Inaktuell version

Förordning (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m. m.

Departement
Justitiedepartementet DOM
Utfärdad
1982-08-26
Ändring införd
SFS 1982 i lydelse enligt SFS 2006:148
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19

1 §  Om det i en lag eller annan författning föreskrivs att ersättning för någons inställelse i mål eller ärenden vid domstolar eller andra myndigheter skall betalas av allmänna medel enligt bestämmelser som regeringen meddelar, beräknas ersättningen enligt denna förordning.

[S2]Ersättningen kan avse nödvändiga kostnader för resa (reseersättning) och uppehälle (traktamente) samt ersättning för mistad inkomst eller annan ekonomisk förlust (ersättning för tidsspillan).

[S3]Av 8 kap. 27 § inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att ersättning enligt denna förordning för inställelse som inte skett yrkesmässigt är skattefri. Förordning (2000:926).

2 §  Ersättningen beräknas med hänsyn till det färdsätt som har använts, om inte annat följer av 3 §, och till den uppkomna bortovaron från arbetet och bostaden. Ersättning får dock inte beräknas för längre färdväg eller bortovaro än som skäligen krävs för inställelsen. En resa behöver inte företas mellan klockan 24 och 6, om inte sovplats på tåg eller hyttplats på båt kan disponeras under hela den tiden.

3 §  Reseersättning betalas för resa med

[S2]tåg eller fartyg med belopp som motsvarar avgiften för en plats i 2 klass och dessutom i förekommande fall avgift för sovplats eller hyttplats,

[S3]tunnelbana, spårvagn, buss eller bil i linjetrafik med belopp som motsvarar avgiften för en plats,

[S4]egen bil med 120 öre per kilometer samt

[S5]motorcykel eller moped med 50 öre per kilometer.

[S6]Resa med flygplan i reguljär trafik ersätts med belopp som motsvarar avgiften för en plats. Flyg får dock användas endast

[S7]om resan skulle ha behövt påbörjas före klockan 17 dagen före inställelsen eller avslutas efter klockan 8 dagen efter inställelsen, ifall resan hade gjorts med ett billigare färdmedel i reguljär trafik,

[S8]om det blir billigare att färdas med flyg, när man även beaktar eventuella traktamenten och ersättningar för tidsspillan, eller

[S9]om det annars föreligger särskilda skäl att använda flyg.

[S10]Kostnad för resa med taxi ersätts, om resan görs på en färdsträcka som inte trafikeras av färdmedel i reguljär trafik eller om det blir billigare att färdas med taxi, när man även beaktar eventuella traktamenten eller ersättningar för tidsspillan. Om det föreligger särskilda skäl, får taxikostnad ersättas även i andra fall.

[S11]Om resa med flygplan eller taxi inte ersätts enligt andra och tredje styckena, betalas ersättning med belopp som motsvarar kostnaden för att företa resan med sådana färdmedel i reguljär trafik som anges i första stycket.

[S12]Har den som har kallats använt annat färdmedel än sådant som nämns i denna paragraf eller haft kostnad för parkeringsavgift, betalas ersättning med skäligt belopp. Förordning (1990:1508).

4 §  Traktamente för dag får bestämmas till högst 60 kronor per dag.

[S2]Utgift för nattlogi ersätts med det belopp som motsvarar skälig kostnad på orten för logi på hotell i mellanklass. Om utgiften har blivit större än annars på grund av att kallelsen har skett med kort varsel eller om det i övrigt finns särskilda skäl, får högre ersättning betalas. Förordning (1999:706).

5 §  Ersättning för tidsspillan får betalas till den som på grund av inställelsen mister inkomst eller gör annan ekonomisk förlust. Ersättningen får bestämmas till det belopp som svarar mot den faktiska förlusten, dock högst 700 kronor per dag.

[S2]Om det finns särskilda skäl får ersättning för tidsspillan betalas med högre belopp till den som är bosatt på utrikes ort. Förordning (1999:706).

5 a §  I en sådan rättslig angelägenhet rörande brott som behandlas utomlands tillämpas bestämmelserna i 2--4 §§ med de avvikelser som behövs med hänsyn till förhållandena i den främmande staten. Ersättningen får omfatta kostnader för tolk som varit nödvändiga för att ta till vara rättshjälpstagarens rätt. Förordning (1994:61).

