Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas delar av de s.k. överenskommelserna om trafiken i storstadsregionerna. Regeringen föreslår att Riksgäldskontoret bör ställa garantier på högst 600 miljoner kronor för förberedelsearbetet som avser ut— byggnaderna av trafikleder i Stockholmsregionen.

Regeringen föreslår i propositionen på järnvägsområdet utförsäljning av ägarandelar i ett dotterbolag till SJ som arbetar med att utveckla kombitrafi- ken och det blivande bolaget för kontinenttrafiken. Vidare föreslås att LKAB ges trafikeringsrätt främst för malmprodukter på bandelen Boden — Luleå.

Den inrikes luftfarten har i enlighet med tidigare riksdagsbeslut nyligen avreglerats. En redovisning härav ges i propositionen. Regeringen föreslår i propositionen att Luftfartsverkets prissystem anpassas till en avreglerad marknad. Resultatutjämningen mellan statliga och vissa större kommunala flygplatser bör enligt regeringens förslag dock bibehållas tills vidare.

Arbetet med en ny lagstiftning inom telekommunikationsområdet och bo- lagisering av Televerket pågår. Telestyrelsen som inrättades den 1 juli 1992 bör anvisas ytterligare 14 miljoner kronor för att täcka kostnaderna för verk- samheten innevarande budgetår. Regeringen anmäler i propositionen att förslag om bolagisering av Televerket och förslag till en telelag med nödvän- dig reglering m.m. inom telekommunikationsområdet, kommer att redovi- sas samlat till riksdagen så att bolagisering och ikraftträdande av telelagen kan ske snarast, dock senast den 1 juli 1993. Ett bemyndigande för rege-

l Riksdageh 1992/93. ] saml. Nr 132

• Sida 2
•  Original

ringen att förändra kostnadsfördelningen avseende SOS Alarmcring AB bc- gärs.

I propositionen föreslås att Postverkets monopol på brevbefordran avskaf- fas fr.o.m. den 1 januari 1993.

I propositionen föreslås slutligen att lagen om nämnder för vissa trafikfrå- gor ändras så att det klart kommer till uttryck att kommunerna har rätt att ta ut avgifter i de fall det ges undantag från lokala trafikföreskrifter. Avgifter skall dock inte tas ut för parkeriingstillstånd för rörelsehindrade.

• Sida 3
•  Original

1. Förslag till Prop. 1992/93:132 Lag om upphävande av kungörelsen (1947:175) angående Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.

Härigenom föreskrivs att kungörelsen (1947:175) angående Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992.

)” Riktningen 1992/93. I saml. Nr 132

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till Prop. 1992/93:132 Lag om ändring i lagen (19'78z234) om nämnder för Vissa trafikfrågor

Härigenom föreskrivs att 4 5 lagen (1978:23u4)1 om nämnder för vissa tra— fikfrågor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 52 I sådana ärenden om undantag I ärenden som avses i 1 5 andra från föreskn'fter om trafik på väg el- stycket får trafiknämnden ta ut av- ler i terräng som avses i l å andra gifter av sökandena dock inte:" fråga stycket får trafiknämnden ta ut av- om parkeringstillstånd för rörelse- gifter av sökandena. hindrade.

Denna lag träder i kraft den ljianuari 1993.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 199l:1675 2Senaste lydelse 1991:1675

• Sida 5
•  Original

3. Luftfartsmarknaden

. Min bedömning och mitt förslag:

— Beslutet om avreglering av inrikes flygtrafik i Sverige har medfört en förbättrad service för flygresenärer runt om i landet. Det nya prissystem som Luftfartsverket avser att införa senast vid ingången av år 1993 innebär bl.a. att den hittillsvarande tvådelade tariffen i inrikes reguljärtrafik ersätts med styckkostnadsrelate- rade avgifter. Detta innebär en anpassning av prissystemet till en avreglerad marknadssituation, en ökad flexibilitet och koppling mellan kostnader och avgifter samt en ökad lokal anpassning av prissättningen.

Det hittillsvarande femåriga systemet med resultatutjämning från Luftfartsverket till fyra kommunala flygplatser i det s.k. primärnä- tet upphör med 1992 års utgång. I awaktan på vidare övervägan- den om luftfartssektorns myndighetsstruktur skall Luftfartsverket för år 1993 bemyndigas att övergångsvis utbetala 7,3 miljoner kro- nor i sådan resultatutjämning enligt samma grunder som hittills gällt.

3.1. En avreglerad inrikesmarknad

Bakgrund och skäl för min bedömning: Riksdagen beslöt den 9 april 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU13, rskr. 1991/92:208) att god- känna av regeringen föreslagna riktlinjer för ytterligare avreglerande åtgär- der inom den inrikes luftfarten.

Luftfartsverket fick i januari 1992 regeringens uppdrag att i samråd med konkurrensmyndighetcrna närmare utreda de åtgärder som kunde behöva vidtas för att riksdagens trafikpolitiska mål skall kunna upprätthållas på en fri inrikes flygmarknad till lägsta möjliga kostnad. Verket redovisade upp- draget till regeringen den 31 mars 1992.

