Inaktuell version
Förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Departement
- Miljödepartementet
- Utfärdad
- 1998-06-25
- Ändring införd
- SFS 1998 i lydelse enligt SFS 2011:1198
- Upphäver
- Förordning (1984:381) om täktavgift
- Förordning (1989:598) om avgift för myndigheters verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387)
- Källa
- Regeringskansliets rättsdatabaser
- Senast hämtad
- 2019-04-04
- Övrigt
- Rättelseblad 2001:515 och 2011:997 har iakttagits.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning gäller avgifter som ska betalas för mark- och miljödomstolars och statliga förvaltningsmyndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt miljöbalken och bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken samt för förvaltningsmyndigheters kostnader i övrigt som rör sådan prövning och tillsyn.
Avgift betalas inte för handläggning som föranleds av att ett beslut enligt miljöbalken eller bestämmelser meddelade med stöd av miljöbalken överklagas. Förordning (2010:959).
- MÖD 2000:57:Prövningsavgift vid tillståndsansökan för vattenverksamhet----- Prövningsavgiften för en bro ska beräknas utifrån det tillståndssökta projektet i sin helhet. Avgiften har emellertid jämkats med hänsyn till att den inte får vara påtagligt högre än vad som motsvarar kostnaden för prövningen.
2 § För en kommunal myndighets verksamhet gäller bestämmelserna i 9 kap.4 och 5 §§ denna förordning. Bestämmelser om rätt för kommunfullmäktige att meddela föreskrifter om avgifter för kommunens prövning och tillsyn finns i 27 kap. 1 § miljöbalken.
- RH 2010:56:Allmän domstol har inte ansetts behörig att pröva tvist om betalningsskyldighet för en tillsynsavgift som beslutats av en kommunal miljö- och hälsoskyddsnämnd.
3 § Regeringen kan i ett ärende enligt 17 kap.miljöbalken besluta om skyldighet för sökanden att stå för berörda statliga myndigheters undersöknings-, övervaknings- och tillsynskostnader för den verksamhet ansökan avser.
Beslutar regeringen om betalningsskyldighet enligt första stycket skall avgift som utgår enligt annan bestämmelse i denna förordning sättas ned i den mån betalningsskyldigheten täcker samma kostnader som avgiften.
4 § I fråga om verksamheter som generalläkaren har tillsynen över avser avgift enligt denna förordning endast sådana prövningskostnader som anges i 1 §. Förordning (2008:692).
2 kap. Avgift för miljöfarlig verksamhet m.m.
1 § Avgift för prövning och tillsyn ska betalas enligt detta kapitel av den som driver en verksamhet som
- är tillståndspliktig enligt avdelning 1 i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, eller
- har ett sådant tillstånd som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken efter en frivillig ansökan om tillstånd eller efter ett föreläggande att ansöka om tillstånd.
I de fall länsstyrelsen har ansvaret för tillsynen över verksamheten omfattar avgift enligt detta kapitel även ersättning för länsstyrelsens tillsyn över att bestämmelserna i 14 kap.miljöbalken följs. Förordning (2008:692).
- MÖD 2002:70:Avgift för prövning och tillsyn av hamnverksamhet-----Länsstyrelsen ålade bolaget att erlägga avgift för sju miljöfarliga verksamheter/hamnar. Bolaget överklagade och yrkade att avgift endast skulle tas ut för en verksamhet eftersom bolagets samtliga hamnar var att betrakta som en enda miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen biföll överklagandet. Miljööverdomstolen fann att bolagets hamnverksamhet geografiskt sett var fyra från varandra skilda miljöfarliga verksamheter. Därför skulle bolaget erlägga fyra avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
- MÖD 2002:67:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift som innebar att avgift påfördes dels för ett bolags huvudverksamhet, dels för dess hantering av farligt avfall (det senare med 25 % av föreskriven avgift). Domen innebar ett ställningstagande till att det var fråga om två verksamheter och att den senare, återvinning av förbrukade betbad från verksamheten, bestod i hantering av farligt avfall. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
- MÖD 2004:77:Avgift för prövning och tillsyn-----Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
- MÖD 2005:37:Tillsynsavgift-----En person använde inerta massor från en av honom bedriven entreprenadrörelse till att fylla ut ett område för att där anlägga en betesvall inom sin jordbruksrörelse. Länsstyrelsen beslutade att för detta förfarande ta ut en tillsynsavgift för bedrivandet av en anläggning för deponering av inert avfall. Miljödomstolen instämde i länsstyrelsens bedömning. Miljööverdomstolen anförde att det, för att verksamheten skulle vara att beteckna som en anläggning för deponering av avfall, typiskt sett måste krävas att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra verksamheten. Då det i målet inte framkommit att några åtgärder överhuvudtaget utförts för att åstadkomma en anläggning för verksamheten upphävdes länsstyrelsens beslut.
2 § Avgift enligt 1 § skall betalas efter beslut av länsstyrelsen med de belopp som anges i bilagan till denna förordning.
Har verksamheten tillståndsprövats, skall avgift enligt första stycket bestämmas med utgångspunkt i vad som föreskrivs i tillståndsbeslutet om tillåten produktionsvolym eller motsvarande.
- MÖD 2003:40:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Ett bolag som av länsstyrelsen blivit påförd en tillsynsavgift yrkade att den skulle sättas ned, dels med hänsyn till att bolagets verksamhet under det aktuella året varit begränsad i förhållande till vad tillståndet medgav, dels med hänsyn till att tillsynsbehovet varit ringa då bolagets verksamhet var registrerad enligt EMAS och certifierad enligt ISO 14001. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att avgiften skall bestämmas med utgångspunkt i vad som föreskrivs i tillståndsbeslutet om tillåten produktionsmängd eller motsvarande. Att bolaget inte utnyttjat hela den tillståndsgivna produktionsvolymen kan inte antas ha medfört att behovet av tillsyn över verksamheten minskat väsentligt. Bolaget hade inte heller visat att tillsynsbehovet på grund av bolagets interna miljöledningssystem väsentligen understigit vad som är normalt i branschen. MÖD fann att skäl saknades att sätta ned avgiften. (Se även dom samma dag i mål nr M 2426-01).
- MÖD 2003:76:Miljösanktionsavgift och tillsynsavgift-----Kajerna i två hamnar har använts för lastning utan anknytning till huvudverksamheten på fastigheterna. Då verksamheten visserligen har varit mycket ringa (ett fåtal anlöp per år) men inte helt obetydlig, har den bedömts utgöra sådan hamn som omfattas av tillståndsplikt. Med ändring av miljödomstolens dom fastställde därför Miljööverdomstolen länsstyrelsens beslut om miljösanktionsavgift för utebliven miljörapport för verksamheten. Länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift för den ena hamnen fastställdes, medan den för den andra hamnen jämkades med hänvisning till verksamhetens ringa omfattning.
- MÖD 2002:67:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift som innebar att avgift påfördes dels för ett bolags huvudverksamhet, dels för dess hantering av farligt avfall (det senare med 25 % av föreskriven avgift). Domen innebar ett ställningstagande till att det var fråga om två verksamheter och att den senare, återvinning av förbrukade betbad från verksamheten, bestod i hantering av farligt avfall. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
- MÖD 2004:77:Avgift för prövning och tillsyn-----Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
3 § Om en anläggning omfattar flera verksamheter enligt bilagan till denna förordning, ska avgiften betalas med det högsta belopp som i bilagan anges för någon av verksamheterna med tillägg av 25 procent av summan av de belopp som anges för de övriga verksamheterna. Det totala tillägget ska dock inte uppgå till mer än 30 procent av det högsta avgiftsbeloppet.
Tillägg enligt första stycket ska inte betalas för verksamheter som ingår i en och samma verksamhetsgrupp. Förordning (2009:700).
- MÖD 2003:68:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bolagets gruvor och anrikningsverket inte kunde ses som en inrättning med flera verksamheter utan i stället som skilda verksamheter (jfr MÖD 2002:70 (M 6257-01). När det gällde utrymmet för nedsättning av avgiften menade domstolen att systemet bygger på att avgifterna är schabloniserade och att en lägre avgift bör påföras endast om ett uttag av full avgift framstår som klart oskäligt. Då bolaget inte hade visat att tillsynsbehovet i det aktuella fallet eller den faktiska tillsynen väsentligen understeg vad som var normalt för branschen, fann MÖD inte att det förelåg skäl för nedsättning.
4 § Vid tillämpning av 1 kap. 3 § andra stycket denna förordning, skall avgift enligt detta kapitel motsvara avgift för verksamhet där kommun utövar tillsynen.
5 § Avgift enligt detta kapitel skall betalas från och med det kalenderår som följer efter det att beslut om tillstånd till verksamheten har meddelats eller, om verksamheten bedrivs utan tillstånd, det år som följer efter det att den miljöfarliga verksamheten har påbörjats. Avgiften skall därefter betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår.
- MÖD 2002:67:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift som innebar att avgift påfördes dels för ett bolags huvudverksamhet, dels för dess hantering av farligt avfall (det senare med 25 % av föreskriven avgift). Domen innebar ett ställningstagande till att det var fråga om två verksamheter och att den senare, återvinning av förbrukade betbad från verksamheten, bestod i hantering av farligt avfall. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
- MÖD 2004:77:Avgift för prövning och tillsyn-----Målet gällde om en tillståndspliktig deponi för farligt avfall var skyldig att erlägga avgift för prövning och tillsyn till länsstyrelsen enligt reglerna för tillståndspliktiga deponier, trots att deponin sluttäckts och inget avfall längre tillfördes. Miljööverdomstolen fann främst med hänsyn till det efterbehandlingsansvar som verksamhetsutövaren har enligt deponeringsförordningen att deponin fortfarande var att anse som en fortgående miljöfarlig verksamhet och att aktuell avgiftsskyldighet således förelåg. I målet var även fråga om avgiftens storlek. En ledamot var skiljaktig i frågan om avgiftens storlek.
3 kap. Avgift för vattenverksamhet
1 § Avgift enligt detta kapitel betalas för prövning och anmälan av vattenverksamhet som avses i 11 kap.miljöbalken och för tillsyn över sådan verksamhet. Förordning (2007:169).
Avgift för prövning
2 § Avgift för prövning av vattenverksamhet skall betalas av den som
- ansöker enligt 11 kap. 9 § första stycket miljöbalken om tillstånd till annan vattenverksamhet än markavvattning,
- ansöker om tillstånd till markavvattning enligt 11 kap. 13 § miljöbalken,
- ansöker om laglighetsprövning av en vattenverksamhet eller en vattenanläggning enligt 17 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken,
- ansöker om godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 11 kap. 16 § eller ansöker om tillstånd enligt 11 kap. 22 § miljöbalken att ta ur bruk en anläggning för bortledande av grundvatten,
- ansöker om tillstånd till utrivning enligt 11 kap. 19 § miljöbalken,
- ansöker om förlängning av sådan tid som anges i 24 kap. 2 § miljöbalken, eller
- ansöker enligt 24 kap. 8 § miljöbalken om upphävande eller ändring av bestämmelser eller villkor i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut.
3 § Avgift för prövning av en ansökan enligt 2 §1 eller 3 betalas med grundavgift och tilläggsavgift enligt 4 och 5 §§.
Om en ansökan avser prövning både enligt 2 §1 och 3, skall avgiften bestämmas som om hela målet prövas enligt 2 § 1.Förordning (1998:1363).
- MÖD 2004:62:Avgift för prövning av vattenverksamhet-----Det förhållandet att det vid en viss vattenverksamhet (anläggning för fjärrkyla) inte skedde något nettouttag av vatten har inte ansetts som en sådan särskild omständighet som i sig bort föranleda en nedsättning av en prövningsavgift enligt förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
- MÖD 2000:57:Prövningsavgift vid tillståndsansökan för vattenverksamhet----- Prövningsavgiften för en bro ska beräknas utifrån det tillståndssökta projektet i sin helhet. Avgiften har emellertid jämkats med hänsyn till att den inte får vara påtagligt högre än vad som motsvarar kostnaden för prövningen.
4 § Grundavgift enligt 3 § skall motsvara kostnaderna för utförandet av de delar av det ansökta företaget som avser vattenverksamhet och betalas enligt nedanstående tabell:
Kostnad i kronor mindre än 100 000 100 000-500 000 500 000-1 000 000 1 000 000-5 000 000 5 000 000-10 000 000 10 000 000-50 000 000 50 000 000-75 000 000 75 000 000-100 000 000 100 000 000 eller högre | Avgiftens storlek i kronor 1 500 5 000 10 000 15 000 30 000 70 000 140 000 240 000 400 000 |
Grundavgiften är alltid lägst 1 500 kronor. I grundavgiften skall inte ingå mervärdesskatt. Förordning (1998:1363).