6 §  Reseersättning, traktamente och ersättning för tidsspillan får tillerkännas

  1. vittne,
  2. sådan sakkunnig vid allmän domstol som inte har utsetts av rätten,
  3. målsägande som skall höras i brottmål i anledning av åklagarens talan,
  4. vårdnadshavare eller annan som skall höras enligt 26 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och vårdnadshavare som skall höras enligt 21 kap. 1 § rättegångsbalken,
  5. den som förordnats till särskild personutredare enligt 3 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. och som skall höras vid allmän domstol,
  6. förtroendeman enligt 4 § lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m. som skall höras vid allmän domstol,
  7. den som skall höras under förundersökning i brottmål eller enligt 23 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken,
  8. den som, utan att vara part, skall höras enligt utlänningslagen (2005:716) eller lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,
  9. den som, utan att vara part, skall höras enligt lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,
  10. den som skall höras enligt 13 § lagen (1976:839) om Statens va-nämnd,
  11. den som, utan att vara part, skall höras enligt lagen (1973:188) om arrende- och hyresnämnder,
  12. den som medverkar vid en utredning enligt 6 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde, 17 § rättshjälpslagen (1996:1619) eller 4 § lagen (1996:1620) om offentligt biträde,
  13. den som, utan att vara sökande, på kallelse av inskrivningsmyndighet har inställt sig för att höras vid lagfartssammanträde eller sammanträde enligt 19 kap. 10 § jordabalken,
  14. den som, utan att vara sökande, på kallelse av sjöfartsregistret har inställt sig för att höras vid sammanträde enligt 2 kap. 21 § sjölagen (1994:1009),
  15. den som, utan att vara part, skall höras under utredning som avses i 9 § andra stycket lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
  16. den som, utan att vara part, skall höras inför Jämställdhetsnämnden enligt jämställdhetslagen (1991:433),
  17. tredje man som skall höras inför kronofogdemyndigheten enligt 2 kap. 11 § utsökningsbalken.

[S2]Ersättning till vittne lämnas även i fall som avses i 36 kap. 8 § rättegångsbalken. Förordning (2006:148).

7 §  Reseersättning och traktamente får tillerkännas

  1. enskild part som har beviljats ersättning av allmänna medel enligt 11 kap. 6 § eller 21 kap. 12 §rättegångsbalken,
  2. misstänkt eller tilltalad i brottmål som är berättigad till ersättning enligt 31 kap.2 eller 8 §rättegångsbalken,
  3. enskild part eller ställföreträdare för enskild part vid allmän förvaltningsdomstol eller Jämställdhetsnämnden,
  4. part som är berättigad till ersättning enligt utlänningslagen (2005:716) eller lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Förordning (2006:148).

8 §  Om den som har kallats i sådana fall som avses i 6 eller 7 § behöver anlita vårdare eller annan för att kunna inställa sig, bestäms ersättning för dennes inställelse enligt samma grunder som gäller för den som har kallats.

9 §  Ersättning med belopp som i varje särskilt fall prövas skäligt får tillerkännas

  1. sakkunnig för kostnad för inställelse vid allmän förvaltningsdomstol eller Jämställdhetsnämnden,
  2. den som har kallats till förhandling med stöd av 16 kap. 5 § tredje stycket eller 7 §fastighetsbildningslagen (1970:988) och som inte har rätt till ersättning på annan grund. Förordning (1995:572).

9 a §  En ansökan om att ersättning för kostnader i samband med en parts inställelse skall betalas av allmänna medel enligt 11 kap. 6 § eller 21 kap. 12 §rättegångsbalken, eller att ersättning till vittne skall betalas av allmänna medel enligt 36 kap. 24 § andra stycket rättegångsbalken, skall innehålla uppgifter om det mål ansökan rör och om de kostnader som den sökande avser att få ersatta. I ansökan skall vidare lämnas uppgifter om den sökandes ekonomiska förhållanden enligt ett formulär som Domstolsverket fastställer. En skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av den sökande.

[S2]Om det finns särskilda skäl får ansökan göras muntligen. Förordning (1997:418).

9 b § Har upphävts genom förordning (2005:79).

