Prop. 1991/92:102
Totalförsvarets utveckling till och med budgeåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93
Regeringens proposition 1991/ 92: 102
Totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93
&
ww %%
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Föredragande i propositionsärendct vid regeringssammanträdet har varit chefen för försvarsdepartementet samt cheferna för justitie-, utrikes-, kom- munikations-, finans-, jordbruks-, arbetsmarknads—, kultur- och näringsdc- partementcn; vidare statsråden Dinkclspiel, Könbcrg och Thurdin.
Stockholm den 13 februari 1992
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Anders Björck
'.»)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I föreliggande proposition lämnar regeringen förslag avseende totalförsva- rets utveckling under perioden 1992—1997 och en planeringsinriktning för ut- vecklingen under den därpå följande femårsperioden. Vidare lämnas (kap. 2) förslag till verksamhet och anslag för budgetåret 1992/93.
I propositionen redovisas regeringens säkerhetspolitiska överväganden och utifrån dessa anges mål och uppgifter för de militära och civila delarna av totalförsvaret.
Sålunda anförs följande om uppgifter för försvarsmakten:
Försvarsmaktens viktigaste uppgift är att kunna möta ett väpnat angrepp.
Ett angrepp skall kunna mötas varifrån det än kommer. Försvarsmakten skall kunna möta ett angrepp som —i ett läge av förhöjd politisk spänning i Europa — inleds med endast kort militär förvarning. An- griparen skall därigenom antas kunna sätta in endast begränsade styrkor som dock till huvuddelen har hög kvalitet, och vara inriktad på att nå snabb stra- tegisk och operativ framgång. Försvarsmakten skall sålunda ha en betryg- gande förmåga att motstå ett angrepp som inledningsvis kraftsamlas mot vi- tala funktioner inom Sveriges nationella ledningssystem och inom totalför- svaret.
Försvarsmakten skall också —- inom ramen för tillgängliga personella och materiella resurser — ha en beredskap för att snabbt kunna komplettera ut- bildningen och den materiella tillgängligheten så att den samlade försvars- förmågan förstärks.
Luftförsvaret skall tidigt kunna sättas in samlat och i alla delar av landet för att förhindra att en angripare når herravälde över svenskt luftrum.
Vid ett angrepp över havet skall föisvarsmakten inriktas mot att hindra en angripare att få fast fot på svensk mark. Vid ett angrepp över landgränsen skall inriktningen liksom hittills vara att successivt bryta angriparens anfalls- kraft genom ett djupförsvar.
Om en angripare genom sina operationer lyckas bryta vårt organiserade motstånd skall alla tillgängliga resurser utnyttjas för att fullfölja försvaret i alla de former som folkrätten medger.
Försvarsmakten skall vidare, om stormakternas säkerhetspolitiska och mi- litära handlingsmöjligheter i vårt närområde långsiktigt tillväxer, successivt kunna öka sin samlade styrka.
Under neutralitet vid krig i vår omvärld skall försvarsmakten kunna upp- rätthålla en efter omständigheterna anpassad beredskap mot ett väpnat an- grepp. Samtidigt skall försök av främmande makter att nå väsentliga opera— tiva fördelar via svenskt territorium kunna motverkas effektivt. Vårt luft- rums integritet Skall särskilt uppmärksammas i detta sammanhang.
Det är väsentligt, att vi redan i fredstid visar att vi inte accepterar någon form av intrång på vårt territorium. Försvarsmakten skall därför ha förmåga att ingripa mot varje form av kränkningar mot vårt luftrum och territorium. Skyddet mot undervattenskränkningar skall därvid uppmärksammas sär- skilt.
Beträffande den civila delen av totalförsvaret och dess uppgifter anförs följande.
Huvuduppgifterna för den civila delen av totalförsvaret sammanfattas en- ligt följande:
— att värna Civilbefolkningen mot verkningar av krigshandlingar och under kriser och i krig trygga en livsnödvändig försörjning,
Prop. 1991/92z102
— att under kriser och i krig stödja försvarsmakten.
För fullföljandet av dessa uppgifter är det väsentligt att de viktigaste sam- hällsfunktionerna kan upprätthållas i kriser och krig.
Den närmare innebörden av dessa uppgifter är följande. Planeringen inom den civila delen av totalförsvaret skall främst utgå från dels de påfrestningar som Sverige kan utsättas för vid ett väpnat angrepp, dels de försörj ningsproblem som kan uppstå i samband med allvarliga, krigs- hotande internationella kriser och i en neutralitetssituation.
Vid ett väpnat angrepp är uppgifterna för totalförsvarets civila del att dels stödja försvarsmakten, dels lindra konsekvenserna för befolkningen.
Uppgifterna för försvarsmakten har redovisats ovan. Dessa uppgifter skall vara styrande också för planeringen inom den civila delen av totalförsvaret. Stödet till försvarsmakten skall i första hand inriktas mot ett snabbt och så- kert genomförande av mobilisering och krigsorganisering, i syfte att säker- ställa försvarsmaktens omedelbara stridsförmåga i anslutning till vad som sägs i avsnitt 1.8.1, 3:e stycket.
Totalförsvarets civila del skall sålunda kunna bidra till en betryggande för- måga att motstå ett överraskande inlett angrepp som kraftsamlas mot vitala funktioner.
Befolkningen skall vid ett väpnat angrepp värnas mot konsekvenserna av krigshandlingar genom åtgärder för i första hand skydd, räddning, vård samt livsnödvändig försörjning.
I svåra, krigshotande internationella kriser och under neutralitet kan all- varliga försörjningsproblem uppstå som en konsekvens av en allmän bristsi— tuation, eller till följd av hot om eller försök till påtryckningar. Planeringen inom totalförsvarets civila de] skall därvid utgå från att en grundläggande försörjning skall kunna upprätthållas även i sådana lägen, med syfte att kunna motstå påtryckningar och vidmakthålla försvarsförmågan.
I propositionen föreslås stora förändringar inom försvarsmakten, syftande till att uppnå en till de säkerhets- och försvarspolitiska målen anpassad ba- lans mellan uppgifter och resurser och mellan kvalitet och kvantitet. Under de ekonomiska förutsättningar som anges innebär detta förslag om föränd- ringar såväl i krigs- och grundorganisationen som i ledningsorganisationen och beträffande värnpliktssystemets tillämpning.
Utgående från angivna uppgifter redovisas regeringens förslag till krigsor- ganisation omfattande bl.a. 16 brigader inom armén och på sikt 16 divisioner inom fIygvapnet efter JAS-systemets införande. Konsekvensen av dessa krigsorganisationsförändringar _ i förening med förslag som framläggs i en särskild proposition om upphävande av försöksverksamhet med korttidsut- bildning — är att ett mindre antal värnpliktiga än hela årskullen behöver ges grundutbildning, vilket i sin tur minskar behovet av utbildningsetablisse- mang. I propositionen föreslås att tre regementen och en flygflottilj aweck- las, samtidigt som ett antal förband berörs av förändringen genom bl.a. sam- lokalisering mellan och inom garnisonsorter.
Till följd av de förändringar som föreslås kommer övertalig personal inom försvarsmakten, militär och civil, att behöva awecklas snarast möjligt, vilket förutsätter att parterna i förhandlingar överenskommer om vilka instrument som erfordras för att kunna genomföra awecklingen.
Regeringen konstaterar att det inför nästa totalförsvarsbeslut kommer att bli aktuellt att överväga huruvida den säkerhetspolitiska utvecklingen med-
ger att ytterligare besparingar kan ske genom minskningar utöver vad som här föreslås i försvarsmaktens krigs- och grundorganisation, eller om tvärtom omvärldsutvecklingen nödvändiggör på nytt ökade satsningar.
De realtillskott till det militära försvarets utgiftsram som här föreslås ger uttryck för en dubbel strävan från regeringens sida att dels tillhandahålla för- utsättningar för en satsning på kvalitetsutveckling, personellt och materiellt, dels dämpa omfattningen av de strukturförändringar som följer av föränd- ringarna i övrigt. Inriktningen har sin grund i en bedömning av såväl särskilt angelägna militära behov i det svenska försvaret som de många osäkerheter som präglar viktiga delar av vårt närområde.
Den årliga militära utgiftsramen höjs med 900 miljoner kr.
Såsom en metod primärt ämnad att säkerställa en fortsatt kvalitetsutveck- ling på det högteknologiska området och gardera för förväntad kostnadsök- ning inom försvarsmaterielområdet föreslås den ekonomiska ramen räknas upp med ett belopp motsvarande 1,5 % av materielanskaffningskostna- derna. Priskompensationssystemet kommer att förändras för att med största möjliga precision ta hänsyn till prisutvecklingen på olika typer av varor och tjänster som försvaret utnyttjar.
Planeringsinriktningen innebär således en omfattande förändringsprocess i olika steg, med åtföljande osäkerheter vad gäller genomförbarheten i olika led av förändringarna. Sålunda förutses föreslagna förändringar i försvarets ledningssystem på central nivå vara genomförda och träda i kraft per den ljuli 1994 och på regional nivå redan den ljuli 1993. Den 1juli 1994 avses förändringarna i försvarsmaktens grundorganisation vara genomförda. 1995 föreslås som inriktning för ställningstagande rörande ytterligare reduce- ringar inom flygvapnets grundorganisation, utgående från det underlag som då förväntas föreligga beträffande möjlig lokalisering av s.k. storflottiljer. Under de kommande åren skall vidare den pcrsonalaweckling genomföras som utgör en besparingsförutsättning för planeringen i övrigt. Det går inte att i dag exakt förutse i vilken takt och till vilka eventuella merkostnader som denna personalaweckling kan genomföras.
Till bilden av osäkerhet beträffande planeringens genomförande hör också den pågående särskilda beredningen av de frågor som sammanhänger med de akuta prohlemcn vid företaget Swedish Ordnance. Den fortsatta verksamheten vid detta företag är även föremål för diskussioner mellan före- trädare för berörda industrier. Även JAS-projektets fullföljande och på- gående förhandlingar mellan försvarets matcriclverk och industrigruppen in- rymmer osäkerheter om kostnadsfördelning och betalningsutfall, m.m.
Det är mot denna bakgrund av dynamisk förändring och planeringsosä- kerhet naturligt och ofrånkomligt att det nu aktuella försvarsbeslutet och den fortsatta försvarsplaneringen måste få en delvis ny karaktär, detta jäm- fört med tidigare föreställningar om möjligheten av exakta försvarsbesluts- parametrar med avseende på mål, uppgifter, genomförandetid, ekonomisk ram och finansiering.
Planeringssituationen i och med 1992 års försvarsbeslut förutsätter ett ak- tivt åtagande från statsmakternas sida att med hjälp av nya och flexibla in- strument för finansiell styrning utöva en kontinuerlig uppföljning och kon- troll över plancringens genomförande. Strukturförändringarna torde
komma att beröra även andra samhällssektorer. Åtgärder från regeringens sida kan därför komma att aktualiseras inom ramen för arbetsmarknads- och näringspolitiken.
Det totala planeringsutrymme som ställs till myndigheternas förfogande för att genomföra kontrakterad verksamhet inkluderar ett åtagande från statsmakternas sida att under genomförandeprocessens gång fortlöpande kunna ställa medel till förfogande. Detta kan ske t.ex. som intäkter vid för- säljning av fastigheter, mark och materiel, när konjunkturen gör sådan för- säljning lämplig, eller genom andra besparings- och rationaliseringsåtgärder varifrån intäkter kan bidra till att stärka försvarsekonomin och säkerheten i planeringen. Även exportintäkter och motköpsarrangemang kan vägas in i regeringens överväganden.
Förutsättningen för ett sådant dynamiskt system är att statsmakterna och vedebörande myndighet vid försvarsbeslutet uppnår en gemensam syn på dels sambandet mellan myndighetens verksamhetsuppdrag och det totala re- ella planeringsutrymme som under perioden ställs till förfogande, dels meka- nismer för att hantera osäkerheter i genomförandet. Vidare förutsätter en sådan planeringsinriktning att statsmakterna tillhandahåller effektiva instru- ment för finansiell styrning och fortlöpande kan tillhandahålla stöd och ut- öva kontroll. Med införande av genomförandeprisbudgetsystem, ramanslag (med möjligheter att föra medel mellan budgetår) och kapitaltjänstkostna- der skapas möjligheter till en mer flexibel hantering av uppkommande likvi- ditetsproblem, m.m. under genomförandeprocessen.
I syfte att åstadkomma ökad klarhet och underlätta riksdagens över- väganden görs i propositionen en tydlig åtskillnad mellan de avsnitt som avser totalförsvarets långsiktiga inriktning och å andra sidan för- slag avseende budgetåret 1992/93. I propositionens första kapitel läm- nas således förslag till inriktning av verksamheten inom försvarsde- partementets verksamhetsområde för perioden 1 juli 1992 till och med 30juni 1997 samt en allmän planeringsinriktning för därefter följande period. Kapitlet utgör därmed förslaget till långsiktigt försvarsbeslut. Av kapitel 2 framgår regeringens förslag till verksamhet och anslag inom fjärde huvudtitelns andel av totalförsvaret budgetåret 1992/93. Kapitlet motsvarar således budgetproposition för ett enskilt budgetår. ] kapitlen 3—12 redogörs för regeringens förslag till verksamhet och anslag för totalförsvaret inom övriga departements ansvarsområden. Budgetförslaget omfattar totalt 39 032 miljoner kr.
Prop. 1991/921102
Statsministerns inledning:
Säkerhetspolitiken och totalförsvaret
Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och na- tionella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i for- mer som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för oss att — såsom enskild nation eller i själwald samverkan med andra länder — kunna utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat av- seende. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken är att utåt verka för avspän- ning, nedrustning, samarbete och demokratisk utveckling.
Ett centralt delmål är därvid att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Nor- den och angränsande områden, med yttersta syfte att minska riskerna för att Sverige dras in i krig eller konflikter.
Säkerhetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan utrikespoliti- ken och försvarspolitiken.
Den svenska säkerhetspolitikens utformning förändras i ett Europa som förändras. Den nya politiska situationen skapar nya möjligheter för delta- gande också i utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra euro- peiska stater.
De strategiska realiteterna i det nordeuropeiska och nordatlantiska områ- det innebär dock att den hårda kärnan i vår säkerhetspolitik fortfarande är den militära alliansfriheten med dess skyldighet att upprätthålla en betryg- gande försvarsförmåga för att vi ska kunna vara neutrala i händelse av ett krig i vårt närområde. Ingen annan försvarar Sverige, och vi försvarar bara Sverige.
Genom de senaste årens utveckling har den säkerhetspolitiska situationen i det europeiska och nordatlantiska området — dvs. den del av världen som står i centrum för Sveriges säkerhetspolitiska intresse - förändrats i grund- läggande avseenden. Den sovjetiska kontrollen över Central- och Östeuropa har awecklats. Dess ideologiska maktbas, kommunismen, har raserats. Fria stater har uppstått inom den forna Warszawapaktens område. Sovjetunio- nen har upphört som enhetlig stat, dess militära kapacitet att genomföra ett massivt och överraskande militärt angrepp mot Västeuropa likaså.
Någon väg tillbaka till det gamla finns inte. Trots stora osäkerheter om den framtida utvecklingen i öst är en återgång till de säkerhetspolitiska för- hållanden som kännetecknade huvuddelen av efterkrigsperioden i Europa utesluten.
Dessa förändringar har genomgripande konsekvenser även för vårt lands säkerhetspolitiska läge.
Samtidigt består de militärstrategiska förhållandena i nordvästra Europa med kringliggande havsområden i stort sett oförändrade. De strategiska kärnvapnen bibehåller, trots möjligheten av betydande kvantitetsminsk- ningar, sin yttersta funktion för USA och Ryssland. Väsentliga marinstrate- giska intressen har av detta och andra skäl fortfarande sin skärningspunkt i vårt närområde. Även Rysslands strategiska luftförsvarsintressen i nordväst- lig riktning torde ha en bestående karaktär.
Delvis vid sidan av de militärpolitiska och militärstrategiska förhållandena mellan Öst och Väst har den Europeiska Gemenskapen fortsatt att fördju- pas. Dess idéer och inflytande sprider sig därtill såväl inom övriga västeuro- peiska stater som i det forna östsystemet.
Den svenska säkerhets- och försvarspolitiken skall formas främst utifrån en bedömning av den fortsatta utvecklingens långsiktiga möjligheter och ris- ker.
Regeringen har i andra sammanhang redovisat sin syn på den Europeiska Gemenskapens möjligheter och Sveriges roll i anslutning härtill.
Kravet på framsynthet i vad gäller motverkandet av risker i den internatio- nella miljön gäller i särskilt hög grad försvarspolitiken med dess långsiktiga bindningar i samband med materielanskaffning och organisationsutveckling.
Det svenska försvarets fortsatta utveckling bör utgå från att riskerna i när- tid för ett stormaktskrig i Europa — det krig Sverige främst bör gardera sig mot — är mycket små. Planeringen bör i stället utgå främst från ett längre tidsperspektiv. Även i ett sådant perspektiv kan de västeuropeiska förhållan- dena bedömas förbli stabila. Utvecklingen i öst — och då särskilt i det forna Sovjetunionens huvuddel Ryssland — är däremot osäker. Trots våra förhopp- ningar om fortsatt demokratisering och förbättringar av ekonomin måste vi räkna med att utvecklingen också kan bli ogynnsammmare. En återgång till auktoritärt styre, kanske åtföljd av en mera aggressiv utrikes- och militärpo- litik, kan i ett långt tidsperspektiv inte uteslutas.
Planeringen inom totalförsvaret skall även fortsättningsvis utgå från att ett militärt angrepp på Sverige eller andra svåra säkerhetspolitiska påfrest- ningar skulle utgöra ett led i en vidare konflikt mellan stormakter. Syftet med en aggression mot Sverige skall därvid antas vara att skapa gynnsamma positioner i den vidare konflikten.
Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha sådan styrka, sammansättning, ledning, beredskap och uthållighet, att en angripa- res förluster och andra uppoffringar i samband med försök att utnyttja vårt land inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna. Ett så utformat totalför- svar utgör ett väsentligt bidrag till lugn, stabilitet och begränsad stomiakts- närvaro i det nordiska området i fred och i internationella kriser. Det är där- till en förutsättning för att svensk neutralitet skall bli respekterad vid krig i vårt närområde och skapar respekt för vår vilja och förmåga att till det ytter- sta försvara hela vårt land om vi skulle utsättas för militärt angrepp.
Ett militärt angrepp utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säker- het och skall vara den viktigaste utgångspunkten för totalförsvarets plane- ring.
Det är väsentligt, att vi redan i fredstid visar, att vi inte accepterar någon form av intrång på vårt territorium. Försvarsmakten skall ha förmåga att in- gripa mot varje form av kränkningar av vårt luftrum och territorium. Skyd- det mot undervattenskränkningar skall uppmärksammas särskilt.
Det svenska försvarets uppgifter skall anpassas till varaktiga förändringar i den säkerhetspolitiska miljön. Regeringen föreslår i denna proposition, mot bakgrund av de förändrade europeiska förhållandena, viktiga justeringar av försvarsmaktens uppgifter. De stort upplagda, långvarigt förberedda an- greppsföretagen mot vårt land med syfte att successivt erövra vårt territo-
rium bör inte längre vara den främsta dimensioneringsgrunden för försvars- makten. I stället bör angrepp med höga tidskrav, med mera begränsade, men samtidigt kvalitativt högtstående resurser, och med maximalt utnyttjande av militär överraskning sättas i fokus.
Kravet på en självständig försörjningsförmåga i krig och krigshotande kri- ser bcstår. Däremot kan, som en följd av Sveriges förestående medlemskap i den Europeiska Gemenskapen, kraven på försörjningsmässigt oberoende i andra typer av kriser sättas lägre än tidigare.
Vid anskaffningen av materiel för det svenska försvaret är det angeläget att undvika bcroendeförhållanden till andra länder som skulle kunna utnytt- jas för påtryckningar i en akut kris. Av särskild vikt är, att vi i ett krig eller en krigshotande kris kan klara det fortlöpande underhållet av försvarsmaktens viktigaste materiel inom landet.
Regeringens samlade syn på den framtida säkerhetspolitiska miljön och de erforderliga åtgärderna inom totalförsvaret utvecklas i det följande. För- slagen innebär i vad gäller det militära försvaret dels omfattande organisato- riska förändringar, dels ett ekonomiskt tillskott. De visar regeringens beslut- samhet att även i en svår ekonomisk situation för landet sörja för ett starkt, allsidigt och självständigt försvar.
Regeringen konstaterar, att det råder en bred enighet mellan partierna om de övergripande säkerhetspolitiska frågorna, liksom om de principer som bör vägleda den fortsatta utvecklingen av totalförsvaret. Detta är en bety- dande tillgång för vårt land.
Kapitel 1.
Utvecklingen inom försvarsdeparte— mentets verksamhetsområde till och med budgetåret 1996/97.
Hänvisningar till PS1
1. Säkerhetspolitiska överväganden Prop- 1991/92:102
. . . . . Ka itel 1 1.1 Stora förändrrngar 1 den internationella miljon p
För lång tid framöver kommer Sveriges säkerhetspolitiska miljö att påverkas av de omvälvande förändringar som de senaste åren berört framför allt Europa, men indirekt också haft en djup inverkan på förhållandena i andra delar av världen. Den avgörande förändringen är kommunismens och den centralistiska statens sammanbrott i det forna Sovjetunionen. I jämförelse med den bild av den europeiska säkerheten som framtonade i samband med 1987 års försvarsbeslut är framtidsperspektiven nu mer hoppingivande men samtidigt också mer osäkra.
Förhållandet mellan Förenta staterna/Västeuropa och det forna Sovjet- unionen dominerade ända sedan det andra världskrigets slut internationell politik. Efterkrigstiden har sålunda präglats av de båda supermaktemas och de två maktblockens misstro, rivalitet och agerande i världspolitiken. Detta har varit fallet såväl i det delade Europa som på det globala planet. Ett starkt bipolärt och öst-västligt perspektiv har genomgående .ort sig gällande.
I och med de senaste årens omvälvande förändringar har ett helt nytt läge uppstått i storrnaktspolitiken. Det kalla krigets strukturer har rivits ned, Tysklands och Europas delning har upphört, Warszawapakten har upplösts liksom Sovjetunionen självt. Ett betydande antal nya, självständiga stater har uppstått. Den samlade utvecklingen under åren 1989 — 1991 innebär att efterkrigstiden som historiskt skede i Europa tonar bort, samtidigt som en ny, ännu svåröverskådlig utvecklingsfas inletts.
Härtill kommer, att det fördjupade och vidgade västeuropeiska politiska och ekonomiska samarbetet ytterligare förbättrat förutsättningama för eko- nomisk tillväxt och politisk stabilitet även utanför de närmast berörda stater- nas krets.
Samtidigt plågas stora delar av det forna Warszawapaktsområdet av svåra, långsiktiga problem gällande ekonomin och andra viktiga samhällsfunktio- ner. Till detta kommer att historiska konflikter av bl.a. etnisk/politisk karak- tär ånyo fått utrymme som följd av den politiska upplösningen.
I tredje världen har samtidigt den tidigare tävlan mellan Förenta staterna och det nu upplösta Sovjetunionen om makt, inflytande och positioner upp- hört. En rad tidigare sovjetiska engagemang, som varit yttringar av denna tävlan, har redan awecklats. Därmed har regionala kriser utanför Europa kommit att förlora det mesta av sin tidigare sprängkraft som tänkbara utlö- sare av en konflikt mellan stormakterna i Eur0pa. I flera fall förekom sovje- tisk-amerikanskt samråd och samarbete för att begränsa effekterna av så- dana kriser. Sovjetunionens konsekvent genomförda linje av grundläggande samförstånd med Förenta staterna i Gulfkonflikten illustrerade detta förhål- lande. Ryssland, Sovjetunionens viktigaste arvtagare, torde både av viljein- riktning och nödvändighet vara inställd på att fullfölja samma slags politik.
Det förbättrade internationella klimatet har under de senaste åren möjlig- gjort viktiga framsteg inom området rustningskontroll och nedrustning, främst i och med avtalet om reduktion av de strategiska vapnen (START) och överenskommelsen om maktblockens konventionella rustningar i 13
' Europa (CFE-överenskommelsen). Djupt oroande är däremot den på- Prop. 1991/92:102 gående upprustningen inom en rad länder i tredje världen. Bl.a. är flera av Kapitel 1 dem på väg att anskaffa kemiska vapen och kärnvapen samt kvalificerade vapenbärare för dessa.
Det förbättrade stormaktsklimatet har lett till att FN-systemet fått en ställ- ning mer i samklang med intentionerna vid dess bildande. Säkerhetsrådet kan sålunda i gynnsamma fall utgöra ett forum där man under stormakternas ledning fastställer ett gemensamt internationellt agerande vid regionala kon- flikter, som åskådliggjordes i samband med Kuwaitkonflikten.
Den ”nya världsordning”, som lanserats av USA:s president Bush, med en långtgående respekt för folkrätten och med kännbara sanktioner mot sta- ter som förbryter sig mot världssamfundet, är ännu avlägsen. Likväl tycks det på nationell och internationell nivå finnas en ökad medvetenhet om in- ternationell laglighet och en ökad beredskap att hävda folkrättens principer. Detta kom till tydligt uttryck i samband med FN-aktionen i Gulfen, där USA spelade en dominerande roll. På längre sikt, när USA:s militära styrka med stor sannolikhet nedgår, torde dock USA:s särskilda möjligheter att ingripa i konflikter världen över komma att försvagas.
1.2. Den framtida europeiska och nordatlantiska miljön 1.2.1 Utgångspunkter
Utvecklingen i det central- och nordeuropeiska samt det nordatlantiska om- rådet står även i framtiden i centrum för Sveriges säkerhetspolitiska intresse.
De senaste årens dramatiska utveckling i Europa och förbättringen av det internationella klimatet grundar sig i långa stycken på de politiska föränd- ringarna i det forna Sovjetunionen. Dess praktiska politik i ett kaotiskt poli- tiskt och ekonomiskt läge var även ett uttryck för insikten att en inre rekon- struktion minst av allt kunde uppnås under ett tillstånd av mer eller mindre kronisk konfrontation med det teknologiskt och ekonomiskt överlägsna Västeuropa och Nordamerika. En samförståndspolitik drevs sålunda under senare år gentemot de ledande västmakterna även till priset av att man off- rade traditionella säkerhetsambitioner och sovjetloj ala regimer i Östeuropa samt awecklade huvuddelen av sina engagemang i tredje världen.
Förändringarna i Centraleuropa, med Tysklands återförening och de cen- tral- och östeuropeiska staternas frigörelse som främsta inslag, har väsentligt begränsat inflytandet för Sovjetunionen och dess efterföljare i detta område. Särskilt i militär mening är förändringarna radikala. NATO:s klassiska hot- bild, det storskaliga, överraskande angreppet mot Centraleuropa, är numera avskriven. Vad mera är, det är mycket svårt att, utifrån de tidsperspektiv som idag kan överblickas, tänka sig en utveckling genom vilken någon fram- tida efterträdare till Sovjetunionen skulle kunna återupprätta en sådan po- tential.
Relativt oberoende av den fortsatta utvecklingen inom det forna sovjetiska området är sålunda de allmänpolitiska förhållandena i Europa och det mili- tära läget i Centraleuropa grundligt och långsiktigt förändrade.
1.2.2. Västsystemen Prop. 1991/92:102 I den bipolära världen och det bipolära Europa koncentrerades allt intresse Kapitel 1
till de två stora säkerhetspolitiska aktörerna på den europeiska scenen: NATO och Warszawapakten.
I det nya Europa möter ett mera differentierat mönster. I synnerhet EG framstår alltmer som ett självständigt subjekt i Säkerhetspolitiken. Warsza- wapakten finns inte mer.
NATO, WEU och EG utgör inte alternativa strukturer i det sammansatta säkerhetspolitiska mönster som nu växer fram i väst, utan framstår tillsam- mans med ESK, Europarådet och det nybildade nordatlantiska samarbetsrå- det, NACC, som komplement till varandra och som var för sig väsentliga element i en europeisk säkerhetsordning.
NATO ses fortfarande av sina europeiska medlemsländer, även efter de senaste två årens genomgripande säkerhetspolitiska förändringar, som det avgörande instrumentet för att binda Förenta staterna till Europa och ytterst för att även i framtiden trygga den amerikanska strategiska kärnvapengaran- tin. Att så sker ses även i flera av de central- och östeuropeiska staterna som en förutsättning för bevarad europeisk stabilitet.
Medan det är förändringarna i den tidigare Sovjetunionen och Central- och Östeuropa som främst gett upphov till dynamiken i awecklandet av den europeiska efterkrigsordningen, har på NATO-sidan både enskilda med- lemsstater och organisationen som sådan i sina reaktioner successivt sökt bi- dra till utvecklingen i öst. Vid NATO:s toppmöte i juli 1990 antogs den s.k. London-deklarationen, i vilken det förutskickades att NATO kommer att anpassa sig till den nya situationen. Det gällde bl.a. att förstärka organisatio- nens politiska roll för att etablera nya samarbetsrelationer med de tidigare motståndarna i den gamla Warszawapakten. Efter kuppens misslyckande i Sovjetunionen i augusti 1991 har denna politiska roll kommit att ytterligare accentueras. Tankar på ett NATO med ett mera omfattande europeiskt sä- kerhetsmandat har vunnit terräng såväl i det östra Europa som i delar av organisationen, där sådana tankar tidigare avvisats kategoriskt. Vid NA- TO:s toppmöte i Rom i november 1991 beslöt man sålunda att inbjuda de forna Warszawapaktsstaterna till en säkerhetspolitisk dialog inom ramen för ett North Atlantic Cooperation Council (NACC). Dess verksamhet inleddes redan månaden därpå.
Graden av sammanhållning i NATO på sikt är givetvis omöjlig att med säkerhet förutsäga. Successiva utvecklingstendenser i allmänpolitiskt, mili- tärstrategiskt och ekonomiskt avseende kan i framtiden innebära att det europeiska intresset för den amerikanska närvaron i Europa gradvis försva- gas, samtidigt som krav reses inom USA på väsentliga kostnadsminskningar för det amerikanska engagemanget. En mera radikal omprövning av NA- TO:s roll framstår dock som sannolik endast i det fall Ryssland eller andra viktigare arvtagare till Sovjetunionen långsiktigt kommer att kunna avföras som osäkerhetsfaktorer eller potentiella hot i den internationella säkerhets- politiska miljön.
Förenta staterna ser ett bevarat och intakt, om än förändrat NATO också som en garanti för ett mått av amerikanskt inflytande i Europa i ett läge där 15
dess möjligheter att påverka europeisk utveckling av andra skäl verkar vara Prop. 1991/92:102 på väg att tunnas ut. Förenta staterna säger sig i princip välkomna en star- Kapitel 1 kare europeisk säkerhetsidentitet men varnar för en överbetoning av den europeiska dimensionen till förfång för den atlantiska. Den transatlantiska länken är helt central i de amerikanska resonemangen.
Amerikanska styrkor torde — om än i väsentligt minskad skala — för över- blickbar framtid komma att avdelas för att försvara Västeuropa, och NATO kommer rimligen att behövas för att administrera dessa genom ett integrerat militärkommando.
Militärt står NATO nu inför en fullständig omvärdering av den hotbild som den byggt på i hela sin drygt fyrtioåriga existens. I takt med de tidigare sovjetiska styrkornas tillbakadragande från Central- och Östeuropa föränd- rar NATO sin kärnvapendoktrin. Genom att betona kärnvapnens roll som ”yttersta utväg” ersätts den tidigare s.k. flexible response-doktrinen. Det amerikanska beslutet i slutet av september 1991 att dra tillbaka såväl land- som sjöbaserade taktiska kärnvapen kan ses som en yttring av denna om- prövning av NATO-doktrinen. Kärnvapenavskräckning — om än i en påtag- ligt modifierad form — torde dock förbli grunden för NATO-försvaret under överskådlig tid.
Tendensen att minska både rustningar och stående styrkor — underbyggd såväl av ett starkt förbättrat internationellt klimat som av växande krav på besparingar — torde komma att bestå. Ytterligare nedskärningar är att vänta. För de samlade tyska styrkorna har sålunda satts ett tak på 370 000 man, jämfört med den tidigare västtyska numerären om ca 460 000. De ameri- kanska trupperna i Europa väntas på motsvarande sätt minska från 325 000 till högst 150 000 man på ca fem års sikt.
Alliansens uppgift att förebygga kriser och konflikter kommer att betonas än starkare. I stället för ett starkt, framskjutet konventionellt försvar med hög beredskap förespråkas nu en struktur baserad på dels ett i förhållande till nuläget minskat antal stående enheter med hög flexibilitet och bered- skap, dels ett ökat inslag av mobiliserbara reserver. De samlade militära re- surserna förblir dock trots minskningarna mycket betydande.
Vid NATO:s försvarsministermöte i maj 1991 fattades sålunda ett princip- beslut om att upprätta en ny och lättrörlig, huvudsakligen europeisk insats- styrka med hög beredskap och med amerikanskt flyg- och marinunderstöd. Besluten vid detta möte och det efterföljande utrikesministerrnötet indike- rade vidare, att NATO inte längre uteslutande ser sin roll i en östlig riktning, utan att man riktar blickarna även i andra väderstreck.
NATO kommer sålunda att undergå betydande förändringar i vad avser såväl den politiska rollen som de militära uppgifterna och resurserna. Dock talar starka skäl för att NATO under överskådlig tid kommer att förbli den organisation inom vilken de västeuropeiska staterna, tillsammans med För- enta staterna och Canada, bedriver huvuddelen av sitt försvarspolitiska sam- arbete.
Västeuropeiska unionen (WEU) har länge fört en undanskymd tillvaro som organ för visst militärt samarbete mellan dess för närvarade nio med- lemsländer (de tolv EG-medlemmarna utom Irland, Grekland och Dan- mark). I samband med EG-debatten om den politiska unionens säkerhetspo- 16
litiska dimension, och mot bakgrund av de erfarenheter som gjordes i sam- Prop. 1991/92:102 band med Gulfkrisen, har emellertid ett antal västeuropeiska stater marke- Kapitel 1 rat ett växande intresse för WEU och en europeisk försvarsidentitet, paral- lellt med ett förändrat NATO. Genom de beslut som fattades vid EG:s topp- möte i Maastricht i december 1991 knyts WEU till EG:s politiska union, och får i uppdrag att genomföra unionsbeslut med försvarspolitiska implikatio- ner. De militära beslut som kan bli aktuella i ett längre tidsperspektiv kom- mer att fattas av WEU. Samtidigt kommer WEU:s koppling till NATO att bestå. WEU:s verksamhet måste samordnas med NATO:s och får inte stå i strid med beslut i den atlantiska alliansen.
Ett antal frågor i detta sammanhang har emellertid ännu inte slutligt be- svarats, främst frågan om hur WEU skulle kunna stärkas och band skapas till EG utan att de transatlantiska banden och NATO:s roll som hörnstenen i Västeuropas försvar därmed äventyras. Andra frågor är hur självständig den europeiska försvarspolitiken egentligen kan bli och huruvida WEU hu- vudsaldigen skall vara den europeiska pelaren i NATO eller EG:s försvars- politiska instrument.
Frågorna antyder en avsevärd osäkerhet om hur långt en aktivering av WEU kan leda. Medlemsländerna torde inom överskådlig tid knappast vilja duplicera NATO. Vad gäller försvaret av NATO-området kommer Förenta staterna liksom EG:s medlemsländer med all sannolikhet att stå fast vid upp- fattningen att detta helt och hållet är NATO:s ansvar. Däremot har frågan om europeiska insatser vid konflikter och kriser utanför Atlantpaktens geo- grafiska tillämpningsområde — s.k. ”out of area”—operationer — aktualiserats på nytt, senast av Gulfkonflikten. Även i anslutning till den jugoslaviska kri- sen har tankar framförts på särskilda WEU-styrkor för fredsbevarande insat- ser.
Några av WEU:s medlemsstater har framfört idéer om att vissa öron- märkta europeiska insatsstyrkor med hög beredskap i princip skulle kunna ledas av två skilda kommandon: ett NATO-kommando för operationer inom NATO-området och ett WEU-kommando för insatser ”out of area”. Samti- digt är det dock tveksamt om de europeiska staterna har politisk och militär förmåga att agera oberoende av Förenta staterna i sådana situationer.
Trots besluten i Maastricht är det sannolikt att WEU även under detta år- tionde kommer att spela en relativt undanskymd roll i skuggan av NATO och EG. Som instrument för politisk kompromiss mellan ”atlantisterna” och ”européerna” har WEU däremot redan visat sitt storpolitiska värde.
Den Europeiska Gemenskapen EG är idag det europeiska samarbetets självklara kärna. Gemenskapens ekonomiska utvecklingspotential har re- dan tidigare kommit till uttryck i arbetet på den inre marknad som skall bli verklighet till slutet av år 1992. Än viktigare är besluten i Maastricht i decem- ber 1991 att vidareutveckla EG till en ekonomisk/monetär och politisk union (EU). EG:s inre samarbete kommer genom dessa beslut att ytterligare för- djupas på viktiga områden. Samverkan mellan Gemenskapens institutioner stärks. Förbättrade förutsättningar skapas för ett gemensamt uppträdande också på det utrikes- och säkerhetspolitiska området.
EG kan genom dessa förändringar bättre fylla sin roll som internationell aktör och stabiliserande faktor under det pågående skedet av genomgri- 17
pande förändringar i Europa. Ett nytt steg har därmed tagits mot EG:s ur- Prop. 1991/92:102 sprungliga vision, att skapa ett ständigt närmare förbund mellan Europas Kapitel 1 länder och folk, så att nya inbördes krig blir en omöjlighet.
Inom EG, och i andra europeiska fora, kommer Tyskland till följd av sin ekonomiska styrka och sitt växande politiska självförtroende att spela en tung roll. Detta har i politisk mening möjliggjorts sedan Tyskland genom de senaste årens utveckling, inklusive återföreningen, fullt ut kunnat inta sin plats som formellt likvärdig medlem i kretsen av västeuropeiska stater.
Dynamiken och den vision om ett nytt och fredligt Europa som utgör en av Gemenskapens grundtankar utövar en stark dragningskraft också på om- kringliggande länder. Skillnaderna mellan dessa i ekonomisk utveckling gör emellertid att närmandet blir en process i flera faser. Av BETA-länderna har Österrike och Sverige redan ansökt om medlemskap. I andra EFTA-länder, bl.a. Finland, förs en intensiv intern debatt om den framtida europapoliti- ken. Även reformländerna i det forna östblocket söker uppnå så nära kon- takter med EG som möjligt, i syfte att både ekonomiskt och säkerhetsmäs- sigt finna en ny hemvist i den västliga sfären. Visionen av en in på 2000-talet kraftigt utvidgad gemenskap med måhända mer än fördubblat medlemsantal framstår också i EG-staternas interna överväganden som en fullt möjlig ut- veckling.
I EG—diskussionen om den politiska unionen har frågan om en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik utgjort ett centralt tema. I detta sammanhang bör det noteras, att begreppet ”säkerhetspolitik” i EG-vokabulären inte au- tomatiskt har en försvarspolitisk dimension.
Det har rått en bred uppslutning bland EG:s medlemsländer om en vidgad gemensam utrikes- och säkerhetspolitik inom den politiska unionens ramar (där det säkerhetspolitiska samarbetet avser olika internationella frågor så- som ESK-frågor, rustningskontroll, nedrustning, icke-spridning av kärnva- pen o.dyl.). Ett element av majoritetsomröstning införs i och med Maas- trichtöverenskommelsen också i denna del av gemenskapens samarbete. Det framgår dock klart av detta besluts snäva begränsning, att ingen EG-stat va- rit beredd att inskränka sin utrikes- och säkerhetspolitiska handlingsfrihet i viktigare frågor.
Främst EG:s mera federalistiskt orienterade medlemsstater har emellertid hävdat att ett utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete inom Gemenskapen skulle vara ofullständigt utan ett även försvarspolitiskt och militärt samar- bete. Vid Maastrichtmötet fattades beslut om ett långsiktigt mål att utveckla ett gemensamt försvar. Skrivningarna är dock påtagligt försiktiga på denna punkt. Frågan om en gemensam försvarspolitik är avsedd att tas upp till för- nyad prövning vid en ny regeringskonferens 1996.
Meningarna är delade när det gäller försvarspolitiken. Flera stater har markerat bestämt motstånd mot att ändra förutsättningama för nuvarande NATO-samarbete genom att innefatta militär operativ samverkan i EG-sy- stemet.
Erfarenheterna av Gulfkonflikten har artikulerat frågan om ett europeiskt försvar: å ena sidan har de setts som ett argument för behovet av ökad militär samordning inom EG, och å den andra som ett exempel på hur medlemssta-
ternas olika politik, historiska band och nationella inflytanden försvårar en Prop. 1991/92:102 samlad EG-intervention. Kapitel I Rom- och Maastricht-mötena bekräftar att det europeiska försvarssamar- betet kommer att kännetecknas av ett stort mått av kontinuitet, med den nuvarande NATO-samverkan som huvudpelare, och ett EG med en långsik- tig vision om europeisk försvarssamverkan. EG:s avsedda försvarssamar- bete kommer därvid att kanaliseras via den Västeuropeiska unionen WEU, som samtidigt vidmakthåller rollen som europeisk pelare i NATO. EG:s medlemsstater torde sålunda under överskådlig framtid komma att lägga sin militäroperativa samverkan utanför EG:s ramar. Detta försvagar inte bilden av Gemenskapen som en viktig säkerhetspolitisk stabilitetsfaktor i Europa. I ett framväxande alleuropeiskt säkerhetssystem har EG jämte andra europeiska institutioner, däribland ESK, en grundläggande säkerhets- politisk roll att tillvarata. I och med toppmötena hösten 1991 har det emellertid bekräftats, att be- rörda EG-stater under överskådlig tid ser ett NATO med bibehållen kopp- ling till Förenta staterna och med någon form av fortsatt amerikansk närvaro på europeisk mark som den fördelaktigaste lösningen på sina försvarspro- blem även i det förändrade läget.
1.2.3 Oberoende staters samvälde
Sovjetunionens upplösning är en händelse av historiska dimensioner. När den gamla unionen i december 1991 formellt avskaffades, innebar detta inte blott slutet för den kommunistiska, hårt centralstyrda stat som skapades ef- ter revolutionen 1917. Efter nästan 400 år av expansion har den ryska huvud- maktens område i Europa med ens reducerats till att i sina huvuddrag mot- svara utsträckningen vid slutet av 1500-talet. I den forna supermaktens ställe har femton nya stater uppstått, med djupa inre problem, svaga eller outveck- lade demokratiska strukturer och en betydande konfliktpotential sinsemel- lan. Vid sidan av den ojämförligt största nya staten, Ryssland, framträder Ukraina som en helt ny europeisk stat med ungefär samma yta och folk- mängd som Frankrike. Vilka säkerhetspolitiska följder denna utveckling kan komma att få är det ännu inte möjligt att överblicka. Klart står emeller- tid att de måste bli vittgående, såväl ur ett europeiskt som ett globalt per- spektiv.
Det Oberoende Staters Samvälde (OSS), som hittills samlat elva av den upplösta Sovjetunionens femton republiker, är en bräcklig konstruktion vars fortsatta bestånd ingalunda kan betraktas som säkert. Såsom den hittills ut- formats framstår den framför allt som ett instrument för aweckling av det gemensamma sovjetiska arvet. Någon central makt är OSS inte tänkt att ut- öva, och organisationen torde knappast komma att framträda som en själv- ständig utrikes- eller säkerhetspolitisk aktör. Endast i fråga om kärnvapnen och krigsmaktens strategiska delar i övrigt förutses ett gemensamt uppträ- dande i någon form. Inte minst dispyten mellan Ryssland och Ukraina om den tidigare sovjetiska Svarta I—Iavsflottan visar emellertid vilka svårigheter som kan uppstå för en sådan samverkan, när de forna unionsrepublikerna samtidigt strävar att ställa upp egna väpnade styrkor. 19
Från det forna Sovjetunionen har de stater som nu uppstått i dess ställe ärvt en rad djupgående problem inom snart sagt alla samhällslivets områden. Även under gynnsammast möjliga omständigheter kommer lösningen av dessa problem att kräva lång tid. Bland de mest allvarliga svårigheterna märks den bristfälliga energi- och livsmedelsförsörjningen och infrastruktu- ren, de storskaliga miljöskadorna och ytterst frånvaron av ett fungerande ekonomiskt system. Gemene man drabbas av detta i form av en drastiskt sjunkande materiell standard och ytterligare utökad varuknapphet, på sina håll på gränsen till nöd. I spåren har följt växande sociala, nationella och etniska motsättningar.
Det ekonomiska sönderfallet är ett av de största hoten mot en stabil ut- veckling. Ett ekonomiskt kaos hotar inte bara den demokratiska utveck- lingen, utan innebär också risker för länderna i Central- och Östeuropa som fortfarande i betydande utsträckning är beroende av leveranser från det forna sovjetiska området. Ett ekonomiskt kaos skapar vidare ett starkt tryck för utvandring västerut.
Oberoende av den politiska utvecklingen i stort och den ekonomiska poli- tiken är betydande minskningar av försvarsutgifterna nödvändiga. Liksom i väst har man — om än under radikalt svårare ekonomiska ramvillkor — en viss valfrihet att göra minskningar av numerären, samtidigt som den materiella kvaliteten så långt möjligt vidmakthålls eller i något avseende höjs, eller att välja den motsatta vägen. I den öppna debatten härom har tyngdpunkten legat på en kvalitetslinje. Någon ny strategisk syn är dock knappast fastlagd, och de löpande åtgärderna tycks mera präglade av improvisation än plan- mässighet.
Det nya Ryssland intar en särställning inom OSS både genom sin väldiga yta och stora befolkning, sina naturresurser, sin även i nuvarande försvagade tillstånd stora militära styrka, sin industriella kapacitet, och genom sin ställ- ning som Sovjetunionens efterträdare i det internationella samfundet. Ryss- land är även idag en första rangens stormakt, om än en stormakt behäftad med många och ytterst allvarliga problem. Dess ekonomiska tillväxtpoten- tial är betydande, om väl den nu inledda övergången till marknadsekonomi kan genomföras i tillräcklig utsträckning.
Samtidigt kan starka centrifugala krafter urskiljas även inom Ryssland självt. Sådana krafter skapar redan allvarliga problem i vissa delar av landet. Särskilt sett i förening med den djupa inre krisenli övrigt går det därför inte att utesluta att sönderfallsprocessen sprider sig vidare till det ryska kärnlan- det.
Det fortsatta skeendet i det forna Sovjetunionen rymmer mot denna bak- grund såväl vissa positiva möjligheter som allvarliga risker för en turbulent utveckling, utsträckt över en lång tidsperiod. Entydiga långsiktsprognoser är sålunda inte möjliga.
En någorlunda stadig fortsatt utveckling mot demokrati och ekonomisk tillväxt kan trots alla svårigheter visa sig genomförbar. Från det internatio- nella samfundets sida kommer stora ansträngningar att göras för att hjälpa statsbildningarna i det forna Sovjetunionen på denna väg. Omvärlden har samtidigt anledning att överväga riskerna för, och konsekvenserna av, mindre gynnsamma utvecklingar. Ett mer eller mindre totalt sönderfall
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
t.o.m. av Ryssland ter sig sålunda också fullt rimligt. Det kan inte uteslutas Prop. 1991/92:102 att ett sådant förr eller senare leder till en återgång till en hårdare central- Kapitel 1 styrning och en ökad intern politisk repression. I en sådan situation skulle det militära systemet med all sannolikhet åter komma att spela en aktivare roll. För svensk säkerhetspolitik är det mot ovanstående bakgrund nödvändigt att inkludera ett långsiktigt scenario där i första hand Ryssland med ny kraft vill göra gällande tunga säkerhetsintressen i vårt närområde. Ett sådant Ryssland torde komma att ha en relativt svag position politiskt och i vad gäller konventionella stridskrafter, sett i ett allmäneuropeiskt per- spektiv. Däremot framstår det som sannolikt att en sådan stat kommer att förfoga över en, jämfört med de nordiska staternas resurser, mycket stor mi- litär potential i vårt omedelbara närområde.
1.2.4. Baltikum
De baltiska staternas frigörelseprocess underlättades på ett avgörande sätt av de demokratiska krafternas seger över kuppförsöket i Sovjetunionen i au- gusti 1991. Det tidiga stödet till de baltiska staternas självständighet från den Ryska federativa republikens ledning var i detta sammanhang ett förhål- lande av särskild betydelse.
Estland, Lettland och Litauen brottas idag på många områden med pro- blem — om än i mindre skala -— likartade dem som förekommer i det forna Sovjetunionen och dess övriga republiker. Detta gäller i såväl allmänpoli- tiskt som ekonomiskt hänseende.
En viktig skillnad till de baltiska staternas fördel har sin grund i dessas nära kontakter i olika historiska perioder med västerländska idéer och kul- turtraditioner. Likväl saknas, efter ett halvsekel av sovjetiskt välde, mycket av grundläggande kunskap om demokratiskt styre och civil förvaltning, lik- som om olika internationella frågor.
I alla tre republikerna finns starka förväntningar om att kunna balansera det oundvikliga ryska inflytandet genom kontakter och samhörighet med väst och särskilt med de nordiska länderna.
Det bör noteras, att de baltiska staterna är långt ifrån ensartade i kultu- rellt, religiöst och språkligt hänseende, liksom i vad avser utrikespolitisk orientering.
Inte minst frågorna kring de stora ryska befolkningsgrupperna i Estland och Lettland kommer av allt att döma att utgöra ett betydande politiskt pro- blem för åtskillig tid framöver.
De baltiska ekonomierna är och torde för en lång tid förbli sammanflätade med den ryska ekonomin. Infrastrukturen har byggts upp som en del av en allunionell struktur. Produktionsuppgifter har fördelats mellan delrepubli- kerna uteslutande utifrån de sovjetiska unionella intressena. Samtidigt be- finner sig de självständiga baltiska staterna i en bättre ekonomisk och för- sörj ningsmässig situation än de flesta övriga delarna av det forna Sovjetunio- nen. Baltikum tillhörde unionens mest utvecklade delar. Betydande stödin- satser västerifrån kommer likväl att behövas för att ge den politiska friheten den nödvändiga ekonomiska basen. 21
Även i militärt hänseende har det baltiska området fullt ut utgjort en del av en allunionell struktur. Baltikum har utifrån Moskvas perspektiv haft stor betydelse framför allt i luftförsvarshänseende. Detta förhållande torde i mili- tär mening knappast påverkas av att Ryssland numera övertagit det forna Sovjetunionens roll iområdet. Baltikums läge invid Östersjön innebär därtill att området har stor betydelse för Rysslands utrikeshandel, och därmed tro- ligen också för de ryska militära övervägandena.
Fram till händelserna i augusti 1991 intog den sovjetiska centralmakten inte minst mot denna bakgrund en awaktande intill helt negativ attityd till baltiska propåer om frigörelse och trupptillbakadraganden. I januari 1991 ägde t.o.m. lokala kommunistiska försök rum med betydande stöd och inspi- ration från Moskva att återta makten i området. Efter dessa händelser och den politiska självständigheten diskuteras även ett militärt tillbakadragande i en betydligt mera öppen och positiv atmosfär. Det är svårt att göra några säkra prognoser om tempot i det militära tillbakadragandet, liksom om de villkor som kan komma att förknippas med ett uttåg. President Jeltsin har för sin del angivit fem till sju år som tid för processen. Från baltisk nationell synpunkt torde dock ett sådant tidsschema vara oacceptabelt.
Det förtjänar att understrykas, att de baltiska staternas allmänna situa- tion, liksom tillbakadragandet, är starkt knuten till den allmänna utveck- lingen av Rysslands inre förhållanden och externa relationer. En betydelse- full faktor är även det aktiva stöd de baltiska staterna får från demokratierna i väst.
1.2.5. Central- och Östeuropa
Central- och Östeuropas f.d. WP-stater har under efterkrigsperioden haft det gemensamt, att de utgjort delar av den sovjetiska maktsfären. I den si- tuationen fanns stora likheter, om än också skillnader, mellan de olika län- dernas situationer. Nu framträder nationella särdrag och delvis också mot- sättningar tydligarc, vid sidan av de gemensamma intressen som hävdas från främst Polens, Tjeckoslovakiens och Ungerns sida.
Det forna kommunistiska Östeuropas säkerhets- och samarbetsstrukturer, främst Warszawapakten och SEV, har sålunda formellt upplösts under 1991. Den sovjetiska militära närvaron i Tjeckoslovakien och Ungern är aweck- lad. Sovjetunionen och Polen har undertecknat en överenskommelse om att de sovjetiska trupperna skall ha lämnat Polen redan med utgången av 1992.
Följderna av efterkrigstidens sovjetiska dominans försvinner inte helt i och med detta. De östeuropeiska staterna har under mer än 40 års påtvingat samarbete utvecklat en rad beroendeförhållanden utöver de rent säkerhets- politiska, särskilt på det ekonomiska området. Bl.a. består beroendet av det forna Sovjetunionen när det gäller energi (olja och gas) och vissa råvaror. Att ersätta dessa energileveranser kommer att kräva tid och betydande re- sursinsatser. Intra-SEV-handelns sammanbrott och en tekniskt efterbliven och resursslukande produktionsbas försämrar ytterligare utsikterna till ett snart ekonomiskt uppsving, även om vissa länder varit framgångsrika med att öka sin export till västmarknaderna. En ytterligare förutsättning för en gynnsam utveckling i dessa länder är att omfattande investeringar i infra- strukturen genomförs.
Viktiga regioner i Central- och Östeuropa präglas i större eller mindre ut- Prop. 1991/92:102 sträckning av instabilitet — ett förhållande som sannolikt kommer att bestå Kapitel 1 under överskådlig tid. Risken för en kaotisk utveckling i det forna Sovjet- unionen utgör ett ytterligare osäkerhetsmoment, som riskerar att förstärka de problem som regionen i sig brottas med. Det bör dock samtidigt konstate- ras, att utvecklingen i Ryssland och andra delar av Sovjetunionen efter den misslyckade augustikuppen givit de Central- och Östeuropeiska länderna ett större Utrikespolitiskt spelrum.
Efter omvälvningarna 1989 och 1990 har den politiska omdaningen i de tre s.k. reformländerna —— Polen, Tjeckoslovakien och Ungern — framgångsrikt drivits vidare. Alla tre staterna har blivit medlemmar i Europarådet. Ett po- litiskt samarbete har inletts mellan de tre staterna, med trevande ansatser även på det säkerhetspolitiska området. De är emellertid övertygade, att de inte ens med förenade krafter förmår skapa trovärdiga säkerhetsarrange- mang, utan söker alla att på olika sätt stärka samarbetet med väst.
Ett partiellt deltagande i det västeuropeiska samarbetet bedöms inte av reformstaterna som tillräckligt för att kunna möta en försämrad säkerhets- politisk relation till grannstaterna inom det forna Sovjetunionen. Därför är en full medverkan i Västeuropas samarbete redan i dag reformstaternas de- klarerade mål.
Inom EG finns förståelse för de tre staternas ambitioner att på sikt integre- ras i Västeuropas samarbetsstrukturer. EG:s medlemmar förefaller inställda på en så nära knytning av dessa länder till gemenskapen som takten i refor- meringen av deras samhällen och ekonomier tillåter. Associationsavtal har nyligen undertecknats.
Uttalade säkerhetspolitiska garantier från NATO, eller till och med med- lemskap i Västalliansen, har vid olika tillfällen framförts som ett starkt öns- kemål från företrädare för reformstaterna. Sådana propåer har dock hittills avvisats från NATO-sidan. Inom ramen för denna begränsning gick emeller- tid NATO-mötet i Köpenhamn ijuni 1991 långt i att betona alliansens stora intresse av stabilitet i Central- och Östeuropa. Denna inställning har senare, vid NATO:s toppmöte i Rom i november 1991, bekräftats genom bildandet av North Atlantic Cooperation Council, NACC, som står öppet för alla de forna WP-staterna och dessas efterföljare.
Skillnaderna i förutsättningar mellan å ena sidan de tre reformstaterna, å den andra övriga delar av det forna Östeuropa är stora i politiskt, kulturellt och ekonomiskt avseende.
Utvecklingen de senaste åren i Jugoslavien har varit dramatisk. En om- strukturering av ekonomin kunde inte förhindra en djup ekonomisk kris.
Samtidigt har de tidigare undertryckta nationella och religiösa motsätt- ningarna stigit till ytan. Den federala statsbildningen har sprängts i ett tra- giskt och blodigt inbördeskrig. Det står redan nu klart att två nya suveräna stater — Slovenien och Kroatien — erkänts internationellt. Motsättningarna är så djupgående att oron och instabiliteten i det forna jugoslaviska området riskerar att bestå för lång tid framåt.
Den jugoslaviska krisen pekar på riskerna för interna och regionala kon- flikter i delar av det nya Europa. Det råder en betydande osäkerhet även i det övriga Balkan med frågetecken för sådana länder som Albanien och Ru- 23
mänien. Tendenser finns också till återverkningar i angränsande områden och grannländer, där gamla sym- och antipatier och politiska ambitioner tycks väckas till liv.
Det är uppenbart, att en regional konflikt i sydöstra Europa inte längre har den allmäneuropeiska sprängkraft som den skulle ha haft under det kalla kriget, eller som den bevisligen hade i seklets början. Samtidigt har händelse- utvecklingen visat på omvärldens svårigheter att ingripa tidigt och verknings- fullt i en akut kris i området. En djupgående konflikt längre norr ut — i anslut- ning till de nya demokratierna - ter sig avsevärt mindre sannolik. Men det är samtidigt uppenbart, att en sådan konflikt, om den trots allt skulle utbryta, på ett helt annat sätt skulle hota fred och säkerhet i hela Europa.
1.3. Den europeiska säkerhetskonferensen (ESK)
Den under 1970-talet inledda ESK-processen kom att spela en viktig roll för den tidens jämförelsevis begränsade diskussion om ökade fri- och rättigheter inom det dåvarande östsystemet. Under åttiotalets första hälft bidrog den dessutom verksamt till att vidmakthålla åtminstone en begränsad dialog mel- lan öst och väst, under en period som i Övrigt präglades av betydande mot- sättningar och hård retorik mellan maktblocken.
På senare år, med dess i grunden förändrade säkerhetspolitiska miljö, har ESK fått en delvis annorlunda roll. ESK har sålunda kommit att utgöra dels ett forum för att bekräfta de stora säkerhetspolitiska förändringarna i Europa, dels också den institutionella ram inom vilken praktiska överens- kommelser ivad avser nedrustning och förtroendeskapande åtgärder kunnat ingås.
I november 1990 samlades ESK:s stats- och regeringschefer till ett topp- möte i Paris. De deltagande staterna enades bl.a. om en deklaration rörande principerna för säkerhet och samarbete i Europa. I denna bekänner sig ESK- staterna till demokratins, rättsstatens och marknadsekonomins principer och anger riktlinjer för det framtida ESK-arbetet samt institutionaliserar detta samarbete genom olika permanenta organ och regelbundna möten på olika politiska nivåer. Bland annat beslöt man inrätta ett permanent sekretariat i Prag och ett center för krishantering (det s.k. Conflict Prevention Centre, CPC) i Wien.
De institutionella säkerhetsarrangemang som nu etablerats har dock i praktiken begränsade möjligheter att förhindra nya hot mot fred och säker- het. Begränsningarna har visat sig inte minst i den jugoslaviska krisen.
Parisdeklarationen rymmer visionen om en ny alleuropeisk säkerhets- och samarbetsordning. Utsikterna att en sådan skall kunna fyllas med reellt inne- håll och bidra till stabilitet i Europa förbättras självfallet om delstaterna i det forna Sovjetunionen efter kuppförsökets misslyckande långsiktigt visar sig slå in på en väg mot ökad demokrati och vidgade mänskliga rättigheter. Den fortsatta utvecklingen av ESK-ordningen är sålunda beroende av hur fram- för allt de stora europeiska staternas och deras inbördes relationers framtid gestaltar sig. Samtidigt finns självfallet ambitionen, att ESK-processen skall kunna bidra positivt till formandet av denna framtid.
Mot denna bakgrund är det uppenbart, att den fortsatta utvecklingen mot
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
en ny säkerhetsordning på ESK:s grund är en långsiktig process, under vilken Prop. 1991/92:102 många svårigheter kan uppstå. Kapitel 1
De två militära förhandlingarna inom ESK:s ram förde i anslutning till toppmötet i Paris fram till två olika dokument, avtalet om konventionella styrkor i Europa (CFE-avtalet), respektive det s.k. Wiendokumentet.
CFR-avtalet förhandlades fram av de sexton NATO-staterna och de sex staterna inom den numera awecklade Warszawapakten. Avtalet sätter to- tala och regionala tak både för respektive ländergrupps innehav av bl.a. stridsvagnar, tungt artilleri och stridsflygplan. För det forna Sovjetunionens del innebär avtalet långtgående kvantitativa minskningar. Avtalet är försett med en mycket långtgående informations- och verifikationsregim.
Reduktionerna skall enligt avtalet genomföras inom drygt tre år efter det att samtliga de då 22 staterna ratificerat avtalet. Ratifikationsprocessen för- dröjdes under närmare ett år av vissa sovjetiska tolkningar av avtalet som inte accepterades av de övriga 21 staterna. Detta problem är nu löst. Genom Sovjetunionens upplösning har emellertid en helt ny situation uppstått. An- strängningar pågår för att de nya staterna i f.d. Sovjetunionen skall ratificera avtalet i föreliggande form. Det kan senare bli nödvändigt att göra vissa kor- rektioner till följd av den förändrade politiska geografin. De nya staterna har såväl vid ESK:s ministerrådsmöte i Prag i januari 1992 som inom ramen för NACC (North Atlantic Cooperation Council) deklarerat sin avsikt att ratificera CFE.
Förhandlingarna om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder (CSBM- förhandlingarna), med deltagande av samtliga ESK-stater, resulterade i Wiendokumentet 1990. I överenskommelsen ingår bl.a. information om mi- litära styrkor och budgetar, liksom arrangemang för samarbete och konsulta- tioner i händelse av farliga eller hotande aktiviteter.
Enligt beslut vid ESK-toppmötet i Paris skall såväl CFE- som CSBM-för- handlingarna fortsätta med oförändrade mandat fram till uppföljningsmötet i Helsingfors 1992. I anslutning till detta skall dessutom ett nytt mandat för en sammanhållen militärförhandling, dvs. med alla ESK-stater represente- rade, förhandlas fram. Förhandlingsmaterien skall omfatta såväl nedrust- ning som förtroendeskapande åtgärder.
I och med Tysklands återförening och Warszawapaktens upplösning upp- hävdes den formellt symmetriska säkerhetsordning i Europa som bildade ut- gångspunkten för CF E-överenskommelsen. I en fortsatt nedrustningsför- handling blir det sålunda nödvändigt att explicit eller implicit fastställa den säkerhetspolitiska geometri som parterna anser karakterisera det nya Europa. Redan att i sådana termer beskriva det forna Sovjetunionens delsta- ters relationer till varandra, till NATO och till de forna östeuropeiska WP- länderna torde kräva mycket av god vilja från de närmast berörda parterna. Det blir också nödvändigt att i någon form beakta de alliansfria staternas sär- skilda säkerhets- och försvarspolitiska förutsättningar. Det finns mot denna bakgrund skäl att anta, att den fortsatta nedrustningsdiskussionen inom ra- men för ESK kommer att bli både komplicerad och utdragen.
CSBM-materien har en annorlunda karaktär och kompliceras inte i samma utsträckning av de förhållanden som berörts ovan. Det kan sålunda visa sig lättare att vidareutveckla de. militära ESK-förhandlingarna i detta avseende. 25
1.4. Sveriges nordeuropeiska närområde
1.4.1. Geostrategiska utgångspunkter
Säkerheten i nordvästra Europa sammanhänger i såväl politisk som militär mening med förhållandet mellan USA och det forna Sovjetunionen (i det nya läget främst Ryssland) och med de europeiska säkerhetsförhållandena i övrigt. De senaste årens avspänningssträvanden har sålunda fått gynnsamma effekter även för Nordens del. De samlade politiska och militära föränd- ringar som beskrivits i det föregående har bidragit till grundläggande föränd- ringar i delar av den traditionella hotbilden för försvarsplaneringen.
Samtidigt uppvisar Norden och dess närområde vissa särdrag i såväl poli- tiskt som militärt avseende, i förhållande till Europa i dess helhet.
Det nordiska området karakteriseras av en grundläggande stabilitet i vad avser den politiska situationen och den säkerhetspolitik som förs av de nor- diska länderna själva. Trots skillnader i säkerhetspolitisk orientering har dessa ofta kunnat verka gemensamt, bland annat inom Förenta nationerna och andra internationella organisationer. En förutsättning för detta samar- bete är de nordiska ländernas gemensamma kultur och grundläggande re- spekt för varandras säkerhetspolitiska lösningar och politiska ställningsta- ganden.
Det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska betydelse sammanhänger i väsentlig grad med vissa grundläggande militärstrategiska intressen för det nya Rysslands och USA:s del. Främst avser de den globala kärnvapenbalansen, liksom marinstrategiska och luftoperativa förhållan- den. Dessa har hittills berörts endast i ringa utsträckning av de senaste årens nedrustningsprocess mellan NATO och den numera awecklade Warszawa- pakten, och tordc inte heller komma att påverkas i grundläggande avseen— den exempelvis av det preliminära avtalet om begränsning av de strategiska kärnvapnen, det s.k. START-avtalet.
Redan geografiska förhållanden har legat till grund för att delar av det nordiska området inklusive Östersjön traditionellt framstått som ett viktigt skyddsområde för vitala civila och militära centra i det historiska Ryssland respektive det forna Sovjetunionen. Dessa förhållanden påverkas endast i begränsad utsträckning av att Ryssland nu åter blir bärare av intressena i området.
I en långsiktig bedömning av Sveriges säkerhetspolitiska miljö finns det mot ovanstående bakgrund anledning att räkna med, att nordvästra Europa med kringliggande havsområden under lång tid framöver kommer att ha kvar sin betydelse i ett strategiskt perspektiv.
De senaste årens åtaganden om minskningar av stridskrafterna inom maktblocken NATO och det forna WP berör i första hand Centraleuropa, medan förhållandena i norr påverkats i långt mindre utsträckning. Därtill kommer att överenskommelserna inom ESK:s ram hittills berört varken stormakternas luft- och sjötransportkapacitet eller deras förmåga till opera- tiva förtlyttningar, faktorer som från nordisk synpunkt har ett särskilt in- tresse. De rent militära effekterna i norr av förändringarna i Centraleuropa, inklusive CFE-överenskommelsen, torde sammantaget främst bli dels en viss kvalitetshöjning hos flyg- och arméförbanden som en konsekvens av
Överföring av överbliven modern materiel från Centraleuropa, dels en viss Prop. 1991/92:102 samtidig kvantitetsminskning i vad avser tung arméutrustning som en följd Kapitel 1 av att äldre materiel awecklas. Det bör noteras i sammanhanget, att CFE- avtalet ännu inte ratificerats, och att genomförandet under alla omständig- heter kommer att ta ett antal år. Det forna Sovjetunionens förlust av den säkerhetspolitiska kontrollen över Central- och Östeuropa påverkar sekundärt såväl de ryska militära in- tressena som operationsmöjligheterna i anslutning till Östersjön. De mili- tära förutsättningama för större kombinerade offensiva operationer i anslut- ning till södra Östersjön har sålunda försämrats. Samtidigt kan de ryska de- fensiva intressena i Östersjöområdet komma att stärkas i ett längre tidsper- spektiv. Ett fullbordande av de baltiska staternas frihet med ett tillbakadra- gande av de främmande styrkorna skulle självfallet ytterligare begränsa Rysslands militära handlingsmöjligheter i Östersjöområdet.
Den kämvapen- och marinstrategiska dimensionen
Skandinaviens strategiska läge har under lång tid dominerats av två huvud- förhållanden: dess betydelse för den kärnvapen- och marinstrategiska balan- sen mellan USA och Sovjet, samt dess betydelse för den konventionella ba- lansen mellan NATO och Sovjetunionen/Warszawapakten i Centraleuropa.
Oberoende av hur de fortsatta relationerna mellan främst Ryssland och USA utvecklas är det troligt att Ryssland för lång tid framåt kommer att upp- fatta en betryggande och osårbar kärnvapenresurs som en nödvändig ytter- sta gardering för sitt oberoende och sin stormaktsstatus. Mycket talar för att kärnvapnens relativa betydelse t.o.m. kan komma att förstärkas i den för- ändrade ryska militärdoktrin som förmodligen efter hand kommer att eta- bleras efter det forna Sovjetunionens reträtt och styrkereduktioner i Europa.
I de strategiska kärnvapensystemen kommer de kärnvapenbärande strate- giska ubåtarna även fortsättningsvis att ha en central roll för USA och Ryss- land liksom också för Frankrike och Storbritannien. Ubåtarnas relativa bety- delse i de samlade kärnvapenstyrkorna kan t.o.m. komma att öka för Ryss- lands del som ett resultat av det nyligen ingångna START-avtalet.
För Ryssland finns i praktiken inget alternativ till att en stor del av dessa ubåtar baseras vid Norra marinen i Kolaområdet. Samtliga nya kärnvapen- bärande strategiska ubåtar (Delta IV och Typh00n) har under de senaste åren tillförts den Norra Marinen.
USA och Ryssland kommer under överskådlig tid att vidmakthålla även ett flygburet element i sina strategiska kärnvapenstyrkor. Dessa flygstyrkor är delvis beväpnade med kryssningsmissiler. Därutöver disponerar USA lik- som Ryssland fortfarande ett betydande antal kryssningsmissiler med kärn- stridsspets eller konventionell laddning på ytfartyg och attackubåtar. Båda parterna har ensidigt förklarat, att man avser att begränsa de förstnämnda vapnen. Kapaciteten att avfyra luftburna kryssningsmissiler med kärnladd- ning från flyg, respektive konventionellt laddade kryssningsmissiler från en mängd olika typer av vapenbärare, kommer dock att bestå. Från ryskt per- Spektiv förblir redan av dessa skäl ett starkt luftförsvar i nordvästlig riktning 27 med stor säkerhet väsentligt under överskådlig tid.
Skandinavien med omgivande havsområden i norr och nordväst spelar en Prop. 1991/92:102 central roll för Rysslands möjligheter att effektivt skydda Kolahalvön och Kapitel 1 ubåtarnas operationsområden norr och nordväst därom mot konventionella angrepp. De militärstrategiska förhållandena innebär följaktligen att de po- tentiella ryska skyddsintressena geografiskt torde beröra stora delar av det skandinaviska området och Finland.
Den andra strategiska marina dimensionen avser NATO:s atlanttranspor- ter. Säker kontroll över de atlantiska transportlederna har alltid varit ett vi- talt mål för NATO-planeringen. Samtidigt har det forna Sovjetunionen haft en potential främst med attackubåtar och marinflyg att hota dessa förbindel- ser. Flera utvecklingstendenser påverkar atlanttransporternas framtida bety- delse för NATO. Oavsett detta förblir atlanttransporterna av allt att döma fortsatt centrala i NATO-strategin. Därtill kommer med all säkerhet sjöher- raväldet på Atlanten att förbli ett viktigt uttryck i politisk symbolmening för banden mellan USA och Västeuropa.
I den samlade marinstrategiska bilden är kärnvapendimensionen och at- lanttransportdimensionen starkt ömsesidigt beroende. Samma resurser som är centrala för att skydda resp. hota de strategiska ubåtarna har sålunda vik- tiga funktioner i skyddet av resp. hotet mot atlanttransporterna.
För det forna Sovjetunionens del har ett mera tillbakadraget marint ope- rationsmönster i Norska havet/Barents” hav kunnat observeras under senare år. Detta kan återspegla en — ytterst försvarsekonomiskt betingad — återhåll- samhet från sovjetisk/rysk sida, men kan också vara en konsekvens av en på 80-talet mer offensiv amerikansk marinstrategi.
En viktig ytterligare omständighet för bedömningen av de framtida ameri- kanska marina intressena i Nordatlanten är den amerikanska marinpoliti- kens globala karaktär. Det finns sålunda starka resurs- och planeringsmäs- siga samband mellan den marina kapaciteten för operationer utanför NA- TO-området (exempelvis i anslutning till Gulfen) och förmågan att verka i Norra Atlanten. USA:s fortsatta ambition att kunna ingripa militärt utanför Europa innebär sålunda en ytterligare broms mot snabba förändringar i USA:s/NATO:s marinstrategiska ambitioner i Norr. Det fortlöpande utnytt- jandet av och övningsverksamheten i det nordatlantiska området kan där- emot komma att påverkas starkt av mer eller mindre akuta engagemang i andra delar av världen.
Sammanfattningsvis finns inte mycket som f.n. tyder på mera grundläg- gande förändringar i Rysslands resp. USA:s/NATO:s strategiska intressen i anslutning till Nordatlanten inklusive Norska havet och Barents” hav, samt de nordliga delarna av det nordiska området. I ett långt tidsperspektiv är själv- fallet även där stora förändringar tänkbara, men dessa skulle i så fall vara direkt kopplade till så fundamentala politiska förändringar som en långsiktigt bortfallen rysk stormaktsambition och en därtill knuten allmän avveclding av det amerikanska engagemanget i hela Europa.
Nordeuropas koppling till Centraleuropa
I och med att det forna Sovjetunionens stridskrafter dras tillbaka från Cen— tral- och Östeuropa försvinner det stående militära hot från dessa som Väst- 28
europa uppfattat sig utsatt för. Sovjetunionens luftoperativa läge visavi Prop. 1991/92:102 NATO var redan före tillbakadragandet osäkert. Efter tillbakadragande av Kapitel 1 flygstridskrafterna och det övriga luftförsvaret från Central- och Östeuropa kommer man att sakna möjligheter att med konventionella medel vinna det för en framgångsrik offensiv operation absolut nödvändiga qutherraväldet i Centraleuropa. Även i defensivt avseende innebär förändringarna en mycket påtaglig försämring av det forna Sovjetunionens luftoperativa förut- sättningar. NATO:s baseringsläge för flygstridskrafter på kontinenten blir i det för- ändrade läget väsentligt mindre utsatt. Dess tidigare beroende av att tidigt i en kris eller konflikt säkerställa omfattande baserings- och anflygningsmöj- ligheter från flankerna reduceras. Detta innebär att Skandinavien blir mindre betydelsefullt som baserings- område och potentiell anflygningszon för NATO-flyg mot den s.k. central- fronten. Skandinaviens roll inte minst i inledningsskedet av en konflikt kon- centrerad till Centraleuropa skulle sålunda från denna utgångspunkt vara mindre avgörande än tidigare.
Östersjöområdets roll som rysk skyddszon
Östersjöområdet har genom sin direkta närhet till det forna Sovjetunionens ekonomiskt och befolkningsmässigt vitala västra delar alltid haft en framträ- dande roll för landets försvar. De strategiska luftförsvarsintressena har be- rörts i det föregående. Genom Sovjets framskjutna militärstrategiska posi- tion i Europa, etablerad som ett resultat av andra världskriget, kunde skyddsbehoven i övrigt i Östersjön tillgodoses utan mer omfattande sär- skilda åtgärder.
I vad avser området kring södra Östersjön innebär Warszawapaktens upp- lösning och det sovjetiska tillbakadragandet en avgörande förändring av styrkeförhållandena. Det forna Sovjetunionen har sålunda förlorat kontrol- len över hela södra Östersjökusten medan Tyskland och NATO genom Öst- tysklands uppgående i Förbundsrepubliken fått egen kontroll över en bety- dande del av denna.
Rysslands intressen i södra Östersjön torde i det nya läget främst vara in- riktade på att kunna begränsa NATO:s/Tysklands offensiva handlingsmöjlig- heter gentemot ryskt territorium och mot mellersta och norra Östersjön, samt på att bevara möjligheterna till förbindelser och handel västerut. Den tidigare ambitionen att så långt möjligt kunna hindra NATO operationer i södra Östersjön för att därigenom skapa förutsättningar att sjövägen under- hålla de egna stridskrafterna i Östtyskland har uppenbarligen förlorat sin ak- tualitet.
Även om Tyskland under under den närmaste framtiden sannolikt kom- mer att försöka tona ner sin fredstida närvaro och militära profil i Öster- sjöområdet, kvarstår faktum att de tyska marinstridskraftcrna i en konflikt- situation skulle ha både ett väsentligt förbättrat utgångsläge och väsentligt förbättrade fortsatta baserings- och operationsmöjligheteri södra Östersjön.
Det framtida ryska behovet av att kunna utestänga NATO/Tyskland eller begränsa dess operativa handlingsmöjligheter längre norrut i Östersjön 29
kommer i stor utsträckning att dikteras av hur man uppfattar sina samlade Prop. 1991/92:102 strategiska intressen visavi Skandinavien i samband med en tänkt väpnad Kapitel 1 konflikt med väst. I sammanhanget kan det konstateras, att de ryska möjligheterna att i en kris- eller krigssituation kontrollera själva Östersjöutloppen nu, som en följd av de genomgripande förändringarna i Centraleuropa, ter sig nära nog för- sumbara.
Resursmässiga och militärgeografiskt grundade förändringar av de militära handlingsmöjlighetema mot Sverige
De väsentligaste förändringarna av omvärldens strategiska intressen och mi- litära handlingsmöjligheter gentemot Sverige sammanhänger som tidigare nämnts mer med de förändrade geografiska och politiska förhållandena än med de direkta resursmässiga förändringarna.
I det nya Europa, efter Warszawapaktens kollaps och de politiska föränd- ringarna i Polen och Östtyskland, är dessa områden inte längre tillgängliga som utgångspunkter för en kustinvasion västerut. De möjliga hoten mot syd- ligaste Sverige har därmed på ett avgörande sätt förändrats. En kustinvasion med kraftsamling mot södra Sverige förefaller även i ett längre tidsperspek- tiv ytterst svårgenomförbar med tanke både på det svenska försvarets förut- sedda styrka och styrkeförhållandena mellan stormakterna i området.
Även den nya situationen i Baltikum har betydelsefulla implikationer. Den ökar kanske främst omvärldens förutsättningar att uppfatta politiska förändringar i anslutning till Ryssland, men kan också öka möjligheterna att följa de militära dispositionerna i området. Denna öppenhet kan naturligtvis i en krissituation snabbt begränsas, men inte minst en sådan åtgärd är en otvetydig politisk signal att höja den egna vaksamheten och beredskapen. Öppenheten bidrar således i första hand till politisk förvarning. Ett tillbaka- dragande av de främmande styrkorna från Baltikum skulle därtill självfallet innebära ytterligare militära begränsningar i Rysslands handlingsmöjlighe- ter i västlig riktning. Från rysk sida har man dock hittills awisat ett snabbt tillbakadragande, med hänvisning främst till de sociala problemen med att härbärgera de hemvändande trupperna. Även nödvändigheten att vidmakt- hålla ett effektivt luftförsvar i nordvästlig riktning har åberopats.
Den framtida rollen för Kaliningradområdet — som är en del av Ryssland — kommer att vara en annan viktig mätare på de ryska ambitionerna i Öster- sjöområdet. F.n. råder stor osäkerhet om både områdets civila framtid, och om dess ev. fortsatta roll som militärt basområde vid sydöstra Östersjön.
Vad gäller de direkta resursförändringarna innebär bortfallet av de polska och östtyska amfibiestridskrafterna (marininfanteri och amfibiefartyg) och andra marina resurser för minröjning och eskort en påtaglig förändring. I runda tal hälften av den f.d. Warszawapaktens tidigare tillgängliga special- fartyg för landstigning i Östersjöområdet har därigenom bortfallit. Det bör dock samtidigt påpekas, att det forna Sovjetunionens storskaliga-kustinva- sionskapacitet i Östersjön var knuten till förmågan att genom luften etablera ett brohuvud (med luftlandsättningsförband, transportflyg och helikoptrar). En ytterligare nyckelfaktor utgjordes av förmågan att snabbt etablera en så- 30
dan överlägsenhet i luften och i Östersjön att fortsatt styrketillväxt i stor Prop. 1991/92:102 skala tidigt (inom några dygn) skulle kunna komma igång med konventio- Kapitel 1 nella handelsfartyg och ro-ro-fartyg.
I samband med det sovjetiska tillbakadragandet från framförallt Tyskland har vissa delar av flygstridskrafterna placerats i Baltikum och S:t Petersburg- området. Detta kommer dock knappast mer än marginellt att förändra den militära situationen, eftersom den huvudsakliga offensiva potentialen utgörs av det tunga taktiska attackflyget och det medeltunga bombflyget som till sin huvuddel redan idag är baserade i västra Ryssland/Vitryssland/Ukraina.
Så länge understöd av en storskalig konventionell offensiv i Centraleuropa var huvuduppgiften för den forna Warszawapaktens offensiva flygstridskraf- ter i vårt närområde, bedömdes handlingsfriheten med dessa gentemot Sve- rige ha mycket starka begränsningar. I det nya läget torde — fortfarande dock inom ramen för ett stormaktskrig — möjligheterna till kraftsamling mot norra Europa kunna öka, och förlustrestriktionerna vid en sådan operation te sig mindre.
Den kvantitativa tillgången på markstridskrafter (vid sidan av luftlandsätt- ningsförbanden) har aldrig bedömts som särskilt gränssättande för inled- ningsskedet av ett angrepp mot Sverige. Denna bedömning torde, trots avse- värda reduktioner av det forna Sovjetunionens markstridskrafter i Europa, alltjämt vara giltig, eftersom dess militära bindningar i Centraleuropa samti- digt reduceras mycket kraftigt. Gränssättande för styrketillväxten av mark- stridskrafter vid en kustinvasion är således — om man bortser från förluster på grund av militär motverkan - alltjämt i första hand ilastnings-, transport- oeh lossningskapaciteterna.
De militärstrategiska och militäroperativa förhållandena i anslutning till norra Sverige har, såsom delvis berörts tidigare, undergått endast smärre för- ändringar under senare år. Norra Skandinavien med angränsande havsområ- den bibehåller sålunda sin stora betydelse för Ryssland och USA i kärnva- pen- och marinstrategisk samt luftförsvarsstrategisk mening. Markoperativt skapar områdets klimat, terräng och begränsade infrastruktur särskilda be- tingelser. På rysk sida innebär dock tillförseln av modernare materiel en större militär handlingsfrihet än tidigare. De i fred tillgängliga ryska styr- korna i området är likväl — trots en betydande numerär — otillräckliga för mer omfattande offensiva operationer. För sådana är mobilisering och ytterligare styrketillförsel från andra områden nödvändig.
1.4.2. De nordiska ländernas säkerhetspolitiska linje
Åren 1948—49 gjordes viktiga vägval i de nordiska ländernas säkerhetspoli- tik, med väsentliga bestående konsekvenser ännu drygt 40 år senare. Norge, Danmark och Island anslöt sig till Atlantpakten. Alla tre länderna ålade sig sedermera ensidigt vissa begränsningar i sitt militära samarbete med de allie- rade inom NATO. Genom andra åtgärder har Norge och Danmark sökt un- derbygga trovärdigheten i den kollektiva utfästelsen om allierad försvars- medverkan i händelse av kris eller krig. Även Finlands säkerhetspolitiska situation bestämdes för lång tid av ar- rangemangen vid och åren närmast efter det andra världskrigets slut. Fin- 31
land sökte förena ett förtroendefullt förhållande till Sovjetunionen och ett Prop. 1991/92:102 hänsynstagande till dess säkerhetsintressen med en strävan att hålla sig utan- . Kapitel 1 för stormakternas intressemotsättningar. Båda dessa mål kom till uttryck i 1948 års VSB-pakt med Sovjetunionen. Finlands säkerhetspolitiska hand- lingsutrymme har sedan dess efterhand ökat till en situation där Sovjetunio- nen/Ryssland förbehållslöst erkänt Finlands neutralitet, och där Finland självt inlett en förutsättningslös diskussion om sin relation till den Euro- peiska Gemenskapen.
Alla de nordiska länderna påverkas, om än i olika avseenden och utsträck- ning, av de senaste årens säkerhetspolitiska förändringar i Europa. Av de nordiska grannländerna har Finland och Norge hittills offentligen angett vissa utgångspunkter för sin politik i det förändrade Europa.
Finland deklarerade hösten 1990, att man avsåg att fullfölja sin neutrali- tetspolitik och särskilt vårda sig om sina traditionellt goda relationer till grannländerna. Omsorgen om förhållandet till Sovjetunionen framhölls ej längre speciellt, och den s.k. Paasikivi-Kekkonen-linjen omnämndes inte mer. Inte heller VSB-paktens konsultations- eller biståndsartiklar berördes. När man på finsk sida konstaterade att VSB-pakten behöll sin betydelse, för- tydligade man innebörden så, att Finland ej tillät att dess territorium använ- des för ett anfall mot Sovjetunionen. Om 1947 års fredsfördrag förklarade man, att artiklarna om Tyskland samt övriga stadganden i avd.III, vilka inne- burit vissa kvantitativa och kvalitativa begränsningar av Finlands försvars- makt, hade förlorat sin betydelse, med undantag för förbudet mot anskaff- ning av kärnvapen.
Finlands och Sovjetunionens förhandlare enades sedermera, efter den misslyckade kuppen i Sovjetunionen, om att ersätta VSB-pakten med ett do- kument av annan karaktär. Ett samarbetsavtal, utgående från ESK:s grund- principer, har nu i stället undertecknats mellan Finland och Ryssland.
De ryska områden som gränsar till Finland är enligt finsk bedömning av konstant strategisk betydelse för Ryssland. Därför är det med tanke på Fin- lands säkerhet väsentligt, att Ryssland inte uppfattar sina försvarsintressen i området som hotade.
Norge har en nära 200 km lång gemensam landgräns till Ryssland och en oklar maritim gräns som är bortåt tio gånger så lång. I dessa områden är det Norge, ensamt eller i samarbete med grannländerna, som har ansvaret för viktiga delar av den politiska ordningen i Europa. Ryssland kommer enligt norsk bedömning även i framtiden att vara en av världens två största militär- makter, och det är bara Förenta staterna som kan uppväga denna militära förmåga. Även om den sovjetiska styrkekoncentrationen nära gränsen till Norge inte främst är riktad mot Norge, så finns den där och kan under skif- tande omständigheter upplevas som hotande. Norge kan inte bygga upp en lokal militär jämvikt med sin stormaktsgranne. Norges säkerhetspolitik byg- ger på den grundläggande bedömningen, att Norge kan få tillräcklig säker- het endast inom en atlantisk ram. USA har en särskild roll i vad avser de planerade förstärkningarna till Norge. Norge betraktar det emellertid som väsentligt att vidmakthålla såväl den atlantiska som den västeuropeiska knytningen i sin säkerhetspolitik.
Det direkta amerikanska engagemanget i Europa kommer enligt norsk 32
uppfattning att förbli av vital betydelse i den förändringsperiod som börjat. Prop. 1991/92:102 För Norge kommer det alltjämt att vara av överordnad betydelse att samar- Kapitel 1 betet i NATO bygger på lika värde och lika deltagande för alla medlemslän- der, och att alliansens säkerhet är odelbar. Norge kommer att fortsätta att arbeta för att det säkerhetspolitiska samarbetet i väst även fortsättningsvis koncentreras till NATO. En starkare västeuropeisk säkerhetspolitisk identi- tet representerar enligt norsk bedömning samtidigt en riktig och oundviklig utveckling. Men Norge lägger vikt vid att den definieras så att NATO och de transatlantiska förbindelserna inte försvagas och att den får en form som inte skapar större avstånd till europeiska allierade. Europa präglas av betydande oro och oöverskådlighet. Också av det skälet måste de transatlantiska ban- den vidmakthållas.
Denna strävan har återspeglats i den norska positionen i NATO-förhand- lingarna om en ny kommandostruktur. Den lösning som nåtts, där ett nytt nordväst-kommando får sitt högkvarter i Storbritannien, är godtagbar för Norge.
De flernationella styrkor som NATO avser att vidareutveckla är inte nå- gon nyhet för Norges de]. De spelar en viktig roll för försvaret av Norge, och Norge har självt i en rad år deltagit i NATO:s flernationella flottstyrkor. Syf- tet mcd NATO:s planer är enligt norsk uppfattning att de flernationella styr- korna skall spela en integrerande roll och bidra till att upprätthålla den stra- tegiska enheten inom alliansen. Norges regering kommer att definiera vilka slags uppdrag inom NATO:s nuvarande ansvarsområde som anmäler sig för en norsk insats, samt vilka åtgärder som är påkallade för att hålla Norges allierade fast knutna till försvaret av Norges säkerhet.
I Danmark har man ännu inte redovisat några samlade slutsatser om hur de senaste årens förändringar i europeisk säkerhetspolitik påverkar den egna nationen. Det kan emellertid konstateras att de militärpolitiska förhållan- dena på kontinenten har långt större betydelse för Danmark än för de övriga nordiska länderna. I och med Warszawapaktens upplösning och de sovje- tiska styrkornas tillbakadragande från det tidigare DDR och Polen har Dan- marks läge uppenbarligen avsevärt förbättrats. De baltiska staternas frigö- relse kommer — delvis beroende på den fortsatta utvecklingen i detta om— råde — att i större eller mindre utsträckning bidra ytterligare till denna posi- tiva utveckling.
1.4.3. Den nordiska stabiliteten
Utvecklingen i nordvästra Europa under efterkrigstiden har kännetecknats av relativ stabilitet, låg spänning och begränsad närvaro av konventionella militära styrkor. Nordområdenas militärstrategiska betydelse har gradvis ökat, främst som en följd av den kärnvapen- och marinstrategiska utveck- lingen under 60- och 70-talen, men Norden har på det hela taget inte dragits in i allvarliga kriser mellan stormaktsblocken. Det säkerhetspolitiska möns- ter som grundlades 1948—49 har av allt att döma i hög grad bidragit till detta. De nordiska ländernas säkerhetspolitik syftar i första hand till att tillvarata nationella intressen, för Norges, Danmarks och Islands del inom ramen för medlemskapen i NATO. Hänsynen till den nordiska helheten utgör en inte- 33
grerad del av de nationella intressena. I alla de nordiska länderna finns en utbredd medvetenhet om det nära inbördes beroendet. Också stormakterna har i olika sammanhang uttalat, att man anser det nordiska mönstret gynn- samt och förenligt med sina intressen. I förhållande till sina vidare strate- giska intressen har stormakterna visat en betydande återhållsamhet i sina mi- litära dispositioner i området.
Även om det grundläggande mönstret består, har som redovisats i det föregående betydande förändringar ägt rum i det nordvästeuropciska när- området. Sovjetunionens förlust av den säkerhetspolitiska kontrollen över Central- och Östeuropa har lett till en förändrad situation i Östersjöområ- det. I och med de baltiska staternas frigörelse förstärks denna tendens.
Situationen för det nordiska området påverkas i hög grad av den poli- tiska — och därmed ytterst också militära — osäkerhet som råder beträffande det framtida Oberoende staters samvälde, OSS, och speciellt dess viktigaste stat, Ryssland. Särskilt för Finlands del är detta en källa till oro.
1.5. Sveriges säkerhetspolitik
Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och na- tionella oberoendc. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i for- mer som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för oss att — såsom enskild nation eller i själwald samverkan med andra länder — kunna utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat av- seende. Ett viktigt inslag i Säkerhetspolitiken är att utåt verka för avspän- ning, nedrustning, samarbete och demokratisk utveckling.
Ett centralt delmål är därvid att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Nor- den och angränsande områden, med yttersta syfte att minska riskerna för att Sverige dras in i krig eller konflikter.
Säkerhetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan utrikespoliti- ken och försvarspolitiken.
Den svenska säkerhetspolitikens utformning förändras i ett Europa som förändras. Den nya politiska situationen skapar nya möjligheter för delta- gande också i utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra euro- peiska stater.
De strategiska realiteterna i det nordeuropeiska och nordatlantiska områ- det innebär dock att den hårda kärnan i vår säkerhetspolitik fortfarande är den militära alliansfriheten med dess skyldighet att upprätthålla en betryg- gande försvarsförmåga för att vi ska kunna vara neutrala i händelse av ett krig i vårt närområde. Ingen annan försvarar Sverige, och vi försvarar bara Sverige.
1.6. Svensk utrikespolitik
Den svenska utrikespolitiken som del av säkerhetspolitiken syftar till att främja en fredlig utveckling i vår omvärld, att förhindra konflikter, att un- danröja konfliktorsaker samt att även i övrigt främja och tillvarata Sveriges säkerhetsintressen. I krig skall den bidra till att hävda Sveriges frihet och oberoende.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
Utrikespolitikcn skall vara en klar röst för mänskliga rättigheter, frihet Prop. 1991/921102 och demokrati i världens alla delar. Kapitel 1
Sverige kommer med all kraft att verka för att snarast möjligt bli medlem av den Europeiska gemenskapen.
Steget in i det europeiska samarbetets kärna är ett steg av historisk bety- delse för Sverige. Det kommer att påverka snart sagt varje del av vårt sam- hälle under det årtionde som ligger framför oss.
De första efterkrigsdecenniernas integrationsarbete i Västeuropa syftade till att säkra freden i ett Europa som sargats av två världskrig. Integrationen har utvecklats till ett alltmer framgångsrikt och fördjupat samarbete för att säkra frihet, demokrati och ekonomiska framsteg i allt större delar av Europa.
Sammanbrottet för de socialistiska diktaturerna och planekonomierna i Central- och Östeuropa och de senaste omvälvande förändringarna i det forna Sovjetunionen innebär en historisk möjlighet att etablera en europeisk frihets— och samarbetsordning.
I detta arbete är den Europeiska Gemenskapen (EG) den självskrivna kärnan. Men också arbetet inom Europarådet och inom ramen för den Euro- peiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) spelar en viktig roll.
Den svenska ansökan om medlemskap i EG är ett uttryck för att Sverige delar Gemenskapens långsiktiga mål, så som dessa har formulerats i Rom- fördraget och Enhetsakten, och att Sverige tillsammans med de andra med- lemsstaterna vill arbeta för dessas förverkligande.
Ansökan om medlemskap grundas på övertygelsen att Sverige som med- lem i EG kommer att kunna bidra konstruktivt till Europas politiska och ekonomiska framtid. Den grundas samtidigt på insikten att Sverige vid inträ- det i gemenskapen måste ge sin anslutning till alla delar av samarbetet och förklara sig berett att aktivt medverka i Gemenskapens vidare utveckling i riktning mot de politiska mål som uppställdes i Romfördraget.
För Sveriges del är kontakten och samarbetet med de nordiska grannlän- derna av särskild betydelse. Det nordiska samarbetet måste utvecklas. Inom ramen för det vidare europeiska samarbetet finns förutsättningar för att på nytt stärka samhörigheten och samarbetet mellan de nordiska länderna.
Estland, Lettland och Litauen står Sverige nära. Sverige känner en skyl- dighet att ge dem stöd i deras svåra omställning. Omfattande hjälpinsatser till dessa länder, bland annat vad gäller infrastruktur och miljövård, förbe- reds.
De europeiska förändringarna kommer att stå i utrikespolitikens centrum under de kommande åren. Sverige vill utveckla kontakterna inte minst med de nya demokratierna, och bidra till det nya europeiska samarbetets utveck- ling.
Sverigc strävar efter att fördjupa kontakterna med fria demokratier också i andra delar av världen. Sverige vill medverka till ett breddat och fördjupat internationellt samarbete inom ramen för Förenta Nationerna och dess fack- organ.
Sverige har, som en av de mindre staterna i världen, ett starkt intresse av att främja en fungerande och stark internationell rättsordning. Det är mot den bakgrunden naturligt att Sverige verkar för att stärka FN:s auktoritet 35
och för att ge världsorganisationen större möjligheter att bidra till fredliga Prop. 1991/922102 lösningar av konflikter i olika delar av världen. Kapitel 1 Sverige verkar för en friare världshandel. Sverige vill, såväl genom FN som bilateralt, vara en aktiv partner i utvecklingsländernas ansträngningar att bryta sig ur sin fattigdom. Det svenska biståndet syftar samtidigt till att främja utvecklingen av respekt för de mänskliga rättigheterna, av demokrati och av marknadsekonomi.
1.7. Försvarspolitikens utgångspunkter och inriktning
Den säkerhetspolitiska utvecklingen och krigsriskerna i det nordiska områ- det förblir i hög grad avhängiga av det allmänna säkerhetspolitiska klimatet i och i anslutning till Europa, och Speciellt av stormaktsrelationerna. Den samlade utvecklingen i Europa, beskriven i det föregående, år gynnsam även för Sveriges säkerhet, även om de omfattande militära förändringarna hittills koncentrerats till Centraleuropa. Riskerna för ett stormaktskrig ter sig än mindre än under de senaste årtiondena. Under alla förhållanden förutsätter en sådan storkonflikt en avgörande försämring av de internationella relatio- nerna, i förhållande till det nuvarande samarbetsklimatet. För det svenska försvarets långsiktiga utveckling måste emellertid utgångspunkten vara att vi skall kunna gardera oss även för mindre troliga men för vår säkerhet po- tentiellt hotande utvecklingsalternativ.
För att fylla sin uppgift att vara fredsbevarande, bidra till lugn och stabili- tet i det nordiska området och vidmakthålla respekten för vår militära al- liansfrihet måste det svenska totalförsvaret upprätthålla en erforderlig styrka i förhållande till de alltfort betydande militära resurser i närområdet som skulle kunna användas mot vårt land.
De pågående politiska och militära förändringarna i Centraleuropa inne- bär att nordområdenas militärstrategiska betydelse sett från ett centraleuro- peiskt perspektiv ter sig mindre än under de senaste decennierna. Samtidigt kommer, såsom redovisats i det föregående, nordområdenas kärnvapen- och marinstrategiska samt luftoperativa betydelse för Ryssland liksom även för USA och NATO av allt att döma att förbli stor. Såväl dessa sistnämnda för- hållanden som Norges och Danmarks NATO-tillhörighet innebär att ett stormaktsangrepp på Sverige inte rimligtvis kommer att kunna uppfattas som en isolerad aktion.
Totalförsvarets planering skall sålunda även fortsättningsvis utgå från att ett militärt angrepp mot Sverige eller andra svåra säkerhetspolitiska påfrest- ningar skulle utgöra ett led i en större konflikt mellan stormakter. Sådana angrepp kan antas syfta till att utnyttja Sverige som genomgångs- och basom- råde för militära operationer riktadc mot mål i vårt närområde respektive till att hindra motparten från ett sådant utnyttjande. Svenskt område be- döms därvid ha strategiskt intresse främst som genväg vid flygoperationer, som genomgångsområde, som basområde främst för flygstridskrafter, och för framskjuten luftbevakning.
Särskilt om en eller flera stormakter förmår utnyttja svenskt luftrum i stor omfattning, skulle detta kunna-få stor betydelse för förloppet av en stor- maktskontlikt. Försök att utnyttja svenskt område torde därvid vara för- 36
enade med krav på snabba resultat. Ett militärt angrepp eller andra påfrest- Prop. 1991/92:102 ningar för Sveriges del skulle bl.a. mot denna bakgrund kunna komma att Kapitel ] aktualiseras redan i inledningen av ett sådant krig.
I totalförsvarets planering skall utgångspunkten mot denna bakgrund vara, att stormakternas överväganden i vad avser utnyttjandet av militära och ekonomiska maktmedel mot Sverige skulle styras främst av deras intres- sen vid en större konflikt dem emellan. Endast en begränsad del av stormak- ternas resurser skall därvid antas disponibla för insats mot oss. Hur stora resurser som en angripare då kan vara beredd att sätta in, vilka tidskrav han kan tänkas ha, och vilka uppoffringar i övrigt han kan tänkas vilja acceptera för att nå fördelarna med att hota eller angripa oss, är i hög grad situations- beroende och även inom en given sådan ram svårbedömt. Avgörande blir intressen, förlopp och styrkerelationer i den större konflikten. I den nya europeiska säkerhetssituationen kommer stormakternas rent militära hand- lingsfrihet mot Sverige med vissa stridskrafter av allt att döma att öka. Samti- digt är det uppenbart att handlingsfriheten för Rysslands del begränsas i andra avseenden, särskilt i vad gäller förutsättningama för större operatio- ner i södra Östersjön.
Av stor betydelse i en potentiell angripares överväganden inför ett even- tuellt angrepp mot Sverige tidigt i en europeisk konflikt torde vara hans be- dömning av de osäkerheter som säkerhets- och militärpolitiskt är förknip- pade med varje operation som inte leder till att det svenska motståndet tidigt bryts. En angripare måste sålunda beakta tänkbara reaktioner hos mot- stående stormakter och risken för att dessa kan komma att få tillgång till svenskt territorium.
Skulle en situation utvecklas med ett krigshot även mot Sverige bör vi ha fått politisk förvarning. Det kan emellertid vara svårt att rätt tolka andra staters avsikter och åtgärder och att förutse syftet med iakttagna förberedel- ser för militära operationer.
Totalförsvarets förmåga att möta ett väpnat angrepp är grundläggande för dess förmåga att stödja säkerhetspolitiken även i andra mindre direkt ho— tande lägen. Skulle en försämring av det politiska klimatet i Europa inträda bör säkerhetspolitiken kunna medverka till att spänningsökningen ivårt när- område begränsas. Detta förutsätter bl.a. att det svenska totalförsvaret upp— visar en tillräcklig förmåga att ingripa mot försök att via Sverige angripa en tredje part.
Sveriges starka internationella beroende skapar som sådant möjligheter för andra länder att använda ekonomiska påtryckningar för att söka påverka vårt agerande i säkerhetspolitiska frågor. Det starka internationella regelsys- tem inom handelns område, som Sverige är part i, gör det dock knappast möjligt för andra stater att annat än i ett läge med hotande krig utlösa sådana åtgärder direkt riktade mot Sverige. I och med det svenska medlemskapet i EG bör vi räkna med att riskerna för denna typ av åtgärder mot oss från andra EG-medlemmars sida i praktiken helt eliminerats. De handelsstör— ningar som kan inträffa i icke direkt krigshotande lägen bedöms sålunda bc- tingas i första hand av en allmän internationell fysisk brist och kraftiga inter- nationella prishöjningar på strategiskt viktiga varor.
I händelse av ett mera påtagligt krigshot i Europa och mot Sverige kan 37
motiv och möjligheter för ekonomiska påtryckningar mot Sverige emellertid Prop. 1991/92:102 komma att förstärkas. Man bör samtidigt kunna räkna med att Sveriges be- Kapitel 1 folkning i ett sådant läge är beredd att acceptera betydande standardsänk- ningar och produktionsomställningari syfte att minska beroendet av omvärl- den, och därmed känsligheten för sådana påtryckningar. Stormakternas väsentligaste militära intressen för vårt område torde vara förknippade med dess eventuella utnyttjande i ett konventionellt krig. Om ett konventionellt krig skulle trappas upp till kärnvapennivå skulle stormak- terna med största sannolikhet tvingas koncentrera sig på att få ett slut på kriget och värna sin egen fortsatta existens. Skulle Sverige fortfarande stå utanför ett storkrig vid en sådan upptrappning är det därför mycket osanno- likt att ett angrepp — med eller utan kärnvapen — skulle inledas mot vårt land. Totalförsvaret bör även i fortsättningen i första hand inriktas mot att för- hindra att vi dras in i ett konventionellt storkrig.
1.8. Mål för totalförsvaret
Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha sådan styrka, sammansättning, ledning, beredskap och uthållighet, att en angripa- res förluster och andra uppoffringar i samband med försök att utnyttja vårt land inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna. Ett så utformat totalför- svar utgör ett väsentligt bidrag till lugn, stabilitet och begränsad storrnakts- närvaro i det nordiska området i fred och i internationella kriser. Det är där- till en förutsättning för att svensk neutralitet skall bli respekterad vid krig i vårt närområde och skapar respekt för vår vilja och förmåga att till det ytter- sta försvara hela vårt land om vi skulle utsättas för ett militärt angrepp.
Ett militärt angrepp utgör det allvarligaste hotet mot vår nationella säker- het och skall vara den viktigaste utgångspunkten för totalförsvarets plane- ring. Försvaret skall kunna fullföljas i alla former — militära och civila — som folkrätten medger.
Planeringen inom totalförsvaret skall utgå från att ett militärt angrepp kan komma att inledas innan vår mobilisering till fullo genomförts.
Totalförsvaret skall motverka att Sverige dras in i krig eller kriser i omvärl- den, skydda landet mot verkningarna och trygga för landet nödvändig för- sörjning. ReSpekten för vår territoriella integritet skall upprätthållas genom förmåga att ingripa mot varje form av kränkning av vårt territorium såväl i fred som under neutralitet.
Totalförsvaret skall vidare värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande, ombesörja vård och trygga en livsnödvändig försörjning. Totalförsvarets förmåga i dessa av- seenden grundas främst på det fredstida samhällets resurser och dess för- måga till omställning. Ansvar för en verksamhet i fred innebär motsvarande ansvar i krig.
Totalförsvaret skall därutöver kunna medverka i FN:s fredsbevarande operationer.
Totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela fol- kets angelägenhet. Av största betydelse är att medborgarna så långt möjligt efter sin förmåga bereds tillfälle att bidra till landets försvar. Detta tillgodo- 38
ses bäst om vårt totalförsvar även i fortsättningen bygger på plikttjänstgö- Prop. 1991/92:102 ring. Härtill kommer de viktiga insatser som görs i de frivilliga försvarsorga- Kapitel ] nisationcrna. Folkrörelser är av stor betydelse när det gäller att förankra to— talförsvarsidén i samhället.
Hänvisningar till S1-8
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt 1.8.3
1.8.1. Uppgifter för försvarsmakten
Försvarsmaktens viktigaste uppgift är att kunna möta ett väpnat angrepp.
Ett angrepp skall kunna mötas varifrån det än kommer. Försvarsmakten skall kunna möta ett angrepp som —i ett läge av förhöjd politisk spänning i Europa — inleds med endast kort militär förvarning. An- griparen skall därigenom antas kunna sätta in endast begränsade styrkor som dock till huvuddelen har hög kvalitet, och vara inriktad på att nå snabb stra- tegisk och operativ framgång. Försvarsmakten skall sålunda ha en betryg- gande förmåga att motstå ett angrepp som inledningsvis kraftsamlas mot vi- tala funktioner inom Sveriges nationella ledningssystem och inom totalför— svaret.
Försvarsmakten skall också — inom ramen för tillgängliga personella och materiella resurser — ha en beredskap för att snabbt kunna komplettera ut- bildningen och den materiella tillgängligheten så att den samlade försvars- förmågan förstärks.
Luftförsvaret skall tidigt kunna sättas in samlat och i alla delar av landet för att förhindra att en angripare når herravälde över svenskt luftrum.
Vid ett angrepp över havet skall försvarsmakten inriktas mot att hindra en angripare att få fast fot på svensk mark. Vid ett angrepp över landgränsen skall inriktningen liksom hittills vara att successivt bryta angriparens anfalls- kraft genom ett djupförsvar.
Om en angripare genom sina operationer lyckas bryta vårt organiserade motstånd skall alla tillgängliga resurser utnyttjas för att fullfölja försvaret i alla de former som folkrätten medger.
Försvarsmakten skall vidare, om stormakternas säkerhetspolitiska och mi- litära handlingsmöjligheter i vårt närområde långsiktigt tillväxer, successivt kunna öka sin samlade styrka.
Under neutralitet vid krig i vår omvärld skall försvarsmakten kunna upp- rätthålla en efter omständigheterna anpassad beredskap mot ett väpnat an- grepp. Samtidigt skall försök av främmande makter att nå väsentliga opera- tiva fördelar via svenskt territorium kunna motverkas effektivt. Vårt luft- rums integritet skall särskilt uppmärksammas i detta sammanhang.
Det är väsentligt, att vi redan i fredstid visar att vi inte accepterar någon form av intrång på vårt territorium. Försvarsmakten skall därför ha förmåga att ingripa mot varje form av kränkningar mot vårt luftrum och territorium. Skyddet mot undervattenskränkningar skall därvid uppmärksammas sär- skilt.
1.8.2 Uppgifter for den civila delen av totalförsvaret
Huvuduppgifterna för den civila delen av totalförsvaret sammanfattas enligt följande: 39
— att värna civilbefolkningen mot verkningar av krigshandlingar och under Prop. 1991/92:102 kriser och i krig trygga en livsnödvändig försörjning, Kapitel 1 — att under kriser och i krig stödja försvarsmakten.
För fullföljandet av dessa uppgifter är det väsentligt att de viktigaste sam- hällsfunktionerna kan upprätthållas i kriser och krig.
Den närmare innebörden av dessa uppgifter är följande. Planeringen inom den civila delen av totalförsvaret skall främst utgå från dels de påfrestningar som Sverige kan utsättas för vid ett väpnat angrepp, dels de försörjningsproblem som kan uppstå i samband med allvarliga, krigs- hotande internationella kriser och i en neutralitetssituation.
Vid ett väpnat angrepp är uppgifterna för totalförsvarets civila del att dels stödja försvarsmakten, dels lindra konsekvenserna för befolkningen.
Uppgifterna för försvarsmakten har redovisats ovan. Dessa uppgifter skall vara styrande också för planeringen inom den civila delen av totalförsvaret. Stödet till försvarsmakten skall i första hand inriktas mot ett snabbt och så- kert genomförande av mobilisering och krigsorganisering, i syfte att säker- ställa försvarsmaktens omedelbara stridsförmåga i anslutning till vad som sägs i avsnitt 1.8.1, 3:e stycket.
Totalförsvarets civila de] skall sålunda kunna bidra till en betryggande för- måga att motstå ett överraskande inlett angrepp som kraftsamlas mot vitala funktioner.
Befolkningen skall vid ett väpnat angrepp värnas mot konsekvenserna av krigshandlingar genom åtgärder för i första hand skydd, räddning, vård samt livsnödvändig försörjning.
I svåra, krigshotande internationella kriser och under neutralitet kan all- varliga försörjningsproblem uppstå som en konsekvens av en allmän bristsi- tuation, eller till följd av hot om eller försök till påtryckningar. Planeringen inom totalförsvarets civila del skall därvid utgå från att en grundläggande försörjning skall kunna upprätthållas även i sådana lägen, med syfte att kunna motstå påtryckningar och vidmakthålla försvarsförmågan.
Hänvisningar till S1-8-1
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt Propositionens huvudsakliga innehåll, 1.8.1
1.8.3. Övriga utgångspunkter för planeringen
Planeringen inom totalförsvaret skall utgå från enhetliga antaganden om kri- sers och krigs karaktär och längd. En sådan enhetlighet är en förutsättning för att balans skall kunna säkerställas mellan totalförsvarets olika funktio- ner. Vissa utgångspunkter har redovisats i det föregående.
Det är samtidigt väsentligt att totalförsvarets olika funktioner, inom den ram som de gemensamma antagandena utgör, tar hänsyn till de specifika krav och problem som kännetecknar de olika funktionerna. Sådana skillna- der i förutsättningar och i resp. funktions betydelse i olika lägen av kris, neu- tralitet och krig måste givetvis återspeglas i planeringen.
Framtida krisers och krigs karaktär och längd kan uppenbarligen inte an- ges på annat sätt än genom ett spektrum av tänkbara händelseutvecklingar. Det är av största betydelse att planering och val av åtgärder präglas av ett flexibelt synsätt och att handlingsberedskap upprätthålls för att genom an- passningar kunna hantera även andra påfrestningar än de närmast be- * 40
skrivna. Det får ankomma på regeringen att lämna myndigheterna närmare Prop. 1991/92:102 direktiv för planeringen. Kapitel 1 Totalförsvaret skall kunna anpassas till omvärldsförändringar i olika tids-
perspektiv.
Planering för långsiktiga förändringar av den säkerhetspolitiska miljön
Avgörande förändringar i stormakternas grundläggande strategiska intres- sen och politiska och militära handlingsmöjligheter bedöms kunna äga rum först efter en längre tid av successiva genomgripande förändringar i de inter- nationella relationerna och stormakternas inre förhållanden. Förmågan att under en sådan framtida period, omfattande ett flertal år, anpassa totalför- svaret till förändrade yttre förutsättningar främjas av att försvarsorganisa- tionen — oberoende av sin storlek — fortlöpande vidmakthåller en tillräcklig kompetens och materiell kvalitet. Denna aspekt berörs ytterligare bl.a. i för- slagen om försvarsmaktens fortsatta utveckling.
Planering för konflikter i kortare tidsperspektiv
Planeringen skall utgå från att säkerhetspolitiska konflikter kan uppstå och utvecklas även i ett snabbare tempo. I sådana lägen är berörda parter hänvi- sade till befintliga eller snabbt kompletterbara militära och andra resurser.
En sådan snabbt uppblossande konflikt kan självfallet utveckla sig på ett stort antal sätt. Ett schablonmässigt, totalt konfliktförlopp innefattande föl- jande delsituationer skall läggas till grund för planeringen:
- ett skede med säkerhetspolitiskt betingad kris (krisskede), — ett skede med stormaktskrig; detta kan innefatta ett militärt angrepp på Sverige,
- ett efterkrigsskede.
Hänsynstagandet till A-, B- och C-stridsmedel behandlas senare.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner inriktningen av säkerhets- och utrikespolitiken (av- snitt 1.5—1.6),
2. godkänner inriktningen av försvarspolitiken (avsnitt 1.7),
3. fastställer målen för totalförsvaret samt uppgifterna för försvars- makten och den civila delen av totalförsvaret (avsnitt 1.8—1.8.2),
4. godkänner vad regeringen anfört om övriga utgångspunkter för planeringen (avsnitt 1.8.3).
2. Totalförsvarets militära del - Prop. 1991/92:102
. . . Ka itel] 2.1 Försvarsmaktens lednmgsorgamsatron p
2.1.1 Regeringens förslag
Förslag:
Mål- och resultatstyrning skall tillämpas inom försvarsmakten. De myndigheter som f.n. ingår i huvudprogrammen 1—4, dvs. ar- méförband, marinförband, flygvapcnförband och operativ ledning m.m., skall slås samman till en myndighet benämnd försvarsmak- ten. Chefen för försvarsmakten skall benämnas överbefälhavare. Överbefälhavaren skall biträdas av ett högkvarter. Det ankommer på regeringen att besluta om högkvarterets organisation. Sverige skall indelas i tre militärområden. Minskningen av antalet militärområden skall åstadkommas genom att Södra och Västra militärområdena resp. Nedre Norrlands och Övre Norrlands mili- tärområden läggs samman. Samtidigt minskas antalet militärbefäl- havarc till tre. Förändringarna på högre regional nivå genomförs så att nuva- rande berörda milo-myndigheter läggs ner och de nya myndighe- terna inrättas. Förändringarna skall vara genomförda senast den 1 juli 1993. Indelningen av landet i försvarsområdcn och marinkommandon
skall vara oförändrad. De nuvarande fyra luftförsvarssektorförbanden i landet skall om- bildas till tre flygkommandoförband med gränser som i stort överensstämmer med militärområdenas.
Förändringarna beträffande ledningen av flygstridskrafterna ge- nomförs så att nuvarande två luftförsvarssektorförband i Norrland läggs ned och ersätts av ett flygkommandoförband. De övriga två luftförsvarssektorförbanden ombildas till flygkommandoförband. Flygkommandoförbanden bör inrättas den 1 juli 1993 och efter- hand överta dc uppgifter som nu utförs av chefen för första flyges- kadern. Myndigheten försvarsmakten skall inrättas den 1 juli 1994. Samti- digt läggs de myndigheter som ingår i huvudprogram 1—4 ner. De gemensamma myndigheterna i huvudprogram 5 skall också i fortsättningen lyda direkt under regeringen. Försvarsmaktens be- hov av produktion och stödverksamhet från de gemensamma myn- digheterna skall styras med uppdrag från myndigheten försvars- makten. I vissa fall kan även uppdrag direkt från regeringen före- komma. Formerna för denna styrning är föremål för fortsatt utre- dande.
2.1.2 Utredningens förslag Prop. 1991/92:102 Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationcn för försvaret Kapitel 1 (LEMO) har i december 1991 lämnat delbetänkandet (SOU 1991:112) För- svarsmaktens ledning till regeringen. I betänkandet behandlas främst led- nings- och strukturfrågor för försvarsmakten i stort samt verksamheten vid centrala och regionala staber i krig och fred. Regeringens direktiv (1991:41) ' till utredningen återges kortfattat i avsnitt 7.2 Pågående utredningar. Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Ut- redningen lämnar dessutom förslag till organisatorisk indelning av högkvar- teret, dvs. försvarsmaktens centrala ledning. Utredningen menar att den or- ganisatoriska indelningen av högkvarteret bör präglas av de ledningsfunktio- ner som behöver utövas centralt. Utredningen föreslår därför att högkvarte- ret undcr överbefälhavaren i fred delas in i tre enheter, nämligen en huvud- avdelning för operativ ledning, en huvudavdelning för programledning och en huvudavdelning för förbandsproduktionsledning.
Utredningen anser att produktionsuppdrag bör riktas internt inom myn- digheten försvarsmakten till krigsförbandschefer såsom fördelningschefer, förvarsområdesbefälhavare, marinkommandochefer och flygkommando- chefer samt till olika skolor m.m. Uppdrag bör också riktas externt till sär- skilda stöd- och produktionsmyndigheter samt till andra myndigheter och företag. Uppdrag bör även avse sådan verksamhet som inte är försvarsgrens- anknuten.
Utredningens förslag till organisatorisk indelning av högkvarteret under överbefälhavaren i tre huvudavdelningar innebär att befattningar motsva- rande de nuvarande försvarsgrenscheferna inte återfinns på denna nivå. Ut- redningen anser emellertid att det är nödvändigt att den försvargrensinrik- tade kompetensen är väl företrädd i de olika huvudavdelningarna. Detta gäl- ler i så hög grad förbandsproduktionsledningen att det är motiverat att denna huvudavdelning underindclas i bl.a. en central arméledning, en cen- tral marinledning och en central tlygvapenledning. I den professionella kom- petensen ingår bl.a. att utveckla taktik och stridsteknik för olika förbandsty- per för att tillgodose aktuella och framtida operativa krav.
Cheferna för dessa tre avdelningar bör, enligt utredningen, ses som de olika försvarsgrenarnas främsta företrädare i försvarsmakten. De bör med- verka till att försvarsgrenarna även framdeles kan utveckla professionell kompetens, ge personalen identitet och tillhörighet samt vidmakthålla de olika traditionerna. Benämningen av dessa tre chefstjänster bör återspegla deras särskilda ställning och uppgifter. Utredningen föreslår därför att de bör benämnas arméchefen, marinchefen och flygvapenchefen.
Chefen för huvudavdelningcn för operativ ledning bör vara överbefälha- varcns ställföreträdare som chef för myndigheten försvarsmakten. Han bör även på uppdrag av överbefälhavaren kunna svara för arbetsledningen i hög- kvarteret.
Beträffande statsmakternas kontroll av myndigheten försvarsmakten an- för utredningen följande. När närmare hundra myndigheter förs samman till en myndighet, skulle farhågor kunna anföras för att denna sammanhållna myndighet och dess chef skulle bli alltför stark och få en för stor makt i för- hållande till regeringen. 43
Inledningsvis konstaterar då utredningen att ett av syftena med att föra Prop. 1991/92:102 samman den militära verksamheten i försvaret till en myndighet — försvars- Kapitel 1 makten — är att ansvaret för försvarsmaktens krigsduglighet, beredskap och uthållighet skall samlas till en myndighet under en chef. Därmed förbättras också möjligheten för regeringen att utkräva ansvar för de resultat som nås.
I syfte att säkerställa att olika åsikter om försvarets utformning även i fort- sättningen bereds möjlighet att komma till uttryck, föreslår utredningen att det i den nya försvarsmaktsmyndigheten skall finnas en direktion som lämp- ligen kan benämnas militärledningen. Särskilda regler bör finnas om for- merna för beslutsfattandet. I den nya militärledningen bör ingå överbefälha- varen, de tre huvudavdelningscheferna i högkvarteret och de tre militärbe- fälhavarna.
Överbefälhavaren bör vara ensam beslutande i militärledningen. 1 beslut som kan föranleda framställning till regeringen eller som rör en operativ fråga av stor vikt skall av protokollet framgå inte bara överbefälhavarens be- slut utan också varje direktionsmedlems åsikt. Skiljaktlig mening skall anges i skrivelsen till regeringen. I en förordning med instruktion för försvarsmak- ten bör, enligt utredningen, regeringen ge erforderliga föreskrifter om direk— tionen.
För att balansera de befogenheter som i fred samlas hos överbefälhavaren skulle det, enligt utredningen, kunna övervägas att inrätta en styrelse för den nya myndigheten försvarsmakten.
Utredningen menar att vid en diskussion om det lämpliga i att tillföra för- svarsmakten en styrelse måste utgångspunkten vara att styrelsen främst skall främja myndighetens verksamhet och stödja myndighetens chef när han full- gör sina uppgifter. Den insyn i verksamheten, som är en nödvändig förutsätt- ning för att styrelsen skall kunna utföra sitt uppdrag, kan därmed inte ha tonvikten på kontroll. Om försvarsmakten skulle ges en styrelse sammansatt av framstående personer från bl.a. politiken och näringslivet, skulle detta närmast ytterligare stärka överbefälhavarens ställning i förhållande till rege- ringen. Utredningen anser därför att en lekmannastyrelse inte bör inrättas för den nya myndigheten försvarsmakten.
I detta sammanhang erinrar utredningen om de uppgifter som militärled- ningens rådgivande nämnd enligt förordningen (1978:879) har. Om behov finns bör nämnden som ett naturligt inslagi sin verksamhet kunna vidga insy- nen i försvarsmakten.
Utredningen konstaterar att det ankommer på regeringen att styra verk- samheten vid försvarsmakten och att ansvara inför riksdagen härför. För- svarsministern är det statsråd som har det omedelbara ansvaret för verksam- heten inom försvaret. Försvarsministern stöds i sitt arbete av försvarsdepar- tementet. Utredningen anför att det naturliga sättet att balansera överbefäl- havarens utökade befogenheter är att säkerställa att försvarsdepartementet får den kompetens och kapacitet som behövs för att regeringen och försvars- ministern skall kunna styra och kontrollera verksamheten.
I delbetänkandet presenteras också inriktningen av utredningens fortsatta arbete. I huvudsak kommer detta att inriktas på tre områden; ledningsorga- nisationen för den civila delen av totalförsvaret, verksamheten vid de ge- mensamma myndigheterna för att pröva deras förhållande till den nya myn- 44
digheten försvarsmakten och ansvarsfördelningen för övriga myndigheter Prop. 1991/92:102 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Kapitel 1 Utredningen redovisar slutligen också sin syn på vad som behöver utveck- las internt inom försvarsdepartementet och inom myndigheten försvarsmak- ten, nuvarande myndigheten överbefälhavaren för att utredningens förslag skall kunna genomföras. Regeringen behandlar detta i avsnitt 7.1, Fortsatt utvecklingsarbete.
2.1.3 Remissinstanserna
Remissyttranden har lämnats av överbefälhavaren, som har lämnat svar ef- ter militärledningens hörande, överstyrelsen för civil beredskap och berörda fackliga organisationer. Dessutom har ett antal synpunkter på delbetänkan- det inkommit från landshövdingarna i Nedre Norrlands civilområde, från Skövde kommun och från riksrevisionsverket.
Överbefälhavaren (ÖB) ställer sig i sitt remissvar positiv till att försvars- makten utgörs av en sammanhållen myndighet med en chef som biträds av ett högkvarter.
ÖB anser att utredningen inte har tagit hänsyn till de speciella förhållan- den som finns för Övre Norrlands- resp. Nedre Norrlands militärområden. ÖB förordar därför att antalet militärområden i stället blir fyra. ÖB anser att organisationen på detta sätt kan svara upp mot de krav som ställts på ledningssäkerhet i krig.
När det gäller den lägre regionala organisationen så har ÖB inget att erinra mot utredningens förslag med undantag för att han anser att en struk- tur med fyra militärområden förutsätter att fyra tlygkommandon bibehålls.
Överbefälhavaren anser att försvarsgrenscheferna, när det gäller produk- tionen, skall vara direkt underställda ÖB. Vidare anser ÖB att försvars- grenscheferna bör ingå i militärledningen istället för huvudavdelningsche- ferna.
När det gäller utredningens uppskattade besparingar anför ÖB följande. ÖB delar uppfattningen om att besparingar skall och måste göras, men pekar samtidigt på att det inte går att fastställa de reella besparingarna förrän de- taljorganisationen är klar. ÖB uppskattar de möjliga besparingarna av sitt alternativa förslag till 45 miljoner kr. mindre än de 475 miljoner kr. som an- förs i utredningen. ÖB menar att detta uteslutande beror på förslaget om fyra militärområden resp. fyra flygkommandon. ÖB anser dock att delar av besparingen är beaktade i planeringen.
Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) anför i sitt yttrande att förslagen om en sammanhållen myndighet underlättar samverkan mellan det militära och det civila försvaret. ÖCB instämmer också i att militär- och civilområ- dena skall ha geografiskt sammanfallande gränser.
ÖCB anser att fem militärområden resp. fem civilområden är att föredra ur civil synpunkt. ÖCB anser att beslut om antalet militärområden inte bör fattas nu utan föreslår att regeringen skall invänta utredningens fortsatta ar- bete med det civila försvaret. ÖCB anser att ett beslut om tre militär- resp. civilområden skulle innebära minskad säkerhet i det civila försvarets stöd till försvarsmakten. 45
Officerarnas Riksförbund ansluter sig i huvudsak till utredningens förslag. Prop. 1991/92:102 Förbundet pekar särskilt på att hanteringen av personalfrågor kräver en en— Kapitel 1 hetlig och klar ledning av försvarsmakten.
Försvarets civila tjänstemannaförbund (FCT F), ställer sig i huvudsak bakom utredningens förslag. Förbundet förutsätter emellertid att den nya myndigheten bildas på ett sådant sätt att personalens anställningsvillkor och anställningsort bibehålls. FCT F menar vidare att försvarsgrenscheferna bör vara direkt underställda överbefälhavaren och ingå i militärledningen.
Förbundet anser vidare att delar av de rationaliseringsvinster som görs bör användas dels till kompetensutveckling av den anställda personalen dels till att lösa awecklingsproblem av övertalig personal. Förbundet förordar att den nya myndigheten inrättas den 1 juli 1994 eftersom man menar att denna stora förändring måste göras på ett sådant sätt att personalen känner delak- tighet.
Svenska Officersförbundet bejakar utredningens förslag till organisations- struktur, dock under vissa förutsättningar. Förbundet menar att det är viktigt att försvarsgrensidentiteten kan bevaras och utvecklas. Försvarsgrensche- ferna måste därför enligt förbundet ges ställning och uppgifter i organisatio- nen som säkerställer denna inriktning. Förbundet anser med anledning av detta att försvarsgrenscheferna skall vara direkt underställda ÖB och ingå i militärledningen.
Vidare anför Officersförbundet att de förestående rationaliseringarna un- derstryker vikten av att inte höja pensionsåldern för officerare, utan att det snarare att är viktigt att sänka pensionsåldern för att möjliggöra en tillräck- ligt ung officerskår.
Förbundet anser att den nya myndigheten skall inrättas först den 1 juli 1994. Eftersom försvaret i sin helhet just nu står inför stora förändringar an- ser förbundet att det vore olämpligt att samtidigt genomföra stora föränd- ringar i ledningsorganisationen eftersom denna behövs som stöd i det nuva- rande omstruktureringsarbetet.
Statsanställdas förbund (SF) ansluter sig i huvudsak till utredningens för- slag. Förbundet vill emellertid peka på att genomförandet av ÖB:s verksam- hetsidé (VI 90) kan innebära att stödproduktionen lågprioriteras och blir en belastning för krigsförbanden. Detta kan enligt förbundet avhjälpas genom att krigsförbanden och stödproduktionen ekonomiskt balanseras så ingen hämmar den andre. SF anser vidare att de besparingar som uppnås om för- slaget genomförs skall användas till en förstärkning av områdena ekonomi- styrning, juridik och personal.
Riksrevisionverket (RRV) har också överlämnat synpunkter på delbetän- kandet. RRV har inget att erinra mot utredningens förslag. RRV pekar emellertid på svårigheter att mäta effekter inom försvarsmakten. RRV me- nar att de resultatmått som används idag är dåligt anpassade till den styr- och kontrollinformation som behövs vid övergången till resultatstyrning där krigsförbanden sätts i centrum.
Länsstyrelserna i Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtands län (Nedre Norrlands civilområde) anser att en hopslagning av militärområdena i norra Sverige skulle försvaga totalförsvaret i Norrland i en omfattning som inte står i proportion till de besparingar som uppnås. Länsstyrelserna anför också 46
att om militärområdena i Norrland slås ihop bör dagens organisation med två civilområden i Norrland ändå behållas.
Skövde kommun förordar i sitt yttrande över delbetänkandet att antalet militärområden, med hänsyn till den civila beredskapens krav, fortfarande bör vara fem.
Skövde kommun anser att om militärområdena i Södra resp. Västra Sverige slås ihop så bör militärområdesstaben lokaliseras till Skövde istället för till Kristianstad. Skövde kommun lämnar också förslag till lämpliga loka- ler i Skövde samt kostnadsförslag vid hyra av kommunens lokaler.
2.1.4 Regeringens överväganden
Regeringens styrning av försvarsmakten
När det militära försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE), infördes i början av 1970-talet, var ett av de uttalade syftena att uppmärksamheten skulle riktas mot resultaten av fredsverksamheten, dvs. krigsförbandens krigsduglighet och beredskapsuppgifter. Under 1970-talet och en stor del av 1980-talet fick styrningen i resultattermer emellertid stå tillbaka för styrning i produktionstermer.
Från senare delen av 1980-talet har regeringen åter uppmärksammat frå- gorna om ledningen och styrningen av försvarsmaktens verksamhet i fred. Styrformerna har setts över och utvecklats. Överbefälhavaren har också ut- vecklat en verksamhetsidé (VI 90) för hur ledningen av försvarsmakten i fred bör gå till, i syfte att säkerställa att krigsförbandschefens ställning blir tydlig i produktionsprocessen.
I och med regleringsbrevet för budgetåret 1991/92 styr regeringen genom- förandet av försvarsmaktens verksamhet i fred med resultatmål och resul- tatkrav.
Enligt regeringens mening bör nu ytterligare och avgörande steg tas för att statsmakterna skall styra försvarsmaktens verksamhet i fred genom att mål och krav relateras till krigsförbanden. Ledningssystemet har numera i hu- vudsak de tekniska egenskaper som behövs för detta. De praktiska formerna för styrningen behöver emellertid utvecklas för att den i högre grad än idag skall kunna följas upp.
I resultatstyrning ingår också att ansvar bör kunna utkrävas för de resultat som nås. Det betyder att regeringen skall rikta uppdrag innehållande uppgif- ter, resurser och handlingsregler till en för försvarsmaktens krigsduglighet och beredskap ansvarig myndighet. Dagens organisation utgör emellertid hinder för att dessa intentioner skall kunna förverkligas. Det förslag till led- ningsorganisation som regeringen presenterar i det följande bygger på en tillämpning och utveckling av ledningssystemet i enlighet med vad som nu har skisserats.
Regeringen och försvarsmakten
Utgångspunkten för regeringens förslag avseende _uppgifts- och ansvarsför- delning mellan myndigheterna är att riksdag och regering formulerar de så- kerhets- och försvarspolitiska målen. Utifrån de försvarspolitiska målen —
Prop. 1991/921102 Kapitel 1
och med beaktande av de ekonomiska förutsättningama — bör regeringen Prop. 1991/922102 ställa upp mål och krav för den krigsorganisation som skall finnas. Kapitel ]
Regeringen bör ge försvarsmakten i uppdrag att utveckla och vidmakt— hålla en krigsorganisation i olika tidsperspektiv. Därvid bör anges de vikti- gare krigsförbandens kvantitet och kvalitet. Regeringen kan således sägas beställa en viss krigsorganisation av myndigheten försvarsmakten.
När det gäller regeringens styrning och uppföljning av försvarsmakten är det angeläget att det i regeringskanslict och då närmast i försvarsdeparte- mentet finns resurser och kompetens i tillräcklig utsträckning. För närva- rande råder en obalans så till vida att de centrala militära staberna förfogar över resurser för bl.a. planering som är klart mer omfattande än motsva— rande resurser i regeringskansliet. Självfallet är det viktigt att myndigheter som bedriver verksamhet av den omfattning som är fallet inom försvarsmak- ten har möjlighet att snabbt och effektivt kan få fram ett fylligt planeringsun- derlag. Det är emellertid lika viktigt att regeringen har möjlighet att på ett kompetent sätt granska det underlag som myndigheterna lämnar samt följa upp och utvärdera verksamheten för att bedöma om den bedrivs effektivt och i överensstämmelse med statsmakternas intentioner. Försvarsdeparte- mentets resurser för styrning och uppföljning av verksamheten inom för- svarsmakten behöver därför förstärkas.
I samband med införandet av den nya sammanhållna myndigheten för- svarsmakten är det vidare viktigt att kompetensfördelningcn mellan rege- ringen och försvarsdepartementet å ena sidan och försvarsmaktsmyndighe- ten å andra sidan utformas så att de av statsmakterna uppställda målen och riktlinjerna kan förverkligas.
Det är i detta sammanhang också viktigt att peka på att regeringens förslag till en sammanhållen myndighet innebär att ansvaret för ekonomi och redo- visning blir tydligt. Detta ansvar, liksom ansvaret för att förbättra den sam- lade ekonomiadministrativa liksom juridiska kompetensen inom myndighe- ten, åvilar chefen för myndigheten försvarsmakten. Som regeringen anfört i årets budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil.1 s.56) kan de resurser som frigörs inom ramen för det rationaliseringskrav som regeringen ställer i första hand disponeras av myndigheterna för åtgärder som kan öka myndig- heternas redovisningsstandard och ekonomiadministrativa kompetens.
Försvarsmakten — en myndighet
Den krigsorganiserade försvarsmakten består för närvarande av flera myn- digheter som alla i vissa avseenden lyder direkt under regeringen. Detta kan formellt medföra besvärliga lydnads- och orderförhållanden i krig. Rege- ringen anser därför att den krigsorganiserade försvarsmakten bör utgöra en samlad myndighet, dock med en snävare avgränsning än vad som följer av dagens försvarsmaktsbegrepp. Myndigheten bör benämnas försvarsmakten och inrättas den 1 juli 1994.
Regeringen anser att flera skäl talar för att försvarsmakten även i fred bör vara en sammanhållen myndighet. Skälen kan sammanfattas enligt följande:
— i den svåra situation då övergång till krigsorganisation måste ske bör för-
ändringar i lydnads- och ansvarsförhållanden undvikas, 48
— militära operationer utförs även i fred vilket förutsätter rättsligt och prak- Prop. 1991/92:102 tiskt godtagbara former för ordergivning, Kapitel 1 — i en spänningsfylld situation kan övergången från freds- till krigstillstånd vara oklar varför befogenheterna så långt som möjligt på denna grund måste vara desamma i fred och i krig. Det är mot denna bakgrund en väsentlig fördel att ansvarsfördelningen inom försvarsmakten präglas av kontinuitet, — oklarheten om olika myndigheters och chefers befogenheter och ansvar för verksamhetens resultat upphör med en sammanhållen organisation, vilket innebär att effektivitetsvinster i betydande omfattning erhålls.
Regeringen anser därför att den egentliga försvarsmakten även i fred bör vara en sammanhållen myndighet. Detta betyder emellertid inte att all verk- samhet som utförs i det, som för närvarande betecknas som försvarsmakten, skall ingå i den nya myndigheten försvarsmakten. I första hand bör den nya myndigheten omfatta den verksamhet som för närvarande bedrivs vid de myndigheter som hör till huvudprogram 1—4, dvs. arméförband,'marinför- band, flygvapenförband och operativ ledning. Beträffande de gemensamma myndigheterna i huvudprogram 5 kommer utredningen i det fortsatta arbe- tet att pröva vilka av dessa verksamheter som bör ingå i den nya myndighe- ten försvarsmakten. Regeringen awaktar därför utredningens förslag innan slutlig ställning tas till vilka verksamheter som skall ingå i försvarsmakten.
Försvarsmaktens centrala nivå
Den nya sammanhållna myndigheten försvarsmakten bör ledas av en chef. Regeringen anser att benämningen överbefälhavare är väl inarbetad och lämplig att behålla. Därför bör chefen för myndigheten försvarsmakten även i fortsättningen kallas överbefälhavare. Inför regeringen svarar överbefälha- varen för hela försvarsmakten dvs. det operativa krigsförberedelsearbetet samt försvarsmaktens krigsduglighet och beredskap. I rollen som överbefäl- havare ligger också ansvaret för personal- och ekonomifrågor samt för in- ternrevision och resultatuppföljning inom försvarsmakten. I och med detta förslag med en sammanhållen myndighet som skall ledas av en chef med ett odelat ansvar förbättras möjligheterna för regeringen att utkräva ansvar för de resultat som nås.
Vid ledningen av myndigheten försvarsmakten bör överbefälhavaren bit- rädas av ett allsidigt sammansatt ledningsorgan vilket bör benämnas hög- kvarteret. Denna benämning bör användas både i krigsorganisationen och i grundorganisationen.
Utredningen har lämnat förslag till principer för indelning och organisa- tion av högkvarteret.
Vid den närmare utformningen av högkvarteret är det angeläget att be- akta tlera faktorer som f.n. är föremål för fortsatt utredande. Bl.a. måste överväganden göras om var den verksamhet som f.n. utförs av de gemen- samma huvudprogram 5 myndigheterna skall bedrivas och hur de skall styras i framtiden. Frågor som rör insynen i och kontrollen över en sammanhållen försvarsmaktsmyndighet måste också övervägas. Här återfinns vidare frågor 49
om huruvida myndigheten bör ledas av en styrelse eller om ett organ av det Prop. 1991/92:102 slag som den nuvarande militärledningens rådgivande nämnd utgör bör fin- Kapitel '] nas kvar eventuellt med ändrade befogenheter.
Regeringen är därför inte beredd att nu ta ställning till den närmare orga- nisatoriska indelningen av högkvarteret. Dessa frågor kräver ytterligare överväganden. Till avgörande delar hör de nämnda frågorna till det område som är föremål för utredningens fortsatta arbete. Beslut om den närmare utformningen av myndighetens inre organisation hör till regeringens an- svarsområde. Regeringen avser dock att återkomma till riksdagen med en redogörelse för vilka slutliga överväganden som gjorts i frågan om högkvar- terets organisation.
Högre regional nivå
Utredningen har övervägt om det med hänsyn till reduktionen av antalet kvalificerade förband samt kommunikations- och informationsteknikens ut- veckling är tillräckligt att den operativa ledningen i krig utövas enbart från central nivå. Utredningen har emellertid funnit att en högre regional nivå alltjämt behövs. Regeringen delar denna uppfattning. .
Utredningen har behandlat frågan om antalet militärområden. Beträf— fande de två militärområdena i Norrland har utredningen vägt ledningssä- kerhet i krig mot beräknade besparingseffekter och därvid funnit att riskerna från ledningssynpunkt med _en sammanslagning av militärområdet i Nedre Norrland med militärområdet i Övre Norrland inte är större än att de kan accepteras.
Vad sedan gäller antalet militärområden i södra Sverige är enligt utred- . ningen en sammanslagning av militärområdet i Södra Sverige med militär- området i Västra Sverige motiverad av såväl besparings- som av effektivitets- skäl.
Regeringen ansluter sig till utredningens överväganden och föreslår därför att den operativa ledningen av försvarsmakten under överbefälhavaren på högre regional nivå skall utövas av tre militärbefälhavare med operativt an- svar för regionens försvar. Minskningen av antalet militärområden skall ske genom att Södra och Västra militärområdena resp. Nedre Norrlands och Övre Norrlands militärområden läggs samman. Det ankommer på rege- ringen att besluta om benämningen av de tre militärområdena. I det fortsatta arbetet kommer regeringen att uppdra åt överbefälhavaren att lämna förslag till gräns mellan militärområdena i mellersta och norra Sverige. Bl.a. bör närmare övervägas vilket militärområde Gävleborgs försvarsområde skall tillhöra.
För att militärbefälhavarna skall kunna utöva en effektiv ledning i krig bör de vara kaderbemannade och liksom hittills vara organiserade också i fred för att förbereda den operativa verksamheten. Vidare skall de ställa krav på krigsförbandens utveckling samt kontrollera uppnådda resultat.
I avsnitt 2.5 Grundorganisationen behandlar regeringen frågan om lokali- sering av militärområdesstaberna.
Utredningen kommer i sitt fortsatta arbete att behandla den civila delen av totalförsvaret. Som en utgångspunkt för detta arbete bör gälla att militär- 50 områden och civilområden skall ha geografiska gränser som sammanfaller.
Lägre regional nivå Prop. 1991/92:102 Den taktiska ledningen i krig utförs av fördelningschefer, försvarsområdes- Kapitel 1 befälhavare, marinkommandochefer och flygkommandochefer.
Fördelningschefcrnas antal bestäms av antalet fördelningar, vilket i sin tur följer av antalet brigader. Med ledning av nu aktuell planering bör antalet fördelningar vara sex. En fördelningschef och dennes kaderstab bör i fred administrativt knytas till en lämplig militärområdesstab eller försvarsområ- desstab.
Försvarsområdesbefälhavaren svarar, liksom hittills, för den territoriella ledningen. Om det är lämpligt bör chefen för enheter inom marinen eller flygvapnet kunna fullgöra försvarsområdesbefälhavarens uppgifter.
Motsvarande organisation skall också finnas i fred. De huvudsakliga upp- gifterna är att genomföra krigsplanläggning, att leda produktionen av de egna krigsförbanden på uppdrag från högkvarteret och att leda ingripanden mot kränkningar av svenskt territorium.
Försvarsområdena motsvarar länen och det skall finnas en försvarsområ- desbefälhavare för varje försvarsområde i fred. Norrbottens län bör dock, liksom f.n., bestå av tre försvarsområden. I syfte att åstadkomma en be- gränsning av resursanvändningen i fred, bör varje försvarsområdesstabs re- surser anpassas till de uppgifter som oundgängligen behöver utföras. Detta innebär att försvarsområdcsstabernas omfattning kan variera starkt.
Antalet marinkommandon i fred skall även fortsättningsvis vara fyra, nämligen västkustens, sydkustens, ostkustens och norrlandskustens marin- kommando (MKV, MKS, MKO och MKN). Militärområdet i södra Sverige kommer således att innehålla två marinkommandon. Resurserna vid de fyra marinkommandona måste anpassas till de uppgifter som oundgängligen be- höver utföras i fred. Detta innebär att marinkommandonas omfattning kan variera starkt. MKV och MKS bör även i fortsättningen fullgöra försvarsom- rådesuppgifter.
Tre flygkommandon bör finnas för att leda flygstridskrafterna. De nuva- rande fyra luftförsvarssektorförbanden i landet skall ombildas till tre flyg- kommandoförband med gränser som i stort överensstämmer med militärom- rådenas. Organisatoriskt sker detta genom att de båda luftförsvarssektorför- banden i Norrland läggs samman till ett flygkommandoförband. I avsnitt 2.5 Grundorganisationen återkommer regeringen till frågan om lokalisering av flygkommandostaberna.
De gemensamma myndighetema inom huvudprogram 5
I den sammanhållna försvarsmaktsmyndighet som föreslås bildad skall ingå den verksamhet som bedrivs inom huvudprogram 1—4, dvs. arméförband, marinförband, flygvapenförband och operativ ledning.
De gemensamma myndigheterna skall lyda direkt under regeringen. För- svarsmaktens behov av produktion och stödverksamhet från de gemen- samma myndigheterna bör styras med uppdrag från myndigheten försvars- makten. Myndigheterna skall lyda direkt under regeringen. Instruktionsen- liga uppgifter och även separata regeringsuppdrag kan bli aktuella i fråga om . 51
viss myndighetsutövning och tillsyn samt i fråga om annan verksamhet som har särskild politisk betydelse.
I utredningens fortsatta arbete kommer de gemensamma myndigheternas verksamhet att behandlas. Denna kommer då att delas in i sådan verksamhet som måste ingå i den snävare avgränsningen försvarsmakten, sådan verk- samhet som för försvarsmaktens räkning bör utföras av en särskild myndig- het och sådan som kan tillgodoses av andra myndigheter och företag. Utred- ningen kommer också att pröva om all verksamhet som för närvarande be- drivs inom huvudprogram 1—4 behöver ingå i försvarsmakten. Regeringen återkommer därför till riksdagen när det bl.a. gäller den verksamhet som f.n. bedrivs vid de gemensamma myndigheterna.
Besparingar
I regeringens direktiv anges att utredningen skall pröva och redovisa konse- kvenserna av sammantagna besparingar på central, högre regional och lägre regional nivå om ca en tredjedel av nuvarande resursanvändning för ledning i fred.
Utredningen konstaterar att de resurser som för närvarande används för ledningen i fred inom huvudprogram 1—4 uppgår budgetåret 1991/92 till ca 2 500 årsarbetskrafter till en kostnad av ca 1 500 miljoner kr. per år.
Utredningens samlade bedömning är att förslagen, efter fullt genomfö- rande, innebär besparingar i resursanvändningen för ledning i fred på ca 800 årsarbetskrafter eller ca 475 miljoner kr. per år. Till dessa omedelbara bespa- ringar kommer att kostnaderna för teknisk utrustning för militärområdessta- ber och för ledning av flygstridskrafter kan begränsas. Dessa kostnader kom— mer i framtiden att bli alltmer betydande, varför det är viktigt att antalet ledningsenheter begränsas så långt möjligt. Vidare bör, enligt utredningen, besparingar kunna göras genom att anpassa materiel- och verkstadsförvalt— ningarna till militärområdesindelningen.
Det är dessutom utredningens uppfattning att effektivitetsvinster upp- kommer genom att awägningarna kan bli bättre, genom att produktionen i försvarsmakten kan utföras rationellare och genom att verksamheten vid de gemensamma myndigheterna bättre anpassas till behoven. Omfattningen av dessa vinster säger sig dock utredningen för närvarande inte kunna bedöma.
Som regeringen tidigare har redovisat i detta avsnitt anser överbefälhava- ren att besparingar skall och måste göras.
Regeringens uppfattning är att möjligheterna till beSparingar, efter fullt genomförande, i huvudsak är i den omfattning som utredningen bedömer. Regeringen vill emellertid peka på att effekterna av de föreslagna åtgär- derna kan realiseras först efter det att förslagen har genomförts. Regeringen konstaterar dessutom att en del av besparingarna redan har inräknats i över- befälhavarens underlag till regeringen. Förslagen innebär också att över- gångskostnader kan komma att uppstå vid inrättandet av den nya myndighe- ten. Enligt regeringens mening är det mot denna bakgrund inte möjligt att nu bedöma de sammantagna nettobesparingarna.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
Tidsplan för genomförande Prop. 1991/92:102
Regeringen förslår att den nya indelningen med tre militärområden och or- Kapitel 1 ganisationen på lägre regional nivå skall vara genomförd senast den 1 juli 1993. Förändringarna genomförs så att nuvarande berörda milo-myndighe— ter läggs ned och de nya myndigheterna inrättas. Förändringen beträffande ledningen av flygstridskrafterna genomförs så att nuvarande två luftförsvars- sektorförband i Norrland läggs ned och ersätts av ett flygkommandoförband. De övriga två luftförsvarssektorförbanden ombildas till flygkommandoför- band. Flygkommandoförbandcn övertar efterhand de uppgifter som nu ut- förs av chefen för första flygeskadern. Det är regeringens avsikt att ge över- befälhavaren i uppdrag att göra översyner av resursdimensioncringen av verksamheten på högre och lägre regional nivå.
Mot bakgrund av behovet av fortsatta överväganden beträffande högkvar- terets organisation m.m. samt förberedelsearbete med författningar och in- terna föreskrifter m.m., anser regeringen att den nya försvarsmaktsmyndig- heten skall inrättas den 1juli 1994. Samtidigt läggs de myndigheter ner som ingår i huvudprogram 1—4. Överbefälhavaren bör efter framställan till rege- ringen kunna vidta inledande åtgärder från hösten 1992.
Hänvisningar till S2
2.2. Läget inom försvarsmakten 2.2.1 Allmänt
Försvarsmaktens krigsorganisation omfattar för närvarande bl.a. följande förband.
Armén: 7 fördelningsramar 21 fördelningshaubitsbataljoner 22 luftvärnsbataljoner varav 2 med medellång räckvidd 21 brigader varav 10 infanteribrigader
5 norrlandsbrigader 5 pansarbrigader 1 mekaniserad brigad 230 000 man territorialförsvar 100 000 man hemvärn
Marinen: 3 helikopterdivisioner
] kustkorvettdivision 2 robotbåtdivisioner 4 patrullbåtsdivisioner 3 vedettbåtsdivisioner 12 undervattensbåtar 4 minkrigsavdelningar 19 spärrbataljoner 6 amfihic-/rörliga spärrbataljoner 1 tungt kustrobotbattcri 3 rörliga kustartillerhataljoner
10 000 man territorialförsvar 53
Flygvapnet: 11 stridslednings- och luftbevakningsbatal- joner 26,5 flygdivisioner (20 fredsorganiserade) varav 3 jaktflygdivisioner (J 35 J) 8 jaktflygdivisioner (JA 37) 5,5 attackflygdivisiloncr (AJ 37) 6 spaningsflygdivisioner (S 37) (3 fredsorganiserade) 4 lätta attackflygdivisioner (SK 60) (utnyttjas i fred som skolflygplan) 1 transportflygdivision (Tp 84) 30 basbataljoner 10 000 man territorialförsvar
Den operativa 1 central ledning (högkvarteret) ledningen om— 5 militärområdesstaber fattar bl.a.: 1 rörlig militärområdesförstärkningsstab 5 militärområdesunderhållsledningar Härutöver finns 23 försvarsområdesstaber för ledning på 4 marinkommandostaber den regionala 1 rörlig marin ledningsstab nivån bl.a.: 3 marindistrikt 1 flygeskaderstab 4 luftförsvarssektorstaber
Regeringens bedömning, som grundar sig på överbefälhavarens underlag, är att det militära försvaret i flera avseenden har en god förmåga. Den anställda personalen är kunnig och andan och motivationen hos de värnpliktiga är god. Vidare har försvarsindustrin utvecklat och levererat materiel med hög standard. Moderna vapen- och sambandssystem håller hög internationell klass.
Regeringen vill trots detta peka på ett antal faktorer som delvis ger en an- nan bild av läget inom totalförsvarets militära del. Allt färre förband har kunnat ges tillräckliga resurser för materiell förnyelse, utbildning och sam- träning. Antalet moderna och välutbildade förband har fortsatt att minska. Vid de förband där krigsdugligheten har eftersatts, varierar tiden för återtag- ning av denna från någon vecka till flera månader.
Stora delar av arméförbanden samt vissa marinförband är begränsat an- vändbara direkt efter mobilisering.
I många fall är stridskrafternas uthållighet begränsad på grund av brister i tillgången på ammunition och reservdelar.
Av det underlag överbefälhavaren har lämnat inför försvarsbeslutet fram- går att överbefälhavaren delar här gjorda bedömningar.
I det följande redovisar regeringen en i huvudsak problemorienterad hu- vudprogramvis gjord bedömning av stridskrafterna.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
2.2.2 Arméstridskrafterna Prop. 1991/92:102 Krigsduglighcten inom arméstridskrafterna varierar. De förband som är av- Kapitel ] sedda för strid vid bl.a. de viktigare infallsportarna har i huvudsak hög dug- lighet. Allt fler av arméns krigsförband kräver dock enligt regeringens uppfatt- ning viss tid för att återfå stridsduglighetcn för att kunna lösa uppgifter direkt efter mobilisering. Behov av kompletterande utbildning m.m. är vid många förband av den omfattningen att förbanden bedöms vara allsidigt använd- bara först efter varierande tider, som i vissa fall kan uppgå till ett par måna- der. Allvarligast är att många förband har bristeri materiell kvalitet, vilket tar flera år att rätta till. En stor del av ledningsförbanden har reducerad kapacitet bland annat på grund av att befintlig sambandsmateriel är föråldrad och funktionen inte an- passad till dagens telestridsmiljö. Brigadernas förmåga till strid i mörker är låg då flera vapensystem saknar eller har dålig mörkerkapacitet.
Stridsfordonen uppfyller inte de kvalitativa krav som motiveras av tänk- bara uppgiftcr i krig.
Pågående omorganisation av territorialförsvarsförbanden medför en svacka i krigsdugligheten i awaktan på att den nya organisationen intagits och övats.
Kvalificerad artilleriammunition behöver fredsanskaffas för att artilleri- förbanden skall kunna nå effekt även mot stridsfordon.
Mobiliseringstiderna kan i flera fall antas bli för långa. Många förband med lokalt bundna uppgifter saknar ett tillräckligt fortifi- katoriskt skydd för att, i ett tidigt krigsskede, kunna uppnå förväntad strids- effekt. '
Hänvisningar till S2-2
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt Totalförsvarets utveckling till och med budgeåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93
2.2.3. Marinstridskrafterna
Marinens krigsförband bedöms av regeringen kunna mobilisera inom anbe- falld tid och de förband som är rustade i fred bedöms kunna lösa sina huvud- uppgifter redan före genomförd mobilisering, men med begränsad uthållig- het.
Brister i samträning och samövning föreligger på grund av inställda eller reducerade krigsförbandsövningar.
Marinens basförband, vissa ledningsförband samt mindre delar av kustar- tilleribrigaderna har begränsad krigsduglighet. För att lösa stridsuppgifter krävs för dessa förband en till tre veckors kompletterande utbildning. Brister föreligger beträffande fortifikatoriskt skydd för förband med skydds- och försvarsuppgifter.
Senareläggningar och reduceringar av materielanskaffningen har skett och omsättning av äldre förband har skjutits på framtiden för att öka takten i uppbyggnaden av ubåtsskyddet och för att höja incidentberedskapen. Un- derhåll har begränsats av samma skäl. Sammantaget har därmed skapats ett växande behov av underhåll inom befintliga system och av materiell för- nyelse. 55
2.2.4. Flygstridskrafterna
Huvuddelen av flygstridskrafterna kan enligt regeringens bedömning lösa sin uppgift. Den omfattande satsningen på grundläggande utbildning inom flygvapnet har dock medfört att den taktiska förmågan har blivit eftersatt. Det ackumulerade taktiska utbildningsbehovet kan därför komma att nega- tivt påverka initialeffekten i ett inledningsskede.
Vissa av stridslednings- och luftbevakningsförbanden har en begränsad förmåga att lösa sina huvuduppgifter.
Den knappa tillgången på jaktrobotar och den försenade utbyggnaden av flygbassystemet innebär begränsningar främst i luftförsvarets uthållighet.
Attackflygförbandens förmåga till insats mot markmål är begränsad på grund av att vissa typer av attackvapen saknas.
Vid ett utdraget kris— och neutralitetsskede kan" tillgången på rescrvmate- riel bli gränssättande för förmågan.
Bristen på materiell kvalitet vid stora delar av basförbanden är allvarlig. Den reducerar förbandens uthållighet och tar lång tid att åtgärda.
2.2.5. Den operativa ledningen
Det operativa ledningssystemet har enligt regeringens mening sammantaget en godtagbar förmåga. Svagheter inom vissa underrättelsesystem medför be— gränsningar i möjligheterna att tidigt inhämta underrättelser i kris och krig. Inom sambandssystemen föreligger materiella brister, vilket påverkar led— ningssystemets uthållighet och flexibilitet.
2.2.6. Operativ förmåga
Försvarsmaktens sammantagna förmåga gentemot kust- och gränsinvasion då allmän mobilisering inte hunnit genomföras har, enligt överbefälhavaren, minskat och är i dag och under de närmaste åren begränsad. Möjligheterna att redan i kustzonen hejda ett angrepp är osäkra. Både materiellt och ut- bildningsmässigt föreligger ett stort återtagningsbehov.
För att ge försvarsmakten förmåga att genomföra en kontrollerad uthållig försvarsoperation, då angriparens anfallskraft inte kunnat brytas kust- respektive gränsnära, erfordras en återtagningstid längre än ett år. Främst måste uthålligheten förbättras.
Förmågan att möta påfrestningar i fred och på låga konfliktnivåer har ökat under 1980-talet. Brister finns dock i ubåtsskyddsförmågan.
Förmågan att möta s.k. strategiska överfall är enligt överbefälhavaren i huvudsak tillfyllest. Delar av sjö- och flygstridskrafterna har dock begräns- ningar i sin uthållighet.
Regeringen konstaterar utifrån överbefälhavarens redovisning att för- svarsmaktens operativa förmåga, bedömd främst i relation till uppgifterna enligt 1987 års försvarsbeslut och den i anslutning därtill föreliggande mili- tära kapaciteten i omvärlden, uppvisar brister i såväl materiellt som utbild- ningsmässigt avseende.
Regeringen finner dock samtidigt, att denna bedömning måste komplette-
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
ras i olika avseenden för att kunna tjäna som utgångspunkt för försvarsmak- Prop. 1991/92:102 tens långsiktiga utveckling. Följande förhållanden måste sålunda vägas in: Kapitel ]
1. den genomgripande förändringen av den politiska och militära maktbalan- sen i Europa,
2. det politiska och militära sönderfallet inom det forna Sovjetunionen,
3. de av bl.a. denna omvärldsutveckling föranledda förändringarna av för- svarsmaktens uppgifter, redovisade i avsnitt 1.8.3 ovan.
Regeringen finner, att vissa av de av överbefälhavaren bedömda operativa bristerna minskar i betydelse då ovanstående förhållanden vägs in. Bristerna har dock oförändrad betydelse i samband med försvarets fortsatta utveck- ling.
De förslag till stridskrafternas fortsatta utveckling som presenteras i det följande grundar sig på den bedömning av läget inom försvarsmakten som redovisas ovan.
Hänvisningar till S2-2-6
2.3. Stridskrafternas fortsatta utveckling 2.3.1 Arméstridskrafterna
Regeringen föreslår att följande inriktning skall gälla beträffande armé- stridskrafternas fortsatta utveckling.
Det viktigaste för arméstridskrafterna är att säkerställa den kvalitativa ut- vecklingen, vilken av olika skäl under lång tid har måst eftersättas. Genom följande förslag till krigsorganisation kan utrymme skapas för att åstad- komma en materiell förnyelse och höjd kvalitet i utbildningen. Regeringen anser att detta är möjligt genom ett visst resurstillskott men framförallt ge- nom en fortsatt hård omstrukturering inom grundorganisationen. De grund- organisatoriska konsekvenserna och förslagen, med hänsyn till krigsorgani- sationsutvecklingen, redovisas i avsnitt 2.5.1
Krigsorganisationen bör enligt regeringens mening omfatta bl.a. 16 briga- der. Dessa skall ges en på sikt tillräcklig kvalitet. Den eftersträvade kvalite- ten skall avse både personal och materiel. Det är således av vikt att planering genomförs så att en bra grundutbildning samt tillräcklig och regelbunden re- petitionsutbildning kan genomföras.
Regeringen föreslår i avsnitt 2.1 att antalet fördelningsstaber bör vara sex under perioden. Dessa staber bör kaderbemannas i fred och ges ansvar för förbandsproduktionen inom respektive område.
Fördelningsstabernas ledningsförmåga bör förbättras bl.a. genom att ny sambandsmateriel tillförs. För fördelningsförbanden bör i övrigt gälla bl.a. följande.
J ägarförbanden bör bibehållas på i stort nuvarande nivå och ges förbättrad förmåga främst avseende mörkerstrid. Pansarvärnsförmågan bör förbättras bl.a. genom utökad mörkerkapacitet.
Artilleriförbanden bör ges ökad förmåga genom att fördelningshaubitsba- taljoner 77 B organiseras. Kvalificerad ammunition, bl.a. hårdmålsammuni- tion, bör anskaffas. Artillerilokaliseringsradar bör utvecklas och om möjligt anskaffas med början under första perioden. Antalet artilleribataljoner bör 57 kunna minskas något genom att antalet pjäser i några bataljoner utökas.
Luftvärnsförbandens förmåga att verka i mörker förbättras i och med in- förande av robotsystem 90. Nytt luftvärnssystem med medellång räckvidd bör anskaffas.
Ingenjörförbanden bör ges en utveckling så att vissa nya typer av fördel- nings- och norrlandsförband organiseras. Fördelningsunderhållsbataljoner bör organiseras för att förbättra underhållsfunktionerna.
De fristående stridsvagnsbataljonerna för Övre Norrland inordnas i den mekaniserade brigaden och tillförsel av nya stridsvagnar bör påbörjas.
Infanteribrigadcrna, som för närvarande uppgår till tio, bör reduceras till sex. Dessa bör ges en utveckling mot högre kvalitet såväl personellt som ma- teriellt. Organisatoriskt sker tillförsel av en skyttebataljon per brigad från de brigader som awecklas genom detta och tidigare beslut. Vissa av brigaderna bör ges ytterligare förmåga genom att en av bataljonerna utrustas med strids- fordon 90. På sikt bör målet vara att samtliga brigader tillförs stridsfordon 90 till en bataljon. En betydande materiell förnyelse bör kunna åstadkommas genom bl.a. nya vapensystem och modernisering av befintlig materiel.
De nuvarande fem norrlandsbrigaderna bör reduceras till fyra och ges en kvalitetsutveckling motsvarande den för infanteribrigaderna. Stridsfordon 90 införs med prioritet vid norrlandsbrigaderna. Dessutom tillförs ytterligare ett luftvärnskompani robot 70 till varje brigad.
Pansarbrigadernas antal bör vara två på sikt. Tillförsel av nya stridsvagnar till en brigad påbörjas. Två av de nuvarande pansarbrigaderna bör tillföras renoverade stridsvagnar och omorganiseras till mekaniserade brigader. Stridsfordon 90 tillförs pansarbrigaderna, som dessutom förstärks i sin artil- lcrifunktion genom att haubitsbataljon 77 tillförs.
De mekaniserade brigaderna bör utvecklas genom att haubitsbataljon 77, pansarvärnsbataljon och luftvärnskompani robot 70 tillförs. Utöver den nu- varande mekaniserade brigaden i Mellansverige, som tillförs renoverade stridsvagnar, organiseras mekaniserade brigader i Skåne, på Gotland och i Övre Norrland. I Övre Norrland sker detta bl.a. genom att fristående strids- vagnsbataljoner och till mekaniserade bataljoner omorganiserade norr- landsskyttebataljoner inordnas.
Samtliga brigaders förmåga att genomföra mörkerstrid bör förbättras. Även brigadernas pansarvärnsförmåga bör vidareutvecklas. Det personliga skyddet förbättras genom anskaffning av kroppsskydd.
Territorialförsvaret bör organiseras i huvudsak av den volym värnpliktiga som fältförbanden förmår att avkasta. Detta innebär totalt ca 165 000 man. För dessa förband måste säkerställas en krigsduglighet som motsvarar upp- gifterna. Prioriterade territorialförsvarsförband t.ex. försvarsområdesskyt- tebataljoner, stadsskyttebataljoner och gränsbataljoner bör ges en materie- lutvcckling motsvarande den för skyttebataljon i infanteri- och norrlandsbri- gaden. Detta gälleri synnerhet i fråga om pansarvämsmateriel.
Hemvärnet bör ges en utveckling mot en organisationsstyrka om ca 125 000 man. Det är enligt regeringens mening angeläget att ålderssamman- sättning och befälskapacitet förbättras inom hemvärnet. '
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
Hänvisningar till S2-3
2.3.2. Marinstridskrafterna
Regeringen föreslår att följande inriktning skall gälla beträffande marinst- ridskraftcrnas fortsatta utveckling.
En kraftig reducering i marinens ledningsorganisation är nödvändig för att balans mellan stridande och understödjande förband skall uppnås. Den re- gionala bredden bör, i enlighet med vad som föreslås i avsnitt 2.1, bibehållas genom att de fyra marinkommandona kvarstår men reduceras vad gäller per- sonalinnehåll. Den rörliga marina ledningsorganisationen (RML) säkerstäl- ler enligt regeringen ledningsförrnågan i en kraftsamlingsriktning.
Helikopterorganisationen bör vidmakthållas under perioden. Regeringen
konstaterar att överbefälhavaren av främst ekonomiska skäl bedömmer att '
ubåtsjaktflygplanet tidigt kan utgå. Regeringen gör ingen annan bedömning, men anser att, innan en aweckling sker, möjligheterna bör ytterligare prövas att genom samutnyttjande mellan marinen och kustbevakningen kunna be- hålla denna funktion och därigenom kunna utnyttja redan gjorda investe- ringar för ubåtsskyddsfunktionen.
Regeringen avser att ge överbefälhavaren och kustbevakningen i uppdrag att utreda denna fråga.
Huvuddelen av ytstridsförbanden har idag en hög insats- och incidentbe- redskap under stor del av året. Den operativa tillgängligheten och förmågan är hög. Regeringen anser att beredskap och rustningsgrad bör anpassas för att möta uppkomna kriser i vårt närområde och hävda svenska intressen. Ubåtsskyddsförmågan skall härvid prioriteras.
Försvarsmaktens totala kapacitet för sjömålsbekämpning är god. För- mågan kommer under 1990-talet vara fortsatt hög genom befintliga ytattack- och ubåtssystem, nyanskaffade kustkorvetter, ubåtar och kustrobotssystem samt att AJS 37-systemet får ökade möjligheter till insats mot sjömål. Rege- ringen kan därför godta överbefälhavarens inriktning vilken innebär att inom marinstridskraftcrna de tre planerade ytstridsflottiljerna organiseras i en något långsammare takt än vad som tidigare har avsetts. Det innebär att serien om fyra stycken kustkorvetter typ Göteborg färdigställs, sex robot- båtar typ Norrköping moderniseras, åtta patrullbåtar typ Hugin modernise- ras, fyra patrullbåtar utgår tidigt och övriga robot- och patrullbåtar vidmakt- hålls. Denna inriktning, tillsammans med övrig tillgång till fartygs- och helikopterenheter, kommer att medge uppträdande i två insatsstyrkor för främst ubåtsjakt.
Regeringen anser att utvecklingen av nya allsidigt användbara ytstridsfar- tyg skall fortsätta.
Med hänsyn till ubåtsförbandcns betydelse såväl i invasionsförsvaret som i ubåtsskyddsuppgifterna anser regeringen att inriktningen tills vidare bör vara att vidmakthålla tolv ubåtar. Ubåt typ Gotland förses med tillsatsmaski- neri, TILLMA. Ubåt typ 2000 bör enligt regeringen utvecklas för att efter sekelskiftet kunna ersätta utgående ubåtar.
Minkrigsförbanden bör organiseras i tre minkrigsavdelningar. Förmågan till minröjning utökas genom att äldre minsvepare typ Arkö utgår och ersätts av ytstridsfartyg, som förutom minröjning också har ubåtsjakt, minering och övervakning som uppgifter. Regeringen delar överbefälhavarens bedöming
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
att ett minfartyg kan utgå tidigt varvid mineringsfunktionen på sikt övertas Prop. 1991/92:102 av tillkommande fartyg. Kapitel 1
Organiserandet av amfibieförband bör enligt regeringens mening fullföl- jas. Tre amfibiebataljoner bör under försvarsbeslutsperioden utrustats med nya stridsbåtar och därigenom uppnå full taktisk och operativ rörlighet,
Det ekonomiska utrymmet ger inte möjlighet att bibehålla nuvarande 19 spärrbataljoner. Enligt regeringen bör därför tolv bataljoner bibehållas och hotanpassas. Övriga bataljoner bör utgå ur krigsorganisationen. Gjorda in- vesteringar bör dock tillvaratas så länge de är kostnadseffektiva.
Regeringen anser vidare att ett antal ledningsförband iform av kustartille- ribrigadstaber även fortsättningsvis krävs för samordningen av områdesför- svaret främst i Stockholms skärgård, Blekinge, Göteborgs skärgård samt på Gotland.
Överbefälhavaren föreslår att pågående studier och projektering av ett nytt sjöfrontssystem som ersättning för utgående tunga fasta artilleriförband skall avbrytas. '
Mot bakgrund av bl.a. gjorda utlandsåtaganden anser dock regeringen att fortsatt utveckling bör ske. En fortsatt projektering av ett nytt sjöfrontssys- tem, omfattande möjliga ersättningsalternativ till nuvarande fasta artilleri- förband, säkerställer en fortsatt vidareutveckling för de mest prioriterade bataljonsområdena. Härvid bör främst rörliga ersättningsalternativ prövas. Beslut om eventuell anskaffning av ett nytt sjöfrontssystem kan däremot an- stå till nästa försvarsbeslut. Regeringen delar i övrigt överbefälhavarens syn på hur de prioriterade områdesförsvarsförbanden skall hotanpassas bl.a. med luftvärn. .
Den påbörjade robot- och torpedutvecklingen bör fullföljas.
Hänvisningar till S2-3-2
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt Totalförsvarets utveckling till och med budgeåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93, 2.5.2
2.3.3. Flygstridskrafterna
Regeringen föreslår att följande inriktning skall gälla beträffande flygstrids- krafternas fortsatta utveckling.
Luftförsvarsförmågan bör prioriteras. Flygstridskrafternas luftförsvars- förmåga kommer under försvarsbeslutsperioden att ha sin tyngdpunkt i de åtta jaktflygdivisionerna JA 37. Dessa kompletteras av J 35-divisionerna. Det integrerade AJS 37-systemct får vidare en allt större förmåga inom luft- försvaret. Mot slutet av perioden beräknas härutöver de första JAS 39-divi- sionerna kunna tillföras krigsorganisationen.
Genom de utökade resurserna för det militära försvaret som regeringen föreslår ges även för flygstridskrafternas del utrymme för viktiga kvalitativa förbättringar, främst på materielsidan. Detta innebär att Sverige — även om flygstridskrafternas numerär kommer att minska — även framdeles kommer att ha slagkraftiga och effektiva flygstridskrafter i fred, under kris och i krig.
Flygstridskrafternas förmåga till hög initialeffekt bör bibehållas och uthål- ligheten så långt det är möjligt förbättras. Incidentbercdskapen bör vidmakt- hållas på i stort nuvarande nivå.
För stridslednings- och luftbevakningsförbanden bör den tidigare beslu- tade omsättningen av stridsledningscentralerna av typ stril 60 till StriC 90 fullföljas. 60
Det nya kvalificerade kommunikationssystemet för stridsledning m.m. Prop. 1991/92:102 (RAS 90) bör anskaffas i en utformning anpassad till en framtida krigsmiljö. Kapitel 1 Detta har betydelse för såväl stridslednings- och luftbevakningsförbanden som JA 37-förbanden och senare kommande JAS 39-förband.
Ett mindre antal radargruppcentraler bör av besparingsskäl kunna av- vecklas i förtid under den kommande försvarsbeslutsperioden.
Höghöjdsradarsystemet PS 860 bör vidmakthållas och organiserandet av låghöjdsradarsystemet PS 870 bör fullföljas.
Överbefälhavaren slutredovisade i december 1991 sitt uppdrag i fråga om flygburen spaningsradar. Regeringen anser att flygburen spaningsradar skulle öka uthålligheten i stridslednings- och luftbevakningssystemet och att det därför är angeläget att systemet anskaffas. Regeringen vill här betona att systemet har stor betydelse för samtliga stridskrafter liksom för den civila delen av totalförsvaret t.ex. vad avser tidigt underlag för varning av civilbe- folkningen. Inriktningen bör vara att två grupper om vardera två till tre ra- darsystem skall vara organiserade vid sekelskiftet.
Regeringen kan godta att dagens optiska luftbevakningssystem successivt awecklas. Investeringar i och underhåll av systemet bör därför kunna avbry- tas den 1 juli 1992. Enligt regeringens mening bör övervägas att skapa en förenklad form av optisk luftbevakning.
Jaktflygförbanden är av grundläggande betydelse för luftförsvaret av det militära försvarets mobilisering och operationsfrihet samt för totalförsvaret i övrigt. Den höga materiella standarden hos JA 37-divisionerna bör stegvis utvecklas vidare.
Så långt det är möjligt bör anskaffningen av motmedel för JA 37 fullföljas och en viss övrig modifiering genomföras. Vidare bör den för JAS 39 av- sedda aktiva radarjaktroboten om möjligt integreras i JA 37-systemet.
J 35-systemet bör behållas tills vidare och under försvarsbeslutsperioden omfatta minst två krigsflygdivisioner.
Regeringen kommer i avsnitt 2.4 att behandla JAS-projektet. Inrikt- ningen bör vara att i slutet av försvarsbeslutsperioden kunna organisera två krigsflygdivisioner JAS 39. Vidare bör en aktiv radarjaktrobot beställas. Re- geringen har under hösten 1991 beslutat om anskaffning av bombkapsel till JAS 39.
Utveckling och anskaffning av motmedel till JAS 39 bör fortsätta. Studier och utveckling av spaningskapsel till JAS 39 bör fortsätta.
Inom attackflygförbanden AJ 37 bör den minskning av antalet divisioner som har planerats att äga rum i samband med införandet av JAS 39 i krigsor- ganisationen genomföras redan nu. Antalet krigsflygdivisioner bör därefter vara minst fyra.
AJ 37-förbanden har i övrigt en god utbildningsnivå och materielen en god kvalitet. Den pågående modifieringen till AJS 37 bör fullföljas för att möjlig- göra ett mer flexibelt utnyttjande av systemet. Attackkapaciteten ökas vä- sentligt genom tillförandet av robot 15 F mot sjömål och bombkapseln mot markmål. Vidare förbättras jakt- och spaningskapaciteten.
SK 60 bör bibehållas operativt som lätt attackflygplan och skolflygplan. Under förutsättning av att en tvåsitsig version av flygplan JAS 39 anskaffas utgår behovet av ett nytt avancerat skolflygplan. _ 61
Kvaliteten hos spaningsflygdivisionerna S 37 bör vidmakthållas. Modifie- Prop. 1991/92:102 ringen till AJS 37 innebär för S 37 bl.a. att resultat av spaningsföretag snab- Kapitel 1 bare och säkrare kan föras över för utvärdering. Vidare förbättras attack- kapacitetcn genom införandet av robot 15 F och robot 04 för sjömålsbe— kämpning och jaktkapaciteten genom att fler jaktrobotar kan bäras.
Kvaliteten hos transport- och hclikopterflygförbanden bör vidmakthållas. På vissa punkter, bl.a. utbildning i krigsuppgiften, bör förmågan förbättras.
Ersättningsflygplan till signalspaningsflygförbanden (Tp 85) bör anskaf- fas.
Antalet basbataljoner bör anpassas till antalet flygdivisioner. Nuvarande 30 basbataljoner bör reduceras för att vara 24 år 1997. Det är enligt regering- ens mening viktigt att konstaterade brister inom basbataljonerna inte nega- tivt påvcrkar flygstridskrafternas samlade möjligheter att fullgöra sina upp- gifter. En inriktning bör vidare vara att utbyggnad av flygbassystemet Bas 90 med ytterligare några baser inleds under försvarsbeslutsperioden. Behovet bör vara i stort sett täckt till utgången av den därpå kommande perioden.
När det gäller lednings- och sambandsförbanden är det regeringens me- ning — se avsnitt 2.1— att de nuvarande fyra luftförsvarssektorsförbandcn bör ersättas med tre flygkommandoförband med geografiska ansvarsområden som i stort sammanfaller med militärområdena. Flygkommandoförbanden bör inrättas den ljuli 1993 och efter hand överta de uppgifter som nu utförs av chefen för första flygeskadern.
Försvarets telenät (FTN) fyller i stort de krav som användarsystemcn stäl- lcr idag. I den nya struktur för försvarsmakten som regeringen har föresla- git — se avsnitt 2.1 — är det viktigt att sambandsfrågorna och där främst FTN beaktas.
2.3.4 Den operativa ledningen m.m.
Regeringen föreslår att följande inriktning skall gälla beträffande den opera- tiva ledningens m.m. fortsatta utveckling.
Inom dcn operativa ledningen erfordras strukturella åtgärder för att er- hålla balans mellan ledningsorganisation och ledningssystem samt mellan ledningsorganisation och övriga stridskrafter.
Överväganden med anledning av ledningsutredningen har redovisats i av- snitt 2.1.
Regeringens uppfattning är att den centrala ledningens krigsorganisation kan minskas. På den högre regionala nivån bör organisationen bestå av tre militärområdesstaber samt en rörlig militärområdcsförstärkningsstab.
Beredskapssystemet bör medge kontinuerlig ledning i olika konfliktlägcn. Av bl.a. denna anledning bör utbyggnaden av informationssystem komplet- teras och anskaffade underrättelsesystem vidmakthållas.
På alla konfliktnivåer bör kontinuerlig övervakning av territoriet kunna upprätthållas och insatser kunna genomföras för att hävda den territoriella integriteten.
En inriktning bör, när det gäller underhållsorganisationcn, vara att skapa ökad överensstämmelse mellan ledningsansvar i krig och fred och därigenom säkerställa ett tidigt understöd. Inom varje militärområde bör inriktningen 62
enligt regeringens mening vara att ett underhållsregemente organiseras på Prop. 1991/92:102 likartat sätt som i nuvarande övre Norrlands militärområde. Inom under- Kapitel 1 hållsregementena bör underhållsförbanden sammanföras i allsidigt samman- satta underhållsgrupper.
Hänvisningar till S2-3-3
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt Totalförsvarets utveckling till och med budgeåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93, 2.5.2
2.4. Redovisning av JAS 39-projektet 2.4.1 Bakgrund
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 18, rskr. 374) i juni 1982 om riktlinjer för utveckling och anskaffning av JAS-systemet skall regeringen årligen orientera riksdagen om läget inom JAS 39-projektet. Grunden för JAS 39-projektets värdering är riksdagsbeslutet (prop. 1982/83:119, FöU 9, rskr. 271) om riktlinjer för JAS-projektet fram till år 2000. I propositionen (prop. 1990/91:102 bil. 1, FöU 8, rskr. 285) om total- försvarets fortsatta utveckling redovisades senast läget inom JAS 39—projek- tet.
Överbefälhavaren, chefen för flygvapnet och försvarets materielverk har den 1 oktober "1991 lämnat den årliga redovisningen till regeringen.
Försvarets materielverk har dessutom den 29 april 1991 och den 1 oktober 1991 avrapporterat det tekniska projektläget. Materielverket har därefter den 15 november 1991 redovisat sin värdering av Industrigruppen JAS AB (IG JAS) offert avseende dels serieproduktion av 110 st flygplan JAS 39, delserie 2, dels utveckling av den tvåsitsiga versionen JAS 39B och dels till- hörande stödsystem.
Regeringen redovisar sin syn på rapporterna i det följande under avsnitten 2.4.2., 2.4.3. och 2.4.4
2.4.2. Teknisk värdering av JAS 39-projektet
Genomförd flygutprovning stärker tidigare bedömning att de tekniska kra- ven avseende prestanda och funktioner i allt väsentligt kommer att kunna innehållas för delserie 1, efter införande av åtgärder i inplanerad modifie- ringsomgång.
Flygutprovningen visar att JAS 39 i flera avseenden når bättre prestanda än vad som har specificerats. Så är t.ex. luftmotståndet lägre vilket bidrar till bättre svängförmåga, minskad bränsleförbrukning m.m. Dessutom har motorn RM 12 genomgått ett avslutande driftprov med goda resultat.
Resultaten från flygutprovningen ger en ökad säkerhet och stärker tidi- gare bedömning att flygplankonfigurationen är riktig. Behov av konstruk- tionsändringar förutses dock i vissa delsystem.
Industrigruppen JAS AB eftersträvar att kunna leverera flygplan enligt specificerade prestanda och status i slutet av år 1995. Försvarets materiel- verks tidigare bedömning att sådan leverans blir möjlig tidigast ett år senare, kvarstår dock. Flygplan med erforderlig status för inledande flygomskolning i flygvapnet bedöms emellertid vara tillgängliga i slutet av år 1995.
Den situation som hade uppstått för JAS-projektet fram till hösten 1990 nödvändiggjorde vissa förändringar av projektarbetet. Detta har resulterat 63
i vissa organisatoriska förändringar inom såväl industrigruppen JAS som Prop. 1991/922102 inom materielverket och i gemensam översyn av återstående typarbete. Kapitel 1
Huvuddelen av konstruktionsarbetet är genomfört men ännu återstår om- fattande utprovnings- och verifieringsverksamhet.
Antalet genomförda provflygningar följer nu i stort den reviderade ut- provningsplanen från hösten 1990. Utprovning av vissa funktioner och pres- tanda har dock av praktiska skäl blivit senarelagda. Industrigruppen JAS har vidtagit åtgärder för att höja tillgängligheten på provflygplanen samt för att öka proveffektiviteten i övrigt. För närvarande utnyttjas fyra provflygplan JAS 39. Det till provflyplan ombyggda serieflygplanet 39.101 planeras flyga i mitten av år 1992. Fram till den 1 juli 1992 planerar Industrigruppen JAS ha genomfört ca 600 provflygningar, av totalt de ca 2 200, som har inplane- rats för verifiering av typarbetet. Finska flygvapnet har under hösten 1991 evaluerat JAS-projektet och två finska flygförare har provflugit JAS 39.
När det gäller JAS 3913 (den tvåsitsiga versionen) har den tekniska säker- heten ökat under det senaste året. Detta som ett resultat av genomfört tids- kritiskt arbete och återmatning från flygutprovning av JAS 39. Tekniken be- döms inte komma att vara gränssättande för en eventuell beställning av ty- putveckling av JAS 39B.
När det gäller s.k. stödsystem (utrustningar m.m. som krävs för drift och underhåll av JAS 39) har ett antal aktiviteter senarelagts på grund av förse- ningarna i typarbetet. Detta till trots finns nu en ökad kunskap om under- hållsförutsättningarna, vilket främst innebär större säkerhet i bedömningen av kostnader.
Det första serieflygplanet i delserie 1 slutmonteras för närvarande. Vidare pågår delsammanbyggnad av ytterligare fem flygplan. Sammanbyggnaden av flygplan är dock fortfarande inne i ett så tidigt skede att det ännu är för tidigt att förändra gjorda bedömningar av fortsatta leveranser.
Industrigruppen JAS har anmält osäkerheter beträffande vissa underleve- rantörer. Som en direkt följd av bl.a. minskande världsmarknad genomgår flera av underleverantörerna för närvarande strukturrationaliseringar inom företagen eller inom grupper av företag. Ändrade organisationer och perso- nalminskningar kopplat till krav på minskade kostnader och ökad lönsamhet är genomgående inslag. Leverantörsbyten kan bli aktuella av olika anled- ningar — t.ex. ägarbyten. Varje sådant fall kan ge störningar i det löpande arbetet.
Hänvisningar till S2-4-2
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt 1.1
2.4.3. De ekonomiska förutsättningama för projektet
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1982/83:119, FöU 9, rskr. 271) våren 1983 är planeringsramen fram till år 2000 för projektet 24,9 miljarder kronor i prisläget februari 1981. JAS-projektet följer samma regler för priskompcn- sation som övrig materiel inom försvarsmakten. Riksdagens beslut (prop. 1983/84:112, FöU 20, rskr. 348) under våren 1984 om det militära försvarets fortsatta utveckling m.m. innebar vissa förändringar för JAS-projektet, främst i fråga om reglerna för att kompensera försvarskostnadernas utlands- beroende. Försvarsbeslutet år 1987 tillförde, utanför planeringsramen, JAS- projektet 500 miljoner kr. i prisläget februari 1986 under budgetåren 64 1987/88—1991/92 för komplettering av motmedelssystemet.
JAS-projektets planeringsram för budgetåren 1982/83—1999/00 var i 1982 Prop. 1991/92:102 års riksdagsbeslut 25,7 miljarder kronor i prisläget februa-ri 1981. Riksdags- Kapitel 1 beslutet 1983 innebar för JAS-projektet att planeringsramen skulle minskas med 800 miljoner kr. till 24,9 milj ardcr kronor. De i överbefälhavarens årliga rapport den 15 oktober 1991 redovisade kostnaderna utgår dock från mate- rielinnehållet i 1982 års försvarsbeslut. Överbefälhavaren har i tidigare redo- visning, år 1986, anmält att en kostnadsreducering som svarar mot 1983 års riksdagsbeslut inte bör göras förrän en ökad säkerhet erhålls i projektet. Den förra regeringen godtog denna inriktning. Riksdagen har tidigare inte haft något att erinra däremot.
Av överbefälhavarens årsredovisning framgår vidare att återstående pla- neringsram för JAS-projektet exkl. prisreserver enligt gällande beräknings- metoder uppgår till ca 31,4 miljarder kronor i prisläget februari 1991, perio- den 1991/92—2000/2001.
2.4.4. Läget i projektet inför försvarsbeslutet år 1992
Det ekonomiska och tidsmässiga läget inom projektet hos industrigruppen JAS är ansträngt. De verkliga upparbetade kostnaderna för typarbetet över- stiger de förkalkylerade kostnaderna samtidigt som betydande förseningar föreligger. Industrins kostnader för att genomföra projektet kommer att överskrida förkalkylerad slutkostnad med miljardbelopp. Industrigruppen har dock förklarat sig stå fast vid sina åtaganden för typarbete och delserie 1.
Förseningarna i projektet har medfört att de sista leveranserna av flygplan i delserie 2, med planering enligt ÖB 92 kommer att ske först under budget- året 2001/02, dvs. ca två år senare än planerat.
De beräknade kostnaderna för projektet enligt de ursprungliga förutsätt- ningarna i JAS-avtalet och med huvudsakligt innehåll enligt systemplan 2, dock med vissa senareläggningar, uppgår till 48,5 miljarder kronor i pris- och valutaläge februari 1991.
De kostnadsökningar som bedöms komma att uppstå som en följd av industrigruppen JAS offert den 1 oktober 1991 på delserie 2, 39 B och stöd- system uppgår till 9,3 miljarder kronor i pris- och valutaläge februari 1991.
De beräknade kostnaderna för JAS 39-systemet med materielinnehåll i huvudsak enligt systemplan 2 uppgår därmed till 57,8 miljarder kronor i pris- och valutaläge februari 1991.
Kostnadsbedömningarna grundar sig på ett fullföljande av delserie 1 och 2 (140 flygplan till år 2002, en produktionstakt av 20 flygplan/år samt utveck- ling av JAS 39 B). Däri inkluderas också vapensystem, direktlevererade ut- rustningar och stödsystemen. Fortsatta flygplanleveranser efter delserie 2 förutsätts.
Medelsförbrukningen inom JAS 39—projektet fram till den 30 juni 1991 uppgår till ca 16,3 miljarder kronor i löpande pris- och valutanivå, varav ca 2,7 miljarder kronor under budgetåret 1990/91.
2.4.5. Vissa näringspolitiska aspekter på projektet
JAS-beslutet förutsatte ett svensktillverkåt flygplan med en stor andel kom- ponenter, apparater och delsystem köpta utomlands för att begränsa de to- tala utvccklingskostnaderna. Ca 40 % av värdet av ett komplett JAS-flyg- plan är utlandsberoende.
I samband med att JAS-kontraktet slöts år 1982 lämnade industrigruppen JAS vissa utfästelser beträffande sysselsättningsskapande åtgärder och tek- nologiöverföring, som skulle genomföras under en femårsperiod, samt in- dustriellt samarbete mellan utländska underleverantörer och svensk industri i vissa fall ända fram till år 2004. Hittills har drygt 20 utländska underleveran- törer till industrigruppen JAS åtagit sig industriell samverkan med svensk industri.
Tidigare har bakgrund och redogörelser lämnats för uppnådda resultat i budgetpropositioncrna 1981/82:102, 1984/85:100, 1985/862100, 1986/87:95, 1987/88:100, 1988/89:100 och 1989/90:100 samt i propositionen 1990/91:102 om verksamhet och anslag inom totalförsvaret. Det slutliga utfallet av de sys- selsättningsskapande åtgärderna och tcknologiöverföringen redovisades i budgetpropositioncn 1987/88:100.
För uppföljningen av industrigruppen JAS näringspolitiska utfästelser av- seende industriellt samarbete finns sedan år 1986 en särskild arbetsgrupp i näringsdepartementet. Arbetsgruppen, som består av representanter från utrikes-, försvars-, arbetsmarknads-, och näringsdepartementen, analyserar det av industrigruppen JAS redovisade materialet om genomfört industriellt samarbete samt ställer det i relation till de utländska underleverantörernas utfästelser mot industrigruppen JAS.
Regeringen har av chefen för dåvarande industridepartcmentet erhållit rapporter om uppnådda resultat t.o.m. halvårsskiftet 1991. Baserat på rap- porterna har därvid industrisamverkan i enlighet med utfästelserna genom- förts i den omfattning som framgår av nedanstående tabell. Av tabellen framgår också de åtaganden som lämnats.
Underleverantörcr till: Åtaganden t.o.m. år 2000i Uppnådd indirekt industrisam- 1991 års nivå (miljoner) verkan (miljoner) 30/() 1990 30/6 1991 Volvo Flygmotor USD 300—400 USD 271 USD 326 ' Saab-Scania Kr. 1 610 Kr. 650 Kr. 682 ” Ericsson Kr. 187 Kr. 208 Kr. 208 '"
' Uppnådd industrisamverkan i löpande priser. Dessutom tillkommer direkt industrisam-
verkan.
" Uppnådd industrisamverkan och åtagande, under förutsättning att delserie 2 beställs, i 1981 års priser, omfattar indirekt samt även till viss del direkt industriell samverkan.
"' Uppnådd industrisamvcrkan och åtagande under förutsättning av att delserie 2 beställs.
Med direkt industrisamvcrkan avses beställningar som något av de svenska IG JAS- förctagcn erhållit från de utländska underleverantörerna till JAS-projektet. Med indirekt industrisnmvcrkan avses beställningar m.m. som svensk industri erhållit från eller genom de utländska underleverantörerna till JAS-projektet. Affärerna skall bygga på en kom— mersiell grund. '
Näringsdepartcmentet har således för perioden den 1 juli 1982 till den 30juni 1991 kunnat konstatera en rapporterad uppnådd indirekt industriell
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
samverkan mellan industrigruppens JAS utländska underleverantörer och Prop. 1991/92:102 svensk industri som sarnmanvägt motsvarar över 80 % av gjorda åtaganden. Kapitel 1 Den uppnådda direkta industrisamverkan uppgår till ca 65 % av gjorda åta- ganden.