Regeringen beslöt därefter den 29 april 1992 om nya riktlinjer som fr.o.m. den 1 juli 1992 tillämpas vid meddelande av tillstånd att bedriva luftfart i regelbunden inrikes trafik. Riktlinjerna innebär i korthet att tillståndsgiv- ningen skall ha som huvudmål att åstadkomma en effektiv konkurrens på marknaden inom ramen för de trafikpolitiska målen, och att tillstånd som regel skall meddelas svenska flygbolag som begär att få trafikera en viss inri- kes linje. Beslut som innebär avsteg från fri konkurrens bör dock kunna meddelas i vissa fall av regionalpolitiska skäl. Vidare slopades den tidigare fastställelseplikten för tariffer och trafikprogram och ersattes med endast en anmälningsplikt.

• Sida 12
•  Original

Regeringens beslut innebär att Sverige liggeri den absoluta frontlinjen när det gäller avreglerat inrikesflyg i Europa. EG har beslutat att inrikesflyglin- jer fr.o.m. den 1 april 1997 skall ingå i den gemensamma flygmarknaden. Sverige har förklarat sig ha för avsikt att ansluta sig till denna avreglering genom det särskilda luftfartsavtalel. med EG. Den svenska flygmarknaden får i och med regeringens avregleringsbeslut nu fem år på sig att omstruktu- reras för att möta en europeisk konkurrens i Sverige. Samgåendet SAS/Lin- jeflyg skall enligt regeringens mening ses i detta sammanhang.

Någon mer omfattande utvärdering av inrikesflygets avreglering har av naturliga skäl ännu inte genomförts. Det ligger emellertid såväl inom Luft- fartsverkets som Konkurrensverkets uppgifter att följa den fortsatta utveck- lingen. Det kan dock redan nu konstateras att koncessionernas antal ökat och att ett tiotal flyglinjer har fått konkurrerande flygtrafik. Den ensamrätt som i praktiken funnits för SAS/Linjeflyg har därigenom försvunnit. På de för flygbolagen mest attraktiva linjerna, t.ex. Stockholm—Malmö, finns i dag t.o.m. fler än två trafikerande bolag. På ytterligare ett antal linjer förbe- reds konkurrerande trafik av nya aktörer. Avregleringen har också givit flyg- marknaden initiativ till att finna nya effektiva lösningar för trafiken på det trafiksvaga linjenätet bl.a. beträffande linjerna i inre Norrland. Regeringen följer emellertid denna utveckling noga i avsikt att vid behov kunna vidta åtgärder för att upprätthålla de trafik- och regionalpolitiska målen. Jag avser att återkomma till dessa frågor i min anmälan till budgetpropositionen.

Avregleringen har varit prispressande, särskilt på de linjer där det finns fler än två operatörer. I de fall där flygbolag har tillstånd men inte flyger verkar rätten för flera att flyga i sig som en prispressare nedåt.

4. Sjöfart Högstprisregleringen och Gotlandstillägget

Min bedömning:

— I awaktan på en samlad redovisning av Sjöfartsverkets översyn av

färjetrafiken till och från Gotland bör högstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget vara kvar i nuvarande former.

Bakgrund och skäl för min bedömning: I 1992 års budgetproposition före- slog regeringen en aweckling av högstprisregleringen för godstransporter med lastbil till och från Gotland och därtill sammanhängande s.k. Gotlands- tillägg.

Riksdagen ( bet. 1991/92:TU24, rskr. 1991/92:186) ansåg att högstprisre- gleringen och Gotlandstillägget är förenade med en rad nackdelar och att systemet bör awecklas, men att det finns en osäkerhet om konsekvenserna för fraktpriserna och för Gotland:; näringsliv av en avreglering. Riksdagen ansåg att dessa frågor ytterligare skulle belysas innan en avreglering genom- förs. Detta skulle lämpligast ske genom att Sjöfartsverkets dåvarande upp- drag om en översyn av färjetrafiken till och från Gotland utvidgades till att även omfatta högstprisregleringen och Gotlandstillägget. En redovisning av regeringens ställningstagande i frågan skulle ske senast under hösten 1992.

Sjöfartsverket redovisade sin översyn i juni 1992. Sjöfartsverket gör där- vid bedömningen att tidigare angivna motiv för ett avskaffande av högstpris- regleringen och Gotlandstillägget fortfarande har giltighet och att det såle- des bör avskaffas. Sjöfartsverket förordar därvid en avreglering i två steg. I ett första steg trappas Gotlandstillägget ner från 0,6 % till 0,3 % fr.o.m. den 1 januari 1993. Vid utgången av år 1993 avskaffas sedan både högstprisregle- ringen och Gotlandstillägget helt. Denna lösning ger enligt Sjöfartsverket tid för omställning, anpassning av gällande transportavtal, ökad konkurrens m.m. _

Sjöfartsverkets rapport ”Vägval i Gotlandstrafikcn - Översyn av färjetra- fiken till och från Gotland” har gått ut på remiss till berörda instanser. Jag avser att återkomma i min anmälan till 1993 års budgetproposition med en redovisning i anledning av denna rapport. Jag ser fördelar med att i det sam- manhanget också behandla frågan om högstprisregleringen och Gotlands- tillägget. I awaktan på denna redovisning bör högstprisregleringen och Got- landstillägget vara kvar i nuvarande former.

