Lag (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser

Departement
Justitiedepartementet DÅ
Utfärdad
2011-02-10
Ändring införd
SFS 2011:111 i lydelse enligt SFS 2018:846
Ikraft
2011-04-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2021-11-16

Lagens syfte och tillämpningsområde

1 §  Denna lag syftar till att förebygga att människor missbrukar vissa hälsofarliga substanser.

Prop. 2010/11:4: Syftet med den föreslagna lagen anges i denna inledande paragraf, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Av paragrafen framgår att lagen innehåller bestämmelser som syftar till att förebygga att människor missbrukar vissa hälsofarliga substanser, som anges närmare i 2 §. Med substans avses här grundämnen, kemiska föreningar, blandningar och andra beredningar. I lagen används begreppet substans såväl för preparat eller medel som kan komma att klassificeras som narkotika som för ämnen ...

2 §  Denna lag gäller för substanser som

  1. har förklarats som narkotika enligt förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika eller som hälsofarlig vara enligt förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor enligt en förordning som har beslutats men ännu inte trätt i kraft,
  2. har förklarats som narkotika enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt men där förklaringen ännu inte har trätt i kraft här i landet, eller
  3. kan antas komma att av regeringen förklaras som narkotika eller som hälsofarlig vara enligt någon av de i punkt 1 angivna förordningarna.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen, som reglerar tillämpningsområdet har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.4.2).

I paragrafen regleras lagens tillämpningsområde. I tre punkter anges närmare vilka substanser som kan komma ifråga för beslut om förstö-

rande. Det rör ...

Förutsättningar för förstörande

3 §  Om en substans som avses i 2 § på grund av omständigheter i det enskilda fallet kan antas vara avsedd att användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan och då kan komma att förorsaka skada eller dödsfall, får beslut fattas om att substansen ska förstöras.

Prop. 2010/11:4: Enligt paragrafen får beslut meddelas om förstörande av en substans som, på grund av omständigheterna i det enskilda fallet, kan antas vara avsedd att användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan och därvid kan komma att förorsaka skada eller dödsfall. Om så är fallet ska bedömas utifrån omständigheterna i varje enskilt ärende. En substans som marknadsförs som ett berusningsmedel får normalt anses uppfylla kraven i fråga om berusningseffekt. Detsamma torde gälla en substans som tidigare ...

Vem som beslutar om förstörande

4 §  Beslut om förstörande fattas av en åklagare.

[S2]Om ärendet är av enkel beskaffenhet får beslut om förstörande även fattas av en sådan befattningshavare hos Tullverket som anges i 32 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Vad som i denna lag föreskrivs om åklagare gäller även en sådan befattningshavare, om inte annat anges.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen reglerar vem som får besluta om förstörande, medan det framgår av 11 § i vilka situationer ett sådant beslut får fattas. Frågan om vem som får fatta beslut har behandlats i avsnitt 5.4.3.

Enligt första stycket får beslut om förstörande fattas av åklagare. Med detta avses åklagare inom åklagarväsendet.

Även sådana befattningshavare inom Tullverket som med stöd av ...

Omhändertagande av en substans i avvaktan på beslut om förstörande

5 §  Om en polisman eller tulltjänsteman påträffar en substans och det skäligen kan antas att ett beslut om förstörande av substansen kan komma att meddelas enligt denna lag, får han eller hon besluta att omhänderta substansen i avvaktan på åklagarens beslut.

[S2]Bestämmelserna i 10, 25, 2830, 3234 och 3748 §§förvaltningslagen (2017:900) tillämpas inte på förfarandet hos Tullverket i frågor som gäller omhändertagande i avvaktan på beslut om förstörande eller på förfarandet hos Polismyndigheten. Lag (2018:846).

Prop. 2010/11:4: Paragrafen, som reglerar möjligheten för polismän och tulltjänstemän att omhänderta en substans som de påträffar, har kommenterats i avsnitt 5.4.3.

