Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås riktlinjer och vissa regler för uppdragsutbildning i högskolan, den kommunala vuxenutbildningen och gymnasieskolan m.m. Uppdragsutbildningen förutsätts avse i första hand fortbildning och vidareutbildning av anställda i företag och myndigheter m. m. samt arbets- marknadsutbildning. För företagens del blir det bl. a. fråga om att utnyttja fömyelsefondema.

Uppdragsutbildning, som är i sak likvärdig med en reguljär utbildning, föreslås kunna formellt tillgodoräknas den enskilde på samma sätt som den reguljära utbildningen.

Propositionen innehåller förslag till lag om uppdragsutbildning i anslut- ning till det kommunala skolväsendet m.m. samt förslag till följdändringar i vuxenutbildningslagen (1984: 1 l 18). De nya bestämmelserna föreslås trä- da i kraft den ljanuari 1986.

1 Rikxdugz'n [084/85. I saml. Nr [95

• Sida 2
•  Original

Prop. 1984/85: 195

IQ

] Förslag till Lag om uppdragsutbildning i anslutning till det kommunala skolvä- sendet m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Kommuner och landstingskommuner som är huvudmän för kommu- nal vuxenutbildning (komvux). kommunal högskoleutbildning inom vård- området eller gymnasieskola får i anslutning till sådan verksamhet bedriva uppdragsutbildning enligt bestämmelserna i denna lag.

2 5 I anslutning till komvux får bedrivas uppdragsutbildning som i fråga om art och nivå har anknytning till den verksamhet som får förekomma i huvudmannens komvux.

3 & I anslutning till gymnasieskolan får bedrivas uppdragsutbildning som i fråga om art och nivå har anknytning till verksamheten i huvudmannens gymnasieskola. dock inte uppdragsutbildning som motsvarar någon linje.

4 _6 I anslutning till kommunal högskoleutbildning inom vårdområdet får bedrivas uppdragsutbildning som i fråga om art och nivå har anknytning till huvudmannens högskoleutbildning inom detta område, dock inte upp- dragsutbildning som motsvarar någon allmän utbildningslinje.

5 & Deltagare i uppdragsutbildning som motsvarar kurser i komvux. påbyggnadsutbildningar eller andra Specialkurser i gymnasieskolan eller påbyggnadslinjer. lokala utbildningslinjer eller enstaka kurser i kommunal högskoleutbildning inom vårdområdet får ges betyg eller annat kompetens- bcvis enligt bestämmelserna för sådan utbildning under de förutsättningar som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Även i andra frågor som rör förhållandet till komvux. gymnasieskola eller högskoleutbildning meddelas föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

6 & Kommuner och landstingskommuner som är huvudmän för statsun- derstödda folkhögskolor får bedriva uppdragsutbildning vid sidan av den statsunderstödda verksamheten vid skolorna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1984/85: 195

2. Förslag till

.:»

Lag om ändring i vuxenutbildningslagen (1984: 1118)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1, 3 och 5 så vuxenutbildningslagen (1984: 1118) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

Kommuner och landstingskom- muner jar inom komvux bedriva även uppdragsutbildning enligtfö- reskrijter som meddelas av rege- ringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be- träffande statens skolor för vuxna meddela föreskrifter om uppdrags- utbildning av samma slag som be- träffande komvux.

I sådana föreskrifter som avses i l—4 ss får göras undantag från be- stämmelser i denna lag.

'.')

Om uppdragsutbildniny i anslut- ning till kmnvux finns bestämmel- ser i lagen (I985:000) om upp- dragsutbildning i anslutning till det kommunala skolväsendet m. m.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om uppdrags- utbildning som har samband med verksamhet som enligt denna lag bedrivs vid statens skolor för vuxna.

I sådana föreskrifter som avses i 2—4 ss får göras undantag från be- stämmelser i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Tl Riksdagen NHJ-55. I .ru/nl. Nr [95

• Sida 4
•  Original

Prop. 1984/85: 195 4

Utdrag UTB1LDN1NGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-04-1 l

Närvarande: statsministern Palme, ordförande. och statsråden 1. Carlsson. Sigurdsen, Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, Andersson. Bo- ström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson. Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Proposition om uppdragsutbildning

Inledning

Under senare år har det offentliga utbildningsväsendet i ökande ut- sträckning anlitats för utbildning som beställs och bekostas av externa finansiärer. Nyligen har också beslut fattats som innebär att uppdragsut- bildningens betydelse ökar. Jag syftar dels på beslutet om ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen (prop. 1984/85: 59, AU 9. rskr 101), dels på beslutet om förnyelsefonder (prop. 1984/85:86, FiU 9. rskr 108). 1 den sistnämnda propositionen anmälde chefen för finansdepartementet att jag avsåg att återkomma till frågor som rör prin- ciper för uppdragsverksamhet när statliga och kommunala utbildningsan- ordnare utnyttjas för utbildning som finansieras genom fonderna.

Den ökade uppdragsutbildningen aktualiserar vissa problem av både principiell och praktisk natur. Inför ett mer omfattande utnyttjande av statlig och kommunal utbildningsorganisation för uppdragsutbildning är det enligt min mening nödvändigt att statsmakterna samlat tar ställning till vilka möjligheter och vilka begränsningar som bör finnas i sammanhanget. Mitt syfte med redovisningen i det följande är att ange de principiella utgångspunkterna för uppdragsutbildning inom det offentliga utbildnings- väsendet och att klargöra vilka regler och förutsättningar i övrigt som bör gälla för denna verksamhet. 1 det sammanhanget kommer jag också in på frågan om vilka konsekvenser för den reguljära utbildningen som en mer omfattande uppdragsverksamhet kan få.

Jag tar först upp vissa övergripande frågor (avsnitt 1) och gör sedan en genomgång av de olika utbildningsformer som berörS, nämligen dels statlig högskoleutbildning (avsnitt 2), dels utbildning med kommunal huvudman — gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen (komvux) och den kommunala högskoleutbildningen (avsnitt 3). dels slutligen statens skolor för vuxna samt statsunderstödd folkbildning — folkhögskolor och studie- förbund (avsnitt 4).

• Sida 5
•  Original

LI!

Prop. 1984/85: 195

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Beslutet om ändrad organisation av arbetsmarknadsutbildningen kräver en ökad beredskap för att anordna uppdragsutbildning inom den samhälle- liga eller statsunderstödda utbildningsorganisationen. Beslutet om förnyel- sefonder kan väntas leda till en kraftigt ökad volym yrkesinriktad fortbild- ning de närmaste åren, bl. a. i form av uppdragsutbildning i det offentliga utbildningsväsendets regi.

Det är viktigt att se den företagstinansierade, liksom den arbetsmark- nadspolitiskt motiverade, utbildningen som en del av de samlade utbild- ningsinsatserna. Bl. a. kan de totala resurserna utnyttjas bättre genom att det ordinarie utbildningsväsendet avlastas kostnaderna för utbildning som ligger i gränszonen mot personalutbildning. Det är samtidigt av resurs- och kvalitetsskäl angeläget att så långt möjligt använda den organisation som finns i det offentliga utbildningsväsendet.

En grundläggande princip bör vara att det offentliga utbildningsväsendet skall svara för grundläggande utbildning och mera allmän påbyggnadsut- bildning men inte för företagsintern utbildning eller annan direkt personal- utbildning.

Det är finansieringen och det särskilda sättet att utse deltagarna som kännetecknar uppdragsutbildning. Uppdragsutbildning. som i sak motsva- rar utbildning inom en reguljär utbildningsform. bör kunna formellt tillgo- doräknas den enskilde som likvärdig med reguljär utbildning.

Uppdragsutbildning är alltid att se som ett tillägg till den ordinarie verksamheten och möjligheterna att ge avsedd reguljär utbildning får inte påverkas negativt. Det bör åligga varje utbildningsanordnare att bedöma om och hur en tänkt uppdragsutbildning låter sig förenas med den reguljära verksamheten.

Beställare av uppdragsutbildning förutsätts vara företag och organisatio- ner, statliga myndigheter samt kommuner och landstingskommuner. Syftet är inte att andra enskilda organ eller enskilda personer skall kunna köpa utbildning.

