1 §  Försvarsmaktens uppgift är att försvara landet mot väpnade angrepp utifrån. Försvarsmakten skall ha sådan beredskap att den tidigt kan möta sådana angrepp.

2 §  Försvarsmakten skall i fred inrikta verksamheten på att bygga upp krigsförband och att förbereda förbandens användning för landets försvar. Försvarsmakten skall i fred också ha förmåga att upptäcka och a vvisa kränkningar av svenskt territorium. Försvarsmakten skall kunna ställa en utlandsstyrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands. Förordning (1992:1161).

3 §  Verksamheten i fred (produktionen) inom försvarsmakten planeras och genomförs för särskilda program. För den övergripande planeringen bildas huvudprogram och avvägningsprogram. Huvudprogrammen och avvägningsprogrammen delas i sin tur in i delprogram.

Det finns fem huvudprogram, nämligen Operativ ledning m. m., Arméförband, Marinförband, Flygvapenförband och Gemensamma myndigheter.

Om indelningen i avvägningsprogram och delprogram finns särskilda föreskrifter.

4 §  Produktionen hänförs till produktionsområden. Det finns följande huvudproduktionsområden, nämligen Ledning och förbandsverksamhet, Materielanskaffning, Anskaffning av mark, anläggningar och lokaler samt Forskning och utveckling. Förordning (1990:533).

5 §  Försvarsmaktens krigsorganisation utgörs av överbefälhavaren med högkvarteret och de övriga särskilda ledningsorganen samt av krigsförbanden.

6 §  Försvarsmaktens fredsorganisation utgörs av de myndigheter som enligt bilagorna till denna förordning hänförs till något av huvudprogrammen Operativ ledning m. m., Arméförband (försvarsgrenen armén), Marinförband (försvarsgrenen marinen), Flygvapenförband (försvarsgrenen flygvapnet) eller Gemensamma myndigheter. Till försvarsmaktens fredsorganisation hör även väg- och vattenbyggnadskåren.

7 §  Försvarsmaktens indelning i fred med myndigheternas benämning, organisation och lokalisering framgår av bilagorna till denna förordning.

Hos myndigheterna finns utöver vad som framgår av bilagorna personal enligt särskilda beslut av regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. Personalen utgörs av militära och civila tjänstemän. Cheferna för försvarsmaktens myndigheter är militära tjänstemän, om inte annat framgår av denna förordning.

I mån av behov och tillgång på medel får myndigheterna anlita utomstående för särskilda uppdrag.

8 §  Överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet (försvarsgrenscheferna) samt de myndigheter som anges i bilaga 5 till denna förordning är myndigheter på central nivå.

Militärbefälhavarna och chefen för första flygeskadern är myndigheter på högre regional nivå.

Övriga är myndigheter på lägre regional eller lokal nivå.

9 §  Överbefälhavaren leder försvarsmakten och har uppsikt över dess verksamhet.

Under överbefälhavaren leder försvarsgrenscheferna verksamheten inom försvarsgrenarna.

10 §  Överbefälhavaren leder det militära försvaret av landet och har det yttersta ansvaret för att försvarsmakten är krigsduglig.

Överbefälhavaren svarar för att försvarsmakten har den beredskap som läget kräver. Han skall anmäla till regeringen om det behövs beredskapshöjande åtgärder utöver dem som han får besluta om.

11 §  Det åligger överbefälhavaren särskilt att

1. bedriva krigsfallsstudier och upprätta planer för mobilisering och militära operationer samt att leda mobilisering och militära operationer,
2. leda och bedriva militär underrättelse- och säkerhetstjänst,
3. kontrollera att krigsförbanden och försvarsmakten i övrigt har krigsduglighet och beredskap,
4. ingripa mot kränkningar av svenskt territorium.

Överbefälhavaren får meddela övriga myndigheter inom försvarsmakten föreskrifter för att tillgodose den operativa verksamhetens krav.

12 §  Varje militärbefälhavare leder försvaret av ett militärområde eller ett annat tilldelat område.

Militärbefälhavaren svarar för att beredskapen inom området är sådan som läget kräver samt för att utbildningen i krigsförband samordnas med hänsyn till planerna för operationernas genomförande.

Det åligger militärbefälhavaren särskilt att

1. leda operativa krigsförberedelser och genomföra militära operationer,
2. leda mobiliseringsförberedelser och mobilisering,
3. bedriva militär underrättelse- och säkerhetstjänst,
4. kontrollera att krigsförbanden och de delar i övrigt av försvarsmakten som avses för militärområdets försvar har krigsduglighet och beredskap,
5. upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium.