Paragrafens första stycke skapar förutsättningar för att hindra att sådana farliga substanser som anges i 2 och 3 §§ som påträffas kommer i omlopp innan åklagaren har hunnit fatta beslut om förstörande, genom att polismannen eller tulltjänstemannen ...

6 §  Vid ett omhändertagande av en substans enligt 5 § får polismannen eller tulltjänstemannen hålla förhör med den som innehar substansen, annan som är närvarande när substansen påträffas, samt den som äger eller är avsändare eller mottagare av substansen, i syfte att utreda om det finns förutsättningar för ett omhändertagande.

[S2]Vid ett sådant förhör tillämpas följande bestämmelser i 23 kap.rättegångsbalken:

  • 4 § om objektivitet,
  • 10 § om vem som får närvara vid förhör, och
  • 12 § om förbud mot otillbörliga åtgärder under förhör.

[S3]Vid tillämpningen av 23 kap. 4 § rättegångsbalken ska bestämmelserna om den som är misstänkt i stället avse den från vilken substansen kan komma att omhändertas.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4.3, reglerar vilken utredning som får göras i samband med ett omhändertagande enligt 5 §.

Vid en brottsutredning får förhör hållas med var och en som kan antas ha upplysningar att lämna. I paragrafens första stycke anges uttömmande vilka personer som får förhöras när en substans påträffas. En tjänsteman som avser att fatta ett beslut enligt 5 § får ...

7 §  När Polismyndigheten, Tullverket eller en åklagare häver ett beslag av en sådan substans som avses i 2 § får den som häver beslaget besluta att omhänderta substansen, om förutsättningarna enligt 5 § är uppfyllda. En åklagare får även besluta att omhänderta en substans i de fall där rätten häver ett beslag. Lag (2014:653).

Prop. 2010/11:4: Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4.3, reglerar möjligheten att omhänderta sådana substanser som anges i 2 och 3 §§ när ett beslag hävs. Sådana beslut får bl.a. fattas av tjänstemän inom polisväsendet och Tullverket. Vilka personer som får fatta sådana beslut framgår av myndighetens delegationsbestämmelser. Även åklagare fattar beslut om att häva beslag.

Ett beslut om omhändertagande kan aktualiseras ...

8 §  Ett beslut i fråga om omhändertagande gäller omedelbart. En omhändertagen substans ska tas i förvar.

Prop. 2010/11:4: Av paragrafen framgår att ett beslut om omhändertagande gäller omedelbart. Detta är en förutsättning för att substansen inte ska behöva återlämnas till den enskilde i avvaktan på beslut om förstörande och att det beslutet vinner laga kraft. I andra meningen föreskrivs att en omhändertagen substans ska tas i förvar, på motsvarande sätt som ett beslaget föremål (jfr 27 kap. 10 § rättegångsbalken). Genom förvarstagandet övergår ...

9 §  Protokoll ska föras över omhändertagandet. Av protokollet, som ska upprättas omedelbart, ska det framgå

  1. vad som har omhändertagits,
  2. vem som har fattat beslutet om omhändertagande,
  3. grunden för beslutet,
  4. vem eller vilka som omhändertagandet berör,
  5. vem eller vilka som varit närvarande vid omhändertagandet,
  6. tidpunkten för omhändertagandet, samt
  7. övriga omständigheter vid omhändertagandet.

[S2]Protokollet ska överlämnas till den eller dem som berörs av beslutet, tillsammans med en upplysning om rätten till domstolsprövning i de fall där åklagaren beslutar om eller fastställer ett omhändertagande och vad som gäller i fråga om omprövning och överklagande.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4.3, reglerar i första stycket skyldigheten att upprätta protokoll över omhändertaganden med stöd av 5 och 7 §§.

För att åklagaren ska kunna ta ställning i frågan om omhändertagandet ska bestå (se 10 §) behövs dokumentation som redovisar bl.a. vilket beslut som har fattats, grunden för detta, vilka personer som berörs av beslutet, när ingripandet skedde ...

Förfarandet hos åklagaren

Prövning av beslut om omhändertagande

10 §  Ett beslut om omhändertagande, som har fattats av någon annan än en åklagare, ska skyndsamt anmälas till åklagaren, som omedelbart ska pröva om omhändertagandet ska bestå.

