1 §  Grundläggande bestämmelser om åklagarväsendet finns i rättegångsbalken.

Om riksåklagaren finns ytterligare bestämmelser i förordningen (1989:847) med instruktion för riksåklagaren.

2 §  Statsåklagare enligt 7 kap. 1 § rättegångsbalken är överåklagarna och statsåklagarna. Distriktsåklagare enligt samma lagrum är chefsåklagarna, kammaråklagarna och distriktsåklagarna.

Dessutom finns assistentåklagare, extra åklagare och åklagaraspiranter.

3 §  De allmänna åklagarna är skyldiga att på uppdrag väcka och utföra åtal som beslutats av justitiekanslern eller någon av riksdagens ombudsmän samt i övrigt lämna dem det biträde de begär.

4 §  Överåklagarna och chefsåklagarna bör utföra åklagaruppgiften i mål där det med hänsyn till målets beskaffenhet finns särskilda skäl för detta.

5 §  Överåklagarna har tillsyn över åklagarväsendet inom sitt verksamhetsområde och skall därvid verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen samt leda och samordna verksamheten och se till att den bedrivs effektivt. I överåklagarnas tillsyn ingår regelbunden inspektion av underställda åklagarmyndigheter. Förordning (1994:349).

6 §  Överåklagarna, chefsåklagarna och statsåklagarna skall lämna åklagarna inom sitt verksamhetsområde råd och upplysningar i deras verksamhet.

7 §  Enligt förordningen (1985:492) om rikets indelning i verksamhetsområden för åklagarväsendet är riket indelat i åklagarregioner och åklagardistrikt. I varje region finns en regionåklagarmyndighet och i varje distrikt en åklagarmyndighet (lokal åklagarmyndighet). Dessutom finns en statsåklagarmyndighet för speciella mål.

8 §  Följande bestämmelser i verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på myndigheterna:

3 § första stycket om myndighetens ledning,

4--6 §§, 7 § 1--3 samt 9 § om myndighetschefens ansvar och uppgifter,

23 och 24 §§ om myndighetschefens ställföreträdare.

I administrativa ärenden tillämpas också bestämmelsen i 29 § verksförordningen om myndighetens beslut.

9 §  Grunderna för fördelningen av mål och ärenden skall framgå av myndighetens arbetsordning.

Regionåklagarmyndigheterna, statsåklagarmyndigheten för speciella mål och åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö beslutar var och en sin arbetsordning. För de övriga lokala åklagarmyndigheterna beslutar regionåklagarmyndigheten efter förslag av åklagarmyndigheten. Innan en lokal åklagarmyndighet beslutar om eller avger förslag till arbetsordning skall samråd ske med de tingsrätter som berörs av verksamheten.

10 §  Chef för en regionåklagarmyndighet är en överåklagare. Vid myndigheten finns också statsåklagare, distriktsåklagare och assistentåklagare.

11 §  Vid regionåklagarmyndigheterna handläggs mål som är av större omfattning eller av särskild beskaffenhet eller som av annat skäl bör handläggas där. Åklagarna vid dessa myndigheter får utföra åklagaruppgifter inom hela regionen.

12 §  Chef för Statsåklagarmyndigheten för speciella mål är en överåklagare. Vid myndigheten finns också statsåklagare. Förordning (1995:574).

13 §  Vid Statsåklagarmyndigheten för speciella mål handläggs de mål som Riksåklagaren bestämmer. Vid myndigheten bör främst handläggas mål om kvalificerad ekonomisk brottslighet som har nationell utbredning eller internationell anknytning eller är av principiell natur och mål som med hänsyn till sin omfattning eller av annat skäl inte lämpligen bör handläggas vid en regionåklagarmyndighet eller vid någon av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Åklagarna vid myndigheten får utföra åklagaruppgifter i hela landet. Förordning (1995:1014).

14 §  Chef för var och en av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö är en överåklagare. Vid dessa myndigheter finns också chefsåklagare, kammaråklagare och assistentåklagare.

Myndigheterna är indelade i det antal åklagarkammare som regeringen bestämmer. Varje åklagarkammare leds av en chefsåklagare.

15 §  Chef för var och en av de övriga lokala åklagarmyndigheterna är en chefsåklagare. Vid myndigheterna finns också distriktsåklagare. Förordning (1995:574).

16 §  Endast överåklagare får besluta om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och om återkallelse av sådan åtalsunderlåtelse.

17 §  Endast överåklagare eller statsåklagare får besluta att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning i sådana fall som avses i 23 kap. 4 a § första stycket 1 rättegångsbalken.

Vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö får även chefsåklagarna meddela sådana beslut.

18 §  Den åklagare som är behörig att besluta om åtalsunderlåtelse i visst fall får i sådana fall besluta att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning enligt 23 kap. 4 a § första stycket 2 rättegångsbalken.