- MÖD 2000:57:Prövningsavgift vid tillståndsansökan för vattenverksamhet----- Prövningsavgiften för en bro ska beräknas utifrån det tillståndssökta projektet i sin helhet. Avgiften har emellertid jämkats med hänsyn till att den inte får vara påtagligt högre än vad som motsvarar kostnaden för prövningen.
5 § Tilläggsavgift skall betalas om prövningen avser rätt att leda bort grund- eller ytvatten eller att ändra grundvattennivån. Tilläggsavgift skall också betalas om ansökan avser rätt till uttag av vattenkraft.
Om ansökan avser uttag av vatten eller ändring av grundvattennivån skall tilläggsavgift betalas med 10 öre per kubikmeter vatten beräknat efter det totala uttag som ansökan avser eller, om ansökan avser ett visst uttag årligen, efter den årliga volym som det begärs tillstånd för.
Om ansökan avser rätt till uttag av vattenkraft betalas tilläggsavgift med 0,1 öre per kilowattimme beräknad årlig kraftproduktion under medelår.
Tilläggsavgift skall dock endast tas ut om utförandekostnaden enligt 4 § är mindre än 50 000 000 kronor. Avgiften betalas som en engångsavgift. Om tilläggsavgift skall betalas får grundavgiften enligt 4 § tillsammans med tillläggsavgiften uppgå till högst 140 000 kronor. Om ansökan avser ökat uttag skall avgiften beräknas på det tillkommande uttaget. Förordning (1998:1363).
6 § Avgift för prövning av en ansökan om markavvattning enligt 2 § 2 betalas enligt följande.
Vid fastställande av avgift tillämpas bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:
Dikeslängd som prövningen avser | Avgiftsklass |
kortare än 100 meter 100-1 000 meter 1 000-10 000 meter 10 000 meter eller längre | 3 4 6 7 |
Om flera ansökningar om tillstånd till markavvattning prövas samtidigt och ansökningarna rör samma eller intilliggande markområden, skall avgift tas ut för den sammanlagda dikeslängd som ansökningarna avser.
För prövning av fråga som avses i 2 §6 eller 7 och som gäller markavvattning skall avgift betalas enligt avgiftsklass 3. Förordning (1998:1363).
7 § Vid prövning av mål som avses i 2 §4 och 5 samt mål som avses i 2 §6 och 7 och inte gäller markavvattning, skall avgift betalas med 1 500 kronor.
Avgift för prövning enligt 2 § 5 skall inte tas ut om prövningen sker i samband med att en fråga om att ersätta anläggningen med en annan anläggning prövas och avgift tas ut för prövning av nyanläggningen. Förordning (1998:1363).
8 § Om en ansökan enligt 2 § prövas av en mark- och miljödomstol, ska domstolen fastställa avgiften för prövningen, såvida inte länsstyrelsen har debiterat avgift. Sökanden ska lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek.
Avgiften ska betalas när domstolen har fastställt den. Bestämmelser om avvisning på grund av utebliven betalning av avgiften finns i 42 kap. 4 § rättegångsbalken och 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Motsvarande bestämmelser för länsstyrelsens verksamhet enligt detta kapitel finns i 9 kap.Förordning (2010:959).
9 § I fråga om fastställande av avgift som skall betalas enligt 3-5 §§ gäller vad som sägs i 9 kap. 3 § andra stycket. Förordning (1998:1363).
10 § Om en avgift enligt 3 § satts ned efter överklagande, skall ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) betalas för tiden från den dag avgiften betalades till och med den dag avgiften återbetalas. Förordning (1998:1363).
Avgift för tillsyn
11 § Avgift för länsstyrelsens tillsyn över vattenverksamhet enligt 11 kap.miljöbalken skall betalas efter särskilt beslut av länsstyrelsen och utgå med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.
I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.
Avgift skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat. Förordning (1998:1363).
Avgift för anmälan
12 § Avgift skall betalas för tillsynsmyndighetens handläggning av en anmälan om vattenverksamhet. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), och avgiftsklass 3 skall tillämpas.
Om tillsynsmyndighetens handläggning av anmälningsärendet även omfattar beslut i andra avgiftsbelagda ärendeslag enligt miljöbalken, skall avgift betalas med det högsta belopp som anges för något av ärendeslagen med tillägg av 25 procent av summan av de belopp som anges för de övriga ärendeslagen. Förordning (2007:169).
5 kap. Avgift för genteknisk verksamhet
1 § De myndigheter som anges i 2 kap. 1218 §§ miljötillsynsförordningen (2011:13) får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn i fråga om sådan genteknisk verksamhet som avses i 13 kap. 1 § första stycket miljöbalken. Förordning (2011:26).
6 kap. Avgift för kemiska produkter och biotekniska organismer
1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om skyldighet att betala avgifter för prövning och tillsyn i fråga om kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap.miljöbalken, föreskrifter meddelade med stöd av det kapitlet samt EU-förordningar inom det kapitlets tillämpningsområde. Förordning (2011:928).
Kemikalieavgift
2 § För Kemikalieinspektionens prövning och tillsyn ska en kemikalieavgift betalas av den som yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in sammanlagt ett ton eller mer per år av produkter eller organismer som enligt förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer ska vara anmälda till produktregistret.
Första stycket gäller inte om en handelsagent ska betala avgiften enligt 3 §. Förordning (2011:928).
3 § Om Kemikalieinspektionen med stöd av förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer i det enskilda fallet har beslutat att en anmälan till produktregistret ska göras av en handelsagent i stället för av den som tillverkar produkterna eller organismerna eller för in dem till Sverige, ska handelsagenten betala den kemikalieavgift som avses i 2 §. Förordning (2011:928).
4 § Trots 2 och 3 §§ ska den som betalar årsavgift enligt 7 § inte betala en kemikalieavgift för samma produkt eller organism. Förordning (2011:928).
5 § Kemikalieavgiften ska betalas årligen för kalenderår och består av en
- registeravgift med 600 kronor för varje anmälningspliktig produkt eller organism, dock högst 70 000 kronor per år, och
- mängdavgift med 12 kronor per ton anmälningspliktiga produkter och organismer, dock högst 70 000 kronor per år.
Vid tillämpningen av första stycket ska produkter och organismer som har samma funktion och kemiska sammansättning eller anmäls under en gemensam beteckning räknas som en produkt eller organism. Förordning (2011:928).
6 § Kemikalieavgiften ska betalas preliminärt och slutligt.
Den preliminära avgiften beräknas med ledning av uppgifterna i produktregistret kalenderåret närmast före det år som avgiften avser eller med ledning av en preliminärdeklaration från den avgiftsskyldige.
Om den preliminära avgiften har betalats med ett belopp som överstiger den slutliga avgiften, ska det överskjutande beloppet återbetalas. Förordning (2011:928).
Avgifter för bekämpningsmedel
7 § För Kemikalieinspektionens prövning och tillsyn i fråga om bekämpningsmedel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG, förordningen (2000:338) om biocidprodukter och förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel ska ansökningsavgifter betalas enligt 831 §§ och årsavgifter betalas enligt 3234 §§. Förordning (2011:928).
Ansökningsavgifter för kemiska växtskyddsmedel
8 § Den som i fråga om ett kemiskt växtskyddsmedel ansöker om ett nytt, förnyat eller tillfälligt produktgodkännande enligt förordning (EG) nr 1107/2009 ska betala en ansökningsavgift
- med 12 500 kronor, om ansökan avser ett produktgodkännande genom ömsesidigt erkännande för ett mindre användningsområde enligt artiklarna 40 och 51.7,
- med 60 000 kronor, om ansökan avser ett produktgodkännande genom ett annat ömsesidigt erkännande enligt artikel 40, och
- med 131 000 kronor i andra fall. Förordning (2011:928).
9 § Den som i fråga om ett kemiskt växtskyddsmedel ansöker om en ändring av ett produktgodkännande enligt förordning (EG) nr 1107/2009, ska betala en ansökningsavgift
- med 35 000 kronor, om prövningen ska göras enligt de enhetliga principer för utvärdering av växtskyddsmedel som anges i kommissionens förordning (EU) nr 546/2011 av den 10 juni 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller enhetliga principer för utvärdering och godkännande av växtskyddsmedel, och
- med 4 000 kronor i andra fall. Förordning (2011:928).
10 § Om en ansökan enligt 8 §2 eller 3 eller 9 § 1 avser ett växtskyddsmedel för yrkesmässig användning, och sökanden visar att den sammanlagda odlingsarealen för denna användning vid tidpunkten för ansökan uppgår till högst 3 000 hektar i Sverige, ska ansökningsavgiften betalas
- med 21 000 kronor i stället för det som sägs i 8 § 2,
- med 45 850 kronor i stället för det som sägs i 8 § 3, och
- med 12 250 kronor i stället för det som sägs i 9 § 1.Förordning (2011:928).
11 § Den som i fråga om ett kemiskt växtskyddsmedel ansöker om ett utvidgat produktgodkännande för ett mindre användningsområde enligt artikel 51 i förordning (EG) nr 1107/2009 ska betala en ansökningsavgift med 12 500 kronor. Förordning (2011:928).
12 § Den som i fråga om ett kemiskt växtskyddsmedel ansöker om ett parallellhandelstillstånd enligt artikel 52 i förordning (EG) nr 1107/2009, ska betala en ansökningsavgift med 20 000 kronor. Förordning (2011:928).
13 § Den som i fråga om ett kemiskt växtskyddsmedel ansöker om dispens från kravet på produktgodkännande i förordning (EG) nr 1107/2009 ska betala en ansökningsavgift
- med 3 000 kronor, om ansökan avser en anståndsperiod för avyttrande, magasinering eller utsläppande på marknaden av befintligt lager enligt artikel 46,
- med 10 000 kronor, om ansökan avser en begränsad och kontrollerad användning vid nödsituation enligt artikel 53,
- med 4 000 kronor, om ansökan avser tillstånd för ett enstaka experiment eller test enligt artikel 54.1, och
- med 8 000 kronor, om ansökan avser förhandstillstånd för ett experiment- eller testprogram enligt artikel 54.1. Förordning (2011:928).
Ansökningsavgifter för biologiska växtskyddsmedel
14 § Den som i fråga om ett biologiskt växtskyddsmedel ansöker om ett nytt, förnyat eller tillfälligt produktgodkännande enligt förordning (EG) nr 1107/2009 ska betala en ansökningsavgift
- med 5 250 kronor, om ansökan avser ett produktgodkännande genom ett ömsesidigt erkännande enligt artikel 40, och
- med 21 000 kronor i andra fall.
Om ansökan avser genmodifierade organismer, ska ansökningsavgiften betalas med 60 000 kronor i stället för det som sägs i första stycket. Förordning (2011:928).
15 § Den som i fråga om ett biologiskt växtskyddsmedel som består av nematoder, insekter eller spindeldjur ansöker om ett nytt eller fortsatt godkännande enligt 14 kap. 10 § miljöbalken, ska betala en ansökningsavgift
- med 3 000 kronor för medlet, och
- med 8 000 kronor för varje verksam organism som inte ingår i ett annat godkänt växtskyddsmedel.
Om ansökan avser genmodifierade organismer, ska ansökningsavgiften betalas med 60 000 kronor i stället för det som sägs i första stycket. Förordning (2011:928).
16 § Den som i fråga om ett biologiskt växtskyddsmedel ansöker om en ändring av ett produktgodkännande enligt förordning (EU) nr 1107/2009, ska betala ansökningsavgift
- med 5 250 kronor, om prövningen ska göras enligt de enhetliga principer för utvärdering av växtskyddsmedel som anges i förordning (EU) nr 546/2011, och
- med 4 000 kronor i andra fall. Förordning (2011:928).
17 § Den som i fråga om ett biologiskt växtskyddsmedel som består av nematoder, insekter eller spindeldjur ansöker om en ändring av ett godkännande enligt 26 § förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, ska betala en ansökningsavgift med 4 000 kronor. Förordning (2011:928).
18 § Den som i fråga om ett biologiskt växtskyddsmedel ansöker om ett utvidgat produktgodkännande för ett mindre användningsområde enligt artikel 51 i förordning (EG) nr 1107/2009 ska betala en ansökningsavgift med 5 250 kronor. Förordning (2011:928).
