SOU 2007:60

Sverige inför klimatförändringarna - hot och möjligheter

Till statsrådet och chefen för Miljödepartementet

Genom regeringsbeslut den 30 juni 2005 gavs en särskild utredare i uppdrag att kartlägga det svenska samhällets sårbarhet för globala klimatförändringar och de regionala och lokala konsekvenserna av dessa förändringar samt bedöma kostnader för skador som klimatförändringarna kan ge upphov till. Som utredare förordnades Bengt Holgersson. Utredningen har antagit namnet Klimat- och sårbarhetsutredningen.

Den 7 april 2006 förordnades en rådgivande kommitté med experter till utredningen bestående av följande företrädare: Markku Rummukainen, Sveriges Meteorologiska och hydrologiska Institut, Lars Westermark, Naturvårdsverket, Fredrik Hassel, Krisberedskapsmyndigheten, Staffan Moberg, Försäkringsförbundet, Birgitta Resvik, svenskt Näringsliv, Elisabeth Söderberg, Statens Räddningsverk, Elvin Ottosson, Statens Geotekniska Institut, Michaela Schulman, Boverket, Andres Muld, Statens Energimyndighet, Ann-Sofie Eriksson, Sveriges kommuner och landsting, Lars-Håkan Jönsson, Länsstyrelsen i Dalarna, Carl-Johan Lidén, Statens Jordbruksverk, Magnus Fridh, Skogsstyrelsen, Åsa Ekman, Socialstyrelsen, Christina Oettinger-Biberg, Näringsdepartementet, Anna Forsgren, Miljödepartementet, Per Brandtell, Försvarsdepartementet, Ulrika Jardfeldt, Näringsdepartementet, Ingela Byfors, Jordbruksdepartementet och Peter Frykblom Finansdepartementet. Den 1 april 2007 entledigades Ulrika Jardfelt och från och med den 1 april 2007 förordnades Elisabeth Lidbaum, Näringsdepartementet som expert.

Som huvudsekreterare förordnades från den 26 september 2006 Tom Hedlund, som sekreterare förordnades från den 25 oktober 2005 Christina Frost, från den 20 november 2005 Per Rosenqvist, från den 1 augusti 2006 Sofia Ahlroth och från den 1 mars 2007 Philip Thörn.

I sitt arbete har utredningen dessutom använt sig av tre expertgrupper med experter från berörda myndigheter, forskningsinstitutioner, näringsliv och andra organisationer.

Textbearbetning och layout har utförts av kanslisekreterarna Gunilla Malmqvist, Monica Berglund och i Bilagedelen även Camilla Kivanç, FA, kommittéservice.

Utredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande Sverige inför klimatförändringarna

  • hot och möjligheter. Uppdraget är

härmed slutfört.

Stockholm i oktober 2007

Bengt Holgersson

Tom Hedlund Sofia Ahlroth Christina Frost Per Rosenqvist Philip Thörn

Sammanfattning

Våra viktigaste slutsatser och förslag

1. Det är nödvändigt att påbörja anpassningen till klimatförändringarna i Sverige. Huvuddragen i klimatscenarierna är trots osäkerheter tillräckligt robusta för att användas som underlag.

2. Risken för översvämningar, ras, skred och erosion ökar på många håll så mycket att förstärkta insatser för förebyggande åtgärder är motiverade. Ett statligt klimatanpassningsanslag bör inrättas som stöd för storskaliga kostnadskrävande insatser.

3. Skogstillväxten ökar kraftigt, förutsättningarna för jordbruksproduktion förbättras. Det krävs dock anpassningsåtgärder för att minimera skadorna och bevara den biologiska mångfalden.

4. Östersjön riskerar dramatiska förändringar av ekosystemen. Klimatförändringarna förvärrar dagens situation och arbetet med att minska utsläppen bör intensifieras.

5. Vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag kommer att försämras, vilket kräver insatser för att upprätthålla en god dricksvattenkvalitet.

6. Fjällen förbuskas till stor del och rennäringen och fjällturismen kan drabbas.

7. Det varmare klimatet påverkar hälsan och leder till fler dödsfall på grund av värmeböljor och ökad smittspridning.

8. Sveriges energibalans gynnas genom minskat värmebehov och ökad vattenkraftpotential.

9. Länsstyrelserna bör få en central roll i klimatanpassningsarbetet. En särskild klimatanpassningsdelegation bör inrättas vid varje länsstyrelse, som ett förstärkt stöd till framför allt kommunerna. 10. Vi föreslår att ett nytt institut för klimatforskning och anpassning inrättas.

Sammanfattning SOU 2007:60

Upplägg

Vi utgår i detta betänkande från de globala klimatförändringarna. Vi har i utredningen analyserat hur Sveriges klimat kan utvecklas under de kommande 100 åren. Vi har också analyserat konsekvenserna för en rad olika sektorer och områden. Viktiga aspekter har varit sårbarheten för översvämningar, ras, skred och stormar. Vi föreslår olika åtgärder för att minska sårbarheten och anpassa samhället till långsiktiga klimatförändringar och extrema väderhändelser.

Sverige blir varmare och blötare

FN:s klimatpanel IPCC har dragit slutsatsen att den hittillsvarande uppvärmningen globalt uppgår till drygt 0,7 grader de senaste 100 åren. Uppvärmningen har gått nästan dubbelt så snabbt de senaste 50 åren jämfört med hela 100-årsperioden och det är mycket sannolikt att detta till största delen är orsakat av mänskliga aktiviteter. Den globala medeltemperaturen kommer med stor sannolikhet att öka med ytterligare 1,8

  • grader till slutet av detta sekel, jämfört med 1990. Om kraftfulla globala utsläppsminskningar genomförs kan temperaturhöjningarna begränsas på sikt. Viss fortsatt uppvärmning går dock inte att undvika.

Temperaturen kommer att stiga mer i Sverige och Skandinavien än det globala genomsnittet. De modellscenarier vi utgått ifrån pekar på att medeltemperaturen i Sverige stiger med 3

  • grader till

2080-talet jämfört med åren 1960

  • Vintertemperaturen kan öka med 7 grader i norra Sverige. Mälardalens klimat kommer att likna klimatet i norra Frankrike idag.

Nederbördsmönstren kommer också att förändras. Nederbörden kommer att öka i större delen av landet under höst, vinter och vår. Sommartid får vi ett varmare och torrare klimat, särskilt i södra Sverige.

Havsnivån förväntas stiga med 0,2

  • meter globalt de närmaste 100 åren för att sedan fortsätta att stiga under många hundra år. Någon avsmältning av isarna på Grönland och Antarktis är då inte inräknad för detta århundrade. Havsnivån stiger med upp till 0,2 meter mer i våra angränsande hav.

SOU 2007:60 Sammanfattning

Vad beträffar vindar och stormar i framtiden i Sverige är resultaten mer osäkra. Tendensen från våra modellscenarier är att såväl medelvinden som högsta byvind ökar.

Höga flöden, översvämningar, ras, skred och erosion

Antalet dagar med kraftig nederbörd ökar under vinter, vår och höst i större delen av landet. Ser man till de intensivaste regnen är det fråga om betydande ökningar.

Avrinningen ökar i större delen av landet, mest i väster. Höga flöden, med en återkomsttid på i genomsnitt 100 år, det s.k. 100årsflödet, ökar kraftigt i framför allt västra Götaland, sydvästra Svealand och nordvästra Norrland. På andra håll minskar dessa höga flöden eftersom varmare vintrar ger mindre kvarliggande snötäcke, vilket leder till en mindre vårflod. Lokala häftiga regn, skyfall, som förekommer mest på sommarhalvåret, ökar i intensitet över hela landet.

Översvämningar drabbar bebyggelse och infrastruktur

De senaste åren har flera stora översvämningar drabbat Sverige. Översvämningarna i Vänern 2000/2001 och Arvika 2000 är två exempel.

Den ökade översvämningsrisken drabbar framför allt bebyggelse, vägar och järnvägar. Annan infrastruktur, industri och jordbruk kan också vara utsatt. Dricksvattenförsörjningen riskerar att slås ut genom förorening av vattentäkter eller genom ledningsbrott. Översvämningar av elstationer kan leda till långvariga elavbrott.

Det ökade intresset av att bo sjönära har gjort att bostäder i många fall har byggts i områden som är översvämningshotade. I dagens klimat riskerar drygt 6 miljoner m

2

byggnadsyta längs

vattendrag att översvämmas i genomsnitt en gång per 100 år. Denna yta kommer sannolikt att öka.

Lokala skyfall med översvämningar av dag- och avloppssystem är redan i dag ett stort problem. Detta leder bland annat till källaröversvämningar och utsläpp av avloppsvatten. Problemet kommer att bli ännu större i framtiden.

Sammanfattning SOU 2007:60

Ras och skred ökar risken för människoliv

De senaste två åren har Sverige drabbats av flera ras och skred där konsekvenserna kunde blivit mycket allvarliga. I Ånn i Jämtland fick ett lokalt skyfall både järnväg och väg att rasa. I Munkedal raserades E6:an längs en sträcka på flera hundra meter. Ras och skred har tidigare krävt dödsoffer i vårt land vid ett flertal tillfällen.

Kraftig nederbörd och ökade flöden i vattendrag liksom höjda och varierande grundvattennivåer ökar risken för ras och skred. De ökade riskerna uppstår framför allt i områden där risken är hög redan idag. Det gäller Vänerlandskapen, Göta älvdalen, östra Svealand och nästan hela ostkusten. Vi har uppskattat att över 200 000 byggnader ligger nära vatten i områden där ras- och skredrisken ökar. De lokala förhållandena avgör var riskerna kommer att vara störst.

Kusterosion och havsnivåhöjning – hot mot lågt liggande bebyggelse

Havsnivåhöjningen pågår och kommer att fortsätta i många hundra år. Vi har i våra beräkningar utgått från IPCC:s bedömning från 2001 med en havsnivåhöjning på mellan 9 och 88 cm. Den högre nivån svarar ungefär mot den bedömning IPCC gör i sin senaste rapport om man tar hänsyn till att havsnivåhöjningen är större i våra närliggande havsområden. I norra delen av landet motverkas havsnivåhöjningen av landhöjningen. De sydligaste delarna av landet, Skåne, Blekinge, Halland och Västkusten blir mest utsatta. Lågtrycksbanor och vindar betyder också mycket för havsnivån och risken för översvämningar och erosion längs kusterna. Med en större dominans av västvindar kommer de högsta högvattennivåerna i Östersjön att stiga kraftigt. I Karlskrona ligger i dag den högsta högvattennivån en meter över dagens medelvattenstånd. I slutet av seklet beräknas den ligga två meter över. Detta ställer ökade krav på planering av nybebyggelse och förebyggande åtgärder.

Kusterosion drabbar områden som består av lättrörlig jord eller sand. De mest utsatta kuststräckorna finns i Skåne, Blekinge samt på Öland och Gotland. Enligt de beräkningar vi gjort så ligger cirka 150 000 byggnader inom erosionsbenäget område vid en havsnivåhöjning på 88 cm.

SOU 2007:60 Sammanfattning

Vattenkraftproduktionen ökar kraftigt

Ökningen i vattentillrinning, framförallt i landets norra delar, kommer att ske successivt. Detta skapar mycket goda förutsättningar för en ökad vattenkraftproduktion. Beräkningar visar på en möjlig ökning av kraftpotentialen med 15

  • procent i snitt till slutet på seklet. För att hela potentialen ska kunna utnyttjas fordras dock att kraftverkens kapacitet och magasinen byggs ut.

Dammsäkerheten bör ses över

I Sverige finns cirka 10 000 dammar av varierande storlek, typ och ålder spridda över landet. De flesta av de större dammarna är kraftverksdammar, men även några större dammar finns för att ta hand om gruvavfall. Två dammar högre än 15 meter, gruvdammen vid Aitik samt Noppikoskidammen, har havererat under åren. Inga personskador inträffade.

De största dammarna, av riskklass I, är byggda för att kunna hantera mycket extrema flöden. Klimatförändringarna innebär en risk för att det flöde som är dimensionerande för dessa dammar ökar inom delar av landet, men stora osäkerheter finns. 100årsflödet ökar kraftigt framförallt i västra Götaland och sydvästra Svealand, med ökade risker framförallt för de mindre dammarna i riskklass II. Även i fjälltrakterna ökar 100-årsflödet med risken att detta kan fortplanta sig i hela vattendragen ner till mynningen. På många andra håll väntas dagens 100-årsflöden bli mindre vanliga.

Riksrevisionen har granskat de statliga insatserna för dammsäkerhet vid kraftverksdammar. Riksrevisionen anser att det finns behov av att förbättra och utveckla statens insatser för dammsäkerhet och rekommenderar regeringen att ta initiativ till en översyn. Vi instämmer i detta.

Tillstånd för vattenverksamhet – omprövningar av gamla vattendomar

Vi har i vårt delbetänkande om översvämningsriskerna i bland annat Vänern sett att en ändrad regleringsstrategi kan bidra till att minska översvämningriskerna. Vi bedömer också att det kan bli aktuellt med omprövning eller revidering av ett antal tillstånd på grund av förändrade flöden som följer av en klimatförändring, eller

Sammanfattning SOU 2007:60

i samband med utbyggnaden av vattenkraften. Detta är i många fall en mycket omfattande och komplicerad process. Vi anser därför att lagstiftningen bör ses över.

Ökade sammanlagda intäkter och ökade skadekostnader för översvämningar, ras, skred, erosion och vattenkraft 2010

Intäkter miljarder kronor

Kostnader miljarder kronor

Statliga, kommunala och enskilda vägar

10

Översvämning av bebyggelse, sjöar och vattendrag

50

Översvämning av bebyggelse, kust

10

Ras och skred

10

Kusterosion 20

Ökad vattenkraftproduktion

190

Summa 190−260 100-240

Åtgärder och förslag

Den fysiska planeringen bör anpassas efter de framtida riskerna. Som stöd för planeringen och förebyggande åtgärder i övrigt bör staten informera och ta fram underlag. Principiellt bör ansvaret för åtgärder ligga på fastighetsägaren och kommunen.

Information och utbildning av personal inom bl.a. kommuner är mycket viktigt för att öka kunskapen om klimatförändringarna och anpassningsåtgärder.

Vi bedömer att det i dag finns vissa brister i försäkringsskyddet mot naturolyckor. Dessa brister motiverar dock inte ett särskilt statligt stöd för naturskador. De luckor som finns bedöms vara av en art som kan hanteras av privata försäkringsbolag. Det privata försäkringsskyddet behöver dock utvecklas vad gäller skador på grund av naturolyckor.

Vi föreslår följande för att minska sårbarheten för översvämning, ras, skred och erosion:

  • Kommunernas skyldighet att ta hänsyn till risker för översvämningar, ras och skred i den fysiska planeringen bör bli tydligare i lagstiftningen och vägledningar bör tas fram. Preskriptionstiden för kommunernas skadeståndsplikt bör ökas från 10 till 20 år.

SOU 2007:60 Sammanfattning

  • Karteringar, höjddata, geotekniska data m.m. samt varningssystem som krävs för att minska sårbarheten behöver tas fram. SGI bör få ansvar för en reglerad jourverksamhet för ras och skred.
  • Länsstyrelsen bör få en central roll i anpassningsarbetet och en särskild klimatanpassningsdelegation bör inrättas på länsstyrelsen.
  • Anpassningar av transportinfrastrukturen till ett förändrat klimat bör ingå i de transportpolitiska målen. Medel till klimatanpassning av transportinfrastrukturen bör avsättas. Riskerna, framför allt i väg- och järnvägsnäten, bör kartläggas och åtgärder genomföras.
  • Ett särskilt klimatanpassningsanslag bör skapas för större investeringar med syfte att minska sårbarheten för extrema väderhändelser och långsiktiga klimatförändringar. Anslaget ska kunna användas för att bidra till finansieringen av större projekt för att förebygga framför allt översvämningar, ras, skred och erosion. Vi uppskattar behovet till i storleksordningen 100

miljoner kronor per år för de närmaste 10 åren.

  • En särskild förhandlingsman bör tillsättas för att fördela kostnaderna mellan staten och andra intressenter för att genomföra förslagen i vårt delbetänkande om åtgärder i Vänern och Mälaren.
  • Räddningsverkets anslag för bidrag till kommunernas förebyggande insatser bör behållas på nuvarande nivå, 40 miljoner kronor per år. Erosion bör inkluderas i bidraget. Bidragen reduceras till högst 60 procent av åtgärdskostnaden.
  • Klimatförändringarnas påverkan på tillrinningsförhållanden och hur detta kan påverka säkerheten och översvämningsriskerna i riskklass I- och II-dammar bör analyseras. En analys av gruvdammar bör genomföras.
  • En utredning bör se över lagstiftningen kring vattenverksamhet i sin helhet och analysera behovet av omprövningar med hänsyn till översvämningsrisker och markavvattning. Utredningen bör även behandla tillstånds- och ägarlösa dammar, efter inventering av Länsstyrelsen.

Sammanfattning SOU 2007:60

  • En översyn bör göras av dammsäkerhetsområdet om det nuvarande ansvarssystemet svarar mot de krav på säkerhet som samhället ställer i dag.

Areella näringar och landekosystem

De stora temperaturförändringarna och de förändrade nederbördsmönstren leder till en kraftfull förändring av de naturliga förutsättningarna för jord- och skogsbruk, renskötsel och vinterturism liksom för de naturliga landekosystemen. Generellt kommer arters utbredning att förskjutas norrut.

Ökad produktion i skogsbruket, men också ökade skador

Det allmänt varmare klimatet, en längre vegetationssäsong och ökad koldioxidhalt i atmosfären ger en ökad tillväxt. Nya trädslag och andra sorter kan ge ännu högre produktion.

Beräkningar visar att tillväxten av tall, gran och björk successivt kommer att öka så att den i slutet av seklet är 20

  • procent högre än idag. I söder innebär torrare somrar att granen växer sämre mot slutet av seklet. Ädla lövträd skulle kunna öka i skogsbruket, men betande vilt utgör ett hinder.

Modellresultat visar att ökande skogstillväxt och högre träd leder till ökad risk för vindfällning, även om inte stormfrekvensen ökar. Minskad tjäle i marken och blötare förhållanden vintertid bidrar också till ökad risk för stormfällning och gör det svårare att avverka, ta sig fram på skogsbilvägar och få ut virket.

Det varmare klimatet gör skogen mer utsatt för brand, svamp- och insektsangrepp, t.ex. från granbarkborre.

Större skördar i jordbruket, men också fler skadegörare

EU:s gemensamma jordbrukspolitik har stor betydelse för jordbrukets omfattning, inriktning och lönsamhet, vilket gör att klimatförändringarnas inverkan på jordbruksproduktionen är svår att bedöma.

Vegetationsperioden och odlingsperioden förlängs väsentligt enligt klimatscenarierna. De förbättrade odlingsförutsättningarna innebär möjligheter till ökade skördar i hela landet. T.ex. kan

SOU 2007:60 Sammanfattning

skördarna i Mälardalen komma att öka med cirka 20 procent och i Västerbotten med drygt 50 procent om samma grödor odlas som idag. Höstsådda grödor kommer att öka och nya grödor kan introduceras. Förutsättningarna för djurhållningen förbättras genom längre betessäsong och ökade vallskördar. Den ökade produktionen kräver dock en ökad användning av gödselmedel.

Problemen med skadegörare som insekter, svamp och virus kommer att öka i ett varmare klimat. Ogräsfloran förväntas bli mer artrik. Om bekämpningsmedelsanvändningen skulle öka till dansk nivå innebär detta nästan en fördubbling mot dagens nivå.

Vattentillgången i det framtida klimatet kommer att se annorlunda ut än dagens. Mer nederbörd vintertid men mindre sommartid kommer att ställa nya krav på både dränering och bevattning.

De ökade temperaturerna sommartid kan ställa till problem särskilt för svin och fjäderfäuppfödningen. Ett flertal vektorburna infektioner sprids nu norrut. Nya sjukdomar som kan drabba djur är främst zoonoser som sprids av bl.a. fästingar och gnagare samt virussjukdomar.

Ändrade förutsättningar för rennäringen

Förutsättningarna för att bedriva rennäring i Sverige kommer påverkas betydligt av klimatförändringarna. Vegetationsperioden förlängs och växtproduktionen under sommarbetet ökar. Insektsplågan kan förvärras. Kalfjällsarealerna förväntas minska och trycket på kustnära vinterbete kan öka, i takt med svårare snöförhållanden i inlandet och fjällen, vilket kan leda till fler intressekonflikter med andra näringar. Den allvarligaste konsekvensen är att den samiska kulturen hotas om förutsättningarna för att bedriva renskötsel försämras.

Sämre för vinterturismen kanske bättre för sommarturismen

Den snabbt växande turistnäringen kan få ytterligare ökade möjligheter i ett förändrat klimat med varmare somrar och högre badtemperaturer. Vattenresurser och kvalitet blir dock en nyckelfråga. Vinterturism och friluftsliv kommer att möta successivt snöfattigare vintrar, särskilt i de södra fjällen och anpassningsåtgärder kommer att fordras.

Sammanfattning SOU 2007:60

Landekosystemen står inför stora omvälvningar och förlusten av biologisk mångfald kan öka

Landekosystemen i Sverige står inför stora omvälvningar och förlusten av biologisk mångfald ökar på grund av klimatförändringarna. Anpassningsåtgärderna i sig kan också leda till negativ påverkan på biologisk mångfald, t.ex. i jord- och skogsbruket. De negativa effekterna kan dock begränsas.

De olika naturtyper som i dag är en viktig del av Sverige och som utgör en viktig kulturell bas för en stor del av befolkningen kommer att förändras. De naturskogar vi har i dag omvandlas både som en följd av klimatförändringen i sig och på grund av ett förändrat skogsbruk.

Fjällmiljön är mycket känslig. Den temperaturökning som pågår är huvudorsaken till att trädgränsen de senaste 100 åren har stigit med 100

  • meter. Den kommande temperaturhöjningen på uppemot 5-6 grader de kommande 100 åren leder till att stora delar av kalfjället förbuskas.

Klimatförändringen påverkar starkt möjligheten att nå bl.a. miljömålen Ett rikt växt och djurliv, Storslagen fjällmiljö och Myllrande våtmarker.

Ökade sammanlagda intäkter och ökade skadekostnader för jord- och skogsbruk samt rennäring i Sverige 2010

Intäkter miljarder kronor

Kostnader miljarder kronor

Skogsbruket ökad tillväxt

300

skador av storm brand etc.

50

övriga skador

50

Jordbruket ökad avkastning

40

ändrad arealanvändning 40

bekämpningsmedelsanv.

20

ökad bevattning

15

fler stormar

0

Rennäringen 1

Summa 380−740 135−370

SOU 2007:60 Sammanfattning

Åtgärder och förslag

Vi föreslår följande för att uppnå en hållbar anpassning till ett förändrat klimat av de areella näringarna och landekosystemen.

  • Skogsvårdslagen och tillhörande föreskrifter bör ses över mot bakgrund av klimatförändringarna.
  • Skötsel och stödformer för kombinationen biobränsleproduktion och naturvård bör utvecklas.
  • Behoven av framtida bevattning inom jordbruket bör kartläggas.
  • Ett utvecklat system för stöd till våtmarker bör tas fram.
  • Djurskyddsregler och rekommendationer för djurstallar bör ses över.
  • Rapporteringen av skogsskador och skördeskador i jordbruket bör förbättras.
  • Informationsinsatser riktade mot skogsägare, jordbrukare och turistnäringen bör genomföras.
  • Utvecklingen av smittsamma djursjukdomar bör följas och skyddsåtgärder och vidareutbildning av personal genomföras.
  • Riksintressen för naturvård, turism, rennäring och friluftsliv bör pekas ut liksom områden där konkurrens om mark kan uppstå. En dialog bör också utvecklas mellan rennäring och turism.
  • Hänsynen i renbetesområdet bör förstärkas och Skogsvårdslagen ändras så att skyldigheten till samråd inför avverkning utökas till hela renbetesområdet.
  • Miljömålsansvariga myndigheter bör bedöma hur de aktuella miljömålen ska nås, utvärdera dagens skyddssystems effektivitet samt föreslå förbättringar.

Sötvatten, hav och fiske

Enligt hydrologiska beräkningar ökar den årliga avrinningen över större delen av landet, framför allt i Norrlands fjällkedja och i västra Götaland. Tillsammans med temperaturhöjningen och tidigare islossning påverkar detta vattenkvaliteten i både inlandsvatten och hav.

Sammanfattning SOU 2007:60

Sötvattenmiljön – svårare nå miljömålen

Klimatförändringarna ökar utlakningen av näringsämnen och humus. Högre humushalter ger mer brunfärgade vatten. Vattenfärgen påverkar det biologiska livet och försämrar råvattenkvaliteten för vattenverken.

Den ökade tillförseln av näringsämnen, som kväve och fosfor, leder till ökad övergödning och tillsammans med temperaturhöjningen sannolikt också till ökad algblomning i sötvatten. Sammantaget medför detta försämrad vattenkvalitet vilket gör det mycket svårt att nå miljömålen, Ingen övergödning och Levande sjöar och vattendrag.

Dricksvattnet kan försämras

Sverige har goda tillgångar på vatten med god kvalitet. Även om konsekvenserna för dricksvattenförsörjningen blir avsevärda, så kommer Sverige att drabbas i mindre utsträckning än många andra länder.

Kvaliteten på råvattnet i vattentäkterna kommer att försämras med ökade humushalter, ökad algblomning och ökad förorening av mikroorganismer. Dagens reningsteknik är inte tillräcklig utan ny teknik måste införas, vilket ökar kostnaderna för dricksvattenreningen.

Östersjön ett hotat hav

Temperaturen i Östersjön ökar med flera grader och istäckets utbredning minskar kraftigt. Med ökande västvindar och kraftigt ökad nederbörd kommer salthalten i stort sett att halveras. I så fall sker dramatiska förändringar där nästan alla marina arter försvinner.

Även om effekterna på salthalten blir mer måttliga leder dessa tillsammans med temperaturhöjningen och en ökad tillförsel av näringsämnen sannolikt till storskaliga konsekvenser och en ökad belastning på ett redan förorenat hav. Algblomningarna ökar enligt modellresultat i södra Östersjön medan de kan minska på andra håll. Det finns stora osäkerheter om hur de samlade förändringarna påverkar biologin.

SOU 2007:60 Sammanfattning

Fiskerinäringen – en trängd näring

Stora förändringar av ekosystemen och fisket väntar i ett varmare klimat. Torsken kan komma att slås ut helt i Östersjön och ersättas av sötvattenarter. Torskfisket representerar i dag 25 procent av totala fångstvärdet för svenskt fiske. Likaså kommer plattfiskar att minska i Östersjön. Varmvattenarter som abborre, gädda och gös kommer att öka och etablera sig mycket starkare mot norr. Klimatförändringarna motiverar ytterligare insatser för att motverka överfiskningen i Östersjön. Fisket på västkusten gynnas troligen av klimatförändringarna.

Nya arter kommer successivt att kolonisera våra vatten och kan allvarligt störa ekosystemen. Ett exempel är den amerikanska kammaneten som är på väg att etablera sig i Östersjön. Den har tidigare omvandlat ekosystemen och förstört fisket i Svarta Havet.

I sötvatten kommer varmvattenarter att ersätta kallvattenarter. Fångsterna av kräfta och gös i de stora sjöarna bedöms kunna öka med ett värde motsvarande 15

  • miljoner kronor per år. I norrländska vattendrag och i Vättern kommer röding att minska ytterligare medan laxen hotas i södra Sveriges vattendrag.

Ökade sammanlagda intäkter och ökade skadekostnader för dricksvattenförsörjning och fiske i Sverige 2010

Intäkter miljarder kronor

Kostnader miljarder kronor

Fiskerinäringen 3

Dricksvattenförsörjning 60

Summa 60−140

Åtgärder och förslag

Vi föreslår åtgärder för att anpassa dricksvattenförsörjningen till ett förändrat klimat. Vi föreslår också EU-åtgärder för att minska Östersjöns sårbarhet och utredningar om det framtida fisket.

  • Livsmedelsverket bör få samordningsansvaret för dricksvattenfrågorna och se över skydd och kontrollrutiner för framställning av dricksvatten samt informera om risker och skyddsåtgärder för enskilda brunnar.

Sammanfattning SOU 2007:60

  • Sverige bör vara pådrivande för åtgärder på EU-nivå som minskar Östersjöns sårbarhet i ett förändrat klimat. Ökat fokus bör läggas vid näringsämnesproblematiken och påverkan på Östersjön vid kommande översyner av EU:s jordbrukspolitik.
  • Effekterna för svensk fiskerinäring om torsken försvinner från

Östersjön bör utredas och prioriterade åtgärder för spridning av fisk i sötvatten identifieras.

Hälsoeffekter samt uppvärmnings- och kylbehov

Medeltemperaturen sommartid stiger med 2

  • grader. Antalet extremt varma dagar blir fler. Antalet tropiska nätter, dvs. dygn då temperaturen aldrig går under 20 grader, kommer att öka kraftigt i södra och mellersta delarna av landet och utmed Norrlandskusten. Mot slutet av seklet kan vi få lika många som i dag i Sydeuropa. De riktigt kalla dagarna kommer att bli färre.

Mer extrema värmeböljor leder till ökad dödlighet

Då Europa drabbades av en svår värmebölja i augusti 2003 beräknas över 33 000 personer ha avlidit som en direkt följd av värmen.

Framförallt löper äldre och sjuka personer stor risk vid extrem värme. Känsligheten för värme är olika i olika områden beroende på hur anpassad befolkningen är till höga temperaturer. I Stockholm är dödligheten lägst vid 11

  • grader medan den optimala temperaturen i Aten är 25 grader. En tydligt ökad dödlighet har iakttagits redan efter 2 dagars ihållande värme.

Beräkningar för Stockholmsområdet visar att en höjning av medeltemperaturen med 4 grader ökar dödligheten med drygt 5 procent. Vi bedömer att antalet dödsfall per år i värmeböljor har ökat med drygt 1 000 fall mot slutet av detta sekel. Minskningen av antalet riktigt kalla dagar ger en minskad dödlighet, men denna effekt är mindre.

SOU 2007:60 Sammanfattning

Ett varmare klimat med ökad nederbörd ger ökad smittspridning

Spridningen av smittämnen ökar med ökad nederbörd och temperatur. Vid översvämningar, ras och skred kan smittämnen som förekommer i jord och mark förorena vattentäkter, betesmark, badvatten i utomhusbad och bevattningsvatten. Avloppsvatten kan läcka in i dricksvattentäkter och i ledningar.

Badsårsfeber är ett exempel på ett för Sverige nytt allvarligt problem. Dessa smittämnen finns i svenska vatten men tillväxer inte förrän vid vattentemperaturer över 20 grader. Sjukdomen, som i media kallades kolera i samband med ett utbrott sommaren 2006, gav upphov till tre dödsfall. Risken för utbrott av badsårsfeber kommer att öka i Östersjön ända upp mot Bottenviken under detta sekel.

Ett varmare klimat under sommarmånaderna förväntas öka antalet matförgiftningar. Vi får ett klimat som ställer högre krav på livsmedelshygien än vi är vana vid.

Förskjutning av årstider kan få effekter för ett flertal s.k. vektorburna sjukdomar där smittämnena i naturen överförs av olika djurarter, som gnagare, fåglar och rävar, hos insekter, mygg, knott m.m., eller av spindeldjur, framför allt fästingar. Det finns ett antal exempel på spridning norrut i takt med ett varmare klimat, t.ex. fästingspridningen och med den sjukdomar som borrelia och TBE.

Risk för ökade mögelproblem i byggnader

Klimatförändringarna kan allvarligt påverka befintliga och framtida byggnadskonstruktioner. Ökad luftfuktighet och ökade temperaturer medför större risk för fukt och mögelskador som kan leda till ökade hälsoproblem.

Överfulla avloppssystem och översvämningar av källare leder till stora skador. Byggnaders yttre underhållsbehov kommer också att öka markant på grund av ökad nederbörd och högre temperatur.

Sammanfattning SOU 2007:60

Det framtida uppvärmningsbehovet minskar kraftigt medan kylbehovet ökar

Klimatförändringarna kommer att starkt påverka värme- och kylbehovet. Värmebehovet minskar kraftigt till följd av temperaturhöjningen medan kylbehovet ökar. Minskningen av värmebehovet innebär stora kostnadsbesparingar i form av mycket lägre energikostnader. Energianvändningen för uppvärmning minskar med cirka 30 procent eller 23,5 TWh till 2080-talet. Kylbehovet väntas däremot öka cirka 5 gånger, vilket motsvarar en ökad elförbrukning med 8,5 TWh under samma period.

Ökade sammanlagda intäkter och skadekostnader för hälsoeffekter, byggnadskonstruktioner, uppvärmnings- och kylbehov i Sverige 2010

Intäkter miljarder kronor

Kostnader miljarder kronor

Värmerelaterade dödsfall

500

Smittspridning 70

Byggnadskonstruktioner 50

Minskat uppvärmningsbehov

600-690

Ökat kylbehov

130

Summa 600−690 750−1 050

Åtgärder och förslag

Vi föreslår följande för att minska hälsoeffekterna och anpassa byggnader till ett förändrat klimat.

  • Riktlinjerna för livsmedelshanteringen bör ses över och allmänheten informeras.
  • Kunskapsunderlag för kommuner och landstings beredskap för värmeböljor bör utarbetas.
  • Utvecklingen av smittsamma sjukdomar bör följas och skyddsåtgärder genomföras. Allmänheten bör informeras och vidareutbildning av personal genomföras.
  • Byggreglerna bör ses över.

SOU 2007:60 Sammanfattning

Vind och stormar

Stormen Gudrun

Sverige har under årens lopp drabbats av ett antal kraftiga stormar. Stormen Gudrun som drabbade Sverige den 8

  • januari 2005 har hittills gett de svåraste konsekvenserna. De kraftigaste vindbyarna nådde 42 meter per sekund. Småland, Halland och norra Skåne drabbades värst. Skogsskadorna blev omfattande. Fallande träd orsakade kraftiga störningar och skador på elförsörjningen, telenäten, vägar och järnvägar. 17 människor omkom och de direkta kostnaderna uppgick till 21 miljarder kronor.

Blåsigare eller inte?

Huruvida det blir blåsigare eller inte är inte helt klarlagt. Olika modeller ger delvis olika resultat. De flesta modeller visar en något ökad medelvind. Förändringen av de allra kraftigaste vindbyarna har bara beräknats med den ena av de modeller vi använder. Resultaten visar på en viss ökning i större delen av landet. Det finns alltså en risk att stormar liknande Gudrun blir värre.

Skogsbruket mest utsatt

Oavsett om stormarna blir värre eller inte så ökar stormfällningen av skog på grund av mer snabbväxande träd, minskad tjäle och blötare mark vintertid. Om stormarna dessutom blir kraftigare kan skadorna bli mycket stora.

De lokala el- och telenäten fortsatt stormkänsliga – men känsligheten minskar

För att minska sårbarheten i de lokala elnäten pågår en omfattande markförläggning av kablar i landets södra delar som kommer att fortsätta under flera decennier. Luftledningar kommer dock att finnas kvar i lokalnäten i främst norra Sverige. Regionnäten kommer fortsatt att utgöras av luftledningar. I telenäten pågår en övergång till trådlös överföring. Vi bedömer att det även framöver

Sammanfattning SOU 2007:60

blir störningar till följd av stormar som drabbar samhällsfunktioner och allmänhet, men att känsligheten i näten successivt minskar.

Stamnätet för överföring av el och näten för radio- och tvdistributionen är dimensionerade för att klara höga vindhastigheter. Dessa bedöms inte i någon nämnvärd grad påverkas av vindökningarna.

Järnvägsnätets luftledningar är känsliga för kraftiga vindar och stormfällning av skog. Banverket har aviserat åtgärder för att minska sårbarheten, bland annat att genom att se över ledningsgatorna längs järnvägen.

Vindkraften kommer att gynnas om medelvinden ökar. Produktionen kan öka med 5

  • procent redan till 2020-talet.

Ökade sammanlagda intäkter och skadekostnader för vind och stormar i Sverige 2010

Intäkter miljarder kronor

Kostnader miljarder kronor

Vindkraft 0

Stormfällning av skog*

50

Stormskador i jordbruket*

0

Kommunernas kostnader för stormar

0

Summa 0−25 50−110 *Stormskador på skog och jordbruk tas även upp i tabellen om areella näringar.

Konsekvenserna av en svår storm som Gudrun är avsevärda. Förutom kostnaderna så störs viktiga samhällsfunktioner och sårbara grupper som äldre, sjuka och funktionshindrade riskerar att drabbas.

Åtgärder och förslag

För att sårbarheten ska minska är det viktigt att beredskapen höjs i kommuner, näringsliv och statliga myndigheter.

Vi föreslår följande åtgärder.

  • Post- och telestyrelsen bör få ett förtydligat ansvar för att telenäten är robusta. Telekomsektorns sårbarhet för stormar m.m. bör analyseras.

SOU 2007:60 Sammanfattning

  • Energimarknadsinspektionen bör få ett förtydligat ansvar för att elnäten är robusta. Energisektorns sårbarhet för stormar m.m. bör analyseras.
  • Järnvägens kontaktledningar bör ses över och åtgärder för att öka robustheten mot kraftig vind bör genomföras.

Ansvar och organisation

Klimatförändringarna påverkar de grundläggande förutsättningarna inom ett stort antal verksamheter. Anpassningen till ett förändrat klimat bör därför genomsyra i stort sett hela samhället. Det praktiska arbetet kommer i stor omfattning att genomföras på lokal nivå, av enskilda, företag och kommuner. Vi behandlar här i huvudsak ansvarsförhållanden och organisation inom den statliga sfären.

Förslag till ändrad ansvarsfördelning

Ansvaret för anpassning till ett förändrat klimat är fördelat mellan enskilda, kommuner och staten. Vi föreslår att länsstyrelserna får en drivande roll och uppgiften att hålla ihop klimatanpassningsarbetet i respektive län. Naturvårdsverket får ansvaret för uppföljning av anpassningsarbetet och rapportering. SMHI får ansvar för kunskapsförsörjningen om klimatförändringar. Vi föreslår också utökade ansvar för SGI, Post- och telestyrelsen, Energimarknadsinspektionen och Livsmedelsverket. Slutligen föreslår vi att ett stort antal sektorsmyndigheter får ett förtydligat ansvar för klimatanpassningen inom respektive ansvarsområde.

  • Länsstyrelserna bör få en central roll i klimatanpassningen till klimatförändringar och samordna arbetet gentemot kommuner, näringsliv och regionala sektorsmyndigheter. Regionala analyser bör utföras i länen som underlag för planering, bland annat bör den långsiktiga vattenförsörjningen analyseras tillsammans med vattenmyndigheterna. En särskild klimatanpassningsdelegation bör inrättas i varje län med uppgift att stödja kommunernas insatser, bidra till kunskapsförsörjningen, sammanfatta, tillhandahålla, tolka och vidareförmedla information samt sam-

Sammanfattning SOU 2007:60

ordna, driva på och följa upp arbetet. Bland annat ingår att initiera bildandet av och stödja arbetet i älvgrupper.

  • SMHI bör få ansvaret för kunskapsförsörjningen om klimatförändringar och bör därvid skapa en förstärkt informationsfunktion gentemot olika grupper, särskilt kommuner, sektorsmyndigheter och länsstyrelser.
  • Naturvårdsverket bör få ansvar för en samlad nationell och internationell uppföljning och rapportering av klimatanpassningsarbetet.
  • Samtliga berörda sektorsmyndigheter bör få ett tydligt ansvar för anpassningen till ett ändrat klimat inom sitt eget ansvarsområde. Ansvaret omfattar både risken för extremhändelser och kontinuerliga klimatförändringar. I instruktionen för respektive myndighet införs att myndigheten ska initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde. Räddningsverket, SMHI, Naturvårdsverket, SGI, SGU och Boverket bör dessutom få ett uttalat ansvar att bistå länsstyrelserna i deras arbete med klimatanpassning.

Forskning och utveckling

Beskrivningarna av kommande klimatförändringar är relativt grova. Kunskapen om hur klimatförändringarna kommer att påverka olika delar av samhället och vilka anpassningsåtgärder som bör vidtas är fortfarande begränsad. De slutsatser vi drar om sårbarhet, anpassningsbehov och kostnader i olika delar av samhället vilar i många fall på en relativt osäker grund. Kunskapsuppbyggnad och forskning är viktiga inom många av de områden utredningen studerat.

Skapa ett nytt institut för klimatforskning och anpassning

För att få en kraftsamling kring forskningen för klimatanpassning föreslår vi att ett nytt institut med inriktning på klimatforskning och klimatanpassning skapas och tillförs nya resurser.

Ansatsen för ett sådant institut bör vara tvärvetenskaplig och insatserna bör omfatta forskning om klimatet såväl som mer

SOU 2007:60 Sammanfattning

tillämpad forskning med inslag av utvecklingsinsatser. Bl.a. bör insatserna omfatta följande:

  • vidareutveckling av klimatmodeller,
  • anpassning av samhällets tekniska system med fokus på höga flöden, översvämningar, stormar, ras, skred och erosion,
  • markekosystem, vattenresurser (sötvatten och dricksvatten), samt effekter på areella näringar och miljö,
  • ekosystem i hav, särskilt Östersjön, samt effekter på ekosystemtjänster, turism och fiske,
  • klimat- och ekosystemförändringars påverkan på smittspridning.

Stommen i ett institut skulle kunna utgöras av delar av befintliga forskningsresurser inom SGI, SMHI, IVL, Smittskyddsinstitutet, SVA och SLU.

Formerna för institutet bör utredas. En möjlighet är att skapa ett ”nätverksinstitut”. En annan möjlighet är att helt lyfta ut existerande verksamheter från de berörda myndigheterna och institutionerna för att skapa en fysiskt/geografiskt helt ny organisation.

Klimatförändringar i Sverige och omvärlden, socioekonomiska effekter, anpassningsåtgärder och påverkan på samhällsekonomin

Effekterna i Sverige av klimatförändringarna kan väntas bli betydande. På global skala ser emellertid situationen betydligt allvarligare ut med risker för utslagning av stora jordbruksområden, översvämningar av kustområden och folkomflyttningar. Klimatförändringarna kommer att medföra direkta effekter och socioekonomiska effekter också i andra länder, regioner och sektorer. Dessa effekter kommer att återverka på utvecklingen i Sverige och på våra behov av anpassning.

Vi anser dessa frågeställningar vara angelägna forskningsområden. De gränsar till det forskningsinitiativ som nyligen tagits av Mistra, bl.a. i och med skapandet av Stockholm Resilience Center och forskningsprogrammet Swecia.

Sammanfattning SOU 2007:60

Förslag

  • Ett nytt institut för klimatforskning och anpassning bör inrättas. Formerna för institutet bör utredas närmare.
  • 100 miljoner kronor per år tillförs den forskning som samlas i det nya institutet.

1. Författningsförslag

1 Förslag till lag (2008:000) om vissa kommunala befogenheter beträffande förebyggande åtgärder mor naturolyckor

Härigenom föreskrivs följande. Kommun får vidtaga åtgärder för att förebygga översvämning, erosion, ras och skred som omfattar enskilda fastigheter alternativt bidra till finansieringen av sådana åtgärder.

Denna lag träder i kraft den xx

Författningsförslag SOU 2007:60

2. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att det i plan- och bygglagen (1987:10) skall införas en ny paragraf, 8 kap. 28 a § av följande lydelse.

Fastighetsägares fordran om ersättning enligt skadeståndslagen (1972:207), för skada till följd av att kommunen vid beslut enligt denna lag inte tillräckligt beaktat risker för översvämningar, ras, skred och erosion, preskriberas tjugo år efter tillkomsten, om inte preskriptionen bryts dessförinnan.

Denna lag träder i kraft den xx

3. Förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

Härigenom föreskrivs att 20 § skogsvårdslagen (1979:429) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Innan avverkning sker inom ett område där renskötsel får bedrivas enligt rennäringslagen (1971:437) under hela året (renskötselns året-runt-marker) skall berörd sameby beredas tillfälle till samråd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Innan avverkning sker inom ett område i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län där renskötsel får bedrivas enligt rennäringslagen (1971:437) skall berörd sameby beredas tillfälle till samråd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Områden där det uppenbart inte föreligger renbetesrätt är dock undantagna från samråd.

Denna lag träder i kraft den xx

Författningsförslag SOU 2007:60

4. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2002:864) med länsstyrelseinstruktion

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2002:864) med länsstyrelseinstruktion

dels att 3 § skall skall ha följande lydelse, dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 28 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Länsstyrelsen har bland annat uppgifter i fråga om:

1. naturvård och miljöskydd,

2. social omvårdnad,

3. kommunikationer,

4. livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor,

5. lantbruk,

6. rennäring m.m. i förekommande fall,

7. fiske,

8. jämställdhet mellan kvinnor och män,

9. kulturmiljö, 10. regional utveckling, 11. hållbar samhällsplanering och boende, 12. civilt försvar, fredstida krishantering och räddningstjänst, 13. mottagande av skyddsbehövande som beviljats uppehållstillstånd m.m.

13. mottagande av skyddsbehövande som beviljats uppehållstillstånd m.m,

14. anpassning till ett förändrat klimat.

Klimatanpassningsdelegation

28 a §

Inom varje länsstyrelse ska det finnas en klimatanpassningsdelegation till stöd för länsstyrelsens samordnande och pådrivande roll i klimatanpassningsarbetet.

Klimatanpassningsdelegationen har till uppgift att:

1. utföra regionala analyser av hur länet eller regionen kommer påverkas av klimatförändringarna,

2. initiera, stödja och följa upp kommunernas klimatanpassningsarbete,

3. stödja och följa upp näringsliv och regionala sektorsmyndigheters klimatanpassningsarbete,

4. bidra till kunskapsförsörjningen, sammanfatta, tillhandahålla, tolka och vidareförmedla information, och

5. initiera bildandet av och stödja arbetet i älvgrupper.

Författningsförslag SOU 2007:60

5. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:1392) med instruktion för Banverket

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (1998:1392) med instruktion för Banverket ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Banverket skall särskilt verka för att

1. järnvägstransportsystemet är tillgängligt, trafiksäkert, framkomligt, effektivt och miljöanpassat,

2. trafiksäkerhetsarbetet inom de svenska järnvägssystemen samordnas,

3. den spårbundna kollektivtrafikens konkurrenskraft stärks och att den lokala, regionala, interregionala och internationella järnvägstrafiken samordnas,

4. hänsyn tas till funktionshindrade personers behov inom järnvägstransportsystemet,

5. samhällsmotiverad tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom järnvägstransportsystemet planeras, initieras, genomförs, dokumenteras och utvärderas samt att resultatet av detta sprids.

6. trafikinformationen före, under och efter en järnvägstransport förbättras, samt

7. tillvarata Sveriges intressen i det internationella arbetet som rör järnvägstransportsystemet.

6. trafikinformationen före, under och efter en järnvägstransport förbättras,

7. tillvarata Sveriges intressen i det internationella arbetet som rör järnvägstransportsystemet, och

8. anpassa verksamheten till ändrade klimatförhållanden samt initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde.

6. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:1258) med instruktion för Boverket

Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (2004:1258) med instruktion för Boverket skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Boverket skall inom sitt verksamhetsområde

1. meddela föreskrifter, ha uppsikt och tillsyn samt handlägga förvaltningsärenden i enlighet med lag eller förordning,

2. informera om nya eller ändrade regler,

3. följa tillämpningen av lagar och förordningar, utvärdera effekterna av tillämpningen och lämna förslag till regeringen om de åtgärder som behövs för att syftet med reglerna skall nås,

4. bygga upp och sprida kunskap om sektorns miljöpåverkan och dess utveckling,

5. verka för samordning av de statliga myndigheternas arbete med underlag för tillämpningen av 3 och 4 kap. och 6 kap. 19

6. biträda regeringen med yttranden och utredningar m.m.,

7. bidra med underlag och expertkunskap för det arbete som regeringen bedriver nationellt och internationellt,

8. medverka i internationellt samarbete som syftar till att harmonisera regler för fysisk planering, hushållning med mark och vattenområden samt egenskapskrav på byggnader och byggprodukter, och

9. verka för en omställning till ett ekologiskt uthålligt energisystem och särskilt främja utbyggnaden av vindkraft i enlighet med det av riksdagen beslutade planeringsmålet.

9 verka för en omställning till ett ekologiskt uthålligt energisystem och särskilt främja utbyggnaden av vindkraft i enlighet med det av riksdagen beslutade planeringsmålet,

10. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar samt bistå länsstyrelserna i deras uppgifter med anpassning till ett förändrat klimat.

Författningsförslag SOU 2007:60

7. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:1022) med instruktion för Finansinspektionen

Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (2006:1022) med instruktion för Finansinspektionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Finansinspektionen har utöver vad som anges i 1 § till uppgift att

1. följa och analysera utvecklingen inom verksamhetsområdet samt rapportera till regeringen om inspektionen bedömer att

instabilitet i finanssektorn riskerar att negativt påverka det svenska finansiella systemets funktionssätt,

2. biträda regeringen med yttranden och utredningar,

3. fullgöra sina uppgifter enligt förordnanden med stöd av 22 § första stycket atomansvarighetslagen (1968:45) och 10 kap. 12 § sjölagen (1994:1009),

4. fullgöra uppgifter enligt förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap,

5. fullgöra de uppgifter som ankommer på behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, i fråga om efterlevnaden av sådana regler som inspektionen har tillsyn över,

6. medverka i internationellt samarbete som rör inspektionens verksamhetsområde,

7. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken, och

8. fullgöra kanslifunktionen åt Bokföringsnämnden.

7. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken,

8. fullgöra kanslifunktionen åt Bokföringsnämnden, och

9. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde.

8. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:145) med instruktion för Fiskeriverket

Härigenom föreskrivs att 1 § förordningen (1996:145) med instruktion för Fiskeriverket skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Fiskeriverket är central förvaltningsmyndighet för bevarande och nyttjande av fiskresurserna. Verket har ett samlat ansvar, sektorsansvar, för miljöfrågor med anknytning till verkets verksamhetsområde. Verket skall inom ramen för detta ansvar vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter.

Fiskeriverket skall

1. verka för ett rikt och varierat fiskbestånd, en ekologiskt hållbar förvaltning av fiskresurserna samt ett ekologiskt hållbart och miljöanpassat fiske och vattenbruk,

2. ha ett särskilt sektorsansvar för miljömålsarbetet,

3. medverka i Sveriges strävan att inom den gemensamma fiskeripolitiken uppnå ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart fiske,

4. bidra till en livskraftig och miljöanpassad livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna,

5. följa, utvärdera och hålla regeringen informerad om fiskresursernas tillstånd och utvecklingen inom fiskerinäringen,

6. bistå regeringen och medverka i arbetet med internationella fiskefrågor och förhandlingar,

7. medverka till att öka allmänhetens fiskemöjligheter,

8. främja och bedriva forskning och utvecklingsverksamhet inom fiskets område,

9. medverka i genomförandet av politiken för regional utveckling, och

10. ha det övergripande ansvaret för fiskerikontrollen.

9. medverka i genomförandet av politiken för regional utveckling,

10. ha det övergripande ansvaret för fiskerikontrollen, och

11. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde.

Författningsförslag SOU 2007:60

9. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2002:518) med instruktion för Krisberedskapsmyndigheten

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (2002:518) med instruktion för Krisberedskapsmyndigheten ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Krisberedskapsmyndigheten skall inom sitt område

1. bedriva omvärldsbevakning och genomföra omvärldsanalyser,

2. initiera forskning och studier samt ta del av, analysera och förmedla forskningsresultat, samt

3. sammanställa risk- och sårbarhetsanalyser och genomföra övergripande analyser av dessa.

3. sammanställa risk- och sårbarhetsanalyser och genomföra övergripande analyser av dessa, samt

4. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar.

10. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1995:1418) med instruktion för Lantmäteriverket

Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen (1995:1418) med instruktion för Lantmäteriverket ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Lantmäteriverket skall

1. leda och utöva tillsyn över verksamheten vid lantmäterimyndigheterna i länen,

2. ansvara för försörjning med grundläggande geografisk information och fastighetsinformation,

3. ansvara för framställning och utgivning av information från den allmänna kartläggningen,

4. ansvara för de geodetiska rikssystemen och stöd för mätning som innefattar satellitbaserad lägesbestämning och navigering,

5. verka för ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick samt fastställa ortnamn i den utsträckning inte någon annan myndighet har sådan befogenhet,

6. ansvara för redovisning, tillsyn och skötsel av Sveriges riksgräns på land mot Finland,

7. ge råd och stöd inom verksamhetsområdet,

8. utreda och avge yttranden i ärenden eller mål hos domstolar eller andra statliga myndigheter på framställning av sådana myndigheter,

9. samverka med myndigheter och organisationer i andra länder vad gäller förhållanden som är av betydelse för verket, och

10. i övrigt fullgöra de uppgifter som följer av annan författning.

9. samverka med myndigheter och organisationer i andra länder vad gäller förhållanden som är av betydelse för verket,

10. i övrigt fullgöra de uppgifter som följer av annan författning, samt 11. i sin verksamhet ta hänsyn till ändrade klimatförhållanden.

Författningsförslag SOU 2007:60

11. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:1259) med instruktion för Livsmedelverket

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (2001:1259) med instruktion för Livsmedelverket skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Livsmedelsverket skall

1. utarbeta regler inom livsmedelsområdet,

2. utöva offentlig kontroll enligt livsmedelslagen (2006:804) samt leda och samordna livsmedelskontrollen,

3. hålla regeringen informerad om utvecklingen på livsmedelsområdet,

4. bistå regeringen i och medverka i EU-arbetet och annat internationellt arbete på livsmedelsområdet,

5. genomföra utredningar och praktiska vetenskapliga undersökningar om livsmedel och matvanor samt utveckla metoder

för livsmedelskontrollen,

6. informera konsumenter och intressenter i livsmedelskedjan om gällande regelverk och andra viktiga förhållanden på livsmedelsområdet,

7. medverka i genomförandet av politiken för regional utveckling,

8. verka för en utveckling av landets skolmåltider,

9. samordna frågor som rör spädbarnsnutrition inklusive amning, och

10. ha ett särskilt sektorsansvar för miljömålsarbetet och vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter.

9. samordna frågor som rör spädbarnsnutrition inklusive amning,

10. ha ett särskilt sektorsansvar för miljömålsarbetet och vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter,

11. ansvara för samordningen av dricksvattenfrågorna på nationell nivå, och

12. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde.

12. Förslag till ändring i förordningen (2004:1120) med instruktion för LFV

Härigenom föreskrivs att 1 § förordningen (2004:1120) med instruktion för LFV ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Luftfartsverket är en central förvaltningsmyndighet som på ett företagsekonomiskt sätt och inom ramen för en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning skall bidra till att de transportpolitiska målen uppnås.

Verkets huvuduppgifter är att ansvara för drift och utveckling av

1. statens flygplatser för civil luftfart,

2. flygtrafiktjänst i fred för civil och militär luftfart och utbildning av flygledare.

Luftfartsverket får överlåta åt annan att ombesörja verksamhet som avses i andra stycket. Verksamhet som rör militära förhållanden får överlåtas endast i samråd med Försvarsmakten.

Luftfartsverket får överlåta åt annan att ombesörja verksamhet som avses i andra stycket. Verksamhet som rör militära förhållanden får överlåtas endast i samråd med Försvarsmakten.

Verksamheten ska anpassas till ändrade klimatförhållanden.

Författningsförslag SOU 2007:60

13. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2004:1110) med instruktion för Luftfartstyrelsen

Härigenom föreskrivs att 1 § förordningen (2004:1110) med instruktion för Luftfartstyrelsen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Luftfartsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar, sektorsansvar, för den civila luftfarten. Luftfartsstyrelsen skall verka för att de transportpolitiska

målen uppnås. Myndighetens huvuduppgifter är att

1. främja en säker, kostnadseffektiv och miljösäker civil luftfart,

2. pröva frågor om tillstånd inom civil luftfart,

3. utöva tillsyn av den civila luftfarten, särskilt flygsäkerheten,

4. följa luftfartsmarknadens utveckling och i samråd med Konkurrensverket övervaka att verksamheten fungerar effektivt ur ett konkurrensperspektiv samt anmäla missförhållanden till Konkurrensverket,

5. ha ett övergripande ansvar för flygtransportsystemets miljöanpassning,

6. svara för de myndighetsuppgifter som rör flygtrafiktjänst för civil luftfart och i fred för militär luftfart,

7. ha samordningsansvaret för krisberedskapsarbetet inom den civila luftfarten,

8. verka för att hänsyn tas till funktionshindrade personers behov inom den civila luftfarten,

9. ha samordningsansvaret för trafiksäkerhetsarbetet inom den civila luftfarten.

9. ha samordningsansvaret för trafiksäkerhetsarbetet inom den civila luftfarten, och

10. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde.

14. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:1096) med instruktion för Naturvårdsverket

Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (2001:1096) med instruktion för Naturvårdsverket skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Verket skall särskilt

1. vägleda, samordna, följa upp och utvärdera miljö- och tillsynsarbetet i förhållande till sektorsmyndigheterna och andra centrala, regionala och lokala myndigheter och vid behov föreslå åtgärder för miljömålsarbetets, tillsynsarbetets och det övriga miljöarbetets utveckling,

2. bevaka allmänna miljövårdsintressen i mål och ärenden som handläggs hos myndighet och i domstol och därvid följa hur miljöbalken tillämpas,

3. ansvara för genomförandet av miljöövervakning samt beskriva och analysera miljötillståndet och miljöutvecklingen,

4. se till att kunskaperna om miljön och miljöarbetet görs tillgängliga,

5. bevaka att miljöaspekterna blir en integrerad del inom alla sektorer,

6. bevaka och verka för att avfallshanteringen i fråga om kapacitet och metoder är miljömässigt godtagbar, effektiv för samhället och enkel för konsumenterna,

7. finansiera miljöforskning till stöd för verkets arbete,

8. för statens räkning förvärva värdefulla naturområden,

9. följa olika styrmedels effektivitet för att nå miljökvalitetsmålen,

10. analysera och väga in samhällsekonomiska, juridiska och internationella aspekter i fråga om åtgärder inom miljöområdet,

11. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken, och

12. bidra med analys-, metod- och kompetensstöd i det regio-

11. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken,

12. bidra med analys-, metod- och kompetensstöd i det regio-

Författningsförslag SOU 2007:60

nala tillväxt- och utvecklingsarbetet avseende miljöfrågor.

nala tillväxt- och utvecklingsarbetet avseende miljöfrågor,

13. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde,

14. ansvara för en samlad nationell och internationell uppföljning och rapportering av arbetet med anpassning till klimatförändringa, och

15. bistå länsstyrelserna i deras uppgifter med anpassning till ett förändrat klimat.

15. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:401) med instruktion för Post- och Telestyrelsen

Härigenom föreskrivs att 3 § förordningen (1997:401) med instruktion för Post- och telestyrelsen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Området för elektronisk kommunikation

Post- och telestyrelsen skall

1. främja tillgången till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer enligt de mål som anges i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,

2. svara för att möjligheterna till radiokommunikation och andra användningar av radiovågor utnyttjas effektivt,

3. främja en sund konkurrens,

4. övervaka pris- och tjänsteutvecklingen,

5. följa utvecklingen inom området för elektronisk kommunikation, särskilt vad gäller säkerhet vid elektronisk informationshantering och vad gäller uppkomsten av eventuella miljö- och hälsorisker,

6. pröva frågor om tillstånd och skyldigheter, fastställa och analysera marknader samt utöva tillsyn och pröva tvister enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,

7. på begäran överlämna information till Europeiska gemenskapernas kommission om utförda kontroller på slutkundsmarknaden och, vid behov, om de system för kostnadskalkyler som används av de berörda företagen,

8. meddela föreskrifter enligt förordningen (2003:396) om elektronisk kommunikation,

9. upprätta och offentliggöra planer för frekvensfördelning till ledning för radioanvändningen samt offentliggöra

information av allmänt intresse om rättigheter, villkor, förfaranden och avgifter som rör radiospektrumanvändningen,

10. utöva tillsyn enligt lagen (2000:121) om radio- och teleterminalutrustning samt meddela föreskrifter enligt förordningen (2000:124) om radio- och teleterminalutrustning,

Författningsförslag SOU 2007:60

11. utöva tillsyn enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer samt meddela föreskrifter enligt förordningen (2000:833) om kvalificerade elektroniska signaturer,

12. utöva tillsyn enligt lagen (2006:24) om nationella toppdomäner för Sverige på Internet samt meddela föreskrifter enligt förordningen (2006:25) om nationella toppdomäner för Sverige på Internet.

12. utöva tillsyn enligt lagen (2006:24) om nationella toppdomäner för Sverige på Internet samt meddela föreskrifter enligt förordningen (2006:25) om nationella toppdomäner för Sverige på Internet,

13. säkerställa att näten för elektronisk kommunikation är robusta mot klimatförändringar och extrema väderhändelser, samt

14. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde.

16. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:1171) med instruktion för Riksantikvarieämbetet

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (1997:1171) med instruktion för Riksantikvarieämbetet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Riksantikvarieämbetet skall särskilt

1. värna om kulturvärdena i bebyggelsen och i landskapet samt bevaka kulturmiljöintresset vid samhällsplanering och byggande,

2. verka för att hoten mot kulturmiljön möts samt att kontinuitet bibehålls i utvecklingen av miljön,

3. leda och delta i arbetet med att bygga upp kunskapen om kulturmiljöer, kulturminnen och kulturföremål,

4. bedriva informations- och rådgivningsverksamhet samt främja utbildning om kulturmiljön, kulturminnen, kulturföremål och om vård av dessa,

5. verka för att resultat från forsknings-, utvecklings- och undersökningsverksamhet utnyttjas inom kulturvården,

6. ha överinseende över och handlägga frågor om vård och bevarande av kulturmiljön, kulturminnen och kulturföremål,

7. medverka i det internationella arbetet med kulturmiljön, kulturminnen och kulturföremål,

8. följa det regionala kulturmiljöarbetet samt biträda länsstyrelserna och de regionala museerna i frågor som rör detta,

9. vårda och visa de kulturmiljöer och kulturminnen som står under myndighetens förvaltning, och

10. utföra arkeologiska undersökningar och svara för konservering samt vård av kulturminnen och kulturföremål.

9. vårda och visa de kulturmiljöer och kulturminnen som står under myndighetens förvaltning,

10. utföra arkeologiska undersökningar och svara för konservering samt vård av kulturminnen och kulturföremål, och

11. anpassa verksamheten till ändrade klimatförhållanden samt initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till kli-

Författningsförslag SOU 2007:60

matförändringar inom sitt verksamhetsområde.

17. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1995:589) med instruktion för Sjöfartsverket

Härigenom föreskrivs att 1 § förordningen (1995:589) med instruktion för Sjöfartsverket skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Sjöfartsverket är central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar, sektorsansvar, för sjöfarten. Sjöfartsverket skall verka för att de transportpolitiska målen uppnås. Verkets huvuduppgifter är att

1. utöva tillsyn över sjösäkerheten och ha samordningsansvaret för trafiksäkerhetsarbetet inom sjöfarten,

2. tillhandahålla lotsning,

3. svara för farledshållning och vid behov inrätta nya farleder,

4. svara för sjöräddning,

5. svara för isbrytning,

6. svara för att sjöfartens påverkan på miljön minimeras,

7. svara för sjögeografisk information inom Sjöfartsverkets ansvarsområde (sjökartläggning),

8. svara för samordning av sjögeografisk information inom Sverige,

9. redovisa och dokumentera Sveriges gränser till havs samt svara för skötsel och tillsyn av dessa gränsers utmärkning,

10. svara för beredskapsplanläggning i fråga om sjötransporter, 11. föreskriva om högstprisreglering m.m. som avser godstransporter med bil till och från Gotland,

12. med stöd av Rederinämnden årligen göra en utvärdering av den svenska sjöfartens konkurrenssituation inom ramen för

verkets näringspolitiska uppgifter, 13. verka för att hänsyn tas till funktionshindrade personers behov inom sjöfarten,

14. vara registermyndighet enligt 1 kap. 2 § sjölagen (1994:1009),

15. svara för registrering av avtal enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott,

Författningsförslag SOU 2007:60

16. utöva tillsyn över sjöfartsskyddet och hamnskyddet samt ha samordningsansvaret för sjöfartsskyddsarbetet och hamnskyddsarbetet,

17. fullgöra de uppgifter som Sverige i egenskap av medlemsstat har ålagts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG i den mån dessa uppgifter inte på annat sätt fullgörs genom lag eller förordning, och även ansvara för att de uppgifter som enligt direktivet ankommer på en behörig myndighet, hamnmyndighet eller landcentral fullgörs.

18. planlägga, samordna och genomföra kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk i enlighet med bestämmelserna i ILOkonventionen (nr 163) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn.

17. fullgöra de uppgifter som Sverige i egenskap av medlemsstat har ålagts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG i den mån dessa uppgifter inte på annat sätt fullgörs genom lag eller förordning, och även ansvara för att de uppgifter som enligt direktivet ankommer på en behörig myndighet, hamnmyndighet eller landcentral fullgörs,

18. planlägga, samordna och genomföra kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk i enlighet med bestämmelserna i ILOkonventionen (nr 163) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn, och

19. anpassa sin verksamhet till ändrade klimatförhållanden samt initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde.

18. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2005:1160) med instruktion för Skogsstyrelsen

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (2005:1160) med instruktion för Skogsstyrelsen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Skogsstyrelsen skall

1. verka för att skogen och skogsmarken utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning,

2. följa skogsbrukets utveckling och vidta lämpliga åtgärder för att följa skogsnäringen,

3. leda och samordna de statliga åtgärderna på skogsbrukets område,

4. ha ett särskilt sektorsansvar för miljömålsarbetet,

5. ansvara för samordning, utveckling, uppföljning, utvärdering, rapportering och information i fråga om miljökvalitetsmålet Levande skogar,

5 a. anpassa verksamheten till ändrade klimatförhållanden samt initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde,

6. utöva tillsyn över efterlevnaden av sådan lagstiftning beträffande vilken Skogsstyrelsen angetts som tillsynsmyndighet,

7. medverka i frågor om hushållning med naturresurser,

8. medverka i den yttre rationaliseringen av skogsfastigheter,

9. medverka i genomförandet av den regionala utvecklingspolitiken,

10. bedriva rådgivning samt informera om landets skogar och skogsbruk i syfte att främja ett rationellt skogsbruk och biologisk mångfald,

11. utarbeta statistik och prognoser till ledning för skogsbruket och för samhällets och näringslivets planering på områden med anknytning till skogsbruket samt ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken,

Författningsförslag SOU 2007:60

12. verka för att skog och skogsmark skyddas mot skador av luftföroreningar, djur och sjukdomar,

13. vidta åtgärder för att bevara den ärftliga variationen hos de inhemska skogsträden,

14. verka för utveckling och tillämpning av skogsbruksmetoder anpassade till de naturgivna förutsättningarna,

15. verka för en långsiktig och god försörjning med skogsodlingsmaterial,

16. verka för aktivt svenskt deltagande i internationellt skogssamarbete och medverka i internationell rapportering,

17. ha tillsyn över virkesmätningen, 18. förvalta myndighetens fasta egendom och andra tillgångar, 19. besluta om statligt stöd till skogsbruket, 20. i den utsträckning tillgång på medel och personal medger hjälpa andra myndigheter att planera och utföra åtgärder inom Skogsstyrelsens verksamhets- och kompetensområden, och

21. i den utsträckning tillgång på medel och personal medger utföra sådana tjänster åt skogsägare som bidrar till en hållbar utveckling av skogarna.

19. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:570) med instruktion för Socialstyrelsen

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (1996:570) med instruktion för Socialstyrelsen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Socialstyrelsen skall särskilt

1. följa utvecklingen inom och utvärdera verksamheterna samt därvid samverka med andra samhällsorgan i den utsträckning det

behövs,

2. vaka över verksamheterna vad gäller kvalitet och säkerhet samt den enskildes rättigheter,

3. svara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling i vård och omsorg,

4. samordna de statliga insatserna inom socialtjänst och hälso- och sjukvård vad gäller barn och ungdom,

5. med hjälp av det epidemiologiska centret och på annat sätt följa, analysera och rapportera om hälsoutvecklingen i landet samt belysa epidemiologiska konsekvenser av olika åtgärder,

6. följa forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse inom sitt ansvarsområde och verka för att sådant arbete kommer till stånd,

7. svara för tillsyn i frågor som gäller hälsoskydd enligt 2, 5, 6 och 9 kap. miljöbalken samt tillhandahålla underlag för

tillämpningen av 3

(1987:10),

8. ha det övergripande ansvaret för hälsofrågor inom samtliga miljökvalitetsmål,

9. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken,

10. delta i internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde, 11. fortlöpande ta fram underlag för sin analys avseende tillgången och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt vad gäller läkare med specialistkompetens,

12. genom det nationella kunskapscentret för frågor om dentala material svara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling om dentala material,

Författningsförslag SOU 2007:60

13. samverka med Försäkringskassan, Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsmiljöverket i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser inom rehabiliteringsområdet,

14. med hjälp av Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete främja utvecklingen av metoder och arbetsformer i socialt arbete genom systematisk prövning och värdering av utfall och effekter av socialtjänstens insatser samt förmedla kunskap om verkningsfulla metoder och arbetsformer,

15. efter samråd med Myndigheten för internationella adoptionsfrågor utarbeta den särskilda information som behövs för bedömning av ett hems lämplighet att ta emot ett barn med hemvist utomlands i syfte att adoptera det,

16. genom Socialstyrelsens institut för särskilt utbildningsstöd följa och utvärdera den verksamhet som bedrivs med statligt bidrag som administreras av institutet.

16. genom Socialstyrelsens institut för särskilt utbildningsstöd följa och utvärdera den verksamhet som bedrivs med statligt bidrag som administreras av institutet, samt

17. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde.

20. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:309) med instruktion för Statens folkhälsoinstitut

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (2001:309) med instruktion för Statens folkhälsoinstitut ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Statens folkhälsoinstitut skall särskilt

1. analysera utvecklingen av folkhälsan med utgångspunkt i de faktorer som påverkar denna,

2. förse regeringen med information och med underlag för beslut,

3. ställa samman och till kommuner och landsting sprida forskningsresultat om metoder och strategier inom folkhälsoområdet,

4. samarbeta med myndigheter som har uppgifter inom institutets ansvarsområden,

5. svara för tillståndsgivning, tillsyn och föreskrifter i enlighet med vad som anges i alkohollagen (1994:1738) och lagen

(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,

6. bevaka och utreda behovet av narkotikaklassificering av sådana varor som inte utgör läkemedel samt behovet av kontroll av varor enligt lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor,

7. svara för tillsyn och föreskrifter i enlighet med vad som anges i tobakslagen (1993:581),

8. främja tillgången på statistik av god kvalitet inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdena,

9. följa och aktivt medverka i det internationella folkhälsoarbetet.

9. följa och aktivt medverka i det internationella folkhälsoarbetet, samt

10. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde.

Författningsförslag SOU 2007:60

21. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:1294) med instruktion för Statens geologiska undersökning

Härigenom föreskrivs att 5 § förordningen (1997:1294) med instruktion för Statens geologiska undersökning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

SGU skall i övrigt

1. handlägga ärenden enligt minerallagstiftningen och lagstiftningen om kontinentalsockeln,

2. inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla underlag för tilllämpningen av 3

(1987:10),

3. ansvara för samordning, utveckling, uppföljning, utvärdering, rapportering och information i fråga om miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet, och

4. främja och stödja riktad grundforskning och tillämpad forskning inom det geovetenskapliga området.

3. ansvara för samordning, utveckling, uppföljning, utvärdering, rapportering och information i fråga om miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet,

4. främja och stödja riktad grundforskning och tillämpad forskning inom det geovetenskapliga området,

5. anpassa verksamheten till ändrade klimatförhållanden samt initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde, och

6. bistå länsstyrelserna i deras uppgifter med anpassning till ett förändrat klimat.

22. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:285) med instruktion för Statens geotekniska institut

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (1996:285) med instruktion för Statens geotekniska institut ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Institutet skall särskilt

1. initiera, bedriva och samordna geoteknisk forskning,

2. utveckla metoder för

a) bestämning av jords och bergs egenskaper,

b) identifiering och hantering av föroreningar i mark och vatten,

c) riskbedömning vid markanvändning, samt

d) grundläggning och jordförstärkning, 3. informera om forskning och forskningsresultat samt bearbeta och sprida geoteknisk kunskap.

3. informera om forskning och forskningsresultat samt bearbeta och sprida geoteknisk kunskap,

4. anpassa verksamheten till ändrade klimatförhållanden samt initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde, och

5. bistå kommuner och länsstyrelser i den kommunala planeringsprocessen i frågor avseende ras, skred och erosion samt bistå med jourverksamhet avseende befarade eller akut inträffade händelser.

Författningsförslag SOU 2007:60

23. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:280) med instruktion för Statens meteorologiska och hydrologiska institut

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (1996:280) med instruktion för Statens meteorologiska och hydrologiska institut skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Institutet skall inhämta och förmedla kunskaper om landets meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska förhållanden.

Institutet skall inhämta och förmedla kunskaper om landets meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska förhållanden och förväntade effekter av klimatförändringar.

Institutet skall särskilt

1. svara för den allmänna vädertjänsten,

2. svara för den allmänna hydrologiska och oceanografiska tjänsten,

3. bedriva uppdragsverksamhet samt tillämpad forskning och utveckling inom sitt verksamhetsområde,

4. samarbeta med svenska myndigheter, utländska institutioner och internationella organisationer,

5. samråda med Försvarsmakten i frågor av allmän militär betydelse.

5. samråda med Försvarsmakten i frågor av allmän militär betydelse, och

6. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde samt bistå länsstyrelserna i deras arbete med anpassning till ett förändrat klimat.

24. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2005:890) med instruktion för Statens räddningsverk

Härigenom föreskrivs att 4 § förordningen (2005:890) med instruktion för Statens räddningsverk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Utöver vad som följer av 1

  • §§ skall Räddningsverket särskilt

1. samordna samhällets verksamhet för olycks- och skadeförebyggande åtgärder enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och inom räddningstjänsten samt verka för att organisation, ledning och ledningsmetoder samt materiel utvecklas så att samhällets räddningstjänstorgan arbetar och samverkar effektivt,

2. följa utvecklingen av forskning och teknik inom verksamhetsområdet samt på egen hand eller genom någon annan bedriva forsknings-, utvecklings- och försöksverksamhet,

3. arbeta med omvärldsbevakning och omvärldsanalys inom verksamhetsområdet, ansvara för att statistik tas fram inom området skydd mot olyckor, samt i samverkan med berörda myndigheter och organisationer tillhandahålla ett nationellt centrum för lärande från olyckor, så att en samlad bedömning av olycksutvecklingen och säkerhetsarbetet i Sverige kan göras som tillgodoser nationella, regionala och lokala behov,

4. i samverkan med berörda myndigheter och organisationer utveckla och stödja lokalt förebyggande arbete för att motverka olycksfall som leder till personskador,

5. samordna arbetet för barns och ungas säkerhet, när det gäller att motverka olycksfall som leder till personskador,

6. ansvara för utveckling av system för varning av befolkningen under höjd beredskap och vid olyckor i fred och därvid särskilt verka för ändamålsenliga varningssystem runt kärnkraftverken,

7. tillhandahålla underlag inom verksamhetsområdet för tillämpningen av 3

8. inhämta erfarenheter från allvarliga olyckor och katastrofer i Sverige och i andra länder,

9. verka för att förebyggande åtgärder mot naturolyckor vidtas, 10. samordna beredskapsplanläggningen mot kärnenergiolyckor och andra allvarliga olyckor,

Författningsförslag SOU 2007:60

11. planera för att, på regeringens särskilda uppdrag, kunna bistå regeringen vid kärnenergiolyckor och andra allvarliga olyckor med att inhämta expertbedömningar och annat underlag från myndigheter och andra organ,

12. samordna planläggningen på regional nivå för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning,

13. samordna säkerhetsföreskrifterna för transporter på land samt sjö- och lufttransporter av farligt gods, det svenska arbetet i internationella organ och transportmyndigheternas arbete i övrigt inom området transport av farligt gods,

14. samordna tillsynsmyndigheternas verksamhet i fråga om transporter av farligt gods, bistå med teknisk sakkunskap till de myndigheter som utövar tillsyn över transporter på land av farligt gods och ansvara för tillsyn inom verksamhetsområdet i övrigt,

15. utveckla, anskaffa och underhålla förstärkningsresurser för räddningstjänst och sanering,

16. samarbeta med och nyttja resurserna vid Försvarsmakten (Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum) när det gäller forskning och metod- och teknikutveckling avseende minröjning,

17. informera inom sitt verksamhetsområde, stödja organisationers utbildningsverksamhet samt genom forsknings- och utvecklingsverksamhet sprida kunskap som syftar till att enskilda genom egna åtgärder skall kunna bidra till att skyddet mot olyckor stärks, och

18. ha ett särskilt sektorsansvar för miljömålsarbetet.

17. informera inom sitt verksamhetsområde, stödja organisationers utbildningsverksamhet samt genom forsknings- och utvecklingsverksamhet sprida kunskap som syftar till att enskilda genom egna åtgärder skall kunna bidra till att skyddet mot olyckor stärks,

18. ha ett särskilt sektorsansvar för miljömålsarbetet,

19. anpassa verksamheten till ändrade klimatförhållanden samt initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde, samt

20. bistå länsstyrelserna i deras arbete med anpassning till klimatförändringar.

25. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:341) med instruktion för Statens Veterinärmedicinska anstalt

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (1999:341) med instruktion för Statens Veterinärmedicinska anstalt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Veterinärmedicinska anstalten skall särskilt

1. utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt,

2. vara veterinärmedicinskt centrallaboratorium,

3. utföra diagnostik av djursjukdomar inklusive den diagnostik som föreskrivs i EG:s regelverk,

4. vara nationellt referenslaboratorium för zoonoser och zoonotiska agenser,

5. medverka i förebyggande och bekämpande av djursjukdomar,

6. bedriva forsknings- och utvecklingsarbete inom sitt verksamhetsområde, samt

7. följa och analysera utvecklingen av resistens mot antibiotika och andra antimikrobiella medel bland mikroorganismer hos djur.

6. bedriva forsknings- och utvecklingsarbete inom sitt verksamhetsområde,

7. följa och analysera utvecklingen av resistens mot antibiotika och andra antimikrobiella medel bland mikroorganismer hos djur, och

8. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde.

Författningsförslag SOU 2007:60

26. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1991:2013) med instruktion för Svenska kraftnät

Härigenom föreskrivs att 2 och 2 b § förordningen (1991:2013) med instruktion för Svenska kraftnät ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Svenska kraftnät skall också

1. bygga ut stamnätet för el baserat på samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar,

2. främja konkurrensen på el- och naturgasmarknaderna,

3. främja forskning, utveckling och demonstration av ny teknik av betydelse för verksamheten,

4. svara för den operativa beredskapsplaneringen inom sitt verksamhetsområde under kris- eller krigsförhållanden,

5. bedriva tjänsteexport inom sitt verksamhetsområde,

6. främja dammsäkerheten i landet,

7. främja tele- och datakommunikation genom att installera och använda teleledningar, främst på stamnätet, samt genom att upplåta nätkapacitet i dessa,

8. svara för uppgifter som följer av att verket är kontoförande myndighet enligt lagen (2003:113) om elcertifikat,

9. handlägga frågor om ursprungsgarantier enligt lagen (2006:329) om ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el, och

10. svara för tillsyn i frågor om driftsäkerhet hos det nationella elsystemet enligt ellagen (1997:857) och förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el.

9. handlägga frågor om ursprungsgarantier enligt lagen (2006:329) om ursprungsgarantier för högeffektiv kraftvärmeel och förnybar el,

10. svara för tillsyn i frågor om driftsäkerhet hos det nationella elsystemet enligt ellagen (1997:857) och förordningen (1994:1806) om systemansvaret för el, och

11. anpassa verksamheten till ändrade klimatförhållanden samt initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatför-

ändringar inom sitt verksamhetsområde.

2 b §

Svenska kraftnät skall i fråga om dammsäkerhet

1. följa och medverka i utvecklingen i landet,

2. verka för att möjligheterna att minska skador till följd av höga flöden utvecklas och tas till vara,

3. regelbundet rapportera till regeringen om utvecklingen och vid behov föreslå åtgärder,

4. uppmärksamma behovet av forskning,

5. svara för tillsynsvägledning enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken, och

6. vid behov samråda med berörda myndigheter och organisationer.

6. vid behov samråda med berörda myndigheter och organisationer,

7. ta hänsyn till klimatförändringar.

Författningsförslag SOU 2007:60

27. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:1178) med instruktion för Verket för näringslivsutveckling

Härigenom föreskrivs att 1 § förordning (2000:1178) med instruktion för Verket för näringslivsutveckling skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Verket för näringslivsutveckling skall genom företagsfinansiering, information och rådgivning samt stöd till program och processer stärka näringslivets förutsättningar och främja regional tillväxt. Verket skall därvid dels verka för förbättrade förutsättningar för nyetablering av företag samt ökad tillväxt och livskraft i befintliga företag, dels särskilt främja näringslivets utveckling i regionalpolitiskt prioriterade områden och i övrigt verka för en balanserad regional utveckling. Verket skall underlätta strukturomvandling och internationalisering.

Inom sitt verksamhetsområde skall verket

1. följa den internationella utvecklingen,

2. främja svenskt deltagande i internationellt samarbete,

3. arbeta för att uppnå de miljömål som regeringen har beslutat och ha sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling, och

4. främja integration och jämställdhet.

3. arbeta för att uppnå de miljömål som regeringen har beslutat och ha sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling,

4. främja integration och jämställdhet, och

5. initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar.

28. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket

Härigenom föreskrivs att 2 § förordningen (1997:652) med instruktion för Vägverket skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Vägverket skall särskilt verka för att

1. vägtransportsystemets tillgänglighet, framkomlighet och effektivitet samt bidrag till regional balans säkras,

2. vägtransportsystemet anpassas och utformas utifrån högt ställda krav på miljö och trafiksäkerhet,

3. fordonens säkerhets- och miljöprestanda utvecklas,

4. väginformatik utvecklas och utnyttjas effektivt,

5. kollektivtrafikens konkurrenskraft stärks,

6. hänsyn tas till funktionshindrades behov inom hela vägtransportsystemet,

7. färdtjänsten skall vara av god kvalitet i hela landet, samt ansvara för redovisning, analys och utvärdering av utvecklingen inom färdtjänsten,

8. yrkestrafiken blir trafiksäker, miljöanpassad och effektiv samt bedrivs under lika villkor mellan företagen,

9. samhällsmotiverad tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom vägtransportsystemet planeras, initieras, genomförs, dokumenteras och utvärderas samt resultaten sprids, och

10. nödvändig kunskap och information inom verkets ansvarsområde sprids.

9. samhällsmotiverad tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom vägtransportsystemet planeras, initieras, genomförs, dokumenteras och utvärderas samt resultaten sprids,

10. nödvändig kunskap och information inom verkets ansvarsområde sprids, och

11. anpassa verksamheten till ändrade klimatförhållanden samt initiera, stödja och följa upp arbetet med anpassning till klimatförändringar inom sitt verksamhetsområde.

Författningsförslag SOU 2007:60

29. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:609) med instruktion för Smittskyddsinstitutet

Härigenom föreskrivs att 2 § förordning (1996:609) med instruktion för Smittskyddsinstitutet skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Smittskyddsinstitutet skall särskilt

  • följa och analysera det epidemiologiska läget nationellt och internationellt i fråga om smittsamma sjukdomar och skyddet mot dessa,
  • lämna Socialstyrelsen och andra berörda information om det epidemiologiska läget och föreslå åtgärder som detta kan föranleda,
  • följa och analysera immunitetsläget i utvalda befolkningsgrupper efter genomförda vaccinationsprogram och föreslå vaccinationsåtgärder,
  • ta initiativ till åtgärder som medför ett gott skydd i landet mot smittsamma sjukdomar, även i kris och krig,
  • upprätthålla kompetens att utföra diagnostiska undersökningar av unik natur som ett led i landets smittskydd,
  • upprätthålla ett för landets smittskydd relevant förråd av bakterier, virus och andra ämnen,
  • svara för kvalitetsstöd till landets mikrobiologiska och infektionsimmunologiska diagnostik,
  • bedriva forskning, metodutveckling och utbildning inom smittskyddsområdet,
  • delta i internationellt samarbete inom smittskyddsområdet,
  • följa och analysera utvecklingen i fråga om vårdrelaterade sjukdomar, antibiotikaresistens och annan antimikrobiell resistens samt lämna Socialstyrelsen och andra berörda information om utvecklingen och föreslå åtgärder som denna kan föranleda.
  • följa och analysera utvecklingen i fråga om vårdrelaterade sjukdomar, antibiotikaresistens och annan antimikrobiell resistens samt lämna Socialstyrelsen och andra berörda information om utvecklingen och föreslå åtgärder som denna kan föranleda, och

initiera, stödja och följa upp

arbetet med anpassning till klimatförändringar.

2 Uppdraget och bakgrunden

2.1. Uppdraget, avgränsningar och arbetssätt

2.1.1. Bakgrund

Klimatfrågan har varit aktuell såväl nationellt som internationellt sedan början av 1990-talet. FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) kom med sin första rapport 1990. Risken för storskaliga förändringar över hela jorden drivna av de ökande utsläppen av växthusgaser blev i och med detta tydlig. Fokus för de politiska ansträngningarna internationellt såväl som nationellt har alltsedan dess legat på att begränsa utsläppen. FN:s klimatkonvention förhandlades fram 1992 och i Sverige infördes en koldioxidsskatt vid ungefär samma tidpunkt.

Utvecklingen har därefter gått snabbt framåt. Inom klimatforskningen har verktygen och kunskapen utvecklats och under år 2007 kommer IPCC med sin fjärde utvärdering. Den övergripande bilden är i stort sett likadan som för 15 år sen, men slutsatserna är idag betydligt säkrare, och hotbilden har förstärkts.

Inom det politiska området har också mycket hänt, även om mycket återstår innan vi får en global överenskommelse som är tillräckligt kraftfull. Internationellt antogs Kyotoprotokollet 1997. Protokollet trädde ikraft 2005 och den första genomförandeperioden börjar nästa år, 2008. Det internationella klimatarbetet koncentreras nu på att få USA, Kina, Indien och u-länderna att acceptera utsläppsbegränsningar framöver. Inom EU har klimatfrågan kommit alltmer i centrum och ett mål har antagits om att begränsa den globala klimatpåverkan till en höjning av medeltemperaturen med högst 2 grader över förindustriell nivå. Även det svenska klimatarbetet har utvecklats, ett nationellt mål om att minska utsläppen med 4 procent från 1990 års nivå till genomsnittet för perioden 2008

  • gäller idag.

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

Med all rätt har arbetet med att begränsa de ökande utsläppen stått i centrum. Det finns idag en ökad kunskap om trögheten i klimatsystemet. Klimatförändringarna de närmaste 30

  • åren beror till största delen på historiska utsläpp. Olika framtida utsläppsscenarier påverkar temperaturökningen under denna period endast i mindre omfattning. Däremot är utsläppen idag och de kommande decennierna avgörande för hur stor klimatförändringen kommer att bli under andra halvan av detta århundrade.

Detta innebär att Sverige liksom andra länder måste anpassa sig till en klimatförändring som redan pågår. Vi kan nu se en global antropogen uppvärmning som pågått åtminstone sedan mitten av 1900-talet och som kommer att bli omfattande och sannolikt dramatisk under det kommande seklet. Det är därför naturligt att ansträngningarna för att minska utsläppen kompletteras med strategier för hur vi ska anpassa samhället och minska sårbarheten för klimatförändringar.

Samtidigt med den ovan beskrivna långsiktiga förändringen av klimatet så har sårbarheten för extrema väderhändelser uppmärksammats. Under senare år har ett antal översvämningar och stormar med stora konsekvenser drabbat Sverige, se avsnitt 3.2. Dessa väderhändelser är inte nödvändigtvis kopplade till en klimatförändring. Först i en framtid, då ett statistiskt material över en längre period finns tillgängligt, är det möjligt att fastställa sambandet. Klimatscenarierna visar dock på en ökning av bl.a. extrem nederbörd och höga temperaturer. En minskning av sårbarheten gentemot extrema väderhändelser är därför angelägen både utifrån dagens situation och utifrån pågående och kommande klimatförändringar.

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

2.1.2. Utredningens direktiv

Utredningens direktiv beslutades 30 juni 2005, se bilaga A 1. Direktivens sammanfattning lyder som följer.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall kartlägga det svenska samhällets sårbarhet för globala klimatförändringar och de regionala och lokala konsekvenserna av dessa förändringar samt bedöma kostnader för skador som klimatförändringarna kan ge upphov till. Den särskilde utredaren skall föreslå åtgärder som minskar samhällets sårbarhet för både successiva klimatförändringar och enstaka extrema väderhändelser samt redovisa om det finns behov av ändrade uppgifter och förbättrad beredskap vid berörda myndigheter. Av särskilt intresse är klimatförändringarnas påverkan på infrastruktur, t.ex. vägar, järnvägar, telekommunikation, byggnadsbestånd, energiproduktion och elförsörjning, areella näringar, vattenförsörjning och avloppssystem och på människors hälsa samt på den biologiska mångfalden. Behovet av anpassning till de förväntade klimatförändringarna och ekonomiska effekter för samhället och olika näringar skall redovisas baserat på möjliga scenarier.

För att inhämta så bred erfarenhet och sakkunskap som möjligt skall utredaren samråda med berörda aktörer, bl.a. myndigheter, kommuner, näringsliv, vetenskapliga institutioner och enskilda organisationer. Utredaren bör också se över det samlade forskningsbehovet avseende samhällets sårbarhet och beredskap för klimatförändringar. Erfarenheter från andra länders arbete med sårbarhetsfrågan skall tas till vara.

En redovisning om översvämningsrisker och avtappningsmöjligheter när det gäller Mälaren, Hjälmaren, Vänern och ytterligare områden där konsekvenserna blir stora vid översvämningar skall senast den 1 juni 2006 (genom tilläggsdirektiv ändrat till 1 november 2006) lämnas till regeringen.

Ett slutbetänkande skall lämnas senast den 1 oktober 2007.

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

2.1.3. Avgränsningar

Kärnan i uppdraget är att kartlägga samhällets sårbarhet för extrema väderhändelser och långsiktiga klimatförändringar samt bedöma behovet av anpassning till ett förändrat klimat för olika sektorer i samhället. Vi har tolkat uppdraget så att det gäller såväl extrema väderhändelser i dagens klimat, som förändringar av intensitet och frekvens av dessa i ett förändrat klimat. Till detta kommer kontinuerliga klimatförändringar som påverkar t.ex. förutsättningar för ekosystem, areella näringar eller spridning av parasiter och sjukdomar.

Vi har koncentrerat oss på de direkta effekterna inom landet. Indirekta effekter av klimatförändringar i andra länder som kan ändra förutsättningar för produktion i olika delar av världen och betydelsen av detta för svenska näringar som jordbruk, skogsbruk, turism och ändrade konkurrensförutsättningar i övrigt behandlar vi bara översiktligt. Likaså har vi bedömt att konsekvenser av folkomflyttningar och ett eventuellt ökat invandringstryck som följd av förändrade levnadsbetingelser i andra länder ligger utanför uppdraget. I avsnitt 4.7 ger vi dock en översiktlig beskrivning av möjlig påverkan genom indirekta effekter.

Vi ska enligt direktiven belysa hur förebyggande åtgärder mot naturolyckor hanteras. Specifikt ska vi föreslå hur systemet för statliga bidrag till förebyggande åtgärder beträffande översvämningar, ras och skred kan effektiviseras. Vi ska också inventera nyckelaktörer och vid behov föreslå organisationsförändringar eller förtydligat myndighetsansvar. Vidare ska vi identifiera eventuella organisatoriska brister vad gäller ansvaret för beredskap vid extrema väderhändelser och för anpassning till ett förändrat klimat. Vi har tolkat direktiven så att vi behandlar organisation och ansvar vad gäller det förebyggande arbetet. Däremot behandlar vi inte krishanteringsfrågor, som organisation och ledning i ett akut skede.

Vi har i vårt arbete fokuserat på uppgifter för offentliga aktörer. Detta innebär inte att industri och näringsliv inte behöver vidta åtgärder till följd av ett ändrat klimat. Sådana åtgärder kommer framför allt att komma till stånd genom interna beslut i näringslivet. Samhällets huvudsakliga uppgift är dels att tillhandahålla information för att främja sådana åtgärder, dels att genom forskning öka kunskapen om klimatförändringar. Samhällets uppgift är också att se till att grundläggande funktioner upprätthålls och att potentialer för utveckling tas tillvara. Samverkan mellan näringsliv,

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

stat och kommun är mycket viktig. Åtgärder i näringslivet krävs för att upprätthålla den allmänna säkerheten, t.ex. vid risk för översvämningar, ras och skred.

2.1.4. Arbetsgång och metod

Vi har, enligt direktiven, i vårt arbete utgått ifrån de bedömningar om den globala klimatutvecklingen som gjorts av FN:s klimatpanel, IPCC.

För att belysa sårbarheten i ett framtida klimat utgår vi från ett antal globala scenarier för klimatförändringar. Dessa utgörs av två globala klimatmodeller och två globala utsläppsscenarier från IPCC. Utifrån dessa fyra scenarier har Rossby Centre vid SMHI gjort beräkningar i sina regionala modeller. I dialog med utredningen och olika sektorer har SMHI tagit fram ett 40-tal specifika klimatindex som underlag för bedömning av sektorernas framtida sårbarhet. Totalt har över 10 000 klimatkartor som visar indexens utveckling tagits fram. Beräkningarna har gjorts i olika tidsperspektiv, 2020-talet, 2050-talet och 2080-talet. Underlag har även tagits fram för utvecklingen de senaste 15 åren. Vi har hela tiden jämfört det framtida klimatet med den senaste fullbordade referensperioden som används i klimatologiska sammanhang (1961

  • Utgångspunkten för sårbarhetbedömningen har varit sektors eller områdesspecifika analyser. Dessa har utförts i tre huvudarbetsgrupper och undergrupper till dessa. Huvudarbetsgrupperna har varit: Teknisk infrastruktur, fysisk planering och bebyggelse; Jord- och skogsbruk samt naturmiljö; Hälsa och vattenresurser. I arbetsgrupperna har ingått deltagare med expertkunskaper från centrala och regionala myndigheter, kommuner, näringsliv, organisationer samt från forskningsinstitutioner. Förutom arbetet i arbetsgrupperna har bl.a. effektiviseringen av de statliga bidragen till förebyggande åtgärder och bedömningen av behovet att förstärka försäkringsskyddet för särskilda grupper utretts separat.

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

Figur 2.1 Organisationsskiss för Klimat- och sårbarhetsutredningen

Klimat- och sårbarhetsutredningen

Rådgivande kommitté

Särskilda projekt:

-Statsbidrag till kommuner -Försäkringsskyddet

Transporter

1a

Energi,elektroniska kommunikationer

1b

Fysisk planering, byggnader

1c

AG1

Teknisk infrastruktur,

fysisk planering

Fiske o havsmiljö

Turism

Rennäring o fjällmiljö

AG2

Jord- och skogsbruk, naturmiljö

AG3

Hälsa, vattenresurser

Mälaren

Vänern

AG4

Översvämning stora sjöar mm

Sekretariat Bengt Holgersson

utredare

Totalt har över 150 experter deltagit i de olika arbetsgrupperna där många också haft stöd från sina organisationer och av konsultinsatser. Vid de olika seminarierna som utredningen genomfört har många fler deltagit. Ett stort arbete har lagts ned på att få fram breda analysunderlag från berörda samhällssektorer. Till stor del är det ett pionjärarbete som arbetsgrupperna utfört.

En av regeringen tillsatt rådgivande kommitte har bidragit med synpunkter på framför allt slutsatser och förslag. I kommitten har företrädare för centrala och regionala myndigheter, kommuner, näringsliv, forskningsinstitutioner och flera departement deltagit. Se bilaga A 3.

Metoddiskussion

Utredningens grund utgörs av sårbarhetsanalyserna, dels inom sektorer, dels med fokus på specifika konsekvenser av klimatförändringar som berör flera sektorer. En sårbarhetsanalys består

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

av de tre delarna orsak, system/problemområde samt konsekvenser. Olika ingångsvärden och avgränsningar har stor betydelse för analysen. När sårbarhetsanalysen är genomförd vidtar bedömningar av åtgärder och kostnader.

Utredningen har haft fyra styrande ingångsvärden från direktivet: långsiktiga klimatförändringar och extrema väderhändelser; regionala klimatscenarier från Rossby Center; tidsperspektiven kort, medellång respektive lång sikt samt ett stort antal samhällssystem och naturmiljön.

Den första delen i sårbarhetsanalysen, ”orsaken”, består av olika viktiga och styrande påverkansfaktorer relevanta för problemet, i vårt fall de klimatfaktorer som har bedömts viktiga för de olika sektorerna och problemområdena. Det har varit viktigt att belysa tidsperspektiv, och faktorernas intensitet, varaktighet, frekvens, årstids- och månadsvariationer.

Den andra delen, ”system/problemområde”, utgörs av de viktiga, känsliga delar eller karaktäristika som belyser aktuellt system/problemområde och som är avgörande för dess funktion. De utgörs av specifika systemtyper eller samband, eventuell anläggningsnivå, geografiska aspekter, livslängd, utveckling, omställningstid, redundans samt beroenden av andra system/områden.

Den tredje delen, ”konsekvenserna”, kan vara av olika karaktär, direkta för systemet/problemområdet, indirekta för samhället, positiva, negativa, acceptabla respektive ej acceptabla. Allvarligheten i konsekvenserna är av betydelse.

Sårbarhetsanalyser kan genomföras med olika metoder. Vilken som väljs beror bl.a. på problemets syfte, komplexitet och storlek. Givet enligt direktiven var att utredningen skulle genomföras med scenarioteknik. Vi har valt att genomföra analyserna i samverkan med representanter för ett stort antal sektorer, för att med större säkerhet kunna bedöma sårbarheterna i ett framtida klimat. Scenariotekniken har även kompletterats med fallstudier, som framförallt har beaktat inträffade extremhändelser hittills.

Som stöd för arbetet med sårbarhetsanalyserna har vi tagit fram ett antal analysfrågor som gäller för de olika systemen/problemområdena, se bilaga A 4.

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

Mot bakgrund av den valda metodiken redovisas sårbarhetsanalyserna inom respektive sektor och problemområde, se kapitel 4, i stort på följande sätt:

  • system/problemområdesbeskrivning,
  • sårbarheter idag med bl.a. beaktande av inträffade extrema väderhändelser och känsliga klimatfaktorer,
  • konsekvenser av framtida klimatförändringar och extremhändelser samt skadekostnader,
  • anpassningsåtgärder inklusive kostnader samt
  • forskningsbehov.

Direktiven lägger stor vikt vid kostnadsbedömningar. Vi vill dock framhålla metodproblemen med att göra kostnadsbedömningar för effekten av klimatförändringar på lång sikt. För att kunna bedöma framtida kostnader krävs för det första bedömningar av hur utvecklingen tekniskt, socialt och ekonomiskt kommer att te sig det kommande århundradet. Detta är problematiskt då långsiktiga ekonomiska analyser för Sverige saknar så långa perspektiv. Konjunkturinstitutets långtidsbedömningar sträcker sig som längst till 2030. För att göra bedömningar av kostnader som klimatförändringarna kan föra med sig, för anpassningsåtgärder och för den marginella nyttan av åtgärder, fordras en uppskattning av framtida effekter till följd av ett förändrat klimat. I många fall är såväl effekterna som kostnaderna för skador samt för eventuella anpassningsåtgärder svåra att kvantifiera. Detta gäller effekter som styrs av förändringar i såväl samhälle som ekosystem. Vi har också haft svårt att få fram heltäckande underlag med kostnader uppdelade på kort, medellång och lång sikt. Vi har därför endast gjort översiktliga bedömningar av kostnader på kort och medellång sikt.

De kostnadsbedömningar vi redovisar är därför av naturliga skäl osäkra och till viss del ofullständiga. De anger dock storleksordningarna i ett långsiktigt perspektiv.

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

2.2. Det internationella arbetet

2.2.1. Globalt klimatsamarbete

Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet

FN:s ramkonvention om klimatförändringar ”Klimatkonventionen” och Kyotoprotokollet utgör tillsammans en internationell respons på det hot som klimatförändringarna utgör. Klimatkonventionen, som öppnades för undertecknande i samband med Riomötet 1992, utgör basen för det internationella samarbetet inom klimatområdet. I april 2007 var 195 länder parter till konventionen (UNFCCC, 2007).

Klimatkonventionens övergripande mål är att stabilisera halten av växthusgaser i atmosfären på en nivå som förebygger farlig mänsklig inverkan på klimatsystemet. I klimatkonventionen fastställs också ett antal centrala och övergripande principer för det internationella klimatarbetet. Enligt dessa bör parterna skydda klimatsystemet åt nutida och kommande generationer i överensstämmelse med sitt gemensamma men differentierade ansvar och respektive förmåga. Det ankommer på industriländerna att ta ledningen i detta arbete. Konventionen innehåller inga konkreta och bindande åtaganden om kvantifierade utsläppsbegränsningar för enskilda länder.

Vid konventionens första partsmöte i Berlin 1995 inleddes en process för att ta fram ett juridiskt bindande dokument med tydliga åtaganden för industriländerna. De fortsatta förhandlingarna resulterade 1997 i Kyotoprotokollet som innehåller bindande, kvantifierade åtaganden om utsläppsbegränsningar för de industrialiserade länder som är förtecknade i annex 1 till klimatkonventionen (de s.k. annex 1-länderna). Tillsammans åtar sig industriländerna att minska sina nettoutsläpp av de sex viktigaste växthusgaserna med drygt fem procent som ett genomsnitt under åren 2008

jämfört med 1990 års nivå. Kyotoprotokollets bestämmelser har ytterligare preciserats och konkretiserats i en överenskommelse i Marrakech 2001 som antogs i Montreal 2005. Kyotoprotokollet trädde i kraft den 16 februari 2005. Konkreta förhandlingar om åtaganden efter 2012 har ännu inte inletts.

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

Aktiviteter inom Klimatkonventionen rörande sårbarhet och anpassning

I Klimatkonventionen finns också principer och åtaganden om samarbete kring hur arbetet med anpassning till ett förändrat klimat ska ske. Enligt artikel 4.1 ska parterna till konventionen vidta åtgärder och samarbeta för att underlätta anpassning till klimatförändringarna samt så långt som möjligt integrera anpassningsåtgärderna i relevanta politikområden. Enligt artikel 4.4 ska också i-länderna (annex 1-länderna) stödja de utvecklingsländer som är mest sårbara för klimatförändringar.

Under konventionens första decennium har man arbetat med att operationalisera dessa principer och arbetet har i hög grad inriktats på att stödja utvecklingsländerna. T.ex. har industriländerna gett stöd till de minst utvecklade länderna (MUL) att ta fram s.k. NAPA:s National adaptation programmes of action utifrån ländernas egna bedömningar om vilka aktiviteter i samhällena som är särskilt sårbara för extremt väder och klimatförändringar och som behöver anpassas i första hand. Hittills har 13 länder lämnat sina NAPAs. Dessa dokument är avsedda att utgöra underlag för bistånd inom området.

I samband med överenskommelsen i Marrakech 2001 inrättades fyra, av industriländerna finansierade, fonder ur vilka utvecklingsländerna kan söka stöd för sitt klimatarbete. En av dessa är endast inriktad på anpassning till klimatförändringar. Fonden finansieras genom en avgift på s.k. CDM-projekt (Mekanismen för ren utveckling) under Kyotoprotokollet och bedöms bli den största fonden med säker finansiering. Arbetet med att operationalisera fonden är ännu inte helt slutfört. Flera av de andra fonderna kan också till vissa delar användas för finansiering av anpassningsåtgärder.

Ett annat betydelsefullt initiativ som syftar till att underlätta arbetet med att bedöma sårbarhet och planera för anpassning är framtagandet av en handbok med metoder och verktyg. Klimatkonventionens sekretariat publicerade 1999 för första gången en sådan handbok (Compendium of Decision Tools to Evaluate Strategies for Adaptation to Climate Change). Denna uppdateras regelbundet.

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

Det femåriga arbetsprogrammet

År 2005 enades parterna om ett femårigt arbetsprogram för anpassningsåtgärder inom ramen för klimatkonventionen. Programmet syftar till att stödja parternas förståelse och analys av effekter av klimatförändringar och sårbarhet och genomförande av praktiska anpassningsåtgärder. Den första delen av programmet har två delar:

  • Effekter och sårbarhet
  • Planering för anpassning, insatser och åtgärder

Inom programmet ska man ta fram metodik, öka förståelsen för och tillgängligheten till klimatdata, modellresultat, socioekonomisk information samt skapa och sprida verktyg och information för planering och genomförande av anpassningsåtgärder. Man ska också underlätta forskning inom området samt sprida teknik och kunskap rörande anpassningsstrategier och åtgärder, även sådana som syftar till diversifiering av sårbara ekonomier och sektorer. Programmet ska genomföras genom arbete i konventionens regi, bl.a. genom särskilda workshops, rapporter och web-baserad information. Genomförandet inleddes under 2006 och vid konventionens partsmöte i Nairobi i november 2006 antogs det s.k. Nairobi Work-programme on impacts, vulnerability and adaptation to climate change som ger en mer detaljerad plan för det fortsatta arbetet med genomförandet av den första delen av programmet. Innehållet i den andra delen ska börja diskuteras våren 2008.

Frågor kring anpassning förväntas bli ett viktigt inslag i en överenskommelse om en framtida klimatregim. På vilket sätt är dock ännu för tidigt att säga.

IPCC ger vetenskapligt underlag

År 1988 bildades FN:s klimatpanel, the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), av FN:s miljöorgan UNEP och World Meteorological Organization. IPCC fick i uppdrag att utvärdera den vetenskapliga informationen kring klimatförändringar. IPCC kom med sin första utvärdering av klimatfrågan 1990. Rapporten blev ett viktigt underlag till klimatkonventionen. IPCC samlar flera tusen forskare världen över och organisationens viktigaste roll är att göra regelbundna utvärderingar av det vetenskapliga läget i frågan om klimatförändringar. Dessa utvärderingar

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

utgör allmänt accepterat vetenskapligt underlag för aktiviteterna inom klimatkonventionen. Utvärderingarna är uppdelade i tre delar där den första handlar om vetenskapen kring klimatsystemet, den andra om sårbarhet och anpassning och den tredje om möjliga åtgärder och metoder för att minska utsläppen av växthusgaser. Därtill görs sammanfattningar som är mer lättillgängliga för allmänheten. Den tredje utvärderingsrapporten kom 2001 och den fjärde rapportens olika delar har

  • eller kommer att − publiceras

under 2007, se vidare avsnitt 3.3.

2.2.2. EU:s arbete

ECCP2

Hösten 2005 lanserade EU-kommissionen det andra europeiska klimathandlingsprogrammet ECCP II. Inom ECCP II ska man förbereda och vidareutveckla existerande policys på klimatområdet, men även undersöka och utveckla nya policyområden. Åtgärder inom ECCP II är tänkta att komplettera medlemsstaternas egna åtgärdspaket. ECCP II är indelat i ett flertal arbetsgrupper, varav en är inriktad på anpassning. Arbetsgruppen undersöker vilka behov och möjligheter som finns för att ta fram en strategi för klimatanpassning på EU-nivå. Arbetsgruppen ordnade under år 2006 arbetsmöten i tio olika sektorsgrupper. Rapporterna från dessa möten utgjorde basen till den grönbok som presenterades sommaren 2007.

Europeiska kommissionens grönbok

Den 3 juli 2007 lanserades grönboken Anpassning till klimatförändringarna i Europa – tänkbara EU-åtgärder, vilken är tänkt att följas av en vitbok någon gång under 2008. I grönboken pekas Skandinavien ut som ett av Europas mest sårbara områden, på grund av förväntad ökad nederbörd. Anpassningsåtgärder på EU-nivå motiveras av det faktum att klimatförändringarna inte tar hänsyn till nationella gränser och därför kan gränsöverskridande anpassningsåtgärder vara mer effektiva än strikt nationella. I grönboken föreslås det att man inom ramen för EU-arbetet bör överväga insatser inom fyra områden:

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

1. Tidiga åtgärder i EU. På områden där tillräckliga kunskap redan finns bör man utveckla anpassningsstrategier för att möjliggöra optimal resursallokering.

  • Anpassningsåtgärder integreras i samband med genomförande och ändring befintlig och kommande lagstiftning och politik (t.ex. i samband med genomgången av EU:s jordbrukspolitik 2008).
  • Anpassning integreras med gemenskapens nuvarande finansieringsprogram (t.ex. sammanhållningsfonden, regionala utvecklingsfonden, föranslutningsinstrument, program för transeuropeiska nät och infrastrukturåtgärder inom fonden för landsbygdsutveckling, socialfonden, strukturfonden för fiske).
  • Nya initiativ utvecklas (t.ex. bedömning av befintliga offentliga och privata naturkatastroffonders riskstrukturer)

2. Integrering av anpassning i EU:s externa politik. EU måste uppmärksamma hur effekter och anpassning ser ut i omvärlden och bygga nya allianser med partners runtom i världen, särskilt i u-länderna.

  • Klimatanpassning är ett gränsöverskridande fenomen varför det måste integreras i externa relationer, t.ex. EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP), strategier för fattigdomsbekämpning (Poverty Reduction Strategy Paper, PRSP) samt europeiska grannskapspolitiken. Man föreslår även skapandet av en global allians mot klimatförändringar (Global Climate Change Alliance), vilken ska stödja utvecklingsländerna i deras klimatanpassningsarbete. Kommissionen har avsatt sammanlagt 50 miljoner euro för perioden 2007
  • till dialogverksamhet och stöd åt utvecklingsländer genom målinriktade åtgärder för att mildra effekterna och anpassningsåtgärder.

3. Minskad osäkerhet genom utvidgad kunskapsbas med hjälp av integrerad klimatforskning. På områden där det fortfarande finns kunskapsluckor ska forskning inom gemenskapen och utbyte av information och förberedande arbete bidra till att minska osäkerheter och öka kunskapsbasen. Arbetet med att integrera forskningsresultat i policy- och praktiskt arbete ska stärkas.

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

  • Grönboken framhåller att även om stora framsteg har gjorts mot en förståelse av jordens klimatsystem kvarstår vissa osäkerheter, framför allt när det gäller mer tillförlitliga och detaljerade scenarier om klimatförändringarnas effekter på regional och lokal nivå samt kostnad och nytta för anpassningsåtgärder i ett kortare tidsperspektiv som 2020– 2030. En integrerad, sektorsövergripande helhetssyn bör främjas. EU:s sjunde ramprogram för forskning (2007– 2013) lägger stark tonvikt på klimatförändringar, när det gäller både prognoser, modeller och anpassningsstrategier. Större EU-finansierade forskningsprojekt, inom sjätte ramprogrammet som bedrivs med fokus på bl.a. klimatprognoser, effekter och anpassning är ADAM, CIRCLE, ENSEMBLES, PESETA samt PRUDENCE. Ansökningarna inom den första utlysningen inom miljöområdet i sjunde ramprogrammet evalueras fortfarande.

4. Europeiska samhällets, näringslivets och offentliga sektorns deltagande i utarbetandet av samordnande och heltäckande anpassningsstrategier.

  • Som ett led i det europeiska klimatförändringsprogrammet kommer kommissionen att överväga att inrätta en europeisk rådgivande grupp för anpassning till klimatförändring, som ska fungera som kommissionens expertgrupp och bestå av ett representativt urval beslutsfattare, ledande forskare och organisationer från det civila samhället. Denna grupp skulle lämna synpunkter på arbetet i ett antal specifika arbetsgrupper under en tolvmånadersperiod med början i november 2007.

Under hösten 2007 kommer ett antal regionala workshops att hållas runt om i Europa för att grönboken förslag ska förankras hos alla inblandade parter. Den workshop som behandlar Nordeuropa, Baltikum och Arktis kommer att arrangeras i Helsingfors. Det pågår även en publik debatt om grönboken på Internet (web-based public consultation) där intresserade kan komma med kommentarer och förslag.

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

EU:s uppdrag till FN:s Klimatkonvention (UNFCCC)

Samtidigt som varje enskilt land redovisar nationalrapporter (National Communications) i enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringarna (UNFCC) så lämnar EU-kommissionen en nationalrapport för EU som helhet. I rapporten till UNFCCC framhåller EU-kommissionen att European Environment Agency (EEA) år 2005 publicerade rapporten Vulnerability and adaptation to climate change in Europe samt år 2004 rapporten Impacts of Europe’s changing climate. Dessa rapporter är övergripande analyser av hur Europa kan komma att påverkas av klimatförändringarna och vilka anpassningsmöjligheter man har.

Översvämningsdirektivet

Den 25 april 2007 nådde Europeiska parlamentet och rådet en kompromisslösning om utformande av översvämningsdirektivet och det kommer antagligen formellt antagas av rådet under hösten 2007. Översvämningsdirektivet innebär i stort ett krav på att översvämningsrisker ska kartläggas och planer för åtgärder utarbetas inom känsliga områden. Den valda skyddsnivån ska bestämmas av länderna själva. Enligt direktivet indelas arbetet i tre etapper: Första etappen innebär att medlemsländerna ska genomföra en översiktlig bedömning av översvämningsriskerna inom alla avrinningsområden till år 2011. Andra etappen innebär att känsliga områden ska har riskkarterats senast år 2013. Karteringen ska innefatta såväl sannolikheten för höga flöden och nivåer som de potentiella konsekvenserna för valda återkomsttider. Tredje etappen innebär att senast år 2015 ska åtgärdsprogram för vald skyddsnivå ha utarbetats. Åtgärdsprogrammen ska både minimera risken för översvämningar såväl som begränsa skadeverkan. När det gäller internationella vattendrag ska medlemsstaterna verka för att översvämningsproblematiken inte skjuts över på annat medlemsland. Programmen ska präglas av stor öppenhet och vara tillgängliga för allmänheten. Planerna ska omprövas var sjätte år. I praktiken pågår i Sverige redan en hel del av det arbete som omfattas av direktivet.

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

Vattendirektivet

Vattendirektivet, Ramdirektivet för vatten, trädde i kraft i december 2000. En helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser ska skapas, inte bara i teorin utan också i dagligt praktiskt arbete. Syftet är att låta alla olika krav på vattenstatus ingå i ett system och samla ihop alla olika motiv för skydd av vatten och vattenmiljöer. Likväl som det handlar om kvaliteten på vattnet handlar det också om att sörja för ett gott tillstånd för vattenmiljön i sin helhet (t.ex. vattenberoende landekosystem, våtmarker, grunda och högproduktiva kustområden), eftersom många livsmiljöer är beroende av god vattentillgång och vatten av god kvalitet. En sammanhållen och övergripande vattenlagstiftning som ser till helheten, tillsammans med nya arbetssätt och en organisation som utgår från avrinningsområden, ska leda till att EU-ländernas resurser samordnas bättre, inom och mellan länderna, och att man kommer till rätta med brister i förvaltningen och vården av vatten. Direktivet omfattar naturliga respektive av människan kraftigt påverkade sjöar och floder, ytvatten i flodmynningsområden och deltan, grundvatten samt kustvatten. De enda vatten som inte omfattas av direktivet är öppna havsområden samt våtmarker, om dessa inte direkt påverkar ytvattnet. I gengäld knyts strategin för skydd och bevarande av EU:s havsområden samman med arbetet inom ramen för Vattendirektivet. Det övergripande målet är god vattenstatus, bevarad och förbättrad vattenkvalitet och ingen försämring, samt att trygga en långsiktig vattenförsörjning. Detta ska vara genomfört i samtliga EU-länder i december 2015, men det finns under vissa omständigheter möjligheter till olika tidsfrister ända upp till tolv år efter denna tidpunkt.

Solidaritetsfonden

För att snabbt, effektivt och flexibelt kunna vidta åtgärder i nödsituationer har EU inrättat en solidaritetsfond. Fonden kan i första hand utnyttjas när det har inträffat en större naturkatastrof med allvarliga återverkningar på medborgarnas levnadsvillkor, miljön eller ekonomin i en eller flera regioner i ett medlemsland eller kandidatland.

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

En naturkatastrof betecknas som ”större” när:

  • den i ett land orsakar skador för vilka kostnaderna uppskattas antingen överstiga 3 miljarder euro (2002 års priser) eller utgöra mer än 0,6 procent av bruttonationalinkomsten
  • i fallet regioner, där nationella tröskeln på 0,6 procent inte har uppnåtts, den fått följder för större delen av den berörda regionens befolkning, med allvarliga och bestående återverkningar på levnadsvillkoren och den ekonomiska stabiliteten.

Bistånd från fonden sker i form av ett samlat och övergripande bidrag, utan att någon medfinansiering behövs, som kompletterar mottagarlandets offentliga insatser. Krisinsatser, som är avsedda att lindra icke försäkringsbara skador berättigar till stöd från fonden. Återställande av infrastruktur, provisoriska åtgärder för att tillhandahålla bostäder och räddningstjänst, skydd av kultur arv och röjning av katastrofdrabbade områden är exempel på stödberättigade insatser. Enligt kommissions praxis kan ett medlemsland maximalt erhålla bidrag motsvarande 2,5 procent av total direkt skada upp till tröskelvärdet (0,6 procent av BNI) och 6 procent av den del som överstiger tröskelvärdet. Sverige lämnade in en ansökan till fonden i samband med stormen Gudrun. I den svenska ansökan uppskattas kostnaden för total direkt skada till 20,8 miljarder kronor eller 0,86 procent av BNI. Därav ingår skadan på skogen med 15,8 miljarder kronor. Den 23 mars 2007 betalade Solidaritetsfonden ut 600 miljoner kronor till Sverige för de skador som uppkom till följd av stormen Gudrun.

EU:s gemenskapsmekanism

Länderna i EU har förbundit sig, enligt ministerrådets beslut 2001/792/EG, att hjälpa varandra i nödsituationer, oavsett det handlar om naturkatastrofer som stormar och översvämningar eller om terroristattacker. En del i hjälpen är den så kallade gemenskapsmekanismen som är öppen för alla medlemsstater i EU samt EES- och kandidatländerna. Även länder utanför dessa kan begära hjälp. Om det inträffar en olycka eller katastrof som är så pass stor att det drabbade landets egna resurser inte räcker till eller om olyckan riskerar att få gränsöverskridande konsekvenser, kan det drabbade landet ansöka om omedelbar hjälp från andra EU-länder. För att det ska gå lätt och smidigt för ett land att begära hjälp har

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

länderna och EU-kommissionen upprättat speciella kommunikationskanaler. Vid en hjälpinsats står det drabbade landet för kostnaderna, om inte de hjälpande länderna väljer att avstå från ersättning. För att gemenskapsmekanismen ska fungera finns det en rad resurser och funktioner att använda sig av:

  • Ett övervaknings- och informationscenter som kallas MIC

(Monitoring and Information Centre).

  • Ett gemensamt kommunikations- och informationssystem för olyckor, CECIS (Communitiy Emergency Communication and Information System).
  • En databas med tillgängliga team, experter och andra resurser som länderna ställer till förfogande. Det kan vara allt från motorsågar och skogsbrandsflygplan till personal.

MIC är operativ kontaktpunkt vid EU-kommissionen och har till uppgift att emot information och begära hjälp från medlemsländerna, sprida det till de andra länderna samt meddela det drabbade landet vilken hjälp som finns att tillgå. Räddningsverket är Sveriges kontaktpunkt för gemenskapsmekanismen. I händelse av en svår olycka eller katastrof i Sverige är det Räddningsverket som skickar begäran om hjälp till MIC, som i sin tur kontaktar de andra ländernas kontaktpunkter.

En begäran om hjälp gick, för första gången i Sveriges historia, ut efter stormen Gudrun i januari 2005. På kvällen den 1 februari skickades en förfrågan till MIC, där Sverige begärde hjälp i form av elverk för privatbostäder, och dagen därpå hade flera länder erbjudit hjälp. Av de många länder som kunde ge stöd valde Sverige att acceptera Tjeckiens och Tysklands erbjudanden om elverk.

Varningssystem

EU-kommissionen hanterar också två förvarningssystem för väderrelaterade naturolyckor: EFAS (European Flood Alert System) samt EFFIS (European Forest Fire Information System), vilka båda utvecklats av Joint Research Centre. EUMETNET, ett nätverk för de europeiska vädertjänsterna vilket inte styrs av EU, har tagit fram samarbetet METEOALARM. På

www.meteoalarm.eu

sammanfattas och presenteras all viktig vädervarningsinformation som utsänds av de nationella väderinstituten.

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

2.2.3. Anpassningsarbete i andra länder

Enligt kommittédirektivet ska utredningen beakta motsvarande arbete och beskriva hur några med Sverige jämförbara länder behandlar frågan om samhällets sårbarhet och förebyggande åtgärder samt förekomsten av statliga bidrag till sådana åtgärder.

Nedan följer en övergripande genomgång av hur andra länder arbetar med klimatanpassning samt beredskap för extrema väderhändelser. Med tanke på den oerhörda mängden material presenteras endast anpassningsåtgärder vilka för utredningen är av särskild relevans. För en längre redogörelse se bilaga B 35.

Man kan enligt OECD urskilja två typer av klimatanpassningsåtgärder: 1) generella, bredare, institutionella åtgärder vilka lägger grunden för anpassning på en rad olika besluts- och sektorsområden 2) specifika åtgärder på policy eller projektnivå (OECD, 2006).

Klimatanpassningsstrategier

Finlands nationella strategi för anpassning till klimatförändringarna publicerades 2005 och syftar till att minska klimatförändringarnas kostnader för samhället. Jord- och skogsbruksministeriet (i samarbete med övriga ministerier och bl.a. forskningsprojektet FINADAPT) var det samordnande ministeriet vid upprättandet av Finlands anpassningsstrategi. Då det inte ingick i arbetet att presentera en exakt tidsplan för föreslagna åtgärder och då man inte heller ger förslag för hur föreslagna åtgärder ska finansieras används termen strategi och inte program. Strategin försöker ge en uppfattning om kommande utmaningar fram till år 2080 med hjälp av långsiktiga klimatscenarier, scenarier som beskriver den ekonomiska utvecklingen samt med en översikt av natursystemen. Målen för den nationella strategin för anpassning till klimatförändringarna är att förstärka och öka anpassningsförmågan till klimatförändringar i Finland. Den offentliga förvaltningen har centrala styrfunktioner inom klimatförändringsberedskapen och olika förvaltningsområden har påbörjat verkställandet av anpassningsstrategin. Ett stort antal aktörer och intressentgrupper samarbetar med den offentliga förvaltningen i syfte att anpassa det finska samhället till klimatförändringarna.

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

I Storbritannien inrättade Defra (Department for Environment, Food and Rural Affairs) 1997 ett särskilt program kallat UK Climate Impacts Programme (UKCIP) med uppgift att samordna forskningen kring effekterna av klimatförändringar på regional och nationell nivå. UKCIP är knutet till universitet i Oxford och finansieras av Defra. UKCIP samarbetar med the Met Office Hadley Centre som är Storbritanniens officiella center för klimatforskning. UKCIP ska utgöra en brygga mellan forskare och beslutsfattare i regering och privata företag samt hjälpa organisationer och företag att utvärdera hur de kan påverkas av klimatförändringar så att de kan förbereda sig i tid. Defra arbetar tillsammans med UKCIP för att ta fram nationella strategier för klimatanpassning. Det handlar om såväl kapacitetsbyggande, forskning, konkreta verktyg som erfarenhetsutbyte mellan olika aktörer. Hadley Centre analyserar klimatsystem och tar fram modeller för att förutspå klimatförändringar. UKCIP paketerar denna information och gör den möjlig att använda rent praktiskt för lokala och regionala myndigheter i deras anpassningsarbete.

Bland de olika operativa verktyg och data som UKCIP erbjuder för att hjälpa och underlätta för myndigheter att utveckla anpassningsstrategier kan nämnas:

  • Socioekonomiska scenarier för att lokala myndigheter ska kunna bedöma och analysera hur klimatförändringarna påverkar deras respektive regioner. Scenarierna skräddarsys för att passa Storbritanniens olika regioner.
  • Kostnadsberäkning av den påverkan som klimatförändringarna innebär för samhället. En metod har tagits fram för att kunna räkna ut vilka kostnader olika klimatförändringar kan medföra för en organisation, en händelse eller ett område.
  • En databas för den samlade anpassningsverksamheten i Storbritannien. I databasen finns information som visar hur organisationer och sektorer i Storbritannien anpassar sig till klimatförändringarna.
  • Riktlinjer för identifiering och urval av anpassningsmöjligheter som kan användas för att minska sårbarheten .

Den brittiska regeringen har valt att inte föreskriva detaljåtgärder eftersom behoven skiftar mellan olika regioner och över tid. Man anser att regeringens roll främst är att uppmuntra till tidig bedömning av klimatriskerna på lokal och regional nivå. Subsidiaritets-

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

principen anses gälla, dvs. arbetet bör genomföras på mest lämplig nivå. En stor del av klimatanpassningsarbetet sker i regionala samverkansformer (Regional Climate Change Partnerships), som omfattar ett flertal olika aktörer. Deras uppgifter är bland annat att öka kännedomen på regional och lokal nivå. De finansieras bl.a. av den brittiska miljöbyrån (Environment Agency).

I slutet av 2007 avser den brittiska regeringen presentera ett ramverk för en anpassningsstrategi the Adaptation Policy Framework, APF, med åtgärder för en hållbar anpassningspolitik. Följande åtgärder väntas bl.a. föreslås:

  • Tvärsektoriellt arbete inom det brittiska regeringskansliet för att kunna fatta gemensamt beslut om hur statens egendomar och fastigheter ska anpassas och skyddas (inte minst försvarsdepartementet som har ett betydande mark- och fastighetsinnehav).
  • Skydd av viktig infrastruktur, inkl. översyn av järnvägsnätet som påverkas av högre temperatur.
  • Ökad beredskap för översvämningar och landförskjutningar, inkl. översyn av vägnätet.
  • Skydd av men också ett bättre utnyttjande av naturresurser.

Ekosystemets egna funktioner, såsom vattenabsorbering, ska kunna användas bättre.

Frankrike håller för närvarande på att ta fram en nationell anpassningsstrategi (Plan national d’adaptation au changement climatique) för att minska sårbarheten och förbereda samhället för de konsekvenser klimatförändringar medför. Strategin baseras på en omfattande utredning genomförd av övervaknings/expertgruppen ONERC (l’Obeservatoire national sur les effets du réchauffement climatique) från år 2006. Strategin finns som en bilaga i den utvärdering av Klimatplanen 2004

  • som offentliggjordes i slutet på förra året. Till sommaren 2007 skulle en operationell anpassningsplan ha varit färdigställd, men man har drabbats av förseningar. Strategin har som mål att skydda personer och egendom, integrera de sociala aspekterna av klimatfrågan, begränsa kostnader för samhället och bevara naturtillgångar. Genom forskning, observation, information och utbildning ska man anpassa samhället till klimatförändringar. Informationskampanjer riktade till medborgare och folkvalda kommer att genomföras framöver. Den franska regeringen är mån om att integrera

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

den lokala och regionala nivån i planen eftersom denna besitter bäst kunskap om exempelvis infrastruktur och byggnader. Lokala nivån bearbetas genom förbättrad dialog om klimatförändringarnas verkningar/risker, kostnader som kan uppstå lokalt, sårbarhet etc.

Anpassningsplanen kommer att fokusera på:

  • Jordbruk: Anpassning av mark, grödor och vattenresurser behövs i samband med förändrat klimat.
  • Energi och industri: Ökad temperatur och minskad nederbörd förutspås öka efterfrågan på el (till klimatanläggningar/luftkonditionering). Tillgång till vattenkraft tros minska till följd av minskad mängd smältsnö.
  • Transport, bostadssektorn: Översvämningar kan komma att påverka både bil- och färjetrafiken i framtiden. Kostnader för vägunderhåll väntas öka. Storstädernas sårbarhet till följd av klimatförändringar kommer att undersökas närmare. Katastrofer till följd av värmebölja måste undvikas
  • Turism: De franska turistregionerna måste anpassa utbudet till följd av ändrat klimat.
  • Banker och försäkringsbolag: Bättre samarbete mellan banker och försäkringsbolag eftersträvas.
  • De utomeuropeiska territorierna (Guadeloupe, Guyana, Martinique, Réunion) ska förberedas för både extrema väderförhållanden och klimatförändringarnas verkningar.

Frankrike kommer från och med 2008 att till budgetpropositionen bifoga en redogörelse för vilka åtgärder som genomförs av regeringen/ministerierna på klimatområdet (document de politique transversale). Planen, som främst är riktad till nationalförsamlingen och senaten, är ett sätt att göra klimatpolitiken mer synlig och transparent och ska bidra till förbättrad samstämmigheten för hela politikområdet samt till effektivare användning av offentliga resurser. Den franska regeringens utgifter till förmån för klimat uppskattas till över 2 miljarder euro per år.

Nederländerna arbetar för tillfället med det nationella programmet Anpassning, utrymme och klimat, ARK. Programmet som ska tas fram ska bidra till att utveckla en samsyn om effekterna av klimatförändringen samt föreslå konkreta anpassningsåtgärder.

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

Arbetet delas upp på tre parallella huvudspår och i tre faser: 1. att höja det nationella medvetandet, forma nätverk, utveckla en

strategi. 2. öka kunskapen och utveckla en samsyn på risker och ansvars-

fördelning. 3. utveckla instrument och regelverk, stimulera innovation på kort

och lång sikt.

I den första fasen ska en Nationell anpassningsstrategi och en Nationell agenda tas fram. Den här fasen handlar om att definiera vad som måste göras och när. Under den här fasen arbetar man med de tre spåren ovan parallellt. För att höja den allmänna kunskapsnivån om problematiken ska seminarier med regionala och lokala myndigheter, näringslivet och NGO:s hållas. Det andra spåret innebär att man identifierar Nederländernas klimatbeständighet idag och gör en översikt över vilka kunskapsluckor som måste fyllas. Handlingsalternativen på kort sikt (upp till 10 år), medellång sikt (10

  • år) och lång sikt (efter 2025) ska identifieras och analyseras. Det tredje spåret omfattar en analys av nödvändiga investeringsbeslut, det längre finansiella perspektivet samt förvaltningsfrågor. Arbetet ska ledas av en styrgrupp bestående av representanter på direktörsnivå för jordbruks-, trafik- och vatten-, ekonomi- och miljöministerierna. Dessa kommer också att samarbeta med diverse organisationer, företag, branschföreningar etc. Framförallt kommer man att involvera de s.k. ”planbyråerna” (institut som finansieras med statliga medel, men är politiskt oberoende och utför analysarbete på olika sakområden). Förutom styrgruppen sätts ett programteam samman med 6
  • medarbetare från varje relevant departement, från fackföreningar, försäkringskassan, och en grupp som kallas ”de Routeplanner” (vägvisaren ungefär). Routeplanner består av en grupp vetenskapsmän som studerat klimatförändringarna. Hela organisationen leds av miljöministeriet. Första fasen av ARK (2006-början av 2007) har en budget om 800 000 euro. För fas två, som ska inledas under 2007, har ett anslag på 800 000 euro avsatts. För den tredje fasen (2008
  • finns ännu inga medel avsatta. Klimatförändringarnas förväntade effekter på det danska samhället har utretts och utvärderats ett antal gånger sedan 1988, senast i Danish EPA report of 2004: Adapting to Climate Change. Den generella slutsatsen är att Danmark inte kommer att drabbas

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

särskilt hårt av klimatförändringarna, om man utgår från de moderata klimatscenarierna, och att lämpliga ad hoc åtgärder är tillräckliga för att skydda samhället. I oktober 2005 initierade den danska staten förberedelser för att möta de primära effekterna av klimatförändringarna. Syftet är att med utgångspunkt i tre möjliga framtida klimatscenarier skapa en katalog där man listar förmodade konsekvenser och hur man bemöter dessa. Från och med 2005 ger Beredskapsstyrelsen (motsvarande SRV och KBM) ut en Nationell Sårbarhetsrapport, vilken har som mål att främja en beredskapskultur inom både den offentliga och privata sfären. I rapporten redovisar man de mest väsentliga inträffade incidenterna under föregående år samt vilka åtgärder som har vidtagits.

Miljøverndepartementet i Norge menar att det ännu inte finns något samordnat ansvar för vilka åtgärder som bör vidtagas för att anpassa samhället till pågående klimatförändringar. Ett koordineringsarbete under ledning av Miljøverndepartementet och Justisdepartementet förväntas dock påbörjas efter att regeringen gett formellt klartecken. Den norska regeringen avser att tillsätta en styrningsgrupp som ska behandla ärendet under våren 2007. I mitten av 2006 publicerades en skriftlig uppföljning till seminariet Rapport om sårbarhet och anpassning till klimatförändringar i sektorer i Norge, där ett stort antal departement deltog, vilken får anses vara första ansatsen till en nationell anpassningsstrategi. Alla deltagande departement uppmanades göra en värdering av deras egna sektorers sårbarhet för klimatförändringar. Rapporten framhåller vikten av bättre samordning och ett informationsflöde som fungerar både horisontellt och vertikalt.

Skydd mot extrema väderhändelser

Ett viktigt politikområde i Nederländerna gäller vattenförvaltningen och kanske främst skyddet mot översvämningar. Stora översvämningar har inträffat flera gånger i Nederländernas historia. Nederländerna kan nu, med hjälp av väldiga dammluckor, effektivt skydda sig mot hotet från havet. De översvämningar som drabbat Nederländerna under 1990-talet har nästan undantagslöst handlat om onormalt höga flöden i de många floderna. Klimatförändringarna förväntas innebära att risken för översvämningar ökar i framtiden. År 2003 slöts en nationell vattenpolitisk överenskommelse (NBW) mellan staten, provinserna, kommunerna och

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

waterschappen om en gemensam plan för den framtida vattenvården, framför allt för att motverka de negativa följderna av klimatförändringar. I första hand sträcker sig NBW fram till 2015, men det blickas även framåt så långt som till 2050. Man beräknar att den totala kostnaden för utbyggnad och underhåll under perioden 2003

  • kommer att uppgå till cirka 16 miljarder euro. För tillfället pågår arbetet med att ersätta åtta lagar som alla främst berör vattenvård med en enda lag, ”Vattenlagen” (Waterwet). Lagen ska innebära såväl en tydligare fokusering på de centrala målsättningarna, förbättra samarbetet mellan de berörda myndigheterna som att minska den administrativa bördan för dem som använder vatten. Tanken är att vattenfrågorna inte ska behandlas som ett antal fristående frågor utan som en helhet, samtidigt som de ska integreras i t.ex. miljöpolitiken och fysisk planering. De senaste åren har den politiska grundsynen när det gäller översvämningsförebyggande förändrats. Man har utvecklat en ny policy som kallas ”Rum för vatten”. Tanken är att vattnet måste få tillbaka en del av det land som torrlagts, i alla fall tillfälligtvis under perioder med höga översvämningsrisker. Genom att skapa områden som kan läggas under vatten minskar riskerna att fördämningarna brister på andra ställen. Det kommer dessutom att finnas ”katastrofzoner” som kan tillåtas översvämmas under extrema förhållanden. Ett annat exempel på hur man ger vattnet mer utrymme är att flodbäddarna breddas. Den nederländska kunskapen om vatten, och i synnerhet översvämningsförebyggande, har allt mer börjat betraktas som en exportvara. För att främja både nederländsk export och internationellt samarbete har branschorganet Netherlands Water Partnership (NWP) skapats av privata och offentliga aktörer. Det mest uppmärksammade exemplet inom detta område är kontakterna som Nederländerna haft med Lousiana efter översvämningarna i New Orleans.

I Italien har Dipartimento di Protezione Civile (motsvarande SRV och KBM) noterat en ökning av de extrema vädersituationerna, och då främst i form av: värmeböljor, torka, översvämningar och skogsbränder. Sedan 2003 finns ett nationellt nätverk, för att skydda befolkningen mot negativa hälsoeffekter till följd av värmeböljor. Protezione Civile koordinerar och fördelar resurser med hjälp av en central databas, övervakning, prognoser, observationsstationer och man försöker utarbeta åtgärdsplaner anpassade efter enskilda regioner och städer. I Rom sammanställs under sommarhalvåret varje dag en bulletin över temperaturen. Vid tre

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

dagars extrem värme sätts en rad åtgärder från regioner och kommuner igång. Detta kan t.ex. vara att utfärda varningar till allmänheten, öka antalet sjukhusplatser och preventivt skriva in vissa gamla på vårdanstalter. En högre frekvens av torrperioder är ett fenomen som man redan sett mer av. De ekonomiska skadorna för jordbruket, särskilt i Po-dalen med omfattande konstbevattning, kan bli avsevärda. Juridiska instrument för vattenransonering finns och kan sättas i kraft på kort varsel, vilket också skedde i samband med värmeböljan år 2003. Samtidigt med allt fler torrperioder har också frekvensen av översvämningar ökat. Sådana uppkommer också betydligt fortare vid Medelhavet än i norra Europa (s.k. ”Fast floods”). Man räknar med att risk för översvämning råder på 60 procent av landets yta. Nyligen har 150 miljoner euro anslagits på nationell nivå för förebyggande investeringar (plus 50 miljoner för underhåll av existerande skydd). Man har också satsat betydande medel på att öka kapaciteten att bekämpa skogsbränder, man förfogar t.ex. över Europas största flotta av flygplan och helikoptrar, och man har vid ett flertal tillfällen lånat ut sina plan till Frankrike och Spanien. Den höga beredskapen är resurskrävande, men har visat goda resultat: år 2000 hade 6 600 bränder förstört 58 000 hektar skog medan nästan lika många bränder år 2006 endast förstörde 16 000 hektar. Protezione Civile anser sig ha en fungerande organisation med hög beredskap och stor kapacitet att hantera klimatförändringarnas effekter. Anpassningar till de höjda temperaturerna har redan inletts. Några egentliga organisatoriska förändringar med anledning av klimatförändringarna är därmed inte att vänta.

I Frankrike är Miljöministeriet ansvarigt för att förebygga naturkatastrofer och minska samhällets sårbarhet. Politiken handlar om att förbättra medborgarnas kunskap om risker, organisera övervakning och anta regelverk och krisplaner. Förebyggande av risker handlar till största delen om informationsåtgärder vilket de franska medborgarna enligt lag från 1987 har rätt till. Län/departement (96 i Frankrike) och kommuner i utsatta områden utformar, enligt lag sedan 1995, regionala krisplaner (Plans de prévision des risques naturelles, PPR) i syfte att skydda samhället mot extrema väderförhållanden (översvämningar, laviner, skogsbränder mm.). Målet med dessa är att bättre lära känna fenomenen, inrätta en form av övervakning, informera medborgarna om riskerna och hur man kan skydda sig etc. Krisplanerna finansieras delvis av staten som under de senaste tio åren uppges ha bidragit med över

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

800 miljoner euro för detta ändamål. Värmeböljan 2003, vilken orsakade i ett stort antal dödsfall i Frankrike, innebar att franska Ministerè de la Santé, de la Jeunesse et des Sportes (motsvarande Socialstyrelsen) tog fram en nationell beredskapsplan mot värmeböljor. Planen ska implementeras på lokal nivå och i ett antal städer och är uppbyggd på fyra informations-/varningsnivåer (från ökad prognosverksamhet till aktiva åtgärder). Sjukhus och ålderdomshem ska utrustas med luftkonditionerade sektioner och få personalförstärkningar motsvarande 13 200 anställningar senast år 2007.

I Storbritannien har man utvecklat, och fortsätter att utveckla, en plan (A Flood Risk Management Plan) för hur man ska kunna anpassa översvämningsskyddet längs med Themsen (The Thames Barrier) till ett förändrat klimat. Med hjälp av UKCIP:s scenarier samt HadCM2 modelleringar har man gjort bedömningen att en 20-procentig ökning av de högsta flödena är att räkna med i framtiden. Man har infört en klausul om hänsynstagande till klimatförändringarna i Storbritannien motsvarighet till plan- och bygglagen (the Building Regulations) samt även tagit fram Planning Policy Guidance, vilken ger riktlinjer för hur man bör bygga i översvämningsbenägna områden.

I Tyskland finns sedan år 2005 ett nationellt varningssystem för värmeböljor, vilket sköts av Deutscher Wetterdienst (motsvarande SMHI). Varningssystemet reagerar ifall vissa gränsvärden, beroende på region, passeras och utfärdar då varningar till allmänhet, offentlig sektor samt sjukvård. Delstaten Hessen har i samarbete med DWD utvecklat ett eget lokalt vädervarningssystem. I delstaten Mecklenburg-Vorpommern tas en havsnivåhöjning motsvarande 25

  • cm, och i delstaten Niedersachsen en höjning motsvarande 60 cm, med i beräkningarna vid byggande av kustskydd. I delstaterna Bayern och Baden-Wuerttemberg har man efter studier av klimatscenarier, vilka visade att risken för översvämning kommer öka till år 2050, infört att man vid byggandet av nya översvämningsskydd ska räkna med 15
  • procent kraftigare högsta

flöden.

Staden Toronto i Kanada har implementerat ett varningssystem för värmeböljor samt kyla (Heath Alert and Emergency Response System; Cold Weather Alert System). Varningssystemet är tänkt att varna stadens mest utsatta befolkningsgrupper (barn, äldre, sjuka och fattiga) för annalkande fara genom: varningar i media, distribution av vatten sommartid, distribution av varm mat

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

vintertid samt utdelning av transportpolletter till dem som behöver ta sig till luftkonditionerade centra. Under år 2007 kommer studien National Climate Change and Health Vulnerability publiceras, vilken kartlägget hur Kanadas folkhälsa kommer påverkas av klimatförändringarna

I Finland försöker man undvika översvämningsskador genom att redan på planeringsstadiet av ny bebyggelse ta hänsyn till översvämningsrisker. Byggansvarig kan ta kontakt med Västra Finland miljöcentral för utlåtande om lägsta rekommenderade bygghöjd.

Många länder i Alpregionen har tagit fram program för hur man ska förebygga naturolyckor och extrema väderhändelser, t.ex. PLANAT (Schweiz), FeWIS (Tyskland) och Mapping of Hazard Zones (Österrike). Man har även tagit fram det gränsöverskridande samarbetsramverket Alpine Convention Framework. Länderna i Alpregionen har arbetat med åtgärder syftandes till att minska skador från skyfall, störtflod, lavin och liknande i mer än hundra år. I Österrike, som drabbades svårt av översvämningar år 2002 och 2005, har man startat projektet FLOODRISK, som studerar konsekvenserna av översvämningarna och föreslår förebyggande åtgärder för att minska sårbarheten. Man har tagit fram en Verksamhetsplan för översvämningsskydd – vattenutveckling till år 2015 vilken föreslår åtgärdsprogram på medellång sikt och en prioriteringslista för framgångsrik kontroll av översvämningar. Myndigheten Forest Engineering Service in Torrent and Avalanche Control arbetar med att skydda befolkning, samhälle och kulturområden från stormflod, laviner och erosion. Man använder sig av skogsbiologiska såväl som tekniska lösningar och planlösningar. Skogar utgör ett naturligt skydd mot stormflod, laviner och erosion och cirka 20 procent av all skog i Österrike har någon fomr av skyddande funktion. År 2002 tog man fram Austrian Protection Forest Strategy där man fastställer vilka syften man ser för skogen och dess skyddande funktion och hur man ska bedriva skogsvård så att dessa egenskaper hålls intakta. Redan i dagsläget är 75 procent av alla kommuner i Österrike i riskzonen för ras och skred, översvämningar och/eller laviner och riskerna kommer att öka i ett förändrat klimat. Forest Engineering Service in Torrent and Avalanche Control arbetar därför med att förbereda och utvärdera framtagandet av s.k. Hazard zone maps (kartor över riskzoner) och numera är nästan hela Österrike kartlagt. Kartorna används sedan av Länderna (regionerna) och byggsektorn, även om de inte är juridiskt skyldiga att efterfölja dessa kartor, som underlag vid

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

framtagandet av översikts- och detaljplaner. År 2005 spenderade Österrike sammanlagt 122 miljoner euro på skyddsåtgärder mot stormflod, laviner och erosion, varav den federala regeringen stod för 69 miljoner euro.

Försäkringar mot naturolyckor (egendomsförsäkringar)

Tabell 2.1 Ersättning vid naturolyckor

Länder utan statligt skydd Länder med statliga garantier Länder där systemen är

under utveckling

Grekland Danmark Finland Italien Frankrike Nederländerna Norge Storbritannien Schweiz Sverige Spanien Turkiet Tyskland Österrike

Källa: CEA, 2005.

I Norge finns en delad ekonomisk ersättningsordning vid naturskador fördelat på privat och offentlig sektor. Vem som ersätter skadan beror på om den är möjlig att försäkra eller inte. Naturskador ersätts i allmänhet genom Norsk Naturskadepool som utgörs av en sammanslutning av Norges försäkringsbolag. Enligt Naturskadeforsikringsloven är byggnader och lösöre som täcks av brandförsäkring även försäkrade mot naturskador. Naturskadepoolen är organiserad som en distributionspool, vilket innebär att varje försäkringsbolag ansvarar för sina egna kunder och där poolen sedan omfördelar medlemsbolagens omkostnader över samtliga poolmedlemmar i proportion till hur många brandförsäkringar varje försäkringsbolag tecknat. Egendom som inte kan försäkras på den privata försäkringsmarknaden kan ersättas via Statens naturskadefond, vilket är det offentliga organet för ersättning vid naturskador. Naturskadepoolen betalar ett normalår ut mellan 100 och 200 miljoner norska kronor i ersättning för naturskador. Ersättning från den statliga naturskadefonden är betydligt lägre och uppgår till några miljoner norska kronor årligen.

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

Storbritannien har ett marknadsbaserat system där den direkta statliga inblandningen är obefintlig. Det är standard att egendomsförsäkringar, privata såväl som kommersiella, skyddar mot stormar, hagel, snö skador, laviner, översvämningar, jordbävningar och frost. Skydd mot marksättningar är inte lika vanligt. Försäkringsbolagen har träffat en överenskommelse med staten om att fortsätta försäkra alla områden mot att staten lovar vidta vissa förebyggande åtgärder, t.ex. byggande av skyddsvallar mot översvämningar. I fråga om konsekvenser av svår påverkan av klimatet, t.ex. översvämningar, har dock Defra öppnat för att det möjligen kan bli fråga om kompensation via en krisfond. Man anser dock att regeringens roll främst är att uppmuntra till anpassningsåtgärder samt riskförebyggande arbete på lokal och regional nivå. Försäkringsbranschen arbetar med att försöka hantera de nya risker som klimatförändringarna medför genom att i högre grad integrera försäkringsprodukterna med kapitalmarknaden. Blott genom sin storlek, värdet på den globala finansiella marknaden är i dagsläget cirka 120 000 miljarder USD, erbjuder den globala kapitalmarknaden oerhörda möjligheter till riskdiversifiering. Nya försäkringsprodukter vilka håller på att utvecklas är bl.a. väderderivat (Weather derivatives) och katastrofobligationer (Catastrophe bonds). Transaktionskostnaderna på dessa riskerar dock att bli höga då investerare inte är vana vid dessa nya försäkringsprodukter.

I Frankrike är alla försäkringstagare, privatpersoner såväl som kommersiella verksamheter, vilka tecknar brandförsäkring även försäkrade mot skador orsakade av storm. Hagelskador, skador uppkomna till följd av liggande snö, åskskador, vattenskador samt skador på avlopps- och vattenrör till följd av frost skyddas beroende på avtal. Skador uppkomna till följd av andra naturkatastrofer än ovan nämnda försäkras via Catastrophes Naturelles (CatNat) programmet, vilket inrättades 1982 till följd av det årets allvarliga översvämningar i södra Frankrike. Försäkringstagare vilka har försäkrat sin egendom, privat såväl som kommersiell, är också försäkrade mot naturkatastrofer. Det finns ingen lagstadgad definition av vad en naturkatastrof är utan regeringen utfärdar ett dekret som deklarerar ifall en händelse är att betrakta som en naturkatastrof eller ej. Försäkringarna mot naturkatastrofer finansieras genom att försäkringsbolagen tar ut en lagstadgad och uniform tilläggspremie på 12 procent på egendomsförsäkringen. Även självrisknivåerna vid naturkatastrofer är lagstadgade. Försäkringsbolagen kan sedan antingen återförsäkra sig på den privata

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

återförsäkringsmarknaden eller statliga Caisse Centrale de Réassurance (CCR). CCR erbjuder obegränsat återförsäkringsskydd, vilket garanteras av franska staten i det fall CCR skulle förbruka sina resurser. För att erhålla den statliga garantin måste ett försäkringsbolag förlägga hälften av sina naturkatastrofs- återförsäkringar hos CCR. Detta har fått som effekt att de flesta försäkringsbolag återförsäkrar sig hos CCR. Sedan programmet startade 1982 har 110 000 händelser deklarerats vara naturkatastrofer och cirka 6,4 miljarder euro har betalats ut i ersättning. På senare år har självrisken höjts för kommuner vilka inte tagit fram riskförebyggande planer, s.k. PPR-planer. Sedan 1982 finns även en fond, Barnierfonden, för förebyggande av naturkatastrofer. Fonden används för att finansiera statlig exproprierande av privat egendom vilken anses vara utsatt för synnerligen överhängande risk för naturolycka. Sedan 2003 har Barnierfondens åtaganden utökats till att även delfinansiera förebyggande åtgärder vilka, efter att PPR undersökningar genomförts, funnits nödvändiga att vidta.

