildning utbildning av yrkesofficerare, vidareutbildning, för kompaniofficerare

15, 25, 350-352, 354-355, 35600-35650, 35653-35699, 357-359, 6500-6562, 6568-6569, 657-659, 69, 851-853, 855-859, 86-89, 956, 958

81 Eftergymnasial utbildning længre æn 3 èr ² tekniker och civilingenjörer

Teleingenjörer (upphörde 70-talet), arkitekt-, mejeri-, lantbruksingenjör.

461, 463, 464, 49

82 Eftergymnasial utbildning længre æn 3 èr - naturvetare, IT och farmaceutiska æmnen

Kandidatexamen och magisterexamen inom

ADB

Matematik och naturvetenskap

Farmaci, farmaceutisk biovetenskap, farmaceutisk kemi och apotekare

Agronom, Hortonom inkl landskapsarkitekt, jægmæstare, skogsmæstare

3635, 36650, 36750, 462, 465-469, 66810, 66830, 664, 76

bPQHV

NRG

1LYn ,QULNWQLQJ 681&#16;NRG

91 Eftergymnasial utbildning længre æn 3 èr ² ekonomer

Ekonomi

Förvaltningsekonomi och samhællsekonomiskt utredningsarbete

362, 365, 36371, 36374, 3660-3663, 36652-36654, 36681, 3670-3671, 3673, 36752 - 36754, 3680, 365

92 Eftergymnasial utbildning længre æn 3 èr ² jurister

Juristutbildningarna

Pol mag utbildning

364, 36758, 3681-3682

208 Eftergymnasial utbildning længre æn 3 èr - specifikt inriktade mot offentlig sektor (organisation)

Utbildning för förvaltning, handel, kontor, ekonomisk och samhællsvetenskaplig utbildning.

Journalist

Akademisk sekreterarutbildning,

Bild- och formkonstnærlig utbildning

  • Bibliotekarie

16, 360-361, 36370, 36372-36373, 36378-36379, 3638-3639, 3682-3688, 369, 36651, 36751, 39, 36655-36659, 36680, 36688, 36699, 36755-36757, 36759, 3678-3679, 966-968

209 Eftergymnasial utbildning længre æn 3 èr - specifikt inriktade mot offentlig sektor (beteendevetenskaplig inriktning och lækare)

Socionom

Psykolog, psykoterapi

Lækare, tandlækare, sjuksköterska, barnmorska

Optiker

Logoped,

Veterinær

Förvaltningsutbildning med beteendevetenskaplig inriktning

3630-3634, 660-663, 665-669, 3664, 3672-3674, 3774

202

bPQHV

NRG

1LYn ,QULNWQLQJ 681&#16;NRG

210 Eftergymna sial utbildning længre æn 3 èr ± lærarutbild ningar

Lærare för alla nivèer

Ümneslærare inom musik, barnavèrds-, hushèlls-, tecknings-, textil-, idrott

Speciallærare

26, 29

121 Forskarutbildade

Alla forskarutbildade oavsett æmnesomrède.

17, 37, 47, 67, 77, 87, 97

130 ITspecialister

Alla med IT-specialistkompetens.

ADB-utbildning

  • Information, kommunikation, media

Statistik och informationsbehandling, informatik med systemvetenskap

Systemvetenskaplig utbildning

Datatekniska utbildningar

  • El- och teleteknik, elektroteknik, telekommunikation

Datalog gren av matematiker linjen

Datavetenskaplig linje

Matematik, statistik, informationsbehandling

Numerisk analys

Teknisk fysik och datateknik

353, 35651-35652, =36650, 36750, 3773, 3635, 45571, 45600, =45801, 4611, 46273, 46276, =46404, 4642, 46602, 46652, =46672, 46702, =46741, 46752, =47102, 47202, =47302, 47402, 4750, 47602, 4765, 4768, 4769

7DEHOO&#3;-&#17;&#24; ,602'&#3;EUDQVFKHUQD&#17;

,602' ,602'

1

Jordbruk

2

Skog

3

Gruvor

4 Skyddad livs 5 Konkurrensutsatt livs 6 Drycker & tobak 7 Teko 8 Træ 9 Massa och papper 10 Grafisk industri 11 Kemi 12 Petrokemi 13 Gummi 14 Jord och sten 15 Jærn och stèl 16 Metall 17 Maskin 18 Elektro 19 Varv 20 Transportmedel 21 Instrumentindustri. 22 Aannan tillverkningsindustri 23 Elgas 24 Bygg 25 Handel 26 Samfærdsel 27 Tele och post 28 Bostad 29 Bank 30 Uppdrag 31 Privata tjænster

204

7DEHOO&#3;-&#17;&#25; /3&#16;EUDQVFKHU&#15;&#3;61,&#28;&#21;&#3;RFK&#3;,602'&#3;EUDQVFKHU&#17;