Uppdragsutbildning, som inte är arbetsmarknadsutbildning. förutsätts avse fortbildning, vidareutbildning eller annan utbildning som syftar till att höja kompetensen hos anställda. Linjer i gymnasieskolan och allmänna utbildningslinjer i högskolan bör inte förekomma som uppdragsutbildning.

Principen bör vara att en beställare skall betala samtliga kostnader för utbildningen.

Uppdragsutbildning bör få anordnas vid de statliga högskoleenheterna. Riksdagens beslut med anledning av prop. 'l984/85157 (UbU 9. rskr 115) innebär att bl.a. externt finansierad utbildning skall kunna ingå i underla- get för lärartjänster vid högskoleenheter.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1984/85: 195 6

Uppdragsutbildning blir även aktuell i kommunal och landstingskommu- nal regi. Riksdagen har hösten 1984 beslutat om vissa möjligheter till uppdragsutbildning i komvux. Allmänt framstår komvux genom sin vuxen— anpassning som mer ändamålsenlig för uppdragsutbildning än gymnasie- skolan. Det kan dock vara praktiskt att även gymnasieskolan har möjlighet att anordna uppdragsutbildning avseende påbyggnadsutbildningar och andra specialkurser.

Enligt gällande regler för komvux skall skolöverstyrelsen fastställa kurs- planer och timplaner för kurser av alla slag. För att en anpassning till lokala eller regionala förhållanden skall underlättas bör länsskolnämnder- na ges rätt att för användning försöksvis godkänna kursplaner m.m. för särskilda yrkesinriktade kurser i komvux.

Lärare på statligt reglerade lärartjänster i komvux eller i gymnasieskolan bör endast under vissa förutsättningar få utnyttjas för uppdragsutbildning. Uppdragsutbildningen får inte påverka den statligt reglerade lärar— eller skolledarorganisationen. För att säkerställa en riktig kostnadsfördelning krävs vissa särskilda regler i fråga om statsbidrag m.m.

Såvitt gäller kommunal högskoleutbildning bör uppdragsutbildning kun- na förekomma inom vårdområdet.

För uppdragsutbildning med kommuner och landstingskommuner som huvudmän behövs särskild reglering genom lag.

Vid statens skolorför vuxna bör uppdragsutbildning kunna ordnas. Huvudmannen för en statsunderstödd folkhögskola är oförhindrad att vid sidan av den statsunderstödda verksamheten anordna uppdragsut- bildning. Denna grundar inte rätt till statsbidrag.

Uppdragsutbildning förekommer i inte obetydlig utsträckning i studie- förbundens regi och äger då rum vid sidan av den statsbidragsberättigade studiecirkelverksamheten. En ökning av denna uppdragsutbildning kom- mer troligen framför allt att ske inom de studieförbund som genom sina medlemsorganisationer har anknytning till arbetslivet och avse utbildning som är mer eller mindre klart inriktad på yrkeslivet.

De nya reglerna bör gälla fr.o.m. den 1 januari 1986.

1. Allmänt om uppdragsutbildning 1.1 Betydelsen av utbildningssamverkan m. m.

Betydande insatser har på senare tid gjorts för att inom olika utbildnings- former möta de utbildningsbehov som följer av de snabba förändringarna i arbetslivet.

Högskolereformen. som började genomföras budgetåret 1977/78, syf- tade bl.a. till att möjliggöra en bättre planering av den högre utbildningen med avseende på arbetslivets behov. Den innebar också en omfattande decentralisering av beslutsbefogenheter. som har gjort det möjligt för de

• Sida 7
•  Original

Prop. 1984/85: 195 7

lokala myndigheterna att inom ramen för de mål och riktlinjer m.m. som fastställs nationellt själva ta ansvar för utbildningens innehåll och kvalitet. Detta gäller både för mera grundläggande utbildning och för fortbildning och vidareutbildning. Vid i första hand de statliga högskoleenheterna har de senaste åren en väsentlig utveckling ägt rum bl. a. när det gäller lokala utbildningslinjer och enstaka kurser utformade med utgångspunkt i behov inom samhälls- och näringsliv och ofta med regional anknytning. Också utbildning på uppdragsbasis har utvecklats i ökande omfattning.

För gymnasieskolans del har ett omfattande lokalt utvecklingsarbete inletts med anledning av fjolårets beslut om gymnasieskola i utveckling (prop. 1983/84: 116, UbU 29, rskr 412). En särskild arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet arbetar med att dra upp riktlinjer för förnyelse av den gymnasiala yrkesutbildningen. En väsentlig del i detta arbete är att pröva frågan om ansvarsfördelning och former för ökad samverkan mellan gymnasieskola ochtarbetsliv. Jag vill också peka på att utveckling av regionalt arbetsmarknadsanknutna påbyggnadsutbildningar rn. m. i gymna— sieskolan de senaste åren har getts hög prioritet. Denna utveckling har inneburit ett avsevärt ökat samarbete lokalt och regionalt mellan utbild- ningsmyndigheterna och näringslivet och har underlättat förnyelsen av utbildningsutbudet i takt med arbetslivets förändring.

När det gäller komvux ligger rätten att besluta om vilken utbildning som skall anordnas sedan början av 1970-talet på lokal nivå. Regelsystemet är uppbyggt utifrån förutsättningen att det skall medge en stor flexibilitet och att anpassning till lokala behov och förhållanden inom arbetslivet skall vara möjlig. Nyligen har reformer genomförts som bl. a. innefattat förenk— lingar av regelsystemet. Genom den i fjol antagna vuxenutbildningslagen har en möjlighet öppnats för uppdragsutbildning inom komvux (prop. 1984/85: 37, UbU 8, rskr 97).

Beslutet om ändrad organisation av arbetsmarknadsutbildningen inne- bär bl.a. att den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen kommer att få en fristående organisation, som skall finansieras på uppdragsbas. Arbetsmarknadsmyndigheterna skall köpa utbildning av denna nya AMU-organisation eller av andra utbildningsanordnare beroende på var man kan få den utbildning som är lämpligast från kvalitativa och ekonomis- ka utgångspunkter. Detta innebär att också andra utbildningsanordnare än AMU-organisationen skall kunna anlitas för arbetsmarknadsutbildning. I många fall kommer det att vara naturligt att här utnyttja det reguljära utbildningsväsendet. När det gäller sådan allmänteoretisk utbildning som erfordras för en yrkesutbildning bör strävan vara att nå en så långt gående samordning med komvux som möjligt (jfr prop. 1984/85: 59 s. 11). ' Beslutet om förnyelsefonder innebär att av ett företags vinst för år 1985 skall 10 procent avsättas till en förnyelsefond. om vinsten överstiger 500000 kr. Dessa fonder skall — efter godkännande av berörda fackliga organisationer — utnyttjas för att under en femårsperiod bekosta utbild-

1'2 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 195

• Sida 8
•  Original

Prop. 1984/85: 195 g

ning för de anställda vid rcsp. företag samt forskning och utvecklingsarbe- te. Den utbildning, som blir aktuell, kan äga rum inom företaget eller externt. t.ex. hos studieförbund eller genom anlitandc av resurser som finns hos AMU- centra eller hos det reguljära utbildningsväsendet (prop. 1984/85:86 s. 15).

Mycket stora belopp kan saledes fr. o. m. den ljanuari 1986 och nägra är framåt komma att användas för bl.a. utbildning — utöver vad som redan tas i anspråk för detta ändamål dels inom stat och kommun. dels av företag m.fl. Företagens och de anställdas intresse för att i detta sammanhang utnyttja olika former av utbildning. som ordnas av samhället eller med statligt stöd, blir givetvis beroende av i vilken utsträckning utbildning kan erbjudas som till innehåll och utformning motsvarar företagens och de anställdas behov. Jag vill i detta sammanhang erinra om att chefen för tinansdepartementet i propositionen om lörnyelsefonderna (s 15.) anförde dels att det med tanke bl.a. på fondernas anknytning till avtalsförhandling- arna är angeläget att särskild hänsyn tas till grupper av anställda som hittills fått liten del av utbildningsresurserna. dels att det för nyrekryterad arbetskraft normalt föreligger ett utbildningsbehov liksom för kvinnor som ofta innehar befattningar som riskerar att bortrationaliseras vid införandet av ny teknik i företagen.

