Förordning (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Departement
Finansdepartementet K
Utfärdad
2004-10-28
Ändring införd
SFS 2004:881 i lydelse enligt SFS 2018:1901
Ikraft
2005-01-01
Upphäver
Förordning (1995:1645) om utjämningsbidrag och utjämningsavgift för kommuner och landsting
Förordning (1995:1646) om skattesatser vid beräkning av utjämningsbidrag och utjämningsavgift för kommuner och landsting
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

Allmän bestämmelse

1 §  Statistiska centralbyrån ska varje utjämningsår beräkna

  1. skatteutjämningsunderlag, standardkostnad och strukturkostnad enligt 3 § lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning,
  2. inkomstutjämningsbidrag enligt 5 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
  3. inkomstutjämningsavgift enligt 6 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
  4. kostnadsutjämningsbidrag enligt 9 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
  5. kostnadsutjämningsavgift enligt 10 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
  6. strukturbidrag enligt 11 och 12 §§ lagen om kommunalekonomisk utjämning,
  7. införandebidrag enligt 13 § lagen om kommunalekonomisk utjämning,
  8. regleringsbidrag enligt 15 § lagen om kommunalekonomisk utjämning, och
  9. regleringsavgift enligt 16 § lagen om kommunalekonomisk utjämning. Förordning (2013:976).

Inkomstutjämning

2 §  Vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för kommuner och för landsting ska följande länsvisa skattesatser tillämpas.

LänKommunerLandsting
Stockholms19,0510,03
Uppsala19,149,94
Södermanlands19,879,21
Östergötlands18,9310,15
Jönköpings19,149,94
Kronobergs19,779,31
Kalmar20,368,72
Blekinge19,119,97
Skåne19,709,38
Hallands19,289,80
Västra Götalands19,419,67
Värmlands19,979,11
Örebro19,0010.08
Västmanlands20,198,89
Dalarnas19,529,56
Gävleborgs19,319,77
Västernorrlands21,048,04
Jämtlands20,178,91
Västerbottens20,608,48
Norrbottens20,458,63

[S2]För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 19,60 procent vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för kommuner.

[S3]För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 9,48 procent vid beräkning av inkomstutjämningsbidrag för landsting. Förordning (2018:1901).

3 §  Vid beräkning av inkomstutjämningsavgifter för kommuner och för landsting ska följande länsvisa skattesatser tillämpas.

LänKommunerLandsting
Stockholms16,989,51
Uppsala17,079,42
Södermanlands17,808,69
Östergötlands16,869,63
Jönköpings17,079,42
Kronobergs17,708,79
Kalmar18,298,20
Blekinge17,049,45
Skåne17,638,86
Hallands17,219,28
Västra Götalands17,349,15
Värmlands17,908,59
Örebro16,939,56
Västmanlands18,128,37
Dalarnas17,459,04
Gävleborgs17,249,25
Västernorrlands18,977,52
Jämtlands18,108,39
Västerbottens18,537,96
Norrbottens18,388,11

[S2]För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 17,54 procent vid beräkning av inkomstutjämningsavgift för kommuner.

[S3]För en kommun som inte ingår i ett landsting är skattesatsen 8,95 procent vid beräkning av inkomstutjämningsavgift för landsting. Förordning (2018:1901).

3 a § Har upphävts genom förordning (2015:1011).

4 §  Inkomstutjämningsbidrag och inkomstutjämningsavgift anges i kronor per invånare i kommunen respektive landstinget och avrundas till närmaste hela krontal.

Kostnadsutjämning

Standardkostnad
5 § befolkningsuppgifter per den 31 december två år före utjämningsåret, anges i kronor per invånare och avrundas till närmaste hela krontal. Standardkostnaden ska, utom i fråga om 13 och 1519 §§, beräknas i utjämningsårets prisnivå utifrån den prognostiserade utvecklingen av ett prisindex. Förordning (2018:1901).

Kommuner

Förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet

6 §  En kommuns standardkostnad för förskola, fritidshem och sådan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap.skollagen (2010:800) beräknas genom att två åldersersättningar för barn i åldersgrupperna 1–5 år respektive 6–12 år summeras. Summan multipliceras med en korrigeringsfaktor.

[S2]Åldersersättningarna beräknas enligt följande. Andelen barn i kommunen i respektive åldersgrupp multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp i landet. Genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, som anges i bilagan till denna förordning.

[S3]För åldersgruppen 1–5 år korrigeras skillnader i vistelsetid genom ett tilllägg till eller avdrag från åldersersättningen. Tillägg och avdrag för skillnader i vistelsetid baseras på den genomsnittliga vistelsetiden år 2005 för den kommungrupp som kommunen tillhörde enligt 2005 års kommungruppsindelning, och reduceras med 50 procent. För åldersgruppen 6–12 år korrigeras skillnader i inskrivningsgrad genom ett tillägg till eller avdrag från åldersersättningen. Tillägg och avdrag för skillnader i inskrivningsgrad baseras på den genomsnittliga andelen inskrivna 6–12-åringar i fritidshem för den kommungrupp som kommunen tillhörde enligt 2011 års kommungruppsindelning. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag från tilläggen till eller avdragen från respektive åldersersättning, som beräknas så att summan av avdragen från respektive åldersersättning motsvarar summan av tilläggen till denna.