Volvo Flygrnotors underleverantör General Electric, som är den utan jäm- förelse största underleverantören i projektet, har på mindre än halva tiden uppfyllt sitt åtagande för indirekt industrisamarbete i löpande priser på den lägre nivån, dvs. USD 300 miljoner. Vid en beräkning i fasta priser blir emel- lertid nivån lägre.
Dessutom har General Electric ett långsiktigt avtal om direkt industrisam- arbete med Volvo Flygmotor som omfattar USD 272 miljoner t.o.m. år 2004. Därvid har t.o.m. halvårsskiftet 1991 uppnåtts USD 105 miljoner.
General Electrics åtagande omfattade industrisamverkan uppgående till totalt USD 572 miljoner, ca 4 miljarder kronor, vid tidpunkten för JAS-avta- let.
För Saab-Scanias underleverantörer uppgår den uppnådda industrisam- verkan till 682 miljoner kronor räknat i 1981 års penningvärde, motsvarande 42 % av åtagandet. Därav är 17 % direkt industrisamverkan, motsvarande 177 miljoner kronor. Vid en jämförelse mellan de olika utländska underleve- rantörerna till Saab—Scania framgår att resultatet är ojämnt fördelat. Tre av totalt 18 leverantörer har med god marginal uppfyllt sitt åtagande.
För Ericsson Radar Electronics två underleverantörer har näringdeparte- mentet, baserat på rapporter t.o.m. halvårsskiftet 1989 kunnat konstatera en uppnådd industrisamverkan på 208 miljoner kronor i löpande priser enligt avtalet, motsvarande över 100 % av det totala åtagandet. Därefter har inga rapporter ingivits från Ericssons båda underleverantörer.
Den ovan ackumulerade industrisamverkan uppgår till 6 130 miljoner kro- nor i 1991 års priser och bedöms av industrigruppen JAS utgöra tecknade beställningar i Sverige motsvarande över 7 000 årsarbeten.
Regeringen konstaterar att de hittillsvarande resultaten av industriell sam- verkan mellan industrig'ruppen JAS utländska underleverantörer och svensk industri väl kan anses motsvara de ursprungligen ställda förväntningarna.
Under år 1991 var ca 3 300 personer sysselsatta med JAS-projektet inom JAS-företagen i Sverige. Av dessa är ca hälften högskoleingenjörer. Proj ek- tet bidrar dessutom till ett stort antal arbetstillfällen hos övrig svensk industri i form av underleveranser.
Företagen inom industrigruppen JAS har bl.a. genom JAS-proj ektet kun- nat generera en omfattande civil verksamhet. Saab 340 och Saab 2000, Erics- sons mobiltelefoner och civila radartillämpningar samt Volvos civila motor- program är några exempel. Skapande av ett superdatorcentrum och avance- rad CAD/CAM-tillämpning är andra exempel på teknologisk kunskapsupp- byggnad.
2.4.6. Regeringens överväganden
Regeringen beslutade den 5 december 1991 om JAS 39-projektets fortsatta inriktning och gav då försvarets materielverk i uppdrag att inleda förhand- lingar med industrigruppen JAS om villkoren i de avtal som krävs för beställ- 67
ningar av dels produktion av delserie 2, dels utveckling av JAS 39 B och dels erforderliga stödsystem.
Regeringen konstaterar att JAS-projektet är den hittills största statliga satsningen på ett enskilt projekt. I regeringsförklaringcn anges att JAS-pro- jektet fullföljs. Ett avbrytande av JAS-projektet skulle förutom besvärande konsekvenser för vår säkerhetspolitiska trovärdighet också medföra mycket stora konsekvenser för såväl industri som högteknologisk forsknings- och ut- bildningskompetens i landet. Så skulle exempelvis vissa utbildningslinjer för högskoleingenjörer reduceras eller försvinna, liksom att den civila delen av flygindustrin får svårt att ens fullfölja sina flygplanprojekt SAAB 340 och SAAB 2000.
Regeringen konstaterar att JAS-projektet för utvecklingen och de första 30 flygplanen i delserie 1, i stort följer de kostnadsramar som förutsattes i grundbeslutet. Förseningarna i typarbetet påverkar således främst industrig- ruppen JAS kostnader.
Enligt nu föreliggande offerter kan vi för flygplanen i delserie 2 och för den tvåsitsiga versionen av JAS 39 (JAS 39 B) konstatera att det krävs ytter- ligare resurser för att fullfölja JAS-projektet enligt den ursprungliga målsätt- ningen. Överbefälhavaren har vad avser JAS 39 B tidigare gjortjämförelser mellan alternativa lösningar av utbildningsfrågan i JAS-systemet. Analys av totalkostnaderna visar på i stort likvärdiga eller större kostnader för möjliga alternativ. Överbefälhavaren har därför inplanerat anskaffning av JAS 39 B. Begränsat tekniskt utvecklingsarbete för JAS 39 B har genomförts och ge- norrrförs fram till och medjuni månad 1992 för att göra det möjligt för riksda- gen att kunna ta ställning till JAS 39 B.
De totala kostnaderna för JAS 39-projektet som nu har beräknats ryms över tiden t.o.m. budgetåret 2000/01, d.v.s. grundavtalsperioden, inom i ÖB 92 avdelade ekonomiska ramar. Fördelningen av betalningsmedel mel- lan femårsperioderna avviker dock från medelsbehovet om offerterna följs. l försvarsbeslutsperioden 1992—1997 indikerar offerterna — innan försvarets materielverk har genomfört slutförhandlingar med industrigruppen JAS — behov av ytterligare medel. I perioden 1997—2002 finns dock ett möjligt ut- rymme för att möta ett sådant behov. Dessutom bedöms en eventuell export av JAS 39 också ge ett ytterligare ökat utrymme. Det är därför regeringens inriktning att utvecklingspotentialen i JAS 39 skall tillvaratas så att såväl egna anpassningskrav som framtida eventuella e'xportkunders önskemål på JAS 39-systemet kan tillgodoses. Den samlade bedönrningen är att förhand- lingarna mellan staten och industrigruppen JAS under år 1992 leder fram till att för staten godtagbara affärsmässiga villkor kan uppnås beträffande nu aktuella avtal.
Regeringen avser att fortlöpande låta riksdagens försvarsutskott bli infor- merat om utvecklingen av JAS-projektet.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
2.5. Grundorganisationen Prop. 1991/92:102 2.5.1 Regeringens förslag Kapitel 1
Förslag:
En ny militärbefälhavare i Kristianstad inrättas senast den 1 juli 1993.
En ny militärbefälhavare i Boden inrättas senast den 1juli 1993. Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Karlstad omlokaliseras senast den 30juni 1994 varvid etablissementet awecklas. I 2/Fo 52 samlokaliseras med Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn senast den 30juni 1994. Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) samlokaliseras med Göta ingenjörregemente (Ing 2) i Eksjö senast den 30juni 1994 varvid I 12/F0 17 etablisserncnt avvecklas. Hälsinge regemente (I 14/Fo 21) i Gävle läggs ned senast den 30 juni 1994 och etablissementet awecklas. Gävle försvarsområde (Fo 21) inrättas i Gävle senast den 1 juli 1994. Norra Skånska regementet (P 6/Fo 14) i Kristianstad läggs ned se- nast den 30 juni 1994 och etablissementet awecklas. Kristianstad försvarsområde (Fo 14) inrättas i Hässleholm och samlokaliseras med Skånska dragonregementet (P 2) i Hässleholm senast den ljuli 1994. Göta luftvärnsregemente (Lv 6) i Göteborg omlokaliseras senast den 30juni 1994 varvid etablissementet awecklas. Lv 6 samlokaliseras med Hallands regemente (] 16/Fo 31) i Halm- stad senast den 30 juni 1994. Svea ingenjörregemente (Ing 1) i Södertälje läggs ned senast den 30 juni 1994 och etablissementet awecklas. Wendes artilleriregemente (A 3) i Kristianstad omlokaliseras se- nast den 30 juni 1994 varvid etablissementet awecklas. A 3 samlokaliseras med Skånska dragonregementet (P 2) i Hässle- holm senast den 30juni 1994. Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg läggs ned senast den 1 januari 1994.
Regeringen anser att det är nödvändigt att snarast genomföra strukturför- ändringar med anledning av den minskade krigsorganisationen och det där- igenom förändrade värnpliktsbehovet.
Drifts- och produktionskostnader inom försvarsmakten har ökat under se- nare år. Allt mindre del av det ekonomiska utrymmet har kunnat avdelas för att höja den materiella kvaliteten. Det är nödvändigt att anpassa grundorga- nisationen till i första hand krigsorganisationens behov och utveckling. Den fredstida grundorganisationen skall utgöra stomme till krigsorganisationen. Det skall vidare råda stor överensstämmelse mellan organisationen i fred 69
och krig. Grundorganisationen skall i fred upprätthålla krigsförbandens Prop. 1991/92:102 krigsduglighet och förbereda deras mobilisering. Vidare skall grundorgani- Kapitel 1 sationen medge att anbefalld beredskap kan upprätthållas med tillräcklig säkerhet. ' Under försvarsbeslutsperioden kommer enligt överbefälhavaren, i huvud— sak till följd av förestående grundorganisationsförändringar, antalet yrkes- officerare att minska med drygt 1500 och antalet civilanställda med drygt 4 500. Regeringens bedömning i personalfrågorna redovisas i avsnitt 4. Per- sonal.
Hänvisningar till S2-5
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt 2
2.5.2. Bakgrund till förslagen
Armén
Överbefälhavaren anger i sitt förslag att grundorganisationen snarast bör an- passas till den värnpliktsvolym som erfordras för den reducerade krigsorga- nisationen. För samtliga strukturförändringar förutsätts att beslut fattas se- nast den 1 juli 1992 om att huvuddelen av förändringarna skall vara genom- förda senast den 30juni 1994.
Alla infanteri- och pansarregementen (utom Lapplands jägarregemente (122/Fo 66)) ges utbildningsansvaret för en brigad varvid utbildning av spc- cialförband i största möjliga utsträckning bör lokaliseras till dessa regemen- ten.
Kraven på samträning av stridande förband gör att alla typer av stödför- bandsutbildning så långt möjligt bör genomföras i alla militärområden.
För samtliga truppslag har upprättats centrum för befälsutbildning samt utveckling av stridsteknik, krigsorganisation och utbildningsmetoder.
Utbildning i rätt miljö är enligt överbefälhavaren viktig med hänsyn till förbandens avsedda krigsanvändning.
Genom en långtgående kaderorganisation stärks kopplingen mellan krigs— förbanden och verksamhctcn i fred.
Regeringen anser att grundorganisationen skall spegla krigsorganisatio- nen, därför skall grundorganisationen i största möjliga utsträckning krigsor- ganiseras och kaderbemannas. Strävan skall vara att söka den mest kost— nadseffektiva strukturen inom de av regeringen angivna ekonomiska ra- marna. Regeringen delar de av överbefälhavaren redovisade motiven i stort. Regeringen kan därför godta det av överbefälhavaren redovisade struktur- förslaget till dess huvuddelar.
Krigsorganisationens 16 brigader bör produceras med utgångspunkt i mot- svarande antal infanteri- och pansarregementen. Därutöver lokaliseras till dessa regementen huvuddelen av det nuvarande utbildningsförbanden. Där- utöver kan enstaka utbildningsförband behöva behållas.
Vad avser brigadproduktionen anser regeringen att det av överbefälhava- ren redovisade förslaget att aweckla Sollefteå garnison kan motiveras från operativ och försvarsekonomisk utgångspunkt. Med hänsyn till de, främst, regionalpolitiska konsekvenserna vid en aweckling av Sollefteå garnison framstår dock förslaget som mindre lämpligt. Tidigare beslutad (prop.
1989/90:9, FöU 3, rskr. 87) samlokalisering av Västernorrlands regemente 70
(I 21/Fo 23) och Norrlands trängregementc (T 3) i Sollefteå skall gerromfö- Prop. 1991/922102 ras. Överbefälhavaren har lämnat alternativ till aweckling av Sollefteå gar- Kapitel 1 nison. Regeringen anser i likhet med överbefälhavaren att Hälsinge rege- mente (I 14/Fo 21) i Gävle bör läggas ner och etablissementet avvecklas. Försvarsområdesfunktionen bör dock inte läggas ned. Regionen bedöms ha bättre förutsättningar än Sollefteå att långsiktigt omhänderta de arbetnrar- knadsmässiga konsekvenserna av en nedläggning. Ekonomisk är förslagen likvärdiga eftersom förslaget avseende Gävle ger utrymme för rationalise- ringar i Östersund.
För att uppnå ytterligare rationalitet vid produktion av infanteribriga- derna bör vissa samlokaliseringar ske. Således bör Värrnlarrdsbrigaden som för närvarande i huvudsak produceras vid Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Karlstad fortsättningsvis produceras i Kristinehamn. ] 2/Fo 52 bör således omlokaliseras till Kristinehamn och där samlokaliseras nred Bergslagens ar- tilleriregemente (A 9). Etablissemcntet i Karlstad bör awecklas. Vidare bör Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) i Eksjö med ansvar för Kalmarbriga- den samlokaliseras med Göta ingenjörregemente (Ing 2). I 12/Fo 17 etablis- sementet bör därvid awecklas.
Produktionen av pansar— och mekaniserade brigader i södra Sverige kan tillgodoses inom ramen för två regementen. Vid överväganden om produk— tionens lokalisering har inverkande faktor främst varit utbildningsbetingel— serna i form av bl.a. tillgången till övningsfält, utvecklingsnröjliglreter samt ekonomiska faktorer. Vid den samlade bedömningen har regeringen funnit att Norra Skånska regementet (P 6/Fo 14) i Kristianstad bör läggas ner. För- svarsområdesfurrktionen omlokaliseras till Hässleholm och sanrlokaliseras med Skånska dragonregementet (P 2).
Vad avser övrig produktion förordar regeringen följande.
Artilleriutbildning
För produktion av artilleriförband har organisationsstrukturen setts över. Även här är, mot krigsorganisationens behov, vissa rationaliseringar möj- liga.
Regeringen delar överbefälhavarens uppfattning om lokaliseringen av ar- tilleriförbanden. Detta innebär att Wendes artilleriregemente (A 3) i Kristi- anstad bör omlokaliseras till Hässleholm och där samlokaliseras med P 2.
För utbildning av artilleriförband för norrlarrdsförhållanderr bör Norr- lands artilleriregemente (A 4) i Östersund och Bodens artilleriregemente (A 8/Fo 63) i Boden bibehållas. Till A 4 kasernområde respektive Jämtlands fältjägarregemente (l 5/Fo 22) bör vidare samlokaliseras myndigheter i Ös- tersund inom huvudprogrammen operativ ledning och gemensamma myn- digheter.
Luftvärnsutbildning
Enligt regeringens övergripande inriktning att mer koncentrera brigadernas utbildning till ett antal infanteri- och pansarregementen har även luftvärns- utbildningens lokalisering setts över. I syfte att nå ytterligare rationalitet i 71
utbildningen av krigsförband i Västsverige bör därför Göta luftvärnsrege- mente (Lv 6) i Göteborg omlokaliseras till Halmstad och där samlokaliseras med Hallands regemente (I 16/Fo 31). Lv 6 etablissement i Göteborg aweck- las. Luftvärnets tekniska skola (LvTS), som nu är lokaliserad till Göteborg, bör omlokaliseras till Östersund. lenlighct med tidigare av riksdagen fattade beslut (prop. 1989/9019, FöU 3, rskr. 87) omlokaliseras infanteriets officers- högskola (InfOI—IS) från Halmstad till Linköping och luftvärnets officers- högskola (LvOI—IS) från Göteborg till Norrtälje.
Ingenjörutbildning
Viss ingenjörutbildning bör överföras till de för brigaderna ansvariga myn- digheterna. Härmed förbättras möjligheterna till samövning och samträning inom brigadsystemet.
Av främst miljöutbildningsskäl bör ingenjörförband avsedda för Norrland utbildas där. Bodens ingenjörregemente (Ing 3) i Boden bör därför behållas.
Göta ingenjörregemente (Ing 2) i Eksjö bör behållas, då ingenjörtrupper- nas truppslagscentrum inrättats i Eksjö samt att möjligheterna till samövning och samträning i brigadssystemet bibehålls.
Svea ingenjörregemente (Ing 1) i Södertälje bör läggas ned och etablisse- mentet i Almnäs awecklas. Viss ingenjörutbildning omlokaliseras därvid till Södermanlands regemente (P 10/Fo 43) i Strängnäs. Försvarets FN-skola (FNS) omlokaliseras till Upplands-Bro (Kungsängen) och slås samman med FN—avdelningen hos chefen för armén till ett FN-centrum.
Underhållsutbildning
Viss underhållsutbildning bör överföras till brigadregementena. Därmed förbättras även här möjligheterna till samövning och samträning i brigadsys- temet.
Vidare bör utbildningen av militärområdes- och fördelningsunderhållsför- band i Hässleholm omlokaliseras till Skövde.
Marinen
Regeringen delar överbefälhavarens uppfattning att det är nödvändigt att re- ducera marinens lednings- och förvaltningsorganisation så att grundorgani- sationen anpassas till den reducerade krigsorganisationen.
Genom den minskade krigsorganisationen blir grundutbildningsbehovet för norrlandskustens marina krigsorganisation från mitten av 1990-talet så litet att överbefälhavaren anser att denna utbildning av rationalitetsskäl kan överföras till andra marinkommandon.
Regeringen anser dock att beslut i detta avseende inte behöver fattas re- dan år 1992. Skälet till detta är främst att Norrlandskustens marinkomman- dos utbildningskapacitet krävs för organiserandet av en amfibiebataljon av- sedd för Norrlandsmiljö. Överbefälhavaren kommer senare att få i uppdrag att redovisa hur utbildningen av förband till Norrlandskusten skall bedrivas.
Minskningen av marinens krigsorganisation medför att behovet av yrkes-
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
officerare minskar med ca 550 och behovet av civilanställda reduceras med Prop. 1991/922102 ca 1 000 helårsanställda. Kapitel 1
Flygvapnet
Överbefälhavaren har i sin kompletterande programplan föreslagit att en av- veckling av Bråvalla flygflottilj (F 13) i Norrköping inleds den 1 juli 1992. Spaningsflygdivisionen med S 37 skulle, enligt förslaget, awecklas och divi- sions- och kompaniresurserna omfördelas till de övriga AJS 37-divisionerna lkompanierna. JA 37-divisionen med tillhörande kompani skulle överföras till Upplands flygflottilj (F 16) i Uppsala men detacheras övergångsvis vid Bråvalla. Flygverksamheten på Bråvalla skulle sedan awecklas när konces- sion för utökad flygning vid flottiljerna föreligger. Inriktningen är enligt för- slaget att F 16 detachement Bråvalla skall vara awecklat senast den 30 juni 1997.
Regeringen anser att den övergripande utgångspunkten — när det gäller flygvapnet liksom övriga försvarsgrenar — skall vara att krigsorganisationen och verksamheten i krig skall styra den samlade organisationen och dess struktur i fred. På denna grund bör fortsatta rationaliseringar och andra be- sparingar eftersträvas även inom flygvapnet.
På längre sikt bör flygdivisionerna i fred kunna koncentreras till något färre men större flottiljer. Regeringen vill här framhålla vikten av att en så- dan omstrukturering av flygvapnet genomförs i ett samlat sammanhang där operativa och andra konsekvenser vägs in avseende såväl fredsverksamheten som verksamheten under kriser och i krig.
Regeringen konstaterar att överbefälhavarens förslag under den över- gångstid när Bråvalla avses utgöra ett detachement till F 16 får icke obetyd- liga effekter på verksamheten såväl i fred som under kriser och i krig. Inget talar för att den föreslagna — mångåriga — övergångslösningen skulle inne- bära en effektivisering av verksamheten. Enligt regeringens mening uppvägs dessa negativa konsekvenser inte av de — förhållandevis små — besparingar förslaget medför. Förslaget bör därför inte genomföras.
Regeringen bedömer att den eventuella merkostnad som uppstår genom att F 13 behålls oförändrat ryms inom huvudprogrammets ram för försvars- beslutsperioden.
Under avsnitt 2.3.3 om inriktningen av flygstridskrafterna har regeringen föreslagit en minskning av antalet flygdivisioner med AJ 37. Denna minsk- ning gör det möjligt att åstadkomma besparingar redan i det korta perspekti- vet genom att minska flygvapnets grundorganisation. Regeringen anser mot denna bakgrund att Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg bör awecklas med början den 1 juli 1992. De två AJ 37—divisionerna bör awecklas. Vid Häl- singe flygflottilj (F 15) i Söderhamn bör från och med den 1 juli 1993 organi- seras två AJ 37-divisioner i stället för som nu en division och en attackflyg- grupp AJ 37. Flygverksamheten vid F 6 bör successivt minska och upphöra senast den 30 juni 1993. Awecklingen av F 6 bör sedan vara genomförd se- nast den 30 juni 1994. Det kommer an på myndigheterna att överväga beho- vet av att utnyttja bansystemet m.m. vid F 6 som krigsbas.
Överbefälhavaren har tidigare, som alternativ, föreslagit att Skånska flyg- 73
flottiljen (F 10) i Ängelholm skall läggas ned. Regeringen bedömer att det Prop. 1991/92:102 nyligen modifierade J 35-systemet, med dess allsidiga vapenutrustning, Kapitel 1 kommer att utgöra en väsentlig komponent i Sveriges luftförsvarsförmåga under större delen av 90-talet. All J 35-verksamhet är koncentrerad till F 10. Viktigare är dock att en nedläggning av F 1.0 inte kan ske för närvarande med hänsyn till de utlandsåtaganden som föreligger vad avser J 35-systemet.
Överbefälhavaren och chefen för flygvapnet bör fortsätta förberedelserna för att kunna koncentrera flygdivisionerna till färre men större flottiljer, bl.a. genom att ansöka om koncession att flyga med minst tre JAS 39 divisio- ner m.m. vid samtliga flygflottiljer. Senast dcn 1 september 1995 bör till re— geringen redovisas ett samlat underlag för flygvapnets fortsatta omstrukture- ring.
Enligt regeringens mening bör — som överbefälhavaren också har föresla- git — stridslednings- och luftbevakningsenheten vid Skaraborgs flygflottilj (F 7) i Såtenäs awecklas den 1 juli 1992 och kvarvarande uppgifter övertas av Skånska flygflottiljen (F 10/Se S) i Ängelholm. Vid samma tidpunkt bör dagens optiska luftbevakningssystem awecklas såtillvida att investeringar i och underhåll av systemet upphör. Under försvarsbeslutsperioden bör även fyra radargruppcentraler awecklas.
Härutöver anser regeringen att flygvapnets verksamhet vid Tullinge bör awecklas senast den 30 juni 1995. Funktioner och anläggningar som inte er- fordras för basens krigsuppgift bör avyttras.
Såsom tidigare har redovisats är det regeringens mening att de fyra luftför- svarssektorförbanden bör ersättas med tre flygkommandoförband vars geo- grafiska ansvarsområden i stort sammanfaller med militärområdenas. Flyg- kommandoförbanden bör inrättas den 1 juli 1993 och efter hand överta de uppgifter som nu utförs av chefen för första flygeskadern. Lokaliseringen av flygkommandostaberna bör övervägas ytterligare.
Operativ ledning
Överbefälhavaren har i sitt underlag föreslagit att antalet militärområden minskas till fyra, genom att nuvarande Södra och Västra militärområdena slås samman. Överbefälhavaren föreslår vidare att staben för det nya sam- manslagna militärområdet i grundorganisationen grupperas i Kristianstad och inrättas den 1 juli 1993.
Regeringens överväganden och förslag när det gäller indelning i militär- områden framgår av avsnittet 2.1. Regeringen föreslår att tre militärbefälha- vare inrättas senast den 1 juli 1993 med lokalisering, främst av operativa skäl, i Kristiansstad, Strängnäs och Boden. Det ankommer på regeringen att besluta om benämningen av de tre militärbefälhavarna.
I avsnitt 2.3.4 har berörts frågan om underhållsorganisationen på den högre regionala nivån samt strävan att åstadkomma ökad överensstämmelse mellan krigs- och grundorganisationerna härvidlag.
Riksdagen har i samband med sitt beslut (prop. 1989/90:139, FöU 10, rskr. 312) att organisera Övre Norrlands militärområdes underhållsregcmente be- slutat att regeringen, innan den beslutar om ytterligare förändringar för un- derhållsfunktionens utveckling, för riksdagen skall redovisa erfarenheterna ' 74
från omorganisationen i övre Norrland. Med anledning av att underlag för Prop. 1991/92:102 en sådan redovisning av erfarenheter ännu inte föreligger, är regeringen inte Kapitel 1 nu beredd föreslå några förändringar i grundorganisationen i detta av- seende. Regeringen har dock den principiella uppfattningen att planeringen för grundorganisationen bör bedrivas med samma inriktning som angetts för krigsorganisationen, dvs. att på sikt ett underlrållsregemente organiseras och inrättas i varje militärområde.
Mot bakgrund av den tremilostruktur som nu föreslås behöver frågan om underhållsregementena övervägas ytterligare beträffande antal, lokalisering m.m.
Överbefälhavaren har föreslagit att sex av fördelningsstaberna bör kader- organiseras inom ramen för militärområdesstabernas grundorganisation. Regeringen föreslår i avsnitt 2.1 att sådana kaderorganisationer i fred admi- nistrativt bör knytas till lämplig militärområdesstab eller försvarsområdes- stab.
Ekonomiska konsekvenser
De förSlag till strukturförändringar som har redovisats ovan medför bety- dande reella besparingar. Enligt de beräkningar som regeringen har inhäm- tat från bl.a. överbefälhavaren kommer under försvarsbeslutsperioden ca 400 miljoner kr. inom främst flygvapnet att sparas. Fr.o.m. år 1997 kommer ca 475 miljoner kr. att sparas per år. Skälet till att besparingar inom främst armén inte faller ut i närtid är främst de omfattande investeringar som er- fordras för att möjliggöra strukturförändringarna. Det krävs för detta ända- mål investeringar på ca 500 miljoner kr. totalt under första perioden.
Regeringen anser att överbefälhavarens bedömning av kostnaderna för omstruktureringarna inom grundorganisationen är något osäker. Rege— ringen anser vidare att de besparingar som kommer att göras kan komma att bli mindre än vad överbefälhavaren har redovisat. Skälet till detta är bl.a. att överbefälhavarens beräkningar bygger på att awecklingen av såväl mili— tär som civil personal går att genomföra enligt planerna. Dessutom ingår inte kostnaderna för awecklingen av civil personal efter det att dessa övergår till att omfattas av trygghetslagstiftningen. Tveksamhet råder, enligt regeringens bedömning, även i beräkningarna när det gäller kostnader för flyttningar och sammanslagningar av förband samt kostnader för eventuella krav på att åter— ställa mark i ursprungligt skick innan en avyttring kan genomföras.
De personalrcduceringar som föreslås, utöver de som är kopplade till ned- läggningar och omflyttningar, är i ekonomiskt hänseende redan inplanerade varför dessa inte medför några ytterligare besparingar.
Som ett led i bedömningen av säkerheten i besparingarna kan hänvisas till de beräkningar försvarets forskningsanstalt (FOA) har genomfört efter de flyttningar och nedläggningar som genomfördes i enlighet med 1982 års för- svarsbeslut. FOA konstaterar i en rapport (C 10275-M5) att de planerade försvarsekonomiska besparingarna i februari 1986 hade uppnåtts eller skulle komma att uppnås. Även samhällsekonomiskt hade förändringarna varit lönsamma. Någon utvärdering av de förändringar som riksdagen beslutade år 1989 (prop. 1989/90:9, FöU 3, rskr. 87) har ännu inte genomförts. Rege- 75
ringen har dock inhämtat överbefälhavarens bedömning vilken tyder på att Prop. 1991/92:102 även dessa besparingar uppnås. Kapitel 1
Regionalpolitiska konsekvenser
Regeringen har analyserat arbetsmarknadsläget m.m. i kommuner och re- gioner som genom förslagen förlorar arbetstillfällen. Analysen visar att det främst är i Karlsborg som det på sikt kan uppstå regional- och arbetsmark- nadspolitiska problem av betydande omfattning. I övriga fall är enligt rege- ringens bedömning de beräknade sysselsättningseffekterna av förslagen inte av sådan storlek att särskilda regionalpolitiska insatser är påkallade. Där- emot är regeringen medveten om att arbetsmarknadsläget i flera av de ak- tuella orterna/regionerna är ansträngt på grund av nu rådande konjunktur- läge.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner förslaget till ledningsorganisation för försvarsmakten och de riktlinjer som i övrigt har angivits (avsnitt 2.1.1),
2. godkänner förslaget till fortsatt inriktning av arméstridskrafter- nas utveckling (avsnitt 2.3.1),
3. godkänner förslaget till fortsatt inriktning av marinstridskraftcr- nas utveckling (avsnitt 2.3.2), '
4. godkänner förslaget till fortsatt inriktning av flygstridskrafternas utveckling (avsnitt 2.3.3),
5. godkänner förslaget till fortsatt inriktning av den operativa led- ningens utveckling m.m. (avsnitt 2.3.4),
6. godkänner förslaget till fortsatt inriktning av JAS-projektet, samt bemyndigar regeringen att beställa delserie 2, inklusive utveck- ling av JAS 39B och tillhörande stödsystem, i enlighet med vad som har anförts (avsnitt 2.4),
7. godkänner de föreslagna förändringarna i grundorganisationen (avsnitt 2.5.1).
Hänvisningar till S2-5-2
3. Försvarsindustrin Prop. 1991/92:102 ' Kapitel 1
Regeringens bedömning:
— Försvarsindustrin riskerar att genom underkritisk beläggning för- lora sin förmåga att tillgodose försvarets behov inom flera väsent- liga områden.
Av säkerhetspolitiska och industripolitiska skäl önskar regeringen bevara svensk förvarsindustri inom för Sverige viktiga teknikom- råden.
Livslängder på materiel måste av ekonomiska skäl förlängas, vil- ket medför att förmåga till renoveringar, modifieringar och under- håll får allt större betydelse.
Omstruktureringar, rationaliseringar och anpassningsåtgärder inom försvarsindustrin måste fortlöpande ske av industrin själv och utgående från statsmakternas långsiktiga värderingar och för- svarsmaktens planerade behov.
Vikande internationell marknad för försvarsindustrin och om- struktureringar i den internationella försvarsindustrin påverkar möjligheterna till export och import av försvarsmateriel. Industriell hög kompetens bör vidmakthållas inom för Sverige spe- ciellt viktiga områden även för att möjliggöra internationellt kun- skapsutbyte och deltagande i projektsamarbete.
Viktigt är att svensk försvarsindustri bereds förbättrade möjlighe- ter att samverka med framförallt europeisk försvarsindustri t.ex. inom IEPG.
Hänvisningar till S3
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt Propositionens huvudsakliga innehåll, 1.8.1
3.1. Svensk försvarsindustri
Sverige har sedan länge en inom många områden betydande försvarsindu- stri. Den har vuxit fram inom ramen för en långsiktig inriktning av försvarets beställningar, tillgång till en kvalificerad beställare och ur en bas i svensk verkstadsindustri. Det är fortfarande få länder, som i likhet med Sverige har förmåga att utveckla och producera avancerade vapensystem för de flesta viktiga funktioner inom armé-, marin- och flygstridskrafterna.
Den svenska försvarsindustrin har, i internationell konkurrens, exporterat en betydande del av sin produktion. Den har därigenom bevisat sig ha en hög teknologisk nivå och en god konkurrenskraft.
Totalt utvecklar och tillverkar försvarsindustrin materiel för ca 15 miljar- der per år. Av denna produktion exporterades de senaste åren omkring 40 %. Efter en period med en relativt hög exportandel har denna nu kraftigt sjunkit.
Inklusive underleverantörer har försvarsindustrin under senare år syssel- satt ca 40 000 helårsanställda personer. Detta motsvarar ca 10 % av antalet anställda inom svensk verkstadsindustri och en betydande andel högutbildad personal. 77
Det samhällsekonomiska värdet — utöver sysselsättningseffekten — av det Prop. 1991/922102 kvalificerade tekniska utvecklingsarbete som sker inom försvarsindustrin Kapitel 1 har på senare tid kunnat bättre beräknas än tidigare, bl.a. genom ekonomet— riska beräkningar och studier av forsknings- och utvecklingscffckter. Dessa studier tyder på en avsevärd samhällsekonomisk avkastning utöver värdet för försvaret.
3.2. Internationella utvecklingstendenser inom försvarsindustrin
Den internationella avspänningen har föranlett en minskning av rustnings— taktcn i omvärlden. Man kan dock notera att ett flertal större försvarspro- jekt pågår och fullföljes enligt tidigare planering och att nya nationer har tillkommit med egna projekt. Tendensen till samarbete över natiorrsgrän- serna och samgående i större projekt är påtaglig. Stor vikt tillmäts utnytt- jande av militärteknologins alla möjligheter vid införandet av nya generatio- ner militära system. Trots att priset per enhet oftast har blivit högre anses det kostnadseffektivt att successivt införa nya system.
Stora satsningar sker fortfarande på forskning och utveckling bl.a inom områden för avionik, kommunikations- och spaningstcknik samt motme- delsteknik. Av besparingsskäl sker livstidsförlängning och uppdatering av befintliga system i ökad omfattning.
En omstrukturering pågår som ger färre men större industriella enheter med bredare teknikinnehåll och därutöver utpräglade nischföretag. Detta påverkar möjligheterna för svensk försvarsindustri att konkurrera med euro— peisk försvarsindustri och med USA:s. De nuvarande ansträngningarna att skapa ett försvarsindustriellt samarbete i Europa bör på grund av den poli— tiska utvecklingen ha större förutsättningar att bli framgångsrika under 1990- talet än vad som har varit fallet under de föregående decennierna.
Export och import av olika produkter och inte minst av kunskap får en allt större betydelse. Här måste även svårigheterna att kombinera ctt affärsmäs- sigt samarbete mellan svenska och utländska försvarsindustrier med den svenska synen på krigsmaterielexport beaktas. Det är vidare väsentligt att försvarsmaterielsamarbete med utlandet utformas med beaktande av de krav, som den svenska säkerhetspolitiken ställer. Grunden för samarbete är att behovet av ett visst eget kompetensområde kan reduceras och komplette- ras av samarbetspartners, medan andra för oss viktiga kompetensområden kan vidareutvecklas.
3.3. Behov av inhemsk försvarsindustri
Det är nödvändigt att prioritera den materiella förnyelsen i det svenska för- svaret och att säkerställa att försvaret kan tillgodogöra sig den militärtek- niska utvecklingen och ges en tillfredsställandc modernitet. Väsentligt är därför att försvarets myndigheter har god kompetens för att leda denna ut- veckling. Vidare att denna i betydande utsträckning kan stödjas av svensk industri. När det gäller myndigheternas tekniska kompetens och kapacitet i 78
övrigt inom forskningsområdet för stöd av materielanskaffningsprocessen så Prop. 1991/92:102 utreds den f.n. av 1991 års försvarsforskningsutredning. . Kapitel 1
Den svenska försvarsindustrin är idag väsentligen en livskraftig industri med internationell konkurrenskraft och förmåga att förse den svenska för- svarsmakten med kvalificerad materiel. Försvarsindustrin har ett väl utveck- lat systemkunnande, det vill säga en förmåga att med utnyttjande av svenska och utländska delsystem skapa väl fungerande rnaterielsystem.
Av främst ekonomiska skäl kan inte krigsförbandens materiel omsättas i samma takt som tidigare. Livslängden på materielen måste i många fall ökas. Därmed kommer möjligheterna till modifieringar och förbättringar att få allt större betydelse och måste beaktas redan under utvecklirrgsfasen för ett ma- terielsystem.
Oavsett i vilken grad vi väljer att importera vår försvarsmateriel måste vi självständigt kunna utnyttja och vidmakthålla materielen även under kriser och i krig utan att vara beroende av löpande tillförsel från utlandet. Att vid- makthålla materiel kräver dels kompetens och kapacitet för underhåll och dels kompetens för renoveringar och modifieringar.
Sverige har idag ingen onödig försvarsindustrikompetens, men samma kompetens finns i vissa fall hos mer än en industri. Det svenska försvaret behöver även på sikt en viss försvarsindustri. Omstruktureringar och ratio- naliseringar måste ske fortlöpande bl.a. utgående ifrån den tekniska utveck- lingen och försvarsmaktens behov och finansieringsrnöj lighet. Dessa bör ske på industrins eget inititativ. Utgående från försvarsmaktens behov måste kri- terier för en omstrukturering vara att Sverige skall kunna utnyttja och vid- makthålla anskaffade system vid kris och krig utan att vara beroende av stöd utifrån. Dessutom måste svenskt kunnande säkerställas inom områden som andra länder omger med särskild sekretess och försörjning säkras i ett av- spärrnings- eller krisläge och i krig.
Vidare bör eftersträvas sådan kompetens inom valda områden att vi utgör en för samarbete intressant part inom internationella samverkansprojekt och att vi därigenom kan få tillgång till sådan teknologi som vi inte själva förmår att utveckla.
Tillräckliga underhållsresurser, förmåga att vidmakthålla befintlig mate— riel och vissa delar av elektronikindustrin är resurser, som är nödvändiga komponenter i alla framtida industristrukturer. Därutöver är industrier med systemsammanhållande förmåga viktiga för såväl fortsatt svensk produktion som för att upprätthålla en god beställarkompetens hos anskaffningsmyndig— heten.
3.4. Regeringens syn på behovet av kompetens inom olika delområden
3.4.1. Underhåll
Den underhållsförmåga som i fredstid medger drift av de militära systemen måste även vid fall av kris och krig finnas organiserad så att den kan tillgo- dose intensificrad operativ verksamhet. Detta innebär att i det fall den till- verkande industrin eller underhållsindustrin inte kan tillgodose behoven 79
måste dels en separat underhållsfunktion kunna fylla luckorna och dels re- Prop. 1991/92:102 servdelslager finnas för kritiska komponenter. I samband med de industriella Kapitel 1 strukturförändringar, som av ekonomiska eller tekniska skäl sker, måste för- mågan att underhålla i krigsorganisationen befintliga system bevaras.
3.4.2. Försvarselektronik
Ledningssystem: Befintlig kompetens inom landet är hög och beräknas bibe- hållas ctt antal år genom beläggning med svenska och utländska beställ— ningar. En omstrukturering har genomförts, som ökat möjligheten att be- hålla utvecklingsförmågan. Även vid ogynnsam exportutveckling bedönrs förmåga till vidmakthållandenivån kunna behållas.
Sensorer: Kompetens på scrrsorområdet är av vital betydelse för moderni- tet och prestanda vid ny- och vidareutveckling av såväl luft, sjö- och mark- bundna spanings- och radarsystem som av målsökare i vapen. Kompetensni- vån har också stor betydelse för förmågan till telekrigföring. Nuvarande in- dustribeläggning tenderar att bli underkritisk för bibehållandet av nuva- rande utvecklingskompetens och behov finns att ytterligare koncentrera in- dustriresurserna. Egen kompetens på sensorområdet har också betydelse för utveckling av och integrering med andra vapensystem både i närtid och på lång sikt. Området fordrar egna goda kunskaper även för att kunna tillgo- dose behovet med import. Industrin behöver nya projekt för att inte kun- skapsnivån skall förloras.
Telekommunikation: God systemkompetens finns inom flertalet områden för telekommunikation. Ambitionsnivån inom flygområdet avgör hur den militära beläggningen blir vid de båda utvecklingsindustrierna, men den in- tensiva civila utvecklingen på området gör att tillräcklig kompetens kan be- hållas under överskådlig tid. Även anskaffning utifrån är möjlig, men egna militära krav på signalskydd måste alltid beaktas.
Telekrigföring: God förmåga till telekrigföring har fått mycket stor bety- delse för utgången av strid med moderna vapen. Området är ett av de mest sekretessomgärdade. Det är därför av stor vikt att svensk egen kompetens kan behållas inom detta teknikområde. Detta kan endast ske om nya utveck- lingsprojekt får avlösa de pågående. Då de båda industrierna — med delvis samma kompetens — under perioden kan behöva anpassa sig till en lägre nivå, kan kompetensen inom vissa delområden gå förlorad. Ett samgående inom området bedöms därför vara angeläget.
3.4.3. Stridsflygplan
Utvecklingen av system JAS—39 pågår ännu ett antal år med en betydande kapacitet, som bl.a. innebär att omkring 3 500 till stor del högkvalificerade personer är direkt engagerade i projektet. De omfattande forsknings- och utvecklingsinvesteringar, som projektet innebär, har skapat en kompetens och konkurrenskraft hos de deltagande industrierna, som bl.a. gjort det möjligt att utveckla, producera och underhålla en kraftigt ökande andel civil flygmateriel. Denna civila andel kan dock inte ensam vidmakthålla tillräck- ligt hög kompetens på utvecklingsområdet för att tillgodose behovet av vida- 80
reutveckling och underhåll av de befintliga svenska flygsystemcn. Detta för- Prop. 1991/922102 hållande kan i närtid mötas genom utvecklingen av JAS 39B (tvåsitsig ver- Kapitel 1 sion). Mot slutet av 1990-talet förutsätts viss vidareutveckling ske av JAS 39 grundversionen genom utnyttjande av den inbyggda utvecklingspotential som JAS-beslutet år 1982 innebar. En fortsatt kompetensutveckling torde underlättas genom den kunskap som tillföres svensk industri i det ökande internationella samarbetet på det flygtekniska området.
3.4.4. Ostyrd ammunition
Hitintills har viktiga delar av ammunitions- och explosivämnesindustrin ge- nom svenska beställningar och en betydande export kunnat bibehållas på en nivå, som har medgett en forcerad produktion i ett krisläge, s.k. beredskaps- produktionsförmåga.
För att behålla denna möjlighet liksom förmåga att nyutveckla och att så— kerhetshantera ammunition fordras en fredsproduktion av en storlek, som endast kan uppnås om en större del kan säljas på export. Om nu planerade beställningar av grovkalibrig ammunition samt krut- och sprängämnen inte kan ökas genom att finansiellt utrymme skapas, blir ammunitionsindustrins överlevnad inom ett fåtal år problematisk, vilket kan innebära aweckling av egna utvecklings- och produktionsresurser för försvarets ammunitionsför- sörjning. Möjligheten till fortlevnad kan dock ökas genom någon form av utländskt samarbete. Utan svensk industri måste ammunitionsbehovet till- godoses med import och en beredskapslagring med åtföljande problem och kostnader för säkerhet och förrådshållning.
3.4.5. Robotar och styrd ammunition
Robotsystem innehåller en stor andel högteknologi, som är avgörande för systemens effekt, men ofta svårtillgänglig och omgiven av sekretess. Senaste krigserfarenheter, bl.a. från Gulfkriget, har bevisat kvalificerade robotsys- tems stora operativa betydelse. Svensk robotindustri har framgångsrikt ut- vecklat och för det svenska försvarets behov tillverkat ett antal robotsystem, som även har haft internationell konkurrenskraft. Denna kompetens kan emellertid inte behållas utan utvecklingsuppdrag till de berörda indu- strierna, när nuvarande beställningar om några år har slutförts. Detta gäller också om fortsatt omstrukturering genomföres. Höga utvecklingskostnader för avancerade robotsystem innebär att ambitionen att kunna utveckla egna system bedöms behöva överges. Även vid robotanskaffning från utlandet be- hövs industriell kompetens för anpassning till svenska förhållanden, kart- läggning av egenskaper för integrering i svenska system, vidmakthållande och etablerande av underhållsresurser.
Möjligheterna för att behålla en svensk robotkompetens är i hög grad be- roende av statsmakternas ställningstagande till utveckling och anskaffning av ett luftvärnsrobotsystem med medellång räckvidd. Svensk industri har tekniskt goda förutsättningar för att realisera ett sådant system.
Om utvecklingskapaciteten inom denna del av robotområdet försvinner, kan också renovering och modifiering äventyras för den stora mängd mate- 81
riel som har inplanerats av försvarsmakten och andra kunder. Dessutom kan förseningar och fördyringar till stora belopp uppkomma för ännu inte levere- rade beställningar av ny materiel.
Inom området styrd ammunition bedöms kompetensen kunna bibehållas om en fortsatt utveckling och anskaffning av en måldetekterande artillerigra- nat sker. Detta skulle förbättra villkoren för svensk ammunitionsindustris fortlevnad.
Möjligheten att genom utlandssamarbete förbättra villkoren för den in- hemska industrins fortlevnad förutsätter att medel för utvecklingsprogram planeras in. Det är ändock nödvändigt att tillräcklig kompetens behålles för vidmakthållande av befintliga system.
3.4.6. Torpeder och sjöminor
Torpeder: Sverige har idag förmåga att nyutveckla och producera torpeder. Ett utlandssamarbete pågår på delsystemnivå. Flera internationella samar— betsavtal ger kunskap om den internationella utvecklingen på området och möjlighet till industrisarnarbete. Projekt som kan utnyttja detta saknas f.n. och nyutvecklingsförrnågan bedöms endast kunna behållas ett fåtal år utan nya objekt. Produktionsförmågan är i huvudsak säkerställd under 1990-ta- let.
Sjöminor: Förmåga att utveckla och tillverka sjöminor finns idag i två svenska företag. Nyutvecklings- och produktionsförmåga bedöms säker- ställd större delen av 1990—talet, dock att det är tveksamt om underlag finns för att upprätthålla kompetensen vid båda företagen. Eftersom den sekretessomgärdade sensortekniken måste behärskas inom landet är min- anskaffning från utlandet olämpligt.
Av sckretesskäl och hänsyn till den speciella svenska marina miljön är det angeläget att behålla en svensk kompetens åtminstone för vidareutveckling och underhåll av torpeder och sjöminor.
3.4.7. Stridsfartyg
Den mest kvalificerade och svårtillgängliga kompetensen inom varvsindu- strin ligger inom ubåtsornrådet. Svensk industri har lyckats etablera sig i en internationell nisch, som gör det möjligt att ha en hög kompetens av stort värde för svenskt försvar. Det är därför angeläget att vi inom landet kan bi- behålla nyutvecklingskapacitct för ubåtssystem.
Varvsindustrin bedöms kunna utveckla och tillverka ytfartyg under hela 1990-talet. Kompetensen att tillverka fartygskrov i plast bedöms kunna bibe- hållas fram till omkring mitten av 1990-talet. Beroende på nästa fartygstyps skrovmaterial kan denna förmåga bli reducerad eller utgå. Varvsindustrin tvingas sannolikt under perioden till en fortsatt anpassning till en lägre nivå, som är anpassad till den långsamma anskaffningen av fartyg, som marinen har under 1990-talet. Det är dock angeläget att kompetens finns inom landet för underhåll och vidmakthållande av befintliga fartyg.
Kapitel 1
3.4.3 Pjäsindustrin ' . Prop. 1991/92:102
Inom pjäsområdet har svensk industri visat betydande konkurrensförmåga Kapitel 1 och har haft framgångar på exportmarknaden. Förmågan har grundats på svenska försvarsbeställningar. I pågående försvarsplanering bedöms inte nya utvecklingsprojekt inrymmas i en omfattning som medger bibehållande av industrins utvecklingsresurser. Oavsett detta måste inom landet av operativa och ekonomiska skäl behållas kompetens att vidmakthålla ett stort antal pjä- ser. Om på grund av bristande beläggning pjäsindustrin avvecklas, tvingas försvarsmakten bygga upp egna resurser för att säkra kompetensen för un- derhållsåtgärder.
3.4.9. Stridsfordon
Av de båda industrier som i Sverige utvecklar stridsfordon omfattar den enas kompetensområde tunga torn/pjäser och eldlcdning medan den andres är chassier och lätta torn. Om den förras pjäskompetens försvinner kommer kompetens att saknas på vapen, vapenverkan och eldledning för stridsfor- don. Detta kan inträffa då utveckling av stridsfordon 90 är klar. Vidmakthål- landenivå bedöms, om pjäskompetens kan upphandlas, kunna behållas till senare delen av 1990-talet. Innan dess behövs alltså lämpliga utvecklingspro- jekt för att säkerställa förmågan att efter sekelskiftet vidareutveckla strids- fordonsbeståndet. Direktanskaffning av ny stridsvagn från utlandet kan komma att öka möjligheterna till att behålla kompetensen vid svensk for- donsindustri.
3.4.10. Övrigt
Svenska företag, vilka direkt eller som underleverantörer levererar appara- ter och komponenter till försvaret och försvarsindustrin berörs genom mins- kad beläggning då försvarets beställningar bcgränsas till färre objekt. Då den militära materielen ofta har en högre teknisk nivå än den civila, kan även deras tekniska kompetens och konkurrenskraft påverkas. Tillfredsställande kapacitet för nu kända behov bedöms dock kunna bibehållas. För företag som levererar utbildningsmateriel, maskeringsutrustning m.m. förutses på- gående strukturändringar inom försvaret medföra minskad beställningsvo- lym.
3.5. Försvarsindustrins Villkor
3.5.1 Relationer mellan staten och industrin
Staten beställer och finansierar större delen av den forskning och utveckling av försvarsmateriel som produceras av den svenska försvarsindustrin. Derr- nas beroende av statsmakternas intentioner blir därför stort. Industripolitiska och säkerhetspolitiska motiv ger som ett nationellt mål att bevara en inhemsk försvarsindustri. Ett annat försvarsindustriellt mål är att bringa ner kostnaderna för nya vapensystem, bl.a. genom effektivare produktion och större serier. 83
Det är väsentligt att statsmakterna vid inriktningen av försvaret också be- Prop. 1991/92:102 aktar försvarsindustrins möjligheter att verka. Likaså att försvarsindustrin Kapitel 1 får en bild av möjlig marknad i form av planerad anskaffning och de värde- ringar som denna grundas på.
Möjligheterna att genom export få ökad produktion och bättre kostnads- täckning är begränsade. Det råder f.n. en vikande efterfrågan på världs- marknaden. Därutöver finns utrikespolitiska skäl som talar för en restriktiv vapenexport. Samtidigt knyts numera export och annan samverkan med ut— landet samman i olika gemensamma projekt i växande grad. Detta underlät- tas av att gränserna mellan civil och militär teknologi blir allt mer diffusa. Möjligheterna för svensk försvarsindustri att samverka med utlandet bör till- mätas stor betydelse.
Det är angeläget att i en tid av strukturomvandlingar skapa en överblick över försvarets långsiktiga behov av kunskap och kompetens och att samut- nyttja de satsningar på forskning, utveckling och kunskapsuppbyggnad som görs, inte bara inom totalförsvaret utan även inom landet i övrigt.
3.5.2. Villkor för internationell samverkan
En stark inhemsk kompetens på det högteknologiska området, inkl. för- svarsteknologin, måste tillmätas stor säkerhetspolitisk betydelse. De områ- den där Sverige vill behålla en hög kompetens kräver dock större marknad än vad enbart den svenska kan erbjuda. I likhet med annan svensk industri är därför försvarsindustrin beroende av internationellt teknologiutbyte och behöver på olika sätt delta i det internationella tekniksamarbetet.
Genom förändringar, som sker på den internationella marknaden för för- svarsmateriel, och de stora omstruktureringar som sker inom den internatio- nella försvarsindustrin kommer sannolikt behovet av utlandssamverkan att öka för att den svenska försvarsindustrin skall kunna upprätthålla en för- måga att utveckla och tillverka materiel, som är av vikt för landets försvars- kraft.
Internationellt försvarsindustriellt samarbete syftar väsentligen till att minska kostnaderna för att utveckla och producera nya vapensystem, främst genom längre serier och riskreducering. Svenska företag och myndigheter har på senare år i ökad utsträckning visat intresse för deltagande i samarbets- projekt. Erfarenheter har dock visat att samarbete mellan företag, även mel- lan nationella sådana, är svårare att genomföra än projekt inom en och samma organisation. Vid internationellt samarbete ökar nationella olikheter svårighetsgraden.
Även om försvarsindustriellt samarbete nästan uteslutande bedrivs mellan företag initieras det ofta genom mellanstatliga överenskommelser eller transnationella organ. På senare tid har det blivit vanligare att försvarsindu- strin mera självständigt formar internationella koalitioner och konsortier, som konkurrerar om kontrakten. Sådana samarbetsprojekt som uppstår i anslutning till en upphandling av ett visst system förutsätter att de nationella myndigheterna i ett tidigt skede har enats om gemensamma specifikationer.
En utveckling mot ökat samarbete mellan en sannolikt mindre svensk för- svarsindustri än i dag och företrädesvis europeisk industri måste accepteras 84
och understödjas, när det rör sig om samarbete för att tillgodose väsentliga Prop. 1991/921102 svenska försvars- och säkerhetspolitiska intressen och det sker i enlighet med Kapitel 1 våra allmänna utrikespolitiska mål. Därigenom underlättas målet att bevara inhemsk kompetens inom för Sverige viktiga områden.
Industriella samarbetsavtal inom försvarsmaterielområdet bör understäl- las regeringens prövning. Krigsmaterielexportutredningen har i sitt betän- kande (SOU 1989:102 Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet) utförligt behandlat denna fråga, och även lämnat förslag till riktlinjer för hur en sådan prövning bör ske.
Krigsmaterielexportutredningens betänkande är f.n. föremål för övervä- ganden inom utrikesdepartementets handelsavdelning. Regeringen avser se- nare i år återkomma till riksdagen med förslag till ny lag på krigsmatericlom- rådet. Därvid kommer bl.a. frågan om statsmakternas kontroll av samarbete mellan svensk och utländsk försvarsindustri att behandlas närmare. Från för- svarspolitiska utgångspunkter är det viktigt att skapa sådana betingelser för utlandssamarbetet på detta område att en livskraftig svensk försvarsindustri kan bevaras inom de sektorer, som har angivits som prioriterade för det svenska försvaret. Bedömningen av huruvida utlandssamverkan erfordras för att i vid mening trygga tillhandahållandet av materiel eller kunnande för den svenska försvarsmaktens behov bör därvid ske i ett brett säkerhetspoli- tiskt och försvarsindustriellt perspektiv.
För att kunna bedriva samarbete med andra länder erfordras i många fall avtal och överenskommelser som reglerar förutsättningama för samarbetet. Detta gäller inte minst samarbete av olika slag på krigsmaterielområdet. Re- geringen vill här erinra om behoven och önskvärdheten av att i vissa fall ingå sekretess- och säkerhetsskyddsarrangemang liksom samarbetsavtal eller överenskommelser om ett bredare militärtekniskt samarbete. Sådana avtal eller överenskommelser på regerings- eller myndighetsnivå kan i många fall utgöra lämpliga ramar för samarbetet mellan enskilda företag.
Med hänsyn till den snabba utvecklingen i Europa och det snabbt fort- gående europeiska ekonomiska samarbetet, finns det särskild anledning att överväga svenska relationer till existerande samarbetsorgan i Europa på det försvarsindustriella området. I första hand till The Independent European Programme Group (IEPG). IEPG, som bildats av de 13 europeiska NATO- länderna utom Island, är ett forum för europeiskt samarbete om forskning, utveckling och produktion för dessa länders försvarsmateriel. Sådant samar- bete avses äga rum efter definition av gemensamma projekt i respektive ma- terielplaner. Det är för svensk försvarsindustri väsentligt att den svenska marknaden för försvarsmateriel fungerar på likartat sätt som marknaden i IEPG—länderna och att svensk industri kan accepteras som samarbetspartner till försvarsindustrin i dessa länder.
4. Personal
Regeringens bedömning
Försvarsmaktens behov av anställd personal minskar till följd av de föreslagna strukturförändringarna med drygt 1 500 yrkesofficerare, drygt 4 500 civilanställda och ca 1 200 reservofficerare. Övertalig per- sonal bör awecklas inom ramen för det statliga trygghetssystemet och med inriktningen att awecklingen skall vara genomförd senast vid ut- gången av år 1994. Det statliga trygghetssystemet har stor flexibilitet och ger stora möjligheter till individuell anpassning. Det ankommer på parterna på det statliga området att finna lämpliga åtgärderi övrigt som kan komma att behövas för awecklingen.
Åldersstrukturen hos yrkesofficerarna bör förändras och anpassas för att bättre svara mot försvarsmaktens behov av yngre befäl.
Behovet av värnpliktiga minskar genom den nya försvarsmakts- strukturen.
Dagersättningen till de värnpliktiga bör höjas med fyra kronor till 38 kr. och den behovspröv'ade familjepenningens maximibelopp med 355 kr. per månad för hustru och med 177 kr. för barn till 3 285 resp. 1 642 kr.
Hänvisningar till S4
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt 2.5
4.1. Anställda
Den förslagna omstruktureringen av försvarsmakten kommer i flera avseen- den att få stor inverkan på personalområdet. Många anställda måste ges nya arbetsuppgifter eller awecklas. Ansvaret för att genomföra omställningen på personalområdet vilar på försvarsmaktens myndigheter.
Med hänsyn till förestående förändringar bedömer regeringen att perso- nalarbetet under försvarsbeslutsperioden måste koncentreras till främst av- vecklingsfrågorna. Försvarsmaktens styrka och effektivitet är bl.a. beroende av att behovet av militär och civil personal kan tillgodoses med avseende på sammansättning och kompetens. Detta ställer krav på en väl utvecklad ar- betsgivarpolitik. Åtgärder för en successiv förändring av åldersstrukturen hos yrkesbefälet är därvid angelägna. Betydelsen av att förbättra ålders— strukturen bör vägas in redan vid uppbyggnaden av den nya organisationen. Konkurrensen på lång sikt om arbetskraften gör det angeläget att personalen i försvarsmakten har intressanta och utvecklande uppgifter samt goda ar- betsförhållanden i övrigt. Regeringen anser därför att försvarsmakten måste ägna stor uppmärksamhet åt det personalpolitiska arbetet.
4.1.1. Omställningsfrågor
Under försvarsbeslutsperioden kommer behovet av yrkesofficerare att minska med drygt 1 500 och antalet civilanställda med drygt 4 500. Vidare kommer behovet av reservofficerare att minska med ca 1 200.
Regeringen anser det angeläget att snabbt etablera försvarsmaktens nya Prop. 1991/92:102 organisationsstr'uktur. Awecklingen av övertalig personal bör därför vara Kapitel 1 genomförd senast vid utgången av år 1994. Med hänsyn till det omfattande behovet av personalminskningar kan avvecklingen inte ske enbart genom s.k. naturlig avgång och omplacering.
Förutsättningarna för att säga upp personal under hänvisning till arbets- brist är beroende av anställningsformen i det enskilda fallet. Nästan undan- tagslöst är den civila personalen anställd med förordnande tills vidare. Detta innebär att den enskilde kan sägas upp på grund av arbetsbrist.
Yrkesofficerarna är däremot till övervägande del anställda med fullmakt, vilket ger dem ett starkare anställningsskydd. De kan således inte sägas upp från sina tjänster, t.ex. på grund av arbetsbrist. En fullmaktshavare är dock förflyttningsskyldig till en annan statlig anställning enligt lagen (1976:600) om offentlig anställning och anställningsförordningen (1965:601).
Regeringen överväger att ersätta fullrnaktssysternet för yrkesofficerarna med förordnanden av olika slag. En sådan åtgärd får dock ingen nämnvärd betydelse för den nu aktuella omställningen, utan ger effekt först på längre sikt.
Behovet av att i närtid minska antalet yrkesofficerare anställda med full- makt före pensionsåldern kan således kräva särskilda åtgärder som stirnule- rar den enskilde att lämna sin anställning före tidpunkten för avgångsskyl- dighet enligt pensionsbestämmelserna. Överbefälhavaren har aktualiserat olika exempel på sådana instrument som behövs såsom avgångsvederlag och tjänstledighet med lön. Vidare har överbefälhavaren begärt befogenhet att besluta om förtida avgång med full pension för den som fyllt 55 år.
Regeringen, som inte här har anledning att ta ställning till enskildheter, anser att det är nödvändigt att alla existerande möjligheter tas till vara för att inriktningen för omstruktureringen av försvarsmakten skall kunna fullföljas. Om existerande instrument inte är tillräckliga för den erforderliga personal- awecklingen, ankommer det på parterna att skyndsamt finna lämpliga åt- gärder.
För vissa försvarsanställda innebär förändringarna omställning till annat arbete i försvarsmakten. Ansvaret för omplaceringsverksamheten och ut- bildningsinsatserna vilar på anställningsmyndigheterna. Omplaceringsarbe- tet bör bedrivas i samverkan med försvarets personalnämnd. För dem som inte återanställs inom försvarsmakten, bör individuella åtgärder vidtas för övergång till annat arbete utanför försvarsmakten. Detta bör ske inom ra- men för det statliga trygghetssystemet, vilket bl.a. innebär arbetsmarknads- myndigheternas och trygghetsstiftelsens medverkan.
Ett sätt att aweckla personal kan vara att erbjuda kompetensutveckling, detta för att underlätta en övergång till andra uppgifter och en ny karriär. Kompetensutveckling blir också nödvändig för dem som stannar kvar i för- svarsmakten, eftersom kraven på personalen förändras.
Det minskade ianspråktagandet av reservofficerare innebär för många av dem ändrade förutsättningar i anställningsförhållandct. Eftersom reservoffi- cerarnas förmåner regleras i kollektivavtal, bör även frågan om villkoren för awecklingen av den berörda personalen i denna grupp bestämmas av par- terna. 87
Statens samlade åtaganden kräver särskilda resurser för att omställnings- Prop. 1991/92:102 arbetet skall kunna bedrivas effektivt. Behovet av sådana resurser har beak- Kapitel 1 tats vid beräkningen av huvudprogrammens medelsbehov och vid beräk- ningen av medelsbehovet för försvarets personalnämnd.
4.1.2. Yrkesofficerarnas åldersstruktur
Det råder enligt regeringen ett samband mellan åldersstrukturen hos yrkes- officerarna och personalcns förutsättningar att klara sina uppgifter i främst krigsorganisationen.
Överbefälhavaren framhåller i sitt kompletterande underlag inför årets försvarsbeslut att det finns en brist på yrkesofficerare i rätt åldersläge i prio- riterade krigsförband. Samtidigt finns det enligt överbefälhavaren ett bety- dande antal yrkesofficerare i åldersintervallet 40—60 år för vilka krigsbefatt- ningar saknas.
Mot denna bakgrund anser regeringen att det är angeläget att sådana åt- gärder vidtas som kan tillgodose det krigsorganisatoriska behovet av yngre yrkesofficerare.
Yrkesofficerarnas åldersstruktur har kartlagts av den militära pensionsål- dersutredningen i betänkandet (SOU 1991:87) Yrkesofficerarnas pensions- ålder och åldersstruktur. Utredaren (generaldirektören Ingemar Mundebo) har lämnat förslag som innebär bl.a. att yrkesofficerarnas pensionsålder höjs från 60 till 65 år och att höjningen övergångsvis skall vara helt genomförd år 2024. Överbefälhavaren har framhållit att en sådan åtgärd motverkar en angelägen förbättring av åldersstrukturen och inte heller är lämplig av säker- hetspolitiska skäl.
Som ett led i att förbättra åldersstrukturen hos yrkesofficerarna föreslår utredaren att det träffas kollektivavtal som ger förutsättningar att stimulera den enskilde att avgå före pensionsåldern. Vidare föreslår utredaren att det genom avtal införs ytterligare möjligheter för myndigheterna att, med tids- begränsade förordnanden under högst fyra år, anställa annan militär perso- nal än yrkesofficerare, t.ex. reservoffieerare och värnpliktiga officerare. Syf- tet med detta skulle vara främst att tillgodose behovet av yngre befäl. Utre- daren föreslår också att möjligheten att införa ett system med tidsbegränsad anställning av yrkesofficerare utreds. Dessa förslag för att förbättra ålders- strukturen hos yrkesofficerarna ställer sig överbefälhavaren däremot bakom.
Eftersom utredarens förslag rör frågor som skall regleras i avtal, har be- tänkandet överlämnats till statens arbetsgivarverk.
4.1.3. Kompetensutveclding inom den civila delen av totalförsvaret
Systemet för kompetensuppbyggnad inom totalförsvarets civila del behöver utvecklas. Kompetensutveckling kan vara ett sätt att effektivare inrikta verk- samheten så att de långsiktiga målen kan uppnås. Detta får en ökad bety- delse i en situation som präglas av begränsade möjligheter att få ökade resur- ser. Ändrade säkerhetspolitiska förutsättningar medför också krav på kom- petensutvecklande åtgärder. 88
Överstyrelsen för civil beredskap har ett lednings- och systemansvar för Prop. 1991/92:102 utbildningen av personal inom den civila delen av totalförsvaret. Det är an- Kapitel 1 geläget att överstyrelsen fortsätter arbetet med att kartlägga utbildningsbe- hoven Och utnyttjandet av befintliga utbildningsresurser samt att klarlägga ansvarsförhållandena och precisera överstyrelsens egen roll. Så t.ex. behö- ver vissa frågor vad gäller beställaransvaret och finansieringen av personal- utbildningen utredas närmare. Enhetliga principer för hur kostnadsansvaret för personalutbildningen bör fördelas behöver utarbetas.
4.1.4. Åtgärder för jämställdhet och mot mobbning
Regeringen har vid tidigare tillfällen (prop. 1988/89:52, prop. 1989/90:100 bil. 6 och prop. 1990/91:102 bil. 1) informerat riksdagen om den verksamhet som bedrivs i syfte att öka jämställdheten mellan kvinnor och män och mot- verka mobbning inom försvarsmakten. Som svar på regeringens uppdrag i juni 1990 har överbefälhavaren överlämnat en redovisning av vilka åtgärder som vidtagits på dessa områden vid försvarsmaktens myndigheter.
Överbefälhavaren framhåller att medvetenheten om mobbning och social utstötning ökat bland såväl anställda som värnpliktiga under de senaste åren. Vidare ger överbefälhavaren exempel på en rad positiva åtgärder som initie- rats för jämställdhet mellan kvinnor och män och mot mobbning inom för- svarsmakten.
Regeringen avser att även fortsättningsvis noggrant följa utvecklingen på dessa områden.
4.2. Värnpliktiga
Krigsorganisationens behov av värnpliktiga minskar genom den nya för- svarsmaktsstrukturen.
I anledning härav lämnar regeringen denna dag, efter hörande av lagrå- det, i cn särskild proposition (prop. 1991/92:101) om värnpliktsutbildning förslag till lagändringar, vilka medger ett minskat värnpliktsuttag. I den pro— positionen föreslås också ändrade utbildningstider för såväl värnpliktiga som vapenfria tjänstepliktiga.
4.2.1. Utbildningsfrågor
Antalet värnpliktiga som behövs årligen under försvarsbeslutsperioden be- räknas uppgå till 35 000 — 38 000. Antalet understiger den årliga krigsdugliga värnpliktskullen. Enligt värnpliktslagen (194lz967) skall alla krigsdugliga värnpliktiga genomgå värnpliktsutbildning. I ovan nämnda proposition läggs fast att endast de värnpliktiga som behövs i krigsorganisationen eller för den fredstida beredskapen skall tas ut till värnpliktsutbildning. De värnpliktiga som inte tas ut till utbildning föreslås ingå i en utbildningsreserv. Dessa värn- pliktiga får enligt förslaget inte tas ut för utbildning i annat fall än efter rege- ringens beslut för att höja krigsberedskapen.
Genom beslut den 14 november 1991 avbröt regeringen försöken med för- kortad grundutbildning. Den nämnda propositionen innehåller även förslag 89
till lag om upphörande av försöken med förkortad grundutbildning. I lagen Prop. 1991/92:102 föreslås att de värnpliktiga som omfattas av försöken och inte fullgjort Kapitel 1 grundutbildningen skall tas ut till den nämnda utbildningsreserven. Proposi- tionen om värnpliktsutbildning innehåller också förslag om förkortning av grundutbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga med 50 dagar.
Regeringen delgav i prop. 1989/90:9, Arméns utveckling och totalförsva- rets planeringssystem, m.m. riksdagen sin uppfattning att värnpliktiga bör kunna grundutbildas för krigsplacering i förråds- och verkstadsorganisatio- nen. Riksdagen hade ingen erinran häremot (1989/90:FöU 3, rskr. 87).
Utredningen om totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem skall enligt sina direktiv (dir. 1991:40) bl.a. undersöka hur värnpliktiga i större utsträckning skall kunna utföra arbetsuppgifter i stödproduktion och service, främst inom förråds- och förplägnadsornrådet samt inom den mili- tära administrationen. En utgångspunkt skall dock, enligt direktiven, vara att utbildningen leder till en krigsbefattning inom resp. område.
Överbefälhavaren har i sitt kompletterande underlag inför försvarsbeslu- tet föreslagit att mobiliserings- och förplägnadsplutoner organiseras genom utbildning av värnpliktiga. Chefen för armén har utrett förutsättningama för en sådan åtgärd.
Regeringen anser att en förutsättning för att värnpliktsutbildning skall få genomföras inom den fredstida stödproduktionen är att utbildningen leder till en krigsplacering och att krigorganisationens personalförsörjning därige- nom blir effektivare. Den utredning som chefen för armén har gjort visar att det finns skäl att organisera mobiliserings- och förplägnadsförband med värnpliktiga som utbildas inom stödproduktionen. Enligt chefen för armén bör dessa värnpliktiga ha en grundutbildningstid om ca 270 dagar, vilket krä- ver en ändring av värnpliktslagen. Förslag till en sådan lagändring läggs också fram i propositionen om värnpliktsutbildning.
Riksdagen godkände våren 1988 vissa allmänna riktlinjer för vapenfriut— bildningens utformning (prop. 1987/88:81, FöU 8, rskr. 21.5). I propositionen föreslogs bl.a. att grundutbildningen skulle innehålla en basutbildning som är lika för alla samt en befattningsutbildning. Den nya modellen skulle ge- nomföras på försök och därefter utvärderas. Vapenfristyrelsen har i septem- ber 1991 redovisat resultaten av försöksverksamheten. Enligt vapenfristyrel- sen har resultaten varit godtagbara. Regeringen anser därför att försöken nu kan avbrytas och att den nämnda basutbildningcn bör vara en del av vapen- friutbildningen.
4.2.2. Värnpliktslörmåner
Riksdagen beslutade år 1991 (prop. 1990/91:102, FöU 8, rskr. 285) om för- ändringar vad gäller administration och regelsystem för familjebidrag till värnpliktiga. Dessa förändringar medförde kostnadsbesparingar, vilka får full genomslagskraft budgetåret 1992/93. Regeringen avser att under våren 1992 beluta om vissa inskränkningar i de värnpliktigas rätt till fri tandvård. Detta kommer att medföra besparingar. Regeringen beräknar att drygt 60 miljoner kronor kan avsättas för höjning av förmåner till värnpliktiga för budgetåret 1992/93. Dagersättningen bör 90
därvid höjas med 4 kr. till 38 kr. Vidare bör den behovsprövade familjepen- ningens maximibelopp höjas med 355 kr. per månad för hustru och med 177 kr. per månad för barn till 3 285 resp. 1 642 kr. Till följd av höjda boende- kostnader kommer kostnaderna för bostadsbidrag att öka.
I tillämpliga delar bör nämnda förändringar också gälla andra som uppbär ersättning enligt samma grunder som värnpliktiga, t.ex. vapenfria tjänste- pliktiga.
I nyss nämnda proposition anmäldes vissa förändringar i de värnpliktigas rescförmåner. Bl.a. anfördes (s. 185) att rätten till s.k. awikelseresor borde tas bort och att sådana resor till annan ort än bostadsorten enbart borde medges om resandet företogs regelbundet och avsåg besök hos nära anhörig. Uppgift om detta skulle också anmälas till förbandet. Regeringen ändrade värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008) i enlighet med det anförda.
Vissa myndigheter och företrädare för de värnpliktiga har nu påtalat att de nya reglerna har medfört ett ökat administrativt krångel. Regeringen överväger därför att ändra reglerna.
Det ankommer på regeringen att utfärda de föreskrifter som krävs.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
Hänvisningar till S4-2-2
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt Vapenfristyrelsen
5. Totalförsvarets civila del ' Prop. 1991/92:102
. .. . .. .. Ka 't 11 5.1 Närmare rnnebord av uppgifterna for totalforsvarets pl e
civila del
I 1987 års försvarsbeslut angavs uppgiften för totalförsvarets civila del vara att under kriser och i krig medverka i de samlade försvarsansträngningarna och att säkerställa samhällets överlevnad (FöU 1987:11 5.87). Uppgiften ut- trycktes på liknande sätt i 1984 års försvarskommittés slutbetänkande (SOU 1987:9) Det svenska totalförsvaret inför 90-talet (5.73) och i prop. 1987:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling (5.95).
I samband med underlagsarbetet inför det planerade totalförsvarsbeslutet våren 1991 preciserades huvuduppgifterna och har från och med regeringens planeringsanvisningar våren 1990 uttryckts i följande fyra punkter.
— Värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande och ombesörja vård. — Upprätthålla de viktigaste samhällsfunktioncrna under kriser och i krig. — Trygga en livsnödvändig försörjning under kriser och i krig. — Stödja försvarsmaktens krigsorganisation och försvarsförmåga.
Regeringen anser att huvuduppgifterna för totalförsvarets civila del bör ut- tryckas på ett enklare och tydligare sätt genom att renodlas till att avse dels skyddet i vid mening av civilbefolkningen, dels stödet till försvarsmakten. De nuvarande första och tredje uppgifterna har likartad innebörd och bör därför slås samman. Den nuvarande andra uppgiften, att upprätthålla de viktigaste samhällsfunktioncrna, är snarare ett väsentligt medel att klara de båda huvuduppgifterna än ett medel i sig. Huvuduppgifterna bör sålunda vara följande.
— Värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar och under kriser och i krig trygga en livsnödvändig försörjning. — Stödja försvarsmakten under kriser och i krig.
Den första huvuduppgiften, vämande av civilbefolkningen, avser såväl en si- tuation då Sverige är indraget i krig som en säkerhetspolitisk kris.
I krig är det fysiska skyddet av befolkningen av största betydelse. Rege- ringen kommer i avsnitt 5.6.2 att redogöra för de prioriteringar som bör till- lämpas i det fortsatta skyddsrumsbyggandet i syfte att begränsa riskerna för befolkningen i de områden där hotet kan bedömas vara störst. Räddnings— tjänsten, hälso- och sjukvården och den livsnödvändiga försörjningen är andra verksamheter som har särskild betydelse i denna situation.
I en säkerhetspolitisk kris, dvs. ett s.k. förkrigsskede eller en situation med krig i omvärlden, träder försörjningsfrågorna inom livsmedels-, energi- och industrivaruområdena i förgrunden.
Den andra huvuduppgiften, att stödja försvarsmakten, har sin tyngdpunkt i ett läge då Sverige är indraget i krig. Det gäller stöd dels i samband med mobilisering under störda förhållanden, dels i ett fortsatt krigsförlopp. Sär- skilda krav ställs här på funktionerna Transporter, Telekommunikationer, Hälso- och sjukvård m.m., Psykologiskt försvar och på försörjningen med 92
drivmedel och vissa industrivaror. Regeringen återkommer i det följande Prop. 1991/92:102 med en särskild redovisning av försvarsmaktens behov av stöd från totalför- Kapitel 1 svarets civila del.
För att totalförsvarets civila del skall kunna lösa huvuduppgifterna under kriser och i krig är det nödvändigt att samhällets infrastruktur i vid mening fungerar på ett sådant sätt att svåra störningar och kaos kan undvikas och försvarsvilja och motståndsanda kan upprätthållas. Det är särskilt angeläget att vad som brukar benämnas vitala samhällsfunktioner, dvs. främst elför- sörjning, telekommuniktioner och transporter, har en sådan robusthet och kapacitet att grundläggande behov kan tillgodoses. Härutöver är ett funge- rande ledningssystem och tryggande av informations- och nyhetsförmedling viktiga förutsättningar för att uppgifterna skall kunna lösas.
Grunden för totalförsvarets civila del är det fredstida samhället. De flesta särskilda beredskapsåtgärder som planeras är, sett i detta perspektiv, av mar- ginell natur även om de i sig ofta är av strategisk betydelse för kapaciteten hos totalförsvarets civila del under kriser och i krig. I jämförelse med det militära försvaret är totalförsvarets civila del mycket komplex, just mot bak- grund av att den baserar sig på det fredstida samhället med dess komplice- rade inbördes beroende mellan olika sektorer. Den mer konkreta ambitio- nen för totalförsvarets civila del måste med hänsyn härtill uttryckas på nivån samhällsscktorer/funktioner.
Hänvisningar till S5
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt Civilbefälhavamas yrkanden
5.2. Det militära försvarets beroende av totalförsvarets civila del
5.2.1. Regeringen
Regeringens bedömning:
Frågan om det militära försvarets behov av stöd från den civila delen av totalförsvaret måste ägnas väsentligt ökad och systematisk upp- märksamhet inom totalförsvaret.
En av huvuduppgifterna för totalförsvarets civila del är således att stödja för- svarsmakten under kriser och i krig. Denna uppgift har under senare år givits ökad uppmärksamhet i planeringen. Skälen till detta är bl.a. samhällets ökade komplexitet vilken medfört att försvarsmakten inte kan verka isolerat utan kontinuerligt stöd från det övriga samhället. Detta förhållande för- stärks av den ökade betoningen i planeringen av ett strategiskt angrepp som, i ett läge av förhöjd politisk spänning i Europa, inleds med endast kort mili- tär förvarning och riktas mot vitala funktioner i samhället. I ett sådant läge är det av central betydelse att samhällets infrastruktur har en sådan robust- het och flexibilitet att den trots störningar kan möjliggöra mobilisering av försvarsmakten. De ekonomiska problemen inom försvarsmakten under se- nare år har vidare medfört att åtgärder som syftat till att trygga underhållet i vid mening i krig har skjutits i bakgrunden. Regeringen anser att frågan om det militära försvarets behov av stöd från 93
den civila delen av totalförsvaret måste ägnas väsentligt ökad och systema- Prop. 1991/92:102 tisk uppmärksamhet inom totalförsvaret. Försvarsmaktens allt större bero- Kapitel 1 ende av den civila delen av totalförsvaret på försörjningsområdcna, och då i första hand försörjningen med industrivaror, synes generellt inte grundad på en riskanalys. De faktiska bristerna hos försvarsmakten förefaller inte heller vara väl klarlagda.
Mot denna bakgrund bör enligt regeringen sambandet mellan den opera- tiva planeringen inom försvarsmakten och programplaneringen inom total- försvaret förbättras, I programplanerna bör en ingående redovisning göras i dessa frågor.
Ambitionen i samarbetet mellan försvarsmakten och de olika civila funk- tionsansvariga myndigheterna är ojämn. Kunskaperna om å ena sidan för- svarsmaktens behov och å andra sidan möjligheterna inom den civila delen av totalförsvaret att tillgodose dessa behov är högst varierande på ömse håll. Det bör ankomma på överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap att tillse och verka för att kunskapsläget i dessa avseenden förbättras. Det är vidare angeläget att var och en av de civila funktionsansvariga myndighe- terna själv känner ansvar för att sätta sig in i det behov av stöd som försvars- makten sannolikt skulle ha i krig på det aktuella området. Detta bör motsva- ras av en ökad ambition inom det militära försvaret att tydliggöra sina behov.
5.2.2. Bakgrund
För att förbättra kunskapen om karaktären och omfattningen av det militära försvarets behov av stöd från totalförsvarets civila del har en arbetsgrupp inom försvarsdepartementet närmare studerat frågan. Därvid har bl.a. föl- jande framkommit.
Karaktären av de militära kraven på totalförsvarets civila del är komplex och måste analyseras ur olika infallsvinklar. De militära kraven är delvis av direkt natur. Således måste t.ex. de militära förbanden i stort sett kontinuer- ligt tillföras livsmedel och drivmedel och kunna tranporteras under ett kon- centreringsskede. Det finns emellertid också indirekta krav på verksamheten i samhället som i stort kan sammanfattas så att dessa måste fungera i en viss minsta utsträckning för att det militära försvaret skall kunna upprätthållas. Elförsörjningen är exempel på ett område vars direkta betydelse för för- svarsmakten är relativt liten medan den indirekta betydelsen är mycket stor genom att den är väsentlig för funktioner som försvarsmakten är mer direkt beroende av.
Till en del handlar det militära behovet om krav på den befintliga civila infrastrukturen som t.ex. transportsystemen och telekommunikationer, ofta nämnda som exempel på s.k. vitala funktioner. Försvarsmakten förväntar sig att dessa funktioner har en tillräcklig kapacitet och i viss utsträckning kan motstå en angripares bekämpning. Bcredskapsåtgärderna har här till syfte att öka robustheten och flexibiliteten hos systemen. Helt annan är karaktä- ren på de militära kraven när det gäller de olika varuområdena (livsmedel, drivmedel och industrivaror). Här rör det sig om att tillgångar dels genom lagerhållning i förväg och/eller eventuellt genom produktion under ett för- krigsskede skall finnas tillgängliga inom landet i tillräcklig omfattning, dels 94
skall kunna transporteras dit behoven finns. Det militära behovet av säker Prop. 1991/92:102 tillgänglighet av olika förnödenheter har stor betydelse för om kravet skall Kapitel 1 tillgodoses genom militära eller civila plancringsåtgärder.
En annan infallsvinkel är frågan i vilket skede de militära behoven upp- kommer. En naturlig indelning är dels mobiliseringsskedet under störda för- hållanden, dels fortsättningen av ett krigsskede. Under en mobilisering är det kraven på transportsystemet som träder i förgrunden men även telekom- munikationernas kapacitet har den största betydelse. För flertalet övriga funktioner är de militära behoven störst i det fortsatta krigsskedet.
Problemen för totalförsvarets civila del att tillgodose de militära kraven är mest påtagliga i Norrland. Skälen är en kombination av faktorer. Befolk- ningstätheten särskilt i inlandet är låg vilket medfört en svag samhällelig in- frastruktur. Vidare är avstånden stora till sydliga befolkningscentra med långa och sårbara kommunikationslinjcr som följd. Samtidigt är övre Norr- land ett område som bedöms vara särskilt hotat i en krigssituation. I förhål- lande till den befintliga folkmängden planeras ett stort antal militära förband tillföras området. Flertalet av de svagheter som finns när det gäller försörj- ningen av militära förband i Norrland kan hänföras till en fråga om trans- portmöjligheter.
Generellt kan sägas att problemen med stödet från den civila delen av to- talförsvaret till försvarsmakten skiljer sig till sin karaktär i södra och norra Sverige.
Kunskapen inom den civila delen av totalförsvaret om det militära försva- rcts krav på det övriga samhället i krig och under ett förkrigsskede är ojämn. För vissa funktioner finns sedan lång tid ett etablerat samarbete med motsva- rande del av försvarsmakten vilket medfört att problemen är väl kända och att i vissa fall långtgående åtgärder vidtagits för att minska dessa. På andra områden är uppfattningen inom de civila funktionerna att försvarsmakten inte har presterat ett tillräckligt underlag och att kunskapsläget inte är till- fredsställande.
På motsvarande sätt är den militära kunskapen begränsad om det övriga samhällets möjligheter att lämna stöd till försvarsmakten. Den situationen uppstår lätt som innebär att man genom att anmäla ett behov som skall täckas inom den civila delen av totalförsvaret föreställer sig att en behovs- täckning också är säkrad i krig.
Förhållandena inom vissa funktioner
Beredskapsplaneringen på trarwpartområdet är väl genomarbetad med god kännedom om de militära behoven av transporter. Beredskapsåtgärderna har mot bakgrund av vad som ovan nämnts sin tyngdpunkt i Norrland. Transportsystemets robusthet och flexibilitet har avgörande betydelse för försvarsmaktens inrycknings- och koncentreringstransporter liksom för för- sörjningen i fortsättningen av ett krig och för fjärrsjuktransporter av ska- dade. Även om betydande beredskapsåtgärder vidtagits är systemens inne- boende sårbarhet framförallt när det gäller transporter till och inom Norr- land så stor att denna sektor även i fortsättningen måste ägnas den största uppmärksamhet. 95
Det omfattande investeringsprogram i det fredsmässiga telekommunik- Prop. 1991/921102 tionssystemet som har pågått några år innebär att systemet har erhållit en Kapitel 1 ökad flexibilitet även i krig. Härutöver har betydande beredskapsåtgärder vidtagits för att möta både freds- och krigstida störningar. Särskilt i Norrland är emellertid telekommunikationerna sårbara.
Televerket svarar för ca 90 % av samhällets telekommunikationer. Sär- skild betydelse härutöver har försvarsmaktens eget telekommunikationssys- tem som främst betjänar det operativa ledningssystemet.
På hälso- och sjukvårdsområde! finns en omfattande beredskapsplanering. Den genomförs inom dels försvarets sjukvårdsstyrelse, dels socialstyrelsen samt landstingskommuner och kommuner. Planläggningen på hälso- och sjukvårdsområdet innebär att förbereda omstruktureringen av det befintliga sjukvårds- och socialtjänstsystemet till krigets krav och att trygga tillgången på förnödenheter.
Den granskning av sjukvårdens beredskapsläge samt utrednings- och pla- neringsunderlaget som låg till grund för riksdagens ställningstaganden våren 1991 till inriktningen av planeringen och socialstyrelsens uppgifter på områ- det (prop.1990/91:102, FöU 8, rskr. 285) har lett till slutsatsen att goda förut- sättningar får anses föreligga för att bringa hälso— och sjukvården i balans med det övriga totalförsvaret.
Som överstyrelsen för civil beredskap och socialstyrelsen framhåller i sina programplaner hösten 1991 finns det dock vissa brister i fråga om läkemedel för krigsskadade och då främst när det gäller infusionsvätskor.
I beredskapsplaneringen när det gäller försörjning med industrivaror för- utsätts inte att försvarsmakten i ett krigsskede kan tillföras industriprodukter från löpande produktion. Behoven måste således ha tillgodosetts genom an- skaffning i fred och/eller under ett förkrigsskede. För det sistnämnda fallet förutsätts ingen import kunna ske av s.k. strategiska varor.
Grundfrågan är avvägningen mellan hur stor del av försvarsmaktens krigs- tida försörjningsbehov som skall finnas tillgängligt redan i fred och hur stor del som bedöms kunna produceras under ett förkrigsskede. Denna fråga är självfallet en fråga om riskvärdering. Något underlag som närmare belyser denna fråga finns ännu inte.
Den funktionsansvariga myndigheten, överstyrelsen för civil beredskap, anser att underlaget från försvarsmakten på detta område generellt sett måste förbättras.
5.3. Grundsyn för regionala mål- och riskanalyser
De regionala mål- och riskanalyserna skall gälla tills vidare och revi- deras vart femte år eller när regeringen så beslutar.
I februari 1991 uppdrog regeringen åt överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap att i samverkan med berörda myndigheter se över främst de geografiska prioriteringarna i de tidigare genomförda regionala mål- och 96
riskanalyserna. Översynen skulle ske mot bakgrund av de i regeringens pla- Prop. 1991/92:102 neringsanvisningar angivna förändringarna av den säkerhetspolitiska miljön Kapitel 1 i vår del av världen och målen för totalförsvaret m.m. Myndigheterna redo- visade sin översyn i april 1991.
Sammanfattningsvis föreslog överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap att de redan genomförda regionala mål- och riskanalyserna i hu- vudsak skall gälla tills vidare. Som ett komplement utpekades s.k. infallspor- tar som ytterligare prioriteringsgrund i markstridsområden.
Myndigheterna föreslog även att det bör slås fast att den uppdelning i tre olika risknivåer, som gjorts med hjälp av'en värdering av olika typer av funk- tionsmål och en geografisk prioritering, skall utgöra en grund för priorite- ringar och awägningar som kan behöva göras i olika sammanhang, bl.a. i långsiktig planering och resursfördelning. _
Överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap redovisade också ett förslag till hur analyserna skall tillämpas i samband med prioriteringar av olika typer av beredskapsåtgärder. Förslaget innebär i korthet att när olika typer av beredskapsåtgärder måste vidtas skall resurserna styras resp. priori- teras till de mest riskutsatta delarna enligt risknivåindelningen och den an- givna prioriteringsordningen.
I ett regeringsbeslut i maj 1991 godkände regeringen de av överbefälhava- ren och överstyrelsen för civil beredskap föreslagna ändringarna i grunderna för de regionala mål- och riskanalyserna. Beträffande tillämpningen av de regionala mål- och riskanalyserna angavs att de av överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap föreslagna principerna skall gälla. Dock an- gavs särskilt, mot bakgrund av regeringens säkerhetspolitiska bedömning i 1991 års planeringsanvisningar, att Sydsverige skall prioriteras lägre än Östra Mellansverige. '
Regeringen anser att de regionala mål- och riskanalyserna skall gälla tills vidare och tillämpas i den funktionsvisa planeringen. Analyserna skall revi- deras vart femte år eller när regeringen så beslutar.
5.4. Mål. Beredskapsläge i stort
Sedan ett par år pågår inom överstyrelsen för civil beredskap ett arbete med att utarbeta mål för funktionerna inom totalförsvarets civila del. Överstyrel- sen har i november 1991 lämnat rapporten Preliminära sammanfattande mål för funktionerna inom det civila försvaret. De föreslagna målen uttrycker den önskvärda förmågan under kriser och i krig. Förmågan bestäms dels av fredssamhällets inneboende kapacitet och erxibilitet, dels av vidtagna be- redskapsåtgärder.
Överstyrelsen för civil beredskap har i augusti 1991 lämnat en rapport om beredskapsläget för funktioner den 30 juni 1990. Rapporten är en aktualise- ring av den rapport som lämnades till regeringen i maj 1990 och som avsåg läget den 30 juni 1989. Rapporterna gäller väsentligen förmågan att uppnå de ambitioner som kom till uttryck i 1987 års försvarsbeslut.
Arbetet med att uttrycka mål och beredskapsläge för funktioner bör ses som en process där successivt en ökad tydlighet, aktualitet och precision kan uppnås. Avsikten är att redovisningen av beredskapsläget i större utsträck- 97
7 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr 102
ning än hittills skall relateras till de aktuella målen och den aktuella plane- ringsinriktningen för totalförsvarets civila del.
Regeringen redovisar i de funktionsvisa avsnitten sin syn på mål för funk- tionerna.
Beredskapslägcsrapportcn utgör också underlag för överstyrelsens be- dömning i programplanen av förmågan hos totalförsvarets civila del att lösa de hittillsvarande fyra huvuduppgifterna. Nedan redovisas överstyrelsens bedömning, ivissa fall kompletterad med mer detaljerade uppgifter ur funk— tionsansvariga myndigheters redovisningar.
Vänta civilbefolkningen
] fråga om skyddsrumsplatser anges att stora brister föreligger. Framförallt gäller detta storstädernas innerområden. Stora delar av civilförsvarsmaterie- len bchöver föryngras. Den kommunala räddningstjänsten utgör en god grundbcredskap för första insats innan mobilisering genomförts. När det gäl- ler sjukvården angcs uthålligheten vara bristfällig för läkemedel och för- brukningsmateriel. Sammanfattningsvis bedömer överstyrelsen beredska- pen inte vara fullt tillfredsställandc.
Upprätthålla de viktigaste samhällsfimktionema
Informationsberedskapen anges vara i huvudsak godtagbar. Elförsörjning- ens funktionssäkerhct under starkt störda förhållanden bedöms inte vara godtagbar med hänsyn till dess betydelse för samhället. För telekommunika— tionerna bedöms beredskapsläget vara i huvudsak godtagbart, medan funk- tionssäkerheten inom flera ADB-system är otillfredsställande. I fråga om transporter anges för landsvägstransporter brister för bl.a. reservbromate- riel och för järnvägstransporterna framhålls sårbarheten för bekämpning.
Sammantaget är enligt överstyrelsen sårbarheten och den bristande funk— tionssäkerhctcn inom vitala samhällsfunktioner inte acceptabel.
'I'rygga en livsnödvändig försörjning
Överstyrelsen betonar att osäkerheten om det framtida näringslivets struk- tur och egenskaper från beredskapssynpunkt f.n. är stor.
Den industriella beredskapen har en otillfredsställande uthållighet. Inom vissa delbranscher saknas tillräcklig egen produktionskapacitet. Lagertill- gången i fråga om betydelsefulla insatsvaror är otillräcklig.
Stödja försvarsmaktens krigorganisering och försvarsfönnåga
Bcredskapsläget på industrivaruområdet betecknas som otillfredsställande, främst när det gäller elektronik och kemikalier. I fråga om sjukvården fram- hålls bl.a. brister i fråga om förbrukningsförnödenheter och läkemedel för krigsskadade. För samverkan med totalförsvarets civila del anges brister i fråga om skydd, uthållighet och samband.
Regeringen konstaterar att slutsatserna i rapporten delvis är relaterade till
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
de förutsättningar och den ambition som gäller enligt 1987 års försvarsbe- Prop. 1991/92:102 slut. Regeringen anser ändå att redovisningen är värdefull och att den efter Kapitel 1 hänsynstagande till ändrade planeringsförutsättningar utgör ett viktigt un- derlag för bedömning av nuvarande beredskapsläge.
5.5. Allmän inriktning och prioriteringar
Förmågan hos totalförsvarets civila del grundas på det fredstida samhällets resurser och dess handlingsberedskap och omställningsförmåga inför extra- ordinära situationer. Ett starkt och allsidigt näringsliv tillsammans med ef- fektiva, robusta och flexibla samhällsfunktioner i övrigt har härvidlag en av- görande betydelse.
Ansvar för en verksamhet i fred innebär motsvarandc ansvar i krig. Denna ansvarsprincip innebär också ett ansvar för att beredskapsaspekterna beak- tas vid planeringen av verksamheten i fred. Det är enligt regeringens mening angeläget att medvetenheten om dessa frågor sprids i samhället.
Regeringen vill framhålla att de beredskapsåtgärder som vidtas inför kri- ser och krig i många fall har samma karaktär som åtgärder mot skilda risker i det fredstida samhället. Beredskapsverksamheten bör därför i högre grad än hittills inriktas mot att omfatta hela hotskalan fred-kris-krig och i högre grad ingå i de ordinarie driftsäkerhetsbedömningar respektive verksamhets- utövare gör.
I 1987 års försvarsbeslut betonades vikten av att beredskapshänsyn tas i planering och samhällsutveckling. Påtagliga effekter har uppnåtts på några områden. Viktiga informations- och utbildningsaktiviteter har vidare initie- rats av överstyrelsen för civil beredskap. Regeringen vill framhålla att sam- hällets förmåga att möta störningar är en angelägenhet för alla och att detär väsentligt att medvetenheten om dessa frågor sprids i samhället. Att i plane- ring och samhällsutveckling tidigt ta hänsyn till sårbarhet och risker minskar behovet av kostnadskrävande beredskapsåtgärder och ökar säkerheten i det fredstida samhället. Vidare bör framhållas att på vissa områden, t.ex. cl- och teleområdena, har åtgärder som vidtas för att minska fredsmässiga risker en rent affärsmässig betydelse samtidigt som de minskar sårbarheten i krig.
Handlingsberedskap och flexibilitet bör eftersträvas inom totalförsvarets civila del. De gemensamma grunder som är en av utgångspunkterna för att bedöma behovet av kostnadskrävande åtgärder skall inte tolkas så att plane- ringen blir stel med ringa förmåga att hantera olikartade störningar. Tvärtom eftersträvas ett stort mått av flexibilitet. Utbildning och övningar är viktiga medel för att åstadkomma detta.