[S2]Åklagarens beslut ska vara skriftligt och, om omhändertagandet fastställs, innehålla de skäl som beslutet grundas på.

[S3]Den som berörs av beslutet ska underrättas dels om beslutet och om möjligheten att begära omprövning enligt 17 §, dels om hur beslutet kan överklagas enligt 19 §. Protokollet över omhändertagandet ska fogas till beslutet. Åklagaren bestämmer hur underrättelsen ska ske.

Prop. 2010/11:4: I paragrafen, som har kommenterats i avsnitt 5.4.3, regleras fastställande av omhändertagandebeslut.

Enligt första stycket åläggs den polisman eller tulltjänsteman som beslutat om ett omhändertagande enligt 5 eller 7 § att skyndsamt anmäla detta till åklagare. Med åklagare avses här såväl åklagare inom åklagarväsendet som sådan befattningshavare vid Tullverket som utför vissa åklagaruppgifter ...

Beslut i fråga om förstörande av en omhändertagen substans

11 §  Åklagaren får besluta om förstörande av en substans, om förutsättningarna enligt 3 § är uppfyllda och åklagaren har

  1. beslutat om ett omhändertagande enligt 7 §, eller
  2. fastställt ett omhändertagande enligt 10 §.

[S2]Har, sedan ett förfarande enligt denna lag inletts, en författning trätt i kraft genom vilken substansen förklarats som narkotika eller hälsofarlig vara, hindrar detta inte att åklagaren beslutar om förstörande.

[S3]Ett beslut om förstörande får fattas även om ägaren till substansen är okänd.

Prop. 2010/11:4: Denna paragraf reglerar, tillsammans med 12 §, åklagarens beslut om förstörande enligt lagen. Den har kommenterats i avsnitt 5.4.3.

I första stycket anges förutsättningarna för att åklagare ska få besluta om förstörande. Den grundläggande förutsättningen är att det är fråga om en sådan substans som anges i 2 § och att kraven i 3 § är uppfyllda. Vidare ska frågan om förstörande ha aktualiserats ...

12 §  Beslut i fråga om förstörande ska fattas så snart det kan ske.

[S2]Ett beslut i fråga om förstörande ska vara skriftligt och ange

  1. om substansen ska förstöras eller inte,
  2. från vem substansen omhändertagits och annan som berörs av beslutet,
  3. vilka skäl beslutet grundas på, och
  4. möjligheten att begära omprövning enligt 17 § samt hur beslutet kan överklagas enligt 19 §.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4.3, reglerar dels de formella kraven på åklagarens beslut, dels när beslut ska meddelas.

I första stycket, som utformats enligt Lagrådets förslag, föreskrivs att åklagaren ska meddela beslut i frågan om förstörande så snart det kan ske. Beslut ska således fattas så snart som möjligt efter det att åklagaren har prövat en polismans eller en tulltjänstemans ...

13 §  Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket ska yttra sig inom viss tid i frågan om substansen är av sådant slag som anges i 2 §, om åklagaren begär det. Lag (2013:636).

Prop. 2012/13:116: Ändringen innebär att det är den nya Folkhälsomyndigheten i stället för Statens folkhälsoinstitut som ska yttra sig enligt bestämmelsen.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4.3, reglerar yttranden till åklagaren.

Enligt paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, kan åklagaren begära yttrande från Statens folkhälsoinstitut och Läkemedelsverket angående substansen. Yttrandet ska avse frågan om substansen är av sådant slag som anges i 2 §, dvs. om det pågår arbete med klassificering av substansen eller om ...

14 §  Åklagare inom åklagarväsendet får anlita biträde av Polismyndigheten eller Tullverket vid utredning av frågor om förstörande enligt denna lag.

[S2]Vid ett förhör tillämpas följande bestämmelser i 23 kap.rättegångsbalken:

  • 4 § om objektivitet,
  • 6 § om rätt att hålla förhör,
  • 10 § om vem som får närvara vid förhör, och
  • 12 § om förbud mot otillbörliga åtgärder under förhör.