[S4]Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden, som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

Förskoleklass och grundskola

7 §  En kommuns standardkostnad för förskoleklass och grundskola beräknas genom att andelen barn i kommunen i åldersgrupperna 6 och 7–15 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp i landet. Genomsnittskostnaden per barn i respektive åldersgrupp beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden för förskoleklass respektive grundskola, som anges i bilagan till denna förordning.

[S2]För kostnader som avser modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk beräknas ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån andelen barn med utländsk bakgrund i åldersgruppen 7–15 år i kommunen multiplicerad med en genomsnittlig kostnad per barn i åldersgruppen 7–15 år i landet för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk. Från detta tillägg görs avdrag för den genomsnittliga ersättningen per invånare för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk.

[S3]Kommuner som har merkostnader för små skolor och skolskjutsar får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretisk organisation av skolor i olika storlekar och kostnadsklasser, med elevernas geografiska spridning i kommunen år 2009 som grund. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen. Förordning (2013:976).

Gymnasieskola

8 §  En kommuns standardkostnad för gymnasieskola beräknas genom att andelen ungdomar i kommunen i åldersgruppen 16–18 år multipliceras med den beräknade genomsnittskostnaden per invånare i den åldersgruppen i landet. Genomsnittskostnaden beräknas utifrån den genomsnittliga standardkostnaden för gymnasieskola, som anges i bilagan till denna förordning.

[S2]Kommuner som har merkostnader för resor och inackordering av gymnasieelever samt för små gymnasieskolor får ett tillägg till den enligt första stycket beräknade kostnaden. Tillägget beräknas utifrån en teoretiskt bestämd placering av skolor med hänsyn till befolkningens bosättningsmönster år 2009 samt utifrån en beräknad kostnad för resor, inackordering och små gymnasieskolor. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

[S3]Kommuner får ett tillägg till eller avdrag från den enligt första stycket beräknade kostnaden på grund av elevernas programval. Tillägget eller avdraget beräknas utifrån den genomsnittliga kostnaden två år före och tre år före utjämningsåret för de program som kommunens elever har valt. Förordning (2013:976).

Individ- och familjeomsorg

9 §  En kommuns standardkostnad för individ- och familjeomsorg beräknas utifrån andelen arbetslösa utan ersättning, andelen lågutbildade personer födda i Sverige i åldern 20–40 år, roten ur tätortsbefolkningen i kommunen, andelen av befolkningen boende i flerfamiljshus byggda 1965–1975 och andelen av befolkningen som fått ekonomiskt bistånd under en längre tid än sex månader.

[S2]Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.

[S3]Standardkostnaden för modellen multipliceras med en korrigeringsfaktor, varefter produkten utgör standardkostnaden för individ- och familjeomsorg. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden, som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för individ- och familjeomsorg, som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

10 § Har upphävts genom förordning (2013:976).
11 § Har upphävts genom förordning (2013:976).
12 § Har upphävts genom förordning (2013:976).

Barn och ungdomar med utländsk bakgrund

13 §  En kommuns standardkostnad för barn och ungdomar med utländsk bakgrund beräknas utifrån andelen barn och ungdomar i åldern 0–19 år som är födda eller som har minst en förälder som är född utanför Norden och de länder som var medlemmar i EU år 2003.

[S2]Andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund beräknas utifrån distriktsindelningen enligt förordningen (2015:493) om distrikt.

[S3]Ersättning beräknas utifrån de distrikt som har en större andel barn och ungdomar med utländsk bakgrund jämfört med riksgenomsnittet. Ersättningen beräknas som 75 kronor per invånare i dessa distrikt för varje procentenhet som andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund i distrikten överstiger den genomsnittliga andelen för landet. Förordning (2016:1089).

Äldreomsorg

14 §  En kommuns standardkostnad för äldreomsorg beräknas utifrån summan av följande komponenter:

  • en korrigerad åldersersättning baserad på civilstånd,
  • korrigering för skillnader i dödlighet,
  • tillägg för personer födda utanför Norden,
  • tillägg för institutionsboende i glesbygd, och
  • tillägg för hemtjänst i glesbygd.

[S2]Den korrigerade åldersersättningen beräknas enligt följande. Andelen gifta respektive ej gifta personer i kommunen i åldersgrupperna 65–79, 80–89 samt 90 år och äldre multipliceras med en genomsnittlig kostnad per person för respektive grupp. Därefter summeras produkterna. Summan multipliceras med en korrigeringsfaktor, vars värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för äldreomsorg, som anges i bilagan till denna förordning.

[S3]För kommuner som har fler avlidna personer än förväntat under en femårsperiod beräknas ett tillägg, som baseras på åldersersättningen per person i åldersgruppen 65 år och äldre. Med förväntat antal avlidna avses hur många personer som förväntas avlida per kommun om dödligheten skulle vara lika stor per ålder som riksgenomsnittet. För övriga kommuner beräknas på motsvarande sätt i stället ett avdrag, med den skillnaden att avdraget reduceras med 50 procent. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag från tillägget eller avdraget för skillnader i dödlighet, som beräknas så att summan av avdragen för skillnader i dödlighet motsvarar summan av tilläggen för skillnader i dödlighet.

[S4]För andelen personer i åldersgruppen 65 år och äldre som är födda utanför Norden beräknas för varje kommun ett tillägg, som uppgår till fem procent av genomsnittskostnaden per person i åldersgruppen 65 år och äldre. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

[S5]För de kommuner som har en glesbygdsfaktor som är lägre än 0,8 beräknas ett tillägg för institutionsboende i glesbygd. Glesbygdsfaktorn baseras på tätortsgrad och antalet invånare per kvadratkilometer. Närmare anvisningar om beräkningarna ges i bilagan till denna förordning. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

[S6]Ett tillägg ges för hemtjänst i glesbygd som beräknas utifrån de äldres geografiska spridning i kommunen år 2009. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen. Förordning (2013:976).

Befolkningsförändringar

15 §  En kommuns merkostnader till följd av befolkningsförändringar beräknas för

  1. kommuner vars befolkning under en tioårsperiod minskat med mer än två procent,
  2. kommuner som under en femårsperiod haft en minskning av antalet barn och ungdomar i åldersgruppen 7–18 år, förutsatt att minskningen överstiger motsvarande minskning i landet med minst två procentenheter,
  3. kommuner som under en femårsperiod haft en ökning av antalet barn och ungdomar i åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år, förutsatt att ökningen överstiger ökningen i landet med minst två procentenheter för respektive åldersgrupp, och
  4. kommuner som under en fyraårsperiod haft en ökning av antalet invånare med i genomsnitt minst 1,2 procent per år och där folkmängden från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret ökat med minst 1,2 procent. Förordning (2013:976).

16 §  Befolkningsminskning under en tioårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 31 december tolv år före utjämningsåret och befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december tolv år före utjämningsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.

[S2]Den procentuella befolkningsminskningen under en tioårsperiod reduceras med två procentenheter och multipliceras med 100 kronor per invånare.

17 §  Befolkningsminskning under en femårssperiod är skillnaden mellan befolkningen den 31 december sju år före utjämningsåret och befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret. Skillnadens andel av befolkningen den 31 december sju år före utjämningsåret utgör den procentuella befolkningsminskningen.

[S2]Den del av befolkningsminskningen under en femårsperiod i åldersgruppen 7-18 år som överstiger befolkningsminskningen i landet under samma period i åldersgruppen 7-18 år med två procentenheter multipliceras med 12 300 kronor per person. Har antalet personer i landet i åldersgruppen 7-18 år ökat under femårsperioden, skall den del av befolkningsminskningen i kommunen som överstiger två procentenheter multipliceras med 12 300 kronor per person.

18 §  Befolkningsökning under en femårsperiod i åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år är skillnaden mellan befolkningen i de aktuella åldersgrupperna den 31 december sju år före utjämningsåret och befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret.

[S2]Den del av befolkningsökningen under en femårsperiod i åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år som överstiger befolkningsökningen i landet under samma period i åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år med två procentenheter multipliceras med 12 000 kronor per person. Har antalet personer i landet i åldersgrupperna 1–5 år och 7–18 år minskat under femårsperioden, ska den del av befolkningsökningen i kommunen som överstiger två procentenheter multipliceras med 12 000 kronor per person. Förordning (2013:976).

19 §  Befolkningsökning under en fyraårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 1 november sex år före utjämningsåret och befolkningen den 1 november två år före utjämningsåret.

[S2]Den del av befolkningsökningen räknat i antalet personer från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret som överstiger 1,2 procent samt kommunens folkmängd den 1 november två år före utjämningsåret multipliceras med kommunens intäkter året före utjämningsåret dividerat med antalet invånare i kommunen. Kommunens intäkter året före utjämningsåret beräknas enligt anvisningar i bilagan till denna förordning. Förordning (2005:810).

Bebyggelsestruktur

20 §  En kommuns standardkostnad för bebyggelsestruktur beräknas utifrån summan av följande komponenter:

  • gator och vägar,
  • uppvärmningskostnader,
  • byggkostnader,
  • administration, samt
  • räddningstjänst.