Det är viktigt med lokal förankring av beredskapsarbetet. Kommunerna har i fred det dominerande ansvaret för människornas väl och ve. Därav föl- jer att de också har viktiga beredskapsuppgifter. Kommunerna har ett sär- skilt ansvar för att samhällsutvecklingen sker i medvetande om sårbarhet och risker och med beaktande av totalförsvarets behov. Hemskyddet är av vital betydelse under kriser och i krig då även socialtjänstens stora betydelse för barn- och äldreomsorgen särskilt framträder. Fortsatta insatser bör göras för att bygga upp, förankra och utbilda hemskyddsorganisationen.
Regeringen har i avsnitt 1.8 redogjort för de allmänna krav som bör ställas 99
på totalförsvarets civila del i kris- och krigssituationer. Dessa krav överens- Prop. 1991/92:102 stämmer väsentligen med vad som uttalades av regeringen våren 1991 i an- Kapitel 1 visningarna för programplaneringen och i särskilt beslut om planeringen av uthållighet samt antaganden om kriser och krigs varaktighet, m.m.
Regeringen konstaterar att de förslag till inriktning av planeringen som överstyrelsen för civil beredskap och funktionsansvariga myndigheter redo- visat i programplanen för totalförsvarets civila del i stort är förenliga med dessa förutsättningar för planeringen. Regeringen tillstyrker i allt väsentligt den prioritering av uppgifter som överstyrelsen föreslagit och som grundar sig på principen att prioritera en långsiktig satsning på skydd, ledningssys- tem, tekniska beredskapsåtgärder, bevarad produktionskapacitet m.m. samt utbildning och övning framför lagring. '
Mot denna bakgrund och med hänsyn till vad regeringen anfört i avsnittet om säkerhetspolitiska överväganden kan regeringen i huvudsak ställa sig bakom överstyrelsens förslag till fördelning av den ekonomiska planerings- ramen vid en resurstilldelning enligt nivå 1. När det gäller funktionerna Häl- so- och sjukvård m.m., Energiförsörjning och Försörjning med industrivaror förordar emellertid regeringen med hänsyn till beredskapsläget en något an- nan resursfördelning i syfte att stärka dessa funktioner.
Regeringen kommer i kap. 11 om näringsdepartementets verksamhetsom- råde att föreslå att de beredskapslager av oljeprodukter som är avsedda för krig skall minskas. Härigenom blir det möjligt att bygga upp ett särskilt fredskrislager för s.k. subcrisis. Härutöver kan genom utförsäljning av be- redskapslagrad olja finansieras dels viss omstrukturering och modernisering av oljelagringsanläggningar, dels vissa åtgärder inom totalförsvarets civila del. Mot bakgrund av att de lagrade produkterna delvis har kvalitetsbrister i fråga om svavel- ooh blyhalt är det f.n. inte möjligt att mer preciserat förut- säga det ekonomiska utfallet av dessa försäljningar.
Regeringen hemställer i kap. 11 om näringsdepartementets ansvarsom- råde om bemyndigande att utförsälja oljeprodukter som beredskapslagras för krig, Av inkomsterna från utförsäljningen, avses engångsvis ett belopp utöver mm som beräknas till högst 79 miljoner kr. för budgetåret 1992/93 användas för vissa åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret.
På regeringens uppdrag har civilbefälhavaren i dåvarande Östra samt civil- befälhavarna i Västra och Södra civilområdena analyserat de särskilda sår- barhetsproblem när det gäller försörjningen som kan föreligga i Stockholm, Göteborg och Malmö och överstyrelsen för civil beredskap utrett vilka åtgär- der som erfordras för att förbättra försörjningsläget i Norrland, på Gotland och i storstadsområdena under kriser och i krig. Uppdragen har avrapporte- rats till regeringen.
De rapporter som nu föreligger innehåller ett omfattande analysunderlag och ett stort antal förslag avseende metoder för hur de regionala försörj- ningsproblemen skall kunna minska. Regeringen anser att ett värdefullt un- derlag nu finns för den fortsatta beredskapsplaneringen på de nämnda områ- dena. Det bör ankomma på överstyrelsen för civil beredskap resp. berörda civilbefälhavare att verka för att berörda funktionsansvariga och regionala myndigheter beaktar förslagen i rapporterna. 100
5.6. Mål för och inriktning av vissa funktioner inom Prop. 1991/92:102 totalförsvarets civila del, m.m. ' Kapitel 1
5.6.1. Funktionen Civil ledning och samordning
Överstyrelsen för civil beredskap är ansvarig myndighet för funktionen Civil ledning och samordning och har till uppgift att som central förvaltningmyn- dighet i fred leda och samordna beredskapsförberedclserna vid övriga funk- tionsansvariga myndigheter. Övriga myndigheter med uppgifter inom funk- tionen är civilbefälhavarna och länsstyrelserna.
Regeringen avser fastställa följande mål för funktionen
Ledning skall kunna utövas i alla lägen. Ledningsorganisationen och dess resurser skall därför flexibelt och med bibehållen kapacitet kunna anpassas till olika hotsituationer. Ledning skall kunna utövas från såväl freds- som krigsuppehållsplats. Förberedelser på krigsuppehållsplats skall vidtas tidigt. Ledning skall i allt väsentligt kunna utövas omedelbart efter krigsorganise- ring. På den regionala nivån skall krigsorganiseringen kunna genomföras på ett dygn under förutsättning att förberedelser på krigsuppehållsplats är vid- tagna. Där så krävs skall lcdning kunna utövas i skydd.
Regeringen vill i sammanhanget betona det väsentliga i att viss ledning skall kunna ske redan före krigsorganisering. Regeringen vill också fram- hålla att ordet ”ledning" när det gäller den civila delen av totalförsvaret i vissa avseenden kan leda tankarna fel och ge intryck av ledning i det militära försvarets mening. Med ledning skall inom totalförsvarets civila del väsentli- gen förstås sådana verksamheter som samordning, prioritering och informa- tion.
Inom ramen för funktionens verksamhet bedrivs också viss funktions- övergripande samordning för vilken överstyrelsen i programplanen för funk- tionen föreslår en allmän inriktning. Denna överensstämmer i stort med överstyrelsens uppgifter på området enligt förordningen ('l986:294) om lcd- ning och samordning inom totalförsvarets civila del.
Överstyrelsen för civil beredskap har i september 1991 lämnat rapporten Skydd för civila myndigheters ledning på fredsuppehållsplatser i krig. I rap- porten redovisas de principer och prioriteringar som bör gälla vid utbyggna- den av skydd och samband vid centrala, regionala och lokala myndigheters fredsuppehållsplatser. Ett utbyggnadsprogram för en period om 10—20 år presenteras.
Mot bakgrund av förslagen i rapporten bör enligt regeringen de centrala beredskapsmyndighetcr som är belägna i högriskområdcn förses med skydd för personalen. För några av myndigheterna bör byggas skyddade lednings- platser.
När det gäller civilbefälhavarna bör i awaktan på den pågående översy- ncn av totalförsvarets ledningsorganisation och myndighclsstrukturen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde (LEMO, Dir. 199lz44) någon utbyggnad av ledningsplatser inte äga rum.
Huvuddelen av verksamheten vid länsstyrelserna kommer i krig att bedri- vas på frcdsuppehållsplatserna. För flertalet av länsstyrelserna erfordras 101
skyddade ledningsplatser. 10 länsstyrelser har idag någon form av enklare ledningsplats/ledningsutrymme.
För en 10_—årsperiod erfordras för skydd av ledningsplatser ca 20 miljoner kr. för central nivå, 10 miljoner kr. för högre regional'nivå och 90 miljoner kr. för lägre regional nivå. Härtill kommer behov av skyddsrum för personal i den mån myndigheterna finns inom högriskområdcn.
Frågan om ledningsplatser på lokal nivå behandlas i avsnittet om kommu- nal beredskap (avsnitt 5.9).
Länsstyrelserna är högsta civila totalförsvarsmyndighet på lägre regional nivå. Överstyrelsen för civil beredskap har i särskild skrivelse till regeringen i november 1990 redovisat sin syn på länsstyrelsernas fredstida uppgifter, or- ganisation och kompetenskrav inom området civil försvarsberedskap och räddningstjänst. I skrivelsen har överstyrelsen förtecknat de uppgifter som bör ges hög prioritet av länsstyrelserna, nämligen att inrikta och samordna det civila försvaret i länet, genomföra riskanalyser, verka för beredskapshän- syn i samhällsplaneringen, ge kommunerna och andra stöd och underlag för deras planering samt utöva tillsyn över räddningstjänsten.
Regeringen anser att överstyrelsens förslag om länsstyrelsernas uppgifter inom detta område i huvudsak överensstämmer med av regeringen i andra sammanhang angivna uppgifter och arbetsformer hos länsstyrelserna. Det är angeläget att länsstyrelsernas kompetens utvecklas för att kunna möta de ökade krav som i framtiden kommer att ställas på länsstyrelsernas arbete.
Kommunerna har viktiga beredskapsuppgifter inom funktionen och det är viktigt att beredskapsplaneringen inom såväl denna funktion som övriga funktioner i erforderlig utsträckning förankras lokalt och att utbildning och övning genomförs i tillräcklig omfattning. Regeringen behandlar i avsnittet om kommunal beredskap åtgärder för att motverka krigstida störningar i kommunaltekniska system.
Hänvisningar till S5-6-1
5.6.2. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst . Regeringen avser fastställa följande mål för funktionen
Skador till följd av krigshandlingar på människor, i andra hand på egendom och i miljön skall hindras och begränsas.
Planeringen och produktionen av befolkningsskydd i krig skall framför allt koncentreras till de mest riskutsatta områdena i enlighet med de regionala mål- och riskanalyserna. Fysiskt skydd skall som förebyggande åtgärd byg— gas i riskområden med högsta eller hög prioritet. Hela befolkningen skall med kort varsel kunna förses med andningsskydd.
Kontakterna mellan allmänheten och totalförsvarsmyndigheterna skall förstärkas genom hemskyddsorganisationen som fullt utbyggd omfattar 25 000 hemskyddsgruppchefer och i krigstid omkring 100 000 hemskyddsom— bud. Befolkningen skall kunna varnas genom rundradio och television. I om- råden med farlig verksamhet eller riskområden skall utomhusvarning kunna ske.
Utrymning skall vara förberedd i fred. Den civila och militära planlägg- ningen skall vara samordnad. Utrymningen skall kunna genomföras under ordnade former.
Prop. 1991/92:102 Kapitel ]
Räddningstjänsten i krig skall bygga på den kommunala räddningstjz'ins- Prop. 1991/92:102 ten och omfatta omkring 125 000 civilförsvarsplikliga. Den skall kunna mo- Kapitel ] biliseras med kort varsel samt vara utrustad och utbildad för insatser i områ- den med ocxploderad ammunition samt i radiologisk och kemisk miljö. Vid företag och anläggningar som har stor betydelse för totalförsvaret skall verk- skydd vara organiserat.
Inriktning
Med begreppet befolkningsskydd avses de förebyggande åtgärder som vidtas för att förhindra olyckor och för att begränsa skadan vid en olycka. Med räddningstjänst avses de rädclningsinsatser som staten eller kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändel- ser för att hindra och begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Bcfolkningsskyddct och räddningstjänsten i fredstid har samlats i ut- trycket fredsräddningstjänst. Motsvarande verksamhet under civilförsvarsa beredskap kallas civilförsvarsverksamhet. I det följande behandlas både fredsräddningstjänsten och de åtgärder som vidtas för att förbereda civilför- svarsverksamheten. Vissa aktuella frågor för utvecklingen av fredsrädd- ningstjänsten tas således upp förutom inriktningen av funktionen Bcfol- kningsskydd och räddningstjänst.
Inom fredsräddningstjänsten är uppgifterna fördelade på kommuner och statliga myndigheter på olika nivåer. Statens räddningsverk påverkar inrikt- ningen av den praktiska verksamheten genom sina insatser i fråga om sam- ordning, utbildning och rådgivning. En överföring av det praktiska ansvaret för civilförsvarsverksamhetcn från räddningsverket och länsstyrelserna till kommunerna pågår.
Regeringen avser att vidta åtgärder för att vidareutveckla resultatstyr- ningen av befolkningsskydds- och räddningstjänstverksamheten. Mål och re- sultatmått för att förbättra såväl styrning som uppföljning av resultat, effek- tivitet och produktivitet kommer att konkretiseras. Uppföljningen genom- förs, under hänsynstagande till kommunernas roll i sammanhanget, inom ra- men för utvecklade formcr för tillsynen.
Regeringen bedömer att det är angeläget att det nu vidtas åtgärder för fortsatt metodutveckling av riskhanteringen och dess tillämpning på central, regional och lokal nivå. Riskhanteringcn byggs upp genom riskanalyser av befintliga och planerade riskkällor i kommunerna. Den skall i högre grad än för närvarande kunna ligga till grund för utformningen och dimensione- ringen av fredsräddningstjänstcn på motsvarande sätt som de mål- och risk- analyser som överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap har ge- nomfört läggs till grund för beredskapen inom bcfolkningsskyddet och rädd- ningstjänsten i krig. En målsättning bör vara att riskhanteringen samlat skall kunna omfatta risker i såväl fred som krig. Vägledning om riskhanteringen liksom om former för riskkommunikation med allmänheten kommer att lämnas till kommunerna. Dessa frågor ägnas stort intresse i det internatio- nella räddningstjänstsamarbetct, inte minst inom den Europeiska gemen- skapen (EG).
Befolkningsskydd
Regeringen anser att räddningsverket bör vidta åtgärder för att stärka den enskildes förmåga att ta ansvar för den egna säkerheten och därmed före- bygga olyckor och skador. Detta är betydelsefullt inte minst i t.ex. glesbygds- områden där räddningstjänstens insatstid av naturliga skäl är lång. Informa- tion om vilka olycksrisker som finns i samhället och hur man klarar sig på bästa sätt i farliga situationer i fred och krig bör därför lämnas. Ett viktigt komplement är den självskyddsutbildning som bedrivs av olika frivilligorga- nisationer.
Länsstyrelsernas arbete med vägvalsstyrning i fråga om transporter av far- ligt gods bör följas upp av räddningsverket. Regelsystemet för transporterna bygger i hög grad på internationella överenskommelser. Insatser genomförs i fråga om utbildningen av förare av transporter av farligt gods och av annan berörd personal, om samordningen av tillsynen i syfte att effektivisera denna och om utbyggnaden av det datoriserade informationssystemet.
Antalet bränder per år ligger på en relativt konstant nivå, men de kost- nadsmässiga konsekvenserna fortsätter att öka och uppskattades till 3,6 mil- jarder kr. år 1990. En stor andel är anlagda bränder. Samtidigt bör det emel- lertid understrykas att enskilda, företag och andra fastighetsägare samt för- säkringsgivare har ett eget ansvar för att skyddsåtgärder genomförs. Statens räddningsverk kan medverka genom statistik- och erfarenhetsinsamling samt rådgivning. Detta bör ske i samverkan med andra myndigheter och or- ganisationer.
Räddningstjänst
Den utveckling som pågått inom räddningstjänsten mot en integration av freds— och krigsräddningstjänsten bör enligt regeringen fortsätta. Därmed ökar kommunernas roll i sammanhanget. En väl utvecklad och effektiv rädd- ningstjänst i fred utgör en förutsättning för uppbyggnad av en fungerande räddningstjänst i krig. Samtidigt kan de resurser som skapas för räddnings- tjänsten i krig utformas och organiseras så att de också kan utgöra en resurs- förstärkning vid omfattande olyckor i fred.
Regeringen avser att främja insatserna när det gäller utvecklingen av sam- ordningen inom räddningstjänsten på olika nivåer. Samhällets räddnings- tjänst utgör ett sammanhängande system även om ansvaret för verksamhe- ten är uppdelat på statliga och kommunala myndigheter. Myndigheterna måste kunna samordna sin verksamhet så att balans i systemet uppnås. Detta ställer särskilda krav på de statliga myndigheterna där ansvaret är fördelat på olika nivåer. Samordningen har stor betydelse för att uppnå ett bättre re- sursutnyttjande och en effektivare räddningstjänst.
Riksdagen har nyligen (FöU 5, rskr. 79) med anledning av propositionen (1991/92:41) om samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor beslutat om en förstärkning av länsstyrelsens roll inom räddningstjänsten. Förstärkningen får betydelse för både fredsräddningstjänsten och civilförsvarsverksamhe- ten.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
Varning till allmänheten i fred och krig Prop. 1991/92302 Statens räddningsverk har på regeringens uppdrag utrett systemen för var- Kapitel 1 ning av allmänheten i fred och i krig. Uppdraget redovisades till regeringen i september 1990 i en rapport ”Varning till allmänheten vid nödlägen i fred och i krig”. Räddning5verket redovisar i rapporten förslag om varning ge- nom radio och television, system för utomhusvarning, förvarningssystem i krig m.m. Förslagen grundar sig på principen att
— ansvar, system och rutiner för varning av allmänheten i huvudsak bör vara desamma vid nödlägen i fred och krig — varning av allmänheten bör vara en del av räddningstjänsten samt — rutinen för ”viktigt meddelande till allmänheten” (VMA) i ljudradio och television bör utvecklas till att bli det grundläggande varnings- och infor- mationssystemct såväl i fred som i krig.
När det gäller utomhusvarningen har räddningsverket föreslagit en ansvars- fördelning som innebär att samtliga kostnader för ljudsändare i en indu- strianläggnings riskområde skall bekostas av anläggningsinnehavaren medan kostnaden för utbyggnaden av sändare utanför de fredstida riskområdena skall bekostas av kommunen. Där särskilda risker endast föreligger i krig skall staten stå för utbyggnaden. Räddningsverket har även föreslagit en minskning av antalet ljudsignaler i systemet för utomhusvarning.
Regeringen konstaterar att räddningstjänstlagen (1986:1102) ger möjlig- het redan idag för kommunen att ålägga en anläggningsinnehavare att vidta åtgärder för varning av de som kan komma att drabbas av exempelvis ett utsläpp av farliga ämnen. Det är mot bakgrund av att riksdagen med anled- ning av propositionen (1991/92:41) om samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor beslutat (FöU 5, rskr. 79) att kommunerna skall vara skyldiga att planera för varning och information till allmänheten vid olyckshändelser i fred och i krig angeläget att statens räddningsverk ger kommunerna ett ak- tivt stöd i arbetet med uppbyggnaden av varningssystemen, t.ex. när det gäl- ler möjligheterna att utlösa signalen VMA, samarbetet med radio och televi- sion samt den fortsatta utbyggnaden av utomhusalarmeringen. Till skillnad mot räddningsverket anser regeringen att kommunerna skall ha ansvar också för utbyggnaden och driften av den del av utomhusalarmeringen som endast tillgodoser ett krigsbehov. Räddningsverket bör därför överväga formerna och kostnaderna för ett kommunalt övertagande av uppgifterna. Det är en uppgift för regeringen att besluta om ett sådant uppdrag.
Staten bör också i fortsättningen svara för förvarningssystemet i krig samt för forskning och teknisk utveckling av alarmeringssystemen.
Regeringen anser att frågan om antalet ljudsignaler i systemet för utom- husvarning bör utredas närmare och är därför inte beredd att nu ta ställning till räddningsverkets förslag i denna del.
De överväganden och principer som redovisas i räddningsverkets var- ningsstudie bör i övriga delar ligga till grund för verkets fortsatta arbete med frågor rörande varning av befolkningen.
Skydd av befolkningen i krig Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
Planeringen och produktionen av befolkningsskydd i krig skall inrik- tas på de mest riskutsatta områdena i enlighet med de regionala mål- och riskanalyserna.
Befolkningsskyddskommitte'n och räddningsverket
1988 års befolkningsskyddskommitté har i sitt betänkande (SOU 1989:17) Risker och skydd för befolkningen lämnat förslag till en grundsyn för de re- gionala mål- och riskanalyser som skall vara styrande för planeringen inom totalförsvaret samt förslag till en samlad syn på befolkningens behov av skydd i krig.
Enligt befolkningsskyddskommitténs förslag bör befolkningskyddet ses som ett system av samverkande delar där framför allt fysiskt skydd, and- ningsskydd, varning, information, hcmskydd, utrymning och inkvartering ingår.
Förslagen innebär även en indelning i tre skyddsnivåer som tillsammans med de regionala mål- och riskanalyserna skall ligga till grund för utform- ningen av bl.a. de fysiska skydden för befolkningen. Indelningen i skyddsni- våer utgår från riskområden och tar hänsyn till indelningen i hemskyddsom- räden.
Kommitténs förslag innebär vidare att hela civilbefolkningen ges tillgång till s.k. grundskydd inom tio år, att skyddsrumsproduktionen vid nyproduk- tion inriktas på områden med särskilda risker samt att bristtäckningsproduk- tion av skyddsrum i befintlig bebyggelse prioriteras tili samhällsviktig verk- samhet i riskområden med målet att dessa brister bör vara täckta inom tio. år.
Den 1. februari 1991 gav regeringen statens räddningsverk i uppdrag att med utgångspunkt i bl.a. befolkningsskyddskommitténs betänkande göra en bedömning av skydds- och medelsbehovet för perioden 1991—96. Mot bak- grund av uppdraget genomförde räddningsverket en studie av konsekven- serna på befolkningsskyddcts inriktning. Resultatet redovisades i en särskild rapport i samband med räddningsverkets programplan för perioden 1991/96.
Inom räddningsverket har vidare en särskild rapport (Fysiskt skydd, skyddsnivå 3) om s.k. grundskydd utarbetats. Rapporten överlämnades till regeringen i december 1991.
Regeringen
I likhet med befolkningsskyddskommittén anser regeringen att befolknings- skyddet i krig bör ses som ett system av samverkande delar: fysiskt skydd, andningsskydd, varning, information, hemskydd, utrymning och inkvarte- ring. När olika typer av beredskapsåtgärder måste vidtas skall dock resurserna 106
styras resp. prioriteras till de mest riskutsatta delarna av landet, dvs. iförhål- Prop. 1991/921102 lande till fastställd risknivå enligt de regionala mål- och riskanalyserna. Kapitel ]
Regeringen anser att indelningen i områden med olika skyddsnivåer skall utgå från riskområden enligt de regionala mål- och riskanalyserna och i nå- gon mån ta hänsyn till hemskyddsområdesindelningen. Hemskyddsorganisa- tionen bygger på en geografisk indelning av kommunerna i hemskyddsområ- den. Olika skyddsnivåer måste emellertid kunna förekomma ilsamma hem- skyddsområde, i synnerhet i glesbygdsområden och när bara en mycket liten del av ett hemskyddsområde berörs av ett riskområde.
Den indelning i tre skyddsnivåer som befolkningsskyddskommittén föror- dar efter förslag från statens räddningsverk bör tillämpas flexibelt i den me- ningen att möjligheterna till enklare skydd i större utsträckning bör prövas även i riskområden som hittills ha ansetts motivera ett skydd motsvarande t.ex. skyddsrum. Detta bör framför allt omfatta bristtäckning och produk- tion i befintlig bebyggelse i storstädernas riskområden. Med en sådan flexibi- litet kan ett större antal skyddsplatscr skapas inom begränsade ekonomiska ramar.
Den lägsta skyddsnivån, (skyddsnivå 3), enligt räddningsverkets och be- folkningsskyddskommitténs förslag, motsvarar ett grundskydd som alla före- slås ha tillgång till. Grundskyddet är tänkt att omfatta främst fysiskt skydd mot radiak och lättare splitter, andningsskydd samt varning och information.
Regeringen delar inte befolkningsskyddskommittens och räddningsver- kets uppfattning att denna form av grundskydd bör omfatta hela befolk- ningen. I de lägre prioriterade delarna av landet enligt de regionala mål- och riskanalyserna skall inte skyddsproduktion som förebyggande åtgärd före- komma. Däremot bör under en längre förvarningstid möjligheterna att åstadkomma vissa skyddade utrymmen övervägas i de riskområden där skyddsplatscr saknas. Åtgärder för fysiskt skydd i de lägre prioriterade om- rådena bör i fred därför begränsas till att omfatta övergripande planläggning och inventering av lämpliga lokaler till grund för utbyggnad av skyddade ut- rymmen undcr en längre förvarningsperiod. Med denna avgränsning kom- mer befolkningsskyddet i de lägre prioriterade delarna av landet i första hand bestå av varning och information, hemskydd, andningsskydd samt ut- rymning och inkvartering.
Kommittén föreslog som målsättning att hela civilbefolkningen ges till- gång till grundskydd inom tio år samt att bristtäckningsproduktionen av skyddsrum i befintlig bebyggelse prioriteras till samhällsviktig verksamhet i riskområden med målet att dessa brister bör vara täckta inom tio år.
Regeringen anser det inte rimligt att ange en sådan tidsmässig målsättning för produktionen av fysiskt skydd. De främsta skälen är det statsfinansiella läget och begränsade möjligheter att styra byggandet av bostäder och an- läggningar vilket i sin tur påverkar möjligheterna att bygga skydd, framför allt i form av nyproduktion.
Mot bakgrund av att kostnaden för varje skyddsplats är betydligt lägre om man bygger skydd i samband med nybyggnation än om man skulle bygga det efteråt, är det dock angeläget att tillfällena att bygga skydd i samband med nyproduktion tas tillvara.
Regeringen anser att nyproduktionen skall koncentreras till riskområden 107
med högsta prioritet och hög prioritet i enlighet med prioriteringsordningen Prop. 1991/921102 i grundsynen för de regionala mål- och riskanalyserna. _ Kapitel 1
Denna prioriteteringsordning omfattar även övriga former av produktion. Beträffande bristtäckningen bör dessutom i första hand storstädernas risk- områden och de allvarligaste bristerna vid de för totalförsvaret mest ange- lägna verksamheterna under krig täckas. .
Behoven av medel för skyddsproduktion varierar över tiden. Detta beror på,'som nämnts ovan, att byggandet av bostäder och anläggningar varierar från tid till annan. Systemet för produktion av skydd måste ha förmåga att möta dessa förändringar. Om nyproduktionen vissa år inte uppgår till den nivå som räddningsverket beräknat bör de medel som av den anledningen inte används för nyproduktionen snarast överföras till bristtäckningsproduk- tion. Ett sådant system förutsätter att räddningsverket planerar för verksam- heten i fråga.
De skyddsrum som redan finns bör bevaras och vårdas även i fortsätt- ningen. Modernisering av äldre skyddsrum bör dock endast ske i riskområ- den med högsta prioritet och hög prioritet. Regeringen vill även betona be- hovet av särskilda åtgärder i syfte att utnyttja t.ex. bergrum, tunnlar och tun- nelbana som skydd för befolkningen. Dessa åtgärder kan till relativt låga kostnader ge värdefulla tillskott på skyddsplatscr i framför allt de större stä- dernas riskområden, inte minst om man beaktar vad som anförts ovan om större flexibilitet beträffande skyddsnivån.
Under beredskap kommer hemskyddsorganisationen att fungera som en lokal kontaktyta mellan befolkning och myndigheter. Organisationen består av personal som tagits ut med plikt och av frivilliga som rekryterats av Sveri- ges civilförsvarsförbund. Den har enligt regeringens mening många och vik- tiga uppgifter vad gäller att förmedla kunskap och information till befolk- ningen, inte minst vad gäller befolkningsskyddet. Uppbyggnaden av den del av organisationen som rekryteras och utbildas med civilförsvarsplikt är i - stort slutförd. Fortsatta insatser bör göras för uppbyggnad och vidmakthål- lande av en organisation för den frivilliga delen av organisationen om cirka 30 000 hemskyddsombud under perioden. Resurser bör också avsättas för samövning av hemskyddsorganisationen.
Anskaffningen av andningsskydd till hela civilbefolkningen skall i enlighet med tidigare planläggning vara genomförd under budgetåret 1993/94.
Hänvisningar till S5-6-2
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt 5
5.6.3. Funktionen Psykologiskt försvar
Styrelsen för psykologiskt försvar är ansvarig myndighet.
Regeringen avser fastställa följande mål för jimktionen
En snabb och korrekt nyhetsförmedling samt en fri opinionsbildning och en konkret och fullständig myndighetsinformation under såväl ostörda förhål- landen som under kriser och i krig skall säkerställas, i syfte att stärka befolk- ningens försvarsvilja och motståndsanda vid krigsfara och i krig. Åtgärder skall vidtas som syftar till att minska en motståndares psykologiska mot- ståndskraft. 108
5.6.4. Funktionen Försörjning med industrivaror Prop. 1991/92.102 Överstyrelsen för civil bereskap är ansvarig myndighet. Kapitel 1
Den industriella beredskapen har en otillfredställande uthållighet. Inom vissa delbranscher saknas tillräcklig egen produktionskapacitet. Lagertill- gången på betydelsefulla insatsvaror är otillräcklig. Planläggningen för indu- strins utnyttjande under kriser släpar efter.
För att försörjningen med viktiga industrivaror skall kunna fungera på ett någorlunda tillfredsställande sätt krävs kompletterande åtgärder, främst om- ställning av produktionen och ett säkerställande av lager av strategiska va- . ror. Service-, reparations- och underhållskapacitet inom verkstadsindustrin är inte helt kartlagd eller i förekommande fall planlagd, vilket medför lägre beredskap.
Försvarsmakten har under senare år i ökad utsträckning förlitat sig på stöd i olika hänseenden från totalförsvarets civila del. Den möjligheten minskar nu genom den utveckling som sker i samhället.
Beredskapsläget inom funktionen är otillfredsställande främst avseende elektronik-, verkstads- och kemikaliebranscherna. Metoder för att urskilja och tillgodose behoven av strategiskt viktiga komponenteroch specialkemi- 'kalier måste utvecklas i samverkan med aktuella företag. Detta är grunden för nödvändiga lagrings- och omsättningsavtal. Det osäkra beredskapsläget inom verkstadsbranschen för service, reparation och underhåll inom den egna branschen och inom övriga industribranscher samt samhällsfunktioner är allvarligt. '
Vad gäller beredskapsläget i övrigt är den organisatoriska och administra- tiva beredskapen god.
Den ekonomiska planeringsramen för programplaneperioden är 464 mil- joner kr. på nivå 1. För flertalet branscher inom funktionen kan behovet för ett kort stormaktskrig då Sverige är indraget inte tillgodoses på denna nivå. Försvarsmaktens behov för detta fall kan inte heller tillgodoses fullt ut.
Regeringen avser fastställa följande mål för jimktionen
Ansvarig myndighet skall via industrin stödja sådana verksamheter inom öv- riga funktioner som oundgängligen erfordras för att kunna upprätthålla krigs- respektive neutralitetsstandard. Särskild vikt skall läggas vid stödet till det militära försvaret samt service, underhåll och reparation. Exportindu- strin skall därutöver så långt möjligt klara sina åtaganden mot kunder i andra länder i syfte att skapa utrymme för nödvändig import.
Under kriser och vid krig skall en försörjningskommission träda i verk- samhet så att neutralitets- respektive krigsstandard kan upprätthållas. Reg- lering skall kunna genomföras senast fyra veckor efter beslut och ransone- ring senast efter åtta veckor.
Inriktningen av funktionen bör vara att påbörja en förstärkning av funk- tionen under programplaneperioden.
5.6.5 Funktionen Kyrklig beredskap Prop. 1991/922102 Funktionen omfattar såväl svenska kyrkans som de fria trossamfundens Kapitell verksamhet. Överstyrelsen för civil beredskap är ansvarig myndighet. Det finns skäl som talar för en förändring av funktionsansvaret för kyrklig beredskap. Olika lösningar kan övervägas, varvid det kan vara—naturligt att jämföra med den kommunala beredskapen, för vilken förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del inte anger någon funktionsansvarig statlig myndighet. Frågan kommer att ytterli- gare övervägas i samband med beredningen av den s.k. CFL-utredningens förslag till en ny lag om det civila försvaret.
Regeringen avser fastställa följande mål för jimklionen
Såväl kristna som icke kristna trossamfund skall kunna bedriva församlings- vårdande verksamhet i krig liksom i fred. Särskilt själavård, diakonala insat- ser och begravningsverksamhet skall kunna anpassas till de krav som ställs under krigsförhållanden.
I kapitel 2 under anslaget G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil led— ning och samordning för funktionen Kyrklig beredskap, har beräknats vissa medel i enlighet med det förslag till inriktning som anges av överstyrelsen.
5.7. Konsekvenser för totalförsvarets civila del av ett svenskt medlemskap i den Europeiska gemenskapen (EG) och en
anslutning till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
I regeringens beslut den 28 februari 1991 om anvisningar för programplaner m.m. för perioden 1992/93—1996/97 uppdrogs åt överstyrelsen för civil bered- skap att i programplanen i samverkan med berörda myndigheter redovisa en analys av vilka konsekvenser ett medlemskap i EG skulle kunna få för den civila delen av totalförsvaret, främst beträffande konsekvenser för försörj- ningsberedskapen. Överstyrelsen redovisade uppdraget i en rapport till re- geringen i september 1991.
Av rapporten framgår bl.a. att EG inte har någon försörjningsbcredskap enligt svensk modell. Det framgår också att nuvarande regler för försörj- ningsberedskapen i Sverige sannolikt i delar strider mot det regelsystem som EG skapat bl.a. för upprätthållande av konkurrensen. Det kan heller inte uteslutas att vissa av de hittills vidtagna beredskapsåtgärderna kan visa sig obehövliga. Dessa förhållanden leder till att nuvarande regelsystem för för- sörjningsberedskapens upprätthållande bör ses över.
Regeringen beslutade den 31 oktober 1991 att överstyrelsen skall fortsätta studierna enligt rapportens förslag. Syftet är därvid att närmare analysera handlingsmöjligheter och begränsningar för den civila delen av totalförsva- ret inför ett svenskt medlemskap i EG och en anslutning till EES. Översty- relsen skall fortsätta arbetet med att definiera svenska intressen och stånd- punkter samt skapa ett underlag inför de förhandlingar som kommer att föregå ett svenskt medlemskap i EG. 110
En rapport skall föreligga senast den 15 september 1992. Uppdraget skall Prop. 1991/92:102 fullgöras efter samråd med kommerskollegium och övriga berörda myndig- Kapitel ] heter.
5.8. Ledningsfrågorna
I pr0p. 1988/89:100 bil.6 redovisades överbefälhavarens och överstyrelsens för civil beredskap rapport Totalförsvarets ledning under kriser och i krig. I rapporten redogjordcs för de krav som bör ställas på totalförsvarets lcd- ningssystem.
Föredragande departementschcfen anförde att han i huvudsak kunde ställa sig bakom dessa krav på ledningssystemet men framhöll att ett slutligt ställningstagande till lcdningsfrågorna i de hänseenden som togs upp i pro- positionen skulle ske vid behandlingen av förslagen från den s.k. CFL-utred— ningen i betänkandet (SOU 1989:42) Det civila försvaret.
Regeringen konstaterar att de överväganden som gjorts i samband med den pågående beredningen av förslag till lag om civilt försvar inte har föran- lett någon ändring av ställningstagandet till principerna för utformningen av totalförsvarets ledningssystem som gjordes i prop. 1989/90:100 bil.6. Mot denna bakgrund bör därför följande principer tillämpas i den fortsatta plane- ringen av ledningssystemet inom totalförsvaret.
Ledningssystemet måste medge ledning över hela landet och påverkan på all för totalförsvaret viktig verksamhet.
Ansvarsförhållanden, samverkans-, lednings- och rapporteringslinjer samt arbetsrutiner skall i största möjliga utsträckning sammanfalla i fred med dem som gäller under kriser och i krig.
Samverkansbehoven mellan det militära försvaret och den civila delen av totalförsvaret, såväl i övergripande frågor som inom vissa för det militära försvaret särskilt viktiga funktioner, måste tillgodoses på alla nivåer och un- der alla faser från fredstillstånd till totalt krig.
På alla ledningsnivåer inom totalförsvaret måste övergripande bedöm- ningar kontinuerligt kunna göras av hot, läget i stort, händelseutveckling och egna handlingsmöjligheter och leda till beslut i stort som kan ligga till grund för verksamheten inom de olika totalförsvarsfunktionerna.
Chefer och myndigheter på lägre nivåer måste, inom ramen för övergri— pande beslut och inriktning, självständigt kunna samverka och fatta nödvän- diga beslut samt genomföra dessa.
Det militära försvarets krav på stöd från samhällets civila delar måste kunna tillgodoses redan vid måttliga beredskapshöjningar.
Ledning och samverkan måste kunna ske redan från fredsuppehållsplats. Ledningssystemets beredskap och kapacitet samt lcdningsorganens befogen- heter måste smidigt och på ett balanserat och flexibelt sätt kunna anpassas till händelseutvecklingens krav.
Ledningssystemets motståndskraft mot olika former av sabotage och be— kämpning måste stärkas genom decentralisering, alternativa ledningsplatser och ökad säkerhet (skydd, rörlighet, flexibilitet).
Uppgifter och verksamhet i krig skall för försvarsmakten vara grunden för ledningsorganisationen i fred. För utformningen av ledningssystemet inom 111
totalförsvarets civila del är däremot de ansvars- och ledningsförhållanden Prop. 1991/92:102 som gäller i samhället i fred styrande. Det fredstida ledningssystemet kan Kapitel 1 emellertid behöva ändras eller kompletteras med hänsyn till de särskilda krav som kriget ställer.
Militär- och civilbefälhavarna bör ges stor frihet att inom vissa ramar ut- forma ledningsorganisationen till de regionala förutsättningama.
I prop.1989/90:100 bil.6 redovisades också att överstyrelsen för civil be- redskap till regeringen lämnat rapporten Ledningen av totalförsvarets civila del under kriser och i krig, den s.k. funktionsstudierapporten. Rapporten innehöll bl.a. överväganden och förslag avseende förhållandena inom den civila delens av totalförsvaret olika funktioner och samspelet mellan den operativa ledningen och funktionsledningen inom totalförsvarets civila del.
Föredragande departementschefen framhöll det som angeläget att åtgär- der snarast skulle vidtas för att förbättra ledningen inom totalförsvarets ci- vila del under kriser och i krig och att de principer för ledning som redovisa- des skulle utgöra en grund för myndigheternas fortsatta arbete.
Arbetet med en förbättring av ledningssystemet inom den civila delen av totalförsvaret har fortsatt. Överstyrelsen för civil beredskap lämnade i juni 1991 en rapport med förslag till vissa principer om centrala civila myndighe- ters förberedelser för krigsorganisering.
De grunder som för närvarande gäller för myndigheternas förberedelser för beredskap och krigsförhållanden finns i förordningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters beredskap m.m. och i regeringens anvisningar från år 1978 och 1982 med anledning av förordningen. I anvisningarna regleras vilka myndigheter som skall ha krigsuppgifter och vilka beredskapsförberedelser som skall vidtas. Övriga myndigheter avses aweckla sin verksamhet.
Mot bakgrund av förslagen i rapporten avser regeringen besluta att be- greppet beredskapsmyndighet införs. Med beredskapsmyndighet skall för- stås myndighet med uppgifter av stor betydelse då Sverige är i krig.
Regeringen kommer i särskild ordning att besluta för vilka myndigheter benämningen beredskapsmyndighet skall tillämpas. På regional nivå bör ci- vilbefälhavare och länsstyrelser vara beredskapsmyndighetcr. Det bör fram- hållas att övriga myndigheter i krig inte automatiskt skall upphöra med sin verksamhet utan bör fullfölja den i den utsträckning som det finns efterfrå- gan på deras tjänster samt tillgängliga resurser och andra förhållanden med- ger. Motsvarande bör gälla för de delar av beredskapsmyndighetcr som inte har prioriterade krigsuppgifter.
För planeringen av myndigheternas verksamhet i krig bör i övrigt följande gälla.
— Krigsuppgifter, som är av största betydelse för krigsansträngningarna och samordningen av dessa på högsta och central nivå skall kunna lösas även om fredsuppehållsplatsen inte kan utnyttjas.
— Genomförda investeringar på fredsuppehållsplatser i lokaler, utrustning och personal skall utnyttjas effektivt också för beredskaps- och krigsför- hållanden.
— Krigsuppehållsplatser planläggs och dimensioneras mot bakgrund av att endast de viktigaste uppgifterna under ett krigsskede skall lösas från dessa. 112
— Samutnyttjande av lokaler och utrustning eftersträvas mellan myndighe- Prop. 1991/92:102 ter före uppbyggnad av särskilda resurser avsedda enbart för ett krigs- Kapitel 1 läge. — Vid framtida produktion av lokaler för beredskapsmyndighetcr skall hän- syn tas till möjligt utnyttjande vid beredskap och i krig, bl.a. skall skydds— frågor beaktas.
Regeringen har i avsnitt 5.6 under funktionen Civil ledning och samordning behandlat frågan om skydd och samband på beredskapsmyndigheters freds- uppehållsplatser.
Regeringen avser återkomma till riksdagen med anledning av förslag som utredningen om lednings- och myndighetsstrukturen (Dir.l991:41) senare kommer att lämna om ledningen av totalförsvarets civila del.
Hänvisningar till S5-8
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt 5.10
5.9. Kommunal beredskap
Under det senaste decenniet har ett betydande reformarbete inom den civila delen av totalförsvaret påbörjats, som inneburit att kommunerna övertagit uppgifter från staten. Det har varit en allmän uppfattning att kvaliteten på beredskapen därmed höjts och att möjligheterna att anpassa beredskapsåt- gärderna till de verkliga behoven förbättrats. Således är kommunstyrelsen sedan år 1986 högsta civila totalförsvarsrnyndighet på lokal nivå, vilket bl.a. innebär att kommunerna har ansvaret för att beredskapsåtgärderna hos dem, landstingen, statliga myndigheter, organisationer och enskilda samord- nas. Vidare har kommunstyrelsen ansvaret för ledningen av civilförsvars- verksamheten på lokal nivå vid beredskap och i krig samt för den planlägg- ning som sammanhänger med detta.
Riksdagen har nyligen (FöU 5, rskr. 79) med anledning av propositionen (1991/92:41) om samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor beslutat om en ändring av räddningstjänstlagen (1986zl102), som innebär att kommunerna är skyldiga att planera för varning och information till allmänheten vid olyckshändelser. Skyldigheten, som träder i kraft den 1juli 1992, gäller såväl i fred som i krig.
Statens räddningsverk har i samråd med överstyrelsen för civil beredskap föreslagit att ytterligare uppgifter inom befolkningsskyddct och räddnings- tjänsten överförs till kommunerna. '
Statens räddningsverk har i sin programplan redovisat ett förslag om över- gång till kommunal materielhantering, som innebär att kommunerna succes- sivt fram till år 1996 tar över uppgiften att förrådshålla och vårda civilför— svarsmaterielen. Kommunerna skall enligt förslaget, som bygger på en för- söksverksamhet i ett antal kommuner, få rätt att utnyttja materielen i sin lö- pande verksamhet i fred. Enligt räddningsverket kan frågan om ersättning till kommunerna avgöras när erfarenhet vunnits om omfattningen av fredsut- nyttjandet.
Räddningsverket föreslår vidare att ansvaret för personalförsörj ningen av kommunens krigsorganisation i sin helhet skall åvila kommunen. Förslaget innebär i denna del att de uppgifter, som i dag utförs av länsstyrelserna av- seende inskrivning, krigsplacering, kallelse till utbildning etc. övertas av 113
kommunen senast den 1juli 1994. Med reservation för personalawecklings- Prop. 1991/92:102 kostnaderna vid länsstyrelserna anser räddningsverket att övertagandet i hu- Kapitel 1 vudsak kan ske inom ramen för den nuvarande totala kostnaden för funktio- nen.
Svenska kommunförbundet har i sina yttranden över bl.a. dessa utred- ningar framfört att de ekonomiska frågorna måste lösas på ett för kommu- nerna tillfredsställandc sätt innan nya uppgifter och ett utvidgat ansvar förs över på kommunerna.
Enligt regeringens mening bör ansvaret för materielhanteringen och per- sonalförsörj ningen kunna överföras till kommunerna i huvudsak enligt rädd- ningsverkets förslag. Det bör ankomma på verket att ange de riktlinjer som av beredskapsskäl kan behövas för fredsutnyttjande av den statliga civilför- svarsmaterielen. Regeringen anser att det, då ytterligare erfarenhet har vun- nits av kommunal hantering och användning av civilförsvarsmateriel, bör prövas om också äganderätten till materielen och de statliga civilförsvarsför- råden liksom kontrakten för förhyrda förråd kan överföras till kommunerna. Regeringen avser att uppdra till räddningsverket att utreda formerna och konsekvenserna av ett sådant överförande. En naturlig följd av förslagen är att all mobilisering av k0mmunens krigsorganisation och den planläggning som sammanhänger med den också görs av kommunen själv. Regeringen an- ser att ett samlat ansvar på den lokala nivån för genomförandet av befol- kningsskyddet och räddningstjänsten är angeläget av flera olika skäl. Kom- munerna har tillsammans med landstingen det huvudsakliga ansvaret för de åtgärder som samhället vidtar i fred för medborgarnas skydd, vård och väl- färd. De åtgärder som behövs för att dessa samhällsfunktioner skall kunna upprätthållas också i krig bör i största möjliga utsträckning vidtas som kom- pletteringar till de fredstida systemen. Därmed främjas också möjligheterna till fredsnytta av beredskapsåtgärderna. En integrering av beredskapsåtgär— derna inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten med kommunernas förebyggande och skadeavhjälpande verksamhet i fred bör enligt regering- ens mening genomföras inom den närmaste femårsperiodcn.
En fortsatt överföring av uppgifter och ansvar till kommunerna enligt vad som ovan föreslagits bör föregås av överläggningar med kommunerna om den statliga ersättningen för kommunernas nya uppgifter och om tidpunkten för överföringen. Regeringen återkommer nedan till finansieringsfrågan.
Civilförsvarslagsutredningen, den s.k. CFL-utredningen, har överlämnat sitt betänkande (SOU 1989:42) Det civila försvaret till regeringen. I betän- kandet föreslås att uttrycket civilförsvarsverksamhet skall ersättas av be- greppet befolkningsskydd och räddningstjänst och skall avse den verksam- het som behövs för att under krigsförhållanden skydda och rädda civilbefolk- ningen samt enskild egendom och civil allmän egendom. Enligt utredningen bör kommunerna få ett större ansvar för och inflytande på uppbyggnaden av de resurser som krävs för verksamheten i krig. Utredningen har förslagit att kommunernas nya roll Skall regleras rättsligt i en ny lag om civilt försvar, vilken bl.a. avses ersätta den nuvarande civilförsvarslagen (1960:74). CFL- utredningens betänkande bereds för närvarande inom regeringskanslict.
Regeringens förslag om ett samlat ansvar för genomförandet av befolk- ningsskyddet och räddningstjänsten hos kommunerna påverkar i hög grad 114 '
räddningsverkets och länsstyrelsernas framtida uppgifter och roller. På såväl Prop. 1991/92:102 den centrala som den regionala nivån blir uppgifterna i större utsträckning Kapitel 1 att utöva tillsyn och uppföljning samt att ge stöd till den lokala nivån och att svara för den allmänna inriktningen och samordningen av beredskapsförbe- redelserna.
Räddningsverket har i sin programplan föreslagit att nya ledningsplatser för befolkningsskydd och räddningstjänst i första hand skall byggas i sam- band mcd ny- eller tillbyggnad av brandstationer i landets kommuner. Detta bör enligt räddningsverket ske i enlighet med det system som verket be- nämnt Räddningscentral 90.
Regeringen anser att det i många fall kan vara lämpligt att utnyttja de möj- ligheter som nybyggnad och ombyggnad av brandstationer ger. Det får dock inte medföra att andra ändamålsenliga lösningar inte prövas.
Det kan vidare finnas skäl att påminna om vad som kan utläsas av grundsy- nen för de regionala mål- och riskanalyserna, nämligen att lokalisering och skydd av t.ex. ledningsplatser skall ske med utgångspunkt i de riskområden som finns i kommunen. En ledningsplats bör således inte lokaliseras till ett område med hög risk. Om detta inte är möjligt att undvika skall risknivån och inte t.ex. stabsstorleken avgöra valet av skyddsnivå för ledningsplatsen.
Regeringen övergår så till frågan om skydd och samband för kommunled- ningen. Överstyrelsen för civil beredskap föreslår i samråd med statens rädd- ningsverk att räddningsverket skall ha produktions- och finansieringsansvar för ledningsplatser och sambandsmedcl åt såväl räddningsledningen som kommunledningen.Enligt överstyrelsen är målet att förverkliga utbyggna- den av kommunal ledning inom 20 år. Överstyrelsen har likaså i samråd med räddningsverket föreslagit att det genom en lagändring skall bli möjligt att ta skyddsrum i anspråk för ledning av kommunen och andra viktiga sam- hällsfunktioner under skärpt och högsta beredskap. Ärendet bereds för när- varande inom försvarsdepartementet.
Kommunledningen utövas i största möjliga utsträckning från fredsuppe- hållsplats också vid beredskap och i krig. När larmtillstånd råder och befolk- ningen befinner sig i skydd koncentreras intressct till räddningstjänstens be- redskap och förmåga att ingripa när skador uppstår till följd av stridshand- lingar. Kommunlcdningens uppgift är i detta skede i huvudsak av stödjande karaktär, medan den operativa ledningen utövas av räddningsledningen dvs. av räddningschefen. När larmtillstånd inte råder är kommunledningcns roll att samordna och prioritera kommunens samlade insatser samt att upprätt- hålla samband med civila och militära myndigheter. När det gäller att be- döma behovet av särskild ledningsplats för kommunledningen bör kommu- nen enligt regeringens uppfattning själv ha ett avgörande inflytande. Rege- ringen erinrar om möjligheten att i räddningsccntralcn tillhandahålla visst utrymme också för samverkande personer ur kommunledningen. Det är an- geläget att också åtgärder vidtas för ett förbättrat samband mellan kommun- ledningen, räddningstjänsten och övriga delar av kommunens krigsorganisa- tion.
Överstyrelsen för civil beredskap har sedan år 1988 bedrivit en försöks- verksamhet mcd finansiering av rescrvanordningar avsedda att öka funk- tionssäkerheten i systemen i krig. 115
Överstyrelsen har i oktober 1991 lämnat en rapport med utvärdering av Prop. 1991/92:102 försöksverksamheten. Av rapporten framgår att för ca 40 projekt har bevil- Kapitel 1 jats 70 miljoner kr. Investeringar på ca 150 miljoner kr. har härigenom kun- nat genomföras. Det totala investeringsbehovet bedöms av överstyrelsen uppgå till ca 1 miljard kr.
Överstyrelsen konstaterar att de olika systemen för kommunernas tek- niska försörjning är starkt beroende av en ostörd elförsörjning och att för- söksverksamheten därför syftar till att söka metoder för att minska konse- kvenserna av detta beroende. Installerande av rescrvaggregat för elförsörj- ning har ofta visat sig vara en naturlig åtgärd. .
Regeringen anser i likhet med överstyrelsen att försöksverksamheten med statlig medfinansiering av reservanordningar för den kommunaltckniska för- sörjningen bör fortsätta under programplaneperioden. Efter periodens slut bör emellertid förutsättas att krisförsörjningsaspekterna har vunnit insteg när det gäller kommunernas reinvesteringar i de kommunaltckniska syste- men. Den statliga medfinansieringcn bör därför upphöra vid programplane- periodcns slut.
Regeringen vill framhålla betydelsen av att mål- och riskanalyserna beak- tas i försöksverksamheten och att samordning sker med de myndigheter och organ som ansvarar för beredskapsplaneringen på elområdet.
5.10. Finansiering av totalförsvarets civila del
De principer som nu gäller för finansieringen av totalförsvarets civila del fastställdes i 1987 års försvarsbeslut. I korthet innebär de att den som skall upprätthålla en verksamhet under kriser och i krig själv skall svara för de administrativa kostnaderna, dvs. kostnaderna för planerings-, utbildnings— och övningsverksamhet. För beredskapsinvesteringarna är huvudregeln att staten ansvarar för kostnaderna med avdrag för vad som kan anses motsvara fredsnyttan av investeringarna. När det gäller drift— och underhållskostna- derna gäller att finansieringsansvaret skall avgöras från fall till fall. Även här skall fredsnyttan ha betydelse för kostnadsfördelningen.
Det bör påpekas att staten enligt försvarsbeslutet och med awikclse från ovanstående principer tills vidare skulle svara för vissa administrativa kost- nader som kommunerna och landstingen har.
Kommunalekonomiska kommittén har överlämnat sitt betänkande (SOU 1991:98) Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans — statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya samarbetsformer till chefen för finansde- partementet. I betänkandet framhåller kommittén att kommuner och lands- ting måste få bästa möjliga förutsättningar för att effektivisera och förändra sin verksamhet. Staten måste minska sin reglering av den kommunala verk- samheten och låta kommuner och landsting fritt utforma och prioritera sin verksamhet inom ramen för lagstiftningen. Staten skall inte ålägga kommu- ner och landsting nya uppgifter utan att samtidigt anvisa finansieringsmöjlig- heter.
Kommittén konstaterar vidare att ett generellt statsbidragssystem förstär- ker den kommunala självstyrelsen och förbättrar kommunernas och lands- tingens möjligheter att bedriva verksamheten. Kommittén anser att alla spe- 116
cialdestinerade statsbidrag, som går till sådan verksamhet för vilken kommu- Prop. 1991/92:102 ner eller landsting är ansvariga, bör slopas och i stället inordnas i ett generellt Kapitel 1 och behovsrelaterat system. Ett sådant system bör förenas med ett system för statens uppföljning och utvärdering av den kommunala verksamheten. Den statliga uppföljningen bör avse resultaten av verksamheterna och inte metoderna för att uppnå resultaten.
Kommittén föreslår att de specialdestinerade statsbidrag som i dag utgår för kommunernas och landstingens bcrcdskapsplanläggning skall inordnas i ett nytt generellt system.
Kommunalekonomiska kommitténs betänkande remissbehandlas för när- varande. Regeringen avser att i samband med den fortsatta beredningen av ärendet pröva på vilket sätt som de specialdestinerade statsbidrag som i dag utgår eller kommer att utgå för verksamhet inom totalförsvarets civila del kan inordnas i ett generellt statsbidragssystem eller på annat sätt anpassas till de principer för statens bidragsgivning till kommuner och landsting som kommittén föreslagit.
I avsnitt 5.9 Kommunal beredskap ovan har regeringen föreslagit överfö- ring av vissa uppgifter från staten till kommunerna för att uppnå ett samlat ansvar för genomförandet av befolkningsskyddet och räddningstjänsten hos kommunerna. Genomförandet av dessa åtgärder bör samordnas med infö- ' randet av ett nytt system för statens bidragsgivningssystem för kommunernas uppgifter inom totalförsvarets civila del. Utgångspunkten bör därvid vara att kommunerna ges full kostnadstäckning för de nya uppgifterna.
Televerket och statens vattenfallsverk har tidigare själva finansierat de in- vesteringar som gjorts inom resp. områden för att öka robustheten och flexi— biliteten i systemen i krig. Statens vattenfallsverk blev den 1 januari 1992 aktiebolag. Regeringen har i prop. 1991/92:100, bilaga 7 aviserat att telever- ket och postverket skall bli aktiebolag den 1januari 1993.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner den fortsatta inriktningen som angetts för vissa funk- tioner och fredsräddningstjänstcn (avsnitt 5.6), 2. godkänner principerna för den fortsatta planeringen av lednings- systemet inom totalförsvaret (avsnitt 5.8), 3. godkänner inriktningen för den fortsatta utvecklingen av den kommunala beredskapen (avsnitt 5.9).
Hänvisningar till S5-10
6. Gemensamma frågor Prop. 1991/92:102
K 't 11 6.1 Mark,anläggningar och lokaler ap] 6 6.1.1 Pågående utvecklingsarbete Allmänt
Ett omfattande förnyelsearbete pågår för närvarande inom den statliga lo- kalförsörj ningen. Riksdagen har i anslutning till regeringens förslag i propo- sition 1990/91:150, FiU 30, rskr. 386, godkänt vissa riktlinjer för den fort- satta utvecklingen inom området. Riksdagens beslut innebär att myndighe- ternas ansvar och befogenheter i fråga om lokalförsörjningen successivt kommer att öka samt att de ges möjlighet att besluta om sin egen lokalför- sörjning.
Regeringen har närmare beskrivit de nya riktlinjerna i proposition 1991/92:44, om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombild- ningen av byggnadsstyrclsen m.m. Riktlinjerna innebär bl.a. att de lokalbru- kande myndigheterna intc skall representera staten som ägare av fastigheter och inte heller förvalta fastigheter. Fastighetsförvaltningen inom ett antal de- partements områden kommer att samordnas och ges enhetliga krav på av- kastning, redovisning m.m.
Delar av byggnadsstyrclsen ombildas till en stabs-och servicemyndighet som bl.a. efter uppdrag skall stödja regeringen och myndigheter inom lokal- försörjningsområdet Och inom det byggadministrativa området. Huvudde- len av bygnadsstyrelsens fastighetsbestånd kommer i fortsättningen att för- valtas i bolagsform. En ny statlig myndighet bildas som skall förvalta de delar av fastighetsinnehavct som inte är lämpliga att föras över till ett bolag.
Fastighetsförvaltningen inom försvarsdepartementets område.
De ovan nämnda allmänna riktlinjerna för fastighetsförvaltningen och lokal- försörjningen skall enligt ovan nämnda proposition tillämpas även inom för— svarsdepartementets område men måste preciseras och anpassas så att de överensstämmer med utvecklingen av ansvars- och rollfördelningen inom det militära försvaret. Utredningen om lednings- och myndighetsorganisa- tioncn för försvaret (LEMO) (Dir. 1991244) kommer i det fortsatta arbetet att behandla roll— och ansvarsfördelning beträffande lokalförsörjning och fastighetsförvaltning.
Regeringen konstaterar att förändringsarbctet i syfte att effektivisera den statliga fastighetsförvaltningen i huvudsak berör förvaltningen av statens fas- tighetskapital, tillgångsredovisningen och en renodling av ägarfunktionen. Ansvaret för den tekniska fastighetsförvaltningen, drift och underhåll, skall även i fortsättningen kunna åvila myndigheterna.
När det gäller fastigheter som inte är specifika för totalförsvaret kan kon- stateras att de kommer att läggas under samma förvaltning som liknande fas- tigheter inom den övriga statsförvaltningen. Till den kategorin hör kontors- fastigheter, vissa byggnadsminnen utan militär användning, monument samt viss mark.
6.1.2 Lokalförsörjning för gemensamma myndigheter m.fl. Prop. 1991/92102 Från och med budgetåret 1992/93 Hyllas följande myndigheter ut ur försvars— Kapitel 1 makten och den militära utgiftsramen: Försvarets civilförvaltning, försvarets mediecenter, krigsarkivet, statens försvarshistoriska museer, försvarets forskningsanstalt, försvarslit'igskolan, försvarets förvaltningshögskola och kustbevakningen. De s.k. gemensamma myndigheterna inom försvarsmakten under littera F. utgörs av försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försva- rets materielverk, värnpliktsverket, militärhögskolan, försvarets radioan- stalt och försvarets datacenter. Regeringens avsikt är att dessa myndigheter (vad gäller s.k. generella lo- kaler) tillsammans med de myndigheter som ligger inom den civila plane- ringsramen och övriga myndigheter inom försvarsdcpartementcts område skall lOkillfÖfSÖl'jZiS enligt samma system som övriga statsförvaltningen i en- lighet med årets finansplan, (proposition 1991/92:100, bil.1, avsnitt 4.3.8). Mot bakgrund av vad regeringen anfört om vissa fastigheter som ej är spe- cifika för det militära försvaret föreslås att följande förändringar vidtas re- dan från och med den 1 juli 1992. Kommande investeringar för ovannämnda myndigheter lånefinansieras av byggnadsstyrclsen och redovisas under sjunde huvudtiteln, finansdcpartcmcntet, avsnittet investeringar. Nuvarande anslag F 3. Anskaffning av anläggningar för gemensamma myndigheter, ] 2. Anläggningar för räddningsskolorna m.m. och F 6. An- skaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt utgår från och med budgetåret 1992/93. Inplancrade investeringar på dessa anslag för budget- året 1992/93 uppgår till 136 852 000 kr. Anslagen kommer att föras bort från statsbudgeten. Förändringarna kommer inte att påverka myndigheternas kostnader under budgetåret 1992/93.
Statliga byggnadsminnen inom försvaret
Fortifikationsfi'nvaltningcn har på överbefälhavarens uppdrag påbörjat ut- redning avseende upprustningsbchov och härmed förenade kostnader m.m. för fästningar som är eller föreslås bli statliga byggnadsminnen. Fortifika- tionsförvaltningcn har avgivit lägesrapport för 15 av totalt 32 statliga bygg- nadsminnen inom det militära försvaret och konstaterat ett avsevärt medels- behov för upprustning och vidmakthållande. Överbefälhavaren har i skri- velse till regeringen föreslagit att byggnadsminnen utan eller med ringa mili- tär användning skall överföras till annan statlig myndighet på grund av att inplanerade medel är otillräckliga för att tillgodose ens de mest akuta beho- ven. Överbefälhavarcn avser att återkomma till regeringen med en samlad redovisning när fortifikationsförvaltningen slutfört utredningsuppdraget. Regeringen instämmer i vad överbefälhavaren och fortifikationsförvalt- ningcn anfört beträffande det angelägna i att finna lämpligare former för för- valtning av dessa Speciella byggnadsverk. Regeringens inriktning är att för- valtningen skall överföras till den fastighetsföwaltande myndighet som avses bildas i samband med byggnadsstyrclsens ombildning, prop. 1991/92:44.
lnnan ett slutligt ställningstagande tagits i denna fråga svarar fortifika- ' 119
tionsförvaltningen liksom tidigare för att byggnaderna underhålls och vårdas på ett sådant sätt att de ej förvanskas.
Domänverkets bolagisering
Domänverket kommer enligt riksdagsbeslut att ombildas från statligt affärs- verk till aktiebolag.
. Beslutet att ombilda domänverkct berör på olika sätt det militära försva- rets intressen. Dessa intressen måste bevakas vid överlåtelsen. Problemom- råden och konsekvenser för det militära försvaret har kartlagts och ett om- fattande arbete pågår med att inventera aktuella fastigheter och de avtal m.m. som föreligger för nyttjandet av marken. Främst berörs övnings- och skjutfält, f1ygfält och flygbaser, befästningsanläggningar, ammunitions- och mobiliseringsförråd samt drivmcdclsanläggningar. Det militära försvaret disponerar totalt 235 000 ha mark som förvaltas av domänverkct. En stor del av marken har anskaffats med försvarsmedel. Detta gäller också byggnader och anläggningar som är belägna på denna mark. I det fortsatta arbetet inför bolagiseringen måste noga övervägas vil- ken mark m.m. som skall överlåtas till bolaget och hur det militära försvaret skall kompenseras.
6.1.3 Tullingeprojektet m.m.
Förslag:
Regeringen godkänner överbefälhavarens föreslagna ändrade inrikt- ning för det s.k. Tullingeprojektet. Förslaget innebär följande:
Ostkustens marinkommando stab m.m. lokaliseras till Muskö, marinens helikopterdivision kvarstannar på Berga, kustbevakningens regionledning ost lokaliseras till Muskö, mellersta värnpliktskontoret flyttar till Näsby Park och etablissementen Bagartorp och Tullinge samt ostkustens marin- kommandos delar på Vaxön kan därigenom awecklas.
Regeringen har tidigare beslutat att följande verksamheter skall lokaliseras till Tullinge:
Ostkustens marinkommando stab m.m., kustbevakningcns regionledning ost, helikopterdivisionen vid Berga och mellersta värnpliktskontoret.
Regeringen har fortlöpande informerat riksdagen om ärendet bl.a. i pro- position 1988/89z80, Skrivelse 1989/90:80 samt i proposition 1990/91:102.
På Tullinge finns i dag lokaliserat flygvapnets stridslednings- och luftbe- vakningsskola samt krigsbasorganisation och helikopterbasskola ur mari- nen.
Regeringen meddelade den 24 okober 1991 i kompletterande anvisningar för programplan 1992/93—1996/97 att Tullingeprojektet skulle omprövas. Överbefälhavaren skulle vidare redovisa förslag till alternativ lokalisering av
Prop. 1991/921102 Kapitel 1
Ostkustens marinkommando stab m.m., och konsekvenser i övrigt av redo- Prop. 1991/922102 visade förslag. ' Kapitel 1
Överbefälhavaren har i kompletterande underlag den 29 november 1991 föreslagit att Tullingeprojektet avbryts och att inriktningen istället blir att Ostkustens marinkommando stab m.m. lokaliseras till Muskö samt att mari- nens helikopterdivision kvarstannar på Berga. Tidigare beslut om aweck- ling av Näsby Parketablissementet föreslås ändras. Överbefälhavarens för- slag är att Näsby Park behålls och att mellersta värnpliktskontoret flyttas dit. Kustartilleriets stridsskola och nuvarande konferensverksamhet blir kvar på Näsby Park. Kustbevakningens regionledning kan lokaliseras till Muskö.
Tullingeetablissementet och Bagartorp föreslås awecklas. Motiv för överbefälhavarens förslag är bl.a. osäkerhet om den framtida omfattningen av marinens regionala ledning och framtida helikopterpro— gram. Det totala investeringsbehovet har jämfört med Tullingeprojektet be- dömts minska med ca 280 miljoner kr. Minsta möjliga investeringar görs för marinens helikopterverksamhet på Berga. Ostkustens marinkommando stab m.m. kvarstannar på Muskö till lägsta kostnad. Genomförda investeringar vid Näsby Park nyttjas för värnpliktsverket.
Regeringen konstaterar att överbefälhavaren och chefen för marinen före— slagit betydande ambitionssänkningar i förhållande till tidigare redovisat Tullingeprojekt. De båda alternativen har olika lösningar vad avser bl.a. kvaliteten. Med hänsyn till det svåra ekonomiska läget i närtid och ovan an— givna oklarheter beträffande omfattningen—av marinens regionala ledning och framtida helikopterprogram godtar regeringen dock den av överbefälha— varen föreslagna ändrade inriktningen. Erforderliga investeringar för kust- bevakningens regionledning ost bör genomföras samordnat med nödvändiga investeringar för ostkustens marinkommandostab m.m.
Hänvisningar till S6
6.2. Militära insatser i Förenta Nationernas och Europeiska säkerhetskonferensens regi
Fredsbevarande styrkor i Förenta Nationernas (FN) regi används i sin ur- sprungliga betydelse för att upprätthålla en vapenvila och därmed skapa tid för att förhandla om en varaktig fred i ett konfliktområde. Styrkorna utgörs principiellt sett av dels kontingenter med beväpnad trupp och dels av obe- väpnade observatörer. Observatörsstyrkor har organiserats sedan år 1948 och kontingenter med trupp sedan år 1956. I några fall har även mindre en- heter med civila poliser kunnat ingå i styrkorna. Sammanlagt har sedan år 1948 drygt 20 fredsbevarande styrkor organiserats av FN. Sverige har delta- git i flertalct av dem. Del av beredskapsstyrkan för FN-tjänst har också kun- nat utnyttjas för katastrofhjälp.
De fredsbevarande operationerna drabbas direkt av FNs bristande ekono- miska rcsurscr. Tydliga tecken på detta är bland annat bristande underhåll och otillfredsställande transportresurser. Detta är särskilt markant när nya operationer startas. Sverige har vid upprepade tillfällen understrukit bety- delsen av att varje medlemsland fullgör sina ekonomiska förpliktelser mot världsorganisationen. Detta är en förutsättning för att FN skall kunna full- göra sina förpliktelser mot medlemsnationerna vad avser bland annat åter- 121
betalning av lån för insatser med fredsbevarande trupper. Ett annat problem Prop. 1991/921102 för FN och därmed för de truppbidragande länderna är att några av de stora Kapitel ] operationerna, till exempel i Libanon och på Cypern, förefaller bli perma- nenta inslag i sina insatsområden utan att avgörande framsteg görs i förhand- lingar mellan konfliktens parter.
Avspänningen mellan stormakterna i FNs säkerhetsråd i kombination med den internationella utvecklingen har gjort det möjligt att vidga arbets- fältet för nya operationer till att omfatta även valövervakning, awäpning av gerillarörelser, utväxling av krigsfångar etc. Detta har gjort operationerna mer användbara men också mer komplexa. Enligt FNs officiella statistik dcl- tog sammanlagt 9 665 personer från 23 länder i fem pågående fredsbeva- rande operationer den 1 oktober 1984. Motsvarande tal för den 31 oktober 1991 var 10 983 personer från 58 länder i tio pågående operationer. En gläd- jande tendens är att flera av de senaste årens insatser haft ett tidsmässigt begränsat mandat inom vilket uppgiften har lösts. Exempel på detta är opc- rationerna i Afghanistan/Pakistan 1988—90, Namibia 1989—90 och Angola 1988—91.
Värdet av en FN-opcration är svårt att uttrycka objektivt i mätbara kvanti- tativa eller kvalitativa termer. Den ovan beskrivna lyckosamma utgången av flera av de senaste operationerna har emellertid — trots kostnaderna — ingju- tit optimism och medfört en utökad efterfrågan på FN-insatscr. För närva- rande bcfinner sig stora operationer i Västra Sahara, Kambodja och Jugosla- vien i ett inledande skede.
De svenska bidragen till de fredsbevarande operationerna fortsätter att röna stor uppskattning och det finns anledning att tro på en fortsatt efterfrå- gan på såväl militära som civila svenska komponenter.
Den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) antog vid det så kallade toppmötet i Paris i november 1990 ”Parisstadgan för ett nytt Europa”. I denna fastslås en inriktning på såväl fortsatta förhandlingar inom det militära säkerhetsområdet som breddade konsultationer och samarbete för att om möjligt förhindra konflikter innan de får militära dimensioner.
Som ett viktigt medel för att uppnå detta mål beslöt toppmötet att för första gången inrätta permanenta institutioner och fasta mötesordningar inom ESK-området. Detta skedde dels i form av tre sekretariat i Prag, Wien och Warszawa dels som regelbundna toppmöten, utrikesministermöten och ämbetsmannarnöten. I Wien inrättades ”the Conflict Prevention Center” (CPC) med uppgift att biträda ministerrådet i dess strävan att reducera ris- kerna för konflikter.
Utrikesministermötet i Berlin ijuni 1991 beslöt bl.a. att utreda hur CPCs resurser och ställning skulle kunna stärkas. I de mandatkonsultationer som pågår inför uppföljningsmötet i Helsingfors i mars 1992, är en viktig fråga hur Europeiska säkerhetskonferensens förmåga att förebygga och hantera kriser skall kunna stärkas.
I Jugoslavien har länderna inom Europeiska Gemenskapcrna (EG) och vissa andra stater, däribland Sverige, satt in övervakare. Dessa är obeväp- nade och har till uppgift att övervaka överenskommelser om eldupphör och därigenom medverka till att på sikt finna en förhandlingslösning. Rege- ringen uppdrog åt överbefälhavaren att samordna och administrera den 122
svenska insatsen av såväl militära som civila övervakare. Detta är den första Prop. 1991/922102 insatsen av detta slag. Europeiska säkerhetskonferensen har givit den sitt Kapitel 1 stöd. Insatser av övervakarc eller observatörer för hantering av olika kriser är svåra att förutse till antal och omfattning. Dock framhålls alltmer vikten av att Europeiska säkerhetskonferensen får en utökad förmåga både att före- bygga och hantera kriser. Insatser av beväpnad trupp kan i framtiden inte uteslutas. Detta kan då även ske inom ramen för EG eller västeuropeiska unionen (WEU) men med stöd av Europeiska säkerhetskonferensen. Ris- ken för framtida och fortsatta kriser inom olika delar av Europa är bety- dande. Regeringen anser att den europeiska säkerhets- och samarbetskonferen- sen spelar en viktig roll i arbetet att etablera en europeisk frihets- och samar- betsordning som säkrar fred och utveckling under generationer framöver. Sverige bör även fortsättningsvis aktivt delta i detta arbete.
Hänvisningar till S6-2
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt Totalförsvarets utveckling till och med budgeåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93
6.3. Helikoptrar i totalförsvaret
Regeringens bedömning
För att förstärka sjuktransportkapaciteten i krig får chefen för armén disponera 87 miljoner kr. av reserverade medel under femte huvudti- teln för anskaffning av helikoptrar för sjuktransporter. En förutsätt- ning är att chefen för armén bidrar med medel i motsvarande omfatt- ning. Nära 175 miljoner kr. kan därmed användas för att förstärka sjuktransportkapaciteten med helikopter såväl i krig som i fred. An- skaffningen förutsätts göras efter hörande av sjukvårdshuvudmän- nen.
Regeringens överväganden
Bakgrund
Riksdagen beslutade i 1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95 bil. 1, FöU11, rskr. 310) att sjuktransportkapaciteten med helikopter borde öka för att tillgodose behoven i krig. Detta borde genomföras så att även behovet i fred kunde tillgodoses. Sjuktransporter med helikopter borde organiseras i landstingskommunal och statlig regi samordnat med försvarsmakten, rikspo— lisstyrclsen, privata helikoptcrföretag m.fl. för att även tillgodose behoven av sjuktransporter i fred. Statliga medel borde avsättas för ändamålet under förutsättning att sjukvårdshuvudmännen var beredda att medverka i mot- svarande omfattning. Ansvaret för akuta luftburna sjuktransporter skulle samtidigt föras över från rikspolisstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen. Genom riksdagens beslut år 1990 (prop. 1989/90:100, bil. 7, SoU17, rskr. 172) fastställdes en statlig ram om 75 miljoner kr. i medelprisläge 1988/89 för ändamålet. Av dessa medel anvisades 50 miljoner kr. under femte huvudti- 123
telns reservationsanslag E 18. Beredskapslagring och utbildning m.m. för Prop. 1991/92:102 hälso- och sjukvården i krig. Resterande del skulle täckas med reserverade Kapitel ] medel under ifrågavarande anslag. .
Ett flertal försök har gjorts att genomföra de intentioner försvarsbeslutet lade fast. År 1987 tillsatte chefen för socialdepartementet en arbetsgrupp för att klargöra förutsättningama för att förverkliga intentionerna i försvarsbe- slutet. Arbetsgruppen — som redovisade sitt arbete i betänkandet (Ds 1988:9) Helikopter för sjuktransporter — fann ett varierande intresse bland sjukvårdshuvudmännen och konstaterade att det inte fanns underlag för att på en gång bygga upp en heltäckande organisation över landet. Rikspolissty- rclsens, försvarsmaktens och de privata helikopterförctagens helikoptrar och flygplan borde kunna användas i en gemensam organisation för luft- burna transporter. .
Genom beslut i december 1989 inrättade regeringen den s.k. helikopter- delegationen. Denna leddes av f.d. landshövdingen Carl G. Persson och hade som uppgift att förhandla och träffa avtal med sjukvårdshuvudmännen om helikoptrar för sjuktransporter enligt intentionerna i försvarsbeslutet. Delegationen anmälde i en skrivelse till regeringen ijuli 1991 att ett mindre antal av sjukvårdshuvudmännen var intresserade av att medverka i helikop- terverksamhet men också att den dittills inte hade kunnat sluta avtal med någon sjukvårdshuvudman. Delegationen anmälde sin avsikt att fortsätta sitt arbete under hösten 1991.
Den 12 september 1991 beslutade regeringen att hclikopterdelegationcns arbete var avslutat. Samtidigt beslutade regeringen att inrätta en arbets- grupp med uppgift att gå igenom förutsättningama för att-genomföra inten- tionerna i 1987 års försvarsbeslut vad avser luftburna akuta sjuktransporter.
En arbetsgrupp inom 1988 års försvarskommitté redovisade i betänkandet (SOU 1990:108) 5 rapporter från 1988 års försvarskommitté sin syn på sjuk- vården i kris och i krig. Arbetsgruppens slutsats var att helikopterdelegatio- nens förhandlingsarbete borde vidgas till att avse en mer samlad behandling av helikopterfrågan. Ett fredstida samordnat system borde eftersträvas där både civila och militära helikopterrcsurser skulle utnyttjas effektivt för olika behov i fred vad avser sjuktransporter, räddningstjänst och polisiär verksam- het. Vidare borde den planerade militära helikopteranskaffningen tidigare- läggas och utökas. '
Överbefälhavaren har i sin programplan ÖB 92 ijuni 1991 redovisat beho- vet av ambulanshelikoptrar i krig. Tillsammans med socialstyrelsen redovi- sas även det samlade helikopterbeståndet i landet samt hclikoptrarnas lämp- lighet och tillgänglighet i krig.
Socialstyrelsen har i sin programplan för 1992/93 — 1996/97 anfört att — för att hälso- och sjukvårdens mål i krig skall nås — en utgångspunkt iplane- ringen har varit att helikopter för sjuktransporter i krig finns att tillgå.
Härutöver har bl.a. riksdagens revisorer, statens räddningsverk och riks- revisionsverket i olika sammanhang behandlat frågan om helikoptrar för sjuktransporter. Sjukvårdshuvudmän, helikopterförctag och andra har läm- nat synpunkter och förslag i saken.
Ansvaret för akuta sjuktransporter med helikopter övergick — efter en
ändring (19912424) i hälso- och sjukvårdslagen (1982z763) — den 1 januari i Prop. 1991/921102 år från rikspolisstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen. - Kapitel 1
I enlighet med riksdagens beslut om ändrat huvudmannaskap för sjukre- sor (prOp. 1990/9lzl35, SfU15, rskr. 264) överfördes den 1 januari i år de medel för driftskostnader som tidigare hade anvisats till rikspolisstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen.
Regeringen
Regeringen anser att grunderna för 1987 års försvarsbeslut avseende sjuk- transporter i krig mcd helikopter fortfarande bör gälla. Transportkapacite- ten bör därför ökas.
Sjukvårdshuvudmännen anser sig sakna ekonomiska förutsättningar för att medverka till anskaffning av helikoptrar för sjuktransporter på det sätt som förutsattes i 1987 års försvarsbeslut. En annan väg får därför sökas för att kunna utöka transportkapaciteten. Enligt regeringens mening kan de av- delade resurserna nu användas mest effektivt om de diSponeras av chefen för armen. I enlighet med försvarsbeslutets fördelningsprinciper bör chefen för armén ur sin ram aVSätta lika stora resurser som de regeringen anvisar.
Enligt regeringens mening bör efter uppräkning till prisläget februari 1991 de resurser som genom 1987 års försvarsbeslut och riksdagens beslut är 1990 (prop. 1989/90:100, bil. 7, SOU17, rskr. 172) anvisades för helikopteranskaff- ning under femte huvudtiteln disponeras av chefen för armén. I prisläget feb- ruari 1991 uppgår beloppet till 87 miljoner kr. Genom att chefen för armén tillskjuter ett lika stort belopp bör fem till sex nya helikoptrar för sjuktrans- porter kunna anskaffas.
Tillgängliga resurser i samhället bör utnyttjas effektivt. Nya sjuktran- sporthelikoptrar för krigsbruk bör därför så långt detär möjligt utnyttjas för sjuktransporter i fred. I enlighet med detta bör sjukvårdshuvudmännen ges möjlighet att teckna avtal med militär chef om användande av helikoptrar för sjuktransporter i fred. Samma möjlighet bör finnas för annan viktig verk- samhet, t.ex. poliscns. Härutöver bör chefen för armén pröva möjligheten att ytterligare öka helikopterkapacitetcn genom gemensamma finansiella lösningar med sjukvårdshuvudmännen.
Chefen för armén bör mot denna bakgrund och efter hörande av sjuk- vårdshuvudmännen om helikopterval och fredsbasering svara för en anskaff- ning som möjliggör en effektiv fredsanvändning. Det är i detta sammanhang viktigt att prissättningen kan klargöras från konkurrenssynpunkt. _
En sammanfattning av regeringens förslag visar att genom den här redovi- sade modellen — som har sin utgångspunkt i 1987 års försvarsbesluts grund- tankar — sjuktransportkapaciteten i krig med helikopter ökar med fem till sex helikoptrar som dessutom har viktiga fredsanvändningsområden.
Hänvisningar till S6-3
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt Totalförsvarets utveckling till och med budgeåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93
6.4. Kustbevakningen
Kustbevakningens ställning som civil myndighet direkt under regeringen får från och med budgetåret 1992/93 en tydligare markering i planeringshän- scendc genom att kustbevakningens anslag inte längre skall ingå i den mili- 125
tära utgiftsramen. Därmed upphör även överbefälhavarens ansvar för pro- Prop. 1991/92:102 gramplaneringen av kustbevakningens verksamhet. Regeringen bedömer att Kapitel 1 denna förändring inte kommer att påverka de fortsatta möjligheterna till samordning och effektivisering.
Under planeringsperioden inriktas verksamheten på att åstadkomma ökad närvaro till sjöss, förbättrad beredskap för sjöräddning samt minst bi- behållen nivå för övrig serviceverksamhet. Detta kan åstadkommas genom bland annat en ökad samverkan med andra myndigheter, ökad intäktsfinan- siering och en effektivare användning av personal och materiel. Kustbevak- ningen har påbörjat ett arbete med utveckling av mål och system för resultat- uppföljning för såväl den samlade sjöövervakningen som för de olika verk- samhetsgrenarna. Detta arbete bör slutföras senast under budgetåret 1992/93.
Regeringen har i ett beslut den 30januari 1992 behandlat frågan om fort- satt samverkan mellan kustbevakningen och marinen. Det åligger de båda myndigheterna gemensamt att fortlöpande verka för en utveckling av samar- betet och att rapportera vidtagna åtgärder till regeringen i de årliga resultat- redovisningarna. I beslutet erinrar regeringen om vikten av att kustbevak- ningens särskilda karaktär och inriktning bibehålls.
Kustbevakningen bcslutade i augusti 1991 om ny lokal organisation för sin verksamhet. Den nya organisationen, som bland annat innebär en reduce- ring av antalet kuststationer och fartyg, syftar till ett effektivare rcsursutnytt- jande genom en ökad sjöövervakning och en höjd beredskap för räddnings- tjänst inom nuvarande anslagsramar. Genomförandet sker fram till utgången av år 1.993.
Regeringen förordar i övrigt den inriktning av kustbevakningens verksam- het som anges i myndighetens programplan.
6.5. Underrättelse— och säkerhetstjänst
Underrättelsetjänsten spelar en viktig roll för utformningen av Sveriges för- svars- och säkerhetspolitik. Underrättelseverksamheten förser regeringen, försvarsmakten och vissa andra myndigheter med underlag för bedömningen av den militära verksamheten i omvärlden och för bedömningen av den all- männa utrikes- och säkerhetspolitiska utvecklingen.
En god kunskap om främmande stridskrafters resurser, beredskap, orga- nisation, taktik och utrustning m.m. är vidare en förutsättning för totalför- svarets krigsplanläggning och för försvarsmaktens förbandsproduktion och beredskap.
Underrättelsetjänstens verksamhet i fred syftar främst till att tillgodose behovet av tidig förvarning om hot mot landet så att erforderliga beredskaps- höjande åtgärder hinner vidtagas. Betydelsefulla förändringar i skeenden och mönster i Sveriges omgivning måste därför kontinuerligt kunna registre- ras,
För att landets totalförsvar skall kunna lösa sina uppgifter är det därför viktigt med en välorganiserad och effektiv underrättelse- och säkerhetstjänst redan i fredstid.
I 1987 års försvarsbeslut anslogs extra medel för vissa, personella och ma- 126
teriella, förstärkningsinsatser inom underrättelsetjänstens område. Dessa Prop. 1991/92:102 förstärkningsåtgärdcr är nu vidtagna. Kapitel 1
Det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets fortsatt stora säkerhets- politiska och militärstratcgiska betydelse innebär att underrättelsetjänsten måste ges fortsatt hög prioritet inom det militära försvaret. Verksamheten måste dock vara flexibel för att snabbt kunna anpassas till förändrade under- rättelsebchov.
Underrättelsebehoven har emellertid avsevärt förändrats genom att de militära styrkorna i Europa för närvarande omstruktureras och omgrupperas i en omfattning som inte skett sedan andra världskrigets slut. Samtidigt pågår en omfattande process inom det politiska säkerhetsskapande området vilken kräver underlag och verifikation av internationella åtaganden och överens- kommelser. Dessa förhållanden ställer nya krav på främst bearbetning och kvalificerad långsiktig analys. Förmågan till en sådan måste därför förstärkas inom underrättelseverksamhetens ram.
Försvarets underrättelscnämnd har i en rapport den 28 mars 1991 till che- fen för försvarsdepartementet, om den svenska militära underrättelsetjäns- tcns samverkan med vissa andra länders underrättelsetjänstcr m.m., föresla- git att det bör övervägas att utforma regeringens riktlinjer för utbyte av in- formation med andra länders underrättelseorganisationer på ett formellt nå— got fastare sätt, såsom sker när det gäller säkerhetspolisens verksamhet.
Riksdagen har redovisat samma uppfattning. (rskr. 1990/91:340). Konsti- tutionsutskottet (1990/912KU30, 5.37) har vidare konstaterat att det kan fin— nas anledning att låta översynen omfatta riktlinjerna i övrigt för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten.
Ett utbyte av information med vissa utländska underrättelseorganisatio- ner är nödvändigt för att erhålla sådan information som landet behöver men som kräver sådana särskilda resurser som Sverige saknar.
Delar av underrättelseverksamhetcn måste av uppenbara skäl omges med särskilt hög sekretess. Med hänsyn till verksamhetens speciella karaktär är det särskilt angeläget att verksamheten bedrivs i linje med statsmakternas utrikes- och säkerhetspolitiska intentioner.
Mot denna bakgrund avser regeringen utfärda särskilda riktlinjer för den militära underrättelse- och säkerhetstjänstcns verksamhet. Med hänsyn till ärendets speciella karaktär bör en ytterligare redovisning inte fogas till rege- ringsprotokollet.
Regeringen kommer därför att i särskild ordning informera riksdagens försvarsutskott om riktlinjerna.
6.6. Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot
Den internationella utvecklingen innebär stora förändringar i förhållande till den hotbild som rådde för några få år sedan. NATO-doktrinen har föränd- rats så att kärnvapnens roll minskats — de blir allt mer ett yttersta maktme- del. De markbaserade medeldistanskärnvapnen har dragits bort och för- störts i enlighet med det s.k. INF-avtalet, och avtal har träffats mellan USA och det dåvarande Sovjetunionen om reduktion av de strategiska kärnva- 127
penstyrkorna med c:a 30 % (START-avtalet). Enligt ensidiga beslut tillkän- Prop. 1991/92:102 nagivna av presidenterna Bush och Gorbatjov skall samtliga mark- och sjö- Kapitel 1 baserade taktiska kärnvapnen dras tillbaka och delar av arsenalerna förstö- ras. Osäkerhet råder om vem som kontrollerar och i framtiden kommer att kontrollera det f.d. Sovjetunionens kärnvapen och om de beslutade ned- dragningarna kan komma till stånd. Men även om alla aviserade föränd- ringar skulle genomföras fullt ut kvarstår ändå mycket betydande vapenarse- naler med allt ifrån taktiska till strategiska kärnvapen.
FN-kommissionens undersökningar i Irak har avslöjat att landet trots an- slutning till icke-spridningsavtalet (NPT) och trots övervakningsavtal med det internationella atomenergiorganet (IAEA) kunnat bedriva ett avancerat program för utveckling av egna kärnvapen.
Risker finns att en kärnvapenanvändning initieras i något desperat läge i ' en kris- eller krigssituation, genom en kombination av felbedömningar, miss— tag och tekniska fel, eller som en följd av att kärnladdningar kommit i hän- derna på terroristgrupper. Kraftfulla insatser är därför angelägna för att för- hindra kärnvapnens spridning.
Förhandlingar syftande till ett totalförbud mot utveckling, anskaffning, in- nehav och användning av kemiska stridsmedel pågår sedan flera år tillbaka vid nedrustningskonferensen i Geneve. Parallellt med detta har USA och och det dåvarande Sovjetunionen haft bilaterala förhandlingar om en redu- cering av sina arsenaler av kemiska stridsmedel. Förhandlingarna resulte- rade i en överenskommelse, som dock aldrig trädde i kraft. Ryssland uppges nu ha kontrollen över alla.f.d. sovjetiska kemiska vapen. Där finns — vilket är avgörande för svensk försvarsplanering — tillräckliga resurser för en selektiv användning i samband med ett storkrig. Till detta kommer att allt fler länder skaffar sig egen C-vapenkapacitet. Utvecklingen av den biotekniska forsk- ningen skapar förutsättningar för att storskaligt producera kemiska strids- medel som är mycket giftigare än dagens nervgaser. Bioteknikbaserade va- pen kan alltså i framtiden innebära nya, svårbedömda hot.
Konventionen om totalförbud mot biologiska stridsmedel trädde i kraft 1975. Den har emellertid svagheten att den saknar kontroll- och verifika- tionsprocedurer. Intresset att stärka B-vapenkonventionen har stigit under de senaste åren mot bakgrund av möjligheterna att med hjälp av bioteknik skräddarsy biologiska stridsmedel med helt nya egenskaper.
Regeringen anser mot denna bakgrund att skyddet mot kärnvapen, biolo- giska stridsmedel och kemiska hot skall ha följande allmänna inriktning.
Förberedelser skall göras för att skydda oss mot effekterna av kärnvapen— krig i vår omvärld. Därigenom kan konsekvenserna för vår del mildras avse- värt. Våra skyddsåtgärder skall också syfta tili att öka statsmakternas möjlig- heter att stå emot hot om kärnvapeninsats mot Sverige. Om trots allt kärnva- pen skulle sättas in mot Sverige skall befintliga resurser inom totalförsvaret kunna kraftsamlas till att skydda och undsätta befolkningen och bereda de skadade vård.
Målet i vad avser skyddet mot kemiska stridsmedel skall vara att ge de väsentligaste funktionerna inom det svenska totalförsvaret en sådan skydds- nivå, att en angripare inte kan nå stora militära fördelar genom att använda
sådana stridsmedel. Sådana skyddsåtgärder minskar värdet av och därmed risken för insats av dessa stridsmedel.
Skyddet mot biologiska stridsmedel skall syfta till att försvåra att insatser görs dolt. Detta skulle som komplement till gällande internationella konven- tioner verka i avhållande syfte.
Myndigheterna har i sina programplaner lämnat förslag till hur skyddet skall kunna förverkligas.
Överbefälhavarens planeringsinriktning innebär att ett långsiktigt pro- gram för den enskildes skydd inplaneras liksom åtgärder för snabb och säker C-indikcring. Uppgiftsanknutct skydd inplaneras för förband med hög ini- tialeffekt.
Överstyrelsen för civil beredskap anger en planeringsinriktning som inne- bär att hela civilbefolkningen kommer att ha tillgång till andningsskydd vid utgången av budgetåret 1993/94. Skyddsorganisationen för indikering och varning om A- och C-stridsmedel (radiakskyddsorganisationen) föreslås bli rtterligare integrerad med den fredstida beredskapen mot kärnkrafts- olyckor. Det uppgiftsanknutna skyddet föreslås byggas ut i anslutning till riskområden.
Den för totalförsvaret gemensamma berednings- och referensgruppen för ABC-skydd, vilken leds av försvarets forskningsanstalt, har utgående från den internationella utvecklingen och det hittills uppbyggda skyddet inom vårt totalförsvar granskat myndigheternas planer och lämnat förslag syf— tande till att säkerställa inbördes sammanhang och funktionssäkerhet hos skyddsåtgärderna.
Regeringen kan konstatera att mycket återstår innan ett balanserat skydd mot kärnvapen, biologiska och kemiska stridsmedel uppnåtts inom totalför- svaret. För den kommande planeringsperioden bör åtgärderna främst kon- centreras till att avhjälpa de väsentligaste bristerna. Härvid skall skyddet mot kemiska stridsmedel tillmätas särskild vikt och den initiala försvarsför- mågan prioriteras.
Civilbefolkningen bör få ett skydd för överlevnad vid sidoverkan av kärn- vapen, vid utnyttjande av kemiska stridsmedel samt vid förtäckt insats av biologiska stridsmedel. Påbörjade program för att anskaffa andningsskydd för hela civilbefolkningen och personligt grundskydd till all militär personal skall fullföljas. Skyddet bör finnas tillgängligt i ett tidigt skede av en konflikt och vid mobilisering av totalförsvarspersonal.
Vissa utvalda, viktiga totalförsvarsfunktioncr av betydelse för vår mobili- sering och inledande försvarsförrnåga skall ges ett Uppgiftsanknutct skydd som möjliggör att de kan lösa uppgifter även där'C-stridsmedel utnyttjas. Bevakning skall förberedas vid känsliga anläggningar för att försvåra insats och öka risken för att en angripare avslöjas vid försök till biologisk krigfö— ring. Prioriterade lednings- och informationsfunktioner skall kunna verka även efter en elektromagnetisk puls från kärnvapen. Viktiga resurser för omhändertagande och vård samt en del av räddningstjänstens krigsorganisa— tion skall ges utrustning och förmåga att verka i radiak- och C-bclagda områ- den. Gemensamma resurscr för indikering och sanering bör skapas för civila totalförsvarsfunktioner.
Indikationerna på fortsatta förändringar i hotbilden samt framtida nya
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
möjligheter till skyddsåtgärder gör en fortsatt kvalificerad forskning och en bred kunskap angelägen för att dels skapa underlag för framtida ställningsta- ganden, dels bidra till uppbyggnaden av ett balanserat skydd mot kärnva- pen, kemiska och biologiska stridsmedel inom totalförsvaret. Berednings- och referensgruppen för ABC-skydd inom totalförsvaret bör utnyttjas i detta sammanhang.
Möjligheterna till samordning med den fredstida beredskapen mot allvar- liga olyckor bör tillvaratas. Åtgärder bör därvid vidtas för att på ett bättre sätt än hittills tillvarata effekten av tidigare anskaffad materiel och den kun- skap som finns i olika delar av totalförsvaret.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner förslaget till ändrad lokalförsörjning för gemen- samma myndighetcr m.fl. (avsnitt 6.1.2), 2. godkänner riktlinjerna för skyddet inom totalförsvaret mot kärn- vapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot (avsnitt 6.6).
Prop. 1991/92:102 Kapitel 1
Hänvisningar till S6-6
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt 6.6
7. Utvecklingsfrågor och utvecklingsinsatser av Prop. 1991/92:102 totalförsvaret i ett längre perspektiv Kapitel 1
7.1. Fortsatt utvecklingsarbete
Övergången till mål- och resultatstyrning av statsförvaltningen i dess helhet samt de förslag rörande ledningssystem och ny organisation för försvarsmak- ten som behandlas i avsnitt 2.1. förutsätter ett relativt omfattande arbete med att utveckla styr- och ledningsinstrument, arbetsformer och organisation inom försvarsdepartementets område.
Arbetet bör bedrivas dels inom försvarsdepartementet och dels inom myn- digheterna, främst inom myndigheten försvarsmakten, för närvarande myn- digheten överbefälhavaren. Även riksrevisionsverket bör delta i detta ut- vecklingsarbete.
Översiktligt kommer utvecklingsarbetet att bedrivas inom följande hu- vudområden:
Mål- och resultatstyrning
Mål- och resultatstyrning är det samlingsbegrepp som numera används för styrningen av statsförvaltningen.
I KP 1987/88:150 bil. ] FiU 30 rskr. 394 redovisades riktlinjerna för ut- vecklingsarbetet. I årets Finansplan (1991/92:100 bil. I) intensifierar rege- ringen arbetet med att utveckla mål- och rcsultatstyrningen ytterligare.