Som ett viktigt led i utvecklingen villjag också betrakta den uppdragsut- bildning som i ökad utsträckning förekommer hos studieförbund och folk- högskolor. Vissa studieförbund anordnar utbildning i ny teknik. särskild datautbildning för kvinnor etc. på uppdrag av arbetsmarknadsniyndig- heter.

Den utveckling jag har redogjort för är enligt min mening positiv. Den bör efter hand leda till allt bättre möjligheter att tillgodose de olika utbild- ningsbehov som fortlöpande aktualiseras. När det gäller fortbildning och vidareutbildning är behoven ofta av ett förhållandevis speciellt slag och målgrupperna mycket varierande. Det är inte heller alltid enkelt att avgöra hur det offentliga utbildningsväsendets resurser skall fördelas mellan grundläggande utbildning och fort- och vidareutbildning. Främst genom tillkomsten av förnyelsefonderna öppnas nu möjligheter för en expansion av den företagsinriktade fort- och vidareutbildningen utan att detta inkräk- tar på utrymmet för vuxenutbildningsinsatser med annan inriktning.

Att företagens m.fl. utbildningsbehov tillgodoses i form av uppdragsut- bildning hos det offentliga utbildningsväsendet ger bättre förutsättningar att undvika en splittring av resurserna, något som i dag är särskilt angelä- get inom sådana områden av betydelse för den tekniska och industriella utvecklingen där tillgången på kvalificerade lärare m.m. ofta är knapp. Det bliri många fall även naturligt att utnyttja befintliga kursplaner m.m. Den allmänna kompetensuppbyggnad som personalutbildningsinsatscrna förut- sätter blir också — rätt utnyttjad — en tillgång för det offentliga utbildnings- väsendet. Från flera synpunkter är det sålunda en fördel att också för

• Sida 9
•  Original

Prop. 1984/85: 195 9

företagens m.fl. personalutbildningsbehov utnyttja den organisation, de resurser och den kompetens som finns i det offentliga utbildningsväsendet. Samtidigt är det — och det återkommcrjag till i det följande — självklart att uppdragsutbildningen aldrig skall kunna få sådan omfattning och sådan karaktär att de olika offentliga utbildningsformernas syften och primära uppgifter på något sätt äventyras.

Vad som nu bör eftersträvas är att genom enskild finansiering möjliggöra en ökning av insatserna inom olika angelägna områden. Därigenom kan de totala resurserna också utnyttjas bättre. Genom att t.ex. förnyelsefon- derna utnyttjas för personalutbildningsinsatser kan det offentliga utbild- ningsväsendet inom vissa områden avlastas kostnaderna för utbildning som ligger i gränszonen mot personalutbildning och få ökat utrymme för bl.a. utbildning av bredare och mera grundläggande karaktär.

I samband med förslag om uppdragsutbildning inom komvux uttaladejag i prop. 1983/84: 169 (s. 57 ff), att vad som där kallas företagsintern utbild- ning — dvs. utbildning för personal i ett företag eller motsvarande i företa- gets intresse — inte bör få bekostas med statliga medel. Som jag har redovisat i den senaste budgetpropositionen (prop. 1984/85: 100 bil. 10 s. 1950 har skolöverstyrelsen (SÖ) för gymnasieskolans de] tagit upp frågan om det berättigade i att statsbidrag lämnas till kurser som har till uppgift att fylla personalutbildningsbehov. Som jag anförde i budgetpropo- sitionen inrymmer frågan flera aspekter som bör belysas i ett sammanhang. Hithörande spörsmål behöver enligt min mening övervägas närmare. Där- för ärjag inte nu beredd att föreslå lösningar för vare sig gymnasieskolan eller komvux. Jag vill bl.a. avvakta resultatet av den översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen som nu pågår inom regeringskansliet. Jag ämnar emellertid inom kort återkomma till regeringen med förslag om ett uppdrag till SÖ att inventera existerande kurser i gymnasieskolan och komvux som underlag för ett eventuellt beslut om att avföra vissa kurser från reguljär verksamhet.

1.2 Olika typer av uppdragsutbildning

Med uppdragsutbildning avser jag fall där en utbildningsanordnare mot särskild ersättning från en uppdragsgivare för dennes räkning anordnar viss utbildning för en särskild grupp studerande som uppdragsgivaren utser. Enligt mitt synsätt år det denna finansieringsform, i förening med att deltagarna utses på sätt finansiären bestämmer, som karakteriserar en uppdragsutbildning. Jag vill här påpeka att det således inte är fråga om uppdragsutbildning när t. ex. elever som ett led i arbetsmarknadsutbild- ning antas på samma sätt som nu till en reguljär utbildning enligt de regler och inom de timramar etc. som gäller för utbildningen.

Uppdragsutbildning bedrivs i dag inom olika utbildningsformer på ett sätt som ibland gör den svår att avgränsa mot den reguljära verksamheten.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1984/85: 195 lt)

Det är enligt min mening av bl.a. finansieringsskal nödvändigt att skapa klarare gränser.

En uppdragsutbildnings innehåll och uppläggning är nagot som mäste överenskommas mellan beställaren och utbildningsanordnaren i varje sär- skilt fall. Det kan vara fråga om köp och försäljning av en utbildning som finns i det befintliga utbildningsutbudet. Det kan ocksä vara fråga om att anordna uppdragsutbildning som inte direkt motsvaras av nägon befintlig utbildning men i sak är jämbördig med sådan utbildning. Det kan slutligen vara fråga om uppdragsutbildning som i fråga om art och nivä anknyter till men ändå i större eller mindre utsträckning ligger vid sidan av den normala verksamheten.

Alla dessa former av uppdragsutbildning, med varierande grad av an- knytning till den reguljära verksamheten, bör kunna förekomma. Enligt min mening är det enklast om de studerande i uppdragsutbildning inte formellt betraktas som studerande i respektive utbildningsform och att uppdragsutbildningen inte automatiskt omfattas av nägra bestämmelser som gäller för den reguljära utbildningen. En sådan ordning, som avviker från det synsätt somjag redovisade i propositionen om vuxenutbildningsla- gen tprop. 1984/85: 37 s. 39ff), ger förutsättningar för att efter diskussioner mellan uppdragsgivare och uppdragstagare avgöra vad som skall gälla i varje enskilt fall. Det förhållandet att uppdragsutbildning i sak kan vara identisk eller likvärdig med en reguljär utbildning gör det samtidigt nöd— vändigt att lösa frågan hur en sådan uppdragsutbildning skall betraktas i kompetenssammanhang.

Är en utbildning i sak t.ex. komvux eller högskola, bör den enligt min uppfattning kunna tillgodoräknas den enskilde som komvux eller högskole- utbildning. Detta bör gälla inte bara när det är fråga om en utbildning som hämtats inom det reguljära utbudet utan också i övrigt om vissa grundläg- gande krav är uppfyllda, nämligen att utbildningen har en uppläggning och ett innehåll som fastställts enligt för respektive utbildningsform gällande regler och att det av lärare och elever kravs samma behörighet som för motsvarande reguljär utbildning. Frågan huruvida dessa krav skall anses uppfyllda får prövas av utbildningsanordnaren från fall till fall. Jag vill stryka under att det är angeläget att sådana frågor alltid prövas i tid så att utbildningens status från början står klar för de presumtiva deltagarna.

Delvis skilda förutsättningar mäste gälla för utbildning i statlig resp. kommunal regi. För den helt statligt reglerade och finansierade utbildning- en i högskolan kan staten självständigt ta ställning till vad som skall gälla för utbildningsmyndigheternas medverkan i uppdragsutbildning. När det gäller gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning och kommunal högsko- leutbildning är bilden betydligt mer komplicerad genom att ansvaret är delat mellan staten och kommunerna. Statsbidrag utgår i första hand till lärarlöner medan kommunerna själva svarar för övriga kostnader. När

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85: 195 11

uppdragsutbildning anordnas med en på så vis samlinansierad organisation som bas berörs både statens och kommunernas intressen.