[S2]Komponenterna gator och vägar respektive uppvärmningskostnader utgörs av den beräknade standardkostnaden för gator och vägar respektive uppvärmningskostnader i 2004 års kostnadsutjämning. Komponenten byggkostnader baseras på variablerna byggnadsarbetarlön och klimat. Komponenten administration baseras på variablerna invånardistans och folkmängd. Komponenten räddningstjänst baseras på variablerna invånardistans och lokalt befolkningsunderlag. Närmare anvisningar om beräkningarna ges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

Löner

20 a §  En kommuns standardkostnad för löner beräknas utifrån ett löneindex som är baserat på andelen av befolkningen över 15 år som inte arbetar i kommun eller landsting, det genomsnittliga priset för en bostadsrätt i länet och det genomsnittliga taxeringsvärdet för småhus i kommunen. För kommuner med ett värde på löneindex som överstiger 100 beräknas ett tillägg motsvarande produkten av den del av indexet som överstiger 100 och en justerad lönekostnad, dividerad med 100. Samtliga kommuner får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tillläggen.

[S2]En kommuns justerade lönekostnad beräknas på följande sätt. Kommunens standardkostnad för förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, individ- och familjeomsorg samt äldreomsorg multipliceras med lönekostnadsandelen för respektive verksamhet, varefter produkterna summeras. Lönekostnadsandelen för respektive verksamhet anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

Landsting

Hälso- och sjukvård

21 §  Ett landstings standardkostnad för hälso- och sjukvård beräknas utifrån kostnaderna för befolkningens vårdbehov och hälso- och sjukvård i glesbygd. Förordning (2013:976).

22 § Har upphävts genom förordning (2013:976).

23 §  Kostnaden för befolkningens vårdbehov beräknas utifrån summan av en modell för hela befolkningen och en separat beräkning för kostnader för hiv-smittade personer.

[S2]I modellen delas befolkningen in i olika grupper utifrån kön, åldersgrupperna 0, 1–4, 5–9, 10–14, 15–19, 20–24, 25–29, 30–39, 40–49, 50–59, 60–69, 70–74 och 75 år och äldre, civilstånd, sysselsättningsstatus, inkomst och boendetyp. I varje landsting multipliceras antalet personer i respektive grupp den 31 december tre år före utjämningsåret med den genomsnittliga kostnaden för gruppen.

[S3]Kostnaderna för hiv-smittade personer beräknas genom att det antagna antalet hiv-smittade per 10 000 invånare för varje landsting multipliceras med en uppskattad kostnad per hiv-smittad person som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

24 §  Summan av den beräknade kostnaden för de olika grupperna i modellen för hela befolkningen och kostnaden för hiv-smittade personer divideras med antalet invånare i landstinget den 31 december tre år före utjämningsåret.

[S2]Ett landstings kostnader enligt första stycket multipliceras med en korrigeringsfaktor, varefter produkten utgör kostnaden för befolkningens vårdbehov. Korrigeringsfaktorns värde bestäms så att den genomsnittliga standardkostnaden, som vägts med befolkningen den 31 december två år före utjämningsåret, överensstämmer med den genomsnittliga standardkostnaden för hälso- och sjukvård, som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

25 §  Ett landstings kostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd beräknas utifrån en teoretiskt bestämd placering av sjukhus, ambulanscentraler och vårdcentraler. Utifrån denna placering av enheterna beräknas även kostnader för övernattningsplatser vid vårdcentraler och behovet av sjukresor. Samtliga landsting får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av de beräknade kostnaderna per invånare i landet för hälso- och sjukvård i glesbygd.

Befolkningsförändringar

25 a §  Ett landstings merkostnader till följd av befolkningsförändringar beräknas för landsting som under en fyraårsperiod haft en ökning av antalet invånare med i genomsnitt minst 1,2 procent per år och där folkmängden från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret ökat med minst 1,2 procent.

[S2]Befolkningsökning under en fyraårsperiod är skillnaden mellan befolkningen den 1 november sex år före utjämningsåret och befolkningen den 1 november två år före utjämningsåret.

[S3]Den del av befolkningsökningen räknat i antalet personer från och med den 1 november två år före utjämningsåret till och med den 1 november året före utjämningsåret som överstiger 1,2 procent samt landstingets folkmängd den 1 november två år före utjämningsåret multipliceras med landstingets intäkter året före utjämningsåret dividerat med antalet invånare i landstinget. Landstingets intäkter året före utjämningsåret beräknas enligt anvisningar i bilagan till denna förordning. Förordning (2005:810).

Löner

25 b §  Ett landstings standardkostnad för löner beräknas utifrån ett löneindex som är baserat på lönerna i länets privata sektor och läkarnas faktiska lönenivå i landstinget. För landsting med ett löneindex som överstiger 100 beräknas ett tillägg motsvarande produkten av den del av löneindexet som överstiger 100 och en justerad lönekostnad, dividerad med 100. Samtliga landsting får därefter ett invånarbaserat avdrag, som beräknas så att summan av avdragen motsvarar summan av tilläggen.

[S2]Ett landstings justerade lönekostnad beräknas genom att landstingets standardkostnad för hälso- och sjukvård multipliceras med lönekostnadsandelen för verksamheten. Lönekostnadsandelen för hälso- och sjukvård anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2013:976).

Delat huvudmannaskap

Kollektivtrafik

26 §  Standardkostnaden för kollektivtrafik beräknas utifrån variablerna gleshet, arbetspendling och tätortsstruktur. Värdena för respektive variabel multipliceras med de parametervärden som anges i bilagan till denna förordning.

[S2]Standardkostnaden beräknas för respektive län, varefter hälften av standardkostnaden tillförs kommunerna i länet och hälften landstinget, med undantag för Stockholms län där kommunernas andel motsvarar 40 procent och landstingets andel motsvarar 60 procent av standardkostnaden.

[S3]Standardkostnaden för Gotlands kommun motsvarar redovisade nettokostnader år 2009. Hälften av standardkostnaden fördelas i kommunernas utjämningssystem och hälften i landstingens utjämningssystem.

[S4]Fördelningen av kommunernas andel av standardkostnaden mellan kommunerna i länet görs på följande sätt:

  1. För kommunerna i Västmanlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens län görs fördelningen efter deras andel av de totala kostnaderna i länet för kollektivtrafiken år 2009.
  2. För kommunerna i Stockholms län, Uppsala län, Östergötlands län, Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar län, Blekinge län, Skåne län, Hallands län, Västra Götalands län, Värmlands län, Örebro län, Dalarnas län, Gävleborgs län och Jämtlands län görs fördelningen med lika stora belopp per invånare.
  3. För kommunerna i Södermanlands län fattar regeringen särskilda beslut om varje kommuns andel av de totala kostnaderna i länet. Förordning (2018:1901).

Beräkningsmetoder och närmare detaljer för kostnadsutjämningen

27 §  För beräkningarna gäller i övrigt de beräkningsmetoder och närmare detaljer som anges i bilagan till denna förordning.

28 § Har upphävts genom förordning (2013:976).

Uppgiftslämnande

29 §  Statistiska centralbyrån skall senast den 1 oktober året före utjämningsåret lämna uppgifter till varje kommun och varje landsting om preliminära bidrag och avgifter enligt 5, 6 och 9-16 §§ lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning.

30 §  Statistiska centralbyrån skall senast den 10 januari varje år till Skatteverket lämna uppgifter som beräknats enligt denna förordning.

Verkställighetsföreskrifter

31 §  Statistiska centralbyrån får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Bilaga

Beräkningsmetoder och närmare detaljer för kostnadsutjämningen

Generella bestämmelser för kostnadsutjämningen

Befolkningsuppgifter
Befolkningsuppgifter hämtas från Statistiska centralbyråns befolkningsstatistik.

Genomsnittlig standardkostnad

Kommuner
Den för landet genomsnittliga standardkostnaden i kronor per invånare före uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå för var och en av följande verksamheter är:
Förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet
– Förskola6 475
– Pedagogisk omsorg129
– Fritidshem1 405
Förskoleklass och grundskola
– Förskoleklass662
– Grundskola10 377
Gymnasieskola3 751
Individ- och familjeomsorg4 104
Äldreomsorg10 435
Beloppen avser år 2017.
Landsting
Den för landet genomsnittliga standardkostnaden före uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå för hälso- och sjukvård är 22 936 kronor per invånare. Beloppet avser år 2017.
Delat huvudmannaskap
Den för landet genomsnittliga standardkostnaden före uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå för kollektivtrafik är 2 496 kronor per invånare. Beloppet avser år 2017.
Prisindex
Uppräkning till utjämningsårets kostnadsnivå sker med hjälp av utvecklingen av nettoprisindex för åren 2003–2017 och med hjälp av utvecklingen av konsumentprisindex med fast ränta för åren därefter. Som genomsnittlig procentuell förändring i nettoprisindex för respektive år används följande: 2003 (1,5), 2004 (0,1), 2005 (0,1), 2006 (1,1), 2007 (2,7), 2008 (2,7), 2009 (-0,8), 2010 (1,8), 2011 (2,0), 2012 (1,2), 2013 (-0,3), 2014 (-0,1), 2015 (-0,9), 2016 (0,4) och 2017 (1,3). Som genomsnittlig procentuell förändring i konsumentprisindex med fast ränta för respektive år används följande: 2018 (2,1) och 2019 (2,0).
Följande verksamheters och kostnadsslags standardkostnad räknas upp till utjämningsårets kostnadsnivå med hjälp av ett prisindex året före utjämningsåret samt utjämningsåret: förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet, förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, individ- och familjeomsorg, äldreomsorg, löner, hälso- och sjukvård samt kollektivtrafik.
Följande kostnadsslags standardkostnad räknas upp till utjämningsårets kostnadsnivå med hjälp av ett prisindex år 2003 t.o.m. utjämningsåret: bebyggelsestruktur.
Följande kostnadsslags standardkostnad räknas inte upp till utjämningsårets kostnadsnivå: barn och ungdomar med utländsk bakgrund samt befolkningsförändringar.
Förskoleklass och grundskola
Genomsnittlig ersättning för modersmålsundervisning och undervisning i svenska som andraspråk är 8 040 kronor per elev som är född utanför Sverige, Norge och Danmark eller där båda föräldrarna är födda utanför dessa länder.
Gymnasieskola
Tillägg för elevernas programval beräknas utifrån antal elever per hemkommun och gymnasieprogram.
Programvalsfaktorn för respektive kommun beräknas enligt följande för åren två respektive tre år före utjämningsåret: ((summering av (antal elever per program x landets genomsnittskostnad per program)) - relationstal (antal 16–18- åringar x gymnasiets genomsnittskostnad i landet per 16–18- åring)) / befolkningen den 31 december två respektive tre år före utjämningsåret.
Uppgifter om antalet elever hämtas från Statistiska centralbyråns skolstatistik.
Uppgifter om kostnader för olika program hämtas från Skolverkets statistik.
Individ- och familjeomsorg
Standardkostnad för individ- och familjeomsorg = 806,375 + 28 386,169 x andelen arbetslösa utan ersättning + 19 391,413 x andelen lågutbildade personer födda i Sverige i åldern 20–40 år + 1,628 x roten ur tätortsbefolkningen i kommunen + 2 284,891 x andelen av befolkningen boende i flerfamiljshus byggda 1965–1975 + 87 497,080 x andelen av befolkningen som fått ekonomiskt bistånd under en längre tid än sex månader x korrigeringsfaktorn.
Variabeln roten ur tätortsbefolkningen i kommunen avser år 2010 och ska uppdateras vart femte år.
Äldreomsorg
Genomsnittlig kostnad per person:
– Gift (65–79 år)6 948
– Gift (80–89 år)47 954
– Gift (90–w)129 050
– Ej gift (65–79 år)27 875
– Ej gift (80–89 år)124 042
– Ej gift (90–w)258 227
Tillägget för institutionsboende i glesbygd = den korrigerade åldersersättningen x (0,08 - kommunens glesbygdsfaktor / 10).
Variabeln tätortsgrad i glesbygdsfaktorn avser år 2010 och ska uppdateras vart femte år.

Befolkningsförändringar

Eftersläpningseffekter
Antalet personer som utgör den befolkningsökning som överskrider 1,2 procent mellan den 1 november två år före utjämningsåret och den 1 november året före utjämningsåret samt kommunens eller landstingets folkmängd den 1 november två år före utjämningsåret multipliceras med summan av, kronor per invånare året före utjämningsåret, bidrag eller avgift i kostnadsutjämningen, strukturbidrag, införandebidrag och regleringsbidrag eller regleringsavgift samt det enligt andra stycket framräknade beloppet.
Kommunens eller landstingets inkomstutjämningsbidrag eller inkomstutjämningsavgift omräknas med kommunens respektive landstingets befolkning den 1 november två år före utjämningsåret samt den del av befolkningsökningen som överskrider 1,2 procent mellan den 1 november två år före utjämningsåret och den 1 november året före utjämningsåret utifrån landets och kommunens eller landstingets skatteunderlag som används vid beräkningen av inkomstutjämningen året före utjämningsåret.
Kommunen eller landstinget kompenseras för differensen mellan bidrag eller avgift i utjämningssystemet året före utjämningsåret och bidrag eller avgift i utjämningssystemet beräknat enligt första och andra styckena.