Mål- och resultatstyrning kännetecknas av att:
— statsmakterna styr myndigheternas verksamhet genom att sätta tipp mål och krav för verksamheten
— målen och kraven måste utformas på ett sådant sätt att någon form av uppföljning är möjlig — myndigheterna får ökat ansvar för hur verksamheten bedrivs samtidigt som kraven på redovisning och analys av vilka resultat som uppnås skärps — den styrning som utvecklas måste vara myn(Iighetsspecijlk och anpassas till förutsättningama inom varje verksamhetsområde. Mål- och resultat- styrning kommer alltså att se olika ut inom skilda verksamhetsområden men basera sig på samma grundläggande synsätt.
Regeringens arbete med att utveckla och förbättra rcsultatstyrningen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde fortsätter. Utgångspunkten för detta arbete är att statsmakterna formulerar de säkerhets- och försvarspoli- tiska målen. Utifrån dessa mål — och med beaktande av de ekonomiska för- utsättningama — bör regeringen ställa upp mål och krav för den krigsorgani— sation som skall finnas.
I regleringsbrevet för budgetåret 1991/92 angav regeringen under varje an- slag resultatmål- och krav, samt i särskild bilaga kvanitativa och kvalitativa mål för krigsförbanden. I fortsättningen kommer utvecklingsarbetct av reg- leringsbreven (exklusive den särskilda bilagan) att koncentreras på att i högre grad utveckla former för att uttrycka resultatmålen i uppföljningsbara och mätbara termer. 131
I överbefälhavarens underlag inför 1992 års försvarsbeslut (ÖB 92) redo- Prop. 1991/921102 visas utgångspunkter för hur styrningen av försvarsmakten bör utformas. Kapitel 1 Bl.a. redovisar överbefälhavaren hur formerna för uppdragsstyrning av de gemensamma myndigheterna i huvudprogram 5 bör utformas.
Regeringen kan i allt väsentligt ansluta sig till den utveckling av uppdrags- styrning som överbefälhavaren redovisat i programplanen.
Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationcn för försvaret föreslår i delbetänkandet Försvarsmaktens ledning (SOU 1991:112) att för- svarsmaktens behov av produktion och stödverksamhet från de gemen- samma myndigheterna i huvudprogram 5 bör styras med uppdrag från för- svarsmakten. I utredningens fortsatta arbete kommer verksamheten vid och styrningen av huvudprogram 5 myndigheterna närmare att behandlas.
Regeringen återkommer därför till riksdagen vid ett senare tillfälle för att närmare redovisa formerna för uppdragsstyrning inom försvarsdepartemen- tets område.
Förordningarändringar
Med anledning av de förslag som lämnas i avsnitt 2.1 Försvarsmaktens lcd- ningsorganisation, kommer försvarsdepartementet att inleda en översyn av de förordningar som reglerar verksamheten inom totalförsvaret.
Ekonomistyrning, redovisning och revision
I 1990 års kompletteringsproposition (1990/91:150 bil 11:12, s. 106—107) be- reddes riksdagen tillfälle att ta del av (le förändringar av myndigheternas lö- pande och årliga redovisning samt revisionen av denna som genomförs från och med budgetåret 1991/92. Förändringarna gäller för myndigheter som lämnar anslagsframställning enligt budgetförordningen (1989z400). I korthet innebär förändringarna att myndigheternas ledning beslutar om en samlad årsredovisning och rapporterar till regeringen en gång om året. Årsredovis- ningen skall i sin helhet revideras av riksrevisionsverket.
Regeringen utfärdade den 16januari 1992 en förordning om ändring i To- talförsvarets budgetförordning (1989z924). Ändringen, som träder i kraft den 1 mars 1992 innebär att krav på årsredovisningar införts även för de myndigheter som omfattas av Totalförsvarets budgetförordning. Detta är ett led i regeringens strävan att undvika särlösningar inom försvarsdepartemen— tets verksamhetsområde. Regeringen kommer således att årligen få en sam- lad redovisning av verksamhetens resultat både i verksamhetsmässiga och ekonomiska termer. I prop. 1991/92:100 (bil.8 s. 68) har regeringen föresla- git att riksrevisionsverket tilldelas resurser för granskning av myndigheter- nas årliga resultatredovisningar inom den civila statsförvaltningen. Rege- ringen har därefter i ovan nämnda förordning beslutat att myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde skall omfattas av motsva- rande bestämmelser. Riksrevisionsverkets granskning skall därför också gälla försvarets myndigheter. Regeringen avser att återkomma till riksdagen om eventuella resurser till riksrevisionsverket för denna granskning. Årsre- dovisningar och revisionsberättelser blir därmed viktiga delar i rcsultatstyr- 132 ningen och budgetdialogen mellan regeringen och myndigheterna.
Årsredovisningen skall bestå av två delar — en resultatredovisning och ett Prop. 1991/92:102 sammandrag av årsbokslutet med viss komplettering och analys. I enlighet Kapitel 1 med vad chefen för finansdepartementet anförde i budgetpropositioncn (1991/92:100, bil 1 s. 43) skall revisionsrapportcrna överlämnas till rege- ringen för ställningstagande i samband med höstens budgetberedning inom regeringen.
Införandet av årsredovisningar för myndigheterna inom försvarsdeparte- mentets verksamhetsområde kräver ett omfattande utvecklingsarbete vid de berörda myndigheterna med att ta fram relevanta resultatmått. Regeringen anser att det är angeläget att myndigheterna bedriver utvecklingsarbetet skyndsamt så att det faktiska innehållet i årsredovisningarna snarast motsva- rar de krav som ställs i gällande förordningar. För att kunna lämna ett full- ständigt bokslut med en fullständig tillgångsredovisning krävs vidare att principer för kapitalvärdering av gjorda investeringar läggs fast.
Översyn av anslags- och ramkonstruktioner kommer att ske i samband med att den nya myndigheten försvarsmakten bildas. Ett första steg tas re- dan budgetåret 1992/93 genom att ramanslag införs för flertalet myndigheter inom försvarsdepartementets verksamhetsområde (se vidare avsnitt 8.6).
Hänvisningar till S7-1
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt 2
7.2. Pågående utredningar
I kompletteringspropositionen 1991 (prop. 1990/91:150 del II, FiU37, rskr. 390) redovisade dåvarande försvarsministern (bilaga II:3) utgångspunkterna för förnyelsearbetet inom försvarsdcpartementets verksamhetsområde samt pågående och planerade översynsprojekt.
Målsättningen med detta arbete och med det åtgärder som presenterades var att åtgärderna i allt väsentligt skulle genomföras under försvarsbeslutpe- rioden. Sammantaget skulle åtgärderna leda till en minskning av den statliga administrationen med 350 miljoner kr.
Regeringen har tidigare (avsnitt 2.1) redovisat förslag angående försvars- maktens lcdningsorganisation och de besparingar som följer där av.
I det följande ges en översikt över de utredningar som för närvarande ar- betar inom försvarsdepartementets område.
Försvarsmaktens ledning
Regeringen beslutade den 20 juni 1991 att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av dels ledningsorganisationen på central och regional nivå inom totalförsvaret, dels myndighetsstrukturen inom försvarsdeparte- mentets verksamhetsområdc (dir. 1991:44).
Utredningen skall redovisa förslag till en uppgifts- och ansvarsfördelning mellan olika myndigheter inom verksamhetsområdet. Utredningen skall re- dovisa konsekvenserna av sammantagna besparingar om ca en tredjedel av nuvarande resursanvändning för ledningen i fred.
Utredningen skall vidare:
— lämna förslag till uppgifter och organisation för försvarsmaktens ledning i krig på central samt på högre och lägre regional nivå,
— lämna förslag till totalförsvarets ledningsorganisation på regional nivå, Prop. 1991/92:102 bl.a. behovet av särskilda militärområden och lcdningsstrukturen inom Kapitel 1 funktionen Civil ledning och samordning, — överväga vilka uppgifter som skall ligga på överstyrelsen för civil bered- skap som ansvarig myndighet för funktionen Civil ledning och samord- ning.
Utredningen skall även lämna förslag om överbefälhavarens och försvars- grenschefernas uppgifter och ansvarsfördelning samt de centrala stabernas uppgifter och organisation i fred.
Av direktiven framgår vidare att utredningen skall lämna förslag till en rationell och effektiv myndighetsstruktur för ledningsorganisationens freds- verksamhet och stödmyndigheterna.
I december 1991 lämnade utredningen ett delbetänkande till regeringen avseende förslag till uppgifts- och ansvarsfördelning mellan myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen har tidigare idag (avsnitt 2.1) behandlat utredningens förslag och lämnat förslag till riks- dagen avseendc lcdnings- och strukturfrågor för försvarsmakten i stort.
Utredningens slutrapport beräknas komma att lämnas till regeringen i sep- tember 1993.
Utredningen om forskning och utveckling för totalförsvaret
Regeringen beslöt den 30 maj 1991 om direktiv (dir. 1991243) till en särskild utredare att göra en översyn av forskning och utvecklingsarbete för totalför- svaret.
I november rcdovisadc utredaren delbetänkandet (SOU 1991:91) Forsk- ning och utveckling för totalförsvaret — Kartläggning och probleminvente- ring. Regeringen utfärdade den 9 januari 1992 tilläggsdirektiv till utred- ningen. Enligt dessa skall området för utredningen utvidgas till att utöver forskning och icke objektbunden utveckling inom totalförsvaret även om- fatta den tekniska kompetens och kapacitet i övrigt som stödjer materielans- kaffningsprocessen. Utredningen skall vidare redovisa konsekvenserna av att minska kostnaderna för verksamheten inom det berörda området med 10, 25 resp 40 %. Dessutom skall utredaren nära samverka med och lämna underlag till utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret.
Uppdraget skall slutredovisas den 15 juni 1992.
F ri villigutredningen
I oktober 1990 tillsatte regeringen en utredning (FÖ 1990:02) om frivillig medverkan i totalförsvaret. Utredarens uppgift är att utreda den del av totalförsvarets personalför- sörjning som sker genom medverkan av de frivilliga försvarsorganisatio- nerna. I uppgiften ingår också att pröva organisationernas roll, uppgifter och ansvar samt frågan om hur verksamheten skall finansieras. Enligt direktiven skulle utredaren redovisa resultatet av sitt arbete vid ut- gången av år 1991. Till följd av att förutsättningama för utredningens arbete 134
ändrats har regeringen beslutat att utredningen skall redovisa sitt resultat Prop. 1991/92:102 senast den 31 december 1992. Kapitel '1
Pliktutredningen
I maj 1991 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning (Fö 1991:02) om totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem. I proposition om verksamhet och anslag inom totalförsvaret (prop. 1990/91:102, FöU 8 rskr. 285) redovisades de närmare motiven för tillsättandet av denna utredning.
I utredningsdircktiven anges att syftet är att dels skapa gemensamma ut- gångspunkter för personalförsörjningen för det militära och civila försvaret, dels rationellt utnyttja de personella resurserna och därigenom uppnå en bättre försvarseffekt.
Utredningen skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 decem- ber 1992.
Hänvisningar till S7-2
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt 2
8. Den finansiella styrningen av totalförsvaret ProP- 1991/92!102
K 't 11 8.1 inledning 31” e
Regeringens förslag:
— priskompensationssystemet förändras för den militära utgiftsra- men
genomförandeprisbudgetering tillämpas inom den militära utgifts-
ramen ramanslag införs inom försvarsdepartementets verksamhetsom-
råde kapitalkostnader införs inom den militära utgiftsramen
Regeringen har i årets budgetproposition (bil. 1 kap. 4) lämnat en redogö- relse för olika åtgärder som skall förbättra den finansiella hanteringen inom statsförvaltningen. Regeringen har vidare i föregående avsnitt redovisat det pågående utvecklingsarbetet inom totalförsvaret. Det finns ytterligare åtgär- der, som regeringen kommer att redogöra för i detta avsnitt, vars syfte är att utveckla den finansiella styrningen inom totalförsvaret.
Sist i detta avsnitt redovisas ekonomiska ramar samt dess omfattning för den kommande försvarsbeslutsperioden. En redovisning lämnas av det eko- nomiska utfallet för perioden 1987/88 — 1990/91.
8.2. Priskompensationssystemet
Vid uppräkning av det militära försvarets ekonomiska ram används ett sam- manvägt index som benämns försvarsprisindex (FPI). Sammanvägningen görs med hjälp av olika indexserier. Indexscrierna representerar var och en prisutvecklingen inom olika verksamhetsområden. Innehållet i FPI har va- rierat mellan försvarsbeslutsperioderna. Nuvarande innehåll infördes i sam- band med 1987 års försvarsbeslut och är följande:
Delfaktor Delindex Löner Statens arbetsgivarverks index över löneutvecklingen för stats- tjänstemän Inhemsk försvarsmaterial SCB index över prisutvecklingen
för inom landet tillverkade och för- sålda verkstadsvaror
Importerad försvarsmaterial SCB index över prisutvecklingen för importerade verkstadsvaror, korrigerat för försvarsimportens större beroende av förändringar i dollarkursen Oljeprodukter SCB index över prisutvecklingen för importerade oljeprodukter Övrigt Konsumentprisindex rensat för
prisutvecklingen på oljeprodukter 136
Under den senaste försvarsbeslutsperioden har systemet för priskompensa- Prop. 1991/92:102 tion utsatts för viss kritik. Utvecklingen för olika delindex har inte alltid varit Kapitel 1 representativt för den pris- och löneutveckling som förekommit inom försva- ret. I en rapport från en arbetsgrupp inom 1988 års försvarskommitté (SOU 1990:108) redovisas förslag till förändringar. Med utgångspunkt i denna rap- port föreslår regeringen att FPI förändras enligt följande:
— index för lönedelen ersätts med ett försvarsspecifikt löneindex som mäter löneutvecklingen för tjänstemän inom totalförsvarets militära del. Index skall omfatta centralt slutna avtal inom detta område.
— index för inhemsk försvarsmateriel ersätts med ett faktorprisindex med en lönedel (baserad på SCB arbetskostnadsindex för verkstadsindustrin) och en insatsvarudel (baserad på SCB index för prisutvecklingen på verk- stadsvaror försålda inom landet) samt en fast del som ger uttryck för ett krav på produktivitetsutveckling. Denna sammansättning speglar den in- dexsammansättning som ingår i försvarets kontrakt med inhemsk indu- stri.
— index för importerad försvarsmateriel behålls, men korrigeringen för dol- larkursen förenklas.
— ett nytt delindex införs för byggkostnader. — index för övriga kostnader ersätts med nettoprisindex rensat för prisut- vecklingen på oljeprodukter. Inom nuvarande FPI har en övergång från konsumentprisindex rensat för oljeprodukter till nettoprisindex rensat för oljeprodukter skett redan innevarande budgetår. Anledningen till denna övergång är främst att statliga myndigheter numera budgeterar och redovisar sina anslag exklusive mervärdesskatt.
Regeringens föreslag till förändrat FPI får då följande innehåll:
Delfaktor Delindex Löner Försvarsspecifikt löneindex. Inhemsk försvarsmaterial Ett sammanvägt faktorprisindex av
SCB arbetskraftsindex för verk- stadsindustrin, SCB index för verkstadsvaror försålda inom landet samt en fast de].
Importerad försvarsmaterial SCB index över prisutvecklingen för importerade verkstadsvaror med en förenklad korrektion för för- ändringar i dollarkursen. Oljeprodukter SCB index över prisutvecklingen för importerade oljeprodukter.
Byggnader Byggnadsstyrelsens uppräknings- tal för byggnader. ' Övrigt Nettoprisindex rensat för prisut-
vecklingen på oljeprodukter.
De olika delfaktorernas vikter kommer vid behov att omprövas av rege- ringen. Vid bedömning av delfaktorernas vikter kommer hänsyn tas till en anslagsvis viktning som summeras till totala FPI samt den fördelning som 137 redovisas i myndigheternas utfall från närmast föregående verksamhetsår.
De komponenter som ingår inom delindex för inhemsk försvarsmateriel Prop. 1991/92:102 anser regeringen dock skall vara fasta under hela försvarsbeslutsperioden. Kapitel 1
8.3. Genomförandeprisbudgetering
Regeringen avser övergå till budgetering i genomförandepris för den mili- tära utgiftsramen fr.o.m. budgetåret 1992/93. Således är anslagen här beräk- nade i bedömt genomförandeprisläge för samtliga myndigheter under fjärde huvudtiteln.
Systemet med genomförandeprisbudgetering, som idag tillämpas inom öv- riga statsförsvaltningen, kan beskrivas enligt följande.
Myndigheterna tilldelas medel i ett av regeringen bedömt prisläge för ge- nomförandeåret. Beräkningen görs i regeringskanslict under budgetarbetet. Uppräkning sker för löner med hänsyn till senast ingångna centrala avtal, för övriga kostnader på basis av innevarande års tilldelade medel som uppräknas med den faktiska kostnadsutvecklingen under föregående budgetår och för lokaler med kända lokalkostnader. Merutgifter (ramanslag) eller överskri- danden (förslagsanslag) för löneökningar med hänsyn till centralt ingångna avtal medges under budgetåret.
Detta innebär att uppräkningen/kompensationen för förväntad kostnads- utveckling sker i förväg under budgetarbetet för nästkommande budgetår. Uppräkningen baseras på historiska värden istället för att en prognosticering sker. Uppräkning av anslagen inom den militära utgiftsramen kommer att ske med de delindex som i avsnitt 8.2 föreslagits ingå i det nya försvarprisin- dex. .
I proposition 1990/91:102 om verksamheter och anslag inom totalförsvaret 1991/92, anmälde dåvarande chefen för försvarsdepartementet att genom- förandeprisbudgetering skulle införas som ett led i utvecklingen av den fi- nansiella styrningen inom totalförsvaret.
Gcnomförandeprisbudgctering var ett av flera förslag, tillsammans med bl.a. ramanslag med kreditmöjligheter och införande av kapitalkostnader, för att utveckla den finansiella styrningen av totalförsvaret. Åtgärderna före- slogs i syfte att förbättra förutsättningama för
— statsmakternas finansiella styrning inom totalförsvaret, — regeringens styrning och uppföljning av verksamheten inom totalförsva- ret, — den ekonomiska säkerheten i myndigheternas planering och genomfö- rande av sin verksamhet samt, — en fortsatt delegering till myndigheterna att besluta om genomförandet av sin verksamhet.
I årets finansplan (Prop 1991/92:100, bil 1 kap.4) redovisar regeringen hur styrningen av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningama för myndigheterna skall förändras och förbättras. De åtgärder och motiven här- för som redovisas i finansplanen förstärker de tidigare angivna skälen. Vid riksdagsbehandlingen av prop 1990/91:102 ansåg inte försvarsutskot- tet (FöU 1990/91:8) att frågan om en övergång till genomförandeprisbudge- tering inom försvarsmakten var tillräckligt genomarbetad för att fatta beslut. 138
De frågor som krävde ytterligare belysning var konsekvenserna av genom- Prop. 1991/922102 förandeprisbudgetering för säkerheten i försvarsplaneringcn, för program— Kapitel 1 myndigheternas ställning och awägningsansvar, för beställningsbcmyndi- gandenas ställning samt hur en övergång kan ske utan någon resursföränd- ring för det militära försvaret.
En arbetsgrupp inom regeringskanslict har under våren 1991 utrett de frå- geställningar som utskottet väckt. Den fortsatta beredningen av frågorna har givit följande resultat.
Säkerheten i planeringen kan avse såväl säkerhet i att inte överskrida av statsmakterna anslagna resurser som säkerhet att kunna genomföra plane- rad verksamhet. Med genomförandeprisbudgetering ökar säkerheten i att inte överskrida anslagna resurser då hela resurstilldelningen för genomför- andeåret är känd vid ingången av budgetåret och ramanslag införs för vissa anslag. När det gäller säkerheten i att kunna genomföra planerad verksam- het ärinte skillnaderna mellan systemen av avgörande betydelse. Osäkerhe- ten vid själva bytct av budgeteringsteknik, i och med att olika system hante- ras olika och har olika utgångsvärden, är inte en fråga om säkerheten i plane- ringen, utan om behovet av information och utbildning av berörd personal i hanteringen av systemet.
Programmyndigheternas ställning och awägningsansvar påverkas inte av genomförandeprisbudgetering. Snarare ökar möjligheterna till interna om- prioriteringar inom anslagen i och med att ramanslag införs. Mer omfattande omprioriteringar som kräver regeringens ställningstagande kan, i likhet med vad som sker idag, göras genom beslut i särskild ordning.
När det gäller beställningsbemyndigandenas ställning så påverkas dessa inte av en övergång till genomförandepris.
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag utrett hur en övergång till genomförandeprisbudgetering skall kunna äga rum utan resurs- förändringar för försvaret. RRV har presenterat en beräkningsmodell som skall säkerställa detta. Regeringen har tillämpat denna modell, vilken i kort- het innebär att nuvarande ekonomiska ram har omräknats från ett februari- prisläge 1991 till ett beräknat genomförandeprisläge för budgetåret 1992/93 med hjälp av ett prognosticerat försvarsprisindex (FPI) för denna period. Lönerna har dock endast räknats upp med senast kända centrala löneavtal. Under budgetarbetet hösten 1993 avses en uppföljning ske mot faktiskt FPI för budgetåret 1992/93. Vid uppföljningen kommer hänsyn tas till förändrat FPI enligt avsnitt 8.2. Överskridanden/merutgifter för lönekostnader till följd av centralt ingångna avtal kommer att medges i enlighet med vad som gäller för statsförvaltningen i övrigt. Då avsikten med uppföljningen är att säkerställa att inte omläggningen till genomförandeprisbudgetering medfört att resurserna förändras bör justering av anslagen för både 1992/93 och 1993/94 ske.
Under det beredningsarbete som ägt rum har regeringskansliet haft konti- nuerliga kontakter med myndighetsföreträdare och informerat om princi- perna för genomförandeprisbudgetering och den modell för omräkning som beskrivits ovan.
8.4 Ramanslag . Prop. 1991/92:102 Mot bakgrund av vad regeringen anför ovan om övergång till genomföran- Kap1tel 1 deprisbudgetering och vad som anförs i årets finansplan (1991/92:100 bil.1 sid 47) om införandet av ramar för förvaltningskostnader anser regeringen att flertalet av myndigheterna inom försvarsdepartementets verksamhets- ' område bör anvisas medel över ramanslag för sina förvaltningskostnader.
Ramanslagets storlek skall vara ett uttryck för statsmakternas bedömning ' om vilka resurser som för myndigheten står till buds för att uppfylla de verk- samhetsmässiga målen under det aktuella budgetåret. .
Ramanslaget, med dess möjligheter till anslagssparande och anslagskre- dit, ger samtidigt myndigheterna ökade förutsättningar för en finansiell sta— bilitet och flexibilitet i genomförandet av verksamheten.
Regeringen kommer i kapitel 2 under respektive myndighet redovisa vilka anslag som bör ändras från förslagsanslag till ramanslag.
När det gäller ramanslagen inom den militära utgiftsramen vill regeringen anföra följande. Försvaret kommer under försvarsperioden att göra bety- dande investeringar som ställer krav på en mycket god likviditet. Inom be- fintliga ramar behövs en effektivare resursanvändning. För att möjliggöra bl.a. detta behöver regeringen ett bemyndigande att vid behov omdisponera de samlade resurser som anslagskrediterna som möjliggör.
Hänvisningar till S8-3
8.5. Kapitalkostnader inom den militära utgiftsramen
Riksdagen ställde sig vid behandling av propositionen om verksamhet och anslag inom totalförsvaret (prop.1990/91:102, FöU8, rskr.285) bakom för— slaget att införa kapitalkostnader. Utskottet anförde dock att tidpunkten för ett införande kunde behöva övervägas ytterligare samt att förslaget borde införas i ett tempo som harmonierar med behovet att bearbeta, konkretisera och öka förståelsen för förslaget. Särskilt ansågs roll- och ansvarsfördel- ningen i ett sådant system behöva klarläggas ytterligare.
I awaktan på arbetet med att lägga fram en proposition avseende riktlin- jer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildningen av byggnads- styrclsen m.m. har frågan om kapitalkostnader vilat.
Regeringen anser det nu angeläget att fortsätta arbetet så att systemet med kapitalkostnader kan införas fr.o.m. budgetåret 1993/94.
I syfte att närmare klarlägga myndigheternas roll- och ansvarsfördelning i ett sådant kapitalkostnadssystem har regeringen funnit att dessa klarläggan- den bör ske inom ramen för den pågående översynen av totalförsvarets led- ningsorganisation och myndighetsstruktur.
8.6. Övrigt
Tillämpning av rationaliserings- och besparingskrav inom försvarsdepartementets verksamhetsområde
Under fjärde huvudtiteln har 16 miljoner kr. dragits av som en besparing för att delfinansiera en anslutning till Europeiska Ekonomiska samarbetsområ- det (EES). Vidare har besparingar om 31 miljoner kronor genomförts inom 140 transfereringssystemen.
Därutöver har inom huvudtiteln ett rationaliseringskrav tillämpats, varav Prop. 1991/92:102 en del återförts till huvudtiteln för att finansiera reformer och åtgärda allvar- Kapitel 1 liga brister.
Den militära ramen har, förutom de inom ramen uppkomna rationalise- ringsmedlen, tillförts 5,3 miljoner kronor från övrig verksamhet för att bl.a. finansiera nödvändiga materielinvesteringar. Kvarvarande frigjorda medel inom övrig verksamhet avses användas för att finansiera reformer inom verksamhetsområdet.
Inom den civila planeringsramen avses de genom rationaliseringskravet frigjorda medlen användas för att åtgärda brister inom funktionerna Hälso- och sjukvård samt Försörjning av industrivaror.
Utnyttjande av försäll'ningsintäkter
Det förekommer att totalförsvaret har intäkter utöver de betalningsmedel som har anvisats under fjärde huvudtiteln. Sådana intäkter kan häröra från försäljning av fastigheter, mark och materiel. Det bör därför övervägas i föreliggande planeringssituation om sådana intäkter under genomförande- processen bör återföras till totalförsvaret för att stärka säkerheten i plane- ringen.
En sådan ordning är i linje med proposition 1990/91:102, bil. 7, vari rege- ringen anmälde att inkomster från försäljning av fast egendom skulle kunna utnyttjas för reinvesteringar fr.o.m. budgetåret 1991/92. Riksdagen hade inget att erinra (FöU 1990/91:8, rskr. 285).
Teknisk utveckling
Erfarenheter visar att den tekniska utvecklingen för försvarsmateriel medför ökade utgifter i förhållande till det som var känt vid beställningstillfället. För att i rimlig omfattning säkerställa planerad materielanskaffning föreslår re- geringen att anslagen för anskaffning av materiel räknas upp med en faktor om 1,5 %, förutom kompensation enligt tidigare angivna försvarsprisindex.
8.7. Ekonomiska ramar
Totalförsvarets militära del
Den ekonomiska ramen för totalförsvarets militära del finansierar verksam- heter inom armén, marinen, flygvapnet, den operativa ledningen samt vissa för försvaret gemensamma myndigheter.
För perioden 1987/88 — 1990/91 har det militära försvarets ekonomiska ut- fall varit följande (löpande priser):
Budgetår 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1991/92' miljoner kr. 26 361 28 793 32 372 35 319 34 126
' Beräknat utfall, exkl. mervärdesskatt
Regeringen föreslår att totalförsvarets militära del tilldelas 173 330 miljoner kr. för perioden 1992/93 — 1996/97 (1992/93 års prisläge). I förslaget ingår en ramhöj ning med 4 500 miljoner kr. för perioden. 141
Försvarsbeslutsperiodens årliga planeringsramar blir då följande (1992/93 Prop. 1991/92:102 års prisläge): Kapitel 1
Budgetår 199293 1993/94 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98-2001/02 miljoner kr. 34 666 34 666 34 666 34 666 34 666 173 330
Totalförsvarets civila del
Det civila delen av totalförsvaret indelas i samhällssektorer eller funktioner med en ansvarig myndighet för varje funktion. Funktionsindelningen, an- svarig myndighet samt övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen regleras i förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom total- försvarets civila del.
Enligt de principer för finansiering av beredskapsåtgärder inom totalför— svarets civila del som fastställdes genom 1987 års försvarsbeslut, skall föl- jande funktioner tilldelas medel ur den gemensamma ekonomiska plane- ringsramen nämligen Civil ledning och samordning, Befolkningsskydd och räddningstjänst, Psykologiskt försvar, Hälso- och sjukvård m.m., Transpor- ter, Socialförsäkring m.m., Arbetskraft, Energiförsörjning, Försörjning med industrivaror och Kyrklig beredskap.
.Beredskapsförberedelser inom affärsverkens ansvarsområde finansieras med egna medel. Undantag härifrån utgörs av statens järnvägar, sjöfartsver- ket och luftfartsverket som finansierar sina beredskapsåtgärder med såväl egna medel som anslagsmedel.
Beredskapsförberedelser inom övriga funktioner finansieras inom ramen för myndigheternas ordinarie förvaltningsanslag.
Utöver den verksamhet som bekostas av statliga verk och myndigheter be- talas beredskapsförberedelser även av kommuner och landsting samt av nä- ringslivet.
Utgifter för beredskapsåtgärder som finansieras med medel ur den ekono- miska planeringsramen är bl.a. investeringar och driftkostnader (exkl. olje- lagringskostnader) samt förvaltningskostnader vid överstyrelsen för civil be- redskap, statens räddningsverk, styrelsen för psykologiskt försvar, vapen- fristyrelsen och civilbefälhavarna. Kapitalkostnader för bcrcdskapslagring omfattas inte av den ekonomiska planeringsramen.
Överstyrelsen för civil beredskap har i augusti 1991 lämnat en program- plan för totalförsvarets civila del för perioden 1992/93—1996/97. I program- planen lämnas förslag till fördelning av den ekonomiska planeringsramen enligt de av regeringen i anvisningarna för programplaneringen givna alter- nativen 1 965,5 (Nivå 1), 2 265,5 (Nivå 2) och 2 465,5 (Nivå 3) miljoner kr. per år. Härutöver redovisar överstyrelsen ett eget förslag på 2 892 miljoner kr.
För försvarsbeslutsperioden 1992/93 — 1996/97 bedöms de årliga plane- Prop. 1991/92:102 ringsramarna bli följande (1992/93 års prisläge): Kapitel 1
Budgctår 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 1996/97 minOner kr. 2 079,8 2 079,8 2 079,8 2 079,8 2 079,8
Regeringen föreslår att ramen för budgetåret 1992/93 fördelas på funktioner enligt följande:
Miljoner kr. — Civil ledning och samordning 188,7 — Befolkningsskydd och räddningstjänst 1 194,1 — Psykologiskt försvar 9,7 — Socialförsäkringar m.m. 4,2 — Hälso- och sjukvård m.m. 168,6 — Transporter 149,6 — Arbetskraft 181,3 — Livsmedelsförsörjning m.m. 21,3 — Energiförsörjning 72,8 — Försörjning med industrivaror 89,5 Summa: 2 079,8
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner de i avsnitt 8.2 föreslagna förändringarna i priskom- pensationssystemet,
2. bemyndigar regeringen att inom den militära utgiftsramen be- sluta om omdisponering av de anslagskrediter som möjliggörs genom ramanslag,
3. godkänner den i avsnitt 8.6. redovisade särskilda uppräkningen av anslagen för anskaffning av materiel,
4. fastställer planeringsramarna för totalförsvarets militära del för perioderna 1992/93 — 1996/97 samt 1997/98 — 2001/02 i enlighet med vad som anges ovan,
5 . fastställer planeringsramen för totalförsvarets civila del för perio- den 1992/93 —- 1996/97 i enlighet med vad som anges ovan.
Kapitel 2.
Försvarsdepartementets verksam—
hetsområde under budgetåret 1 99 2/ 9 3
I prop. 1991/92:100 (bil. 5 s. 2) har regeringen föreslagit riksdagen att, i av- _ Kapitel 2 vaktan på särskild proposition i ämnet, anslagen under fjärde huvudtiteln (Försvarsdepartementet) för budgetåret 1992/93 skall beräknas med de be- lopp som har anvisats av riksdagen för budgetåret 1991/92. Regeringen tar nu upp dessa frågor.
Till försvarsdepartementets verksamhetsområde hör totalförsvarets militära del, totalförsvarets civila del, övrig verksamhet samt FN-styrkor m.m.
Hänvisningar till S8-7
1 Ekonomiska frågor
De anslagsbelopp som regeringen föreslår för budgetåret 1992/93 är angivna exklusive mervärdesskatt. Anslagsbeloppen för 1991/92 anges exklusive mervärdesskatt. Anslagen för budgetåret 1992/93 har även reducerats med de ej disponibla medel som närmare beskrivs i regeringens beslut den 30 maj 1991 Regleringsbrev avseende försvarsdepartementets verksamhetsområde. Beloppen redovisas där under respektive anslag som ”ej disponibla medel”. För fjärde huvudtiteln uppgår denna summa till sammanlagt drygt 72 miljo- ner kr.
Samtliga anslag inom den militära utgiftsramen samt de anslag under lit- tera K som för budgetåret 1991/92 ingick i den militära utgiftsramen är an- givna i ett bedömt genomförandepris för 1992/93. Motsvarande anslag för budgetåret 1991/92 är angivna i prisläge februari 1990. Detta förklarar att förändringar i anslagsnivåer mellan dessa budgetår är större än om budgete- ring i fasta februariprislägen skulle ha tillämpats.
Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde har ett antal myndigheter fått revisionsanmärkningar för budgetåret 1990/91. Myndigheterna är över- befälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, fortifikationsförvaltningen och försvarets materielverk. Riksrevisionsverket har bl.a. pekat på följande brister:
— I nuvarande ekonomisystem är det svårt att följa ekonomiska transaktio- ner. Överensstämmelse saknas mellan redovisningen i olika försystem och riksbokföringen. — Vid totalredovisningar för koncernen saknas, i ekonomisystemet, vissa funktioner för elimineringar av interna poster. — Den ekonomiadministrativa kompetensen behöver på flera områden för- stärkas.
Regeringen kan inte acceptera anmärkningar av detta slag. Regeringen av- ser därför att uppmana berörda myndigheter att vidta erforderliga åtgärder med anledning av revisionsanmärkningarna. För att tillgodose riksdagens och regeringens krav på information samt för att möta de krav som ställs på myndigheterna skall myndigheterna under budgetåret 1992/93 särskilt in- rikta sig mot att förbättra ekonomisystem och medverka till att höja den eko- nomiadministrativa kompetensen.
Riksrevisionsverket har vidare genomfört en förvaltningsrcvision av mate- rielförsörjningen i arméns krigsförband genom att granska resultatet av ge- nomförd renovering och modifiering av stridsvagn 103 C. Riksrevisionsver- ket har bl.a. kunnat konstatera att kraftiga kostnadsökningar lett till att en- dast delar av renoveringsprogrammet kunnat genomföras. Berörda myndig- 149
heter har i sina yttranden över granskningen bl.a. framfört att flera av de Prop. 1991/92:102 synpunkter som framförts har beaktats i det förändringsarbete som genom— Kapitel 2 förs. Vad avser riksrevisionsverkets förslag att beslutsformcrna för den s.k. steganskaffningsprocessen samt att anslagsutformningen bör förändras an- ser regeringen att dessa frågor tas upp i samband med det fortsatta utveck- lingsarbetet med försvarets planerings- och budgetsystem.
Totalförsvarets militära del
Det militära försvarets budgeterade utgiftsram för budgetåret 1990/91 var 30 149,7 miljoner kr. i prisläge februari 1989. Regeringen bcmyndigades att justera utgiftsramen med hänsyn till pris- och löneutvecklingen enligt för— svarsprisindex efter februari 1989 (prop. 1989/90:100 bil. 6, FöU 7, rskr. 226). Utgiftsramcn harjusterats enligt följande.
miljoner kr.
Kompensation för pris- och
löneökningar 4 233,0 Underutnyttjande av ramen för
budgetåret 1989/90 428,2 Investeringar för omlokaliseringar
inom kustbevakningen 43,5 Kompensation för mervärdesskatt
på flygdrivmedel 87,2 Anskaffning av Haubits 77 B 2003 Medel till Tullingeprojektet 30,0 Ovrigt 24,7 Summa justeringar 5 046,6
Disponibla medel för budgetåret 1990/91 blev därmed 35 196,3 miljoner kr. Enligt riksrevisionsverkets budgetredovisning blev utfallet 35 318,6 miljoner kr., vilket ger följande resultat:
Miljoner kr. Disponibla medel 35 196,3 (__thall 35 318,6 Overutnyttjande — 122,3
Regeringen kommer med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1990/91:102, FöU 8, rSkr. 285) att justera den ekonomiska ramen för budget- året 1991/92 med överutnyttjandet 1990/91.
Totalförsvarets civila del
Det civila försvarets ekonomiska planeringsram för budgetåret 1990/91 fast- ställdes till 2 040,5 miljoner kr. i beräknat genomförandeprisläge 1990/91 (prop. 1989/90:100 bil. 6, FöU 7, rskr. 226) Ramen innehåller såväl förslags- som reservationsanslag. Det ekonomiska utfallet för 1990/91 under anslag inom angiven ram redo- 150
visas av överstyrelsen för civil beredskap i en skrivelse till regeringen i okto- Prop. 1991/92:102 ber 1991. Av redovisningen framgår bland annat följande. Kapitel 2
Utfallet under förslagsanslag visar att dessa sammantaget har överutnytt- jats med 55 000 kr. under budgetåret 1990/91.
Utgående reservationer på reservationsanslag budgetåret 1990/91 uppgår till cirka 901.) miljoner kr. Rcservationerna, som disponeras av myndighe— terna under kommande budgetår, har inplanerats för bland annat följande ändamål. Till viss del har arbetet med överstyrelsens för civil beredskap omorganisation OCh Omlokalisering bidragit till att reservationerna inom funktionerna försörjning med industrivaror har ökat. Vidare har utdragna förhandlingar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om kostnadsfördel- ning inom hälso- och sjukvårdsområdet lett till att dessa reservationer har ökat. Förhandlingarna har numera slutförts och reservationerna förväntas därmed minska.
Av reservationerna hänför sig cirka 80 miljoner kr. till kommunaltcknisk försörjning inom funktionen Civil ledning och samordning. Större delen av detta belopp är bundet genom avtal med kommuner. Inom Funktionen för- sörjning med industrivaror är av en total reservation på omkring 345 miljo- ner kr. drygt 160 miljoner kr. bundna till följd av ingångna avtal och beslut om beviljande av försörjningsberedskapsstöd. Överstyrelsen för civil bered- skap har i programplanen för funktionen föreslagit att resterande reservatio- ner används under prOgramplaneperioden för finansiering av beredskapsåt- gärder.
Inom hälso- och sjukvårdsområdet redovisas en reservation på ca 355 mil- joner kr. varav drygt 285 miljoner kr. avses utnyttjas för utrustning och sjuk- vårdsmateriel.
De ekonomiska förändringarna inom försvarsdepartementets verksamhets- område i förhållande till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 framgår av följande sammanställning. Sammanställningen är gjord med den litterering som avses gälla för budgetåret 1992/93. Som framgår av kapitel 2, avsnitt 1.1 förs vissa anslag bort från fjärde huvudtiteln från och med 1 juli 1992. Jämförbarhcten på litteranivå mellan de båda budgetåren är därför inte full— ständig. Summeringen av medel som anvisats för budgetåret 1991/92 under- stiger av samma anledning det belopp som anges i regeringens proposition 1990/91:102 Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92, 5. 6. Ansla- gen för budgetåret 1991/92 anges med de belopp som regeringen anvisat i regleringsbrevet med tillägg av belopp som i förekommande fall anvisats på tilläggsbudget. De för budgetåret 1991/92 anvisade beloppen för verksamhet under littera B-F samt de anslag under littera K som tidigare ingått i den militära utgiftsramen anges i prisläge februari 1990. De för budgetåret 1992/93 föreslagna belOppen anges i bedömt genomförandeprisläge. Detta medför att skillnaden i anslagsnivåer förefaller större än den reella föränd- ringen.
Anslagslittcra Anvisat Förslag Förändring _ 1991/92 1992/93 (tusentals Kapltel 2 (tusentals (tusentals kronor) kronor) kronor) A. Försvarsdepartementet A.] Försvarsdepartementet 45 790 47 400 1 610 A 2. Utredningar m.m. 11 185 11 185 0 Summa A 56 975 58 585 1 610 B. Arméförband B 1. Arméförband:Ledning och förbandsverksamhet 7 733 360 8 575 000 841 640 B2. ArméförbandzAnskaffning av materiel 3 467 970 3 283 400 —184 570 133. ArméförbandzAnskaffning av anläggningar 525 970 713 000 187 030
C. Marinförband C 1. MarinförbandzLedning och
förbandsverksamhet 2 674 910 2 822 000 147 090 C2. Marinförband:Anskaffning
av materiel 2 408 749 2 587 000 178 25] C3. Marinförband:Anskaffning
av anläggningar 176 215 200 000 23 785
D. Flygvapenförband Dl. FlygvapenförbandzLedning
och förbandsverksamhet 4 374 030 5 103 000 728 970 D 2. Flygvapenförband:
Anskaffning av materiel 6 051 913 7 503 000 1 451 087 D 3. Flygvapenförband:
Anskaffning av anläggningar 257 490 394 000 136 510
D 4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalnings-
förskjutningar -— 1 1 E. Operativ ledning m.m. E 1. Operativ ledning m.m.:Ledning
och förbandsverksamhet 888 730 1 035 000 146 270 E 2. Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av materiel 143 925 129 000 —14 925 E 3. Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av anläggningar 72 910 54 000 —18 910 E 4. Operativ ledning m.m.:
Forskning och utveckling 73 695 141 000 67 305 F. Gemensamma myndigheter m.m.
inom försvarsmakten F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse 40 256 44 700 4 444 F 2. Fortifikationsförvaltningen 1 1 0 F 3. Försvarets materielverk 1 014 720 1 151 500 136 780 F 4. Försvarets radioanstalt 328 251 354 700 26 449 F 5. Värnpliktsverket 168 299 204 200 35 901 F 6. Militärhögskolan 67 940 83 600 15 660 F 7. Frivilliga försvars-
organisationer inom den militära delen av total- försvaret m.m. 140 000 155 700 15 700 F 8. Försvarets datacenter 1 l 0 F 9. Ersättningar för
kroppsskador — 71 000 71 000 Summa B — F (totalförsvarets militära del) 30 609 335 34 604 803 3 995 468 G. Civil ledning och samord-
n_ing m.m.
G 1. Overstyrelsen för civil beredskap:Civil ledning och samordning 52 758 60 743 7 985 152
Anslagslittera Anvisat Förslag Förändring Prop. 1991/92102 1991/92 1992/93 (tusentals Kapltel 2 (tusentals (tusentals kronor) kronor) kronor)
G 2. Överstyrelsen för civil beredskapzTekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. 72120 91 500 19 380 G3. Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader m.m. 22 465 24 666 2 201 G4. Civilbefälhavarna: Utbildnings- och övnings- verksamhet 7 475 11 800 4 325
I-I. Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m. H 1. Befolkningsskydd och
räddningstjänst 592 327 653 417 61 090 H 2. Skyddsrum, m.m. 496 906 487 560 —9 346 1-1 3. Ersättning för verksamhet
vid räddningstjänst m.m. 5 6 1
1.1. Anslagsstrukturen och försvarsmaktsbegreppet
Dåvarande chefen för försvarsdepartementet redogjorde i prop. 1990/91:102 Om verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 (avsnitt 2.4.2.), för förändringar av begreppet försvarsmakten. Av redogörelsen framgår att re- geringen anser att den militära utgiftsramen och begreppet försvarsmakten i princip bör sammanfalla. Försvarsmakten bör omfatta enbart myndigheter som har till huvuduppgift att medverka till att producera och vidmakthålla krigsförband eller att upprätthålla den militära beredskapen. Ingen annan statlig myndighet bör utföra motsvarande tjänster. Regeringen avsåg att låta ändringen träda i kraft den 1 juli 1992. Vidare anfördes att det bör ankomma på regeringen att besluta om försvarsmaktsbegreppets omfattning. Riksda- gen hade inga erinringar (FöU8, rskr. 285).
Anslagsstrukturen under fjärde huvudtiteln föreslås nu få följande ut- formning.
Inom littera A. Försvarsdepartementet m.m. föreslås inga förändringar.
Totalförsvarets militära del
Inom littera B. Arméförband, C. Marinförband, och E. Operativ lcdning m.m. föreslås inga förändringar ske. Inom littera D. tillkommer anslaget D 147 4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsförskjutningar.
Under littera F. Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten bibehålls anslagen avseende
— försvarets sjukvårdsstyrelse — fortil'ikationsförvaltningen — försvarets materielverk
— försvarets radi(_)anstalt
— värnpliktverket — militärhögskolan — frivilliga försvarsorganisationcr inom den militära delen av totalförsvaret m.m.
— försvarets datacenter
Inom littera F behålls den del av försvarets civilförvaltnings anslag som avser ersättningar för kroppsskador. Anslaget för anskaffning av anläggningar för gemensamma myndigheter har förts bort från fjärde huvudtiteln.
Anslagen under nuvarande littera G. Gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten förs till littera K. Övrig verksamhet nedan.
'l'otalförsvarets civila del
Till littera G. Civil ledning och samordning förs nuvarande anslagen under littera H. med i några fall förändrade benämningar.
Till littera H. Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m. förs anslagen under nuvarande littera I. med i några fall förändrade benämningar. Ansla- get för anläggningar för räddningsskoloma m.m. har förts bort från fjärde huvudtiteln. Nuvarande anslaget I 4. ldentitctsbrickor har förts över från försvars— till finansdepartementets verksamhctsområde. Detta framgår av proposition 1991/922100 bilaga 8.
Till littera ]. Psykologiskt försvar förs nuvarande anslag under littera J. med motsvarande benämning.
Till littera _l. Försörjning med industrivaror förs nuvarande anslagen un- der littera K. med motsvarande benämningar.
Övrig verksamhet
'till littera K. Övrig verksamhet förs de anslag från nuvarande littera F. som inte bör ingå i försvarsmakten. Hit förs också samtliga anslag under nuva- rande littera G. och vissa av anslagen under nuvarande littera I.. Övriga än- damål. Anslaget för anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsan- stalt har förts bort från fjärde huvudtiteln. Inom littera K uppförs anslag för Utredning av allvarliga olyckor, Försvarets civilförvaltning: täckning av vissa kostnader samt Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum. Från nuvarande littera F. överförs följande anslag:
— försvarets civilförvaltning
— försvarets mediecenter
— försvarets förvaltningshögskola — krigsarkivct
— statens försvarshistoriska museer.
Från nuvarande littera G. överförs följande anslag: Prop. 1991/922102 Kapitel 2
— gemensam försvarsforskning — kustbevakningen — anskaffning av materiel för kustbevakningen
— försvarshögskolan
— vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område (sammanslag- ning av nuvarande anslagen G 6. och L 7.)
Från nuvarande littera L. överförs följande anslag:
försvarets forskningsanstalt: intäktsfinansierad verksamhet — flygtekniska försöksanstalten — flygtekniska försöksanstalten: intäktsfinansierad verksamhet
Littera L. får benämningen FN-styrkor m.m. och omfattar anslagen
— kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m. (tidigare anslaget Beredskaps- styrka för FN-tjänst) — FN-styrkors verksamhet utomlands — Sveriges delegation vid NNSC i Korea (tidigare anslaget Övervaknings- kontingenten i Korea)
Hänvisningar till S1-1
- Prop. 1991/92:102: Avsnitt Totalförsvarets utveckling till och med budgeåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93
114. Frivilliga försvarsorganisa- tioner inom den civila
delen av totalförsvaret m.m. 72 490 77 790 5 300 11 5. Vapenfristyrelsen 151 005 13 101 11 6. Vapenfristyrelsen: 3 829 vapenfria tjänstepliktiga —— 141 733 I. Psykologiskt försvar l 1. Styrelsen för psykologiskt försvar 9 340 9 740 400 J. Försörjning med industrivaror m.m. J 1. Överstyrelsen för civil beredskaszörsörjning med industrivaror 74 260 78 464 4 204 J 2. Överstyrelsen för civil beredskap:1ndustriella åtgärder 52 730 11 040 —41 690 J 3. Överstyrelsen för civil
beredskap:Kapitalkostnader 184 500 171 600 —12 900 J 4. Överstyrelsen för civil
beret'lskapzTäckamle av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. 1 1 0
Summa G — J (försvarsdepartementets andel av totalförsvarets civila del) 1 788 382 1 833 161 44 779 K. Övrig verksamhet K 1. Försvarets civilförvaltning 117 933 l —1 17 932 K 2. Gemensam försvarsforskning 443 090 487 761 44 671 K 3. Försvarets forskningsanstalt:
Intäktsfinansicrad uppdrags- verksamhet 1 1 0 K 4. Kustbevakningen 272 9.90 295 698 22 708 K 5. Anskaffning av materiel
för kustbevakningen 46 875 51 800 4 925 K 6. Flygtekniska försöksanstaltcn 9 471 9 969 498 K 7. Flygtekniska försöksanstalten: lntäktstinansierad uppdrags- verksamhet 1 1 0 K 8. Försvarets mediecenter 1 1 0 K 9. Försvarets förvaltnings—
högskola 18 977 16 533 —2 444 K 10. Försvarshögskolan 7 049 8 095 1 046 K 11. Krigsarkivet 9 461 11 664 2 203
Anslagslittera Anvisat Förslag Förändring 1991/92 1992/93 (tusentals (tusentals (tusentals kronor) kronor) kronor) K 12. Statens försvarshistoriska museer 21 596 24 787 3 191 K 13. Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område 16 083 20 389 4 306 K 14. Utredning av allvarliga olyckor — 910 910 K 15. Försvarets civilförvaltning: Täckning av vissa kostnader — 2 000 2 000 K 16. Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum 5 088 16 000 10 912 Summa K (Övrig verksamhet m.m.) 968 616 945 610 —23 006 L. FN-styrkor m.m. L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m. 41 922 49 915 7 993 L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands 267 610 247 713 —19 897 L 3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea 5 290 5 054 —236 Summa L (FN-styrkor m.m.) 314 822 302 682 —12 140 Summa för fjärde huvudtiteln 33 738 130 37 744 841 4 006 711
En närmare presentation av fördelningen av medlen på olika ändamål görs i anslutning till resursberäkningarna under de olika anslagen.
Regeringens förslag till anslag för totalförsvaret under budgetåret 1992/93 omfattar totalt 39 031 778 miljoner kr. Medlen fördelar sig på följande sätt. (tusentals kr.).
Littera A. Försvarsdepartementet Littera B — F. Militära utgiftsramen Littera G —J. Civila planeringsramen Vissa övriga anslag inom andra huvud- titlar för totalförsvarets civila del Littera K. Övrig verksamhet Littera L. FN-styrkor m.m.
58 585
34 604 803 1 833 161 1 286 937
945 610 302 682
39 031 778
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
2. Försvarsdepartementet m.m. Prop. 1991/92:102 A 1. Försvarsdepartementet Kapitel 2 1990/91 Utgift 45 154 818 1991/92 Anslag 45 790 1001 1992/93 Förslag 47 400 000
' Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel.
Anslaget har beräknats utifrån att förvaltningskostnader för statens haveri- kommission budgetåret 1992/93 inte skall belasta anslaget.
A 2. Utredningar m.m.
1990/91 Utgift 8 585 410 reservation 3 247 299, 1991/92 Anslag 11 185 00012 1992/93 Förslag 11 185 000
' Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel. : Varav 4 600 000 kr. på tilläggsbudget I
Anslaget har beräknats utifrån den uppskattade omfattningen av utrednings- verksamheten för nästa budgetår.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår riksdagen att 1. till Försvarsdepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett för- slagsanslag på 47 400 000 kr., 2. till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reserva- tionsanslag på 11 185 000 kr.
3 Totalförsvarets militära del prop 1991/92.102 3.1 Arméförband 1431le12
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning
Inriktningen av arméstridskrafterna för försvarsbeslutsperioden redo- visas under avsnitt 2.3.1 i kapitel 1.
Under budgetåret 1992/93 skall grund- och repetionsutbildningen samt den materiella förnyelsen prioriteras. Inriktningen bör därvid vara att grundutbildning sker så att en begränsad förbandsomsättning erhålls för samtliga brigader med tillhörande fördelningsförband.
Repetitionsutbildning genomförs för att tillgodose de mest priorite- rade förbandens behov med hänsyn till kraven på krigsduglighet och beredskap. Den materiella förnyelsen skall omfatta fortsatt mekani- sering av stridskrafterna där bl.a. pansarvärnsförmågan ytterligare skall förbättras.
Resurser B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 8 575 000 000 kr.
B2. Arméförband: Anskaffning av materiel, ramanslag 3 283 400 000 kr.
Bemyndiganden för materielbeställningar, m.m. 8 203 300 000 kr. B3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 713 000 000 kr.
Bakgrund till förslagen Uppgifter
Chefen för armen är programmyndighet för huvudprogram 1. Arméför- band. Han skall i denna egenskap bl.a. utarbeta underlag för beslut om av- vägning inom programmet, lämna förslag till, följa och värdera produktio- nen inom programmet, vid behov vidta åtgärder för att ändra produktionen samt genomföra utredningar och studier.
Chefen för armén svarar vidare för produktionsledning och produktion inom huvudprogrammet vad avser ledning och förbandsverksamhet, an- skaffning av mark, anläggningar och lokaler samt för ledning och förbands- verksamhet vad avser krigsförband inom huvudprogrammet Operativ led- ning m.m.
Verksamhetcn 1990/91 med resulmtbedömning
Verksamheten har i huvudsak genomförts i enlighet med regeringens regle— ringsbrev. Försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga för krigs- placering i territorialförsvaret har genomförts. Resultaten har ej varit till- 156
fredsställande varför regeringen i november 1991 beslutat om försökens Prop. 1991/92:102 omedelbara upphörande. Av ekonomiska skäl har regeringen även medgivit Kapitel 2 en väsentligt minskad repetitionsutbildningsnivå för budgetåret. Försvars- maktsövning ”Nordanvind” genomfördes dock, med gott resultat. Planerad materielanskaffning har i huvudsak kunnat genomföras och flera viktiga materielsystem är nu under införande i krigsorganisationens förband. Här kan nämnas haubits 77 B, pansarvärnsrobot 56 och fältuniformssystem 90. Chefen för armen har överutnyttjat sina anslag med totalt 111,2 miljoner kr. Regeringen noterar att anslaget B 1. överskridits med 90,5 miljoner kr. till följd av för chefen för armén delvis opåverkbara förhållanden och orsa- ker bl.a. utfallet av RALS 89/90. Anslaget B 2. har överskridits med 23,1 miljoner kr. på grund av att inkomsterna blivit lägre än prognosticerat. Antalet anställda inom armén omräknat i personår uppgick bugetåret 1990/91 till 15 675, varav 8 260 yrkesofficerare, 950 yrkesofficersaspiranter, 6 150 civila samt 315 frivilliga.
Regeringens överväganden
VEr/csamhetens inriktning 1992/93
Prioriterade förbandstyper är brigaderna och därtill hörande fördelningsför- band.
Inom delprogrammet fördelningsförband skall bl.a. organisering av hau- bitsbataljoner 77 B och televapenförband fortsätta.
Brigadernas personella och materiella kvalitet skall säkerställas. Hos in- fanteri- och norrlandsbrigaderna ökas eldkraften genom tillförsel av nya pansarvärnsvapen. För pansar-/mekbrigaderna skall planeringen för den fortsatta mekaniseringen inklusive anskaffningsförberedelser för ny strids- vagn fortsätta..
Omorganisationen av territorialförsvaret skall fortsätta. De mest priorite- rade förbandens kvalitet skall därvid förbättras genom övertagande av mate- riel från fältförband som awecklas.
Anslag
B ]. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
1990/91 Utgift 9 163 150 411 1991/92 Anslag 7 733 360 0001 1992/93 Förslag 8 575 000 0002 1 Prislägc februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande av arméns krigsförband samt upprätthållande av insats- och mobiliseringsbe- redskap m.m.
Chefens för armén yrkande Prop. 1991/92:102 Chefen för armén anser att inriktningen för budgetåret bör vara att genom Kapitel 2 grund- och repetitionsutbildning bibehålla krigsdugligheten för prioriterade krigsförband. Härigenom upprätthålls även erforderlig systemkunskap hos huvuddelen av befälet. Arbetet med att genomföra de omfattande grundorganisationsförändring- arna som försvarsbeslutet innebär får stor inverkan på budgetårets verksam- het i övrigt. Chefen för armén hemställer att 8 229 miljoner kr.(prisläge februari 1991) anvrsas.
Överbefälhavarens yttrande
Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 8 229 miljoner kr. (pris- läge februari 1991)
Regeringen
Inriktningen av verksamheten under budgetåret har angivits ovan. Inrikt- ningen överensstämmer i sina väsentliga delar med den som chefen för ar- mén har föreslagit i sin anslagsframställning. Regeringen beräknar medels- behovet till 8 575 000 000 kr. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett ram- anslag.
B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel
1990/91 Utgift 3 577 052 121 1991/92 Anslag 3 467 970 000' 1992/93 Förslag 3 283 400 0002 ' Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Verksamheten under anslaget omfattar materielunderhåll som inte är en di- rekt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning av för- banden, anSkaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk samt utveckling av materiel för armén. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och an- skaffningstakt bestäms av mcdelstilldelningen.
Chefens för armén yrkande
Anslaget bör inom den av överbefälhavaren anvisade ramen för huvudpro- grammet på en prolongerad ekonomisk nivå för försvarsmakten föras upp med 2 941 miljoner kr. (prisläge februari 1991) och ett bemyndigande om 5 566,2 miljoner kr. inhämtas. För att den materiella kvaliteten skall kunna förbättras bör emellertid anslaget föras upp med 3 806 miljoner kr. I en kompletterande anslagsframställning begär chefen för armén att an- slaget förs upp med 3 007 miljoner kr. och ett bemyndigande om 5 813 miljo- ner kr. inhämtas. Vidare hemställs att på tilläggsrad medel avdelas långsik- tigt för utveckling och anskaffning av luftvärnsrobotcn BAMSE. 158
Enligt den kompletterande anslagsframställningen kommer under året le- Prop. 1991/922102 veranser av bl.a. renoverade 15,5 cm haubits F, automatkarbin 5, pansar- Kapitel 2 värnsrobotsystem 56 Bil], luftvärnsrobotsystem 90, fältuniformssystem 90, kroppsskydd mot splitter och truppradiosystem 8000 att ske.
Viktigare planerad verksamhet under året är enligt den kompletterande anslagsframställningen fortsatt utveckling av artillerilokaliseringsradar (ARTHUR), specialversioner till stridsfordon 90, telesystem 9000 och för- svarets gemensamma radiosystem 90.
Bemyndiganden som begärs enligt den kompletterande anslagsframställ- ningen för budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställning (pris- läge februari 1991; 1 OOO-tal kr.)
Objekt Bemyndigande Stegobjekt 1 845 500' Övriga objekt 2 672 700
' Exkl. luftvärnsrobotsystem 703 BAMSE på tilläggsrad
Därutöver har bemyndiganden om 1 795,1 miljoner kr. begärts för prisregle- ring.
Överbefälhavarens yttrande
Den av chefen för armén genomförda planeringen på en prolongerad nivå (2941 miljoner kr.,prisläge februari 1991) enligt programplanen tillstyrks. Överbefälhavarens s.k. nivå A (5 060 miljoner kr.) enligt programplanen bör dock utgöra grund för den forsatta utvecklingen. Överbefälhavaren tillstyrker chefens för armén kompletterande anslags- framställning.
Regeringen
Regeringens beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet (exkl. mervärdesskatt) under anslaget framgår av sammanställningen över bemyndiganden och anslagsmedel. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett ramanslag.
Prop. 1991/921102 Kapitel 2
Bemyndiganden och anslagsmedel Uppdrag m.m. 1991/92 1992/93
Planerat Chefen för armén Regeringen Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Arméförband: Uppdrag för utveckling, anskaffning och centralt vidtaget materielunderhåll 2 173 900 4 204 200 4 518 200 3 829 800 6 908 200 4 057 500 Prisreglering +1 355 000 — +1 795 100 —— +1 795 100 — Justering på grund av —betalningsförskjutningar _ — —233 900 — -322 800 —- —322 800 — inkomster —500 000 —500 000 —500 000 -500 000 —500 000 —500 000 — ej disponibla medel —2 5001 —2 330 _ — __ — teknisk utveckling 48 700 Medelsbehov — 3 467 970 — 3 007 000 — 3 283 400 Bemyndigandebehov 3 026 400 — 5 813 300 — 8 203 300 — ' 2 500 avsedda för anslaget H 3.
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1991 11 207 100 000 kr. För budgetåret 1991/92 har lämnats ett bemyndigande om 3 026,4 miljo- ner kr. och anvisats ett anslag av 3 468 miljoner kr.
Den beräknade bemyndigandeskulden under anslaget den 30 juni 1992 blir därmed (11 207 100 000 + 3 026 400 000 - 3 468 000 000) 10 765 500 000 kr.
Med utnyttjande av de belopp som tagits upp i sammanställningen blir be- myndigandeskulden den 30 juni 1993 (10 765 500 000 + 8 203 300 000 — 3 283 400 000) 15 685 400 000 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget- åren 1991/92 och 1992/93. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1993 blir därmed ca 14 000 miljoner kr.
Under anslaget har beräknats medel för anskaffning av helikoptrar för sjuktransporter i enlighet med vad som anförs i avsnittet 6.3. Chefen för ar- mén kommer att under budgetåret disponera 87 miljoner kr. av medel under den femte huvudtiteln för denna anskaffning.
Förutsättningarna för fortsatt utveckling och anskaffning av ett luftvärns- robotsystem för medelång räckvidd och styrd artilleriammunition samt för ammunitionsindustrins fortbestånd vad avser konventionell artilleri- och granatkastarammunition har tidigare behandlats i avsnittet om försvarsindu- strin.
Regeringen anser att det föreligger starka operativa och försvarsindustri- ella skäl att inom landet utveckla och producera ett nytt luftvärnsrobotsys- tem. Vad avser s.k. styrd artilleriammunition avser regeringen att senare ta slutlig ställning med hänsyn till finansieringsutrymmet.
Vid ammunitionsindustrin anser regeringen att beställningar av grovkali- brig ammunition samt krut- och sprängämnen bör läggas ut i mån av finan- siellt utrymme.
Under anSIaget har därför beräknats bemyndiganden för fortsatt utveck- 160
ling av robotsystem 703 BAMSE och artillerigranaten BONUS samt beställ- Prop. 1991/922102 ningar av grovkalibrig ammunition m.m. Kapitel 2 Finansiering i dessa fall kan ske förutom av under anslaget beräknade me- del också genom omplanering och inom ramen för de åtgärder som redovisas i avsnittet 8.6.2 Utnyttjande av försäljningsintäkter. Vidare kan finansiering komma att ske med utnyttjande av anslagskrediter enligt vad som beskrivs under avsnittet om ramanslag. Om ekonomiska förutsättningar ej skapas för båda ovan nämnda projekt anser regeringen främst av operativa skäl att robotsystcmen med medellång räckvidd bör prioriteras före fortsatta satsningar inom artilleriammunitions- området. Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
B 3. Armeförband: Anskaffning av anläggningar
1990/91 Utgift 503 872 578 1991/92 Anslag 525 970 0001 1992/93 Förslag 713 000 0002
' Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m.m. av och centralt be- slutade ombyggnads- och underhållsåtgärder avseende lokaler m.m. för ar- mén. Vidare markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält.
Chefen för armén
Produktionen är planerad för att kunna tillgodose de byggnationsbchov som krävs för att genomföra de grundorganisatoriska förändringar som redan är beslutade. Beroende på försvarsbeslutets inriktning finns möjlighet att göra viss omdisposition av de i övrigt inplanerade investeringarna.
Chefen för armén hemställer att 695 miljoner kr. anvisas anslaget. (pris- läge februari 1991).
Överbefälhavaren
Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 695 miljoner kr. (pris- läge februari 1991).
Regeringen
Inriktningen av verksamheten under budgetåret har angivits ovan. Rege- ringen beräknar medelsbehovet för 1992/93 till 713 miljoner kr. Anslaget fö- reslås fortsättningsvis vara ett reservationsanslag.
Ärendet till riksdagen Prop. 1991/92:102 Regeringen föreslår att riksdagen Kapitel 2 1. till Arméförbantl: Ledning och förbandstierks'amhet för budget- året 1992/93 anvisar ett ramanslag på 8 575 000 000 kr. 2. till Armeförband:Anskaffning av materiel för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 3 283 400 000 kr. 3. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 8 203 300 000 kr. 4. till Armeförband: Anskafning av anläggningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 713 000 000 kr.
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning
Inriktningen av nmrinstridskmfterna för försvarsbeslutsperiodcn re- dovisas under avsnitt 2.3.2 i kapitel 1. Under budgetåret 1992/93 skall ubåtsskyddsförmågan, organiseran- det av amfibieförband samt upprätthållandet av ubåtsförbandcns för- måga prioriteras. Insats och incidentbcrcdskapen bör vidmakhållas på i stort nuvarande nivå. En anpassning av antalet krigsförband bör inledas. Åtgärder för att förbättra den materiella kvaliteten och ho- tanpassa krigsförbanden bör inledas. Resurser
C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 2 822 000 000 kr. . C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel, ramanslag 2 587 000 000 kr. . Bemyndiganden för matcriclbcställningar, m.m. 4 600000 000 kr. C3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 200 000 000 kr.
Övrigt
Ostkustens marinkommandos stab skall grupperas på Muskö.
Bakgrund till förslagen Uppsäter
Chefen för marinen är programmyndighct för huvudprogram 2. Marinför- band. Han skall i denna egenskap bl.a. utarbeta underlag för beslut om av- vägning inom programmet, lämna förslag till, följa och värdera produktio- nen inom programmet, vid behov vidta åtgärder för att ändra produktionen samt genomföra utredningar och studier. 162
Chefen för marinen svarar vidare för produktionsledning och produktion Prop. 1991/92:102 för i huvudprogrammet Marinförband vad avser ledning och förbandsverk- Kapitel 2 samhet samt anskaffning av mark, anläggningar och lokaler.
Verksamheten 1990/91 med resultatbedömning
Verksamheten har i allt väsentligt genomförts i enlighet med regeringens re- gleringsbrev. Dcn anbefallda mobiliserings—, insats- och incidentberedska- pen har upprätthållits.
Chefen för marinen har överutnyttjat sina anslag med 143,1 miljoner kr., främst på grund av löneökningar utöver plan, för vilka kompensation inte har erhållits. Regeringen utgår från att åtgärder vidtas för att förbättra pro- duktionen och produktionslcdningen inom anslaget C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet. Anslaget C 2. Anskaffning av materiel har underutnyttjats med 414 miljoner kr., främst på grund av eftersläpningar i fakturering samt betalningsförskjutningar.
Antalet anställda inom marinen, omräknat i personår, uppgick budgetåret 1990/91 till 6 036 varav 3 126 yrkesofficerare, 350 yrkesofficersaspiranter och 2 560 civil personal (exkl. lönebidragsanställda). Därutöver var 2 550 reserv- officerare anställda.
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning 1992/93
Ubåtsskyddsförmågan bör säkerställas.
Insats- och incidentberedskapcn bör vidmakthållas på i stort nuvarande nivå.
En avsevärd minskning av ledningsorganisationens personal bör inledas. Samordning av ledningen för kustbevakningsregion med marinkommando bör fortsätta.
Antalet tunga helikoptrar bör vidmakthållas och införandet av till helikop- terorganisation anpassad rörlig basorganisation bör fullföljas.
Rustning och utbildning av kustkorvettförband bör fullföljas. Livstidsförlängning av sex robotbåtar och åtta patrullbåtar bör fortsätta. Aweckling av fyra patrullbåtar bör påbörjas.
Livstidsförlängning av två ubåtar typ Sjöormen, modernisering av tre ubå- tar typ Näcken samt byggnation av tre ubåtar typ Gotland bör fortsätta.
Studier och projektering inför ubåt 2 000, nytt mångsidigt ytstridsfartyg och nytt sjöfrontssystem bör fortsätta.
Utbyggnad av fasta bevakningssystem för ubåtsskydd bör fortsätta. Aweckling av krigsförband utanför de tolv prioriterade bataljonsområ- dena bör påbörjas.
Anslag Prop. '! 99 1/92: 1.02 C 1. Marinförband: Ledning och förbandsvcrksamhet Kapitel 2 1990/91 Utgift 3 210 513 075 1991/92 Anslag 2 674 910 ()00' 1992/93 Förslag 2 822 000 0003
' Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandcprisläge 1992/93
Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande av marinens krigsförband samt upprättande av insats- och mobiliseringsbe- redskap m.m.
Chefens för marinen yrkande
Chefen för marinen anser att marinens utveckling på längre sikt bör inriktas mot de operativa prioriteringar som framgår av överbefälhavarens nivå A. Chefen för marinen anser dock att de uppgifter som långsiktigt kan ställas (enligt avsnitt 2.3.2 i kapitel 1) till marinen, i stort kommer att vara i balans med här föreslagen rcsurstilldclning.
Chefen för marinen hemställer att 2 924 miljoner kr. anvisas. (prisläge feb- ruari 1991).
Överbefälhavarens yttrande
Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 2 714 miljoner kr. (pris- läge februari 1991).
Regeringen
Inriktningen av verksamheten under budgetåret har angivits ovan. Inrikt- ningen överensstämmer i sina väsentliga delar med den som chefen för mari- nen har föreslagit i sin anslagsframställning. Regeringen beräknar medelsbe- hovet till 2822 000 000 kr. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett raman- slag.
C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel
1990/91 Utgift 2 061075 336 1991/92 Anslag 2 408 749 000' 1992/93 Förslag 2 587 000 0003 iPrisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel
* Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Verksamheten under anslaget omfattar dels översyncr av stridsfartyg och åt- gärder på grund av haverier m.m., dels materielunderhåll som inte är en di- rekt följ av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid för— banden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen av viss materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för marinen. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen. 164
Chefens för marinen yrkande Prop. 1991/922102 Anslaget bör föras upp med 2 447 miljoner kr. (prisläge februari 1991) och Kapltel 2 ett bemyndigande om 4 545,8 miljoner kr. bör inhämtas. Bemyndigandena är avsedda bl.a. för ytstridsfartyg, modernisering av ubåt typ Näcken, amfibiebåtar, minor och nytt kustartillerisystem. Överbefälhavarens yttrande I sitt yttrande över myndigheternas anslagsframställningar tillstyrks 2438,5 miljoner kr. Regeringen Regeringens beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet un- der anslaget framgår av sammanställningen över bemyndiganden och an- slagsmedel. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett ramanslag. Bemyndiganden och anslagsmedel ([ OOO-tal kr.) Primäruppdrag m.m. 1991/92 1992/93 Planerat Chefen för marinen Regeringen Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Marinförband: Anskaffning av materiel m. m. för delprogram- men 2. 1—2. 10 2 960 000 2 568 000 3 491 100 3 507000 3 500 000 3 608 700 Kostnader 2 960 000 2 568 600 3 491 100 3 507 000 3 500 000 3 608 700 Prisreglering +1 038 900 — + 1 094 700 — +] 140000 — Justering på grund av —betalningsförs- skjutningar -— —1 18 000 — -—1 020 000 — —1 020 000 — inkomster —40 000 —40 000 —40 000 —40 000 —40 000 —40 000 —ej disponibla medel — — 1 851 — — — — teknisk utveckling _ — — - — +38 300 Medelsbehov — 2 408 749 — 2 447 000 — 2 587 000 Bemyndigandebehov 998 900 — 4 543 800 — 4 600 000 —
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30juni 1991 6 870 053 277 kr. För budgetåret 1991/92 har riksdagen lämnat ett bemyndigande om 3998,9 miljoner kr. och anvisat ett anslag om 2 408 749 000 kr.
Den beräknade bemyndigandeskulden under anslaget den 30 juni 1992 blir därmed (6 870 053 277 + 3 998 900 000 — 2 408 749000) 8 460 204 277 kr. Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1993 (8 460204 277 + 4600 000 000 — 2 587 000 000) 10 473 204 277 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisregleringsmedel för budget- åren 1991/92 och 1992/93. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30juni 1993 blir därmed ca 9 500 miljoner kr.
Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna. 165
C3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar
1990/91 Utgift 224 494 1.32 1991/92 Anslag 176 750 000l 1992/93 Förslag 200 000 0002
' Prislägc februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m.m. av och centralt be- slutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m. befästningar och ammunitionsförråd för flottan och kustartilleriet. Anslaget omfattar även ' markförvärv för dessa ändamål och för övnings- och skjutfält m.m.
Chefens för marinens yrkande
Inplancrade stora projekt är bl.a. Kustartilleriets fasta undervattensystem, minstationer, motorområdc etapp 1 Rindö och varmförråd vid Karlskrona kustartilleriregemente.
Följande investeringsbehov i anledning av ändrad inriktning för framtida lokalisering av ostkustens marinkommando stab och marinens helikpter— verksamhet anges.
För lokalisering av ostkustens marinkommando stab till Muskö redovisas ett medelsbehov på 24,5 miljoner kr. under 1992/93. Behövliga investeringar för ett bibehållande av helikopterverksamheten vid Berga erfordrar 20 mil- joner kr. budgetåret 1992/93.
Chefen för marinen hemställer att totalt 201 miljoner kr. anvisas anslaget. (prisläge februari 1991).
Överbefälhavarens yttrande
Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 201 miljoner kr. (pris- läge februari 1991).
Regeringen
Inriktning av verksamheten under budgetåret har angivits ovan. Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 200 miljoner kr. Ansla- get föreslås fortsättningsvis vara ett reservationsanslag.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budget- året 1992/93 anvisar ett ramananslag på 2 822 000 000 kr. 2. till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 2 587 000 000 kr. 3. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av 4 600 000 000 kr.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
4. till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret Prop. 1991/921102 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 200000 000 kr. Kapitel 2
3-3 FlygVapenförband Prop. 1991/92:102 Regeringens förslag Kapitel 2
Verksamhetens inriktning
Inriktningen av flygstridskrafterna för försvarsbeslutsperioden redo- visas under avsnitt 2.3.3 i kapitel 1.
Under budgetåret 1992/93 skall luftförsvarsförmågan prioriteras och den kvalitativa standarden hos krigsförbanden vidmakthållas. In- sats-, mobiliserings— och incidentberedskap bör vidmakthållas på i stort nuvarande nivå. Viss förbättrad hotanpassning och materiell för- nyelse bör förberedas och i en del fall inledas. Inom strilförbanden bör vissa enheter kunna börja att awecklas. Antalet AJ 37-divisioner bör minskas till fyra. En aweckling av Västgöta flygflottilj (F 6) bör inledas. En anpassning av antalet basbataljoner till antalet flygdivisio- ncr bör inledas.
Resurser .
D 1 . Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet, raman- slag 5 103 000 000 kr. D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel, ramanslag 7 503 000 000 kr.
Bemyndiganden för materielbeställningar m.m. 10 779 000 000 kr. D3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar, reservations- anslag 394 000 000 kr. D4. Flygvapenförband: JAS-systemet betalningsförskjutningar, för- slagsanslag ] 000 kr.
Bakgrund till förslagen Uppgifter
Chefen för flygvapnet är programmyndighet för huvudprogram 3. Flygva- penförband. Han skall i denna egenskap bl.a. utarbeta underlag för beslut om awägning inom programmet, lämna förslag till, följa och värdera pro- duktionen inom programmet, vid behov vidta åtgärder för att ändra produk— tionen samt genomföra utredningar och studier.
Chefen för flygvapnet svarar vidare för produktionsledning och produk— tion inom huvudprogrammet vad avser bl.a. ledning och förbandsverksam— het, anskaffning av mark, anläggningar och lokaler samt för ledning och för- bandsverksamhet vad avser krigsförband inom huvudprogrammet Operativ ledning m.m.
Verksamheten 1990/91 med resullalbedömning
Verksamheten har i allt väsentligt genomförts i enlighet med regeringens regleringsbrev. Den anbefallda mobiliserings- och insatsberedskapen liksom incidentberedskapen har upprätthållits. Chefen för flygvapnet har genom- 168
fört utbildning och vidmakthållit kompetens för att de flygande förbanden Prop. 1991/921102 och bas- och verkstadsförbanden skall kunna lösa sina uppgifter. Kapitel 2 Trots en fortsatt utökad rekrytering av bl.a. flygande personal kvarstår brister i detta avseende. Regeringen noterar bristerna och förutsätter att chefen för flygvapnet fortsätter ansträngningarna att lösa problemen. Rege- ringen kan godta att repetitionsutbildningen av resursskäl har blivit mindre än planerat. Chefen för flygvapnet anför vidare att möjligheterna att återta tidigare redovisade brister har varit begränsade. Chefen för flygvapnet har överutnyttjat sina anslag med 143 miljoner kr. (1,2%). Regeringen noterar att anslaget D ]. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet har överskridits med 114,1 miljoner kr. (2,3%) och förutsätter att åtgärder vidtas för att förbättra möjligheterna att styra kost- naderna för olika typer av underhåll. Överutnyttjandet avi anslaget D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar med 13,9 miljoner kr. (3,2%) beror bl.a. på en mycket sen fakturering från lokal myndighets sida samt felkalkylering avseende hyrverksamheten. Regeringen förutsätter att åtgärder vidtas för att undvika ett upprepande. Antalet anställda inom flygvapnet, omräknat i personår, uppgick budget- året 1990/91 till 7 824, varav 3 637 yrkesofficerare, 357 yrkesofficersaspiran- ter och 3 660 civil personal (exkl. lönebidragsanställda).
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning 1992/93
Luftförsvarsförmågan bör fortsatt prioriteras. Insats—, mobiliserings- och in- eidentberedskapen bör vidmakthållas på i stort nuvarande nivå.
Omsättningen av stridslcdningscentralcrna av typ stril 60 till StriC 90 bör fortsätta. Utvecklingen och anskaffningen av ett nytt kommunikationssys- tem (RAS 90) bör inriktas mot att avse en utformning anpassad till en fram- tida krigsmiljö. Aweckling av ett mindre antal radargruppcentraler bör inle- das. Anskaffningen av låghöjdsradarsystem PS 870 bör fullföljas. Utveckling av flygbu ren spaningsradar bör fortsätta. Aweckling av dagens optiska luft- bevakningssystem bör inledas.
Inom jaktflygförbandens J 35-system bör minst två flygdivisioner kunna krigsorganiseras. Jaktflygförbandens förmåga förstärks genom en andra le- verans av robot 74. Beställningsvcrksamheten inom motmedelsområdct bör fortsätta.
Förberedelserna för omskolning till JAS 39 bör fortsätta. En och en halv division AJ 37 bör awecklas ur krigsorganisationen. För attack- och spaningsflygförbanden gälleri övrigt att integreringen till AJS 37 bör fortsätta, liksom seriearbetet med bombkapseln. '
Planeringen bör fortsätta för att kunna omsätta flygplanen inom signalspa- ningsllygförbanden (Tp 85).
En anpassning av antalet basbataljoner till antalet flygdivisioner bör inle- das med inriktningen att det nuvarande antalet 30 bataljoner budgetåret 1996/97 skall vara 24.
Utbyggnaden av flygbassystemet till Bas 90 bör fortgå. En långsam ut- byggnadstakt bör godtas. 169
En aweckling av Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg bör inledas den 1 juli 1992. De två AJ 37-divisionerna, med divisions- och kompaniresurser, bör awecklas. Vid Hälsinge flygflottilj (F 15) i Söderhamn bör förberedelser vidtas för att från och med den 1 juli 1993 kunna organisera två divisioner AJ 37 i stället för som nu en division och en attackflyggrupp AJ 37. Flygverk- samheten vid F 6 bör upphöra senast den 30 juni 1993.
Arbetet med att fylla personalvakanserna bör fortsätta.
Anslag D ]. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
1990/91 Utgift 5 226 045, 9l1 1991/92 Anslag 4 374 030 0001 1992/93 Förslag 5 103 000 0002
' Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande av flygvapnets krigsförband samt upprätthållande av insats- och mobilise- ringsberedskap m.m.
Chefens för flygvapnet yrkande
Chefen för flygvapnet anser i sin kompletterande anslagsframställning att in- riktningen för budgetåret bör vara att bibehålla stridsförmågan hos krigsför- banden, fortsätta förberedelserna för anskaffning av JAS 39, fortsätta inte- greringen till AJS 37 och att uppfylla förekommande personalvakanser.
Under budgetåret avses en fortsatt satsning bli gjord för att vidareutbilda det under senare är stora antalet nyrekryterade yrkesofficerare. Rekryte- ringen och grundutbildningen av yrkesofficerare beräknas bli mindre.
Chefen för flygvapnet hemställer att 4 912 miljoner kr. anvisas. (prisläge februari 1991).
Överbefälhavarens yttrande
Överbefälhavaren föreslår i sin kompletterande programplan att anslaget förs upp med 4 912 miljoner kr. (prisläge februari 1991).
Regeringen
Inriktningen av verksamheten under budgetåret har angivits ovan. Förutom förändringarna avseende AJ 37-förbanden och nedläggningen av F 6 över- ensstämmer inriktningen i sina väsentliga delar med den som chefen för flyg- vapnet har föreslagit i sin kompletterande anslagsframställning. Regeringen beräknar medelsbehovet till 5 103 000 000 kr. Anslaget föreslås fortsättnings- vis vara ett ramanslag.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel
1990/91 Utgift 6 315 682 381 1991/92 Anslag 6 051 913 0001 1992/93 Förslag 7 503 000 000 2 i Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel * Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Verksamheten under anslaget omfattar dels matcrielunderhåll, som inte är en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för flygvapnet. Verk- samheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffnings- tidpunkt och anskaffningstakt bestäms av anslagstilldelningen.
Chefens för flygvapnet yrkande
Anslaget bör föras upp med 8 306 miljoner kr. (prisläge februari 1991) och ett bemyndigande om 10 779,3 miljoner kr. inhämtas. I en kompletterande anslagsframställning begär chefen för flygvapnet 7 075 miljoner kr.
Bemyndigandena är bl.a. avsedda för system JAS 39 och radiosystem 90 (RAS 90) samt för ersättning av signalspaningsflygplan (Tp 85).
Överbefälhavarens yttrande
Överbefälhavaren tillstyrker chefen för flygvapnets kompletterande anslags— framställan och föreslår att anslaget förs upp med 7 066 miljoner kr. (prisläge februari 1991).
Regeringen
Inriktningen av verksamheten under budgetåret har angivits ovan. Rege- ringens beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet (exkl. mervärdesskatt) under anslaget framgår av sammanställningen över bemyn- diganden och anslagsmedel. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett ram- anslag.
Bemyndigande och anslagsmedel (] OOO-tal kr.)
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
Primäruppdrag m.m. 1991/92 1992/93
Planerat Chefen för flygvapnet Regeringen Bemynd. Anslag Bemynd. Anslag Bemynd. Anslag F lygvapenförband Kostnader 12 678 000 7 081 600 7 224 300 7 125 000 7 224 000 7 441 900 Prisreglering +4 332 000 — +3 605 000 — + 3 605 000 — Justering på grund av — betalningsför-
skjutningar — —975 000 — -— — —
— inkomster —50 000 —50 000 —50 000 —50 000 —50 000 —50 000 —ej disponibla medel — —4 687 — — — — —teknisk utveckling +1ll 100 Medelsbehov — 6 051 913 — 7 075 000 — 7 503 000 Bemyndigandebehov 16 960 000 — 10 779 300 — 10 779 000 — 171
Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30juni 199130 594 414 609 kr. För budgetåret 1991/92 har riksdagen lämnat ett bemyndigande om 16 960 miljoner kr. och anvisat ett anslag av 6 056,6 miljoner kr.
Den beräknade bemyndigandeskulden under anslaget den 30 juni 1992 blir därmed (30 594 414 609 + 16 960 000 000 — 6 051 913 000) 41 502 501 609 kr.
Mcd utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir den sammanlagda Bemyndigandeskuldcn den 30 juni 1993 (41502 501 609 + 10 779 000 000 — 7 503 000 000) 44 778 501 609 kr. Detta belopp bör emel- lertidjusteras med hänsyn till den beräknade fördelningen av prisreglerings- medel för budgetåren 1991/92 och 1992/93. Den beräknade bemyndigandes- kulden den 30 juni 1993 blir därmed ca 42 000 miljoner kr.
Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
D3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar
1990/91 Utgift 430 741 357 1991/92 Anslag 257 490 0001 1992/93 Förslag 394 000 000 1 Prisläge februari exkl.mervärdesskatt och ej disp. medel
Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av och centralt beslutade ombyggnads— och underhållsåtgärder avseende flygfält, befästningar och 10- kaler för flygvapnet samt markförvärv för dessa ändamål. Verksamheten omfattar även kompletteringsarbcten m.m. på eller i anslutning till befintliga flygbaser samt anläggningar för el och teleutrustning vid flygbaserna.
Chefen för flygvapnets yrkande
Inom flygbassektorn planeras bl.a. färdigställande av en flygbas 90. Av be- fästningar planeras färdigställande samt igångsättande av ett antal radarsta- tioner. Andra större projekt som planeras att färdigställas under året är räddningsstation vid F10 Ängelholm, och räddningskasern vid F 16 Uppsala. Nya stora projekt som påbörjas är bl.a. utbildningsvcrkstad vid F 14 Halm- stad, kanslihus vid F 21 Luleå samt aggregat- och fordonsverkstad vid F 16 Uppsala.
Chefen för flygvapnet hemställer att 380 miljoner kr. anvisas anslaget. (prisläge februari 1991).
Överbefälhavarens yttrande
Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 380 miljoner kr. (pris- läge februari 1991).
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
Regeringen Prop. 1991/92:102
Inriktningen av verksamheten har angivits ovan. Regeringens beräkning av Kapitel 2 medelsbehovet för budgetåret 1992/93 är 394 miljoner kr. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett reservationsanslag.
D 4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsförskjutningar 1992/93 Förslag 1 000
I avsnittet 2.4 Redovisning av JAS 39-projektet har redovisats att ytterligare resurser inom försvarsbeslutsperioden 1992-1997 kan komma att behövas, men att detta kan mötas genom omföring av resurser från den därpå kom- mande periodcn 1997 — 2002.
Anslaget får därför belastas med eventuella utgifter till följd av betalnings- förskjutningar för JAS—systemet.
Eventuell belastning på anslaget kommer att hanteras som lån och skall återbetalas. I det fall skulden inte är reglerad i och med utgången av budget- året 1996/97 skall räntekostnaden samt amorteringstid fastställas.
Ytterligare upplysningar kommer att lämnas till försvarsutskottet.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
]. till F lygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för bud- getåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 5 103 000 000 kr.
2. till Fblgn'apenförband: Anskanrning av materiel för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 7 503 000 000 kr.
3. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av 10 779 000 000 kr.
4. till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budget- året 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 394 000 000 kr.
5. till F bigvapenförband: JAS -systemet, betalningsförskjutningar för budgetåret 1992/993 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Verksamhetens inriktning
Inriktningen av den operativa ledningen m.m. för försvarsbeslutspe- rioden redovisas under avsnitt 2.3.4 i kapitel 1.
Under budgetåret 1992/93 skall pågående omorganisations- och planläggningsarbetcn fortsätta och i vissa fall slutföras. Materiel och anläggningar anpassas efterhand till den tekniska utvecklingen. Ana- lys och omsättning av försvarsbeslutet 1992 påbörjas. Resurser
E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet, ram- anslag 1 035 000 000 kr. E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel, ramanslag 129 000 000 kr.
Bemyndiganden för materielbeställningar, m.m.: 37 650 000 kr. E3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar, reserva- tionsanslag 54 000 000 kr. E4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling, ramanslag 141 000 000 kr. Bemyndiganden för materielbeställningar, m.m.: 110 000 000 kr.
Bakgrund till förslagen Uppgifter
Överbefälhavaren leder försvarsmakten och har uppsikt över dess verksam- het.
Överbefälhavaren leder det militära försvaret av landet och har det ytter- sta ansvaret för att försvarsmakten är krigsduglig samt svarar för att försvars- makten har den beredskap som läget kräver.
Överbefälhavaren är programmyndighet för huvudprogrammet 4. Opera- tiv ledning m.m. och för delprogrammet Frivilliga försvarsorganisationer. Han skall i denna egenskap bl.a. utarbeta underlag för beslut om awägning inom programmet, lämna förslag till, följa och värdera produktionen inom programmet, vid behov vidta åtgärder för att ändra produktionen samt ge- nomföra utredningar och studier.
Överbefälhavaren är också högsta programansvariga myndighet och skall i denna egenskap bl.a. utarbeta underlag för statsmakternas beslut om må- len för försvarsmaktens verksamhet och om försvarsmaktens utveckling samt yttra sig över övriga programansvariga myndigheters förslag i anslags- framställningar m.m. Överbefälhavaren skall också i sin egenskap som högsta programansvariga myndighet i fråga om försvarsmakten i dess helhet svara för de uppgifter som programansvariga myndigheterna har för sina re- spektive program.
Överbefälhavaren svarar vidare för produktionsledning och produktion 174
för huvudprogrammet Operativ ledning m.m. vad avser ledning och för- Prop. 1991/922102 bandsverksamhet samt anskaffning av mark, anläggningar och lokaler. Kapitel 2
Verksamheten 1990/91 med resultatbedömning
I regleringsbrevet angivna mål och inriktningar har enligt regeringens upp- fattning följts och planerad verksamhet i huvudsak genomförts.
Övergång till ny organisation inom myndigheten överbefälhavaren har skett. Antalet militärområden reducerades den 30 juni 1991 till fem genom att Bergslagens militärområde och Östra militärområdet sammanslogs till Mellersta militärområdet. Materiel- och verkstadsförvaltningarna i Övre Norrlands militärområde har i grundorganisationen på samma sätt som i krigsorganisationen slagits samman till Övre Norrlands underhållsrege- mente. Fördelningsstabskadrar har organiserats i militärområdesstaberna. Militärområdesstaberna och militärområdesförvaltningarna har omorgani— serats för att åstadkomma ökad överensstämmelse och en smidig övergång mellan ledningsorganisation och ledningsprinciper i fred, kris och krig.
Planerad anskaffning av materiel och anläggningar har i stort genomförts liksom planerad forskning och utveckling. Bl.a. har lednings- och kommuni- kationsutrustningar anskaffats och installerats samt ombyggnad av miloverk- stad Hässleholm skett.
Ett överutnyttjande om ca 25 miljoner kr. för huvudprogrammet totalt hänför sig huvudsakligen till merkostnader för insatser i samband med ubåts- skyddsverksamhet m.m. samt ökade kostnader för forskning och utveckling.
Antalet anställda, omräknat i personår, uppgick budgetåret 1990/91 till 3559.
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning 1992/93
Översynen av myndigheten överbefälhavarens framtida krigsorganisation bör slutföras. Strävan skall vara att den centrala ledningens krigsorganisa- tion minskas.
Det materiella och anläggningsmässiga innehållet vid stabsplatserna bör anpassas efterhand till den tekniska utvecklingen.
Ombyggnaden av Militärstabsbyggnaden bör slutföras. Analys och operativ omsättning av försvarsbeslutet 1992 skall påbörjas. Underhållsorganisationen bör vidareutvecklas för att med ökad överens- stämmelse mellan ledningsansvar i krig och ifred säkerställa ett tidigt under- stöd. Uppgifterna i krig bör därvid vara styrande.
Ny-, till- och ombyggnad av milovcrkstäder med anledning av arméns om- strukturering bör inledas för att ge bättre förutsättningar för kaderorganisa- tionen och underhållet av krigsförbandens materiel.
Förberedelser bör vidtas för försvarsmaktsövningen hösten 1993.
.1 75
Anslag
E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet 1990/91 Utgift 1 065 154 515 1991/92 Anslag 888 730 0001 1992/93 Förslag 1 035 000 0002
* Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet samt opera- tiv och krigsorganisatorisk verksamhet.
Överbefälhavarens yrkande
Den operativa planläggningen skall anpassas mot det kommande försvarsbe- slutet och överbefälhavarens operativa verk. Planläggningen inriktas mot en övergång till en struktur med fyra militärområden.
Beredskapssystemet skall upprätthållas enligt överbefälhavarens opera- tiva planering.
En fortsatt utveckling av informationssystemstödet och en viss höj ning av kunskapsnivån inom telekrigsområdet skall genomföras.
Myndigheten anmäler ett resursbehov om 976 miljoner kr. på den av rege- ringen anvisade ekonomiska nivån (prisläge februari 1991).
Överbefälhavarens yttrande
Överbefälhavaren, i sin egenskap av högsta programansvariga myndighet, föreslår att anslaget förs upp med 976 miljoner kr. (prisläge februari 1991).
Regeringen
Inriktningen av verksamheten under budgetåret har angivits ovan. Inrikt- ningen överensstämmer i sina väsentliga delar med den som myndigheten har föreslagit i sin anslagsframställning. Dock skall inriktningen beträffande antalet militärområden vara tre.
Upplysningar om uppdraget Beredskap m.m.: Särskild verksamhet kom- mer att lämnas till riksdagens försvarsutskott i särtskild ordning.
Regeringen beräknar medelsbehovet till 1 035 000 000 kr. Anslaget före- slås fortsättningsvis vara ett ramanslag.
E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel
1990/91 Utgift 145 915 993 1991/92 Anslag 143 925 0001 1992/93 Förslag 129 000 0002 ' Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Verksamheten under anslaget omfattar bl.a. anskaffning av telemateriel för försvarets gemensamma stabsplatser samt uppbyggnad av signalförbindel- ser. Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan an- skaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av mcdelstilldelningen.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
Överbefälhavarens yrkande
Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 121 miljoner kr. (prisläge februari 1991) och att ett bemyndigande om 37,65 miljoner kr. inhämtas.
Överbefälhavarens yttrande
I egenskap av högste programansvarige myndighet tillstyrker överbefälhava- ren planeringen och föreslår att anslaget förs upp med 121 miljoner kr. (pris- läge februari 1991).
Regeringen
Regeringens bedömning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet under anslaget framgår av sammanställningen över bemyndiganden och an- slagsmedel. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett ramanslag.
Verksamheten inriktas främst mot en fortsatt anskaffning och installation av sambandsmateriel för försvarsmaktens gemensamma staber.
Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
Bemyndigandeskuldcn var under anslaget den 30juni 1991 245 464 951 kr. För budgetåret 1991/92 har riksdagen lämnat ett bemyndigande om 100000 000 kr. och anvisat ett anslag om 143 925 000 kr.
Den beräknade bemyndigandeskulden under anslaget den 30 juni 1992 blir därmed (245 464 951 + 100 000 000 — 143 '5125 000) 201 539 951 kr.
' Bemyndigande och anslagsmedel (1 OOO-tal kr.)
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
Primäruppdrag m.m. 1991/92 1992/93
Planerat Överbefälhavaren Regeringen Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för delprogrammen 4.1 — 4.99 65100 125 500 26150 104100 26150 110 100 Kostnader 65 100 125 500 26 150 104 100 26 150 110 100 PriSreglering +34 900 — + 11 500 — + 11 500 — Justering på grund av betalningsförskjutningar m.m. — +18500 — +16 900 — +17000 —ej disponibla medel — —75 — — — — —teknisk utveckling — — — — — +] 900 Medelsbehov — 143 925 — 121 000 — 129 000 Bemyndigandebchov 100 000 — 37 650 — 37 650 —
E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar
1990/91 Utgift 131 528 854 1991/92 Anslag 72 910 000' 1992/93 Förslag 54 000 0002 ' Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m.m. av och centralt be- slutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m. och befästningar för huvudprogrammet Operativ ledning samt markförvärv för dessa ända- mål.