13 §  Under militärbefälhavaren leds

1. markstridskrafterna av arméfördelningscheferna, försvarsområdesbefälhavarna och vissa fristående förbandschefer,
2. marinstridskrafterna av cheferna för marinkommandon, kustartilleriförsvar och marindistrikt,
3. flygstridskrafterna av chefen för första flygeskadern och cheferna för flygkommandon. Förordning (1993:530).

14 §  Myndigheter inom försvarsmakten med programansvar är överbefälhavaren och övriga myndigheter på central nivå.

15 §  Överbefälhavaren är högsta programansvariga myndighet och skall i den egenskapen

1. utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för försvarsmaktens verksamhet och om försvarsmaktens utveckling på kort sikt (programplan) och på lång sikt (perspektivplan),
2. yttra sig till regeringen över övriga programansvariga myndigheters förslag i anslagsframställningar m. m. om inriktningen av produktionen (primäruppdragsförslag),
3. i fråga om försvarsmakten i dess helhet svara för de uppgifter som anges i 18 § 3--5.

16 §  Överbefälhavaren får meddela övriga myndigheter inom försvarsmakten föreskrifter för att uppställda mål för produktionen skall nås med ett så rationellt utnyttjande av resurserna som möjligt. Övriga myndigheter med programansvar får meddela sådana föreskrifter för de myndigheter som genomför produktion för programmet.

Överbefälhavaren får meddela övriga myndigheter inom försvarsmakten föreskrifter för att tillgodose behovet av planering och budgetering. Sådana föreskrifter får dock inte avse frågor vid värnpliktsverket om bedömning, uttagning, fördelning, tillhörighet och registrering av enskilda värnpliktiga eller frågor om befrielse från eller anstånd med värnpliktstjänstgöring. Förordning (1987:495).

17 §  Överbefälhavaren har programansvaret för huvudprogrammet Operativ ledning m. m., chefen för armén har programansvaret för huvudprogrammet Arméförband, chefen för marinen har programansvaret för huvudprogrammet Marinförband och chefen för flygvapnet har programansvaret för huvudprogrammet Flygvapenförband.

Andra myndigheter inom försvarsmakten har programansvar enligt vad som framgår av bilaga 5 till denna förordning.

18 §  Programansvaret för de myndigheter som avses i 17 § är att

1. utarbeta underlag för beslut om avvägningen inom programmet,
2. lämna förslag till den produktion som varje myndighet skall bedriva inom programmet,
3. följa produktionens utveckling vid de myndigheter som arbetar för programmet och vid behov vidta åtgärder för att ändra produktionens inriktning,
4. värdera produktionens resultat i förhållande till målen,
5. genomföra utredningar och studier.

19 §  Försvarsmaktens myndigheter genomför produktion inom de produktionsområden och verksamhetsfält som anges i bilagorna till denna förordning. Myndigheterna på lägre regional och lokal nivå genomför sin produktion för respektive huvudprogram inom huvudproduktionsområdena Ledning och förbandsverksamhet samt Anskaffning av mark, anläggningar och lokaler. Förordning (1990:533).

20 §  Målen för produktionen skall uppfyllas till så låga kostnader som möjligt.

21 §  Produktionen styrs genom uppdrag. I uppdraget preciseras produktionen genom att uppgifter anges och resurser anvisas. Om det behövs skall också särskilda handlingsregler meddelas.

22 §  Regeringen ger uppdrag till myndigheterna på central nivå. Med utgångspunkt i dessa uppdrag lämnas uppdrag vidare till myndigheterna inom försvarsmakten enligt 23--26 §§.

23 §  Överbefälhavaren ger uppdrag till militärbefälhavarna.

24 §  Försvarsgrenscheferna ger uppdrag till myndigheterna inom försvarsgrenen. I fråga om produktionen vid arméns förband ges uppdragen dock till militärbefälhavarna.

25 §  Militärbefälhavarna ger uppdrag till myndigheterna på lägre regional eller lokal nivå inom militärområdet. Uppdrag som de har fått enligt 23 § lämnas också till berörda myndigheter utanför militärområdet.

26 §  Utöver vad som följer av 23--25 §§ får en myndighet i samråd med en annan myndighet lämna uppdrag till den myndigheten.

27 §  En myndighet som har gett ett uppdrag skall kontrollera det resultat som har uppnåtts. Den myndighet som har genomfört ett uppdrag skall analysera och värdera resultatet.

28 §  Myndigheter på central nivå med ansvar för produktion skall

1. samordna produktionen mellan erhållna uppdrag inom samma produktionsområde,
2. samordna väsentlig styrinformation till myndigheter som de ger uppdrag,
3. tillhandahålla myndigheter med programansvar underlag för deras planering.