Även Tyskland har ett marknadsbaserat system där den statliga inblandningen är obefintlig. Inte förrän år 1991 blev det möjligt för privata affärsverksamheter att teckna utökade försäkringar vilka även ger skydd mot översvämningar, jordbävningar, jordskred, marksättning, laviner, snö, vulkanutbrott och vatten. Det finns överlag två kategorier av egendomsförsäkringar: 1) kommersiella försäkringar, för företag som själva väljer att skräddarsy sitt försäkringsskydd efter egna önskemål och riskbenägenhet 2) privata försäkringar, för privatpersoner och mindre affärsverksamheter vilka erbjuds ett försäkringspaket där skydd mot naturkatastrofer utgörs ett tillägg till den vanliga egendomsförsäkringen. Privatpersoner och mindre affärsverksamheter ges inte möjlighet att försäkra sig mot enskilda naturfenomen, såsom industrin/företag kan göra. I Tyskland är det tillåtet att bygga nära vattenlinjen vid stranden av en flod, men ägaren informeras i samband med att byggnadstillståndet beviljas att det inte går att teckna någon försäkring för översvämningsskador för fastigheten. Försäkringsbranschen i Tyskland har utvecklat ett riskbedömningssystem vilket kategoriserar fastigheter i olika zoner beroende på risken för översvämning, skyfall samt bakvattenuppbyggnad i avloppssystem. Systemet används av försäkringsbolag när de ska erbjuda kunder översvämningsförsäkringar. Efterfrågan på dessa översvämningsförsäkringar har än så länge varit relativ låg. I syfte att uppmuntra

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

riskaversion hos allmänheten har det diskuterats om att göra tecknande av översvämningsförsäkring obligatorisk.

Sektorspecifika åtgärder

Danmark har Kustskydd som prioriterat samhällsproblem och man har utvecklat en nationell strategi för att komma tillrätta med detta problem. En särskild myndighet, Kustinspektoratet, har ansvar för Kustskyddet. Den nationella strategin går ut på att vissa kuststräckor ska skyddas genom att man fastställer ett mål/gräns för hur många meter man tillåter strandlinjen retirera. Längs med vissa kuststräckor tillåts inte strandlinjen retirera alls medan man vid andra tillåter en naturlig erosion. Sammanlagt 1 800 km kust skyddas i dagsläget av pirer (hövder) eller andra fasta installationer. Man försöker dock att frångå denna metod och använda sig mer av kustfodring, en metod där man kompensatoriskt pumpar in sand nära strandlinjen. Danish Board of Technology arbetar med att hitta flera tekniska lösningar på problemet och man hoppas på att kunna utveckla metoder för att i möjligaste mån följa den naturliga kustutvecklingen. Ett särskilt problem uppstår när man försöker skydda kustbebyggelse nära flodmynningar från att översvämmas. Att bygga pirer är ingen långsiktig lösning då detta endast förskjuter översvämningsproblematiken. En lösning som diskuteras är att man återskapar naturliga floddalar uppströms inåt landet, vilket skulle minska påfrestningarna vid mynningarna.

När man i Danmark byggde bostadsområdet Örestad tog man med en förväntad 50 cm havsnivåhöjning när man uppförde metrostationerna.

När man byggde Confederation Bridge, vilken förväntas har en livslängd på hundra år, i Kanada år 1997 tog man med en förväntad havsnivåhöjning på en meter när man beräknade hur hög den behövde vara för att fartyg skulle kunna passera under. Man tog även fram prognoser för framtida vinterförhållanden och hur mycket is som kan förväntas passera genom Northumberland sundet, som bron korsar, för att pirerna skulle få rätt dimensioner.

Italien inledde 2003 arbetet med Mosesprojektet, vilket ska skydda Venedig från dagens högvatten och den framtida havsnivåhöjningen. Projektet innebär att 79 jättelika stålbarriärer monteras fast på havsbottnen vid infarterna till Venediglagunen. Moses-

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

projektet ska vara klart 2010 och bedöms kosta minimum cirka 3,5 miljarder euro.

I Finland har Kommunikationsministeriet via fallstudier granskat vilka utmaningar vägförvaltningen kommer att ställas inför till följd av klimatförändringarna. Resultaten från studierna följs sedan upp av de regionala/lokal vägdistrikten.

I Tyskland stadgar Federal Nature Conservation Act 2002 att varje delstat (Land) ska etablera ett sammanlänkande nätverk av biotoper motsvarande 10 procent av den totala ytan i delstaten. Syftet är att bevara den biologiska mångfalden och skydda det existerande ekosystemet mot klimatförändringar.

Danmark har utarbetat ett National Forest Programme, the Forest Act, vilken arbetar för att skogssektorn ska bli mer robust och anpassad till ett förändrat klimat. Det nationella målet är att skogsarealen ska öka och utgöra 25 procent av ytan inom loppet av en trädgeneration (80

  • år).

Stormarna 1999 samt torkan till följd av värmeböljan 2003 har lett till att skogsvårdare i Frankrike arbetar med att öka skogarnas robusthet. Tillvägagångssättet är bl.a. att öka biodiversiteten och plantera arter vilka är bättre anpassade efter lokala förhållanden i dagens och i ett framtida klimat. Man försöker även gallra i ett tidigare skede för att därmed minska risken för stormskador.

2.3. Tidigare utredningar

Nationell klimatpolitik i global samverkan (Prop. 2005/06:172)

I juni 2006 antog riksdagen propositionen Nationell klimatpolitik i global samverkan (prop. 2005/06:172). Där fastställs att det nationella klimatmålet som antogs för klimatpolitiken år 2002, ligger fast. Klimatpropositionen är huvudsakligen inriktad på hur man ska begränsa Sveriges utsläpp av växthusgaser men även klimatanpassning behandlas. Man konstaterar att klimatförändringarna är en realitet i dag och även med kraftfulla och omedelbara åtgärder kommer klimatet att förändras. Hur sårbart samhället är för klimatförändringar beror delvis på hur stora dessa blir. Men sårbarheten kan också påverkas genom planering och genom att vi tar hänsyn till de förväntade klimatförändringarna. Sårbarheten är även beroende av vilken beredskap samhället har till de förväntade förändringarna. Det senare gäller särskilt eftersom extrema väder-

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

händelser, t.ex. stormar och omfattande nederbörd, kan förväntas bli vanligare i framtiden. För att kunna bygga upp en god beredskap för anpassningsåtgärder krävs kunskap om de förväntade klimatförändringarna. Regeringen beslutade med anledning av ovanstående att tillsätta Klimat- och sårbarhetsutredningen.

Sårbarhets- och säkerhetsutredningen (SOU 2001:41)

I juni 1999 beslutade regeringen om att tillkalla en särskild utredare med uppdraget att föreslå principer för att åstadkomma en förbättrad helhetssyn när det gäller planeringen för civilt försvar och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. I uppdraget ingick också att bedöma vilken organisatorisk eller strukturell indelning som bör finnas och vilka mål som ska gälla för samhällets förmåga under höjd beredskap och vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Utredningen redovisade sitt betänkande Säkerhet i en ny tid (SOU 2001:41) i maj 2001. I betänkandet lämnade utredningen förslag till ett nytt planeringssystem för samhällets insatser inom krishanteringsområdet. Den redovisade också huvuddragen i ett nytt system för arbetet med att leda och samordna hanteringen av allvarliga kriser i samhället. Beträffande de olika skedena i en kris ansåg utredningen att offentliga organ måste ta på sig ett ansvar för ledning, samordning och prioritering av krishanteringsinsatserna i akuta krissituationer. I betänkandet redovisades en grundstruktur för hur detta borde organiseras. Utredningen ansåg att ansvars-, likhets- och närhetsprinciperna bör vara vägledande för förändringsarbetet inom detta område:

i) Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden ska ha motsvarande ansvar under kris- och krigssituationer. ii) Likhetsprincipen innebär att en verksamhets organisation och lokalisering så långt som möjligt ska överensstämma i fred, kris och krig. iii) Närhetsprincipen innebär att kriser ska hanteras på lägsta möjliga nivå i samhället. Utredningen ansåg att det på varje nivå ska finnas ett organ som har det yttersta ansvaret för krishanteringen. På nationell nivå föreslogs att detta ansvar borde utövas av regeringen med stöd av ett nationellt krishanteringsorgan. Detta organ skulle knytas till Regeringskansliet och främst ha samordnande uppgifter. Sårbarhets- och säkerhetsutredningen konstaterade också att samhället har blivit starkt beroende av IT och att information är en av de

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

mest värdefulla tillgångarna i dagens samhälle. Därför ansåg utredningen att det är motiverat att betrakta IT som ett separat men samtidigt tvärsektoriellt område som behöver ägnas särskild uppmärksamhet ur krishanteringens alla aspekter.

Samhällets säkerhet och beredskap (Prop. 2001/02:158)

Regeringen ansåg i propositionen Samhällets säkerhet och beredskap (2001/02:158) att målet bör vara att upprätthålla en hög informationssäkerhet i hela samhället som innebär att man ska kunna förhindra eller hantera störningar i samhällsviktig verksamhet. Principiellt borde den som ansvarar för informationsbehandlingssystem även ansvara för att systemet har den säkerhet som krävs för att systemet ska fungera tillfredsställande. En viktig roll för staten var därför att se till hela samhällets behov av informationssäkerhet samt vidta åtgärder som rimligen inte kan åligga den enskilde systemägaren. Regeringen bedömde vidare att de förslag som Sårbarhets- och säkerhetsutredningen föreslagit skulle genomföras och lämnade förslag på hur strukturerna för samhällets krishanteringsförmåga skulle stärkas. Vidare redovisades en handlingsplan för ett antal aktiviteter i Regeringskansliet avseende flera frågor såsom informationsberedskap, telekommunikationer och IT-stöd och elsäkerhet. Dessutom framhölls att avsikten var att lägga särskild vikt vid att utveckla utbildnings- och övningsverksamheten, främst inriktad på nyckelpersoner i Regeringskansliet med en betydligt ökad övningsfrekvens. I propositionen namngavs också den nya myndigheten med planeringsuppgifter för beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred och höjd beredskap – KBM. Som en följd av ställningstagandena i propositionen har regeringen beslutat om förordningen (2002:472) om åtgärder för fredstida krishantering och höjd beredskap. Av förordningen följer att de statliga myndigheterna årligen ska analysera om det finns sårbarheter och risker inom myndigheternas ansvarsområde som synnerligen allvarligt kan försämra förmågan till verksamhet. Vissa utpekade myndigheter har även ett särskilt ansvar att vidta åtgärder i form av planering och förberedelser.

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

Försvarsberedningens rapport 2006

Försvarsberedningen utarbetade på regeringens uppdrag förslaget En strategi för Sveriges säkerhet (DS 2006:1). I rapporten konstaterar beredningen att det fortlöpande arbetet med säkerhet bör hållas samman bättre i Regeringskansliet samt att ansvarsfördelningen mellan departementen bör ses över. Försvarsberedningen konstaterade även att en mer samlad hantering av säkerhetsfrågorna ligger i linje med den utveckling som sker inom EU. Beredningen lämnade också förslag på mål för samhällets säkerhet:

  • att värna vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande värden såsom demokrati, rättsäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter
  • att värna befolkningens liv och hälsa
  • att värna samhällets funktionalitet

Vidare ansåg beredningen att den enhet som inrättats i Regeringskansliet med uppgift att stödja regeringens krishantering borde utvecklas. För situationer med extra allvarliga sektorsövergripande konsekvenser ansåg beredningen att en utpekad krisledningsfunktion på myndighetsnivå borde införas med uppgift att bedriva omvärldsbevakning och analys. Rapporten konstaterar att klimatförändringar kan på sikt påverka vattenflöden och skapa risk för översvämningar eller ge upphov till andra naturkatastrofer. Sårbarheter i samhället kan minskas genom att våra system görs mer robusta och att olika säkerhets- och kontrollåtgärder vidtas.

Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle (Proposition 2005/06:133)

I propositionen Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle (prop. 2005/06:133), även kallad Krisberedskapspropositionen, instämde regeringen i de förslag som lämnades av Försvarsberedningen vad gäller den nationella krishanteringsförmågan. Regeringen anförde dock att den föreslagna krisledningsfunktion på central myndighetsnivå skulle ha som uppgift att leda den operativa krishanteringen och bestå av två komponenter. Den ena avser regeringens möjlighet att utse en krisledande myndighet. Den andra innebär att det bör finnas en funktion på myndighetsnivå som kan identifiera allvarliga kriser och förse aktörer på nationell,

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

regional och lokal nivå med en samlad nationell lägesbild samt tvärsektoriell analys. Vidare ansåg regeringen att det för regeringens behov dessutom krävs en egen förmåga vid Regeringskansliet att ta fram en samlad lägesbild och sektorsövergripande analyser. Det s.k. geografiska områdesansvaret på nationell nivå utvecklades därmed, dvs. regeringens ansvar att säkerställa en tvärsektoriell samordning, samverkan och prioritering vid kriser. Regeringen anförde vidare att förslaget om samordning och beslut av de centrala operativa insatserna delegerades till myndighetsnivå inte förändrade regeringens yttersta ansvar på nationell nivå. I stället skulle detta ses om ett sätt att tydliggöra vikten av att krishanteringen bör ledas av personer med stor kompetens vad gäller den operativa verksamheten. I propositionen beskrivs regeringens syn på en utvecklad strategi på informationssäkerhetsområdet och ett nationellt program för säkerhetsforskning. Dessutom beskrivs behovet av en utökad användarkrets för radiokommunikationssystemet Rakel för att stärka samhällets arbete med ordning, säkerhet och krisberedskap. I propositionen föreslås en ändring av lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Lagändringen innebär att kravet på inbjudningsförfarande inför beslut om att meddela tillstånd att använda radiosändare vid frekvensbrist inte ska gälla sådan radioanvändning som behövs för verksamhet som bedrivs i syfte att tillgodose allmän ordning, säkerhet eller hälsa. I propositionen föreslås vidare en lag om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Bestämmelserna i lagen syftar till att kommuner och landsting ska minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Därigenom uppnås också en grundläggande förmåga för civilt försvar. Den nya lagen ersätter lagen (2002:833) om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting samt vissa delar av lagen (1994:1720) om civilt försvar som upphävs. Regleringen av verkskydd, hemskydd, mörkläggning och varning i den sistnämnda lagen avskaffas helt. Vidare föreslås vissa ändringar i sekretesslagen (1980:100) och plan- och bygglagen (1987:10) samt ett antal andra lagar som en följd av de nya lagar som föreslås.

Uppdraget och bakgrunden SOU 2007:60

Alltid redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser (2007:31)

Regeringen beslutade den 29 juni 2006 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att genomföra en översyn av verksamheterna vid Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar i syfte att lämna förslag till en preciserad uppgifts-, ansvars- och resursfördelning. En grundläggande utgångspunkt för utredningens förslag är behovet av att stärka och tydliggöra ansvaret för krisberedskapsarbetet i samhället, framförallt på statlig nivå. Utredningen föreslår en utveckling och förenkling av krisberedskapsarbetet bland annat med hjälp av en striktare tillämpning av ansvarsprincipen och en tydlig tvärsektoriell samordning. Man föreslår en slopad planeringsprocess och en renodling av anslaget 7:5 Krisberedskap samt att systemet med risk- och sårbarhetsanalyser utvecklas. Utredningens förslår att en ny myndighet för skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar inrättas från och med den 1 juli 2008. De nuvarande myndigheterna, KBM, SRV och SPF, upphör i takt med att den nya myndigheten etableras.

Referenser

CEA, (2007). Reducing the Social and Economic Impacts of Climate

Change and Natural Catastrophes. Report. CEA, (2005). The Insurance of natural events on European markets.

Report. DS 2006:1. En strategi för Sveriges säkerhet. Försvarsberedningens

rapport 2006. EEA, (2006). Vulnerability and Adaptation to Climate Change in

Europe. EEA Report no 7/2005. EEA, (2005). Vulnerability and adaptation to climate change in

Europe. EEA Technical Report No 7/2005. EEA, (2004). Impacts of Europe’s changing climate. EEA Report

No 2/2004. EU-kommissionen, (2007). Anpassning till klimatförändringarna i

Europa – tänkbara EU-åtgärder. Grönbok. EU-kommissionen, (2006). Fourth National Communication from

the European Community under the UN Framework Convention on Climate Change. KOM 2006:40.

SOU 2007:60 Uppdraget och bakgrunden

EU-kommissionen, (2000). Upprättande av en ram för gemen-

skapens åtgärder på vattenpolitikens område. Ramdirektivet för vatten 2000/60/EG. Ministerrådet och Europaparlamentet, (2006). Om bedömning och

hantering av översvämningsrisker. Gemensam ståndpunkt (EG) nr 33/2006. Ministerrådet, (2002). Inrättande av Europeiska unionens soli-

daritetsfond. Rådets förordning (EG) nr 2012/2002. Ministerrådet, (2001). Inrättande av en gemenskapsindustri för att

underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddningstjänsten. Rådets beslut 2001/792/EG, Euratom. OECD, (2006). Progress on Adaptation to Climate Change in Deve-

loped Countries. Paper. Prop. 2001/02:158. Samhällets säkerhet och beredskap. Prop. 2005/06:133. Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle. Prop. 2005/06:172. Nationell klimatpolitik i global samverkan. SOU 2001:41. Sårbarhets- och säkerhetsutredningen. SOU 2007:31. Alltid redo! En ny myndighet mot olyckor och

vändpunkter. UNFCCC, (2007). www.unfccc.org,

http://unfccc.int/essential_background/convention/status_of_ratifi cation/items/2631.php)

3 Klimatet hittills och i framtiden

3.1. Klimatets regionala utveckling fram till idag

3.1.1. Typiska drag i Sveriges klimat

Sveriges närhet till norra Atlanten och de dominerande sydvästliga till västliga vindarna ger ett för latituden förhållandevis milt klimat under vinterhalvåret. De förhärskande vindarna för in förhållandevis varm och fuktig luft i samband med lågtryck och fronter som förflyttar sig in över landet utefter den nordatlantiska polarfronten.

Växlingsrikt med nederbörd året om

De vandrande lågtrycken ger varierande väderleksförhållanden med stora växlingar från dag till dag och från år till år. Klimatet kategoriseras som tempererat fuktigt, i kustområdena i söder varmtempererat och i större delen av landet kalltempererat, där som regel varaktigt snötäcke förekommer vintertid. Lågtrycken ger ett tämligen nederbördsrikt klimat med nederbörd året om. Mest nederbörd faller i de västra delarna av landet. Långa perioder med torrt väder kan dock förekomma i samband med att högtryck styr lågtrycken norr och/eller söder om Sverige. De högsta partierna av fjällen har polarklimat. Mindre områden i södra Sverige t.ex. södra Öland, har torrare, s.k. semiarida klimatförhållanden, dvs. nederbörden är ungefär lika stor som avdunstningen.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Maritimt klimat med ganska små skillnader mellan sommar och vinter

Närheten till hav ger relativt små skillnader i temperatur mellan sommar och vinter, i synnerhet i västra Götaland och i ett smalt bälte utmed östkusten samt i västra delen av fjällkedjan. Områden med lokalt betingat kontinentalt klimat och större temperaturskillnader under året, förekommer i de inre delarna av norra Norrland, västra Värmland, Dalarna och Härjedalen i lä av Norges fjäll samt i det inre av Sydsvenska höglandet.

3.1.2. Klimatet sedan istiden

Omväxlande varmt och kallt sedan istiden

En växling mellan kalla istider (glacialer) och förhållandevis korta och varma mellanistider (interglacialer) inleddes för cirka 2,5 miljoner år sedan. Den värmetid vi nu lever i har varat i cirka 10 000 år. Tidigare mellanistider har varit olika långa, från några tusen till närmare 30 000 år. Solstrålningens geografiska och säsongsmässiga fördelning variarar cykliskt med regelbundenheter i jordens omloppsbana runt solen. Dessa regelbundenheter går att räkna även fram i tiden. En sådan förändring i instrålningen som markerat slutet av tidigare mellanistider förväntas först om knappt 30 000 år (IPCC, 2007).

Paloeklimatologiska studier visar att jordens klimat även har varierat en del under den nuvarande interglacialen. Variationerna syns i viss mån på den globala skalan men än mer så regionalt. Perioden för 5000

  • år sedan var relativt varm medan en förhållandevis kall period, den s.k. fimbulvintern, kulminerade för cirka 2500 år sedan. Det blev åter förhållandevis varmt under Vikingatiden kring år 1000. Några hundra år senare inleddes sedan en förhållandevis kall period på norra halvklotet som ofta går under namnet den lilla istiden.

Betydande variationer även under historisk tid

Klimatet varierade en del även under den lilla istiden. Under 1800talet betraktas den ändå ha lidit sig mot sitt slut. Med hjälp av bl.a. trädringar och sediment har forskarna kartlagt temperaturvaria-

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

tionerna före tillkomsten av moderna mätningar. Resultat för norra halvklotet, för vilket mest data är tillgängligt, visas i figur 3.1.

Figur 3.1 Rekonstruktion av senaste 1300 årens temperatur på norra halvklotet, avvikelser från perioden 1961

  • Färgskalan beskriver säkerheten i data. Ju fler studier som visar samma resultat desto mörkare färg

Källa: IPCC, 2007.

Variationerna i tidigare temperaturer i Sverige har sannolikt varit likartade som för norra halvklotet i stort. Några exempel på extrema väderhändelser under det senaste millenniet samt effekter av dessa i framförallt Sverige ges i tabellen nedan.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Tabell 3.1 Väder och klimat i Sverige och vårt närområde under de senaste 1000 åren

År Händelse 1007 I Sverige är våren så regnig att Mälaren svämmar över våldsamt 1186 och 1290 Mycket milda vintrar 1300 Lilla istiden börjar och pågår i 600 år. Klimatet blir allt kärvare och vikingabosättningar försvinner på Grönland och Island under 1300- och 1400talet 1306 och 1323 Mycket stränga vintrar 1400 och 1402 Östergötland drabbas av extremt svåra vårfloder 1544 En av de värsta översvämningarna i Dalälven genom åren 1566 Den 29 juli mister 4000 danska örlogsmän livet vid en nordlig storm på Östersjön strax utanför Visby. Troligen den svåraste väderrelaterade katastrofen någonsin inom nuvarande Sveriges gränser 1598 Svåra översvämningar i Dalälven 1658 Det berömda tåget över Bält genomförs, då en svensk här går från Jylland till Fyn och vidare till Själland den 5-6 februari. 1659, 1661 Åter två svåra översvämningar i Dalälven 1700 En period med bättre klimat inleds. Speciellt 1730-talet tycks vara varmt med lika milda vintrar som under 1930-talet och som på senare år 1789 Rekordvarmt i Skandinavien följt av skyfall från 21 juli som leder till jordskred med över 60 dödsoffer i sydöstra Norge. Tio människor mister livet i samband med ett blixtnedslag i en kyrka i Dalsland 1630

En av de kallaste perioderna under millenniet. Flera missväxtår, bl.a. 1867-1868 och många emigrerar till Amerika

1850 Över 100 människor mister livet i snöstorm över Sörmland och Östergörland under den s.k. yrväderstisdagen 1867 I maj snöar det inte mindre än åtta dagar i Skara, och i Umeå ligger isen på Umeälven ända till midsommardagen den 24 juni

1868 En av de varmaste och torraste somrarna någonsin i Sverige. Skörden torkar bort och Sverige drabbas av det andra nödåret i rad

Källa: SMHI (2001).

Den konstaterade globala uppvärmningen mellan 1800-talet och början av 1900-talet ligger fortfarande i linje med det senaste millenniets varmaste faser. Uppvärmningen under de senaste 50 åren avviker däremot från tidigare variationer.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

3.1.3. Klimatet under 1900-talet

Värmeperiod under 1930-talet och i slutet av seklet

Klimatet i Sverige har varit förhållandevis varmt under de senaste 75 åren, särskilt under 1930-talet och efter 1987. Från slutet av 1800-talet steg temperaturen betydligt fram till 1930-talet. Särskilt stor var ökningen av vintertemperaturen i norra Sverige som ökade med cirka 2,5 grader. Från 1930 talet till 1980-talet gick årsmedeltemperaturen åter ned med cirka 0,8 grader i norr och hälften så mycket i Södra Sverige. Ansamlingar av riktiga vargavintrar inträffade också under 1900-talet, t.ex. 1940

  • och 1985−87. Från slutet av 80-talet har en tydlig uppvärmning skett.

Figur 3.2 Vintertemperatur (december-februari) i Sverige 1860

  • den

svarta linjen visar löpande 10-årsmedelvärden

Källa: SMHI.

De senaste 15

  • åren har varit markant varma. I genomsnitt har t.ex. medeltemperaturen för Sverige under vintern varit drygt en grad högre jämfört med för hundra år sedan. Även i ett kortare perspektiv har förändringen varit stor. Skillnaden vintertid mellan 1991
  • och 1961−90 är kring två grader, se avsnitt 3.1.4. Jämfört med vintern, varierar temperaturen på sommaren i regel mindre mellan åren. Toppen på 1930-talet och temperaturuppgången i slutet av seklet är ändå tydliga även på sommaren, se figur 3.3.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.3 Sommartemperatur i Sverige 1860

  • (juni−augusti), den svarta linjen visar löpande 10-årsmedelvärden

Källa: SMHI.

Ökande nederbörd

Även om nederbörden inte är lätt att sammanfatta i ett medelvärde för hela landet står det klart att nederbörden ökat betydligt i Sverige som helhet under 1900-talet. De lägre nederbördsmängderna före 1920 kan bero på att nederbördsmätarna då var annorlunda än idag, samt att deras placering då ofta var mer vindutsatt. Uppgången efter 1970-talet är emellertid odiskutabel. Ökningen stöds också av andra indikationer såsom att milda höstar, vintrar och vårar, som varit vanliga på senare tid, igenomsnitt ger mer nederbörd än kalla. Under sommaren är det däremot i regel tvärtom.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Figur 3.4 Årsnederbörd, Sverige 1860-2006 i millimeter, den gröna linjen visar löpande 10-årsmedelvärden

Källa: SMHI.

3.1.4. Klimatet under de senaste decennierna

Tydlig uppvärmning de senaste decennierna och ännu mer nederbörd

Under åren 1991

  • var årsmedeltemperaturen i genomsnitt knappt 1 grad högre än under perioden 1961
  • se figur 3.5.

Ökningen var allra tydligast under vintern med drygt två grader i landets mellersta och norra delar, och minst under hösten med lokalt nästan oförändrad temperatur främst i sydvästra Sverige. Nederbörden har ökat under samtliga årstider utom under hösten, på en del håll med 15

  • procent.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.5 Förändring av årsmedeltemperatur respektive årsnederbörd 1991

  • jämfört med perioden 1961−1990

Källa: www.smhi.se (klimat/sveriges klimat).

Ingen tydlig trend för kraftiga vindar

Riktigt svåra stormar är sällsynta hos oss. Svåra stormar drabbade Sverige under 1900-talet år 1902, 1943, 1954, 1967, 1969 och 1999. Med så få fall är det mycket osäkert att identifiera trender. En mycket svår storm inträffade emellertid den 8

  • januari 2005

(Gudrun) med orkanvindar i byarna över södra Sverige varvid stormfällningen av träd blev den i särklass mest omfattande på minst 100 år. Stormen Per i januari 2007 orsakade också betydande skador.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

År 2006 och inledningen av år 2007-exempel på vad vi kan vänta oss framöver?

Även om Sveriges klimat alltid har varierat, har de senaste 15 årens temperaturöverskott och nederbörd varit ovanligt stora i ett 100årigt perspektiv. Även år 2006 blev ett varmt år i Sverige trots en kall inledning, där särskilt mars var en mycket kall månad i hela landet. Under samtliga sex månader juli

  • sattes nya värmerekord åtminstone på någonplats i landet när det gäller månadsmedeltemperatur. I juli sattes rekord på många platser i södra Götaland, i augusti mer lokalt i Västerbottens kustland, i september inom stora områden i södra och mellersta Sverige, i oktober längs Götalands kuster, i november lokalt vid västkusten och till slut i december i mycket stora delar av landet. Flera absoluta temperaturrekord slogs också. Under inledningen av år 2007 har ytterligare flera rekord för hög månadsmedeltemperatur slagits (januari, mars och april). I januari drabbades landet av flera svåra stormar där stormen Per blev den allvarligaste, SMHI 2007.

3.1.5. Klimatet under olika årstider under referensperioden 1961-1990

Eftersom variationerna är stora mellan åren fordras studier över längre tidsrymder för att kunna göra någorlunda rättvisande jämförelser. SMHI, liksom andra meteorologiska institut, använder perioden 1961

  • som referensperiod för sina jämförelser. Vi har i vårt arbete också valt att jämföra scenarierna för ett framtida klimat med denna period.

Våren under referensperioden

Våren (dygnets medeltemperatur är över noll men under 10 grader) kommer normalt till sydligaste Skåne redan i slutet av februari och är normalt sett i höjd med södra Värmland och södra Dalarna i slutet av mars. Våren sprider sig till det mesta av Sverige under april och bara i delar av fjälltrakterna är medeltemperaturen under noll grader fortfarande i maj. Den genomsnittliga nederbörden är liten under vårmånaderna med cirka 30

  • mm/månad i stora delar av landet. I de västra delarna förekommer dock större mängder, särskilt i fjällen.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.6 Medeltemperatur under mars respektive juli under perioden 1961

Källa: www.smhi.se (klimat/klimatindikatorer och observationer/klimatkartor/temperatur).

Sommaren under referensperioden

I genomsnitt kommer sommaren (dygnets medeltemperatur är över 10 grader) till landets södra halva under senare delen av maj. I juni råder sommar överallt utom i fjällen. Medeltemperaturen i juni når i genomsnitt knappt 15 grader i stora delar av Götaland och Svealand. Temperaturen är något lägre i östra Norrland och bara knappt 10 grader i fjälltrakterna, i högre terräng ännu lägre. I juli, som i regel är den varmaste månaden, blir det i genomsnitt knappt 17 grader i sydöstra Sverige. I östra Norrland är det fråga om cirka 15 grader, se figur 3.6. De lägsta julimedeltemperaturerna återfinns

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

på fjälltopparna i Lapplandsfjällen och bland SMHI:s stationer var Tarfala i Kebnekaiseområdet svalast med cirka 7 grader. I augusti börjar temperaturen att sjunka något, mest i de norra delarna av landet. Nederbörden är i genomsnitt under juni mellan 40 och 50 mm i östra delarna av landet men uppåt 70

  • mm i delar av de västra. Juli och augusti brukar i stora delar av landet bli årets nederbördsrikaste månader. Den genomsnittliga nederbörden varierar då från 50
  • mm/månad i östra Sverige till över 100 mm lokalt i västra Götaland och fjälltrakterna.

Hösten under referensperioden

Medeltemperaturen i september är från cirka 12 grader runt Götalands och Svealands kust till cirka 10 grader längs Norrlandskusten och ner till cirka 5 grader i fjälltrakterna. Till början av september har hösten (dygnets medeltemperatur är mellan 0 och 10 grader) tagit fjällen och en stor del av Norrlands inland i besittning. Nederbörden uppgår både i september och oktober till 50

  • mm/månad i östra Sverige, men upp till drygt 100 mm i västra Götaland och i delar av fjällen. Under september fortsätter hösten mot söder och i början av oktober är det bara Götalands kusttrakter som fortfarande i genomsnitt har sommar. I Norrlands fjälltrakter inleds samtidigt vintern. I mitten av november har vintern i genomsnitt kommit även till Svealand. Höstmånaderna är tämligen nederbördsrika. På många håll faller lika mycket eller till och med mer nederbörd än under sommarmånaderna.

Vintern under referensperioden

I slutet av december täcker vintern (dygnets medeltemperatur är under 0 grader) i genomsnitt hela landet utom Götalands kustområden. Medeltemperaturen för december är några plusgrader längs Götalands kuster och cirka 0 grader vid Svealands kust, några minusgrader i inre Götaland och Svealand samt längs södra Norrlandskusten och mellan -5 och -10 grader i stora delar av inre Norrland. Kallast med en medeltemperatur på nästan -15 grader är det i dalgångarna i delar av norra Norrlands inland. I januari och februari är det knappt vinter vid Skånes sydkust, medan de kallaste dalgångarna i inre Lappland har -16 till -17 grader. Nederbörden

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

under vintermånaderna är ganska jämnt fördelad över landet. Stora områden får i medeltal mellan 40

  • mm i december och januari men mindre i februari. Västra delen av sydsvenska höglandet och västra fjällen får i genomsnitt uppåt 100 mm per månad i december och januari (lokalt ännu mer i fjällen) men mindre även här i februari.

Figur 3.7 Medeltemperatur under oktober respektive januari under

perioden 1961

Källa: www.smhi.se (klimat/klimatindikatorer och observationer/klimatkartor/temperatur).

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Temperatur och nederbörd på årsbasis under referensperioden 1961

Mönstret från de flesta enskilda månaderna känns igen i fördelningen av medeltemperatur och nederbörd under helåret. Varmast är det längs Västkusten och i södra Götaland, men skillnaderna är ganska små i medeltemperatur upp till Mälardalen. Norrland, särskilt den inre delen och fjällen, har ett markant kallare klimat än resten av Sverige. Nederbörden visar en tydlig gradient från väst till öst med de största mängderna i västra Götaland och delar av fjälltrakterna.

Figur 3.8 Årsmedeltemperatur och årsmedelnederbörd under perioden 1961

Källa: www.smhi.se (klimat/klimatindikatorer och observationer/klimatkartor).

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Nederbörden är i genomsnitt över landet cirka 600

  • mm per år.

I gränstrakterna mellan Halland och Småland faller cirka 1 100 mm och i västra delen av fjällkedjan lokalt 1500

  • 000 mm. Minst nederbörd faller i de södra delarna av Öland samt i nordligaste Norrland, omkring 400
  • mm per år.

Snötäcket under referensperioden 1961-1990

De inre delarna av Norrland har landets största snödjup, vanligtvis under vårvintern, på i medeltal 80

  • cm, i fjällen ännu mer. I södra Sverige är det största snödjupet i medeltal 20
  • cm. Varaktigheten för snötäcket är cirka 230 dagar i Lapplandsfjällen, minskar till cirka 100 dagar i södra Svealand och Götalands inre, och ytterligare till Götalands kuster. Snön lägger sig första gången i oktober i Lapplandsfjällen. I början av november brukar större delen av Norrland och nordvästligaste Svealand ha blivit snötäckta. I början av december är endast Götalands kusttrakter i regel snöfria. Snötäcket försvinner från desamma i slutet av mars och från övriga delar av Götaland till mitten av april. Till 1 maj är i regel även Svealand och större delen av Norrlandskusten snöfria medan norra Norrlands fjälltrakter blir snöfria i början av juni.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Figur 3.9 Medelvärde för största snödjup respektive antal dagar med snötäcke under perioden 1961

Källa: www.smhi (klimat/klimatindikatorer och observationer/klimatkartor).

Solstrålning under referensperioden

Solstrålningen varierar naturligt med årstiden men också med molnigheten. Figur 3.10 visar globalstrålningsförhållanden, solenergin på en horisontell yta. I allmänhet är solstrålningen störst längs kusterna och vid de stora sjöarna då molnigheten där är lägre. Eftersom solstrålningen är mycket beroende av hur högt solen står så är det framförallt molnighetens fördelning under sommarhalvåret som påverkar fördelningen av solstrålning. Minst globalstrålning erhålls i Götalands inland och i nordvästra Norrland.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.10 Solstrålning i medeltal under perioden 1961

Källa: www.SMHI.se (klimat/klimatindikatorer och observationer/klimatkartor).

3.2. Inträffade extrema väderhändelser under de senaste åren

Förändringar i klimatet kan ge upphov till stora effekter på samhällets funktioner och på naturmiljön, vilket kan leda till svåra påfrestningar för samhället. Samhällets sårbarhet vid klimatförändringar beror bl.a. på hur stora förändringarna blir samt hur vi i dag planerar vår beredskap och tar hänsyn till dessa förväntade förändringar. Dagens beredskap har också stor betydelse för extrema vädersituationer som stormar, omfattande nederbörd, ras och

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

skred, i nuvarande klimat och i ett framtida. Dessa extremer förväntas bli mer vanligt förekommande.

3.2.1. Stormar

Sverige har under årens lopp drabbats av ett antal kraftiga stormar. Stormen Gudrun, som hittills gett de svåraste konsekvenserna, drabbade landet natten mellan den 8 och 9 januari 2005. Stormen tog också sjutton människors liv bl.a. under uppröjningsarbete och återuppbyggnad av elnäten. I de kraftigaste uppmätta vindbyarna nådde vinden 42 m/s på Hanö. Nästan lika starka vindar uppmättes på flera håll utefter västkusten och på Gotland. Anmärkningsvärt hårda vindbyar uppmättes också i inlandet, t.ex. 33 m/s i Ljungby och Växjö, och det var där skadorna blev som störst. Framförallt Kronobergs län och angränsande delar av omkringliggande län drabbades hårt.

Den kraftiga vinden under stormen Gudrun, fallande träd och kringflygande träddelar orsakade kraftiga störningar och skador på infrastrukturen för elförsörjning, elektronisk kommunikation, vägar och järnvägar. På grund av samhällets stora beroende av el och tele blev de indirekta konsekvenserna stora. Olika funktioner drabbades, som vattenförsörjning, äldrevård, värmeförsörjning, transporter m.m.

Konsekvenser för skog av stormen Gudrun

Den stormfällda volymen skog uppgick i vissa skogsvårdsdistrikt till cirka 10 års normala avverkningar. Stormen fällde totalt omkring 75 miljoner m

skog, dvs. mer än dubbelt så mycket som

under de svåra stormarna 1969 och motsvarade nästan ett helt års avverkning i hela landet. Det milda vädret med brist på tjäle i marken gjorde skogen mer känslig för de hårda vindarna, varför stormfällningen blev extra kraftig. En annan orsak till de stora volymerna stormfälld skog är det faktum att vi fått mer skog i Sverige under 1900-talet och att skogstillståndet och trädslagssammansättningen förändrats. Framför allt var det gran som fälldes, medan skadorna på lövskog var små. De direkta kostnaderna för stormen uppskattades till nära 21 miljarder kronor (Näringsdepartementet, 2005).

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Tidigare svåra stormar har inträffat september 1969, då 25 miljoner m

3

skog föll i Svealand och norra Götaland. Före det får man gå

tillbaka till vintern 1954, då 18 miljoner m

skog knäcktes, främst i

Uppland och Södra Norrland.

Figur 3.11 Årlig stormskadad volym skog, miljoner kubikmeter/år. Uppgifter före 1930 saknas i huvudsak. Kartorna visar länsvis utbredning för de större stormskadorna

Källa: Bearbetning av C. Nilsson (baserad på Nilsson, C et al, 2004).

Konsekvenser för eldistribution och kraftstationer av stormen Gudrun

Stormen Gudrun medförde stora konsekvenser för främst de lokala elnäten. Fler än 660 000 abonnenter blev utan el och närmare 30 000 km av ledningsnäten skadades, varav cirka 2 700 km krävde komplett nybyggnation. Många abonnenter saknade el fortfarande efter en vecka och för vissa permanentboende på landsbygden varade avbrottet i upp till 45 dagar.

Både isolerade och oisolerade luftledningar slogs ut av stormen. Träden föll i vissa områden i sådan omfattning att de skadade isoleringen, knäckte stolpen eller fick linan att gå av. Trots att regionnäten till stor del består av oisolerade ledningar drabbades

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70

19 00

19 05

19 10

19 15

19 20

19 25

19 30

19 35

19 40

19 45

19 50

19 55

19 60

19 65

19 70

19 75

19 80

19 85

19 90

19 95

20 00

20 05

M m

3

1931

1967

1999 2005

1969

1943 1954

1981 1995

0.5 1 3 6 9 12 15 22 M m

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

dessa förhållandevis lindrigt, då näten huvudsakligen löper genom bredare ledningsgator. Totalt sett hade nätföretag med större andel nedgrävda ledningar en lägre andel drabbade kunder. (Energimyndigheten, 2005; Energimyndigheten, 2005b).

Den s.k. Elsamverkansorganisationen för storstörningar trädde i funktion. Beredskapen höjdes snabbt och resurser från övriga ej drabbade områden tillfördes de drabbade. Utöver denna organisation och företagens egna resurser erhölls internationell hjälp. Röjnings- och återuppbyggnadsarbetet försenades framförallt av icke fungerande telekommunikationer och bristande vägröjning. Investeringstakten för säkrare matning till tätorter och landsbygd har intensifierats efter stormen. De större elledningarna i det s.k. storkraftnätet skonades under Gudrun. Inga stolphaverier inträffade. I stormens inledningsskede inträffade saltbeläggningar, som gav överslag i ställverk och medförde att kärnkraftverken på västkusten stängdes av. Enstaka stolphaverier har däremot inträffat vid tidigare stormar. Inga av haverierna orsakade några större störningar i elnätet, då redundans fanns. (Svenska kraftnät, 2006).

Under stormen Gudrun uppstod problem för många vattenkraftstationer inom drabbade områden. Ett flertal av dessa löste ut på grund av skador på elnäten. Problem uppstod med kommunikationer mellan stationer och personal på fältet. Dammarnas katastrofskydd fungerade och inga dammbrott inträffade.

Konsekvenser för uppvärmningen av stormen Gudrun

Under stormen Gudrun rådde ovanligt milt väder och uppvärmningsbehovet var mindre än normalt för årstiden. Elvärmda bostäder på landsbygden och mindre orter med små fjärrvärmesystem, som var beroende av el från kraftledningar på mellanspänningsnivå, fick i vissa fall problem. Till del kunde dessa svårigheter lösas med alternativa uppvärmningsmöjligheter eller via mobil reservkraft.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Konsekvenser för elektroniska kommunikationer av stormen Gudrun

Tillgängligheten till både fast och mobil telefoni liksom internet påverkades kraftigt under stormen Gudrun. Lokalnäten slogs ut i stor omfattning i södra Sverige och över en kvarts miljon abonnenter kunde omedelbart efter stormen inte telefonera. Orsakerna till utslagningen var telekommunikationernas elberoende, att reservkraften var otillräcklig samt att stormen förstörde teleutrustning som kretskort, master och luftledningar. Inom några dagar kunde flertalet abonnenter kommunicera elektroniskt genom främst mobil telefoni, men för abonnenter i glesbygd med framförallt fast telefoni blev avbrottet månadslångt eller mer.

Post- och telestyrelsen öppnade alla operatörers nät (s.k. roaming) i den akuta fasen, så att vissa funktioner i samhället kunde nyttja sina mobila nät oavsett operatör. En nationell telesamverkansgrupp bildades som finns kvar även efter det akuta skedet. (Post- och telestyrelsen, 2005).

Utsändningen av radio och TV påverkades endast i liten omfattning. Slavstationer som saknade reservkraft stoppade och vissa lokala radio/TV-länkar tappade riktning på grund av stormen. Sändningarna klarades genom att uteffekten ökades, så att full täckning erhölls.

Blockerade vägar utgjorde ett problem, som hindrade transporter av mobil reservkraft och drivmedel till reservkraftaggregat. Kommunikation och koordinering av insatser försvårades betydligt utan fast eller mobil telefoni.

Konsekvenser för transportsektorn av stormen Gudrun

Transportsystemen drabbades i olika omfattning under stormen Gudrun. Järnvägsnätet slogs ut i framförallt de södra och västra järnvägsregionerna och till del även i de mellersta och östra områdena. De materiella skadorna omfattade i första hand avbrutna och förstörda kontaktledningsstolpar samt nedfallna kontaktledningar. Ett omfattande röjningsarbete krävdes på grund av nedfallna träd. Prioriterade transporter under återuppbyggnaden var i första hand industritransporter. Beroendet av telekommunikationer och elförsörjning var gränssättande vid återuppbyggnaden. I

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

södra banregionen, som drabbades hårdast, varade avbrottet drygt en månad (Banverket, 2005).

Vägnäten i de södra delarna av landet drabbades likaså kraftigt av nedfallna träd. Inom ett dygn var stamvägnätet (europavägar, riksvägar, större länsvägar) farbara. Det tog dock upp till en vecka innan övriga allmänna vägar var framkomliga. Stora efterkostnader har tillkommit på grund av tunga laster på vägar med dålig bärighet under röjningsarbetet. Både väg- och järnvägssektorn hade problem med uthålligheten, avseende materiel, personal och information.

Flygtransporterna påverkades endast i mindre omfattning. Landvetter tvingades stänga, däremot inte Arlanda.

Kustradionätet för sjötrafiken uppvisade brister. Nödradiosystemet AES, automatiskt identifieringssystem, används av alla fartyg över 300 ton brutto. Sjöfartsverket har efter stormen påbörjat uppbyggnaden av ett kompletterande radiokommunikationssystem i Teracoms master.

Trots Gudrun och Per – ingen långsiktig trend mot fler stormar

  • ännu

I januari 2007 drabbade stormen Per Sverige. Skadorna blev inte lika omfattande som vid stormen Gudrun, men cirka 16 miljoner m

skog beräknas ändå ha stormfällts. Skogsskadorna drabbade ett geografiskt större område i Götaland och södra Svealand och blev också mer utspridda. Även vid stormen Per drabbades framförallt eldistributionen och telekommunikationerna, men inte i samma omfattning som vid Gudrun.

Huruvida de senaste årens svåra stormar är inledning på en ökande trend eller ej, kan i dagsläget inte avgöras. Ser man några år tillbaka är det svårt att urskilja någon tydlig trend, åtminstone sett i ett längre perspektiv, se figur 3.11.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.12 Antal fall med beräknade vindhastigheter överskridande 25 m/s för södra Sverige, 1881

  • Beräkningarna är baserade på lufttrycksmätningar gjorda i Göteborg, Falsterbo och Visby. Kurvan visar löpande 10-års medelvärden.

Källa: SMHI.

3.2.2. Översvämningar och höga flöden

Översvämningar och höga flöden inträffar regelbundet. Korta intensiva regn orsakar höga flöden i främst små vattendrag med åtföljande översvämningar. Sådana regn kan också orsaka översvämning inom tätbebyggelse på grund av överfulla dagvattensystem. Mer utdragna regnperioder höjer flödena i stora vattendrag och sjöar. Bebyggelse och infrastruktur som expanderar närmare vattendrag, sjöar och kust leder till ökade risker för översvämningar med stora konsekvenser.

Många översvämningar sedan år 2000

Sedan år 2000 har ett antal översvämningar drabbat flera områden i landet. Värmland, Dalsland och Västra Götaland drabbades hösten 2000/vintern 2001 av långa utdragna regnperioder med omfattande konsekvenser. Några andra exempel är de intensiva regn som drabbade södra Norrland under sommaren 2000, Orust sommaren 2002, Småland sommaren 2003 och 2004. Långvariga regn drabbade

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

senhösten 2006 västra Götaland och sommaren 2007 delar av Småland, Västergötland, Östergötland och Skåne.

Översvämningarna under hösten och vintern 2000/2001

Under de svåra översvämningarna hösten 2000/vintern 2001 i Värmland och Västra Götaland uppskattades flödena vara de högsta på 200 år. Arvika drabbades hårt. Länsstyrelsen tog tillfälligt över ansvaret för tappningen från Vänern, med stöd av Räddningstjänstlagen, och ålade Vattenfall att öka tappningen till mer än vad vattendomen medgav. Skadorna i samband med översvämningarna blev betydande. De kraftiga översvämningarna under 2000/2001 påverkade också Mälaren och Hjälmaren, även om de inte blev lika dramatiska som i Dalsland och Värmland. I Mälaren uppmättes i december 2000 det högsta vattenståndet under reglerad tid. Situationen visade att det finns säkerhetsproblem som bl.a. kan komma att beröra centrala Stockholm. I Hjälmaren blev flera invallningar genombrutna och ytterligare ett antal var nära brott (SOU 2006:94).

Konsekvenser av senare års översvämningar för transporter

Vägsektorn har drabbats hårt av senare års kraftiga vattenflöden och översvämningar. De höga flödena har i många fall motsvarat återkomsttider på upp till 100 år, men även högre flöden har förekommit, bl.a. sommaren 2004 i Värmland och i Småland. Vägverkets Region Väst, i stort motsvarande Västra Götaland, har drabbats av flest antal skador medan region Mitt har haft de största kostnaderna och då framförallt under åren 2000

  • Åren
  • inträffade cirka 200 större skador orsakade av höga flöden. (Vägverket, 2002).

De höga vattenflödena år 2000 kring Arvika, Vänerområdet och i mellersta Norrland, hösten 2001 i Sundsvallstrakten liksom sommaren 2004 i Småland, orsakade omfattande skador på järnvägar, såsom raserade järnvägsbankar, spårrörelser, nedsatt bärighet och överspolningar av spår. Detta innebar inställd trafik och hastighetsnedsättningar. Banverkets inventering av skador mellan år 2000 och hösten 2001 visade på totalt 200 skador (Banverket, 2001).

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

De höga flödena och vattenstånden år 2000 i Göta älv innebar också problem för sjöfarten då flödena ökade till en nivå som motorsvaga fartyg inte klarar.

De kraftiga regnen i Sundsvallstrakten sommaren 2004 orsakade översvämningar och erosionproblem som drabbade Midlanda flygplats (Sundsvall/Härnösand).

Konsekvenser av översvämningar för dammar

I mitten av 1980-talet inträffade flera höga flöden och översvämningar på olika håll i landet. I samband med ett högt flöde hösten 1985 rasade en dammbyggnad vid Noppiskoski kraftverk i Dalarna. Andra dammhaverier har varit Sysslebäck år 1973 och Aitik år 2000. Haverierna har berott på en kombination av kraftig nederbörd, överrinning och tekniska problem.

Under de höga flödena (uppskattade till 100-årsflöden) i södra Norrland i juli 2000 inträffade ingen större dammolycka, men ett 50-tal incidenter med dammbyggnader rapporterades. Vid närmare hälften av dem var flödena större än maximal avbördningskapacitet hos de utskov som kan användas utan att extraordinära åtgärder vidtas. Juliflödena år 2000 i Norrland har överträffats flera gånger under 1900-talet inom berörda områden. Sannolikheten att de ska upprepas inom en nära framtid bedöms som stor (SMHI, 2001).

Det både intensiva och långvariga regnandet i Sundsvallstrakten augusti/september 2001 resulterade i att en mindre damm brast med översvämmade mindre vägar som följd. Ytterligare dammar i riskklass 2 (se avsnitt 4.2.2) eller lägre löpte också risk för överdämning.

3.2.3. Ras, skred, erosion

Nederbörd påverkar bl.a. markens vattenförhållanden, som portryck och grundvattennivåer, vilket tillsammans med jordarten har stor betydelse för markens hållfasthet och stabilitet. Snabba kortvariga förändringar, som intensiva regn, växlande vattennivåer och erosion leder till stor försämring av stabiliteten. Mänsklig påverkan och yttre belastning påverkar situationen ytterligare. Skred, ras och slamströmmar är plötsliga och snabba processer som kan få katastrofala följder.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

En förutsättning för erosion i rinnande vatten är tillgång på lösa jordmaterial, och en flödeshastighet som är tillräckligt hög för att lossgöra och transportera materialet. Erosion från vågor kan orsakas av vindvågor, vid tappning av exempelvis dammar eller dämningskatastrofer och av svallvågor från fartyg.

Skred med stora konsekvenser

Mer än 55 stora jordskred, med en utbredning på minst en hektar har drabbat Sverige under de senaste hundra åren. Mest skredbenägna är havsavsatta leror, som till följd av landhöjningen kommit över havsytans nivå (kvicklera). Särskilt utsatta områden är Götaälvdalen och andra dalgångar i Västsverige. Dagens landskapsbild längs Göta älv har till stor del formats genom ett antal större skred. Skredbenägna leror förekommer även i Stockholmstrakten, längs Norrlandskusten och på många andra platser i landet. Ras i sand- och siltslänter är vanliga i norrländska älvdalar.

Exempel på stora skred är Surteskredet 1950, Götaskredet 1957 och Tuveskredet 1977 samt skredet i Vagnhärad 1997. Surte-, Göta- och Tuveskreden krävde alla dödsoffer. Skreden orsakade stora skador främst på bebyggelse, men också på infrastruktur. I Götaälvdalen påverkas sjöfarten ofta genom undervattensskred. Mer detaljerade beskrivningar av skred i Göta älvdalen finns i utredningens delbetänkande (SOU 2006:94).

I december 2006 inträffade ett stort skred söder om Munkedal. Skredet omfattade en sträcka på 550 meters längd och 250 meters bredd i en dalsänka där E6 och Bohusbanan hade sin dragning. Som mest rörde sig marken i dalgången cirka 20 meter i sidled och 7 meter i höjdled. I dalgången finns kvicklera. Flera bilar hamnade i området och några personer skadades. Ett tåg stoppades cirka 1 km från olycksplatsen (Banverket, 2006). Skredet orsakade omfattande skador för väg och järnväg liksom för telekablar som låg i bankarna. Den totala återuppbyggnaden tog närmare två månader.

Ras med konsekvenser för väg och järnväg

Sommaren 2006 spolades en vägbank och en järnvägsbank bort vid Ånn i Jämtland, se bild 3.1, efter intensivt regn uppströms med åtföljande högt flöde och erosion. Vattendraget utgjorde i normal-

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

fallet endast en liten bäck, men på grund av den kraftiga nederbörden blev den till en fors som drog med allt i sin väg. Ett tåg hade strax innan passerat olycksplasten. Återuppbyggnaden tog ett par veckor.

Bild 3.1 Raset i Ånn sommaren 2006

Källa: Vägverket, 2006.

Erosion längs kust och i vattendrag

Längs kuster i främst Halland, Skåne, på Öland och Gotland pågår stranderosion. Mest omfattande är stranderosion längs Skånes sydkust. I Ystads kommun har erosion konstaterats sedan 1800talet och både naturmark och bebyggelse har drabbats. Under den senaste 30-årsperioden har strandlinjen förskjutits över 150 meter inåt land vid Löderups strandbad (Rankka och Rydell, 2005).

I samband med höga flöden kan erosion och ras förekomma längs vattendrag. Exempelvis utlöstes ett antal skred som år 1995 fick flera ekonomibyggnader vid Västra Tandö att glida ner i Västerdalälven (SGI, 2005).

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

3.2.4. Extremtemperaturer

Europa drabbades av en ihållande värmebölja under 2 veckor i augusti 2003. Studier har visat att mer än 33 000 personer då avled som en direkt följd av värmen i Frankrike, England, Wales, Holland, Spanien, Italien och Portugal. Dödsfall på grund av andra orsaker har inte räknats med. Enbart i Frankrike noterades över 14 800 dödsfall, framförallt hos äldre. Samma maximitemperaturer gav olika effekter i olika städer och regioner i Frankrike. Orsaken till detta kan vara olikheter vad gäller stadsstorlek, ”urban heat island” effekt, befolkningens ålder, marknära ozon, kulturella skillnader och anpassning till höga temperaturer (kylning inomhus, mänskligt beteende, etc.). För hela sommaren 2003 beräknas antalet värmeorsakade dödsfall i Västeruopa uppgå till mer än 44 000, se Bilaga B 34.

3.2.5. Nedisning

Nedisning innebär, förutom för sjöfarten, också problem för system som har luftledningar och master. Stolphaverier har inträffat i storkraftnätet vid fem tillfällen orsakade av extrem tillväxt av islast tillsammans med endast måttlig vind. Detta har förekommit som lokala fenomen i norra Sverige ned mot norra Dalsland och främst i höglänt terräng. Vid två av fallen rasade sex respektive åtta stolpar.

3.2.6. Kraftiga snöoväder

Kraftiga snöoväder, som bland annat drabbat infrastrukturen, inträffade 1995 i Göteborg, 1998 i Gävle och 2001 i Stockholm. Tillfällen med stora snölaster som orsakat skador på byggnadskonstruktioner har, förutom vid snöovädret i Gävle, bl.a. inträffat vintern 1976

  • och 1985 i östra Småland, 1987−88 längs norra

Norrlandskusten och 1992

  • i Örnsköldsvik.

Snöovädret i Gävle med omgivning, innebar kraftigt snöfall under flera dagar. Det maximala snödjupet uppmättes till nära 140 cm (nysnö). All trafik förbi och genom centrala Gävle stängdes av. Endast trafik med bandfordon var möjlig. Flera vägar var farbara först efter närmare en vecka. Det extrema snöovädret drabbade

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

förutom vägnätet även järnvägsnätet. Byggnader utsattes för framförallt takras på grund av de stora snölasterna (SMHI, 1998).

En vanlig bidragande orsak till stora och ofta blöta snöfall är närheten till ett öppet och förhållandevis varmt hav. Framförallt gäller detta för pålandsvind från Bottenviken, Bottenhavet och Östersjön, när de inte är istäckta. Detta innebär ofta att temperaturen vid snöfallen eller vid skadesituationen ligger kring 0 grader.

3.3. Globala förändringar i klimatet

3.3.1. Ökad säkerhet kring orsakerna till hittills observerad global uppvärmning

Ökad halt växthusgaser och drygt 0,7 graders uppvärmning senaste 100 åren

Den globala medeltemperaturen har ökat med i genomsnitt 0,74 grader de senaste 100 åren (1906

  • Den viktigaste växthusgasen från mänskliga aktiviteter är koldioxid. Utsläppen av koldioxid kommer främst från förbränning av fossila bränslen som kol, olja och naturgas. Koldioxidhalten i atmosfären har sedan mitten av 1800-talet ökat från cirka 280 ppm år 1850 till 379 ppm år 2005. Halterna metan och dikväveoxid har också ökat som ett resultat av människans aktiviteter. IPCC slår i sin senaste utvärdering från 2007 (Assessement report 4, AR4) fast att

Huvuddelen av den uppvärmning som skett sedan år 1950 är mycket sannolikt orsakad av ökande halter av växthusgaser i atmosfären (IPCC 2007).

Partiklar bromsar uppvärmningen

Halterna av partiklar i atmosfären har också ökat bl.a. till följd av utsläpp av svavel och sot som skapas vid förbränning. Den ökande partikelhalten verkar främst avkylande på jordytans temperatur och maskerar därför sannolikt en del av den uppvärmning som annars skulle ha skett.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Stigande världshav

Under perioden 1961–2003 har världshavens nivå stigit med knappt åtta centimeter. Denna stigning kan dels förklaras med en expansion av havsvattnet i samband med uppvärmning av världshaven och dels med avsmältningen av glaciärer. Under perioden 1993

  • har stigningen varit ungefär dubbelt så snabb som under de senaste fyrtio åren. Ökningen av stigningshastigheten beror främst på en ökande expansion av havsvattnet som en följd av uppvärmningen.

Figur 3.13 Havsnivåhöjningen under de senaste drygt 100 åren (0-nivån

utgör medelvärdet för perioden 1961

Källa IPCC, 2007.

Vissa extrema väderhändelser vanligare

Vissa extrema väderhändelser har blivit vanligare, andra ovanligare. Antalet kalla vinternätter och frostdagar över landområden har minskat medan antalet mycket varma sommardagar och varma sommarnätter ökat. Båda dessa trender beror sannolikt på en ökad växthuseffekt. Antalet intensiva tropiska cykloner har ökat de

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

senaste 35 åren, särskilt över Atlanten, och det är ganska troligt att detta kan förknippas med den globala uppvärmningen.

Bättre förståelse av interaktion mellan jordyta och atmosfär

Uppvärmning har skett både vid markytan och i troposfären (nedersta 10 km av atmosfären). Denna samstämmighet i observationer var inte tydlig när den föregående IPCC rapporten (IPCC, 2001: Third Assessment Report, TAR) togs fram. Atmosfärens innehåll av vattenånga har ökat, i linje med uppvärmningen i atmosfären och i enlighet med klimatmodellerna.

3.3.2. Ökande halter av växthusgaser leder till fortsatt uppvärmning

Olika scenarier för utsläppen ger olika stor uppvärmning i framtiden

De scenarier för växthusgasutsläpp som IPCC använder innehåller allt från mycket kraftiga ökningar av växthusgaskoncentrationer i scenario A1FI till begränsade ökningar i scenario B1 och en rad mellanliggande scenarier. I de högre scenarierna antas en fortsatt ökande användning av fossila bränslen och därmed en fortsatt snabbt ökande koldioxidhalt. Runt år 2100 ligger koldioxidkoncentrationen nära tre gånger högre än den förindustriella nivån i scenariot A1FI. I scenario B1 antas en teknologi- och samhällsutveckling som möjliggör ett minskat utnyttjande av fossila bränslen. I detta fall beräknas koldioxidhalten fortsätta att öka, men stabiliseras på en nivå som är ungefär dubbelt så hög som den förindustriella nivån. Inget av IPCC:s scenarier innehåller antaganden om internationella överenskommelser för att begränsa utsläppen.

En rad olika klimatmodeller från forskningsinstitut runt hela världen har använts för att beräkna de klimatändringar som ökande halter av växthusgaser kan medföra. Jämfört med den förra IPCC utvärderingen, IPCC 2001:TAR, har betydligt fler simuleringar genomförts med ett större antal modeller. Därför finns nu ett mycket bredare modellunderlag att basera bedömningarna på. Klimatsimuleringarna har gjorts för tidsperioden 1990

  • B1 scenariot ger en ökning av den globala medeltemperaturen med

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

1,8 grader med ett osäkerhetsintervall mellan 1,1 och 2,9 grader. Det högsta utsläppsscenariot (A1F1) ger en global temperaturökning på 4,0 grader med ett osäkerhetsintervall mellan 2,4 och 6,4 grader. Det sammanlagda osäkerhetsintervallet, från 1,1

  • grader är inte direkt jämförbart med det som angavs i TAR eftersom en annan metodik använts för att beräkna osäkerheten. Den nya metodiken har kunnat användas framförallt därför att så många olika simuleringar funnits tillgängliga. De nya scenarieresultaten är i god överensstämmelse med de resultat som presenterades i TAR. Sammantaget ger detta en stor säkerhet i slutsatsen att:

Fortsatta utsläpp av växthusgaser med stor sannolikhet leder till en fortsatt uppvärmning under 2000-talet som är större än den vi upplevt under 1900-talet (IPCC, 2007).

Fortsatt stigande havsyta

Havsytans nivå kommer att fortsätta höjas. Det lägsta utsläppsscenariot (B1) ger en global medelhöjning mellan 18 och 38 cm medan det högsta scenariot (A1FI) ger mellan 26 och 59 cm från kring år 1990 till år 2095. Det sammanlagda osäkerhetsintervallet är inte direkt jämförbart med det som angavs i TAR eftersom en annan metodik använts för att beräkna osäkerheten. I dessa beräkningar har inte inkluderats möjligheten att isavsmältningsprocesser på Grönland och i Antarktis kan accelerera som en följd av den fortsatta uppvärmningen. Sådana processer skulle kunna ge en ytterliggare höjning av havsytans nivå redan under detta århundrade. Ökningen väntas fortsätta under flera hundra år även om halterna av växthusgaser stabiliseras. Det bör också noteras att ökningen inte fördelar sig jämnt över världshaven. Regionalt, t.ex. i Östersjön och Nordsjön, väntas höjningen bli 10

  • cm större än det globala genomsnittet (IPCC, 2007b).

Ojämn uppvärmning

Uppvärmningen kommer inte vara jämt fördelad över världen. Över Arktis och landområden på norra halvklotet väntas uppvärmningen bli betydligt större, över Arktis ungefär dubbelt så stor som det globala medelvärdet. Över södra halvklotets havsområden och i

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

centrala delarna av norra Atlanten väntas uppvärmningen bli mindre än det globala medelvärdet.

Värmeböljor och kraftiga regn vanligare

Det är mycket sannolikt att värmeböljor, kraftiga regn och snöfattiga vintrar blir vanligare i ett varmare klimat. I det arktiska området kan havsisen helt försvinna under sommarmånaderna under detta århundrade. Det är sannolikt att antalet intensiva tropiska cykloner kommer att öka i ett varmare klimat. Västvindbältet på våra breddgrader tenderar att förskjutas norrut och med detta lågtrycksbanor och nederbördsmönster. Denna tendens stämmer med observerationer under de senaste 50 åren.

3.3.3. Återkopplingsmekanismer, klimatet på längre sikt och risk för plötsliga klimatförändringar

Klimatet efter år 2100

Även om växthusgaskoncentrationerna i atmosfären stabiliseras under det kommande seklet kommer en fortsatt uppvärmning sannolikt ske under många decennier. Såsmåningom skulle dock temperaturen plana ut. Havsytan kommer dock att fortsätta stiga under mycket lång tid. Den fortsatta expansionen av havsvattnet på grund av uppvärmningen skulle kunna höja havsytans nivå med någon meter på lång sikt. (Vetenskapliga rådet för klimatfrågor, 2007)

Farhågor om större havsnivåhöjning på grund avsmältande glaciärer

IPCC pekar i sin fjärde utvärderingsrapport på att speciellt den övre gränsen för hur stor höjningen av havsytans nivå kan bli under de kommande hundra åren är osäker. Havsnivåhöjningen skulle kunna accelerera och överstiga det intervall på 18

  • cm som

IPCC ger vid ökad avsmältning av Grönlandsisen och delar av Antarktis isar. Denna effekt var i TAR delvis inbakad i intervallet 9

  • cm. Andra skillnader i metodiken mellan TAR och AR4 är att i resultat om framtida havsnivå i AR4 gäller för en något kortare

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

period än resultat i TAR. Dessutom omfattas en något smalare andel av sannolikhetsfördelningen i AR4 än i TAR (IPCC, 2007b). Jämfört med glaciärerna i världens olika bergstrakter finns det mycket mer vatten i ismassorna på Grönland och i Antarktis. Eftersom ismassorna tillväxer och avsmälter beroende på nederbörd och temperatur påverkas balansen av klimatförändringar. Om Grönlandsisen och isen på Antarktis helt smälte skulle världshavet stiga med cirka 7 respektive drygt 62 meter. Tillskott av dessa vattenmassor överstiger alltså vida det som smältningen av mindre glaciärer och havsvattnets termiska expansion kan åstadkomma. Isarna är dock tröga system och reagerar långsamt.

Grönlandsisen

Grönland är genom sitt topografiska läge med de högt belägna centrala delarna en relativt stabil inlandsis. Isen reagerar genom smältning på ett någorlunda förutsägbart sätt på ett varmare klimat. Smältzonerna finns framför allt längs kusterna. Nya studier tyder på att avsmältningen under senare år varit mer omfattande än tidigare. I ett varmare klimat kommer de områden där isen smälter av att expandera inåt centrala Grönland, se figur 3.14. En uppvärmning som pågår i flera hundra år, i linje med den som förutses i IPCC:s scenarier, kan leda till att hela Grönlandsisen smälter inom några tusen år. Detta skulle alltså leda till en höjning av havsytans nivå med cirka 7 meter. Vissa studier som publicerats under de senaste åren tyder på att avsmältningen av Grönlandsisen kan gå snabbare än man tidigare trott, se t.ex. Meier, F, 2007.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.14 Principiell bild av isbalans för en inlandsis

Källa: Johan Kleman, 2007.

Antarktis

För Antarktis isar beräknas en mycket stor uppvärmning krävas för att initiera en mer omfattande avsmältning. Antarktis utgör en jättelik ismassa som vilar på den antarktiska kontinenten. S.k. shelfisar, tjock, kompakt glaciäris, omger betydande delar av kontinenten. Dessa shelf-isar bidrar till att hålla inlandsisen på plats. Klimatet på Antarktis är mycket kallt året om och förhållandena skiljer sig på ett avgörande sätt från Grönland genom en närmast total avsaknad av smältzoner. Någon omfattande ökning av smältzoner är inte heller att vänta i ett varmare klimat. Antarktis is

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

bedöms därför vara relativt okänslig för måttlig uppvärmning. Ismassorna i Antarktis kan t.o.m. komma att öka till en början, vid en fortsatt uppvärmning av klimatet, eftersom nederbörden i området förväntas öka samtidigt som det fortfarande kommer vara tillräckligt kallt för isbildning.

Delar av landisen, främst isen i Västantarktis, kan dock ligga i farozonen. Den västantarktiska isen innehåller cirka 5 meter vatten i termer av världshavets vattenstånd. Förhållandevis snabba och stora förändringar av kontinentalisarna kan inte uteslutas varken på Grönland eller på Antarktis, men kunskapsläget räcker inte för kvantifiertade bedömningar (IPCC, 2007).

Under den antarktiska sommaren 2002 kollapsade en del av den s.k. Larsen shelf-isen vid Västantarktis. Under loppet av fem år har 5 700 km

av isen försvunnit. Kollaps av shelf-isar kan utlösas av

uppvärmning. Eftersom shelf-isarna vilar på havsytan har en kollaps ingen direkt effekt på havsytans nivå. Bakomliggande landis kan dock röra sig snabbare och tunnas ut om shelf-isen försvinner.

Mer omfattande kollapser av shelf-isar skulle kunna leda till en partiell kollaps av större delar av isen i Västantarktis och isen skulle kunna glida ut i havet. Sådana kollapser är väldokumenterade från den senaste istidens inlandsisar i Nordamerika och Skandinavien, men har ännu inte observerats i dagens kvarstående inlandsisar. Kollapser av detta slag styrs av komplexa återkopplingsmekanismer vid isens botten. Friktionen mot bergrunden är en faktor som styr. Vid en stigande havsnivå skulle friktionen kunna minska vilket kan öka risken för utglidning.

Risken för en kollaps av den Västantarktiska isen är emellertid inte heller försumbar ens utan klimatförändringarna. Det undre gränsskiktet är väl isolerat från klimatsystemet och huvuddelen av istransporten till havet sker genom snabba isströmmar (se figur 3.15). Dessa ändrar mönster och kan slå av och på med en livscykel på några hundra eller några få tusen år. Klimatförändringen kan alltså öka risken för en kollaps genom att havsnivån stiger. I dagsläget är det dock inte möjligt att beräkna eller förutse risken för en sådan kollaps av delar av den Antarktiska isen.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.15 Rörelsehastighet hos Antarktis is (meter/år)

Källa: Johan Kleman, 2007.

Den framtida massbalansen för Antarktis inlandsis är alltså svårförutsägbar. Antarktis är genom sin stora volym och den lilla men inte obefintliga risken för partiella kollapshändelser en riskfaktor. IPCC anger ett stort osäkerhetsintervall för hur balansen av Antarktis is hittills (1961-2003) bidragit till att höja den globala havsytenivån med 0,14±0,41 mm/år (IPCC, 2007).

Golfströmmen

Frågan om huruvida Golfströmmen kommer att stanna av eller rent av vända i ett förändrat klimat samt om detta i sin tur kommer att leda till att vi går in i en ny istid kommer ofta upp. För att kunna besvara dessa frågor behöver man en viss förståelse för hur värmetransporten över jorden ser ut och vad som driver havsström-

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

marna. Golfströmmen är en del av världshavets s.k. termohalina cirkulation som till viss del drivs av densitetsskillnader mellan vattenmassorna som uppstår på grund av skillnader i temperatur och salthalt. Djupvatten bildas främst i norra Nordatlanten. Det nordatlantiska djupvattnet rör sig sydvart i Atlanten på två till tre kilometers djup och vidare in i Stilla Havet och Indiska Oceanen. Detta utflöde av kallt djupvatten balanseras av ett ytnära inflöde till Atlanten. Den ström som nära ytan går norrut i Atlanten är det som kallas Golfströmmen. Vinden har också stor betydelse för Golfströmmen som transporterar stora mängder värme till Nordatlanten. Ökad nederbörd och smältvatten från smältande isar skulle kunna minska salthalten i norr, bromsa cirkulationen och minska dess transport av värme med följder för klimatet speciellt runt Nordatlanten. Att detta har hänt förr diskuteras ofta i termer av en händelse för cirka 11 500 år sedan, i slutet av förra istiden, då stora mängder smältvatten hade dämts i Nordamerika. När detta sötvatten sedan strömmade ut i Nordatlanten blev effekten så pass stor att Golfströmmen påverkades och klimatet blev i alla fall regionalt flera grader kallare för en tid. Golfströmmen återhämtade sig dock såsmåningom (IPCC 2007b).

Figur 3.16 Schematisk bild av den globala havscirkulationen

Källa: Johan Nilsson, MISU.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Haven och havsströmmarna spelar en betydande roll, särskilt för värmetransporten på lägre breddgrader. Hos oss är visserligen Golfströmmen, eller egentligen dess nordostliga fortsättning som kallas den Nordatlantiska strömmen, av betydelse men den har inte själv en sådan kraft att den ensamt kan förklara det förhållandevis milda klimat vi har. Värmetransporten till våra breddgrader via atmosfären är betydligt större (se figur 3.17).

Figur 3.17 Värmetransport från låga till höga breddgrader. X-axeln visar

breddgrad och y-axeln anger transport av värme. Den finsträckade linjen anger transport via atmosfären och den grövre streckade transport via havsströmmar. Den heldragna linjen anger den totala värmetransporten

Källa: Cecilie Mauritzen, 2007.

Hur Golfströmmen och den termohalina cirkulationen förändras har dock betydelse för klimatet i det Nordatlantiska området. Kontinuerliga studier av hur strömmen förändras har bara pågått i cirka 10 år. Vissa mätdata finns att tillgå för ungefär de 50 senaste åren.

Det kan konstateras att vattnet i Nordatlanten har blivit mindre salt och varmare under de senaste 50 åren. Den Nordatlantiska strömmen har också tappat i styrka. Det är dock osäkert hur stor förändringen är. Modellberäkningar från tänkbara utsläppsscenarier tyder på en viss avmattning av Golfströmmen på grund av klimatförändringen, men den upphör inte och ändrar inte heller

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

riktning under detta sekel. En mycket stor majoritet av klimatmodellerna visar att den allmänt sett stora uppvärmningen på nordliga breddgrader visserligen kan komma att dämpas något i området söder om Grönland men det är inte frågan om någon absolut temperaturminskning.Påverkan på det nordiska området är bara marginell.

Frisättning av metan

Metan är den näst viktigaste växthusgasen. Utsläpp sker både från mänskliga aktiviteter och från t.ex. våtmarker. Metan finns naturligt lagrad i olika former och utsläppen från dessa lager kan påverkas av en klimatförändring. Hur metan lagrad i permafrost reagerar vid en klimatförändring är en komplex fråga. Sannolikt frigörs metan i betydande omfattning redan i dag då permafrost eroderar och smälter, men detta utgör troligtvis en relativt liten del av de sammanlagda utsläppen av metan. Smältning av s.k. diskontinuerlig permafrost leder redan i dag till expanderande våtmarker i arktiska områden med ökande metanutsläpp. Även dessa utsläpp är dock relativt blygsamma. Utsläppen från sjöar i tundra och skogsområden är en annan källa som ökar. Metanhydrater som finns på större djup är en potentiell mycket stor utsläppskälla. Stora mängder metan finns lagrade som metanhydrater i havsbottnar och en del även i permafrost i form av metangas inkapslad i is. Uppskattningsvis finns det mer kol i dessa metanhydrater än i de kända reserverna av kol, olja och naturgas sammanlagt, se figur 3.18.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.18 Fördelning av kol i olika källor på jorden i dag (miljoner ton)

Källa: Anpassad från Torben Christensen, 2007.