19 § Den som i fråga om ett biologiskt växtskyddsmedel ansöker om ett parallellhandelstillstånd enligt artikel 52 i förordning (EG) nr 1107/2009, ska betala en ansökningsavgift med 10 000 kronor. Förordning (2011:928).
20 § Den som i fråga om ett biologiskt växtskyddsmedel ansöker om dispens från kravet på produktgodkännande i förordning (EG) nr 1107/2009 ska betala en ansökningsavgift
- med 3 000 kronor, om ansökan avser en anståndsperiod för avyttrande, magasinering eller utsläppande på marknaden av befintligt lager enligt artikel 46,
- med 5 000 kronor, om ansökan avser en begränsad och kontrollerad användning vid nödsituation enligt artikel 53,
- med 4 000 kronor, om ansökan avser tillstånd för ett enstaka experiment eller test enligt artikel 54.1, och
- med 8 000 kronor, om ansökan avser ett förhandstillstånd för ett experiment- eller testprogram enligt artikel 54.1. Förordning (2011:928).
21 § Den som i fråga om ett biologiskt växtskyddsmedel som består av nematoder, insekter eller spindeldjur ansöker om dispens från kravet på godkännande i 14 kap. 4 § miljöbalken, ska betala en ansökningsavgift med 3 000 kronor. Förordning (2011:928).
Ansökningsavgifter för kemiska biocidprodukter
22 § Den som i fråga om en kemisk biocidprodukt ansöker om ett nytt eller fortsatt godkännande enligt 14 kap. 10 § miljöbalken ska betala en ansökningsavgift
- med 30 000 kronor, om ansökan avser ett godkännande genom ömsesidigt erkännande enligt 21 § förordningen (2000:338) om biocidprodukter,
- med 70 000 kronor, om ansökan avser ett sådant tillfälligt godkännande som avses i 5 § första stycket 6 förordningen om biocidprodukter, och
- med 131 000 kronor i andra fall. Förordning (2011:928).
23 § Den som i fråga om en kemisk biocidprodukt ansöker om en ändring av ett godkännande enligt 31 eller 32 § förordningen (2000:338) om biocidprodukter ska betala en ansökningsavgift
- med 35 000 kronor, om prövningen ska göras enligt de gemensamma principer för bedömning av dokumentation om biocidprodukter som anges i bilaga 6 till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden, senast ändrat genom direktiv 2011/13/EU,
- med 8 000 kronor, om ansökan avser ett sådant tillfälligt godkännande som avses i 5 § första stycket 6 förordningen om biocidprodukter, och
- med 4 000 kronor i andra fall. Förordning (2011:928).
24 § Den som i fråga om en kemisk biocidprodukt ansöker om dispens från kravet på godkännande i 14 kap. 4 § miljöbalken ska betala en ansökningsavgift
- med 4 000 kronor, om dispensen avser användning för forsknings- eller utvecklingsändamål vid ett tillfälle enligt 5 § första stycket 3 förordningen (2000:338) om biocidprodukter,
- med 15 000 kronor, om dispensen avser begränsad och kontrollerad användning under högst 120 dagar enligt 5 § första stycket 4 förordningen om biocidprodukter, och
- med 3 000 kronor i andra fall. Förordning (2011:928).
25 § Den som i fråga om en kemisk biocidprodukt anmäler ett ytterligare namn enligt 7 § förordningen (2000:338) om biocidprodukter ska betala en ansökningsavgift med 2 000 kronor. Förordning (2011:928).
Ansökningsavgifter för biologiska biocidprodukter
26 § Den som i fråga om en biologisk biocidprodukt ansöker om ett nytt eller fortsatt godkännande enligt 14 kap. 10 § miljöbalken ska betala en ansökningsavgift
- med 3 000 kronor för produkten och 8 000 kronor för varje verksam organism som inte ingår i ett annat godkänt växtskyddsmedel, om ansökan avser en produkt som består av nematoder, insekter eller spindeldjur,
- med 5 250 kronor, om ansökan avser ett godkännande genom ömsesidigt erkännande enligt 21 § förordningen (2000:338) om biocidprodukter,
- med 10 500 kronor, om ansökan avser ett sådant tillfälligt godkännande som avses i 5 § första stycket 6 förordningen om biocidprodukter, och
- med 21 000 kronor i andra fall.
Om ansökan avser genmodifierade organismer, ska ansökningsavgiften betalas med 60 000 kronor i stället för det som sägs i första stycket. Förordning (2011:928).
27 § Den som i fråga om en biologisk biocidprodukt ansöker om en ändring av ett godkännande enligt 31 eller 32 § förordningen (2000:338) om biocidprodukter ska betala en ansökningsavgift
- med 5 250 kronor, om prövningen ska göras enligt de gemensamma principer för bedömning av dokumentation om biocidprodukter som anges i bilaga 6 till direktiv 98/8/EG, och
- med 4 000 kronor i andra fall. Förordning (2011:928).
28 § Den som i fråga om en biologisk biocidprodukt ansöker om dispens från kravet på godkännande i 14 kap. 4 § miljöbalken ska betala en ansökningsavgift
- med 4 000 kronor, om dispensen avser användning för forsknings- och utvecklingsändamål vid ett tillfälle enligt 5 § första stycket 3 förordningen (2000:338) om biocidprodukter,
- med 5 000 kronor, om dispensen avser begränsad och kontrollerad användning under högst 120 dagar enligt 5 § första stycket 4 förordningen om biocidprodukter, och
- med 3 000 kronor i andra fall. Förordning (2011:928).
29 § Den som i fråga om en biologisk biocidprodukt anmäler ett ytterligare namn enligt 7 § förordningen (2000:338) om biocidprodukter ska betala en ansökningsavgift med 2 000 kronor. Förordning (2011:928).
Särskilda avgifter när sökanden inte får åberopa tidigare prövad dokumentation
30 § Den som i fråga om ett växtskyddsmedel ansöker om ett nytt eller förnyat produktgodkännande enligt 8 eller 14 § ska betala en avgift för den administrativa hantering och utvärdering som krävs i samband med prövningen, om
- medlet innehåller ett verksamt ämne som är godkänt enligt förordning (EG) nr 1107/2009, och
- sökanden inte har rätt att åberopa den dokumentation som låg till grund för godkännandet av ämnet.
Avgiften ska betalas som en ansökningsavgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift. Ansökningsavgiften uppgår till 1 100 000 kronor för varje akt med dokumentation.
Bestämmelser om betalning av ansökningsavgiften och fastställande av den slutliga prövningsavgiften finns i 47 §. Förordning (2011:928).
31 § Den som i fråga om en biocidprodukt ansöker om ett nytt eller fortsatt godkännande enligt 22 eller 26 § ska betala en avgift för den administrativa hantering och utvärdering som krävs i samband med prövningen, om
- produkten innehåller ett verksamt ämne som är upptaget i bilaga I eller IA till direktiv 98/8/EG, och
- sökanden inte har rätt att åberopa den dokumentation som låg till grund för upptagandet i bilagan.
Avgiften ska betalas som en ansökningsavgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift. Ansökningsavgiften uppgår till 850 000 kronor för varje akt med dokumentation.
Bestämmelser om betalning av ansökningsavgiften och fastställande av den slutliga prövningsavgiften finns i 47 §. Förordning (2011:928).
Årsavgifter för bekämpningsmedel
32 § En årsavgift ska betalas av den som har fått ett bekämpningsmedel godkänt enligt förordning (EG) nr 1107/2009 eller 14 kap. 10 § miljöbalken, eller har trätt i dennes ställe.
Årsavgiften ska betalas från och med kalenderåret efter det år då medlet godkändes till och med det kalenderår då godkännandet upphör att gälla. Förordning (2011:928).
33 § En årsavgift ska betalas av den som har fått ett parallellhandelstillstånd för ett växtskyddsmedel enligt förordning (EG) nr 1107/2009.
Årsavgiften ska betalas från och med kalenderåret efter det år då parallellhandelstillståndet beviljades till och med det kalenderår då tillståndet upphör att gälla. Förordning (2011:928).
34 § Årsavgiften enligt 32 eller 33 § ska betalas senast den 30 april det år som avgiften avser. Avgiften ska
- för ett kemiskt bekämpningsmedel uppgå till 2,6 procent av försäljningsvärdet av medlet beräknat på försäljningen under kalenderåret före det år som avgiften avser, och
- för ett eller flera biologiska bekämpningsmedel uppgå till 1,3 procent av det sammanlagda försäljningsvärdet av de godkända produkterna beräknat på försäljningen under kalenderåret före det år som avgiften avser.
Avgiften ska uppgå till lägst 2 000 kronor och högst 200 000 kronor. Förordning (2011:928).
Särskilda avgifter för prövning av verksamma ämnen i växtskyddsmedel
35 § Den som ansöker om ett nytt eller förnyat godkännande av ett verksamt ämne enligt förordning (EG) nr 1107/2009 eller enligt övergångsbestämmelserna i artikel 80.1 i samma förordning ska betala en avgift för den administrativa hantering och utvärdering som krävs för prövningen.
Avgiften ska betalas som en ansökningsavgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift. Ansökningsavgiften uppgår
- till 6 750 000 kronor för varje gemensam akt med dokumentation, om ansökan görs av flera sökande gemensamt och avser ett kemiskt ämne,
- till 4 500 000 kronor för varje akt med dokumentation, om ansökan avser ett kemiskt ämne och inte är en sådan gemensam ansökan som avses i 1,
- till 3 000 000 kronor för varje gemensam akt med dokumentation, om ansökan görs av flera sökande gemensamt och avser en mikroorganism, och
- till 2 000 000 kronor för varje akt med dokumentation, om ansökan avser en mikroorganism och inte är en sådan gemensam ansökan som avses i 3.
Bestämmelser om betalning av ansökningsavgiften och fastställande av den slutliga prövningsavgiften finns i 47 §. Förordning (2011:928).
36 § Den som ansöker om ett godkännande av en allmänkemikalie enligt artikel 23 i förordning (EG) nr 1107/2009 ska betala en avgift för den administrativa hantering och utvärdering som krävs för prövningen.
Avgiften ska betalas som en ansökningsavgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift. Ansökningsavgiften uppgår till 280 000 kronor.
Bestämmelser om betalning av ansökningsavgiften och fastställande av den slutliga prövningsavgiften finns i 47 §. Förordning (2011:928).
Särskild avgift efter godkännande av ett verksamt ämne i växtskyddsmedel
37 § Efter det att ett verksamt ämne som Sverige varit rapporterande medlemsstat för har godkänts enligt förordning (EG) nr 1107/2009, ska den som ansökte om att ämnet skulle godkännas eller den som har trätt i sökandens ställe betala en avgift för den administrativa hantering och utvärdering som följer av godkännandet.
Avgiften ska betalas som en ansökningsavgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift. Ansökningsavgiften uppgår till 1 000 000 kronor för varje akt.
Bestämmelser om betalning av ansökningsavgiften och fastställande av den slutliga prövningsavgiften finns i 47 §. Förordning (2011:928).
Särskild avgift för prövning av ändrade villkor för godkända verksamma ämnen i växtskyddsmedel
38 § Den som ansöker om en ändring av villkoren för ett godkänt verksamt ämne enligt förordning (EG) nr 1107/2009 ska betala en ansökningsavgift för den administrativa hantering och utvärdering som krävs för prövningen.
Ansökningsavgiften uppgår till 200 000 kronor.
Bestämmelser om betalning av ansökningsavgiften finns i 47 § första stycket. Förordning (2011:928).
Särskilda avgifter vid medrapportering om verksamma ämnen i växtskyddsmedel
39 § Den som ansöker om ett godkännande eller förnyat godkännande av ett verksamt ämne ska betala en avgift för den administrativa hantering och utvärdering som krävs i samband med att Kemikalieinspektionen fullgör Sveriges uppgifter som medrapporterande medlemsstat enligt förordning (EG) nr 1107/2009 eller dess följdförordningar.
Avgiften ska betalas som en ansökningsavgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift.
Bestämmelser om betalning av ansökningsavgiften och fastställande av den slutliga prövningsavgiften finns i 47 §. Förordning (2011:928).
40 § I ett ärende som avses i 39 § uppgår ansökningsavgiften till ett belopp som står i proportion till den arbetsfördelning som har överenskommits med den rapporterande medlemsstaten enligt förordning (EG) nr 1107/2009, dock högst
- till 3 375 000 kronor för varje gemensam akt med dokumentation, om ansökan görs av flera sökande gemensamt och avser ett kemiskt ämne,
- till 2 250 000 kronor för varje akt med dokumentation, om ansökan avser ett kemiskt ämne och inte omfattas av en sådan gemensam ansökan som avses i 1,
- till 1 500 000 kronor för varje gemensam akt med dokumentation, om ansökan görs av flera sökande gemensamt och avser en mikroorganism, och
- till 1 000 000 kronor för varje akt med dokumentation, om ansökan avser en mikroorganism och inte omfattas av en sådan gemensam ansökan som avses i 3.