[S3]Vid tillämpningen av 23 kap. 4 § rättegångsbalken ska bestämmelserna om den som är misstänkt i stället avse den från vilken substansen har omhändertagits. Lag (2014:653).

Prop. 2013/14:110: Ändringarna innebär endast namnbyten. De har behandlats i avsnitt 6.2.

Prop. 2010/11:4: I paragrafens första stycke anges att åklagare inom åklagarväsendet får anlita biträde av en polismyndighet eller Tullverket vid utredning av frågor om förstörande. En sådan utredning torde främst aktualiseras om det är oklart vem som innehade eller ägde substansen eller om frågan om substansen kunde antas komma att användas i berusningssyfte behöver utredas närmare. Eftersom förfarandet enligt lagen inte är straffrättsligt krävs det särskilda regler om utredningsförfarandet.

Enligt ...

15 §  Den som berörs av ett beslut om förstörande ska delges beslutet.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4.3, reglerar tillsammans med 16 § delgivning av beslut om förstörande.

Enligt paragrafen ska den som berörs av ett beslut om förstörande delges beslutet. Ett åklagarbeslut om att en viss substans inte ska förstöras behöver således inte delges. Däremot ska, som framgår av 24 § tredje stycket, åklagarens beslut att den omhändertagna substansen får avhämtas ...

16 §  Om ett försök till delgivning enligt 15 § har misslyckats, eller ett delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst, och värdet av substansen kan antas vara mindre än en tiondel av det prisbasbelopp enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken som gällde när åklagarens beslut meddelades, får delgivning ske genom att beslutet anslås hos åklagaren.

[S2]Har det inte kunnat utredas vem som är ägare till den substans som beslutet om förstörande avser, ska åklagaren anslå beslutet hos myndigheten med uppgift om under vilka omständigheter substansen har anträffats. Åklagaren ska ange en viss tid, som inte får understiga en månad, under vilken den som vill göra anspråk på substansen ska ge sig till känna. Om det inte framställs något sådant anspråk, vinner beslutet laga kraft.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen reglerar delgivning i vissa fall.

Huvudregeln är, som framgår av 15 §, att om ägaren till substansen är känd ska beslutet delges honom eller henne. Det är emellertid inte ovanligt att delgivning på vanligt sätt misslyckas. I första stycket föreskrivs därför att en förenklad form av kungörelsedelgivning får tillämpas om substansen är av ringa värde. I sådana fall får delgivning ske genom att beslutet anslås hos åklagaren. Förfarandet får tillämpas om ett försök ...

Omprövning

17 §  Åklagaren ska, på eget initiativ eller efter begäran av den som berörs av beslutet, häva eller ändra ett beslut om omhändertagande eller förstörande om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl för det eller om beslutet är uppenbart oriktigt. Detta gäller dock inte om frågan är föremål för domstolsprövning eller har avgjorts av domstol.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4.3, reglerar möjligheten till omprövning.

Under ett ärendes handläggning, eller efter ett lagakraftvunnet beslut, kan det ibland komma fram nya omständigheter som, om de hade varit kända tidigare, skulle ha kunnat leda till en annan utgång i saken. Det kan t.ex. komma fram att det inte längre är aktuellt att klassificera en substans som narkotika eller hälsofarlig ...

Förvaltningslagens tillämplighet

18 §  Vid åklagarens handläggning enligt denna lag tillämpas följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900):

[S2]Vid handläggning av en fråga om förstörande tillämpas även följande bestämmelser i förvaltningslagen:

[S3]I fråga om allmän åklagare ska dock bestämmelsen om jäv i 7 kap. 6 § rättegångsbalken tillämpas. Lag (2018:846).

Prop. 2010/11:4: I förvaltningslagen (1986:223) regleras förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden. Enligt 32 § förvaltningslagen gäller bestämmelserna i 8– 30 §§ inte i bl.a. åklagarmyndigheternas och Tullverkets brottsbekämpande verksamhet. Eftersom handläggning av frågor om omhändertagande och förstörande ligger utanför ...