När det gäller förhållandet mellan staten och icke-statliga utbildningsan— ordnarc måste en grundläggande princip vara att området för det statliga ansvaret inte får påverkas av att tttbildningsanordnaren tar på sig tipp- dragsuthildning, Den reguljära titbildningsorganisationen måste i samma utsträckning som hittills dimensioneras utifrån den ambitionsnivå regering och riksdag har fastställt i form av t. ex. planeringsramar eller timunderlag. Statens ansvar bör således inte utsträckas utanför de områden inom vilka staten i dag har ett ansvar genom statliga regleringar. Detta innebär t. ex. att för ttppdragsutbildning i kommunal regi måste kommunerna själva ta det fulla ansvaret för både personal och resurser i övrigt.

1.3. Förhållandet mellan offentligt utbildningsväsende och uppdragsutbild- ning m. m.

Det går givetvis inte att dra någon klar gräns mellan å ena sidan det offentliga utbildningsväsendets ansvarsområde och å andra sidan det an— svar för utbildning av anställda som åvilar företag. myndigheter m.fl. Allmänt kan man säga att det offentliga utbildningsväsendet i första hand svarar för grundläggande utbildning — både med och utan yrkesinriktning — och för fortbildning och vidareutbildning av mer allmän karaktär. medan företag. myndigheter m.fl. i första hand svarar för vidareutbildning som har karaktär av befattningsutbildning. En viktig principiell skillnad är att utbildningen inom det offentliga utbildningsväsendet bygger på att det är individer som själva söker sig till utbildningen för att tillgodose sina enskil— da utbildningsbehov — även om dessa naturligtvis ofta har anknytning till vederbörandes yrkesverksamhet — medan den av företagen m.fl. ordnade utbildningen tar sin utgångspunkt i behovet att utbilda grupper av ;tnsl'dil- da. vare sig det är fråga om en mer direkt bcfattningsinriktad eller en mer allmänt kompetenshöjande utbildning.

Mot bakgrund av vad jag har anfört anserjag det vara naturligt att utgå från att uppdragsutbildning i princip inte skall förekomma beträffande utbildningar som har en uttalad ungdomsinriktning eller avser längre tit- bildning av allmän eller grundläggande karaktär. [ enlighet härmed bör utbildning som motsvarar linjer i gymnasieskolan och allmänna linjer i högskolan inte kunna erbjudas som uppdragsutbildning.

Det är. som jag berört i det föregående. väsentligt att uppdragsutbild- ningen alltid ses som en verksamhet utöver den reguljära och att konse- kvenserna för den senare alltid beaktas. Man får räkna med att utbildnings- anordnarna här kan komma att ställas inför avvägnings- och prioriterings- problem av dclvis nytt slag.

Det måste enligt min mening vara en angelägenhet för varje utbildnings- anordnare att bedöma om och hur en tänkt uppdragsutbildning låter sig

• Sida 12
•  Original

Prop. 1984/85: 195 12

förenas med den egna verksamheten och den egna organisationen och dess resurser. Jag vill stryka under vikten av att en statlig eller kommunal utbildningsanordnare aldrig åtar sig uppdragsutbildning i sådan omfattning att möjligheterna att ge den avsedda reguljära utbildningen påverkas nega- tivt. Detta kan annars lätt bli fallet t. ex. inom områden med lärarbrist eller där tillgången på utrustning är knapp. Det är därför väsentligt att ansvariga organ inom högskoleenheter och kommuner har fullgod information om och överblick över den samlade utbildningsverksamheten inom sina resp. områden så att de fortlöpande kan bedöma vilka effekter uppdragsutbild- ning får för den reguljära verksamheten.

Av vad jag har anfört i det föregående har framgått att jag anser att grunden för uppdragsutbildning inom det offentliga utbildningsväsendet är behovet att fort- och vidareutbilda människor eller att eljest utveckla deras kompetens som ett led i utvecklingen av de företag eller myndigheter där de är anställda. Till detta kommer den arbetsmarknadspolitiskt motiverade uppdragsutbildningen. initierad av arbetsmarknadsverket.

Beställare av uppdragsutbildning blir med denna utgångspunkt dels en- skilda företag eller sammanslutningar av företag, organisationer eller andra juridiska personer i sin egenskap av arbetsgivare, dels statliga och kommu- nala myndigheter. Uppdragsutbildningen är således inte till för att andra enskilda organ eller enskilda personer skall kunna köpa utbildning. Jag har bedömt det som vanskligt att söka i författning precisera vilka som skall kunna köpa utbildning — någon rätt att få uppdragsutbildning utförd är det ju under inga förhållanden fråga om utan vederbörande utbildningsanord- nare måste alltid göra en bedömning från fall till fall. Jag utgår för min del från att sådana bedömningar kommer att göras med utgångspunkt i vad jag nu har anfört om grunderna för uppdragsutbildning. Jag vill stryka under att innebörden i uppdragsutbildning aldrig får urholkas på ett sådant sätt att det i praktiken blir fråga om att enskilda personer köper sig utbildning.

Principen för uppdragsutbildning måste vara att en beställare skall betala samtliga kostnader för utbildningen. Till kostnaderna räknar jag då inte bara de direkta utbildningskostnaderna utan även kostnader för planering. utveckling av den beställda utbildningen, förberedelser, administration. lokaler och utrustning. ev. omställning av personal m.m.

Jag har i det föregående pekat på betydelsen av att de samlade utbild— ningsresurserna i samhället utnyttjas på bästa sätt. Detta gäller inte bara i rent ekonomisk bemärkelse utan även i fråga om personell kompetens. Inom de områden som berörs av ny teknik. dvs. främst data och elektro- nik. begränsas i dag utbyggnadsmöjligheterna i hög grad av brist på kvalifi- cerad personal både inom utbildningen och forskningen och inom närings- livet. Det är här givetvis angeläget att inte utarma det reguljära utbildnings- väsendet på kompetens som det behöver för att fylla sina grundläggande uppgifter. Det är därför bl.a. viktigt att finna former som gör det möjligt för personer med olika slag av speciell kompetens att vid behov förena

• Sida 13
•  Original

Prep. 1984/85: 195 13

tjänstgöring av olika slag. I samband med uppdragsutbildningen bör man t. ex. inte utesluta möjligheten att gemensamt utnyttja personella resurser hos utbildningsanordnaren och beställaren.

Avvägningen mellan reguljär högskoleutbildning och uppdragsu[bildning

En viktig fråga är givetvis balansen mellan högskolans reguljära utbild- ning och uppdragsutbildning. Vilken volym skall tillåtas för det senare slaget av utbildning i förhållande till den reguljära? Jag vill erinra om att motsvarande fråga har diskuterats mycket de senaste åren vad avser högskoleenheternas forskningssamverkan med myndigheter och företag m.fl.

Det finns skäl att slå fast att högskolans primära uppgift i fråga om utbildning är och måste vara den reguljära utbildningen. Uppdragsutbild- ning kan aldrig få bli annat än en sidouppgift. som högskolan åtar sig med hänsyn till den kompetens och de resurser som har byggts upp där för den reguljära verksamheten. Av detta följer att en högskoleenhet inte bör få ta på sig så mycket uppdragsutbildning — om möjligheter till detta yppar sig -— att uppdragsverksamheten i något avseende inkräktar på den primära utbildningsuppgiften. dvs. att svara för utbildning på linjer och kurser enligt beslut av regering och riksdag samt. i förekommande fall. regionsty- relse.

Det ställer sig samtidigt svårt att sätta upp några absoluta gränser i detta avseende. Det måste enligt min mening ankomma på styrelsen för berörd högskoleenhet att göra de avvägningar som kan bli aktuella med utgångs- punkt i de åligganden som enheten har enligt gällande bestämmelser. Jag vill erinra om högskolestyrelsernas övergripande ansvar för resp. enhets verksamhet, något som har strukits under bl.a. i propositionen om vissa högskoleorganisatoriska frågor (prop. 1983/84: 52. UbU lO. rskr 114). Den ordningjag nu har förordat innebär givetvis att styrelsen måste hålla sig väl underrättad om uppdragsverksamheten vid enheten. Det är också allmänt sett viktigt att uppdragsutbildningen uppmärksammas i de sammanhang där syftet är att ge en samlad bild av verksamheten inom högskolan. bl.a. i

• Sida 16
•  Original

Prop. 1984/85: 195 16

högskoleenheternas och UHÄ:s anslagsframställningar och verksamhets- berättelser.