Överbefälhavarens yrkande Under budgetåret planeras pågående ombyggnad av militärstabsbyggnadcn MSB, att färdigställas. Härigenom säkerställs beredskap och ledningsförmå- gan i kris och krig. En milovcrkstad färdigställs vilket ger bättre förutsätt- ningar för kadcrorganisationen att underhålla krigsförbandens materiel. I övrigt planeras verksamheten med utgångspunkt från ovan angivna mål och inriktning
Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 65 miljoner kr. (pris- läge februari 1991).
Regeringen
Inriktningen av verksamheten under budgetåret har angivits ovan.
Regeringens beräkning av medelsbehovet för 1992/93 är 54 miljoner kr. Regeringen har därvid beaktat att planerade investeringar för fortsatt om- byggnad av militärstabsbyggnaden kommande budgetår skall belasta sjunde huvudtiteln, finansdepartcmentet. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett reservationsanslag.
E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling
1990/91 Utgift 126 786 410 1991/92 Anslag 73 695 000' 1992/93 Förslag 141 000 000: ' Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 3 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Verksamheten under anslaget består dels av försvarsgemensamma system och program, dels av för försvarsmakten gemensam forskning och utveck- lingsverksamhet. Dessa omfattar bl.a. inledande system- och materielarbete samt bevakning och utveckling av intressanta teknikområden. Verksamhe— ten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstid- punkt och anskaffningstakt bestäms av mcdelstilldelningen.
Överbefälhavarens yrkande
Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram 4 anfört att anslaget bör föras upp med 260 miljoner kr. (prisläge februari 1991) och att ett bemyndigande om 215 miljoner kr. inhämtas.
Prop. [991/92z'102 Kapitel 2
Överbefälhavarens yttrande Prop. 1991/92:102 I egenskap av högsta programansvarig myndighet tillstyrker (")ver1>cfälhava— Kapitel 2 ren planeringen och föreslår att anslaget förs upp med260mi1j0ncr kr. (pris- läge februari 1991). Regeringen Regeringens bedömning av det totala bcmyndigande- och medelsbehovet under anslaget framgår av sammanställningcn över bemyndiganden och an— slagsmedel. I awaktan på konkretiscring av utvecklingsobjckt inom tele- krigföringsområdet har medel reserverats för detta ändamål. Anslaget före- slås fortsättningsvis vara ett ramanslag. Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilket utvecklingsarbete som bör ske inom ramen för det bemyndigande som riks- dagen kan komma att lämna. Bemyndigandeskuldcn var under anslaget den 30juni 1991 159 337 672 kr. För budgetåret 1991/92 har riksdagen lämnat ett bemyndigande om 120 800000 kr. och anvisat ett anslag om 73 770 000 kr. Den beräknade bemyndigandcskuldcn under tillslaget den 30 juni 1992 blir därmed (159 337 672 + 120 800000 — 73 695 000) 206 442 672 kr. Bemyndigande och anslagsmedel (] OOO-tal kr.) Primäruppdrag m.m. 1991/92 1992/93 Planerat ("Iver-befälhavarcn Regeringen Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. Operativ ledning m.m.: Utvecklingsarbete för delprogrammet 4.99 99000 77 370 200 401 274 560 102 000 146 700 Till regeringens disposition — +2 500 — — — +2 500 Kostnader 99 000 79 870 200 401 274 560 102 000 149 200 Prisreglering + 21 800 — + 14 59.9 — +8 000 Justering på grund av —beta1ningsf(")rskjut- ningar m.m. — —6 100 — — 14 560 — —9 000 —ej disponibla medel — —75 — — — — —teknisk utveckling — — — — — +800 Medelsbehov — 73 695 — 260 000 — 141 000 Bemyndigandebchov 120 800 — 215000 — 110 000 —
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Operativ ledning: Ledning och förbandsverksamhet för bud- getåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 1 035 (100 000 kr.
2. till Operativ ledning: Anskaffning av materiel för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 1.29 000 ()00 kr.
3. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för operativ ledning får läggas ut inom en kostnadsram av 37 650 000 kr.
4. till Operativ ledning: ,flnskujjiiing av anläggningar för budgetåret Prop. 1991/922102 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 54 000 000 kr. Kapitel 2 5. till Operativ ledning: Forskning och utveckling för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 141 000 000 kr. 6. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av utveck- lingsarbete för operativ ledning fär läggas ut inom en kostnadsram av 110 000 000 kr.
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning
Verksamheten under budgetåret 1992/93 skall inriktas mot att säker- ställa en effektiv krigssjukvärd med försvarsmaktens och sjukvårds- huvudmännens resurser.
Resurser m.m. .
F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse, ramanslag 44 700 000 kr. L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands, förslagsanslag 75 000 kr.
Bakgrund till förslagen Uppgifter
Sjukvårdsstyrelsen har fackuppgifter och tillsynsausvar för försvarsnu'tktens hälso— och sjukvård. miljö— och hälsoskydd, djurhälsovärd, utbildning i sjuk- värdsstabstjz'inst och krigsplacering för viss personal. Sjukvårdsstyrelscn har vidare produktionsansvar för anskaffning av sjukvårdsförnödcnheter för för- svarsmakten.
Ifi'rksmnheten 1990/91 med resttltatberit'hnning
Den redovisade verksamheten under budgetåret 1990/91 visar att denna på ett godtagbart sätt l'ullgiorts i enlighet med regleringsbrevet. Verksamheten har genomförts trots betydande uppgifter utöver dessa uppdrag, såsom eta- blering och understöd av fältsjukhuset i Saudiarabien.
Antalet anställda inom försvarets sjukvårdsstyrelse, omräknat till perso- när, uppgick budgetåret 1990/91 till 60,6 varav 14,3 var militär personal.
Försvarets sjukvår'ds.s't)-'relses yrkande
Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att verksamhet och inriktning motsvarar innevarande budgetårs nivå och föreslår att 44 519 000 kr. anvisas. (prisläge februari 1991) 180
Regeringens överväganden Prop. 1991/92:102 Verksamhetens inriktning 1992/93 Kapitel 2
För budgetåret 1992/93 bör inriktningen för sjukvårdsstyrelsen vara att:
Fortsätta pågående arbete med att försörja försvarsmaktens freds- och krigsorganisation med rätt utbildad hälso- och sjukvårdspersonal.
Genom studier, utveckling, försök, anskaffning samt vidmakthållandcåt- gärder förse försvarsmaktens krigs- och grundorganisation med ändamålsen- liga sjukvårdsförnödenheter.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att säkerställa en effektiv krigssjuk- vård inom given ekonomisk ram.
Vidareutveckla kompetensen inom ADB—området.
A nslag
F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse
1990/91 Utgift 42 928 138 1991/92 Anslag 40 256 000' 1992/93 Förslag 44 700 00th _l, Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel * Bedömt genomföramleprisläge 1992/93
Overbefälhavarens yttrande
Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med 44 519 000 kr (prisläge februari 1991).
Regeringen
Inriktningen av verksamheten under budgetåret har angivits ovan. Inrikt- ningen överensstämmer i sina väsentliga delar med den som försvarets sjuk- vårdsstyrelse har föreslagit i sin anslagsframställning. Regeringen beräknar medelsbehovet till 44 700000 kr. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett ramanslag.
Verksamhetens inriktning
Fortifikations-och byggnadsverksamheten på alla nivåer inom det mi- litära försvaret skall rationaliseras.En inriktning bör vara att minska utnyttjandet av konsulter och i samband med detta satsa på ökad egenprojektcring.
Resurser m.m. F 2. Fortifikationsförvaltningen Förslagsanslag 1 000 kr.
Bakgrund till förslaget Uppgifter
Fortifikationsförvaltningen är produktionsmyndighet för försvarsmakten inom huvudproduktionsområdct Anskaffning av anläggningar, och har sak- uppgifter inom sakområdet fastighetsförvaltning. Verksamheten skall bedri- vas med full kostnadstäckning.
Fortifikationsförvaltningen skall på uppdrag bl.a.
1. Bedriva studier och utveckling inom verksamhetsområdet,
2. Bedriva fortifikatorisk forskning inom ramen för anslaget Gl (del av)
3. Lämna produktionsstöd avseende fysisk planering, juridisk sevice, pro- duktionsplanering, produktionsuppföljning och verksamhetsanalys,
4. Anskaffa,vidmakthålla och avyttra mark anlägningar och lokaler.
5. Stödja regeringen med stabsresurser inom verksamhetsområdet.
Verksamheten budgetåret 1990/91 och resultatbedömning.
Budgetåret 1990/91 är fortifikationsförvaltningcns första år som intäktsfi- nansierad myndighet. Förändringen har präglat verksamheten under året och ett omfattande förändrings- och utvecklingsarbete har påbörjats inom olika områden för att klara de nya förutsättningama. Samtidigt har ett nytt ekonomisystem införts, F/S LOKAL. En sådan omfattande förändring av myndighetens verksamhet medför naturligtvis vissa omställningsproblem av övergående natur. Fortifikationsförvaltningen har efter omständigheterna klarat omställningen väl och utvecklar fortlöpande sin kompetens för att ef- fektivisera verksamheten.
Resultatet under året redovisar ett underskott på 5,55 miljoner kr. be— stående dels av ett underskott i rörelsen, dels av ett finansiellt räntekostnads- underskott. Till viss del förklaras underskottet med svårigheter vid införan- det av det nya ekonomisystemet.
Vissa rekryteringssvårigheter har konstaterats. Antalet anställda omräk- nat till personår var 668 mot planerade 700.
Verksamheten har under innevarande budgetåri huvudsak haft samma in- riktning och omfattning som föregående år. 182
I syfte att realisera ovan nämnda strukturförändringar har under året för- ändringar av organisatorisk karaktär samt i sättet att styra verket vidtagits. Riksrevisionsverket har under året anmärkt på fortifikationsförvaltningens bokslut 1990/91 samt påvisat brister av såväl redovisningsteknisk- som sy— stemteknisk natur. Regeringen förutsätter att fortifikationsförvaltningen vidtar nödvändiga åtgärder för att avhjälpa bristerna samt förstärker den ekonomiadministrativa kompetensen.
A nslag
F 2. Fortifikationsförvaltningen
Utfall och budgetförslag (lOOO-tal kr.)
1990/91 1991/92 1992/93 plan utfall plan fortf Utgifter 248 700 255 ()52 252 000 255 000 Inkomster 248 699 255 ()52 251 999 256 500 varav anslaget Gl 9 180 9 145 8 700 9 570 Resultat —5 500 — — — Anslagsmedel 1 1 l —
Fortifikationsförvaltningen begär för budgetåret 1992/93 ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Fortifikationsförvaltningen anmäler vidare sin avsikt att göra en utvärde- ring av ekonomisystemct FS/LOKAL samt ta fram förslag till alternativt sy-
stem. Regeringcn godtar vad fortifikationsförvaltningen har anfört om verksam- heten.
3.5.3. Försvarets materielverk
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning —Fortsatt utveckling mot nytt arbetssätt i enlighet med försvarets ma- terielverks förslag, —Minska konsultanvändningen och höja den egna kompetensen.
Resurser F 3. Försvarets materielverk, ramanslag 1 151 500000 kr. Bemyndigande för förnödenheter till fredsutbildning: 700000 ()()0 kr.
Bakgrund till förslagen Uppgifter
Försvarets materielverk har procluktionsansvar för materielanskaffningen inom försvarsmakten utom i fråga om viss sjukvårdsmateriel och fortifikato-
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
risk materiel. Materielverket har även produktionsansvar för merparten av kustbevakningens materielanskaffning samt större underhålls- och repara- tionsarbeten på försvarets materiel. Verket har uppgifter att stödja produk- tionsmyndigheterna inom områdena materielunderhåll, verkstadsdrift, re- servmaterielförsörjningen, förplägnad och förrådsverksamhet. Verket sva- rar vidare för uttagning av fordon för totalförsvaret och för planläggning av motorreparationstjänsten i krig. Verksamheten under delprogrammet För- svarets materielverk budgeteras på Allmän ledning och förbandsverksam- het.
Verksamheten 1990/9] — 1991/92 med resultatbedö/nning
Antalet anställda omräknat till personår var 2895 under budgetåret 1990/91. Verksamheten finansieras från förslagsanslaget Försvarets materielverk och genom intäkter.
Materielverket har i sitt utvecklingsprojekt FMV 90 överfört sina intentio- ner i en dokumenterad verksamhetsidé och en utvecklingsplan. Den fort- satta utvecklingen av verkets arbetssätt skall ha som målsättning att mate— rielverket skall vara efterfrågat på grund av sin kompetens, vara uppdrags- styrt och ha effektiva resultatenheter.
Arbetet med uppdragsstyrning har resulterat i att dialogerna med upp- dragsgivarna givit tydliga överenskommelser om vad materielverket skall ge- nomföra under 1992/93 och vilka resurser som krävs för att få balans mellan uppgifter och resurser.
Arbetet med kvalitetshöjning avseende ekonomiadministration har resul- terat i att ett flertal av de anmärkningar som riksrevisionsverket riktat mot materielverket har kunnat åtgärdas. Åtgärderna har inneburit att många ekonomiadministrativa rutiner har ändrats och verksamhetsanpassats för att öka effektivitet och säkerhet i den ekonomiska redovisningen.
En höjning av den ekonomiadministrativa kompetensen hos verkets per- sonal har inletts genom de ekonomikurser som har börjat genomföras under 1991.
En modell för ekonomisk styrning av verksamheten vid avdelningarna, som ger förutsättningar för utökad decentralisering och ökat kostnadsmed— vetandc, har utarbetats.
Arbetet med FMV 90 fortsätter enligt gällande planer. Under 1991/92 be- räknas uppdragssystemet kvalitetsmässigt ha utvecklats så långt att det utgör ett effektivt instrument för extern och intern styrning av verket för 1992/93 och framåt.
Utveckling av verkets lednings- och stödsystem påbörjas inom ramen för ADB-strategin med tillhörande handlingsplan.
Försvarets materielverks yttrande
Försvarets materielverk äskar 1 081 247 000 kr.(prisläge februari 1991) vilket innebär en ökning i förhållande till budgetåret 1991/92 med 65 847000 kr., varav pris- och löneomräkningar utgör 56 210000 kr. Resterande föränd- ringar innefattar bl.a. överföring från andra anslag samt visst rekryteringsut- rymme för kompetensuppbyggnad.
I en kompletterande anslagsframställning bör anslaget enligt verket föras Prop. 1991/92:102 upp med ytterligare 27 500 000 kr. med hänsyn till den ytterligare verksam— Kapitel 2 het försvarsgrenarna ålägger materielverket.
Överbeft'ilhavarens yttrande
Överbefälhavaren tillstyrker i stort försvarets materielverk planering och fö- reslår att anslaget förs upp med 1 108 747000 kr. (prisläge februari 1991) dvs. han tillstyrker den kompletterande framställningen.
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning 1992/93
Verksamheten bör inriktas i huvudsak enligt försvarets materielverk förslag.
Regeringen delar materielverkets uppfattning att det för försvarsmakten totalt är kostnadsbesparande att minska konsultanvändningen och till verket omfördela resurser från materielanslagen för konsultavlösning, kompetens- höjning och för att återta vissa uppgifter från industrin.
Vid försvarets materielverk pågår ett verksgemensamt projekt (FMV 90) för utveckling av uppdragsstyrning, delegering och resultatansvar. Det är en- ligt regeringens uppfattning nödvändigt att materielverket fortsätter utveck- lingsarbetet för övergång till nytt arbetssätt. Utvecklingen skall successivt bedrivas så att verket i mitten av 1990-talet kan tillhandahålla beslutsunder- lag för kostnads- och effektstyrning av materielområdet oavsett finansie- ringsform.
Anslag
1990/91 Utgift 1 124 577 595 1991/92 Anslag 1 014 720 0001 1992/93 Förslag 1 151 500 0002 i Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel * Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Liksom föregående budgetår avser regeringen inhämta riksdagens bemyndi- gande att medge att beställningar av förnödenheter för fredsutbildningen inom det militära försvart får läggas ut inom en kostnadsram av 700 miljoner kr.
Beräkningen av det totala medelsbehovet framgår av sammanställningen ÖVCI' kostnader och medelsbehov. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett
ramanslag.
Kostnader och medelsbehov (! OOO-tal kr.) Prop 1991/92.102
Kapitel 2
Uppdrag m.m. 1990/91 1991/92 1992/93
Planerat Utfall Planerat Försvarets Regeringen
materielverk
Försvarets materielverk: Allmän ledning och förbandsverksamhet 820075 1 186192 1055 790 1 151847 1 194600 Verkstäder inkl. — — 1 648 000 1 644 000 1 644 000 Underhållsregcmente Övre Norrland Resan/materiel- försörjning — — 903 000 1 045 000 1 045 000 Kostnader 820075 1 186 192 3 606 110 3 840 847 3 883 600 Tillkommer/avgår: Verkstäder inkl. underhållsregemcnte Övre Norrland — — —1 648000 —1 644 000 -1 644 000 Rescrvmateriel- försörjning — _ _903 000 —1 045 000 —1 045 000 intäkter av extern provning —5 965 —8 945 —6 873 —7 700 —7 700 Intäkter av förvalt- ningskontoret —24 255 —27 896 —27 509 —31 400 -31 400 Övriga intäkter —4 255 -24 773 —6 008 —4 000 —4 000
Medgiven prisreglering + 136 600 _ _ _ _ Ej disponibla
”medel — — —680 _ _ Medelsbehov 922 200 1 124 578 1 014 720 1 108 747 1 151 500
3.5.4. Försvarets radioanstalt
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning anges i särskild ordning.
Resurser m.m. F 4. Försvarets radioanstalt, ramanslag 354 700000 kr.
Bakgrund till förslagen Uppgifter
Försvarets radioanstalt svarar inom totalförsvaret för produktion av under- rättelser grundade på information inhämtad genom signalspaning. Vidare skall försvarets radioanstalt utveckla tcknisk materiel och metoder som be- hövs för att bedriva denna verksamhet. Verksamheten är av sådan natur att närmare redogörelse i övrigt inte bör lämnas till regeringsprotokollet. Ytter- ligare upplysningar kommer att ges till riksdagens försvarsutskott.
l/er'kfainheten 1990/91 med resultatbadömning
Den redovisade verksamheten under budgetåret 1990/91 visar att denna på ett godtagbart sätt fullgjorts i enlighet med regleringsbrevet. 186
Försvarets radioanstalts yrkande Prop. 1991/92:102 Försvarets radioanstalt hemställer att medel för verksamhetens genomfö- Kaplte12 rande anvisas med 363 567 000 kr. (prisläge februari 1991).
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning 1992/93
Verksamheten är av sådan natur att närmare redogörelse i övrigt inte bör lämnas till rcgeringsprotokollet. Ytterligare upplysningar kommer att ges till riksdagens försvarsutskott.
Anslag
F 4. Försvarets radioanstalt
1990/91 Utgift 364 271 507 1991/92 Anslag 328 251 000' 1992/93 Förslag 354 700 0002
' Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Överbefälhavarens yttrande
Överbefälhavaren tillstyrker planeringen i stort och föreslår att anslaget förs upp med 342 717000 kr. (prisläge februari 1991)
Försvarets underrättelsenämnds yttrande
Försvarets underrättelsenämnd tillstyrker anslagsframställningen inom den av överbefälhavaren givna ramen.
Regeringen
Signalspaning kommer att under överskådlig framtid ha en fortsatt viktig roll vid underrättelscinhämtning.
På grund av rådande instabilitet i vår omvärld ökar betydelsen av denna verksamhet. Inriktningen överensstämmer i sina väsentliga delar med den som försvarets radioanstalt har föreslagit i sin anslagsframställning. Rege- ringen beräknar medelsbehovet till 354 700 000 kr. Anslaget föreslås fortsätt- ningsvis vara ett ramanslag.
3.5.5. Värnpliktsverket
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning Värnpliktsverket skall inom sitt verksamhetsområde ge ökat stöd och service åt lokala myndigheter och krigsförbandschefer samt samverka med krigsplacerande myndigheter i bemanningsfrågor.
Resurser F 5. Värnpliktsverket, ramanslag 204 200 000 kr.
Bakgrund till förslagen Verksamheten 1990/91 med resultatbedömning
Värnpliktsverket har till en del utvecklat såväl organisation, kompetens som arbetsmetoder för rationellare användning av insatta resurser. Huvuduppgif- terna har lösts väl och effektivitetsvinster har erhållits. Värnpliktsverkets uppgifter har fullgjorts på ett tillfredsställandc sätt i enlighet med givna upp- drag.
Vämpliktsverkets yrkanden
Värnpliktsverket har i sin anslagsframställning hemställt om medel för ökade utgifter utöver pris- och löneomräkning med 27,915 miljoner kr. (pris- läge februari 1991). Utgiftsökningen beror till större delen på bedömt behov av investeringar i ADB- och informationssystem.
Överbefälhavaren har tillstyrkt ett ökat medelsbehov för Värnpliktsverket med totalt 11,015 miljoner kr. (prisläge februari 1991).
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning 1992/93
Värnpliktsverket skall ägna följande frågor särskild uppmärksamhet. Lokala myndigheters anslutning till Värnpliktsverkets informationssystem. Orsa- kerna till avgångar vid inskrivningen, mellan inskrivningen och grundutbild-
ningen samt under tjänstgöringen. Behovet av förändrade rekryteringsom- råden i syfte att minska kostnaderna för värnpliktsresorna.
Anslag F 5. Värnpliktsverket
1990/91 Utgift 189 257 067 1991/92 Anslag 168 299 000' 1992/93 Förslag 204 200 0002
' Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Anslaget har beräknats från i huvudsak följande utgångspunkter. Prop. 1991/92:102— Medel för ADB-system och säkerhetsinvcsteringar. Kapitel 2 — Utveckling av verkets informationssystem mot öppna system. — Ökade kostnader för porto och inskrivningsskyldigas resor. — Medel har överförts från annat anslag för fastighetsdrift (MAL-projek- tet).
Anslaget föreslås fortsättningsvis bli ett ramanslag.
3.5.6. Militärhögskolan
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning Militärhögskolan skall bedriva utbildning av officerare för kvalifice- rade befattningar i krig och fred samt bedriva metodikstudier och mi- litärhistorisk forskning. Resurser F 6. Militärhögskolan, ramanslag 83 600 000 kr.
Bakgrund till förslagen Verksamheten 1990/91 med resultatbedömning
Militärhögskolans utbildningsmål har nåtts och utbildningsresultatet be- döms som gott.
Militärhögskolans yrkanden
Militärhögskolan har i sin anslagsframställning hemställt om medel för ökade utgifter utöver pris- och löneomräkning med 14,089 miljoner kr. (pris- läge februari 1991).
Utgiftsökningarna hänför sig i huvudsak till datorstöd i undervisningen, utbildningskurs i telekrigföring samt ökade kostnader för fastighetsdrift m.m. (MAL-projcktct).
Överbefälhavaren har tillstyrkt ett ökat medelsbehov för militärhögskolan med totalt 9,309 miljoner kr. (prisläge februari 1991).
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning 1992/93
Militärhögskolan skall genomföra utbildning av yrkesofficerare vid allmänna och högre kurser samt vid rescrvofficerskurser. Militärhögskolan får vidare genomföra viss utbildning av tillträdande eller tillträdda myndighetschefer och chefer för högre krigsförband samt i mån av behov och tillgång på resur- ser övrig utbildning som faller inom ramen för uppgiften i verksamhetsför- ordningen. Militärhögskolan skall därvid prioritera de obligatoriska kur- 189 serna inom ramen för utbildning till och av yrkesofficerare.
Militärhögskolan skall även bedriva militärhistorisk forskning samt bi- träda delegationen för militärhistorisk forskning i administrativt hänseende m.m.
Anslag F 6. Militärhögskolan
1990/91 Utgift 75 132 858 1991/92 Anslag 67 940 000' 1992/93 Förslag 83 600 0002 1 Prisläge februari 1990 exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförande prisläge 1992/93
Anslaget har beräknats från i huvudsak följande utgångspunkter.
— Utveckling och anskaffning av datorstöd i undervisningen. — Medel har överförts från annat anslag för kurs i telekrigföring. — Medel har överförts från andra anslag för fastighetsdrift (MAL-projek- tet).
Av anslaget skall medel användas för grundforskning och ställas till förfo- gande för delegationen för militärhistorisk forskning. Anslaget föreslås fortsättningsvis bli ett ramanslag.
3.5.7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m.
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning
De frivilliga försvarsorganisationerna skall bedriva försvarsupplys- ning, rekrytering och utbildning av frivilligpersonal. Resurser F7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av to- talförsvaret m.m., reservationsanslag 155 700 000 kr.
Bakgrund till förslagen Verksamheten 1990/91 med resultatbedömning
Överbefälhavaren redovisar att rekryteringen av medlemmar till de frivilliga försvarsorganisationerna har minskat under senare tid. Detta innebär att målen för verksamheten inte helt har uppnåtts.
Det ekonomiska utfallet visar ett överskott av medel. Överskottet beror i huvudsak på minskat bistånd från de militära myndigheterna. De i anslags- framställningen redovisade intentionerna om att förbättra myndigheternas och organisationernas uppföljning och utvärdering av verksamheten bör ge- nomföras.
Överbefälhavarens yrkanden
Överbefälhavaren framhåller i anslagsframställningen att det krävs ett re- surstillskott om 7 miljoner kr. för att bibehålla nuvarande inriktning av de
frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Överbefälhavaren begär 154 000 000 kr. (prisläge februari 1991).
Regeringens överväganden
Verksam/letats inriktning 1992/93
Den inriktning som hittills gällt för verksamheten skall gälla också fortsätt— ningsvis.
En rationalisering av den interna administrationen bör eftersträvas i syfte att utnyttja tilldelade medel på ett effektivt sätt. En uppföljning och utvärde- ring av verksamheten ger en grund för planering av den fortsatta verksamhe- ten.
Anslag
F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsva- ret m.m.
1990/91 Utgift 144 774 500 1991/92 Anslag 140 000 000 1992/93 Förslag 155 700 0001 1 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Anslaget har beräknats från följande utgångspunkter. Utbildningsvolymen bestäms av de långsiktiga beredskapskraven. Rekry- teringen av medlemmar till de frivilliga försvarsorganisationerna främjas. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett reservationsanslag.
3.5.8. Försvarets datacenter
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning
Verksamheten skall inriktas mot att säkerställa en informationstekno- logisk kompetens inom försvarsmakten. Resurser m.m. F 8 Försvarets datacenter, förslagsanslag 1 000 kr.
Bakgrund till förslagen Uppgifter
Försvarets datacenter skall på uppdrag utföra automatisk databehandling åt främst myndigheter inom försvarsdepartementets verksamhetsområde, ge
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
användarstöd inom ADB-området främst till myndigheter inorn försvarsde- partementets verksamhetsområde. Försvarets datacenter skall vidare med- verka vid utveckling, modifiering och ADB-teknisk förvaltning av datorba- serade informationssystem främst hos myndigheter inom försvarsdeparte- mentets verksamhetsområde. Verksamheten skall baseras på efterfrågan och bedrivas med full kostnadstäckning.
Verksamheten budgetåret 1990/91 med resultatbedömning
Den redovisade verksamheten under budgetåret visar på ett godtagbart re- sultat.
Antalet anställda inom försvarets datacenter har ökat från 293 personer till 308 personer.
Försvarets datacentem yrkande
Försvarets datacenter anser att verksamhet och inriktning motsvarar inneva- rande budgetårs verksamhet och inriktning och hemställer härför att 1 000 kr. anvisas.
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning 1992/93 För budgetåret 1992/93 bör inriktningen för försvarets datacenter vara att:
— Utveckla, förvalta och stödja eller ansvara för driften av försvarsmaktens informationssystem. — Tillgodose totalförsvarets efterfrågebehov av tjänster och produkter inom ADB-området i fred, kris och krig. — Utveckla kompetensen inom affärsområdena.
Försvarsdata skall vidare tillföra ADB-kompetens för systemförvaltning, da- tordrift m.m. i krigsorganisationen.
Anslag
F 8 Försvarets datacenter
1990/91 Utgift 1 000 kr. 1991/92 Anslag 1 000 kr. 1992/93 Förslag 1 000 kr.
Överbefälhavarens yttrande
Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med l 000 kr.
Regeringen Prop. 1991/92:102
Inriktning av verksamheten under budgetåret har angivits ovan. Inrikt- Kapitel 2 ningen överensstämmer i sina väsentliga delar med den som försvarets data- center har föreslagit i sin anslagsframställan. Regeringen beräknar medels- behov till 1 000 kr.
3.5.9. Ersättning för kroppsskador
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning Ett nytt anslag för ersättning för kroppsskador föreslås. Resurser F 9. Ersättning för kroppsskador, förslagsanslag 71 000 000 kr.
Bakgrund till förslagen
Försvarets civilförvaltning har i sin anslagsframställning föreslagit att ett nytt anslag inom den militära utgiftsramen inrättas avseende ersättning för kroppsskador. Dessa medel har tidigare ingått som en del i anslaget K1. För— svarets civilförvaltning. Överbefälhavaren har tillstyrkt förslaget.
Behovet för budgetåret 1992/93 har av civilförvaltningen beräknats från 1990/91 års faktiska utgift som prisomräknats.
Regeringens överväganden
Ersättning för kroppsskador bör lämpligen även fortsättningsvis anslagsfi— nansieras. För att undvika fortsatt blandfinansiering av anslaget K 1. Försva- rets civilförvaltning bildas ett separat anslag för dessa medel. Då verksamhe— ten är hänförlig till det militära försvaret bör anslaget ingå i den militära ut— giftsramen.
Anslag F 9. Ersättning för kroppsskador 1992/93 Förslag 71 000 000
Anslaget har beräknats utifrån en volymminskning motsvarande 1 miljon kr. till följd av faktisk utgift.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåretåret 1992/93 anvi- sar ett ramanslag på 44 700 000 kr 193
2. till Ford/ikatiorzsfön'altningenför budgetåret 1992/93 anvisar ett Prop. 1991/92:102 förslagsanslag på 1 000 kr. Kapitel 2
3. till Försvarets materielverk för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 1 151 500 000 kr.
4. bemyndigar regeringen att medge att Försvarets materielverk för budgetåret 1992/93 får beställas förmiådenhetcr för fredsutbildningen så att vid varje tillfälle uteliggandc skuld inte överstiger 700 000 000 kr.
5. till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1992/93 anvisar ett ram- anslag på 354 700 000 kr. .
6. till Värnpliktsverket för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 204 200 000 kr.
7. till ll'lilitärhögskolan för budgetåret "1992/93 anvisar ett ramanslag på 83 600 000 kr.
8. till Frivilliga först'arsarganisaliancr inom den militära delen av to— talförsvaret m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsan- slag på 155 700 000 kr.
9. till Försvarets datacenter för budgetåret 1992/93 anvisar ett för- slagsanslag på 1 000 kr.
10 till Ersättning för kroppsskador för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 71 000 000 kr..
3.6. Ekonomisk ram för totalft'rrsvarets militära del
För budgetåret 1992/93 har regeringen i enlighet med vad som framgår ne- dan beräknat utgiftsramen för tot:tlft")rsvarets militära del till 34 604,23 miljo- ner kr. i genom förandeprisläge 1992/93.
miljoner kr.
Planeringsram 34 666,l) Avgår:
Resterande utgifter för fältsjukltuset
i Saudiarabien —4(),() lnvcstcringsutgifter för byggnader och anläggningar vid övergång till lånefinansiering 40,2 Överföring till anslaget K 16. Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum —11,() Summa utgiftsram 1992/93 34 604,55 * Detta belopp belastar anslagen för materielanskaffning och fördelas enligt
följande (miljoner kr.):
B 2. Armeförband: Anskaffning av materiel —16 C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel — 8 D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel —16
Ärendet till riksdagen Prop. 1991/92:102 Kapitel 2 Regeringen föreslår att riksdagen
1. fastställer utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budget- året 1992/93 till 34 604 803 000 kr.,
2. bemyndigar regeringen att justera den militära utgiftsramen för budgetåret 1992/93 på grund av över- eller underutnyttjande av ut- giftsramen för budgetåret 1991/92,
3. bemyndigar regeringen attjustera lämnade beställningsbemyndi- ganden med nettoprisindex,
4. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93 medge överskridanden av den militära utgiftsramen och av lämnade beställ- ninngemyndiganden, om det behövs av bcrcdskapsskäl.
4. Totalförsvarets civila del Prop. 1991/92:102
K 't 1 2 4.1 Funktionen Civil ledning och samordning apr e
Resurser Funktionen omfattar följande anslag. G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning ramanslag 60 743 000 kr. G 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet, m.m. reservationsanslag 91 500 000 kr. G 3. Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader m.m. ramanslag 24 666 000 kr. G 4. Civilbefälhavarna: Utbildnings- och övningsverksamhet förslagsanslag 11 800 000 kr
Överstyrelsen för civil beredskap
G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning
1990/91 Utgift 60 201 921 1991/92 Anslag 52 758 000[ 1992/93 Förslag 60 743 000 ' Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel.
Anslaget omfattar centrala myndighetskostnader samt kostnader för utbild- ning, utredningar m.m..
Överstyrelsens för civil beredskap yrkande
Överstyrelsen för civil beredskap, som har tillämpat rationaliseringskravet på myndigheten enligt regeringens anvisningar, framhåller i sin anslagsfram- ställning vikten av balans mellan uppgifter och resurser.
Överstyrelsen har under september 1991 flyttat till en nyuppförd förvalt- ningsbyggnad.
Av rcsultatredovisningen framgår bl.a. att överstyrelsen har haft svårighe- ter att behålla och rekrytera personal. Ett särskilt utvecklingsprogram har tagits fram.
Myndigheten yrkar 60 320 000 kr. i nivå 1.
Regeringen
Det totala medelsbehovet (exkl. mervärdesskatt) beräknas till 60 743 000 kr. Anslagskonstruktionen ändras genom att vissa uppgifter under anslaget G
2. Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. överförs. Medel bör i fortsättningen tilldelas i form av ett ramanslag. 196
Förslaget är pris- och löneomräknat Prop. 1991/922102
__ Kapitel 2 G 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssyste-
met, m.m.
1990/91 Utgift 79 047 100' Reservation 87 645 291 1991/92 Anslag 58 040 0002 1992/93 Förslag 91 500 000
] S:a hittillsvarande H 2. och H 3. 2 Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel. 3 Anslag för ändamål enligt förslag för budgetåret 1992/93
Anslaget omfattar dels investeringar i teletekniska systern (inkl. signals- kydd) och skydd i ledningssystemet, dels ersättning till kommuner för den planläggning som kommunerna ålagts att genomföra enligt 10bå civilför- svarslagen (1960z74) samt till kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner för den planläggning, utbildning och övning samt de andra förbe- redelser som de enligt länsstyrelsens förordnande enligt 6 och 755 lagen (1964:63) om kommunal beredskap ålagts att genomföra.
Bestämmelser om ersättning för planläggningskostnaderna finns i 90 & ci- vilförsvarskungörelsen (1960:377, omtryckt 1986:1046).
Från anslaget betalas också stöd till kommunerna med syfte att förbättra funktionssäkerheten i krig i de kommunaltckniska försörjningssystcmen.
BestäIlningsbemyndiganden och anslagsmedcl (] OOO-tal kr.)
Uppdrag m.m. 1991/92 För 1992/93 beräknar Regeringen Bemynd. Anslags- Bemynd. Anslags- medel medel
Ledningssystemet, anskaffning och underhåll av signalskyddsmateriel 45 420 000 28 580 000 100 000 000 56 860 000
Kommunalt bidrag 14 600 000 14 640 000 Kommunaltcknisk försörjning IS 240 000 18 000 000 20 000 000 Ej disponibla medel 380 000
Bemyndigande— och
medelsbehov 45 420 000 58 040 000 118 000 000 91 500 000
Över-styrelsens för civil beredskap yrkande
För förbättring av ledningssystemet för civil ledning inkl. skydd av lednings- platser och för vidmakthållande och förnyelse av beredskapsabonnemang i tcleverkets nät begärs 37 020 000 kr. i anslag och 64 500000 kr. i bemyndi- ganden.
För ersättning till kommunerna för att enligt 90 & civilförsvarskungörelsen (19601377, omtryckt 1986:1046) hålla de kommunala beredskapsplanerna aktuella erfordras 14 640 000 kr.
För fortsatt förbättrad funktionssäkcrhet i de kommunaltckniska försörj- 197
ningssystemcn föreslås 18000 000 kr. i anslag och 18 000000 kr. i beställ-
ningsbemyndiganden.
Regeringen
Beräkningen av det totala medelsbehovet (exkl. mervärdesskatt) framgår av sammanställningen ovan.
Anslagskonstruktionen ändras genom att vissa uppgifter överförs till an- slaget G ]. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning och vissa uppgifter tillförs från tidigare anslaget H 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Signalskydd. Tidigare anslaget H 3. utgår.
Civilbefälhavarna
Medel för civilbefälhavarnas uppgifter budgeteras under anslaget G 3. Civil- befälhavarna: Förvaltningskostnader m. m. samt anslaget G 4. Civilbefälha- varna: Utbildnings- och övningsverksamhet.
G 3. Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader, m.m.
1990/91 Utgift 29 181 6132 1991/92 Anslag 22 465 0001 1992/93 Förslag 24 666 000
1 Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel. 2 Anslaget H 3. Civilbefälhavarna.
Förvaltningskostnader m.m. (1000-tal kr.)
Civilbefälhavare 1991/92 För 1992/93 beräknar
Anslag Myndig- Regeringen heten
Civilbefälhavaren i 3 915 4 368 4 493 Södra civilområdet
Civilbefälhavaren i 3 193 3 723 3 883 Västra civilområdet
Civilbefälhavaren i 7 160 7 6642 7 947 Mellersta civilområdet
Civilbefälhavaren i 3 258 3 503 3 682 Nedre Norrlands civilområde
Civilbefälhavaren i 4 119 4 449 4 661 Ovre Norrlands civilområde
Till regeringens disposition 820 Medelsbehov 22 4651 23 707 24 666
1 Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel. 2 Civilbefälhavaren begär medel för ekonomiadministrativa merkostnader (+ 140 000 kr.) samt medel för hantering av signalskyddsnycklar (+ 40 000 kr.)
Civilbefälhavamas yrkanden
Civilbefälhava'rnas anslagsframställningar för budgetåret 1992/93 redovisar. en ökning med 1 242 000 kr. jämfört med innevarande års anslag.
Regeringen Prop. 1991/92:102 Anslaget G 3. föreslås fortsättningsvis bli ett ramanslag. Kapitel 2
Med hänvisning till sammanställningen beräknar regeringen det samman- lagda medelsbehovet (exkl. mervärdesskatt) för civilbefälhavarna till 24 666 000 kr. Förslaget är pris- och löneomräknat.
G 4. Civilbefälhavarna: Utbildnings- och övningsverksamhet
1990/91 Utgift 7 515 000 1991/92 Anslag 7 475 0001 1992/93 Förslag 11 800 000
l Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel.
Utbildnings- och övningsverksamhet (1000-tal kr.)
Civilbefälhavare 1991/92 För 1992/93 beräknar Anslag Myndig- Regeringen
. heten
Civilbefälhavaren i 1 543 2 568 2 568
Södra civilområdet
Civilbefälhavaren i 1 045 1 750 1 750 Västra civilområdet
Civilbefälhavaren i 2 386 4 040 4 040 Mellersta civilområdet
Civilbefälhavaren i 1 357 1 500 1 500 Nedre Norrlands civilområde
Civilbefälhavaren i 1 144 1 942 1 942 Ovre Norrlands civilområde
Medelsbehov 7 4751 11 800 11 800
Civilbefälhavamas yrkanden
Civilbefälhavarnas anslagsframställningar för budgetåret 1992/93 redovisar en ökning med 4 325 000 kr. jämfört med innevarande års anslag.
Regeringen
Med hänvisning till sammanställningen beräknar regeringen det samman- lagda medelsbchovet (exkl. mervärdesskatt) för civilbefälhavarna till 11 800 000 kr. I medelsbehovet har beräknats medel för hantering av signalskydds- nycklar. '
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samord- ning för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 60 743 000 kr. 2. bemyndigar regeringen att medge att investeringar i tekniska lcd- ningssystem m.m. får ske inom en kostnadsram av 118 000 000 kr. 3. till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärderi lednings- 199 systemet m.m. anvisar ett reservationsanslag på 9] 500 000 kr.
4. till Civilbefälhavama: Förvaltningskostnader m.m. för budget— Prop. 1991/92:102 året 1992/93 anvisar ett ramanslag på 24 666 000 kr. Kapitel 2
5. till Civilbefälhavama: Utbildnings- och övningsverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 11 800 000 kr.
4.2 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
Resurser Funktionen omfattar följande anslag. H.1 Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag 653 417 000 kr. H.2 Skyddsrum, m.m., förslagsanslag 487 560 000 kr. H.3 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.,
förslagsanslag
H.4 Frivilliga försvarsorganisationer inom
den civila delen av totalförsvaret m.m.,
reservationsanslag 77 790 000 kr.
H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst
1990/91 Utgift 619 493 768 1991/92 Anslag 592 327 000' 1992/93 Förslag 653 417 0001 1 Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel
Bemyndigandeskuldcn för anskaffning av materiel var den 30 juni 1991 355 165 000 kr. För budgetåret 1991/92 har riksdagen lämnat ett bemyndigande om 190 550 000 kr. Ett anslag har anvisats om 230 243 000 kr. (inkl. moms). Den beräknade bemyndigandeskulden den 30 juni 1992 blir därmed (355 165 000 + 190 550 000 — 230 243 000) 315 472 000 kr. (inkl. moms).
Statens räddningsverks yrkande
Räddningsverket hemställer om ett anslag om 645 000 000 kr. (exkl. moms) samt om beställningsbemyndigande för materielanskaffning om 252 650 000 kr. (inkl. moms).
Räddningsverket yrkar härutöver som tilläggsyrkande 7 750 000 kr. för en- gångsåtgärder i samband med förberedelser inför övergången till kommu- nalt ansvar för materielhanteringen samt 16 000 000 kr. för anskaffning av Radio Data Systemutrustning (RDS) m.m.
Regeringen
Regeringen har i kap. 1 under avsnittet 5.6 Mål för och inriktning av vissa funktioner inom totalförsvarets civila del redogjort för den inriktning som 200
verksamheten bör ha i fortsättningen. Regeringen föreslår att 653 417000 Prop. 1991/922102 kr. anslås för budgetåret 1992/93. Under anslaget har medel beräknats för Kapitel 2 engångsåtgärder i samband med förberedelser inför övergången till kommu- nalt ansvar för materielhanteringen samt medel för anskaffning av Radio Data Systemutrustning (RDS) m.m. Anslaget bör i fortsättningen vara ett ramanslag. Förslaget är pris— och löneomräknat. Regeringen bedömer att bemyndigandesystcmet för materielanskaffning kan utgå.
H 2. Skyddsrum, m.m.
1990/91 Utgift 619 960 699 1991/92 Anslag 496 906 0001 1992/93 Förslag 487 560 000
1 Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel.
Verksamheten under anslaget (tidigare benämnt I 3.) omfattar dels utbetal- ning av ersättning m.m. för produktion av ledningsplatser m.m., dels utbe- talning av ersättning m.m. för att anordna skydd för befolkningen.
Utöver anslaget bedöms för budgetåret 1991/92 40 miljoner kr. och för budgetåret 1992/93 40 miljoner kr. komma att behöva utnyttjas från över- förda outnyttjade anslagsmedel.
Bemyndigandeskuldcn för produktion av ledningsplatser var den 30 juni 1991 151 000 000 kr. För budgetåret 1991/92 har riksdagen lämnat ett bemyn- digande om 160,2 miljoner kr. exklusive mervärdesskatt och anvisat ett an- slag på 65,8 miljoner kr. exklusive mervärdesskatt Med utnyttjande av dessa belopp blir bemyndigandeskulden den 30juni 1992 (151 000 000 + 160 200 000 — 65 840 000) 245 360 000 kr..
Bemyndigandeskuldcn för skyddsrumsbyggandet var den 30 juni 1991, 1 478 036 000 kr. För budgetåret 1991/92 har riksdagen lämnat ett bemyndi- gande om 474,3 miljoner kr. exklusive mervärdesskatt och anvisat ett anslag på 431 miljoner kr. exklusive mervärdesskatt. Härutöver beräknas 40 miljo- ner kr. behöva tas i anspråk av outnyttjade anslagsmedel överförda från bud- getåret 1990/91. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30juni 1992 blir därmed (1 478 036 000 + 474 300 000 — 471 066 000 — 40 000 000) 1 441 270 kr.
Beställningsbcmyndiganden och anslagsmedel (1 OOO-tal kr.) Kapitel 2 Uppdrag m.m. 1991/92 För 1992/93 beräknar
Statens
räddningsverk1 Regeringen
Bemynd.3 Anslags- Bemynd3 Anslags— Bemynd. Anslags- medcl medel medel:
[.edrliriggplatser m. m.143 000 91 740 150 000 119 300 145 700 124 661 Overplanering —25 900 —44 300 —44 300 Prisreglering 23 800 15 900 + 29 967 Summa 166 800 65 840 165 900 75 000 175 662 80 361 Skyddsmm 400 000 471 066 400000 _ 430 000 359 400 447 199 Overförda outnyttjade anslagsmedel —40 000 —40 000 —40 000 Prisreglering 118 300 107 000 + 152 465 Summa 518 300 431 066 507 000 390 000 511 865 407 199 Bemyndigande- och medelsbehov 685 100 496 906 672 900 465 000 687 527 487 560
[ Exkl. pris- och löneomräkning. 2 Inkl. pris- och löneomräkning. 3 Inkl. mervärdesskatt.
Statens räddningsverks yrkande
Ledningsplatser m.m.
För att kunna producera ledningsplatser i samband med lämpligt byggande , i kommunerna behövs för budgetåret 1992/93 bemyndiganden om 166 miljo- ner kr. och anslagsmedel till ett belopp av 75 miljoner kr.
Fördelningen på objektgruppcr av de bemyndiganden som begärs för bud- getåret 1992/93 framgår av följande sammanställning (genomförandepris 1991/92; 1 OOO-tal kr.).
Objektgrupp Bemyndigande Produktion av räddningsccntralcr ' 129 000 Övrigt 21 000 Tillkommer
Prisreglering + 15 900 Summa 165 900 Skyddsrum
Bemyndiganderamen har räknats upp till genomförandeprisläget 1991/92. På grund av svårigheten att förutsäga anslagsmedelsutfallet bör möjligheten att överföra outnyttjade anslagsmedel från ett budgetår till nästa bibehållas. För budgetåret 1992/93 behövs bemyndiganden om 507 miljoner kr. och anslagsmedel till ett belopp av 390 miljoner kr. Härutöver beräknas 40 miljo- ner kr. av överförda outnyttjade anslagsmedel komma att behöva utnyttjas under budgetåret. 20?"
Fördelningen på objektgruppcr av de bemyndiganden som begärs för bud- Prop. 1991/92:102 getåret 1991/92 framgår av följande sammanställning (genomförandepris Kapitel 2 budgetåret 1991/92; ] OOO-tal kr.).
Objektgrupp Bemyndigande Nybehovsproduktion 270 000 Bristtäckningsproduktion % 000 Underhållsbesiktning av skyddsrum
samt tillrättande av fel och brister, m.m. 35 000 Modernisering av stora skyddsrum, utnyttjande av tunnlar och bergrum, m.m. 60 000 Planering, förberedelser för skyddade utrymmen 10 000 Tillkommer Prisreglering + 107 000 Summa 507 000
(I tilläggsyrkande tillkommer ytterligare 250 miljoner kr., vilket motsvarar den s.k. ÖCB-nivån.)
Regeringen
I likhet med tidigare år föreslår regeringen att anslagsbeloppet under ansla— get H 2. Skyddsrum, m.m. för budgetåret 1992/93 fårjusteras på grund av underutnyttjande av anslagbeloppet för budgetåret 1991/92. Regeringens förslag till inriktning av verksamheten framgår av kap. 1 avsnitt 5. Förslaget är prisomräknat.
Ledningsplatser m.m.
Regeringens beräkning av bemyndigande- och medelsbehov exklusive mer- värdesskatt framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden och anslagsmedel.
Skyddsrum
Regeringens beräkning av bemyndigande- och medelsbehov exklusive mer- värdesskatt framgår av sammanställningen över bemyndiganden och an- slagsmedel. Beräkningen av bemyndiganderamen grundar sig därvid på den faktiska prisutvecklingen.
Med utnyttjande av de redovisade beloppen blir bemyndigandeskulden för ledningsplatser m.m. och för skyddsrumsbyggandet den 30 juni 1993 ca 341 miljoner kr. resp. ca 1 607 miljoner kr.
H 3. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.
1990/91 Utgift 18 355 428 1991/92 Anslag 5 000 1992/93 Förslag 6 000
Enligt 36 & räddningstjänstlagen (1986:1102) är en kommun berättigad till 203
ersättning för kommunal räddningstjänst med anledning av oljeutflöde till Prop. 1991/921102 havs eller i vissa inre farvatten. Kapitel 2
Kommunen har vidare enligt 37 & räddningstjänstlagen rätt till ersättning av staten om en räddningsinsats i kommunal räddningstjänst har medfört be- tydande kostnader.
Om en kommun haft kostnader för sanering med anledning av sådant ol- jeutflöde som avses i 36 & räddningstjänstlagen har kommunen rätt till ersätt- ning enligt 65 å räddningstjänstförordningen (198611107).
Kustbevakningen svarar enligt 27 & räddningstjänstlagen för räddnings- tjänsten när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet inom Sveriges sjöterritorium med undantag för vattendrag, kanaler, hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren. Enligt 43 & räddningstjänst- förordningen svarar kustbevakningen även för räddningstjänstinsats utanför Sveriges sjöterritorium i de delar av havet där uppgifter enligt internatio- nella överenskommelser ankommer på svenska myndigheter. Från anslaget betalas kostnaderna för bekämpningsoperationerna inkl. ersättningar till utomstående, som deltar i räddningstjänsten.
Vidare betalas kostnader i samband med biståndsinsatser enligt gällande internationella överenskommelser och vid hjälpinsatser utomlands som re- geringen beslutar om.
Kostnaderna för statens haverikommissions utredning av andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor skall täckas med medel från försvarsdepartementets huvudtitel. Från anslagsposten Kostna- der för utredning av allvarliga olyckor betalas de rörliga kostnaderna för denna verksamhet. Anslagsposten är ny.
Förskottsmedel och annan återbetalning tas upp som uppbörd under an-
slaget.
Uppdrag m.m. (1 OOO-tal kr.) 1991/92 1992/93 Regeringen Ersättning enligt 36 å räddningstjänstlagen 1 1 37 & räddningstjänstlagen l 1 65 & räddningstjänstförordningen 1 1 Kostnader för bekämpningsoperationer till sjöss 1 ] Bistånd enl. internationella överenskommelser och hjälpinsatser utomlands 1 1 Kostnader för utredning av allvarliga olyckor ] Medelsbehov 5 6
4.3 Frivilliga förSVarsorganisationer inom den civila delen av Prop. 1991/92:102 totalförsvaret m.m. Kapitel 2
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning De frivilliga försvarsorganisationerna skall bedriva försvarsupplys- ning, rekrytering och utbildning av frivillig personal. Resurser H 4. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av total- försvaret m.m., reservationsanslag 77 790 000 kr.
Bakgrund till förslagen Verksamheten 1990/91 med resultatbedömning
Statens räddningsverk redovisar att verksamheten genomförts som planerat, bl.a. har projektet ”Självskydd för alla” avslutats under budgetåret. Projek- tet som pågått under tre år har i största delen nått uppsatta mål.
Vidare redovisar statens räddningsverk att antalet rekryterade hem- skyddsombud i juni 1991 uppgick till 21 100. Målet är att det skall finnas 30 000 ombud den 30 juni 1992.
Myndighetemas yrkanden
Statens räddningsverk har i sin anslagsframställning föreslagit medel för bl.a. samövning av hemskyddsorganisationen för befolkningsskydd och räddningstjänst.
Arbetsmarknadsstyrelsen begär medel för en ökad satsning på verksam- het i övre Norrland samt repetitionsutbildning.
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning budgetåret 1992/93
Den inriktning som hittills gällt för verksamheten skall gälla också fortsätt- ningsvis. Anslag
H 4. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m.
1990/91 Utgift 64 502 015 1991/92 Anslag 72 490 000 1992/93 Förslag 77 790 000
Anslaget har beräknats från följande utgångspunkter.
— Sträva efter att integrera verksamheten i fred och krig. — Fortsätta rekryteringen av hemskyddsombud enligt fastlagda mål samt samöva denna organisation. — En prioritering av repetitionsutbildning av krigsplacerad personal.
Anslaget föreslås fortsättningsvis bli ett reservationsanslag.
Hänvisningar till US1
Vapenfristyrelsen
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning Vapenfristyrelsens verksamhetsinriktning för budgetåret 1992/93 skall liksom tidigare vara att pröva ärenden om tillstånd till vapenfri tjänst samt svara för uttagning till tjänstgöring, registrering och redo- visning av vapenfria tjänstepliktiga.
Resurser m.m. En uppdelning av vapenfristyrelsens anslag i två separata anslag före- slås. H5. Vapenfristyrelsen, ramanslag 13 101 000 kr. H6. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga, förslagsanslag 141 733 000 kr.
Bakgrund till förslagen Verksamheten budgetåret 1990/9] med resultatbedömning
Ej förutsedda resekostnadsökningar för de vapenfria medförde ett överskri- dande av anslaget. De vapenfrias resande styrs i hög grad av regelsystem, prisutveckling m.m., som är svårt att påverka för vapenfristyrelsen.
Vapenfristyrelsen har för budgetåret 1991/92 arbetat med att ta fram rele- vanta resultatmått för sina verksamhetsområden, vilket kommer att inne- bära förbättradc möjligheter att bedöma måluppfyllelsen.
Vapenfristyrelsens yrkanden
Vapenfristyrelsen har i sin anslagsframställning föreslagit en anslagstilldel- ning om 152 129 000 kr. för att grundutbilda minst 1 400 vapenfria under ca 440 000 tjänstgöringsdagar samt genomföra repetitionsutbildning under 15 000 tjänstgöringsdagar.
Vidare har vapenfristyrelsen föreslagit att den lägsta grundutbildningsti- den för vapenfria förkortas till 220 dagar. Anslagsbehovet blir då mindre och det totala antalet tjänstgöringsdagar för grundutbildning beräknas till ca 416 000.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
Regeringens överväganden Prop, 1991/92:102 Anslag Kapitel 2
H 5. Vapenfristyrelsen
1990/91 Utgift 154 701 017 1991/92 Anslag 151 005 000 1992/93 Förslag 13 101 000
' Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel
Anslaget omfattar vapenfristyrelsens förvaltningskostnader och föreslås fortsättningsvis bli ett ramanslag.
Anslaget har beräknats från följande utgångspunkter. Anslaget har pris- och löneomräknats. Det förenklade prövningsförfaran- det för vapenfri tjänst medförde minskade kostnader för utredningsorgani- sationen. Anslaget har reducerats med hänsyn till detta.
H 6. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga 1992/93 Förslag 141 733 000
Anslaget omfattar förmåns— och utbildningskostnader till vapenfria tjänste- pliktiga, varför anslaget föreslås bli ett förslagsanslag. Anslaget har beräknats från följande utgångspunkter.
— Anslaget har prisomräknats. — Med beaktande av den föreslagna höjningen av förmånerna för de vapen- fria tjänstepliktiga (jfr. avsnitt 4.2.2.). — Ett övertagande av administration av vapenfria tillhörande kategorin sjuk- och hälsovårdspersonal från socialstyrelsen. — Den kortaste grundutbildningstiden sänks från 270 dagar till 220 dagar enligt förslag i prop. 1991/92:10] om värnpliktsutbildning.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 653 417 000 kr.
2. bemyndigar regeringen att medge att ersättning utgår för pro- duktion av ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram på 175 662 000 kr.,
3. bemyndigar regeringen att medge att ersättning utgår för an- skaffning av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram på 511 865 000 kr.,
4. till Skyddsmrn m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslags- anslag på 487 560 000 kr.
5. till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för bud- getåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 6 000 kr.
6. till Frivilliga fönsvarsorganisationer inom den civila delen av total- försvaret m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 77 790 000 kr., 207
7. till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag Prop. 1991/92:102 på 13 101 000 kr. Kapitel 2
8. till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 141 733 000 kr.
4.4 Funktionen Psykologiskt försvar
Resurser Funktionen omfattar följande anslag. I 1. Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag 9 740 000 kr.
I 1. Styrelsen för psykologiskt försvar
1990/91 Utgift 9 193 209 1991/92 Anslag 9 340 000' 1992/93 Förslag 9 740 000
1 Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel.
Anslaget omfattar kostnader för styrelsens för psykologiskt försvar uppdrag att bedriva verksamheter inom beredskapsplanläggning och utbildning, forskning samt information om säkerhetspolitik och totalförsvar. Kostna- derna innefattar även intern administration.
Styrelsen för psykologka försvar
Under budgetåret 1992/93 avser myndigheten bl.a. att intensifiera den ut- bildning av myndighetens krigsorganisation som påbörjades under budget- året 1988/89 samt att utöka informationen om säkerhetspolitik och totalför- svar.
I anslagsframställningen för budgetåret 1992/93 begär myndigheten 10 266 000 kr. vilket innebär en utökning av innevarande års anslag med 886 000 kr. för bestridande av kostnader för viss informationsberedskap.
Regeringen
Anslaget föreslås fortsättningsvis bli ett ramanslag. Regeringens beräk- ningar av det totala medelsbehovet (exkl. mervärdesskatt) framgår av rege- ringens förslag. Förslaget är pris- och löneomräknat.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 9 740 000 kr.
4.5 Funktionen Försörjning med industrivaror
Resurser Funktionen omfattar följande anslag: J 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror, ramanslag 78 464 000 kr. J 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder, reservationsanslag 11 040 000 kr. J 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader, förslagsanslag 171 600 000 kr. J 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskaps- garantier m.m., förslagsanslag
J 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror
1990/91 Utgift 202 089 470 1991/92 Anvisat 74 260 0001 1992/93 Förslag 78 464 000 ' Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel.
Anslaget omfattar drift- och förvaltningskostnader för bcrcdskapslagring, exkl. inlagringskostnader och centrala myndighetskostnader.
Överstyrelsen för civil beredskap
Överstyrelsens förslag grundas på nivå 1 enligt regeringens anvisningar. Sammanlagt yrkar överstyrelsen 76 963 000 kr.
Regeringen
Anslagskonstruktionen ändras genom att vissa uppgifter överförs från ansla- get J 2. Försörjning med industrivaror. Anslaget föreslås fortsättningsvis bli ett ramanslag. Regeringen föreslår ett anslag (exkl. mervärdesskatt) på 78 464 000 kr. Förslaget är pris- och löneomräknat.
J 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder
1990/91 Utgift 31 485 671 Reservation 345 050 310 1991/92 Anslag 52 730 0001 ' 1992/93 Förslag 11 040 000 ' Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel.
Anslaget omfattar samtliga industriella åtgärder och samtliga investeringar i varor inkl. inlagringskostnader.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
Kostnader och medelsbehov ] OOO-tal kr. Prop. 1991/92.102 Uppdrag m.m. 1991/92 För 1992/93 beräknar Kapitel 2 Anslag Regeringen
Industriella åtgärder 50 000
" 127 290
Övrigt 52 730
Summa kostnader 102 730 127 290
Intäkter från utförsäljning av beredskapslager och buffertlager 50 000 Därav från reservationer 116 250 Medelsbehov 52 730 ll 040
' Exkl. mervärdesskatt
ÖverstyreLten för civil beredskap
Det myndighetsförslag som presenteras grundar sig på nivå 1 enligt anslags- framställningen.
Överstyrelscn hemställer om bemyndigande att ingå avtal om beredskaps- lån med betalningsutfall under senare budgetår inom en ram av högst 100 miljoner kr.
Regeringen
Anslagskonstruktionen ändras genom att vissa uppgifter Hyttas till anslaget J 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror. Rege- ringen föreslår en höjning av anslaget J 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder med 5 000 000 kr. Regeringen föreslår ett anslag (exkl. mervärdesskatt) på 11 040 000 kr.
Riksdagen har för innevarande budgetår beviljat en bemyndiganderam för beredskapslån på 200 miljoner kr. Regeringen föreslår att bemyndigan- deramen för budgetåret 1992/93 utgör 100 miljoner kr.
J 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader
1991/92 Anslag 184 500 000 1992/93 Förslag 171 600 000
Anslaget omfattar kapitalkostnader för beredskapslagringen.
Överstyrelsen för civil beredskap
Överstyrelsen har yrkat 171 600 000 kr.
Regeringen
För budgetåret 1992/93 beräknar regeringen kapitalkostnaderna till 1-71 600 000 kr.
J 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av stat- Prop. 1991/921102 liga beredskapsgarantier m.m. Kapitel 2 1990/91 Utgift — 1991/92 Anslag 1 000 1992/93 Förslag 1 000
Från anslaget betalas utgifter för infriande av statlig beredskapsgaranti enligt förordningen (1982:517) om beredskapslån och beredskapsgaranti samt stat- lig garanti enligt brev den 15 december 1972.
Överstyrelsen för civil beredskap
Överstyrelsen hemställer att beredskapsgarantier får lämnas inom en enga- gemangsram om 10 miljoner kr.
Regeringen
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1990/91:102, bil. 6, FöU 8, rskr. 285) har för beredskapsgarantier beviljats en engagemangsram om 10 miljoner kr. att gälla för budgetåret 1991/92.
För beredskapsgarantier bör beräknas en engagemangsram på 10 miljoner kr. Anslaget bör tas upp med ett formellt belopp av 1 000 kr. Även förluster på sådana garantier som har lämnats t.o.m. budgetåret 1990/91 gällande den tidigare ramen om 73 miljoner kr. bör belasta anslaget.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industriva- ror för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 78 464 000 kr.,
2. bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr. godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
3. till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 11 040 000 kr.,
4. till Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för bud- getåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 171 600 000 kr.,
5 . till Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1992/93 anvi- sar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
4.6 Ekonomisk planeringsram för totalförsvarets civila del
För budgetåret 1992/93 har regeringen i enlighet med vad som framgår ne- dan beräknat den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del till 2 079,8 miljoner kr. i genomförandeprisläge 1992/93.
Prop. 1991/92:102 miljoner kr. Kapitel 2
Ekonomisk ram
(genomförandeprisläge 1991/92) 1 993,4 Tillkommer/avgår: — Mervärdesskatteutgiftcr — 13,3 — Överföring av anslaget [ 4. ldcntitetsbrickor
till sjunde huvudtiteln - 2,5 — Livsmedelsverket — 33,4 — Sjöfartsverket + 1,2 Summa 1 945,4 —Omräkning till genomförandeprisläge 1992/93 +161,5 —Justcring av lönekostnadspålägget +7,0 —Andel av försvarets civilförvaltnings anslag +0,7 — Besparingskrav — 1,8
—Överföring av anslag I 2. Anläggningar för räddningsskolorna m.m. till sjunde huvudtiteln —33,0
Summa ekonomisk planeringsram 1992/93 2 079,8
Anslagsfrågor för totalförsvarets civila del avseende budgetåret 1992/93 un- der samtliga berörda huvudtitlar anmäls idag. Regeringen redovisar här en sammanställning av dessa anslag. För budgetåret 1992/93 beräknas ett totalt medelsbehov på ca 3 120,1 miljoner kr. för totalförsvarets civila del. I det totala medelsbehovet ingår förutom den ekonomiska planeringsramen även kapitalkostnader och övriga kostnader. Kapitalkostnader för beredskapslag- ring beräknas till ca 697,8 miljoner kr. Övriga kostnader beräknas till 342,5 miljoner kr. Av det totala medelsbehovet för totalförsvarets civila del beräk- nas 1 833,2 miljoner kr. under försvarsdepartementets huvudtitel.
Anslag budgetåret 1992/93 (1 OOO-tal kr.)
Departement Anslagsrubrik
Littera
JU B2
UDEl Fö Gl
GZ
G3 64 H] HZ l-l3 H4
HS ”6
I] ]]
J2 J3
J4
El E11
E16 D5 151 F1 o4
Fi El E4 o4
Jo H4 ns
A 131
N in
HS Hö
Polisverksamheten rörande
brott mot rikets säkerhet m.m. Kommerskollegium (del) Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m.
Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader, m.m. Civilbefälhavarna: Utbildnings och övningsverksamhet Befolkningsskydd och räddningstjänst Skyddsrum. m.m. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m. m. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. Vapenfristyrelsen Vapenfristyrelsen, vapenfria tjänstepliktiga Styrelsen för psykologiskt försvar Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror Överstyrelsen för civil beredskap: lndustriella åtgärder Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. Riksförsäkringsverket (del) Socialstyrelsen (del) Statens hakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälso- och sjukvård i krig Driftkostnader för beredskapslagring m.
m. Vägverket: Försvarsuppgifter Banverket: Försvarsuppgifter Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster: Beredskap för civil sjöfart Luftfartsverket: Beredskap för civil luftfart
Kollektivtrafik m.m.: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret Tullverket: Förvaltningskostnader (del) Försäkringsinspektionen (del) Statens krigsförsäkringsnämnd m.m. Inköp av livsmedel m.m. för bcrcdskapslagring Kostnader för bcrcdskapslagring av livsmedel m.m. Arbetsmarknadsverket (del) Statens invandrarvcrk Närings— och teknikutvecklingsverket (del) Drift av beredskapslager Beredskapslagring och industriella åtgärder
Budgeterat Kapital-
inom ramen
60 743 91 500
24 666 l 1 800
653 417 487 560
77 790
13 101 141 733
9 740 78 464
11040
4 238
96 786 71 818 41 452 39 281
1 240 62 849
4 776
IQ 0 L. 08
1 800
1 1 076
kostnader
171600
233 250
292 992
Övriga
kostnader
400
140
8 275 4 938
55
175 175
62 703
4() ()()0 900 1 1 100
73 896
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
Totalt
60 743 91 500
24 666 1 1 800
653 417 487 560 6
77 790
13101 141733
9 740 78 464
1] 040 171 600 1
4 238 8 275 4 938 96 786 71 818 41 452 39 281 1 240 62 849 4 776 55
175 175
83 959 233 250 41 800 900 l 1 100
366 888 l 1 076
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2 Departement Anslagsrubrik Budgeterat Kapital- Övriga Totalt Littera inom ramenkostnadcr kostnader H 7 Särskilda kostnader för lagring av olja, 1 l motorbensin m. m. II 8 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft 61 665 61 665 C D 1 Länsstyrelserna m.m. (del) 135 000 135 000 F 3 Statens pris- och konkurrensverk (del) 500 500 M E ?. Lantmäteriet: Försvarsberedskap 4 200 4 200
2 079 791 697 842 342 465 3 120 098
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
1. fastställer att anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1992/93 förs upp med sammanlagt 2 079 791 000 kr.,
2. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1992/93 justera läm- nande bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt netto- prisindex efter juli 1991,
3. bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget H 2. Skydds- rum,m.m. för budgetåret 1992/93 på grund av underutnyttjande av anslagsbeloppet för budgetåret 1991/92,
4. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93 medge överskridande av anslagen inom den ekonomiska ramen för totalför-
svarets civila del samt av lämnade bemyndiganden om det behövs av beredskapsskäl.
Hänvisningar till US2
5 Övrig verksamhet Prop. 1991/92:102
Ka itel 2 5.1 Försvarets civilförvaltning p
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning För budgetåret 1992/93 skall verksamheten inriktas på följande. Förutom den del som avser ersättning för kroppsskador skall den verksamhet som försvarets civilförvaltning bedriver enligt sin instruk- tion intäktsfinansieras. Civilförvaltningen skall på uppdrag och med full kostnadstäckning biträda myndigheter främst inom men även utanför försvarsdepartementets verksamhetsområde. Resurser K 1. Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag 1 000 kr. K 15. Försvarets civilförvaltning: Täckning av vissa
kostnader, anslag 2 000 000 kr.
Bakgrund till förslagen
l/erks'amheten 1990/91 med resultatbedömning
Försvarets civilförvaltning har genomfört sina uppgifteri enlighet med regle- ringsbrevet.
Vissa fördröjningar avseende utveckling och drift av förrnånssystem inne- bar ett underskridande av anslagsposten ledning och förbandsverksamhet. En större utgift än beräknat för skadeersättningar ledde till ett överskri- dande av anslagsposten vissa ersättningar m.m. Totalt överskred försvarets civilförvaltning sitt anslag budgetåret 1990/91 med 211 000 kr.
Det har inneburit vissa svårigheter att bedöma resultatet av verksamheten eftersom varje pregram finansieras genom såväl intäkter som anslag. Den anslags- respektive intäktsfinansieradc verksamheten hålls inte helt isär i re- dovisningen. Riksrevisionsverket har bl.a. i revisionsrapporten Intäktsfinan- sierad verksamhet inom försvarsdepartementets område (Fg 199123) pekat på de problem som kan uppstå vid myndigheter som är blandfinansicrade.
Försvarets civilförvaltning redovisar vissa produktivitetsmått såsom kost- nad/ärende och kostnad/utbetalning, vilket bidrar till att en resultatbedöm- ning kan göras. Rcsultatmått bör dock i framtiden anges för alla verksam- hetsområdcn, för att måluppfyllelsen skall kunna bedömas på ett bättre sätt.
Försvarets anti/förvaltnings yrkanden
Försvarets civilförvaltning har i sin anslagsframställning föreslagit att myn- dighetens verksamhet skall intäktsfinansieras fr.o.m. budgetåret 1992/93. För budgetåret 1992/93 anger civilförvaltningen dock ett behov om 2 miljo- ner kr. för reglering av trafikskador under 1992/93 hänförliga till tidigare budgetår. 215
Vidare föreslår civilförvaltningen att ett nytt anslag inom den militära ut- Prop. 1991/92:102 giftsramen inrättas avseende Ersättning för kroppsskador. Kapitel 2
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning 1992/93
Eftersom verksamheten är av affärsmässig karaktär och i huvudsak är efter- frågestyrd bedömer regeringen att intäktsfinansiering är lämplig. Härige- nom kan verksamheten dimensioneras efter behov och efterfrågan. Dess- utom är det angeläget att prissätta de tjänster som utförs av försvarets civil- förvaltning för att skapa ett ökat kostnadsmcdvetande.
Vidare är de problem som uppstår vid redovisning och resultatbedömning av blandfinansierad verksamhet starka skäl för en renodling av finansierings- formen.
Förslaget innebär att Försvarets civilförvaltning kommer att intäktsfinan- siera sin verksamhet.
Kostnader för trafikskadcrcglering som hänför sig till tidigare budgetår bör inte i första hand tas ut genom avgifter budgetåret 1992/93. Därför be- räknas medel för dctta under särskilt anslag.
Huvuddelen av civilförvaltningens nuvarande anslag hänför sig till ersätt- ning för kroppsskador. Denna del bör lämpligen även fortsättningsvis an- slagsfinansieras. För att undvika fortsatt blandfinansiering bildas ett separat anslag för dessa medel (se anslaget F 9).
Resterande del av anslaget har i förslaget fördelats och tillförts anslagen för de myndigheter inom försvarsdepartementets verksamhetsområde som utnyttjat civilförvaltningens tjänster.
Anslag
K 1. Försvarets civilförvaltning
1990/91 Utgift 134 943 184 1991/92 Anslag 117 933 000' 1992/93 Förslag 1 000
1 Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel.
Anslaget har beräknats från följande utgångspunkter. Verksamheten över- går helt till intäktsfinansiering fr.o.m. 1992/93.
Den av försvarets civilförvaltning beräknade omsättningen uppgår till 97 000 000 kr. under budgetåret 1992/93.
K 15. Försvarets civilförvaltning: Täckning av vissa kostnader
1992/93 Förslag 2 000 000
Medel har beräknats för skadereglering avseende trafikskador hänförliga till tidigare budgetår.
%rksamhetens inriktning Vissa reduceringar görs inom humanvetenskaplig forskning och forsk- ning avseende skydd mot A-stridsmedel. Frigjorda medel används en- ligt försvarets forskningsanstalts förslag.
Vissa uppgifter övertas från det nedlagda försvarets rationalise-
ringsinstitut.
Resurser
K 2. Gemensam försvarsforskning, ramanslag 487 761 000 kr. K 3. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet, förslagsanslag: 1 000 kr.
Bakgrund till förslagen
1991 års försvarsforskningsutredning överlämnade i november 1991 delbe- tänkandet Forskning och utveckling för totalförsvaret — Kartläggning och probleminventering (SOU 1991:91). Regeringen har därefter utfärdat till- läggsdirektiv. Utredningen skall slutredovisa uppdraget den 15 juni 1992. Några mera omfattande förändringar av verksamheten bör därför inte göras förrän regeringen har kunnat ta ställning till utredningens förslag.
Uppgifter
Programmet Gemensam försvarsforskning omfattar tillämpad forskning och viss grundforskning för totalförsvarsändamål främst inom de naturveten- skapliga, tekniskt-vetenskapliga, medicinska och betecndevetenskapliga forskningsgrenarna.
Försvarets forskningsanstalt har programansvar för programmet samt pro- duktionsansvaret för huvuddelen av den forskning som bedrivs inom pro- grammet. Fortifikationsförvaltningen har produktionsansvaret för projekt- området fortifikatoriskt skydd och försvarets materielverk har motsvarande ansvar för projektornrådet skepps-, flyg- och robotteknik.
Forskningsanstaltcn utför också intäktsfinansieradc forsknings-, utred- nings- och utvecklingsuppgifter på uppdrag av myndigheterna inom totalför- svaret, myndigheter utanför totalförsvaret, forskningsråd och företag. Denna verksamhet skall vara ekonomiskt sjävbärande.
Forskningsanstalten utför också forsknings- och utredningsuppgifter rö- rande rustningsbegränsningar för utrikesdepartementet.
Vbrlcsanzhetcn 1990/91 och 1991/92 med resultatbedömning
Försvarets forskningsanstalt redovisar inom Gemensam försvarsforskning tio forskningsprojekt där verksamheten har lett till värdefulla framsteg eller intressanta resultat. Som exempel kan nämnas motmassekanon, hydroakus- 217
tiskt informationssystem och laserradar med störfunktion. Fortsatt arbete Prop. 1991/92:102 med dessa projekt bör enligt forskningsanstaltcn bedrivas som utvecklings- Kapitel 2 arbete finansierat av försvarsmakten. Detta har anmälts till överbefälhava- ren.
Anslaget har överskridits med 1,047 miljoner kr. Detta beror bl.a. på det garantibelopp på 5,463 miljoner kr. som forskningsanstaltcn betalat till QZ Universitets Data AB.
Verksamheten har i övrigt i stort sett genomförts enligt plan. Verksamheten för budgetåret 1991/92 har lagts fast i en verksamhetsplan. Som en grund för denna plan har legat dialoger med överbefälhavaren, för- svarsgrenscheferna och överstyrelsen för civil beredskap. Som ett resultat av dessa dialoger har vissa reduceringar gjorts inom humanvetenskaplig forsk- ning och forskning avseende skydd mot A-stridsmedel. Enligt forskningsan- staltens bedömning ligger dessa reduceringar inom ramen för de av rege- ringen givna uppdragen.
För den intäktsfinansieradc delen av verksamheten har totalförsvaret i lik- het med tidigare år utgjort den största uppdragsgivaren. De största insat- serna har skett inom områdena vapen och skydd samt informationsteknik. Även verksamheten inom huvudprojekten har förstärkts med s.k. sekundär- uppdragsmedel. Omslutningen på anslaget var 85,585 miljoner kr.
Antalet anställda, omräknat till personår, var under- budgetåret 1990/91 1053.
Prognosen för budgetåret 1991/92 tyder på att de uppställda målen kan nas.
Försvarets forskningsanstalts yrkande
Försvarets forskningsanstalt äskar för budgetåret 1992/93 473,815 miljoner kr. (prisläge februari 1991) för Gemensam försvarsforskning vilket enligt rc— geringens direktiv motsvarar en prolongerad ekonomisk nivå. De ovan redo- visade omawägningarna bör enligt forskningsanstaltcn fortsätta under bud- getåret 1992/93 och kan därefter komma att gälla flera projektområden. Fri- gjorda resurser bör enligt forskningsanstaltcn användas inom områden där tekniken innebär helt nya former av hot och möjligheter, områden där det är möjligt att bygga upp forskning som kan vara viktig i internationellt sam- arbete samt områden där det finns särskild anledning att inom landet bedriva cgcn försvarsforskning.
När det gäller den intäktsfinansieradc verksamheten gör forskningsanstal- ten en försiktig prognos för utvecklingen och räknar med att intäkterna skall uppgå till 84,6 miljoner kr. Detta är en viss minskning jämfört med budget- året 1991/92. Detta beror främst på den allmänna ekonomiska utvecklingen och den förväntade minskade köpkraften hos kunderna.
Regeringens överväganden Varksamhetcns inriktning 1992/93
Verksamheten bör inriktas i huvudsak enligt forskningsanstaltcns förslag. Ställningstagande till de rcduktioner som forskningsanstaltcn föreslår bl.a. 218
inom områdena humanvetenskaplig forskning och skydd mot A-stridsmedel
för tiden därefter bör anstå till regeringen har kunnat bereda de förslag som Kapitel 2 1991 års försvarsforskningsutrcdning kommer att lämna senast den 15 juni 1992. Försvarets forskningsanstalts beräkningar godtas i huvudsak. Regeringen har dock beräknat pris- och löneomräkningen något lägre än forskningsan- staltcn. Dessutom har anslaget räknats upp till bedömt genomförandepris- läge 1992/93. Övertagandet av viss personal från det nedlagda försvarets ra- tionaliseringsinstitut medför att kostnaderna ökar med 6 miljoner kr. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att medge att beställningar av mate- riel för forskningsändamål får läggas ut inom en kostnadsram om 11 miljoner kr. När det gäller den intäktsfinansieradc delen av verksamheten godtar rege- ringen forskningsanstaltens bedömning av verksamhetens omfattning och förslag till inriktning. Anslag K 2. Gemensam försvarsforskning 1990/91 Utgift 477 477 115 kr. 1991/92 Anslag 443 090 000 kr.] 1992/93 Förslag 487 761 000 kr.2 ' Prisläge februari 1990, exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförande prisläge 1992/93 Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.) Uppdrag m.m. 1990/91 1991/92 1992/93 Planerat Utfall Planerat FörsvaretsRegeringen forsknings- anstalt Gemensam försvarsforskning: Forskning vid försvarets forskningsanstalt 382 815 451 878 420000 449 195 462 641 Forskning vid 6 540 9 146 8 250 8 720 8 975 fortifikationsförvaltningen Forskning vid försvarets materielverk 13 825 16 453 14 850 15 900 16 145 Kostnader 403 180 477 477 443 100 473 815 487 761 Tillkommer/avgår Medgiven prisreglering + 73 250 — — — — Ej disponibla medel — — 10 — — Medelsbehov 476 430 477 477 443 090 473 815 487 761
[ Exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel.
Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett ramanslag.
K 3. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet
1990/91 Utgift 1 000 kr. 1991/92 Anslag 1 000 kr. 1992/93 Förslag 1 000 kr.
Kostnader och medelsbehov (] OOO-tal kr.)
Uppdrag m.m. 1991/92 För 1992/93 Planerat Försvarets Regeringen forsknings- anstalt
Försvarets forskningsanstalt: Kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete 87 801 84 601 84 601 Avgår: Intäkter av uppdragsverksamhet 87 800 84 6001 84 600 Medelsbehov 1 1 1
' Exkl. mervärdesskatt.
Kustbevakningen är sedan den 1juli 1988 en civil myndighet med upp- gift att svara för sjöövervakning och sjöräddningstjänst enligt sär— skilda bestämmelser.
För övrig information om myndighetens verksamhet hänvisas till förordningen (1988:256) mcd instruktion för kustbevakningen. Resurser K 4. Kustbevakningen, ramanslag 295 698 000 kr. K 5. Anskaffning av materiel till kustbevakningen, reservationsanslag 51 800 000 kr. Bemyndiganden för materielbeställningar m.m. 105 000 000 kr.
Regeringens överväganden
Kustbevakningens verksamhet kommer inom ramen för tilldelade resurser att i enlighet med myndighetens långsiktiga planering inriktas på en succes- sivt ökad närvaro till sjöss i sjöövervakningen, förbättrad beredskap för räddningstjänst och en minst bibehållen nivå beträffande övrig serviceverk- samhet.
Under innevarande budgetår kommer kustbevakningen att i linje med denna inriktning påbörja genomförandet av ny lokal organisation. Detta ar- bete beräknas pågå under hela budgetåret 1992/93 och vara avslutat vid ut- gången av år 1993.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
Anslag Prop. 1991/92:102
K 4. Kustbevakningen Kapitel 2 1990/91 Utgifter 288 899 081 1991/92 Anslag 272 990 0001 1992/93 Förslag 295 698 0002 ' Prisläge februari 1990, exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel. 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93. Kustbevakningens yrkande Kustbevakningen har hemställt att den föreslagna inriktningen av verksam- heten godkänns samt att 285 140 000 kr. (prisläge februari 1991) anvisas un- der anslaget. Regeringen Regeringen förordar i allt väsentligt den inriktning av kustbevakningens verksamhet som anges i myndighetens programplan. Det är angeläget att den nya lokala organisationen snarast genomförs så att ett effektivare utnytt- jande av personal och materiel kan uppnås. Anslaget föreslås i fortsättningen vara ett ramanslag. Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.) Uppdrag m. m. l990/9l 1991/92 1992/93 Planerat Utfall Planerat Kustbevak- Regeringen . ningen Kustbevakningen: Ledning, drift 242 560 288 899 272 990 285 140 295 698 000 Medelsbehov 242 560 288 899 272 990 285 140 295 698 0001
[ Exkl. mervärdesskatt
K 5. Anskaffning av materiel för kustbevakningen 1990/91 Utgift 76 878 240 1991/92 Anslag 46 875 000] 1992/93 Förslag 51 800 0002 [ Prisläge februari 1990, exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel. 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Verksamheten under anslaget omfattar bl.a. utveckling, anskaffning och vid- makthållande av bl.a. fartyg, båtar, elektronisk utrustning och annan mate- riel för sjöövervakning och sjöräddningstjänst.
Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan an- skaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av anslagstilldelningen.
Kustbevakningens yrkande
Anslaget bör föras upp med 130 miljoner kr. (prisläge februari 1991) och ett bemyndigande om 211,1 miljoner kr. inhämtas.
Regeringen
Regeringens beräkning av det totala bemyndigande- och medelsbehovet un-
dcr anslaget framgår av sammanställningen över bemyndiganden och an- slagsmedel. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett reservationsanslag.
Bemyndiganden och anslagsmedel (1 OOO-tal kr.)
Uppdrag m. m. 1991/92 Planerat Bemynd.
Anskaffning av materiel m.m. 140000 Kostnader 140 000
Prisreglering + 29 800 Justering p.g.a.
— betalningsförskjut-
ningar —
—cj disponibla medel —
Medelsbehov —
Bemyndigandebehov 169 800
Anslagsm.
48 000 48 000
-1 125 46 875
1 Exkl. mcrvärdesskatt och ej disponibla medel.
Kapitel 2 1992/93 Kustbevakningen Regeringen Bemynd. Anslagsm. Bemynd. Anslagsm. 171 300 110 500 81 000 51 800 171300 110 500 81000 51800 + 39 800 — +24 000 —
— + 19 500 — —
— 130 0001— 51 800 211 100 — 105 000 —
Bemyndigandeskuldcn under anslaget var den 30 juni 1991 26 724 378 kr. För budgetåret 1991/92 har riksdagen lämnat ett bemyndigande om 169,8 miljoner kr och anvisat ett anslag om 46 875 000 kr.
Den beräknade bemyndigandeskulden under anslaget den 30 juni 1992 blir därmed (26 724 378 + 169 800 000 — 46 875 000) 149 649 378 kr. Med utnyttjande av de belopp som har tagits upp i sammanställningen blir bemyn- digandeskulden den 30juni 1993 (149 649 378 + 105 000 000 — 51 800 000) 202 849 378 kr. Detta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den bc- räknade fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåren 1991/92 och 1992/93. Den beräknade bemyndigandeskulden den 30juni 1993 blir därmed ca 180 miljoner kr.
Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.
Verksamhetens inriktning Flygtekniska försöksanstalten skall inriktas på att stödja dels utveck- ling och genomförande av försvarets materielplaner dels den svenska flygindustrins förmåga att utveckla och tillverka flygplan- och robot— system.
Medverkan i utprovningen av system JAS 39 och utvecklingen av det civila flygplan SAAB 2000 är prioriterade uppgifter. Resurser K 6. Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag: 9 969 000 kr. K 7. Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad uppdragsverk- samhet, förslagsanslag: 1 000 kr.
Bakgrund till förslagen Uppgifi'er
Flygtekniska försöksanstalten har till uppgift att främja utvecklingen av flyg- tekniken inom landet. Förutom den s.k. uppdragsforskningen bedriver för- söksanstalten egen, främst kunskapsuppbyggande, forskning av allmän flyg- teknisk karaktär.
Antalet anställda, omräknat till personår, var under budgetåret 1990/91 228.
Verksamheten 1990/91 med resultatbedömning
Försöksanstaltens traditionella verksamhetsområden är aerodynamik och hållfasthet (struktur och materialteknik). Dessa har under åren komplette- rats med flygsystemteknik och akustik. Verksamhet riktad mot JAS 39 har fortsatt. Forsknings- och försöksverksamhet riktad mot flygplanet Saab 2000 pågår inom flera forskningsområden. Skadetålighetsanlyser av flygplan 37 Viggen har fortsatt med inriktning mot en eventuell gångtidsförlängning. Den beräkningsmässiga delen av aerodynamiken samt optimeringen av flyg- ' planstrukturer och komposittillämpningar inom hållfasthetsområdet har uppnått viktiga delresultat. Försöksanstaltcn medverkar i fyra projekt inom det europeiska programmet EG-Aeronautics i dess första fas. Medverkan i ESA's rymdflygprojekt Hermes har varit betydande. Sverige har under år 1991 blivit fullvärdig medlem i den europeiska flygforskningsorganisationen GARTEUR.
Den intäktsfinansierade uppdragsverksamheten vid försöksanstalten har, efter att under två år visat underskott, för budgetåret givit ett överskott om ca. 3 miljoner kr. I betänkandet Forskning och teknik för flyget. Granskning av verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten, som överlämnades till regeringen i maj år 1991 anser utredningen det motiverat att stödja indu- 223
strins teknologiförsörjning genom statligt stöd till flygteknisk forskning vid Prop. 1991/921102 ett särskilt institut. Inom den militära sektorn finns dessutom ett tungt motiv Kapitel 2 för en fristående flygteknisk försöksanstalt som sammanhänger med behovet av oberoende teknisk kompetens. Att den institutionella formen består hindrar dock inte att ett antal åtgärder bör genomföras för att anpassa kost- naderna till intäkterna och utveckla kompetens och former för styrning och genomförande av verksamheten vid anstalten så att de svarar mot framtida behov.
Utredningen anser vidare att finansieringsformcn och styrsystemet för an- staltens verksamhet bör ses över för att, när nu försöksanstalten i större ut- sträckning bör inriktas mot civila kunder och internationellt samarbete, skapa enhetligare regler för finansiering av olika typer av verksamheter, ge bättre förutsättningar för styrning av verksamheten och skapa villkor vid för- söksanstalten, som liknar andra forskningsproducenters.
Den nya principen borde innebära att anstalten ges ett större statligt an- slag än idag för att täcka baskostnader för riktad grundforskning, för att ge möjligheter till egenfinansiering av deltagande i internationellt samarbete och för att ge visst oberoende så att anstalten bättre kan uppträda som ifråga- sättande nydanare. Den industriellt orienterade och tillämpade forskningen och teknologiutvecklingen borde finansieras av ett nyskapat kollektivt forsk- ningsprogram vars inriktning och finansiering framförhandlas mellan flyg- teknikens olika intressenter. För styrning och utvärdering av det kollektiva programmets forskning och teknikutveckling borde ett särskilt fristående programorgan inrättas.
Försöksanstaltens nya finansieringssituation borde enligt utredningen kunna uppnås dels genom en omfördelning av de medel, som finns inom de i dag tillgängliga finansieringskällorna, främst från den militära sidan och dels genom en ökning av långsiktiga kollektiva satsningar från industrin och sta- ten.
Utredningen har remissbehandlats. Utredningen utgör också underlag till den av regeringen tillsatta Försvars- forskningsutredningen som skall slutredovisa sitt uppdrag den 15 juni 1992.
Verksamheten I 991/92
Fortsatt verksamhet med inriktning mot JAS 39 och Saab 2000 prioriteras. En ny etapp av skadetålighetsanalys av flygplan 37 planeras. Under budget- året kommer fortsatt marknadsföring att ske internationellt av den nya vind- tunneln T1500 som togs i bruk under år 1990. Flygtekniskt forskningssamar- bete inom den andra fasen av EG-Aeronautic påbörjas under budgetåret lik- som deltagande i flera samrbetsprojekt inom GARTEUR. Forskningssam- arbete inom det hypersoniska fartområdet kommer att genomföras inom ra- men för det svensk-tyska samarbetet kring Sånger-projektet.
Flygtekniska försöksanstaltens yrkande
Flygtekniska försöksanstalten har i sin anslagsframställning lagt fram två al- ternativa förslag till finanSiering enligt nedanstående tabell: 224
Prop. 1991/922102
Uppdrag m.m. Anvisat Altern. Altern. _ 1991/92 A B Kapitel 2
Allmän ledning och förbands verksamhet 2 190 2 265 2 265 Tillämpad forskning 7 281 — 7 600 Ej disponibla medel 69 — —
Kunskapsuppbyggande forskning — 30 000 — Bidrag till utrustning — 15 000 15 000
ADB- och kommunikationssystem, komp. — 260 60
Anslag K 6 9 540 47 525 25 125
Intäktsfinansierad verksamhet Kostnader 126 485 80 425 102 825 intäkter 128 235 87 475 109 875 Overskott 1 751 7 051 7 051 Anslag K 7 1 l 1
Alternativ A innebär i försöksanstaltens förslag att den kunskapsuppbyg- gande forskningen, som idag huvudsakligen finansieras genom uppdrag från statliga myndigheter såsom NUTEK, skall omfördelas på statsbudgeten. Al- ternativ B är i huvudsak anslaget 1991/92 pris- och löneomräknat samt bidrag till utrustning och kompensation för ADB- och kommunikationsutrust- ningar.
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning
Verksamheten bör i awaktan på vad forskningsutredningen kommer fram till i huvudsak inriktas enligt flygtekniska försöksanstaltens förslag enligt al- ternativ B, innebärande bl.a. att förändringsarbetet fullföljes. Anslaget fö- reslås fortsättningsvis vara ett ramanslag.
A nslag
K 6. Flygtekniska försöksanstalten
1990/91 Utgift 10 960 000 1991/92 Anslag 9 471 0001 1992/93 Förslag 9 969 000
1 Exkl mervärdesskatt och ej disponibla medel
Kostnader och medelsbehov (] OOO-tal kr.) Kapitel 2 Uppdrag m.m. 1990/91 1991/92 1992/93 Planerat Utfall Planerat Flygtekniska Regeringen försöks- anstalten Allmän ledning och I 990 1 990 2 190 2 265 2 369 förbandsverksamhet Tillämpad forskning 7 970 7 970 7 350 7 600 7 600 Bidrag till utrustning 1 000 1 000 0 15 000 — Bidrag till ADB— och kommunikationsutrustning — — — 260 — Ej disponibla medel — - —69 — — Medelsbehov 10 960 10 960 9 471[ 25 125 9 969
1 Exkl mervärdesskatt och ej disponibla medel
l awaktan på försvarsforskningsutredningens förslag och regeringens ställ- ningstagande till dessa har anslaget beräknats utifrån anslaget 1991/92 pris- och löneomräknat.
K 7. Flygtekniska försöksanstalten: lntäktsfinansierad uppdragsverksamhet
1990/91 Utfall 1 000 kr. 1991/92 Anslag 1 000 kr. 1992/93 Förslag 1 000 kr.
Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Uppdrag m.m. 1991/92 1992/93 Planerat Flygtekniska Regeringen försöksanstalten
Flygtekniska försöksanstalten: Utvecklingsarbetc (uppdragsvcrksamhet)
Kostnader 126 485 102 825 102 825 Avgår: Intäkter av uppdragsverksamheten 128 235 109 875 109 875 Överskott 1 751 7 051 7 051 Medelsbehov l 1 1
lx.) lx.) ON
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning För budgetåret 1992/93 bör verksamheten liksom tidigare i huvudsak inriktas mot uppgiften att framställa publikationer och läromedel främst åt myndigheter inom försvarsdepartementets verksamhetsom- råde. Resurser K 8. Försvarets mcdicccnter, förslagsanslag
Bakgrund till förslagen Verksamheten 1990/9] med resultatbedömning
Verksamheten 1990/91 har uppfyllt de ekonomiska krav som regeringen ställt på den. Full kostnadstäckning har tillämpats.
Verksamhetens omslutning har under året uppgått till 84,8 miljoner kr., vilket innebär en ökning med 8,8 miljoner kr. jämfört med föregående år. Antalet anställda, omräknat i personår, har ökat från 91 till 94 personår.
Försvarets mediecenters yrkanden
Försvarets mediecenter har i sin anslagsframställning föreslagit att verksam- hetens inriktning i huvudsak Skall vara oförändrad.
Regeringens överväganden
Försvarets mediecenters verksamhet bör, inom ramen för dess instruktions- mässiga verksamhetsområde, styras av kundernas efterfrågan.
Anslag
K 8. Försvarets mediecenter
1990/91 Utgift 1 000 1991/92 Anslag ] 000 1992/93 Förslag 1 000
Försvarets mediecenter är helt intäktsfinansierat, varför anslaget är ett ] OOO-kronorsanslag. Den av försvarets mediecenter planerade omsättningen 1992/93 uppgår till 90 000 000 kr.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
Verksamhetens inriktning Försvarets förvaltningshögskola får i mån av behov och tillgång på re- surser förutom de instruktionsenliga uppgifterna även genomföra ut- bildning för övriga delar av statsförvaltningen, landstingen samt kom- munerna. Sådan utbildning skall dock bedrivas med full kostnadstäck- ning. Resurser K 9. Försvarets förvaltningshögskola, förslagsanslag 16 533 000 kr.
Bakgrund till förslagen Verksamheten 1990/91 med resultatbedömning
Försvarets förvaltningshögskola har genomfört planerad verksamhet med gott resultat. Förvaltningshögskolan har tagit fram vissa resultatmått som bi- drar till att bedöma verksamheten. Bl.a. har den faktiska kostnaden för varje utbildningspass minskat sedan budgetåret 1986/87. Utvärdering av de olika kurserna har visat att utbildningsmålen uppnåtts.