Metanhydrater är värmekänsliga och en uppvärmning som når ner till havsbottnarna har spekulerats kunna leda till en frigörelse av stora mängder metan till atmosfären. Eftersom metan är en effektiv växthusgas skulle detta kunna öka den globala uppvärmningen mycket kraftigt jämfört med påverkan av utsläpp från mänsklig aktivitet. En destabilisering av metanhydrater i havet kan ha skett för cirka 55 miljoner år sedan med en plötslig uppvärmning som följd. Det skulle också möjligen kunna vara en förklaring till vissa andra katastrofala perioder i jordens tidigare klimathistoria. Dagens klimatscenarier omfattar inte bidrag från metanhydrater. Hur stor risken är för en större frisättning av metanhydrater, är i dag svårbedömt. (Torben Christensen, 2007).

3.4. Val av scenarier och modeller

3.4.1. Egenskaper hos utsläppsscenarier

IPCC:s klimatscenarier bygger på framtagna socio-ekonomiska scenarier. De senaste presenterades i rapporten Special Report on Emissions Scenarios, SRES (IPCC, 2000). Dessa scenarier motsvarar konsistenta utvecklingsvägar för de huvudsakliga faktorer som driver utsläppen av växthusgaser, nämligen demografi, social, ekonomisk och teknisk utveckling. Däremot omfattar scenario-

500000

830000

1400000 5000000

980000

Metanhydrater

torv

biomassa på land

markkol

fossila bränsletillgångar

lösta organiska ämnen

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

beskrivningarna inte antaganden om direkta åtgärder för att minska utsläppen.

SRES omfattar fyra huvudspår som betecknas A1, A2, B1, och B2. Dessa är egentligen fyra familjer av scenarier, men det finns ett huvudalternativ för varje grupp. En betydelsefull skillnad mellan scenarierna är graden av globalisering, vilken antas påverka ekonomisk och teknisk utveckling kraftigt med påföljande påverkan på utsläppen. I A-scenarierna ligger fokus på ekonomisk tillväxt, medan B-scenarierna visar en mer hållbar utveckling.

Figur 3.19 Olika utsläppsscenariers egenskaper

Källa: IPCC 2000.

Scenario A1 beskriver en värld som karakteriseras av hög ekonomisk och kulturell globalisering, låg befolkningstillväxt och snabb ekonomisk tillväxt. Det sker en snabb introduktion av nya teknologier och snabb spridning av dem över klotet. Hur kolintensiv den nya teknologin är spelar stor roll för hur de årliga utsläppen av koldioxid blir. Efter en initial ökning i varje A1-alternativ, divergerar utsläppsnivåerna mellan de olika alternativen. Vid år 2100 kan det vara fråga om drygt 30 Gigaton kol (GtC) enligt scenario A1FI eller cirka 4 GtC enligt scenario A1T. Den globala uppvärmningen blir mot slutet av seklet betydligt mindre med mindre samlade utsläpp och beräknas för A1T till 2,4 grader, men 4,0 grader för A1FI under samma period.

Scenario A2 representerar en heterogen värld med mycket olika regional utveckling. Befolkningen fortsätter öka på grund av ojämn utveckling och långsamt konvergerande fertilitetsmönster. Den

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

ekonomiska tillväxten per capita och den teknologiska utvecklingen är mer fragmenterad och långsammare än i de andra scenarierna. Utsläppen fortsätter att öka till knappt 30 GtC kring år 2100. Temperaturen ökar i scenario A2 med 3,4 grader till seklets slut.

Figur 3.20 Koldioxidutsläpp och koncentration enligt olika scenarier

Källa: IPCC, 2000.

Scenario B1 beskriver en konvergerande värld med samma befolkningsutveckling som i A1, men med snabba förändringar mot en tjänste- och informationsekonomi. Detta resulterar i minskad materialintensitet, och snabbare introduktion av rena teknologier. Scenariot kännetecknas också av en ökad global jämlikhet och betoning på hållbar utveckling. Koldioxidutsläppen planar ut och minskar bortom 2040. De blir som mest 10

  • GtC och ligger under 1990 års nivå år 2100. Temperaturökningen till slutet av seklet beräknas till 1,8 grader.

I scenario B2 introduceras lokala lösningar på ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Befolkningen ökar, dock inte lika snabbt som i scenario A2. Den ekonomiska utvecklingen är god men inte anmärkningsvärd, och den tekniska utvecklingen är mindre snabb än i A1- och B1-scenarierna. Utvecklingen är inriktad på hållbarhet, men lokalt och regionalt orienterad. Utsläppen ökar förhållandevis långsamt, och ligger kring 10

  • GtC vid år 2100. Temperaturökningen beräknas till 2,4 grader.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

3.4.2. Vårt val av scenarier och modeller

Val av scenarier

Utredningen har valt att fokusera på scenarierna A2 och B2. Dessa scenarier har valts av flera nationella anpassningsstudier under senare år (t.ex. Finland). Även i Europeiska kommissionens PESETA-studie, där en sårbarhetsanalys görs för Europa, har samma scenarier valts. Vidare är tillgängligheten till globala och regionala modeller som körts med dessa scenarier stor. Både A2 och B2-scenarierna beskriver en tämligen fragmenterad värld med ökande befolkning och långsam teknikspridning. I B2-scenariot är dock utvecklingen mer fokuserad mot en hållbar utveckling, i alla dess tre aspekter. Energianvändningen är större i A2- än i B2scenariot. Den faktiska energianvändningen ökar i båda scenarierna, men energieffektiviteten ökar samtidigt så att energianvändningen per dollar minskar med cirka 50 procent till 2100 i båda scenarierna. Andelen kol är mindre i B2-scenariot än i A2-scenariot och ökar endast lite, och kolfria energislag ökar snabbare. Flera faktorer, bl.a. den snabbare befolkningsutvecklingen i A2scenariot, gör att utsläppen ökar mer än i B2-scenariot. Fram till cirka 2050 är dock skillnaden mellan de båda scenarierna vad gäller utsläppsutveckling relativt liten. De två scenarierna täcker ett spann mellan låga och höga utsläpp. Utsläppsbanan i B2-scenariot ger en koncentration av koldioxid runt 550 ppm vid slutet av seklet, vilket är en fördubbling jämfört med förindustriella koncentrationer. I A2-scenariot tredubblas koldioxidkoncentrationen till cirka 850 ppm. En diskussion om den socioekonomiska utvecklingen i Sverige på sikt förs i avsnitt 4.8.1

Vårt val av scenarier har inte gjorts utifrån de socio-ekonomiska förutsättningarna utan mer utifrån utsläppsutvecklingen där syftet är att få ett rimligt spann. Vi har valt ett medelhögt scenario A2, och ett medellågt B2. B2-scenariot landar i en global temperaturhöjning om hundra år som är ungefär lika med ett annat scenario A1T. A1T är ett scenario med snabb global utveckling och en snabb spridning av ny teknologi som håller utsläppen nere.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.21 Globala temperaturförändringar enligt olika klimatscenarier

Källa: IPCC, 2001.

Globala och regionala klimatmodeller – vårt val av modeller

Globala klimatmodeller beskriver atmosfärens och oceanernas cirkulation samt interaktioner mellan dessa och landytor, vegetation, m.m. Regionala klimatmodeller används för att skala ned resultaten från de globala modellerna till lokal och regional skala. Deras huvudsakliga fördel är att de tillåter en bättre beskrivning av lokal topografi och fördelningen mellan land, hav och sjöar. Den finare upplösningen i regionala modeller medger också bättre simulering av väderföreteelser på lokal och regional skala som frontsystem. Det är därför önskvärt att kunna grunda en sårbarhetsanalys av samhället på resultat från regionala klimatmodeller.

Även om olika globala modeller ger ganska jämförbara globala och även kontinentala medelvärden för uppvärmning m.m., varierar deras beskrivning av vissa storskaliga cirkulationsmönster en hel del, vilket kan ha stor påverkan i regionala betraktelser. Således är det lämpligt att studera effekter på det regionala klimatet med hjälp av flera globala modeller som skalas ned med en regional modell. Vi har använt oss av två globala klimatmodeller. De fullständiga

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

beteckningarna på dessa är HadAM3H och ECHAM4/OPYC3. Valet av dem har i stor utsträckning styrts av det faktum att de är de två modeller som SMHI Rossby Centre skalat ned med sina regionala modeller. ECHAM4 är den enda modellen som hittills (sommaren 2007) skalats ned inom vår region med en regional modell för de olika tidsintervall, från nutid till slutet av 2000-talet, som utredningen studerat. ECHAM4/OPYC3 är en kopplad atmosfär-ocean modell utvecklad vid DKRZ, Deutsches Klimarechenzentrum GmbH och Max-Planck Institutet. HadAM3H är en atmosfärsmodell som är den del av den kopplade klimatmodellen HadCM3.

För jämförelser med historiskt klimat har vi använt oss av data från ERA40, ett datamaterial framtaget genom återanalys av observationsdata från perioden 1961

  • eftersom detta ger en bättre verklighetsbeskrivning av det historiska klimatet än klimatmodeller (se nedan). Resultat från ECHAM4/OPYC3 och HadAM3H nedskalade med regionala modeller ger sinsemellan relativt stora skillnader för vissa klimatparametrar. Det är framför allt nederbördsmängderna och vindklimatet som skiljer sig åt, medan överensstämmelsen är större mellan de båda modellerna när det gäller temperaturen och nederbördsmönstren. För många klimatparametrar är skillnaderna mellan modellerna också större än skillnaderna mellan utsläppsscenarierna A2 och B2 i samma modell vid seklets slut.

Egenskaper hos de regionala klimatmodeller vi använt

Osäkerheterna i globala klimatscenarier påverkar naturligtvis även regionala klimatscenarier. Samtidigt finns det ytterligare orsaker till osäkerhet i regionala bedömnigar. Kunskaperna är fortfarande begränsade om partiklars klimatpåverkan. Klart är dock att partiklarnas påverkan på klimatet är större i vissa regioner än globalt. En och samma beräknad global uppvärmning kan också leda till olika ändringar i den allmänna cirkulationen och därmed till osäkerhet kring hur stor uppvärmningen blir regionalt. Till sist är de naturliga variationerna i temperatur, nederbörd osv. i allmänhet mycket större regionalt än på den globala skalan. Sammantaget innebär detta att det behövs flera regionala scenarier både för att belysa vilka resultat som är robusta och likartade mellan scenarierna och vilka de huvudsakliga osäkerheterna är.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Inom utredningens arbete har vi använt oss av två regionala klimatmodeller från Rossby Centre vid SMHI. Dels har vi använt atmosfärsmodellen RCA3 och dels den kopplade modellen RCAO som består av atmosfärsmodellen RCA2 och den oceanografiska modellen RCO. RCA3 modellen använder ett rutnät med ungefär 50*50 km upplösning. RCO har en ännu finare upplösning för havet. RCAO, RCO och RCA3 har utvärderats mot dagens klimat i tidigare studier (Jones et al. 2004; Kjellström et al. 2005; Meier et al. 2003). Dessa studier visar att de regionala modellerna väl kan återskapa många egenskaper i dagens klimat för den nordiska regionen, det gäller såväl nederbörd som temperatur.

Några egenskaper avviker dock från observationsdata. Bl.a. finns i RCAO en tendens till att visa på för många tillfällen med svag nederbörd. RCA3 tenderar också att överskatta nederbörden i Nordeuropa under sommaren. RCA3 är annars generellt en förbättrad modell jämfört med den landmodell som finns i RCAO när det gäller att återskapa temperatur och nederbörd. RCA3 visar dock på för höga vintertemperaturer i nordöstra Europa, ett område som berör Sverige. Modellen visar också för liten dygnsvariation. Generellt underskattas 95-percentilen av de högsta temperaturerna med upp till cirka 6°C. Likaså överskattas de lägsta temperaturerna. Detta för med sig att modellresultaten ger vissa systematiska fel t.ex. när det gäller klimatindexen för tropiska nätter, högsommardagar och graddagar. De gängse definitionerna (Tmin >20 grader och Tmax > 25 grader och CDDmedel >25 grader) har därför anpassats i de analyser vi gjort till Tmin >17 grader, T max >20 grader och CDDmedel > 20 grader.

I betänkandet refererar vi i de flesta fall till nedskalningarna av de globala modellerna med de regionala modellerna enligt följande. ECHAM4/OPYC3 nedskalad med RCA3 modellen för scenario A2 kallar vi RCA3-EA2. Regionala nedskalningar med RCAOmodellen av HadAM3H modellen betecknas på samma sätt t.ex. RCAO-HB2.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Hydrologiska modeller

Den hydrologiska avrinningsmodell som vi använt vid våra sårbarhetsanalyser gällande översvämningar är den s.k. HBV-modellen som utvecklades vid SMHI i början av 70-talet. Vidareutveckling av modellen har sedan dess skett fortlöpande. I HBV-modellen är avrinningsområdet indelat i delområden inom vilka höjder och vegetationszoner (skog, öppet landskap, sjöar och glaciärer) klassificeras. Modellen utgör en kombination av en fysikalisk och empirisk modell, där fysikaliska lagar används i förenklad form. HBVmodellen har en enkel struktur och är i grunden uppbyggd av tre huvudmoduler, en för beräkning av snösmältning och snöackumulation, en för beräkning av markfuktighet och den tredje modulen för beräkning av vattnets vägar genom grundvatten, vattendrag och sjöar. Förutom nederbörd och temperatur används även potentiell avdunstning för att driva HBV-modellen.

Vi har låtit göra beräkningar av förändringar i avrinning över hela landet med fyra olika klimatscenarier för perioden 2071

jämfört med perioden 1961

  • Beräkningarna har utgått från

SMHIs regionala modell RCAO baserad på fyra globala klimatscenarier, ECHAM4, A2 respektive B2 samt HadAM3H A2 respektive B2. Utöver dessa fyra scenarier har även en kontinuerlig simulering för hela tidsperioden 1961

  • med den regionala modellen RCA3, den globala modellen ECHAM4 B2 gjorts. Här har en nyutvecklad metod (den s.k. Scalingmetoden) använts. Det är troligare att förändringarna för extremer (100-årsflöden) enligt Scalingmetoden underskattas än att de överskattas. Det bör noteras att beräkningarna baserade på Scalingmodellen är mer preliminära än de övriga beräkningarna. Metoden är fortfarande under utveckling. Vidare bör alla resultat från HBV modellen i första hand användas för en översiktlig tolkning och identifiering av var fördjupade studier kan vara av särskilt behov.

Osäkerheter vid analys av samhällets sårbarhet.

Vi har haft ambitionen att belysa hur olika samhällssektorer och miljön påverkas vid alla de fyra olika klimatscenarier vi studerat. Genom att HadAM3H inte finns nedskalad till regional nivå annat än för 30-årsperioden 2071

  • har vi för att se trender över det kommande seklet hänvisats till att i första hand studera nedskal-

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

ningen av ECHAM4-modellen. Eftersom vi bara haft tillgång till nedskalade klimatdata med den regionala RCA3-modellen för hela tidsperioden från nutid till slutet av seklet har analyserna av olika sektorers sårbarhet i första hand grundat sig på bedömningar utifrån resultaten av denna regionala modell.

Vi har också i vissa fall fokuserat sårbarhetsanalyserna på ECHAM4, A2-scenariot. Det faktum att vi haft begränsade resurser och tid till förfogande samt att en kraftigare klimatförändring ger mer tydliga utslag och större möjligheter att se förändringar i olika samhällssektorer är framförallt skälen till att vi valt att fokusera på detta scenario. På så sätt täcks ett större spektra av konsekvenser in. Däremot kan vi ha överskattat effekterna av klimatförändringarna i vissa fall, då A2 är ett scenario med relativt omfattande - dock inte extrema - klimatförändringar. Samtidigt har vi strävat efter att göra känslighetsanalyser med B2-scenariot och med både A2- och B2-scenarierna modellerade med HadAM3H där märkbara skillnader föreligger. Likaså har vi i möjligaste mån jämfört resultat från två olika regionala modeller, RCA3 och RCAO. Med detta val av tillvägagångssätt bedömer vi att vi i rimlig grad täckt in de osäkerheter som kan föreligga.

3.5. Hur förändras klimatet i Sverige och i vårt närområde?

Uppvärmningen i Sverige väntas bli större än det globala genomsnittet. Klimatförändringarna under de närmaste decennierna beror till största delen på historiska utsläpp av växthusgaser på grund av tröghet i klimatsystemet. Hur stor temperaturökningen blir mot slutet av seklet beror på hur stora de framtida globala utsläppen av växthusgaser blir. Stora förändringar väntas också i nederbördsmönster medan det är mer osäkert i vilken utsträckning vindklimatet ändras i Sverige.

I detta avsnitt beskriver vi hur klimatförändringen tar sig uttryck enligt de scenarier vi valt som utgångspunkt. Dessa scenarier speglar en trolig utveckling, men osäkerheterna är stora och förändringen kan bli både större eller mindre och också skilja sig åt i geografiska detaljer om andra scenarier används. De stora dragen i de valda scenarierna är dock gemensamma med de regionala klimatförändringssignaler som ges av ett stort antal globala klimatmodeller i den senaste IPCC-rapporten (Christensen

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

et al., 2007). Det innebär bl.a. en uppvärmning som är störst vintertid och då framförallt i nordöst. Nederbörden förväntas öka sett över hela året och hela landet. I de södra delarna av landet visar scenarierna dock på en minskning under sommaren. Alla förändringar som beskrivs i detta avsnitt utgår ifrån medelvärden under referensperioden 1961

  • Vi refererar till perioden
  • som 2020-talet osv. I tabell 3.2, nedan, ges huvuddragen i klimatförändringarna i Sverige för de valda scenarierna i de olika tidsintervallen. Intervallen i tabellen svarar mot skillnaderna mellan olika delar av landet. Kartunderlaget i avsnitt 3.5.1
  • baseras på underlag från SMHI

till utredningen.

Tabell 3.2 Förändringar över land i Sverige av medeltemperatur, medelnederbörd och medelvind enligt olika scenarier jämförda med motsvarande medelvärden under referensperioden 1961

1991−2005 2011−2040 2041−2070 2071−2100 Medeltemperatur,

o

C

Vinter RCA3-ERA40 + 1

RCA3-EA2 + 2

  • +

3

  • +

4

RCA3-EB2 + 1

  • +

2

  • +

3

RCAO-HA2

+ 3

RCAO-HB2

+ 2

Sommar RCA3-ERA40 + 0

RCA3-EA2 + 1

  • +

1

  • +

2

RCA3-EB2 + 0

  • +

1

  • +

2

RCAO-HA2

+ 2

RCAO-HB2

+ 1

Medelnederbörd, mm/mån Vinter RCA3-ERA40 + 0-50 RCA3-EA2 + 20-50

1

+ 40-50

1

+ 40-50

1

RCA3-EB2 + 20-50

1

+ 30-50

1

+ 40-50

1

RCAO-HA2

+ 40-50

1

RCAO-HB2

+ 30-50

Sommar RCA3-ERA40 + 0

  • 50

RCA3-EA2 -30

  • +30

-30

2

  • +20

-30

2

  • +40

RCA3-EB2 -30

  • +30

-30

  • +30

-30

2

  • +30

RCAO-HA2

-30

2

  • +30

RCAO-HB2

-30

2

  • +20

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

1991−2005 2011−2040 2041−2070 2071−2100 Medelvind, m/s Vinter RCA3-EA2 + 0

+ 0,2

RCA3-EB2 + 0

+ 0,0

RCAO-HA2

-0,2

  • +0,2

RCAO-HB2

-0,2

  • +0,2

Sommar RCA3-EA2 -0,2

  • +0,2

-0,4

  • +0,2

RCA3-EB2 -0,2

  • +0,2

-0,2

  • +0,2

RCAO-HA2

-0,2

  • +0,2

RCAO-HB2

-0,2

  • +0,2

1)

Ökningen kan vara större än 50 mm. 2)

Minskningen kan vara större än 30 mm.

3.5.1. Betydligt varmare i framtiden

Medeltemperaturen ökar successivt och klimatzonerna förskjuts norrut

Ser man till medeltemperaturen så är uppvärmningen till 2020-talet omkring 2 grader, mest under vintern, något mindre under vår och höst och minst på sommaren. Redan med denna uppvärmning kommer Skånes tidigare medeltemperatur att återfinnas i Mälardalen. Mellersta Norrlandskusten får en årsmedeltemperatur likt Smålandskustens i det tidigare klimatet. Till 2050-talet är uppvärmningen 2

  • grader med samma säsongsvisa fördelning. Till

2080-talet är uppvärmningen cirka 3

  • grader, mest i de nordöstra delarna av landet. Mälardalens temperaturklimat kommer då att likna det i Norra Frankrike idag.

Vintertid upp till 7 grader varmare i slutet av seklet

Till 2020 ökar medeltemperaturen i januari med mellan 1,5 och 2,5 grader i större delen av landet. Till 2050-talet är ökningen cirka 2,5

  • grader och till 2080-talet är det fråga om 5 -6 graders ökning i Götaland och 6
  • i stora delar av Norrland enligt RCA3-EA2 scenariot. En av huvudorskakerna till denna kraftiga uppvärmning är att snötäckets varaktighet och tjocklek minskar.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Figur 3.22 Förändring i medeltemperatur i januari, RCA3-EA2

2020-talet 2050-talet 2080-talet

Norrlandskusten får de största ökningarna och förutom det minskande snötäcket, är sannolikt en minskad isutbredning i Bottniska viken en bidragande faktor. I februari är mönstren likartade, möjligen med en ännu mer uttalad uppvärmning längs Norrlandskusten. I december är ökningen generellt något mindre än i januari och februari. I RCA3-EB2 är ökningarna generellt 1

  • grader mindre till 2080-talet än i RCA3-EA2. I RCAO-HA2 är ökningarna också mindre. Ökningen stannar där vid cirka 3
  • grader med ett tydligt maximum i östra delen av landet. I RCAO-HB2 är ökningen ännu något mindre. I december ger dock de båda RCAO-H-scenarierna en något större ökning än de båda RCA3-Escenarierna åtminstone i nordöstra Norrland.

Även somrarna blir betydligt varmare

Medeltemperaturen i juli stiger enligt RCA3-EA2 med 0,5

  • grader till 2020-talet, med cirka 1,5 till 2,5 till 2050-talet och med 2
  • grader till 2080-talet. Generellt är ökningarna störst längs kusterna, särskilt runt och över Östersjön. Ökningarna är ungefär lika stora i juni och augusti.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.23 Förändring av medeltemperatur i juli, RCA3-EA2

2020-talet 2050-talet 2080-talet

I RCAO-HA2 är ökningen av sommartemperaturen över land till 2080-talet ungefär lika stor men i RCAO-HB2 scenariot stannar ökningen på 1

  • grader i juli i större delen av landet. Generellt ger RCAO-H-scenarierna en ännu kraftigare ökning av temperaturen över Östersjön sommartid med upp till 5 grader i juli över de centrala delarna i A2-scenariot för 2080-talet.

Figur 3.24 Förändring av medeltemperatur i juli till 2080-talet, RCAO-H

A2-scenariot B2-scenariot

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Uppvärmningen under vår och höst blir större än under sommaren

Uppvärmningen under april är cirka 1,5

  • grader till 2020-talet i

större delen av landet, cirka 2

  • grader till 2050-talet och 3,5 till

5 grader i slutet av seklet enligt RCA3-EA2. Största uppvärmningen tycks ske i mellersta delen av Sverige, särskilt längs ostkusten. Detta mönster bekräftas i stora stycken av resultaten från de båda RCAO-H-scenarierna. Både RCA3-EB2 och RCAO-HB2 visar i på en uppvärmning som stannar kring 2,5

  • grader vid slutet av seklet med i stort sett samma geografiska mönster.

Figur 3.25 Ökning av medeltemperatur i april, RCA3-EA2

2020-talet 2050-talet 2080-talet

Under mars är uppvärmningen generellt större, nästan jämförbar med januari och februari, under maj något mindre.

Under hösten är uppvärmningen störst i november i norra Sverige, mot slutet av seklet upp mot cirka 6 grader. Under oktober och i södra delen av landet under november är uppvärmningen mindre, cirka 1,5

  • grader till 2020-talet, cirka 2,5−3 grader till

2050-talet och cirka 4

  • grader till 2080-talet enligt RCA3-EA2.

I september är uppvärmningen något mindre.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.26 Ökning av medeltemperatur i oktober, RCA3-EA2

2020-talet 2050-talet 2080-talet

Enligt båda RCAO-H-scenarierna är uppvärmningen under höstmånaderna något större till 2080-talet än i motsvarande RCA3-Escenarier, detta gäller särskilt havsområdena. Enligt både RCA3-EB2 och RCAO-HB2 stannar uppvärmningen kring 2

  • grader för större delen av landet, dock mer i november enligt RCAO-HB2.

Kraftig ökning av varma dagar och tropiska nätter i främst södra Sverige

Ett uttryck för det varmare klimat vi har att vänta är antalet dagar under sommaren med maxtemperatur över 20 grader ökar. Enligt scenarierna kommer vi att få många fler varma dagar, särskilt i södra Sverige.

Till 2020-talet är ökningen blygsam, med som mest knappt tio fler sådana dagar, men redan till 2050-talet är ökningen över 20 dagar i stora delar av södra Sveriges kusttrakter och till 2080talet är det fråga om över 40 fler dagar med över 20 grader enligt RCA3-EA2 modellen. I RCA3-EB2-scenariot är ökningen mindre, som mest cirka 30 dagar i östra delarna av Götaland och Svealand till slutet av seklet. RCAO-H-scenarierna ger liknande resultat, men ökningen är här mer uttalad i hela södra Sverige.

Det bör observeras att modellerna som används är behäftade med systematiska fel som gör att såväl dygnsamplitud som årsamplitud underskattas. En högsta temperatur på 20 grader torde

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

därför i verkligheten motsvara närmare 25 grader, dvs. den temperatur man brukar använda för att definiera en högsommardag, se även avsnitt 3.4.1.

Figur 3.27 Ökning av antalet varma dagar med högsta temperatur över 20 grader, RCA3-EA2

2020-talet 2050-talet 2080-talet

Den ökade sommartemperaturen innebär också att värmeböljor med många högsommardagar i följd kommer att bli vanligare och långvarigare. Figur 3.28 nedan visar hur många fler dagar i följd temperaturen kommer att överstiga 20 grader i genomsnitt under en sommar i slutet av seklet jämfört med referensperioden 1961

  • enligt de två scenarierna. Som synes rör det sig om en tredubbling av antalet dagar i södra Sverige redan i RCA3-EB2 scenariot. I A2 scenariot är ökningen ännu större. Enligt RCAO-H-scenarierna är ökningarna något mindre, men det är ändå frågan om en fördubbling i Sydsverige.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.28 Antal dagar i följd under perioden 1961

  • som temperaturen överstigit 20 grader, RCA3-ERA40 och ökning av antal dagar i följd som temperaturen överstiger 20 grader till 2080talet, RCA3-E

1961

  • 2080-talet,

A2

2080-talet, B2

Ett annat exempel på ett varmare klimat är förekomsten av s.k. tropiska nätter, då temperaturen inte faller under 20 grader. Även här ska det framhållas att modellernas systematiska fel har kompenserats genom att ett lägre tröskelvärde, 17 grader, har använts. Detta kan anses motsvara 20 grader som är den gängse gränsen för tropiska nätter.

Mot slutet av seklet kan vi längs södra Sveriges kuster få upp till 40 tropiska nätter per år enligt scenariot RCA3-EA2, i RCA3-EB2 scenariot blir ökningen mindre. I dagens klimat förekommer

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

tropiska nätter i stort sett bara längs kusterna och även under varma somrar är det sällan fråga om mer än en handfull.

Figur 3.29 Antal tropiska nätter under perioden 1961

  • RCA3-ERA40 och antal sådana nätter per år under 2080-talet, RCA3-E
  • 2080-talet,

A2

2080-talet, B2

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

3.5.2. Blötare vintertid, torrare sommartid i söder, högre flöden

Trender och storskaliga mönster för nederbördsförändringarna är likartade i de av utredningen studerade klimatscenarierna. Nederbörden ökar generellt, mest i västra Sverige och under vinterhalvåret.

Ökad nederbörd under vintern

Enligt RCA3-EA2 scenariot ökar nederbörden med cirka 20

  • mm, eller cirka 50 procent, i januari redan till 2020-talet. Ökningarna är mindre i absoluta termer längre österut och längre norrut. Till 2050-talet uppgår ökningen till 40
  • mm i delar av västra Sverige, mindre i öst. Till 2080-talet är ökningen mer än 50 mm i de mest utsatta områdena, vilket är nära nog en fördubbling jämfört med perioden 1961
  • Ökningarna är generellt mindre i februari medan förändringarna i december liknar dem i januari.

Figur 3.30 Förändring av månadsmedelnederbörden i januari, RCA3-EA2

2020-talet 2050-talet 2080-talet

Enligt RCAO-H-scenarierna minskar, till skillnad från RCA3-Escenarierna, nederbörden i Norrlandsfjällen. Minskningen är störst i Jämtlands- och Lapplandsfjällen och i A2 scenariot. Ökningen i Västra Götaland och Svealand är dock likartad som i RCA3-E scenariot.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Figur 3.31 Förändring av månadsmedelnederbörden i januari till 2080talet, RCAO-H

A2

B2

Allt mer av vinternederbörden faller som regn

Redan till 2020-talet väntas en fördubbling av den del av nederbörden vintertid som faller som regn upp till norra Svealand. Samtidigt minskar den mängd nederbörd som faller som snö, utom i inre norrland där en liten ökning väntas. Regnmängderna vintertid ökar dock också i norr. Successivt ökar sedan regnandelen allt längre upp i landet. Till 2080-talet har den mängd nederbörd som faller som snö minskat kraftigt i större delen av landet. I stora delar av Svealand faller då endast några decimeter snö på hela vintern medan snöfall blir mycket sällsynta i Götalands kusttrakter. Regnmängderna ökar kraftigt i nästan hela landet. I norra Norrlands inland kan dock fortfarande vara fråga om en liten ökning också av snöfall under vintern.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.32 Förändringar av nederbördsmängder i form av snö respektive regn under vintermånaderna (december-februari) till 2020-talet respektive 2080-talet, RCA3-EA2

2020-talet 2080-talet

Minskad nederbörd i södra Sverige under sommaren

Klimatscenarierna är lite mer svårtolkade då det gäller förändringar i sommarnederbörden. I större delen av Norrland väntas en ökning medan det i de södra delarna av landet oftast är fråga om en minskning. Detta gäller särskilt under hög- och sensommar (juliseptember). Exakt var gränsen mellan ökad och minskad nederbörd kommer att gå beror på vilken modell man väljer att studera. De modeller vi studerat är dock ense om att det kommer att bli torrare i Götaland under sommarmånaderna. Andra globala modeller (Christensen et al. 2007) visar på att gränsen mellan torrare och

Snö

Regn

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

blötare förhållanden kan hamna söder om Sverige och att även södra Sverige kan få något blötare under sommaren.

Figur 3.33 Förändring av månadsmedelnederbörden under sommarmånaderna (juni

  • RCA3-EA2

2020-talet 2050-talet 2080-talet

Figur 3.34 Förändring av månadsmedelnederbörden under sommarmånaderna (juni

  • till 2080-talet, RCAO-H

2080-talet, A2 2080-talet, B2

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Mer nederbörd också under hösten i större delen av landet

Under hösten kommer nederbörden att öka enligt samtliga scenarier och i samtliga tidsperspektiv enligt RCA3-E. Ökningen blir mer uttalad ju längre in på hösten vi kommer och ju längre åt nordväst i landet vi förflyttar oss. Till 2020-talet är det dock fråga om minskningar i delar av södra och östra Sverige. Enligt RCAO-H överväger den torra sensommaren jämfört med de ökningar som kan väntas senare på hösten i slutet av seklet.

Figur 3.35 Förändringar av månadsmedelnederbörden under höstmånaderna (september

  • RCA3-EA2

2020-talet 2050-talet 2080-talet

Fuktigare vår

Nederbörden väntas öka i större delen av landet, särskilt på längre sikt enligt RCA3-E och särskilt i landets västra delar. Till 2020talet väntas en minskning i delar av östra Sverige. Ökningarna på längre sikt är likartade i A2- respektive B2-scenariot. Skillnaderna är dock stora mellan RCAO-H:s A2- och B2-scenario. Medan resultaten i RCAO-HA2 scenariot ger liknande nederbördsökningar som de i RCA3-E-scenariot blir det enligt RCAO-HB2scenariot torrare i Norrlandsfjällen.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Figur 3.36 Förändringar av månadsmedelnederbörden under våren (mars

maj), RCA3-EA2

2020-talet 2050-talet 2080-talet

Ökning av antalet kraftiga regn under höst och vinter, minskning under sommaren

Antalet dagar med kraftig nederbörd under vintern ökar betydligt enligt RCA3-EA2. Även i B2 sker en betydande ökning som dock är något mindre. RCAO-H ger en något mindre ökning både i A2- och B2-scenariot. Även under vår och höst finns en tendens till ökningar av kraftig nederbörd, åtminstone på längre sikt, även om den inte är lika uttalad som under vintern. Under sommarmånaderna sker istället en minskning av antalet dagar med mer än 10 mm regn, åtminstone i södra Sverige enligt alla modeller och scenarier.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.37 Förändring av antal dagar med mer än 10 mm nederbörd under vintermånaderna (december

  • RCA3-EA2

2020-talet 2050-talet 2080-talet

Figur 3.38 Förändring av antal dagar med mer än 10 mm nederbörd under sommarmånaderna (juni

  • RCA3-EA2

2020-talet 2050-talet 2080-talet

Ökning av de intensivaste regnen

Ser man till de intensivaste regnen är det frågan om ganska betydande ökningar. Ökningarna accentueras på längre sikt och är störst i de västra delarna av landet. En tendens till denna utveckling kan redan skönjas från perioden 1991

  • enligt modellkörningar baserade på återanalys av observationsdata, RCA3-ERA 40.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Figur 3.39 Intensitet i de kraftigaste regnen under perioden 1961

  • och förändringar i förhållande till detta, RCA3-ERA 40 och RCA3-EA2.

Genomsnitt 1961-1990, ERA 40 Förändring till 1991-2005, ERA 40

2020-talet 2050-talet 2080-talet

Högre flöden och frekventare översvämningar men inte i hela landet

Enligt hydrologiska beräkningar vid SMHI ökar den genomsnittliga årliga avrinningen över större delen av landet, framför allt i Norrlands fjällkedja och i västra Götaland, se figur 3.40. Kartorna visar förändringar i den lokala avrinningen och är inte ackumulerade längs vattendragen.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Figur 3.40 Förändring av lokal avrinning i Sverige 2071

  • relativt

1961

  • under ett normalår enligt de olika klimatscenarierna

RCAO-EA2

RCAO-EB2

RCAO-HA2

RCAO-HB2

Källa: Bergström m.fl., 2006.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Ser man i stället till förändringarna i mer extrema flöden är det främst västra Götaland, sydvästra Svealand och nordvästra Norrland som utmärker sig, med en ökning av lokala 100-årsflödena i samtliga scenarier. Ett 100-årsflöde är det statistiskt sett högsta flödet i ett vattendrag under en 100-årsperiod, dvs. flödet har en återkomsttid på 100 år.

Figur 3.41 Förändring i lokala 100-årsflöden i Sverige 2071

  • relativt

RCAO-EA2 RCAO-EB2 RCAO-HA2 RCAO-HB2

Källa: Carlsson m.fl., 2006.

Den återkomsttid som dagens lokala 100-årsflöden väntas få i ett framtida klimat ändras därmed också. Kortare återkomsttider för dagens 100-årsflöden och mer frekventa svåra översvämningar väntas i ovan nämnda delar av landet. I andra delar av landet kan återkomsttiden istället komma att öka, särskilt om det mest gynnsamma klimatscenariot slår in. Risk finns dock att de ökade lokala hundraårsflödena i fjälltrakterna kan fortplanta sig längs de reglerade vattendragen. Beräkningar för dessa har dock i allmänhet inte kunnat utföras, se dock avsnitt 4.2.2 och 4.3.1. Det är mer troligt att förändringskartorna för 100-årsflödena underskattar framtida extremer än att de överskattas.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

3.5.3. Blåsigare eller inte?

Huruvida det blir blåsigare eller inte är inte helt klarlagt. Olika modeller ger delvis olika resultat. Således visar RCA3-E på en ökad genomsnittlig vindhastighet (7

  • procent vintertid i A2 scenariot) medan RCAO-H visar på små förändringar för större delen av landet. Ser man till vad andra modeller visar för resultat för Skandinavien så finns en tendens till en ökning av genomsnittlig vindhastighet i de flesta modeller. Men, en del modeller ger istället minskad vindhastighet och det går inte att statistiskt säkerställa någon förändring (Hovsenius och Kjellström, 2007).

Figur 3.42 Medelvind. Kartorna på övre raden visar de successiva förändringarna under seklet enligt RCA3-EA2. Kartorna på nedre raden visar medelvindhastigheten under perioden 1961

  • enligt

RCA3-ERA 40 och förändringarna till 2080-talet enligt RCAO-H

2020-talet 2050-talet 2080-talet

RCA3-ERA40 RCAO-HA2 RCAO-HB2 1961-1990 2080-talet 2080-talet

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Ökade vindstötar?

Byvindhastighet har bara kunnat beräknas med RCA3-E modellen. Här visar resultaten på en viss ökning i större delen av landet, störst i kustnära trakter samt i Götaland och i norra Norrland. En modellstudie av återanalysdata från perioden 1991

  • (RCA3-

ERA 40) visar ett liknande mönster som det som modellen förutsäger.

Figur 3.43 Genomsnittlig årlig högsta byvindhastighet under perioden

  • ERA 40 och förändringar till 1991−2005, RCA3-

ERA40 samt under 2000-talet, RCA3-EA2.

1961-1990, ERA 40 1991-2005 RCA3-ERA40

2020-talet 2050-talet 2080-talet

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

3.5.4. Förändringar i Östersjön

Med stigande lufttemperatur kommer också ytvattentemperaturen i havet att stiga. Förändringarna på årsbasis varierar mellan scenarierna. I RCA3-EA2 ökar temperaturen med över 4 grader i hela egentliga Östersjön. Ökningarna avtar sedan mot norr. Ökningarna är mindre i RCA3-EB2 och RCAO-HA2 och i RCAO-HB2 stannar de vid cirka 2 grader i genomsnitt.

Ser man till hur temperaturen förändras under olika årstider enligt ett genomsnitt av klimatscenarierna blir ökningen liten vintertid i norra delen av Bottenviken och i övrigt längs kusterna i Bottniska viken, då istäcke fortfarande förväntas finnas här i slutet av seklet. Även under våren är temperaturökningen liten i Bottenviken, vilket också kan förklaras av att is kommer att finnas under åtminstone en del av tiden. Sommartid är istället ökningarna störst i Bottniska viken, med mer än 4 grader på flera håll. I övrigt varierar temperaturökningarna mellan drygt 2 och 3,5 grader.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Figur 3.44 Förändring av ytvattentemperaturen enligt ett genomsnitt av klimatscenarier under 2080-talet (vinter, vår, sommar, höst)

Källa: Meier, 2006, med tillstånd av Springer Science and Business Media.

Förändringar av istäcket

Havsisen väntas minska kraftigt. Det blir både frågan om en minskad maximal geografisk utbredning och en kortare issäsong, framförallt betingad av en tidigare smältning. Enligt både RCAO-E och RCAO-H kommer det knappast att förekomma is till sjöss i Östersjön och Bottenhavet mot slutet av seklet. Endast i Botten-

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

viken kommer havsis att förekomma i någon större omfattning och då endast under cirka 1

  • månader per år beroende på klimatscenario. Bara i de allra nordligaste skärgårdarna kommer istäcket att ligga lite längre.

Figur 3.45 Antal dagar/år med istäcke enligt ett genomsnitt av RCAO-H och RCA3-E

1961

2080-talet B2 2080-talet A2

Källa: Meier et al., 2004.

Salthaltsförändring

Salthalten i Östersjön kommer att förändras till följd av förändrad tillförsel av sötvatten från floder, älvar och vattendrag, men också på grund av förändringar i vindmönster. Osäkerheten är emellertid stor beträffande förändringens omfattning. SMHI har analyserat 16 olika modeller för salthaltsförändringar baserade på olika globala klimatmodeller. Resultaten skiljer sig åt med allt från en genomsnittlig minskning av salthalten vid ytan med 45 procent till en icke statistiskt signifikant ökning med 4 procent. Medan de modeller som grundar sig på Hadleys globala klimatmodell ger måttliga minskningar av salthalten ger de som grundar sig på ECHAM:s modell betydande minskningar. RCA3-E A2 ger de allra största minskningarna på grund av kraftigt ökad nederbörd och tillförsel av sötvatten kombinerat med vindförhållanden som minskar möjligheterna för stora saltvatteninflöden. Språngskiktet mellan

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

saltvatten och sötare ytvatten (haloklinen) kommer dock att bestå men kommer att hamna minst cirka 10 meter djupare än idag.

Figur 3.46 Salthaltsförändring vid ytan, RCA3-EA2. 5 psu betyder 5

promilles salthalt

Källa: Meier, 2006b med tillstånd av Springer Science and Business Media.

Förändringar av havsvattenståndet

Ökningen av havsvattenståndet globalt kommer att medföra ökande vattenstånd också i Östersjön. Denna ökning motverkas av landhöjningen, men förstärks av att frekvensen västvindar väntas öka. Simuleringar vid SMHI av hur Östersjöns vattennivå förändras mot slutet av seklet vid olika scenarier för globala havsnivån visar att nivån längs Sveriges kuster kommer att öka med allt från några cm till 80 cm i södra Östersjön, medan det vid Svealandskusten blir fråga om allt från en minskning med knappt en halv meter till en lika stor ökning. Längs norra Norrlandskusten blir det fråga om allt ifrån en fortsatt landhöjning med knappt 1 meter till att land- och

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

havsnivåhöjning kompenserar varandra, se figur 3.47. De extrema högvattnen väntas öka mer än medelvattenståndet, se figur 3.48.

Figur 3.47 Medelvattenstånd vintertid i slutet av seklet enligt ett lågscenario (mittersta bilden) och ett högscenario (bilden till höger) jämfört med medelvattenståndet under perioden 1903

Vänster bild anger vattenståndet 1961

  • relativt samma

referensperiod. Skala i cm.

Källa: Meier et al., 2004b, med tillstånd av Inter-Research.

Figur 3.48 100-årsvattenstånd vintertid i slutet av seklet enligt ett lågscenario (mittersta bilden) och ett högscenario (bilden till höger) jämfört med medelvattenståndet under perioden 1903

Vänster bild anger vattenståndet 1961

  • relativt samma

referensperiod. Skala i cm.

Källa: Meier et al., 2006 med tillstånd av Springer Science and Business Media.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Den havsnivåhöjning som sker på grund av klimatförändringarna väntas fortsätta under flera hundra år nästan oavsett framtida begränsningar av växthusgasutsläppen på grund av havens inneboende tröghet.

3.5.5. Särskilda klimatindex för analyser av sårbarhet

Utredningen har i dialog med sektorsföreträdare och SMHI identifierat ett stort antal klimatparametrar eller index som är av intresse vid analyser av sårbarhet och effekter inom olika samhällssektorer. De parametrar som tagits fram för utredningens räkning redovisas i tabell 3.2 nedan. Utredningen har vidare haft tillgång till ytterligare ett mindre antal parametrar och index av liknande slag som primärt tagits fram av SMHI för andra ändamål. Totalt har vi använt oss av nära 60 olika parametrar och index. Fler kartor som beskriver hur dessa index och parametrar förändras enligt klimatscenarierna redovisas i SMHI:s rapport Climate indices for vulnerability assessments (Persson et.al, 2007). Där specifika index varit av särskild betydelse för analyser av sårbarheten i en sektor redovisas dessa i kapitel 4 eller i de underlagsrapporter som återfinns i bilaga B.

Tabell 3.3 Klimatparametrar och -index som tagits fram av SMHI för utredningens räkning

Klimatindex Enhet Tidsperiod Antal dagar med molnbas under 100 m dagar säsong Evapotranspiration mm månad, säsong, år Underkylt regn (maxtemperatur < 0 och minst 0,5 mm nederbörd)

dagar år

Medelvindhastighet m/s säsong, år Maximal byvind m/s år Antal dagar med byvind > 21 m/s dagar år Islossning i sjöar dagnr år Istjocklek i sjöar > 15 cm dagar år Långvågig inkommande strålning W/m2 säsong Effektiv nederbörd = nederbördevapotranspiration

mm säsong/år

Högsta nederbörd under 7 dagar

mm

år

Längsta torrperiod (med < 1 mm/dag)

dagar

säsong

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Klimatindex Enhet Tidsperiod Torra dagar (med nederbörd < 1 mm) dagar månad Kraftig nederbörd > 10 mm/dygn dagar säsong/år Extrem nederbörd > 25 mm/dygn dagar säsong/år Summa nederbörd mm månad, säsong, år Maximal nederbördsintensitet mm/h år Summa regn mm säsong/år Summa snö mm säsong/år Nettoavrinning mm månad (april-september) Relativ fuktighet > 90

% och medel-

temp. > 10ºC

dagar säsong

Snötäcke dagar år Snödjup 0

  • cm

dagar

år

Snödjup 10

  • cm

dagar

år

Maximalt snödjup (räknat som vatteninnehåll) mm

år

Soltimmar timmar år Kortvågig inkommande strålning W/m

säsong

Kylgraddagar(maxtemperatur > 20ºC)

CDD

månad/år

Värmebölja (dagar i följd med maxtemperatur > 20ºC)

dagar år

Dygnsmaxtemperatur

ºC månad, säsong, år

Varma dagar/högsommardagar (Maxtemperatur >20 ºC) *

dagar säsong/år

Kalla dagar (maxtemperatur < -7ºC)

dagar

år

Vegetationsperiodens slut (sista dag i samman- hängande 4-dags period med medeltemp > 5ºC

dagnr år

Vegetationsperiodens slut för vissa arter (sista dag i sammanhängande 4-dags period med medeltemp > 2ºC)

dagnr år

Vegetationsperiodens början (sista dag i sammanhängande 4-dags period med medeltemp > 5 ºC)

dagnr år

Vegetationsperiodens längd (medeltemp > 2ºC) antal dagar år Vegetationsperiodens längd (medeltemp > 5ºC) antal dagar år Graddagar med medeltemp >20 ºC graddagar år Graddagar med medeltemp > 8ºC under vegetationssäsong (> 5ºC)

graddagar år

Graddagar för uppvärmning (med medeltemp < 17ºC)

graddagar månad, år

Dygnsminimitemperatur

ºC månad, säsong, år

sista vårfrost (minimitemperatur < 0ºC)

dagnr

år

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Klimatindex Enhet Tidsperiod Frostdagar (minimitemperatur < 0ºC ) dagar säsong Tropiska nätter (minimitemperatur >17ºC)* dagar år Dygnsminimitemperatur °C månad, säsong, år Nollgenomgångar (Antal dagar med högsta temp > 0ºC och lägsta temp < 0ºC)

dagar säsong

Dagar med marktemperatur -7ºC

dagar

år

* Indexet har anpassats för att ta hänsyn till att modellerna ger systematisk avvikelse.

Resultaten med det fullständiga kartunderlaget finns på SMHI:s hemsida (http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=8783&l=sv) alternativt (www.smhi.se >Klimat >Klimatscenarier > Klimatscenariokartor)

Referenser

Andréasson, J. (2007). Resultat från modellen HBV Sverige. SMHI. Banverket (2001). Utredning enligt Banverkets regleringsbrev –

behov av åtgärder inom banhållningen med anledning av i framtiden befarade plötsliga högre vattenstånd. Utredning 2001-12-20. Banverket (2005). Banverket och orkanen Gudrun. Rapport från

workshop den 27

  • april 2005.

Banverket (2006). Raset i Västsverige. Pressmeddelande 2006-12-21 Christensen, J.H., B. Hewitson, A. Busuioc, A. Chen, X. Gao,

I. Held, R. Jones, R.K. Kolli, W.-T. Kwon, R. Laprise, V. Magaña Rueda, L. Mearns, C.G. Menéndez, J. Räisänen, A. Rinke, A. Sarr and P. Whetton. (2007). Regional Climate Projections. In: Climate Change (2007). The Physical Science Basis. Contribution of Working Group I to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change [Solomon, S., D. Qin, M. Manning, Z. Chen, M. Marquis, K.B. Averyt, M. Tignor and H.L. Miller (eds.)]. Cambridge University Press, Cambridge, United Kingdom and New York, NY, USA. Christensen, T. (2007). Föredrag vid regeringens klimatseminarium

den 7 mars 2007.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

DS 2005:55. Sveriges fjärde nationalrapport om klimatförändringar. Försäkringsförbundet (2007). Statistik från Försäkringsförbundet

beräkningar och uppskattningar från de fyra största försäkringsbolagen åren 1997–2007. Hovsenius, G. och Kjellström, E. (2007). Konsekvenser för vind-

kraften i Sverige av klimatförändringar. Elforsk rapport nr 07:33. IPCC (2000). Emissions Scenarios. Special report of the Inter-

governmental Panel on Climate Change. [Nakicenovic, N. and Swart, R. (eds.)] Cambridge University Press, UK. pp 570. IPCC (2001). Climate Change 2001: The Scientific Basis. Contri-

bution of Working Group I to the Third Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change [Houghton, J.T., Y. Ding, D.J. Griggs, M. Noguer, P.J. van der Linden, X. Dai, K. Maskell, and C.A. Johnson (eds.)]. Cambridge University Press, Cambridge, United Kingdom and New York, NY, USA, 881 pp. IPCC (2007). The Physical Science Basis, AR 4, WG1. Summary for

policymakers. IPCC (2007b). Climate Change 2007: The Physical Science Basis.

Contribution of Working Group I to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change [Solomon, S., D. Qin, M. Manning, Z. Chen, M. Marquis, K.B. Averyt, M. Tignor and H.L. Miller (eds.)]. Cambridge University Press, Cambridge, United Kingdom and New York, NY, USA, 996 pp. [Under tryckning, se även (senast verifierad 27 augusti 2007) http://ipcc-wg1.ucar.edu/wg1/wg1-report.html Jones, C.G., et al. (2004). The Rossby Centre Regional Atmospheric

Climate Model Part I: Model Climatology and Performance for the Present Climate over Europe. Ambio 33:4

  • 199−210.

Kjellström, E., Bärring, L., Gollvik, S., Hansson, U., Jones, C.,

Samuelsson, P., Rummukainen, M., Ullerstig, A., Willén U. and Wyser, K. (2005). A 140-year simulation of European climate with the new version of the Rossby Centre regional atmospheric climate model (RCA3). Reports Meteorology and Climatology 108, SMHI. Kleman, J. (2007). Föredrag vid regeringens klimatseminarium den 7

mars 2007.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Mark F., Meier F., Mark B., Dyurgerov, Ursula K. Rick , Shad

O'Neel , W. Tad Pfeffer, Robert S. Anderson , Suzanne P. Anderson, Andrey F. Glazovsky (2007). Glaciers Dominate Eustatic Sea-Level Rise in the 21st Century. Science 19 July 2007 Mauritzen, C. (2007). Föredrag vid regeringens klimatseminarium

den 7 mars 2007. Meier, H. E. M., et al. (2003). A multiprocessor coupled ice-ocean

model for the Baltic Sea: Application to salt inflow. J. Geophys. Res. 108:C8,/ 3273, doi:10.1029/2000JC000521. Meier, H.E.M. (2006). Baltic Sea climate in the late twenty-first

century: a dynamical downscaling approach using two global models and two emission scenarios. Clim. Dyn., 27(1), 39

doi: 10.1007 / s00382-006-0124-x. Meier, H.E.M., E. Kjellström, and L. P. Graham (2006). Estimating

uncertainties of projected Baltic Sea salinity in the late 21

st

century. Geophys. Res. Lett, Vol. 33, No. 15, L15705, doi: 10.1029/2006GL026488 Meier, H.E.M., R. Döscher, and A. Halkka (2004). Simulated

distributions of Baltic sea-ice in warming climate and conesquences for the winter habitat of the Baltic ringed seal. Ambio, 33, 249

Meier, H.E.M., B. Broman, and E. Kjellström (2004b). Simulated

sea level in past and future climates of the Baltic Sea. Clim. Res., 27, 59

Näringsdepartementet (2005). PM 2005-03-10. Naturvårdsverket (2007). FN:s klimatpanel 2007. Den Naturveten-

skapliga grunden. Rapport 5677. Nilsson C, Stjernquist, I, Bärring, L, Schlyter P, Jönsson A-M,

Samuelsson H. (2004). Recorded Storm Damage in Swedish Forests 1901

2000. Forest Ecology and Management,

199:165

Persson, G, Bärring, L., Kjellström E., Strandberg, G. och

Rummukainen, M. (2007) Climate indices for vulnerability assessments, SMHI Reports Meteorology and Climatology, No 111. Post- och Telestyrelsen (2005). Elektroniska kommunikationer och

stormen den 8

9 januari 2005. Hur uppnås robustare elektroniska

kommunikationer? Rapport nr PTS-ER-2005:9.

Klimatet hittills och i framtiden SOU 2007:60

Rankka, K. och Rydell, B. (2005). Erosion och översvämningar.

Underlag för handlingsplan för att förutse och förebygga naturolyckor i Sverige vid förändrat klimat. Deluppdrag 2. SGI, Varia 560:2. SGI (2006). På säker grund för hållbar utveckling. Förslag till

handlingsplan för att förutse och förebygga naturolyckor i Sverige vid förändrat klimat. Dnr 3-0503-0151. Skogsstyrelsen (2006). Stormen 2005 – en Skoglig analys. Skogs-

styrelsen meddelande 1. SMHI (1998). Väder och Vatten, december 1998. SMHI (2001). Höga flöden juli år 2000. Sammanställning av hydro-

logiska förhållanden, skador, räddningsåtgärder och problem vid dammar. SMHI rapport. Uppdragsgivare Svenska Kraftnät, 2001 Nr 15. SMHI (2001b). Väder och Vatten under ett århundrade 1900

1999,

(december 1999, nytryck juni 2001), Faktablad nr 7 (tidigare Fakta nr 3). SMHI (2006). Klimat i förändring. En jämförelse av temperatur och

nederbörd 1991

2005 med 1961

1990. SMHI Faktablad nr 29

(oktober 2006). SMHI (2007). Väder och vatten juli 2006

juli 2007.

SOU 2006:94 Översvämningshot, Risker och åtgärder för Mälaren,

Hjälmaren och Vänern. Delbetänkande Klimat och sårbarhetsutredningen. Statens energimyndighet (2005). Stormen Gudrun och uppvärm-

ningen. Erfarenheter från elavbrott med inriktning på uppvärmning av byggnader. ER 2005:033. Statens energimyndighet (2005b). Stormen Gudrun – Konsekvenser

för nätbolag och samhälle. ER 2005:16. Svenska Kraftnät (2006). Kort information angående tidigare

väderrelaterade haverier och åtgärder i Svenska stamnätet, PM 2006-06-26. Vaughan, D.G. (2007). West Antarctic Ice Sheet collapse – the fall

and rise of a paradigm. Climatic Change. (Under tryckning, se även http://nora.nerc.ac.uk/769/). Vedin, H., Raab, B. (2005). Klimat sjöar och vattendrag. Sveriges

Nationalatlas.

SOU 2007:60 Klimatet hittills och i framtiden

Vetenskapliga rådet för klimatfrågor (2007). Vetenskapligt underlag

för klimatpolitiken. Miljövårdsberedningens rapport 2007:03. Vägverket (2002). Ökade vattenflöden – Behov av åtgärder inom

väghållningen. Publikation 2002:156. Vägverket (2006). OH-presentation.

4 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

I detta kapitel behandlas sårbarhetsanalyser av ett stort antal sektorer och områden. Varje underavsnitt följer i princip strukturen:

  • beskrivning av system och bakgrund,
  • sårbarheter i dag och inträffade svåra händelser,
  • konsekvenser och kostnader av klimatförändringar och extrema väderhändelser,
  • anpassningsåtgärder och överväganden,
  • forsknings- och utvecklingsbehov samt
  • förslag.

I avsnitt 4.8 sammanfattas konsekvenser och åtgärder i ekonomiska termer. Underlagen till sårbarhetsanalyserna finns i bifogade Bbilagor (DVD-skiva).

4.1. Kommunikationer

4.1.1. Vägar

Konsekvenserna för vägnäten av klimatförändringar kommer att bli betydande. Den ökande nederbörden och ökade flöden innebär översvämningar, bortspolning av vägar och vägbankar, skadade broar samt ökade risker för ras, skred och erosion. En ökad temperatur innebär att skador förskjuts från tjälerelaterade till värme- och vattenbelastningsrelaterade samt minskade underhållskostnader för betongbroar.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Ansvarsförhållanden

Transportpolitikens övergripande mål är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet, vilket ställer krav på tillgänglighet, framkomlighet och säkerhet. Vägverket är ansvarig sektorsmyndighet. Väghållaren har det juridiska ansvaret för vägen, även för att vägen är farbar för främmande/genomgående trafik. Statsbidrag ges till enskilda väghållare för att sköta cirka en fjärdedel av de enskilda vägarna. Vid allvarliga skador kan ansvariga för enskilda vägar söka ekonomisk kompensation hos Vägverket, exempelvis för körskador.

Vägnätet i dag

Sveriges vägar kan delas in efter ansvar, betydelse eller efter vikt för riket som helhet. En indelning efter ansvarsförhållanden ger att vägnätet består av 9 800 mil statliga vägar, 3 700 mil kommunala och 28 000 mil enskilda, varav 15 000 mil är skogsbilvägar. Det statliga vägnätet är indelat efter betydelse i europa-, riks- och länsvägar. Dessutom finns ett av regeringen utpekat stamvägnät som utgör ett riksintresse enligt Miljöbalken, vilket till stor del består av europa- och riksvägar. De svenska europavägarna ingår i det transeuropeiska transportnätverket.

Vägnätet har delats in i fem anläggningstyper vid beaktande av klimatpåverkan:

  • väg (beläggning, överbyggnad, undergrund och trummor),
  • bro,
  • tunnel,
  • färjeläge samt
  • drift och underhåll.

Livslängden varierar kraftigt, från vägbeläggningars cirka 20 års tekniska livslängd, till broars och tunnlars på över 100 år. Sårbarhetsanalysen utgår från befintligt vägsystem samt från en geografisk fördelning som i stort sammanfaller med Vägverkets organisation och de naturliga gränser som kan uttolkas av klimatförändringar, framförallt mellan sydöstra och sydvästra delen av landet, samt mellan södra delen och Mälardalen.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Figur 4.1 Geografisk indelning av landet som grund för sårbarhetsanalyser samt Vägverkets regionindelning.

Källa: Vägverkets rapport till Klimat- och sårbarhetsutredningen

  • gruppen transporter, bilaga B 1.

Stora delar av det glesa statliga vägnätet saknar goda omledningsalternativ. I tätbefolkade delar där större topografiska barriärer saknas finns i regel goda möjligheter att leda om trafiken vid vägavbrott. På landsbygd finns möjligheter att leda om trafiken från nya vägavsnitt om den äldre vägen finns kvar. Vid långvariga avbrott kan provisoriska broar och vägar byggas för att minska samhällsförlusterna.

I den analys som redovisas i Vägverkets rapport till Klimat- och sårbarhetsutredningen – gruppen transporter, bilaga B 1, ingår det statliga vägnätet, däremot inte gator och vägar med kommunalt och enskilt ansvar. Skogsbilvägar har översiktligt studerats inom analysen för skogssektorn, avsnitt 4.4.1. Sårbarhetsanalysen utgår främst från den globala modellen Echam4, utsläppsscenario A2 och tidsperspektivet 2071-2100. Hänsyn tas till övriga scenarier om kraftiga skillnader finns. De anläggningstyper som bedöms påverkas mest av klimatförändringar är i fokus.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Känsliga klimatfaktorer och inträffade extremhändelser

De klimatfaktorer som i första hand påverkar vägnäten är nederbörd, höga flöden, isbeläggning, temperatur, havsnivå och vind.

Nederbörd påverkar väganläggningar i första hand genom grundvattenbildning och avrinning i vattendrag direkt efter regn eller genom snösmältning. Långvarigt regn höjer grundvattennivån och ger förhöjda portryck i jorden, vilket försämrar den naturliga släntstabiliteten. Höga flöden i stora och medelstora vattendrag innebär erosionsrisk med påverkan på slänter vid vattendrag och med åtföljande risk för skred samt även påverkan på brostöd och broöverbyggnader. Höga flöden inträffar i södra Sverige framförallt under senhöst, förvinter och tidig vår, i norra Sverige under snösmältningen. Intensiva regn ger höga flöden i små vattendrag, framförallt under sommar och höst, med risk för erosion, översvämning, bortspolning av väg samt påverkan på bl.a. trummor. Intensiva regn innebär också risk för översvämning vid exempelvis vägunderfarter.

Snö eller underkylt regn på vägbanan påverkar framkomlighet och trafiksäkerhet. Tjälförekomst, medel- och höga temperaturer har betydelse för vägens bärighet och beständighet. Temperaturväxlingar påverkar också brokonstruktioner, liksom vind och isförhållanden. Havsnivåer har betydelse för färjetrafik och lågt liggande tunnlar.

Flertalet av åren 1994 till 2001 var nederbördsrika. Under den perioden inträffade cirka 200 större skador orsakade av höga flöden. Skadorna fördelade sig enligt följande: översvämning 25 procent, bortspolad väg 50 procent, skred och ras 20 procent och underspolade brostöd 5 procent. Störst antal skador inträffade i västra Götaland och Värmland upp till mellersta Norrland. Orsaken till skadorna utgjordes av en kombination av extrema väderhändelser samt geologiska och topografiska förhållanden.

Efter 2001 har några stora skador inträffat. Flera höga vägbankar spolades bort vid Hagfors 2004 efter intensivt regn. Totalkostnaderna översteg 20 miljoner kronor. Sommaren 2006 spolades en vägbank vid Ånn bort efter intensivt regn med åtföljande högt flöde. Vägen var återställd efter två veckor till en kostnad av 6 miljoner kronor. I december 2006 inträffade ett stort skred söder om Munkedal. Skredet omfattade en sträcka på 550 meters längd och 250 meters bredd i en dalsänka där E6 har sin dragning. Återställandet tog närmare två månader. De direkta kostnaderna för

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

återuppbyggnad av vägnätet inklusive återställande av förbiledningsvägar samt färjförbindelse under avbrottstiden uppgick till cirka 120 miljoner kronor, återställningskostnader för Taske å oräknade. Omledningskostnader m.m. utgjorde mer än 50 procent av de direkta kostnaderna. De indirekta konsekvenserna blev omfattande. De två anvisade omledningsvägarna för fjärrtrafik medförde 40 respektive 55 km vägförlängning. De indirekta kostnaderna har uppskattats vara av samma storleksordning som de direkta. Kostnaderna för samtliga stora skador på grund av höga flöden och skred de senaste 12 åren är uppskattad till 1 200 miljoner kronor.

Arbete pågår på Vägverket med att ta fram nya dimensioneringsbestämmelser för nybyggnad och förbättring. Dessa kommer att innehålla riskbaserade funktionskrav med avseende på höga flöden och beaktar konsekvenser av skada. För det befintliga vägnätet har en riskinventering och riskanalys påbörjats. Tyngdpunkten ligger på erosions-, ras- och skredrisker samt sårbara avsnitt för avstängning. Utveckling av metoder för att finna vägtrummor med höga risknivåer vid intensivt regn har påbörjats. En modernisering av metoder för bestämning av dimensionerande vattenflöde och vattennivåer pågår. En översyn av reglerna för erosionsskydd är också planerad.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser samt skadekostnader - nederbörd, flöden och havsnivå

Enligt scenarierna ökar nederbörden i stort över hela landet under vinter, vår och höst. Snötäckets varaktighet och snöns totala vatteninnehåll minskar över hela landet. Mängden snönederbörd minskar i de södra delarna, medan den ökar något i de norra delarna på kort sikt för att därefter successivt minska. Totalt ger detta en ökning av den effektiva nederbörden (nederbörd minus avdunstning), synonymt med avrinning. En minskad tjälförekomst på grund av högre temperatur kommer då att leda till ökad grundvattenbildning under vinterperioden, vilket har betydelse för förutsättningar för ras och skred. Figur 4.2 visar förändringen i effektiv nederbörd under årets olika säsonger och figur 4.3 förändringen i maximal återkomsttid av dagens 100-årsflöde samt den förändrade medelavrinningen.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Figur 4.2 Förändring i effektiv nederbörd, mm/säsong (nederbörd minus avdunstning), 2071

  • relativt 1961−1990 (RCA3-EA2).

Staplarna anger från vänster till höger: vinter, vår, sommar, höst (bilaga B 1).

40,0%

18,8%

-13,3%

26,7%

DJF MAM JJA SON

40,0%

-20,0% -20,0%

22,9%

DJF MAM JJA SON

40,0% 40,0%

-100,0%

33,3%

DJF MAM JJA SON

26,7%

-40,0%

-85,7%

20,0%

DJF MAM JJA SON

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Figur 4.3 Förändrad maximal återkomsttid 2071

  • av dagens lokala

100-årsflöden (RCAO-EA2, RCAO-EB2, RCAO-HA2, RCAO-HB2) samt förändrad lokal medelavrinning 2071

  • relativt

1961

  • (RCAO-EA2)

Kortaste Längsta

Källa: Andréasson et al, 2007b och bilaga B 14; Bergström et al, 2006b.

Skredfrekvensen väntas öka i de områden som redan i dag har höga risker, västra Götaland och västra Svealand, samt längs större delen av ostkusten. Särskilt allvarligt bedöms läget vara i Göta älvdalen, Bohuslän och längs en del av Vänerns tillflöden, men läget kan bli allvarligt även i andra delar av landet. Bedömningen av ras- och skredriskerna grundar sig på en analys från SGI om förändrad jordstabilitet vid klimatförändringar, se vidare avsnitt 4.3.2 (Fallsvik et al, 2007).

Detta samt nästa avsnitt med konsekvensbedömningar bygger på Vägverkets rapport till Klimat- och sårbarhetsutredningen

gruppen transporter, bilaga B 1.

Ett flertal olika konsekvenser bedöms inträffa i vägnätets olika anläggningstyper/delar. Det äldre vägnätet bedöms vara särskilt utsatt beroende på att höga portryck inte beaktats fullt ut vid dimensioneringen. Till stor del är det okänt vilka vägavsnitt som har för låga säkerhetsmarginaler.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Lokala intensiva kortvariga regn ökar i stort sett i hela landet. Antal dagar med kraftigt regn ökar under höst, vinter och vår. Detta kan medföra bortspolning av vägar eller del av väg beroende på erosion. Skador på grund av dämning inträffar ofta vid korsande trummor och mindre rörbroar, vilka i dag dimensioneras för 50årsflöde. Området från västra Götaland och Värmland till mellersta Norrland bedöms vara mest drabbat. För större broar och vägar intill vattendrag bedöms skador på grund av intensiva regn och extrem lokal tillrinning kunna öka väsentligt inom västra Götaland och västra Vänernområdet. Risken för personskador går inte att bortse från.

Ökad frekvens av översvämning av vägar och vägunderfarter förväntas i hela landet vid små vattendrag och för lågt belägna vägar vid medelstora/stora vattendrag i södra och västra Götaland. Utöver konsekvenserna för trafiken innebär översvämningar risk för personskador samt ett ökat underhållsbehov på grund av bärighetsskador.

I bilaga B 1 har en uppskattning gjorts av framtida större årliga skador och skador med några års mellanrum på vägnätet. Kostnaden för skador är svårbedömd på grund av skillnader mellan scenarier. Likaså är frekvensen av stora allvarliga händelser svårbedömd. Stora skred med skadekostnader över 100 miljoner kronor bedöms komma att öka i framtiden. Dessa ingår inte i sammanställningen. I avsnitt 4.3.2 behandlas förändrade risker för ras, skred och erosion.

Tabell 4.1 Skadekostnader på vägnätet för större skador av översvämning, erosion, ras och skred (dagens penningvärde). Skadekostnaderna på lång sikt utgör ett påslag på dagens skadekostnader på grund av klimatförändringar. Stora framtida skred ingår ej (bilaga B 1).

Skadekostnad

1994

(miljoner kronor)

Indirekta kostnader

1994-2006 (procent av skadekostnader)

Ökning av skadekostnader

lång sikt (miljoner kronor)

Översvämning, erosion

65 5

  • 50−150

Ras, skred (ej Munkedal)

15 5

  • 20−50

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Förändringen i snömängder bedöms inte medföra några extra kostnader. Det kommer i stort att innebära en omfördelning av pengar från landets södra delar till de norra, på lång sikt.

I vilken mån lågt liggande broar påverkas av höga flöden beror på brons nivå över högsta högvatten (HHW), vilket för moderna broar är räknat på 50-årsflöde. Mest utsatta är de som byggts de senaste tjugo åren och de äldre broar som är kortare än 8 meter. Vid byggandet av dessa broar har kravet på fri höjd varit 0,3 meter. Om vattnet stiger upp över brons underkant kan konsekvensen bli att vägbanken spolas bort eller att broöverbyggnaden förskjuts i sidled. För broar över små vattendrag gäller liknande förhållanden. Broar grundlagda på grundplattor som vilar direkt på underliggande jord är känsliga för erosion. Broar där brospann är fritt upplagda, dvs. inte är fast förbundna med brostöden eller med angränsande spann, är extra känsliga för erosion.

En höjning av havsnivån i kombination med vind bedöms ge problem för lågt liggande vägtunnlar och vägar i södra Sverige, t.ex. Tingstadstunneln och Götatunneln i Göteborg samt väg E6 vid Ljungskile. Utöver översvämningsrisken finns risk för att konstruktionen kan lyftas. Anpassningsåtgärder förutsätts för att förhindra skador. Det är dock svårt att bedöma omfattning på eventuella skador och åtgärder. Färjelägen, främst på västkusten, kan också behöva anpassas. Några direkta skador bedöms enligt bilaga B 1 inte uppstå, däremot samhällsekonomiska konsekvenser om trafiken inte kan upprätthållas.

I analysen ingår som nämnts ovan endast det statliga vägnätet. Vår mycket övergripande bedömning är att de kommunala och enskilda vägnäten drabbas av konsekvenser av liknande typ som de statliga vägarna avseende ökad nederbörd, flöden och havsnivåer, som översvämning, bortspolning, ras, skred och erosion.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser samt skadekostnader

  • temperatur och vind

Enligt bilaga B 1 bedöms en ökad temperatur och minskat tjäldjup leda till olika konsekvenser för vägöverbyggnad och vägbeläggning. En kortare tjälad period ger minskade deformationer i över- och underbyggnad, men kan kräva större underhåll om tjälen används som en resurs. Slitaget kan även komma att minska på beläggningen. Högre temperaturer och grundvattennivåer ger ökande

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

spårbildning genom deformation. Underhåll för spårbildning bedöms öka med fem procent utom i norr vid låga trafikflöden, där underhållet minskar med fem procent. Ojämnheter bedöms minska med tio procent. I stort förskjuts åtgärderna från tjälerelaterade till värme- och vattenbelastningsrelaterade.

Betongkonstruktioner är känsliga för salt och upprepade fryscykler. Antal nollgenomgångar

  • antalet dagar då temperaturen

passerar noll grader

  • har betydelse för vägnät, broar och vinterväghållning, se figur 4.4.

Figur 4.4 Förändring i antal nollgenomgångar 2011

  • 2041−2070,

2071

  • relativt 1961−1990 under vintersäsongen (RCA3-

EA2), (bilaga B 1).

Antalet nollgenomgångar ökar i Norrland och norra Svealand under vintern, men minskar i övrigt. Bedömningen är att kostnaden för betongreparationer på grund av förändring i antalet nollgenomgångar minskar med 50

  • miljoner kronor per år. En eventuell tösaltning i Norrlands inland kan dock innebära en ökning.

35,7%

64,3%

64,3%

2011-2041 2041-2070 2071-2100

21,1%

36,8%

26,3%

2011-2041 2041-2070 2071-2100

-10,5%

-21,1%

-63,2%

2011-2041 2041-2070 2071-2100

-15,8%

-31,6%

-63,2%

2011-2041 2041-2070 2071-2100

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Temperaturintervallet mellan högsta och lägsta temperatur ökar inte i klimatscenarierna och någon ytterligare säsongsmässig förändring påverkar inte broar. Kunskap saknas i dag om daglig temperaturförändring och dess klimatpåverkan på betongbroar. I de delar av landet som får ett fuktigare klimat kan träbroars livslängd kortas. Ett fåtal stora häng- och snedkabelbroar på västkusten och vid höga kusten drabbas ibland av nedisning, vilket utgör en trafikfara. Nedisning antas i analysen vara beroende av nollgenomgångar. På västkusten minskar dessa, vilket ger ett minskat behov av omledning av trafik. Konsekvenserna vid Höga kusten är svårbedömda.

Stora häng- och snedkabelbroar är känsliga även för kraftiga vindar som kan åstadkomma svängningsproblem. Totalt uppskattas 10

  • höga broar kunna bli påverkade av högre vindlaster och vindhastigheter än i dag. En ökad frekvens av de vindstyrkor som i dag betraktas som kraftiga innebär däremot inte någon ökad risk.

Vår övergripande bedömning är att de kommunala vägnäten drabbas av konsekvenser på liknande sätt som statliga vägar avseende förändrade temperaturer, som slitage, spårbildning, deformationer och betongreparationer samt de enskilda vägnäten till del.

Anpassningsåtgärder och överväganden

Analysen enligt bilaga B 1 visar att väghållningen kommer att påverkas påtagligt. De naturolyckor som skett under 2006 illustrerar det vi kan förvänta oss i framtiden.