Frågan om att i vissa fall likställa uppdragsutbildning med reguljär hög— skoleutbildning har aktualiserats i skilda sammanhang. Sålunda begärde UHÄ i en skrivelse till regeringen år 1979 att klarhet skulle bringas i ansvarsförhållandet mellan högskolemyndigheterna och andra myndighe- ter — då avsågs i första hand arbetsmarknadsmyndigheterna — i fråga om uppdragsutbildning.

Som jag har berört i det föregående ( avsnitt 1.2 ) bör en utbildning. vars uppläggning och innehåll har fastställts enligt gällande regler i högskoleför- ordningen och för vilken samma behörighetskrav för studerande och lärare gäller som för motsvarande reguljär utbildning. kunna formellt tillgodoräk- nas den enskilde som högskoleutbildning. trots att den inte finansieras över högskoleanslagen. Det ankommer på vederbörande lokala högskole- myndigheter att bedöma förutsättningarna för sådant tillgodoräknande från fall till fall. Ett tillgodoräknande tar sig naturligen uttryck i att utbildnings- bevis utfärdas på samma sätt som i fråga om reguljär utbildning. Det är emellertid angeläget att i planeringssammanhang kunna särskilja studeran- de inom uppdragsutbildning. Jag avser därför att föreslå regeringen att ge ett uppdrag till UHÄ i denna fråga.

Jag utgår från att det skall vara möjligt att en högskoleenhet som upp- dragsutbildning ger en kurs som. utan den externa finansieringen. inte hade kunnat komma till stånd; det kan tänkas att på så sätt ytterligare platser inom reguljär utbildning kan tillkomma till endast marginalkostna- den. Uppdragsutbildning kan alltså i sådana fall ge upphov till ytterligare platser inom den reguljära utbildningen.

Utvecklingen får visa vilken omfattning uppdragsutbildningen kommer att få inom högskolan. Det finns inget enhetligt mönster efter vilket yrkes- verksammas behov av kompletterande utbildning tillgodoses. Högskolan anordnar inom vissa områden reguljär utbildning av ett slag som det inom andra områden uppfattas som en mer eller mindre naturlig uppgift för arbetsgivaren att sörja för. Som jag har antytt i det föregående serjag det som naturligt att utvecklingen går i den riktningen att högskolan avlastas kostnaderna för sådan utbildning som har karaktär av personalutbildning och därför kan komma till stånd som uppdragsutbildning.

Jag vill slutligen erinra om vadjag anförde i prop. l984/85: 57 beträffande vilka arbetsuppgifter som bör ingå i tjänstgöringen för lärarna vid de statliga högskoleenheterna. Jag föreslog där att alla berörda slag av upp- gifter skulle ingå oavsett hur verksamheten finansieras. Jag anförde vidare: "Detta ger högskolemyndigheterna en möjlighet att innefatta även den externt finansierade verksamheten. såväl forskning som utbildning. i un- derlaget för lärartjänster. något som underlättar enllångsiktig planering för den samlade verksamheten." Riksdagen hade ingen erinran mot detta (UbU 9. rskr ll5l.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1984/85: 195 17

De behov av lärarkrafter som en utvidgad uppdragsutbildning föranleder kan vara svåra att tillgodose inom vissa områden. Avvägningar gentemot högskoleenheternas reguljära verksamhet måste fortlöpande göras. Ett sätt att underlätta möjligheterna att ge kvalificerad utbildning inom områ- den där högskolans lärarkrafter är begränsade kan vara att i ökad utsträck- ning utnyttja personer verksamma inom berörda företag. Jag avser att i kontakt med bl. a. företrädare för näringslivet låta överväga olika lösningar i detta avseende.

3. Uppdragsutbildning i kommunal och landstingskommunal regi 3.l Inledning

Kommunerna spelar en stor roll inom det offentliga utbildningsväsendet genom att de är huvudmän för bl.a. grundskolan. gymnasieskolan och komvux. Även landstingskommunema anordnar gymnasieskola och kom- vux. Det är för deras del fråga om utbildningar inom områdena vård. jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring. Statsbidrag till de nämnda ut- bildningsformema lämnas i huvudsak för skolledare och lärare. Med vissa undantag har denna personal statligt reglerade anställningar.

Landstingskommuner och kommuner som inte hör till någon landstings- kommun bedriver också högskoleutbildning inom vårdområdet. Statsbi- drag lämnas, men tjänsterna är inte statligt reglerade. Några kommuner bedriver i mindre omfattning högskoleutbildning utanför vårdområdet (ADB—linjen). Det sker med skolledare och lärare som är anställda i gymnasieskolan och med statsbidrag som anknyter till reglerna för gymna- sieskolan.

Kommunerna och landstingskommunema har således en omfattande organisation för och förfogar över betydande kompetens i fråga om utbild- ning. Uppdragsutbildning i deras regi efterfrågas och det är enligt min mening fördelaktigt om sådan kan anordnas i anslutning till den reguljära verksamheten.

Jag har i det föregående redovisat vissa allmänna principer för uppdrags- utbildning i anslutning till reguljär utbildning i offentlig regi. Jag har också behandlat dessa principers tillämpning när det gäller uppdragsutbildning vid de statliga högskoleenheterna. Enligt min mening bör motsvarande frågor kunna lösas på i huvudsak samma sätt när det gäller uppdragsut- bildning i anslutning till olika former av reguljär utbildning med kommunalt eller landstingskommunalt huvudmannaskap. Med reguljär utbildning åsyftar jag i detta sammanhang komvux. gymnasieskola och kommunal högskoleutbildning.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1984/85: 195 18

3.2. Förhållandet till den reguljära utbildningen

Mitt förslag: Kommuner och landstingskommuner som är huvudmän för komvux. gymnasieskola eller kommunal högskoleutbildning inom vårdområdet ges allmän befogenhet att bedriva uppdragsutbildning. som i fråga om art och nivå har anknytning till den reguljära utbildning- en.

Uppdragsutbildningen får motsvara vissa kurser m. m. inom reguljär utbildning (kurser i komvux. påbyggnadsutbildningar och andra spe- cialkurser i gymnasieskolan samt påbyggnadslinjer. lokala utbildnings- linjer och enstaka kurser i kommunal högskoleutbildning inom vårdom- rådet). Kompetensbevis enligt bestämmelserna för reguljär utbildning får utfärdas under förutsättning att krav på likvärdighet är uppfyllda.

Skäl och kommentarer till mitt förslag:

Allmänt

Som jag tidigare anfört är det angeläget att kommuners och landstings- kommuners erfarenheter som huvudmän för reguljär utbildning kan tas till vara genom uppdragsutbildning med innehåll som anknyter till den regul- jära utbildningen. Likheterna med denna kan variera beroende på vad beställaren och huvudmannen kommer överens om. Som jag framhållit bör emellertid Uppdragsutbildningen alltid vara i formell mening fristående från reguljär utbildning. Uppdragsutbildningen skall alltså inte betraktas som t.ex. komvux-utbildning och deltagarna inte som studerande i sådan ut- bildning. De bör emellertid kunna tillgodoräknas utbildningen på samma sätt som reguljär utbildning. om vissa krav på likvärdighet är uppfyllda. Som jag tidigare redovisat bör det krävas att Uppdragsutbildningen följer en kursplan eller studieplan som har fastställts enligt reglerna för reguljär utbildning samt att lärare och elever uppfyller de behörighetsvillkor som gäller för den reguljära utbildningen.

Med hänsyn till reglerna om den s.k. kommunala kompetensen krävs viss lagreglering i fråga om Uppdragsutbildningen. Lagbestämmelser flnns f.n. endast såvitt rör komvux. Som jag tidigare angett är mitt ställningsta- gande beträffande förhållandet till den reguljära utbildningen uttryck för en annan syn på uppdragsutbildningens formella ställning än den som ligger till grund för bestämmelserna om uppdragsutbildning i vuxenutbildningsla- gen. Vissa ändringar måste därför göras i lagen. Jag återkommer till dessa frågor.