Om Kemikalieinspektionens handläggning endast omfattar tiden efter det att den rapporterande medlemsstaten har lämnat sin utvärdering till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), uppgår ansökningsavgiften till 700 000 kronor i stället för det som sägs i första stycket. Förordning (2011:928).
Särskilda avgifter för prövning av verksamma ämnen i biocidprodukter
41 § Den som ansöker om att ett verksamt ämne eller ytterligare en produkttyp ska tas upp i bilaga I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG eller om förlängning av ett beslut om ett sådant upptagande ska betala en avgift för den administrativa hantering och utvärdering som krävs för prövningen.
Avgiften ska betalas som en ansökningsavgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift.
Bestämmelser om betalning av ansökningsavgiften och fastställande av den slutliga prövningsavgiften finns 47 §. Förordning (2011:928).
42 § I ett ansökningsärende som avses i 41 § uppgår ansökningsavgiften
- till 5 700 000 kronor för varje gemensam akt med dokumentation, om ansökan görs av flera sökande gemensamt och avser att ett kemiskt ämne ska tas upp i bilaga I eller IA,
- till 3 800 000 kronor för varje akt med dokumentation, om ansökan avser att ett kemiskt ämne ska tas upp i bilaga I eller IA och inte är en sådan gemensam ansökan som avses i 1,
- till 3 000 000 kronor för varje gemensam akt med dokumentation, om ansökan görs av flera sökande gemensamt och avser att en mikroorganism ska tas upp i bilaga I eller IA,
- till 2 000 000 kronor för varje akt med dokumentation, om ansökan avser att en mikroorganism ska tas upp i bilaga I eller IA och inte är en sådan gemensam ansökan som avses i 3,
- till 420 000 kronor för varje gemensam akt med dokumentation, om ansökan görs av flera sökande gemensamt och avser att ett ämne ska tas upp i bilaga IB, och
- till 280 000 kronor för varje akt med dokumentation, om ansökan avser att ett ämne ska tas upp i bilaga IB och inte är en sådan gemensam ansökan som avses i 5. Förordning (2011:928).
Särskild avgift för prövning efter det att ett verksamt ämne i en biocidprodukt har tagits upp i en bilaga
43 § Efter det att ett verksamt ämne som Sverige varit rapporterande medlemsstat för har tagits upp i bilaga I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG, ska sökanden eller den som trätt i sökandens ställe betala en avgift för den administrativa hantering och utvärdering som följer av beslutet om upptagande.
Avgiften ska betalas som en ansökningsavgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift. Ansökningsavgiften uppgår till 1 000 000 kronor för varje akt.
Bestämmelser om betalning av ansökningsavgiften och fastställande av den slutliga prövningsavgiften finns i 47 §. Förordning (2011:928).
Särskild avgift för prövning av ändrade villkor för godkända verksamma ämnen i biocidprodukter
44 § Den som ansöker om en ändring av villkoren för upptagandet av ett verksamt ämne i bilaga I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG ska betala en ansökningsavgift för den administrativa hantering och utvärdering som krävs för prövningen.
Ansökningsavgiften uppgår till 200 000 kronor.
Bestämmelser om betalning av ansökningsavgiften finns i 47 § första stycket. Förordning (2011:928).
Särskilda avgifter vid medrapportering om verksamma ämnen i biocidprodukter
45 § Den som ansöker om att ett verksamt ämne eller ytterligare en produkttyp ska tas upp i en bilaga till direktiv 98/8/EG eller om förlängning av ett beslut att ta upp ett ämne i en sådan bilaga ska betala en avgift för den administrativa hantering och utvärdering som krävs i samband med att Kemikalieinspektionen fullgör Sveriges uppgifter som medrapporterande medlemsstat enligt direktivet eller dess följdförordningar.
Avgiften ska betalas som en ansökningsavgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift.
Bestämmelser om betalning av ansökningsavgiften och fastställande av den slutliga prövningsavgiften finns i 47 §. Förordning (2011:928).
46 § I ett ärende som avses i 45 § uppgår ansökningsavgiften till ett belopp som står i proportion till den arbetsfördelning som har överenskommits med den rapporterande medlemsstaten, dock högst
- till 2 850 000 kronor för varje gemensam akt med dokumentation, om ansökan görs av flera sökande gemensamt och avser ett kemiskt ämne,
- till 1 900 000 kronor för varje akt med dokumentation, om ansökan avser ett kemiskt ämne och inte omfattas av en sådan gemensam ansökan som avses i 1,
- till 1 500 000 kronor för varje gemensam akt med dokumentation, om ansökan görs av flera sökande gemensamt och avser en mikroorganism, och
- till 1 000 000 kronor för varje akt med dokumentation, om ansökan avser en mikroorganism och inte omfattas av en sådan gemensam ansökan som avses i 3.
Om Kemikalieinspektionens handläggning endast omfattar tiden efter det att den rapporterande medlemsstaten har lämnat sin utvärdering till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), uppgår ansökningsavgiften till 700 000 kronor i stället för det som sägs i första stycket. Förordning (2011:928).
Betalning av ansökningsavgift och fastställande av slutlig prövningsavgift
47 § En ansökningsavgift enligt 30, 31 och 3546 §§ ska betalas när ärendet inleds eller vid de senare tidpunkter som Kemikalieinspektionen bestämmer i det enskilda fallet.
När ärendet är slutligt avgjort, ska Kemikalieinspektionen fastställa den slutliga prövningsavgiften. Prövningsavgiften ska motsvara kostnaderna för hanteringen och utvärderingen, men får inte överstiga ansökningsavgiften. I sitt beslut om att fastställa prövningsavgiften ska Kemikalieinspektionen redovisa kostnaderna och ange hur de har beräknats. Om ansökningsavgiften är större än prövningsavgiften, ska Kemikalieinspektionen återbetala mellanskillnaden till sökanden. Förordning (2011:928).
Avgift för länsstyrelsens prövning av ansökan om tillstånd
48 § Den som ansöker om tillstånd enligt 7 § förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer ska betala en avgift för länsstyrelsens prövning.
För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191). Avgiftsklass 2 ska tillämpas vid prövning av tillstånd enligt 7 § 1 förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer. Avgiftsklass 4 ska tillämpas vid prövning av tillstånd enligt 7 § 2 förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer. Förordning (2011:928).
Bemyndiganden
49 § Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om avgift för myndighetens prövning av ärenden
- om undantag enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel, och
- enligt förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. Förordning (2011:1198).
50 § Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters prövning av ärenden enligt
- förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle,
- förordningen (2007:19) om PCB m.m., och
- förordningen (2007:846) om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen. Förordning (2011:928).
51 § Naturvårdsverket får inom sitt ansvarsområde enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) meddela föreskrifter om avgifter för prövning enligt förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. Förordning (2011:928).
52 § Läkemedelsverket får meddela föreskrifter om avgift för prövning och tillsyn enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter. Förordning (2011:928).
- LVFS 2013:10: Läkemedelsverkets föreskrifter om kosmetiska produkter
- LVFS 2014:1: Föreskrifter om ändring i Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2013:10) om kosmetiska produkter
53 § Skogsstyrelsen får meddela föreskrifter om avgift för prövning av ansökningar om dispens enligt 14 kap. 9 § miljöbalken. Förordning (2011:928).
54 § Arbetsmiljöverket, Statens jordbruksverk och Socialstyrelsen får inom sina ansvarsområden enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) meddela föreskrifter om avgift för prövning av ärenden enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter och förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel. Förordning (2011:928).
7 kap. Avgift för viss övrig verksamhet
Ärenden enligt 7 och 12 kap. miljöbalken
1 § Avgift ska i de fall som anges i denna paragraf betalas för prövning i ärenden enligt 7 och 12 kap.miljöbalken. I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att
- i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats för en nationalpark med stöd av 7 kap. 3 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett naturreservat ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 9 § andra stycket jämfört med 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett kulturreservat ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 10 § andra stycket jämfört med 7 kap. 7 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett naturminne ska avgiften motsvara avgiftsklass 4, om ansökan görs av någon annan än markägaren,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 11 § andra stycket andra meningen miljöbalken från förbudet inom ett biotopskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,
- i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats för ett djur- eller växtskyddsområde med stöd av 7 kap. 12 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 4,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 18 a § miljöbalken från förbuden i ett strandskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 20 § första stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett miljöskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
- i ett ärende om dispens enligt 7 kap. 22 § andra stycket miljöbalken från föreskrifter som har meddelats för ett vattenskyddsområde ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
- i ett ärende om tillstånd enligt 7 kap. 23 § miljöbalken för marinvetenskaplig forskning ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
- i ett ärende om dispens eller tillstånd enligt 110 för en eller flera åtgärder inom ett särskilt skydds- eller bevarandeområde och som enligt 7 kap. 29 § första stycket miljöbalken inte får ges utan regeringens tillåtelse ska avgiften i stället för det som sägs i 110 motsvara avgiftsklass 6,
- i ett ärende om dispens från föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 kap. 10 § miljöbalken ska avgiften motsvara avgiftsklass 5,
- i ett ärende om tillstånd enligt 12 kap. 11 § miljöbalken till uppförande av vilthägn ska avgiften motsvara avgiftsklass 6, och
- i ett ärende om nya eller ändrade villkor i en dispens eller ett tillstånd som avses i 113 ska avgiften motsvara avgiftsklass 4. Förordning (2009:1043).
Ärenden enligt 8 kap. miljöbalken
2 § Den som importerar, exporterar eller bedriver verksamhet som avses i 26, 35 eller 40 § artskyddsförordningen (2007:845) ska betala avgift för prövning och tillsyn enligt den förordningen, rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem eller kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. Förordning (2007:848).
3 § Den som ansöker om undantag enligt 32 § artskyddsförordningen (2007:845) eller artikel 8.3 i rådets förordning (EG) nr 338/97 ska betala avgift för prövning av ansökan.
Detsamma gäller den som ansöker om transportgodkännande enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 338/97. Förordning (2007:848).
4 § Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om avgifter för prövning och tillsyn enligt 2 och 3 §§ såvitt gäller ärenden om import och export. Naturvårdsverket får meddela sådana föreskrifter beträffande övriga frågor.
Jordbruksverket får därutöver meddela föreskrifter om avgifter för prövning enligt artikel 8.3 och 9 i rådets förordning (EG) 338/97.
- NFS 2009:10: Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd
Ärenden om verksamheter som orsakar miljöskador enligt 10 kap. miljöbalken
5 § Den som enligt 10 kap. 2 § miljöbalken är ansvarig för avhjälpande av en allvarlig miljöskada, skall betala en statlig myndighets kostnader för tillsyn med anledning av skadan.
Den som enligt 10 kap.2 eller 3 §miljöbalken är ansvarig för avhjälpande av en föroreningsskada, skall betala en statlig myndighets kostnader för tillsyn över de förorenade mark- eller vattenområdena, byggnaderna eller anläggningarna eller det förorenade grundvattnet.
Avgift skall inte tas ut enligt denna paragraf om kostnaderna för myndighetens arbete täcks genom avgift enligt 2 kap. denna förordning. Förordning (2007:668).
6 § Den som enligt 10 kap. 16 § miljöbalken är utredningsskyldig beträffande ett miljöriskområde, skall svara för kostnaden för länsstyrelsens hantering av ett ärende enligt 10 kap. 15 § miljöbalken att förklara ett mark- eller vattenområde som miljöriskområde.
Av 8 kap. 1 § andra stycket denna förordning framgår att sökanden är skyldig att svara för kungörelsekostnader m.m. Förordning (2007:668).
7 § Avgift enligt 5 och 6 §§ skall efter särskilt beslut av den statliga myndigheten betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet.
I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.
Avgifter enligt 5 § skall inte betalas för tillsyn som föranleds av klagomål som visar sig vara obefogat. Förordning (2007:668).
Ärenden enligt 15 kap. miljöbalken
8 § Avgift ska betalas för länsstyrelsens prövning i ärenden om transport av avfall. I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att avgiften för
- en ansökan om tillstånd till transport av farligt avfall enligt avfallsförordningen (2011:927) ska motsvara avgiftsklass 4,
- en ansökan om tillstånd till transport av avfall som inte är farligt avfall enligt avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 3,
- en anmälan som avser transport av farligt avfall enligt 42 § avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 1, och
- en anmälan som avser transport av avfall enligt föreskrifter som Naturvårdsverket har meddelat med stöd av 44 § avfallsförordningen ska motsvara avgiftsklass 1. Förordning (2011:997).