Vi anser det mycket viktigt att föreslagna åtgärder, enligt bilaga B 1, vidtas för att öka säkerheten i vägnäten. Åtgärder bör i första hand prioriteras som minskar riskerna för ras, skred och bortspolning av vägar och vägbankar, med hänsyn till de allvarliga konsekvenser detta kan medföra. Klimatförändringar bör ingå som en förutsättning. Områden med befarade ökade flöden bör ges högst prioritet. Detta innebär:

  • fortsatt utveckling och användning av modellen för riskbaserade funktionskrav,
  • riskinventering av känsliga vägavsnitt i befintligt vägnät,
  • tydligare hänsynstagande till risker för ras och skred vid dimensionering och utförande av vägkonstruktioner,
  • fördjupning och tidigareläggning av studie avseende åtgärder kring igensättning av trummor och mindre rörbroar,

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

  • krav på vägars höjdsättning i förhållande till vattennivåer vid nyprojektering,
  • översyn av dimensioneringskrav för vägar avseende återkomsttider och nivåer för flöden, förslagsvis utifrån en återkomsttid på 100 år i stället för 50 år,
  • ökad tillsynsverksamhet och uppföljning efter nybyggnation.

Åtgärder avseende broar och deras sårbarhet för ökade flöden i ett förändrat klimat har likaså hög prioritet. Detta innebär:

  • inventering av broar med en fri höjd <0,3 meter över HHW över hela landet,
  • inventering av broar med en fri höjd <0,5 meter över HHW i de områden där ökade flöden väntas,
  • översyn av krav avseende fri höjd över vatten vid ombyggnation och nyprojektering, förslagsvis utifrån en återkomsttid på 100 år i stället för 50 år,
  • översyn av regler för erosionsskydd,
  • kartläggning av skador på erosionsskydd samt åtföljande åtgärdsprogram avseende sårbarhet mot höga flöden,
  • komplettering av databasen i broförvaltningssystemet med relevanta uppgifter avseende vatten.

Vägverket och Banverket bör samverka vid översyn och utveckling av krav för höjdsättning avseende fri höjd över vatten vid ombyggnation eller nyprojektering.

Vid kartläggningen av risker för översvämning, ras, skred och erosion bör de översiktliga karteringar som Räddningsverket tar fram utgöra ett underlag.

Exploatering av markområden kan bl.a. markant förändra avrinningsförhållanden, med konsekvenser för exempelvis infrastruktur. Vi anser att samverkan och informationsutbyte mellan olika verksamhetsutövare måste öka för att minska risker som påverkar sårbara konstruktioner.

Övriga aktörer inom vägsektorn, kommuner och enskilda väghållare, bör genomföra en motsvarande översyn av vägnätens sårbarhet för klimatförändringar inom eget ansvarsområde.

Ämnet klimatförändringar bör inkluderas i den grundläggande tekniska högskoleutbildningen så att kunskapen höjs om hur klimatförändringar kan påverka konstruktioner inom väg- och

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

brobyggnad. Kunskap om hur de geotekniska förhållandena påverkas av ett förändrat klimat är likaså viktigt i utbildningen. Kostnader för anpassningsåtgärder

I bilaga B 1 redovisas mer utförligt Vägverkets kostnadsbedömningar för förebyggande åtgärder. Kostnaderna för att förebygga större erosions- och översvämningsskador har uppskattats till 150

  • miljoner kronor på kort sikt. Motsvarande kostnader för att förebygga skred uppgår till minst 200 miljoner kronor. För det långa tidsperspektivet är kostnaderna mer osäkra, beroende på om åtgärderna kan vidtas i samband med ordinarie ombyggnad eller ej. En bedömning är att åtgärder för att förebygga erosions-, översvämnings-, ras- och skredskador på lång sikt totalt rör sig om 1 000
  • 000 miljoner kronor. Anpassning av vinterväghållningen innebär att beredskapen i de norra delarna av landet bör höjas. Den totala kostnaden bedöms i stort bli oförändrad med en förskjutning norrut.

Broar över små vattendrag samt längre broar med fri höjd över HHW på mindre än 0,5 meter i områden med risk för ökade flöden kan behöva bytas ut tidigare. Merkostnaden för utbyte av 20 procent av dessa är uppskattad till 720 miljoner kronor fördelat över perioden 2011

  • I landet i övrigt finns ytterligare ett antal små rörbroar med fri höjd mindre än 0,3 meter över HHW. Med samma antagande fås en ökad kostnad på 20 miljoner kronor för dessa. Åtgärder mot ökade vindlaster är kostsamt. Ett fåtal stora broar kan behöva åtgärdas. Ingen anpassningskostnad har kunnat beräknas.

En ombyggnation kan krävas av ett antal färjelägen, främst på västkusten. Någon total kostnad har inte angetts, men en genomsnittlig åtgärdskostnad på ett färjeläge bedöms vara cirka 10 miljoner kronor.

Forskning och utveckling

Vi anser att den pågående forskningen kring prognosmetoder för att bedöma grundvattentryck och portryck i ett förändrat klimat bör breddas till att även omfatta metoder vid förändrad markanvändning, då detta har betydelse för släntstabiliteten.

Forskning om utveckling av sensorer för mätning av tillstånd i bl.a. vägbankar för att ge förvarning om sättningar eller skred bör vara prioriterat.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Förslag

  • I instruktionen till Vägverket ska framgå att myndigheten får ansvar för anpassning till ett förändrat klimat inom sitt ansvarsområde, se avsnitt 5.10.2.
  • Vägverket bör få i uppdrag att kartlägga och vid behov åtgärda risker för skred, ras, bortspolning, översvämning och erosion på grund av förändrad nederbörd och ökade flöden som kan drabba vägnätet. I uppdraget bör ingå att se över dimensionerande normer för flöden och höjdsättning samt utveckla modeller till stöd för riskarbetet. En plan bör redovisas som underlag för nästa transportpolitiska beslut.

4.1.2. Järnvägar

Klimatförändringarna kan allvarligt påverka järnvägsnätet. Större nederbördsmängder och intensivare nederbörd innebär översvämningar, genomspolning av bankonstruktioner med risk för åtföljande ras och skred. Ökade flöden ger ökad risk för erosion vid brostöd och anslutande bankar. Den ökade temperaturen under vintern minskar risken för rälsbrott, medan den under sommaren innebär ökat underhåll. Kraftigare vindar och ökade risker för stormfällning av skog ger konsekvenser för kraftmatningen.

Ansvarsförhållanden

Banverket är ansvarig myndighet med ett samlat ansvar för att järnvägssektorn utvecklas enligt transportpolitiska mål. Ansvaret innebär drift och förvaltning av statens spåranläggningar, samordning av lokal, regional och interregional järnvägstrafik samt stöd till forskning. Planering av järnvägsbyggande regleras i Lagen om byggande av järnväg. Planeringsprocessen syftar till att ge byggandet av järnvägar anknytning till övrig samhällsplanering och miljölagstiftning. Tillkomsten av vissa järnvägar ska enligt Miljöbalken tillåtlighetsprövas.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Järnvägsnätet i dag

Det svenska järnvägsnätet består av närmare 12 000 spårkilometer. Banverket förvaltar cirka 90 procent av dessa. Övriga förvaltare är bl.a. Inlandsbanan AB, Arlandabanan och Öresundskonsortiet. Det kapillära nätet ägs av kommuner eller privata intressen. Järnvägsnätet är uppbyggt av spår, ballast, banunderbyggnad, undergrund, växlar, avvattningsanläggningar, broar, stödmurar och tunnlar. Kontaktledningar, kraftmatning, signalsystem, kablar med gravar, trummor m.m. krävs för drift av järnvägsnätet. Vissa kontaktledningar har dimensionerats för särskilt hög vindlast. Ett mindre antal skred- och lavinvarningsanläggningar finns. Banverket förvaltar också fastigheter där förorenad mark kan förekomma.

Anläggningarnas livslängd påverkas av trafikintensiteten, underhållsfrekvensen och anläggningsår. Signalsystemen har kort livslängd på grund av snabb teknikutveckling. Växlar har en livslängd på 20 år, trummor och broar på uppemot 100 år. Banverket underhåller och utvecklar järnvägen för att möta omgivningens krav, som främst är inriktat på ökade hastigheter, tyngre tåg, ökad hänsyn till miljön, buller, vibrationer m.m.

Sårbarhetsanalysen utgår från befintligt system

  • anläggningar på stambanor med högsta tillåtna hastighet på 200 km/h, största tillåtna axellast på 25 ton och med aktuell livslängd, kontinuerligt underhåll samt byte av materiel. Rullande material och utrustning inomhus ingår inte i analysen.

Systemets redundans består av omledning på andra linjer, dubbelspår och täthet mellan stationer där trafikreglering kan ske. Cirka 70 procent av nätet är enkelspårigt och då främst i norra Sverige. Från Västerbotten finns inte tillräcklig omledningsmöjlighet för trafiken på övre Norrland.

Järnvägsdriften är kraftigt elberoende. I stort sett all trafik sker med eldrivna fordon. Störningstoleransen bedöms redan utan extrema väderhändelser som relativt låg, bl.a. beroende på att cirka en tredjedel av nätet har trafikmängder som ligger nära kapacitetstaket.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Figur 4.5 Det svenska järnvägsnätet

Källa: Banverket, 2007.

Känsliga klimatfaktorer och inträffade extremhändelser

Järnvägsnätet är känsligt mot klimatfaktorer med kraftig intensitet kopplat till nederbörd och höga flöden, långvarig nederbörd och större snömängder. Högre temperaturer, också i kombination med ökad luftfuktighet, ökat antal nollgenomgångar liksom ökad vindhastighet och förändringar i åskfrekvens har också stor betydelse.

Södra och västra banregionerna drabbades kraftigt vid stormen Gudrun 2005 på grund av nedfallna träd, förstörda kontaktledningar och utebliven elförsörjning. Bristen på fungerande telekommunikationer och elförsörjning försenade återuppbyggnaden.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Stormen Per 2007 orsakade också stora skador, men inte i samma omfattning som Gudrun. Skadekostnaderna uppgick till 132 respektive 50 miljoner kronor. Ett program för trädsäkring har tagits fram som innebär att träd utmed banor avverkas eller hålls låga. Tilläggsanslag med totalt 50 miljoner kronor har begärts för åren 2008

  • När denna första insats är genomförd bedöms kostnaden för vidmakthållande bli 5 miljoner kronor per år.

Sommaren 2006 rasade en järnvägsbank i Ånn på grund av intensivt regn uppströms och därav högt flöde med åtföljande erosion och ras. Ett tåg passerade olycksplatsen strax innan raset. En olycka med risk för liv eller personskador var med andra ord inte långt borta. Återuppbyggnaden innebar en kostnad på 7 miljoner kronor. I december samma år inträffade ett stort skred vid Munkedal. Skredet omfattade en sträcka på 550 meters längd och 250 meters bredd i en dalsänka där bl.a. Bohusbanan var dragen och medförde stora skador. Återuppbyggnaden kostade 23,5 miljoner kronor. Järnvägsnätet drabbas också av översvämningar, exempelvis i Mölndal december 2007 till en kostnad av 5 miljoner kronor.

Följande generella uppskattning kan göras av avbrottstider med anledning av skador. En reparation av en bortspolad järnvägsbank kan normalt utföras inom några dagar till några veckor. Byte av en mindre bro som allvarligt skadats tar cirka 6

  • månader. Allvarlig skada av en stor bro innebär två à tre år för byte. Tillfälliga förbindelser kan oftast upprättas genom reservbromateriel.

Efter raset i Ånn fick Banverket i uppdrag av regeringen att redovisa bl.a. vilka åtgärder som vidtagits eller planeras att vidtas för att bedöma och förebygga risker mot ras, skred och erosion. Förslag på åtgärder på kort sikt som lämnats är utökad tillsyn, underhåll och upprustning, komplettering av anläggningsregistret, kompetensutveckling samt utveckling av ett system för riskbaserad tillståndsbedömning av anläggningar liknande det system Vägverket använder. På medellång och lång sikt har förslag lämnats om utökad kunskap och forskning, anpassning av regelverk och metoder till nya förhållanden samt förändrade dimensioneringsgrunder. (Banverket, 2006)

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Både positiva och negativa konsekvenser förväntas utifrån de olika klimatscenarierna. Konsekvenserna enligt Klimat och sårbarhetsutredningen

Påverkan på järnvägssystemet, bilaga B 2, är en

genomsnittlig bedömning utifrån de olika klimatscenarierna och tidsperspektiven samt gäller i huvudsak för landet generellt.

Nederbördsmängderna ökar enligt scenarierna i större delen av landet, i synnerhet under höst och vinter, intensiteten likaså. De större mängderna nederbörd medför ökad risk för infiltration och erosion av ballast och banunderbyggnad och därmed minskad bärighet. Figur 4.6 visar maximal nederbörd under sju dygn i följd, vilket främst påverkar mindre och medelstora vattendrag.

Figur 4.6 Förändrad maximal nederbörd under sju dygn i följd för tidsperioderna 2011

  • 2041−2070, 2071−2100 relativt

1961

  • (RCA3-EA2)

Källa: SMHI, 2007.

Plötsliga stora flöden innebär risk för genomspolning av bankroppen och undergrunden med åtföljande ras och skred. Vid fjällnära sluttningar ökar risken för slamströmmar. Ökade flöden medför också starkt ökad risk för erosion vid brostöd, landfästen och anslutande bankar. Förutsättningarna för erosion, ras, skred och slamströmmar bedöms öka i flera delar av landet, se vidare avsnitt 4.3.2.

Lågt liggande tunnlar, som är relativt okänsliga för andra klimatfaktorer, kan drabbas av översvämning. Även elektroniska anläggningar är känsliga. Vid översvämning av förorenade områden finns

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

en ökad risk för urlakning av farliga ämnen. Figur 4.7 visar förändringar av medelflödet, lokal avrinning, vid ett förändrat klimat.

Figur 4.7 Flödesförändringar lokalt för de tre framtidsperioderna 2011

  • 2041−2070, 2071−2100 relativt 1961−1990

(RCA3-EB2)

Källa: Bergström et al, 2007.

Snötäckets utbredning samt snöns totala vatteninnehåll minskar generellt sett över hela landet. För Norrland kan man däremot se att snömängden ökar under december, januari och februari till 2020-talet för att därefter minska, vilket kan medföra större röjningsbehov och avsmältningsvolymer.

De högre sommartemperaturerna ger ökad risk för solkurvor. Ett varmt klimat skulle kunna leda till mer lövinslag i skogen med mer lövhalka och åtföljande trafikstörningar samt höjd humusinblandning i ballast och i avrinningsanläggningar, vilket ställer krav på ökat underhåll. Ökade vintertemperaturer, närmare noll grader, kan påverka växlarnas rörlighet, då is från fordon lättare lossnar och blockerar växlarna. En positiv konsekvens med högre vintertemperaturer är minskad risk för rälsbrott. Nedisning av kontaktledningar bedöms inte öka. Nedisning kan annars innebära ökad risk för trafikstörningar, då främst i övre Norrland, och i kombination med ökade vindar.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Olika klimatmodeller ger olika resultat avseende vind. De pekar dock generellt på en liten ökning av medelvinden. I Echam4modellen ökar den maximala byvinden i större delen av landet, störst i kustnära trakter, i södra Sverige och i norra Norrland. Frekvensen av byvind ökar också något, främst längs de södra och sydvästra kusterna. Detta kan medföra ökade krav på kraftigare konstruktioner av kontaktledningar. Dessutom ökar risken för fallande träd, se avsnitt 4.4.1, och därmed behovet av att fälla träd på annans mark för att minska skadorna.

Klimatunderlag saknas avseende åska. Ingen konsekvensbedömning har därför kunnat göras. Åska är en faktor som kan påverka både elleveranser och icke EMP-skyddade elektroniksystem (elektromagnetisk puls).

Anpassningsåtgärder och överväganden

Järnvägsnätet är känsligt för ett flertal klimatfaktorer. Störningar i driften ger omfattande konsekvenser för samhället och allmänheten. Analyserna över ändrade förutsättningar för olika jordrörelser i ett förändrat klimat påverkar olika tekniska system däribland järnvägsnäten. De ras och skred som inträffat under förra året understryker vikten av förebyggande åtgärder.

I bilaga B 2 föreslås olika åtgärder. Behovet av systemförändringar anges främst omfatta den tekniska utvecklingen av järnvägssystemet med inriktning på robusthet och säkerhetshänsyn i planeringen, att systemet utformas för att tåla störningar i högre grad än idag. Ett slimmat system anges inte garantera framkomlighet i ett framtida klimat.

Vi anser det angeläget att föreslagna åtgärder, enligt bilaga B 2 och enligt Banverkets förslag i sin redovisning av tidigare nämnda regeringsuppdrag, vidtas för att öka säkerheten i järnvägssystemet. Vi anser att åtgärder i första hand bör prioriteras som beaktar risken för skador på grund av ökad nederbörd och ökade flöden och med beaktande av klimatförändringar, med tanke på de allvarliga konsekvenser detta kan medföra avseende ras, skred och erosion och risk för människoliv. Detta innebär:

  • kartering av riskområden,
  • utökning av resurser för besiktning, underhåll och banupprustning av befintliga anläggningar, t.ex. avvattningsanläggningar,

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

  • förbättrat erosionsskydd vid broar, trummor och andra platser med stora flöden,
  • upprättande av en modell för riskbaserad bedömning och identifiering av riskobjekt, t.ex. objekt som belastas högre än vad de dimensionerats för och objekt utsatta för höga flöden,
  • översyn av dimensioneringskrav avseende återkomsttider och nivåer för flöden med beaktande av förändringar i klimatet,
  • kompetenshöjning.

Vägverket och Banverket bör samverka vid översyn och utveckling av krav för höjdsättning avseende fri höjd över vatten vid ombyggnation och nyprojektering.

Vid kartläggningen av risker för översvämning, ras, skred och erosion bör de översiktliga karteringar som Räddningsverket tar fram utgöra ett underlag.

Vi anser också att övriga åtgärder bör vidtas som nämns i bilagan. Det gäller översyn av standarden för dimensionering av kontaktledningsanläggningar, översyn av trädgator intill elektrifierad bana samt en fortsatt strävan att göra planeringen mer inriktad på att skapa robusta och säkra system enligt Banverkets handbok (BVH). Åtgärderna har betydelse för att minska skador till följd av ökade vindhastigheter.

Exploatering av markområden kan förändra bl.a. avrinningsförhållanden markant, med konsekvenser för exempelvis infrastruktur. Vi anser att samverkan och informationsutbyte mellan olika verksamhetsutövare måste öka, exempelvis mellan markägare och drift- och underhållsansvariga av järnvägsnät, så att risker som påverkar sårbara konstruktioner minskar.

I den grundläggande tekniska högskoleutbildningen bör ämnet klimatförändringar och dess effekter inkluderas så att kunskapen höjs om hur klimatförändringar kan påverka konstruktioner inom järnvägsbyggandet. Viktigt område med betydelse för bankonstruktioner är hur ett förändrat klimat påverkar de geotekniska förhållandena.

Banverkets bedömning av kostnaden för förebyggande åtgärder inledningsvis framgår av tabell 4.2.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Tabell 4.2 Kostnad för anpassningsåtgärder, miljoner kronor per år, 2007 (bilaga B 2)

Åtgärder Kostnad

Avvattningsanläggning, erosionsskydd

10

Underhållskostnad (besiktning, utökade åtgärder)

15

Trädsäkring 50 (åren 2008-2009)

5 (från år 2009)

Utbildning 1

Forskning och utveckling

Banverket bedriver i dag egen sektorsforskning avseende material och utformning av laster och hastigheter. Denna forskning anser vi bör beakta dimensionering vid förändrade flöden.

Banverket deltar i dag i forskning om övervakning av infrastruktur med hjälp av sensorer som mäter tillstånd i bankar, spår och broar för att ge förvarning om sättningar eller skred. Denna forskning är viktig med avseende på ökad nederbörd och ökade flöden.

Vi anser det viktigt att ytterligare klimatindex beräknas som är av vikt för järnvägssystemet. I nuläget saknas index för åska avseende frekvens och intensitet. Behov finns också av fler och säkrare scenarier avseende vind.

Förslag

  • I instruktionen till Banverket ska framgå att myndigheten får ansvar för anpassning till ett förändrat klimat inom sitt ansvarsområde, se avsnitt 5.10.2.
  • Banverket bör få i uppdrag att kartlägga och vid behov åtgärda risker för skred, ras, bortspolning, översvämning och erosion av förändrad nederbörd och ökade flöden som kan drabba järnvägsnätet. I uppdraget bör ingå att se över dimensionerande normer för flöden och höjdsättning samt utveckla modeller till stöd för riskarbetet. En plan bör redovisas som underlag för nästa transportpolitiska beslut.
  • Banverket bör få i uppdrag att göra en översyn av standarden för dimensionering av kontaktledningsanläggningar samt de ytter-

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

ligare åtgärder som kan krävas för att öka robustheten avseende framförallt kraftig vind.

4.1.3. Sjöfart

Sjöfarten påverkas inte i någon större utsträckning av klimatförändringarna. En minskad förekomst av havsis, både vad gäller säsong och utbredning, är positivt för sjöfarten. Ett högre vattenstånd kan påverka hamnverksamheten negativt längs Sveriges sydligaste kuster. En eventuell ökning av extrema vindar skulle kunna medföra problem för sjöfarten.

Systembeskrivning av sjöfarten

Sjöfarten består i huvudsak av följande delsystem:

  • hamnar (allmänna i huvudsak kommunägda hamnar, industriägda lastageplatser samt fritidsbåtshamnar och marinor),
  • Sjöfartsverkets ansvarsområde i form av farleder, kanaler isbrytning, sjögeografisk information, sjötrafikinformation, lotsning, sjöräddning och sjöfartsinspektion (kanalerna i Mälaren och Hjälmaren har behandlats i SOU 2006:94),
  • rederinäring (svensk och utländsk) samt underleverantörer och serviceföretag.

Det finns ett 50-tal allmänna hamnar längs Sveriges kust. Till dessa ska läggas ett betydande antal industriägda hamnar av vilka åtminstone ett 10-tal är av stor betydelse för svensk industri och näringsliv. Hamnar som i dag har omfattande färje- och/eller kryssningstrafik är på västkusten Göteborg, Halmstad och Varberg, på sydkusten Helsingborg, Malmö, Trelleborg, Ystad, Karlshamn och Karlskrona, på östkusten Oskarshamn, Nynäshamn, Stockholm och Kapellskär. Kombinationsfärjetrafiken svarar för cirka 30 procent av utrikeshandeln mätt i ton och cirka 60 procent i värde. Av dessa hamnar svarar Göteborg, Trelleborg och Stockholm för två tredjedelar av godsvolymen.

Det svenska farledsnätet i form av kustleder och skärgårdsleder omfattar cirka 6 000 nautiska mil, vilket motsvarar ungefär 1 100 mil. Till detta kommer cirka 300 nautiska mil (55 mil) insjöleder. Säkerhetsanordningarna i dessa farleder utgörs av 1 100 fyrar och

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

5 000 bojar och prickar. Hamnarna ansvarar normalt för verksamheten inom ett fastställt hamnområde. Det finns även ett stort antal säkerhetsanstalter i anslutning till hamnarna vilka sköts av Sjöfartsverket, de allmänna hamnarna eller annan huvudman, t.ex. kommuner.

Sjöfarten svarar för cirka 90 procent av den svenska utrikeshandeln. För importen av råolja, oljeprodukter och annan energiråvara finns knappast något annat alternativ. Samma förhållande gäller export av malm, stål- och skogsprodukter. Logistik- och transportsystemens utveckling och integrering i s.k. intermodala transportlösningar, med krav på säkra, regelbundna och tidsanpassade flöden, bl.a. för att undvika lageruppbyggnad, har medfört att hela transportkedjan generellt blivit mer känslig för störningar. Under dagens förhållande kan transport-, energi- och kommunikationssystemen lokalt tillfälligt kan slås ut av oförutsedda oväder.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser samt kostnader

De klimatfaktorer som har störst betydelse för sjöfartssektorn är förändrat vattenstånd samt förändrade vind- och isförhållanden, se Underlag för Klimat- och sårbarhetsutredningen om sjöfartssektorn, bilaga B 3.

Allmänt kan sägas att högt vattenstånd från sjösäkerhetssynpunkt är bättre än lågt. Ett högre vattenstånd ökar säkerhetsmarginalerna i farleder och hamnbassänger. Landhöjningen i norra Sverige skapar på sikt problem då säkerhetsmarginalerna mellan fartygens lägsta punkt och farledsbotten blir allt mindre. För särskilt känsliga farledsavsnitt finns därför kontrollprogram utarbetade för att tillgodose säkerhetsmarginalerna. I några fall, t.ex. på avsnitt i farlederna i Mälaren, har tillåtet leddjupgående fått minskas.

Högscenariot med en global havsnivåhöjning på 88 cm och 100årsvattenstånd år 2071

  • ger med hänsyn tagen till landhöjning/sänkning en högvattennivå i södra Sverige på uppemot 2 meter över dagens medelvattenstånd, se avsnitt 3.5.4. Hamnarna kan inte fungera om vattennivån når över kajkrönen, som i genomsnitt ligger cirka 2,0
  • meter över medelvattennivån, i vissa fall lägre. Då ligger inte bara kajer, utan också tillfartsvägar under

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

vatten. Konsekvensen blir att hamnverksamheten upphör. Av säkerhetsskäl bör fartyg inte ligga kvar vid förtöjningsanordningar som ligger under vattenytan. Vid det framtida 100-årsvattenståndet skulle konsekvenser kunna uppstå för hamnar i de sydligaste delarna av landet. I andra områden längs kusten samt vid lägre havsnivåhöjningar bedöms konsekvenserna bli ringa enligt bilaga B 3. Fasta utmärkningar är placerade så att de inte ligger under vattenytan ens vid mycket höga vattenstånd. Farleder förblir fullt brukliga även vid mycket höga vattenstånd.

Klimatförändringar ökar på många håll risken för höga vattennivåer i insjöar och andra vattendrag. Vid en vattennivå motsvarande en 100-årsnivå skulle t.ex. sjöfarten på Vänern allvarligt störas och vid än högre nivåer accentueras problemen, se SOU 2006:94.

Vid enstaka störningar blir konsekvenserna utebliven produktion under en period. Vid återkommande störningar kan det däremot orsaka allvarliga problem och påverka förtroendet för sjöfarten. Vår region av världen kommer dock i relation till andra delar av världen inte att drabbas särskilt hårt av klimatrelaterade störningar. En djupare analys av kostnader till följd av störningar är svår att genomföra på grund av osäkerhet om vilka industrier som kommer att drabbas.

Det finns i dagsläget restriktioner som anger högsta tillåtna vindstyrka och våghöjd för när olika typer av fartyg får anlöpa eller avgå från hamn och passera känsliga farledsavsnitt. Sådana restriktioner, som är beroende av farledens utformning och utsatthet för väder och vind, tillämpas vid lotsning av fartyg. Särskilda restriktioner gäller för passagerarsjöfart som färje- och kryssningstrafik samt för så kallade bilfartyg, som genom sin stora överbyggnad är mer vindkänsliga än andra fartyg.

Med ökade vindar skulle trafiken på vissa hamnar tvingas till mer eller mindre långa avbrott med en ökad oregelbundenhet i trafiken som följd. För kombinationsfärjetrafiken skulle detta leda till stora effekter för den svenska utrikeshandeln med risk för konsekvenser för hela transportkedjan, från producent till konsument.

Havsisen väntas minska kraftigt både vad gäller utbredning och issäsong. Endast i Bottenviken kommer havsis i slutet på seklet att förekomma i någon större omfattning och då endast under någon/några månader beroende på klimatscenario, se avsnitt 3.5.4. Detta innebär att vintersjöfarten på svenska hamnar underlättas,

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

särskilt på hamnarna från Gävle och norrut. Behovet av isbrytarassistans, och därmed såväl Sjöfartsverkets som hamnarnas kostnader för isbrytning, minskar. i dag kan kostnaderna för Sjöfartsverkets isbrytning variera från cirka 150 miljoner kronor en mild vinter, 200 miljoner kronor en normal vinter till cirka 250 miljoner kronor en svår vinter. Kostnadseffekterna till följd av en minskad isutbredning är avhängigt när beredskapen kan sänkas, vilket i dagsläget är svårt att bedöma utifrån klimatscenarierna. En annan positiv effekt är att de tidsfördröjningar som vintersjöfart normalt innebär, till följd av ökade väntetider och reducerad fart, minskar, vilket i sin tur minskar behovet av exempelvis lageruppbyggnad.

Med ökande vindar kan enligt bilaga B 3 den sjöräddning som Sjöfartsverket ansvarar för komma att bli utsatt för hårdare påfrestningar. Detta gäller även den sjötrafikinformation som syftar till att öka sjösäkerheten.

Anpassningsåtgärder och överväganden

Klimatförändringarna medför sannolikt inte några större konsekvenser för sjöfarten. Höga vattenstånd kan påverka hamnverksamheten längs Sveriges sydligaste kuster. En eventuell ökning av vindstyrkorna kan ge ökad frekvens av stängning av vissa hamnar med konsekvenser för transportsektorn. Sjöfartsverket bör ges i uppdrag att närmare studera hur ökade vindstyrkor samt ett högre vattenstånd kan påverka hamnverksamheten i Sverige.

Forskning och utveckling

En viktig klimatfaktor för sjöfarten är vind. Klimatunderlaget från Rossby Center är begränsat vad gäller denna faktor. Vi anser det angeläget att forskningen kring förändringar i vindklimatet fortsätter.

Förslag

  • I instruktionen till Sjöfartsverket ska framgå att myndigheten får ansvar för anpassning till ett förändrat klimat inom sitt ansvarsområde, se avsnitt 5.10.2.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

  • Sjöfartsverket bör få i uppdrag att studera risken för avstängning av hamnar till följd av högre vattenstånd och eventuellt ökade vindar samt vid behov ge förslag till åtgärder.

Förslag lämnas också rörande batymetriskt underlag, vilket beskrivs vidare i:

  • avsnitt 5.2.7: Databaser inom olika sektorer och geografiska ansvarsområden.

4.1.4. Flyg

Luftfarten påverkas inte i någon allvarligare grad av klimatförändringarna. Ett varmare klimat kan påverka tjäldjupet med konsekvenser för flygfältens bärighet. Ökade nederbördsmängder belastar flygplatsernas dagvattensystem och kan föranleda en tidigareläggning av planerade ombyggnader. Behovet av avisnings- och halkbekämpningsmedel minskar i de södra delarna av landet, men ökar i stället i norr.

Ansvarsförhållanden

LFV är ett affärsdrivande statligt verk som ska bidra till att de transportpolitiska målen uppnås. Verkets huvuduppgifter är att ansvara för drift och utveckling av statens flygplatser, flygtrafiktjänst i fredstid, civil och militär luftfart samt utbildning av flygledare.

Den 1 januari 2005 avskiljdes LFV:s myndighetsrelaterade avdelningar Luftfartinspektionen samt Luftfart och Samhälle. Dessa avdelningar bildade den nya myndigheten Luftfartstyrelsen. Luftfartstyrelsen har ett samlat ansvar för den civila luftfarten, vilket också inkluderar ett övergripande ansvar för flygtransportsystemets miljöanpassning.

Systembeskrivning och sårbarhet idag

Det finns i dag 42 svenska flygplatser för civil luftfart. Reguljärtrafik bedrivs även vid flygplatser i annan ägo än LFV:s. De flesta av LFV:s flygplatser är byggda mellan 1930

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Tabell 4.3 Sammanställning av flygplatsägare (bilaga B 4)

Flygplatsägare/operatör

Antal Miljoner passagerare

2005

%

LFV, helägda 14 27,6 86,3 LFV, på militär flygplats 2 1,1 3,4 Kommunal/privatägda flygplatser 26 3,3 10,3 Totalt 42 32,0 100

Flygplatserna har omfattande försörjningssystem. Hanteringen av dagvatten är viktig för vattenavrinningen på flygfältsytorna. Andra försörjningssystem som krävs är t.ex. vatten- och spillvattensystem, elkraft-, data- och telesystem samt tekniska försörjningssystem för flygplan inklusive bränsleförsörjning.

Dagvattensystemen på LFV:s flygplatser är i dagsläget till viss del åldersstigna och underdimensionerade. De är i behov av successiv renovering och kapacitetsutbyggnad. Systemet är inte helt redundant vad gäller elförsörjning.

Cirka 60 procent av Sveriges flygplatser där civil flygtrafik bedrivs ligger i närheten av vattendrag och kan drabbas av översvämning. De mest utsatta är:

  • Sundsvall-Härnösand flygplats belägen i Indalsälvens delta,
  • Kalmar flygplats,
  • Göteborg-Säve flygplats med hög grundvattennivå och belägen vid Osbäcken, vilken är översvämningsbenägen,
  • Västerås flygplats utsätts för vattennivåer nära en kritisk gräns vid en 100-årsnivå. Vid en dimensionerande nivå skulle flygtrafiken begränsas, då delar av landningsbanan och trafikledningssystemet berörs (SOU 2006:94).

De stora flygplatserna Arlanda, Landvetter och Luleå har reservlandningsplatser men dessa utgör inga transportalternativ vid längre stopp.

De senaste 10

  • åren har flera extrema väderhändelser verkat störande på flygtrafiken (t.ex. stormen Gudrun 2005, översvämningarna i Mellannorrland juli 2000). Flygtrafiken har dock endast påverkats under en kortare tid vid dessa händelser. För gods är det lättare att hitta alternativa transportvägar än för persontrafiken.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser samt kostnader

Sårbarhetsanalysen utgår främst från den globala modellen Echam4, utsläppsscenario A2 och tidsperspektivet 2071

  • se Redovisning av sårbarhetsanalys inom flygsektorn, bilaga B 4. Den fokuserar på de anläggningstyper som bedöms påverkas mest av klimatförändringar. Hänsyn har tagits till kraftiga skillnader mellan scenarierna.

Känsliga klimat- och väderfaktorer för flygsektorn är: häftiga snöfall, kraftig nederbörd, höga flöden, höjd havsnivå, isbeläggning, mycket kraftig sidvind, dimma, tjäle samt åska. I figur 4.8 visas risk för isbeläggning, uttryckt som antal dagar då maxtemperaturen är under noll grader och nederbörden är större än 0,5 mm.

Figur 4.8 Förändring av isbeläggning, antal dagar per år, för tidsperioderna 2011

  • 2041−2070, 2071−2100 relativt 1961−1990

(RCA3-EA2)

Källa: SMHI, 2007.

Behovet av avisnings- och halkbekämpningsmedel bedöms minska i södra Sverige vid ett varmare klimat, däremot kan det öka längst i norr. De stora flygplatserna är belägna i de södra delarna, varför det totala behovet av avisnings- och halkbekämpningsmedel bör minska. Minskningen av avisningsbehovet bedöms vid 2050-talet kunna uppgå till 50

  • procent, vilket motsvarar en kostnadsminskning med cirka 35
  • miljoner kronor per år. Halkbekämpning bedöms kunna minska med cirka 70
  • procent, vilket

motsvarar en kostnadsminskning med 18

  • miljoner kronor per

år.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Till de negativa konsekvenserna räknas en ökad frekvens av intensiva regn, med följdverkningar för lågt liggande flygplatser samt för flygplatsernas dagvattensystem, se figur 4.9. Dagvattenanläggningarnas kapacitet är ansträngd redan i dagsläget och kommer att belastas ytterligare i ett framtida klimat.

Figur 4.9 Förändring i intensiv nederbörd, mm/h och år, för tidsperioderna 2011

  • 2041−2070, 2071−2100 relativt 1961−1990

(RCA3- EA2)

Källa: SMHI, 2007.

Kalmars flygplats reningsanläggning påverkas av en höjd vattennivå och ökad frekvens av kraftiga regn. Sundsvall-Härnösands flygplats landningsbana kan påverkas negativt till följd av högre vattenföring med ökad erosion.

Ökad nederbörd, högre grundvattennivåer och ökade vattenflöden kan påverka flygfältsytornas bärighet negativt, varför effektiva dagvattensystem kommer att bli än mer betydelsefulla i framtiden.

Vid dimensionering av flygfältets överbyggnad, dvs. den del av vägkonstruktionen som bl.a. har funktionen att utbreda trafikbelastning, är det ofta tjäldjupet som är den styrande faktorn för hur tjock den totala överbyggnaden måste vara och inte lastpåverkan. Ett varmare klimat kan medföra ett minskat tjäldjup vilket i sin tur påverkar dimensionering av flygfälts överbyggnad.

Ökar åskfrekvensen innebära det problemen för flygtrafiken. Framtiden flygtrafik förväntas vara mer beroende av elektronik och därmed mer sårbar för åska. Någon bedömning av konsekvenser av åska har dock inte kunnat göras då underlag om förändringar i åskfrekvens saknas.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Dimma kan påverka flygplatser lokalt. Klimatförändringarna förväntas dock inte påverka förekomsten av dimma i någon högre grad.

Anpassningsåtgärder, kostnader och överväganden

I bilaga B 4 framgår att flygplatserna bedöms vara i bruk verksamma även i utredningens långa tidsperspektiv, 2080-talet. Till 2050-talet är inga särskilda åtgärder planerade ur klimatsynpunkt utan normalt underhåll bedöms komma att vidtas, liksom en löpande anpassning till rådande klimat. Flygplan, vilka har en normal livslängd på 30 år, byts ut efterhand. Underhållsåtgärder som diskuterats är tjockare överbyggnad för att öka flygfältsytornas bärighet och ombyggnader av dagvattensystem på grund av förändrat tjäldjup och ökad nederbörd.

Förändrade tjälförhållanden kan påverka bärigheten hos flygfältsytorna. Rent teoretiskt skulle behov av tjockare överbyggnad på de befintliga asfaltsytorna till följd av minskad tjäle innebära en merkostnad på cirka 300 miljoner kronor fram till år 2080. En stor del av dessa åtgärder bedöms komma att vidtas inom ramen för det kontinuerliga underhållet eller andra förbättringsåtgärder.

Ökad nederbörd kommer att belasta de redan i dag underdimensionerade dagvattensystemen hårdare. Tidigareläggning av redan planerade ombyggnader kan bli nödvändiga. Renoveringen av Kirunas flygplats, en genomsnittsflygplats, dagvattensystem 2002

  • kostade cirka 5,5 miljoner kronor. Med utgångspunkt i vad det kostade att bygga om Kiruna flygplats kan man anta att en ombyggnad av samtliga flygplatsers dagvattensystem i södra Sverige innebär en kostnad i storleksordningen många hundra miljoner kronor. Då dagvattensystemen redan är underdimensionerade i dagsläget är inte hela denna kostnad klimatrelaterad.

Kalmar, Västerås och Sundsvall-Härnösand flygplatser kan behöva vidta åtgärder för att minska risken för översvämningar. Anpassningsåtgärder, i form av utökat erosionsskydd, vid Sundsvall-Härnösands flygplatsflygplats bedöms kosta några tiotal miljoner kronor. En ny reningsanläggning i Kalmar Dämme bedöms kosta cirka 15-20 miljoner kronor.

Vi anser att Luftfartsstyrelsen bör få i uppdrag att tillsammans med LFV göra en sårbarhetsanalys av banors förändrade bärighet på grund av förändrade förhållanden avseende tjäle och grund-

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

vatten. Underlaget avseende förändringar av tjäle med avseende på klimatförändringar bedöms ha varit otillräckligt för att kunna göra en relevant analys. Vi bedömer också att en kartläggning bör göras av behovet av en eventuell tidigareläggning av renovering av flygplatsers dagvattensystem utifrån ökad nederbörd i ett förändrat klimat.

Indirekta kostnader för samhället vid stängning av en flygplats är svåra att kvantifiera. Många gånger är flygplatser öppna, trots svåra väderförhållanden. Däremot kan passagerare ha svårt att transportera sig till flygplatsen. En grov uppskattning av hur stora indirekta kostnader som uppstår ifall Arlanda stängs under ett dygn har gjorts baserat på att kostnaden för endast passagerarnas tidsförluster uppskattas. En försening på fyra timmar per passagerare har uppskattats innebära en kostnad på 50 miljoner kronor per dygn. Om även intäktsförluster medräknas för flygplatsen torde det röra sig om ytterligare cirka 50 miljoner kronor och lika mycket till för flygbolag m.fl., alltså totalt 150 miljoner kronor. För en medelstor flygplats blir siffrorna cirka femtio gånger mindre, cirka 3 miljoner per dygn, se bilaga B 4.

Flygtransportsektorn är kraftigt elberoende. Ett förändrat klimat kan innebära ökad risk för störningar i elförsörjningen. Vi förordar att respektive verksamhetsansvarig för lufttrafiken ges ett uttalat ansvar för att nödvändig reservkraft finns för att upprätthålla driften vid anläggningarna.

Forskning och utveckling

Viktiga klimatfaktorer för flyget är vind, åska och tjäle. Klimatunderlaget från Rossby Center är begränsat vad gäller dessa faktorer. Vi anser det angeläget att forskningen kring dessa klimatfaktorer fortskrider.

Förslag

  • I instruktionen till Luftfartsstyrelsen och LFV ska framgå att myndigheterna får ansvar för anpassning till ett förändrat klimat inom respektive ansvarsområde, se avsnitt 5.10.2.
  • Luftfartsstyrelsen bör få i uppdrag att göra en sårbarhetsanalys av banors förändrade bärighet på grund av förändrade förhållan-

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

den avseende tjäle och grundvatten samt att kartlägga behovet av en tidigareläggning av renovering av flygplatsers dagvattensystem utifrån framtida ökad nederbörd.

4.1.5. Telekommunikationer

Ökade risker för stormfällning påverkar system med luftledningar och även master. Luftledningar kommer att finnas kvar under ett antal år även om utvecklingen går mot radiolösningar och nedgrävning av kablar. De elektroniska kommunikationerna är även kraftigt elberoende. Med hänsyn tagen till både förändringar av klimatet och skogstillståndet samt den pågående ombyggnaden av elsystemet kommer störningar sannolikt fortsatt att drabba de elektroniska kommunikationerna.

Ansvarsförhållanden

Elektroniska kommunikationer utgör en allt viktigare del av vår samhällsinfrastruktur. En avreglering inleddes i början på 1990talet. Post- och telestyrelsen (PTS) är central förvaltningsmyndighet med sektorsansvar inom området, vilket bl.a. innebär att främja tillgången till säkra och effektiva kommunikationer, utöva tillsyn, besluta om skyldigheter och stärka samhällets beredskap mot allvarliga störningar av elektronisk kommunikation. I dag finns omkring 500 teleoperatörer registrerade hos PTS, varav ett mindre antal av dessa äger egen infrastruktur. Den som tillhandahåller allmänna nät eller tjänster ska enligt lagen om elektronisk kommunikation tillse att verksamheten uppfyller rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet samt på uthållighet och tillgänglighet vid extraordinära händelser i fredstid.

Telenäten i dag

Elektroniska kommunikationsnät är system och utrustning för överföring, koppling eller dirigering av signaler via tråd, radiovågor eller på optisk väg. I princip består systemen av terminaler hos användaren, accessnät, transportnät och centrala stödsystem. Accessnät kopplar terminaler till transportnät och består i det fasta telenätet ofta av koppartråd. Radioförbindelse mellan mobiltele-

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

foner och basstationer utgör en annan form av accessnät. Transportnät överbryggar avstånd och förbindelserna utgörs oftast av optisk fiber eller radiolänk. Transportnäten är i stort gemensamma för olika tjänster för elektronisk kommunikation som tele- och datatrafik.

Mängden accessmetoder ger redundans. Utbyggnaden är bättre inom tättbebyggda områden, men i mer glesbebyggda områden finns oftast i dag mer än ett mobilnät och utbyggnaden fortsätter.

Telekommunikationerna är kraftigt elberoende. Stora noder har stationär reservkraft med uthållighet för cirka en veckas drift. Mindre stationer, exempelvis koncentratorer i det fasta telenätet och basstationer i mobilnäten, har batteridrift med varierande uthållighet från tre, fyra timmar och uppåt.

Det gemensamma nödradiosystemet Rakel är under uppbyggnad. Användare av systemet är bland annat verksamheter inom allmän ordning, säkerhet och hälsa. Systemet består av egna mobilstationer, basstationer, växlar och centraler, men kommer till övervägande delen att använda master i befintliga kommunikationsnät. Radiosystemet är likt andra nät elberoende, men har reservkraft med längre uthållighet än övriga nät.

Utöver tillsynsarbetet genomför PTS, i samverkan med operatörer, bl.a. olika typer av robusthetsprojekt i syfte att stärka infrastrukturen för att klara extraordinära situationer där kommersiella grunder saknas. Reservkraftverk, mobila basstationer, redundanta förbindelsevägar och en utveckling av samarbetet mellan el- och telekomoperatörerna är exempel på sådana åtgärder. Åtgärder har vidtagits med beaktande av exempelvis kraftig vind. Andra åtgärder har indirekt haft effekt mot konsekvenser av kraftig vind. Nuvarande strategi är förlängd och gäller till år 2008 (PTS, 2003). PTS budget för robusthetshöjande åtgärder är cirka 200 miljoner kronor per år.

PTS anser inte att det är möjligt att bedöma utvecklingen i de tidsperspektiv som utredningen behandlar på grund av den snabba omsättningstakten och utvecklingen inom sektorn under senare år. Till 2020-talet, som är utredningens korta tidsperspektiv, bedömer PTS dock att mängden luftledningar har minskat. Trenden går mot optisk fiber och trådlös access, som inte är lika väderkänsliga.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Känsliga klimatfaktorer och inträffade extrema händelser

Det fasta nätets luftledningar och de mobila nätens master och antenner är känsliga främst för kraftiga vindar, nedisning, åska, kraftig nederbörd och höga flöden med åtföljande översvämning. Även stationsbyggnader i näten kan vara utsatta. Många av de större stationerna ligger i skyddade utrymmen som inte är väderkänsliga.

Stormarna Gudrun och Per drabbade telekommunikationerna hårt och flera hundratusen abonnenter var utan kommunikationer. Det fasta nätet drabbades hårdast, på vissa håll med veckolånga avbrott eller längre. De mobila näten slogs ut framför allt på grund av elberoendet. En stor del av mobilnäten var igång efter några timmar, andra efter några dagar. Ersättningssystem från operatörer finns för privata kunder beroende på avbrottets längd, medan ingångna avtal med operatören gäller för företagskunder. Systemens tillgänglighet har starka kopplingar till priset på tjänsterna.

Merparten av de fasta accessnäten byggdes upp efter stormen Gudrun, däremot inte efter stormen Per. Dessa ersattes då av trådlös access, som inte är lika väderkänslig som luftledningar. Operatörerna prioriterar återuppbyggnaden av mobila system, inte det fasta nätet. Bedömningen från telekomsektorn är att konsekvenserna på grund av väderstörningar får allt mindre omfattning, då övergången mot radiolösningar och nedgrävning av kablar ökar, medan mängden luftledningar minskar. En avsaknad av fast access bör dock till del innebära att redundansen minskar. Gudrun beräknas ha kostat Telia omkring 500 miljoner kronor i direkta kostnader samt återuppbyggnad. Indirekta kostnader har inte beräknats.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Enligt Elektronisk kommunikation

Tele- och datakommunikations-

system. Möjlig påverkan av förändrade klimat- och väderbetingelser i ett längre tidsperspektiv, bilaga B 5, är PTS bedömning för utredningens korta tidsperspektiv, att även om enskilda delar av systemen går ner på grund av vädret, så kommer de olika systemens robusthet och redundans tillsammans göra att det blir alltmer sällsynt med avbrott. Utrustningen i systemen byts ut så pass

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

frekvent att ingen utrustning uppskattas bli äldre än 10

  • år.

Således skulle inte ens stora förändringar i klimatet ge allvarliga konsekvenser, då en successiv anpassning bedöms ske, enligt PTS.

Vår bedömning enligt klimatscenarierna är att riskerna för stormfällning kan komma att öka till följd av förändrat skogstillstånd, minskad tjälförekomst och ökade extrema vindhastigheter, vilket framförallt påverkar system med luftledningar, men även master, se avsnitt 4.4.1. Utredningens korta tidsperspektiv omfattar 2011

  • Även om utvecklingen går mot radiolösningar och nedgrävning av kablar kommer sannolikt luftledningar att finnas kvar under åtminstone delar av denna tidsperiod. Detta anser vi kan innebära fortsatta störningar i de elektroniska kommunikationerna med allvarliga konsekvenser för viktiga samhällsfunktioner och allmänhet.

De elektroniska kommunikationerna, fast liksom mobil telefoni, är mycket elberoende. Även om en kraftig markförläggning pågår av elkablar under ytterligare ett antal år, så är elbranschens bedömning att luftledningar inom elnäten kommer att finnas kvar i de södra och mellersta delarna av landet i cirka 20

  • år till.

Elnäten i landets norra delar kommer även i framtiden i huvudsak att utgöras av luftledningar, även om dessa i större utsträckning kommer att vara isolerade. (Gode et al, 2007) Med hänsyn tagen till både förändringar av klimatet och den pågående ombyggnaden av elsystemet bedömer vi att störningar sannolikt fortsatt kommer att drabba eldistributionen. I vilken omfattning är dock svårbedömt. Detta innebär följdkonsekvenser för andra system, som telesystemen.

Höga flöden i vattendrag och sjöar anses enligt bilaga B 5 utgöra en osäker faktor som skulle kunna ge konsekvenser för anläggningar nära vatten. Vi bedömer att översvämningar kan vara ett allvarligt problem, särskilt längs vissa vattendrag i sydvästra och västra Sverige. Ingen konsekvensanalys har dock gjorts av vad som skulle kunna drabbas eller vid vilka nivåer störningar kan ske. Av utredningens delbetänkande framgick att det finns stationer och ledningsnät nära vatten som är utsatta (SOU 2006:94).

Ledningar och master är särskilt känsliga för kombinationen hård vind, kraftig nederbörd samt pendling kring noll grader. Förändringar av denna kombination av väderparametrar har vi inte kunnat analysera, varför ingen bedömning av konsekvenser av en förändring av sådana väderleksförhållanden har kunnat göras.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Anpassningsåtgärder och överväganden

Delar av näten för överföring av elektroniska kommunikationer är väderkänsliga. Överföringen är också mycket elberoende. Elsystemet är likaså väderkänsligt. Enligt Förordning (1997:401) med instruktion för PTS framgår av § 3 att PTS ska främja tillgången till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer enligt de mål som anges i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. PTS är enligt denna lag tillsynsmyndighet, vilket bland annat innebär att tillse att operatörernas elektroniska kommunikationstjänster håller god funktion och teknisk säkerhet. Erfarenheter från de senaste årens stormar visar att telenäten inte varit säkra. Ökad redundans och större säkerhet med egen elförsörjning minskar risken för avbrott i de elektroniska kommunikationerna. Vi bedömer det angeläget att PTS får ett förtydligat ansvar för att genom avtalen med operatörerna, eller på annat sätt, säkerställa att telenäten blir mer robusta.

Vår bedömning enligt klimatscenarierna är att riskerna för stormfällning kan komma att öka med åtföljande risk för elavbrott. Vi förordar att respektive verksamhetsansvarig ges ett uttalat ansvar för att nödvändig reservkraft finns för att upprätthålla de egna anläggningarnas funktion.

PTS bör också få ett uppdrag att ytterligare analysera telekomsektorns sårbarhet för extrema väderhändelser inklusive förslag till åtgärder, bl.a. konsekvenser av framtida höjda flöden och vattennivåer. Den av PTS föreslagna studien avseende effekter av störningar för tredje man beroende på klimatfaktorer, se bilaga B 5, bör särskilt beaktas.

Många anläggningar är ensligt belägna. Vi anser att ägare av nät bör tillse att det finns nödvändiga avtal mellan markägare och ägare av tillfartsvägar som säkerställer framkomligheten till anläggningar.

Forskning och utveckling

Känsliga klimatfaktorer för överföring av elektroniska kommunikationer är vind och åska samt kombinationen av hård vind, kraftig nederbörd och pendling kring noll grader. Vi anser det viktigt att klimatforskningen utvecklas kring dessa faktorer.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Förslag

  • PTS bör få ett förtydligat ansvar för att genom avtalen med operatörerna, eller på annat sätt, säkerställa att telenäten är robusta mot klimatförändringar och extrema väderhändelser.
  • I instruktionen till PTS ska framgå att myndigheten får ansvar för anpassning till ett förändrat klimat inom sitt ansvarsområde, se avsnitt 5.10.2.
  • PTS bör få i uppdrag att analysera telekomsektors sårbarhet för framtida extrema väderhändelser som stormar, översvämningar, ras, skred och föreslå åtgärder. Särskilt bör störningar för tredje man beaktas.

4.1.6. Radio- och TV-distribution

Radio- och tv-distributionen bedöms inte påverkas i någon väsentlig grad, men det är angeläget att klimatfrågan och dess påverkan på systemet fortsättningsvis beaktas. Utsändningar av radio och tv är beroende av el. Ett förändrat klimat kan komma att innebära mer stormfälld skog med konsekvenser för eldistributionen och indirekt för radio- och tv-distributionen.

Ansvarsförhållanden

Teracom AB är ett statligt bolag med ansvar att förmedla marksänd radio och tv från public service bolagen. Bolaget har ett rikstäckande länknät som 2007 täcker 99.8 procent av alla svenska hushåll. Teracom har ansvar för att förmedla viktigt meddelande till allmänheten (VMA) och kärnkraftslarm. Post- och telestyrelsen reglerar de frekvenser som Teracom kan utnyttja.

Systembeskrivning och sårbarheter idag

Programutsändningen för radio och tv initieras från Kaknästornet i Stockholm och sprids via det nationella länknätet till 54 storstationer, mellanstationer och slavstationer, varifrån sändningar sker. Storstationerna har master som är 320 meter höga, medan

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

mellanstationernas är 100 meter. Anläggningarna ligger på höjder för att uppnå maximal täckning.

Livslängden beräknas till 60 år för större stationer. På grund av den snabba globala utvecklingen inom området uppger Teracom att det är svårförutsägbart att uppskatta infrastrukturens utveckling i framtiden. En bedömning är att behoven av placering av sändningsutrustning i master kommer att öka, liksom att sändning med fiber eller satellit kan utgöra framtida alternativ.

Länknätet är byggt med krav på redundans. Teracom har en reservplats samt reservvägar för delar av Kaknästornets funktioner. Vid ett bortfall från en storstation kan lokala master i viss mån riktas om samt förstärkas med mobila master. Hela täckningsområdet kan normalt dock ej behållas. För mellanstationer är möjligheten till täckning större. Teracoms stationer har reservsändare att koppla in vid elavbrott. Större stationer kan kompenseras med reservkraft, medan mindre anläggningar som regel inte har någon reservkraft.

Vid stormen Gudrun fungerade nätet i stort. Vissa lokala radio/tv-länkar tappade riktning varvid länkningen stördes. Utsändningen i vissa små områden tystnade på den för området tilldelade frekvensen, men närliggande stationer täckte genom sändning på andra frekvenser. Utsändningarna är beroende av elförsörjning och de slavstationer som saknade reservkraft stoppade. Många stationer är ensligt belägna och behov fanns av transporter för reparation av stationer, mobil reservkraft, service och drivmedel. Den dåliga framkomligheten på vägarna efter stormen utgjorde ett problem. Kommunikation försvårades också utan fungerande telekommunikationer.

Känsliga klimatfaktorer

Länknätet är känsligt för kraftig vind och nedisning samt givetvis också dessa i kombination, vilket kan innebära hög last med risk för haveri. Kraftiga stormar med kringflygande objekt, som t.ex. träd, kan slå av masters staglinor. Vindar som genererar egensvängningar i staglinorna, s.k. högfrekventa svängningar, minskar livslängden på linorna på kort tid, vilket också ökar risken för haveri. Vid ogynnsamma väderbetingelser såsom skiktningar i atmosfären kan så kallad fading uppträda, som hindrar utsändningar. Stationer-

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

na är även känsliga för åska. Surt regn och salt påverkar masterna genom korrosion, vilket förkortar livslängden.

Den geografiska aspekten har stor betydelse. Utsatta områden är västkusten med saltpåverkan från havsvindar samt Höga kusten och fjälltrakterna med nedisning i hög terräng.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Vindunderlaget är svårbedömt och olika klimatmodeller ger olika resultat, men de pekar i stort på en liten ökning av medelvinden. Den maximala byvinden ökar också något i Echam4, främst längs kusterna samt i de södra delarna och i norra Norrland. Enligt Rapport för Klimat och sårbarhetsutredningen från Teracom AB, bilaga B 6, bedöms inte några konsekvenser uppstå som skiljer sig från normala variationer av byvind. Bedömningen anses kunna komma att förändras framöver om ytterligare underlag framkommer. Samma bedömning gäller för nedisning.

Scenarier över åska, högfrekventa vindar och salt saknas och någon kvantitativ bedömning av konsekvenser av dessa faktorer har därför enligt bilaga B 6 inte kunnat göras. En ökning av byvinden längs de södra kusterna skulle dock kunna tänkas ge ökad risk för saltbeläggningar. Kraftig nederbörd bedöms kunna försvaga vägar och försvåra tillträdet till anläggningarna.

Den sammanfattande bedömningen, enligt bilaga B 6, är att radio- och tv-distributionen inte påverkas i någon väsentlig grad utifrån det scenariounderlag som finns framtaget.

Anpassningsåtgärder och överväganden

Vi bedömer att det i nuläget bara finns begränsade behov av anpassningsåtgärder inom radio- och tv-distributionen avseende klimatförändringar utifrån nu befintligt klimatunderlag. Vi anser att Teracom fortsättningsvis bör beakta klimatförändringars och extrema väderhändelsers påverkan på distributionen av radio och tv.

Utsändningar av radio och tv är kraftigt beroende av el och telekommunikationer. Ett förändrat klimat kan komma att innebära kraftigare och mer frekventa starka vindar med ökad storm-

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

fällning och med åtföljande risk för elavbrott. Vi anser därför att Teracom bör inneha nödvändig reservkraft vid sina anläggningar för att kunna upprätthålla radio- och tv-sändningar vid elavbrott.

Radio- och tv-distributionen är beroende av framkomlighet på vägar till ensligt belägna anläggningar samt av vägunderhåll. Vi anser att Teracom bör tillse att det finns nödvändiga avtal som reglerar framkomligheten på vägar till Teracoms anläggningar.

Skadekostnader vid t.ex. masthaveri varierar stort ifrån låga kostnader upp till 10-tals miljoner kronor. Eventuella kostnader för åtgärder för utökning av redundans, mobila reservutrustningar, alternativ distributionsteknik mellan Kaknäs och master samt utbyte av svaga länkar i systemen ligger i storleksordningen mellan 10 och 100 miljoner kronor.

Forskning och utveckling

Det är viktigt att klimatforskningen fortsätter kring extrema väderhändelser i ett förändrat klimat, så att byggnormer och andra underlag för dimensionering av t.ex. master i fortsättningen kan beakta eventuella sådana förändringar. Viktiga klimatfaktorer för utsändning av radio och tv är vind och is, åska samt förändrad koncentration av salt och sur miljö. Upprättande av en strategisk åtgärdsplan för radio- och tv-distributionen för att möta framtida klimatförändringar kräver tillförlitligt underlag om dessa faktorer.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

4.2. Tekniska försörjningssystem

4.2.1. Elsystem och kraftpotentialer

Klimatförändringarna innebär ökad nederbörd vilket skapar mycket goda förutsättningar för en successivt ökad vattenkraftproduktion. Detta kommer dock att kräva vissa investeringar i kraftverken. Även vindkraftproduktionen bedöms kunna öka något. En ökad stormfällning på grund av förändrat skogtillstånd, minskad tjäle och kraftigare vindar kommer säkerligen fortsatt att påverka elnäten negativt, trots den omfattande markförläggning av kablar som nu pågår.

Ansvarsförhållanden

Den 1 januari 1996 reformerades elmarknaden i Sverige och nya regler infördes. Dessa innebar att konkurrens infördes för handel och produktion av el. Nätverksamhet förblev ett reglerat monopol.

Energimyndigheten är central förvaltningsmyndighet angående användning och tillförsel av energi. Myndigheten ska verka för att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Inom Energimyndigheten finns Energimarknadsinspektionen som övervakar och utövar tillsyn på el-, naturgas- och fjärrvärmemarknaderna. Energimarknadsinspektionen är även expertmyndighet vad gäller elhandelsfrågor. Inspektionen utfärdar föreskrifter, granskar tariffer samt beviljar koncessioner för drivande av nätverksamhet. Elnätsföretag lyder under koncessionsplikt.

Svenska Kraftnät förvaltar och driver det svenska stamnätet, inklusive tillhörande anläggningar samt utlandsförbindelser. Svenska Kraftnät har systemansvaret med övervakning och ansvar för den kortsiktiga balansen mellan tillförd och uttagen el i det svenska elsystemet samt motsvarande ansvar för naturgas. Svenska Kraftnät är elberedskapsmyndighet, med ansvar att tillgodose samhällets behov av el i kriser och krig. Svenska Kraftnät har föreskriftsrätt om förhållanden som säkerställer att elförsörjningen fungerar så långt möjligt vid ansträngda situationer.

Elproduktion grundar sig på miljötillstånd enligt Miljöbalken. Länsstyrelser har tillsynsansvar enligt Miljöbalken, i vissa fall även SMHI vad gäller vattenkraft. Statens kärnkraftsinspektion är tillsynsmyndighet för kärnkraftsproduktion enligt kärnenergilagen.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Följande sårbarhetsanalys fokuserar främst på vattenkraftproduktion och elnät.

Kraftproduktionen i dag

Elproduktionen i Sverige domineras av vattenkraft och kärnkraft, se figur 4.10. Utbyggnaden av vindkraft har ökat under senare år, men produktionen är ännu så länge låg. Värmekraft eldad med fossil- och biobränslen (kondenskraft, mottryckskraft m.m.) utgör cirka 5

  • procent, varav den förnybara andelen har ökat de senaste åren. Den nordiska elmarknaden och elutbytet med grannländerna har blivit en förutsättning för Sveriges elförsörjning. Stora sammanbyggda system ger fördelar genom användning av varandras produktionsapparat, men samtidigt minskar reservkapaciteten vilket kan innebära problem vid effekt- och energibrist. Elproduktionen är både effekt- och energimässigt jämt fördelad över landet. Vattenkraften dominerar i norr och kärnkraften i söder. Elanvändningen från Dalarna och söderut utgör 80 procent av den totala användningen. En betydande överföring av elkraft sker därför från norr till söder.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Figur 4.10 Elproduktion i Sverige fördelad på kraftslag, TWh/år

Källa: Bilaga B 8.

Kärnkraftverken bedöms ha en maximal livslängd på cirka 60 år, alltså som längst till cirka 2030. Kraftvärmen körs mest under vintern beroende på produktion av både kraft och värme. Livslängden för kraftvärmeverk är cirka 20

  • år. Anläggningar för kondenskraft har lång livslängd, främst beroende på att de inte ingår i baskraften och därmed har kort drifttid. Vindkraften ger mest kraft under vintern. Vindkraftens variationer behöver regleras med annan kraft, främst vattenkraft. Vindkraftverkens livslängd är 20
  • år. Solfångare används i Sverige i begränsad utsträckning för att producera värme, medan solceller används för produktion av el. En förhållandevis snabb teknisk utveckling pågår av solceller, men fortfarande har dessa svårt att konkurrera med andra elproduktionstekniker.

Vattenkraften körs året runt och används även som reglerkraft. Om det nationella kraftnätet drabbas av avbrott är avsikten att vattenkraften ska återstarta nätet. Den mer storskaliga vatten-

0 20 40 60 80 100 120 140 160

1950 1957 1964 1971 1978 1985 1992 1999 2006

TWh/år

Kondenskraft mm Mottryckskraft Kärnkraft Vindkraft Vattenkraft

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

kraften byggdes ut under 1950- och 1960-talen. Anläggningarna rustas kontinuerligt. Vattenkraftverk har en mycket lång teknisk livslängd, men delar av anläggningar behöver rustas med olika tidsintervall. i dag finns cirka 1 800 vattenkraftstationer, flest i södra Sverige, men med den största installerade effekten i norr. Variationen är stor i antalet drifttimmar beroende på hur utbyggt kraftverket är i förhållande till tillrinningen. Produktionen av vattenkraft varierar betydligt mellan olika år beroende på nederbörd och tillrinning. Magasinsvolymerna är i dag i Sverige 35 TWh. Variationerna kan till dels utjämnas av flerårsmagasin, främst i Norge. Figur 4.11 visar tillrinningsvariationen över året.

Figur 4.11 Tillrinningsvariation i de kraftproducerande älvarna år 2006. Svart kurva – medianvärde; grön kurva – 2006; gråmarkerat fält

  • tillrinning med bedömd sannolikhet 10−90-percentilen senaste 55 åren.

Källa: Bilaga B 8.

Enligt senaste energiproposition ska användningen av förnybara energislag öka och energianvändningen effektiviseras. Biobaserad och naturgasbaserad kraftvärme bedöms enligt Energimyndigheten komma att öka. Användningen av fossila bränslen ska minska.

0 1 2 3 4 5 6 7 TWh/vecka

10% resp 90% sannolikhet, senaste 55 åren Median 2006

J F M A M J J A S O N D

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Vindkraften ska sträva mot en ökning upp till 10 TWh till 2015 från dagens 1 TWh, främst till havs och i fjälltrakterna.

System för överföring och distribution av el

Det svenska elnätet kan delas in i tre nivåer, lokala och regionala elnät samt stamnätet. Till de lokala lågspänningsnäten är 5,2 miljoner elanvändare anslutna och till de lokala högspänningsnäten cirka 6 500. De lokala näten är anslutna till de regionala som i sin tur är anslutna till stamnätet. Totalt omfattar det svenska elnätet 528 000 km ledningar, se tabell 4.4.

Tabell 4.4 Den svenska elnätsstrukturen, 2007 (km; bilaga B 8)

Elsystemet Lokala nät Regionala nät Stamnätet Lågspänning

(400/230 V)

Högspänning

(10-20 kV)

40-130 kV 220 kV 400 kV

Luftledning

95 000 114 000 36 000 4 400 10 600

Jordkabel

200 000 68 000

-

-

-

Stamnätet sträcker sig över hela landet mellan de olika produktions- och överföringsanläggningarna, se figur 4.12. Till stamnätet hör 135 stationer för främst koppling och transformering. Stamnätet är anslutet via luftledningar med Norge, Finland och via sjökabel med Själland, Jylland, Polen och Tyskland. Till stamnätet hör ett landsomfattande telekommunikationsnät baserat på optisk fiber och som utgör stommen för drift, styrning och övervakning av det nationella kraftnätet.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Figur 4.12 Kraftnätet i nordvästeuropa

Källa: Bilaga B 7.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Den största utbyggnaden av stamnätet skedde under 1960

  • Livslängden för ledningarna bedöms variera från 80 till över 100 år och för stationerna 15
  • år. Två stationer förnyas per år.

Svenska Kraftnät bedömer enligt Konsekvenser för Svenska Kraftnäts anläggningar på grund av klimatförändringar, bilaga B 7, att stamnätet under de närmaste 25

  • åren, fram till 2030−2040, kommer att se ut ungefär som i dag med majoriteten av ledningsnätet som luftledningar. En viss utbyggnad kommer att behövas för att klara efterfrågan och redundans.

Stamnätet var tidigare enbart dimensionerat för samtidig vind- och islast. Belastningsfallet vind utan islast infördes med högre vindtryck/hastighet 1993. Kraftledningar i fjällen och på västkusten dimensioneras för högre vindtryck/hastighet samt i vissa fall också för större islast. Vid nybyggnation av kraftledningar utförs i dag analys av maximal byvind för 30 år framåt. Stamnätet och de regionala näten på 130 kV utförs med trädsäkra ledningsgator, vilket innebär bredder över 24 meter. Vid dimensionering av stamnätets stationer tas hänsyn till is- och vindlaster.

Det finns 168 lokala elnätsföretag i Sverige. Storleken på dessa företags elnät varierar kraftigt, från 3 till 115 000 km. Svensk Energi bedömer enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen, elförsörjning i Sverige, bilaga B 8, den ekonomiska livslängden på lokala och regionala elnät till cirka 25

  • år. Den tekniska livslängden är längre. Huvudproblemet bakom de oväderrelaterade avbrotten är de ursprungligen cirka 57 000 km oisolerade ledningar på 10
  • kV som löpte genom skogsmark. Om 20−25 år bedöms det lokala högspänningsnätet (10
  • kV) bestå av isolerade luftledningar norr om Dalälven, söder därom till största delen av markkablar och regionnätet till övervägande delen av luftledningar i hela landet (Gode et al, 2007). Större delen av lågspänningsnätet antas då bestå av markkablar.

Sårbarheter i dag och inträffade extremhändelser

I tabell 4.5 visas de mest utsatta geografiska områdena i Sverige på grund av besvärliga väderförhållanden idag. Bedömningar har gjorts avseende storm, snö, saltbeläggning och åska. En sammanvägd bedömning av de olika riskerna har också gjorts av Svensk Energi. (Bilaga B 8)

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Tabell 4.5 Risker i förhållande till meteorologiska omständigheter (bilaga B 8)

Regioner

Väder- lekstyp

Fjälltrakt ern a

Norrlands inlan d,

Dalarna o ch n orra

Värmlan d

Södr a Norrlan ds

kustlan d oc h norr a

Upplan d

Mälard alen o ch

Götala nds inland

Norra Kalm ar län

Jön köpin gsområ de t och

Dalsland

Västk usten

Västra Gö tala nd,

östra Hallan d, östra

Skå ne o ch Gotla nd

Åska låg medel medel medel låg hög medel hög

Snö hög hög hög medel hög hög låg medel

Storm hög låg låg medel medel medel hög hög

Salt medel medel låg låg låg medel hög medel

Total risk hög medel medel medel medel hög hög hög

Stolphaverier har inträffat inom stamnätet. I fyra fall har dessa berott på extremt hög vind och har inträffat i Norrbotten, Jämtland, Västmanland och längs Skånes ostkust. I ytterligare fyra fall har de berott på extrem islast och inträffat i Norrbotten och Dalarna samt i två fall på grund av is och vind, också i Dalarna. Som mest har åtta stolpar raserats. Haverierna på grund av extrem islast har varit lokala och skett i höglänt terräng. En anledning till dessa ras har varit att man utnyttjat maximala belastningsspannlängder vid passage av de höglänta områdena. Inga av nämnda haverier har orsakat avbrott i elförsörjningen. Bildandet av islaster har visat sig till del bero på nytillkomna kalhyggen. (Bilaga B 7)

Främst lokalnäten är känsliga för kraftiga vindar. Den storm som gett de svåraste konsekvenserna är Gudrun. Många län i södra och mellersta Sverige drabbades. Det milda vädret med brist på tjäle i marken gjorde skogen mer känslig för de hårda vindarna, varför stormfällningen blev kraftig. De två största nätbolagen fick tillsammans 30 000 km ledningar förstörda varav nio procent krävde total nybyggnation. Även regionnät slogs ut. Skadornas omfattning skilde sig inte mycket mellan isolerade och oisolerade ledningar. Totalt berördes 730 000 abonnenter. Fortfarande efter en vecka saknade många abonnenter el. På landsbygden varade avbrottet som längst i upp till 45 dagar. Skadekostnaderna uppgick till 1 950 miljoner kronor och avbrottsersättningarna 650 miljoner kronor.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Genom dem så kallade Elsamverkansorganisationen samarbetar nätbolag och Svenska Kraftnät vid stora störningar. Svenska Kraftnät har också avtal med Försvarsmakten om bistånd vid stora störningar, som vid stormarna Gudrun och Per.

Efter stormen Gudrun fattade riksdagen beslut om skärpt lagstiftning, bl.a. om att:

  • funktionskrav införs fr.o.m. 2011, viket innebär att elavbrott inte får överstiga 24 timmar,
  • elnätskunden fr.o.m. 2006 har rätt till ersättning för elavbrott efter 12 timmar,
  • elnätsföretagen ska lämna information om leveranssäkerhet och genomföra risk- och sårbarhetsanalyser m.m.,
  • regionnät ska trädsäkras fr.o.m. 2006.

För att säkra elnäten ersätter nätföretagen nu i första hand luftledningar med nergrävd kabel, i andra hand byts oisolerad luftledning mot isolerad. Totalt investeras i dag 10 miljarder kronor per år varav hälften avser de accelererade planerna för att träd- och vädersäkra näten. Takten innebär att cirka 20 procent av de ledningsavsnitt som löper genom skogsmark och som nu bedömts som kritiska åtgärdas varje år. Elbranschen räknar med att merparten av dessa sträckor ska vara åtgärdade före utgången av 2010. (Bilaga B 8)

Känsliga klimatfaktorer för elnät och kraftproduktion

Viktiga klimatfaktorer för stamnätets ledningar är isbarkstorm, extrema islaster med måttlig vind, extremt höga vindar utan is samt salthaltig isbeläggning. Motsvarande för stationer är isbarkstorm och extremt höga vindar. Ändrad åskfrekvens och åskintensitet kan också utgöra känsliga faktorer. Sårbara klimatfaktorer för övriga nät är kraftig vind, isbildning, åska, saltbeläggning samt vattentillgången i mark.

Huruvida det blir blåsigare eller inte är inte helt klarlagt, då olika modeller delvis ger olika resultat. Den maximala byvindhastigheten har betydelse för elnäten. Echam4 ger en viss ökning i större delen av landet, störst i Götaland, i fjälltrakterna och i norra Norrland, se figur 4.13. För kombinationen isbildning och vind finns inget klimatunderlag framtaget.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Figur 4.13 Förändring i högsta byvindhastighet under ett år, 2041

och 2071

  • relativt 1961−1990 (RCA3-EA2)

Källa: SMHI, 2007.

Kraftanläggningar för vindkraft och naturgasplattformar är likaså känsliga för extremvindar. Vindkraftverk är även känsliga för nedisning. Både Echam4 och HadAM3H visar på minskat antal dagar med maxtemperaturen <0 grader och samtidig nederbörd, vilket kan användas som indikator för risken för nedisning, se figur 4.14.

Figur 4.14 Förändrat antal dagar med risk för nedisning för 2011

2041

  • 2071−2100 relativt 1961−1990 (RCA3-EA2)

Källa: SMHI, 2007.

Vattenkraftproduktionens regleringsgrad påverkas av ändringar i nederbörd. Anläggningar är dimensionerade för en viss medelvattenföring. Vårflodens storlek, nederbördens fördelning över året och vattendragens förmåga att hantera flöden har betydelse för vilken tillrinning som kan utnyttjas. Regnnederbörden kommer enligt klimatscenarierna att öka förutom i södra Sverige under

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

sommaren. Avrinningen ökar i västra Götaland, västra Svealand och i stora delar av Norrland, se figur 4.15. Antal dagar med extrem nederbörd ökar i stort sett över hela landet, vilket ger lokala extrema flöden. 100-årsflödena ökar främst i västra Götaland och västra Svealand, men även i delar av fjällen och östkusten. Snötäckets utbredning och vatteninnehåll minskar generellt över hela landet. I norra Sverige kan snömängden öka något särskilt på kort sikt, för att därefter avta.

Figur 4.15 Förändring i lokal medelavrinning 2071

  • relativt 1961−1990

under ett normalår

RCAO-EA2 RCAO-EB2 RCAO-HA2 RCAO-HB2

Källa: Bergström et al, 2006b.