Det bör få ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som kan behövas rörande förhållan- det till den reguljära verksamheten. Jag kommer emellertid att i det föl- jande ta upp vissa personalfrågor som bör underställas riksdagen.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1984/85: 195 l9

Självfallet skall staten inte ha några kostnader med anledning av upp- dragsutbildning i kommunal eller landstingskommunal regi. I detta sam- manhang måste bl.a. regler om ramar. statsbidrag och statliga pensions- kostnader för den reguljära verksamheten uppmärksammas. En del av reglerna behöver modifieras för att t.ex. bidrag inte skall lämnas även för uppdragsutbildning.

Förhållande! till komvux

Komvux anordnas i form av kurser som är fristående från varandra och som var och en ger utbildning motsvarande en viss kompetensnivå i ett ämne eller inom ett yrkesområde. Kursplaner och timplaner fastställs av SÖ. Jag kommer i det närmast följande ( avsnitt 3.3 ) att föreslå att länsskol- nämnderna i vissa fall skall kunna fastställa sådana planer.

] princip får varje huvudman för komvux själv bestämma vilka kurser som skall erbjudas. Enligt vuxenutbildningslagen får dock landstingskom- muner i sin komvux anordna endast kurser för utbildning på gymnasial nivå inom områdena vård. jordbruk. skogsbruk och trädgårdsnäring. Den- na ordning bör gälla även i fråga om vilka kurser i komvux som uppdrags- utbildning i anslutning till komvux får motsvara.

När uppdragsutbildning motsvarar en kurs i komvux kan samundervis- ning av uppdragselever och ordinarie elever bli aktuell. Jag vill i samman- hanget framhålla att reglerna om lägsta och högsta antal kursdeltagare i en komvux-kurs för den skull inte får sättas ur spel. En kurs inom den reguljära verksamheten skall för att få starta nå upp till minimiantalet genom ordinarie elever. Fler än maximiantalet skall inte få samundervisas. även om det överskjutande antalet skulle vara uppdragselever. Vad gäller lärarkostnaderna vid samundervisning bör staten svara endast för den del som svarar mot andelen ordinarie elever.

Fr'irlrål/urrde! till gymnuyieskolmr

Uppdragsutbildning i anslutning till komvux innebär goda möjligheter att tillgodose behov som avser den gymnasiala nivån. Jag anser emellertid att även uppdragsutbildning i anslutning till gymnasieskolan kan ha en funk- tion att fylla. Sådan uppdragsutbildning bör få motsvara påbyggnadsutbild- ningar och andra Specialkurser men inte linjer. Jag får här hänvisa till vad jag anfört i mina allmänna överväganden (avsnitt l.3').

Vilka Specialkurser som en huvudmans gymnasieskola får omfatta be- stäms genom statliga beslut. En huvudman bör dock få anordna uppdrags- utbildning som motsvarar en viss specialkurs även om intejust den kursen förekommer i huvudmannens gymnasieskola. Lika litet som i fråga om uppdragsutbildning i anslutning till komvux bör emellertid uppgiftsfördel- ningen mellan kommuner och landstingskommuner fä rubbas. Uppdragsut- bildning som motsvarar en specialkurs inom vårdområdet eller området för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring bör därför få anordnas endast av huvudman som i sin gymnasieskola har utbildning inom området.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1984/85:195 20

Vad gäller samundervisning av uppdragselever och ordinarie elever får jag hänvisa till vad jag anfört i fråga om komvux. [ princip samma synsätt bör anläggas i fråga om gymnasieskolan. Jag vill emellertid framhålla att samordningsfrågorna där är flera, vilket påverkar de tekniska lösningarna. För gymnasieskolan finns t. ex. vissa regler om timreduktioner i förhållan- de till elevantal. Av pedagogiska skäl kan timreduktion inte ske. om t. ex. 30 elever undervisas samtidigt. Om i en sådan grupp 10 av 30 är uppdrags— elever, som inte betraktas som elever i gymnasieskolan. bör därvidlag inte ha någon betydelse. Staten skall emellertid inte ha några kostnader för de timmar som skulle ha fallit bort, om undervisningsgruppen hade bestått endast av 20 elever i gymnasieskolan.

['"t'irlzållundet till konmuuza/ Iu'igskoleulbildning

Den kommunala högskoleutbildningen avser huvudsakligen vårdområ- det. Uppdragsutbildning bör få bedrivas i anslutning till sådan utbildning. Den bör få motsvara påbyggnadslinjer. lokala linjer och enstaka kurser. Jag vill i sammanhanget erinra om vad jag tidigare har anfört om att uppdragsutbildning inte bör få motsvara allmänna utbildningslinjer i hög- skolan ( avsnitt 1.3 ).

Kommunal högskoleutbildning inom vårdområdet är numera betydligt mindre reglerad än gymnasieskola och komvux. Sådana samordningsfrå- gor som uppkommer t. ex. vid samläsning med elever inom den reguljära verksamheten är därför färre och enklare att lösa. Det finns inga föreskrif- ter om gruppstorlek och statsbidraget är inte beroende av grupptal eller timtal. Det finns inte heller några statligt reglerade tjänster.

Regionstyrelsen i Uppsala högskoleregion har i en skrivelse till regering- en tagit upp frågan om möjlighet för utbildningshuvudmannen att med egna medel finansiera enstaka kurser utöver dem som får anordnas efter beslut av regionstyrelse om medelstilldclning. Enligt min bedömning bör en möj- lighet till uppdragsutbildning i anslutning till kommunal högskoleutbildning inom vårdområdet kunna erbjuda en tillfredsställandc lösning i sådana fall. De utbildningsbehov som är aktuella i sammanhanget kan avse personal som är anställd inom huvudmannens hälso- och sjukvård. Det är också tänkbart att en utomstående arbetsgivare, t. ex. en stiftelse för företagshäl- sovård, efterfrågar utbildning för sina anställda. I båda fallen bör utbild- ningen kunna anordnas som uppdragsutbildning och utformas så att den kan tillgodoräknas den enskilde som högskoleutbildning. Syftet med re- gionstyrelsens framställning bör därmed kunna anses tillgodosett.

Några kommuner bedriver högskoleutbildning utanför vårdområdet (ADB-linjen) med skolledare och lärare som är anställda i gymnasiesko- lan. Uppdragsutbildning som motsvarar allmänna utbildningslinjer bör, som jag angett, inte få förekomma. Något behov av uppdragsutbildning som inte motsvarar ADB-linjen men som bedrivs i anslutning till den utbildningen föreligger knappast. Jag vill i sammanhanget erinra om möj-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1984/85: 195 Zl

ligheterna till uppdragsutbildning i anslutning till gymnasieskolan med dess päbyggnadsutbildningar.

3.3 Beslut om kursplaner m. m. för vissa kurser i komvux

Mitt förslag: Länsskolnämnderna får för användning försöksvis under normalt upp till ett år godkänna kursplaner och timplaner för särskilda yrkesinriktade kurser i komvux. Deltagare i uppdragsutbildning som avser särskild yrkesinriktad utbildning kan få betyg enligt bestämmel- serna för komvux, om Uppdragsutbildningen följer en sådan kursplan.

Skäl och kommentarer till mitt förslag: Enligt reglerna för komvux är det SÖ som skall fastställa kursplaner och timplaner för kurser av alla slag. För särskilda yrkesinriktade kurser — som avser yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå utan motsvarighet i gymnasieskolan — fastställs planer— na efter centralt samråd med arbetsmarknadens parter. En modifiering av dessa regler har aktualiserats med anledning av möjligheten till uppdrags- utbildning i anslutning till komvux.

Särskilda yrkesinriktade kurser avser ofta fort- eller vidareutbildning av endast regionalt eller lokalt intresse. Det är viktigt att erforderliga beslut kan fattas snabbt så att utbildningen inte blir fördröjd. Därför bör det enligt min mening i vissa fall räcka med beslut av länsskolnämnden.