%UDQVFKHU

/3&#16; %UDQVFK 1DFH&#18;61, ,VPRG

Jordbruk

1

1

Skogsbruk

2

2

Fiske

3

5

Gruvor

4

10-14

Livsmedelsindustri

5

15-16

4, 5, 6

Textilindustri

6

17-19

Trævaruindustri

7

20

Massa- och pappersindustri 8

21

Förlag och grafisk industri 9

22

Kemisk industri

10

23-24

11, 12

Gummi- och plastvaruindustri

11

25

Jord- och stenvaruindustri 12

26

Stèl- och metallverk

13

27

Metallindustri

14

28

Maskinindustri

15

29

El- och optikprodukter

16

30-33

Transportmedelsindustri 17

34-35

19, 20

ávrig tillverkningsindustri 18

36-37

21, 22

Energi- vatten- och avfallshantering

19

40-41, 90

Byggverksamhet

20

45

Handel och service av motorfordon

21

50

Parti- och agenturhandel 22

51

Detaljhandel

23

52

Transport och magasinering 24

60-63

Post och tele

25

64

Bank

26

65, 67.1

Försækringsbolag

27

66, 67,2

Fastighetsbolag

28

70

Uthyrningsfirmor

29

71

Datakonsulter och dataservicebyrèer

30

72

Andra företagstjænster

31

74

Utbildning, grundskola och gymn.

32 801-802, 804

Forskning och utveckling 33

73

Hælso- och sjukvèrd

34 85.12, 85.2

Barnsomsorg

35 35.321, 85.322

Üldre- och handikappomsorg

36 85.311, 85.323

ávrig omsorg

37 85.312-85.315, 85.324, 85.325

7DEHOO&#3;-&#17;&#25; /3&#16;EUDQVFKHU&#15;&#3;61,&#28;&#21;&#3;RFK&#3;,602'&#3;EUDQVFKHU&#3;&#11;IRUWV&#12;&#17;

%UDQVFKHU

/3&#16; %UDQVFK 1DFH&#18;61, ,VPRG

Intresseorg. och religösa samfund

39

91

Rekreation, kultur och sport 40

92

Annan serviceverksamhet 41

93, 95

Offentlig förvaltning

42

75, 99

Ej specificerad verksamhet 43 00 eller blank Utbildning, högskola 44 803

206

7DEHOO&#3;-&#17;&#26; /RN&#3;UHVSHNWLYH&#3;YDJQDU&#17;

1U /S&#16;EUDQVFK

$OOD /&#18;3&#18;2 /$&#16;UHJLRQ&#15;&#3;GlU&#3;YLVVD

EUDQVFKHU&#3;lU&#3;HWW&#3;ORN

1 Jordbruk

Ja L

2 Skogsbruk

Ja L

3 Fiske

Ja L

4 Gruvor

Ja L

5 Livsmedelsindustri

Ja L

6 Textilindustri

Ja L

7 Trævaruindustri

Ja L

8 Massa- och pappersindustri Ja L 9 Förlag och grafisk industri Ja L 10=Kemisk industri Ja L 11=Gummi- och plastvaruindustri=Ja L 12=Jord- och stenvaruindustri Ja L 13=Stèl- och metallverk Ja L 14=Metallindustri Ja L 15=Maskinindustri Ja L 16=El- och optikprodukter Ja L 17=Transportmedelsindustri Ja L 18=ávrig tillverkningsindustri Ja L 19=Energi- vatten- & avfallshantering

Ja P

20=Byggverksamhet

Ja P

21=Handel och service av

motorfordon

Ja P

22=Parti- och agenturhandel Ja L 23=Detaljhandel Ja P 24=Transport och magasinering Ja P 25=Post och tele Ja P 26=Bank Nej L/P

27=Försækringsbolag

Nej L/P

1, 10, 82

28=Fastighetsbolag

Ja P

29=Uthyrningsfirmor

Ja P

30=Datakonsulter &

dataservicebyrèer

Nej L/P

1, 2, 5, 6, 29, 34, 40, 55, 65, 76, 97

31=Andra företagstjænster

Nej L/P

1, 108

32=Utbildning: grundskola &

gymnasium

Ja O

33=Forskning och utveckling Ja L 34=Hælso- och sjukvèrd Ja O 35=Barnsomsorg Ja O 36=Üldre- och handikappomsorg Ja O 37=ávrig omsorg Ja O 38=Hotell och restaurang Nej L/P

1, 23, 27, 29, 37,

1U /S&#16;EUDQVFK

$OOD /&#18;3&#18;2 /$&#16;UHJLRQ&#15;&#3;GlU&#3;YLVVD

EUDQVFKHU&#3;lU&#3;HWW&#3;ORN

90, 93, 105, 106,

39=Intresseorg. och religösa

samfund

Ja P

40=Rekreation, kultur och sport Nej L/P

1, 69, 87, 99, 100,

41=Annan serviceverksamhet Ja P 42=Offentlig förvaltning Nej L/O

15, 27, 29, 49, 81,

43=Ej specificerad verksamhet Ja P 44=Utbildning, högskola Ja L

$QP&#29; / &#3; ORNEUDQVFK&#15;&#3; 3&#3; RFK&#3; 2&#3; lU&#3; YDJQDU&#3; GlU&#3; 3&#3; &#3; SULYDWD&#3; WMlQVWHU&#15;&#3; 2&#3; &#3; RIIHQWOLJD WMlQVWHU&#17;

Appendix K: Resultattabeller

Tabell K.1 Försörjningsbalans år 1995, Mkr, 1995 års priser.