19 §  En överåklagare eller en statsåklagare handlägger frågor om ansvar för brott som tjänstemän inom polisväsendet misstänks ha begått i samband med tjänsten. I fråga om trafikbrott gäller detta endast sådana brott som avses i 1 § andra stycket eller 3--5 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Om en förundersökning inleds, får den fortsatta handläggningen överlämnas åt chefsåklagaren i det distrikt där förundersökningen skall bedrivas.

Vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö får också den chefsåklagare eller kammaråklagare som är biträdande chef för en kammare utföra sådana uppgifter som anges i första stycket.

I fall som avses i första stycket får dock andra åklagare vidta sådana åtgärder som inte utan olägenhet kan skjutas upp.

20 §  Åklagarens uppgifter i fråga om bevistalan utförs av överåklagare eller statsåklagare. Vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö får även chefsåklagare utföra sådana uppgifter.

21 §  En assistentåklagare får inte

1. utfärda strafföreläggande, om svårare straff än böter är föreskrivet för brottet,
2. besluta om åtalsunderlåtelse enligt
   1. 20 kap. 7 § första stycket 1 rättegångsbalken, om svårare straff än böter är föreskrivet för brottet,
   2. 20 kap. 7 § första stycket 2 rättegångsbalken,
   3. 20 kap. 7 § första stycket 4 rättegångsbalken,
   4. 17 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, om svårare straff än böter är föreskrivet för brottet,
3. besluta i fråga om återkallelse av åtalsunderlåtelse enligt 2,
4. besluta i fråga om besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud. Förordning (1995:574).

22 §  Riksåklagaren får förordna extra åklagare eller assistentåklagare som har vunnit tillräcklig erfarenhet att besluta i frågor som avses i 21 §. Riksåklagaren får lämna över till regionåklagarmyndigheterna och åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö att besluta om sådana förordnanden. Förordning (1995:574).

23 §  Assistentåklagarna får inte tilldelas arbetsuppgifter i större omfattning än som är lämpligt med hänsyn till deras erfarenhet av åklagarverksamhet. Sådana arbetsuppgifter som kräver särskild erfarenhet får inte tilldelas en assistentåklagare.

24 §  Chefen för en myndighet får förordna sådana anställda som inte är åklagare men som har vunnit tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar

1. rekvirera registerutdrag och personbevis,
2. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall inhämta yttrande som krävs i ärenden beträffande åtalsunderlåtelse,
3. underteckna och expediera underrättelser och meddelanden,
4. fullgöra åklagarens eller åklagarmyndighetens underrättelseskyldighet med undantag för underrättelse enligt 18 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, 1 § förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och 4 § förordningen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål,
5. inhämta sådana upplysningar som avses i 3 och 5 §§ förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
6. utföra andra arbetsuppgifter vid handläggningen av mål eller ärenden som inte enligt lag eller annan författning måste utföras av åklagare. Förordning (1994:1769).

25 §  Överåklagaren indelar åklagarna för jour och beredskap enligt grunder som riksåklagaren bestämmer efter samråd med domstolsverket.

En åklagare som tjänstgör vid en regionåklagarmyndighet eller vid någon lokal åklagarmyndighet på annan ort än Stockholm, Göteborg eller Malmö är skyldig att fullgöra beredskap inom åklagarregionen i den omfattning som riksåklagaren bestämmer.

26 §  Administrativa ärenden avgörs av myndighetens chef. Om ett ärende är sådant att det inte behöver prövas av chefen, får det avgöras av någon annan tjänsteman. Hur detta skall ske anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut.

27 §  Överåklagarna vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö utnämns av regeringen. Övriga överåklagare utnämns av regeringen efter anmälan av Riksåklagaren.

Chefsåklagarna vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Huddinge, Sollentuna, Eskilstuna, Norrköping, Malmö, Helsingborg, Göteborg, Borås, Uppsala och Västerås utnämns av regeringen efter förslag av Riksåklagaren. Statsåklagare som inte är överåklagare anställs genom beslut av regeringen efter förslag av Riksåklagaren. Riksåklagaren skall innan förslag lämnas enligt detta stycke inhämta förslag i ärendet från Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet.

Övriga chefsåklagare samt distriktsåklagare och kammaråklagare anställs genom beslut av Riksåklagaren efter förslag av Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet. Sådant förslag behöver dock inte inhämtas i fall som avses i 30 §.

Assistentåklagare, extra åklagare och åklagaraspiranter anställs genom beslut av Riksåklagaren.

Riksåklagaren får lämna över till regionåklagarmyndigheterna och till åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö att anställa extra åklagare och åklagaraspiranter samt att i fall som avses i 30 § anställa distriktsåklagare, kammaråklagare och assistentåklagare. Förordning (1995:574).