• Sida 17
•  Original

5. Telemarknaden

Min bedömning:

— Ett samlat förslag om bolagsbildning av Televerket och förslag till telelag kommer att redovisas för riksdagen i sådan tid att bolagise- ring av Televerket kan ske och telelagen börjar gälla snarast dock senast den 1 juli 1993.

Mina förslag:

— I awaktan på en ny telelagstiftning och bolagisering av Televerkets verksamhet tilldelas Telestyrelsen ytterligare 14 miljoner kronor för kostnader under första halvåret 1993. Anslagen till Telestyrel- sen för budgetåret 1992/93 kommer därmed att uppgå till samman- lagt 20 miljoner kronor. Regeringen bemyndigas att vid behov jämka på den i konsortialav- talet angivna kostnadsfördelningen för SOS Alarmering AB.

5.1. Bolagisering av Televerket m.m.

Bakgrund till min bedömning: Frågan om lämplig associationsform för Tele- verket i en förändrad marknadssituation behandlades senast i 1992 års bud- getproposition. I syfte att anpassa Televerket till nya marknadsförutsätt- ningar föreslog regeringen att Televerket skulle ombildas till aktiebolag den '1 januari 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 7). Regeringen angav samtidigt att en eventuell framtida privatisering av verket understryker vikten av att förut- sättningar för en fungerande marknad på telekommunikationsområdet ska- pas redan vid bolagsbildningen. Regeringen avsåg att återkomma till riksda- gen med en samlad redovisning av åtgärder och förslag inför ombildningen av Televerket till aktiebolag. Riksdagen tillstyrkte vad regeringen anfört om bolagsbildning av Televerket (bet. 1991/92:TU20, rskr. 1991/92:312). Riks- ' dagen förutsatte i sin behandling av regeringens förslag att regeringen skulle återkomma med en samlad redovisning av åtgärder och förslag som skulle komma att behandla alla de frågor som aktualiserats i motioner och i riksda- gens revisorers förslag.

Skälen för min bedömning: Jag kan nu konstatera att de analyser och ut- redningar som varit nödvändiga inför bolagsbildningen av Televerket är av- slutade och att ett förslag till bolagsbildning föreligger i regeringskansliet. Dock har utformningen av en telelag inte färdigställts i alla delar, varför ett förslag till telelag ännu inte föreligger. Som jag tidigare nämnde har riksda- gen understrukit vikten av att regeringen ger en samlad redovisning av de åtgärder och förslag som aktualiseras i samband med bolagsbildningen av Televerket. Regeringen har för avsikt att i en samlad proposition presentera ett förslag om bolagsbildning och förslag till telelag i sådan tid att bolagsbild- ning och ikraftträdande av en telelag kan ske snarast dock senast den 1 juli 1993.

• Sida 18
•  Original

Mot denna bakgrund har jag inte i dagsläget för avsikt att föreslå rege- ringen att till riksdagen lägga ett förslag om bolagsbildningen. Redan nu bör dock riksdagen informeras om några principiella ställningstaganden när det gäller bolagsbildningen.

Det nya bolagets kapitalstruktur har stor betydelse för bolagets utveck- lingsmöjligheter. Kapitalstrukturen skall vara effektivitetsfrämjande och möjliggöra jämförelser med övrig svensk industri. Slutligen bör kapitalstruk- turen utformas så att prishöjande effekter undviks.

Överföringen av tillgångar och skulder från staten till det nya bolaget bör ske i enlighet med av riksdagen fastlagda riktlinjer, dvs. till det bokförda vär- det. I utbyte erhåller staten nyemtitterade aktier i bolaget.

Överlåtelsen kommer att regleras i ett avtal mellan staten och det nya bo- laget, Telia AB. I avtalet regleras vilka tillgångar, skulder samt rättigheter och åtaganden som överförs till Telia AB. Överlåtelseavtalet kommer även att reglera ansvarsfrågor mellan staten och tredje man. Vidare kommer avta- let att precisera Telia AB:s förpliktelser beträffande affärsverkets pensions- åtaganden samt borgens- och garantiförpliktelser. Avtalet kommer även att innefatta bestämmelser rörande överföring av Televerkets immateriella rät- tigheter till Telia AB samt reglera frågor om skatter och avgifter i samband med överlåtelsen.

Jag vill i detta sammanhang beröra frågan om en uppdelning av Televerket i en nät- resp. tj änstedel. En separering av Televerkes teletjänster från tele- nätet baseras enligt min bedömning på ett synsätt som inte överensstämmer med den nuvarande tekniska utvecklingen på telekommunikationsområdet. Den tekniska utvecklingen går i riktning mot ett system med många nät vid sidan av det traditionella allmänna telenätet, med möjlighet för olika nät att kringgå det allmänna telenätet. Optofibertekniken, radiolänkar och satelli- ter minskar beroendet av det allmänna telenätet. Även integrationen mellan nät och tjänster ökar. Även om tjänster kan erbjudas relativt oberoende av nätet, kommer flera tjänster att vara helt integrerade med nätet i s.k. kombi- nerade tjänster. En uppdelning mellan telenät och tjänster skulle mot denna bakgrund sannolikt försvåra Televerkets produktutveckling inom detta om- råde och vara till nackdel för kunderna. Att lyfta ur telenätet från Televerket skulle därmed enligt min bedömning reducera verkets kommersiella möjlig- heter, vilket varken är eftersträvansvärt eller nödvändigt för att få till stånd en ökad konkurrens på den svenska telemarknaden. Med detta som bak- grund kommer jag inte att föreslå någon uppdelning av Televerkets nuva- rande verksamhet. '