8 a § Avgift ska betalas för länsstyrelsens prövning av
- en anmälan som avser yrkesmässig insamling av avfall enligt 46 § avfallsförordningen (2011:927), och
- en anmälan som avser handlare eller mäklare enligt 47 § avfallsförordningen.
I fråga om avgiftens storlek gäller 10 § avgiftsförordningen (1992:191) och att avgiften ska motsvara avgiftsklass 1. Förordning (2011:997).
8 b § Avgift för länsstyrelsens prövning av ansökan om dispens enligt 13 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall skall betalas med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning och beslut i ärendet. Förordning (2001:515).
8 c § Den som driver ett retursystem som godkänts enligt förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar skall för varje kalenderår betala en avgift till Statens jordbruksverk med 10 000 kronor för verkets tillsynsverksamhet.
Om fler än en sådan näringsidkare som avses i 2 § förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar är anslutna som deltagare i retursystemet, skall den som driver retursystemet, i stället för vad som sägs i första stycket, för varje kalenderår betala en avgift till Statens jordbruksverk med 10 000 kronor per deltagare. Om samma deltagare hanterar både plastflaskor och metallburkar i samma retursystem räknas den deltagaren som en deltagare. Förordning (2005:222).
8 d § Avgift skall betalas för länsstyrelsens prövning av en ansökan om auktorisation enligt 6 § bilskrotningsförordningen (2007:186). För avgiftens storlek skall avgiftsklass 4 i 10 § avgiftsförordningen (1992:191) tillämpas. Förordning (2007:189).
9 § Ansökningsavgift skall betalas för Naturvårdsverkets handläggning av anmälningar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), och avgiftsklass 7 skall tillämpas. Förordning (2007:382).
10 § Avgift skall betalas för prövning av en ansökan om dispens enligt 15 kap. 33 § miljöbalken från förbud att dumpa avfall.
För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 10 § avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 4 tillämpas.
Myndigheters arbete i samband med tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken
11 § Sökanden ska svara för kostnaderna för myndigheters arbete i ett ärende som prövas av regeringen enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § miljöbalken.
Avgiftsskyldighet enligt första stycket gäller inte
- i fråga om en mark- och miljödomstols arbete,
- om den åtgärd som arbetet avser omfattas av en avgift enligt 2 kap. 1 § 1, eller
- om kostnaderna kan täckas genom ersättning för rättegångskostnader enligt miljöbalken. Förordning (2010:959).
12 § Ersättning för en myndighets arbete enligt 11 § skall betalas som timersättning med 800 kronor för varje hel timme handläggningstid. Ersättningen debiteras av den myndighet som anmodats att yttra sig.
Med handläggningstid avses den sammanlagda tid som varje tjänsteman vid myndigheten har använt för beredning, föredragning eller beslut om yttrande inför regeringens prövning.
I handläggningstiden skall inte räknas in sådan restid som vid ett och samma resetillfälle överstiger två timmar.
Anspråk på ersättning enligt 11 § skall framställas senast två månader efter det att myndigheten lämnat sitt yttrande.
Ärenden enligt 28 kap. miljöbalken om tillträde
13 § Den som ansöker om tillträdesrätt enligt 28 kap. 3 § miljöbalken, skall svara för kostnaden för länsstyrelsens prövning. Motsvarande avgiftsskyldighet gäller i ett ärende om tillträde enligt 28 kap. 4 § miljöbalken.
Ersättning enligt första stycket skall efter särskilt beslut av länsstyrelsen betalas med 3 000 kronor.
Avgifter för tillsyn
14 § De förvaltningsmyndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn som inte täcks av avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning.
Avgift enligt första stycket ska tas ut med ett bestämt belopp för varje hel timme handläggningstid. Förordning (2011:26).
- NFS 2009:10: Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd
- NFS 1999:5: Naturvårdsverkets föreskrifter om avgifter för tillsyn av täkter
- NFS 2017:8: Föreskrifter om upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 1999:5) om avgifter för tillsyn av täkter
8 kap. Avgifter för myndigheters övriga kostnader i samband med prövning eller tillsyn
Kostnader för kungörelser m.m.
1 § I ett ärende om ansökan om ett sådant tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap.miljöbalken är sökanden skyldig att ersätta länsstyrelsens kostnader enligt 19 kap.4 och 5 §§miljöbalken för sakkunniga som har tillkallats av länsstyrelsen, för lokaler för sammanträden, för kungörelser i ärendet samt för aktförvarare.
Motsvarande betalningsskyldighet gäller i ärenden enligt 10 kap.miljöbalken för den som enligt 10 kap. 16 § miljöbalken är kostnadsansvarig för utredningen beträffande miljöriskområden.
Sökanden är skyldig att ersätta en myndighets kostnad för kungörelser och aktförvarare
- i ärenden om miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. 8 § miljöbalken,
- i ärenden om ansökan om tillstånd eller dispens enligt 7 kap.miljöbalken, och
- i ärenden om markavvattning enligt 11 kap.13 eller 14 §miljöbalken.
På begäran av myndigheten ska förskott på ersättningen betalas.
Bestämmelser om skyldighet för sökanden att ersätta en mark- och miljödomstols kostnader för kungörelser m.m. finns i 25 kap. 8 § miljöbalken. Förordning (2010:959).
Kostnader för provtagning m.m.
2 § En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap.miljöbalken ska ersättas av den vars verksamhet provtagningen avser, om inte 26 kap. 22 b § 2 miljöbalken är tillämplig. Förordning (2011:26).
3 § En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om avfall enligt 15 kap.miljöbalken ska ersättas av den vars verksamhet provtagningen avser. Förordning (2011:26).
4 § En verksamhetsutövare är skyldig att ersätta länsstyrelsens kostnader för sådan besiktning som avses i 26 kap. 8 § miljöbalken. Förordning (2011:26).
5 § De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning, får inom sina ansvarsområden meddela närmare föreskrifter om i vilken utsträckning och enligt vilka villkor kostnader ska ersättas enligt 2 och 3 §§. Förordning (2011:26).
6 § Bestämmelser i övrigt om en verksamhetsutövarens skyldighet att betala undersökningskostnader m.m. finns i 26 kap. 22 § miljöbalken. Förordning (2011:26).
9 kap. Gemensamma bestämmelser
1 § För avgifter enligt 18 kap. gäller bestämmelserna i 1012 §§ avgiftsförordningen (1992:191), om inte annat är föreskrivet.
Andra avgifter än ansökningsavgifter ska betalas efter debitering av myndigheten.
Om en avgift enligt denna förordning har fördelats på två eller flera betalningstillfällen, ska ränta enligt vad som föreskrivs i fråga om statens utlåningsränta betalas på de delbelopp för vilka betalningsuppskov har medgetts.
Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i beslutet, ska dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Bestämmelser om betalningsanstånd finns i förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar.
Bestämmelser om avgifter vid mark- och miljödomstol finns även i förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Förordning (2010:959).
2 § Den som enligt denna förordning är skyldig att betala avgift, skall till den myndighet som skall beräkna avgiften lämna de uppgifter som behövs för att avgiftens storlek skall kunna bestämmas.
De myndigheter som enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken, har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighetens omfattning.
3 § En mark- och miljödomstol eller förvaltningsmyndighet får i det enskilda fallet, med hänsyn till prövningens omfattning, tillsynsbehovet eller annan särskild omständighet, minska eller efterskänka en avgift som har beslutats med stöd av denna förordning.
I fråga om en vattenverksamhet som avses i 3 kap. 35 §§ ska domstolen i samband med att handläggningen avslutas pröva avgiftens skälighet enligt första stycket med särskild hänsyn till prövningens omfattning.
De myndigheter som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning får på samma grunder och inom sina ansvarsområden meddela föreskrifter om nedsättning eller efterskänkning av avgift. Förordning (2011:57).
- MÖD 2005:67:Tillsynsavgift-----Då anmälningsskyldighet till polis- eller åklagarmyndighet är ett led i tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att ta ut tillsynsavgift för kostnaden för detta arbete. Miljööverdomstolen fann att debitering med fem timmar för två polisanmälningar var för mycket och sänkte tidsåtgången till en timme per polisanmälan. Endast faktiska förhållanden skall rapporteras och inte några bedömningar göras av om överträdelsen kan föranleda fällande dom eller om det är ett ringa brott och andra straffrättsliga bedömningar. Dessa skall göras i den följande brottsutredningen.
- MÖD 2003:49:Avgift för prövning och tillsyn-----Miljönämnden hade tagit ut en avgift för tillsyn över djurhållning motsvarande fyra timmars arbete (1 850 kr), vilket fastställdes av länsstyrelsen och miljödomstolen. Verksamhetsutövarna överklagade och menade bl.a. att avgiften skulle upphävas därför att den i stor utsträckning var hänförlig till ett ärende om miljösanktionsavgift. Detta ärende hade slutat med att miljödomstolen (i ett annat mål) hade undanröjt miljösanktionsavgiften eftersom det saknades formella förutsättningar för sådan. Mot denna bakgrund ansåg Miljööverdomstolen att tillsynsavgiften skulle sättas ned till 1 000 kr med stöd av 9 kap. 3 § förordningen om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
- MÖD 2000:57:Prövningsavgift vid tillståndsansökan för vattenverksamhet----- Prövningsavgiften för en bro ska beräknas utifrån det tillståndssökta projektet i sin helhet. Avgiften har emellertid jämkats med hänsyn till att den inte får vara påtagligt högre än vad som motsvarar kostnaden för prövningen.
- MÖD 2003:40:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Ett bolag som av länsstyrelsen blivit påförd en tillsynsavgift yrkade att den skulle sättas ned, dels med hänsyn till att bolagets verksamhet under det aktuella året varit begränsad i förhållande till vad tillståndet medgav, dels med hänsyn till att tillsynsbehovet varit ringa då bolagets verksamhet var registrerad enligt EMAS och certifierad enligt ISO 14001. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att avgiften skall bestämmas med utgångspunkt i vad som föreskrivs i tillståndsbeslutet om tillåten produktionsmängd eller motsvarande. Att bolaget inte utnyttjat hela den tillståndsgivna produktionsvolymen kan inte antas ha medfört att behovet av tillsyn över verksamheten minskat väsentligt. Bolaget hade inte heller visat att tillsynsbehovet på grund av bolagets interna miljöledningssystem väsentligen understigit vad som är normalt i branschen. MÖD fann att skäl saknades att sätta ned avgiften. (Se även dom samma dag i mål nr M 2426-01).
- MÖD 2003:76:Miljösanktionsavgift och tillsynsavgift-----Kajerna i två hamnar har använts för lastning utan anknytning till huvudverksamheten på fastigheterna. Då verksamheten visserligen har varit mycket ringa (ett fåtal anlöp per år) men inte helt obetydlig, har den bedömts utgöra sådan hamn som omfattas av tillståndsplikt. Med ändring av miljödomstolens dom fastställde därför Miljööverdomstolen länsstyrelsens beslut om miljösanktionsavgift för utebliven miljörapport för verksamheten. Länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift för den ena hamnen fastställdes, medan den för den andra hamnen jämkades med hänvisning till verksamhetens ringa omfattning.
- MÖD 2003:68:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bolagets gruvor och anrikningsverket inte kunde ses som en inrättning med flera verksamheter utan i stället som skilda verksamheter (jfr MÖD 2002:70 (M 6257-01). När det gällde utrymmet för nedsättning av avgiften menade domstolen att systemet bygger på att avgifterna är schabloniserade och att en lägre avgift bör påföras endast om ett uttag av full avgift framstår som klart oskäligt. Då bolaget inte hade visat att tillsynsbehovet i det aktuella fallet eller den faktiska tillsynen väsentligen understeg vad som var normalt för branschen, fann MÖD inte att det förelåg skäl för nedsättning.