TILLGÅNG ANVÄNDNING

Produktion Import HM Summa Insats

Konsum-

tion

Investe-

ringar

Offentlig konsumtion

Lager Export Summa

Industrisektorer

Kunskapsintensiv

448344 229504 71320 763658 248255 84216 99918 32223 9886 295232 761543

Kapitalintensivi

276081 104470 47221 469688 237371 56382 1764 11038 634 159203 470573

Arbetsintensiv

289642 114515 84944 548849 182528 235624 13811 17270 -195 101733 548449

Tjänstesektorer

Kunskapsintensiva tjänster

410022 60068 256 487044 281622 96477 21389 38080 0 49330 486976

Kapitalintensiva tjänster 474751 22492

0 504298 144213 278500

0 46266 0 35254 504280

Arbetsintensiva tjänster 231911 22191 9526 285073 99496 52172 93094 21222 0 17690 283758

Övrig verkamhet

129516 15961 16195 184506 107712 63774 1822 8685 503 3399 183406

Summa industri

1014068 569201 229461 3243116 1301197 867145 231798 174784 10828 661841 3238985

Summa tjänster+övrigt 1246200 120712 25977 1460921 633043 490923 116305 114253 503 105673 1458420

Totalt näringslivet

2260268 569201 229461 3243116 1301197 867145 231798 174784 10828 661841 3238985

Tabell K.2 Försörjningsbalans år 2010 Mkr, 1995 års priser.

TILLGÅNG ANVÄNDNING

Produktion Import HM Summa Insats

Konsum-

tion

Investe-

ringar

Offentlig konsumtion

Lager Export Summa

Industri

Kunskapsintensiv

997079 538853 134507 1702723 429441 132560 267490 33452 9886 854411 1719052

Kapitalintensiv

398430 163455 60706 685941 347543 97767 5426 11458 634 219264 686276

Arbetsintensiv

380844 254248 115857 848337 268048 371586 35546 17930 -195 159846 850438

Tjänster

Kunskapsintensiva

647623 115341 385 792603 470358 164987 26077 39534

0 93089 794124

Kapitalintensiva

583891 72982 0 669443 265453 317376

0 48032

0 38535 669443

Arbetsintensiva

378418 49134 11003 475121 145496 92470 197122 22032

0 29895 487097

Övrig verksamhet

146134 41511 17109 234736 148302 75585 2938 9016 503 1034 234890

Summa industri

1776353 1235524 339567 5408904 2074641 1252331 534599 181454 10828 1396074 5441320

Summa tjänster+övrigt

1756066 278968 28497 2171903 1029609 650418 226137 118614 503 162553 2185554

Totalt näringslivet

3532419 1235524 339567 5408904 2074641 1252331 534599 181454 10828 1396074 5441320

Tabell K.3 Försörjningsbalans, fasta priser. årlig procentuell förändring 1995-2010.

Produktion Import Summa Insats Konsumtion Invest Off kons Export SUMMA

Kunskapsintensiv ind

5.5 5.9 5.5 3.7 3.1 6.8 0.2 7.3 5.6

Kapitalintensiv ind

2.5 3.0 2.6 2.6 3.7 7.8 0.2 2.2 2.5

Arbetsintensiv ind

1.8 5.5 2.9 2.6 3.1 6.5 0.3 3.1 3.0

Kunskapsintensiva tjänster 3.1 4.4 3.3 3.5 3.6 1.3 0.3 4.3 3.3

Kapitalintensiva tjänster 1.4 8.2 1.9 4.2 0.9 0.0 0.3 0.6 1.9

Arbetsintensiva tjänster 3.3 5.4 3.5 2.6 3.9 5.1 0.3 3.6 3.7

Övrig verkamhets

0.8 6.6 1.6 2.2 1.1 3.2 0.2 -7.6 1.7

Summa industri

3.8 5.3 3.5 3.2 2.5 5.7 0.2 5.1 3.5

Summa tjänster+övrigt 2.3 5.7 2.7 3.3 1.9 4.5 0.3 2.9 2.7

Totalt näringslivet

3.0 5.3 3.5 3.2 2.5 5.7 0.2 5.1 3.5

Tabell K.4 Sy