Detta innebär att villkoren för samtrafik med Televerkets kopplade nät måste ges hög prioritet. Utan att föregripa behandlingen av en telelag vill jag här erinra om Telelagsutredningens förslag när det gäller samtrafik. För- slaget innebär att samtrafikavgifterna skall vara kostnadsbaserade samt så långt möjligt vara ett resultat av en förhandling mellan berörda aktörer på marknaden. I de fall parterna inte kunnat enas skall Telestyrelsen dels kunna träda in som medlare, dels vid förfrågan yttra sig över erbjudna tekniska och operationella samtrafikvillkor. Telestyrelsen bör enligt utredningens förslag övervaka samtrafiken samt ges erforderlig insyn i det nya bolagets verksam- het.

Prop. 1992/931132

• Sida 19
•  Original

Jag vill vidare beröra möjligheterna att skapa konkurrens på telefoni- marknaden genom att utnyttja kabel-TV-nätet. Min bedömning är att möj- ligheterna att etablera alternativ till telefonitjänsten i det allmänna nätet ge- nom en vidareutveckling av kabel-TV-nätet är mycket begränsade. Det är mot den bakgrunden inte aktuellt att, av konkurrensskäl, skilja ut Telever- kets kabel-TV-verksamhet i samband med en bolagisering av verket.

Jag kan konstatera att förutsättningarna för att få till stånd konkurrens inom vanlig taltelefoni för hushåll och mindre företag inom de närmaste åren är starkt begränsade. Detta aktualiserar behov av reglering av taxorna i syfte att skydda denna grupp mot överprissättning. Den kommande propositio- nen kommer att innehålla förslag till reglering av taxorna som omfattar den grundläggande teletjänsten, dvs. taltelefoni.

Jag vill avslutningsvis erinra om att ett omfattande utredningsarbete har bedrivits inför såväl bolagiseringen av Televerket som under arbetet med te- lelagen. Jag kommer att till propositionen närmare redogöra för detta ar- bete.

5.2. Anslag till Telestyrelsen för budgetåret 1992/93

Telestyrelsen: En ny telemyndighet, Telestyrelsen, inrättades den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:163, bet. 1991/92:TU20, rskr. 1991/92:312). Vid bildandet la- des verksamheterna i frekvensförvaltningen inom Televerket och Statens Te- lenämnd samman. I propositionen angavs att den nya myndigheten skall överta Televerkets kvarvarande myndighetsuppgifter senast i samband med att Televerket ombildas till aktiebolag. Vidare angavs att myndighetens slut- liga dimensionering delvis är beroende av resultatet av den då pågående Telelagsutredningens arbete (K l991:03).

För budgetåret 1992/93 anvisade riksdagen ett förslagsanslag om 6 miljo- ner kronor. Medlen avsåg att täcka dels kostnader för den verksamhet som tidigare bedrevs vid Statens Telenämnd (4 miljoner kronor) dels kostnader under andra halvåret 1992 för viss tillkommande administration vid Telesty- relsen i samband med sammanslagningen m.m. (2 miljoner kronor).

Telestyrelsen uppbär avgifter enligt 2 & teleförordningen (1985z765). Dessa avgifter disponeras inte av Telestyrelsen utan inlevereras till inkomst- titel på statsbudgeten. Avgifterna skall täcka kostnader för den anslagsfinan- sierade verksamhet som tidigare bedrevs vid Statens Telenämnd.

Telestyrelsen har regeringens bemyndigande att disponera de avgifter som uppbärs med stöd av kungörelsen om radiosändare (1967:446). Avgifterna får disponeras för att täcka kostnader inom radioområdet, dvs. den verksam- het som tidigare bedrevs vid frekvensförvaltningen inom Televerket.

Telestyrelsen har i samband med sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 anmält behov av ytterligare medel under budgetåret 1992/93. Enligt Telestyrelsens redovisning är de resurser som nu finns tillgängliga inte till- räckliga för att täcka den utvidgade verksamhetens kostnader. Telestyrelsen föreslår därför att förslagsanslaget J 1. Telemyndigheten under sjätte huvud- titeln får överskridas dels med 6 miljoner kronor för kostnader som följer av Telestyrelsens bildande och nya organisation, dels med 14,2 miljoner kronor för tillkommande myndighetsuppgifter enligt telelagsutredningens förslag.

• Sida 20
•  Original

Som tillkommande myndighetsuppgifter anges uppgifter inom området tele- tjänster (5,5 miljoner kronor) samt uppgifter av karaktären samhällsåtagan- den (8,7 miljoner kronor). Enligt Telestyrelsen avser Telestyrelsens sam- hällsåtaganden följande områden: — medlemsavgifter för svenska staten i internationella organ — särskilda åtaganden inom handikappområdet

— vissa uppgifter inom totalförsvarsområdet

— arbete med nummerplaner

— sjösäkerhetskommunikation

Telestyrelsen redovisar även behov av att ta upp lån i Riksgäldskontoret för anläggningstillgångar. Lånebehovet anges till 7 miljoner kronor för bud- getåret 1992/93.