- MÖD 2004:27:Tillstånd att anlägga järnvägsbro m.m.-----Huvudfrågan i målet var om byggandet av en järnvägsbro i sin helhet skulle betraktas som tillståndspliktig vattenverksamhet eller om det kan lämnas tillstånd särskilt för uppförandet av de två fundament och stöd för bron som direkt berör vattenområdet. Brokonstruktionen var totalt sett närmare en kilometer lång och passerade vattenområdet endast på en sträcka av ca 60 meter drygt 30 meter över vattenytan. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att det framstod som mest naturligt att betrakta bron i sin helhet som en och samma anläggning för vilken det krävs tillstånd enligt 11 kap. 9 § miljöbalken (1998:808). När det gällde storleken av prövningsavgiften anmärkte MÖD att en miljödomstols arbete med rent rättsliga överväganden normalt inte bör ingå i det som avses med uttrycket ”prövningens omfattning” i 9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, men att det måste beaktas att fastställandet av den slutliga avgiften med nödvändighet sker efter en tämligen skönsmässig bedömning.
- MÖD 2004:62:Avgift för prövning av vattenverksamhet-----Det förhållandet att det vid en viss vattenverksamhet (anläggning för fjärrkyla) inte skedde något nettouttag av vatten har inte ansetts som en sådan särskild omständighet som i sig bort föranleda en nedsättning av en prövningsavgift enligt förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
- MÖD 1999:4:Prövningsavgift vid tillståndsansökan-----Talan mot beslut om prövningsavgift får inte föras särskilt. Omprövning av avgiften kan däremot ske i samband med handläggningens avslutande.
- NFS 2009:10: Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd
4 § En myndighets beslut om betalning av avgifter får verkställas enligt utsökningsbalken.
- RH 2010:56:Allmän domstol har inte ansetts behörig att pröva tvist om betalningsskyldighet för en tillsynsavgift som beslutats av en kommunal miljö- och hälsoskyddsnämnd.
5 § En myndighet får bestämma att dess beslut om avgift skall gälla omedelbart även om det överklagas.
- MÖD 2002:67:Avgift för prövning och tillsyn enligt miljöbalken-----Miljödomstolen fastställde länsstyrelsens beslut om tillsynsavgift som innebar att avgift påfördes dels för ett bolags huvudverksamhet, dels för dess hantering av farligt avfall (det senare med 25 % av föreskriven avgift). Domen innebar ett ställningstagande till att det var fråga om två verksamheter och att den senare, återvinning av förbrukade betbad från verksamheten, bestod i hantering av farligt avfall. Miljööverdomstolen fastställde miljödomstolens dom.
6 § Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna förordning finns i 19 kap. 1 § miljöbalken samt 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Förordning (2010:959).
Bilaga
- med 875 kronor (L) eller 610 kronor (K), om tillståndet gäller för mindre än 1 000 ton,
- med 1 300 kronor (L) eller 910 kronor (K), om tillståndet gäller för minst 1 000 ton men mindre än 5 000 ton,
- med 1 750 kronor (L) eller 1 225 kronor (K), om tillståndet gäller för minst 5 000 ton men mindre än 10 000 ton,
- med 4 375 kronor (L) eller 3 060 kronor (K), om tillståndet gäller för minst 10 000 ton men mindre än 50 000 ton,
- med 10 500 kronor (L) eller 7 350 kronor (K), om tillståndet gäller för minst 50 000 ton men mindre än 200 000 ton, och
- med 17 500 kronor (L) eller 12 250 kronor (K), om tillståndet gäller för minst 200 000 ton.
- med 1 000 kronor för täkt av torv,
- med 875 kronor (L) eller 610 kronor (K), för annan täkt om tillståndet gäller för mindre än 1 000 ton,
- med 1 300 kronor (L) eller 910 kronor (K), för annan täkt om tillståndet gäller för minst 1 000 ton men mindre än 5 000 ton,
- med 1 750 kronor (L) eller 1 225 kronor (K), för annan täkt om tillståndet gäller för minst 5 000 ton men mindre än 10 000 ton,
- med 4 375 kronor (L) eller 3 060 kronor (K), för annan täkt om tillståndet gäller för minst 10 000 ton men mindre än 50 000 ton,
- med 10 500 kronor (L) eller 7 350 kronor (K), för annan täkt om tillståndet gäller för minst 50 000 ton men mindre än 200 000 ton, och
- med 17 500 kronor (L) eller 12 250 kronor (K), för annan täkt om tillståndet gäller för minst 200 000 ton.
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K) för utvinning i vattenområde, och
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K) för utvinning på land.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser järnmalm,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser kol inom de områden som anges i 4 kap. 5 § miljöbalken,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser kol inom andra områden än de som avses i 2,
- med 187 000 kronor (L) eller 66 000 kronor (K), om verksamheten avser uran- eller toriummalm, och
- med 150 000 kronor (L) och 52 000 (K), om verksamheten inte omfattas av 1-4.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser järnmalm, och
- med 150 000 kr (L) eller 52 000 kr (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser järnmalm,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser kol,
- med 187 000 kronor (L) eller 66 000 kronor (K), om verksamheten avser uran- eller toriummalm, och
- med 150 000 kronor (L) och 52 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1-3.
- med 187 000 kronor (L) eller 66 000 kronor (K), om verksamheten avser uran- eller toriummalm, och
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om produktionen är baserad på mer än 50 000 ton per år, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om produktionen är baserad på 50 000 ton per kalenderår eller mindre.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser bearbetning av animaliska biprodukter,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser rökning, och
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1-2.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser bearbetning av animaliska biprodukter, och
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om produktionen är baserad på mer än 6 000 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om produktionen är baserad på högst 6 000 ton per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser beredning eller konservering av frukt, bär, rotfrukter eller grönsaker för en produktion av mer än 50 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser beredning eller konservering av frukt, bär, rotfrukter eller grönsaker för en produktion av minst 27 000 men högst 50 000 ton per kalenderår,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser framställning eller raffinering av vegetabiliska oljor eller fetter för en produktion av mer än 100 000 ton per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser framställning eller raffinering av vegetabiliska oljor eller fetter för en produktion av mer än 50 000 ton men högst 100 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser framställning eller raffinering av vegetabiliska oljor eller fetter för en produktion av högst 50 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av margarin eller andra ätbara beredningar av vegetabiliska oljor,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av kvarnprodukter för en produktion av mer än 50 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser rostning av kaffe, och
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1-8.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för en produktion av mer än 50 000 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för en produktion av högst 50 000 ton per kalenderår.
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av margarin eller andra ätbara beredningar av vegetabiliska och animaliska oljor,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), för annan verksamhet än som avses i 1 med en produktion av mer än 100 000 ton per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för annan verksamhet än som avses i 1 med en produktion av mer än 50 000 ton men högst 100 000 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för annan verksamhet än som avses i 1 med en produktion av högst 50 000 ton per kalenderår.
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser framställning av malt,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser framställning av mer än 20 000 kubikmeter läskedryck per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser framställning av mer än 5 000 kubikmeter men högst 20 000 kubikmeter läskedryck per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser framställning av högst 5 000 kubikmeter läskedryck per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser framställning av mer än 20 000 kubikmeter maltdryck per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser framställning av mer än 5 000 kubikmeter men högst 20 000 kubikmeter maltdryck per kalenderår, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser framställning av högst 5 000 kubikmeter maltdryck per kalenderår.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser jäst, och
- med 40 000 kronor (L) eller 15 000 kronor (K), om verksamheten avser startkulturer av mikroorganismer.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om produktionen är baserad på mer än 10 000 ton råvara per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om produktionen är baserad på högst 10 000 ton råvara per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser mer än 1 000 ton men högst 2 500 ton textilmaterial per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser högst 1 000 ton textilmaterial per kalenderår.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser garvning av mer än 1 000 ton råvara per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser kromgarvning av högst 1 000 ton råvara per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för en produktion av mer än 200 000 kubikmeter per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för en produktion av högst 200 000 kubikmeter per kalenderår.
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), för en produktion av mer än 20 000 ton per kalenderår, och
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för en produktion av högst 20 000 ton per kalenderår.
- med 250 000 kronor (L) eller 87 000 kronor (K), för en produktion av mer än 300 000 ton sulfat- och sulfitmassa per kalenderår om verksamheten har blekeri,
- med 187 000 kronor (L) eller 66 000 kronor (K), för en produktion av högst 300 000 ton sulfat- och sulfitmassa om verksamheten har blekeri,
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), för produktion av sulfat- och sulfitmassa om verksamheten inte har blekeri,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), om verksamheten avser framställning av halvkemisk massa,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), för annan verksamhet än som avses i 1-4 med en produktion av mer än 200 000 ton per kalenderår, och
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), för annan verksamhet än som avses i 1-4 med en produktion av högst 200 000 ton per kalenderår.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), för framställning av mer än 10 000 ton per kalenderår, och
- med 40 000 kronor (L) eller 15 000 kronor (K), för framställning av högst 10 000 ton per kalenderår.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser koks,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), om verksamheten avser överföring till vätskeformigt bränsle ur bituminös skiffer i anläggning med en total installerad effekt om mer än 200 megawatt,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser överföring till vätskeformigt bränsle ur bituminös skiffer i anläggning med en total installerad effekt om mer än 100 megawatt men högst 200 megawatt,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser överföring till vätskeformigt bränsle ur bituminös skiffer i anläggning med en total installerad effekt om mer än 10 megawatt men högst 100 megawatt,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser överföring till vätskeformigt bränsle ur bituminös skiffer i anläggning med en total installerad effekt om högst 10 megawatt,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser överföring till vätskeformigt bränsle ur kol,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser överföring till gasbränsle för en produktion av mer än 150 000 kubikmeter gas per kalenderår i anläggning med en installerad effekt av mer än 100 megawatt,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser överföring till gasbränsle för en produktion av mer än 150 000 kubikmeter gas per kalenderår i anläggning med en installerad effekt av mer än 10 megawatt men högst 100 megawatt,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser överföring till gasbränsle för en produktion av mer än 150 000 kubikmeter gas per kalenderår i anläggning med en installerad effekt av högst 10 megawatt,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser grafittillverkning ur kol, och
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), om verksamheten avser annan grafittillverkning än som avses i 10.
- med 250 000 kronor (L) eller 87 000 kronor (K), för en produktion av mer än 500 000 ton per kalenderår, och
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), för en produktion av högst 500 000 ton per kalenderår.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser organiska ämnen i form av basplastpolymerer av epoxi- eller polymetanpolymerer,
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), om verksamheten avser organiska ämnen i form av regenererad cellulosa för en produktion av mer än 5 000 ton per kalenderår,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser organiska ämnen i form av regenererad cellulosa för en produktion av högst 5 000 ton per kalenderår,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kr (K), för andra organiska ämnen än som avses i 1-3,
- med 187 000 kronor (L) eller 66 000 kr (K), om verksamheten avser kloralkali med användning av amalgammetoden,
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), om verksamheten avser kloralkali med annan metod än amalgammetoden, och
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), om verksamheten avser andra oorganiska ämnen än kloralkali.
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kr (K), om verksamheten avser biosyntetiska processer med en reaktorvolym över 10 kubikmeter, och
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser biosyntetiska processer med en reaktorvolym av högst 10 kubikmeter.
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kr (K), om verksamheten avser ytaktiva ämnen (tensider),
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser bindemedel för färg och lack i form av basplastpolymerer av epoxi- eller polymetanpolymerer,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), om verksamheten avser bindemedel för färg och lack i form av övriga ämnen än de som avses i 2,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser bränsle ur vegetabiliska eller animaliska oljor för en gasproduktion av mer än 150 000 kubikmeter per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser bränsle ur vegetabiliska eller animaliska oljor för en gasproduktion av högst 150 000 kubikmeter per kalenderår, och
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser annan bränsleproduktion ur vegetabiliska eller animaliska oljor.
- med 187 000 kronor (L) eller 66 000 kr (K), om verksamheten avser tillverkning av gödselmedel,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av acetylengas eller lustgas, och
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1-2.
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av gas- eller vätskeformiga kemiska produkter,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av läkemedelssubstanser genom extraktion ur biologiskt material,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av sprängämnen,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av pyrotekniska artiklar, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av ammunition.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för en produktion av mer än 10 000 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för en produktion av högst 10 000 ton per kalenderår.
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för en produktion av mer än 100 ton per kalenderår, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), för en produktion av högst 100 ton per kalenderår.