Jag förordar mot denna bakgrund att reglerna för särskilda yrkesinrikta- de kurser i komvux ändras, så att länsskolnämndcn ges rätt att för försök i länet fastställa kursplaner och timplaner. Enligt redan gällande regler får kurser inom yrkesinriktad utbildning anordnas först efter lokalt samråd med arbetsmarknadens parter. Dessa kan också ha medverkat i utarbetan- det av de nya planerna. Försöksperioden bör bestämmas med hänsyn till hur lång tid som behövs för att utpröva planerna i praktisk verksamhet, i regel högst ett år. För fortsatt användning i länet och för användning i hela landet bör beslut av SÖ fortfarande krävas. Detta är enligt min mening viktigt av det skälet att sådana beslut bör fattas efter centralt samråd med arbetsmarknadens parter. Detta samråd bör kunna äga rum samtidigt med att planerna utprövas. Därför bör SÖ hela tiden följa vad som sker på lokal och regional nivå.

Den förändring somjag nu föreslagit kan bli till nytta även för uppdrags- utbildning. Av vadjag tidigare anfört framgår att ett krav för kompetensbe- vis enligt reglerna för komvux bör vara att Uppdragsutbildningen följer en kursplan som har fastställts enligt reglerna för den utbildningsformen. Om en uppdragsgivare vill beställa en utbildning som inte motsvarar någon redan befintlig särskild yrkesinriktad kurs blir det med den föreslagna ändringen lättare att snabbt få fram ett beslut som ger deltagarna möjlighet att få betyg enligt reglerna för komvux.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85: 195 22

3.4. Vissa personalfrågor vid uppdragsutbildning i anslutning till komvux eller gymnasieskolan

Mitt förslag: Huvudregeln skall vara att den personal som huvudman- nen behöver för uppdragsutbildning anställs pä kommunalt reglerade tjänster och att uppdragsutbildning inte ingår i underlaget för någon statligt reglerad tjänst. Dock skall lärare med statligt reglerade tjänster kunna utnyttjas även för uppdragsutbildning i sådana fall där ordinarie elever i komvux eller gymnasieskolan undervisas tillsammans med elever i uppdragsutbildning.

Dessutom skall ett utbyte kunna ske på följande sätt. Uppdragsut- bildning skall kunna ingå i statligt reglerade lärartjänster såsom fyll- nadstjänstgön'ng. om lärare på kommunalt reglerade tjänster avsedda för uppdragsutbildning har fyllnadstjänstgöring i reguljär undervisning i komvux eller gymnasieskolan i samma omfattning.

Skäl och kommentarer till mitt förslag: Skolledningsuppgifter och undervis- ning i komvux och gymnasieskolan fullgörs, med vissa speciella undantag. av personal med statligt reglerade tjänster. För dessa gäller särskilda behörighetskrav, tjänstekonstruktioner m.m.

Vad gäller personal för uppdragsutbildning finns det i pn'ncip inte skäl för något direkt statligt ansvarstagande genom statligt reglerade tjänster eller på annat sätt. Huvudregeln bör därför vara att den personal som huvudmannen behöver för uppdragsutbildning anställs på kommunalt reg- lerade tjänster och att uppdragsutbildning inte ingår i underlaget för någon statligt reglerad tjänst. Praktiska skäl gör emellertid att denna princip inte kan upprätthållas fullt ut.

Som jag tidigare berört kan uppdragsutbildning innebära att ordinarie elever i komvux eller gymnasieskolan undervisas tillsammans med upp- dragselever. Sådan undervisning mäste självfallet kunna ingå i underlaget för en statligt reglerad lärartjänst. Men även när uppdragselever bildar separata undervisningsgrupper bör det vara möjligt att utnyttja lärare med statligt reglerad anställning också för uppdragsutbildning. Det bör kunna ske genom fyllnadstjänstgöring. För att denna inte skall leda till någon utökning av den statligt reglerade lärarorganisationen, måste en förutsätt- ning vara att lärare med kommunalt reglerad anställning genom "fyllnads— tjänstgöring" fullgör undervisning inom den reguljära verksamheten i mot- svarande omfattning. Det bör vara fråga om kommunalt reglerad anställ- ning som avser uppdragsutbildning. Läraren mäste givetvis uppfylla behö- righetsvillkoren för statligt reglerad tjänst för sådan undervisning som "fyllnadstjänstgötingen" avser. Kravet på att fyllnadstjänstgöringen skall ha samma omfattning i båda riktningarna bör relateras till huvudman och redovisningsår. Syftet med anordningar av detta slag skall helt enkelt vara

• Sida 23
•  Original

Prop. 1984/85: 195 23

att utnyttja den totalt tillgängliga personella kompetensen på bästa möjliga sätt titan att ansvars- eller kostnadsfördclningen för resp. utbildning päver- kas. Jag vill erinra om att en liknande modell redan tillämpas i l'orhällandet mellan ä ena sidan musikundcrvisning i grundskolan och gymnasieskolan. å andra sidan undervisning i kommunal musikskola.

l komvux och gymnasieskolan fullgörs skollcdningsuppgifter av dels rektorer. dels biträdande skolledare (i huvudsak sttulicrcktot'cr). Hur mänga sådana tjänster och vilka slag av dem som fär inrättas bestäms enligt ett system som utgår från bl. a. utbildningsvolvmcn. l bttdgctpropo- sitionen l985 har regeringen föreslagit omfattande ändringar med ikraftträ- dande den I jttli l986.

Uppdragsutbildning bör inte tas med vid beräkningen av det ttnderlag som avgör hur mänga och vilka statligt reglerade tjänster som rektor eller biträdande skolledare som får inrättas. Huvudmannen fär vid behov anlita en eller flera personer som fär kommttnalt reglerade anställningar.

4. Statens skolor för vuxna. folkhögskolor m.m.

4.l Statens skolor för vuxna

Mitt förslag: Vid statens skolor för vuxna fär anordnas uppdragsut- bildning enligt samma principer som skall gälla för uppdragsutbildning i

anslutning till komvux.

Skäl och kommentarer till mitt förslag: Som komplement till komvux finns statens skolor för vuxna (SSV) i Härnösand och Norrköping. Vid SSV anordnas motsvarande utbildning för elever från hela landet. Studierna vid SSV bedrivs som distansundervisning med eller utan lärarhandledda peri- oder vid skolorna. Skolstyrelserna i Härnösand och Norrköpings kom— muner är lokala styrelser för SSV.

Enligt 7 kap. 3 ål vuxenutbildningslagen får regeringen eller den myndig— het som regeringen bestämmer beträffande SSV meddela föreskrifter om uppdragsutbildning av samma slag som beträffande komvux.

Mina förslag i det föregående om uppdragsutbildning i anslutning till komvux bör av naturliga skäl i tillämpliga delar få gälla även uppdragsut- bildning vid SSV. Den nämnda paragrafcn i vuxenutbildningslagen bör mot den bakgrunden få en ny formulering.

4.2. Folkhögskolor och studieförbund

Nägra kommuner och mänga landstingskommuner är huvudmän för en eller flera folkhögskolor. De flesta folkht'tgskolorna har dock enskild htt- vttdman.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1984/85: 195 24

För folkhögskolor som regeringen har förklarat berättigade till statsbi- drag gäller folkhögskoleförordningen (l977:55l). Dess bestämmelser har således karaktär av statsbidragsvillkor. 1 förordningen finns föreskrifter om organisation. kurser. personal och statsbidrag. Rektor och lärare har statligt reglerade tjänster. '

Huvudmannen för en statsunderstödd folkhögskola bör vara oförhind- rad att vid sidan av den statsunderstödda verksamheten anordna uppdrags- utbildning. För att det inte med hänsyn till reglerna om den s.k. kommuna- la kompetensen skall råda någon tveksamhet om en kommunal eller lands- tingskommunal huvudmans befogenhet i detta sammanhang bör en be- stämmelse härom tas med i den tidigare nämnda lagreglenngen ( avsnitt 3.2 ). Uppdragsutbildning kan givetvis inte grunda rätt till statsbidrag och omfattas därmed inte av folkhögskoleförordningens bestämmelser. Upp- dragsutbildningen bör inte heller få påverka underlaget för någon statligt reglerad anställning. Det är viktigt att Uppdragsutbildningen inte har sådan art eller omfattning att den ändrar folkhögskolans karaktär och därmed förutsättningarna för tidigare beslut om att förklara skolan berättigad till statsbidrag.