Skälen för mina förslag: Inför bildandet av Telestyrelsen angavs att Tele- styrelsens verksamhet bör finansieras genom avgifter. De nya uppgifter som myndigheten kommer att få till följd av en telelag m.m. bör kunna finansie- ras av teleoperatörerna, t.ex. genom licensavgifter. Regeringen har mot denna bakgrund uppdragit åt Telestyrelsen att utarbeta ett förslag till ett av- giftssystem och till en långsiktig finansieringsform för myndigheten. Telesty- relsen kommer att redovisa sitt förslag i slutet av november.

Som tidigare nämnts är Telestyrelsens framtida dimensionering beroende av den kommande telelagstiftningen. Telelagsutredningens betänkande Te- lelag (SOU 1992:70) bereds för närvarande inom regeringskansliet. Försla- get till telelag kommer att presenteras för riksdagen under våren 1993 med ikraftträdande senast den 1 juli 1993. Ombildningen av Televerket till aktie- bolag följer, som jag redovisat under avsnitt 6.1 Bolagisering av Televerket m.m., samma tidplan. Detta innebär att resterande myndighetsuppgifter i Televerket samt vissa tillkommande uppgifter inom telekommunikationsom- rådet kommer att åläggas Telestyrelsen fr.o.m. den 1 juli 1993. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag beträffande Telestyrelsens framtida dimensionering och finansiering senast i samband med införandet av en telelagstiftning och bolagisering av Televerket.

Jag delar Telestyrelsens uppfattning att den nuvarande medelstilldel- . ningen inte är tillräcklig för att täcka kostnaderna för verksamheten under första halvåret 1993. Jag anser dock att ytterligare medelstilldelning under budgetåret 1992/93 bör ske genom en höjning av anslagsnivån och inte, så- som föreslagits av Telestyrelsen, genom ett överskridande av anslaget.

Jag beräknar medelsbehovet för kostnader för Telestyrelsens nuvarande organisation, förberedelsearbete inför den kommande telelagen m.m. till 6 miljoner kronor under första halvåret 1993. Resursbehov för tillkommande uppgifter enligt telelagsutredningens betänkande bör bedömas med utgångs- punkt från nu gällande tidplan för telelagens ikraftträdande och bolagise- ringen av Televerkets verksamhet. Som jag tidigare angivit beräknas telela— gen och bolagiseringen träda ikraft den 1 juli 1993. Uppgifter inom teletjäns- tområdet samt vissa samhällsåtaganden kommer därmed inte att åläggas Te- lestyrelsen under innevarande budgetår. Förberedelsearbete i dessa delar bedömer jag kunna finansieras inom ramen för den av mig föreslagna höj- ningen av anslaget med 6 miljoner kronor.

Telestyrelsen har för närvarande uppgifter inom det internationella områ—

• Sida 21
•  Original

det som innebär ett ökat medelsbehov under budgetåret 1992/93. För med- lemsavgifter för svenska staten i internationella organ föreslår jag att 8 miljo- ner kronor anvisas i enlighet med Telestyrelsens förslag.

Sammanlagt föreslår jag att ytterligare 14 miljoner kronor anvisas till Tele- styrelsen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 (ansla- get J 1. Telemyndigheten). Anslagen till Telestyrelsen för budgetåret 1992/93 kommer därmed att uppgå till sammanlagt 20 miljoner kronor.

Telestyrelsen uppfyller gällande redovisningskrav för att uppta lån i Riks— gäldskontoret för investeringar. Jag avser inom kort att föreslå regeringen att Telestyrelsen får disponera en låneram i Riksgäldskontoret under bud- getåret 1992/93 på 7 miljoner kronor.

5.3. Finansieringen av SOS Alarmering AB

Bakgrund till mitt förslag: Televerket har i dag ett särskilt åtagande i tillhan- dahållandet av SOS-tjänsten genom en andel i kostnaderna för SOS Alarme- ring AB (SOSAB). SOSAB bildades år 1972 genom ett avtal mellan Telever- ket, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Våren 1991 god- kände riksdagen ett nytt konsortialavtal för SOSAB (prop. 1990/91:87, bet. TU28, rskr. 1990/91:369). Televerket påtog sig i avtalet ett ökat kostnadsan- svar framtill år 1994 jämfört med tidigare avtal. En förnyad prövning av för- delningsgrunden för tiden efter år 1994 pågår.

I nuvarande konsortialavtal fördelas kostnaderna mellan de olika deläg- arna med 50 % på Televerket, 20 % på berörda kommuner och 30 % på be- rörda landsting. Fördelningen enligt det tidigare avtalet var 40 % på Telever- ket, 30 % på kommunerna och 30 % på landstingen. Anledningen till för- ändringen var framför allt att samarbetet med kommunerna måste upprätt- hållas för att säkerställa en fungerande SOS-tjänst.

Fr.o.m. verksamhetsåret 1991 kompenseras Televerket för åtagandet i SOSAB. Detta sker genom att verkets inleverans till staten reduceras för ett belopp motsvarande kostnaderna för åtagandet. För verksamhetsåret 1991 uppgick Televerkets kostnader i SOSAB till ca 136 miljoner kronor.

Skälen för mitt Hirslag: Enligt vad jag erfarit har vissa berörda kommuner framfört kritik mot nuvarande finansieringskonstruktion i SOSAB. Kritiken som förts fram kan till största delen hänföras till regeln för kostnadsfördel- ning och till dess konsekvenser för SOSAB vad gäller möjligheten att tillhan- dahålla ett varierat och kostnadsdifferentierat tjänsteutbud.

För att uppnå en mer affärsmässig relation mellan SOSAB och kommu- nerna föreslårjag att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov jämka på den i konsortialavtalet fastställda kostnadsfördelningen. Mitt förslag ger möjlighet till en prissättning som är bättre anpassad till kostnaderna för en- skilda tjänster, men skall inte innebära någon kostnadsövervältring på staten eller landstingen.

Vidare villjag informera om attjag i samband med bolagiseringen av Tele- verket har för avsikt att se över frågan om ägandet i SOS Alarmering AB.

• Sida 22
•  Original

6. Postmarknaden

Avskaffande av Postverkets ensamrätt till brevbefordran

Mitt förslag:

— Jag föreslår att Postverkets ensamrätt till brevbefordran avskaffas fr.o.m. den 1januari 1993.

Bakgrund till mitt förslag: Postverket har enligt kungörelsen (19471175) angående Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.,ensamrätt till re- gelbunden befordran mot avgift av slutna brev ävensom öppna försändelser innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden (brevmonopolet).

Brevmonopolet har utretts dels utifrån de förutsättningar som kan komma att gälla inom EG, dels utifrån förändringarna av marknaden. Slutsatserna av utredningsarbetet redovisas i departementspromemorian (DS 1991:44) Postens konkurrensförutsättningar och i årets budgetproposition (1991/92:100 bil. 7). En av slutsatserna är att Postverkets ensamrätt till brev- befordran inte skyddar mot konkurrens från andra media som telefax och datoröverföring. Ensamrättcn har heller inte skyddat mot direkt konkurrens på traditionell brevbefordran.

Riksdagen (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU18, rskr. 1991/92:276) har nyligen behandlat frågan Om ensamrätt till brevbefordran. I trafikutskottet framhölls att brevbefordran bör öppnas för konkurrens. En- samrättcn bör dock inte avskaffas innan det finns instrument i form av lag- stiftning varigenom staten kan försäkra sig om att den regionala och sociala servicen fungerar. I propositionen framhölls vidare att Postverket bör ges bättre förutsättningar att konkurrera på lika villkor, bl.a. genom möjlighet att bedriva verksamheten i aktiebolagsform.

Den 26 mars 1992 (dir. 199238) bemyndigade regeringen mig att tillkalla en särskild utredare för att utarbeta förslag till den lagstiftning och den änd- rade reglering i övrigt som behövs vid en ändrad konkurrenssituation på pos- tområdet. Utredaren skall också föreslå den författningsreglering som be- hövs för att föra över Postverkets myndighetsuppgifter till någon annan myn- dighet eller till ett bolag. Uppdraget skall enligt direktiven vara slutfört se- nast den 15 december 1992.

Trots brevmonopolet möter Postverket konkurrens även på brevmarkna- den. Våren 1991 började CityMail att dela ut företagspost i Stockholm. City- Mail begärdes den 19 oktober 1992 i konkurs. Distributionskanalen i Skara- borg AB har under år 1992 distribuerat brev i vissa delar av Skaraborgs län. Denna verksamhet upphörde dock under hösten. Åklagarmyndigheten i Stockholm inledde en förundersökning i samband med CityMails start år 1991. Förundersökningen syftade till att pröva om verksamheten var förenlig med brevmonopolet. Förundersökningen lades ner hösten 1991. 1januari 1992 beslutade riksåklagaren att det tidigare beslutet att lägga ner förunder- sökningen skall överprövas av överåklagaren i Stockholm. Den 30 septem- ber 1992 beslutade överåklagaren att förundersökningen mot CityMail skall återupptas.

• Sida 23
•  Original

Genom framför allt CityMails etablering på företagspostmarknaden i Stockholm har frågan om Postverkets monopol kommit att aktualiseras. Den nuvarande situationen innebär att statsmakterna ger Postverket och marknaden motstridiga signaler. Å ena sidan existerar monopolet och en rättsprocess pågår kring CityMails verksamhet. Å andra sidan förordar rege- ring och riksdag konkurrens och har aviserat en avreglering av postmarkna- den.

Postverkets befordran av annat än postpaket, gruppkorsband eller varor i diligens är undantagna från mervärdeskatt enligt 8 5 punkt 7 lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Postverket saknar därmed kvittningsmöjlig- heter för stora delar av den ingående mervärdeskatten. I trafikutskottets be- tänkande (bet. 1991/92:TU18, rskr. 1991/92:276) framförs att utskottet delar departementschefens åsikt att portoavgifter bör mervärdeskattebeläggas om Postverket drivs i bolagsform eller brevmonopolet avskaffas. Frågan om mervärdeskatt skall övervägas med beaktande av bl.a. utvecklingen inom EG. Enligt ett EG-direktiv är avgifter för brevbefordran inte mervärdeskat- tebelagda när tjänsten tillhandahålls av en statlig operatör.

Skälen för mitt förslag: I 1992 års budgetproposition (1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92zTU18, rskr. 1991/92:276) framhölls att Postverkets ensamrätt till brevbefordran inte bör avskaffas innan det finns instrument i form av lag— stiftning varigenom staten kan försäkra sig om att den regionala och sociala servicen fungerar. Vidare borde Postverket ges bättre förutsättningar att konkurrera på lika villkor, bl.a. genom möjlighet att bedriva verksamheten i aktiebolagsform. Jag anser emellertid att marknadsförändringar, i kombi- nation med otydliga signaler om konkurrensförutsättningarna för brewerk- samhet, motiverar att Postverkets ensamrätt till brevbefordran awecklas re- dan per den 1 januari 1993. Jag bedömer att det är möjligt att slopa brevmo- nopolet utan att en postlag trätt i kraft. Detta skulle ge en klarläggande sig- nal till de olika aktörerna på postmarknaden. Jag föreslår mot denna bak- grund att Postverkets ensamrätt till brevbefordran upphör den 1 januari 1993. Jag avser föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med ett för- slag till postlag samt förslag till bolagisering av Postverket snarast möjligt.

I årets budgetproposition (1991/92:100 bil. 7, s. 160— 162) preciseras Post— verkets uppdrag, mål och resultatkrav. Jag vill understryka att Postverkets nuvarande uppdrag, såsom det redovisats i samband med 1992 års budget- proposition, liksom de mål riksdagen lagt fast beträffande service och kvali- tet inte påverkas av att brevmonopolet avskaffas. Av de nuvarande målen framgår bl.a. att en god grundläggande postservice skall ges till såväl stora som små kunder i hela landet. Kundernas efterfrågan bör vara styrande för Postverkets insatser. Förändringar av servicens utformning i glesbygd bör ske varsamt. Postverket skall tillhandahålla daglig rikstäckande postservice. Enstaka försändelser skall befordras till enhetligt och rimligt pris. Jag anser att Postverket klarar att uppfylla dessa mål även om man avskaffar Postver- kets ensamrätt till brevbefordran. Postverket anser sig klara kostnaden för daglig och rikstäckande brevbefordran utan statlig ersättning utan ensam- rätt, om andra väsentliga kostnadsnackdelar elimineras (främst frågorna om mervärdeskatt och Postverkets sociala åtaganden). Postverket framhåller dock att frågan om finansiering av det regionala åtagandet bör omprövas ef-

• Sida 24
•  Original

ter ett antal år. Denna och övriga frågor som övervägs av Postlagsutred- ningen (tillstånd för att bedriva postverksamhet etc.) utreds vidare enligt den fastlagda tidplanen. Jag vill således poängtera att en väl fungerande postverksamhet där alla kan nå alla är och förblir en väsentlig del av Sveriges infrastruktur.

För att konkurrensneutralitet skall kunna uppnås mellan olika aktörer an- ser jag att även Postverkets brev och tidningsbefordran bör mervärdeskatte- beläggas. Genom en mervärdeskattebeläggning underlättas bl.a. Postver- kets möjligheter att effektivisera sin verksamhet genom extern upphandling. Som tidigare nämnts är, enligt EG:s direktiv, postförvaltningarnas portoav- gifter undantagna från mervärdesl-zatt. Beredning om tolkning av direktivet pågår. Det bör vara möjligt att under år 1993 lägga fram ett förslag om mer- värdeskatt på Postverkets brev- och tidningsbefordran. De mervärdeskat- teintäkter staten härmed erhåller kan komma att utgöra underlag för skatte- sänkningar på andra områden. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Lundgren. Införandet av mervärdeskatt kommer för den grupp av Postver- kets kunder som inte kan dra av ingående mervärdeskatt att innebära en prisökning. Postverket avser att för privatpersoner, som till stor del saknar möjlighet att erhålla prestationsrabatter, erbjuda rabatter under en inled- ningsperiod för att minska effekterna av införandet av mervärdeskatt.

Sammanfattningsvis anser jag att brevmonopolet bör avskaffas vid ut- gången av år 1992. Kungörelsen (1947:175) angående Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. har utfärdats efter riksdagens hörande. Upphävs kungörelsen, bör det därför ske genom lag.

7. Avgifter för vissa tillstånd 7.1 Bakgrund

I en framställning till regeringen den 8 november 1991 har Svenska kommun- förbundet hemställt att lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor ändras på så sätt att kommunerna ges möjlighet att ta ut avgifter när fordon ställs upp på gatumark utan att för den skull fordonen skall anses vara i tra- fik. De fordon som det här är fråga om är främst mobilkranar som ställts upp på gatumark för att där utföra vissa arbeten. Motivet för avgiftsuttaget är att det ofta krävs omfattande utredningar för att bestämma var de berörda fordonen kan ställas upp utan att de orsakar några skador.