Överklagande

19 §  Åklagarens beslut om omhändertagande eller förstörande får överklagas hos tingsrätt av en enskild som berörs av beslutet. Ett överklagande ska vara skriftligt och ges in till åklagaren. Överklagandet ska ha kommit in till åklagaren inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Beslut om omhändertagande får dock överklagas utan begränsning till viss tid.

[S2]Om åklagaren inte avvisar överklagandet enligt 45 § förvaltningslagen (2017:900), ska han eller hon tillsammans med eget yttrande överlämna överklagandet och övriga handlingar i ärendet till tingsrätten. Lag (2018:846).

Prop. 2010/11:4: Genom paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4.3, öppnas en möjlighet att överklaga en åklagares beslut om omhändertagande eller förstörande. En polismans eller tulltjänstemans beslut om omhändertagande enligt 5 eller 7 § kan däremot inte överklagas.

Den som berörs av beslutet, vilket normalt är den som innehade substansen, får enligt första stycket överklaga åklagarens beslut. Detsamma ...

20 §  Behörig tingsrätt är den domstol inom vars domkrets det överklagade beslutet har fattats.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen innehåller en forumregel. Den tingsrätt inom vars domkrets det överklagade beslutet har fattats är behörig att pröva överklaganden.

21 §  Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden. Åklagare är motpart till den enskilde sedan handlingarna i ärendet har överlämnats till domstol.

Prop. 2010/11:4: I paragrafen finns bestämmelser om domstolsprövningen av åklagarens beslut om omhändertagande och förstörande. I avsnitt 5.4.3 har frågor om domstolsprövningen behandlats.

Av paragrafen framgår att lagen (1996:242) om domstolsärenden ska tillämpas vid domstolens handläggning av ärenden om omhändertagande och förstörande. Av 7 § lagen ...

Övriga bestämmelser

22 §  När Folkhälsomyndigheten eller Läkemedelsverket ska yttra sig enligt 13 §, ska myndigheten så snart det kan ske ta ställning till om det finns skäl att hos regeringen ansöka om att substansen förklaras som narkotika eller hälsofarlig vara. Lag (2013:636).

Prop. 2012/13:116: Ändringen innebär att det är den nya Folkhälsomyndigheten i stället för Statens folkhälsoinstitut som ska fullgöra uppgifter enligt bestämmelsen.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen ålägger Statens folkhälsoinstitut respektive Läkemedelsverket att, när de ska yttra sig enligt 13 §, skyndsamt ta ställning till om det finns skäl att hos regeringen begära att substansen förklaras som narkotika respektive hälsofarlig vara. Något sådan ställningstagande krävs givetvis inte om utredning om klassificering av substansen redan har påbörjats. Det krävs inte heller att den berörda myndigheten kan lämna in en framställan till regeringen inom den tid inom vilken åklagaren begärt ...

23 §  Om Folkhälsomyndigheten eller Läkemedelsverket har yttrat sig enligt 13 §, ska myndigheten skyndsamt underrätta åklagaren om ändrade förhållanden som kan påverka ett beslut enligt denna lag.

[S2]Har åklagaren underrättats enligt första stycket och är ärendet föremål för domstolsprövning, ska åklagaren skyndsamt överlämna en kopia av underrättelsen till domstolen. Lag (2013:636).

Prop. 2012/13:116: Ändringen i första stycket innebär att det är den nya Folkhälsomyndigheten i stället för Statens folkhälsoinstitut som ska underrätta åklagaren enligt bestämmelsen.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Om Statens folkhälsoinstitut eller Läkemedelsverket har yttrat sig till åklagaren angående frågan om substansen kan komma att förklaras som narkotika eller hälsofarlig vara, ska myndigheten skyndsamt underrätta åklagaren om ändrade förhållanden som kan påverka hans eller hennes beslut om omhändertagande eller förstörande. En utredning om klassificering av en substans som narkotika eller hälsofarlig vara kan utmynna i att myndigheten ...