Försvarets förvaltningshögskolas yrkanden
Försvarets förvaltningshögskola har i sin anslagsframställning föreslagit att myndigheten skall öka den intäktsfinansieradc delen av verksamheten. För- ändringen innebär i korthet enligt skolan att endast grunddimensionering och långsiktig utveckling finansieras via primäruppdrag (anslag), medan alla kostnader som är direkt hänförbara till utbildningen finansieras via olika se- kundäruppdrag och uppdrag direkt från lokala och regionala myndigheter. Förslaget medför att skolans anslag kan minskas med ca 5,7 miljoner kr. Sko- lan anger vidare att det är nödvändigt att förstärka skolans utvecklingsavdel- ning till en ökad kostnad av 1,59 miljoner kr.(prisläge februari 1991). För- valtningshögskolan hemställer att medel anvisas för verksamheten med 14,93 miljoner kr. (prisläge februari 1991).
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning 1992/93
Eftersom verksamheten i huvudsak är efterfrågestyrd anser regeringen att en ökad affärsmässighet och därmed ökad grad av intäktsfinansiering är lämplig. Överbefälhavaren har tillstyrkt förslaget i denna del. En inriktning bör enligt regeringen vara att hela verksamheten bedrivs med full kostnads- täckning så snart som möjligt.
Skolan bör på sätt skolan föreslagit få öka den intäktsfinansieradc delen av sin verksamhet. 228
Anslag, Prop. 1991/92:102
K 9. Försvarets förvaltningshögskola Kapitel 2 1990/91 Utgift 20 320 078 1991/92 Anslag 18 977 5001 1992/93 Förslag 16 533 0002 ' Prisläge februari 1990, exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Anslaget har beräknats från i huvudsak följande utgångspunkter. Ökad intäktsfinansiering av verksamheten. Viss förstärkning av skolans utvecklingsresurser.
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning För budgetåret 1992/93 bör verksamheten liksom tidigare i huvudsak inriktas på kurser för personal i ledande befattningar inom totalför- svaret. En orienterande kurs genomförs med internationellt delta- gande. Resurser
K 10. Försvarshögskolan, ramanslag 8 095 000 kr.
Bakgrund till förslagen
Verksamheten 1990/91 med resultatbedömning
Kursernas innehåll har vad gäller inriktning varit oförändrat jämfört med tidigare. Kursvärderingar, kursdeltagande m.m. visar att målen för verksam- heten 1990/91 i stort sett har uppnåtts.
Försvarshögskolans yrkanden
Försvarshögskolan har begärt ett anslag om 7 711 000 kr. (prisläge februari 1991). Försvarshögskolan föreslår att förutom kurser för personal i ledande be- fattningar inom totalförsvaret skall under 1992/93 anordnas en orienterande kurs med internationellt deltagande. '
Regeringens överväganden
Ft.")rsvarshögskolan skall under 1992/93 i huvudsak genomföra sådana kurser som ryms inom huvuduppgiften. Det är också lämpligt att genomföra en kurs med internationellt deltagande, vilket kan vara ett led i ett sådant informa- tionsutbyte som bl.a. eftersträvas inom ESK-processens ram.
Anslag K 10. Försvarshögskolan
1990/91 Utgift 7 431 295 1991/92 Anslag 7 049 000( 1992/93 Förslag 8 095 0002 ' Prisläge februari 1990, exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Anslaget har beräknats med utgångspunkt i att verksamheten är oförändrad till sin omfattning. Medel avseende kostnader för fastighetsdrift (MAL-pro- jektet) och viss service har överförts till anslaget.
Anslaget föreslås fortsättningsvis bli ett ramanslag.
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning Verksamheten under budgetåret 1992/93 skall särskilt inriktas mot att säkerställa en god arkivvård i samband med den förestående omstruk- tureringen inom försvaret.
Resurser m.m. K 11. Krigsarkivet, ramanslag 11 664 000 kr.
Bakgrund till förslagen Uppgifter
Krigsarkivet har inom försvarsdepartementets verksamhetsområde produk- tionsansvar för depåtjänsten och forskarservicen i Stockholm och för arkiv- servicen till myndigheterna. Krigsarkivet är arkivmyndighet enligt arkivlä- gen (1990z782).
Verksamheten budgetåret 1990/91 med resultatbedömning
Den redovisade verksamheten under budgetåret 1990/91 visar att denna i stort sett genomförts på ett godtagbart sätt. Verksamheten har karaktärise— rats av en kraftig ökning av leveranser på grund av omstruktureringar inom försvaret.
Antalet anställda inom krigsarkivet omräknat till personår, uppgick bud- getåret 1990/91 till 28, därutöver 2 externt intäktsfinansieradc.
Krigsarkivets yrkande
Krigsarkivet anser att verksamheten måste tillföras resurser för att även i fortsättningen kunna genomföra de uppgifter krigsarkivet ålagts. Krigsarki- vet hemställer härför att 12 336 000 kr anvisas (prisläge februari 1991).
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
Regeringens överväganden Prop. ]991/92;102 Vizr/csamhetens inriktning 1992/93 Kapitel 2 För budgetåret 1992/93 bör inriktningen för krigsarkivet vara att: Säkerställa att en god depåtjänst och forskarservice i Stockholm genom- förs inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Krigsarkivet skall särskilt uppmärksamma en väl fungerande myndighets- service inom försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Anslag K 11. Krigsarkivet
1990/91 Utgift 11 089 409 kr 1991/92 Anslag 9 461 000 kr] 1992/93 Förslag 11 664 000 kr2 1 Prisläge februari 1990, exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Inriktningen av verksamheten under budgetåret har angivits ovan. Inrikt- ningen överensstämmer i sina väsentliga delar med de som krigsarkivet har föreslagit i sin anslagsframställning. Regeringen beräknar medelsbehovet till 11 664 000 kr. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett ramanslag.
5.9 Statens försvarshistoriska museer
Regeringens förslag
Verksamhetens inrildning Statens försvarshistoriska museer skall verka för att kunskap om och förståelse för det svenska försvarets verksamhet sprids.
Verksamheten skall särskilt inriktas mot att säkerställa en historisk förståelse för svenskt försvar. Resurser m.m. K 12. Statens försvarshistoriska museer, ramanslag 24 787 000 kr
Bakgrund till förslagen Uppgifter
Statens försvarshistoriska museer skall samla och bevara föremål av bety- delse för kunskapen om det svenska försvarets verksamhet och utveckling samt bearbeta anförtrodda samlingar. Statens försvarshistoriska museer skall vidare verka för att information sprids om försvaret i äldre tider och om dess roll i samhällsutvecklingen, främja studier och forskning i ämnen som tillhör försvarsmuseernas verksamhetsområde. Statens försvarshistoriska museer skall också stödja museer och samlingar av militär eller kulturhisto- risk art inom försvaret och samlingar av militär art utanför försvaret. 231
Verksamheten budgetåret 1990/91 med resultatbedömning
I huvudsak har verksamheten genomförts enligt regleringbrevct.
Antalet anställda inom statens försvarshistoriska museer omräknat till personår, uppgick budgetåret 1990/91 till 69,5 personår varav 20,5 lönebi- dragsanställda.
Statens försvarshistoriska museers yrkande
Statens försvarshistoriska museer anser att verksamheten bör förstärkas och därmed tillföras ytterligare resurser. Myndigheten hemställer härför att
30 634 000 kr anvisas (prisläge februari 1991).
Regeringens överväganden
Verksamhetens inriktning 1992/93
För budgetåret 1992/93 bör inriktningen för statens försvarshistoriska mu-
seer vara att: Säkerställa att kunskapen om och förståelsen för det svenska försvarets
verksamhet och utveckling vidmakthålls. Bedriva en väl fungerande museiverksamhet inom de verksamhetsgrenar som statens försvarshistoriska museer idag genomför. Genom studier och forskning i ämnen som tillhör försvarsmuseernas verk- samhetsområde öka informationsspridningen om försvaret i äldre tider och om dess roll i samhällsutvecklingen. Särskilt stödja museer och samlingar av militär eller kulturhistorisk art inom försvaret.
Anslag
K 12. Statens försvarshistoriska museer
1990/91 Utgift 22 784 190 kr 1991/92 Anslag 21 596 000 kr1 1992/93 Förslag 24 787 000 kr2
1 Prisläge februari 1990, exkl. mervärdesskatt och ej disponibla medel 2 Bedömt genomförandeprisläge 1992/93
Inriktningen av verksamheten under budgetåret har angivits ovan. Inrikt- ningen överensstämmer i sina väsentliga delar med den som statens försvars- historiska museer förslagit i sin anslagsframställan. Regeringen beräknar medelsbehovet till 24 787 000 kr. Anslaget föreslås fortsättningsvis vara ett
ramanslag.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
ix) ix)
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning
— Att utveckla och skapa förutsättningar för efterforskningsverk- samheten mot bakgrund av förändringar i omvärlden. Att försvarets personalnämnd möter de behov av åtgärder som uppstår i samband med föreslagna strukturförändringar inom för- svarsmakten.
Resurser K 13. Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område, för- slagsanslag 20 389 000 kr.
Bakgrund till förslagen
Verksamheten 1990/91 med resultatbedömning
Efterforskningsdelegationens verksamhet bygger på ett från staten interna- tionellt åtagande gällande efterforskningsverksamheten. Nuvarande rutiner för efterforskningsverksamheten är inte tillräckligt utvecklade för att målen för verksamheten skall kunna uppnås på ett effektivt sätt.
Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd har genomfört verksamheten enligt målen och har visat godtagbar effektivitet i ärendehandläggningen.
Försvarets personalnämnd har genomfört verksamheten i enlighet med uppställda mål. Resultatmått för verksamheten behöver dock utvecklas för att effektiviteten i verksamheten skall kunna bedömas på ett tillfredsstäl- lande sätt.
M vndigh etern as yrkanden
Totalförsvarets chefsnämnd, har i sin anslagsframställning redovisat behov av ytterligare medel, i huvudsak beroende på ökade hyreskostnader.
Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet häv- dar att en allvarligt menad satsning på efterforskningsverksamhet kräver re- surstillskott. Därigenom möjliggörs bl.a. en planerad utveckling av datorstö- det.
Svenska röda korset hemställer om medel utifrån det avtal som reglerar deras understöd till efterforskningsverksamheten.
Delegationen för icke-militärt motstånd förordar ett ekonomiskt tillskott för att möjliggöra inrättande av ett permanent sekretariat. Vidare redovisas behov av medel för fördyradc resekostnader.
Centralförbundet folk och försvar begär ett utökat bidrag mot bakgrund av ett ackumulerat underskott samt en oviss lokalkostnadsutveckling.
Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd föreslår ett oförändrat anslag för kom- mande budgetår. 233
Försvarets personalnämnd begär ökade anslag mot bakgrund av väntade strukturförändringar inom försvarsmakten.
Övriga nämnder redovisar ett budgetförslag med sedvanlig uppräkning i förhållande till kostnadsutvecklingen. Totalt begär nämnderna 21 605 000 kr. (prisläge februari 1991).
Regeringens överväganden
Anslag
K 13. Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område
1990/91 Utgif t 1991/92 Anslag 1992/93 Förslag
10 901 713 12177 000 20 389 000
+ 8 901211 + 8 994 000
Anslaget har beräknats från följande utgångspunkter.
— Upprustning av registerhanteringen för förberedelser för efterforsk-
ningsbyråns verksamhet.
— Försvarets personalnämnds uppgifter i samband med strukturföränd— ringar inom försvarsmakten.
Kostnader och medelsbehov (1000-tal kr.)
Myndighet
”l'otalförsvarets
tjänstepliktsnämnd Försvarets personalnämnd Ovriga nämnder Totalförsvarets chefsnämnd Delegationen för efterforsknings- byråns verksamhet Svenska röda korset Delegationen för icke- militärt motstånd Civil övningsledning Centralförbundet Folk och försvar Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum
20 389
1990/91
Utfall
4 280
2 530 570
560 100 1 855
400 300
2 970
4120 17 685
1991/92 1992/93 Planerat Nämnderna Regeringen 4 966 4 920 ' 5 233 3 448 4 815 4 217 580 612 617 660 670 709 102 240 170 2 288 2 618 2 578 500 1 400 555 300 3 000 3 060 3 089 3 330 3 250 5 088 0 0 21 021 21 605
Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
5.11. Utredning av allvarliga olyckor Prop. 1991/92:102 Kapitel 2
Förslag Ett nytt anslag för statens haverikomissions fasta kostnader för utred- ning av andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor skapas. Resurser K 14. Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag 910 000 kr.
Statens haverikommission
Statens haverikommission (SHK) inrättades den 1 juli 1978 med uppgift att utreda allvarliga civila och militära olyckor. Fr.o.m. den 1 juli 1990 utökades haverikommissionens uppgifter. Kommissionen fick då ansvaret att från sä- kerhetssynpunkt undersöka alla slags allvarliga olyckor och tillbud till olyckor, oavsett om olyckan inträffat till sjöss, i luften eller någon annan- stans. Haverikommissionen skall vidare följa den nationella och internatio- nella utvecklingcn på de områden som omfattas av kommissionens verksam- het samt samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras haveriföre- byggande verksamhet. För varje utredning utses en kommission med minst två ledamöter. Till kommissionen knyts de experter som erfordras för utred- ningen.
Haverikommissionens kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. Luftfartsverket, sjö- fartsverket, banverket och chefen för flygvapnet betalar de fasta kostna- derna med undantag för de fasta kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor som skall täckas med medel från försvarsdepartementets fjärde huvudtitel.
De rörliga kostnaderna skall bäras av de berörda. Haverikommissionen har inte föreslagit någon driftstat men redovisar sina kostnader för föregående år vilka uppgått till 7,6 miljoner kr.
Regeringens överväganden
Regeringens beräkning av de fasta kostnaderna för andra olyckor än luft- fartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor uppgår till 910 000 kr.
5.12. Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum Prop. 1991/92:102 Regeringens överväganden Kapltel 2
I sin bidragsframställning för perioden 1992/93 — 1994/95 har Stiftelsen Gäl- löfsta kurscentrum anmält att inriktningen för perioden är en successiv över- gång till intäktsfinansiering av verksamheten och på sikt en ombildning till bolag. Stiftelsen redovisar även behov av medel för upprustning av anlägg- ningen.
Verksamheten vid stiftelsen Gällöfsta kurscentrum får för närvarande ett statligt bidrag. 1 övrigt finansieras verksamheten genom intäkter.
Regeringen förutsätter att stiftelsen fr.o.m. budgetåret 1993/94 har full kostnadstäckning för verksamheten. I syfte att aweckla den statliga bidrags- givningen får stiftelsen ett engångsbelopp på 16 miljoner kr. för investeringar och drift.
Den statliga bidragsgivningen upphör fr.o.m. budgetåret 1993/94.
Anslag
K 16. Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum
1990/91 Utgift 4 120 000 1991/92 Bidrag 5 088 000 1992/93 Förslag 16 000 000
Anslaget har beräknats från följande utgångspunkter:
— Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum tillförs ett engångsbelopp på 16 miljoner kr. för investeringar och drift.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
2. till Försvarets civilförvaltning: Täckning av vissa kostnader anvi- sar ett anslag på 2 000 000 kr.
3. till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 487 761 000 kr.
4. till Försvarets farskn ingsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverk- samhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
5.bemyndigar regeringen att under budgetåret 1992/93 medge att materiel för forskningsändamål under anslaget Gemensam försvars- forskning får beställas för högst 11 000 000 kr.
6. till Kustbevakningen för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag om 295 698 000 kr.
7. till Anskaffning av materiel för kustbevakningen för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 51 800 000 kr.
8. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram av 236 105 000 000 kr.
9. till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1992/93 anvisar Prop. 1991/92:102 ett ramanslag på 9 969 000 kr. Kapitel 2
10. till Flygtekniska försöksanstalten. Intäktsfinansierad uppdrags— dverksamhet för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
11. till Försvarets mediecenter för budgetåret 1992/93 anvisar ett för— slagsanslag på 1 000 kr.
12. till Försvaretsförvaltningshögskola för budgetåret 1992/93 anvi- sar ett förslagsanslag på 16 533 000 kr.
13. till Försvarshögskolan för budgetåret 1992/93 anvisar ett raman- slag på 8 095 000 kr.
14. till Krigsarkivet för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 11 664 000 kr.
15. till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1992/93 an- visar ett ramanslag på 24 787 000 kr.
16. till Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 20 389 000 kr.
17. till Utredning av allvarliga olyckor anvisar ett förslagsanslag på 910 000 kr.
18. till Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum för budgetåret 1992/93 anvi- sar ett reservationsanslag på 16 000 000 kr.
5.13. FN—styrkor, m.m.
Regeringens förslag
Verksamhetens inriktning Verksamheten skall bedrivas så att förband ur försvarsmakten, som enligt särskilda beslut ställs till Förenta Nationernas (FN) eller annan ansvarig organisations förfogande för tjänstgöring utomlands i freds- bevarande operationer, säkert och uthålligt kan lösa de uppgifter som tilldelas dem. Förband som tjänstgör utomlands skall verka i enlighet med de instruktioner FN, eller annan ansvarig organisation, utfärdat för respektive operation. Sverige skall uppfylla sina åtaganden enligt det s.k. Wiendokumentet från 1990 inom den Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK). Resurser m.m. L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor, m.m. förslagsanslag 49 915 000 kr. L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands förslagsanslag 247 713 000 kr. L 3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea förslagsanslag 5 054 000 kr.
Bakgrund till förslagen
Insatserna utomlands sker med stöd av rcgeringsformens tionde kapitel, 5 9. Grunderna för verksamheten anges i Lag om beredskapsstyrka för FN- tjänst, SFS 1974:614. Närmare bestämmelser framgår av Förordning om be- redskapsstyrkan för FN-tjänst, SFS 1984:309.
Medel för en svensk militär styrka i FN-tjänst anvisades första gången på tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1956/57. Sammanlagt har för den svenska verksamheten utomlands t.o.m. budgetåret 1991/92 anvisats cirka 3,1 miljarder kr. (löpande priser).
Del av ifrågavarande kostnader avses bli ersatt av FN. lntill den 15 sep- tember 1991 har från FN återbetalats 1 017 418 622 kr. Vid den tidpunkten uppgick Sveriges återstående fordran hos FN enligt dittills framlagda krav till 304 094 342 kr. Ersättningar från FN tillgodogörs statsbudgetens inkomst- ' titel Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor.
Sedan budgetåret 1953/54 har riksdagen anvisat medel för en svensk dele- gation vid Neutral Nations Supervisory Commission (NNSC) i Korea. Denna organisation är en del av 1953 års vapenstilleståndsavtal mellan de stridande parterna i Koreakriget. Övriga deltagande länder är Schweiz, Tjeckoslovakien och Polen. Sammanlagt har för den svenska verksamheten i Korea t.o.m. budgetåret 1991/92 anvisats cirka 73 miljoner kr. (löpande pri- ser).
Chefen för armén är programmyndighet för de tre anslag inom vilka verk- samheten budgeteras.
Verksamheten budgetåren 1990/91 och 1991/92 samt resultatbedömning Prop. 1991/92102 Kostnader i Sverige för FN-styrkor, m.m (tidigare L 3. Beredskapsstyrka Kapitel 2 för FN-tjänst)
Arméstabens FN-avdelning har rekryterat personal för FN-tjänst. Utbild- ningen av dem som rekryterats har huvudsakligen skett vid försvarets FN- skola i Almnäs, Södertälje.
Två kontingenter om sammanlagt ca 1300 man har under 1990/91 utbildats för tjänstgöring i södra Libanon. Huvuddelen av kontingenterna utgörs av personal vid underhållsbataljonen. Ungefär 50 man har utbildats för tjänst- göring vid den svenska kontingenten på Cypern. 80 man har utbildats för att ingå i FN:s observatörsstyrkor. Ungefär 140 kvinnor har givits förberedande militär utbildning för att senare kunna delta i den allmänna FN-utbild- ningen. Två beredskapskompanier för FN-tjänst om vardera 120 man har re- kryterats och utbildats. Fem man har utbildats för att ingå i Sveriges delega- tion vid NNSC i Korea.
Förutom den planerade verksamheten har rekrytering och utbildning ge- nomförts för de 525 personer som ingick i det fältsjukhus som under våren 1991 tjänstgjorde i Saudiarabien. Denna insats tog betydande delar av de administrativa och personella resurserna i anspråk. .
Budgetåret 1991/92 inleddes med rekrytering och utbildning av de 15 ob- servatörer och 10 civila polismän som under sommaren avreste till Angola för deltagande i en nyupprättad FN-operation där. Under september 1991 genomfördes Nordic UN Seminar i Danmark. Till följd av hemtagningen av huvuddelen av sjukhuskompaniet i Libanon under hösten 1991 har den för- beredande utbildningen för kvinnor reducerats. Anslagets utveckling är knuten till FN-styrkornas verksamhet utomlands. Förändringar inom dessa styrkors numerär påverkar den utbildnings- och förberedelseverksamhet som bedrivs i Sverige.
Den planerade verksamheten har genomförts. Till följd av händelserna i Gulfen har vissa delar av materielanskaffningen inom anslaget tidsmässigt förskjutits. Utbildningsresultaten har generellt varit goda. Vissa svårigheter att rekrytera till specialistbcfattningar har konstaterats.
FN-styrkors verksamhet utomlands
Den planerade verksamheten har genomförts under 1990/91. Till följd av den akuta krisen i området kring Gulfcn under perioden efter den 2 augusti 1990 har dock vissa förändringar skett i sammansättningen av de fredsbeva- rande operationerna.
Svcrige har under 1990/91 och 1991/92 deltagit i följande militära FN-ope- rationer:
UN TSO (United Nations Truce Supervision Organization) i Mellersta Ös- tern mcd 35 observatörer (varav en är placerad som militär rådgivare i Office of the Secretary General in Afghanistan and Pakistan, OSGAP). .
UNI/MOG (United Nations Iran—Iraq Military Observer Group) med in- ledningsvis 15 observatörer. Insatsen reducerades successivt och awecklades helt i februari 1991. 239
UNMOGIP (United Nations Military Observer Group in India and Paki- Prop. 1991/921102 stan) i Kashmir med sju observatörer och en sjukvårdare. Kapitel 2
UNIKOM (United Nations Iraq-Kuwait Observation Mission) med sju observatörer från och med april 1991. Under april och maj 1991 var ca 100 man ur den svenska kontingenten i UNIFIL överförda till UNIKOM för att bidra till uppbyggnaden av denna operation. Under perioden maj-november 1991 deltog Sverige med en 30 man stark förrådsenhet i UNIKOM.
UNFICYP (United Nations Peace-keeping Force in Qprus) med 18 civil- pöliser, tre militärpoliser, fyra militära befattningshavare i styrkans högkvar- ter samt en administrativ officer.
UNIFIL (United Nations Interim Force in Lebanon) med en kontingent bestående av fem kompanier i en underhållsbataljon, en militärpolisgrupp och befattningshavare i styrkans högkvarter, sammanlagt ca 650 man. Sveri— ges ansvar för sjukhuskompanict i UNIFIL upphörde den 31 oktober 1991. Kontingenten reducerades därmed med inledningsvis ca 80 personer. Hem- tagningen av detta kompani, som Sverige haft ansvar för sedan 1980, beror på de sedan länge betydande problemen att rekrytera läkare. De fyra övriga kompanierna i UNI FIL påverkas inte av beslutet.
ONUCA (United Nations Military Observer Group in Central America) med inledningsvis 21 observatörer vilket under 1990/91 reducerades till 10 man. I januari 1992 awecklades operationen.
Under den sista veckan av budgetåret 1990/91 beslöt regeringen att Sve- rige skulle delta i United Nations Angolan Verification Mission II (UNA- VEM II) i Angola med högst 15 observatörer och 10 civila polismän.
Sverige deltog i den FN-stödda koalitionen för Kuwaits befrielse med ett 525 man starkt fältsjukhus under februari — april 1991.
Sverige deltog under perioden januari — oktober 1991 med en styrka ur specialenhcten för katastrofhjälp (ingående i beredskapsstyrkan för FN- tjänst) i Liberia. Insatsen kraftsamladcs till ledning och drift av ett fältsjuk- hus som Norge ställt till förfogande. Som mest omfattade insatsen 37 perso— ner jämte 155 lokalt anställda. Kostnaden, ca 15,3 miljoner kr., belastar an- slag under statsbudgetens tredje huvudtitel.
Anslaget har överskridits med ca 20 miljoner kr. 1990/91. Överskridandet hänför sig huvudsakligen till löneutvecklingen.
Kostnaderna för deltagandet i ONUCA och UNAVEM II belastar anslag under tredje huvudtiteln. Kostnaderna för fältsjukhuset i Saudiarabien be- lastar inte anslaget.
Sveriges delegation vid NNSC i Korea (tidigare L 5. Overvakningskontingenten i Korea)
Spänningen mellan Nord- och Sydkorea har under 1991/92 avtagit och sam- tal har inletts på hög nivå mellan parterna. I december 1991 slöts ett avtal mellan Nord- och Sydkorea som ger förutsättningar för avspänning och fort- satt fredlig utveckling av förbindelserna. Den svenska delegationen reducerades under hösten 1991 från sju till sex officerare. Verksamheten anpassas efterhand till de ändrade relationerna mellan Nord- och Sydkorea. 240
Regeringens överväganden Prop. 1991/92:102 Anslag Kapitel 2
L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m.
1990/91 Utgift 39 204 898] 1991/92 Anslag 41 922 500"2 1992/93 Förslag 49 915 000
| L 3. Beredskapsstyrka för FN-tjänst 2 exklusive moms och ej disponibla medel
Verksamheten under anslaget består av rekrytering, organisation och utbild- ning av personal till beredskapsstyrkan för för FN-tjänst.
Chefen för arméns yrkande
Chefen för armén anger att omfattningen av verksamheten inom anslaget beror på FN-styrkornas verksamhet utomlands. Om inte engagemanget utomlands förändras föreslås en i huvudsak oförändrad inrikting och omfatt- ning av anslaget.
Enligt riksdagens beslut (prop. 1989/9029 sid. 28—30, FöU 3, rskr. 87) skall ett FN-centrum upprättas från och med ljuli 1992 på Svea Livgardcs område i Kungsängen. Förberedelser för detta pågår. Medel för eventuella ombygg- nader och flyttning budgeteras inom anslaget B 3. Armeförband: Anskaff- ning av anläggningar.
Regeringen
Inriktningen av verksamheten har angivits ovan. Regeringen föreslår att medel för följande verksamhet överförs från ansla- get B 1. Armeförband: Ledning och förbandsverksamhet:
— portokostnader — utökade hyreskostnadcr vid försvarets FN-skola — ökad intäktsfinansiering för försvarets civilförvaltning
Regeringen föreslår vidare att de medel som för närvarande budgeteras på anslaget E 1. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet för den militäre rådgivaren vid FN-delegationen i New York överförs till ansla- get L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m.
Inom ramen för den europeiska säkerhetskonferensen åligger det Sverige att bl.a. mottaga och utföra inspektioner, observationer och utvärderingsbe- sök. Mcdel för detta har t.o.m. 1991/92 budgeterats på anslag'inom tredje huvudtiteln. För 1992/93 beräknas 2 480 000 kr. för denna verksamhet. Mcd- len bör budgeteras inom anslaget L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor, m.m.
Regeringens beräkning av medelsbehovet framgår av följande samman- ställning.
Medelsbehov ([ OOO-tal kr.) PI'Op. 1991/92.102 Uppdrag m.m. 1990/91 1991/92 För 1992/93 beräknar Kapitel 2 Planerat Utfall Planerat Chefen Regeringen för armén Medelsbehov 38 876 39 205 41 922 46 897 49 915 000
L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands
1990/91 Utgift 265 216 074 1991/92 Anslag 267 610 000' 1992/93 Förslag 247 713 000 * Exklusive mervärdesskatt och ej disponibla medel
Verksamheten under anslaget utgörs av löner, traktamenten, utrustning och underhåll av den personal ur beredskapsstyrkan för FN-tjänst som enligt sär- skilda beslut tjänstgör utomlands. ] anslaget ingår även kostnader för utbild- ning av den personal som omedelbart efter utbildningen vid försvarets FN- skola avreser från Sverige till tjänstgöringsområdet. I december 1991 tjänst- gjorde 660 svenskar utomlands i FN:s fredsbevarande styrkor.
Chefen för arméns yrkande
Chefen för armén avser att bedriva verksamheten med hittillsvarande inrikt- ning. Genom en rationalisering av utbildnings- och rotationssystemen för kontingenten i Libanon reduceras kostnaden under anslaget med ca 8 miljo- ner kr. Till följd av avvecklingen av sjukhuskompanict i Libanon under hös- ten 1991 reduceras kostnaden för verksamheten med drygt 30 miljoner kr.
Regeringen
Inriktningen av verksamheten har angivits ovan. Regeringen godtar i huvud- sak vad chefen för armen har anfört om verksamheten under budgetåret 1992/93. Under anslaget anvisas 75 000 kr. för försvarets sjukvårdsstyrelse för anskaffning av sjukvårdsmatcriel och uttagning av medicinalpcrsonal.
Regeringens beräkning av medelsbehovet framgår av följande samman- ställning.
Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Uppdrag m. m. 1990/91 1991/92 För 1992/93 beräknar Planerat Utfall Planerat Chefen Regeringen
för armén Medelsbehov 244 540 265 216 267 610 238 098 247 713
L 3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea Prop. 1991/922102 1990/91 Utgift 4 862 1981 KaP'tel 2 1991/92 Anslag 5 290 000'-2 1992/93 Förslag 5 054 000
' L 5. Övervakningskontingenten i Korea 2 Exkl mervärdesskatt
Verksamheten under anslaget består huvudsakligen av löner, traktamenten och resor för personalen i Sveriges delegation vid NNSC i Korea.
Chefen för arméns yrkande
Chefen för armén bedömer att verksamheten fortsätter i tidigare omfatt- ning. Till följd av att kontingenten under 1991/92 minskades med en man har medelsbehovet reducerats.
Regeringen
Regeringen kan för närvarande inte bedöma konsekvenserna av den utveck- ling som skett i relationen mellan Nord- och Sydkorea. NNSCs och den svenska delgationens fortsatta verksamhet kan följaktligen inte heller bedö- mas säkert. Medel för verksamheten bör emellertid anvisas för budgetåret 1992/93.
Regeringens beräkning av medelsbehovet framgår av följande samman- ställning.
Kostnader och medelsbehov (1 OOO-tal kr.)
Uppdrag m. m. 1990/91 1991/92 För 1992/93 beräknar Planerat Utfall Planerat Chefen Regeringen
för armén Medelsbehov 4 964 4 862 5 290 4 973 5 054
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Kostnader i Sverige för FN—slyrkar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 49 915 000 kr.
2. till FN-styrkors verksamhet utomlands för budgetåret 1992/93 an- visar ett förslagsanslag på 247 713 000 kr.
3. till Sveriges delegation vid NNSC i Korea för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 5 054 000 kr.
4. anvisar anslagen under fjärde huvudtitelns Littera L vid sidan av den militära utgiftsramen.
Kapitel 3.
]ustitiedepartementets
verksamhetsområde
1. Funktionen Domstolsväsende m.m. Prop. 1991/92:102 Kapitel 3
Funktionen Domstolsväsende m.m. omfattar domstolar och andra myndig- heter inom domstolsvcrkets verksamhetsområde samt statens va-nämnd. Domstolsverket är funktionsansvarig myndighet.
Regeringar avser a.slslalla faljande mal for funktionen.
Domstolsväsendet m.m. skall under kriser och i krig kunna fortsätta sin verksamhet även om förbindelserna mellan de lokala myndigheterna och domstolsvcrket bryts. Beredskap att reducera eller utöka verksamheten el- ler förlägga den på annan plats, beroende på utvecklingen, skall finnas.
Inriktningen skall vara att funktionen under programplaneperioden skall uppnå uppställda mål.
2. Funktionen Kriminalvård
Kriminalvårdsstyrelsen är funktionsansvarig myndighet.
Regeringen avser fastställa följande mål för funktionen.
Kriminalvården skall under kriser och i krig kunna svara för straffverkställig- heten för dem som döms till fängelsestraff. För sådana situationer viktiga verksamheter skall prioriteras. Kriminalvården skall bedrivas i förminskad omfattning och koncentreras till ett mindre antal kriminalvårdsanstalter. Kriminalvårdsstyrelsen utövar direkt ledning över de anstalter som blir kvar. Huvudmannaskapet för samordnade häktcn övergår till polisväsendet.
Inriktningen skall vara att funktionen under programplaneperioden skall uppnå uppställda mål.
3. Funktionen Ordning och säkerhet m.m.
Funktionen Ordning och säkerhet omfattar verksamhet som syftar till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Rikspolisstyrelsen är funktions- ansvarig myndighet.
Till polisorganisationen hör statens kriminaltekniska laboratorium, som också utgör en del av funktionen ordning och säkerhet.
Till funktionen ordning och säkerhet hör vidare statens invandrarverk i frågor som rör utlänningskontroll, åklagarväscndet och de bcvakningsföre- tag som är K—företag.
Regeringar: avser fastställa följande mål för funktionen.
Polisväsendet skall också under kriser och i krig upprätthålla allmän ordning och säkerhet i samhället, förebygga brott samt lämna allmänheten skydd och hjälp. 247
Vid angrepp som inleds med kort militär förvarning eller vid strategiskt Prop. 1991/92:102 överfall skall polisväsendet i samverkan med försvarsmakten skydda och un- Kapitel 3 derstödja försvarsmaktens mobilisering samt förhindra eller försvåra sabota- geverksamhet. Säkerhetspolisens verksamhet skall kunna utökas kraftigt. Polisen skall vidare medverka i samordnad gränsövervakning och flykting- mottagning. Beredskapspolisorganisationen skall kunna inkallas tidigt.
Den allmänna polisvcrksamheten bedrivs i fred på tre nivåer, centralt av rikspolisstyrelsen, regionalt av länsstyrelserna (länspolismästare/länspolis- chef) och lokalt av polismyndigheterna. Säkerhetspolisens verksamhet leds av rikspolisstyrelsen och utövas på såväl central nivå som på regional nivå.
Uppgifterna under kriser och i krig överensstämmer i stort med fredsupp- gifterna, nämligen
— allmän polisverksamhct — säkerhetspolisens verksamhet — samordnad gränsövervakning — medverkan i flyktingmottagning — utrymning.
Därutöver tillkommer åtgärder mot sabotageverksamhet i samband med bl.a. strategiskt överfall/angrepp med kort militär förvarning.
I en sådan situation skall polisen delta i det militära förvaret i första hand innan försvarsmakten hunnit genomföra sin mobilisering. Polisväsendet ut- gör därvid en betydande resurs på grund av dess spridning och höga bcrcd- skap.
För att kunna lösa sina försvarsuppgifter har polisen tilldelats försvarsut- rustning. Polismän genomgår försvarsutbildning med cirka tre dagar vart fjärde år.
Samverkan skall äga rum på alla ledningsnivåer bl.a. med den militära sä- kerhetstjänsten på resp. nivå. Samverkansbehov finns också i förhållande till funktionerna Befolkningsskydd och räddningstjänst samt Flyktingverksam- het. Beträffande kriminalvårdcn gäller samverkansbehovet den samordning av häktesverksamheten som äger rum mellan polisväsendet och kriminalvår- den i krigsorganisationen.
Polisverksamheten på lokal nivå fullgörs av polismyndigheterna. Dessa kan förstärkas med beredskapspolisen. Med stöd av civilförsvarslagen (1960z74) kan bcredskapspolismän inkallas till tjänstgöring då civilförsvars- beredskap råder. Under vissa förutsättningar kan bcredskapspolismän också annars tas i anspråk under en begränsad tid om det är nödvändigt med hän- syn till försvarsberedskapen.
Ansvaret för beredskapspolisen ligger på de lokala polismyndigheterna. Rikspolisstyrelsen har samordnande uppgifter. Vid varje polismyndighet finns det en eller flera chefer — beredskapspolisledare — som svarar för admi- nistration och utbildning av beredskapspolismännen.
Ärendet till riksdagen Prop. 1991/92:102 Regeringen föreslår att riksdagen Kapitel 3
godkänner inriktningen av funktionerna inom verksamhetsområ- det.
Kapitel 4.
Utrikesdepartementets
verksamhetsområde
1. Oförutsedda fredsbevarande insatser PrOP- 1991/923102
Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 Kaplte] 4
Förslag 40 000 000
I kapitel 1 avsnitt 6.2 redovisar regeringen hur fredsbevarande operationer blivit ett allt effektivare instrument för främst Förenta Nationerna att dämpa konflikter och bereda marken för förhandlingar mellan parterna i en kon- flikt. Sådana operationer kan inledas när en konflikt är militärt, diplomatiskt och politiskt mogen för insatsen. Tidpunkten för detta kan inte förutses.
Som också framgår av nämnda avsnitt i kapitel 1 är Sverige en uppskattad och ofta anlitad truppbidragare i fredsbevarande operationer. Vår alliansfria utrikespolitik har givit oss särskilda möjligheter att genom praktiska insatser bidra till internationell konfliktlösning och fredligt samarbete.
Regeringen föreslår att riksdagen anslår 40 miljoner kr. såsom finansiell beredskap för att kunna möta kostnader som uppkommer om Sverige beslu- tar delta med militär personal i framtida fredsbevarande operationer eller i redan existerande operationer där Sverige inte tidigare deltagit. Medlen bör stå till regeringens disposition och redovisas under ett nytt anslag (littera B).
2. Funktionen Utrikeshandel
Funktionen omfattar de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla den import och export som behövs under kriser och i krig.
Funktionen har uppgifter främst i de skeden då utrikeshandeln alltjämt har en betydande omfattning. Uppgifterna gäller bl.a. att samordna försörj- ningsmyndigheternas och näringslivets prioriteringar och att lämna förslag till regeringen om utrikeshandelns inriktning.
Kommerskollegium är funktionsansvarig myndighet och samordnar verk- samheten inom funktionen. Utöver kommerskollegium har tullverket och statens jordbruksverk uppgifter inom funktionen. Riksbanken medverkar i funktionens arbete.
Regeringen avser fastställa följande mål för funktionen.
Den import och export som krävs för försvarsansträngningarna och befolk- ningens försörjning under kriser och i krig skall säkerställas. Administration och kontroll av utrikeshandelsregleringar skall kunna genomföras.
Verksamheten bör inriktas på de anspråk som kan komma att ställas på funktionen relativt tidigt i ett krisskede. Bl.a. gäller detta sådana åtgärder, som krävs för att styra utrikeshandeln vad gäller länder, branscher, enskilda företag eller vissa varor.
1januari 1990 presenterades betänkandet (SOU 1989:107) Svensk utrikes- handel i krislägen. I denna utredning görs en analys rörande tänkbara stör- ningar i utrikeshandeln och beredskapen alt möta dessa. De förslag som förs fram gäller bl.a. exportkreditnämndens verksamhet i krislägen, att en avgift 253
skall kunna tas ut vid in-eller utförsel av varor samt förslag som gäller en skärpt kontroll av godstrafiken i krislägcn. När det gäller exportkreditnämn- dens verksamhet är avsikten att nämnden skall ingå i funktionen Utrikeshan- del. I övrigt bör utredningens förslag beredas ytterligare. Bl.a. måste konse- kvenserna av ett framtida EG-medlemskap beaktas.
Hösten 1991 redovisade överstyrelsen för civil beredskap en förstudie rö- rande konsekvenser för försörjningsberedskapen av ett svenskt medlemskap i EG. Vid samma tidpunkt redovisades också en studie angående faktorer som påverkar utrikeshandelsnivåer i kris-och krigslägen av kommerskolle- gium.
Regeringen har därefter uppdragit åt kommerskollegium att, med ut- gångspunkt i nämnda utredning och studier, fördjupa analysen av konse- kvenserna för funktionen Utrikeshandel av ett EES-avtal och av ett svenskt medlemskap i EG. Uppdraget skall redovisas före sommaren 1992.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner inriktningen av funktionen Utrikeshandel, 2. till Oförutsedda fredsbevarande insatser för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 40 000 000 kr. under tredje huvudti- teln.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 4
Kapitel 5.
Socialdepartementets
verksamhetsområde
1. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. PrOP- 1991/92:102
. .. . .. .. .. , Kapitel 5 Funktionen Halso- och Sjukvard ar en central totalforsvarsfunktton. Ansva-
ret för huvuddelen av den kvalificerade hälso- och sjukvården i krig ligger hos den civila hälso- och sjukvårdsorganisationen. Försvarsmaktens hälso- och sjukvård är ett komplement till den civila hälso- och sjukvården och är främst inriktad på akut omhändertagande av sjuka och skadade inom den militära organisationen.
Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. omfattar förutom hälso- och sjuk- vård även socialtjänst samt miljö- och hälsoskydd. Socialstyrelsen är funk- tionsansvarig myndighet.
Regeringen avser fastställa följande mål för fimktionen.
Hälso- och sjukvården skall verka för att varje skadad eller sjuk under kriser och i krig kan ges en medicinskt acceptabel behandling och vård. Ambitio- nen skall vara att hålla de medicinska behandlingsresultaten på fredstida nivå för det stora flertalet patienter, trots att den allmänna vårdstandardcn inte kan vara densamma som i fred. Kapaciteten skall vara tillräcklig för att tillgodose såväl de krigsskadade patienternas behandlingsbchov som sådan fredsmässig sjukvård som inte kan anstå. En skadad skall kunna ges primär- kirurgisk behandling inom sex timmar efter skadetillfället.
Socialtjänsten skall även under kriser och i krig medverka till att de grund- läggande livsbetingelserna för samtliga civilpersoner som vistas inom kom- munen tryggas även i situationer då kraftigt ökade krav har uppkommit på grund av krigshandlingar inom kommunen, men också på grund av åtgärder som kan bli nödvändiga, såsom tidig utskrivning av patienter, utökad barn- omsorg, utrymning samt omhändertagande av flyktingar.
Miljö- och hälsoskyddet skall medverka till att sådan hygien kan upprätt- hållas även i krig att smittspridning och uppkomst av epidemier så långt möj— ligt förebyggs.
Regeringen Allmän bedömning
Hälso- och sjukvård m.m. utgör en synnerligen betydelsefull del av totalför- svaret. En god beredskap inom området förstärker trovärdigheten av våra övriga försvarsansträngningar. Hälso- och sjukvården i krig skall ses som en sammanhängande totalförsvarsfunktion bestående av civila och militära de- lar. En helhetssyn skall prägla verksamheten.
Den svenska hälso- och sjukvården kommer i krig att utsättas för stora påfrestningar. Det innebär helt andra krav än dem som ställs på den fredstida hälso- och sjukvården. De förändringar i verksamheten som blir nödvändiga betingas av dels ett stort antal skadade, oftast med i fred ovanliga skadety- per, dels förändrad geografisk fördelning av sjukvårdsbelastningen med stora variationer över tiden. Förbrukningen av vissa läkemedel och förbruk- ningsartiklar beräknas under ett krig öka mycket kraftigt, samtidigt som möjligheterna till import, inhemsk produktion och distribution allvarligt för- 257
svåras. Allmänt kan konstateras att det är tillgången till läkemedel och för- Prop. 1991/921102 brukningsmateriel som begränsar hälso- och sjukvårdens uthållighet såväl Kapitel 5 under kriser som i krig.
De förändringar i hotbilden som regeringen redovisar får återverkningar även för hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. Möjligheterna till förvarning inför ett angrepp påverkar behoven av beredskapslager, särskilt vad avser produkter för vilka det inte finns en inhemsk produktionskapaci- tet.
Vid valet av beredskapsåtgärder bör förberedelser för inhemsk produk- tion föredras framför bcredskapslagring av färdigvaror. Det bör också över- vägas om lagringsbehoven av färdiga läkemedel och förbrukningsartiklar för krigsskadade kan reduceras ide delar där vi redan har inhemsk tillverkning i viss omfattning och där lagringen till en del kan ersättas med produktions— förberedelser. Möjligheterna till en sådan reduktion blir beroende av vilken förvarning inför ett angrepp som kan förutsättas i planeringen. Viktigare im- porterade läkemedel och förbrukningsartiklar som redan tidigt under en för- sörjningskris kan bli svåråtkomliga på den internationella marknaden, bör prioriteras vid uppbyggnaden av beredskapslagren. Så långt möjligt bör ar- betet med anskaffning, lagring och omsättning samordnas mellan civila och militära myndigheter. Balans måste så långt möjligt uppnås mellan läkeme- del och sjukvårdsmateriel. Sortiment och volymer måste balanseras i förhål- lande till olika typer av behandling och vård av ett bestämt antal patienter.
Principer för behandling och vård av krigsskadade och övriga sjuka och skadade under kriser och i krig har utarbetats av försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen. Behandlingsprinciperna ligger till grund för utbildning och övning. Underlaget ger också normer för förbrukning av läkemedel och sjukvårdsmateriel.
Beträffande vårdprinciper för den kvarvarande fredsmässiga sjukvården i krig bedriver socialstyrelsen ett angeläget arbete. De resultat som hittills föreligger tyder på att betydande reduktioner kan ske av vårdinsatser och resursförbrukning utan att behandlingsresultaten påtagligt försämras. Enligt rapporten ( Socialstyrelsen redovisar 1986z3) Sluten kroppssjukvård i krig kan antalet vårddygn inom somatisk korttidsvård för icke opererande specia- liteter minska med omkring 75 %, för opererande specialiteter med omkring 65 %. Antalet operationer kan minska med omkring 35 % under en period av några månader utan att de medicinska behandlingsresultaten försämras nämnvärt för det stora flertalet patienter. Den ”fredsmässiga” verksamheten inom primärvården kan likaså minskas med omkring 60 %, medan ett pa- tienttillskott uppkommer, bestående främst av patienter som i förtid utskri- vits från sjukhus (Allmänmedicinen inom primärvården i kris och krig, SoS rapport 1990: 18). Även inom andra områden som vård och omsorg om äldre och handikappade och psykiatri kan verksamheterna behöva förändras. Svåra yttre förhållanden kan t. ex. kräva tidig utrymning och övergång till kollektivt boende. F.när ingen reduktion avses ske av resurserna för omsorg om äldre, handikappade och psykiatri kan den sammantagna reduktionen av den fredstida sjukvårdens volym som bedöms möjlig i krig uppskattas till minst "15 % av vårddygnen inom sluten vård och till 55 % av läkarbesöken inom öppen värd. 258
Regeringen anser det angeläget att socialstyrelsens arbete med vårdprinci— Prop. 1991/921102 per för kris och krig snarast slutförs så att rekommendationer om förändrade Kapitel 5 vårdprinciper kan sammanvägas med organisatoriska anvisningar rörande såväl region— och länssjukvården som primärvården. Vårdprinciperna kan utgöra underlag för hur den medicinska verksamheten skall genomföras, men också ge möjligheter till att begränsa resursförbrukningen, bl.a. vad av- ser läkemcdcl och sjukvårdsmatericl. Det är vidare viktigt att vårdprinci- perna förankras bland sjukvårdens personal och tillämpas vid beredskapsut- bildning och övning. Det senare bör också kunna höja sjukvårdsberedska- pen inför fredstida katastrofsituationer.
Några system för reglering och ransonering med läkemedel och förbruk- ningsmateriel inom sjukvården finns inte utvecklade idag. Det är angeläget att socialstyrelsen inom ramen för programplanearbetet fullföljer och högt prioriterar arbetet dels med vårdprinciper, dels med system för reglering och ransonering inom sjukvårdens försörjning. ! detta ingår också att vidta för- fattningsmässiga, organisatoriska och administrativa åtgärder inför kris- och beredskapslägen.
Genom riksdagens beslut på grundval av propositionen Ansvaret för ser- vice och vård till äldre och handikappade m.m. (prop.1990/91:l4, SoU9, rskr. 97) har kommunerna fr.o.m. den 1januari 1992 ålagts ett samlat ansvar för långvarig service och vård för äldre och handikappade. Reformen inne- bär bl.a. att kommunerna har övertagit ansvaret från landstingen för driften av sådana sjukhem och andra vårdinrättningar för somatisk långtidssjukård som huvudsakligen har en kommun eller del av kommun som upptagnings— område. Kommunerna har vidare fått en skyldighet att bedriva sjukvård i särskilda boendeformer och i bostäder med särskild service. Reformen med- för att kommunernas medverkan inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. ökar, bl.a. vad avser planläggning beträffande hälso- och sjukvårdspersonal.
Ledningen av hälso- och sjukvården i krig
Socialstyrelsens uppgifter inom beredskapsområdet har nyligen lagts fast (prop.]990/91:150, bil.2, FöU8, rskr. 285). I socialstyrelsens uppgifter på be— redskapsområdet ingår övergripande planering och tillsyn i frågor av riksin- tresse. Socialstyrelsen har, som ett led i sitt funktionsansvar, under år 1991 utfärdat planeringsanvisningar till civilbefälhavarna om statsmakternas krav på den civila hälso- och sjukvården i krig. Frågor vid sidan av riksintresset åvilar enligt totalförsvarets ansvarsprinciper dem som har verksamhetsan- svaret, dvs. kommunerna och landstingen. Dessa har också ett ansvar för att de nationella målen uppfylls. Socialstyrelsen har en viktig roll i att följa upp och utvärdera dessa verksamheter i förhållande till de av statsmakterna upp- satta målcn för totalförsvaret.
Sjukvårdens försörjning under kriser och i krig
Vissa brister inom hälso- och sjukvårdens beredskap anses föreligga främst i fråga om försörjningen med läkemedel och sjukvårdsmatericl av förbruk- ningskaraktär där beredskapen ligger på en för låg nivå. 259
Läkemedel Prop. 1991/921102 Som grundläggande princip bör fortfarande gälla att en ökad lagring så långt Kapitel 5 möjligt skall knyta an till den fredstida sjukvårdens behov samt till de kana-
ler och rutiner som gäller för läkemedelsförsörjningen i fred. Beredskapspla- neringen för produktion och distribution av läkemedel kan anses vara förhål- landevis god. Det finns betydande resurser i fredssamhället i form av kom- mersiella läkemedelslager och inhemsk produktionskapacitet. Lösningar bör därför i första hand sökas genom en fredstida lagerhållning, som kan ske hos tillverkare, importörer och leverantörer, där befintliga resurser för lagring, transporter och administration kan utnyttjas och naturliga vägar för omsättning användas.
Beredskapsproblemen vad avser den fortsatta fredssjukvårdens försörj— ning under kriser och i krig utgörs främst av de svackor i lagerhållningen som tidvis uppträder för vissa viktiga importerade läkemedel. Åtgärder bör i första hand vidtas för att skapa en överblick av den fredstida lagerhållningen av läkemedel. Det bör ankomma på socialstyrelsen att se till att en sådan överblick och uppföljning av läkemedelsförsörjningen under kriser och i krig kommer till stånd.
Särskilda resurser behövs för riktade åtgärder i form av avtal med berörda företag om en minsta lagernivå för viktiga importerade läkemedel i sådana fall då den normala lagernivån är otillräcklig. Riktade åtgärder av detta slag innebär i praktiken en höjning av fredstida säkerhetslager, vilket också inne- bär en reducerad sårbarhet för'störningar i försörjningen redan under fred.
De fredstida lagren av läkemedel täcker krigsbehovet för den kvarvarande fredsmässiga sjukvården. Behoven av läkemedel för krigsskadade är f.n. inte uppfyllda. Denna uthållighet är inte tillfredsställandc, särskilt som be- hovet av läkemedel för krigsskadade kan bedömas kvarstå långt efter det att krigshandlingarna har upphört.
Sjukvårdsmateriel av förbmkningskaraktär
Uppbyggnaden av beredskapslagren av sjukvårdsmatericl av förbruknings- karaktär pågår. Hittills fattade beslut innebär sammantaget att ca 270 miljo- ner kr. av de till detta ändamål anvisade medlen är intecknade för anskaff- ning av sjukvårdsmatericl av förbrukningskaraktär, vilket innebär att beho- vet för krigsskadade för visst antal månaders krig säkerställs. De fredstida lagren av sjukvårdsmatericl täcker enligt socialstyrelsen behovet för den kvarvarande fredsmässiga sjukvården under motsvarande tid.
En vidgad statlig bcrcdskapslagring utöver den som redan sker för det till- kommande krigsbehovet bör inte genomföras. Lämpligare är att åstad- komma en överlagring hos avnämarna, dvs. sjukvårdshuvudmännen, eller hos producenter, importörer och leverantörer. Samtliga dessa har en lager- hållning i fred som är anpassad till sjukvårdens efterfrågan. En konsumtions- nära överlagring hos sjukvårdshuvudmännen har flera uppenbara fördelar. Lagringen blir spridd och mindre sårbar om den sker hos användarna. Den kan automatiskt anpassas till fredssjukvårdens förbrukning vad gäller såväl produktval som förbrukningsvolymer. Överlagringen kan bygga på befint-
liga resurser i form av lager, transporter och administration. Ansvaret för Prop. 1991/92:102 lagringen åvilar den som har genomförandeansvaret för sjukvården i såväl Kapitel 5 fred som under kriser och i krig.
Regeringens bedömning är att den fortsatta fredssjukvårdens uthållighet under kris och i krig bör förstärkas genom att en viss överlagring av förbruk- ningsartiklar sker hos sjukvårdshuvudmännen för att säkerställa ett visst an- tal månaders krig. Vissa principer bör gälla för överlagringen. Överlagringen bör sålunda ske genom tillämpning av principen om minsta lagernivå, dvs. i form av säkerhetslagcr för att täcka ett preciserat antal månaders förbruk- ning för fredsmässig sjukvård. Behoven av överlagring för kris och krig skall vidare främst vara hänförbara till de delar av ett krissortiment som inte kan produceras inom landet. De artikelslag som behöver överlagras kan begrän- sas till ett krissortiment som är anpassat till vårdprinciperna i kris och i krig. Detta bör ske genom att staten med sjukvårdshuvudmännen tecknar avtal om sådan överlagring. Det ankommer på funktionsansvarig myndighet att i samråd med sjukvårdshuvudmännen ange vilka artikelslag som skall ingå i huvudmännens överlagring. Genom att ett krigssortiment har fastställts av utredningen (S 1987:05) om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap finns förutsättningar för en väl awägd produktionsplanering. Den före- slagna överlagringen bör vidare utgå från frcdsjukvårdens behov. Sj ukvårds- huvudmännen bör således själva få välja fabrikat etc. inom ramen för de arti- kelslag som skall överlagras. Vid säkerhetspolitiska kriser bör lagren kunna få tas i anspråk av sjukvårdshuvudmännen efter medgivande av regeringen. Det bör ankomma på socialstyrelsen att se till att överlagringen sker på avta- lat sätt.
Försörjningcn med s.k. kostnadsfria förbrukningsartiklar bör regleras en- ligt samma grunder som gäller för försörjningen med läkemedel och förbru k- ningsmateriel. Apoteken lämnar ut s.k. kostnadsfria förbrukningsartiklar till bl.a. diabetiker, stomipatienter och patienter med inkontinensbesvär till ett värde av ca 600 miljoner kr. per år. Med tillämpning av vårdprinciperna för krig bedömer SOCialStyrelsen att sortimentet kan begränsas till ungefär en tredjedel av fredsförbrukningen. Regeringen anser att staten bör träffa avtal med Apoteksbolaget AB om viss överlagring av viktigare, importerade s.k. kostnadsfria sjukvårdsartiklar. Även i detta avseende bör åtgärder för att möjliggöra inhemsk produktion tas till vara.
Injicsionsvätskor
Behovet av infusionsvätskor i krig bedöms öka till ca 12 gånger fredsförbruk- ningen. lnfusionsvätskor är registrerade läkemedel som i huvudsak består av destillerat vatten med tillsats av glukos eller olika salter. Det stora behovet av infusionsvätskor i krig medför både lagrings- och distributionsproblem. Regeringen godkände den 30januari 1992 ett avtal om produktion av infu- sionslösningar i krig som tecknats mellan överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) och Kabi Pharmacia AB. Avtalet innebär att ca 40 % av dygnsbeho- vet av infusionslösningar i krig blir täckt. Det är angeläget att behovet av infusionsvätskor i krig säkerställs. Det bör ske med utgångspunkt i det utredningsarbete som genomförts av berörda 261
myndigheter om förenklad tillverkning i krig av infusionsvätskor. För beho- Prop. 1991/921102 ven i t.ex. Övre Norrland kan man behöva planlägga en lokal produktion vid Kapitel 5 sjukhusen. En annan utgångspunkt bör vara att lagring av färdiga infusions- vätskor på kassationsbasis så långt möjligt skall minimeras.
Personalförsörjning
Hälso- och sjukvården i krig måste bygga på frcdsjukvårdens resurser. Det är därför nödvändigt att samhällets samlade sjukvårdsresurscr, inte minst den resurs som hälso- och sjukvårdspersonalen utgör, tas till vara och utnytt- jas på effektivast möjliga sätt inom totalförsvarets hälso- och sjukvård.
De samlade personaltillgångarna inom fredssjukvården bedöms kunna räcka till även under ett konventionellt krig av stor omfattning och intensi- tet. Genom det av socialstyrelsen i samverkan med sjukvårdshuvudmännen utvecklade registret för personalförsörjningen, det s.k. Integer-systemet, bör emellertid nuvarande brister i personalförsörjningen vad avser registre- ring och krigsplacering av sjukvårdspersonal kunna avhjälpas bl.a. i de om- råden där det i fred inte finns tillräckligt med personal för att kunna tillgo- dose behoven i krig.
I tidigare försvarsbeslut har utbildningsvcrksamheten inom totalförsvarets hälso- och sjukvård getts hög prioritet. Det är angeläget att utbildningsvcrk- samheten även i fortsättningen prioriteras högt. Utbildningen ger även posi- tiva effekter för den fredstida katastrofberedskapen.
Helikoptrar för sjuktransporter
I propositionen Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 (prop."l990/912102, bil.2) redovisade föredragande statsråd att en särskild förhandlingsdelegation (helikopterdelegationcn) hade tillkallats i december 1989 med uppgift att träffa erforderliga avtal med sjukvårdshuvudmännen i fråga om helikoptrar för sjuktransporter enligt intentionerna i 1987 års för- svarsbeslut. På grundval av förslag i propositionen genomfördes en ändring av 6 & hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) med hänsyn till att sjukvårdshu- vudmännen från och med den 1 januari 1992 skulle ta över rikspolisstyrel- sens ansvar för akuta luftburna sjuktransporter (FöU8, rskr. 285). Änd- ringen angavs innebära att sjukvårdshuvudmännen fick ett fullständigt hu- - vudansvar för sjuktransporter inom hälso- och sjukvårdslagens bestämmel- ser. Sjuktransporter inom ramen för räddningstjänsten enligt räddnings- tjänstlagen (1986:1102) omfattades inte av lagändringen.
Genom att bl.a. sjukvårdshuvudmännen ansåg sig sakna ekonomiska för- utsättningar för att medverka till en anskaffning av helikoptrar för sjuktrans- porter på det sätt som förutsattes i 1987 års försvarsbeslut var det inte möjligt för helikopterdelegationen att träffa avtal med den innebörd som avsågs i 1987 års beslut. Den 12 september 1991 beslöt regeringen att delegationens arbete var avslutat. Samtidigt tillsattes en interdepartemental arbetsgrupp för att bereda frågan vidare.
Det finns här anledning att understryka att en förutsättning för att hälso- och sjukvården i krig skall fungera tillfredsställandc är en väl fungerande. 262
sjuktransportorganisation, där helikoptern har en given plats. Regeringens närmare ställningstagandet] i fråga om helikoptrar för sjuktransporter fram- går av det föregående.
Socialtjänst
SOCialtjänsten har en varierande och i vissa hänseenden alltför låg beredskap för en utökad och förändrad verksamhet i krig enligt regeringens uppfatt- ning. Såväl planläggning som utbildning bör intensifieras och ske med realis- tiska förutsättningar och mål. En väsentlig uppgift är att följa upp och an- passa beredskapsplaneringen till det ändrade huvudmannaskapet för service och vård av äldre och handikappade som Ädel-reformen medför. Social- tjänstpersonalens behov av kunskaper om ändrade arbetsförhållanden un— der kriSer och i krig inom framför allt barnomsorgen, äldreomsorgen och omsorgen om handikappade bör uppmärksammas.
Finansiering
Genom 1987 års försvarsbeslut lades vissa finansieringsprinciper fast för den civila delen av totalförsvaret som innebar att den som upprätthåller en verk- samhet under kriser och i krig också skall svara för de administrativa kostna- derna, medan staten skall svara för kostnaderna för beredskapsinveste- ringar. På hälso- och sjukvårdsområdet gällde dock att sjukvårdshuvudmän- nen skulle svara för kostnaderna för den fredsmässiga hälso- och sjukvår- dens förSÖrjningsuthållighet under ett förkrigsskede och under neutralitet el- ler i krig, medan staten svarar för i krig tillkommande behov av sjukvård till följd av krigsskador.
De allmänna principerna för finansieringen av beredskapsförberedelser inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. enligt 1987 års försvarsbeslut bör ligga fast. Finansieringen av överlagringen hos sjukvårdshuvudmännen för den kvarvarande fredsmässiga sjukvården bör ske enligt principen delat kostnadsansvar. Staten bör därvid svara för de kapitalkostnader som en ut- ökning av lagren medför, medan sjukvårdshuvudmännen bör ha kostnadsan- svaret för drift inklusive lokaler och administration.
De under tidigare avsnitt redovisade förslagen om sjukvårdshuvudmän- nens öVerlagring av viktigare importberoende sjukvårdsartiklar medför, med tillämpning av nämnda finansieringsprinciper, att staten ger riktade bi- drag till sjukvårdshuvudmännen, motsvarande kapitalkostnadcrna för inve- steringen i utökade lagervolymer, medan sjukvårdshuvudmännen skall svara för drift och administration. Frågan om ett särskilt statligt bidrag för drift- och administrationskostnader under en övergångsperiod, som redovisats i propositionen (1990/91:102 bilaga 2) Verksamhet och anslag inom totalför- svaret 1991/92, avser regeringen att pröva i samband med att ställning tas till kommunalekonomiska kommitténs förslag (SOU 1991:98).
Kostnaderna för att skapa en rimlig försörjningsuthållighet för den kvar- varande fredsmässiga sjukvården under kriser och i krig kan begränsas. Ka- pitalkostnaderna för överlagringsåtgärdcr för läkemedel och förbruknings- materiel har beräknats till ca 10 miljoner kr. årligen för varje månads uthål-
Prop. 1991/921102 Kapitel 5
263 '
lighet fördelade med ca hälften på vardera läkemedel och förbrukningsmate- Prop. 1991/92:102 riel. Kostnader för lagring av importerade insatsvaror tillkommer. Kapitel 5
2. Funktionen Socialförsäkring m.m.
Riksförsäkringsverket är funktionsansvarig myndighet.
Regeringen avser fastställa följande mål för funktionen.
De ekonomiska trygghetssystemcn skall fungera under störda förhållanden och i ett datorlöst tillstånd. Enskilda människor skall även då kunna få den ersättning de är berättigade till. Socialförsäkringcns och övriga förmåncrs effekter skall svara mot statsmakternas intentioner och anpassas till ändrade behov och förhållanden.
Regeringen delar den av riksförsäkringsverket framförda uppfattningen att bercdskapsförberedclserna inom funktionen i princip är goda. För att sä- kerställa datorstödet vid ett eventuellt avbrott i elförsörjningen eller vid andra störningar i driften fordras dock vissa insatser.
3. Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93
Regeringen har i prop. 1991/92:100 (bil.6 ) vid anmälan av förslagsanslaget B 1. Riksförsäkringsverket uttalat (s.33) att eventuella medel för bered- skapsåtgärder kommer att beräknas i särskild proposition om anslag inom försvarets område.
I prop. 1991/92:100 (bil.6) har regeringen föreslagit riksdagen att, i awak- tan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1992/93 under reservati- onsanslaget E 15. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig beräkna 55 190 000 kr. och under förslagsanslaget E 16. Drift- kostnader för bcrcdskapslagring m.m. beräkna 69 470 000 kr.
13 1. Riksförsäkringsverket
Med hänvisning till vad föredraganden anfört i prop. 1991/92:100, bil.6 om att återkomma om medel för beredskapsåtgärder inom riksförsäkringsver- kcts verksamhetsområde, avseende bl.a. anskaffning av reservkraftsaggre- gat, beräknar regeringen medelsbehovet härför (exkl. mervärdesskatt) till 4 238 000 kr.
E 15. Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig
1990/91 Utgift 85 959 000 Reservation 398 022 000 1991/92 Anslag 5 190 000 1992/93 Förslag 96 786 000
Från anslaget bekostas utgifter för investeringar i beredskapslager m.m. för 264
den civila hälso- och sjukvården i krig samt för utbildning av personal som skall tjänstgöra inom den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation. Anslaget ingår tillsammans med anslaget E 16. i planeringsramen för total- försvarsfunktionen Hälso- och sjukvård m.m.
Socialstyrelsen
Anslagsframställningen följer de intentioner som framlagts i programplan 1992/93 — 1996/97 för funktionen hälso- och sjukvård, socialtjänst och miljö- och hälsoskydd. Målet är i första hand att tillförsäkra kapacitet och uthållig- het för ctt kort stormaktskrig vari Sverige blir indraget.
Socialstyrelsen föreslår bl.a. att följande åtgärder vidtas nämligen,
1. färdigutrusta operationsannex i Övre Norrlands civilområde och på Got- land med utnyttjande av reserverade medel. Vidare anskaffa läkemedel inkl. infusionsvätskor för tillkommande krigsskadade samt anskaffa sjukvårdsma- teriel för tillkommande krigsskadade och för fredssjukvårdens behov (127 miljoner kr.)
2. genomföra utbildning m.m. av personal för den civila hälso- och sjukvår- den, socialtjänsten och hälsoskyddet inför katastrofer och krig (14 miljoner kr.)
3. genomföra analyser och bevilja statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i syfte att förbättra den tekniska försörjningen (60 miljoner kr.). Beställnings- bemyndigandcn för ifrågavarande ändamål erfordras enligt styrelsen med 15 miljoner kr. Vidare bör påbörjas anskaffning av ABC-skyddsmateriel till hälso- och sjukvårdens krigsorganisation (20 miljoner kr.).
4. fullfölja en uppbyggnad av sjukvårdsenhet 86 (12 miljoner kr.)
5. bevilja bidrag till sjukvårdshuvudmännen för att förbättra sambandssyste- men i krig (12 miljoner kr.). Beställningsbemyndigande erfordras enligt sty- rclsen med 10 miljoner kr.
Anslag Förslag 1991/92 1992/93 Regeringen Utgifter 1. Beredskapslagring av förnödenheter för hälso— och sjukvård i krig 18 100 000 42 786 000 2. Utbildning av personal för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation 7 350 000 10 000 000 3. Hälso- och sjukvårdens säkerhet inkl. ABC- skydd 14 600 000 20 000 000 4. Sjukvårdsenheter 11 040 000 12 000 000 5. Samband 9 100 000 12 000 000 Summa Utgifter 60 190 000 96_ 786 000 Inkomster 6. ÖCB 5 000 000 ————— Nettoutgift 55 190 000 96 786 000
Prop. 1991/92:102 Kapitel 5
Regeringen
Prioriterade områden inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. är i första hand att förbättra försörjningberedskapen vad avser läkemedel inkl. infu- sionsvätskor och sjukvårdsmatericl av förbrukningskaraktär. Under An- slagsposten 1. Beredskapslagring av förnödenheter för hälso- och sjukvård i krig har även beräknats investeringsbidrag m.m. till sjukvårdshuvudmän- nen, i huvudsak motsvarande kapitalkostnaderna för investering i utökade lagervolymer för den kvarvarande fredsmässiga sjukvården.
Som framgår av kapitel 1, avsnitt 6.3 föreslår regeringen att 87 miljoner kr. av reserverade medel under ifrågavarande anslag skall få disponeras av chefen för armén för inköp av helikoptrar för sjuktransporter.
Under anslagsposten 3. har medel beräknats för sjukvårdens skydd i krig bl.a. vad avser Södersjukhuset, Stockholm.
Beställningsbemyndiganden erfordras för hälso-och sjukvårdens säkerhet och för att förbättra hälso- och sjukvårdens sambandssystem.
Med hänvisning till sammanställningen beräknas anslaget till 96 786000 kr.
E 16. Driftkostnader för bcrcdskapslagring m.m.
1990/91 Utgift 65 940 000 1991/92 Anslag 69 470 000 1992/93 Förslag 71 818 000
Från anslaget bekostas förvaring och underhåll av beredskapsutrustning samt drift av beredskapslager av läkemedel m.m. för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation.
Socialstyrelsen Socialstyrelsen föreslår i sin framställning bl.a. följande:
1. Drift och underhåll av beredskapslager bör innefatta bl.a. läkemedel, var- aktig sjukvårdsutrustning och sjukvårdsmatericl av förbrukningskaraktär. Kostnaderna härför beräknas till 37,2 miljoner kr.
2. Ersättning till sjukvårdshuvudmännen bör utgå för s.k. administrativa kostnader (28 miljoner kr.)
3. För systemförvaltning av styrelsens personalförsörjningsregister för hälso- och sjukvårdspersonal i krig (Integer) bör anvisas medel (2 miljoner kr.)
4. Utbetalning bör ske av statsbidrag enligt kungörelsen (1970:301) om frivil- lig försvarsverksamhet inom styrelsens verksamhetsområde (10 miljoner kr.)
Prop. 1991/92:102 Kapitel 5
Anslag Förslag . 1991/92 1992/93 Kapitel 5 Regeringen 1. Drift och underhåll av beredskapslager m.m. 30 900 000 32 560 000 2. Ersättning till sjukvårdshuvudmännen 28 000 000 29 000 000 3. Personalförsörj ning 1 800 000 2 000 000 4. Vapenfria tjänstepliktiga 1 000 000 —————— 5. Statsbidrag till frivilligorganisationer 7 100 000 7 600 000 6. Viss utredningsverksamhet 670 000 658 000 Summa 69 470 000 71 818 000 Regeringen
Driftkostnaderna för den civila hälso- och sjukvårdens försörjningsbered- skap är beroende av de investeringar som görs under det föregående reserva- tionsanslaget E 15. och har beräknats i enlighet med vad regeringen i övrigt har uttalat om inriktningen av hälso- och sjukvården i krig.
Kommunalekonomiska kommittén (dir. 1990z20) har föreslagit att del av anslagsposten 2. Ersättning till sjukvårdshuvdmännen skall inordnas i ett nytt generellt statsbidragssystem (SOU 1991:98). Kommitténs förslag re- missbehandlas för närvarande. En proposition avses lämnas till riksdagen under våren 1992.
Socialstyrelsens uppgift att placera vapenfria tjänstepliktiga inom hälso- och sjukvård övertas fr.om. budgetåret 1992/93 av Vapenfristyrelsen (prop. 1990/91:150, bil.II:4. ], FiU37, rskr.390) varför några medel för detta ända- målet inte har beräknats under anslaget.
Med hänvisning till sammanställningen beräknas anslaget till 71 818 000 kr.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner inriktningen av funktionerna inom verksamhetsområ- det,
2. till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1992/93 anvisar 4 238 000 kr. utöver vad som föreslagits i prop.1991/92:100 bil.6,
3. bemyndigar regeringen att medge att åtgärder för sjukvårdens säkerhet och ABC-skydd får vidtas inom en kostnadsram på 15 000 000 kr,
4. bemyndigar regeringen att medge att åtgärder för sjukvårdens samband får vidtas inom en kostnadsram på 10 000 000 kr,
5. till Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjuk- vård i krig för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 96 786 000 kr,
6. till Driftkostnader för bcrcdskapslagring m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ctt förslagsanslag på 71 818 000 kr.
Kapitel 6.
Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde
1. Funktionen Telekommunikationer PIOP- 1991/92:102 . Kapitel 6 Regeringen Funktionen Telekommunikationer omfattar för totalförsvaret gemensamma telekommunikationer som tillhandahålls genom det allmänna telenätet. Te- leverket har i dag funktionsansvaret för funktionen.
] verkets försvarsförberedelser ingår att planera verksamheten och vidta åtgärder så att skilda totalförsvarsgrenars oundgängliga behov av telekom- munikationer under kriser och i krig kan tillgodoses.
Regeringen avser föreslå följande mål för jimktionen.
På telekommunikationsområdet skall så långt som möjligt tillhandahållas de tjänster som finns i fred. Vissa system som är särskilt angelägna för totalför- svaret skall redan i fred ges en ökad robusthet. Vid krigsutbrott skall total- försvarsviktiga kunders teletrafik kunna ges prioritet inom ett dygn. Dessa kunders teleanordningar skall kunna underhållas och repareras omedelbart. Om inte annat överenskommits gäller detta teleanordningar för vilka tele- verket har motsvarande frcdsåtagande. Telekommunikationer för ledning och operativ verksamhet skall säkerställas så att angelägen trafik kan åter- upptas senast åtta timmar efter totalavbrott. Ljudradiosändningar skall kunna nå större delen av befolkningen i berört täckningsområde kort tid ef- ter skada.
Grunden till den uthållighet i telenätet som behövs för att motsvara kra- ven både under kriser och i krig läggs vid den utbyggnad av nätet som föran- letts av kundernas krav på säkerhet och tillgänglighet i fred. Flexibiliteten i telesystemet är god. Då kraven på telcfunktionen under kriser och i krig är högt ställda måste, trots hittills gjorda beredskaps- och säkerhetsinsatser, fortsatta och konsekventa åtgärder för såväl driftsäkerhet som krigsuthållig- het vidtas för att säkerställa de för totalförsvaret särskilt angelägna tjäns- terna.
Televerkets programplan har inriktats mot en förstärkning av driftsäker- het och krigsuthållighet vid verkets anläggningar. Regeringen godtar i hu- vudsak televerkets förslag till inriktning av åtgärderna under programplane- perioden. Regeringen anser att beredskapsåtgärder för funktionen under perioden 1992—1996 bör vidtas som motsvarar grundalternativet i program- planen så längc televerket har funktionsansvaret. Regeringen förordar såle- des en investeringsnivå på i storleksordningen 102 miljoner kr. årligen i 1992 års prisnivå, med tillhörande driftskostnader i storleksordningen 11.9 miljo- ner kr.
Enligt 1987 års försvarsbeslut skall televerket svara för finansiering av samtliga sina beredskapsåtgärder.
] regeringens proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt föreslås att då staten ställer särskilda krav på televerket som inte kan rymmas inom normala affärsmässiga hänsyn skall staten som beställare av en tjänst kom- pensera verket ekonomiskt för detta. Det gäller bl.a. televerkets kostnader för beredskapsåtgärder. Kompensationen kommer fr.o.m. verksamhetsåret 271
1991 att ske genom att televerkets utdelning till staten justeras för telever- Prop. 1991/92:102 kets kostnader för beredskapsåtgärderna. Riksdagen har ställt sig bakom Kapitel 6 förslaget (TU28, rskr. 369).
Mot bakgrund av att konkurrensen ökar snabbt och påtagligt på telekom- munikationsmarknaden har regeringen i budgetpropositioncn 1991/92:100, bil.7 aviserat ett genomgripande översynsarbete av telekommunikationsom- rådet. En av utgångspunkterna för översynen är att televerket kommer att ombildas till aktiebolag den 1 januari 1993. För att säkerställa att telekom- munikationerna är funktionella och för att fördelarna med konkurrens skall kunna utnyttjas i full utsträckning har en särskild utredare tillkallats för att utarbeta förslag till den lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt som behövs på telekommunikationsmarknaden (Dir. 199134). Utgångspunkten för uppdraget är att televerkets återstående myndighetsutövning skall över- föras till någon annan myndighet. I detta sammanhang skall de uppgifter av myndighetskaraktär som televerket har inom totalförsvaret tas upp för sär- skild översyn.
_Vad gäller definitionen av det framtida ansvaret för funktionen Telekom- munikationer samt var ansvaret skall ligga och hur detta skall finansieras av- ser regeringen att återkomma till riksdagen. Först när dessa frågor utretts finns möjlighet att ta ställning till framtida investerings- och driftnivåer. Ut- redningsarbetet planeras vara slutfört under år 1992.
Underlag för en analys av hur totalförsvarets behov av tillförlitliga tele- kommunikationer skall kunna tillgodoses har lämnats av överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap i en gemensam skrivelse till regeringen den 26 augusti 1991.
Bakgrund
I televerkets komplettering av programplanen för perioden 1992—1996 som lämnades till regeringen i september 1991 konstaterar verket att programpla- nen för perioden från augusti 1990 i allt väsentligt fortfarande gäller. Telever- ket påpekar i kompletteringen till programplanen att den förändrade säker- hetspolitiska situationen i vår omvärld inte föranleder verket att ompröva behovet av fortsatta beredskapsåtgärder. Däremot accentueras behovet av en ökad integration av dessa åtgärder för säkerhet i fred och katastrof.
Vidare pekar verket på att kvarvarande skillnader mellan transmission och kopplingsteknik, radio och kabellösningar, lokalnät och riksnät samt tal och datakommunikation kommer att minska kraftigt redan under den när- maste programplaneperioden. Gemensam digital teknik i grunden, integre- rade telesystem och generella drift- och underhållssystem verkar för detta. Detta medför att konsekvenser av enstaka förändringar i integrerade telesys- tem i allt högre utsträckning kan fortplanta sig långt bort både geografiskt och funktionellt.
Enligt verket förbättras telenätets driftsäkerhet genom introduktion av en ny och säkrare teknik samt tåligare nätkonfigurationer. Bclastningen ökar dock kontinuerligt genom trafikvolymens tillväxt och genom att de nya tjänsterna i telenätet har ett radikalt annorlunda trafikmönster än den tradi- tionella telefonin. Massanrop och upprepade anrop är nya fenomen, som te- 272
lenätet inte från början var specificerat och dimensionerat för, och som krä- Prop. 1991/92:102 ver nya teletekniska lösningar för att undvika trafikspärrning. Under kriser Kapitel 6 och i krig kommer introduktionen av nya funktioner och utbyggnader inte att genomföras.
Televerket understryker att telenätets ökade programvaruberoende och snabba föränderlighet innebär att telekommunikationssystem som avses an- vändas under kriser och i krig bör vara inkopplade och kontinuerligt provade redan i fred.
Televerket behandlar i kompletteringen till programplanen finansieringen av verkets beredskapsåtgärder. Verket menar att metoden som innebär att verket skall kompenseras för beredskapsåtgärder måste kompletteras med att statens krav på vilken försvarsverksamhet som skall bedrivas preciseras och klargörs i samråd med televerket samt att uppföljning sker. Principen bör enligt verkets mening vara att verksamhet som är av egenintresse från ekonomisk, teknisk och marknadsmässig synpunkt för televerket också fi- nansieras av verket. Rena försvarsförberedelser torde i vissa fall vara moti- verade av marknadsmässiga skäl medan andra inte är det. Här finns med andra ord en gråzon som måste klarläggas. Verket utvecklar detta resone- mang med ett förslag på hur kostnader för skadeförebyggande och skadebe- gränsande åtgärder, som utgör väsentliga inslag i televerkets risk och skade- hantering, kan betalas.
2. Funktionen Postbefordran Regeringen
Funktionen Postbefordran omfattar för totalförsvaret gemensamma post- kommunikationer som tillhandahålls genom postverkets försorg.
Postverket har funktionsansvaret för funktionen. Postverket har dessutom uppgifter inom funktionen Betalningsväsende.
Regeringen avser fastställa följande mål för funktionen.
Samhällets behov av postal kommunikation skall kunna tillgodoses även un- der kriser och i krig. Organisationen skall kunna anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar. Vissa totalförsvarsviktiga försändelser och be- talningar skall kunna ges särskild prioritet. En särskild sorteringsorganisa- tion för fältpostadresserad post skall kunna skapas.
Totalförsvarets behov av att alla skall nå alla samt att säkerställa betal- ningsförmedlingen bl.a. genom postgirot bygger i stor utsträckning på post- verkets resurser. I postverkets funktionsansvar ingår att planera verksamhe- ten och vidta åtgärdcr så att samhällets oundgängliga behov av postala tjäns- ter kan tillgodoses även under kriser och i krig. Detta innebär att det åligger postverket att i såväl fred som krig för totalförsvaret säkerställa postal drift och i nödvändig omfattning upprätthålla driften vid sina anläggningar. Vi- dare skall postverket arbeta för att omställningen från fredsförhållanden till beredskaps- och krigstillstånd skall kunna genomföras snabbt och att uppgif— 273
terna i största möjliga utsträckning skall kunna lösas även under omställ— ningstiden.
Enligt 1987 års försvarsbeslut skall postverket svara för finansiering av samtliga sina beredskapsåtgärder.
Mot bakgrund av att konkurrensen ökat påtagligt på postmarknaden avi- serade den förra regeringen (prop. 1990/91:87) en översyn av förutsättning- arna och formerna för postverkets verksamhet. ] årets budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 7) redovisas delar av resultatet av översynen. Ett av förslagen är att postverket skall bolagiseras. För att säkerställa fungerande postservice även fortsättningsvis och för att fördelarna med konkurrens skall kunna utnyttjas i full utsträckning avser regeringen att tillkalla en utredning med uppgift att föreslå dels den lagreglering som behövs i en ny konkurrens- situation, dels hur postverkets nuvarande myndighetsuppgifter bör hanteras vid en avreglering. I detta sammanhang skall de uppgifter av myndighetska- raktär som postverket har inom totalförsvaret tas upp för särskild översyn.
Planeringen av den postala verksamheten som föranletts av kundernas krav på säkerhet och tillgänglighet ] fred utgör grunden till den uthållighet som behövs för att motsvara kraven under kriser och i krig. Flexibiliteten i den planerade verksamheten är god. Kraven på postbefordran, betalnings- förmedling och penningmedelsförsörjning är högt ställda. Därför måste, trots hittills gjorda beredskapsinsatser, fortsatta och konsekventa åtgärder för att garantera att erforderlig funktionssäkerhet som krävs vidtas för att säkerställa de för totalförsvaret särskilt angelägna tjänsterna.
Staten bör som beställare kompensera postverket ekonomiskt för den ut- hållighet och säkerhet i postbefordran som krävs av verket och som inte kan anses rymmas inom normala affärsmässiga hänsyn. Detta gäller bl.a. post- verkets kostnader för beredskapsåtgärder. l departementspromemorian (Ds l99lz44) Postens konkurrensförutsättningar har postverkets kostnader för beredskapsplanering fastställts till 23 miljoner kr. i 1992 års prisnivå. Re- geringen anser att postverket inom ramen för sociala uppgifter vidtar bered- skapsåtgärder för funktionen under år 1992 som motsvarar 23 miljoner kr. för investerings— och driftkostnader.
Mot bakgrund av att flera aktörer uppträder på postbefordrings— och be- talningsmarknaden måste formerna för hur totalförsvarets behov av tillför- litlig postbefordran och betalningsförmedling skall kunna tillgodoses analy- seras. Vad gäller definitionen av det framtida ansvaret för funktionen Post- befordran samt var ansvaret skall ligga och hur detta skall finansieras avser regeringen att återkomma till riksdagen. Först när dessa frågor utretts finns möjlighet att ta ställning till framtida investerings- och driftnivåer. Utred- ningsarbetet planeras vara slutfört under år 1992.
3. Funktionen Transporter
Regeringen
Funktionen Transporter har som uppgift att tillgodose totalförsvarets behov av transporter under kriser och i krig. Funktionen delas in i delfunktionerna
Prop. 1991/92:102 Kapitel 6
väghållning, järnvägstransporter, banhållning, sjötransporter, flygtranspor- Prop. l99l/92:102 ter, landsvägstransporter och transportsamordning. Ansvaret för funktionen Kapitel 6 Transporter och för delfunktionerna transportsamordning och landsvägs- transporter överfördes den 1 september 1991 från transportrådet (TPR) till överstyrelsen för civil beredskap. Vägverket, statens järnvägar, banverket, sjöfartsverket och luftfartsverket svarar för de övriga delfunktionerna. Dess- utom ingår statens räddningsverk i funktionen Transporter. En programplan har utarbetats av TPR för funktionen Transporter i sam- råd med trafikverken. Den gäller för åren 1992/93—1996/97. I denna anges mål, beredskapsläge och inriktning för funktionen.
Regeringen avser fastställa följande mål för funktionen.
För totalförsvaret nödvändiga transporter skall kunna genomföras under kriser och i krig och landets civila transportresurser i sådana situationer kunna utnyttjas på ett för totalförsvaret effektivt sätt.
Ett fungerande transportsystem är av mycket stor betydelse för totalför- svaret. Särskilt viktigt är att klara transporter under inledningen av ett krig i samband med mobilisering. Det civila transportväsendet måste snabbt och flexibelt kunna utnyttjas vid försvarsmaktens beredskapshöjningar, mobili- sering, koncentrering och uppmarsch. Omfördelning av transporter mellan trafiksätten skall kunna Ske snabbt. Det är också angeläget att resurser som finns i reserv snabbt kan börja utnyttjas. Det ställer bl.a. krav på en effektiv ledningsorganisation.
Landsvägstransporter och flygtransporter prioriteras före järnvägstrans- porter på grund avjärnvägens sårbarhet i krig.
Överstyrelsen för civil beredskap skall dels samordna verksamheten inom funktionen Transporter, dels samordna denna verksamhet med verksamhe- ten vid andra berörda myndigheter inom totalförsvaret. Under kriser och i krig skall överstyrelsen verka för att landets civila transportresurser utnyttjas så att de transporter som är nödvändiga för totalförsvaret genomförs. Trans- porterna skall samordnas i samverkan med försvarsmakten.
Delfunktionen Väghållning
Verksamheten inom delfunktionen skall tillgodose totalförsvarets krav på väghållning vid krigsfara och i krig och den planläggning i fred som behövs för detta. Vägverket är ansvarigt för beredskapsplaneringen inom delfunk- tionen. Vägverket skall planlägga krigsorganisation, genomföra försvarsut- bildning av i krigsorganisationen ingående personal samt organisera och ut- bilda driftvärnet. En särskild utbildning av beredskapsplanläggare vid ver- kets regionala enheter genomförs.
Reservbromatcriel med full bärighet skall av vägverket tillsammans med försvarsmakten finnas anskaffad för att vid en koncentrerad förbindelsebe- kämpning kunna ersätta utslagna, permanenta broar en gång på fyra nord- syd-gående vägar i Norrland samt på ett minsta huvudvägnät i landet i övrigt. Denna målsättning kan enligt regeringens bedömning inte uppnås förrän un- 275 der nästkommande femårsperiod.
Behovet av investeringar inom delfu nktionen Väghållning avser främst re- Prop. 1991/921102 servbromateriel och vissa reservdelar för vägverkets färjor, fordon och ma- Kapitel 6 skiner. Vid nybyggnation av broar inom bedömda riskområden bör konstruktio- nen för vissa broar göras extra motståndskraftig. Särskilda underhållsåtgär- der kommer att vidtas avseende befintlig reservbromateriel. Regeringen anser att planeringen inom delfunktionen i stort kan inriktas mot vad som förordas i TPR:s programplan.
Delfunktionerna Järnvägstransporter och Banhållning
Banverket är ansvarigt för beredskapsplaneringen inom delfunktionen Ban- hållning och statens järnvägar för beredskapsplaneringen inom delfunktio- nen Järnvägstransporter. Inryckningsresor på järnväg är av väsentlig bety- delse för försvarsmaktens mobilisering. Härutöver utnyttjas järnvägen så långt det är möjligt för förbandstransporter, förnödenhetstransporter och sjuktransporter.
Inriktningen för planeringen är att järnvägstransporterna i ett krisskede i princip skall fungera som under normala förhållanden. Kapaciteten skall un- der ostörda förhållanden vara densamma som i fred. Under ett mobilise- ringsskede skall ett något större kapacitetsuttag vara möjligt. Det skall också vara möjligt att inom en tidsrymd av ett till två dygn avbryta pågående trans- porter för att på så vis frigöra kapacitet för prioriterade transporter.
Även under störda förhållanden skall viss trafik vara möjlig. Detta inne- bär att ej elberoende dragkraft skall kunna användas vid störningar i eltill- förseln samt att reservelverk för drift av växlar och signalsystem skall finnas tillgängliga. Banverket skall vidare kunna ersätta vissa broar. För att öka ut- hålligheten i elförsörjningen till växlar, signaler, verkstäder m.m. bör an- skaffningen av reservelverk fortsätta. Vidare bör anskaffning av reservdelar samt av utrustning som delvis kan ersätta utslagna fjärrblockeringscentraler genomföras. För vissa typer av anläggningar bör ett ökat fortifikatoriskt skydd anordnas. För att klara elförsörjningen av sjuktransporttåg vid elav- brott och vid trafik på icke elektrifierade banor bör särskilda reservelverk anskaffas.
Under det gångna året har teleanordningar installerats på några krigsup- pehållsplatser. Vidare har reservelverk och ABCskydd anskaffats och bered- skapsförråd byggts.
Regeringen anser att planeringen inom delfunktionen i stort kan inriktas mot vad som förordas i TPR:s programplan.
Delfunktionen Sjötransporter
SjötranSporterna är av väsentlig betydelse för den civila beredskapen inför kris och krig. I programplanen föreslås att målet för delfunktionen Sjötrans- porter skall vara att det under ett krisskede skall finnas svenska och ut- ländska fartyg tillgängliga i sådan omfattning att 100 % av det sjötransport- arbete som normalt produceras i utrikeshandeln kan produceras. Utrikes- handel antas vara av normal omfattning under större delen av ett krisskede. 276
I ett skede då krig förs i vår omvärld men där Sverige inte är indraget är Prop, 1991/92:102 målet att 60 % av det totala sjötransportarbetet i samband med vår utrikcs- Kapitel 6 handel kan produceras. Under krig där Sverige är indraget är motsvarande mål 20 %.
Vidare innebär målet att reservplatser för lastning och lossning skall finnas förberedda i tillräckligt antal för att möjliggöra export och import om ordi— narie hamnar inte kan utnyttjas.
TPR konstaterar i programplanen att målen för delfunktionen Sjötrans- porter inte uppnåtts. Kapaciteten hos den svenskflaggade handelsflottan är inte tillräcklig. Sverige är för sin utrikeshandel beroende av att också kunna disponera utländska handelsfartyg.
Regeringen har i proposition (1991/92:38) om inriktningen av den ekono- miska politiken aviserat nya sjöfartspolitiska åtgärder med sikte på att ge den svenska sjöfartsnäringen fortsatta utvecklingsmöjligheter. Svenska re— dare har dessutom stora beställningar av nya fartyg. Regeringen gör därför bedömningen att beredskapsläget i framtiden kommer att förbättras.
Regeringen anser att planeringen inom delfunktionen i stort kan inriktas mot vad som förordas i TPR:s programplan.
Övriga trafikverk tilldelas medel för beredskapsinvesteringarna från den gemensamma ekonomiska planeringsramen för den civila delen av totalför— svaret. I likhet med dem bör även Sjöfartsverkets beredskapsåtgärder finan- sieras utanför verkets ordinarie anslag. Sjöfartsverkets beredskapsåtgärder bör därför fr.o.m. budgetåret 1992/93 finansieras med medel från den ge—_ mensamma ekonomiska planeringsramen för den civila delen av totalförsva— ret.
I budgetpropositioncn 1992/93:100, bil.7 föreslogs att sjöfartsverkets be- redskapsåtgärder fr.o.m. budgetåret 1992/93 skulle finansieras med medel från den gemensamma ekonomiska planeringsramen för den civila delen av totalförsvaret. I awaktan på försvarspropositionen avsattes medel för detta ändamål under anslag E1. Föredraganden, chefen för kommunikationsde— partementet, avsåg att i försvarsbeslutspropositionen återkomma till rege— ringen i frågan.
Dclfunktionen Flygtransporter
Luftfartsverket är ansvarigt för beredskapsplaneringen inom dclfu nktionen.
Flygtransporterna är av central betydelse för den civila beredskapen under kriser och i krig. Flygtransporterna tillhör de prioriterade delarna inom funktionen Transporter.
I ett krisskede bör flygtransporter kunna transportera lika mycket av vår utrikeshandel som normalt (för närvarande ca 80 000 ton per år), samt att upprätthålla 20 % av normal utrikes persontrafik. Inrikes person- och gods— transporter med flyg skall under ett krisskede kunna utföras i en omfattning somfmotsvarar 65 % av transporterna under normala förhållanden. Krisske— det antas här vara ett år. Under neutralitet och krig skall enligt målet för delfunktionen möjlighet finnas att flygtransportera 20 % av den utrikeshan— del som normalt llygtransporteras, samt att upprätthålla 45 % av normal in— rikes person- och godstrafik med flyg. 277
AB Aerotransports (ABA) och Linjellyg AB:s flygplansflottor skall Prop. 1991/92:102 kunna utnyttjas för att tillgodose behovet av inryckningsoch koncentrerings- Kapitel () transporter. Särskilt viktigt är också att kunna tillgodose behovet av fjärr— sjuktransportcr, även under störda förhållanden. På sikt bör ca 30 flygplatser vara möjliga att trafikera med tungt jetilyg och vara utbyggda med uppställ- ningsplatser för flygplanen.
Regeringen delar TPR:s syn på att llygtransporterna är centrala för den Civila beredskapen inför kris och krig, och har ingen synpunkt på de mål och prioriteringar som föreslagits inom funktionen.
Delfunktionerna 'Ii'ansportsamordning och Landsvägstransporter
Överstyrelsen för civil beredskap är ansvarig för beredskapsplaneringen inom delfunktionerna. Överstyrelsen för civil beredskap skall verka för att landets civila transportresurser samordas och prioriteras inom funktionen Transporter så att de uppfyller de mål som ställs på funktionen. Landsvägs- transporter är en prioriterad del inom funktionen Transporter.
Planeringen inom totalförsvaret inriktas mot att Sverige utsätts för ett an- grepp med kort militär förvarning. Det ställer stora krav på flexibilitet och samordning inom transportsektorn. Vid en mobilisering krävs stora insatser på kort tid. För att kunna leda transporterna i Sverige under krig och i krissi— tuationer på ett ändamålsenligt sätt bör en väl förberedd organisation fin- nas.
För att förbättra samordningen genomförs utbildning och information till beredskapshandläggare och krigsplacerad personal vid berörda myndighe- ter. Vidare underhålls radioutrustning som tidigare anskaffats till länsstyrel- serna.
Regeringen anser att planeringen inom delfunktionerna i stort kan inriktas mot vad som förordas i TPR:s programplan.
4. Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93
B. Vi'igväsende m.m. B 8. Vägverket: Försvarsuppgifter
1990/91 Utgift 52 398 445 Reservation 20959 324 1991/92 Anslag 49 190 000 1992/93 Förslag 41 452 000
Från anslaget betalas vägverkets kostnader för planering m.m. samt investe- ringar vad gäller försörjningsberedskapen inom totalförsvarets civila del.
Vägverket bör genom ett lämpligt awägt beställningsbemyndigande ges möjlighet att anskaffa reservbromateriel så ekonomiskt som möjligt. Rege- ringen anser därför att ett lämpligt beställningsbemyndigande för reservbro- materiel för år 1993 avseende år 1994 är 10 miljoner kr.
I prop. 1991/92:100, bil.7 har regeringen föreslagit att, i awaktan på sär- skild proposition i ämnet, till Vägverket, Försvarsuppgifter beräkna ett oför- 278
ändrat reservationsanslag på 49 190 000 kr. Regeringen återkommer nu i Prop. 1991/92:102 denna fråga. Kapitel 6 Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 41 452 000 kr.