28 §  Vid regionåklagarmyndigheterna, Statsåklagarmyndigheten för speciella mål och åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö anställs andra arbetstagare än de som avses i 27 § av åklagarmyndigheterna själva. Vid de övriga lokala åklagarmyndigheterna anställs sådana arbetstagare genom beslut av regionåklagarmyndigheten efter förslag av åklagarmyndigheten.

Regionåklagarmyndigheten får lämna över till de lokala åklagarmyndigheterna inom regionen att själva anställa sådana arbetstagare som avses i första stycket. Förordning (1995:574).

29 §  Till åklagaraspirant får antas den som efter juris kandidatexamen eller juristexamen har förvärvat notariemeritering.

Med svensk juris kandidatexamen och juristexamen jämställs fullbordad juristutbildning som till övervägande del har ägt rum i Danmark, Finland, Island eller Norge. Om denna utbildning skulle vara mer än ett år kortare än den svenska utbildningen, skall sökanden genomgå en kompletteringsutbildning som avslutas med ett kunskapsprov. Lag (1991:541).

30 §  Riksåklagaren bestämmer om utbildningen för åklagaraspiranter och assistentåklagare.

Utbildningen för åklagaraspiranter skall omfatta minst nio och högst tolv månaders provtjänstgöring. Riksåklagaren beslutar om en åklagaraspirant skall anställas som assistentåklagare efter provtjänstgöringen.

Utbildningen för assistentåklagare skall omfatta två års tjänstgöring som sådan åklagare. Riksåklagaren beslutar om en assistentåklagare skall anställas som distriktsåklagare eller kammaråklagare vid utbildningstidens slut. Förordning (1995:574).

31 §  Endast den som har tjänstgjort som åklagaraspirant under minst nio månader får anställas som assistentåklagare.

Endast den som är eller har varit anställd som distriktsåklagare eller kammaråklagare får anställas som chefsåklagare. Detsamma gäller vid anställning av distriktsåklagare eller kammaråklagare i andra fall än de som avses i 30 §. Förordning (1995:574).

32 §  Riksåklagaren får medge undantag från de behörighetskrav som gäller för distriktsåklagare, kammaråklagare och assistentåklagare utom såvitt avser kraven på juris kandidatexamen eller juristexamen och notariemeritering. Förordning (1995:574).

33 §  En åklagare får förordnas att utföra en annan åklagares uppgifter. Sådana förordnanden utfärdas av riksåklagaren eller den åklagarmyndighet som riksåklagaren bestämmer.

34 §  Vid anställning av åklagaraspiranter eller assistentåklagare behöver 6 och 7 §§anställningsförordningen (1994:373) inte tillämpas. Detsamma gäller vid anställning av distriktsåklagare eller kammaråklagare i fall som avses i 30 §. Förordning (1995:574).

35 §  Skall en åklagaraspirants anställning upphöra på grund av omständigheter som hänför sig till aspiranten personligen, gäller inte 30 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.

36 §  Riksåklagaren beslutar om anställning för tjänstgöring som kan räknas tillgodo som notarietjänstgöring. I fråga om sådan tjänstgöring finns bestämmelser även i notarieförordningen (1990:469). Förordning (1994:349).

37 §  Myndigheterna beslutar om ledighet för sin personal. Riksåklagaren beslutar dock om delpensionsledighet för åklagare och ledighet för åklagare som avser längre tid än sex månader i följd, såvida det inte gäller ledighet med föräldrapenningförmån i samband med barns födelse.

39 §  Statens ansvarsnämnd prövar frågor som avses i 34 § lagen (1994:260) om offentlig anställning också när det gäller andra åklagare än sådana som anställs genom beslut av regeringen. Om en sådan fråga kommer upp beträffande någon som omfattas av denna bestämmelse skall anmälan till Statens ansvarsnämnd göras av Riksåklagaren.

Frågor enligt första stycket prövas av Riksåklagaren när det gäller den som fullgör tjänstgöring som kan räknas tillgodo som notarietjänstgöring och av överåklagarna när det gäller andra anställda inom deras verksamhetsområde. Förordning (1994:926).

39 a §  Frågor om upphörande av anställning i andra fall än de som avses i 39 § prövas, såvitt gäller anställningar som beslutas av regeringen, av Riksåklagaren. Frågor om upphörande av anställning i övriga fall prövas av den myndighet som beslutar om anställningen. Förordning (1995:574).

40 §  Besked om bisyssla enligt 12 § anställningsförordningen (1994:373) lämnas alltid av Riksåklagaren när det gäller åklagare. Förordning (1994:926).

41 §  I fråga om beslut i administrativa ärenden gäller följande, om inte något annat är särskilt föreskrivet:

1. Beslut av andra åklagarmyndigheter än dem i Stockholm, Göteborg och Malmö får överklagas hos regionåklagarmyndigheten.
2. Beslut av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, av statsåklagarmyndigheten för speciella mål eller av en regionåklagarmyndighet får överklagas hos riksåklagaren.
3. Riksåklagarens beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas.