1 §  Statistiska centralbyrån ska varje utjämningsår beräkna

1. skatteutjämningsunderlag, standardkostnad och strukturkostnad enligt 3 § lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning,
2. inkomstutjämningsbidrag enligt 5 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
3. inkomstutjämningsavgift enligt 6 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
4. kostnadsutjämningsbidrag enligt 9 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
5. kostnadsutjämningsavgift enligt 10 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
6. strukturbidrag enligt 11 och 12 §§ lagen om kommunalekonomisk utjämning,
7. införandebidrag enligt 13 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
8. regleringsbidrag enligt 15 § lagen om kommunalekonomisk utjämning, och
9. regleringsavgift enligt 16 § lagen om kommunalekonomisk utjämning. Förordning (2013:976).

2 §  Vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för kommuner och för landsting ska följande länsvisa skattesatser tillämpas.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 19,60 procent vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för kommuner.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 9,48 procent vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för landsting. Förordning (2018:1901).

3 §  Vid beräkning av inkomstutjämningsavgifter för kommuner och för landsting ska följande länsvisa skattesatser tillämpas.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 17,54 procent vid beräkning av inkomstutjämningsavgift för kommuner.

För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 8,95 procent vid beräkning av inkomstutjämningsavgift för landsting. Förordning (2018:1901).

4 §  Inkomstutjämningsbidrag och inkomstutjämningsavgift anges i kronor per invånare i kommunen respektive landstinget och avrundas till närmaste hela krontal.

7 §  En kommuns standardkostnad för förskoleklass och grundskola beräknas genom att andelen barn i kommunen i åldersgrupperna 6 och 7–15 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp i landet. Genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden för förskoleklass respektive grundskola, som anges i bilagan till denna förordning.

För kostnader som avser modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk beräknas ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån andelen barn med utländsk bakgrund i åldersgruppen 7–15 år i kommunen multiplicerad med en genomsnittlig kostnad per barn i åldersgruppen 7–15 år i landet för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk. Från detta tillägg görs avdrag för den genomsnittliga ersättningen per invånare för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk.

Kommuner som har merkostnader för små skolor och skolskjutsar får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretisk organisation av skolor i olika storlekar och kostnadsklasser, med elevernas geografiska spridning i kommunen år 2009 som grund. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen. Förordning (2013:976).

8 §  En kommuns standardkostnad för gymnasieskola beräknas genom att andelen ungdomar i kommunen i åldersgruppen 16–18 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per invånare i den åldersgruppen i landet. Genomsnittskostnaden beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden för gymnasieskola, som anges i bilagan till denna förordning.

Kommuner som har merkostnader för resor och inackordering av gymnasieelever samt för små gymnasieskolor får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretiskt bestämd placering av skolor med hänsyn till befolkningens bosättningsmönster år 2009 samt utifrån en beräknad kostnad för resor, inackordering och små gymnasieskolor. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

Kommuner får ett tillägg till eller avdrag från den enligt första stycket beräknade kostnaden på grund av elevernas programval. Tillägget eller avdraget beräknas utifrån den genomsnittliga kostnaden två år före och tre år före utjämningsåret för de program som kommunens elever har valt. Förordning (2013:976).

9 §  En kommuns standardkostnad för individ- och familjeomsorg beräknas utifrån andelen arbetslösa utan ersättning, andelen lågutbildade personer födda i Sverige i åldern 20–40 år, roten ur tätortsbefolkningen i kommunen, andelen av befolkningen boende i flerfamiljshus byggda 1965–1975 och andelen av befolkningen som fått ekonomiskt bistånd under en längre tid än sex månader.

Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.

Standardkostnaden för modellen multipliceras med en korrigeringsfaktor, varefter produkten utgör standardkostnaden för individ- och familjeomsorg. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden, som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för individ- och familjeomsorg, som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

13 §  En kommuns standardkostnad för barn och ungdomar med utländsk bakgrund beräknas utifrån andelen barn och ungdomar i åldern 0–19 år som är födda eller som har minst en förälder som är född utanför Norden och de länder som var medlemmar i EU år 2003.

Andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund beräknas utifrån distriktsindelningen enligt förordningen (2015:493) om distrikt.

Ersättning beräknas utifrån de distrikt som har en större andel barn och ungdomar med utländsk bakgrund jämfört med riksgenomsnittet. Ersättningen beräknas som 75 kronor per invånare i dessa distrikt för varje procentenhet som andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund i distrikten överstiger den genomsnittliga andelen för landet. Förordning (2016:1089).

14 §  En kommuns standardkostnad för äldreomsorg beräknas utifrån summan av följande komponenter:

• en korrigerad åldersersättning baserad på civilstånd,
• korrigering för skillnader i dödlighet,
• tillägg för personer födda utanför Norden,
• tillägg för institutionsboende i glesbygd, och
• tillägg för hemtjänst i glesbygd.

Den korrigerade åldersersättningen beräknas enligt följande. Andelen gifta respektive ej gifta personer i kommunen i åldersgrupperna 65–79, 80–89 samt 90 år och äldre multipliceras med en genomsnittlig kostnad per person för respektive grupp. Därefter summeras produkterna. Summan multipliceras med en korrigeringsfaktor, vars värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för äldreomsorg, som anges i bilagan till denna förordning.

För kommuner som har fler avlidna personer än förväntat under en femårsperiod beräknas ett tillägg, som baseras på åldersersättningen per person i åldersgruppen 65 år och äldre. Med förväntat antal avlidna avses hur många personer som förväntas avlida per kommun om dödligheten skulle vara lika stor per ålder som riksgenomsnittet. För övriga kommuner beräknas på motsvarande sätt i stället ett avdrag, med den skillnaden att avdraget reduceras med 50 procent. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag från tillägget eller avdraget för skillnader i dödlighet, som beräknas så att summan av avdragen för skillnader i dödlighet motsvarar summan av tilläggen för skillnader i dödlighet.

För andelen personer i åldersgruppen 65 år och äldre som är födda utanför Norden beräknas för varje kommun ett tillägg, som uppgår till fem procent av genomsnittskostnaden per person i åldersgruppen 65 år och äldre. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

För de kommuner som har en glesbygdsfaktor som är lägre än 0,8 beräknas ett tillägg för institutionsboende i glesbygd. Glesbygdsfaktorn baseras på tätortsgrad och antalet invånare per kvadratkilometer. Närmare anvisningar om beräkningarna ges i bilagan till denna förordning. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

Ett tillägg ges för hemtjänst i glesbygd som beräknas utifrån de äldres geografiska spridning i kommunen år 2009. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen. Förordning (2013:976).

15 §  En kommuns merkostnader till följd av befolkningsförändringar beräknas för

1. kommuner vars befolkning under en tioårsperiod minskat med mer än två procent,
2. kommuner som under en femårsperiod haft en minskning av antalet barn och ungdomar i åldersgruppen 7–18 år, förutsatt att minskningen överstiger motsvarande minskning i landet med minst två procentenheter,
3. kommuner som under en femårsperiod haft en ökning av antalet barn och ungdomar i åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år, förutsatt att ökningen överstiger ökningen i landet med minst två procentenheter för respektive åldersgrupp, och
4. kommuner som under en fyraårsperiod haft en ökning av antalet invånare med i genomsnitt minst 1,2 procent per år och där folkmängden från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret ökat med minst 1,2 procent. Förordning (2013:976).

16 §  Befolkningsminskning under en tioårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 31 december tolv år före utjämningsåret och befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december tolv år före utjämningsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.

Den procentuella befolkningsminskningen under en tioårsperiod reduceras med två procentenheter och multipliceras med 100 kronor per invånare.

17 §  Befolkningsminskning under en femårssperiod är skillnaden mellan befolkningen den 31 december sju år före utjämningsåret och befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december sju år före utjämningsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.