ICKE-METALLISKA MINERALISKA PRODUKTER
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av mineralull med smältning av mer än 10 000 ton mineraler per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser tillverkning av mineralull med smältning av mer än 5 000 ton men högst 10 000 ton mineraler per kalenderår, och
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1-2.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), vid förbrukning av mer än 2 000 ton glasråvaror med tillsats av bly- eller arsenikföreningar per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), vid förbrukning av mer än 500 ton men högst 2 000 ton glasråvaror med tillsats av bly- eller arsenikföreningar per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), vid förbrukning av mer än 5 ton men högst 500 ton glasråvaror med tillsats av bly- eller arsenikföreningar per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), vid förbrukning av mer än 3 000 ton andra glasråvaror än de som avses i 1-3 per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), vid förbrukning av mer än 1 000 ton men högst 3 000 ton andra glasråvaror än de som avses i 1-3 per kalenderår, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), vid förbrukning av högst 1 000 ton andra glasråvaror än de som avses i 1-3 per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser järn- eller stålverk med induktionsugnar, ESR-anläggning,
- med 250 000 kronor (L) eller 87 000 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med en produktion av mer än 1 000 000 ton per kalenderår,
- med 187 000 kronor (L) eller 66 000 kr (K), för annan anläggning än som avses i 1 med en produktion av mer än 100 000 ton men högst 1 000 000 ton per kalenderår, och
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med en produktion av högst 100 000 ton per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser järn- eller stålverk med induktionsugnar, ESR-anläggning,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser annan produktion av järn eller stål än som avses i 1,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmvalsning för en produktion av mer än 50 000 ton per kalenderår, och
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmvalsning för en produktion av högst 50 000 ton per kalenderår.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmvalsning eller hammarsmide,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 10 000 ton zink per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 1 000 ton men högst 10 000 ton zink per kalenderår,
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 100 ton men högst 1 000 ton zink per kalenderår,
- med 2 400 kronor (L) eller 800 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av högst 100 ton zink per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 10 000 ton zink per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 1 000 ton men högst 10 000 ton zink per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 100 men högst 1 000 ton zink per kalenderår,
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av högst 100 ton zink per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom annat anbringande av smält metall än som avses i 2-9 med utsläpp av mer än 10 000 kubikmeter process- och sköljvatten,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom annat anbringande av smält metall än som avses i 2-9 med utsläpp av mer än 1 000 kubikmeter men högst 10 000 kubikmeter process- och sköljvatten,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom annat anbringande av smält metall än som avses i 2-9 med utsläpp av mer än 100 kubikmeter men högst 1 000 kubikmeter process- och sköljvatten, och
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), om verksamheten avser behandling av järnbaserade metaller genom annat anbringande av smält metall än som avses i 2-9 med utsläpp av högst 100 kubikmeter process- och sköljvatten.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser kallvalsning av mer än 50 000 ton stål per kalenderår, och
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser kallvalsning av högst 50 000 ton stål per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser gjuteri där form- eller kärnsand används med en produktion av mer än 10 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser gjuteri där form- eller kärnsand används med en produktion av högst 10 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser gjuteri där form- eller kärnsand inte används med en produktion av mer än 10 000 ton per kalenderår, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser gjuteri där form- eller kärnsand inte används med en produktion av högst 10 000 ton per kalenderår.
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av järn eller stål där form- eller kärnsand används med en produktion av mer än 1 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av järn eller stål där form- eller kärnsand används med en produktion av högst 1 000 ton per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av järn eller stål där form- eller kärnsand inte används med en produktion av mer än 1 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår,
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av järn eller stål där form- eller kärnsand inte används med en produktion av högst 1 000 ton per kalenderår,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av zink med en produktion av mer än 3 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av zink med en produktion av mer än 1 000 ton men högst 3 000 ton per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av zink med en produktion av högst 1 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand används med en produktion av mer än 1 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand används med en produktion av högst 1 000 ton per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand inte används med en produktion av mer än 1 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår, och
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand inte används med en produktion av högst 1 000 ton per kalenderår.
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), för ferrolegeringsverk,
- med 250 000 kronor (L) eller 87 000 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med produktion ur malm och slig av mer än 80 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med produktion ur malm och slig av mer än 20 000 ton men högst 80 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med produktion ur malm och slig av mer än 3 000 ton men högst 20 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med produktion ur malm och slig av högst 3 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- med 187 000 kronor (L) eller 66 000 kr (K), för annan produktion än som avses i 1-5 av mer än 80 000 ton icke- järnmetall per kalenderår,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), för annan produktion än som avses i 1-5 av mer än 20 000 ton men högst 80 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för annan produktion än som avses i 1-5 av mer än 3 000 ton men högst 20 000 ton icke-järnmetall per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för annan produktion än som avses i 1-5 av högst 3 000 ton icke- järnmetall per kalenderår.
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), för ferrolegeringsverk, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), för ferrolegeringsverk,
- med 250 000 kronor (L) eller 87 000 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med en produktion av mer än 80 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med en produktion av mer än 20 000 ton men högst 80 000 ton icke-järnmetall per kalenderår,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med en produktion av mer än 3 000 ton men högst 20 000 ton icke-järnmetall per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för annan anläggning än som avses i 1 med en produktion av högst 3 000 ton icke-järnmetall per kalenderår.
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), för ferrolegeringsverk, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), om verksamheten avser produktion av mer än 80 000 ton per kalenderår,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), om verksamheten avser produktion av mer än 20 000 ton men högst 80 000 ton per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser produktion av mer än 3 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser produktion av högst 3 000 ton per kalenderår.
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av zink med en produktion av mer än 20 000 ton per kalenderår,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av zink med en produktion av mer än 10 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av zink med en produktion av högst 10 000 ton per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand används med en produktion av mer än 10 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand används med en produktion av högst 10 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand inte används med en produktion av mer än 10 000 ton per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om verksamheten avser gjutning av aluminium eller magnesium där form- eller kärnsand inte används med en produktion av högst 10 000 ton per kalenderår,
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), om verksamheten avser smältning av icke-järnmetaller vid andra anläggningar än för gjutning, eller smältning av andra icke- järnmetaller än zink, aluminium eller magnesium vid anläggning för gjutning med en produktion av mer än 80 000 ton per kalenderår,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), om verksamheten avser smältning av icke-järnmetaller vid andra anläggningar än för gjutning, eller smältning av andra icke- järnmetaller än zink, aluminium eller magnesium vid anläggning för gjutning med en produktion av mer än 20 000 ton men högst 80 000 ton per kalenderår, och
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om verksamheten avser smältning av icke-järnmetaller vid andra anläggningar än för gjutning, eller smältning av andra icke- järnmetaller än zink, aluminium eller magnesium vid anläggning för gjutning med en produktion av högst 20 000 ton per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för en produktion av mer än 3 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för en produktion av högst 3 000 ton per kalenderår.
- med 187 000 kronor (L) eller 66 000 kr (K), för en produktion av mer än 80 000 ton per kalenderår,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), för en produktion av mer än 20 000 ton men högst 80 000 ton per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för en produktion av mer än 3 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för en produktion av högst 3 000 ton per kalenderår.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), för en produktion av mer än 3 000 ton men högst 5 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för en produktion av mer än 1 000 ton men högst 3 000 ton per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), för en produktion av mer än 200 ton men högst 1 000 ton per kalenderår, och
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), för en produktion av högst 200 ton per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 10 000 kubikmeter per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 1 000 kubikmeter men högst 10 000 kubikmeter per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 100 kubikmeter men högst 1 000 kubikmeter per kalenderår, och
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är högst 100 kubikmeter per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 10 000 kubikmeter per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 1 000 kubikmeter men högst 10 000 kubikmeter per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 100 kubikmeter men högst 1 000 kubikmeter per kalenderår, och
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är högst 100 kubikmeter per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 10 000 kubikmeter per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 1 000 kubikmeter men högst 10 000 kubikmeter per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 100 kubikmeter men högst 1 000 kubikmeter per kalenderår, och
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), om utsläpp av process- och sköljvatten är högst 100 kubikmeter per kalenderår.
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 10 000 ton zink per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), för varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 1 000 ton men högst 10 000 ton zink per kalenderår,
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), för varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 100 ton men högst 1 000 ton zink per kalenderår,
- med 2 400 kronor (L) eller 800 kronor (K), för varmförzinkning med uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av högst 100 ton zink per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 10 000 ton zink per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 1 000 ton men högst 10 000 ton zink per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), för varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av mer än 100 ton zink per kalenderår,
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), för varmförzinkning utan uppsamling och filter för flussrök med en förbrukning av högst 100 ton zink per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för annan verksamhet än varmförzinkning med utsläpp av mer än 10 000 kubikmeter avloppsvatten per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för annan verksamhet än varmförzinkning om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 1 000 kubikmeter men högst 10 000 kubikmeter per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), för annan verksamhet än varmförzinkning om utsläpp av process- och sköljvatten är större än 100 kubikmeter men högst 1 000 kubikmeter per kalenderår,
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), för annan verksamhet än varmförzinkning om utsläpp av process- och sköljvatten är högst 100 kubikmeter per kalenderår, och
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), för annan verksamhet än varmförzinkning som inte medför utsläpp av process- och sköljvatten.
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), för en tillverkningsyta (exklusive yta för endast montering) som är större än 100 000 kvadratmeter,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för en tillverkningsyta (exklusive yta för endast montering) som är större än 20 000 kvadratmeter men högst 100 000 kvadratmeter, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för en tillverkningsyta (exklusive yta för endast montering) som inte är större än 20 000 kvadratmeter.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), för en verkstadsindustri med mer än 20 000 men högst 100 000 kvadratmeter verkstadsyta (exklusive yta för enbart montering) och med fler än 20 maskinbearbetningsplatser,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för en verkstadsindustri med mer än 20 000 men högst 100 000 kvadratmeter verkstadsyta (exklusive yta för enbart montering) och med inte fler än 20 maskinbearbetningsplatser, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för en verkstadsindustri med högst 20 000 kvadratmeter verkstadsyta (exklusive yta för enbart montering) och med en förbrukning av sammanlagt mer än 2 000 liter skärvätskor eller processoljor i koncentrat per kalenderår.
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), om förbrukningen uppgår till mer än 500 ton per kalenderår,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om förbrukningen uppgår till mer än 200 ton men högst 500 ton per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om förbrukningen uppgår till mer än 50 ton men högst 200 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om förbrukningen uppgår till högst 50 ton per kalenderår.
- med 150 000 kronor (L) eller 52 000 kronor (K), om förbrukningen uppgår till mer än 500 ton per kalenderår,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om förbrukningen uppgår till mer än 200 ton men högst 500 ton per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om förbrukningen uppgår till mer än 50 ton men högst 200 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om förbrukningen uppgår till högst 50 ton per kalenderår.
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för en förbrukning av mer än 20 ton halogenerade organiska lösningsmedel per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), för en förbrukning av högst 20 ton halogenerade organiska lösningsmedel per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för en förbrukning av totalt mer än 50 ton organiska lösningsmedel per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för en förbrukning av totalt högst 50 ton organiska lösningsmedel per kalenderår.
GASFORMIGA BRÄNSLEN, EL, VÄRME OCH KYLA
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för gasturbinanläggningar, och
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), om verksamheten inte omfattas av 1.
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för gasturbinanläggningar,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), för andra anläggningar än som avses i 1 med en total installerad tillförd effekt av mer än 200 megawatt men högst 300 megawatt,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för andra anläggningar än som avses i 1 med en total installerad tillförd effekt av mer än 100 megawatt men högst 200 megawatt, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för andra anläggningar än som avses i 1 med en total installerad tillförd effekt av mer än 50 megawatt men högst 100 megawatt.
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om den sammanlagda uteffekten är mer än 10 megawatt, och
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), om den sammanlagda uteffekten är mer än 1 megawatt men högst 10 megawatt.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för hamn med mer än 50 anlöp per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 10 000 kronor (K), för hamn med mer än 10 anlöp men högst 50 anlöp per kalenderår, och
- med 10 000 kronor (L) eller 5 000 kronor (K), för hamn med upp till 10 anlöp per kalenderår.
- med 187 000 kronor (L) eller 66 000 kronor (K), för mer än 100 000 flygrörelser per kalenderår,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), för mer än 40 000 flygrörelser men högst 100 000 flygrörelser per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för mer än 10 000 flygrörelser men högst 40 000 flygrörelser per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för högst 10 000 flygrörelser per kalenderår.
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), för en avloppsreningsanläggning med anslutning av fler än 100 000 personer eller som tar emot avloppsvatten med en föroreningsmängd som motsvarar mer än 100 000 personekvivalenter,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), för en avloppsreningsanläggning med anslutning av fler än 20 000 personer men högst 100 000 personer eller som tar emot avloppsvatten med en föroreningsmängd som motsvarar mer än 20 000 personekvivalenter men högst 100 000 personekvivalenter, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), för en avloppsreningsanläggning med anslutning av fler än 2 000 personer men högst 20 000 personer eller som tar emot avloppsvatten med en föroreningsmängd som motsvarar mer än 2 000 personekvivalenter men högst 20 000 personekvivalenter.