Studieförbunden får statsbidrag för sin studiecirkelverksamhet enligt bestämmelserna i förordningen (l981 : 518") om statsbidrag till studiecirklar m.m. Av denna förordning och av föreskrifter som utfärdas av SÖ framgår vilka krav som gäller dels för att ett studieförbund skall vara statsbidrags- berättigat, dels för att en viss studiecirkel skall vara statsbidragsberättigad.

För att ett studieförbund skall vara berättigat till statsbidrag krävs att det har till huvuduppgift att bedriva fritt och frivilligt folkbildningsarbete. Det ligger i sakens natur att uppdragsutbildning inte kan betraktas som fritt och frivilligt folkbildningsarbete. Detta hindrar inte att det i många fall kan vara naturligt att ett studieförbund åtar sig uppdragsutbildning. Som jag berört inledningsvis har studieförbund redan engagerat sig i sådan verksamhet i inte obetydlig utsträckning. Det finns här redan bestämmelser som avgrän- sar den statsbidragsberättigade studiecirkelverksamheten från uppdragsut- bildning.

4.3. Andra uthildningsformer

Staten lämnar bidrag även till vissa andra utbildningar i enskild regi än folkhögskolekurser och studiecirklar. Det gäller bl. a. utbildning på gymna- sial och eftergymnasial nivå. 1 en del fall finns statligt reglerade tjänster även vid s.k. fristående skolor.

Jag ser inte skäl att införa några särskilda regler om uppdragstttbildning i anslutning till den enskilda statsunderstödda utbildning jag nu talar om. Självfallet måste emellertid statsbidragsbestämmelserna ha en sådan ut- formning. att huvudmannen inte får statsbidrag för något som bör täckas genom ersättning från uppdragsgivaren.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1984/85: 195 25

Uppdragsutbildning bör inte få inräknas i statligt reglerade tjänster vid fristående skolor.

4.4 Sfi-reformen

Riksdagens beslut med anledning av prop. 1983/84: 199 innebär att en ny organisation av undervisning i svenska m.m. för vuxna invandrare (sfi— reformen) träderi kraft den ljuli 1986. Kommunerna får då ansvar för att s. k. grund—sti anordnas. Det förutsätts kunna ske antingen med anlitande av komvux eller genom Studieförbunden eller folkhögskolorna efter sär- skilda överenskommelser mellan kommun och avdelning av studieförbund eller huvudman för folkhögskola. Statsbidrag lämnas till kommunerna, vilka i sin tur i förekommande fall får ersätta den som anordnar utbildning- en. En organisationskommitté (U 1985: 2) arbetar f.n. med genomförande av sfi—reformen. Jag tar därför inte upp frågor om grund—sti.

5. Studiesocialt stöd

Mitt förslag: Studiestöd som avses i studiestödslagen skall inte lämnas till studerande i uppdragsutbildning.

Skäl för mitt förslag: Oavsett om uppdragsutbildning är personalutbildning eller arbetsmarknadsutbildning bör de studerande inte ha rätt till studie- stöd som avses i studiestödslagen. När det är fråga om personalutbildning kan den studerande normalt få lön under utbildningstiden. Och när det är fråga om arbetsmarknadsutbildning gäller särskilda bestämmelser om ut- bildningsbidrag.

[ och med att uppdragsutbildning anses vara i formell mening fristående från reguljär utbildning bör särskilda föreskrifter i studiestödslagen kunna undvaras.

6. Den rättsliga regleringen

Mitt förslag: Den lagreglering som behövs görs genom en lag om upp- dragsutbildning i anslutning till det kommunala skolväsendet m.m. och en lag om ändring i vuxenutbildningslagen.

Skäl och kommentarer till mitt förslag: [ fråga om uppdragsutbildning i kommunal och landstingskommunal regi behövs vissa lagbestämmelser. De bör sammanföras i en lag om uppdragsutbildning i anslutning till det kommunala skolväsendet m. m.. i det följande kallad uppdragsutbildnings- lagen.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1984/85: 195 En

Den allmänna uppläggning somjag nu föreslagit beträffande uppdragsut- bildning i anslutning till reguljär utbiIdningsverksamhet föranleder ändring- ar i vuxenutbildningslagen. Bl.a. 7 kap. 1 s" behöver andras. Hartill kont— mer tekniska ändringar i 7 kap. 3 och 5 st. Enligt min mening bör 7 kap. l ä i fortsättningen innehålla en upplysning om att det i uppdragsutbild- ningslagen finns bestämmelser om uppdragsutbildning i anslutning till komvux.

Jag anser det f.n. vara onödigt att föra in motsvarande uppljsningar i skollagen (1962: 319) och högskolelagen (1977: 218) beträffande uppdrags- utbildning i anslutning till gymnasieskolan resp. kommunal högskoleutbild- ning. Upplysningarna har ingen konstitutiv betydelse. Härtill kommer att den nuvarande skollagen avses bli avlöst av en ny den 1 juli Httö.

Uppdragsutbildning vid statliga högskoleenheter behöver. med den upp— läggning jag förordar. inte föranleda någon ändring i högskolelagen eller någon lagreglering i övrigt. Om överväganden om uppdragsforskning leder till behov av ändringari högskolelagen. kan det dock vara naturligt att i det sammanhanget också beakta Uppdragsutbildningen.

Utöver lagbestämmelserna föranleder mina förslag vissa föreskrifter som det bör få ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela. De gäller bl. a. förutsättningarna för uppdragsut- bildning vid statliga högskoleenheter och kompetensvärdet av uppdragsut- bildning som motsvarar kurser m.m. i högskoleutbildning. komvux och gymnasieskola.

7. Ikraftträdande

Mitt förslag: De nya reglerna skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1986. '

Skäl och kommentarer till mitt förslag: Enligt min bedömning hinner erfor- derliga föreskrifter meddelas först till den ljanuari 1986.

Vuxenutbildningslagen. som antogs i december 1984. träder i kraft den 1 juli 1985. Om den föreslagna ändringen träder i kraft den I januari 1986. kommer nuvarande bestämmelser om uppdragsutbildning att gälla ttnder ett halvt år. Jag ser emellertid inte något större problem i detta. Uppdrags- utbildning enligt 7 kap. 1 5 vuxenutbildningslagen i dess utfärdade lydelse förutsätter att det finns föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Eftersom kommuner och lands- tingskommuner redan kan ha planerat för uppdragsutbildning inför hösten 1985. bör för det andra halvåret 1985 kunna meddelas föreskrifter om möjlighet till viss uppdragsutbildning som. praktiskt sett. inte skiljer sig från den uppdragsutbildning som avses kunna bedrivas i anslutning till komvux fr.o.m. den ljanuari 1986. Motsvarande gäller i fråga om statens skolor för vuxna.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1984/85: 195 27

8. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom uthildningsdcpartementct upprättats förslag till

1. lag om uppdragsutbildning i anslutning till det kommunala skolväsen- det m.m..

2. lag om ändring i vuxentttbildningslagen (1984: 1118).

Hemställan Jag hemställer att regeringen (It'IS föreslär riksdagen att

1. anta förslaget till lag om uppdragsutbildning i ansltttning till det kom- munala skolväsendet m. m..

2. anta förslaget till lag om ändringi vuxenutbildningslagen (1984: 1 1 18).

3. godkänna de allmänna principer som jag har förordat i fråga om uppdragsutbildning vid statliga högskoleenheter (2).

4. godkänna vad jag har förordat om beslut av länsskolnämnder om kursplaner och timplaner för särskild yrkesinriktad utbildning i komvux (3.3).

5. godkänna vad jag har förordat i fråga om förhållandet mellan statligt och kommunalt reglerade anställningar (3.4).

6. godkänna vad jag har förordat om behandlingen av uppdragsutbild- ning i studiestödssammanhang (5).

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av

7. vad jag i övrigt anfört om uppdragsutbildningens roll (1).

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder eller ändamål som föredraganden har hemställt om.

Norstedts Trycker-, Stockholm 1918."-

• Sida 28
•  Original