Kärnkraften är känslig för höga temperaturer i havet. Östersjöns medeltemperatur på årsbasis bedöms öka med mellan två och fyra grader beroende på modell och utsläppsscenario. Ökningen är något större under sommaren.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser avseende kraftpotentialer

Förändringar i klimatet och i den hydrologiska cykeln leder till att förutsättningarna för vattenkraften förändras. Medeltillrinningen bedöms i nästan samtliga fall öka enligt fem testområden spridda över landet på lång sikt, se tabell 4.6 samt avsnitt 4.2.2. Enligt klimatscenarierna kommer nederbörden att öka successivt under

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

seklet. Redan till 2020 kommer sannolikt en betydande ökning att ske av tillrinningen, se tabell 4.7.

Tabell 4.6 Förändring i medeltillrinning i procent för fem testområden och fyra klimatscenarier, 2071

  • relativt 1961−1990

Suorva Torpshammar Trängslet Vänern Torsebro

RCAO-HA2 12 9 13 1 -6 RCAO-HB2 8 10 12 3 -2 RCAO-EA2 53 22 18 22 17 RCAO-EB2 35 17 15 16 12

Källa: Andréasson et al, 2006

Tabell 4.7 Förändring i medeltillrinning i procent för fem testområden, 2011

  • relativt 1961−1990, framtagen genom linjär interpolation av tabell 4.6, medelvärden för A2- och B2-scenarierna

Suorva Torpshammar Trängslet Vänern Torsebro

Medel A2 14,8 7,0 7,0 5,2 2,5 Medel B2 9,8 6,1 6,1 4,3 2,3

Källa: Gode et al, 2007.

Höst- och vintertillrinningarna beräknas öka för samtliga områden fram till 2071

  • (Andréasson et al, 2006). De norra delarna av landet kommer även i fortsättningen att ha en tydlig vårflod, även om den infaller tidigare och dess maximala flöden minskar på grund av avsmältning vid flera tillfällen och även på grund av nederbörd i form av regn i stället för snö. Mer nederbörd och vid andra tillfällen än i dag kan innebära en större känslighet då magasinen redan är välfyllda. I söder ändras tillrinningsmönstret kraftigt. Dagens vårflod, där snösmältning under kort tid orsakar stora flöden, ersätts av ökade flöden under en längre period vintertid, med maximala tillrinningar som på många håll överstiger dagens. Tillrinningarna under sommarmånaderna kommer att minska betydligt. (Gode et al, 2007)

En ökad årsavrinning och vattenföring ger en högre kraftpotential. Störst förväntas ökningen bli för norra Sverige. Simuleringar för Luleälvens avrinningsområde 2071

  • relativt

1961

  • visar på en medelökning av vattenkraftpotentialen med omkring 34 procent, en ökad tillrinning framförallt under höst och

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

vinter samt en vårflodstopp cirka en månad tidigare än i dagens klimat (Carlsson et al, 2005). Linjär interpolation ger en ökning med cirka 15 procent redan till tidsperioden 2011

För de fyra klimatscenarierna har beräkningar gjorts för landets alla större älvar över tillrinningen uttryckt i energi för tidsperioden 2071

  • relativt 1961−1990, figur 4.16. Vattenkraftpoten- tialen uppskattas öka med 7
  • procent för B2-scenarierna och

10

  • procent för A2-scenarierna (Andréasson, 2006 b; Gode et al, 2007), en potential i snitt på cirka 15
  • procent. De största ökningarna kommer att ske i de nordligaste älvarna, där större delen av kraftproduktionen redan finns (Fenger, 2007). Enligt Hadammodellen minskar potentialen något i de sydvästra/västra delarna av landet. Eftersom avrinningen minskar i de östra delarna av Götaland och Svealand kan man tänka sig att produktionspotentialen kommer att minska här. Alla scenarierna pekar på en förändrad tillrinningscykel med högre tillrinning under de kalla månaderna och mindre under de varma. För 2011
  • motsvarar

detta en ökning av vattenkraftpotentialen på 3

  • procent (linjär

interpolation).

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Figur 4.16 Årlig ökning i vattenkraftpotential 2071

  • jämfört 1961−1990

för fyra klimatscenarier

Källa: Andréasson, 2006; Climate and Energy, 2007.

Beräkningar med EMPS-modellen

1

har gjorts för B2-scenarierna

och visar tillrinningsvärden av samma storlek som redovisats ovan, 8

  • procent, och lika tillrinningsmönster. Ökningen i produktion är enligt modellen inte lika stor som tillrinningsökningen, 6
  • procent, vilket kan antyda ett ökat spill, se tabell 4.8. (Mo et al, 2006) En omräkning av produktionsökningen, på lika sätt som tidigare, till 2011
  • ger 2−9 procent för B2-scenarierna. Detta intervall är troligen något i underkant eftersom nuvarande vattenkraftsystem bör kunna ta tillvara en större andel av en liten än en stor tillrinningsökning. Förhållandet mellan ökad tillrinning och ökad produktion är inte helt linjärt. Den relativa produktionsökningen avtar med ökande tillrinning. För att tillvarata mer vatten krävs förmodligen i de flesta fall en utbyggnad av kraft-

1

En modell för marknadsanalys, drifts- och investeringsplanering för produktion och trans-

mission, som simulerar drift av ett givet kraftsystem och som beräknar hur mycket av en ökad tillrinning som kan utnyttjas för produktion. Modellen har körts med förväntad kraftsystemkonfiguration för år 2010.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

verkens kapacitet. (Gode et al, 2007) Ett nytt tillrinningsmönster riskerar att öka trycket på spillvägarna, vilka förmodligen kommer att användas oftare under vintern vid kraftiga flöden och fulla magasin (Fenger, 2007).

Tabell 4.8 Förändrad tillrinning och produktion enligt beräkningar med EMPS-modellen för RCAO-EB2 och RCAO-HB2, 2071

relativt 1961

1961

  • 2071−2100 2071−2100

vinter sommar år vinter sommar år vinter sommar år

Tillrinning 12,5 53,5 66,0 21,5 49,8 71,3 30,4 51,2 81,6 Produktion 34,2 28,1 62,3 34,8 31,5 66,3 39,4 35,1 74,5

Källa: Mo et al (2006); Gode et al (2007).

Vindens energiinnehåll, förekomst av hård vind och nedisning, som kan orsaka driftstopp och skador, är viktiga faktorer för vindkraften. Enligt flera globala modeller bedöms vindens energiinnehåll öka långsiktigt i Östersjöregionen och skulle därmed kunna ge en ytterligare ökning av vindkraftproduktionen med cirka 5

  • procent om 20−30 år, dvs. öka från 10 till cirka 12 TWh. För tidsperioden 2030
  • tyder klimatscenarierna på att vindstyrkor på 25 m/s eller mer och på 70 meters höjd ökar marginellt. Nedisning av vindkraftanläggningar anses vara svårbedömt, bl.a. för att det förekommer olika typer av nedisning. (Gode et al, 2007)

Enligt det nordiska projektet Climate and Energy indikeras enligt Echam4 och HadAM3H inga kraftiga genomsnittliga höjningar av vindens energiinnehåll under detta sekel. Vissa områden visar på ökningar, andra på minskningar. Den maximala vindhastigheten över Östersjön visar på en ökning i båda modellerna. Nedisningsrisken bedöms bli försumbar i södra Sverige och runt Östersjön samt kraftigt reducerad i norra Sverige, vilket skulle möjliggöra vindkraftproduktion inom nya områden. (Fenger, 2007)

Solstrålning, temperatur och snötäcke påverkar produktionen av solenergi. Molnighet är också en viktig faktor. De soligaste platserna på jorden mottar årligen cirka 2 500 kW/m

2

solenergi.

Förutsättningarna är sämre i Norden, som dock ändå årligen tar emot 700

  • 100 kWh /m

2

. Instrålningen är starkt koncentrerad till sommarhalvåret. Solstrålningen väntas minska något över Norrland sommartid, men öka något i söder. Vintertid gäller det omvända. Högre temperatur medför att solcellernas verkningsgrad och

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

energiproduktion minskar. Kortare snösäsong och geografisk utbredning av snötäcket kan också försämra förutsättningarna för elproduktion i solceller genom minskad reflektion av solljus. Förutsättningarna för solenergiproduktion med dagens teknik kommer sammantaget att försämras i ett förändrat klimat. (Fidje och Martinsson, 2007)

Högre kylvattentemperatur ger lägre verkningsgrad i kärnkraftsanläggningar. Begränsningar finns för hur hög termisk effekt anläggningar får drivas vid, bl.a. beroende på havsvattentemperatur och temperatur i kondensationsbassäng. Varje anläggning är optimerad för en viss specifik kylvattentemperatur. För Forsmark kan sägas att en vattentemperatur på tjugo grader ger ett effektbortfall på cirka 5 procent mot normal drift, ungefär 50 MW per anläggning. Måttliga temperaturhöjningar i storleksordningen två grader bedöms inte kräva några särskilda åtgärder vid anläggningarna. En temperaturhöjning på fyra grader, vilket mycket väl kan ske till slutet av seklet, skulle ge ett något större effektbortfall. Skulle problemet bli av sådan dignitet att investeringar i kylvattenförsörjning krävs, bedöms detta som tekniskt möjligt. Kortare isläggningstid påverkar inte kylvattenförsörjningen. En högre havsvattennivå bedöms ha en något positiv påverkan, medan en högre algtillväxt inverkar negativt. (Hartman-Persson, 2007) Vid reinvesteringar i några anläggningar har redan hänsyn tagits till förhöjda vattentemperaturer. En successiv anpassning kan ske, men det bedöms innebära långa ledtider (Gode et al, 2007).

Den naturgas som används i Sverige kommer huvudsakligen från danska gasfält i Nordsjön. Störningar i utvinningen påverkar den svenska gasbaserade kraftproduktionen. Plattformarna är dimensionerade för att klara en 100-årsstorm. Decemberstormen 1999 med medelvindar på 38 m/s och byvindar på upp till 50 m/s uppges inte ha påverkat dessa plattformar. Naturgasutvinningen vid dessa bedöms inte påverkas av klimatförändringar, då förekomsten av kraftiga vindar över Nordsjön endast ökar marginellt. (Gode et al, 2007)

Kraftvärmen i framförallt fjärrvärmenät kommer att få ett minskat värmeunderlag när medeltemperaturen ökar. Enligt bilaga B 8 bedöms därför antalet fjärrvärmenät med kraftvärmeanläggningar öka.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Den sammantagna bedömningen av kraftpotentialer i ett förändrat klimat domineras av ökningar i tillrinning och vattenkraftpotential. Konsekvenserna för den svenska elförsörjningen bör på sikt bli mycket positiva. För att kunna tillgodogöra sig hela den ökade potentialen kommer dock investeringar att behöva göras i kraftverken.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser samt skadekostnader avseende överföring och distribution

Ökad vattenkraftproduktion, framförallt i de norra delarna, ställer krav på överföringskapacitet söderut. Ökad tillrinning under de årstider som redan i dag har god tillgång på vatten ger ett ökat tryck på överföringsnätet.

Något ökade extrema vindhastigheter bedöms endast få en ringa påverkan på stamnätet utifrån dagens dimensioneringskrav (bilaga B 7). På västkusten skulle en ökad byvind tillsammans med sydvästliga vindar innebära att salt kommer att spridas över större landytor och längre in i landet, vilket kan medföra störningar. Detta kan ställa större krav på spolningsutrustning. (Gode et al, 2007)

Klimatscenarierna pekar på en minskad isbildning, vilket är en fördel för luftledningar och stationer. Nedisningsmönstret skulle dock kunna komma att ändra karaktär. Nederbördsnedisning i form av blötsnö skulle kunna öka och då i kombination med kraftig vind. Då vintertemperaturen ökar kan problem med nedisning och blötsnö inträffa på andra platser än idag. Mer regn vintertid i norra Sverige kan också öka risken för nederbördsnedisning. Extremnederbörden förväntas också öka, vilket skulle kunna ge snabbare förlopp. (Gode et al, 2007)

För åska saknas underlag. Ett generellt resonemang från Svenska Kraftnät baseras på att åskintensiteten även fortsättningsvis kommer att vara störst under sommaren samt att antalet nedslag per ytenhet och intensitet i blixtarna ökar. Ökat underhåll och förnyelse av anläggningsskydd på stamnätet kan krävas. Bedömningen är att detta sker successivt i takt med förändringarna (bilaga B 7).

Översvämning längs vattendrag under långsamma och lugna vindförhållanden medför inte skador på kraftledningsstolpar, då inga dynamiska krafter överförs till konstruktionerna. Stolpar är

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

däremot känsliga för vattenmättad mark under längre perioder, vilket ger upphov till sättningsskador. Väderomslag till kraftig vind efter översvämning kan innebära ras. Vid översvämning av ett 100-årsvattenstånd i Mälaren, Hjälmaren och Vänern skulle ett antal stolpar inom stamnätet drabbas, främst kring Mälaren. Inom stamnätet ligger två kuststationer nära havet. (Carlshem, 2006; bilaga B 7)

Inom Västra Götaland, ett i dagens klimat känsligt område avseende skred, bedöms endast några stolpar och några stationer inom stamnätet ligga på skredkänslig mark. Ras- och skredrisken förväntas öka i ett förändrat klimat (Fallsvik, 2007), vilket skulle kunna innebära större konsekvenser, se vidare avsnitt 4.3.2. Reparationskostnader för enskilda haverier uppgår till 0,5

  • miljoner

kronor för brytare i stationer samt 3

  • miljoner kronor för mindre

stolpras med 2

  • stolpar.

Kraftbranschen räknar med att praktiskt taget alla de kritiska ledningssträckorna skall hinna åtgärdas före utgången av 2010 samt att inga ytterligare ut- eller ombyggnader bedöms nödvändiga på grund av klimatförändringar, se bilaga B 8. Enligt Elforsks bedömning (Gode et al, 2007) kommer klimatförändringar att påverka elnäten negativt, men då mycket görs i dag för att näten ska bli mindre väderkänsliga, är deras bedömning att klimatförändringar under de närmaste 20

  • åren endast kommer att påverka elnäten i mindre omfattning. Däremot uppges det vara av intresse att se vilka faktorer som kan påverka näten på längre sikt.

En ny möjlig konsekvens vid den ökade markförläggningen av kablar uppges vara skador på kablarna på grund av ökat antal rotvältor beroende på ökade vindhastigheter och minskad tjälförekomst. Då vattenmängden i mark förväntas öka på grund av ökad nederbörd ökar risken för korrosion på metallstolpar och kablar som skadas. Ökad risk finns även för inträngning av fukt i isoleringen i markkablarna med åtföljande kortare livslängd och högre felfrekvens. Den nuvarande snabba förläggningstakten av kablar kan innebära risker. (Gode et al, 2007)

En följdkonsekvens av vatteninträngning är att kabeln blir känsligare för åska. Den ökade markförläggningen bör annars innebära minskade risker för skador vid förändrat åskmönster. (Gode et al, 2007)

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Ökade temperaturer kommer att medföra snabbare tillväxt av vegetation i ledningsgator, vilket ger ökat behov av röjning.

Vår övergripande bedömning enligt klimatscenarierna är att riskerna för stormfällning kommer att öka till följd av förändrat skogstillstånd, minskad tjälförekomst och ökade extrema vindhastigheter, vilket framförallt påverkar system med luftledningar, se avsnitt 4.4.1. Utredningens korta tidsperspektiv omfattar 2011

  • Även om markförläggningen av kablar ökar kraftigt och lokalnäten i huvudsak bedöms vara kablifierade inom 20
  • år i södra och mellersta Sverige, kommer luftledningar finnas kvar i dessa delar under ett flertal år till. Elnäten i landets norra delar kommer även i framtiden i huvudsak att utgöras av luftledningar, även om dessa i större utsträckning kommer att vara isolerade. Med hänsyn tagen till både förändringar av klimatet, ändrat skogstillstånd och den pågående ombyggnaden av elsystemet bedömer vi att störningar sannolikt fortsatt kommer att drabba eldistributionen med följdkonsekvenser för viktiga samhällsfunktioner och allmänheten. I vilken omfattning är dock svårbedömt.

Anpassningsåtgärder och överväganden

Ökningen i vattentillrinning, framförallt i landets norra delar, kommer att ske successivt. Detta skapar mycket goda förutsättningar för en successivt ökad vattenkraftproduktion med ökade intäkter. Beräkningarna enligt ovan visar en möjlig ökning av kraftproduktionen på 15

  • procent i snitt enligt A2 och B2scenarierna. Den relativa produktionsökningen avtar dock med ökande tillrinning om inte kraftverkens kapacitet byggs ut. För att undvika ett ökat spill kommer ombyggnader av kraftverk och regleringsmagasin att bli nödvändiga.

Med befintlig utbyggnad av kraftstations- och överföringskapacitet bedömer Svenska Kraftnät att det finns utrymme att energimässigt nyttja en ökad tillrinning genom produktion under de tider då överföringskapaciteten inte utnyttjas fullt. En ytterligare förstärkning av stamnätets överföringsförmåga bedöms kunna bli aktuell vid ytterligare utbyggnad av produktionskapaciteten i nya eller befintliga vattenkraftstationer. (Svenska Kraftnät, 2007b) Eventuella flaskhalsar i överföringen mellan landets norra och södra delar kan medföra att vattenkraften inte kan användas fullt ut som reglerkraft i söder. Detta behöver beaktas vidare.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Vattenkraften är viktig för momentan och långsam reglering av elsystemet och kommer att vara det i än högre grad med mer förnybar energi i ett framtida system. Ökad vindkraftproduktion kommer att ställa krav på elnätens förmåga och ytterligare tillgång till reglering med hjälp av vattenkraft. Förutsättningar för vattenkraften att verka som reglerkraft i ett framtida energisystem där intermittenta energikällor ökar behöver utredas vidare.

Vi anser det angeläget att analyser görs av hur en förändrad tillrinningsdynamik i vattendrag och eventuell förändrad drift av vattenkraftsystem kan påverka dammsäkerheten samt risken för översvämningar, se vidare avsnitt 4.2.2. Det är även angeläget att analysera hur den ökande vattenkraftspotentialen kan tas om hand.

Vi bedömer det viktigt att elnätens robusthet ökas. Ett omfattande ombyggnadsarbete av de lokala elnäten pågår med markförläggning av kablar. Vi bedömer dock med hänsyn till de ökande risker för stormfällning som finns i stora delar av landet att denna kablifiering bör ske även i de områden där branschen i dag inte planerar för detta, bland annat i norra Sverige. I första hand gäller detta lokalnäten.

Energimyndigheten bör efter samråd med Svenska Kraftnät analysera energisektorns sårbarhet för framtida extrema väderhändelser. Störningarna för tredje man bör beaktas.

Olika åtgärder föreslås i bilagorna B 7 och B 8. Vi vill framhålla följande:

  • studier för att identifiera anläggningar med risk för ras, skred och översvämningar,
  • röjning samt breddning av ledningsgator inom regionala och lokala ledningsnät,
  • förnyade korrosionsskydd för kraftledningsstolpar i områden med ökad nederbörd,
  • identifiering av områden med förhöjd risk för saltbeläggningar.

För många anläggningar, särskilt i stamnätet, görs bedömningen att en successiv anpassning kommer att ske sett utifrån olika anläggningsdelars livslängd. Underhållskostnader på grund av extremväder och ökad tillväxtperiod uppskattas i stamnätet öka med 10

  • miljoner kronor per år.

Många anläggningar är ensligt belägna. Vi anser att ägare av nät och stationer bör tillse att det finns nödvändiga avtal som reglerar framkomligheten till anläggningar på enskilda vägar.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Vi förespråkar att Svensk Energi arbetar med att stödja branschen genom att ta fram underlag samt sprida kunskap inom branschen om hur klimatförändringar kommer att kunna påverka elsystemet.

Forskning och utveckling

Det är angeläget med fortsatt klimatforskning om extrema is- och vindförhållanden, var för sig liksom i kombination. Kartläggning behövs av bl.a. nedisningsfenomen med avseende på återkomsttid, intensitet och geografiska områden. Mer kunskap behövs om maximal byvindshastighet månadsvis. Åska är ytterligare en faktor som det i dag saknas underlag för.

För att stödja planläggning av insatser för att säkra elnäten mot stormfällning behövs ökad kunskap om risk för stormfällning av skog i olika delar av landet baserat på lokala skogsförhållanden, framtida vindförhållanden, tjälförhållanden och markfuktighet.

Behov finns av studier över ekosystems påverkan i reglerade vattendrag till följd av ett förändrat klimat. Ökat antal översvämningar, ökad erosion på grund av högre flöden, förändrade vattentemperaturer och isförhållanden kan påverka exempelvis fiskpopulationen i reglerade vattendrag.

Förslag

  • I instruktionerna till Energimyndigheten respektive Svenska

Kraftnät ska framgå att myndigheterna får ansvar för anpassning till ett förändrat klimat inom eget ansvarsområde, se av- snitt 5.10.2.

  • Energimyndigheten bör få i uppdrag att, efter samråd med

Svenska Kraftnät, analysera energisektorns sårbarhet för framtida extrema väderhändelser som stormar, översvämningar, ras och skred och föreslå åtgärder. Särskilt bör störningar för tredje man beaktas.

  • Energimarknadsinspektionen bör få ett förtydligat ansvar för att säkerställa att regionala och lokala elnät är robusta mot klimatförändringar och extrema väderhändelser.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Förslag lämnas också angående följande och beskrivs vidare i nämnda avsnitt:

  • avsnitt 4.2.2: översyn av dammsäkerheten avseende statens roll och dammägarnas egenkontroll,
  • avsnitt 4.2.2: kartläggning av sårbarheten hos dammar av riskklass I och II,
  • avsnitt 4.2.2: analyser av flöden av betydelse för dammar av riskklass I och II,
  • avsnitt 4.2.2: analys av hur förändrad tillrinningsdynamik i vattendrag och drift av vattenkraftsystem kan påverka dammsäkerheten och risken för översvämningar.

4.2.2. Dammar

Klimatförändringarna innebär en risk för att det flöde som är dimensionerande för dammar av riskklass I ökar inom delar av landet, men stora osäkerheter finns. 100-årsflödet visar på kraftiga ökningar framförallt i västra Götaland och västra Svealand, med ökade risker främst för dammar av riskklass II. Även i fjälltrakterna ökar 100-årsflödet med risken att detta kan fortplanta sig i hela vattendragen ner till mynningen. På många andra håll väntas dagens 100-årsflöden bli mindre vanliga.

Ansvarsförhållanden

Enligt Miljöbalken har den underhållsansvarige, i regel ägaren, strikt ansvar för konsekvenserna av dammbrott med undantag av krigshandling eller liknande. För dammar klassade som anläggning med farlig verksamhet skall ägaren hålla skälig beredskap enligt lagen om skydd mot olyckor. Enligt förordningen om tillsyn enligt Miljöbalken har Svenska Kraftnät centralt ansvar för tillsynsvägledning inom dammsäkerhetsområdet och länsstyrelserna har operativt tillsynsansvar. Kommunen utövar tillsyn vid dammar klassade som farlig verksamhet enligt lagen om skydd mot olyckor. Räddningsverket har det centrala tillsynsansvaret enligt samma lag.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Systembeskrivning och klassificering av dammar

I Sverige finns cirka 10 000 dammar av varierande storlek, typ och ålder spridda över landet. Merparten av de ur säkerhetssynpunkt intressantaste ligger i Norrland. De flesta är byggda innan 1980talet och är kraftverksdammar. Någon större nybyggnation förväntas inte ske inom överskådlig tid. Livslängden är lång och löper under de tidsperspektiv utredningen omfattar. Några dammar används av gruvnäringen för att ta hand om gruvavfall och nya gruvdammar byggs för deponering av avfall. Om gruvdammar används med vattentäckning av gruvavfall som efterbehandlingsmetod är den planerade livslängden i princip för all framtid. Det förekommer dammar som saknar underhållsansvarig, exempelvis dammar för nedlagda flottleder där ansvaret för underhållet inte reglerats.

Konsekvenser vid ett dammbrott beror på många faktorer som flödessituation, magasinsstorlek, dammhöjd, dammtyp och nedströmsförhållanden. För styrning av dammsäkerhetsarbetet tillämpas inom kraft- och gruvindustrin olika klassificeringssystem. Dammarna indelas i konsekvensklasser med hänsyn till de konsekvenser som kan bli följden av ett dammbrott, oavsett vad som orsakar dammbrottet. Cirka 200 kraftverksdammar och några gruvdammar tillhör de högsta konsekvensklasserna 1A och 1B. Dammbrott vid dessa anläggningar kan ge mycket stora konsekvenser för liv, infrastruktur och miljön. (Svensk Energi, 2002; SveMin, 2007)

Dammarna klassificeras också enligt Flödeskommitténs riktlinjer i riskklasser

2

för att avgöra vilket dimensionerande flöde

dammarna ska kunna hantera (Flödeskommittén, 1990). Arbete pågår med en nyutgåva av riktlinjerna och som beräknas komma ut under hösten 2007. Det är främst denna klassificering i riskklasser som är intressant för utredningens syfte. Rekommendationen är att dammar i riskklass I ska kunna hantera en mycket extrem flödessekvens utan allvarlig skada på dammen, bestämt genom hydrologisk modellering, ett dimensionerande flöde. Riskklass IIdammar rekommenderas vid dämningsgräns kunna släppa fram ett tillrinnande flöde med återkomsttid av minst 100 år, vilket även gäller för dammar i riskklass I. Nya dammar av riskklass II ska enligt nyutgåvan också anpassas till ett flöde som bestäms genom

2

Begreppet ”riskklass” som används i Flödeskommitténs riktlinjer (Flödeskommittén, 1990)

ersätts med ”flödesdimensioneringsklass” i den nyutgåva av riktlinjerna som beräknas komma ut under år 2007. I vårt betänkande använder vi det i dag gällande begreppet riskklass.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

kostnads/nyttoanalys, vilket också ska gälla för befintliga dammar. Se tabell 4.9 om klassificering.

Tabell 4.9 Klassificering enligt Flödeskommitténs riktlinjer

Riskklass Typ av risk vid dammbrott

I Icke försumbar risk för människoliv eller annan personskada; beaktansvärd risk för allvarlig skada på viktig trafikled, dammbyggnad eller därmed jämförlig anläggning eller på betydande miljövärde; uppenbar risk för stor ekonomisk skadegörelse.

II Icke försumbar risk för skada på trafikled, dammbyggnad eller därmed jämförlig anläggning, miljövärde eller annan än dammägaren tillhörig egendom i andra fall än som angetts vid riskklass I.

Källa: Flödeskommittén (1990); Bilaga B 9.

Dimensionerande flöden har beräknats för dammarna i de större vattendragen utifrån dagens klimat. Cirka 120 anläggningar ägda av Svensk Energis medlemsföretag har av dammägarna klassats som tillhöriga riskklass I.

Svensk Energi och Svenska Kraftnät har under senare år upprättat ett system för klassificering av dammsäkerhetsanmärkningar, så kallade standardiserade bedömningsklasser. Systemet är avsett att användas i dammägarnas egenkontrollarbete och för rapportering till myndigheter av eventuella svagheter. Bedömningsklasserna syftar till att, i en femgradig skala, värdera hur allvarlig en identifierad svaghet är för den aktuella dammens säkerhet.

Känsliga klimatfaktorer och konsekvenser av inträffade extremhändelser

Extrema flöden är den klart viktigaste klimatfaktorn för kraftverksdammar. Otillräcklig avbördningskapacitet kan leda till överströmning, vilket särskilt fyllningsdammar är känsliga för. Vind, tjäle och is är andra faktorer av betydelse, men de är inte av samma vikt. Gruvdammar är känsliga för långvarig torka.

Två dammar högre än 15 meter, gruvdammen vid Aitik samt Noppikoskidammen, har havererat under åren. Noppikoskidammen rasade genom överströmning av dammkrönet. Inga personskador inträffade. Vid de höga flödena i Norrland 2000 raserades några mindre dammar. Vid stormen Gudrun löste en del

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

vattenkraftstationer ut på grund av skador på transmissionnät och problem uppstod med kommunikation mellan kraftstationer, fältpersonal och driftcentral. Dammarnas katastrofskydd fungerade dock och inga dammbrott inträffade.

Pågående anpassningsarbete utifrån dagens klimat

Enligt Svenska Kraftnäts avrapportering till regeringen år 2007 har 14 län under 2006 lämnat årsrapport om dammsäkerhet till Svenska Kraftnät. Dammägarna har rapporterat ett 40-tal identifierade svagheter fördelade på ett 30-tal anläggningar. Liksom under 2005 utgjorde de flesta svagheterna problem kopplade till avbördningsanordningar. (Svenska Kraftnät, 2007)

I den så kallade Flödeskonferensen, ett samarbete mellan Svensk Energi, Svenska Kraftnät och SMHI, sker en uppföljning av det pågående arbetet med att anpassa dammarna av riskklass I för att kunna hantera extrema flöden enligt Flödeskommitténs riktlinjer. I mars 2006 hade åtgärder genomförts eller påbörjats vid cirka 60 procent av de anläggningar där riktlinjerna lett till ett konstaterat åtgärdsbehov, vilket utgjorde cirka två tredjedelar av de 120 riskklass I-anläggningarna. Anpassningen sker till beräknade extrema flöden i dagens klimat. En uppföljning av högsta observerade flöde i förhållande till dimensionerande görs årligen för några platser. Dessa bedöms inte ha visat på någon ökning av flödet. Kostnaderna för denna anpassning till Flödeskommitténs riktlinjer uppskattas till totalt 2 miljarder kronor. (Svenska Kraftnät, 2007; Bilaga B 9)

För att ytterligare utveckla dammsäkerhetsarbetet och utreda möjligheterna att tillgodose såväl dammägarnas som samhällets behov av särskild granskning av dammsäkerhet av dammar med mycket stora konsekvenser vid dammbrott, beslutade Svenska Kraftnät och Svensk Energi år 2005 att gemensamt genomföra ett pilotprojekt, en internationell granskning av Trängslet. Efter pilotprojektet beslutades om en utökad försöks- och utvecklingsperiod till och med år 2008 där ytterligare fem dammar skulle granskas av internationell expertis. Den modell som valts efter diskussion mellan branschen, Svenska Kraftnät och länsstyrelser är, liksom för Trängslet, att den internationella granskningen är en del av ägarnas egenkontroll med egen finansiering. Tillsynsmyndigheterna ges möjlighet till insyn och påverkan. I granskningen ingår Höljes-

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

dammen, Suorva, Håckren, Ajaure och Hällbydammen. Av dessa har Höljesdammen nu också granskats.

De utländska expertgranskarna har lämnat kritiska synpunkter vid de två granskade dammarna. Angående Trängslet ansågs att tidigare utvärderingar av säkerhetsaspekterna varit otillräckliga. Bristerna ansågs vara allvarligare än vad som framgår av klassificeringen av anmärkningarna. Av granskningen av Höljesdammen i maj 2007 framgår bland annat att de säkerhetsstudier som tidigare genomförts visade betydande brister i fråga om såväl djup som omfattning. Experterna drog också slutsatsen att dammbrott på grund av yttre erosion i fyllningsdammen kan ske under avbördning av flöden med betydligt kortare återkomsttid än det dimensionerande flödet. Övervakningen av dammen ansågs för närvarande inte heller skötas på lämpligt sätt. (Riksrevisionen, 2007)

Utveckling pågår av att samordna beredskapen avseende dammbrott i de stora kraftverksälvarna. För Ljusnan har ett gemensamt planeringsunderlag för berörda aktörer med bland annat larmplan och informationsbroschyr tagits fram. Motsvarande arbete har påbörjats i Luleälven, Ljungan, Dalälven och Göta älv.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Dimensionerande flöde har beräknats för sex områden med beaktande av förändringar i klimatet. Beräkningarna är gjorda för fyra klimatscenarier och tidsperioden 2071-2100 (Andréasson et al, 2006). För hela den reglerade Umeälven, ovanför sammanflödet med den oreglerade Vindelälven, har för ett förändrat klimat dimensionerande flöden och ackumulerade 100-årsflöden beräknats. Vid beräkningarna har använts tappningsstrategier som är anpassade till ett framtida klimat. (Andréasson, 2007; bilaga B 10). I stort visar klimatscenarierna på ökad nederbörd, medan det för vårfloden dimensionerande snötäcket minskar. Beroende på hur faktorerna samspelar visar scenarierna på både ökningar och minskningar i det dimensionerande flödet, se figur 4.17. Enligt Klimatet och dammsäkerheten i Sverige, bilaga B 9, uppges det vara svårt att dra generella slutsatser om hur de dimensionerande flödena kommer att påverkas av en klimatförändring. Det framgår dock att klimatfrågan tillför en extra osäkerhet som motiverar fortsatta studier av effekterna på dimensionerande flöden och

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

ökade säkerhetsmarginaler vid dimensioneringsarbete (Svenska Kraftnät, 2007).

En översyn pågår för närvarande av Flödeskommitténs riktlinjer. En nyutgåva kommer att komma ut under hösten 2007. Metoderna i riktlinjerna uppges av Svenska Kraftnät inte revideras i denna utgåva med hänsyn till klimatförändringar, däremot kommer deras tillämpning i ett föränderligt klimat att behandlas (bilaga B 9).

Figur 4.17 Procentuell förändring i dimensionerande flöde 2071

  • i

förhållande till 1961

  • (RCAO-EA2, RCAO-EB2, RCAO-

HA2, RCAO-HB2).

Källa: Andréasson et al, 2007.

Beräkningar av framtida lokala 100-årsflöden visar på ökningar framförallt i västra Götaland och västra Svealand, men även i fjällen och nordöstra Götaland, figur 4.18 (Carlsson et al, 2006). På många håll i landet väntas dagens 100-årsflöden bli mindre vanliga på grund av en mindre vårflod, men även på grund av ökad avdunstning. Det finns en risk att ökningen av dagens 100-årsflöden i fjällen i framtiden kan fortplanta sig i hela vattendragen ner till mynningen. Situationen behöver alltså inte vara lika problemfri

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

som kartorna över det lokala 100-årsflödet kan ge sken av (bilaga B 14). För Umeälven visar de ackumulerade 100-årsflödena på ökningar från 0 till 34 procent, samt att de högsta värdena framförallt infaller under hösten i stället för som nu under våren (Andréasson et al, 2007; bilaga B 10). Vi bedömer att risken för dammbrott vid mindre dammar och invallningar kan komma att öka.

Figur 4.18 Procentuell förändring i lokala 100-årsflöden (2071

  • rela-

tivt 1961

  • Resultatet visas för 4 olika klimatscenarier

RCAO-EA2 RCAO-EB2 RCAO-HA2 RCAO-HB2

Källa: Carlsson et al, 2006.

Scenarierna visar på en förändrad tillrinningscykel med högre tillrinning under de kalla månaderna och mindre under de varma, samt på en tidigare vårflod. Detta kan innebära problem bland annat för fyllnadsperioder som pågår från vårflod till höst. Ökad avrinning, och då särskilt vid hög fyllnadsgrad i magasinen, kan leda till ökade översvämningsproblem för bland annat bebyggelse, då vattendraget uppträder som oreglerat. Detta kan leda till förväntningar på flödesdämpning vilket de svenska vattenkraftdammarna inte är konstruerade för. Dämpning kan öka riskerna för dammen genom att magasinens dämpande kapacitet eventuellt utnyttjas innan tillflödet kulminerat. Flödesdämpning ställer stora krav på bl.a. marginaler och kunskap, på vattendragets hydrologi och dammars förmåga att motstå och släppa fram höga flöden, för att bli effektiv och säker. Nedanstående kurvor i figur 4.19 visar på

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

förändringar i medeltillrinningen över året i fyra framtidsscenarier jämfört med dagens klimat.

Figur 4.19 Tillrinningens säsongsdynamik, 30-årsmedelvärden för perioden 2071

  • referensperiod 1961−1990. Tillrinningsområden, se figur 4.17 (RCAO-EA2, RCAO-EB2, RCAO-HA2, RCAO-HB2).

Källa: Andréasson et al, 2006.

Kraftig vind kan påverka dammar. Förändringen i extrema vindar bedöms enligt bilaga B 9 inte vara av den storleksordningen att den leder till ökade problem för dammar. I ett varmare klimat torde generellt sett inte heller problem med is och tjäle öka. Däremot kan tillgängligheten till dammarna försvåras i samband med t.ex. kraftig nederbörd med konsekvenser för vägar.

Den största risken vid äldre eller pågående gruvverksamhet uppstår vid dammbrott i sandmagasin eller andra olyckor som påverkar gruvavfall. Längre perioder med torka skulle kunna frilägga avfall och öka utlakningen av metallföroreningar, se vidare avsnitt 4.3.6. Gruvdammar för deponering av gruvavfall under drift byggs ofta på i etapper och utskov flyttas eller byggs om i samband med detta. Gruvdammars konstruktion anses, enligt bilaga B 9, vara tillräckligt robusta att motstå stora förändringar i klimatet, då deras

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

livslängd är stor. Problem väntas inte uppkomma under de tidsperspektiv utredningen behandlar. Bedömningen är att konstruktionerna successivt kan anpassas till nya förhållanden.

Riksrevisionens granskning av dammsäkerheten vid vattenkraftdammar

Riksrevisionen har granskat de statliga insatserna för dammsäkerhet av kraftverksdammar (Riksrevisionen, 2007). Rapporten lämnades i maj 2007 till regeringen. Riksrevisionens slutsats är att det, trots att staten vidtagit åtgärder som stärkt och förtydligat statens ansvar för dammsäkerhet, förekommer problem och brister i arbetet. Riksrevisionen har bland annat berört följande:

  • statens styrning av dammägarnas egenkontroll avseende den bristande möjligheten till författningsmässig reglering. Riksrevisionen anser att detta försvårar de statliga myndigheternas möjlighet att anpassa och utveckla kraven på egenkontroll till ändrade förutsättningar. Ett exempel som nämns är Flödeskommitténs riktlinjer, som inte är juridiskt bindande.
  • de ändrade förutsättningar ett förändrat klimat kan innebära för dammsäkerheten. Man konstaterar att den pågående anpassningen till kraven i Flödeskommitténs riktlinjer avser extrema flöden i dagens klimat, utan direkt koppling till frågan om klimatförändringar.
  • länsstyrelsernas tillsyn. Denna bedöms vara begränsad till att omfatta granskning av dammägarnas årliga rapport till länsstyrelsen. Man konstaterar att tillsynen inte har identifierat väsentliga brister som de två hittills genomförda internationella granskningarna redovisat.
  • Svenska Kraftnäts rapportering till regeringen av utvecklingen av dammsäkerheten. Man uppger att det saknas redovisning av på vilket sätt tillsynen och tillsynsvägledningen borde förändras, utifrån att nämnda brister inte upptäckts.
  • ansvaret för genomförandet av de internationella granskningarna inom dammägarnas egenkontroll. Man ifrågasätter myndigheternas möjlighet till insyn. Man anser även att Svenska Kraftnäts bedömningar av vilka dammar som ska granskas behöver tydliggöras.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Riksrevisionen anser att det finns behov av att förbättra och utveckla statens insatser för dammsäkerhet och rekommenderar regeringen att ta initiativ till en översyn av dessa. En sådan översyn skulle pröva om nuvarande system, som i hög grad vilar på att dammägarna själva anger nivån på och omfattningen av dammsäkerhetsarbetet, svarar mot de krav på säkerhet som samhället ställer idag. Översynen föreslås pröva en tydligare reglering av dammägarnas egenkontroll, liksom tillsynsvägledningens och tillsynens omfattning, organisation och krav på kompetens samt finansieringen av tillsynen. Det anses värdefullt att jämföra med vad staten gör på andra områden med risker för stora konsekvenser av brister i säkerhet, t.ex. statens insatser för säkerhet vid kärnkraftverk, eller vad staten gör i andra länder inom dammsäkerhetsområdet.

Riksrevisionen rekommenderar tillsynsmyndigheterna att ta ställning till om det finns skäl att tro att motsvarande brister i dammsäkerheten även förekommer vid andra dammar där dammbrott skulle få stora konsekvenser, än vid de som nu granskats av internationell expertis.

Anpassning utifrån ett förändrat klimat samt överväganden

Vi anser, i likhet med Riksrevisionen, att en översyn behöver göras av dammsäkerhetsområdet. Översynen bör syna om det nuvarande systemet svarar mot de krav på säkerhet som samhället ställer idag. Översynen är angelägen utifrån dagens klimat och utifrån förändringar i klimatet. Vi bedömer att översynen bör pröva samhällets behov av att tydligare reglera dammägarnas egenkontroll, tillsynsvägledningens och tillsynens omfattning, liksom krav på kompetens och hur tillsynen ska finansieras. Vi anser vidare att det finns skäl att överväga ett tydligt uttalat centralt tillsynsansvar med föreskriftsrätt. Vid översynen bör också jämförelser göras med statens insatser för andra områden där konsekvenser av bristande säkerhet kan bli mycket allvarliga samt med hur andra länder hanterar området.

Det är angeläget att det pågående arbetet med att anpassa dammar till Flödeskommitténs riktlinjer fortskrider, vilket beskrivs i bilaga B 9. Framtida klimatförändringar och extrema väderhändelser bör ingå som en förutsättning. Anpassningen bör gälla dammar av riskklass I och II.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Det är viktigt att utvecklingen av höga flöden och risker i de reglerade vattendragen analyseras med avseende på ett förändrat klimat, vilket innebär beräkningar av bland annat de dimensionerande flödena. Detta kräver metodutveckling, eftersom beräkningsteknik som tar hänsyn till framtida regleringsstrategier för närvarande saknas. Svenska Kraftnät bör, i samverkan med SMHI, få ansvar för att detta genomförs. Svenska Kraftnät bör också få i uppdrag att utveckla lämpliga metoder för kartläggning av sårbarheten hos dammar av riskklass I och II med avseende på ett förändrat klimat, samt genomföra en sådan kartläggning.

Vissa klimatscenarier visar på ökning av dimensionerande flöden, medan andra tyder på minskningar. Skillnaderna är också betydande inom landet. Vi anser att det är angeläget att diskussionerna mellan SMHI, Svenska Kraftnät, länsstyrelserna och kraftbranschen fördjupas kring hur metodiken och resultaten av flödesberäkningarna ska hanteras, exempelvis spännvidden i resultaten. Det är också angeläget att uppföljning och jämförelser görs mellan inträffade flödessituationer och beräknade dimensionerande flöden.

Enligt klimatscenarierna ändras karaktären på tillrinningsdynamiken på sikt. Även elbehoven kan komma att förändras över året. Detta kan innebära att vattenkraftsystemet kan behöva drivas på annat sätt än idag. Det är angeläget att studera om och hur detta kan påverka dammsäkerheten och även risken för översvämningar. Möjligheten att med hjälp av vattenmagasin minimera översvämningar bör också belysas. Svenska Kraftnät bör i samarbete med kraftbranschen få ett sådant uppdrag.

I utredningen har främst vattenkraftdammar behandlats, medan gruvdammar och konsekvenser av dammbrott i dessa behandlats mer översiktligt. Vi anser att det är angeläget att även dessa analyseras mer ingående med avseende på ett långsiktigt förändrat klimat.

Det förekommer dammar som saknar underhållsansvarig. Vi anser att det är angeläget att inventera alla dammar inom länet och utreda ägarförhållandena. Ett sådant uppdrag bör lämnas till länsstyrelserna, se vidare avsnitt 5.4.

Det är angeläget att ämnet klimatförändringar och dess effekter beaktas i utbildningar som rör dammkonstruktioner och dammsäkerhet liksom i den hydrologiska utbildningen. Vidare är det viktigt med insatser för att förmedla kunskap om klimatförändringar till ansvariga dammägare. Vi förespråkar att Svensk Energi

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

arbetar med att stödja branschen genom att ta fram underlag samt sprida kunskap inom branschen om hur klimatförändringar kommer att kunna påverka dammsäkerheten.

Ett förändrat klimat kan komma att innebära kraftigare och mer frekventa starka vindar med åtföljande risk för elavbrott. Vi anser att respektive dammägare bör ha nödvändig reservkraft för att upprätthålla dammens säkerhet.

Dammanläggningar är ofta ensligt belägna. Dammägare bör tillse att det finns nödvändiga avtal mellan markägare och ägare av tillfartsvägar som reglerar framkomligheten på vägar till anläggningarna.

Kostnaderna för anpassning har, enligt bilaga B 9, bedömts kunna bli av samma storleksordning som den anpassning som nu pågår, med andra ord cirka 2 miljarder kronor.

Forskning och utveckling

Vi anser att det finns behov av att i första hand fördjupa flödesanalyser inom de områden där en kraftig ökning av avrinningen kan väntas. Kraftindustrin och Svenska Kraftnät har av SMHI via Elforsk beställt en fortsättning på känslighetsanalysen av hur dimensionerande flöden påverkas av ett förändrat klimat. Projektet pågår mellan 2007 och 2010. SMHI kommer också att utföra analyser för samtliga platser med tillgång till flödesmätningar och dimensioneringsberäkningar samt utveckling av metodiken.

Det är av vikt att hög kompetens upprätthålls inom landet, hos såväl dammägare som hos övriga aktörer. Svenskt Vattenkraftcentrum bildades 2005 som ett led i denna satsning.

Förslag

  • En översyn bör göras av dammsäkerhetsområdet om det nuvarande systemet svarar mot de krav på säkerhet som samhället ställer idag. Översynen bör pröva samhällets behov av att tydligare reglera dammägarnas egenkontroll, tillsynsvägledningens och tillsynens omfattning liksom krav på kompetens och hur tillsynen ska finansieras. Översynen är angelägen utifrån dagens klimat och utifrån förändringar i klimatet.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

  • I instruktionen till Svenska Kraftnät ska framgå att myndigheten får ansvar för anpassning till ett förändrat klimat inom sitt ansvarsområde, se avsnitt 5.10.2.
  • Svenska Kraftnät bör få i uppdrag att utveckla metoder för kartläggning av sårbarheten hos dammar av riskklass I och II med avseende på klimatförändringar, samt att genomföra en sådan kartläggning.
  • Svenska Kraftnät bör, i samarbete med SMHI, få i uppdrag att utveckla metoder för samt beräkna flöden av betydelse för dammar av riskklass I och II i ett förändrat klimat.
  • Svenska Kraftnät bör, i samarbete med kraftbranschen, få i uppdrag att analysera hur förändrade tillrinningsförhållanden på grund av klimatförändringar och drift av vattenkraftsystem kan påverka dammsäkerheten samt risken för översvämningar.
  • Svenska Kraftnät bör få i uppdrag att i samarbete med gruvindustrin genomföra en analys av gruvdammar med avseende på långsiktiga klimatförändringar.

Angående inventering av dammar avseende ägarförhållanden, se avsnitt 5.4 om vattendomar.

4.2.3. Värme- och kylbehov

Klimatförändringarna kommer kraftigt att påverka värme- och kylbehoven. Värmebehovet kommer att minska kraftigt till följd av temperaturhöjningen medan kylbehovet kommer att öka. Det minskade värmebehovet kommer att innebära stora kostnadsbesparingar i form av minskad energianvändning.

I detta avsnitt behandlas hur värme- och kylbehoven i bostäder och lokaler kan komma att förändras i ett förändrat klimat. Vi har inte behandlat fritidshus som inte är permanentbebodda eftersom de står för en liten del av energianvändningen samtidigt som bra statistik saknas. Industrilokaler berörs vi endast översiktligt eftersom statistik över energiåtgången för uppvärmning saknas, se bilaga B 11.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Dagens värme och kylbehov

Behovet av värme och kyla är beroende både av klimatrelaterade och icke klimatrelaterade faktorer. Vid en bedömning av framtida energianvändning för värme och kyla är det således av stor vikt att bedöma tänkbar utveckling i relation till både de klimatrelaterade och de icke klimatrelaterade faktorerna.

Klimatfaktorer av betydelse för värme- och kylbehovet är i huvudsak temperatur och solinstrålning, men även molnighet och vind påverkar.

Exempel på icke klimatrelaterade faktorer som påverkar värme- och kylbehov är byggnadens beskaffenhet, dvs. isolering, fönstertyp, fönsterplacering och fönsterytor, ventilation, uppvärmningssystem, kylsystem, solavskärmning m.m. Andra påverkansfaktorer är vad byggnaden används till, hur många personer som vistas i byggnaden, och i vilken utsträckning värmealstrande apparater används.

Fastighetsbeståndet i dag och energianvändning för uppvärmning av småhus, flerbostadshus och lokaler, exklusive industrilokaler, framgår av tabell 4.10.

Tabell 4.10 Fastighetsbeståndet i Sverige (2005) och dess energianvändning

för uppvärmning

Fastighetstyp Yta,

miljoner m

2

Energianvändning för

uppvärmning, TWh

Anmärkning

Fritidshus, icke permanentbebodda

40

3,2 Mycket grov uppskattning av ytan, total energianvändning

Småhus inkl. permanent- bebodda fritidshus

260 37,5

Flerbostadshus 165 24,8 Lokaler exkl. industrilokaler 144 16,4 Industrilokaler 88 ? Yta avser uppvärmd yta

Källa: Bilaga B 11.

Figur 4.20 visar vilka energislag som används för uppvärmning av olika fastighetstyper. El eller kombinationer av el/bränsle dominerar för småhus, medan fjärrvärme dominerar för flerbostadshus och lokaler.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Figur 4.20 Energianvändning för uppvärmning i bostäder och lokaler

Källa: SCB, 2006; SCB, 2006b; SCB, 2006c.

Tillförlitlig statistik vad gäller användningen av energi för kylbehov saknas i dag (bilaga B 11; IVL, 2007). Kylning förekommer för närvarande i ett stort antal lokaler, men den exakta omfattningen är okänd. Enligt en utredning av Energimyndigheten, den s.k. STILutredningen (Energimyndigheten, 2006) hade 91 av 123 inventerade lokaler tillgång till kyla. För de lokaler som hade tillgång till kyla utgjorde elanvändning för kylning 12 procent av den totala elanvändningen. Det totala kylbehovet för lokaler baserat på dessa uppgifter är i dagsläget cirka 2,5 TWh.

Det är i dag endast få bostäder som har tillgång till kyla. I den mån kylning finns är det huvudsakligen luft/luftvärmepumpar som används som kylmaskiner under sommartid.

Förändringar av klimatet som påverkar värme- och kylbehovet

De klimatfaktorer som är av störst betydelse för värme- och kylbehovet förväntas förändras enligt följande i ett framtida klimat.

Temperaturen ökar generellt enligt klimatscenarierna med upp till cirka 4 grader i genomsnitt över landet. Ökningen väntas bli störst vintertid i Norrland. Sommartid är ökningen störst i södra Sverige. Med ökad temperatur följer även minskat antal värme-

Energianvändning för uppvärmning i bostäder och lokaler

0 5 10 15 20 25 30 35 40

Småhus Flerbostadshus Lokaler (exkl,

industri)

TW h

Övrigt

Värmepump

Kombinationer el/bränsle

Naturgas

Fjärrvärme & närvärme

Biobränsle

Olja

Elvärme

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

graddagar, HDD

3

, och ökat antal kylgraddagar, CDD

4

, se bilaga

B 11.

Klimatscenarierna visar en minskning av solinstrålning sommartid i norra Sverige, men en ökning vintertid. I södra Sverige sker en ökning av solinstrålning sommartid och en minskning vintertid.

Klimatscenarierna är mer osäkra och svårbedömda avseende de övriga klimatfaktorerna, molnighet och vind, som kan påverka behovet av värme och kyla.

Framtida uppvärmningsbehov

Analysen av det framtida värmebehovet för lokaler och bostadsuppvärmning utgår från dagens bebyggelsebestånd och baseras på klimatscenariet RCA3-EA2. En känslighetsanalys med RCA3-EB2 har dock utförts. Beräkningarna av klimatförändringarnas påverkan på energibehovet för uppvärmning baseras på antagandet att det finns ett linjärt samband mellan antalet graddagar, HDD och energibehov, se bilaga B 11. Det förmodade antalet graddagar i ett framtida klimat har jämförts med referensperioden 1961

Vidare inkluderar analysen en studie av effekten av att EU:s mål för energieffektivisering av bygg- och fastighetssektorn uppnås. Målet innebär att det finns en effektiviseringspotential för Sveriges bostads- och fastighetsbestånd på 30 procent till 2020 (EUkommissionen, 2006c).

3

Med HDD avses antal dagar som utomhustemperaturen understiger 17ºC multiplicerat

med antalet grader som understigandet uppgår till.

4

Med CDD avses antal dagar som utomhustemperaturen överstiger 20ºC multiplicerat med

antal grader som överstigandet uppgår till.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Figur 4.21 Förändrat antal värmegraddagar samt energieffektiviseringars

betydelse för värmebehovet i befintligt bostadsbestånd 2011

  • 2041−2070 och 2071−2100 (RCA3-EA2).

Industrier och fritidshus ingår ej.

Källa: IVL, 2007

Figur 4.21 visar resultatet av beräkningarna. Med antagandet att effektiviseringar motsvarande EU-målet genomförs minskar energibehovet för uppvärmning med cirka 22 TWh (28 procent) fram till 2020-talet, cirka 25 TWh (32 procent) fram till 2050-talet samt cirka 29 TWh (37 procent) till 2080-talet.

Använder man klimatscenariot RCA3-EB2 blir skillnaderna försumbara jämfört med scenariot RCA3-EA2 till 2020- och 2050-talen, men bara 25 procent till 2080-talet.

Om man ser enbart till effekten av ett förändrat klimat utan att anta någon effektivisering så minskar ändå energianvändningen med cirka 12 TWh till 2020 talet, 17,5 TWh till 2050-talet och 23,5 TWh till 2080-talet i RCA3-EA2.

När det gäller behovet av uppvärmning vintertid kan solinstrålningen minska uppvärmningsbehovet i norra Sverige. I södra Sverige kan den minskade solinstrålningen vintertid innebära att det minskande uppvärmningsbehovet på grund av temperaturhöjningen, inte blir fullt så stor som beräknat.

0

20 000 40 000 60 000 80 000 100 000

GW h

Effektivisering av dagens stock med 30% fram till 2020

Effekter av klimat på nuvarande

stock

Effekter av klimatet på framtida effektiviserade stock (30% till 2020)

Effektivsiering av dagens stock med 30% fram till 2020

78 748 62 998 62 998 62 998

Effekter av klimat på nuvarande stock

78 748 66 258 61 274 55 209

Effekter av klimatet på framtida effektiviserade stock (30% till 2020)

78 748 56900 53735 49828 Nuläge 2011-2040 2041-2070 2071-2100

0

20 000 40 000 60 000 80 000 100 000

GW h

Effektivisering av dagens stock med 30% fram till 2020

Effekter av klimat på nuvarande

stock

Effekter av klimatet på framtida effektiviserade stock (30% till 2020)

Effektivsiering av dagens stock med 30% fram till 2020

78 748 62 998 62 998 62 998

Effekter av klimat på nuvarande stock

78 748 66 258 61 274 55 209

Effekter av klimatet på framtida effektiviserade stock (30% till 2020)

78 748 56900 53735 49828 Nuläge 2011-2040 2041-2070 2071-2100

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Energibehovet minskar särskilt i lokaler och bostäder vilka i dagsläget till stor andel använder fjärrvärme.

Förändringar av kylbehovet

Det är svårare att uppskatta hur klimatförändringar kommer att påverka kylbehovet. Analysen nedan bygger på uppgifter från EUprojektet Euroheatcool, där bl.a. kylbehovet för olika länder uppskattas utifrån utomhustemperaturen (Ecoheatcool, 2006). För de olika tidsperioderna har det förenklade antagandet gjorts att Sverige till 2020-talet får ett klimat motsvarande det man har i Tyskland/Sverige, till 2050-talet motsvarande det man har i Frankrike/Tyskland samt till 2080-talet det man har i Frankrike/Spanien. Beräkningen utgår endast från dagens bostadsbestånd och ingen hänsyn tas till effektivisering.

Tabell 4.11 visar uppskattat framtida kylbehov.

Tabell 4.11 Uppskattat kylbehov i bostäder och lokaler för 2020-talet,

2050-talet, 2080-talet räknat som elbehov i TWh

Kylbehov Sverige bostäder Elbehov (TWh) 2011

  • (Klimat som i Tyskland/Sverige

2,0

2041

  • (Klimat som i Frankrike/Tyskland

2,2

2071

  • (Klimat som i Frankrike /Spanien

2,8

Kylbehov Sverige lokaler Elbehov (TWh) Nuläge 2,0 2011

  • (Klimat som i Tyskland/Sverige

2,5

2041

  • (Klimat som i Frankrike/Tyskland

3,0

2071

  • (Klimat som i Frankrike /Spanien

7,7

Källa: IVL, 2007.

Enligt uppskattningarna kommer kylbehovet i bostäder och lokaler öka kraftigt fram till 2100. Om trenden med stora glasade ytor i bostäder fortsätter, är det troligt att kylbehovet ökar ytterligare.

Förändringarna av solstrålningen innebär att resultaten kan överskatta behovet av kylning i norra Sverige underskatta dem i södra Sverige. Eftersom huvuddelen av bebyggelsen är belägen i södra Sverige är sannolikt det totala kylbehovet något underskattat.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Kostnadsuppskattningar

Våra kostnadsberäkningar bygger på ett elpris på 40 öre kWh samt ett fjärrvärmepris på cirka 45 öre kWh. Fjärrvärmepriset motsvarar medelvärdet på fjärrvärme de senaste 10 åren.

Med dessa förutsättningar minskar energikostnaderna för uppvärmning av det befintliga bostadsbeståndet kraftigt i ett förändrat klimat. Kostnaderna för kylning ökar däremot. Sammantaget förväntas energikostnaderna för värme- och kylbehov minska betydligt i ett framtida klimat. Eventuella effektiviseringar är inte medtagna i beräkningarna. På kort sikt, till 2020-talet, skulle kostnaderna minska med cirka 4,5 miljarder per år, på medellång sikt, till 2050-talet med cirka 6,4 miljarder kronor per år och på lång sikt, till 2080-talet med cirka 6,9 miljarder kronor per år jämfört med dagens kostnader, se tabell 4.12 (IVL, 2007; bilaga B 11; bilaga A 6).

Tabell 4.12 Uppskattning av energikostnader (miljoner kronor per år) för

uppvärmning, kylning och totalt för befintlig bebyggelse

Tidsperiod

Kostnad för uppvärmning

Kostnad för kylning Totala kostnader

Nuläge (2006)

33 780

991

34 771

2011

28 426

1 791

30 217

2041

26 284

2 077

28 361

2071

23 686

4 216

27 902

Källa: IVL, 2007.

4.2.4. Fjärrvärme

Ökad nederbörd med höjda grundvattennivåer ger ökad risk för markförskjutningar och översvämningar, företeelser som allvarligt kan skada fjärrvärmenäten. Då fjärrvärmesystemen successivt bedöms kunna anpassas till ett förändrat klimat bör de inte i någon större utsträckning påverkas av klimatförändringarna.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Produktion av fjärrvärme

Det finns i dagsläget ett trettiotal fjärrvärmesystem i Sverige, främst i de större och medelstora städerna. Fjärrvärmen utgör i dag till volymen den största uppvärmningsformen i Sverige. Fjärrvärmen har byggts upp sedan slutet av 1940-talet, till en början i kommunal regi. En del av fjärrvärmeföretagen har under senare år övergått i bolagsform med både privata och internationella ägare. Fjärrvärme produceras vanligen i värmeverk, där vattnet värms upp genom förbränning av bränsle, exempelvis grenar, toppar, ris och bark från skogen. Fjärrvärme produceras också genom att man tillvaratar spillvärme från industri eller avloppsnät.

Dagens fjärrvärmesystem och sårbarheter idag

Värmen distribueras via fjärrvärmeledningar till bostäder, kontor, sjukhus, industrier etc. Fjärrvärmeledningsnäten har i dagsläget en längd på cirka 16 000 km. Förnyelsetakten är cirka 3 procent per år (cirka 50 km) till en kostnad av 250 miljoner kronor.

Fjärrvärmekulvertar är lagda i många olika typer av mark och geologiska förhållanden, från norr till söder. De första fjärrvärmeledningarna byggdes genom att rör av stål placerades i betongkulvertar. Äldre betongkulvertar är till del utsatta för vittring. Rören kan även rosta sönder och läcka om fogarna är otäta. Plaströrskulvert, isolerade stålrör med mantelrör av plast, ersatte successivt den äldre typen betongkulvert på 1970-talet och har i dag blivit standard. Även moderna standardiserade fjärrvärmerör har sin akilleshäl i form av att det varje år förekommer ett stort antal skador på skarvar.

Vissa städer har tunnelsystem med ledningar för fjärrvärme, VA, el och elektronisk kommunikation. Översvämmas ett sådant tunnelsystem kan det leda till avbrott i fjärrvärmedistributionen.

Drift- och underhåll av ledningsnät är avgörande för leveranskvalitet och livslängd. Olika övervakningsmetoder för fjärrvärmenäten finns och många företag har lokaliserat svaga ledningsavsnitt.

Markförskjutning, till följd av en förhöjd grundvattennivå eller dålig dränering, kan leda till att fjärrvärmerörens naturliga fixering försvinner med allvarliga mekaniska påfrestningar som följd. En markförskjutning kan vara direkt katastrofal för ledningarna och medföra stora kostnader.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

De senaste 20 åren har det förekommit cirka 20 stora läckor, dvs. läckor som är så stora att själva produktionen hotas genom lågt systemtryck och brist på matarvatten. Drift-, distributions- och underhållsystem är starkt beroende av el, trafikerbara vägar samt kommunikationssystem. Fjärrvärmeledningar riskerar att frysa vid produktionsbortfall eller haverier vintertid.

Fjärrvärmedistributionen är framförallt känslig mot kraftiga nederbördsmängder, översvämningar samt höga grundvattennivåer.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Fjärrvärmeanalysen Fjärrvärme bygger på klimatscenariot RCA3-EA2, se bilaga B 12.

Klimatförändringarna medför ökad nederbörd i hela landet. Fjärrvärmeledningar som ligger torrt och i väldränerad mark har betydligt längre livslängd än ledningar i blötare mark. Risken för markförskjutning ökar till följd av den ökade nederbörden. En högre grundvattennivå och en ökad mängd nederbörd medför att dräneringssystemen behöver förbättras. Figur 4.22 visar förändring i maximal nederbörd under sju dygn i följd.

Figur 4.22 Förändring i maximal nederbörd under sju dygn i följd dec-feb för tidsperioderna 2011

  • 2041−2070, 2071−2100

relativt 1961

  • (RCA3-EA2)

Källa: SMHI, 2007.

Klimatförändringar innebär på många håll också ökad risk för översvämningar, vilket kan leda till allvarliga konsekvenser för fjärrvärmeledningar placerade i tunnlar som ligger nära vattendrag,

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

t.ex. Slussen i Stockholm. Översvämning av produktionsanläggningar kan orsaka haveri och värmebortfall. En total nedkylning av näten resulterar i kontraktion av ledningarna, vilket svaga komponenter eventuellt inte klarar, med i värsta fall rörbrott som konsekvens. Risk finns också att fjärrvärmedistribution kan av risk ras, skred och översvämningar.

Med ökade mängder regn och vatten sätts främst de äldsta kulvertarna på prov. Dessa har ofta de största dimensionerna och ligger närmast produktionsanläggningarna, varför konsekvenserna av haverier där blir ojämförbart störst. Enligt bilaga B 12 bedöms cirka 270 km kulvert ligga i särskilt utsatta lägen. Även de fasta och flexibla fjärrvärmerören, byggda fram till slutet på 1970-talet, kan få ökade problem ökad nederbörd när skarvarna blir gamla.

Fjärrvärmeproduktionen är beroende av tillgång till bränsle, vilket i sin tur kräver att logistiken fungerar, exempelvis vägar, vattenvägar, lastning och lossning. Ett förändrat klimat med påverkan på logistik, t.ex. störningar av vägtransporter till följd av storm eller översvämningar, kan indirekt allvarligt påverka fjärrvärmesektorn. Fjärrvärmeproduktionen påverkas även indirekt ifall bränslelager blir översvämmade.

Anpassningsåtgärder och överväganden

Svensk Fjärrvärmes Läggningsanvisningar utgör byggnadsnorm för nya fjärrvärmesystem. Läggningsanvisningarna uppdateras kontinuerligt. Genom att sätta fokus på klimatförändringar i nästa utgåva av Läggningsanvisningarna bedömer Svensk Fjärrvärme att det framgent kommer att kunna byggas fjärrvärme- och fjärrkylsystem som är anpassade till ett förändrat klimat. Vi rekommenderar att Svensk Fjärrvärme i samband med nästa uppdatering av Läggningsanvisningarna tar klimatförändringar i beaktande. Vi menar vidare att det är angeläget att Svensk Fjärrvärme fortsätter arbetet med att sprida kunskap inom branschen om hur klimatförändringar kommer att kunna påverka fjärrvärmesystemen.

Svensk Fjärrvärme menar att det till stor del är möjligt att anpassa fjärrvärmesystemen successivt i takt med klimatförändringarna. År 2020 bedöms hälften av de äldsta systemen vara förnyade och år 2050 kommer sannolikt alla betongkulvertar att vara borta.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Vi anser att det är viktigt att Svensk Fjärrvärme identifierar vilka fjärrvärmesträckningar som är särskilt känsliga för klimatförändringar. Förnyelsetakten av fjärrvärmenäten bör öka i dessa särskilt känsliga områden och även av de äldsta systemen där konsekvenserna av haverier kan bli stora.

En förnyelse av de sårbara kulvertlängderna (270 km) uppskattas enligt bilaga B 12 kosta 1 350 miljoner kronor. Drift- och underhållskostnaderna kommer även att öka.

4.2.5. Dricksvattenförsörjning

Konsekvenserna för dricksvattenförsörjningen blir avsevärda. Kvaliteten på råvattnet i vattentäkterna kommer sannolikt att försämras med ökade humushalter och ökad förorening av mikroorganismer. Risken för avbrott och förorening av dricksvattnet ökar med ökade risker för översvämningar, ras och skred.

En stor del av underlaget till detta avsnitt kommer från rapporten Dricksvattenförsörjning i förändrat klimat, utarbetad av en arbetsgrupp inom utredningen, se bilaga B 13.

Systembeskrivning och sårbarhet i dag

Allmän vattenförsörjning är en förutsättning för att vi ska kunna leva och fungera i moderna samhällen. Kommunen är huvudman för gator och allmänna platser i huvuddelen av landets större tätorter liksom den är ansvarig för vatten och avlopp.

För cirka 150 år sedan började dagens VA-system att utvecklas på grund av ideliga vattenburna sjukdomsutbrott i svenska städer. Under en period dog fler människor i städerna än på landsbygden på grund av dessa vattenburna sjukdomar, huvudsakligen orsakade av bakterier. Först byggdes vattenverk, vatten och avloppsledningar och så småningom även avloppsreningsverk.

Sverige har varit gynnat ur vattenförsörjningssynpunkt. Det har varit relativt lätt att finna bra vattentäkter med tillräcklig kapacitet. Vattenförsörjning består av en kedja av funktioner från tillrinningsområdet, vattentäkten, vattenverket samt ett distributionssystem med ledningsnät, tryckstegringsstationer och vattenreservoarer, se figur 4.23.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Figur 4.23 Dricksvattenförsörjning är en ”kedja” från tillrinningsområdet fram till konsumenternas kranar

Källa: Dricksvattenförsörjning i förändrat klimat, bilaga B 13.

Hälften av Sveriges kommunala vattenförsörjning kommer från ytvatten, dvs. från sjöar och rinnande vattendrag. Den andra hälften kommer från grundvatten, där ofta infiltration av ytvatten utgör en viktig del i nybildningen av grundvatten. En god kvalitet på råvattnet från dessa vattentäkter har gjort att reningstekniken i Sverige är relativt enkel. Cirka 8 miljoner av Sveriges invånare försörjs från en allmän vattentäkt medan cirka 1,2 miljoner har en enskild/privat vattenförsörjning, där grundvatten utgör den dominerande delen.

De flesta ytvattenverk i Sverige tillämpar en relativt enkel behandling/reningsteknik, som är anpassad för hygieniskt bra råvatten. Processen utgörs i regel av följande steg: a) Grovsilning alternativt mikrosilning av inkommande råvatten

för avskiljning av grövre partiklar (fisk, zooplankton m.m.).

b) Vid behov höjning av vattnets alkalinitet med hjälp av

kalk/kolsyra.

c) Kemisk fällning med ett järn- eller aluminiumsalt. d) Avskiljning av fällning genom sedimentering och filtrering. e) Reduktion av eventuella lukt- och smakstörande ämnen

genom antingen adsorption på aktivt kol eller mikrobiologisk reduktion i s.k. långsamfilter.

f) pH-justering för att minska vattnets korrosiva egenskaper. g) Desinfektion med klor, klordioxid eller UV-ljus.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Vattenverk som använder grundvatten som råvatten har ofta en enklare behandling än ytvattenverk.

Svenska vattenverk är konstruerade för att klara smittämnen i form av bakterier. I ytvattenverk är kemisk fällning och filtrering som avskiljningsbarriär samt klor som desinfektion vanligast. I grundvattenverk används ofta klor (ibland UV-ljus) som desinfektion eller som desinfektion i beredskap. Under senare år har den mikrobiologiska hotbilden börjat förändras både genom ökande kunskaper och faktiska förändringar.

En annan del av dagens hotbild är risken för att kemiska föroreningar av olika slag kan hamna i en vattentäkt. Vid exempelvis extrem nederbörd, skyfall eller översvämningar finns stor risk att föroreningar på olika sätt mobiliseras och sprids.

Sveriges VA-ledningsnät räcker cirka 160 000 km, motsvarande cirka 4 varv runt jorden och cirka hälften av detta är för distribution av dricksvatten. I samband med skyfall som orsakar ras och skred kan delar av distributionsnätet skadas. T.ex. försvann i ett samhälle utanför Sundsvall 100 meter av en dricksvattenledning i samband med höga flöden 2001.

Enskild (privat) vattenförsörjning fungerar på ett liknande sätt, men med ett mindre ledningsnät, ofta utan vattenbehandling och vanligtvis med en trycktank/hydrofor som reservoar/tryckutjämnare. Den vanligaste formen av enskild vattenförsörjning är bergborrade brunnar. Kontrollen av vattenkvaliteten i enskilda brunnar är betydligt sämre än för dricksvatten från större anläggningar. De flesta tar ett vattenprov när brunnen anläggs och därefter tas ofta inga nya prover för att följa upp vattenkvaliteten och dess variationer. Brunnens omgivning är avgörande för hur den klarar av extremväder och ett förändrat klimat utan att sina eller förorenas. Enskilda grundvattentäkter kan ofta ha en avsiktlig eller oavsiktlig avloppsinfiltration i närområdet, vilket innebär en förhöjd risk för mikrobiologisk förorening speciellt i samband med väder som skapar höga grundvattennivåer. Enskild vattenförsörjning i samband med jordbruk och boskapsskötsel kan också förorenas från gödselhantering.

I samband med de senaste årens översvämningar har flera svenska vattentäkter förorenats, bland annat mikrobiologiskt. Det har inneburit att på många ställen har konsumenter tvingats att koka vattnet. Den längsta kokningsperioden, som varade nästan fyra veckor, orsakades av översvämningar i Alvesta sommaren 2004. I södra Norrland sommaren 2000 och även hösten 2001

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

orsakade höga flöden och intensiva regn förutom kokningspåbud i flera vattentäkter också ras och skred på vattenledningsnäten. I Bergen i Norge hösten 2004 inträffade ett vattenburet sjukdomsutbrott orsakad av en klortålig parasit (Giardia). I händelsekedjan som lede fram till sjukdomsutbrottet ingår häftiga regn. Trots att utbrottet var begränsat till en mindre del av vattenförsörjningen uppstod samhällskostnader för cirka 46 miljoner norska kronor och än i dag har inte alla skadeståndsanspråk processats färdigt. Även under de kraftiga regnen i södra Sverige sommaren 2007 förorenades vattentäkter. I samband med stormen Gudrun blev flera mindre vattentäkter strömlösa och reservkraft krävdes för distribution av dricksvatten. Se även bilaga B 13.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Klimatscenarierna pekar på en ökad nederbörd och avrinning i hela landet, utom i södra delarna av landet sommartid. De sydöstra delarna kan t.o.m. få en minskad årsavrinning. Särskilt stor blir ökningen vintertid. Risken för stora översvämningar ökar markant i de västra delarna av Götaland och Svealand, liksom i delar av Norrland. Intensiteten i kraftiga regnskurar har ökat de senaste åren enligt SMHI:s statistik och kommer att fortsätta öka enligt scenarierna.

När klimatet förändras, ändras förutsättningarna för vattenförsörjning. Sverige kommer även fortsättningsvis att vara gynnat från vattenförsörjningssynpunkt. Vattentillgångarna kommer att öka på många håll, förutom i de sydöstra delarna av landet där tillgångarna minskar med viss risk för vattenbrist. För att kunna tillgodogöra oss den fördel ett modernt samhälle har av en fungerande vattenförsörjning, med hög kvalitet på dricksvattnet, måste vi dock hantera några hotbilder. Det gäller såväl dagens hotbilder, som kan förstärkas i ett förändrat klimat, som nya hotbilder eller nya förutsättningar.

Riskerna för vattenburen smitta genom encelliga parasiter (t.ex. amöbor) och virus kommer sannolikt att öka ännu mer på grund av successiva klimatförändringar med temperaturökningar och ökad risk för kraftig nederbörd. De klordoser som tillämpas i Sverige är i stort sett verkningslösa på parasiter och har måttlig effekt på virus. Avskiljningen via kemisk fällning/filtrering är då den enda

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

barriären i många ytvattenverk och den är inte fullständig. För grundvatten är avskiljningen av virus i marken starkt beroende av olika klimat- och grundvattenförhållanden, som snabbt kan förändras vid extremväder.

Det finns skäl att tro att risken för att kemiska föroreningar hamnar i vattentäkterna ökar på grund av klimatförändringar. I en enkät till svenska kommuner bedömer ansvariga för vattenförsörjning att risken för en allvarlig förorening i samband med översvämningar och/eller skyfall ökar för 86 procent av vattentäkterna, se bilaga B 13. Skydd av vattentäkter/dricksvattenförekomster blir således ännu viktigare i samband med klimatförändringar.

Dagens relativt enkla beredning av råvatten, yt- eller grundvatten, till dricksvatten räcker i många fall sannolikt inte till i ett förändrat klimat. Förutom de mikrobiologiska riskerna kommer många svenska vatten successivt att få en ändrad kemi/biologi, till exempel ökar humushalter och algblomningar redan i dag i många vattentäkter. Med högre temperaturer och längre tider med isfria sjöar och vattendrag samt ökad avrinning på många håll kommer såväl övergödning som humushalter att öka, se avsnittet om sötvattenmiljön, 4.5.2.