D. Järnvägslmfik
D 5. Banverket: Försvarsuppgifter
b.) 7 'Ji 1990/9.1 Utgift 49 07] 000 Reservation 2 8 781 1991/92 Anslag 33 950000 1992/93 Förslag 39 281000
Från tillslaget betalas vissa kostnader inom järnvägssektorn för utförandet av uppgifter enligt programplanen för den civila delen av totalförsvaret. Banverket disponerar anslaget och fördelar medel till SJ.
l prop. 1991/92:100, bil.7 har regeringen föreslagit att, i awaktan på sär— skild proposition i ämnet, till Banverket: Försvarsuppgifter beräkna ett oför- ändrat reservationsanslag på 33 950 000 kr. Regeringen återkommer nu i denna fråga.
Regeringen beräknar medelsbelmvet för budgetåret 1992/93 till 39 281 000 kr.
E. Sjöfart
E ]. Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster: Beredskap för civil sjö- fart. 1992/93 Förslag ] 240 000 kr.
Sjöfartsverket
Sjöfartsverket har till regeringen redovisat tre anslagsnivåer i enlighet med programplanen för sjötransporter på 5, 95, 16,5. resp. 32,5 miljoner kr. av- seende perioden 1992—97.
Regeringen
I prop. 1991/92:100, bil.7 har regeringen föreslagit att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Sjöfartsverket: Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster, delposten Beredskap för civil sjöfart anslå 1 200000 kr. Regeringen återkommer nu till denna fråga.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 1 240 000 kr.
FI Luftfan F 1. Beredskap för civil luftfart
1990/91 Utgift 49 096 421 Reservation 180 315 1991/92 Anslag 56 080 000 1992/93 Förslag 62 849 000
Från anslaget betalas drift och investeringar för att möjliggöra flygtranspor- ter i kris- och krigsskeden. Verksamheten omfattar bl.a. anskaffning av re- servdelar till den civila flygplansflottan, samt planläggning och förberedelser för flygtransportledning, flygplatsdrift och flygtransportverksamhet under sådana skeden.
Luftfartsverket
Uppbyggnaden av beredskapslager för flygbolagen ABA och Linjeflyg avses fortsätta under programplaneperioden. Inköp av reservdelar för regional- flygplan och till viss del för helikoptrar påbörjas. Utbyggnaden av framför allt marksystemet och ledningsfunktioner integreras med flygvapnets ut- byggnader. Förskjutningar mellan de olika budgetåren kan därför före- komma. Totalsumman under programplaneperioden 1992/93—1996/97 är den styrande faktorn för inriktning av verksamheten och planerade investe— ringar.
Regeringen
I prop. 1991/92:100, bil.7 har regeringen föreslagit att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Luftfartsverket: Beredskap för civil luftfart beräkna ett oförändrat reservationsanslag på 56 080 000 kr. Regeringen återkommer nu till denna fråga.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 62 849 000 kr.
G. Kollektivtrafik m.m. G4. Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret
1991/92 Anslag 4 780 000 1992/93 Förslag 4 776 000
Från anslaget ges medel till den civila delen av totalförsvaret varav merpar- ten avser anskaffning av skyddsmateriel för landsvägstransporter, informa- tion och utbildning av ansvariga planerare och krigsplacerad personal vid länsstyrelser och civilbefälhavarkanslier.
Överstyrelsen för civil beredskap
Överstyrelsen för civil beredskap planerar att anskaffa skyddsutrustning för ABC-stridsmedel. Dessutom kommer informationsdagar och funktionsut-
Prop. 1991/92:102 Kapitel 6
bildning för beredskapshandläggare resp. krigsplacerad personal vid länssty- Prop. 1991/92:102 relser och civilbefälhavarnas kanslier att genomföras. Vidare kommer de åt- Kapitel 6
gärder som anses nödvändiga för att upprätthålla en tillfredsställande hand- lingsberedskap att genomföras tillsammans med länsstyrelser och övriga be- rörda myndigheter.
Regerin ge n
I prop. 1991/92:100, bil.7 har regeringen föreslagit att, i awaktan på särskild proposition i ämnet, till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret beräkna ett oförändrat reservationsanslag på 4 780 000 kr. Regeringen återkommer nu till denna fråga.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 4 776 000 kr.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
]. godkänner inriktningen av funktionerna inom verksamhetsområ- det,
2. till Sjöfartsverket fr.o.m. budgetåret 1992/93 tilldelas medel för beredskapsåtgärder från den gemensamma ekonomiska planeringsra- men för totalförsvarets civila del,
3. till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 41 452 000 kr.,
4. regeringen medges lämna vägverket det beställningsbemyndi- gande som regeringen förordat i det föregående,
5. till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 39 281 000 kr.,
6. till Sjöfartsverket: Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster, delposten Beredskap för civil sjöfart för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 240 000 kr.,
7. till Lujifartsverket: Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 62 849 000 kr.,
8. till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila de- len av totalförsvaret för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsan- slag på 4 776 000 kr.
Kapitel 7.
Finansdepartementets
verksamhetsområde
1. Funktionen Enskild försäkring m.m. PIOP- 1991/921102 Kapitel 7
Funktionen omfattar förutom det enskilda försäkringsväsendet även statlig krigsförsäkring och statlig krigsskadeersättning. Finansinspektionen är an- svarig myndighet för beredskapsplaneringen inom funktionen. Övriga myn- digheter med uppgifter inom funktionen är statens krigsförsäkringsnämnd och statens krigsskadenämnd. Försäkringsbranschens branschorgan och ca 70 krigsviktiga företag ingår också i funktionen.
Regeringen avser fastställa följande mål för fimktionen.
Försäkringsväsendet skall under kriser och i krig så långt möjligt svara för gjorda åtaganden i försäkringsavtal m.m. Statens krigsförsäkringsnämnd Skall kunna krigsorganiseras och inleda sin verksamhet med kort varsel.
För att efter krig kunna reglera krigsskadefall — statlig krigsskadeersätt- ning — skall sådana skador kunna registreras och värderas när de inträffar. En organisation för denna verksamhet skall vara förberedd.
I anslutning till de olika delmålen bör i fråga om bcredskapsåtgärderi fred för respektive delmål gälla följande.
Delmålet att försäkringsväsendet under kriser och i krig så långt det är möjligt skall kunna svara för gjorda åtaganden förutsätter att försäkringsbo- lagen i fred har förberett sig genom olika planläggningsåtgärder. Försäk- ringsbransehen har är 1990 i samråd med dåvarande försäkringsinspektionen utarbetat riktlinjer för planläggningen. Finansinspektionen bör fortlöpande vaka över att bolagen fullgör sin beredskapsplanläggning i enlighet med rikt- linjerna.
Beträffande krigsförsäkringsnämnden krävs att nämnden har förberett de åtgärder som behövs för att den skall kunna krigsorganiseras med kort var- sel. I förberedelserna ingår också att nämnden fortlöpande ser över behovet av krigsutbrottsavtal och andra överenskommelser m.m. för att nämndens verksamhet snabbt skall kunna komma igång i ett krisläge.
Det sista delmålet avser krigsskadenämndens verksamhet. Den fredstida planläggningen måste här avse att nämnden i samarbete med försäkrings- bransehen förbereder en organisation, som kan svara för registrering och värdering av inträffade krigsskador.
Det är självfallet viktigt att de beredskapsåtgärder vidtas som behövs för att målen för kris- och krigsförhållanden skall kunna uppfyllas. Det bör emellertid i sammanhanget påpekas att den pågående översynen av krigsför- säkringslagstiftningen i vissa avseenden kan leda till ändrade förutsättningar för det fredstida planläggningsarbetet. Det får ankomma på finansinspektio- nen att i samråd med försäkringsbranschens beredskapskommitté avgöra i vad mån den nu aktuella planläggningen kan påverkas av den pågående översynen av lagstiftningen.
Finansinspektionens roll i totalförsvaret innebär bl.a. ett ansvar för sam- ordning av beredskapsåtgärder inom funktionen, samordning med andra funktioner och myndigheter samt viss utbildning av personal med uppgifter under kris och krig. Kostnaderna för beredskapsförberedelserna inom funk- 28 5
tionen kan beräknas till 350 000 kr. per år. Kostnaderna bcstrids utanför den Prop. 1991/922102 civila ekonomiska planeringsramen. Kapitel 7 Lagstiftningen om försäkringsväsendet i krig, statlig krigsförsäkring och statlig krigsskadeersättning, är föråldrad och behöver anpassas till övrig lag- stiftning och utveckling inom försäkringsväsendet och andra områden i sam- hället. Regeringen beslutade den 21 februari 1991 att tillsätta en utredning, krigsförsäkringsutredningen, med uppdrag att se över den aktuella lagstift-
ningen (Dir. 1991:12).
2. Funktionen Skatte- och uppbördsväsende
Funktionen omfattar den verksamhet som bedrivs inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet, dvs. främst beskattning och folkbokföring samt verkställighet enligt utsökningsbalken eller annan författning. Riksskatte- verket svarar för den centrala ledningen av skatteförvaltningen och exeku- tionsväsendet. Under riksskatteverket finns i varje län en skattemyndighet och en kronofogdemyndighet. Riksskatteverket har vidare uppgifter som central förvaltningsmyndighet för frågor om allmänna val. Riksskatteverket ansvarar för beredskapsförberedelser inom funktionen.
Regeringen avser fastställa följande mål för fimktionen.
De skatter, tullar och arbetsgivaravgifter som riksdag och regering beslutar att ta ut skall i största möjliga utsträckning betalas på rätt sätt samt folkbok- föringssystemets vitala delar kunna upprätthållas.
Två författningar reglerar beskattningsförfarandet m.m. under krig, näm— ligen dels lagen (1957:686) om taxeringsväsendet under krigsförhållanden m.m., dels kungörelsen (1958z388) med vissa bestämmelser rörande taxe- ring, uppbörd och folkbokföring under krigsförhållanden.
Sedan dessa författningars tillkomst har verksamhetens innehåll samt ar- betsformer och organisation m.m. förändrats i så hög grad att författning- arna inte kan tillämpas under dagens förhållanden.
I departementspromemorian (Ds B l978:12) Beskattning och uppbörd un— der krigsförhållanden lämnades ett principförslag till författningsändringar samt riktlinjer för berörda myndigheters verksamhets- och organisationspla- nering inför beredskaps- och krigsförhållanden. Den 15 april 1982 uppdrog regeringen åt riksskatteverket att utarbeta en detaljplan för det fortsatta ut- vecklingsarbetet i enlighet med förslagen i promemorian. Riksskatteverket redovisade uppdraget den 22 juni 1983 i form av en projektplan.
Den 15 december 1988 uppdrog regeringen åt riksskatteverket att utreda dels hur beskattningssystemet bör vara utformat under kriser och i krig, dels hur skatteförvaltningen och exekutionsväsendet bör vara organiserade un- der sådana förhållanden. I beslutet sägs vidare att verket bör lämna förslag till de författningsändringar som kan behövas.
I enlighet med uppdraget har riksskatteverket nyligen till regeringen över- lämnat en rapport med dels förslag till organisation för skatteförvaltningen 286
och kronofogdemyndigheterna under kriser och i krig, dels principförslag till Prop. 1991/9211 02 utformning av beskattningssystemet under sådana förhållanden. Vidare har Kapitel 7 riksskatteverket anmält att verkets egen försvarsplanläggning i huvudsak färdigställts under år 1991 och att verket föranstaltat om sådan planläggning hos skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna. De handböcker som har upprättats under detta arbete har överlämnats till regeringen. Enligt uppdraget bör riksskatteverket också lämna förslag till de författ- ningsändringar som kan behövas. Ett sådant förslag kommer enligt verket att redovisas under första halvåret 1992. Regeringen avser att i ett senare sammanhang återkomma till riksdagen med förslag i frågor som aktualiseras genom det utredningsarbete som nu håller på att slutföras av riksskatteverket.
3. Ekonomisk politik under kriser och i krig
Finansdepartementet har det övergripande ansvaret för Sveriges ekono- miska politik. Under en säkerhetspolitisk kris ökar påfrestningarna för lan- dets ekonomi och därmed också kraven för regeringens agerande för att så- kerställa landets försörjning och ekonomisk stabilitet. I detta arbete har också riksbanken väsentliga uppgifter.
För närvarande saknas en övergripande beredskapsplanering för den eko- nomiska politiken. Detta skapar oklarhet beträffande ansvarsfördelningen vad avser beredskapsplanering av samhällsekonomin. Mot denna bakgrund tillkallade chefen för finansdepartemcntet år 1989 en arbetsgrupp med upp- gift att analysera utformningen av ekonomisk politik under kriser och i krig.
Enligt direktiven bör arbetsgruppen ta fram underlag för i första hand re- geringens och riksbankens ekonomiska politik i olika krislägen. Utgångs- punkten bör vara de antaganden om krisers och krigs karaktär och varaktig- het som fastställts av regeringen som planeringsförutsättningar för totalför- svarets militära och civila delar. Utifrån dessa planeringsförutsättningar bör olika scenarier läggas upp omfattande perioden från förkrigsskedets början (med ökad oro och begynnande störningar i utrikeshandeln) till neutralitets- skedets slut (med krig i vår omvärld, total mobilisering i Sverige och utrikes- handelns sammanbrott).
Gruppen skall bedöma hur olika delar av vår ekonomi kan väntas reagera på de störningar av samhällsekonomin som förutsätts inträffa i olika krislä- gen och med vilka medel de icke önskvärda effekterna lämpligen kan mot- verkas. För samtliga studerade skeden bör genomgången koncentreras till de viktigaste delområdena av samhällsekonomin såsom produktion, syssel- sättning, utrikeshandel, finans- och valutamarknader, konsumtion, priser, inkomstfördelning och statsfinanser.
Arbetsgruppen väntas lägga fram sitt betänkande under våren 1992. I sitt arbete har gruppen också kommit att pröva behovet av att ge beredskapspla- neringen på den ekonomiska politikens område en fast organisation. Denna fråga har tidigare aktualiserats bl.a. i den ledningsstudie som överstyrelsen för civil beredskap genomförde under åren 1988 och 1989. Därvid konstate- rades att det inte finns någon central myndighet på vilken kan läggas ett 287
funktionsansvar för ett så brett område som ”samhällsekonomi” eller ”eko- nomisk-politiska åtgärder”. Åtgärder inom detta fält ligger naturligen nära regeringskanslict varför organisatoriska beredskapslösningar borde åter- spegla detta förhållande.' Därför ansågs det lämpligt att knyta en bered- skapsdelegation till finansdepartemcntet med uppgift att samordna bered- skapsförberedelserna på detta område.
Behovet av en beredskapsdelegation för den ekonomiska politiken sam- manhänger med de förslag som arbetsgruppen kommer att lägga fram av- seende inriktningen av den ekonomiska politiken under kriser och i krig. Ef- ter betänkandets publicering kommer regeringen att att ta ställning till in- riktningen och de organisatoriska formerna för en beredskapsplanering på den ekonomiska politikens område.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av funktionerna inom verksamhetsområ- det.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 7
Kapitel 8.
]ordbruksdepartementets
verksamhetsområde
1. Funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. PrOP- 1991/925102 Kapitel 8
Funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. omfattar försörjningen med livs- medel inkl. vatten, reglerings— och ransoneringsåtgärder avseende livsme- del, livsmedelshygien och civil veterinärverksamhet. Med livsmedelsförsörj- ning avses härvid all verksamhet från producent till konsument. Statensjordbruksverk är funktionsansvarig myndighet. Vidare har statens livsmedelsv'erk och statens naturvårdsverk uppgifter inom funktionen.
Regeringen Regeringen avser fastställa följande mål för fimktionen.
Livsmedelsförsörjningen grundas på de fredstida resurserna inom livsme- delssektorn och dess förmåga till anpassning under kriser och i krig. Produk- tion och distribution skall bedrivas på i stort sett samma sätt under kriser och i krig som under normala förhållanden, dock med beaktande av att inrikt- ningen inom jordbruket på olika grödor och animalieprodukter kan föränd- ras beroende på bl.a. tillgångcn på olika importerade insatsvaror.
Målet för livsmedelsfunktionens verksamhet är att alla även under kriser och i krig skall kunna konsumera tillräckligt med livsmedel med hänsyn till energiinnehåll m.m.
Nuvarande genomsnittliga energitillförsel (2900 kcal per person och dygn) bör kunna upprätthållas. En mindre varierad kost måste accepteras, och för en kortare period kan en reducering accepteras för en stor del av befolk- ningen. Avbrott i tillförseln till detaljhandeln på upp till en vecka kan accep- teras. Tre till fem liter dricksvatten per person och dygn (överlevnadsbehov) skall disponeras.
Livsmedelsransonering skall kunna införas senast fyra veckor efter beslut. De väsentligaste delarna av den enskilda djursjukvårdcn skall kunna upp- rätthållas i normal omfattning. En angripares möjlighet att genom sabotage sprida främst biologiska organismer via dricksvatten och mjölk skall försvå- ras.
Beredskapstitgärder inom funktionen
Livsmedelsberedskapen bygger i första hand på detjordbruk och fiske samt den livsmedelsindustri och distribution m.m. som finns i fredstid. Målet är att produktion, förädling och distribution skall bedrivas på i stort sett samma Sätt som under normala förhållanden.
I andra hand vidtas olika beredskapsåtgärder. Dessa åtgärder består av bcrcdskapslagring och andra särskilda beredskapsåtgärder.
Andra beredskapsåtgärder än lagring består av planläggningsåtgärder inom olika områden för att ge en bättre anpassningsförmåga i en situation av kris/krig. Arbetet med planläggning består av förberedelser för att resur- ser skall kunna:
— utnyttjas på bästa sätt, t.ex. genom omställning av jordbruket (ändrad
produktionsinriktning) som bl.a. minskar behovet av olika insatsvaror, 291
- fördelas optimalt, t.ex. genom uppskov för jordbrukare, begränsning av Prop. 1991/92:102 uttagning av traktorer, regleringssystem för insatsvaror, ransoneringssys- Kapitel 8 tem för dagligvaror samt planläggning av s.k. K-företag, - bevaras och om möjligt skapas, t.ex. genom skydd (undanförsel), » lokaliseras utifrån behoven, t.ex. genom förberedelser för en lagerupp- byggnad i Norrland under ett krisskede och för krigsleveranser.
Beredskapslagringen är den dyraste åtgärden inom funktionen. Lagring sker dels i form av insatsvaror för jordbruket för att kunna klara en situation med minskad import, dels i form av färdiga livsmedel och livsmedelsråvaror för att klara ett angrepp mot landet.
Det är vidare väsentligt att olika åtgärder utformas som ger större möjlig— heter till anpassning vid en kris så att handlingsfriheten och funktionssäker- heten blir hög. Förutom nyligen nämnda åtgärder åstadkoms anpassning också bl.a. genom administrativ beredskap (författningsberedskap och orga- nisationsberedskap) och utbildning.
Riksdagens beslut om ny livsmedelspolitik
Sedan en tid tillbaka är livsmedelspolitiken föremål för ett omfattande re- formarbete. Riksdagen fattade våren 1990 beslut om en ny livsmedelspolitik (prop.1989/90:146, JoU25, rskr. 327). Vidare kommer såväl ett EES-avtal, GATT—förhandliugarna samt ett svenskt medlemskap i EG att påverka svensk livsmedelssektor.
En utgångspunkt för den framtida livsmedelspolitiken skall enligt riks- dagsbeslutet vara att jordbruket i princip skall vara underkastat samma vill- kor som andra näringar. Jordbruket skall marknadsanpassas och successivt avregleras. Producenterna skall endast ersättas för efterfrågade varor och tjänster. I de fall efterfrågan gäller kollektiva varor och nyttigheter är offent- liga ingripanden befogade. Dessa varor och tjänster skall då betalas med of- fentliga medel.
Livsmedelspolitikens mål vad gäller beredskapen skall enligt riksdagsbe- slutet vara att trygga landets livsmedelsförsörjning under kriser och i krig. Beredskapen skall grundas på de fredstida resurserna inom livsmedelssek- torn och dess förmåga till omställning, kompletterad med särskilda bered- skapsåtgärder.
Åkerarealen kan enligt riksdagsbeslutet sjunka till en betydligt lägre nivå än den vid tidpunkten för beslutet utan att försörjningssäkerheten äventyras, förutsatt att särskilda riktade åtgärder vidtas i form av ökad lagring. Antalet mjölkkor kan också sjunka till en lägre nivå än den vid tidpunkten för beslu- tet utan att det finns anledning till åtgärder föranledda av bcrcdskapsskäl. Statens jordbruksnämnd (numera statens jordbruksverk) skall enligt riks- dagsbeslutet såväl vad gäller storleken på den brukade arealen som antalet mjölkkor noga övervaka utvecklingen.
Förhållandena i övre Norrland kräver enligt riksdagsbeslutet speciella åt- gärder för att en fullgod beredskap skall kunna upprätthållas. Som en av åt- gärderna för att uppnå detta skall enligt beslutet det särskilda prisstödet till norra Sverige, som utbetalas i form av ett belopp per producerad enhet, bi- 29 2
behållas. Bcredskapsåtgärder i form av bcrcdskapslagring skall utgöra kom- Prop. 1991/92:102 plcmcnt. Kapitel 8
I 1985 års livsmedelspolitiska beslut översattes bcredskapsmålct till ett an- tal produktionsmål för olika produktionsgrenar. Enligt det livsmedelspoli- tiska beslutet om livsmedelspolitiken är det emellertid olämpligt att relatera bcredskapsmål till fredstida produktion. Hänsyn måste nämligen bl.a. tas till ändrat konsumtionsmönster och ändrad produktionsinriktning under kriser och i krig. Exempelvis kan produktionen mätt i kalorier effektiviseras i krig. Det är också möjligt att genom en variation av kriskostcn och en större lag- ring än tidigare av såväl insatsvaror som livsmedel uppfylla bcredskapsmå- let.
Från beredskapssynpunkt kan således enligt det livsmedelspolitiska beslu- tet minskade resurser i jordbruket accepteras. För livsmedelsberedskapen är det enligt beslutet samhällsekonomiskt fördelaktigt att i stället öka bered- skapslagringen. I enlighet härmed har därför 100 miljoner kr. investerats i uppbyggnad av lagren av livsmedel och insatsvaror redan under budgetåret 1990/91. Under budgetåret 1991/92 har ytterligare 43 miljoner kr. investerats i lageruppbyggnad.
Effekterna av det livsmedelspolitiska beslutet från beredskapssynpunkt skall följas upp noga. Reformen innebär förändringar för hur fullgod försörj- ningsberedskap skall kunna garanteras. Det är därför av stor vikt att kor- rekta awägningar görs mellan beredskapslagring och resurser inom livsme- delssektorn avseende t.ex. storleken på den brukade arealen, antalet mjölk— kor samt den geografiska spridningen av jordbruksproduktioncn och föräd- lingsindustrin. Jordbruksnämnden (numera statens jordbruksverk) har ge- nom regeringsbeslut den 20 december 1990 fått i uppdrag att noga följa ut- vecklingen i detta avseende. Vad gäller kriskostcn måste beaktas dels att denna måste anpassas till resursförändringen inom jordbruket, dels att denna får återverkningar på livsmedelsproduktionen och konsumtionen i fredstid. I uppdraget till jordbruksverket ingår också att noga följa produk- tionsutvecklingen mot bakgrund härav. Om verket finner att det är risk för att bcredskapsmålct inte går att uppfylla, skall verket föreslå regeringen åt- gärder för att motverka en oönskad utveckling.
Inriktning under programplaneperioden 1992/93—1996/97
I riksdagsbeslutet om en ny livsmedelspolitik våren 1990 förutsattes omställ- ningen av jordbruket ske snabbt med minskade resurser ijordbruket som följd. En snabb och kraftig lageruppbyggnad av insatsvaror och livsmedel bedömdes därför som nödvändig för att kompensera resursminskningen i jordbruket.
Lagring av livsmedel syftar i första hand till att klara försörjningen under ett krig medan lagring av insatsvaror är nödvändig för en sammanhängande kris- och krigsperiod.
Riksdagen beslutade våren 1991 att uppbyggnaden av lagren av livsmedel och insatsvaror skall ske under en längre tidsperiod än vad det livsmedelspo- litiska beslutet förutsatte (prop. 1990/91:102 bil. 4, FöU8, rskr.285). Bak- grunden till detta beslut var att det var oklart hur snabbt omställningen av 293
jordbruket skulle ske och därmed i vilken takt resurserna ijordbruket skulle Prop. 1991/92:102 förändras. I awaktan på att konsekvenserna av 1990 års livsmedelspolitiska Kapitel 8 beslut skulle framträda tydligare beslutade riksdagen därför om en långsam— mare lageruppbyggnad. Denna långsammare lageruppbyggnad innebar en besparing med 100 miljoner kr. i förhållande till den lageruppbyggnadsplan som det livsmedelspolitiska beslutet förutsatte.
Riksdagens beslut våren 1991 innebar att 43 miljoner kr. tilldelades livs- medelsfunktionen för lageruppbyggnad under budgetåret 1991/92.
Den livsmedelspolitiska reformen kommer att leda till att resurserna i jordbruket minskar. Effekterna av avregleringen, som påbörjades den 1 juli 1991, är emellertid till stor del av långsiktig karaktär. Omställningen avjord- brukct till följd av den livsmedelspolitiska reformen har hittills, så långt det i dagsläget går att bedöma, gått i avsedd riktning. På animaliesidan har i stort sett balans uppnåtts. På vegetabiliesidan är dock överskotten mycket stora trots att fler jordbrukare har anmält sig till omställningsåtgärderna jämfört med det tidigare omställningsprogrammet Omställning -90.
Som komplement till programplanen har jordbruksverket redovisat kon- sekvenserna av en långsammare lageruppbyggnad under förutsättning av en ökning av den totala medelstilldelningen till funktionen om 30 miljoner kr. per år under perioden 1992/93—1996/97 med utgångspunkt i de resurser som ställts till funktionens förfogande budgetåret 1991/92, vilka uppgår till totalt 266 miljoner kr. Vid en sådan medelstilldelning bör enligt jordbruksverket en prioritering av investeringarna göras genom att i första hand investeringar i livsmedel för lageruppbyggnad i Norrland tillgodoses. '
Enligt det alternativ till medelsförbrukning som jordbruksverket härvid redovisat blir den totala medelstilldelningen således lägre än det förslag som jordbruksverket förordar i programplanen och som vi återkommer till i det följande.
Det är enligt vår mening svårt att i dagsläget bedöma hur snabbt omställ- ningen av jordbruket kommer att ske och därmed i vilken takt resurserna i jordbruket kommer att minska. Härtill är det vidare oklart vilka konsekven- ser EES-avtalet, GATTförhandlingarna samt ett svenskt medlemskap i EG kommer att få på svensk livsmedelssektor. Regeringens bedömning är därför att lageruppbyggnadcn av insatsvaror och livsmedel, i enlighet med riksdags- beslutet våren 1991, bör ske under en längre tidsperiod. Lageruppbyggna— den bör härvid givetvis inte avstanna utan fortgå, fast i långsammare takt. I det här sammanhanget vill vi understryka nödvändigheten av en väl awägd balans — såväl av beredskapspolitiska som ekonomiska skäl — mellan bered- skapslagring och olika resurser inom livsmedelssektorn. Jordbruksverket har, som vi tidigare redovisat, fått i uppdrag att noga följa utvecklingen i bl.a. detta avseende.
Överstyrelsen för civil beredskap
Iden gemensamma programplanen för totalförsvarets civila del lämnar över— styrelsen för civil beredskap, i samråd med bl.a. jordbruksverket, förslag till årlig fördelning av de ekonomiska planeringsramarna under perioden 1992/93—1996/97. Livsmedelsfunktionen tilldelas därvid i samtliga ekono- 294
miska ramar totalt 75 miljoner kr. under perioden. 20 miljoner kr. föreslås Prop. 1991/92:102 tilldelas funktionen vardera budgetåren 1992/93—1994/95 och 15 miljoner kr. Kapitel 8 budgetåret 1995/96. De 75 miljoner kr. som föreslås av överstyrelsen avser endast nytillkomna uppgifter utöver de som föranleds av den livsmedelspoli- tiska reformen. Mcdlen föreslås utnyttjas för läkemedelsförsörjning m.m. inom den civila veterinärverksamheten (15 miljoner kr.), anskaffning av kemikalier för att säkerställa hygieniska krav inom vattenförsörjningen i en kris- och krigssi- tuation (56 miljoner kr.) samt vissa begränsade åtgärder för ABC-skydd (4 miljoner kr.). Beredskapsåtgärder föranledda av det livsmedelspolitiska beslutet ligger utanför den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del och behandlas i jordbruksverkets programplan. Överstyrelsen föreslår i sin programplan att samtliga beredskapsåtgärder inom livsmedelsfunktionen lyfts in i den ekonomiska planeringsramen.
Statens jordbruksverk
Livsmedelsförsörjningen är enligt jordbruksverket en central del i den livs- nödvändiga försörjningen. Livsmedelsförsörjningen under kriser/krig måste därför kunna klaras med hög säkerhet.
Utgångspunkterna för jordbruksverkets förslag i programplanen är rege- ringens planeringsanvisningar om krisers och krigs varaktighet samt de poli- tiska bcslut, och konsekvenserna därav, som fattas inom livsmedelspoliti- kcns område, i första hand det livsmedelspolitiska beslutet om en ny livsme- delspolitik våren 1990. En annan utgångspunkt är målet att varje individ un— der kriser och i krig liksom i fred bör kunna få ca 2 900 kcal per dygn mätt i detaljhandelsledet.
Genom 1990 års livsmedelspolitiska beslut kommer jordbrukets omfatt- ning att minska till följd av att överskottsproduktioncn faller bort. De pro- duktionsgrenar som är särskilt viktiga från beredskapssynpunkt och som kan komma att uppvisa större minskningar utgörs av odlingen av brödsäd samt mjölkproduktionen. Även oljeväxtodlingen är viktig från beredskapssyn— punkt. Förutom att produktionen i jordbruket totalt sett kommer att minska, kommer enligtjordbruksverket en tyngdpunktsförskjutning av pro- duktionen att ske söderut.
Minskningen avjordbruksproduktionen och förskjutningen söderut kom- mer att medföra motsvarande utveckling inom livsmedelsindustrin. Den överkapacitet som funnits väntas försvinna och koncentrationen till färre en- heter väntas fortsätta.
I programplanen har jordbruksverket bedömt utvecklingen fram till mit- ten av 1990-talet. Den livsmedelspolitiska reformen väntas som nämnts minska jordbruksproduktionen. För att klara försörjningen under en kris måste en omställning ske av jordbruksproduktioncn. Syftet med omställ- ningen är att åstadkomma en sammansättning av kosten som är resurssnå- lare i den meningen att förbrukningen av importerade insatsvaror i jordbru- ket blir mindre. Genom att öka andelen vegetabilier i kosten på bekostnad . av animalier uppnås detta syfte. Omställningen avjordbruket under en kris 295
innebär att odlingen av brödsäd, oljeväxter och potatis måste öka medan Prop. 1991/92:102 produktionen av kött, fläsk och ägg kan minska. Kapitel 8
Den skisserade omställningen leder till ett behov av brödsädsodling om ca 300 000 ha och oljeväxtodling om ca 185 000 ha. Genom att jordbrukets Omfattning kommer att minska till följd av avregleringen, kan den ökning som kommer att krävas i en kris bli stor. .
Mot bakgrund av de bedömningar om jordbrukets omfattning i mitten av 1990-talet som jordbruksverket har gjort kan det enligt verket bli nödvändigt att vidta åtgärder för att upprätthålla produktionen på en så hög nivå att det skall bli möjligt att från ett år till ett annat öka produktionen tillräckligt mycket. Områden där sådana åtgärder kan komma att bli aktuella är bröd- säds- och oljeväxtodlingen samt mjölkproduktionen. Vad gäller produktio- nen av övriga animalier bedömer jordbruksverket att denna bör kunna minska utan att det från beredskapssynpunkt behöver uppstå några pro- blem. Inte heller bedöms några problem från beredskapssynpunkt uppstå genom den minskning av den totala åkerarealen som kan förutses under de närmaste åren.
För perioden 1992/93—1996/97 behövs enligt jordbruksverket totalt 2240,9 miljoner kr. för livsmedelsfunktionens beredskapsverksamhet, inkl. de 75 miljoner kr. inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del som avser nya uppgifter för funktionen. Av det totala medelsbehovet avser 690,7 miljoner kr. investeringar i beredskapslager och 649,9 miljoner kr. drifts- kostnader för denna lagring. Andra beredskapsåtgärder än lagring som tidi- gare beskrivits står för 28,8 miljoner kr. Räntekostnaderna för investerat statskapital uppgår till 796,5 miljoner kr. vid 12,25 % ränta.
Beredskapslagringen är den dyraste åtgärden inom funktionen. Den sva- rar för 98 % av medelsbehovet. Lagringen sker dels i form av s.k. insatsvaror till jordbruket (kvävegödselmedel, proteinfodermedel, bekämpningsmedel och köksväxtfröer) för att klara en situation med minskad import, dels i form av livsmedel och livsmedelsråvaror för att klara ett angrepp mot landet som bl.a. kan innebära att mindre områden av landet blir isolerade, att den mili- tära handlingsfriheten blir begränsad eller att transporter till Norrland omöjliggörs. '
Jordbruksverket föreslår större investeringar av insatsvaror under de tre första åren under programperioden med motiveringen att det är angeläget att så snart som möjligt nå lagringsmålet för proteinfodermedel. Större inve- steringar budgetåret 1992/93 föreslås också avseende livsmedel med motive- ringen att det är angeläget att snabbt komma vidare med den redan påbör- jade lageruppbyggnadcn i Norrland.
Vad gäller beredskapslagringen av livsmedel föreslår jordbruksverket att den omstrukturering av lagringen som inleddes budgetåret 1990/91 fortsät- ter. Skälen till denna omstrukturering är dels att lagringen bör bli kostnads- effektivare, dels att trygga försörjningen i Norrland. Successivt kommer lag- ringen av brödsäd att öka och även nya produkter att införas i sortimentet (vegetabiliskt fett, gröna linser och bruna bönor). Å andra sidan kommer lagringen av bl.a. köttkonserver och mjölkpulver att minska. Lagringen av råkaffe och margarinråvaror kommer att upphöra.
Genom medlen om 75 miljoner kr. från den ekonomiska planeringsramen 296
kan en angelägen lagring av veterinära läkemedel och kemikalier för vatten- Prop. 1991/921102 verkens dricksvattcnbercdning påbörjas. Lagring av veterinära läkemedel är Kapitel 8 angelägen för att kunna upprätthålla livsmedelsproduktionen med så lite störningar av sjukdomar som möjligt. Målet vad gäller vattenförsörjningen är främst att vid ett angrepp mot Sverige kunna säkerställa tillgången på dricksvatten för konsumenternas överlevnadsbehov och minimibehovet för andra prioriterade förbrukare såsom sjukvård och livsmedelsindustri. Den mikrobiologiska kvaliteten hos dricksvattnet skall därvid kunna upprätthål- las.
Genom nämnda medel från den ekonomiska ramen föreslås vidare åtgär- der inom ABC-området. Målet under programplaneperioden rörande skydd mot ABC- stridsmedel är främst att bygga upp förmåga att undvika ned- smittning, förmåga att upptäcka nedsmittning, förmåga att trygga livsme- delsförsörjningen trots insatser av ABC-stridsmedel samt förmåga att värna djuren. Kunskaperna om problemen inom livsmedelsförsörjningen vid ra- dioaktivt nedfall och insatser med biologiska och kemiska stridsmedel är bristfälliga. Under programplaneperioden skall kunskaperna inom dessa områden byggas upp.
Vad gäller livsmedelsverkets arbete under programplaneperioden kom- mer verket bl.a. att påbörja studier av hur livsmedelskontrollen kan anpas- sas till utrikeshandelsstörningar och till ett angrepp mot Sverige. Vid dessa studier skall bl.a. behovet av livsmedels- och vattenlaboratorier utredas. Vi- dare kommer möjligheterna att analysera sådana kemikalier eller mikroor- ganismer som kan tänkas få användning som stridsmedel t.ex. vid sabotage att utredas.
2. Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93
H 4. Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring
1990/91 Utgift 47 333 572 Reservation 58 ;841 282 1991/92 Anslag 42 876 000 1992/93 Förslag 83 959 000
Under anslaget anvisas medel för bruttoinvesteringar i beredskapslager av insatsvaror ijordbruket och livsmedel. Medel som erhålls vid utförsäljning av lager tas däremot upp som inkomst under anslaget Kostnader för bcred- skapslagring av livsmedel m.m.
Under anslaget anvisas medel för produktionsförbercdelser, ABC-skydd och ransoneringsförberedelscr.
Statens jordbruksverk
För bcrcdskapslagring av insatsvaror har jordbruksverket beräknat ett me- delsbehov om 88,7 miljoner kr. under budgetåret 1992/93. Utgångspunkten förjordbruksvcrkcts förslag är en bedömning av utvecklingen avjordbruks- produktionen fram till mitten av 1990-talet med beaktande av konsekven- 297
serna av de beslut som fattats inom livsmedelspolitikens område, i första Prop. 1991/921102 hand det livsmedelspolitiska beslutet är 1990. Minskningen av jordbrukets Kapitel 8 omfattning till följd av detta beslut medför att beredskapslagringen av han- delsgödselkväve och foderprotein bör ökas. '
För bcrcdskapslagring av kemikalier till vattenverkens dricksvattenbered- ning förcslårjordbruksverket investeringar motsvarande 19 miljoner kr. och för ABC-skydd 1 miljon kr.
För att klara livsmedelsförsörjningen under ett angrepp mot Sverige som bl.a. kan innebära att mindre områden av landet blir isolerade, att den mili- tära handlingsfriheten blir begränsad, att transporter till Norrland omöjlig- görs måste beredskapslager av livsmedel finnas tillgängliga. För beredskaps- lagring av livsmedel harjordbruksverket beräknat ett medelsbehov om totalt 68,7 miljoner kr. under budgetåret 1992/93. Jordbruksverkets förslag av- seende livsmedel innebär dels en kraftig omstrukturering av bcrcdskapslag- ringen för att göra den kostnadseffektivare, dels en utbyggnad för att trygga försörjningen i Norrland. Omstruktureringen av lagren påbörjades redan under budgetåret 1990/91.
Totalt beräknarjordbruksverket kostnaderna för Inköp av livsmedel m.m. för bcrcdskapslagring till 174 400 000 kr.
Vid ingången av budgetåret 1991/92 fanns en reservation under anslaget om 58 841 282 kr. Denna reservation beror dels på att medel för ransone- ringsförberedelser finns kvar från budgetåret 1990/91 eftersom det gamla sy- stemet med person- och beredskapskort visat sig kunna bibehållas t.o.m. år 1993 trots att folkbokföringen fr.o.m. juli 1991 handhas av skattemyndighe- terna i stället för av pastorsämbetena.
Vidare har investeringsmedel avsedda för lagring av kalkammonsalpetcr inte kunnat utnyttjas under budgetåret 1990/91. Det reserverade beloppet uppgår till ca 55 miljoner kr. Skälet till att reservationen har gjorts är att den lagringsform (omsättningslager) som utnyttjats inte längre visar sig vara möjlig att utnyttja av kostnadsskäl. Under våren 1991 har dåvarande jord- bruksnämndcn förberett en långtidslagring av kalkammonsalpetcr till lägre kostnader. Leveranser av kalkammonsalpetcr för beredskapslagring har på- börjats under novembcr1991. Vid utgången av budgetåret 1991/92 beräknas ingen reservation på anslaget föreligga.
Regeringen
I enlighet med vad vi tidigare anfört bör uppbyggnaden av beredskapslagren till följd av det livsmedelspolitiska beslutet ske under en längre tidsperiod än vad jordbruksverket föreslår i sin programplan . Enligt vår mening bör vidare huvuddelen av anvisade medel under anslaget under budgetåret 1992/93 ut- nyttjas för en fortsatt lageruppbyggnad av livsmedel i Norrland. För detta ändamål har vi beräknat 62 703 000 kr.
Härutöver bör 21 256 000 kr. ur den ekonomiska planeringsramen för to- talförsvarets civila del tilldelasjordbruksverket. Av detta belopp bör 20 256 000 kr. investeras i lageruppbyggnad av kemikalier till vattenverkens drick- svattenberedning och 1 000 000 kr. bör utnyttjas för ABC-skydd.
Under budgetåret 1992/93 tilldelas således inga medel för ökad bered- 298
skapslagring av insatsvaror. Regeringen vill i det här sammanhanget erinra Prop. 1991/92:102 om att en omfattande uppbyggnad av lagren av insatsvaror har skett under Kapitel 8 budgetåren 1990/91 och 1991/92, vilket innebär att inneliggande lager av in- satsvaror i dagsläget har ett återanskaffningsvärde i storleksordningen 490 miljoner kr.
Vad gäller ransoncringsförberedelscr m.m. får jordbruksverket använda de av verket reserverade medlen om 2 726 000 kr. för detta ändamål.
Anslaget bör sammanlagt föras upp med 83 959 000 kr.
H 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.
1990/92 Utgift 199 774 357 1991/92 Anslag 223 007 000 1992/93 Förslag 233 250000
Från anslaget betalas driftskostnaderna för bcrcdskapslagring av livsmedel m.m. samt kostnader för andra beredskapsåtgärder än lagring i form av pla- nering m.m. Under anslaget Statens jordbruksverk anvisas medel för löne- kostnader m.m. för viss personal.
Statens jordbruksverk
Till följd av redan gjorda investeringar i beredskapslager samt de ökningar som verket föreslår under budgetåret 1992/93 harjordbruksverket beräknat kostnaderna för bcrcdskapslagring till 245 144 000 kr.,varav 134 015 000 kr. utgör räntekostnader. För planeringsåtgärder har verket beräknat medelsbe- hovet till 3 746 000 kr. Sammanlagt bör anslaget enligtjordbruksverket föras upp med 248 890 000 kr.
Regeringen
Med anledning av regeringens förslag om ökade investeringar beräknas kost- naderna för bcrcdskapslagring till 229 354 000 kr. För övergripande planc- ring beräknas kostnaderna till 3 746 000 kr. Därutöver beräknar regeringen 150 000 kr. till statens livsmedelsverk för de deluppgifter inom funktionen som verket fullgör.
Anslaget bör föras upp med sammanlagt 233 250 000 kr.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner inriktningen av funktionen Livsmedelsförsörjning m.m., 2. till Inköp av livsmedel m.m. för bcrcdskapslagring för budgetåret 1992/93 anvisar ctt reservationsanslag på 83 959 000 kr., 3. till Kostnader för bcrcdskapslagring av livsmedel m.m. för bud- getåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 233 250 000 kr.
Kapitel 9.
Arbetsmarknadsdepartementets
verksamhetsområde
Funktionen Arbetskraft Prop. 1991/92:102
. _ _ _ . Kapitel9 Funktionen omfattar arbetskraftsförsöijmng, arbetsmarknadsutbrldning,
vapenfriutbildning, arbetarskydd och arbetsmarknadstvister.
Arbetsmarknadsstyrelsen är funktionsansvarig myndighet för funktionen Arbetskraft. Arbetsmarknadsstyrelsens uppgift är att i fred planera för den krigsviktiga sektorn så att behovet av personal under kriser och i krig säker- ställs. Arbetsmarknadsstyrclsen beräknar behovet av medel för planlägg- nings- och övningsverksamhet för arbetsmarknadsverkets del till 1,9 miljo- ner kr. under budgetåret 1992/93.
Arbetsmarknadsstyrelsens förberedelser för att underlätta arbetsmarkna- dens anpassning till de varierande förutsättningama under kris och i krig fortskrider och arbetsmarknadsstyrelsen bedömer att satta mål kommer att kunna uppnås under försvarsbeslutsperioden.
Regeringen avser fastställa följande mål för fitnktionen
En till följd av kriser och krig kraftigt ökad rörlighet på arbetsmarknaden skall kunna hanteras så att för totalförsvaret viktiga verksamheter kan upp- rätthållas.
Ett antal pågående utredningar kommer att innebära förslag som påverkar de personella resursernas utnyttjande inom totalförsvaret. Det gäller såväl olika pliktlagar och författningsstöd för ianspråkstagande som former för ut- tagning, utbildning och personalredovisning. Främst avses utredningen om totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem (Dir 1991240), utred- ningen om frivillig medverkan i totalförsvaret (Fö 1990:02), utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO) samt arbets- marknadsstyrelsens utredning om totalförsvarsverksamheten inom arbets- marknadsverket. Inriktningen av arbetskraftsfunktionen kommer också att påverkas av dessa pågående utredningar. Med stöd av olika ställningstagan- den med anledning av dessa utredningar, och om så erfordras, torde en för- ordning om totalförsvarets personalförsörjning senare kunna utarbetas.
Den s.k. CFL-utredningens förslag till en lag om civilt försvar (SOU 1989:42) innefattar bestämmelser som berör nuvarande regler om civilför- svarsplikt. Förslaget bereds för närvarande.
Inriktningen av funktionen bör vara att för det krigsomställda samhällets personalförsörjning var och en bör utföra den verksamhet som han eller hon är bäst skickad för genom sin fredstida utbildning och yrkeserfarenhet. Med hänsyn till krigssamhällets krav och behov av arbetskraft måste personalför- sörjningen dock förstärkas genom pliktlagar samt aktiv arbetsförmedling och rörlighetsstimulerande åtgärder.
De personer som genom pliktlag eller frivilligavtal blir uttagna, utbildade och krigsplaceradc för krigsuppgifter samt anställda i krigsviktig verksamhet är medvetna om sina uppgifter i totalförsvaret men i det krigsomställda sam- hället kommer att verka män och kvinnor, som i fred inte vet om att de kan få viktiga uppgifter i totalförsvaret. Dessa måste genom lämplig information och eventuell viss övningsverksamhet bli medvetna om sina totalförsvars- 303
uppgifter. Tanken om totalförsvaret som hela folkets angelägenhet skulle då få ordentligt genomslag.
Då det i det krigsomställda samhället kan uppstå konkurrens om arbets- kraft, speciellt nyckelpersoner, måste det klarläggas vem som har rätt att ta ut, utbilda och krigsplacera dessa olika personer. F.n. ses detta över av en särskild utredning (Fö 1991:02) om totalförsvarets personalförsörjning ge- nom pliktsystem (dir 1991:40).
I prop. 1991/92:100 bil. 12 har regeringen föreslagit riksdagen att till ar- betsmarknadSVerkets förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 2 810 242 000 kr. Härav beräknas 1 800000 kr. exkl. mer- värdesskatt över den ekonomiska planeringsramen för den civila delen av totalförsvaret för plan- och övningsverksamhet.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av funktionen Arbetskraft.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 9
Kapitel 10.
Kulturdepartementets
verksamhetsområde
Funktionen Flyktingverksamhet ' Prop. 1991/92:102
_ _ _ _ _ Kapitel 10 Flyktingverksamhet som en funktion inom totalförsvarets crvrla del omfattar
dels uppgifter som motsvarar det mottagande av flyktingar och asylsökande som reguljärt förekommer i fredstid, dels de uppgifter som tillkommer i fråga om mottagande och omhändertagande av flyktingar och andra utlän- ningar som under kriser och i krig kan komma att söka en fristad i Sverige.
Statens invandrarverk har ansvaret för funktionen. Verket har i fredstid en organisation för flyktingmottagandet med betydande kapacitet och flexi- bilitet. Verket fick en regional organisation är 1989. En överarbetning av be- redskapsplanerna pågår med anledning av den nya organisationen. Bl.a. är det angeläget att klarlägga vissa gränsdragningsproblem i fråga om länssty- relsernas och invandrarverkets ansvar på regional nivå.
Regeringen avser fastställa följande mål för jimktionen.
Under kriser och i krig skall så långt som möjligt med hänsyn till bl.a. in- strömningen av skyddssökande tillämpas i fredstid gällande principer för mottagande och omhändertagande av flyktingar och asylsökande. Dessa skall beredas nödvändig samhällsservice med beaktande av kris- och krigs- miljöns särskilda krav. De flyktingar som behövs och som passar härför skall utnyttjas på arbetsmarknaden.
Huvuddelen av landets kommuner har byggt upp kunskap om och erfaren- het av flyktingmottagande. Detta är värdefullt i en kris- eller krigssituation eftersom det är kommunerna som svarar för det praktiska flyktingmottagan- det.
Invandrarverket har utrett frågan om den framtida utformningen av be- redskapen för mottagande och omhändertagande av flyktingar under kriser och i krig och lämnat sina förslag till regeringen i maj 1987. Utredningen har remissbehandlats. En del av förslagen har redan genomförts. Andra tas upp i beredningen av CFL-utredningens betänkande (SOU 1989:42) Det civila försvaret. Därefter avser regeringen ta ställning till om ytterligare författ- ningsändringar bör initieras.
Med stöd av 12 kap. 4 & utlänningslagen (1989z529) har regeringen bemyn- digats att redan i fredstid utarbeta och ge offentlighet åt de regler som skall gälla i krig, vid krigsfara eller sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig i och som rör utlänningar. Bemyndigandet omfattar alltså även befogenheter att meddela föreskrifter som rör flyktingar som redan tagits emot i Sverige och flyktingar eller andra utlänningar som söker fristad i Sverige.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av funktionen Flyktingverksamhet.
Kapitel 11.
Näringsdepartementets
verksamhetsområde
1. Funktionen Energiförsörjning Prop. 1991/92:102
. . . .. .. . . . ' , Kapitel 11 Verksamheten inom funktionen Energiforsorjning syftar till att tillgodose '
samhällets behov av energi under kriser och i krig. Närings- och teknikut- vecklingsverket (NUTEK) är funktionsansvarig myndighet. Inom funktio- nen har också statens kärnkraftinspektion uppgifter. Bränsle- och elförsörj- ningsnämnderna träder i funktion efter särskilda regeringsbeslut.
1. Mål
Regeringen avser fastställa följande mål för funktionen.
Energiberedskapen skall inriktas på att under kriser och i krig med hög sä- kerhet trygga en tillräcklig energitillförsel för individens överlevnad och samhällets fortbestånd. Beredskapsplaneringen skall utgå ifrån att Sverige i händelse av en internationell försörjningskris eller en annan kris- eller krigs- situation helt eller delvis kan bli beroende av inhemska försörjningsresurser. I det fredstida arbetet skall tillräcklig hänsyn tas till beredskapsaspekterna. Planeringen på beredskapsområdet skall vara flexibel för att kunna trygga- försörjningen under olika kris- eller krigssituationer. Ransoneringar och reg- leringar skall kunna genomföras.
Det är av stor betydelse att samhällets behov av energi kan tillgodoses un- der kriser och i krig. Beroendet av importerad olja är fortfarande ett av de största problemen från beredskapssynpunkt. Även i fredstid kan störningar i tillförseln allvarligt påverka levnadsstandard, sysselsättning och utrikes- handel. Redan under normala förhållanden måste därför åtgärder vidtas för att det skall bli möjligt att i krissituationer utnyttja tillgängliga resurser på bästa sätt och därmed minska störningarnas effekter.
Statsmakterna angav i 1987 års försvarsbeslut mål och inriktning för för- sörjningsberedskapen inom energiområdet inför kriser och krig (prop. 1986/87:95, FöU11, rskr. 310). Våren 1991 beslöt riksdagen (prop. 1990/91:102, FöU8, rskr. 285) att denna inriktning av försörjnings- beredska- pen i huvudsak skulle gälla även för verksamheten under budgetåret 1991/92.
Regeringen uppdrog i juni 1991 åt NUTEK att i samverkan med översty- relsen för civil beredskap och andra berörda myndigheter, branschorganisa- tioner, m.fl. klarlägga hur försöijningsberedskapen under programperioden 1992/93 — 1996/97 skall säkras inom bränsle- och drivmedelsområdet.
I samband med programplanearbetet har NUTEK under hösten 1991 ut- arbetat ett underlag för beslut om funktionens inriktning och resursåtgång inför perioden 1992/93 - 1996/97. Underlaget i form av en delrapport inläm- nades till regeringen i september 1991. I november är 1991 slutredovisades
uppdraget.
2. Försörjningsberedskapen på olje- och kolområdet
Sedan flera decennier har en av huvuduppgifterna för energipolitiken varit att minska oljeberoendet. En rad åtgärder har vidtagits från statsmakternas 311
sida för'att minska användningen av energi och ersätta olja med andra ener- gislag. Därvid har- styrmedel av ekonomisk, administrativ och informativ ka- raktär utnyttjats. ' . '
Minskningen av Sveriges oljeberoende har gått mycket snabbt. Oljans an- del av energiförsörjningen, som fortfarande vid 1970-talets slut låg på när- ' mare 70 %, har i dag minskat till drygt 40 %.
Hushållnings- och effektiviseringsinsatser har spelat en stor roll för det minskade oljeberoendet. Som ett exempel kan nämnas att ncttoenergiför— brukningen per byggnadsytenhet har minskat med mer än 25 % sedan år 1973. Industrins energianvändning har minskat, trots en ökad produktion.
Oljan har även ersatts av andra energislag som el, fasta bränslen och spill- värme. Oljeersättningenär. speciellt tydlig inom fjärrvärmen. Under 1970- talct svarade oljan för över 90 % av den totala cnergitillförseln vid fjärrvär- meproduktion. Oljans andel i-fjärrvärmen har successivt minskat till om- kring 10 % år 1990. Samtidigt har kolanvändningen ökat från en mycket låg nivå till i dag drygt 20 % av energitillförseln. Naturgasens andel är mindre än 5 %. Sammantaget svarar'dc importerade fossila bränslena för omkring 35 % av energitillförseln--.vid fjärrvärmeproduktionen.
Oljeberocndct inom transportsektorn är dock fortfarande stort. Över hälften av oljeproduktcrna används inom transportsektorn.
Det sammantaget kraftigt reducerade oljeberoendet under 1970- och 1980-talen innebär att behovet av beredskapslagring har minskat, speciellt vad gäller lagring av olja för uppvärmning.
2.1 Beredskapslagring av'olja för kriser och krig '
Regeringens förslag och bedömning: Staten Skall även fortsättningsvis svara för beredskapslagringen av olja för krigssituationer. Mot bak- grund av bl.a. de antaganden om krisers och krigs karaktär som gäller för planeringen inom totalförsvaret kan dock beredskapslagret mins- kas. ' '
Ett minskat antal statliga basanläggningar för lagring av olja kombi- nerat med statlig inlagring i oljehandelns depå- och detaljlager samt etablering av slutanvändarlager bör kunna ersätta dagens system med lagringi huvudsak i enbart statliga anläggningar. Frågan bör dock när- mare övervägas.
NUTEK: Överensstämmeri princip-med-regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: 1987-års försvarsbeslut innebär att staten har det samlade ansvaret för de delar av oljelagren som är avsedda för neu- tralitets- och krigsskedcna. Beslutet innebär också att staten skall svara för den samlade beredskapslagringen av flygdrivmedel. .
NUTEK och överstyrelsen för civil beredskap har i programplanearbetet analyserat frågor om bcrcdskapslagrcns storlek, uppbyggnad och organisa- ti'on under programperioden. Enligt NUTEK:s och överstyrelsens bedöm-
Prop. 1991/92102 Kapitel 11
ningar kan dessa lager minskas utan att försörjningsberedskapen för kris- Prop. 1991/92:102 och krigssituationer äventyras. .Kapitel 11
Den statliga lagringen sker till övervägande del i anläggningar som ägs och drivs av staten. Många av dessa anläggningar är gamla och svarar enligt NU- TEK inte mot dagens krav från miljö-, säkerhets- och tillgänglighctssyn- punkt. Det finns således ett stort upprustningsbehov för de statliga bcred- skapslagren. Utöver detta behov finns också ett ökat framtida underhållsbc— hov. NUTEK föreslår att antalet statliga lagringsanläggningar minskas sam- tidigt som lagringen flyttas närmare marknaden genom anslutning till olje- handelns depå- och detaljlager och genom etablering av slutanvändarlagcr på bensinstationer och flygplatser m.m.
Mot bakgrund av de antaganden om krisers och krigs karaktär som har redovisats i det föregående bedömer regeringen att beredskapslagren kan minskas. De medel som kan komma att frigöras vid en utförsäljning av delar av de statliga beredskapslagren bör användas för investeringar i lagringsan- läggningar. Influtna medel bör också kunna användas för att finansiera upp- byggnaden av ett statligt fredskrislager (se avsnitt 2.2) och för att stärka andra funktioner inom den civila delen av totalförsvaret. En försäljning av de kvantiteter det här är fråga om kommer att behöva utsträckas över en förhållandevis lång period. Osäkerheten är dessutom stor om de inkomster som kan erhållas vid en utförsäljning av olja under perioden.
Den av NUTEK föreslagna lagringsstrategin skulle innebära bl.a. en för- bättrad tillgänglighet i och med att lagringen kommer att ske närmare mark- naden. Därigenom underlättas en ökad omsättning i lagren vilket medför att bl.a. kapitalkostnaderna kan minskas genom att risken för inkurans elimine— ras. Genom åtgärder på anläggningssidan kan på sikt ökade driftkostnader undvikas.
Regeringen avser att uppdra åt NUTEK att genomföra en utförsäljning av delar av beredskapslagren till en lägre säkerhetspolitiskt motiverad lagrings- nivå. Regeringen avser vidare att uppdra åt NUTEK att lämna förslag till en plan för omläggning till en förändradlagringsstrategi enligt de här redovi- sade riktlinjerna. Kostnader för investeringar m.m. i beredskapslagren bör kunna finansieras med medel från utförsäljningen av statlig olja.
2.2 Fredskrislagring av olja
Regeringens förslag: Ett statligt buffertlager av olja läggs upp för. frcdskrissituationer. Lageruppbyggnadcn bör finansieras med de me- del som frigörs vid en utförsäljning av olja som blir tillgänglig vid en minskad lagervolym för krigssituationer. Totalt bedömer regeringen att ca 200 000 — 300 000 m3 olja, i första hand flygbränsle och dieselb- rännolja, bör inlagras i den statliga frcdskrisbufferten.
NUTEK: Överensstämmer med regeringens förslag. Skälen för regeringens förslag: Avbrott och störningar i importen av bräns- len och drivmedel kan vid en internationell oljekris få allvarliga konsekven- 313
ser på vår försörjningsförmåga. Redan under normala förhållanden måste Prop.-1991/921102 därför åtgärder vidtas för att begränsa störningarnas effekter i sådana krissi- Kapitel 11 tuationer.
Trots en minskad andel olja i vår energiförsörjning är Sverige fortfarande till stor del beroende av importerade bränslen. Beroendet av importerad olja kommer att även fortsättningsvis vara ett av de största problemen från för- sörjningssynpunkt.
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, beslöt år 1974 att upprätta ett internationellt energiorgan, International Energy Agency (IEA), med uppgift att genomföra ett energiprogram, International Energy Program (IEP). Programmet behandlar åtgärder vid krissituationer, information om oljemarknaden, långsiktigt energisamarbete samt förhållan- det till producentländer och andra konsumentländer.
Avsikten med IEP-avtalet är bl.a. att främja en säker oljeförsörjning i medlemsländerna på rättvisa villkor liksom ett på samarbete grundat förhål- lande till oljeproducent- och andra konsumentländer. Medlemsländerna har vidare i bl.a. IEA:s styrelse kommit överens om en ambition att aktivt vidta åtgärder för att möta oljeförsörjningskriscr. I avtalet har också uttalats en beslutsamhet att minska oljeberoendet genom långsiktigt energisamarbete, bl.a. genom en påskyndad utveckling av alternativa energikällor samt forsk- ning och utveckling.
År 1975 beslöt riksdagen (prop. 1975:42, NU29, rskr. 180) att Sverige skulle ansluta sig till detta program i enlighet med det s.k. IEP-avtalet och att en fredskrisreserv av olja skulle byggas upp. Denna fredskrisreserv skall motsvara 90 dagars nettoimport av olja.
1987 års försvarsbeslut innebar bl.a. att oljebranschen ålades att bered- skapslagra olja för frcdskriser. Avsikten är att oljebranschen i det längsta skall fungera på normala företagsekonomiska villkor med så små krav som möjligt på direkt statligt agerande inom raffinering, distribution, osv.
I lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol och i förord- ningen (1984:1050) om bcrcdskapslagring av olja och kol finns föreskrifter som reglerar bl.a. skyldigheten att beredskapslagra olja och kol. Lagrings- skyldiga är bl.a. större säljare och förbrukare av olja.
De svenska fredskrislagren disponeras av företagen. Staten hade under ol- jekrisen år 1990 och 1991 i praktiken inga möjligheter att utnyttja dessa oljc- lager eller de kommersiella lager över 90-dagarsnivån som branschen håller. Sverige skulle därför ha haft svårigheter att fullt ut delta i de samordnade insatser som förbereddes inom IEA bl.a. där lageravtappning spelade en central roll för att stabilisera oljemarknaden.
Vid bl.a. IEA:s ministermöte sommaren 1991 rekomenderades medlems— länderna att hålla större lager än de stipulerade 90 dagarna. IEA:s styrelse har uttryckt att den statliga kontrollen över lagren bör stärkas och att bered- skapslagren bör ägas av staten. Syftet med IEA:s rekommendationer är att länderna i första hand skall kunna utnyttja lager vid en tillförselstörning av mindre omfattning och i andra hand sätta in förbrukningsdämpande åtgär- der. Vid ett bortfall av olja inom IEA-området över 7% inträder IEA:s s.k. fördelningssystem.
Den nuvarande ordningen att oljebranschen svarar för landets fredskris- 314
lagring bör behållas. Branschens lagring för fredskrissituationer bör dock Prop. "1991/92102 kompletteras med statlig lagring för fredskriser. Erfarenheter från händelse- Kapitel 11 utvecklingen i samband med kriget vid Persiska viken vintern 1991 talar för en statlig lagring på 200 000 — 300 000 m3 olja vilket motsvarar ungefär 7% av nuvarande fredskrislager. I det föregående avsnittet redovisades förslaget att minska de strategiska lagren. En sådan minskning skapar utrymme att inom de nuvarande ekono- miska ramarna bygga upp en statlig oljereserv för fredskrissituationer. Regeringen avser att efter riksdagens godkännade uppdra åt NUTEK att genomföra en uppbyggnad av en statlig fredskrisreserv på det sätt som här har föreslagits.
2.3 Beredskapslagring av kol och gasol
Enligt regeringens bedömning bör nuvarande ordning beträffande bered- skapslagring av kol respektive gasol bibehållas. Frcdskrislagring av kol bc- höver inte införas.
Eftersom kol importeras från olika länder med skilda politiska och ekono- miska system är risken för leveransstörningar små. Tillfälliga störningar kan visserligen förekomma — så har också skett i fråga om import från f.d. Sovjet- unionen det senaste året — men marknaden klarar normalt att balansera så- dana situationer.
Vid eventuella tillfälliga svårigheter att importera kol finns en flexibilitet hos användarna. Det går att i betydande utsträckning snabbt ersätta kol med olja och i viss omfattning också med inhemska bränslen. Kolet förväntas inte få någon större andel i den svenska energibalansen.
Föreskrifterna i lagen (1984:1049) om bcrcdskapslagring av olja och kol tillgodoser väl beredskapsbehovet för gasol.
3. Försörjningsberedskapen på naturgasområdet
I lagen (1984:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet föreskrivs bl.a. att storförbrukare, säljare och distributörer av naturgas skall vidta be- redskapsåtgärder. Dessa föreskrifter skall enligt riksdagens riktlinjer för be- redskapsåtgärder på naturgasområdet (prop. 1986/87:95, FöU11, rskr.310) gälla tills beredskapsfrågan har fått en permanent lösning. Detta förutsätts kunna ske tidigast år 1995.
Storförbrukare av naturgas med en årsförbrukning över 5 miljoner m3 och säljare av naturgas är enligt lagen skyldiga att vidta nödvändiga beredskaps- åtgärder.
För storförbrukare av naturgas innebär detta ett lagringsåläggande att hålla lämpligt ersättningsbränsle för naturgas samt att ha sådan utrustning tillgänglig som behövs för att ersättningsbränslet skall kunna användas.
För säljare eller distributörer av naturgas gäller att beredskapsåtgärder skall vidtas som gör det möjligt att, om tillförseln av naturgas avbryts eller försvåras, värma upp bostadsområden som annars uppvärms med naturgas.
Med utgångspunkt i landets behov av beredskapslager bestämmer rege- ringen för varje slag av ersättningsbränsle hur stora mängder som skall be- 315 redskapslagras under lagringsåret.
Regeringen uppdrog i december 1989 åt dåvarande statens energiverk att Prop. 1991/922102 utreda vissa frågor och lämna förslag avseende försörjningsberedskapen på Kapitel 11 naturgasområdet. Energiverket redovisade resultatet av sitt uppdrag för re- geringen den 15 juni 1990. Ärendet har remissbehandlats.
NUTEK föreslår bl.a. att, som ett komplement till naturgaslagring, ett sy- stem bör införas som innebär att gasol lagras på ett antal platser som förses med utrustning för luftinblandning. Denna gasol/luft-blandning kan sedan vid behov matas in i naturgasnäten.
Inom branschen pågår arbete med att finna permanenta lösningar på be- redskapsfrågan. Det gäller att bl.a. utveckla tekniskt och ekonomiskt god- tagbara metoder att lagra naturgas.
Naturgasintroduktionen har pågått under ett antal år utan att frågan om försörjningsberedskapen har fått en permanent och godtagbar lösning. Om- fattande utredningar har visat att alternativet gasol/luft-stationcr har flera fördelar framför alternativet med stora naturgaslager,-inte minst kostnads- mässigt. Regeringen anser därför att mycket talar för alternativet med gasol- /luft-anläggningar. Det finns fördelar genom en geografisk spridning av lager och inmatningsstationer intill naturgasnäten. Lösningen har dock vissa driftsmässiga nackdelar och det kan ta viss tid att få igång krisförsörjningen.
Under de senaste åren har förutsättningama för naturgasintroduktionen förändrats. Osäkerheten är f.n. stor när det gäller naturgasens roll i det svenska energisystemet. Från branschen har framförts farhågor att man bl.a. kan tvingas ta på sig kostnader för beredskapsåtgärder som vid ett svenskt medlemskap i EG kan komma att missgynna de svenska företagen gentemot europeiska gasföretag på den svenska gasmarknaden. Detta skulle kunna leda till en relativ merkostnad och konkurrensnackdel för de nuvarande företagen.
Frågan om försörjningsberedskapen på naturgasområdet bör mot den här redovisade bakgrunden övervägas ytterligare. Regeringen avser att åter- komma med förslag i denna fråga när en förnyad bedömning kunnat ske.
4. Beredskapsåtgärder på elkraftsområdet
Målet för bcrcdskapsverksamheten inom elkraftsområdct är att trygga sam- hällets behov av el under kriser och i krig. Kraftföretagen, kommunerna och eldistributörerna skall stimuleras till en ökad beredskapshänsyn i sin freds- tida planering.
Riksdagen beslutade våren 1991 att verksamheten vid statens vattenfalls- verk skulle bedrivas i aktiebolagsform (prop. 1990/91:87, NU38, rskr.318). Regeringen har i samband därmed under hösten 1991 i proposition (prop. 1991/92:49, NU10, rskr.92) informerat riksdagen om vissa organisatoriska förändringar på clkraftsområdet med anledning av bolagiseringen. Statens vattenfallsverks ansvar för de myndighetsanknutna frågorna överfördes den 1 januari 1992 till NUTEK. Regeringen framhöll i propositionen att den branschanknutna operativa beredskapsplaneringen bör kunna hanteras av det av clbranschcn organiserade och finansierade plancringskansliet vid Kraftsam. Affärsverket Svenska kraftnät som från den I januari 1992 har ansvaret för storkraftnätet inklusive de statligt ägda utlandsförbindelscrna 316
svarar på motsvarande sätt för beredskapsuppgiften på storkraftnätet. Nuva- Prop. 1991/92:102 rande uppgifter på statens kärnkraftinspektion ligger kvar oförändrade. Kapitel ]] Elförsörjningen är enligt regeringens uppfattning ett område som måste ges hög prioritet i beredskapsarbetet. Resurser bör därför ställas till NU- TEK:s förfogande för att stimulera Svenska kraftnät, kraftföretag, eldistri- butörer m.fl. att i sin löpande verksamhet ytterligare stärka beredskapen ge- nom bl.a. installationer av reservanordningar, särskilda åtgärder i distribu- tionsnäten och insatser som möjliggör start och drift av separata system. Re- geringen föreslår under anSIagsposten H8. att medel för sådana riktade in-
satser anvisas.
5. Fastbränslelagen
Fastbränslelagen (1981z599) trädde i kraft den 1 januari 1982 som en del i programmet för att ersätta olja (prop. 1980/81:90, NU60, rskr.381). Enligt lagen skall en eldningsanläggning som inte är tillfällig uppföras eller installe- ras så att den kan eldas med fast bränsle och därefter bibehållas i ett sådant utförande sålänge den är i bruk. År 1984 infördes i fastbränslelagen en ener- gipolitisk prövning av nytillkommande koleldade anläggningar (prop. 1983/84:158, N U44, JoU28, rskr. 390). Prövningen avsågs bl.a. leda till att koleldade anläggningar endast uppförs när det inte är tekniskt och ekono- miskt rimligt att använda inhemska bränslen. Föreskrifter för tillämpningen av lagen har meddelats i fastbränsleförordningen (l981:972).
Fastbränslelagen infördes som en del av det oljeersättningsprogram som riksdagen beslutade om år 1981. Totalt bedömdes de då beslutade åtgär- derna ge en oljeersättning om ca 9 miljoner ton (ca 10 miljoner m3) olja år 1990. Detta mål har uppnåtts. Oljeanvändningen, som år 1980 uppgick till ca 26 miljoner m3, hade år 1990 sjunkit till ca 16 miljoner m3.
Dåvarande statens energiverk överlämnade den 18 juni 1991 till rege- ringen en utvärdering av fastbränslelagstiftningen. Utredningen har remiss- behandlats.
Statens energiverk ansåg bl.a. att de delar av fastbränslelagen som syftar till oljeersättning har Spelat ut sin roll och kan ersättas. Däremot framhöll verket att de delar av fastbränslelagen som omfattar beredskap mot bräns- lckriser bör ses över och kompletteras så att de blir lättare att förstå och till- lämpa och så att efterlevnaden av lagens regler bättre kan följas upp än vad som nu är fallet. Flertalet remissinstanser instämmer i stort i energiverkets slutsatser och tillstyrker den föreslagna översynen av reglerna gällande beredskap mot bränslekriser.
Det finns skäl att nu överväga det fortsatta behovet av en lagstiftning vars främsta syfte är en ökad oljeersättning. Regeringen är dock inte beredd att på grundval av befintligt underlag föreslå ändringar i fastbränslelagstift- ningen. Ytterligare överväganden behöver göras. I-Iärvid bör särskilt upp- märksammas behovet av beredskap mot bränslekriser.
2. Funktionen Prisreglering
Funktionen Prisreglering omfattar administration av prisreglering samt pris- övervakning under kriser och i krig i syfte att upprätthålla prisstabilitet som ett medel för att uppnå en rättvis fördelning av knappa resurser.
Statens pris- och konkurrensverk (SPK) är inom ramen för den civila de- len av totalförsvaret funktionsansvarig myndighet för funktionen.
Regeringen avser fastställa följande mål för fimktionen.
Under kriser och i krig skall prisreglering kunna administreras samt prisö- vervakning i syfte att upprätthålla prisstabilitet som ett medel för att uppnå en rättvis fördelning av knappa resurser kunna genomföras.
När det gäller myndighetsansvaret för funktionen vill regeringen erinra om vad som uttalas i prop. 1991/92: 100 bil. 13. Där föreslås att en ny myn- dighet för konkurrensfrågor inrättas fr.o.m. den 1 juli 1992 samt att närings- frihetsombudsmannen (NO) och SPK samtidigt awecklas. Regeringen har tillsatt en särskild utredare (N 1991:06) med uppgift att förbereda inrättan- det av konkurrensmyndigheten. Utredaren skall bl.a. lämna förslag när det gäller myndighetsansvaret för funktionen.
3. Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93
1 proposition 1991/92:100 (bil. 13) har regeringen föreslagit riksdagen att i awaktan på särskild proposition i ämnet föra upp anslagen H5. — H8. med oförändrade belopp. Regeringen återkommer nu i denna fråga.
H 5. Drift av beredskapslager
1990/91 Utgift 407 251 000 1991/92 Anslag 398 316 000 1992/93 Förslag 366 888 0001 IExkl. mervärdesskatt
Anslaget innehåller drifts- och förvaltningskostnader för bcrcdskapslagring av bränslen och drivmedel. Anslaget omfattar även kapitalkostnader för produkter och anläggningar.
1991/92 Beräknad ändring 1992/93 Personalkostnader 12 139 000 + 1 243 000 Driftkostnader 61 095 000 — 581 Kapitalkostnader 325 082 000 — 32 090 000 Summa 398 316 000 — 31 428 000
N UTEK
Driftkostnaderna har för året 1992/93 beräknats till 73 234 000. Kostnaderna för drift av anläggningar har av verket beräknats till 37 799 000. Kostnaderna
för hyror och omsättning av varulagcr har av verket uppskattats till Prop. 1991/922102 35 435 000. Kapitel 11 Kapitalkostnaderna för verkets anläggningar uppgår till totalt 292 992 000. Kostnaderna har minskat sedan föregående budgetår. Detta be- ror bl.a. på att lagringsvolymen har minskat och anläggningar har awecklats i enlighet med riksdagens beslut år 1987 (prop. 1986/87:95, FöU11, rskr. 310). Kostnader för avskrivningar och ränteutgifter för anläggningar ingår i de totala kapitalkostnaderna.
Regeringen
Regeringen beräknar anslaget, exkl. mervärdesskatt för nästa budgetår till 366 888 000 kr. Samtliga personalkostnader för den regionala organisationen inkl. deltids- och extrapersonal, beredskapsersättning m.m. har beräknats under rubriken personalkostnader.
H 6. Beredskapslagring och industriella åtgärder
1990/91 Utgift 7 270 000 Reservation 144 323 157 1991/92 Anslag 7 636 000 1992/93 Förslag 11 076 000 Exkl. mervärdesskatt
Anslaget är avsett för investeringar i produkter och anläggningar, industri- ella åtgärder och för att vidmakthålla och utveckla handlingsberedskapen.
NUTEK
Något behov av medel för investeringar i produkter och anläggningar fram- förs inte i verkets anslagsframställning. En ökad handlingsberedskap skall kompensera de minskade beredskapslagren. Inriktningen bör omfatta förbe- redda konsumtionsreglerande åtgärder och efterfrågestyrning till alternativa bränslen och drivmedel.
Tillkommande arbetsuppgifter under budgetåret 1992/93 är drivmedels- ransonering. Verket begär 2 000 000 kr. och 400 000 kr. för att upprätta nya ransoneringsbevis och för att utveckla och ajourhålla ransoneringssystemet.
En översyn av ransoneringssystemen har inletts och kommer under inne- varande budgetår att slutföras. Arbetet med kris- och krigsorganisationen kommer att fullföljas. En effektivare kontroll av näringslivets beredskaps- lagring genomförs sedan en tid tillbaka.
Regeringen
Begärda medel stämmer i princip överens med programplanen för det civila försvaret 1992 — 1997. Regeringen har i denna proposition föreslagit bl.a. en uppbyggnad av en statlig reserv för fredskrissituationer. En sådan lageruppbyggnad bedöms inte belasta anslaget under budgetåret. Ransoneringssystemen bör utvecklas och förbättras. Bl.a. bör kommuni- kationssäkcrheten vid hanteringen av ransoneringsbevisen ökas. Frågorna 319 handläggs av trafiksäkerhetsverket men finansieras över anslaget H6.
Handlingsberedskap och industriella åtgärder är exempel på åtgärder som vid sidan av beredskapslagring och insatser på elkraftsområdet bör ges hög prioritet i NUTEK:s arbete inom energiberedskapsområdet. Handlingsbe- redskap innebär bl.a. att system upprättas för reglering och styrning av energi i krissituationer och att kris- och krigsorganisationen utbildas och övas. Industriella åtgärder omfattar bl.a. rutiner och system för att ersätta importerade energiråvaror med inhemska alternativ.
Det är en uppgift för NUTEK att efter samråd med berörda ansvariga myndigheter utarbeta ett handlingsprogram för hur energikriser skall bemö- tas under kommande programperiod. NUTEK bör vidare påskynda arbetet med att skapa och bemanna en kris- och krigsorganisation. Denna organisa- tion bör därefter snarast ges tillfälle att utbildas och övas.
För budgetåret 1992/93 beräknar regeringen kostnaderna för handlingsbe- redskap och industriella åtgärder — inkl. civilt prisindex och exkl. mer- värdesskatt — till sammanlagt 11 076 000 kr.
H 7. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.
1990/91 Utgift 55 236 000 1991/92 Anslag 1 000 1992/93 Förslag 1 000
Anslaget som är ett förslagsanslag skall användas för oförutsedda kostnader under reservationsanslaget H6. Anslaget står till regeringens disposition för att täcka oförutsedda kostnader för bcrcdskapslagring och industriella åtgär- der i samband med lagring av olja.
Anslaget skall också användas för oförutsedda kostnader i samband med den omstrukturering av beredskapslagren som riksdagen beslutade om år 1987.
N UTEK
NUTEK föreslår att oförändrat 1000 kr. anvisas under anslaget.
Regeringen
Den omfattande omstruktureringen av de statliga oljelagren, vilken innefat- tar både utförsäljning av råolja och inköp av produkter, beräknas bli slutförd under år 1992.
Regeringen förordar att anslaget för nästa budgetår förs upp med oföränd- rat belopp.
H 8. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft
1990/91 Utgift 21 930 000 Reservation 40 580 000 1991/92 Anslag 32 360 000 1992/93 Förslag 61 665 000 Exkl. mervärdesskatt
Medlen på detta reservationsanslag disponeras av NUTEK.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 11
NUTEK
Anslaget skall användas för att stimulera kraftföretag att vidta beredskapsåt- gärder i den fredstida verksamheten. I de fall som fredsnyttan inte är tillräck- ligt stor kan mellanskillnaden mellan investeringskostnad och fredsnytta täckas av detta anslag. Till en för statsmakten begränsad kostnad kan där- med betydande beredskapseffekter uppnås.
Planeringen av anslagets användning måste ske i samklang med de en- skilda kraftföretagens ordinarie investeringsplanering.
För att anslaget skall kunna användas rationellt bör NUTEK från den 1 juli 1992 kunna besluta om långsiktiga åtgärder motsvarande hela anslagsbe- loppet för budgetåren 1992/93 —1994/95 samt med halva anslagsbeloppet för budgetåren 1995/96 — 1996/97.
Vattenfall har planerat för en väsentligt ökad ambitionsnivå. Åtgärderna skall syfta till att konsekvenserna av skador på elsystemet minskas. NUTEK bör fullfölja denna ambitionsnivå.
Regeringen
Medlen skall användas för att stimulera Affärsverket svenska kraftnät, kraft- företag, eldistributörer m.fl. att i sin löpande verksamhet stärka beredska- pen inom elkraftsområdet.
Statens vattenfallsverk har finansierat beredskapsmotiverade investe- ringar inom ramen för affärsverkets verksamhet. Som en följd av bolagise- ringen av statens vattenfallsverk vid årsskiftet 1991/92 behövs medel från an- slaget för bidrag till sådana investeringar hos Vattenfall AB.
Riksdagen har tidigare år medgivit att regeringen får bemyndiga statens vattenfallsverk att ikläda staten förpliktelser för flera budgetår. År 1991 av- såg medgivandet budgetåren 1990/91 — 1993/94 inom de ramar som angavs för detta ändamål i programplanen för det civila försvaret. För att en långsik- tig stabilitet skall uppnås på området är det angeläget att sådana stimulansåt- gärdcr för beredskapsinsatser inom kraftindustrin ytterligare förstärks.
NUTEK bör därför få bemyndigande att besluta om långsiktiga stimulans- åtgärder motsvarande hela beloppet för budgetåren 1992/93 — 1994/95 samt halva anslagsbeloppet för budgetåren 1995/96 — 1996/97.
För budgetåret 1992/93 beräknar regeringen kostnaderna för åtgärder inom delfunktionen Elkraft — exkl. mervärdesskatt — till sammanlagt 61 665 000 kr.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner inriktningen av funktionerna inom verksamhetsområ- det,
2. bemyndigar regeringen att få utförsälja olja från krigslagren och få disponera inllutna medel på det sätt som har redovisats i det före- gående,
3. godkänner de riktlinjer som regeringen förordat för beredskaps— lagring av olja för kriser och krig (avsnitt 2.1),
Prop. 1991/92:102 Kapitel 11
4. godkänner de riktlinjer som regeringen förordat för fredskrislag- ring av olja (avsnitt 2.2),
5. till Drift av beredskapslager för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 366 888 000 kr.,
6. till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 11 076 000 kr.,
7. till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
8. till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 61 665 000 kr.
Prop. 1991/92:102 Kapitel 11
Kapitel 12.
Miljö— och naturresursdeparte—
mentets verksamhetsområde
Funktionen Landskaps- och fastighetsinformation PrOP- 1991/921102
_ _ _ _ _ Kapitel 12 Funktionen skall tillgodose totalförsvarets behov av landskapsrnformation 1
form av bl.a. kartor, sjökort, flygbilder och databaser samt geodetiska och fotogrammetriska data. Funktionen skall vidare tillgodose totalförsvarets behov av uppgifter om fastighetsförhållandena samt fastighetsjuridisk och fastighetsekonomisk rådgivning. Funktionen omfattar också säkerhets- skydd, bl.a. sekretessgranskning av kartor och flygbilder.
Statens lantmäteriverk är funktionsansvarig myndighet. Andra myndighe- ter med uppgifter inom funktionen är de övriga statliga lantmäterimyndighe— terna, sjöfarsverket, Sveriges geologiska undersökning och centralnämnden för fastighetsdata.
Regeringen avser fastställa följande mål för jimktionen.
Under kriser och i krig skall totalförsvaret tillhandahållas landskapsinforma- tion, hydrografisk information, geologisk information och fastighetsinfor- mation av erforderligt slag och i tillräcklig omfattning samt stöd lämnas till totalförsvaret beträffande övriga produkter och tjänster inom funktionens ansvarsområde.
En särskild beredskapsåtgärd skall vara att leda och utöva tillsyn över krigstryckningsorganisationen.
Ärendet till riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av funktionen Landskaps- och fastighetsin- formation.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könbcrg, Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask
Statsministern anmäler de allmänna utgångspunkterna för säkerhetspolitiken och totalförsvaret inför den förestående propositionen om totalförsvarets fortsatta utveckling. Därefter anmäler statsråden Björck, IIellsvik, af Ugg- las, Dinkelspiel, Könbcrg, Odell, Wibble, Olsson, Hörnlund, Friggebo, P. Westerberg och Thurdin frågor om totalförsvarets un'eckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om totalförsvarets utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag för budgetåret 1992/93 i enlighet med bilagan till detta protokoll.
De olika kapitlen i propositionen har utarbetats inom regeringskanslict en- ligt följande.
Inledning Statsrådsberedningen
Kapitel 1 och 2 Försvarsdepartementet Kapitel 3 Justitiedepartementet
Kapitel 4 Utrikesdepartementet
Kapitel 5 Socialdepartementet
Kapitel 6 Kommunikationsdepartcmentet Kapitel 7 Finansdepartementct
Kapitel 8 Jordbruksdcpartcmentct Kapitel 9 Arbetsmarknadsdcpartemcntct Kapitel 10 Kulturdepartementct
Kapitel 11 Näringsdepartementct Kapitel 12 Miljö- och naturresursdepartementet Ur protokollet:
Maud Melin
3 6
Innehållsförteckning Prop. 1991/92:102
Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 4 Statsministerns inledning .................................... 8 Kapitel 1 Utvecklingen inom försvarsdepartementets verksamhets- område till och med budgetåret 1996/97 ] Säkerhetspolitiska överväganden ......................... 13 1.1 Stora förändringar i den internationella miljön ........ 13 1.2 Den framtida europeiska och nordatlantiska miljön . . . . 14 1.3 Den europeiska säkerhetskonferensen (ESK) .......... 24 1.4 Sveriges nordeuropeiska närområde .................. 26 1.5 Sveriges säkerhetspolitik ............................ 34 1.6 Sveriges utrikespolitik .............................. 34 1.7 Försvarspolitikens utgångspunkter och inriktning ....... 36 1.8 Mål för totalförsvaret ............................... 38 Ärendet till riksdagen ....................................... 41 2 Totalförsvarets militära del .............................. 42 2.1 Försvarsmaktens ledningsorganisation ................ 42 2.2 Läget inom försvarsmakten ......................... 53 2.3 Stridskrafternas fortsatta utveckling .................. 57 2.4 Redovisning av JAS 39-projektct .................... 63 2.5 Gruudorganisationen ............................... 69 Ärendet till riksdagen ....................................... 76 3 Försvarsim'lustrin ...................................... 77 3.1 Svensk försvarsindustri ............................. 77 3.2 Internationella utvecklingstendenser inom försvarsindu- strin .............................................. 78 3.3 Behov av inhemsk försvarsindustri ................... 78 3.4 Regeringens syn på behovet av kompetens inom olika del- områden .......................................... 79 3.5 Försvarsindustrins villkor ........................... 83 4 Personal .............................................. 86 4.1 Anställda ......................................... 86 4.2 Värnpliktiga ...................................... 89 5 Totalförsvarets civila del ................................ 92 5.1 Närmare innebörd av uppgifterna för totalförsvarets civila del ............................................... 92 5.2 Det militära försvarets beroende av totalförsvarets civila del ............................................... 93 5.3 Grundsyn för regionala mål- och riskanalyser .......... 96 5.4 Mål. Beredskapsläge i stort ......................... 97 5.5 Allmän inriktning och prioriteringar .................. 99 5.6 Mål för inriktning av vissa funktioner inom totalförsvarets civila del, m.m ..................................... 101
5.7 Konsekvenser för totalförsvarets civila del av ett svenskt medlemskap i den Europeiska gemenskapen (EG) och en anslutning till EurOpeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). ........................................... 110
b.) lx) x!
6
5.8'
5.9
Ledningsfrågorna .................................. Kommunal beredskap ..............................
5.10 Finansiering av totalförsvarets civila del .............. Ärendet till riksdagen ....................................... Gemensamma frågor m.m ...............................
6.1 6.2
6.3 6.4 6.5 6.6
Mark, anläggningar och lokaler ...................... Militära insatser i Förenta Nationernas och Europeiska säkerhetskonferensens regi. . .. ....................... Helikoptrar i totalförsvaret .......................... Kustbevakningen .................................. Underrättelse- och säkerhetstjänst ................... Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och ke- miska hot .........................................
Ärendet till riksdagen ....................................... Utvecklingsfrågor och utvecklingsinsatser av totalförsvaret i ett längre perspektiv ....................................... 7
7.1 7.2
Fortsatt utvecklingsarbete ........................... Pågående utredningar ..............................
Den finansiella styrningen av totalförsvaret. . . . ............
8.1 8.2 8.3 8.4 8.5 8.6 8.7
Inledning ......................................... Priskompensationssystemet ......................... Genomförandeprisbudgetering ...................... Ramanslag ........................................ Kapitalkostnader inom den militära utgiftsramen ...... Övrigt ............................................ Ekonomiska ramar .................................
Ärendet till riksdagen ....................................... Kapitel 2 Försvarsdepartementets verksamhetsområde under bud-
getå ret 1992/93 Ekonomiska frågor ..................................... 1
3
1.1 17
1.3 1.4
Anslagsstrukturen och försvarsmaktsbegreppet ........ Revisionen av verksamheten budgetåret 1990/91 ....... Ekonomiskt utfall för budgetåret 1990/91 ............. Ekonomisk sammanfattning .........................
Försvarsdepartementet m.m. ............................ Anslaget A 1: Försvarsdepartementet ..................... Anslaget A 2: Utredningar m.m .......................... Ärendet till riksdagen ....................................... Totalförsvarets militära del ..............................
3.1
Arméförband .....................................
Anslaget B 1: Ledning och förbandsverksamhet ............ Anslaget B 2: Anskaffning av materiel .................... Anslaget B 3: Anskaffning av anläggningar ................ Ärendet till riksdagen .......................................
3.2
Marinförband .....................................
Anslaget C 1: Ledning och förbandsverksamhet ............ Anslaget C 2: Anskaffning av materiel .................... Anslaget C 3: Anskaffning av anläggningar ................
111 113 116 117 118 118
121 123 125 126
127 130
131 1.31 133 136 136 136 138 140 140 140 141 143
147 147 149 150 151 155 155 155 155 156 156 157 158 161 162 162 164 164 166
Ärendet till riksdagen .......................................
3.3 Flygvapenförband .................................. Anslaget D 1: Ledning och förbandsverksamhet ........... Anslaget D 2: Anskaffning av materiel .................... Anslaget D 3: Anskaffning av anläggningar ................ Anslaget D 4: SAS-systemet, betalningsförskjutningar ...... Ärendet till riksdagen ....................................... 3.4 Operativ ledning m.m. ............................. Anslaget E 1: Ledning och förbandsverksamhet ............ Anslaget E 2: Anskaffning av materiel .................... Anslaget E 3: Anskaffning av anläggningar ................ Anslaget E 4: Forskning och utveckling ................... Ärendet till riksdagen ....................................... 3.5 Gemensamma myndigheter ......................... Anslaget F 1: Försvarets sjukvårdsstyrelse ................. Anslaget F 2: Fortifikationsförvaltningen .................. Anslaget F 3: Försvarets materielverk .................... Anslaget F 4: Försvarets radioanstalt ..................... Anslaget F 5: Värnpliktsverket ........................... Anslaget F 6: Militärhögskolan .......................... Anslaget F 7: Frivilliga försvarsorganisationer inom den mili- tära delen av totalförsvaret m.m .......................... Anslaget F 8: Försvarets datacenter ...................... Anslaget F 9: Ersättning för kroppsskador. ................ Ärendet till riksdagen .......................................
3.6 Ekonomisk ram för totalförsvarets militära del ........ Ärendet till riksdagen ....................................... 4 Totalförsvarets civila del ................................ 4.1 Funktionen Civil ledning och samordning ............. Anslaget G 1: Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning ........................................ Anslaget G 2: Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åt- gärder i lcdningssystemet m.m. m.m ...................... Anslaget G 3: Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader m.m. Anslaget G 4: Civilbefälhavarna: Utbildnings- och övnings- verksamhet ............................................ Ärendet till riksdagen ....................................... 4.2 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst ...... Anslaget H ]: Befolkningsskydd och räddningstjänst ....... Anslaget H 2: Skyddsrum, m.m .......................... Anslaget H 3: Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. ................................................. 4.3 Anslaget H 4: Frivilliga försvarsorganisationer inom den
civila delen av totalförsvaret m.m .................... Anslaget H 5: Vapenfristyrelsen .......................... Anslaget H 6: Vapenfristyrelsen: vapenfria tjänstepliktiga. . .
Ärendet till riksdagen .......................................
4.4 Funktionen Psykologiskt försvar .....................
166 168 170 171 172 173 173 174 176 176 178 178 179 180 180 182 "183 186 188 189
190 191 193 193 194 195 196 196
196
197 198
199 199 200 200 201
203
205 206 207 207 208
Anslaget I 1: Styrelsen för psykologiskt försvar ............
Ärendet till riksdagen .......................................
4.5 Funktionen Försörjning med industrivaror ............ Anslaget J 1: Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror ...................................... Anslaget J 2: Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åt- gärder ................................................ Anslaget ] 3: Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostna- der ................................................... Anslaget J 4: Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m- ..... Ärendet till riksdagen ....................................... 4.6 Ekonomisk planeringsram för totalförsvarets civila del. . Ärendet till riksdagen ....................................... 5 Övrig verksamhet ...................................... 5.1 Anslaget K 1. Försvarets civilförvaltning .............. Anslaget K 15. Försvarets civilförvaltning: Täckning av vissa kostnader ............................................. 5.2 Försvarets forskningsanstalt ......................... Anslaget K 2. Gemensam försvarsforskning ............... Anslaget K 3. Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet ...... 5.3 Kustbevakningen .................................. Anslaget K 4. Kustbevakningen .......................... Anslaget K 5. Anskaffning av materiel för kustbevakningen. 5.4 Flygtekniska försöksanstalten ........................ Anslaget K 6. Flygtekniska försöksanstalten ............... Anslaget K 7. Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansie- rad uppdragsverksamhct ................................ 5.5 Anslaget K 8. Försvarets mediecenter ................ 5.6 Anslaget K 9. Försvarets förvaltningshögskola ......... 5.7 Anslaget K 10. Försvarshögskolan ................... 5.8 Anslaget K 11. Krigsarkivet ......................... 5.9 Anslaget K 12. Statens försvarshistoriska museer. ...... 5.10 Anslaget K 13. Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepar-
tementets område .................................. 5.11 Anslaget K 14. Utredning av allvarliga olyckor ........ 5.12 Anslaget K 16. Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum .......
Ärendet till riksdagen .......................................
5.13 FN-styrkor, m.m ................................... Anslaget L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m. ..... Anslaget L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands .......... Anslaget L 3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea ....... Ärendet till riksdagen ....................................... Kapitel 3 Justitiedepartementets verksamhetsområde
1 Funktionen Domstolsväsende m.m. .................. 2 Funktionen Kriminalvård ........................... 3 Funktionen Ordning och säkerhet m.m- .............. Ärendet till riksdagen .......................................
208 208 209
209
210
-211
211 211 214 215 215
216 217 219 220 220 221 221 223 225
226 227 228 229 230 23 1
233 235 236 236 238 24 1 242 243 243
247 247 247 249
Kapitel 4 Utrikesdepartementets verksamhetsområde
] Oförutsedda fredsbevarande insatser ................. 2 Funktionen Utrikeshandel .......................... Ärendet till riksdagen ....................................... Kapitel 5 Socialdepartementets verksamhetsområde
l Funktionen IIiilso- och sjukvård m.m ................. 2 Funktionen Socialförsäkring m.m. ................... 2 Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 ................. Ärendet till riksdagen .......................................
Kapitel 6 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
1 Funktionen Telekommunikationer ................... 2 Funktionen Postbefordran .......................... 3 Funktionen Transporter ............................. 4 Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 ................. Ärendet till riksdagen .......................................
Kapitel 7 Finansdepartementets verksamhetsområde.
1 Funktionen Enskild försäkring m.m. ................. 2 Funktionen Skatte- och uppbördsväsende ............. 3 Ekonomisk politik under kriser och i krig ............. Ärendet till riksdagen .......................................
Kapitel 8 Jordbruksdepartementets verksamhetområde
1 Funktionen Livsmedelförsörjning m.m ................ 2 Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 ................. Ärendet till riksdagen .......................................
Kapitel 9 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
Funktionen Arbetskraft ............................. Ärendet till riksdagen .......................................
Kapitel 10 Kulturdepartementets verksamhetsområde
Funktionen Flyktingverksamhet ..................... Ärendet till riksdagen ...................................
Kapitel 11 Näringsdepartementets verksamhetsområde
1 Funktionen Energiförsörjning ...................... 2 Funktionen Prisreglering .......................... 3 Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 ............... Ärendet till riksdagen ....................................... Kapitel 12 Miljö- och naturresursdepartementets verksamhetsom- råde
Funktioncn Landskaps- och fastighetsinformation ...... Ärendet till riksdagen .......................................
253 253 254
311 318 318 321
325 325
golab 40574. Stockholm 199?