Bebyggelsestruktur

Gator och vägar
Tillägget för gator och vägar utgörs av summan av ett ortstillägg och ett klimattillägg.
Om inget annat anges får samtliga kommuner i Värmlands län, Dalarnas län, Gävleborgs län, Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län ett ortstillägg på 56 kronor per invånare och övriga kommuner 0 kronor per invånare.
Undantag:
  • Följande kommuner får ett ortstillägg på 56 kronor per invånare: Södertälje, Uppsala, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Helsingborg, Kristianstad, Lund, Halmstad, Borås, Örebro och Västerås.
  • Följande kommuner får ett ortstillägg på 111 kronor per invånare: Nacka, Sundbyberg, Solna, Lidingö, Malmö, Härryda, Partille, Öckerö, Mölndal, Karlstad, Falun, Gävle, Sundsvall, Örnsköldsvik, Härjedalen, Östersund, Skellefteå, Umeå, Åsele och Luleå.
  • Göteborgs kommun får ett ortstillägg på 167 kronor per invånare.
  • Stockholms kommun får ett ortstillägg på 501 kronor per invånare.
Om inget annat anges får samtliga kommuner ett klimattillägg på 45 kronor per invånare.
Undantag:
  • Följande kommuner får ett klimattillägg på 67 kronor per invånare: kommunerna i Dalarnas län och Gävleborgs län samt Eksjö, Gislaved, Gnosjö, Nässjö, Sävsjö, Tranås, Vaggeryd, Vetlanda, Värnamo, Lessebo, Ljungby, Tingsryd, Uppvidinge, Emmaboda, Hultsfred, Högsby, Nybro, Vimmerby, Bengtsfors, Bollebygd, Borås, Svenljunga, Tranemo, Ulricehamn, Arvika, Eda, Filipstad, Hagfors, Munkfors, Storfors, Sunne, Torsby, Årjäng, Degerfors, Hällefors, Karlskoga, Lindesberg, Ljusnarsberg, Nora, Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg.
  • Följande kommuner får ett klimattillägg på 22 kronor per invånare: kommunerna i Blekinge län, Skåne län och Hallands län samt Göteborg, Härryda, Kungälv, Lysekil, Munkedal, Mölndal, Orust, Partille, Sotenäs, Stenungsund, Strömstad, Tanum, Tjörn, Uddevalla och Öckerö.
  • Följande kommuner får ett klimattillägg på 89 kronor per invånare: kommunerna i Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län.
Uppvärmningskostnader
Tillägget eller avdraget för uppvärmningskostnader baseras på ett energiindex som speglar skillnader i uppvärmningskostnader i kommunägda fastigheter.
Kommuner som har ett energiindex som överstiger 1,0 får ett tillägg som beräknas enligt följande. (Index - 1) x (67 x 6,1). Kommuner som har ett energiindex som understiger 1,0 får ett avdrag som beräknas på motsvarande sätt.
Byggkostnader
Tillägget eller avdraget för byggkostnader anges efter kommunens länstillhörighet med undantag för kommuner som ingår i regionerna Stor-Malmö och Stor-Göteborg. Länstillhörigheten avser år 2006.
Län/regionBelopp, kr per invånare
Stockholms105
Uppsala21
Södermanlands-28
Östergötlands-70
Jönköpings-77
Kronobergs-93
Kalmar-89
Gotlands-115
Blekinge-118
Stor-Malmö38
Övriga Skåne-8
Övriga Hallands-111
Stor-Göteborg-36
Övriga Västra Götalands-93
Värmlands-73
Örebro-12
Västmanlands-15
Dalarnas-41
Gävleborgs28
Västernorrlands52
Jämtlands37
Västerbottens102
Norrbottens45
Till Stor-Malmö räknas Burlövs, Eslövs, Höörs, Kävlinge, Lomma, Lunds, Malmö, Skurups, Staffanstorps, Svedala, Trelleborgs och Vellinge kommuner.
Till Stor-Göteborg räknas Ale, Alingsås, Göteborgs, Härryda, Kungsbacka, Kungälvs, Lerums, Lilla Edets, Mölndals, Partille, Stenungsunds, Tjörns och Öckerö kommuner.
Administration
Tillägget för administration beräknas efter följande förutsättningar och uppdateras inte:
InvånardistansFolkmängdLönekostnad för administrativ personalPolitisk verksamhetTillägg
>3500–7 9999004001 300
8 000–19 999250125375
20 000–250125375
<3500–7 999300175475
8 000–19 999000
20 000–000
Räddningstjänst
Tillägget för räddningstjänst beräknas efter följande förutsättningar och uppdateras inte:
InvånardistansLokalt befolkningsunderlagKostnadTillägg
>3000–7 9991 248500
8 000–19 9991 023250
20 000–884150
Löner
Kommuner
Löneindex = 100 x (21 256,664 + 2 645,990 x andelen av befolkningen över 15 år som inte arbetar i kommun eller landsting + 0,294 x det genomsnittliga priset för en bostadsrätt i länet + 0,388 x det genomsnittliga taxeringsvärdet för småhus i kommunen) / standardiserad genomsnittlig kommunlön. Beräkningen för löneindex har baserats på underlag från 2009.
Lönekostnadsandelen för var och en av följande verksamheter är:
Förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet0,81
Förskoleklass och grundskola0,75
Gymnasieskola0,68
Individ- och familjeomsorg0,55
Äldreomsorg0,81
Landsting
Löneindex (löner efter sammanvägning för ålder och yrkesgrupper) = 100 x ((0,89 x (16 593 + 0,19709 x medellön i privat sektor) + 0,11 x standardiserad läkarlön i landstinget) / genomsnittlig medellön i riket). Beräkningen för löneindex har baserats på underlag från år 2004.
Lönekostnadsandelen för hälso- och sjukvård är 0,72.
Hälso- och sjukvård
Uppgifter om genomsnittliga kostnader för befolkningen hämtas från Skåne läns landsting och avser 2008.
Kostnaden per hiv-smittad person är 47 200.
Kollektivtrafik
Standardkostnad per län = -1 203,797 + 35,012 x roten ur invånardistansen + 1 291,634 x andelen boende i tätort med mer än 11 000 invånare + 7 401,420 x andelen personer som arbetspendlar över kommungräns.
Med invånardistansen avses det genomsnittliga avståndet mellan invånarna i länet.
Variabeln roten ur invånardistansen avser år 2010 och ska uppdateras vart femte år. Förordning (2018:1901).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Förordning (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Övergångsbestämmelse