10 §  Beslut om ersättning meddelas utan dröjsmål. I beslutet anges i skilda poster beloppen för reseersättning, traktamente och ersättning för tidsspillan.

11 §  Bestämmelserna om ersättning tillämpas också i fråga om förskott. Förskott får dock avse endast reseersättning och traktamente. Förskottet får begränsas till att gälla för tiden före inställelsen.

[S2]Till den som med stöd av lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt m.m. kallas att höras som vittne eller målsägande skall rätten i samband med kallelsen lämna förskott. Förskottet utbetalas, i den mån det ej lämnas i form av färdbiljett, med check utställd i det lands valuta där kallelsen skall delges. Anteckning om förskottet görs på kallelsen.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Förordning (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1982, då förordningen (1979:594) om ersättning till vittnen, m.m. och förordningen (1975:298) om ersättning av allmänna medel till nordiskt vittne m.fl. skall upphöra att gälla.
    2. Hänvisas det i en förordning till en föreskrift som har ersatts av en bestämmelse i denna förordning tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Förordning (1986:322) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Omfattning
    ändr. 3, 4, 5, 6, 7 §§
    Ikraftträder
    1986-07-01

Förordning (1988:323) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Omfattning
    ändr. 1, 5 §§
    Ikraftträder
    1988-07-01

Förordning (1989:555) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Omfattning
    ändr. 6, 7, 9 §§
    Ikraftträder
    1989-07-01

Förordning (1990:1034) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m

    Omfattning
    ändr. 6 §
    Ikraftträder
    1991-01-01

Förordning (1990:1508) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Omfattning
    ändr. 3 §
    Ikraftträder
    1991-02-01

Förordning (1991:579) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Omfattning
    ändr. 6, 7, 9 §§
    Ikraftträder
    1991-07-01

Förordning (1991:1475) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Omfattning
    ändr. 6, 7 §§
    Ikraftträder
    1992-01-01

Förordning (1992:23) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Omfattning
    ändr. 9 §
    Ikraftträder
    1992-07-01

Förordning (1992:296) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Omfattning
    ändr. 6 §
    Ikraftträder
    1992-07-01

Förordning (1994:61) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Omfattning
    ny 5 a §
    Ikraftträder
    1994-04-01

Förordning (1994:1767) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Övergångsbestämmelse

    Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1995. Föreskrifterna i 6 § första stycket 4 tillämpas även i fråga om vårdnadshavare som skall höras enligt 9 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare i dess lydelse före den 1 mars 1995.
    Omfattning
    ändr. 6 §
    Ikraftträder
    1995-03-01

Förordning (1995:572) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Omfattning
    ändr. 7, 9 §§
    Ikraftträder
    1995-07-01

Förordning (1997:417) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 1997.
    2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om rättshjälp har beviljats enligt rättshjälpslagen (1972:429).
    Omfattning
    ändr. 6, 7 §§; nya 9 a, 9 b §§
    Ikraftträder
    1997-12-01

Förordning (1999:325) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Omfattning
ändr. 9 b §
Ikraftträder
1999-05-01

Förordning (1999:706) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Omfattning
ändr. 4, 5 §§
Ikraftträder
1999-09-01

Förordning (2000:368) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Omfattning
ändr. 6 §
Ikraftträder
2000-07-01

Förordning (2000:926) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2001-01-01

Förordning (2005:79) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Omfattning
upph. 9 b §
Ikraftträder
2005-04-01

Förordning (2006:148) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Omfattning
ändr. 6, 7 §§
Ikraftträder
2006-03-31

Förordning (2007:637) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Omfattning
ändr. 3 §
Ikraftträder
2007-08-01

Förordning (2008:171) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Omfattning
ändr. 6 §
Ikraftträder
2008-06-01

Förordning (2008:957) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Omfattning
ändr. 6, 7, 9 §§
Ikraftträder
2009-01-01

Förordning (2015:689) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Omfattning
ändr. 6 §
Ikraftträder
2016-01-01

Förordning (2016:87) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Omfattning
ändr. 6 §
Ikraftträder
2016-04-01

Förordning (2016:233) om ändring i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

Omfattning
ändr. 6 §
Ikraftträder
2016-09-01