Om beskattning av naturaförmåner, m.m. (prop. 1987/88:52, delvis)

Skatteutskottets betänkande 1987/88:8

om beskattning av naturaförmåner, m.m. (prop.

1987/88:52, delvis) 1987/88-8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1987/88:52 om behandling av naturaförmåner samt ett antal med anledning av propositionen väckta motioner. Utskottet tillstyrker propositionen utom på två punkter. I fråga om arbetsgivarstödd motionsverksamhet förordar utskottet i huvudsak bifall till en c- och en s-motion, vilket innebär generösare regler än vad regeringen föreslagit, och beträffande förmån av semesterbostad avstyrker utskottet propositionen.

Reservationer har avgivits av m och fp beträffande kaffekuponger, omvandling av gåvor till bidrag till ideell förening, arbetsgivarstödd motionsverksamhet, patientavgift för tandvård, avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning, ekiperingsbidrag m.m., preliminärskatt och kontrolluppgifter på naturaförmåner och arbetsgivaravgifter på naturaförmåner. Dessutom har reservationer avgivits av m beträffande införandet av nya regler i 32 § kommunalskattelagen, bostadsförmån på landsbygd och semesterbostad, av fp angående medlemsavgift till yrkesspecifika föreningar och minnesgåvor, av c i fråga om avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning och slutligen av vpk beträffande arbetsgivarstödd motionsverksamhet. Fp har vidare avgivit ett särskilt yttrande beträffande arbetsgivaravgifter på naturaförmåner.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1987/88:52 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

5. lag om ändring i lagen (1987:568) om ändring i lagen (1987:404) om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om ändring i lagen (1987:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7. lag om ändring i lagen (1987:567) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

8. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

1 Riksdagen 1987/88. 6 sami. Nr 8

9. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1987:570) om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

I propositionen föreslås ändringar i beskattningen av naturaförmåner. Dessa förmåner delas i huvudsak in i två kategorier - personalvårdsförmåner och övriga naturaförmåner. Personal vårdsförmånerna kännetecknas bl. a. av att de inte är avsedda att vara ett direkt vederlag för utfört arbete utan i stället är ett led i arbetsgivarens personalvård. Hit hör t. ex. trivselförmåner på arbetsplatsen och personalrabatter i arbetsgivarens utbud av varor och tjänster. Förmåner som lämnas utanför arbetsplatsen och som betalas t. ex. med en kupong skall normalt inte räknas som skattefria personalvårdsförmåner. Det föreslås dock att arbetsgivaren i viss begränsad utsträckning - utan att skatteplikt föreligger för den anställde - får subventionera kostnaderna för motion även utanför arbetsplatsen i egna eller på annat sätt helårsvis disponerade sportanläggningar. Personalvårdsförmånerna är skattefria hos den anställde och arbetsgivaren får avdrag för sina kostnader. Andra naturaförmåner än personalvårdsförmåner och sjukvård skall enligt förslaget vara skattepliktiga. Förmån av fri sjukvård, tandvård och företagshälsovård skall vara skattefri hos förmånstagaren med undantag för patientavgiften vid tandvård. Arbetsgivaren medges inte avdrag för kostnader för anställds sjuk- och hälsovård som avser vård på privat sjukvårdsinrättning. För vissa förmåner föreslås i likhet med vad som redan gäller för bilar schablonmässiga värderingsregler vid taxeringen. Detta gäller för förmån av bl. a. fri eller subventionerad lunch och semesterbostad.

För att underlätta för arbetsgivaren att dra gränsen mellan skattefri personalvård och skattepliktig naturaförmån föreslås att förmåner till en anställd som inte utgör personalvård ändå skall anses som sådan om deras sammanlagda värde för år beräknat inte överstiger 600 kr. per anställd och inte avser sådana förmåner vilkas värde bestäms enligt schablon.

Vidare föreslås att preliminär A-skatt skall betalas för samtliga skattepliktiga naturaförmåner genom att arbetsgivaren gör skatteavdrag och att de beläggs med arbetsgivaravgifter. Vidare utvidgas arbetsgivarens skyldighet att i kontrolluppgift ange att förmån har utgått så att också värdet på förmånen skall anges.

De nya reglerna föreslås gälla fr. o. m. den 1 januari 1988.