Även distributionen av dricksvatten i ledningsnät kan på olika sätt få ökade påkänningar i ett klimat med större variationer, bl.a. genom en ökad risk för ras, skred och översvämningar. En höjning av havsnivån ökar risken för saltvatteninträngning för vattentäkter som ligger nära kusten.

Enskilda brunnar är ofta mer utsatta än gemensamma vattentäkter för klimatförändringar.

Skadekostnader för vattenförsörjningen och samhället i övrigt uppgår sannolikt till mångmiljardbelopp om åtgärder inte vidtas eller om de görs för sent.

Anpassningsåtgärder och kostnader

Den arbetsgrupp inom utredningen som tagit fram underlag om dricksvattenförsörjning har pekat ut ett antal åtgärder som väsentliga för att trygga försörjningen av vatten med god kvalitet, se bilaga B 13. Följande åtgärder rekommenderas.

  • Sårbarheter i de lokala förhållandena bör analyseras för varje vattenförsörjningssystem. Detta bör göras av kommunerna med

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

stöd av livsmedelsverket och länsstyrelserna som en fortsättning och permanentning av Livsmedelsverkets så kallade Starthjälp till kommunerna.

  • Vattentäkter bör skyddas mot ökande risker för både kemiska och mikrobiologiska föroreningar. Det bör noggrannare utredas om kraven att inrätta bra vattenskyddsområden för viktiga kommunala vattentäkter bör skärpas. I de nationella miljömålen är ett delmål att alla vattentäkter som försörjer mer än 50 personer eller producerar mer än 10 m

3

per dygn ska ha vatten-

skyddsområde, men det finns inget absolut krav. En hänsynsfull fysisk planering i tillrinningsområden för vattentäkter är också en mycket viktig och grundläggande faktor för dricksvattnets säkerhet. Bland annat bör man ta hänsyn till utvecklingen inom jord- och skogsbruk, liksom jord- och skogsbruket bör ta hänsyn till dricksvattentäkter. Det finns skäl att förtydliga detta och även att ge möjlighet att klassa viktiga vattenförekomster som riksintressen.

  • Där behov finns, bör den mikrobiologiska säkerheten vid beredning av dricksvatten i vattenverken ökas. En översyn av föreskrifter som behandlar mikrobiologiska krav i dricksvatten behövs, det gäller exempelvis mikrobiologiska barriärer i grundvatten och i vattenverk samt provtagnings- och övervakningsrutiner.
  • Åtgärder bör vidtas för att klara de förändringar som uppstår i råvattnets kemiska/biologiska kvalitet och temperatur. Det finns ett stort behov av att förtydliga vad dagens regelverk innebär och formulera en vägledning för kontroll av råvattenkvaliteten i svenska vattentäkter. Viktigt är också att denna vägledning tydligt omfattar den mikrobiologiska råvattenkvaliteten.
  • Åtgärder bör vidtas för att hantera en minskad vattentillgång i främst sydöstra Sverige. Vattenbesparande åtgärder kan bestå av att byta de delar av ledningsnät, ledningar, ventiler, m.m., som läcker. Tillfälligt kan också restriktioner för vattenanvändning meddelas, exempelvis bevattningsförbud. Sannolikt kommer dock detta inte att räcka. Att anlägga nya vattentäkter är ett alternativ liksom att bygga överföringsledningar från en annan vattentäkt.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

  • Distributionssystem som kan utsättas för större påfrestningar bör säkras. Exempel på åtgärder är dubblering av ledningar. Inom vissa områden ökar till exempel ras- och skredrisker med konsekvenser för vattenledningsnätet. Dubbla matningar ska ej lokaliseras i närheten av varandra.
  • Beredskapen bör öka för att hantera störningar på grund av extremväder eller andra effekter av klimatförändringar som kan påverka vattentäkter, vattenverk och distributionsanläggningar. Beredskapsfrågor hanteras i samverkan mellan myndigheter sedan 2002 inom ramen för krishanteringssystemets samverkansområden. Krisberedskapsmyndigheten är den myndighet som håller samman verksamheten. För närvarande ingår cirka 30 centrala myndigheter i samarbetet, där också regional och lokal nivå är representerade. Det är viktigt att denna samverkan fördjupas på dricksvattenområdet på grund av de ökande risker som finns i samband med klimatförändringar.
  • Det krävs utbildnings- och informationsinsatser om klimatförändringarnas betydelse för vattenförsörjningen. För kommunal vattenförsörjning finns ett informations- och utbildningsbehov för att kunna hantera möjliga och troliga förändringar/effekter av ett förändrat klimat. Det finns likaså ett stort utbildnings- och informationsbehov för ägare av privata/enskilda vattentäkter. Ansvariga myndigheter, branschorganisationer (framförallt Svenskt Vatten), med flera bör bidra med utbildning, informationsmaterial och rådgivning för att både öka medvetenheten och kunskaperna om pågående klimatförändring och behovet av anpassning.

Den samlade kostnaden för att successivt anpassa svensk vattenförsörjning till ökande risker och till nya förutsättningar på grund av klimatförändringar under perioden 2011 – 2100 uppgår i mycket grova drag till minst 5,5 miljarder kronor för kommunal vattenförsörjning, sannolikt mer. En stor del av dessa kostnader, 4,25 miljarder kronor, bedöms dessutom uppstå redan under perioden 2011

  • För enskild vattenförsörjning bedöms anpassningskostnaderna uppgå till omkring 2 miljarder kronor. Se tabell 4.13. I bilaga B 13, beskrivs närmare hur dessa kostnader har tagits fram. De åtgärder som nämns kommer att kräva forsknings-, utrednings- och utvecklingsinsatser för att säkerställa ett bra resultat. Därtill kommer ökande driftskostnader och kostnader för

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

att vidta lokala åtgärder för att minska föroreningsrisker i skyddsområden för vattentäkter/vattenförekomster.

Sverige har i dag internationellt sett låga kostnader för dricksvattenförsörjning. Även om kostsamma åtgärder kan kräva en märkbar ökning av vattenavgifterna för kommunal vattenförsörjning, kommer den reella kostnaden per brukare (en ökning med någon/några kronor per m

3

) ändå att vara låg i ett internationellt

perspektiv. Som exempel kan nämnas att kostnaden 2006 var 5,5 kronor per m

3

i storstäderna i Sverige medan kostnaden i

England och Wales var 9,5 kronor per m

3

, i Skottland och i

Nederländerna 11,3 kronor per m

3

och i USA 8,4 kronor per m

3

.

En rimlig bedömning är att kostnader i Sverige på grund av klimatförändringarna ökar med cirka 2 kronor per m

3

. Detta ger en

ökad årskostnad på 2 miljarder kronor.

Tabell 4.13 Sammanställning av uppskattade storleksordningar av kostnader

för ökat investeringsbehov. Till dessa kostnader kommer ökande driftkostnader för exempelvis olika behandlingsutrustning i vattenverk.

Åtgärd

2011

  • 2041−2070 2071−2100

Åtgärder för vattenbrist vid vattentäkter (minskad tillrinning)

500

miljoner 800 miljoner 700 miljoner

Ökat behov av avskiljning i vattenverk av naturligt förekommande ämnen från grundvatten

50 miljoner 75 miljoner ?

Ökat behov av avskiljning i vattenverk av humusämnen från ytvatten.

400 miljoner 300 miljoner ?

Ökat behov av avskiljning i vattenverk av alger från ytvatten.

50 miljoner 50 miljoner ?

Ökat behov av avskiljning/inaktivering av mikroorganismer i vattenverk. Åtgärderna motverkar de ökande riskerna för vattenburna sjukdoms-utbrott. Ytterligare förändringar av de mikrobiologiska riskerna längre fram är svåra att bedöma, men sannolikt ger lägre kostnader.

1300

miljoner ? ?

Behov av kylning av vatten i vattenverk (beror delvis av konsumenters acceptans av varmare dricksvatten och anpassning av riktlinjer).

--- ? ?

Kostnader för framtagande av skyddsområden för vattentäkter.

250 miljoner ---

---

Kostnader för åtgärder som minskar de ökande föroreningsriskerna inom skyddsområden för vattentäkter (lokala förhållanden måste studeras).

?

?

?

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Ökat behov av avskiljning av kemiska föroreningar i vattenverk (kostnaden är beroende av ämne och halt, vid inträffad förorening).

? ? ?

Ökat behov av redundans vid distribution av vatten samt andra förebyggande åtgärder och krisberedskap.

600 miljoner ?

?

Konsekvenser av stigande havsnivå (Göteborgs vattentäkt)

400 miljoner

Kostnader för åtgärder inom enskild vattenförsörjning 750 miljoner 750 miljoner 500 miljoner

Summa investeringskostnader i miljarder kr (i dagens värde)

Minst 4,25 Minst 1,9 Minst 1,2

Exempel på skadekostnader

Kostnader för vattenburna sjukdomar

Samhällskostnaden för ett mikrobiellt vattenburet sjukdomsutbrott är från några miljoner till flera 100-tals miljoner kr per tillfälle, beroende av utbrottets omfattning och ortens storlek.

Kostnader för att ersätta en vattentäkt som förorenats så allvarligt att det inte går att sanera

Kostnaderna för att ersätta mindre vattentäkter är från några 10-tals miljoner kronor till mer än en miljard för större vattentäkter.

Kostnader vid ras och skred på viktiga huvudvattenledningar och utebliven vattenleverans i flera dygn.

En samhällskostnad på 10 – 50 miljoner per tillfälle (om reserv-ledningar saknas). Dessutom finns en ökad risk för inläckage av förorenat och smittat vatten i ett trycklöst ledningsnät.

Källa: Bilaga B 13.

Överväganden

Vi bedömer att klimatförändringar och extrema väderhändelser kommer att ge problem för den framtida vattenförsörjningen. Riskerna för smittspridning och förorening av dricksvattentäkter är stora och åtgärder måste vidtas. Den ökade koncentrationen av humus i vattnet innebär också problem då temperatur och avrinning ökar. Vi anser att de åtgärder som rekommenderas ovan är väsentliga för att en god vattenförsörjning ska kunna upprätthållas i framtiden.

Ansvaret för Sveriges vattenförsörjning är i dag delat mellan olika nationella, regionala och lokala myndigheter. Huvudansvaret för genomförandet av de rekommenderade åtgärderna ovan ligger på kommuner och/eller den entreprenör som fått i uppdrag att sköta dricksvattenförsörjningen. Branschorganisationer framför allt Svenskt Vatten har en viktig roll att spela i den omställning av dricksvattenförsörjningen som kommer att krävas framöver. Det är

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

viktigt att Svenskt Vatten kan ta ett stort ansvar för information och utbildning av medlemmarna.

Mot bakgrund av de förändringar i dricksvattenkvalitén som klimatförändringar kan innebära bör kontrollen förstärkas. Vi anser att Livsmedelsverket bör se över kontrollen av dricksvattenkvalitén längs hela framställningskedjan.

De enskilda brunnarna har inte samma reningsteknik och kontroll som den kommunala vattenreningen. Det är därför viktigt att informera om risker och skyddsåtgärder. Livsmedelsverket har bl.a. gett ut en informationsbroschyr tillsammans med SGU. Livsmedelsverket bör få i uppdrag att tillsammans med andra ansvariga myndigheter sprida information om enskilda brunnar.

Länsstyrelserna bör i linje med utredningens övergripande förslag ha ett samordnings- och drivansvar för att en klimatanpassning genomförs för att trygga en försörjning av dricksvatten av god kvalitet. I denna uppgift bör också ingå att i samverkan med andra aktörer initiera en strategisk vattenplanering.

Det centrala myndighetsansvaret är delat. Naturvårdsverket ansvarar för frågor om skydd av vattentäkter. SGU har ansvar för grundvatten som naturresurs och är miljömålsansvarig myndighet för grundvatten. Socialstyrelsen har ansvar för enskild vattenförsörjning. Vattenmyndigheterna ansvarar för att ta fram förvaltningsplaner och åtgärdsprogram för svenska vatten. Livsmedelsverket ställer krav på vattenkvalitet från vattenverket och hos konsument. Livsmedelsverket hanterar också säkerhets- och beredskapsfrågor för vattenförsörjning. Boverket har rekommendationer om tryck på vatten i kranen hos konsument och vid behov krav på återströmningsskydd för att förhindra att förorenat vatten kan tränga baklänges in på vattenledningsnätet från en fastighet. Boverket ansvarar också för den övergripande miljömålsfrågan om fysisk planering och hushållning med mark och vatten. Det splittrade ansvaret är inte ändamålsenligt mot bakgrund av de kommande riskerna och de åtgärder som bör vidtas. Vi anser att ansvaret bör samlas och att samordningen förbättras. Vi föreslår att Livsmedelsverket får ett huvudansvar för dricksvattenfrågorna på nationell nivå. I detta ingår att samverka med övriga myndigheter och att följa upp de åtgärder som rekommenderas ovan.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Forskning och utveckling

Uppföljande studier och forskning om klimatförändringarnas påverkan på svensk vattenförsörjning bör genomföras. Det finns ett behov av att komplettera kunskaper om vattenförsörjning på det lokala planet hos kommuner och behov av forskning på det nationella planet. Till exempel går det inte att importera reningsteknik rakt av från varmare länder i Europa eller i världen i våra internationellt sett humusrika och även med ett varmare klimat relativt kalla vatten.

Branschorgansiationerna, särskilt Svenskt Vatten, bör bidra till att få till stånd forskning och utveckling kring de strategiska frågorna för anpassningen av VA-verksamheten till klimatförändringarna.

Förslag

  • Livsmedelsverket bör få samordningsansvaret för dricksvattenfrågorna på nationell nivå. Detta inkluderar informationsinsatser, identifiering av forsknings- och utvecklingsbehov, behov av kontroll av råvatten m.m.
  • Livsmedelsverket bör få i uppdrag att:
  • följa upp hur anpassningen av dricksvattensystemet genomförs,
  • tillsammans med berörda myndigheter se över skydd och kontrollrutiner längs hela kedjan för framställning av dricksvatten, från skydd av råvattentäkter till rening och distribution,
  • tillsammans med berörda myndigheter informera om risker och skyddsåtgärder för enskilda brunnar.
  • Länsstyrelserna får enligt vårt förslag ett utökat ansvar för klimatanpassningen inom länet. Detta innefattar en strategisk planering av vattenresurserna i länet och samverkan med kommuner, vattenmyndigheterna och andra intressenter, se 5.10.2.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

4.3. Bebyggelse och byggnader

4.3.1. Översvämning av strandnära bebyggelse

Landets västra och sydvästra delar väntas få översvämningar längs vattendrag oftare eller mycket oftare i ett förändrat klimat. De ökade 100-årsflödena i fjälltrakterna kan också fortplanta sig längs vattendragen med översvämningar som följd, men här finns en osäkerhet då vattendragen är reglerade. I andra områden minskar risken för översvämningar eller kvarstår på dagens nivå. En höjd havsnivå ställer ökade krav på åtgärder och planering vid nybebyggelse framförallt längs landets södra kuster, men även längs de mellersta.

Hur definieras översvämning?

Översvämning definieras som att vatten täcker ytor av land utöver den normala gränsen för sjö, vattendrag eller hav (Räddningsverket, 2000). Översvämning längs vattendrag och sjöar innebär att mer vatten tillförs vattendragen än de kan leda bort. De överströmmade markområdena kan inte ta upp eller dränera bort vattnet om de redan är vattenmättade. Översvämning kan även drabba hårdgjorda bebyggda områden beroende på kraftig nederbörd, vilket behandlas närmare i avsnitt 4.3.4.

Ansvarsförhållanden

Räddningsverket har i uppdrag att arbeta för ett säkrare samhälle från vardagens olyckor till katastrofer och krig. Myndigheten ska skapa förutsättningar för olika aktörer att samverka och vidta förebyggande åtgärder mot naturolyckor. Översiktliga översvämningskartor framställs för riskområden utmed vattendrag som stöd för räddningstjänstens planering och kommuners översiktliga fysiska planering. Räddningsverket följer också utvecklingen av höga flöden och rapporterar löpande till Försvarsdepartementet, bistår vid större olyckor som översvämningar med förstärkningsresurser samt för bildandet av älvgrupper.

SMHI förvaltar och utvecklar information om väder, vatten och klimat för samhällsfunktioner, näringsliv och allmänhet. SMHI har en prognosavdelning med ständig beredskap att utfärda varningar som ska hindra och begränsa skador på människor, egendom och

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

miljö, bl.a. avseende höga vattenflöden, rikliga regnmängder och höga havsvattenstånd. Vid svåra flödessituationer kan även personal från SMHI stationeras på berörd plats som stöd för räddningstjänst och länsstyrelse.

Bebyggelsens storlek och geografiska läge

Totalt finns 3,1 miljoner fastigheter i Sverige (2005), varav en tredjedel finns i de tre storstadsregionerna. Den större andelen av fastigheterna utgörs av småhus och fritidshus. Kustzonen, definierad som alla öar samt fastlandet fem km in från strandlinjen inklusive kusten på Gotland, utgör 6,5 procent av landets areal. I den zonen finns drygt 30 procent av landets totala antal fastigheter och den befolkas av cirka 3,5 miljoner invånare. Den södra delen av kusten är bebyggd i något större omfattning än den norra. Omkring 30 procent av den svenska kusten är bebyggd inom 100 meter. Närmare 120 000 byggnader finns inom 100 meter från strandlinjen. (Boverket, 2006)

Byggandet har under senare år varit betydligt lägre än under 1970- och 1980-talen. I kustzonen har dock den procentuella andelen av byggandet ökat och då framförallt i södra Sverige. Mellan 2000

  • uppgick den till närmare hälften. Andelen hus som byggts inom 100 meter från stranden har mer än fördubblats, från 2 procent på 1970-talet till drygt 5 procent i slutet på 1990talet. Det råder ett särskilt stort bebyggelsetryck längs västkusten, utmed den skånska kusten och Blekinges södra kustområde samt längs hela kust- och skärgårdsområdet i Stockholmsregionen. En trend är även att attraktiva hamnområden bebyggs. Det finns också en tendens att fritidshus nära större orter i kustområdena övergår till permanentbebyggelse.

Närheten till vatten, och kanske framförallt till hav, med bl.a. stora naturvärden, gör kustlandskapet attraktivt för både boende, turism och olika näringar. Enligt SCB:s prognos för befolkningsutvecklingen 2006

  • förväntas en befolkningsökning med

1,4 miljoner invånare under denna period. Fortsätter trenden enligt ovan kommer större delen av dessa att vara bosatta i kustzonen.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Klimatfaktorer som påverkar översvämning längs vattendrag och hav

Nederbörd och temperatur kommer enligt klimatscenarierna att öka i hela landet förutom nederbörden i södra Sverige där det blir torrare under sommarperioden. Antalet dagar med extrem nederbörd väntas också öka i stort sett över hela landet. Sådan nederbörd ger lokala extrema flöden. Medelavrinningen lokalt, räknat på cirka 1 000 avrinningsområden à 400 km

2

, ökar i västra Götaland, västra

Svealand och i stora delar av Norrland. Ser man till förändringarna i de mer extrema flödena med 100-års återkomsttid är det främst västra Götaland och västra Svealand som utmärker sig, men även delar av fjällen och nordöstra Götaland. Andra delar av landet väntas få oförändrade eller minskade 100-års flöden, vilket framförallt beror på en utjämnad snösmältningssäsong med mindre vårflod, men även på ökad avdunstning, se figur 4.24. Ett 100-årsflöde innebär att sannolikheten är 1 på 100 för varje enskilt år att flödet uppnår samt 63 procent risk för att det inträffar någon gång under 100-årsperioden.

Figur 4.24 Procentuell förändring i lokala 100-årsflöden, 2071

relativt 1961

  • Resultatet visas för 4 olika klimatscenarier

(från vänster RCAO-EA2, RCAO-EB2, RCAO-HA2, RCAO-HB2)

RCAO-EA2 RCAO-EB2 RCAO-HA2 RCAO-HB2

Källa: Carlsson et al, 2006.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

En höjd havsnivå väntas längs stora delar av kusten på grund av världshavens höjning. Detta medför konsekvenser för bl.a. bebyggelsen. Vi har utgått från SMHI:s klimatscenarier med havsnivåhöjningar på 9 cm, 48 cm och 88 cm, vilka grundar sig på IPCC:s scenarier från den tredje utvärderingsrapporten. I scenarierna har hänsyn tagits till landhöjning, vilken varierar mellan minus 0,5 mm per år i sydligaste Sverige till plus 8 mm per år vid Bottenvikens kust. Längst i norr kompenseras alltså havsnivåhöjningen i stort av landhöjningen även i fallet med stor havsnivåhöjning. De högsta vattenstånden kommer att förändras på ett liknande sätt som medelvattenståndet. Här spelar även lågtryckens förändrade banor och förändrade vindmönster en roll. Vi har studerat det högsta förväntade vattenståndet om hundra år, se figur 4.25.

Figur 4.25 Vänster bild visar 100-årsvattenstånd 1961

  • höger bild

100-årsvattenstånd 2071

  • (RCO-EA2) vid en global havsnivåhöjning på 88 cm. Nivåerna är givna i cm över medelvattenståndet för perioden 1903

Källa: Meier, 2006, med tillstånd av Springer Science and Business media.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Konsekvenser av översvämning längs vattendrag i dagens klimat samt skadekostnader

Perioden från början av 1960-talet till början av 1980-talet var relativt nederbördsfattig och tillfällen med höga flöden var relativt sällsynta. Allteftersom regleringsgraden hos reglerade vattendrag ökade minskade också frekvensen av höga flöden, då snösmältningen i regel kunde tas om hand i magasinen. Magasinen har också ofta kunnat fungera som buffert vid regnperioder och bebyggelsen har kommit att krypa allt närmare vattendragen. Sedan början på 1990-talet har vid flera tillfällen höga flöden och översvämningar inträffat på grund av långa och intensiva regnperioder som inträffat vid andra årstider än vid vårfloden. Flödena har medfört skador på byggnader, infrastruktur och miljö. Reglerade vattendrag kan uppträda som oreglerade om t.ex. långvariga regn inträffar efter en kraftig vårflod och fyllnadsgraden i magasinen redan är hög. Överskottet måste då släppas förbi magasinet.

Att bebyggelsen kryper närmare vattendrag och sjöar är ett generellt problem och förekommer i såväl reglerade som oreglerade vattendrag. En analys har gjorts inom utredningen för att få en övergripande uppfattning om hur stor del av den befintliga bebyggelsen vid vattendrag som ligger i riskzonen för att översvämmas av dagens 100-årsflöde samt vilka kostnader det skulle medföra, se Översiktlig sårbarhetsanalys för översvämning, skred, ras och erosion i bebyggd miljö i ett framtida klimat, bilaga B 14. Beräkningarna utgår från Räddningsverkets översiktliga översvämningskarteringar och från Lantmäteriets så kallade GSD-Terrängkartan. Dessa karteringar omfattar 800 mil i de 56 vattendrag som hittills bedömts vara de högst prioriterade. De uppgifter som fås är översvämmad areal uppdelad per markklass (låg, sluten och hög bebyggelse, fritidshus, friliggande bebyggelse och industrier). Beräkningen av byggnadsytor har gjorts utifrån schabloner över några tätorter av olika storlek och läge och från GSD-Fastighetskartan. Skadekostnadsberäkningarna grundar sig på försäkringsbranschens uppgifter om skadekostnader för översvämmade byggnader, och ligger inom intervallet 1 000

  • 950 kronor per m

2

beroende på byggnadstyp och omfattar främst saneringskostnader. Analysen beaktar inte översvämningar på grund av intensiva regn. Detta behandlas i avsnitt 4.3.4. Tabell 4.14 visar arealen översvämmad befintlig bebyggelse med dagens 100-årsflöde samt skadekostnader.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Tabell 4.14 Översvämmad befintlig bebyggelse (2006) längs vattendrag vid

100-årsflöde i dagens klimat samt beräknade kostnader per översvämningstillfälle (km

2

, miljoner kronor, bilaga B 14)

Låg

bebyggelse Fritidshus Friliggande

bebyggelse

Sluten och hög

bebyggelse

Industrier Summa

Byggnadsarealer 1,6

0,1 1,0

0,8

2,7 6,2

Skadekostnader 7 700

250 5 700

2 150 2 700 18 500

Om dagens 100-årsflöde skulle inträffa i alla översiktligt översvämningskarterade vattendrag skulle den totala skadekostnaden för befintliga byggnader uppgå till 18,5 miljarder kronor för ett sådant översvämningstillfälle. Detta motsvarar cirka 2,3 miljoner kronor per km vattendrag och drabbar främst låg och friliggande bebyggelse. I detta ingår inte översvämningar vid lägre eller högre flöden, utan bara vid just det aktuella 100-årsflödet. Klimatförändringar är inte beaktade. De 800 milen karterade vattendragen motsvarar 8 procent av landets totala andel vattendrag.

Konsekvenser av översvämning längs vattendrag i ett förändrat klimat

Figur 4.26 visar den återkomsttid dagens lokala 100-årsflöde kan komma att få i ett framtida klimat. Ändringarna i extremvärden har beräknats med en modell utvecklad för att räkna förändringar i medelvärden, vilket gör dem något osäkra. Mycket tyder på att ett ändrat klimat innebär ökad variabilitet med större ändringar i extremer än i medelklimatet, vilket gör det troligt att resultaten snarare visar för långa återkomsttider än för korta (bilaga B 14).

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Figur 4.26 Den återkomsttid dagens lokala 100-årsflöde väntas få

2071

  • kortaste tiderna (vänster bild) respektive längsta tiderna (höger bild), (RCAO-EA2, RCAO-EB2, RCAO-HA2 och RCAO-HB2)

Källa: Andréasson et al, 2007b och bilaga B 14.

I bilaga B 14 har den förändrade frekvensen för dagens lokala 100årsflöden uppskattats för de oreglerade eller lågt reglerade vattendragen i ett förändrat klimat, se figur 4.27. För övriga reglerade vattendrag är osäkerheterna för stora kring framtida tappningsstrategier för att en bedömning ska kunna göras. Det finns dock en risk att de ökade lokala 100-årsflödena i fjälltrakterna kan fortplanta sig i hela vattendragen ned till mynningen, eftersom avrinningen från fjälltrakterna dominerar flödet i flera av dessa vattendrag. Situationen behöver därför inte vara så problemfri som kartorna över den lokala avrinningen antyder. En beräkning av den reglerade Umeälven visar på detta resultat, se bilaga B 10. Det är dock svårt att dra generella slutsatser för andra reglerade Norrlandsälvar ur ett specifikt resultat.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Figur 4.27 Förändrad frekvens av dagens 100-årsflöden i oreglerade och

lågt reglerade vattendrag 2071

  • Kraftigt reglerade vatten-

drag ingår ej (bilaga B 14)

Delar av de områden som redan i dag har problem med höga flöden väntas oftare eller mycket oftare få återkommande översvämningar, medan andra områden får mer sällan återkommande höga flöden. Tabell 4.15 visar översvämning av befintlig bebyggelse och skadekostnader av dagens 100-årsflöde enligt bilaga B 14 fördelade efter den bedömda frekvens dagens 100-årsflöde får i framtiden. Bedömningarna visar att de byggnadsarealer som riskerar att översvämmas av dagens 100-årsflöde i ett framtida klimat minskar i omfattning, baserat på de 8 procent av vattendragen som är karterade i dag.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Tabell 4.15 Översvämmad befintlig bebyggelse längs vattendrag av 100-

årsflöde i dagens klimat, fördelat efter 100-årsflödets förändrade frekvens 2071

  • (km

2

, miljoner kronor)

Förändring i frekvens Mindre ofta Ungefär lika ofta Oftare Mycket oftare Reglerat

Byggnadsarealer 2,9 0,8 0,3 0,8 1,4 Skadekostnader idag 8 300 2 500 1 100 2 100 4 400

Vattendrag med hög regleringsgrad ingår inte, varför det inte går att få en total bild av den förändrade risken.

5

Som framgår ovan

finns det en risk att de ökade 100-årsflödena i fjälltrakterna fortplantar sig i hela vattendragen med översvämningar som följd. Översvämningar med lägre eller högre flöden än just vid dagens 100-årsflöde ingår inte i analysen. Enligt figur 4.27 kommer dagens 100-årsflöde i landets västra/sydvästra delar att återkomma mycket oftare. Denna kortare återkomsttid gör att de kan inträffa flera gånger under seklet. Detta betyder också att 100-årsflödet i ett förändrat klimat inom dessa områden kommer att bli betydligt högre och innebära att större områden blir översvämmade. Inom landets östra delar tenderar i stället återkomsttiderna att bli längre.

Konsekvenser av översvämning längs hav i ett förändrat klimat samt skadekostnader

Längs havet finns ingen översvämningskartering utförd som den för vattendragen. För att få en översiktlig bild av mängden bebyggelse i riskzonen för översvämning på grund av ökade havsnivåer har två övergripande analyser gjorts, bilaga B 14. I den ena har bebyggelseytan lokaliserad lägre än den första höjdkurvan (+5 meter över havet) uppskattats på lika sätt som arealberäkningarna för vattendragen, se tabell 4.16. I den andra har översvämmad befintlig bebyggelse vid 100-årsvattenstånd och en global havsnivåhöjning på 88 cm kartlagts i tre referenskommuner. Anledningen till att analysen längs hela kusten inte gjorts noggrannare beror på att det saknas mer detaljerad höjdinformation.

5

De reglerade vattendragen är Faxälven, Fjällsjöälven, Göta älv och Nordre älv, Indalsälven, Klarälven, Lagan, Ljungan, Ljusnan, Luleälven, Skellefteälven och Ångermanälven.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Tabell 4.16 Befintlig byggnadsyta (km

2

) mellan karterad strandlinje och

höjdkurvan +5 m, 2006 (bilaga B 14)

Sluten och

hög

bebyggelse

Låg

bebyggelse Fritidshus Friliggande

byggnader

Industrier Summa

Södra*) Sverige

9,6 18,8 3,2 3,0 14,9 49,5

Norra Sverige

1,1 3,4 0,3 0,4 5,3 10,5

*) Södra Sverige omfattar i analysen kuststräckan t.o.m. Uppsala län.

Kusterna längs västra, södra och sydöstra Sverige samt Stockholms län har stor mängd bebyggelse under 5 metersnivån. Dessa områden utgör cirka 75 procent av den totala ytan enligt den övergripande analysen. I Skåne befinner sig 5 metersnivån långt in i landet på grund av flack terräng och bebyggelsen under 5 metersnivån motsvarar närmare 30 procent av den totala bebyggelseytan under denna nivå. I Stockholms län är bebyggelsen relativt tät på öar och längs kusten.

Värdet på byggnadsytan under 5-metersnivån beräknat på schablonen från försäkringsbranschen blir för södra Sverige 164,1 miljarder kronor. Inget av klimatscenarierna som utredningen grundar sig på tyder emellertid på en sådan stor havsnivåhöjning under de kommande 100 åren. Mot slutet av seklet kommer 100-årsvattennivån i havet i södra Sverige bli cirka 0,8 till 2,0 meter över dagens medelvattennivå 2071

  • beroende på

klimatscenario, se avsnitt 3.5.4.

Tre referenskommuner, Göteborg, Ystad och Sundsvall, har kartlagt den befintliga bebyggelse som skulle översvämmas vid en global havsnivåhöjning på 88 cm. Valet av detta högscenario, se figur 4.25, grundar sig på att bebyggelsen utgör ett system med mycket lång livslängd samt att havsnivåerna bedöms fortsätta stiga även efter detta århundrade. Höjningen av 100-årsvattenståndet 2071

  • relativt dagens 100-årsvattenstånd är med hänsyn tagen till landhöjning/sänkning 0,18 meter i Sundsvall, 0,95 meter i Ystad och 0,90 i Göteborg. I beräkningarna ingår lågtrycks- och vindpåverkan samt landhöjning.

Problembilden varierar högst avsevärt mellan kommunerna. Med den lilla ökningen i havsnivå beroende på landhöjningens inverkan och den topografi som råder i Sundsvallstrakten, blir konsekvenserna små. Skadekostnaden bedöms bli 18 miljoner

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

kronor enligt schablonen från försäkringsbranschen. Att extrapolera resultatet till övriga delen av Norrlandskusten är vanskligt då Höga kusten skiljer sig från t.ex. Västerbottens och Norrbottens mer flacka kustlinje. I södra Sverige blir konsekvenserna större. Skillnaden mellan dagens medelvattenstånd och det framtida 100-årsvattenståndet är närmare 2 meter. I Ystads kommun beräknas totalt 4,1 km

2

översvämmas av kommunens totala 352 km

2

. Till stor del utgörs dessa arealer av naturmark, men även bebyggelse och infrastruktur skulle drabbas. Skadekostnaden för översvämning av bebyggelsen beräknas till 172 miljoner kronor. Om man däremot antar att hälften av havsnivåhöjningen utgörs av ett ökat medelvattenstånd skulle skadekostnaden öka till 580 miljoner kronor, då marknadsvärdet utgör beräkningsgrund. För Göteborg skulle en havsvattennivå på 0,9 meter global höjning över högsta högvatten innebära en försäkringsskada på 7 500 miljoner kronor. Den totala översvämmade byggnadsarean är beräknad till 2,1 km

2

av totalt 23,0 km

2

i de tre studerade zonerna inom Göteborg.

Antal översvämmade byggnader i Ystads och Sundsvalls kommun respektive antal byggnader inom höjdkurvan +5 meter är för Ystad 168 respektive 859 och för Sundsvall 50 respektive 849. Den grova analysen över översvämningshotad bebyggelse inom 5 meters höjdkurvan överskattar följaktligen antalet hotade byggnader i Ystad 5 gånger och i Sundsvall 17 gånger. Dessa resultat ger en mycket översiktlig bild av översvämningsförhållanden längs kusten av ett 100-årsvattenstånd vid en global havsnivåhöjning på 88 cm. Detta skulle i mycket grova drag innebära en översvämningsrisk på cirka 20 procent av bebyggelsen under 5-meterskurvan i landets södra delar och cirka 5 procent i landets norra delar.

Den globala havsnivåhöjningen på 88 cm enligt klimatkartorna, se avsnitt 3.5.4, ger en höjning av medelvattenståndet på cirka 80 cm i södra Sverige i slutet på seklet, med hänsyn tagen till landsänkning. I norra Sverige kompenserar i stort sett landhöjningen och havsnivåhöjningen varandra. I södra delarna av landet innebär höjningen inte enbart översvämningar, utan att områden permanent sätts under vatten. Detta innebär större skadekostnader samt givetvis kostnader för förebyggande åtgärder. Falsterbohalvön är ett exempel på ett mycket utsatt område.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Möjliga tekniska åtgärder för att minska översvämningsskador

Olika tekniska åtgärder finns för att minska skaderiskerna framförallt i befintlig bebyggelse. Möjliga åtgärder är:

  • dämpning av flöde genom ändrad hantering av reglering alternativt avledning till andra områden,
  • ökning av avbördningskapaciteten genom ökning av vattendragets tvärsektion, ombyggnad av dammar, alternativ fåra,
  • invallning,
  • uppfyllnad/höjning av fastigheter,
  • anpassning av byggnader samt av nyttjandet.

Samtliga åtgärder kan tillämpas på översvämning i vattendrag, medan möjligheterna vid ökade havsnivåer är begränsat till de tre sista. De två första utförs som regel i större sammanhang, medan uppfyllnad och anpassning och i viss mån invallning kan genomföras av den enskilde. Tidsaspekten har också betydelse. Vid högflöde är som regel förvarningstiden kort, vilket ställer krav på förebyggande och helst permanenta åtgärder. Om man inte vidtagit permanenta lösningar, står i första hand tillfällig invallning och pumpning till buds. Även dessa åtgärder behöver planeras. Krav ställs på tillgång till material, personal, kännedom om dagvattensystems läge och geotekniska kunskaper.

Anpassningsåtgärder mot översvämning av strandnära bebyggelse och överväganden

Ett säkert sätt att minska risker för översvämningsskador är att undvika nybyggnation inom riskområden för översvämning. I synnerhet som klimatet förändras successivt och bebyggelsen har mycket lång livslängd är det viktigt att tidigt beakta och ta hänsyn till de förväntade ökade översvämningsriskerna till följd av förändrad nederbörd, förändrade flöden och höjda havsnivåer, samt de osäkerheter som råder kring hur omfattande riskökningarna blir, se vidare avsnitt 5.5. I proposition (2006/07:122) Ett första steg för en enklare plan- och bygglag har regeringen i de grundläggande bestämmelserna förtydligat att bebyggelse ska lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa, till deras säkerhet, samt med hänsyn till risken för olyckor, översvämning och erosion.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Kommunerna behöver ta ökad hänsyn till översvämningsrisker i översikts- och detaljplaneringen. Ökad hänsyn till klimatförändringar behöver också tas vid planering av infrastruktur. Länsstyrelserna har här en viktig roll, se avsnitt 5.10. Översvämningsriskerna kommer att öka längs vattendrag framförallt i västra och sydvästra Sverige, men även inom andra områden, liksom längs kusten. I andra delar av landet kan riskerna minska.

I många kommuner finns behov av att kompetensen höjs kring översvämningsrisker. Vi bedömer att denna kompetenshöjning bör kunna åstadkommas genom att Sveriges Kommuner och Landsting sprider information till kommunerna om klimatförändringar och dess effekter som grund för en säker lokalisering av bebyggelsen.

SMHI bör få ett utökat ansvar att svara för kunskapsförsörjning om klimatförändringar och skapa en förstärkt informationsfunktion gentemot olika grupper, särskilt gentemot kommuner, sektorsmyndigheter och länsstyrelser, se vidare avsnitt 5.10.

Kommunerna har en viktig roll att identifiera, analysera och prioritera områden med risk för olika naturolyckor, bl.a. översvämningar. Kommuner och fastighetsägare bör inom prioriterade områden genomföra åtgärder för att anpassa den bebyggda miljön för att undvika skador samt ha beredskap och resurser för att minska konsekvenserna vid inträffade olyckor. Ovanstående permanenta tekniska åtgärder är lösningar som, vid tydliga krav och rätt utformning, kan skydda befintliga och nya byggnader.

Räddningsverket ansvarar i dag för översvämningskarteringar längs vattendrag. Vi anser att det är viktigt att dessa karteringar fortsätter och utökas till att omfatta även förändringar i klimatet. Räddningsverket bör också klargöra behovet av översyn av redan karterade områden med avseende på klimatförändringar, se vidare avsnitt 5.1. Detta arbete ställer krav på topografisk information av god kvalitet. Det finns därför behov av en nationell höjddatabas med högre precision än dagens GSD-Höjddata, se avsnitt 5.2. Genomförda karteringar kan även behöva ses över när en ny höjddatabas finns tillgänglig.

Tillförlitliga data om nederbörd och flöden är en viktig förutsättning för en säker samhällsplanering. SMHI har i dag en prognos- och varningsverksamhet vad gäller bl.a. höga flöden och ett nät av nederbörds- och flödesstationer som täcker landet, se vidare avsnitt 5.2 och 5.3.

Älvgrupper finns för flertalet stora vattendrag. Uppgiften att regionalt samverka om frågor som rör flöden och flödeshantering,

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

förebyggande åtgärder m.m. mot översvämningar specifika för varje vattendrag kommer att vara viktig framöver. Vi anser att länsstyrelserna bör vara den part som tar initiativ till att älvgrupper bildas, se vidare avsnitt 5.10.

Forskning och utveckling

Frågor kring extremväder och klimatförändringar och dess konsekvenser rör många samhällssektorer vilket aktualiserar ett nära samarbete mellan flera myndigheter, exempelvis Räddningsverket, Boverket, SGU, SGI, SMHI och Naturvårdsverket. Det finns behov av forskningsprogram för frågor som fokuserar på samhällskonsekvenser och åtgärder kring mark, miljö och byggande. Ett sådant forskningsprogram bör kunna utformas i samverkan med Räddningsverkets uppdrag om Nationell plattform för arbete med naturolyckor. Viktiga uppgifter är att:

  • öka kunskapen om samspelet mellan den bebyggda miljön och marken,
  • anpassa befintliga byggnader och infrastruktur för stora vattenflöden och vattennivåer,
  • anpassa samhällsutvecklingen och att utforma nya konstruktioner för de klimatförhållanden som förväntas de närmaste 50
  • åren.

Förslag

Vi lämnar förslag angående flera områden. Förslagen rör följande och beskrivs vidare i nämnda avsnitt:

  • avsnitt 5.1: översvämningskarteringar,
  • avsnitt 5.2: höjddatabas, observationsdata,
  • avsnitt 5.5: fysisk planering, myndighetsstöd i den fysiska planeringen,
  • avsnitt 5.10: ansvarsförhållanden,
  • avsnitt 5.10: älvgrupper.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

4.3.2. Ras, skred och erosion

Klimatförändringarna med större och intensivare nederbördsmängder liksom förändrade grundvattennivåer ökar sannolikt benägenheten för ras, skred och erosion. Särskilt landets sydvästra/västra delar och delar av den östra kusten är utsatta. Framförallt låg bebyggelse ligger inom de skredbenägna områdena. Inom andra områden minskar i stället risken då snösmältningssäsongen blir förlängd och vårfloden minskar liksom de höga flödena.

Landskap i förändring

Landskapet är under ständig förändring. De geologiska processerna bygger upp och bryter ned landskapsformationer i ett mycket stort geologiskt kretslopp. Dessa processer påverkar markens egenskaper som grund för infrastruktur, bebyggelse och miljön. Förståelsen av hur de geologiska processerna uppträder och verkar är grundläggande för att rätt tolka hur klimatet påverkar olika typer av jordrörelser och de konsekvenser detta får för markens byggbarhet.

Jordars hållfasthet liksom benägenheten för olika typer av massrörelser är starkt beroende av jordens inre fördelning mellan fasta partiklar, vatten och porgas. I grova jordar verkar friktionen som sammanhållande kraft och storleken på denna är beroende av vattentrycket i jorden. Jordrörelser i friktionsjordar sker exempelvis som långsamma sättningar eller som snabba ras vid stora rasvinklar. I finkorniga jordar, som lera och silt, verkar även den molekylära attraktionskraften, kohesion, mellan de minsta partiklarna. Jordrörelserna kan, förutom långsamma sättningar eller kryprörelser, vara snabba skred där stora jordmassor glider ut. Exempelvis Göta älvdalen och andra delar av Västsverige utgör skredkänsliga områden med kvicklera. Kvicklera kan förlora sin hållfasthet och bli flytande vid störning, vilket medför att sådana skred kan drabba stora områden med åtföljande konsekvenser för samhället. De mest erosionsbenägna jordarna har en kornstorlek mellan fin- och mellansand. I Sverige har främst vattenerosion betydelse för bebyggd miljö. Erosionsbenägenheten är begränsad i jordar av många kornstorlekar.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Ansvarsförhållanden idag

SGI ska som statens sakkunnigorgan i skred-, ras- och erosionsfrågor medverka till att minska riskerna inom det geotekniska området med utgångspunkt att människor ska kunna bo på säker grund, så att liv och egendom inte går till spillo vid naturolyckor av typen skred, ras, erosion. SGI har ett särskilt ansvar att övervaka stabilitetsförhållanden i Göta älvdalen och utgör stöd till länsstyrelsen och kommuner inom Västra Götaland. Myndigheten medverkar också som tekniskt stöd åt Räddningsverket vid behandling av anslag till förebyggande åtgärder mot naturolyckor. I akuta lägen, när ras och skred inträffat eller befaras inträffa, biträder SGI bl.a. den kommunala räddningstjänsten. Till SGI är också knuten en delegation för ras- och skredfrågor, ett kontakt- och samverkansorgan för myndigheter som är involverade i ras- och skredfrågor.

SGU ansvarar för frågor som rör landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering och har till uppgift att tillhandahålla geologisk information avseende miljö och hälsa, fysisk planering m.m. Genom SGU:s berggrunds- och jordartsinformation finns tillgång till grundläggande geoinformation vid planering av byggande och undersökning av mark. Vid SGU genomförs grundvattenkartering och -dokumentation. SGU deltar i bl.a. i skredundersökningar och i Delegationen för ras- och skredfrågor.

Områden som i dag är utsatta för ras, skred och erosion i vatten

Stora skred som fått omfattande konsekvenser för människoliv och bebyggelse har framförallt inträffat längs Göta älvdalen – Surteskredet, Götaskredet, Tuveskredet. I Vagnhärad inträffade också ett stort skred 1997. Den direkta kostnaden för skredet i Vagnhärad har beräknats till 120

  • miljoner kronor. Under perioden

1996

  • har 64 kommuner utfört 131 räddningsinsatser beroende på jordskred eller jordras, och fram till 2006 har 73 kommuner ansökt om statligt bidrag drygt 400 gånger för förebyggande åtgärder. Det finns alltså ett uttalat problem med skredrisker redan idag.

I Översiktlig sårbarhetsanalys för översvämning, skred, ras och erosion i bebyggd miljö i ett framtida klimat, bilaga B 14, redovisas en analys av hur förutsättningarna för skred, ras och erosion i

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

vatten kan komma att förändras i samband med en klimatförändring. För detta ändamål har översiktliga kartor sammanställts över förutsättningar för erosion, skred och ras, ravinutveckling i slänter av lera, silt och sand samt moränskred och slamströmmar inklusive ravinutveckling i moränslänter i dagens klimat, se figur 4.28. Kartorna bygger främst på underlag från SGU, SGI och Räddningsverket. Erosion längs kusten redovisas separat i avsnitt 4.3.3.

Figur 4.28 Olika riskområden i dagsläget. Från vänster erosionskänsliga jordar; ras- och skredrisk i lera och silt; ravinrisk i lera, silt och sand; risk för moränskred, slamströmmar och raviner i moränslänter

Källa: Fallsvik et al, 2007.

Klimatfaktorer som påverkar jordars stabilitet

Klimatscenarierna pekar generellt på både ökad och intensivare nederbörd i stora delar av landet. Den lokala avrinningen ökar i större delen av landet, medan de lokala 100-årsflödena ökar framförallt i sydvästra/västra delarna liksom i fjälltrakterna.

Nederbördsökningar påverkar jordars stabilitet negativt med inverkan på skredbenägenheten. Ett ökat vattentryck i markens porer minskar hållfastheten. Grundvattenförändringar påverkar portrycket. Ökad nederbörd kan också leda till ökad avrinning och

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

erosion vilket påverkar släntstabiliteten. Höga flöden, både extrema och mer frekventa, ökar erosionen längs vattendrag och sjöar. Långa perioder med hög nederbörd som ger vattenmättad mark samt intensiva regn med ytavrinning och erosionsangrepp bidrar till ravinutveckling. Intensiva regn och vattenmättade jordlager ökar också benägenheten för skred i moränmark och slamströmmar.

Klimatscenarierna visar att nederbördsökningen blir störst under vinterhalvåret när avdunstningen är låg, vilket ger höga vattennivåer. Sommartid blir förhållandena torrare särskilt i södra Sverige. Vattennivåerna sjunker när sommaren kommer och den mothållande kraften minskar. Detta medför att skredrisken ökar på grund av att markens vattentryck fortfarande kan vara förhöjt.

Förändrad benägenhet för ras, skred och erosion i ett framtida klimat

I bilaga B 14 redovisas bedömningar av ändrad benägenhet för:

  • erosion i vattendrag och sjöar,
  • skred och ras,
  • ravinutveckling,
  • moränskred och slamströmmar,

samt en översiktlig bedömning av konsekvenserna för den bebyggda miljön. Bedömningarna av jordrörelser har utarbetats av en arbetsgrupp knuten till utredningen i samverkan med SGI, SGU, SRV, SMHI och Vägverket Konsult (Fallsvik et al, 2007).

Bedömningarna av jordrörelser har gjorts i tre klasser, ingen större förändring, ökad respektive minskad förändring av respektive jordrörelses frekvens. Bedömningarna är avgränsade till att omfatta de områden som i dag är kända problemområden redovisade på underlagskartorna ovan, figur 4.28. Dagens stabilitetsrisker i jordar har sammanvägts med de klimatfaktorer som bedömts ha störst betydelse för respektive jordrörelse. De klimatindex som använts är intensiva regn >25 mm/dygn, lokala 100årsflöden, lokal avrinning och säsongsnederbörd under sommaren. Samtliga ingående värden, underlagskartor och klimatindex, har viktats lika utom för moränskred och slamströmmar där ökningen av den intensiva nederbörden bedömts ha tre gånger så stor betydelse som förändringen i medelnederbörden. Ravinbildningar finns även i brantare slänter där jordlagren huvudsakligen består av morän. Utvecklingen av dessa ravinbildningar innefattas i bedömningarna för moränslänter. Analysen utgår från EA2. Bedöm-

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

ningarna av förändrad benägenhet för olika jordrörelser på grund av förändringar i klimatet visas i figur 4.29.

Den valda modellen bygger på vissa förenklingar, t.ex. ett enkelt samband mellan avrinning, grundvattenbildning och portryck. Ingen hänsyn har heller tagits till topografi. Den svenska naturen kännetecknas av stora variationer inom korta avstånd. Resultaten kan därför endast användas för generella bedömningar av konsekvenser för hela landet eller regioner, inte för lokala bedömningar. En analys av sådan detaljeringsgrad har inte varit möjlig att genomföra inom utredningens ram.

Figur 4.29 Förändrad benägenhet för erosion, ras, skred, ravinutveckling och slamströmmar, 2071

  • relativt 1961−1990

(RCA0/RCA3-EA2). Från vänster erosion; ras och skred i lera och silt; ravinutveckling i lera, silt och sand; moränskred, slamströmmar och raviner i moränslänter.

Källa: Fallsvik et al, 2007.

Erosion bedöms öka främst i sydvästra och västra Sverige och delar av mellersta Norrland beroende på ökad intensiv nederbörd och ökade höga flöden. Den bedöms vara oförändrad eller minska i östra Mellansverige samt i delar av Norrland beroende på en

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

förlängd och utjämnad snösmältningssäsong, minskad vårflod och minskade höga flöden. Ras- och skredrisken bedöms öka inom stora delar av landet beroende på ökad erosion och ökade lokala flöden med ökade grundvattennivåer och portryck. I vissa områden i östra och norra Sverige bedöms situationen bli mer eller mindre oförändrad. Anledningen är där minskad erosion. Ökad benägenhet för ravinutveckling förväntas i delar av Svealand, västra och södra Götaland, delar av mellersta och norra Norrland beroende på ökad intensiv nederbörd och ökade höga flöden. Detta leder till vattenmättade jordlager och erosion, liksom ökad grundvattenbildning och inre erosion. I delar av Norrlands kustland och Svealand kan problemen minska eller vara oförändrade på grund av minskad frekvens av höga flöden. I Norra fjälltrakterna, i större delen av södra Norrland och norra Svealand bedöms benägenheten öka för moränskred, slamströmmar och ravinutveckling i moränslänter på grund av ökad frekvens av intensiva regn och ökad medelnederbörd under sommaren. I Norrlands inland bedöms situationen i stort bli oförändrad. Av kartorna sammantaget framgår att vissa områden riskerar att vara mer utsatta än andra. Västkusten, Klarälven och mellersta Norrlandskusten är sådana områden.

Konsekvenser för den bebyggda miljön av klimatförändringar samt skadekostnader

Förändringar av markens egenskaper påverkar bl.a. bebyggelsen. Sårbarheten beror på hur väl samhället har anpassat sig till olika förändringar, i vilken mån hänsyn har tagits i den fysiska planeringen och i utformningen av infrastruktur och byggnader.

Erosion längs vattendrag och sjöar påverkar naturmiljö och bebyggelse. Erosion i vattendrag innebär också sedimenttransport med konsekvenser utanför själva angreppet. Många skred och ras har initialt startat med erosionsangrepp. Raviner kan utvecklas långsamt genom inre grundvattenerosion eller snabbt genom yttre erosion och utvecklas ofta genom skred. Raviner hotar sällan bebyggd miljö i någon större utsträckning. Områden med högst benägenhet för moränskred och slamströmmar är mindre befolkade. Dock utgör ofta ansamlingsområdet för jordmassorna intressanta platser för bebyggelse, nedanför sluttningar, nära vatten och på fast mark. Faran för konsekvenser av nya strömmar är stor på dessa platser.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Skred och ras är de jordrörelser som kan drabba den bebyggda miljön med störst konsekvens. Även människoliv riskerar att gå till spillo. Vi har dock inte kunnat beräkna omfattningen för människoiv på grund av ökad skredrisk. För att få en översiktlig bild av hur stor andel av den i dag befintliga bebyggelsen och vilka värden som hotas inom de områden där benägenheten för ras och skred bedöms öka, har en översiktlig beräkning gjorts av antalet fastigheter och deras värde, se tabell 4.17 och 4.18, bilaga B 14. Eftersom problem med skred i huvudsak uppstår i närheten till vatten har beräkningarna begränsats till att gälla en 100 meter bred zon från sjö, vattendrag och hav. Detta innebär ändå sannolikt en överskattning av problemet då all bebyggelse inte kommer att vara hotad inom dessa områden. Markslagen är uppdelade efter låg, hög respektive sluten bebyggelse, fritidshus, industrier. Även åker- och skogsmark ingår. Inventeringen av markslag har skett utifrån Lantmäteriets GSD-Terrängkartan. Antal fastigheter per markslag bygger på statistik från SCB (Statistikdatabasen, SCB).

Tabell 4.17 Ökad benägenhet för ras och skred år 2071

  • jämfört med

1961

  • antal befintliga fastigheter inom 100 meter från vatten (bilaga B 14)

Låg

bebyggelse Fritidshus Hög och sluten

bebyggelse

Friliggande byggnader

Industrier

Fastigheter

(antal)

36 800 25 000 1 900 151 600 3 600

Framförallt är det låg bebyggelse, fritidshus och friliggande hus som ligger inom områden med ökad skredbenägenhet. Närmare 40 procent ligger i Stockholms och Västra Götalands län. Skogsmark och åkermark m.m. som bedömts vara utsatt motsvarar 6 910 respektive 759 km

2

, till stor del i Västra Götaland, Värmland och

Västernorrland.

En övergripande beräkning av vilka värden som hotas har utförts. Kostnadsberäkningen grundar sig på genomsnittliga tomtarealer per kommun och fastighetsslag samt på genomsnittligt pris för respektive fastighetsslag och kommun (SCB, Statistikdatabasen). Åkermark har värderats efter ett genomsnittspris per hektar och län. Värderingen av skogsmark utgår från taxeringsvärde med justering till marknadsvärde och närhet till vattendrag.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Tabell 4.18 Totalt värde på befintlig bebyggelse med ökad benägenhet för

ras och skred inom 100 meter från vatten, år 2071

relativt 1961

  • 2005 års prisnivå (miljoner kronor, bilaga

B 14)

Låg

och friliggande bebyggelse

Fritidshus Hög

och sluten bebyggelse Industrier Summa

233 000

30 300

37 300

15 600 316

200

Det saknas underlag för att kostnadsbedöma ökad benägenhet för erosion och ravinutveckling. Båda kan dock ses som ett skredproblem och har därför ansetts ligga i kostnaden för ökad benägenhet för skred och ras i bebyggelse. Någon kostnadsbedömning av moränskred har inte gjorts på grund av brist på underlag.

Hotade värden för skogs- och åkermark utgör i 2005 års prisnivå cirka 14 respektive 1,5 miljarder kronor. Kostnader för skador på va-system har uppskattats till cirka 16 miljarder kronor.

Beräkningarna ska tolkas som en mycket övergripande uppskattning av det hotade kapitalet. Alla dessa värden kommer inte att förstöras. Vissa områden kommer sannolikt inte alls att drabbas. Hela fastigheter kommer inte heller alltid att drabbas utan endast delar. En successiv anpassning kommer även att ske genom förebyggande åtgärder m.m. Hotade värden inom områden som inte ligger i närheten till vatten ingår inte i beräkningarna. Det kan även finnas ett visst överlapp avseende hotade värden i kustområden till följd av stranderosion.

Enligt den statistik SGI har för Göta älv, så kommer minst 2 procent av den skredbenägna sträckan (områden med lera) att drabbas av skred under en tidsperiod av 50 år (SGI, 2007). Om detta scenario skulle gälla för hela landet, så innebär det att 4 procent av de skredbenägna områdena inom landet skulle drabbas av skred under de närmaste 100 åren. Detta motsvarar enligt beräkningarna ovan fastighetsvärden för cirka 12 miljarder kronor samt värden för va-nät, skogs- och jordbruksmark motsvarande drygt 1 miljard kronor.

Skred i förorenade massor längs vattendrag påverkar miljön. Kunskapen om hur olika jordrörelser kan komma att samverka vid ett förändrat klimat är i dag bristfällig och det saknas en samlad bild av hur den bebyggda miljön kan komma att påverkas inom olika delar av landet, se vidare avsnitt 4.3.6.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Möjliga förstärkningsåtgärder i fin- och grovkorniga jordar

Det finns olika typer av förstärkningsmetoder för att motverka skred och ras i finkorniga jordar. Metoder samt ungefärliga kostnader för dessa är:

  • erosionsskydd längs vattendragets kant (400−450 kronor per m

3

),

  • stödfyllning, schaktning, utflackning (200−500 kronor per m

3

),

  • förstärkning med kalkcementpelare (t.ex. 25 000 kronor per m för skivor med cc 2,0 m, bredd 10 m, djup 15 m),
  • sänkning eller begränsning av grundvattentryck (40 000 kronor per brunn),
  • jordspikning (t.ex. 1,3 miljoner kronor för en yta på 1 300 m

2

).

För att skydda bebyggelse i och nedanför långa, branta slänter i grovkorniga jordar väljs metoder med hänsyn till terrängen och lokala nederbördsförhållanden. Dräneringssystem syftar till att långsiktigt dränera fuktiga släntavsnitt och sänka grundvattenytan. Vegetation kan etableras för att minska risken för skred, ras och slamströmmar. Dammar kan också anläggas. Metoder att skydda mot raviner i grovkorniga jordar är:

  • erosionstrappor (t.ex. 1,35 miljoner kronor för sex erosionstrappor samt skydd av mellanliggande sträckor, totalt 45 meter),
  • sedimentationsdammar (t.ex. 5,3 miljoner kronor för en dammvolym på 10 000 m

3

),

  • kanalisering av strömfåra.

De olika jordrörelserna är naturliga processer i det geologiska kretsloppet. När dessa hotar den bebyggda miljön uppstår konsekvenser som kan medföra stora kostnader och lidande. Tabell 4.19 visar på beräknade skadekostnader och kostnader för förebyggande åtgärder från en studie över tre exempelområden. För varje område har tre omfattningar av ett skred bedömts, vilka bygger på geotekniska utredningar. Resultaten visar att kostnader för att förstärka är mycket låga i relation till de skadekostnader som kan uppstå (Räddningsverket, 1996).

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Tabell 4.19 Beräknade exempel på skadekostnader och kostnader för

förstärkningsåtgärder, 1996 års penningvärde (miljoner kronor, bilaga B 14)

Område Liten

omfattning Mest sannolik omfattning Stor omfattning Förstärknings åtgärder

Lilla Edet 34

209

1401

9

Lidköping 66

616 489 4

Umeå 5 13 80 6

Anpassningsåtgärder mot ras, skred och erosion samt överväganden

Den kommunala fysiska planeringen enligt PBL är det viktigaste instrumentet för att undvika att ny bebyggelse kommer till stånd inom områden som är hotade eller med tiden kan komma att bli hotade, se vidare avsnitt 5.5. Ett förändrat klimat skapar förändrade geotekniska förutsättningar, vilket bl.a. innebär behov av ökade säkerhetsmarginaler som ökad säkerhet mot markbrott. Åtgärder måste väljas i förhållande till de geologiska lokala förhållandena. Det är viktigt att valet av förstärkningsåtgärd syftar till att motverka orsaken till den otillfredsställande stabiliteten, med andra ord att motverka problemet och inte symtomen. Nya områden kommer att hotas av ras och skred i ett förändrat klimat. Det finns därför behov av att kompetensen i många kommuner höjs kring dessa företeelser. Det är likaså viktigt att Sveriges Kommuner och Landsting sprider information till kommunerna om klimatförändringar och dess effekter som grund för en säker lokalisering av bebyggelsen.

SGI har i dag ansvar att stödja länsstyrelsen och kommuner inom Västra Götaland i den kommunala planeringsprocessen. De ökade risker som förändrad stabilitet i jordar innebär för bebyggd miljö anser vi utgör grund för att SGI:s ansvar ska utökas till att stödja länsstyrelser och kommuner i andra områden som är känsliga ur stabilitetssynpunkt i samband med kommuners översikts- och detaljplanering. Detta innebär en utökad kostnad med 4,7

  • miljoner kronor per år, se vidare avsnitt 5.5. SGI bör också verka för att miljögeotekniska frågor granskas i planer, då risken bedöms öka som en följd av förändringar i klimatet. Kostnaden bedöms utgöra 1,3
  • miljoner kronor per år. Kostnaderna härrör från SGI:s handlingsplan och är i den beräknad för en period under tre år. (SGI, 2006)

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Räddningsverket ansvarar i dag för framställande av stabilitetskarteringar av bebyggda områden med förutsättningar för skred. Utifrån den beskrivna analysen om jordars förändrade stabilitet anser vi att det är viktigt att dessa karteringar fortsätter och utökas till att även beakta förändringar i klimatet. Räddningsverket bör också klargöra behovet av översyn av redan utförda karteringar med beaktande av klimatförändringar, se vidare avsnitt 5.1.

Det är angeläget att en fördjupad analys utförs av geografiska områden med förutsättningar för ras och skred mot bakgrund av klimatförändringar. En sådan analys är värdefull inom fysisk planering av bebyggelse och inom potentiella exploateringsområden. Analysen bör utgöra en fortsättning på arbetet med övergripande kartor över jordars förändrade stabilitet som tagits fram inom utredningen under SGI:s ansvar (Fallsvik et al, 2007). Denna geografiska fördjupning kan lämpligen inledningsvis ingå i den föreslagna nationella skreddatabasen, se avsnitt 5.2, för att begränsa och fokusera kartdatabasens omfattning.

SGI har i samarbete med SGU, Lantmäteriet och Räddningsverket tidigare redovisat en modell för en nationell översiktlig kartdatabas över skredförutsättningar i ler- och siltjordar, som stöd för översiktlig planering. Vi anser att det är viktigt att denna övergripande nationella kartdatabas inom bebyggda och obebyggda områden upprättas, och som också beaktar klimatförändringar, se vidare avsnitt 5.2.

SGI stödjer i dag bl a. den kommunala räddningstjänsten när ras och skred inträffat eller befaras inträffa. Denna typ av insatser har ökat under senare år och bedöms öka framöver till följd av bl.a. erosion. Vi föreslår att detta arbete förstärks.

Kunskap om hur de geotekniska förhållandena påverkas av ett förändrat klimat är mycket viktig och har grundläggande betydelse för många olika infrastruktursystem. Ämnet klimatförändringar bör inkluderas i den tekniska högskoleutbildningen.

Forskning och utveckling

Marken utgör ett komplext system av fast materia, gas och vatten. Dess respons på förändrad nederbörd och temperatur är svår att förutsäga i detalj. I samspelet mellan den bebyggda miljön och marken krävs överväganden och bedömningar kring risker och åtgärder. En ökad kunskap om förändrade förutsättningar för

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

erosion, ras och skred i ett förändrat klimat är grundläggande. En viktig uppgift framåt är att anpassa befintlig bebyggelse. En annan är att anpassa samhällsutvecklingen och utforma nya konstruktioner.

Utvecklad geoteknisk och miljögeoteknisk kunskap kommer att krävas till stöd för planering och byggande. Det rör bl.a. modeller för spridning av föroreningar i mark, kunskap om metoder för att kartlägga och förebygga moränskred, studier av ravinbildningar, metoder för yttäckande kartering av områden med kvicklera, utvärdering av förstärkningsmetoder och utveckling av riskbaserade beslutsstödmodeller.

Det är angeläget att befintlig och ny kunskap implementeras, vilket förutsätter ett nära samarbete mellan olika parter. Effektivt vid tvärvetenskaplig forskning är att denna knyts direkt till infrastrukturprojekt.

Förslag

  • I instruktionen till SGI och SGU ska framgå att respektive myndighet får ansvar för anpassning till ett förändrat klimat inom eget ansvarsområde, se avsnitt 5.10.2.

Förslag lämnas också rörande ett antal uppgifter, vilka beskrivs vidare i nämnda avsnitt:

  • avsnitt 5.1: kartering av risker för ras och skred i bebyggd miljö,
  • avsnitt 5.2: kartdatabas över skredförutsättningar,
  • avsnitt 5.3: jourverksamhet m.a.p. ras, skred och erosion,
  • avsnitt 5.5: fysisk planering och myndighetsstöd i den kommunala planeringsprocessen.

4.3.3. Kusterosion

Ökade havsnivåer och kraftigare vindar kan komma att innebära väsentligt ökade problem med stranderosion längs kusten med konsekvenser för bebyggelse och infrastruktur. Detta kan medföra stora värdeförluster. Framförallt landets sydligaste kuster är utsatta.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Stranderosion

Längs Sveriges 11 500 km långa kust finns olika kustformationer representerade. Dessa kan indelas i sandkust, klintkust, deltakust och landhöjningskust. Erosion av berggrund är en mycket långsam process. Vår analys inriktar sig därför på erosion i jordtäcke längs havet, och framförallt erosion vid sandkuster där förändringar innebär snabbare processer.

Med stranderosion avses den process som leder till förlust av material, som sand och grus, från stranden och botten i strandområdet. Erosion och sedimentation är en ständigt pågående naturlig process i landskapet. Det kan råda balans både tvärs en strand och längs den genom omväxlande erosion och ackumulation. Den naturliga balansen kan störas av mänskliga aktiviteter, exempelvis genom konstruktioner i vatten, fartygstrafik, avverkning av strandnära skog m.m. Under vissa betingelser sker mer omfattande erosionsangrepp, särskilt vid stormar.

Ansvarsförhållanden i dag

SGI har ansvar att medverka till att minska riskerna inom det geotekniska området med utgångspunkt att människor ska kunna bo på säker grund. SGI ansvarar för samordning av frågor om stranderosion mellan olika myndigheter, är kontaktorgan mot myndigheter inom EU och remissinstans till länsstyrelser och kommuner vid förebyggande insatser och åtgärder mot stranderosion i fysisk planering samt biträder miljödomstolar vid tillståndärenden.

SGU ansvarar för bl.a. frågor om landets geologiska beskaffenhet. Vid SGU genomförs grundvattenkartering och grundvattendokumentation, liksom maringeologisk kartläggning, som har betydelse för att klarlägga materialdynamiken på havsbotten, vilket påverkar kusterosion.

Områden som i dag är utsatta för stranderosion längs kusten

Det finns många platser längs Sveriges kuster där det finns erosionsbenägen jord. Detta är särskilt framträdande för stora delar av kusterna i Skåne, Halland, på Öland och Gotland. Mest frekvent är stranderosion längst Skånes sydkust, främst kusterna i Ystads

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

kommun där erosion har konstaterats sedan början på 1800-talet. De svåraste skadorna har uppkommit vid högvatten och sydostliga vindar då strandlinjen förskjutits tiotals meter. Vid Löderups Strandbad har under den senaste 30-årsperioden strandlinjen förskjutits på över 150 meter inåt land. Enligt SGI:s översiktliga inventering finns förutsättningar för stranderosion vid cirka 15 procent av Sveriges kuster, motsvarande cirka 1 800 km (Rydell et al, 2006). Värden som kan vara i riskzonen är bebyggelse, infrastruktur som vägar, järnvägar, va-system, turistanläggningar, värdefull mark, värdefulla naturmiljöer och rekreationsområden (Rankka et al, 2005).

Faktorer som påverkar erosion längs kusten

Huvudsakligen påverkas kusterosion av följande förhållanden:

  • vattennivåer i havet med hänsyn tagen till landhöjning,
  • vågförhållanden – höjd, frekvens, riktning, extrema förhållanden,
  • vind- och strömförhållanden - riktning, intensitet,
  • geologi/jordarter på land och havsbotten,
  • topografi och morfologi – höjder på dyner och bakomliggande områden samt strandlinjens utformning,
  • batymetri – nivåförhållanden och lutningar på havsbotten.

De tre förstnämnda är direkt kopplade till klimatet och påverkar de senare. Enligt klimatscenarierna kommer havsnivåerna att öka då havet stiger globalt och når därmed tidigare opåverkade strandområden. Medelvattennivån bedöms vara den dominerande med en långsam kontinuerlig påverkan över året. Lokalt kan mycket kraftiga vågor i kombination med högt vattenstånd orsaka stor påverkan. Huruvida nuvarande erosiondrivande förhållanden kommer att förstärkas på grund av vindar och stormar till följd av ändringar i klimatet är däremot inte helt klarlagt. Enligt Echammodellen kommer medelvinden att öka något liksom byvinden, medan Hadammodellen visar på obetydliga ökningar av medelvinden. Kraftigare vindar kan ge högre vågor och därmed större eroderande krafter. Figur 4.30 visar medelvattenståndet längs Sveriges kust i slutet av seklet vid en global höjning av havsnivån med 88 cm, det högscenario som beskrivs i avsnitt 3.5.4.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Figur 4.30 Havets medelvattennivå 2071

  • relativt 1903−1990 vid en global höjning av havsnivån med 88 cm (RCO-EA2)

Källa: Meier et al, 2004, med tillstånd av Inter Research.

Konsekvenser av stranderosion längs kusten i ett förändrat klimat samt skadekostnader

I Översiktlig sårbarhetsanalys för översvämning, skred, ras och erosion i bebyggd miljö i ett framtida klimat, bilaga B 14, redovisas en mycket översiktlig analys av hur stor del av den kustnära bebyggelsen som kan vara utsatt för erosion 2071

  • Analysen utgår från SGI:s översiktliga inventering av kustområden med förutsättningar för erosion utifrån geologiska förhållanden (Rydell et al, 2006). De redovisade sträckorna i inventeringen avser områden där kusten främst utgörs av sand och silt. Utifrån en global havsnivåhöjning på 88 cm har landet delats i tre zoner med 80 cm höjning av havsnivån i södra Sverige (t.o.m. Östergötland), 50 cm i de mellersta delarna (t.o.m. Uppland) och 20 cm i de norra delarna.

Uppgifter om höjdförhållanden med tillräcklig noggrannhet saknas för huvuddelen av de svenska kuststräckorna. För bedömning av vilka strandnära områden som kan komma att påverkas har

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

därför en modell använts som bygger på ett samband mellan havsnivåhöjning och påverkan på stränder (Bruun, 1988). En generell uppskattning är, enligt modellen, att 1 cm höjning av havsnivån har påverkan 1 meter upp på stranden. Ett tillägg har gjorts med cirka 25 procent på bredden av den antagna påverkade kustremsan för lokala effekter som stormar m.m. De zoner som därmed bedöms påverkas får bredderna 100, 65 respektive 30 meter räknat från söder till norr. Den globala höjningen på 88 cm (högscenariot) har valts med tanke på att bebyggelse utgör ett system med lång livslängd, samt att havet fortsatt bedöms stiga även efter detta århundrade, se avsnitt 3.5.4.

Drabbade arealer för respektive markslag och kustkommun har räknats utifrån Lantmäteriets terrängkartor. Markslagen är uppdelade efter låg och hög bebyggelse, fritidshus och industrier samt åkermark. Antal fastigheter per markslag bygger på statistik från SCB (Statistikdatabasen, SCB).

Totalt beräknas drygt 1 135 km

2

kunna drabbas, varav låg

bebyggelse motsvarar 222 km

2

, fritidsbebyggelse 84 km

2

, hög

bebyggelse 0,5 km

2

, industrier 62 km

2

och åker m.m. 767 km

2

.

60 procent av den totala erosionsbenägna ytan ligger i Skåne. Skogsmark och övrig mark ingår i markslagen, men har inte beräknats eller värderats.

I tabell 4.20 framgår antal befintliga fastigheter som enligt de övergripande beräkningarna hotas av erosion längs kusten år 2071

  • I tabell 4.21 visas det totala värdet på den hotade bebyggelsen och åkermarken. Kostnadsberäkningen av värdet av hotad bebyggelse grundar sig på genomsnittliga tomtarealer och pris per fastighetsslag och kommun (SCB, Statistikdatabasen). Åkermark har värderats efter ett genomsnittspris per hektar och län. Beräkningarna avser perioden 2071

Tabell 4.20 Ökad risk för stranderosion längs kusten vid en global

havsnivåhöjning på 88 cm år 2071

  • antal hotade befint-

liga fastigheter (bilaga B 14)

Låg bebyggelse Fritidshus Hög bebyggelse Industrier Summa

116 900

32 400

100

3 500

152 900

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Tabell 4.21 Totalt värde på hotad befintlig bebyggelse år 2071

  • samt åkermark, 2005 års prisnivå (miljoner kronor, bilaga B 14)

Låg bebygg. Fritidshus Hög bebygg. Industrier Åker Summa 168 400 33 900 1 200 16 900 4 000 224 400

Värdet på den hotade bebyggelsen av kusterosion i Skåne, Halland, Blekinge och Stockholms län utgör cirka 75 procent av det totala hotade värdet, Skåne ensamt utgör cirka 40 procent. Låg bebyggelse är mest utsatt. Hotad småhusbebyggelse beräknas motsvara drygt 4 procent av det totala småhusbeståndet vilket motsvarar cirka 10 procent av dess värde. Utöver skador på drabbad bebyggelse så tillkommer även skador på lokal infrastruktur som gator, va-system, el- och teleledningar. I bilaga B 14 har kostnader för skador på va-system fram till fastighet på grund av stranderosion överslagsmässigt beräknats till 10,7 miljarder kronor.

Sannolikt kommer inte alla dessa värden att förstöras. Bristen på höjddata med tillräcklig noggrannhet har medfört att en förenklad modell har använts för beräkningarna av den påverkade strandens bredd. Detta gör att beräkningarna av antalet utsatta fastigheter samt det totala värdet på dessa är osäkra. Vissa områden kommer sannolikt inte alls att vara hotade. Hela fastigheter kommer inte heller alltid att drabbas utan endast delar. En successiv anpassning kommer även att ske genom förebyggande åtgärder m.m. som minskar riskerna för erosion.

En analys från Ystad kommun visar på konsekvenser samt värden som kan gå förlorade på grund av stranderosion vid en havsnivåhöjning på 0,5 meter inom 100 år om inga åtgärder vidtas. Detta skulle medföra att strandlinjen flyttas i genomsnitt 100 meter inåt varvid 415 000 m

2

av strandzonen skulle gå förlorad.

Den sammanlagda förlusten uppskattas till 488 miljoner kronor i 2005 års prisnivå. I beräkningarna ingår inte att turismen skulle drabbas i så stor omfattning då det skulle vara möjligt att bygga ett nytt strandområde längre in.