Den del av befolkningsminskningen under en femårsperiod i åldersgruppen 7-18 år som överstiger befolkningsminskningen i landet under samma period i åldersgruppen 7-18 år med två procentenheter multipliceras med 12 300 kronor per person. Har antalet personer i landet i åldersgruppen 7-18 år ökat under femårsperioden, skall den del av befolkningsminskningen i kommunen som överstiger två procentenheter multipliceras med 12 300 kronor per person.

18 §  Befolkningsökning under en femårsperiod i åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år är skillnaden mellan befolkningen i de aktuella åldersgrupperna den 31 december sju år före utjämningsåret och befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret.

Den del av befolkningsökningen under en femårsperiod i åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år som överstiger befolkningsökningen i landet under samma period i åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år med två procentenheter multipliceras med 12 000 kronor per person. Har antalet personer i landet i åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år minskat under femårsperioden, ska den del av befolkningsökningen i kommunen som överstiger två procentenheter multipliceras med 12 000 kronor per person. Förordning (2013:976).

19 §  Befolkningsökning under en fyraårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 1 november sex år före utjämningsåret och befolkningen den 1 november två år före utjämningsåret.

Den del av befolkningsökningen räknat i antalet personer från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret som överstiger 1,2 procent samt kommunens folkmängd den 1 november två år före utjämningsåret multipliceras med kommunens intäkter året före utjämningsåret dividerat med antalet invånare i kommunen. Kommunens intäkter året före utjämningsåret beräknas enligt anvisningar i bilagan till denna förordning. Förordning (2005:810).

20 §  En kommuns standardkostnad för bebyggelsestruktur beräknas utifrån summan av följande komponenter:

• gator och vägar,
• uppvärmningskostnader,
• byggkostnader,
• administration, samt
• räddningstjänst.

Komponenterna gator och vägar respektive uppvärmningskostnader utgörs av den beräknade standardkostnaden för gator och vägar respektive uppvärmningskostnader i 2004 års kostnadsutjämning. Komponenten byggkostnader baseras på variablerna byggnadsarbetarlön och klimat. Komponenten administration baseras på variablerna invånardistans och folkmängd. Komponenten räddningstjänst baseras på variablerna invånardistans och lokalt befolkningsunderlag. Närmare anvisningar om beräkningarna ges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

20 a §  En kommuns standardkostnad för löner beräknas utifrån ett löneindex som är baserat på andelen av befolkningen över 15 år som inte arbetar i kommun eller landsting, det genomsnittliga priset för en bostadsrätt i länet och det genomsnittliga taxeringsvärdet för småhus i kommunen. För kommuner med ett värde på löneindex som överstiger 100 beräknas ett tillägg motsvarande produkten av den del av indexet som överstiger 100 och en justerad lönekostnad, dividerad med 100. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tillläggen.

En kommuns justerade lönekostnad beräknas på följande sätt. Kommunens standardkostnad för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, individ- och familjeomsorg samt äldreomsorg multipliceras med lönekostnadsandelen för respektive verksamhet, varefter produkterna summeras. Lönekostnadsandelen för respektive verksamhet anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

21 §  Ett landstings standardkostnad för hälso- och sjukvård beräknas utifrån kostnaderna för befolkningens vårdbehov och hälso- och sjukvård i glesbygd. Förordning (2013:976).

23 §  Kostnaden för befolkningens vårdbehov beräknas utifrån summan av en modell för hela befolkningen och en separat beräkning för kostnader för hiv-smittade personer.

I modellen delas befolkningen in i olika grupper utifrån kön, åldersgrupperna 0, 1–4, 5–9, 10–14, 15–19, 20–24, 25–29, 30–39, 40–49, 50–59, 60–69, 70–74 och 75 år och äldre, civilstånd, sysselsättningsstatus, inkomst och boendetyp. I varje landsting multipliceras antalet personer i respektive grupp den 31 december tre år före utjämningsåret med den genomsnittliga kostnaden för gruppen.

Kostnaderna för hiv-smittade personer beräknas genom att det antagna antalet hiv-smittade per 10 000 invånare för varje landsting multipliceras med en uppskattad kostnad per hiv-smittad person som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

24 §  Summan av den beräknade kostnaden för de olika grupperna i modellen för hela befolkningen och kostnaden för hiv-smittade personer divideras med antalet invånare i landstinget den 31 december tre år före utjämningsåret.