29 §  I de fall där en myndighets verksamhetsfält enligt bilagorna 1--4 till denna förordning omfattar stödproduktion skall myndigheten lämna stöd till andra myndigheters produktion. Överbefälhavaren meddelar närmare föreskrifter om sådant stöd.

Överbefälhavaren samt, under honom, militärbefälhavarna och de som enligt särskilda föreskrifter har ansvar som garnisonschefer skall också i övrigt verka för att försvarsmaktens resurser utnyttjas gemensamt på ett rationellt sätt.

30 §  En myndighet skall anmäla till den myndighet som har lämnat ett uppdrag, om

1. uppdraget inte kan fullgöras i sin huvudsakliga del,
2. uppdraget kan lösas med väsentligen mindre resurser än vad som har anvisats,
3. en handlingsregel strider mot andra föreskrifter som gäller för produktionen.

Om en myndighet finner att den inte kan följa en föreskrift som har meddelats med stöd av 16 § på grund av att föreskriften strider mot en föreskrift som en annan myndighet har meddelat, skall myndigheten anmäla detta till överbefälhavaren. Om samförstånd inte kan nås, skall frågan underställas regeringen.

31 §  Fackuppgiften är att inom ett visst sakområde lämna expertmässigt underlag för produktionen. Myndigheternas fackuppgifter framgår av bilagorna till denna förordning.

I fackuppgiften ingår särskilt att

1. vara förtrogen med utvecklingen inom sakområdet,
2. följa förhållandena inom sakområdet vid myndigheterna,
3. lämna förslag om verksamhetens inriktning, särskilt i samband med den operativa verksamheten och planeringen på lång sikt samt i arbetet med att ta fram underlag för anslagsframställningar, uppdrag och årsredovisningar,
4. i övrigt stödja myndigheterna i syfte att göra verksamheten effektivare, särskilt i fråga om utvecklingen och införandet av arbetsmetoder inom sakområdet.
5. i samråd med berörda programansvariga myndigheter meddela föreskrifter för produktionen inom sakområdet,
6. efter hörande av överbefälhavaren och berörd försvarsgrenschef kontrollera produktionsförhållandena inom sakområdet vid myndigheterna inom försvarsmakten.

32 §  En myndighet med fackuppgifter skall anmäla till överbefälhavaren om en myndighet på central nivå i sin verksamhet inte tillräckligt beaktar väsentliga förslag som den förstnämnda myndigheten har lämnat. Om samförstånd inte kan nås, skall frågan underställas regeringen.

33 §  Försvarets sjukvårdsstyrelse skall ha tillsyn över hälso- och sjukvården samt djurhälsovården, djursjukvården och djurskyddet inom försvarsmakten.

Av särskilda bestämmelser kan följa att en myndighet också i övrigt utövar tillsyn över viss verksamhet och har rätt att meddela föreskrifter för den verksamheten. Förordning (1992:953).

34 §  Försvarsmaktens myndigheter skall samverka med myndigheter, organisationer och företag, vars verksamhet berör totalförsvaret. Överbefälhavaren skall samordna mobiliseringsplanläggningen och den operativa planläggningen inom försvarsmakten med motsvarande planläggning inom övriga delar av totalförsvaret.

På central nivå företräder överbefälhavaren försvarsmakten i frågor som har betydelse för avvägningen mellan militära och civila behov av samhällets resurser.

Överbefälhavaren skall tillhandahålla underlag rörande totalförsvarets militära del för tillämpningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m.

På högre regional nivå samverkar militärbefälhavaren med civilbefälhavaren för att åstadkomma en enhetlig inriktning och ledning av totalförsvarets olika delar och för en samordnad användning av civila och militära resurser. Förordning (1987:495).

35 §  Överbefälhavaren lämnar förslag till regeringen om större samövningar inom totalförsvaret i samråd med berörda myndigheter.

36 §  Överbefälhavaren eller de myndigheter inom försvarsmakten som Överbefälhavaren bestämmer får ta del av krigsplanläggningen hos de myndigheter som enligt beredskapsförordningen (1993:242) är beredskapsmyndigheter. Förordning (1993:530).

37 §  Överbefälhavaren leder och samordnar signalskyddstjänsten inom totalförsvaret. Överbefälhavaren får därvid meddela föreskrifter för övriga statliga myndigheter i fråga om skyddet av telekommunikationer mot telekrigföring. Förordning (1990:1233).

38 §  I den mån inte särskilda bestämmelser meddelas, gäller denna förordning också under krig och vid krigsfara.

39 §  Under krig och i den utsträckning regeringen bestämmer vid krigsfara biträds överbefälhavaren av högkvarteret. I detta ingår myndigheter eller delar av myndigheter enligt en krigsorganisationsplan, som överbefälhavaren fastställer. Överbefälhavaren meddelar närmare föreskrifter om högkvarterets verksamhet.