Lagförslaget under punkt 8 behandlas av socialförsäkringsutskottet i betänkandet SfU 1987/88:12 och har därför inte medtagits här. Övriga lagförslag har följande lydelse.

SkU 1987/88:8

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att 20§, 32 § 1 och 3mom., 33 § 1 morn., 42§, punkt 1 av anvisningarna till 20§, punkt 1 av anvisningarna till 31 §, punkterna 3 och 8 av anvisningarna till 32 §, anvisningarna till 42 § samt punkt 1 av anvisningarna till 50 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 32 § 3 a — 3f mom. och punkt 3 b av anvisningarna till 32 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

sådana kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som anges i anvisningarna;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet;svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld; avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973: 349); avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift; avgift enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m.; avgift enligt 99 a § utlänningslagen (1980: 376); avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada; företagsbot enligt 36kap. brottsbalken; straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken; belopp, för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen (1953: 272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982: 1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar; avgift enligt lagen (1976: 206) om felparkeringsavgift;

SkU 1987/88:8

1 Senaste lydelse 1986: 121.

3 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering; överförbrukningsavgift

enligt ransoneringslagen (1978: 268);

vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg;

avgift enligt 3§ lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen (1984: 1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 §;

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §.

(Se vidare anvisningarna.)

32 §

1 mom.2 Till intäkt av tjänst hänförs

a) avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten,

b) pension,

c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 morn.,

d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av personskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll,

e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarkostnader,

f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 §, samt

g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §.

Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts — såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp - vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare och som bestämmes med hänsyn även till andra omständigheter än den försäkrades levnadsålder och anställningstid räknas endast delvis som intäkt av tjänst på sätt närmare angives i punkt 11 av anvisningarna. Motsvarande gäller i fråga om sådan avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten till arbetstagare. Även avgångsersättning som utbetalas till arbetstagare som omfattas av s. k. trygghetsavtal räknas endast delvis som intäkt av tjänst på det sätt som angives i punkt 11 av anvisningarna.

Har tjänsteinnehavare såsom lö- Har tjänsteinnehavare som löneneförmån innehaft fastighet på så- förmån innehaft fastighet på sådant

3 Senaste lydelse 1984:498.

4 Nuvarande lydelse

dant sätt, att garantibelopp för fastigheten skall enligt 47 § upptagas som skattepliktig inkomst för honom, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas såsom intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet.

3 mom? Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet; förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser; å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar; resekostnads- och traktamentsersättning; kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem; ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller som bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det nordiska tjänstemannautbytet. Bestämmelserna tillämpas vidare - i den omfattning som anges i punkt 7 Qärde stycket av anvisningarna - på kostnadsersättningar som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid S1PR1 som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Riksskatteverket får också, när skäl föreligger, förklara att reglerna i första stycket skall tillämpas på motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut får, när omständigheterna föranleder det, återkallas av riksskatteverket. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, får talan inte föras.

Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst.

Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen upptagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånliga -

Föreslagen lydelse

sätt, att han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas som intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet.

SkU 1987/88:8

3 Senaste lydelse 1984:951.

5 Nuvarande lydelse

re grunder än de för nämnda befattningshavare gällande. Förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer upptages ej såsom intäkt.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

För vissa av de fall då en anställd i ett aktiebolag förvärvat aktier i bolaget eller i ett bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, finns särskilda bestämmelser i punkt 3 a av anvisningarna.

Föreslagen lydelse

3 a mom. Förmån av fri grupplivförsäkring tas inte upp som intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen tas upp som intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller för nämnda befattningshavare. Förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer tas inte heller upp som intäkt.

3 b mom. Anställds förmån av fri hälso- och sjukvård, företagshälsovård, fria läkemedel eller ersättning för läkemedelskostnader tas inte upp som intäkt.

Har arbetsgivare utgivit ersättning för anställds utgift för tandvård som avses i 2 kap. 3§ lagen (1962:381) om allmän försäkring, tas ersättningen dock upp som intäkt för den anställde. Som intäkt tas emellertid inte upp

I. sådan ersättning, om den avser anställd som inte är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring,

SkU 1987/88:8

6 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

2. kostnad för tandbehandling som har bedömts som erforderlig med hänsyn till tjänstens krav för försvarsmaktens submarina och flygande personal och för andra anställda med i huvudsak likartade arbetsförhållanden, eller

3. ersättning för tandbehandling, när behov av denna har uppkommit och utförts under tjänsteförrättning utomlands.