Ett landstings kostnader enligt första stycket multipliceras med en korrigeringsfaktor, varefter produkten utgör kostnaden för befolkningens vårdbehov. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden, som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för hälso- och sjukvård, som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

25 §  Ett landstings kostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd beräknas utifrån en teoretiskt bestämd placering av sjukhus, ambulanscentraler och vårdcentraler. Utifrån denna placering av enheterna beräknas även kostnader för övernattningsplatser vid vårdcentraler och behovet av sjukresor. Samtliga landsting får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av de beräknade kostnaderna per invånare i landet för hälso- och sjukvård i glesbygd.

25 a §  Ett landstings merkostnader till följd av befolkningsförändringar beräknas för landsting som under en fyraårsperiod haft en ökning av antalet invånare med i genomsnitt minst 1,2 procent per år och där folkmängden från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret ökat med minst 1,2 procent.

Befolkningsökning under en fyraårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 1 november sex år före utjämningsåret och befolkningen den 1 november två år före utjämningsåret.

Den del av befolkningsökningen räknat i antalet personer från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret som överstiger 1,2 procent samt landstingets folkmängd den 1 november två år före utjämningsåret multipliceras med landstingets intäkter året före utjämningsåret dividerat med antalet invånare i landstinget. Landstingets intäkter året före utjämningsåret beräknas enligt anvisningar i bilagan till denna förordning. Förordning (2005:810).

25 b §  Ett landstings standardkostnad för löner beräknas utifrån ett löneindex som är baserat på lönerna i länets privata sektor och läkarnas faktiska lönenivå i landstinget. För landsting med ett löneindex som överstiger 100 beräknas ett tillägg motsvarande produkten av den del av löneindexet som överstiger 100 och en justerad lönekostnad, dividerad med 100. Samtliga landsting får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

Ett landstings justerade lönekostnad beräknas genom att landstingets standardkostnad för hälso- och sjukvård multipliceras med lönekostnadsandelen för verksamheten. Lönekostnadsandelen för hälso- och sjukvård anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

26 §  Standardkostnaden för kollektivtrafik beräknas utifrån variablerna gleshet, arbetspendling och tätortsstruktur. Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.

Standardkostnaden beräknas för respektive län, varefter hälften av standardkostnaden tillförs kommunerna i länet och hälften landstinget, med undantag för Stockholms län där kommunernas andel motsvarar 40 procent och landstingets andel motsvarar 60 procent av standardkostnaden.

Standardkostnaden för Gotlands kommun motsvarar redovisade nettokostnader år 2009. Hälften av standardkostnaden fördelas i kommunernas utjämningssystem och hälften i landstingens utjämningssystem.

Fördelningen av kommunernas andel av standardkostnaden mellan kommunerna i länet görs på följande sätt:

1. För kommunerna i Västmanlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens län görs fördelningen efter deras andel av de totala kostnaderna i länet för kollektivtrafiken år 2009.
2. För kommunerna i Stockholms län, Uppsala län, Östergötlands län, Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar län, Blekinge län, Skåne län, Hallands län, Västra Götalands län, Värmlands län, Örebro län, Dalarnas län, Gävleborgs län och Jämtlands län görs fördelningen med lika stora belopp per invånare.
3. För kommunerna i Södermanlands län fattar regeringen särskilda beslut om varje kommuns andel av de totala kostnaderna i länet. Förordning (2018:1901).

27 §  För beräkningarna gäller i övrigt de beräkningsmetoder och närmare detaljer som anges i bilagan till denna förordning.

29 §  Statistiska centralbyrån skall senast den 1 oktober året före utjämningsåret lämna uppgifter till varje kommun och varje landsting om preliminära bidrag och avgifter enligt 5, 6 och 9-16 §§ lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning.

30 §  Statistiska centralbyrån skall senast den 10 januari varje år till Skatteverket lämna uppgifter som beräknats enligt denna förordning.

31 §  Statistiska centralbyrån får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.