24 §  En omhändertagen substans ska återlämnas till den från vilken den har omhändertagits om

  1. åklagaren eller rätten beslutar att ett omhändertagande inte ska bestå, eller
  2. åklagaren eller rätten beslutar att substansen inte ska förstöras.

[S2]När något ska återlämnas enligt första stycket ska den från vilken substansen har omhändertagits så snart som möjligt underrättas om att substansen får hämtas och att den, om den inte hämtas inom viss tid som inte får understiga en månad, kommer att förstöras. Om det är känt att någon annan också berörs av beslutet ska även han eller hon underrättas om att omhändertagandet har upphört och till vem substansen kommer att utlämnas.

[S3]Underrättelse om att substansen får avhämtas ska delges berörd person. Egendomen ska finnas tillgänglig för avhämtning hos den förvarande myndigheten under minst den tid som angetts i underrättelse enligt andra stycket.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen reglerar i vilka fall en omhändertagen substans ska återlämnas och förfarandet i dessa fall.

I första stycket anges i två olika punkter när en omhändertagen substans ska återlämnas. Det första fallet är om åklagaren inte fastställer ett beslut om omhändertagande som har fattats av en polisman eller en tulltjänsteman eller om rätten efter ett överklagande av ett beslut om omhändertagande finner att detta ska upphöra. Det andra fallet är om åklagaren eller rätten ...

25 §  Den myndighet som förvarar en omhändertagen substans ska ordna så att substansen förstörs när ett beslut om förstörande har vunnit laga kraft.

[S2]Myndigheten får även förstöra en substans om

  1. den från vilken substansen har omhändertagits begär det,
  2. den till vilken substansen ska återlämnas inte hämtar den inom angiven tid, eller
  3. vården av substansen är förenad med särskilt höga kostnader eller betydande risker.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen reglerar förstörande. Den har kommenterats i avsnitt 5.4.4.

I första stycket anges huvudregeln, nämligen att substansen ska förstöras av den myndighet som förvarar den när ett beslut om förstörande har vunnit laga kraft. Stycket har förtydligats i enlighet med Lagrådets förslag. Ett åklagarbeslut vinner laga kraft om inte domstolsprövning begärs inom den tid som anges i 19 ...

26 §  Den som orsakas sakskada till följd av att en substans har förstörts har rätt till ersättning

  1. om åklagaren eller rätten efter förstörandet finner att det saknas grund för förstörande, eller
  2. om substansen har förstörts med stöd av 2 § första stycket 3 och den därefter inte förklaras som narkotika eller hälsofarlig vara.

[S2]Rätt till ersättning föreligger dock inte om substansen har förstörts med stöd av 25 § andra stycket 1 eller 2.

Prop. 2010/11:4: Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 5.4.4, reglerar i första stycket möjligheten att under vissa omständigheter kunna få ersättning för en substans som har förstörts. Eftersom en substans i vissa fall får förstöras redan innan det finns ett lagakraftvunnet beslut kan det senare visa sig att åklagaren eller rätten finner att det saknas rättslig grund för förstörande. Ersättning kan även utges om substansen ...

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
  2. Lagen tillämpas endast på substanser som omhändertas med stöd av 5 eller 7 §§ efter ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2010/11:158, Prop. 2010/11:4, Bet. 2010/11:SoU5
Ikraftträder
2011-04-01

Lag (2013:636) om ändring i lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser

Förarbeten
Rskr. 2012/13:280, Prop. 2012/13:116, Bet. 2012/13:SoU27
Omfattning
ändr. 13, 22, 23 §§
Ikraftträder
2014-01-01

Lag (2014:653) om ändring i lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser

Förarbeten
Rskr. 2013/14:262, Prop. 2013/14:110, Bet. 2013/14:JuU23
Omfattning
ändr. 5, 7, 14 §§
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2018:846) om ändring i lagen (2011:111) om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser

Förarbeten
Rskr. 2017/18:327, Prop. 2017/18:235, Bet. 2017/18:KU22
Omfattning
ändr. 5, 18, 19 §§
Ikraftträder
2018-07-01