3 c m o m . Förmån av fria arbetskläder och fri uniform tas inte upp som intäkt, omförmånen avser kläder som är avpassade för arbetet och inte lämpligen kan användas privat.

3 d mom. Som intäkt tas inte upp

1. julgåvor av mindre värde till anställda,

2. sedvanliga jubileumsgåvor till anställda,

3. minnesgåvor till anställda, om de ges i samband med att den anställde uppnår viss ålder eller efter viss anställningstid eller vid anställningens upphörande, under förutsättning att gåvans värde inte överstiger 6 000 kronor och inte ges vid mer än ett tillfälle utöver vid anställningens upphörande.

3 e m o m . Som intäkt tas inte upp personalvårdsförmåner. Härmed avses förmåner som inte är ett direkt vederlag för utfört arbete utan är åtgärder som är avsedda att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller som annars utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om.

Som personalvårdsförmån räknas dock inte

1. förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning,

2. förmåner som inte riktar sig till hela personalen samt

3. andra förmåner som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem. 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

3 f mom. Även om det inte följer av 3 a — 3emom. tas som intäkt inte upp förmåner som har utgått i annat än pengar och inte är ett direkt vederlag för utfört arbete, om förmånernas sammanlagda värde per år för en anställd är högst 600 kronor. Vid tillämpningen av detta stycke skal! hänsyn tas till det sammanlagda värdet av förmåner som utgått från en och samme arbetsgivare och till denne anknuten personalstiftelse.

Detta moment skall inte tillämpas för sådana förmåner av bil, måltid eller semesterbostad för vilka gäller särskilda bestämmelser enligt anvisningarna till 42 §.

33 §

1 morn.4 Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt.

Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:

avgifter som den skattskyldige avgifter som den skattskyldige i erlagt för sjuk- eller olycksfallsför- samband med tjänsten erlagt för

säkring, som tagits i samband med egen eller efterlevandes pensione tjänst,

så ock avgifter som den ring annorledes än genom försäk skattskyldige

i samband med tjäns- ring;

ten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad;

kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande.

I fråga om rätt till avdrag för ränta på skuld som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten gäller 39 § 1 mom.

42 §5

Värdet av bostadsförmån skall Värdet av bostadsförmån skall beräknas med ledning av i orten beräknas med ledning av i orten

4 Senaste lydelse 1985:405.

5 Senaste lydelse 1977: 1172.

8 Nuvarande lydelse

gällande hyrespris eller, i saknad av tillfälle till sådan jämförelse, efter annan grund, som må finnas lämplig Värdet

av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön eller annan inkomst, beräknas efter ortens pris.

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande riksskatteverket fastställer för varje kalenderår föreskrifter för värdering av bilförmån enligt de grunder som anges i anvisningarna. Med bilförmån förstås sådan förmån att för privat bruk få utnyttja bil som tillkommer skattskyldig på grund av anställning eller uppdragsförhållande eller av annan liknande grund.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 20 §

l.6 Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 25 § 1 morn., 33 § och 46 § 2 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 22 §, punkt 9 av anvisningarna till 29 § och punkt 6 av anvisningarna till 33 §.

Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt och inte i något fall för utgifter för spritdrycker och vin. Avdrag för måltidsutgifter medges normalt inte med större belopp än som motsvarar skäliga utgifter för lunch.

Till kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård, för vilka avdrag inte medges enligt denna paragraf, räknas kostnader för hälso- och sjukvård för vilken ersättning inte utges enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i den mån kostnaderna inte avser antingen sjuk- och

Föreslagen lydelse SkU 1987/88:8

gällande hyrespris eller, om tillfälle till sådan jämförelse saknas, efter annan lämplig grund.

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingår i lön eller annan inkomst, beräknas efter ortens pris.

Bilförmån, kostförmån och förmån av fri semesterbostad i vissa fall värderas enligt särskilda grunder som anges i anvisningarna.

(Se vidare anvisningarna.)

