1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om de spåranläggningar som tillhör staten och som drivs och förvaltas av banverket (statens spåran- läggningar).

I fråga om avgifter för trafik på statens spåranläggningar finns särskilda föreskrifter.

3 §  Statens spåranläggningar består av

1. stomjärnvägar (stomnätet),
2. länsjärnvägar,
3. malmbanan. Förordning (1993:330).

4 §  Regeringen bestämmer vilka spåranläggningar som ingår i stomnätet och beslutar om riktlinjer för byggande av sådana anläggningar.

5 §  Banverket bestämmer vilka av de spåranläggningar som ingår i stomnätet som är länsjärnvägar.

I fråga om byggande av länsjärnvägar finns bestämmelser i förordningen (1991:1809) om rikstäckande väghållningsplan, regionala väghållningsplaner och planer för länstrafikanläggningar och förordningen (1988:1017) om stats- bidrag till vissa regionala kollektivtrafikanläggningar m.m. Förordning (1993:1085).

7 §  Statens järnvägar har trafikeringsrätten till person- och godstrafiken på stomnätet.

På sträckan Boden--Luleå får dock förutom Statens järnvägar även Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag ges trafikeringsrätt till godstrafik med malmprodukter och nödvändiga insatsvaror.

Andra trafikutövare än Statens järnvägar får tilldelas trafikeringsrätt på stomnätet för den interregionala persontrafik som upphandlas av staten och därtill kompletterande trafik som upphandlas av huvudmän som avses i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik (trafikhuvudmän). Om det finns särskilda skäl får också i andra fall trafikhuvudmän bedriva persontrafik på stomnätet. Sådan trafik får endast vara lokal eller regional och avse begränsade delar av nätet. Förordning (1993:1085).

8 §  Trafikhuvudmännen har trafikeringsrätten till persontrafiken och statens järnvägar till godstrafiken på länsjärnvägarna.

Om det finns särskilda skäl får statens järnvägar också i begränsad omfattning bedriva persontrafik på länsjärnvägarna.

9 §  Om statens järnvägar eller trafikhuvudmannen avstår från sin trafikeringsrätt enligt 7 eller 8 §, får trafiken drivas av någon annan.

9 a §  Utöver de trafikeringsrätter som gäller eller beslutas enligt 7--9 §§ får regeringen ge internationella sammanslutningar av järnvägsföretag med säte i EES-stater rätt att trafikera statens spåranläggningar med genomgående trafik. Regeringen får också ge trafikeringsrätt till järnvägsföretag, med säte i en EES-stat, som vill utnyttja statens spåranläggningar för internationella kombinerade godstransporter. Förordning (1994:1075).

10 §  Regeringen beslutar om trafikeringsrätt enligt 7 § tredje stycket. Banverket beslutar om trafikeringsrätt enligt 7 § andra stycket, 8 § andra stycket och 9 § samt om trafikeringsrätt på malmbanan. Förordning (1993:330).

Säkerhet och trafikledning

13 §  Statens järnvägar ansvarar för trafikledningen på statens spåranlägg- ningar. Förordning (1990:1166).

14 §  Banverkets underhåll av en länsjärnväg får upphöra när persontrafiken bedrivs med färre än fem dubbelturer per dag och godstrafiken är av endast obetydlig omfattning.

Innan banverket beslutar om att underhållet skall upphöra, skall verket samråda med statens järnvägar, trafikhuvudmannen och andra som har trafikeringsrätt.

15 §  Banverket får besluta att en länsjärnväg som inte underhålls skall läggas ner. Beslut om nedläggning får fattas först tre år efter beslutet om att Banverkets underhåll skall upphöra.

Innan Banverket beslutar att en länsjärnväg skall läggas ner, skall verket samråda med Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap och övriga berörda totalförsvarsmyndigheter. Förordning (1994:178).

15 a §  Sådana delar av statens spåranläggningar som inte längre trafikeras i reguljär trafik kan regeringen utan ersättning upplåta med nyttjanderätt för turisttrafik till museiförening eller någon annan som bedöms lämplig. Förordning (1994:1340).

16 §  Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av banverket. Föreskrifter om trafikledningen meddelas dock av statens järnvägar. Förordning (1990:1166).

17 §  Statens järnvägars beslut om trafikledning får överklagas hos banverket av dem som trafikerar anläggningarna. Banverkets beslut i sådana frågor får inte överklagas.

Banverkets beslut i fråga som avses i 14 och 15 §§ får inte överklagas. Banverkets andra beslut enligt denna förordning får överklagas hos regeringen. Förordning (1990:1166).