AVFALL
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den hanterade avfallsmängden är större än 75 000 ton per kalenderår, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om den hanterade avfallsmängden är högst 75 000 ton per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om den hanterade avfallsmängden är större än 50 000 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den hanterade avfallsmängden är högst 50 000 ton per kalenderår.
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 25 000 ton per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 10 000 ton men högst 25 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 1 000 ton men högst 10 000 ton per kalenderår, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är högst 1 000 ton per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 20 000 ton men högst 100 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 10 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 1 000 ton men högst 10 000 ton per kalenderår, och
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är högst 1 000 ton per kalenderår.
- med 250 000 kronor (L) eller 87 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 25 000 ton per kalenderår,
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 5 000 ton men högst 25 000 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 2 500 ton men högst 5 000 ton per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 20 000 ton men högst 100 000 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är högst 20 000 ton per kalenderår.
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 10 000 ton men högst 18 000 ton per kalenderår, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är högst 10 000 ton per kalenderår.
- med 74 000 kronor (L) eller 26 000 kronor (K), vid bearbetning av mer än 10 000 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), vid bearbetning av högst 10 000 ton per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 20 000 ton men högst 100 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 10 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är högst 10 000 ton per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 20 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 10 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår,
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 50 ton men högst 10 000 ton per kalenderår, och
- med 5 200 kronor (L) eller 1 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är högst 50 ton per kalenderår.
- med 187 000 kronor (L) eller 66 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 25 000 ton per kalenderår, och
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är högst 25 000 ton per kalenderår.
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 10 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är högst 10 000 ton per kalenderår.
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 20 000 ton men högst 100 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 10 000 ton men högst 20 000 ton per kalenderår, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är högst 10 000 ton per kalenderår.
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 25 000 ton per kalenderår,
- med 52 000 kronor (L) eller 18 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 5 000 ton men högst 25 000 ton per kalenderår, och
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är högst 5 000 ton per kalenderår.
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 1 000 ton men högst 2 500 ton per kalenderår, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är högst 1 000 ton per kalenderår.
- med 187 000 kronor (L) eller 66 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 25 000 ton per kalenderår,
- med 113 000 kronor (L) eller 40 000 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 10 000 ton men högst 25 000 ton per kalenderår,
- med 25 000 kronor (L) eller 8 800 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är större än 1 000 ton men högst 10 000 ton per kalenderår, och
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), om den tillförda avfallsmängden är högst 1 000 ton per kalenderår.
- med 10 300 kronor (L) eller 3 600 kronor (K), för civilt skjutfält, och
- med 3 600 kronor (K) för annat skjutfält.
Ändringar och övergångsbestämmelser
Förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.
- Genom förordningen upphävs
- förordningen (1989:598) om avgift för myndigheters verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387) och
- förordningen (1984:381) om täktavgift.
- För täktverksamhet för vilken täktavgift har bestämts enligt 4 § förordningen (1984:381) om täktavgift gäller äldre bestämmelser. Efter ett sådant täkttillstånds utgång eller efter omprövning av tillståndet skall dock denna förordning tillämpas.
- I fråga om överklagande av beslut om avgift som har meddelats före ikraftträdandet av denna förordning gäller äldre bestämmelser.
- Bestämmelser om fortsatt giltighet av föreskrifter som har meddelats med stöd av en lag som upphävs genom miljöbalken finns i 4 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.
- CELEX-nr
- 397R0939
- Ikraftträder
- 1999-01-01
Förordning (1998:1236) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 7 kap 8 a §
- Ikraftträder
- 1999-01-01
Förordning (1998:1363) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- nuvarande 3 kap 3 § betecknas 3 kap 11 §; ändr. 3 kap 1, 2 §§, 9 kap 3 §; nya 3 kap 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 §§, rubr. närmast före 3 kap 2, 11 §§
Förordning (1999:375) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 8 kap 1, 2 §§, 9 kap 1 §
- Ikraftträder
- 1999-07-01
Förordning (2000:966) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap 7 §
- Ikraftträder
- 2001-01-01
Förordning (2001:515) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 7 kap 8 b §
- Ikraftträder
- 2001-07-16
Förordning (2001:749) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. bil.
- Ikraftträder
- 2002-01-01
Förordning (2001:1075) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap 8, 8 a §
- Ikraftträder
- 2002-01-15
Förordning (2002:188) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap 3 §
- Ikraftträder
- 2002-06-01
Förordning (2002:240) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap 2 §
- CELEX-nr
- 32001R1808
- Ikraftträder
- 2002-06-01
Förordning (2005:100) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Omfattning
- ändr. bil.
- Ikraftträder
- 2005-04-01
Förordning (2005:222) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 7 kap 8 c §
- Ikraftträder
- 2006-01-01
Förordning (2005:625) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 2 kap 1 §, 4 kap 1 §
- Ikraftträder
- 2005-08-01
Förordning (2006:1050) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap 7 §
- Ikraftträder
- 2006-10-01
Förordning (2007:21) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap 3 §
- Ikraftträder
- 2007-03-01
Förordning (2007:169) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 3 kap 1 §; ny 3 kap 12 §, rubr. närmast före 3 kap 12 §
- Ikraftträder
- 2007-05-15
Förordning (2007:189) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 7 kap 8 d §
- Ikraftträder
- 2007-06-01
Förordning (2007:382) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap 9 §
- CELEX-nr
- 32006R1013
- Ikraftträder
- 2007-07-12
Förordning (2007:668) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap 5, 6, 7 §§, 8 kap 1 §, rubr. närmast före 7 kap 5 §
- Ikraftträder
- 2007-08-01
Förordning (2007:848) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap 3 §, 7 kap 2, 3 §§
- CELEX-nr
- 32006R0865
- Ikraftträder
- 2008-01-01
Förordning (2008:692) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2008.
- De nya bestämmelserna ska tillämpas för tiden från och med den 1 januari 2008. Om en tillämpning av de nya bestämmelserna innebär en skyldighet att för 2008 betala en avgift som är högre än den avgift som man enligt äldre bestämmelser skulle ha varit skyldig att betala för 2008, ska dock de äldre bestämmelserna tillämpas till utgången av 2008.
- Omfattning
- upph. 4 kap; ändr. 1 kap 4 §, 2 kap 1, 3 §§, bil.
- Ikraftträder
- 2008-08-01
Förordning (2008:798) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap 2 §
- Ikraftträder
- 2008-11-15
Förordning (2009:700) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2009.
- Den nya bestämmelsen ska dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2009.
- Omfattning
- ändr. 2 kap. 3 §
- Ikraftträder
- 2009-08-01
Förordning (2009:1043) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap. 1 §
- Ikraftträder
- 2009-12-15
Förordning (2010:3) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2010 då förordningen (1998:942) om kemikalieavgifter ska upphöra att gälla.
- För tiden mellan den 1 januari och 28 februari 2010 ska de nya bestämmelserna om årsavgifter tillämpas, om det ger en lägre årsavgift för den avgiftsskyldige jämfört med de årsavgifter som ska betalas enligt de äldre bestämmelserna.
- För ansökningsavgift enligt 6 kap.7 och 14 §§ gäller äldre bestämmelser i ärenden som inletts före den 1 mars 2010.
- Omfattning
- nuvarande 6 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 7 §§ betecknas 6 kap. 34, 43, 44, 45, 46, 47 §§; ändr. 1 kap. 1 §, 6 kap. 1 §, 9 kap. 1 §; nya 6 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42 §§, rubr. närmast före 6 kap. 2, 7, 14, 20, 22, 24, 26, 27, 28, 32, 33, 34, 35, 40 §§
- CELEX-nr
- 32009L0117
- Ikraftträder
- 2010-03-01
Förordning (2010:187) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2010.
- Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgift som avser tiden före ikraftträdandet.
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 5 §
- Ikraftträder
- 2010-05-01
Förordning (2010:959) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 1 kap. 1 §, 3 kap. 8 §, 7 kap. 11 §, 8 kap. 1 §, 9 kap. 1, 3, 6 §§
- Ikraftträder
- 2011-05-02
Förordning (2011:26) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 5 kap. 1 §, 6 kap. 44, 47 §§, 7 kap. 14 §, 8 kap. 2 §, 9 kap. 3 §; nya 8 kap. 3, 4, 5, 6 §§
- Ikraftträder
- 2011-03-01
Förordning (2011:57) om ändring i förordningen (2010:959) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 9 kap. 3 § i 2010:959
Förordning (2011:348) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 43 §
- Ikraftträder
- 2011-05-01
Förordning (2011:928 ) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
Övergångsbestämmelse
- Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2011.
- Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet eller avser prövning som görs enligt bestämmelser som gällde före ikraftträdandet.
- Omfattning
- upph. 6 kap.; nytt 6 kap.
- CELEX-nr
- 32011R0546
- Ikraftträder
- 2011-08-01
Förordning (2011:997) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap. 8, 8 a §§
- Ikraftträder
- 2011-10-18
Förordning (2011:1198) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 49 §
- CELEX-nr
- 32004R0648
- Ikraftträder
- 2012-01-01
Förordning (2012:502) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 2, 3, 5, 6 §§
- Ikraftträder
- 2013-01-01
Förordning (2012:505) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 52 §
- Ikraftträder
- 2012-08-01
Förordning (2013:64) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- upph. 6 kap. 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 30, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 53, 54 §§, rubr. närmast före 6 kap. 8, 14, 32, 35, 37, 38, 39 §§; ändr. 6 kap. 4, 7, 26, 47 §§, rubr. närmast före 6 kap. 30 § sätts närmast före 6 kap. 31 §
- Ikraftträder
- 2013-03-26
Förordning (2013:65) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- upph. 6 kap. 7, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 31, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47 §§, rubr. närmast före 6 kap. 7, 22, 26, 31, 41, 43, 44, 45, 47 §§
- Ikraftträder
- 2013-09-01
Förordning (2013:261) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 2 kap. 1, 2, 5 §§, bil.
- Ikraftträder
- 2013-06-18
Förordning (2013:416) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 52 §
- CELEX-nr
- 32009R1223
- Ikraftträder
- 2013-07-11
Förordning (2013:1129) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 2 kap. 1 §, bil.
- Ikraftträder
- 2014-01-01
Förordning (2014:216) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- nya 3 kap. 11 a, 11 b §§
- Ikraftträder
- 2014-07-01
Förordning (2014:510) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 6 kap. 49, 50 §§; ny 6 kap. 53 §
- Ikraftträder
- 2014-07-01
Förordning (2015:20) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. bil.; nya 7 kap. 9 a, 9 b §§
- Ikraftträder
- 2015-03-15
Förordning (2015:154) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- upph. 2 kap., 3 kap. 10 §; ändr. 9 kap. 2 §, bil.; nya 2 kap., 9 kap. 2 a, 7 §§, 10 kap.
- Ikraftträder
- 2015-04-07
Förordning (2015:697) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- nya 7 kap. 8 e, 8 f, 8 g §§
- Ikraftträder
- 2016-01-01
Förordning (2016:799) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 7 kap. 10 §
- Ikraftträder
- 2016-08-02
Förordning (2016:859) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 7 kap. 4 a §
- Ikraftträder
- 2016-10-01
Förordning (2016:1195) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 2 kap. 4 §, bil.; ny 2 kap. 8 §, rubr. närmast före 2 kap. 1, 8 §
- Ikraftträder
- 2017-01-01
Förordning (2017:794) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 1 kap. 4 §
- Ikraftträder
- 2017-10-01
Förordning (2017:881) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 1 kap. 1 §, 6 kap. 53 §
- Ikraftträder
- 2017-11-01
Förordning (2017:973) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 8 kap. 1 §; ny 8 kap. 1 a, 1 b, 1 c §§
- Ikraftträder
- 2018-01-01
Förordning (2018:1459) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. bil.
- Ikraftträder
- 2018-08-15
Förordning (2018:1464) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- nya 7 kap. 8 h, 8 i, 8 j, 8 k §§
- Ikraftträder
- 2019-01-01
Förordning (2018:1941) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ny 7 kap. 4 b §
- Ikraftträder
- 2019-01-01
Förordning (2018:2008) om ändring i förordningen (2018:1464) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. p 1 ikrafttr.- och övergångsbest. till 2018:1464
Förordning (2018:2104) om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
- Omfattning
- ändr. 3 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 7 §§, 10 kap. 2 §; nya 3 kap. 5 a, 7 a §§
- Ikraftträder
- 2019-01-11