Utöver att badstränder, campingplatser kan komma att drabbas längs kustavsnitten, med förlorade intäkter och kostnader som följd, riskerar även naturmiljövärden att gå förlorade. Många naturområden, som strandängar, har en begränsad bredd och gränsar till vägar och bebyggelse. Om sådana områden eroderar bort riskerar den bebyggda miljön att utsättas för erosion och översvämning.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Möjliga åtgärder för skydd av kustområden samt kostnader för dessa

Det finns olika åtgärder för att begränsa och förhindra erosion och eventuella översvämningar av kustområden. Syftet med ett kustskydd/erosionsskydd är att:

  • utgöra en barriär mellan vattnet och det erosionskänsliga strandmaterialet,
  • dämpa energin i vågor och strömmar,
  • styra vattenströmmar och sedimentströmmar så att önskvärd transport och sedimentation sker,
  • förhindra vatten att översvämma byggd miljö och andra områden.

Olika typer av kustskydd finns. Vilken typ av skydd som väljs beror på tekniska och miljömässiga faktorer, lokala förhållanden som topografi, vattendjup och vågklimat samt ekonomiska faktorer. Ofta kombineras flera typer. Effektiviteten hos olika skydd är i dag inte helt klarlagd. Exempel på skydd och kostnader för dessa är:

  • strandskoning, sponter, kajkonstruktioner (800−1 200 kronor/m

2

),

  • strandfodring (fyllning med sand, 40−100 kronor per m

3

),

  • vågbrytare (exempel från Ystad 1,25 miljoner kronor, längd

50 meter, djup 3 meter),

  • hövder (enkla 10 000−20 000 kronor per meter, brygga 30 000−

40 000 kronor per meter),

  • förstärkning av naturliga kustskydd, dyner eller bukter mellan uddar (beror av lokala förhållanden),
  • vegetation (armerad sandvall med plantering 200 kronor per m

2

),

  • stranddränering (200 meter samt pumpstation 1,5 miljoner kronor),
  • fenor på botten (ännu ej färdigutvecklat).

SGI har gjort en överslagsberäkning för hur långa kuststräckor som kan behöva skyddas mot erosion (Rydell, 2007). I denna beräkning antas att kustskydden utförs genom strandfodring i kombination med strandskoning med släntskydd av sten. Enligt Lantmäteriets fastighetskarta finns bebyggelse längs cirka 220 km av de sträckor

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

som har förutsättningar för erosion, motsvarande cirka 12 procent av den totala erosionsbenägna sträckan. Detta stämmer väl överens med en jämförelse med kända erosionsområden i Ystads kommun, där bebyggelse finns inom cirka 15 procent av de erosionskänsliga avsnitten i kommunen. Anläggningskostnaden för både strandfodring och strandskoning har i beräkningarna antagits till cirka 15 000

  • 000 kronor per meter kust. Strandfodring behöver underhållas ungefär vart femte år, och strandskoning vart 30 år. Investeringskostnaden av skydd längs en sträcka på 180–270 km motsvarande 10
  • procent av den erosionsbenägna sträckan bedöms med nämnda förutsättningar ligga inom intervallet 2 700
  • 400 miljoner kronor. Detta bör ställas i relation till de översiktliga beräkningarna av hotade värden som uppgår till 224 miljarder kronor enligt ovan.

Anpassningsåtgärder mot stranderosion längs kusten samt överväganden

Vi anser att erosion längs kusten bör ses i ett helhetsperspektiv utifrån samhällets intressen. Utgångspunkten bör vara att naturen har sin gång i områden där det inte finns enskilda eller allmänna intressen eller värden som hotas. Kommunen ansvarar genom planprocessen för att bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet. Om värden av vikt hotas, som bebyggelse, infrastruktur och andra skyddsvärda områden, kan det bli aktuellt att vidta åtgärder, se vidare avsnitt 5.6. I figur 4.31 visas olika strategier för att skydda stränder mot erosion.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Figur 4.31 Strategier för skydd av kustområden

Källa: Bilaga B 14.

Klimatförändringar måste beaktas i den fysiska planeringen. Den kommunala fysiska planeringen är ett av de viktigaste instrumenten för att undvika ny bebyggelse i områden med risk för bl.a. kusterosion. Bebyggelse ska enligt PBL lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet. Ett hållbart samhälle ställer krav på att markanvändning sker med ett långsiktigt perspektiv. Bebyggelse

byggnader och infrastruktur

  • har lång livslängd, vilket gör att erosionsrisker behöver bedömas mycket långsiktigt. Vid nyprojektering av konstruktioner i havet är det likaså viktigt att hänsyn tas till de eventuella konsekvenser som dessa kan medföra för erosionskänsliga områden. Kommunerna måste därför i ökad utsträckning ta hänsyn till risker för framtida kusterosion i sitt planarbete. Se vidare avsnitt 5.5.

För att stärka den fysiska planeringen bör länsstyrelsens skyldighet att tillhandahålla underlag för kommunernas planering utökas och förtydligas, se vidare avsnitt 5.5. SGI bör få i uppdrag

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

att stödja länsstyrelser och kommuner i arbetet med den kommunala planeringsprocessen.

SGI har genomfört en nationell översiktlig kartläggning över kustområden med förutsättningar för stranderosion som analysen ovan är byggd på. Vi anser att denna bör fullföljas med en kartläggning av risker för stranderosion i bebyggda områden och som kan ligga till grund för mer detaljerade utredningar och behov av förstärkningsåtgärder, se vidare avsnitt 5.1. Hänsyn behöver tas till klimatförändringar. Områden av stort natur- och rekreationsvärde kan också vara viktiga att skydda, men bör komma i andra hand.

Karteringar ställer krav på uppgifter om höjdförhållanden med tillräcklig noggrannhet. Sådana saknas i dag för huvuddelen av de svenska kusterna. Det finns behov av en nationell höjddatabas med tätare och noggrannare höjddata än dagens höjddatabas. Lantmäteriet bör därför få i uppdrag att utveckla en sådan, se avsnitt 5.2. Det saknas också generellt batymetriska uppgifter samt uppgifter om havsbottens förändringar till följd av erosion och ackumulation med betydelse för kustnära processer. Sjöfartsverket bör få i uppgift att sammanställa och tillgängliggöra batymetriskt kartunderlag för den svenska havskusten, se vidare avsnitt 5.2.

Vi anser att ersättningssystemet för förebyggande åtgärder vid naturolycka även ska omfatta stranderosion. Erosion har hittills tolkats som naturolycka med långsamt förlopp, trots att det slutligen kan leda till snabba förlopp med stor förlust av mark eller bebyggelse. Klimatförändringar med höjda havsnivåer, ökade vindar och eventuellt förändrade strömmar kan leda till att hotade värden riskerar att öka, se vidare avsnitt 5.6.

Forskning och utveckling

Det finns ett fortsatt behov av ökad kunskap och erfarenhet om kusterosion och effekter av skyddsåtgärder. I MESSINA-projektet, där SGI och Erosionsskadecentrum deltagit, har avsikten varit att samla och byta erfarenheter om hur strandområden kan skyddas. Arbetet har genomförts i samverkan mellan myndigheter, kommuner, universitet och praktiskt verksamma på lokal och regional nivå i olika europeiska länder. Vi anser det viktigt att denna typ av kunskapsutbyte och kunskapsåterföring sker mellan olika aktörer och länder.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Det är osäkert hur olika konstruktioner i vatten påverkar förekomsten och utvecklingen av strömmar med åtföljande erosion och ackumulation, avseende både erosionsskydd och andra vattenkonstruktioner. Vi anser att fortsatt forskning krävs för att öka kunskapen om olika åtgärders påverkan på strömbildning, förflyttning av sediment m.m.

Förslag

Förslag lämnas rörande ett flertal uppgifter och beskrivs vidare i nämnda avsnitt:

  • avsnitt 5.1: kartläggning av risker för erosion i bebyggd miljö,
  • avsnitt 5.2: höjddatabas,
  • avsnitt 5.2: batymetriskt kartunderlag,
  • avsnitt 5.5: fysisk planering,
  • avsnitt 5.5: myndighetsstöd i den kommunala planeringsprocessen,
  • avsnitt 5.6: ersättningssystemet för förebyggande åtgärder.

4.3.4. Dagvattensystem och bräddning av avloppsvatten

Avloppssystemen kommer att belastas kraftigt i ett förändrat klimat på grund av ökade regnmängder och en omfördelning av regn till höst, vinter och vår när avdunstningen är låg och marken är vattenmättad. Extrema skyfall innebär att ledningarna bli överbelastade. Riskerna för bakåtströmmande vatten med källaröversvämningar som följd ökar, liksom bräddning av avloppsvatten med åtföljande hälsorisker.

Ansvarsförhållanden

Ansvar för allmänna avloppssystem ligger på den kommunala VAhuvudmannen och omfattar ledningar inom fastställda verksamhetsområden fram till förbindelsepunkt till abonnenter. Innanför förbindelsepunkten är fastighetsägaren ansvarig. Kommunen har ett lagstadgat ansvar genom plan- och bygglagen och översiktplaneringen att förebygga översvämningar. VA-huvudmannen kan

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

vara ansvarig vid översvämningsskada vid uppträngning via allmänna avloppsledningar beroende på omständigheterna i det särskilda fallet. Den nya lagen om allmänna vattentjänster utvidgade skadeståndsansvaret till att även omfatta översvämning av ytledes rinnande vatten från öppna dagvattenlösningar som tillhör den allmänna VA-anläggningen. Det förutsätts i lagstiftningen att översvämningsskadan har uppstått i ett VA-förhållande, det vill säga i förhållandet mellan VA-huvudman och abonnent/avgiftsskyldig.

Avloppsnäten i dag

Begreppet avloppsledningsnät omfattar både spillvattenförande ledningar och dagvattenledningar. I princip finns tre systemtyper för avloppsnät. I ett kombinerat system avleds spill-, dag- och dräneringsvatten i en gemensam ledning. I systemet ingår bräddavlopp för att skydda lågt liggande bebyggelse vid kraftig nederbörd. Duplikatsystem avleder spill- och dagvatten i olika ledningar. Dräneringsvattnet kan avledas till någon av dessa. I separatsystem avleds spillvattnet i egen ledning. Dagvattnet hanteras lokalt eller i diken och dräneringsvattnet avleds i egen ledning eller tillsammans med de övriga. Separatsystemet kan ses som en föregångare till det som i dag benämns långsiktigt hållbar dagvattenhantering och började användas i villaområden under början av 1900-talet.

Utbyggnaden av avloppssystemen startade i större städer i slutet av 1800-talet. Utbyggnaden ökade kraftigt från 1950-talet i takt med övrig samhällsutbyggnad, men också beroende på att man övergick från kombinerat till duplikat system. Längden på näten är drygt 100 000 km varav 90 procent är byggt från 1950-talet och hälften från 1970-talet. Dagvattenledningarna utgör 35 procent, spillvattenledningarna 57 procent och de kombinerade 8 procent. En tredjedel av kommunerna har avloppsnät som delvis består av kombinerade delar, oftast belägna i städernas centrala och äldre delar. Servisledningarnas tillkommer med en längd på cirka 20

  • 000 km. Den genomsnittliga utspädningsgraden av spillvattnet i reningsverk beroende på tillskottsvatten är i dag 200 procent, dvs. andelen tillskottsvatten är lika stor som andelen spillvatten.

Ledningars livslängd varierar. Vid bristande funktion kan även yngre ledningar kräva åtgärder samtidigt som andra avlopps-

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

ledningar kan fungera utan problem i mer än 100 år, allt beroende på markförhållanden, anläggningssätt och kvalitet. Ofta är det därför delar av en avloppsanläggning som förnyas och inte hela anläggningen. Förnyelsetakten av både spill- och dagvattenledningar är i dag lägre än en procent per år.

Sedan 10

  • år pågår ett systemskifte avseende dagvattenhanteringen. Syftet är att minimera de avledda dagvattenflödena, behålla grundvattenbalansen inom bebyggelseområdena, göra områdena tåliga mot kraftig nederbörd samt minska föroreningsbelastningarna på recipienten, se figur 4.32.

Figur 4.32 En långsiktigt hållbar dagvattenhantering

Källa: Klimatförändringarnas inverkan på allmänna avloppssystem

– Problembeskrivning,

kostnader och åtgärdsförslag, bilaga B 16.

Sårbarheter i dagens system och inträffade extremhändelser

Kombinerade system innebär översvämningsrisk för lågt belägna källare med risk för bakåtströmning vid överfullt system. Till det kombinerade systemet hör bräddavlopp för att skydda lågt liggande byggnader. Avvattning från garagenedfarter till dag- eller kombinerad ledning kan vid mycket kraftig nederbörd ge översvämmade källare, på grund av att flödena leds ned mot nedfarten och inte avbördas i tillräcklig omfattning. Situationen kan förvärras om avloppsledningen är överbelastad och bakåtströmning sker. Lågt belägna dräneringssystem anslutna till dagvattensystem till fastigheter med källare kan också belastas med bakåtströmmande dagvatten, vilket ställer krav på att källarmurar ska tåla att stå under

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

kortvarig dämning. Av antalet anmälda översvämningsskador till försäkringsbolagen utgör cirka 75

  • procent översvämning som uppstått genom bakåtströmmande vatten via spillvattenavloppet.

Extrema skyfall kan vålla skador i minst samma storleksordning som översvämningar vid höga vattenstånd i vattendrag och sjöar. Stora översvämningar beroende på skyfall inträffade 2002 och 2003 på Orust och i Kalmar med kostnader på 123 respektive 63 miljoner kronor. Totalt antal källaröversvämningar åren 2003

  • redovisade till Svenskt Vatten samt extrapolerade till att gälla för hela landet uppgår till 5 700 sammantaget under dessa tre år, varav en extrem händelse, skyfallet i Kalmar 2003, svarar för drygt 600 av dessa. (Svenskt Vatten VASS; Bilaga B 16)

Konsekvenser av kraftig nederbörd och höga vattennivåer samt skadekostnader

Korttidsnederbörd är av stor betydelse för avloppssystem då intensiva, kortvariga regn ger ökade volymer att avleda med risk för översvämning och bräddning. I modellerna som används i klimatscenarierna har varje ruta en storlek på 2 500 km

2

. Tidssteget för beräkningarna är 30 minuter. Översvämning av avloppssystem kan dock ske till följd av mer lokala skyfall och under kortare tid. Bedömningarna enligt bilaga B 16 har därför utgått från dagens nederbördsmönster med hänsyn tagen till nederbördsförändringar enligt klimatscenarierna. Dessa visar att nederbördsmängden, frekvensen och intensiteten kommer att öka, vilket ger värre översvämningar. Figur 4.33 visar den årliga förändringen av nederbördens intensitet i ett förändrat klimat.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Figur 4.33 Intensiteten i de kraftigaste regnen, mm/h och år, för perioderna 2011

  • 2041−2070, 2071−2100 relativt 1961−1990

(RCA3-EA2)

Källa: SMHI, 2007.

Årsnederbörden ökar totalt medan sommarnederbörden minskar i landets södra och mellersta delarna. Denna omfördelning av regn till höst-, vinter- och vårperiod med låg avdunstning och vattenmättad mark ger ökad tillförsel av tillskottsvatten till avloppssystemen, vilket kommer att ställa ökande krav på systemen som helhet. Figur 4.34 visar förändring i vinternederbörd i form av regn.

Figur 4.34 Förändring i regnmängder, dec-jan, perioderna 2011

  • och

2071

  • relativt 1961−1990 (RCA3-EA2)

Källa: SMHI, 2007.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Utsläppsscenario B 2 uppvisar samma mönster, men med något mindre nederbörd. De områden som i dag är kritiska kommer fortsatt att vara detta och utbredningen av översvämningarna kommer att bli större. Nya kritiska områden kan tillkomma.

Även höga vattenstånd i hav, vattendrag och sjöar kan ge stora ökningar av volymen tillskottsvatten på grund av ökad dränering. Medelavrinningen väntas öka i stora delar av landet och 100årsflödet bedöms öka framförallt i västra Götaland och västra Svealand, men även i delar av fjällen och nordöstra Götaland. De ökade havsnivåerna drabbar framförallt södra delarna av landet, där landhöjningen är obefintlig eller låg. Avledning av dagvatten försvåras om recipienten dämmer längre in i systemen. Dagvattenförande ledningar med utlopp under vattenytan är utsatta vid en höjning av vattennivån genom risk för bakåtströmning. Risk finns även för återströmning i brädd- och nödavlopp. Figur 4.35 visar höga nivåer i recipienten med åtföljande dämning. I bilaga B 16 redovisas exempel från Malmös och Göteborgs kommuner avseende fysisk planering med hänsyn tagen till VA-system och risker för översvämning.

Figur 4.35 Mycket höga vattennivåer med dämda servisledningar och över-

svämmade källare

Källa: Bilaga B 16.

Det är svårt att uppskatta framtida skadekostnader till följd av mer kraftig korttidsnederbörd då klimatscenarierna inte har den upplösning som är bestämmande för avrinning från hårdgjorda ytor. För att få en bild av skadekostnadernas storlek görs en uppskattning enligt dagens situation. Skadekostnaderna grundar sig på inträffade översvämningar från Malmö och Göteborg åren 2003

  • med ett kostnadsintervall på 15 000–50 000 kronor per

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

fastighet, se tabell 4.22. Siffrorna är sannolikt något överskattade, då även översvämningar som beror på stopp i avloppsledningsnät ingår, vilket inte behöver vara relaterat till kraftig nederbörd.

Tabell 4.22 Uppskattad årlig total kostnad för källaröversvämningar åren

2003

  • (miljoner kronor; bilaga B 16)

Årtal Uppskattat antal

översvämningar

Total kostnad (15 000 kr/fastighet)

Total kostnad (50 000 kr/fastighet)

2005 1600 24

80

2004 1700 26

85

2003 2400 36

120

Bräddning av avloppssystem

Vid höga flöden i anslutning till kraftig nederbörd överskrids stundtals ledningskapaciteten i kombinerade system och överskottsflödet passerar då utspätt med regnvatten, men orenat, ut till recipienten via bräddutlopp. Även vid avloppsreningsverk sker bräddning vid inflöden som överskrider vad som kan hanteras. Avledning till recipienten sker då vanligen efter grovrensningssteget. Principen vid bräddning, både i ledningsnät och på avloppsreningsverk, är att avloppsvattnet avleds till recipienten via en överfallskant.

Nödavledning, exempelvis i samband med pumpstopp i pumpstationer, innebär utsläpp av orenat spillvatten. Sådana utsläpp innebär spridning av mikrobiologiska halter i högre koncentration jämfört med koncentrationerna vid bräddning av kombinerade system, där en utspädning sker med dagvatten. I Sverige ställs i dag inga mikrobiologiska krav på avloppsvatten som når recipient, även om det finns vissa krav på registrering av exempelvis volym vid bräddpunkter.

Kommunala avloppsreningsverk är ofta lågt belägna, då strävan i så stor utsträckning som möjligt är att använda självfall. Anläggningarna är därför ibland känsliga för översvämningar.

Ökad nederbörd i ett förändrat klimat, och då framförallt ökad frekvens av intensiva skyfall, kan innebära mer frekventa och mer omfattande bräddningar. Detta kan medföra ökad mikrobiologisk belastning med åtföljande hälsorisker för råvattnet, se avsnitt 4.3.6. Åtskilliga studier har visat på kopplingen mellan kraftig nederbörd och vattenburna sjukdomsutbrott. Statistik från utbrott i USA

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

under åren 1948 till 1994 visar att 51 procent av de vattenburna sjukdomsutbrotten föregicks av kraftiga regnhändelser, se även avsnitt 4.6. (Åström et al, 2007)

Anpassningsåtgärder mot höjda vattennivåer och kraftig nederbörd, kostnader samt överväganden

Krav på höjdsättning av mark och högsta tillåtna nivå för vatten och avlopp uppges inte alltid få den roll som krävs för ett säkert byggande. Avloppsvattenhanteringen måste, i ett klimat med ökad och intensivare nederbörd samt höjda vattennivåer, i än högre grad än i dag säkerställas tidigt i kommunens planprocess. Planeringsprocessen måste ses som en helhet och säkerhetsfrågorna lyftas fram tidigt så att de kan ses i samspel också med eventuella andra åtgärder som ligger utanför PBL:s ramar. Behov finns också av en tydlig ansvarsfördelning vid olika typer av översvämningar.

Det säkraste sättet att undvika problem i framtida bebyggelseområden vid vattendrag, sjöar och hav är att med en framsynt planering säkerställa en säker höjdsättning i förhållande till omgivande vatten. I denna planering måste ett förändrat klimat beaktas i ett långsiktigt perspektiv och med den osäkerhet som råder, se avsnitt 4.3.1 och avsnitt 5.5 om översväming av strandnära bebyggelse samt fysisk planering. I proposition (2006/07:122) Ett första steg för en enklare plan- och bygglag, har regeringen i de grundläggande bestämmelserna förtydligat att bebyggelse ska lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa, till deras säkerhet, samt med hänsyn till risken för olyckor, översvämning och erosion.

Boverket bör upprätta allmänna råd för planering, lokalisering och höjdsättning av bebyggelse inklusive VA-system med hänsyn tagen till översvämning, ras, skred och erosion som stöd till kommuner och länsstyrelser. Boverket bör också upprätta allmänna råd för planering och säkerställande av åtgärder för att skydda befintlig bebyggelse mot ovannämnda naturolyckor liksom avseende vatteninträngning i avloppssystem, se vidare avsnitt 5.5.

Befintliga dagvattenledningar är dimensionerade för att klara normala regn idag. Nederbördsmängderna i ett förändrat klimat bedöms öka i stort, frekvensen och intensiteten likaså. Extrema skyfall kan innebära att ledningarna bli tillfälligt överbelastade. Behov kommer att finnas av att säkra dagvattensystemen, så att

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

inte befintlig bebyggelse översvämmas av bakåtströmmande vatten från recipient under exempelvis byggda skyddsvallar. Genom att förse ledningarna med backventil eller pumpar kan fastigheter skyddas mot bakåtströmmande vatten från dagvattenledningar.

Strävan ska rimligen vara att så långt möjligt minska mängden dagvatten som behöver avledas i ledningssystem. En lokalt inriktad dagvattenhantering med inslag av öppna lösningar tillsammans med en genomtänkt höjdsättning av hela bebyggelseområdet minimerar risken för översvämningar. Vid överbelastning av rörsystem behöver flöden kunna styras mot okänsliga områden eller avledas ytligt på säkert sätt, med exempelvis utjämningsmagasin, kompletterande kanaler, diken m.m. Andra tekniska åtgärder är byggande av alternativ dagvattenledning för toppflöden och utökad ledningskapacitet. Tekniska åtgärder kommer också att behöva vidtas mot högvatten, som invallning och dag- och dränvattenpumpning. (Svenskt Vatten, 2004)

Vi bedömer risken som stor att översvämningar ökar i befintliga avloppssystem på grund av ökad kraftig nederbörd om inga ytterligare åtgärder vidtas. Förnyelsetakten är i dag cirka 0,4 procent per år av ledningsnäten och bedöms gradvis komma att öka under de närmaste decennierna och nå ett balansläge om 25

  • år.

En beräkning har gjorts i bilaga B 16 över kostnaden för dagens förnyelse, en bedömd gradvis ökande förnyelse under 25 år samt en extra satsning på hydrauliskt kritiska områden motsvarande 10

  • procent av avloppsnäten. I kostnaden har även hänsyn tagits till överlapp i förnyelsen, se tabell 4.23.

Tabell 4.23 Anpassningskostnad av avloppsnät under den kommande 25-års

perioden, dagens penningvärde (miljoner kronor, bilaga B 16)

Normal förnyelse

Gradvis ökad normal förnyelse

Kritiska områden (visst överlapp med förnyelse)

Kritiska områden (inget överlapp med förnyelse)

25 25 24

  • 10−20

Kostnaden för anpassning till klimatförändringar enligt tabell 4.23 av det allmänna avloppssystemet med beaktande av kraftigt ökad nederbörd innebär en ökning på 10-20 miljarder kronor utöver den normala och gradvis ökande normala förnyelsen på 50 miljarder kronor. Vi bedömer det som viktigt att förnyelsetakten ökar.

Anpassning till ett framtida klimat måste bygga på ett helhetsperspektiv som omfattar såväl privata som allmänna ledningsnät för

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

att vidtagna åtgärder ska få så stor effekt som möjligt. Ingen bedömning finns angående hur privata VA-installationer påverkas av det framtida klimatet. Det finns ett stort behov av att utreda hur förnyelsen av de privata VA-ledningarna ska genomföras där även hänsyn tas till klimatförändringar. En grov bedömning enligt bilaga B 16 är att kostnaderna för förnyelse av de privata VA-installationerna (servisledningarna) torde uppgå till cirka 40 procent av de allmänna kostnaderna, vilket ger en tillkommande förnyelsekostnad på 4

  • miljarder kronor under 25−års perioden. Viktiga frågor som behöver lösas är hur anpassningen i de allmänna näten ska koordineras med de privata, och vilken part som ska vara drivande för klimatanpassningen på privat mark.

Vi förespråkar att Svenskt Vatten fortsätter arbetet med att stödja branschen genom rekommendationer och kompetensspridning om att bygga översvämningssäkert i dagens och framtidens klimat.

Ämnet klimatförändringar och dess effekter behöver inkluderas i utbildningarna avseende teknisk infrastruktur. Väsentliga områden är bland annat den fysiska planeringen av bebyggelse och infrastruktur samt dimensionering av VA-system.

Forskning och utveckling

Det finns behov av mer högupplösta regnserier för olika tätorter i Sverige som grund för dimensionering av VA-system, exempelvis tio minuters till två timmars varaktighet och med utbredning på cirka en km

2

. Se vidare avsnitt 5.2. och 5.9. Inom VA-branschen pågår olika projekt om nederbörd och dimensionering av avrinning på tätortsnivå. Det är viktigt att projekten bedrivs i ett nära och utökat samarbete med SMHI. Behov finns också av forskning kring hur förnyelseplanering ska bedrivas för att förnya VA-systemen på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt med hänsyn till framtida klimat. Forskningen bör bedrivas i nära samarbete med branschorganisationen Svenskt Vatten, dess medlemmar och teknisk högskola.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Förslag

Förslag lämnas rörande följande punkter vilka beskrivs vidare i nämnda avsnitt:

  • avsnitt 5.5: fysisk planering
  • avsnitt 5.10: ansvarsförhållanden.

4.3.5. Byggnadskonstruktioner

Klimatförändringarna kan allvarligt påverka befintliga och framtida byggnadskonstruktioner. Ökad nederbörd medför större risk för fukt och mögelskador samt överfulla avloppssystem och översvämningar av källare. Det yttre underhållsbehovet kommer att öka. Den ökade temperaturen ger ett minskat uppvärmningsbehov, men samtidigt kommer kylbehovet att öka.

Ansvarsförhållanden

Boverket är den nationella myndigheten för frågor om samhällsplanering, stads- och bebyggelseutveckling, byggande och förvaltning och för bostadsfrågor. Boverket tar bl.a. fram föreskrifter för nya byggnader och följer hur den fysiska planeringen utvecklas och föreslår förändringar i planlagstiftningen.

En beskrivning av byggnadsbeståndet och dess sårbarhet idag

Det finns cirka 3,1 miljoner fastigheter i Sverige av olika byggnadstyper och varierande ålder. Ett sätt att klassificera byggnader är att göra en indelning i flerbostadshus och lokalbyggnader, småhus och fritidshus samt industrier. För bakgrund till detta avsnitt, se Byggnader i förändrat klimat, bilaga B 17.

Sveriges befolkning har 1996

  • ökat med 169 000 invånare.

Samtidigt har 97 procent av de nya bostäderna tillkommit i kustzonen, de närmaste 5 kilometrarna från havet (Boverket, 2006). I kustzonen finns nära en miljon av landets totalt 3,1 miljoner fastigheter. Bebyggelsens lokalisering framgår i avsnitt 4.3.1.

Flerbostadshus och lokalbyggnader: I Sverige finns cirka 125 000 fastigheter med hyreshus och andra kommersiella byggnader (SCB, 2005). Därtill kommer ytterligare cirka 87 000 specialfastigheter

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

med bl.a. distribution, vård, undervisning, bad-, sport- och idrottsanläggning, kultur, kommunikation och offentliga byggnader. Den totala arean för flerbostadshus är cirka 157 miljoner m

2

och för

lokaler cirka 166 miljoner m

2

. Flerbostadshus är ofta byggda av betongstomme med fasad av puts eller tegel. Andra vanliga fasadmaterial är trä, framförallt för byggnader uppförda under 80- och 90-talen samt plåt, för byggnader uppförda under 60- och 70talen. Kalksandsten och asbestcement förekommer i mindre utsträckning. I moderna byggnader finns allt oftare stora ytor av glas. Vanligaste materialet för takbeläggning är tegel- eller betongpannor. Plåt respektive pappmaterial finns i något mindre omfattning. Småhus och fritidshus: Antal småhusfastigheter inklusive jordbruks- och fritidshusfastigheter är cirka 2,6 miljoner. Dessa byggnader har vanligtvis en stomme av trä. Fasadmaterialet är också i stor utsträckning trä. Tegel användes under främst 60- och 70-talen och puts under 40- och 50-talen. Även kalksandsten förekommer. I ordningsföljd är taktäckning av betongpannor vanligast följt av tegelpannor, papp, stålplåt, aluminiumplåt och asbestcement. Grundläggningsförhållanden är källare till 60 procent, kryprum 20 procent och platta på mark 20 procent. Platta på mark har ökat sedan 1970-talet. Industribyggnader: Ungefär 150 000 industrifastigheter finns varav drygt 50 000 är bebyggda. Industribyggnader består ofta av en pelarstomme av stål eller betong. I byggnader uppförda innan 1960-talet är även bärande väggar vanliga. Takmaterial av papp dominerar, men korrugerad plåt är även vanligt förekommande. Fasader av tegel är vanliga i byggnader uppförda innan 1960-talet. Från 1980 och framåt förekommer ett flertal fasadkonstruktioner, t.ex. lättbetongelement eller stålregelväggar.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Analysen i bilaga B 17 utgår främst från klimatscenariot RCA3-EA2 och tidsperspektivet 2071

  • Fokus ligger på hur olika klimatfaktorer kan komma att påverka byggnaders klimatskal (ytterväggar, fönster, dörrar, tak och grund). Hänsyn har tagits till skillnader mellan scenarierna. Tabell 4.24 visar de klimatfaktorer

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

som främst har betydelse för byggnadskonstruktioner samt en översiktlig beskrivning av deras påverkan.

Tabell 4.24 Olika klimatfaktorers övergripande påverkan på byggnader

(bilaga B 17)

Klimatförändring Effekt Snölast Maximal snölast räknat som snöns vatteninnehåll minskar generellt. Av klimatscenarierna framgår enstaka höga extremvärden i södra Sverige. Detta indikerar snarast ett behov av ökad forskning kring denna faktor.*

Nederbörd Ökad nederbördsmängd ökar risken för översvämningar av avloppssystem och källare samt risken för ras och skred, se 4.3.1, 4.3.2, 4.3.3., samt ökat slitage av utvändiga material.

Slagregn (horisontell nederbörd) Ökad frekvens av intensiva regn och slagregn ger ökad risk för fukt- och rötskador samt eventuell frostsprängning på byggnadsmaterial.

Temperaturökning Ökad temperatur ger minskat uppvärmningsbehov med 10-40 procent, beroende på landsdel, samt ökat kylbehov, se 4.2.3. En temperaturökning kan medföra allvarliga hälsokonsekvenser ifall inte åtgärder vidtas, se 4.6.

Nollgenomgångar Antal nollgenomgångar ökar i norra Sverige under dec-feb samt minskar i övriga landet. Sammantaget innebär detta minskat slitage, då majoriteten av bebyggelsen ligger i södra Sverige.

Högre luftfuktighet Luftfuktigheten ökar i norr under hela året, medan den minskar i söder under sommaren. Detta innebär ökad risk för fuktskador och korrosion, ökat antal frostsprängningar i putsade fasader i norr och snabbare nedbrytning av utvändiga material.

Högre luftfuktighet och högre temperatur Kombinationen ger ökad risk för mögel, röta (rötskadat trä har nedsatt hållfasthet) och insektsangrepp.

Extrema vindlaster En eventuell ökning av extremvind ger ökat antal stormskador**. Luftrörelser inuti byggnader påverkas, vilket ger ökat värmebehov.

Källa: Bilaga 17.

*Maximal snölast ligger till grund för byggnaders dimensioneringsregler. Större säkerhet krävs angående framtida förändringar av klimatfaktorerna snömängd och snöns vatteninnehåll som grund för ändrade dimensioneringsregler. En ökning av maximal snölast skulle innebära behov av förstärkning av takbalkar och underhåll. **Enligt uppgifter från Länsförsäkringar uppgick bolagets kostnader för stormskador på byggnader till nära 1,3 miljarder kronor mellan åren 1999

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Konsekvenser för tak och fasader, fönster samt grunder

Takmaterial: Låglutande platta tak klädda med papp förekommer både på småhus, lokaler som industrier. Pappens beständighet är temperaturberoende och stark sol eller kyla och is ökar förslitningen. Högre temperaturer kan förkorta papptakens livslängd med 10 procent (från 20 till 18 år). Ökade vindlaster kan förväntas öka skadorna på plåt och takpannor. Plåtpannor är känsliga för temperaturvariationer.

Fasadmaterial: En träfasads färgförslitning är beroende av hur mycket den utsätts för solens ultravioletta strålar och höga temperaturer. Tydliga skillnader i underhållsintervall kan ses mellan norr- och söderfasader. Med ökad solstrålning och nederbörd kan underhåll (ommålning) behöva ske i genomsnitt vart nionde år och inte som i dagsläget vart tionde år. Oskadade tegelfasader är mycket tåliga och ska i normala fall inte påverkas av temperaturvariationer. Dock måste avrinningen från tak vara väl fungerande, för att teglet ska behålla livslängden. Puts tål inte konstant väta och det är därför av vikt att takavvattning fungerar väl. En ökning av frekvensen extrema regn samt direkta slagregn kan leda till ett ökat antal frostsprängningar. Spricker putsen förlorar den sin funktion med risk för att underliggande konstruktion skadas.

Fönster: Träfönster kan komma att behöva underhållas oftare. En eventuell ökad kondens kan innebära en snabbare nedbrytning med ommålning i genomsnitt vart sjätte år, istället för vart sjunde.

Grunder: Om perioder med ökad luftfuktighet förlängs kommer risken för skador relaterade till krypgrunder att öka. Det finns också risk för ökat antal källaröversvämningar på grund av högre vattennivåer i hav, sjöar och vattendrag samt ökade extrema nederbördsmängder, se avsnitt 4.3.1 och 4.3.4.

Konsekvenser av klimatförändringar för kulturellt värdefull bebyggelse

Den kulturellt värdefulla bebyggelsen kan till viss del drabbas av samma problem som övrig bebyggelse vid en klimatförändring. Ett varmare och fuktigare klimat kan innebära större mögel- och rötproblem än de man har i dagsläget. Även inomhusmiljön, inte minst i byggnader som helt eller delvis står ouppvärmda, kyrkor och slott samt de inventarier som förvaras i den kulturellt

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

värdefulla bebyggelsen kan påverkas. Det faktum att många äldre byggnader har överlevt till dags datum tyder på en viss robusthet mot förändringar i klimatet. Ett förändrat klimat kan dock innebära att den kulturellt värdefulla bebyggelsens nedbrytningstakt ökar, såvida inte underhållsåtgärder sätts in i tid. Underhållskostnaderna, vilka redan i dagsläget är stora för dessa byggnader, kommer sannolikt att öka i ett förändrat klimat. Även olika typer av anpassnings- och skyddsåtgärder, exempelvis invallningar, kan påtagligt påverka kulturmiljöerna.

Anpassningsåtgärder, kostnader samt överväganden

Analysen visar att byggnaders klimatskal kommer att påverkas av klimatförändringar, framförallt i negativ riktning. I bilaga B 17 lämnas ett flertal förslag på anpassningsåtgärder, som behöver utföras för att skadekostnaderna ska minimeras. Vi bedömer att det är av vikt att sådana åtgärder vidtas. Vi anser det angeläget att Boverket får i uppdrag att göra en översyn av Boverkets byggregler, BBR, och Boverkets ändringsråd, BÄR, samt anpassa dessa till ett förändrat klimat.

Generellt kommer det i ett framtida klimat bli viktigt att byggnadskonstruktörer använder sig av byggnadsmaterial som håller nere underhållsbehoven. Det kan även bli nödvändigt med nyttjande av nya material. Underhållsåtgärderna bedöms generellt öka.

Avrinnings- och avloppssystem behöver dimensioneras efter en förväntad ökad nederbörd. Befintliga dagvattenledningar är dimensionerade för att klara ”normala” regn idag. Nederbördsmängderna bedöms öka i stort, frekvensen och intensiteten likaså. Extrema skyfall kan innebära att ledningarna bli tillfälligt överbelastade. Genom installation av backventil eller pump kan fastigheter skyddas mot bakåtströmmande vatten från dagvattenledningar, som orsakar vattenskador. Avrinnings- och avloppssystem måste även regelbundet rensas och ses över för att undvika att stopp uppstår vid höga vattenflöden, se även avsnitt 4.3.4.

För att minska risken för fuktskador bör fuktskydd ges högre prioritet vid nybyggnad, ombyggnad och tillbyggnad. Fuktkvoten bör i ökad utsträckning kontrolleras under byggtiden.

Risk finns för ökade mögelskador. Detta kan motverkas genom att byggnaders grunder värms med inneluft eller med värmefläkt.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

För att motverka att kylbehovet ökar i större omfattning vid ett varmare klimat bör solavskärmning användas i ökad utsträckning.

En eventuell ökning av den maximala byvinden och vindlaster kan innebära behov av vissa förebyggande förstärkningar som att takstolar, takpannor, plåtar och åsar kan behöva förankras bättre i byggkonstruktionen.

Generellt minskar snöns vatteninnehåll och snötäckets utbredning. Snömängderna minskar i södra Sverige, men ökar något i norra Sverige på kort sikt, för att sedan successivt avta. Klimatscenarierna uppvisar enstaka extrema värden på maximalt vatteninnehåll i snön inom begränsade geografiska områden i södra Sverige. Takkonstruktioner dimensioneras efter maximal snölast och större laster kan innebära behov av förstärkning av takbalkar eller aktiva system. Vi anser att det finns behov av ytterligare forskning kring dessa snöfaktorer för att säkerställa eventuellt behov av förändringar av dimensionerande värde för snölast för nybyggnad. Aktiva system avseende snölaster är t.ex. varningssystem för nedböjning av takbalkar. Råd och information om hur packningsgrader och varningssignaler ska tolkas är andra typer på åtgärder.

Underhållskostnaderna avseende tak och fasader förväntas öka i södra Sverige och minska i norra. Nedanstående tabell 4.25 visar nuvärdet av ökade underhållskostnader orsakade av klimatförändringar i olika framtidsperspektiv.

Tabell 4.25 Nuvärde av ökade underhållskostnader för tak och fasader med

avseende på tidsperspektiven 2011

  • 2041−2070,

2071

  • miljoner kronor (bilaga B 17)

Tidsperiod Papptak Tegel och putsfasader Träfasader Ommålning fönster Summa 2011-2040 0 0 1 000 1 000 2 000 2041-2070 4 000 1 000 4 000 6 000 15 000 2071-2100 7 000 2 000 8 000 8 000 25 000

Källa: Bilaga 17.

Kunskapen om klimatförändringar och dess effekter för byggnadskonstruktioner liksom för uppvärmnings- och kylbehov behöver ökas. Vi anser det angeläget att ämnet klimatförändringar inkluderas i den grundläggande tekniska högskoleutbildningen.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Forskning och utveckling

Behov finns av fortsatt forskning kring extrema snölaster och dess vatteninnehåll samt av ändringar i solinstrålning i ett förändrat klimat.

Förslag

  • I instruktionen till Boverket och Riksantikvarieämbetet ska framgå att respektive myndighet får ansvar för anpassning till ett förändrat klimat inom eget ansvarsområde, se avsnitt 5.10.2.
  • Boverket bör få i uppdrag att göra en översyn av Boverkets byggregler, BBR, och Boverkets ändringsråd, BÄR, och anpassa dem till ett förändrat klimat.

4.3.6. Föroreningsspridning vid översvämningar, ras och skred

Den ökade risken för översvämningar och särskilt för ras och skred innebär att kemiska ämnen och smittämnen kan spridas från förorenad mark och gamla deponier. Det finns därför en ökad risk för förorening av framför allt lokala vattentäkter och betesmarker.

Klimatförändringarna ökar riskerna för spridning av föroreningar

De scenarier vi arbetat med pekar mot ökad medelnederbörd i större delen av Sverige. Det kommer att bli fler nederbördsdagar och häftigare regn. Nederbörden ökar på hösten, vintern och våren. Under dessa årstider kommer skyfallen att bli kraftigare, men inte mer än som kan förväntas på grund av medelförändringen i nederbörden. På sommaren däremot beräknas nederbörden bli intensivare trots att nederbörden i medeltal minskar i de södra delarna av landet. De högsta flöden, 100-årsflödena, kommer att öka framför allt i västra delarna av Götaland och Svealand samt i Norrland, särskilt i fjälltrakterna. I övriga delar kan en minskad vårflod leda till minskade 100-årsflöden. Den höjda havsnivån samt förändringarna i nederbörd och snösmältning kommer att påverka vattenflöden och grundvattennivåer.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

En effekt av översvämningar, höga och kraftiga flöden samt skyfall är den ökade risken för spridning av föroreningar i miljön. Föroreningarna kan vara metaller eller organiska ämnen, men även riskerna för smittspridning ökar. De flesta ämnen, lösta såväl som partikelbundna, spolas med ytvatten ut i sjöar och vattendrag. Extrema regn leder till snabbare transporter av vatten vilket kan ge föroreningspulser till yt- och grundvatten. En höjning av yt- och grundvattennivåer leder till ökad risk för utlakning av föroreningar i och med att nya områden utsätts för vattengenomströmning.

Fluktuerande grundvattennivåer gör att kemiska förhållanden i marken påverkas avsevärt och de flesta markföroreningar blir då betydligt mer mobila. Till exempel kan sulfidmineral oxideras vid låga grundvattennivåer under torra perioder. Metallföreningar som är mer vattenlösliga än de ursprungliga sulfiderna kan då spridas långa sträckor. Detta gäller för både naturliga förekomster och gruvavfall.

Ändrade nederbördsförhållanden, yt- och grundvattennivåer ökar risken för erosion, ras och skred, vilket kan frigöra kemiska ämnen och smittämnen. Markföroreningar som i dag ligger relativt orörliga i marken kan, som en följd av ras, skred och erosion, komma upp i markytan, där de kan utgöra ett hot mot människor och djur på plats eller längre ned i vattnets flödesriktning. Spridning av föroreningar riskerar påverka ekosystem, dricksvattenkvalitet, jordbruksmark, fiske mm.

Av speciellt intresse är en ökad spridning av bakterier och andra mikroorganismer. Under vissa förhållanden kan även översvämning av förorenad mark med höga halter lätt urlakningsbara ämnen hamna i brunnar vars vattenkvalitet kan påverkas.

Jordbruks-, åker- och betesmark kan påverkas av föroreningar som sprids och kommer i omlopp i samband med översvämningar. För betesmark är ökad spridning av mikroorganismer och andra föroreningar en risk som kan påverka betande djur. För uppodlad mark är metaller och bioackumulerbara ämnen, liksom toxiska mikroorganismer av störst intresse för hälsoeffekter på människa.

De områden och verksamheter som kan bidra till en spridning av föroreningar vid översvämning eller ras, skred och erosion är bl.a. förorenad mark, deponier, industrier och industrimark, avloppsrening, bensinstationer, upplag av miljöskadliga ämnen m.m. Förorenad mark kan vara områden för soptippar, deponier, gruvavfall, gamla bensinstationer, impregneringsanläggningar,

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

föroreningar avsatta i sediment i sjöar och vattendrag m.m. (Andersson-Sköld et al, 2007)

Föroreningsspridning från olika verksamheter

Statens geotekniska institut (SGI) har på utredningens uppdrag gjort beräkningar för riskerna vid översvämningar eller ras och skred för ett antal fall (Andersson-Sköld et al, 2007b). De verksamheter eller områden som studerats är följande:

  • kloralkalifabrik,
  • impregneringsanläggning,
  • glasbrukstomt och markföroreningar vid metallverksamhet.

Slutsatsen från beräkningarna är att skred eller motsvarande händelse i dessa fall leder till kortvarigt förhöjda halter som påverkar dricksvattenkvalitén för samtliga studerade områden. Översvämning ger i sig inte någon direkt akut effekt på halter i närliggande vattendrag. Dricksvatten i närliggande brunnar bedöms inte heller påverkas av enstaka översvämningar som drabbar någon av de studerade verksamheterna på grund av samtidig utspädning. Om flera verksamheter ligger nära varandra och samtidigt påverkar en recipient så kan enskilda brunnar påverkas betydligt mer.

Gruvor och gruvavfall innehåller stora mängder metaller som vid en spridning i miljön skulle ge stor påverkan på miljön och kunna förorena vattentäkter m.m. Generellt anses inte gruvor utgöra någon risk för förorening vid översvämningar. Den största risken vid äldre eller pågående gruvverksamhet uppstår vid dammbrott i sandmagasin eller andra olyckor som påverkar gruvavfall, se avsnitt 4.2.2. Större avdunstning och periodvis mindre nederbörd sommartid skulle kunna frilägga avfall med metallsulfider i vattentäckta magasin som vid exponering för luft kan öka utlakningen av metallföroreningar.

En studie av konsekvenserna vid ett eventuellt haveri i ett sandmagasin har utförts av ett konsultbolag (Golder Associates AB, 2004). För ett av magasinen innebär det att totalt 12,9 miljoner m

3

vatten kan frigöras och därutöver cirka 3,5 miljoner m

3

sand.

Dammbrott under dessa förhållanden innebär stora konsekvenser med en flodvåg som följd. Flodvågens maximala höjd beräknas bli 5,5 meter. Närliggande brunnar bedöms översvämmas. Efter cirka en och en halv timme når vattnet enligt beräkningarna den näralig-

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

gande älven, som är en ytvattentäkt. Totala halterna av cyanid, bly och arsenik i älven kommer sannolikt att överskrida de gränsvärden som anges i dricksvattennormen. För att minska konsekvenser för dricksvattnet bör därför intaget av råvatten temporärt stoppas i vattenverk nedströms.

Sannolikheten för ett dammbrott är låg, se avsnitt 4.2.2. Det har dock skett dammbrott tidigare. Vid det dammbrott som skedde i Aitik den 8 september år 2000, fann man en såväl haltmässig som tidsmässig begränsad förhöjning av kopparhalten i vattnet. Kopparutsläppet var i detta fall inte högre än vad som var tillåtet. Några biologiska effekter har inte kunnat konstateras, förutom en tendens till försämring i bottenfaunsamhället. Det är dock osäkert om detta kan kopplas till dammhaveriet. (Benckert och Göransson, 2001)

Det finns i dag inventeringar av deponier och förorenad mark vid länsstyrelserna. Det kan finnas brister i underlaget och allt är inte sammanställt. Bland annat finns gravar med djur som dött i antrax (mjältbrand). Smittorisken finns kvar i många årtionden och kan komma att utgöra en risk vid översvämning, ras eller skred.

Föroreningsbelastningen ökar i Göta älv vid ökad nederbörd

Vid mätningar i Mölndalsån, Säveån och Göta älv visar preliminära resultat på att halterna av miljögifter var högre 2006 än 2005. Den mest troliga förklaringen är att halterna ökat på grund av att nederbörden och flödena i vattendragen var högre 2006 än året innan. Ökad nederbörd leder till att bland annat oljerester spolas av vägbanor och att olika föroreningar i ökad utsträckning lakas ut från förorenad mark.

Länsstyrelsen i Västra Götaland har låtit utföra beräkningar av vad en ökad nederbörd sammantaget skulle medföra för hela Göta älv. Tidigare fallberäkningar har endast avsett påverkan från enstaka verksamheter eller markområden var för sig, för enstaka översvämningstillfällen.

Rapporten visar att en ökning av nederbörden med 30 procent ger en ökning av föroreningsbelastningen med 23 procent. Tabell 4.26, visar resultaten för metaller, men trenden bedöms vara likartad för suspenderat material och organiskt material.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Tabell 4.26 Uppskattad mängd metaller som årligen tillförs Göta älv via

dagvatten vid en bedömd årlig ökning av nederbörden med 30

procent

800 mm/år +30 % nederbörd

Pb Kg/år 625 769 Cu Kg/år 1 064 1 309 Cd Kg/år 12 15 Cr Kg/år 172 212 Ni Kg/år 219 269 Hg Kg/år 2,4 3 Zn Kg/år 4 089 5 029

Källa: Länsstyrelsen i Västra Götaland, Publikation 2003:57.

Kartering av verksamheter och förorenad mark som kan bidra till ökad föroreningsspridning vid översvämning

På uppdrag av utredningen har SGI tillsammans med Räddningsverket inventerat verksamheter och förorenad mark inom riskområden för översvämningar vid dagens 100-årsflöden (Andersson-Sköld et al, 2007b). Karteringen bygger på Räddningsverkets översiktliga översvämningskartering och på databaserna MIFO och EMIR. MIFO innehåller data om potentiellt förorenade områden. EMIR innehåller information om miljöfarlig verksamhet enligt Miljöbalken, så kallad A- och B-verksamheter. Figur 4.36 visar den geografiska fördelningen av förorenade områden och miljöfarliga verksamheter som ligger inom riskområden för översvämningar.

Vidare har även påverkansområden inventerats. Brunnsarkivdata har använts för att beskriva antalet brunnar inom det potentiella översvämningsområdet. Figur 4.37 visar den geografiska fördelningen. Resultaten från studien visar följande:

Det finns totalt 376 pågående A- och B-verksamheter (EMIR) inom riskområden för översvämning av dagens 100-årsflöden. Inom riskområdena finns också 932 områden som kan vara förorenade. Bredden och variationen inom de miljöfarliga verksamheterna och de förorenade områdena är mycket stor. Beroende på typ av händelse kan dessa potentiella föroreningskällor bidra till en ökad föroreningsspridning i samband med översvämningar. Förorenings-

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

belastningen kan påverka vattendrag och sjöar samt de slutliga utloppsområdena Östersjön och Västerhavet.

Längs de översvämningskarterade vattendragen finns ett stort antal enskilda brunnar och även andra vattentäkter. Inom riskområdet för översvämningar (100-årsflöden) finns enligt SGU:s brunnsarkiv cirka 3 300 brunnar. 2 500 av dessa finns i Svealand. I Västra Götaland finns betydligt färre antal brunnar. Göta älv är å andra sidan vattentäkt för Göteborgsområdet.

De översvämningskarterade riskområdena längs vattendragen består av 82 000 hektar öppen mark varav 38 000 hektar åker. Såväl potentiella föroreningskällor som brunnar och öppen mark ligger ofta väl spridda längs hela vattendragen.

För den mer detaljerade informationen om ovanstående karteringar hänvisas till underlagsrapporterna från SGI (Andersson-Sköld et al, 2007 och 2007b).

Figur 4.36 Pågående miljöfarliga verksamheter (EMIR) och förorenade

markområden (MIFO) inom riskområden för översvämning, dagens 100-årsflöden

Norrland

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Svealand

Västra Götaland Östra Götaland

Källa: Föroreningsspridning vid översvämningar. Etapp II, Statens geotekniska institut, 2007.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Figur 4.37 Brunnar inom riskområden för översvämning, dagens 100-

årsflöden

Norrland

Västra Götaland

Svealand Östra Götaland

Källa: Föroreningsspridning vid översvämningar. Etapp II, Statens Geotekniska institut, 2007.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Figur 4.38 Brunnar inom riskområden för översvämning, dagens 100-

årsflöden

Norrland

Västra Götaland

Svealand Östra Götaland

Källa: Föroreningsspridning vid översvämningar. Etapp II, Statens Geotekniska institut, 2007.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Anpassningsåtgärder och överväganden

Det förändrade klimatet kommer att öka översvämningsriskerna inom vissa områden i landet. Särskilt utsatt är Västra Götaland och delar av Norrland. Intensiteten i kortvariga regn kommer också att öka på de flesta håll, vilket gör att risken för lokala översvämningar ökar.

Karteringar visar att ett stort antal föroreningskällor och dricksvattentäkter och ligger inom översvämningshotade områden. Underlag i form av uppdaterade översvämningskarteringar är därför viktigt för att kunna bedöma riskerna för föroreningsspridning, se avsnitt 5.1.

Länsstyrelserna bör inom ramen för det utvidgade ansvar för klimatanpassning som vi föreslår kartlägga kända deponier, industrimark och antraxgravar etc. mot bakgrund av de ökade översvämningsriskerna. Särskilt riskerna för förorening av dricksvattentäkter och betesmark bör uppmärksammas.

Förslag

Förslag lämnas inom följande områden.

  • 4.2.5: förslag angående uppdrag att se över skyddet av dricksvattentäkter.
  • 5.10: förslag angående länsstyrelsernas utvidgade ansvar för klimatanpassning.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

4.4. Areella näringar och turism

4.4.1. Skogsbruket

Konsekvenserna för den svenska skogen och skogsbruket kommer att bli betydande. Ökad tillväxt ger större virkesproduktion, men ökad frekvens och omfattning av skador från främst insekter, svampar och storm samt blötare skogsmark kan föra med sig stora kostnader.

Skogsbruket och skogsindustrin – varandras förutsättningar

Den svenska skogen och skogsbruket är grunden för den svenska skogsindustrin, som är en av landets viktigaste näringar. År 2003 var skogsindustrins produktionsvärde 181 miljarder kronor vilket utgjorde 13 procent av tillverkningsindustrins totala förädlingsvärde. Skogsindustrins och skogsbrukets samlade förädlingsvärde utgjorde 3 procent av BNP (SCB, 2006). Pappers- och kartongproduktionen är viktigast sett till det totala förädlingsvärdet medan produktionen av timmer för trävaror står för 2/3 av virkets värde (SOU 2006:81). Tall och gran är de viktigaste trädslagen i svenskt skogsbruk och -industri. Under senare decennier har biobränslen från skogen åter blivit viktiga sortiment vid sidan av sortimenten för trävaru-, pappers- och förpackningsändamål.

Av Sveriges totala yta på 41 miljoner hektar är 23 miljoner hektar produktiv skogsmark. Av virkesförrådet på cirka 3 miljarder skogskubikmeter (m

3

sk) utgörs av 42 procent av gran, 39 procent

av tall, 11 procent av björk och cirka 6 procent av övrigt löv. År 2000 fanns cirka 354 000 skogsägare, många privata med små skogsinnehav.

Inom skogsbruket varierar normal slutavverkningsålder varierar från cirka 45 år till över 100 år. Klimatet kommer därför sannolikt att hinna ändras påtagligt för den skog som tillskapas idag. Skogens tillväxt varierar starkt med klimat, växtplatsens övriga förutsättningar och trädslag, från mer än 10 m

3

sk per ha och år (skogs-

kubikmeter/hektar) på goda marker i södra Sverige ner till gränsen för vad som kallas produktiv skogsmark, 1 m

3

sk per ha och år, på

magra, blöta eller fjällnära marker. Volymtillväxten är liten i plantstadiet men ökar snabbt när träden växer till Den vanligaste skötselformen i Sverige är trakthyggesbruk. När beståndet är tillräckligt gammalt görs en slutavverkning av merparten av träden,

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

efter vilken det fordras återbeskogningsåtgärder via naturlig föryngring eller plantering.

Under 1600- och 1700-talen minskade virkesförråden i tätare befolkade delar av Sverige på grund av bl.a. svedjebränning, bete samt ved- och timmerfångst. Under sågverksboomen under 1800talet och början av 1900-talet tömdes Norrlands skogar i hög grad på sågbart virke, utan att man säkrade återväxten. Mycket till följd av denna utveckling infördes lagkrav på föryngring år 1902.

Sedan 1920-talet har en betydande ökning av tillväxten och virkesförrådet i svenska skogar ägt rum. Sedan över femtio år bekämpas dessutom skogsbränder relativt effektivt. Dessa skulle annars ha en betydande inverkan på skogslandskapet.

Skogens tillväxt sker genom omvandling, via fotosyntes, av luftens koldioxid till kolhydrater. Tillgången på vatten och näringsämnen, speciellt kväve, och vegetationsperiodens längd är faktorer som påverkar tillväxten. I sydöstra Sverige är det inte ovanligt att vattentillgången begränsar trädens tillväxt delar av sommaren.

Skador som drabbar skog och skogsbruk

Skador på skogen orsakas främst av insekter, svampar, betande djur, fällande stormvindar samt tung blötsnö. Skogsbruket kan också drabbas av vädermässiga begränsningar på annat sätt. Riklig nederbörd och ringa tjälbildning hämmar möjligheterna till drivning, dvs. avverkning och uttransport från skog till skogsbilväg. Översvämningar kan ge liknande problem men skadar sällan stående skog i någon större omfattning. Tjällossning kan göra det svårt att frakta virket vidare från uppläggsplats via skogsbilväg- och det allmänna vägnätet.

Historiskt har stormar stått för de största ekonomiska skadorna i skogsbruket. Stormen Gudrun 2005 fällde eller skadade cirka 75 miljoner m

3

sk (skogskubikmeter) vilket nästan motsvarar en

årsavverkning i Sverige. De totala kostnaderna för skogsbruket beräknades till mellan 11

  • miljarder kronor (Skogsstyrelsen, 2006).

Stormen Per i januari 2007 beräknas ha fällt cirka 16 miljoner m

3

sk.

Även tidigare har stormar stått för stora enskilda skador. Mer dolda skadegörare, som t.ex. rotröta på gran beräknas årligen kosta cirka 500

  • 000 miljoner kronor i nedsatt virkesvärde. Snytbaggeangrepp i planteringar och viltskador är också ekonomiskt betydelsefulla. I dag är betestrycket från främst älg mycket allvarligt. Skogsstyrelsen

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

har i sin senaste utvärdering slagit fast att Skadenivån i ungskogarna ligger på en mycket hög nivå. För närvarande är 46 procent av tallstammarna skadade. Trädbildning av asp och rönn i ungskog har avtagit sedan sekelskiftet (Skogsstyrelsen, 2007). Detta är en av orsakerna till att gran i dag väljs på upp till 38 procent av de marker i Götaland där tall annars skulle vara det mest lämpliga trädslaget (SOU 2006:81). Lönsamheten för ädellövskogsbruk begränsas starkt av att det kräver kostsam stängsling.

Ökad tillväxt och fler trädslag i ett varmare klimat.

Det allmänt varmare klimatet, en längre vegetationssäsong och ökad koldioxidhalt i atmosfären väntas föra med sig att tillväxten i skogen ökar. Stående, befintlig, skog kommer dock att vara sämre anpassad till det nya klimatet och kommer därmed inte fullt ut att kunna utnyttja en längre vegetationsperiod. Nya trädslag och träd med andra härkomster (provenienser) kan då i vissa fall ge en ännu högre produktion förutsatt att de kan klara det kritiska plantstadiet i dagens klimat. Utan ett aktivt skogsbruk skulle på sikt betydande förändringar ske i skogen i takt med klimatförändringarna. Ädla lövträd skulle vandra allt längre norrut i landet och granen skulle tryckas tillbaka, se bilaga B 23.

I en studie för utredningen har framtida tillväxt hos några av våra vanligaste skogsträd på den vanligaste marktypen, frisk mark, beräknats med hjälp av en skogsproduktionsmodell avpassad för boreala skogar, se bilaga B 19. Resultaten baseras på studier av scenarierna EA2 respektive EB2 och visar att tillväxten av såväl tall, gran och björk successivt kommer att öka så att den i slutet av seklet är cirka 20

  • procent större än idag. Ökningen väntas bli relativt sett störst i norr och i huvudsak större i EA2 än i EB2. Gran och björk förbättrar sin konkurrenskraft gentemot tallen i Norrland medan det omvända gäller i Svealand och Götaland. I söder innebär torrare somrar att tillväxtökningen för gran vänds till en minskning under senare delen av seklet. Även bok och sitkagran har studerats med hjälp av modellen. Bok ökar sin tillväxt ungefär lika mycket som tall. Sitkagranens tillväxt utvecklas som granens eller något sämre. Med ett antaget genomsnittligt nettovirkesvärde på 230 kr per m

3

fub (kronor/kubikmeter, fast mått under bark)

skulle tillväxtökningen kunna ge skogsägarna ökade inkomster med

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

5

  • miljarder kronor per år. Därtill kommer ett ökat förädlingsvärde i industrin förutsatt att virket kan tas om hand inom landet.

Figur 4.39 Relativa produktionsförändringarna enligt EA2 scenariot hos tall, gran och björk för perioden 2071

  • jämfört med perioden

1961

Källa: Bilaga B 19.

Med högre tillväxt kan omloppstiderna, från planta till fullvuxet träd, kortas. Ett varmare klimat ger också möjlighet till odling av nya trädslag för virkesproduktion vars nordgräns i dag går genom de sydligaste delarna av vårt land eller ännu längre söderut.

Bland de ädla lövträden nämns ofta ek och bok som möjliga att expandera norrut. Alm är sedan många år på stark tillbakagång till följd av almsjukan som sprids av almsplintborren. Sedan 2005 är ask drabbad av en ny sjukdom kallad askskottsjuka. Snabbväxande lövträd som hybridasp och poppel kan bli betydelsefulla med ett ökande sug efter biobränslen.

Generellt gäller dock att lövträden är hårt utsatta för betning av klövvilt vilket ofta i praktiken kräver kostsam stängsling vid plantering. Förekomsten av betande vilt kommer enligt våra bedömningar att öka ytterligare i ett varmare klimat med oförändrat jakt- och rovdjurstryck. I så fall begränsas möjligheterna att sprida risker och

Gran

Björk

Tall

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

anpassa skogsbruket via trädslagsval påtagligt. Dessutom försämras möjligheterna att skydda den biologiska mångfald som är knuten till de trädslag som betas hårt, se bilaga B 18.

Främmande barrträd som redan i dag odlas i begränsad skala är hybridlärk och sitka- och douglasgran. Förutsättningarna för att odla dessa kommer att förbättras i en stor del av landet i det framtida klimatet, men sannolikt inte mer än för vissa av våra inhemska trädslag. Dessutom påverkar de främmande barrträden natur och kulturmiljön, landskapsbilden och biologisk mångfald, i många fall i negativ riktning.

Risk för sämre kvalitet på barrträd i varmare klimat

  • bättre för

vissa lövträd

Med hög kvalitet på sågtimmer avses ofta rakt, kvistfritt virke utan skador och missfärgningar. Relativt grova dimensioner och hög densitet eftersträvas också. Med snabbare tillväxt minskar densiteten hos barrträden medan kvistigheten ökar. Krökar kan också bli vanligare. För befintlig, lite äldre, skog kan ett varmare klimat främst komma att avspeglas i en snabbare volymstillväxt. Kvaliteten grundas främst i trädens ungdom och i ett kortare perspektiv kan kvalitén därför komma att öka för stående skog. Ett förändrat klimat kan alltså leda till försämrad kvalitet i ordets traditionella bemärkelse för barrsågtimmer. Samtidigt kan vi förvänta oss grövre dimensioner, en kvalitetsfaktor som förändras i positiv riktning. För massaved och energived är en densitetsminskning negativt på så sätt att volymer som ska hanteras och transporteras ökar utan att fiberutbytet ökar i samma grad.

För s.k. bandporiga lövträd, t.ex. ek, ask och alm, är ett varmare klimat med en snabbare tillväxt positivt även ur densitets- och kvalitetssynpunkt, se bilaga B 18.

Effekter på skogen av förändrade nederbördsförhållanden

Klimatscenarierna pekar på minskad sommarnederbörd, framför allt i Götaland och Svealand. På torra marker kommer detta att innebära att torkkänsliga trädslag som gran och björk missgynnas, medan mer torktåliga som tall och ek gynnas. På marker med bättre vattentillgång, friska och fuktiga marker, kan sannolikt gran och

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

björk hävda sig väl i stora delar av landet åtminstone fram till mitten av seklet. I sydöstra Götaland kan dock torkan bli ett betydande problem, särskilt mot slutet av seklet. Långliggande fältförsök kan ge svar på olika trädslags utveckling i ett torrare klimat. Risken för försumpning som leder till nedsatt tillväxt i områden där nederbörden ökar bedömer vi som relativt begränsad eftersom avdunstningen också ökar. Möjligen kan en viss ökning ske i Norrland och i områden där torvjordars nedbrytning leder till sjunkande marknivå. Försumpade marker är ofta värdefulla ur biologisk mångfaldssynpunkt.

Ökad risk för vindfällning i ett förändrat klimat

Gran är det mest stormkänsliga trädslaget följt av tall. Lövträden klarar sig i regel bättre eftersom de oftast är avlövade under den blåsiga höst- och vintersäsongen. Vindfällningar har historiskt sett gett upphov till stora och kostsamma skador. Klimatscenarierna pekar inte entydigt på att frekvensen hårda vindar kommer att öka. Enligt HadAM3H ökar inte förekomsten av hårda vindar i Sverige, utom vintertid i sydligaste Sverige. Enligt Echam4 sker dock en mer uttalad ökning av hårda vindar (över 21 m/s), framför allt i södra Sverige.

SLU Alnarp har på utredningens uppdrag studerat risken för vindskador i ett framtida klimat med hjälp av olika vind- och skogsproduktionsmodeller i två fallstudier, se Bilaga B 19. Resultaten visar att ökande tillväxt och det därmed förändrade skogstillståndet, med bl.a. högre träd, i sig leder till ökad risk för vindfällning. Likaså kan en ändring i trädslagsfördelningen leda i samma riktning. Trädens förankring påverkas också negativt av minskad tjälförekomst, särskilt i södra Sverige. Hur tjälförekomsten förändras i norr är mer osäkert. Blötare förhållanden vintertid bidrar också till ökad risk för stormfällning. Om frekvensen hårda vindar dessutom ökar bidrar detta ytterligare till en ökning av risken för vindfällning. Ökningen är påtaglig redan till 2020-talet, se figur 4.40.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Figur 4.40 Sannolikheten för vindfällning i ett skogsområde i Asa försökspark (södra Småland) under 2011

  • samt 2071−2100 i dagens klimat, i ett framtida skogstillstånd samt i ett förändrat klimat och skogstillstånd

Källa: Bilaga B 19.

Risken för snöbrott kommer sannolikt att minska i södra Sverige i det framtida klimatet, men kan istället öka i Svealand och Norrland, där tung blötsnö kan bli vanligare, se bilaga B 18.

Risk för mer brand, svamp-, insekts- och viltskador i ett förändrat klimat

Under 1900-talet har skogsbränder i Sverige sällan lett till särskilt omfattande virkesförluster. Kostnaderna för släckning uppgick under 90-talet och inledningen av 2000-talet till i genomsnitt 7

  • miljoner kronor, baserat på utbetalad ersättning enligt 37 § Räddningstjänstlagen. Totala släckningskostnaderna är dock större och till detta kommer förlorat virkesvärde. Enligt en studie för utredningen av SMHI, SLU och Räddningsverket kan skogs-

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

brandsfrekvensen komma att öka påtagligt i ett förändrat klimat enligt de klimatscenarier vi studerat. Ökningen väntas bli störst i södra Sverige. Enbart släckningskostnaderna kan årligen komma att uppgå till 200

  • miljoner kronor ganska snart, se vidare

bilaga B 21.

Rotröta, som orsakas av rottickan och främst drabbar gran, innebär i dag skador på i storleksordningen 500

  • 000 miljoner kronor per år, se bilaga B 18. Rottickan sprids i samband med avverkning eller annan blottläggning av ved och rötter vid lufttemperaturer på mer än cirka 5 grader. Den tränger in i granarnas rotsystem och sprider sig mellan träden. Biologiska motmedel finns och används idag, främst vid gallring. I ett varmare klimat kan rotrötan, som i dag är vanlig främst i södra Sverige och längs Norrlandskusten, bli vanligare i en större del av landet.

Insekter som snytbagge och granbarkborre orsakar omfattande skador i skogen. De kemiska behandlingsmetoder som i dag används utbrett för att motverka snytbaggeskador i planteringar ska avvecklas senast 2009 enligt gällande tidplan (Kemikalieinspektionen, 2005). Skogsbrukets kostnad för snytbaggeskador utan fungerande plantskydd har beräknats till 0,5

  • miljarder kronor per år, medan kostnaden för plantbehandling kan beräknas till i storleksordning 100 miljoner kronor per år, se bilaga B 18. För närvarande pågår försök att hitta tillräckligt väl fungerande alternativa metoder på flera håll. I ett varmare klimat riskerar snytbaggeskadorna att öka.

Granbarkborren gynnas av stor förekomst av nyligen död granved följt av en varm torr sommar. Efter stormen Gudrun 2005 och den varma sommaren 2006 har skadorna ökat snabbt i omfattning. Motåtgärder är bl.a. att forsla bort allt virke från skogen innan svärmningen på våren/försommaren och att anlägga speciella fällor. I ett varmare klimat kommer granbarkborren regelmässigt att hinna med fler svärmningar under ett och samma år. I kombination med risken för ökad vindfällning innebär klimatscenarierna betydande risker för svåra och kostsamma angrepp från granbarkborre på stående granskog i framtiden.

Insekter som orsakar stora skador på andra håll i världen kan i ett varmare klimat komma att spridas i vårt land. Ett par arter som skulle kunna skapa problem framöver är tallprocessionsspinnare och tallvedsnematod. Den senare har medfört mycket stora skador i bl.a. Japan. Tallvedsnematoden finns i dag i Portugal, sannolikt införd med förpackningsvirke via båt.

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

Diffusa skador med t.ex. ökade kådflöden och nedsättning av vitalitet hos gran har observerades i början av 1990-talet i Danmark och Sverige. Skadorna i Sverige har dock hittills varit begränsade och bestånden har ofta återhämtat sig. Orsakerna till denna typ av skador är inte klarlagd men risken finns att denna typ av skador som främst drabbar granen på randen av eller utanför dess naturliga utbredningsområde kan komma att öka i ett varmare klimat. På danska jordar med mycket hög lerhalt (>20 procent) dör ofta granarna vid cirka 45

  • års ålder, men kan växa mycket bra innan

dess, se bilaga B 18.

Ett varmare klimat innebär ökad nettoprimärproduktion av växtmaterial. Med kortare rotationstider kommer också andelen ungskog att öka vilket ger större fodermängder. Detta torde ge förutsättningar för ökade viltstammar. Med kraftigt ökade temperaturer kan älgen komma att missgynnas, medan annat klövvilt inte är lika temperaturkänsligt. Sammantaget kommer ett varmare klimat sannolikt få tätare stammar av och högre betningstryck från växtätande vilt. Rovdjurs- och jakttryck är dock avgörande för dessa viltstammars storlek. Skadornas omfattning är också sannolikt beroende av skogsskötseln. Med mer satsning på lövföryngring bör betningstrycket på enskilda bestånd kunna minska. I annat fall kan skadorna komma att öka om inte rovdjursstammarna eller jakttrycket ökar.

Svårare drivningsförhållanden

Skogsindustrin är beroende av ett kontinuerligt virkesflöde. Minskad förekomst av stabil tjäle vintertid och ökad nederbörd under vinterhalvåret kommer sannolikt att försvåra drivning, dvs. avverkning och uttransport till bilväg, av virke under denna tid på året. Körning över fuktiga marker leder också till körskador och ökar utlakningen av organiska ämnen, sediment och kvicksilver. Detta kan medföra skador på den biologiska mångfalden i avrinnande vatten, se Bilaga B 18.

Upprepade och längre tjällossningsperioder riskerar också öka framkomlighetsproblemen på skogsbilvägar och allmänna vägar vintertid. Dessa problem kommer inledningsvis antagligen att vara störst i södra Sverige men kan successivt förskjutas norrut under seklets gång.

Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser SOU 2007:60

Anpassningsåtgärder för att utnyttja klimatförändringar och minimera skador samt överväganden

Ett framtida klimat kommer att innebära ökad tillväxtpotential för våra viktigaste trädslag, men också ökande risker för skador. Granen är sannolikt det trädslag för vilket de största farhågorna finns. Granen hotas av exempelvis ökad stormfällning och barkborrar samt, tillsammans med flera lövträd, av extrem torka vissa år, speciellt i södra Sverige. Samtidigt har granen i dag den högsta värdeproduktionen på medelgoda och bättre skogsmarker i landet. Det är inte omöjligt att den sammantaget behåller en ledande position, i större delen av landet, trots ökande skador under åtminstone de närmaste decennierna.

Den ökade risken för vindfällning kan i viss mån motverkas med kortare omloppstider. Man kan gallra hårt och tidigt och på så sätt få mer stormfast skog i vindutsatta bestånd. Vidare bör man kunna hitta system som förbättrar möjligheterna för mindre skogsägare att anpassa sin avverkningsplanering till grannarnas, så att uppkomsten av extremt vindutsatta hyggeskanter minskar, bilaga B 18.

Hur pass framgångsrika metoderna för att bekämpa granbarkborre genom bortforsling av död granved från skogen och anläggning av fällor kan bli i praktiken är osäkert. Ett framtida klimat kommer sannolikt att öka riskerna för omfattande barkborreangrepp och ställa krav på utvecklade metoder för omhändertagande av skadad skog samtidigt som de beaktar fördelarna med förekomst av död ved ur biologisk mångfaldssynpunkt.

Risken för torkskador och minskad tillväxt kan motverkas genom en ökad satsning på exempelvis tall, blandbestånd och ek på framför allt de redan i dag torrare markerna i södra Sverige.

Osäkerheten kring den exakta klimatutvecklingen och framtida efterfrågan på olika trädslag är betydande. Markägarna måste dock vara beredda på att riskerna, särskilt i ett traditionellt skogsbruk inriktat på maximal produktion, ökar över tiden. Den ökade produktionen kommer för många att väga upp skadorna, men enskilda markägare kan drabbas hårt.

Ur ett samhällsperspektiv bör man också väga in de negativa effekter som särskilt stormfällning av skog har på många andra samhällsfunktioner som el, tele, vägar och järnvägar och de verksamheter som är beroende av dessa. Det kan vara motiverat att vidta särskilda åtgärder i speciellt vindutsatta bestånd. Styrmedel för att åstadkomma sådana åtgärder bör övervägas. Även i övrigt

SOU 2007:60 Konsekvenser av klimatförändringar och extrema väderhändelser

förefaller det klart att klimatförändringarna motiverar en ökad variation och riskspridning i skogsbruket i hela landet, särskilt i södra Sverige där risken för stormskador och andra klimatrelaterade skador sannolikt kommer att vara störst.

Försäkringar mot skogsbrand och stormfällning erbjuds av försäkringsbranschen, men ger knappast ett heltäckande skydd. Villkoren ger sällan full ersättning för skador i virkesrika bestånd medan skador som bara drabbar små områden men kanske flera bestånd i regel inte alls ersätts. En uppföljning av hur skador och gällande försäkringsvillkor påverkar ekonomin för enskilda skogsägare bör komma till stånd.

Ökad variation i skogsbruket k