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005.
  2. Genom förordningen upphävs förordningen (1995:1645) om utjämningsbidrag och utjämningsavgift för kommuner och landsting samt förordningen (1995:1646) om skattesatser vid beräkning av utjämningsbidrag och utjämningsavgift för kommuner och landsting. De upphävda förordningarna gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2005.
Ikraftträder
2005-01-01

Förordning (2005:810) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
ändr. 19 §, bil.; ny 25 a §, rubr. närmast före 25 a §
Ikraftträder
2006-01-01

Förordning (2006:1291) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
ändr. bil.
Ikraftträder
2007-01-01

Förordning (2007:1271) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
ändr. 2, 3, 20 §§, bil.; nya 20 a, 25 b §§, rubr. närmast före 20 a, 25 b §§
Ikraftträder
2008-01-01

Förordning (2008:777)) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
ändr. bil.
Ikraftträder
2009-01-01

Förordning (2009:1030) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
ändr. bil.
Ikraftträder
2010-01-01

Förordning (2010:1337) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
ändr. 2, 3 §§, bil.
Ikraftträder
2011-01-01

Förordning (2011:680) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Övergångsbestämmelse

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2011.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om underlaget för beräkningen av åldersersättningen enligt 6 § andra och fjärde styckena till och med utjämningsåret 2013.
Omfattning
ändr. 6 §, bil., rubr. närmast före 6 §
Ikraftträder
2011-07-01

Förordning (2011:1136) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
ändr. 2, 3, 26 §§, bil.
Ikraftträder
2012-01-01

Förordning (2012:704) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Övergångsbestämmelse

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.
  2. Vid beräkning av en kommuns skattekraft ska 2013 och tidigare års taxeringar anses som beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244).
Omfattning
ändr. 2, 3 26 §§, bil.
Ikraftträder
2013-01-01

Förordning (2013:976) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Övergångsbestämmelse

  1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om bidrag och avgifter som avser tiden före ikraftträdandet.
Omfattning
upph. 10, 11, 12, 22, 28 §§, rubr. närmast före 28 §; ändr. 1, 2, 3, 6, 7, 8, 9, 13, 14, 15, 18, 20, 20 a, 21, 23, 24, 25 b, 26 §§, bil.; ny 3 a §
Ikraftträder
2014-01-01

Förordning (2014:1372) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
ändr. 2, 3, 3 a, 26 §§, bil.
Ikraftträder
2015-01-01

Förordning (2015:1011) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
upph. 3 a §; ändr. 2, 3 §§, bil.
Ikraftträder
2016-01-01

Förordning (2016:1089) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
ändr. 13 §, bil.
Ikraftträder
2017-01-01

Förordning (2017:1100) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
ändr. 2, 3, 26 §§, bil.
Ikraftträder
2018-01-01

Förordning (2018:1901) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
ändr. 2, 3, 5, 26 §§, bil.
Ikraftträder
2019-01-01

Förordning (2019:797) om ändring i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning

Omfattning
upph. bil; ändr. 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 23, 24, 25, 26, 29 §§, rubr. närmast före 6, 7, 8, 9, 13, 14, 15, 20, 21, 25 a, 25 b, 26 §§, närmast före 5, 20 a, 25 c §§; nya 6 a, 6 b, 6 c, 6 e, 6 f, 6 g, 7 a, 7, b, 7, c 7, d, 7 e, 8 a, 8 b, 8 c, 8 d, 8 e, 9 a, 10, 11, 12, 13 a, 14 a, 14 b, 14 c, 14 d, 14 e, 14 f, 22, 25 c, 26 a §§, bil, rubr. närmast före 6 a, 6 b, 6 c, 6, d, 6 e, 6 f, 6 g, 7 a, 7 b, 7 c, 7 d, 7 e, 8 a, 8 b, 8 c, 8 d, 8 e, 9 a 12, 13 a, 14 a, 14 b, 14 c, 14 d, 14 e, 14 f, 16, 17, 18, 19, 22-, 23, 24, 25, 25 c, 26 a §§, närmast efter 6 g, 7 e, 8 e, 9 a, 13 a, 15, 25 §§ bilaga
Ikraftträder
2020-01-01