Kommunförbundet har vidare begärt att få möjlighet att ta ut avgifter för parkeringstillstånd vilket i praktiken framför allt avser parkeringstillstånd för handikappade.

I yttranden över framställningen har Trafiksäkerhetsverket och Vägverket uppgett att en avgift för uppställning av de ifrågavarande fordonen bör kunna tas ut. Mobilkranföreningen har uttalat att någon ytterligare möjlig- het att ta ut avgifter beträffande mobilkranar inte är nödvändig. De Handi- kappades riksförbund har motsatt sig att avgifter för parkeringstillstånd tas ut av handikappade.

• Sida 25
•  Original

7.2. Överväganden

I lagen om nämnder för vissa trafikfrågor bör klart komma till uttryck att kommunen bör ges rätt att ta ut avgifter i alla fall då tillfälliga undantag ges från lokala trafikföreskrifter. Avgifterna tas ut för att täcka kommunernas utredningskostnader för de ifrågavarande ärendena.

Vad därefter angår de generella undantagen som i praktiken främst avser parkeringstillstånd för rörelsehindrade, har det upplysts att kommunerna visserligen lagt ner ett omfattande arbete på att ta fram bevis på parkerings- tillstånd som är svåra att förfalska.

Jag anser att detta är synnerligen lowärt. Genom att införa svårförfals- kade bevis omöjliggörs en del av det missbruk som i dag förekommer. Det bör leda till att allmänhetens respekt för systemet ökar.

Vad gäller frågan om kommunernas rätt att ta avgifter för bevis om parke- ringstillstånd har jag emellertid erfarit att den övergripande frågan om avgif- ter inom handikappomsorgen för närvarande bereds inom regeringskansliet. Avsikten är att regeringen skall låta utreda frågan. I awaktan därpå anser jag att det inte är lämpligt att nu förändra det rättsliga läget beträffande kommunernas möjlighet att ta ut avgifter för bevis om parkeringstillstånd för rörelsehindrande. I denna fråga harjag samrått med chefen för socialde- partementet. Parkeringstillstånd för andra personer än rörelsehindrade finns det emellertid enligt min mening ingen anledning att inte ta ut avgifter för.

Mitt förslag: Lagen om nämnder för vissa trafikfrågor ändras på så sätt att kommuner skall få rätt att ta ut avgifter i samtliga fall då un- dantag medges från lokala trafikföreskrifter, dock inte i fråga om par- keringstillstånd för rörelsehindrade.

Skälen för mitt förslag: Den nuvarande lydelsen av 4 5 i lagen om nämnder för vissa trafikfrågor ger inte ett klart uttryck för att kommuner har rätt att ta ut avgifter för fordon som, utan att vara i trafik, ställts upp på gatumark. Det torde ha varit ett förbiseende när den aktuella ändringen i lagen gjordes att kommunen inte gavs denna rätt. Bestämmelsens lydelse måste därför ändras så att det klart framgår att kommunen har rätt att ta ut avgifter i de avsedda fallen.

Som framgår av vad jag tidigare anfört, bör kommuner inte få rätt att ta ut avgift för parkeringstillstånd för rörelsehindrade. För övriga slag av par- keringstillstånd bör det emellertid inte finnas hinder mot att ta ut avgift.

8. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom Kommunikationsdepartementet upp- rättats

1. förslag till lag om upphävande av kungörelsen (1947:175) angående Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.

• Sida 26
•  Original

2. förslag till lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa tra- fikfrågor.

På grund av att förslagen lagtekniskt är av enkel beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande saknar betydelse.

9. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslaget till lag om upphavande av kungörelsen (1947:175) om Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.,

2. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor,

3. bemyndiga regeringen att låta Riksgäldskontoret ställa garantier för förberedelsearbeten för utbyggnaden av trafikleder i Stockholms- regionen för högst 600 000000 kronor inkl. tidigare ställda garantier (avsnitt 1),

4. bemyndiga regeringen att besluta om försäljning av högst 50 % av röster och kapital i Swedcarrier-koncernens dotterbolag Rail Combi AB och i det blivande Kontinentbolaget (avsnitt 2.2),

5. LKAB tilldelas trafikeringsrätt för malmprodukter och nödvän- diga insatsvaror på sträckan. Boden —Luleå fr.o.m. den 1januari 1993 (avsnitt 2.3),

6. godkänna vadjag anfört om resultatutjämning för år 1993 mellan statliga och kommunala flygplatser (avsnitt 3.3),

7. till RIemyrzdig/telen på tilläggsbudget till statsbudgeten för bud- getåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 14000 000 kronor, (avsnitt 5.2)

8. bemyndiga regeringen att vid behovjämka på den i konsortialav- talet angivna kostnadsfördelningen avseende finansieringen av SOS Alarmering AB (avsnitt 5.3),

Vidare hemställerjag att regeringen ger riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om 9. luftfartsfrågorna i övrigt (avsnitt 3), 10. högstprisregleringen för godstransporter med lastbil till och från Gotland och det s.k. Gotlandstillägget (avsnitt 4), 11. bolagisering av Televerket m.m.(avsnitt 5.1).

10. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden anfört för de åt- gärder och de ändamål han har hemställt om.

• Sida 27
•  Original