1 §  Denna förordning gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid automatiserad behandling av personuppgifter i Högsta domstolens, hovrättternas och tingsrätternas rättsskipande eller rättsvårdande verksamhet.

En domstol är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som domstolen utför. Om Domstolsverket utför behandling av personuppgifter enligt första stycket är verket personuppgiftsansvarig för behandlingen.

En registrerad har inte rätt att motsätta sig behandling som är tillåten enligt denna förordning.

1 a §  I lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen, och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns det särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter som inom ramen för polissamarbete eller straffrättsligt samarbete har överförts från eller gjorts tillgängliga av

1. en stat som är medlem i Europeiska unionen (EU),
2. Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein,
3. ett EU-organ, eller
4. ett EU-informationssystem.

Om det i de författningar som anges i första stycket finns avvikande bestämmelser, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna förordning och personuppgiftslagen (1998:204). Förordning (2013:346).

2 §  En domstol får föra automatiserade register över mål och ärenden som handläggs vid domstolen. Ett register får användas för

1. handläggning av mål och ärenden,
2. fullgörande av underrättelseskyldighet som följer av lag eller annan författning,
3. planering, uppföljning och utvärdering av verksamheten, och
4. framställning av statistik.

3 §  Ett register får innehålla endast de uppgifter som anges i bilaga 1 till denna förordning.

Vid angivande av saken i ett mål eller ärende (ärendemening) får känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 § samma lag behandlas endast om det är nödvändigt för att saken skall kunna återges på ett ändamålsenligt sätt.

4 §  Som sökbegrepp får inte användas känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204), uppgifter om brottspåföljd eller nationalitet eller uppgifter om frihetsberövande eller tvångsmedel.

Uppgifter om saken och andra liknande uppgifter om ett mål eller ärende får inte användas som sökbegrepp tillsammans med uppgifter om parter eller andra aktörer i ett mål eller ärende. Förordning (2003:599).

5 §  Uppgifter skall gallras ur ett register

• i tvistemål och ärenden senast nio år efter avgörandeåret, och
• i brottmål senast fem år efter avgörandeåret.

Innan uppgifter gallras skall domstolen se till att de bevaras i skrift i den omfattning som Domstolsverket föreskriver. Förordning (2005:774).

6 §  En domstol får föra automatiserade register för återsökning av vägledande avgöranden, rättsutredningar och liknande rättslig information. Ett register får innehålla endast de uppgifter som anges i bilaga 2 till denna förordning.

7 §  En domstol får behandla personuppgifter automatiserat i löpande text, ljudupptagningar eller ljud- och bildupptagningar vid sidan av eller i anslutning till de register som avses i 2 och 6 §§.

Känsliga personuppgifter som anges i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som anges i 21 § samma lag får behandlas endast om uppgifterna har lämnats i ett mål eller ärende eller om de behövs för handläggningen av målet eller ärendet. Förordning (2007:774).

8 §  För bevarande av personuppgifter som med stöd av 7 § behandlas automatiserat i ett mål eller ärende gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204), om inte något annat är särskilt föreskrivet. Förordning (2007:774).

9 §  Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd tillämpas vid behandling av personuppgifter enligt denna förordning.

10 §  Beslut av en tingsrätt eller en hovrätt om att inte meddela rättelse eller om att inte lämna information som skall lämnas efter ansökan får överklagas på det sätt som anges i 15 kap. 7 § första stycket sekretesslagen (1980:100). Beslut av Högsta domstolen får inte överklagas.

Beslut av Domstolsverket om att inte meddela rättelse eller om att inte lämna information som skall lämnas efter ansökan får överklagas. I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.