6 Senaste lydelse 1986:505.

9 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

tandvårdskostnader sorn uppkommer vid insjuknande i samband med tjänsteförrättning utomlands eller sjuk- och tandvårdskostnader för anställd som inte är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring, kostnader för företagshälsovård som inte uppfyller villkoren för bidrag enligt förordningen (1985:326) om bidrag till företagshälsovård samt

kostnader för sådan verksamhet som avser rehabilitering eller liknande och som inte bedrivs efter grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer.

till 31 §

l.7 Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som på grund av lagen (1962: 381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring.

Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension eller efterlevandepension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras vidare, om inte annat följer av förklaring enligt sjuttonde stycket, att försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse. Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om invalidpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också pensionsförsäkring, som - om en anställd avlidit - tagits av den anställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften.

I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden barn under 16 år, får han ta försäkring avseende efterlevandepension på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet insätts som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan riksskatteverket efter ansökan medge att dödsboet efter skattskyldig som här i riket drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse får ta försäkring avseende efterlevandepension. Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i samband med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person.

Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Om särskilda

7 Senaste lydelse 1980:71.

10 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skäl föreligger, får dock regeringen eller, efter regeringens förordnande, riksskatteverket efter ansökan besluta att pension får bölja utgå vid lägre ålder.

Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid vaije utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.

För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår av punkt 2 av anvisningarna till 29 §.

Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade, vara förmånstagare.

Med invalidpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Invalidpension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades. I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.

Med efterlevandepension förstås pension

1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,

2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller barn till person som angivits under 1,

3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av dödsbo efter medgivande av riksskatteverket enligt tredje stycket, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad, eller

4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.

Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1. får upphöra när denne ingår nytt äktenskap men i annat fall under dennes livstid inte förrän fem år förflutit efter den försäkrades död. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars skulle ha upphört, får dock sådan efterlevandepension som nyss sagts upphöra vid sistnämda tidpunkt. Efterlevandepension till barn, som avses i föregående stycke 2., skall upphöra senast när barnet fyller 20 år. Är barnet varaktigt oförmöget till arbete, får pension utgå så länge barnet lever. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan persons liv som avses i föregående stycke 1., skall pensionen upphöra senast när barnet fyller 16 år.

Som efterlevandepension anses även pension som - om försäkrad eller efterlevande make avlider innan ålders- eller efterlevandepension har utgått under viss i försäkringsavtalet angiven minsta tid - skall utgå under återstoden av denna tid (försöijningsränta). En förutsättning för detta är dock att försörjningsräntan skall kunna utgå endast till person som avses i nionde stycket. Vidare förutsätts

a) att försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller

SkU 1987/88:8

11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med sådan livsvarig efterlevandepension till make, som skall börja utgå omedelbart efter den försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbelopp inte överstiger den livsvariga pensionens årsbelopp,

b) att försörjningsräntan skall utgå under högst tjugo år, dock med den inskränkningen att, då räntan är förenad med livsvarig ålderspension, räntan inte får utgå längre än till den tidpunkt, då den försäkrade skulle ha fyllt 90 år, och inte heller, vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än som motsvarar skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern,

c) att premier för försöijningsräntan och den med denna förenade livsvariga pensionen skall erläggas under tid, som inte med mera än fem år understiger den tid under vilken försöijningsräntan enligt avtalet längst skall utgå, samt att inte vid utgången av något kalenderår under förstnämnda tid det sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det belopp, som vid samma tidpunkt skulle ha erlagts, om premiebetalningen jämnt fördelats på tid, som med fem år understiger den tid under vilken försöijningsräntan längst skall utgå.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) i nästföregående stycke skall efterlevandepension anses såsom livsvarig, även om pension skall upphöra vid omgifte.

Sorn förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde och tionde styckena eller, vid försörjningsränta, person som anges i nionde stycket.

Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.

Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas

1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,

2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller

3. genom bodelning.

Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 10000 kronor eller om särskilda skäl föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan medger det.

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket efter ansökan förklara att försäkring som har meddelats i utomlands bedriven försäkringsrörelse skall anses som pensionsförsäkring. Sådan förklaring får meddelas endast under förutsättning att villkoren för försäkringen i huvudsak står i överensstämmelse med bestämmelserna i denna anvisningspunkt om pensionsförsäkring. Har riksskatteverket meddelat förklaring som här avses kan försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring.

Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring.

Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får

SkU 1987/88:8

12 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring som huvudförsäkringen.

För att sjuk- eller olycksfallsför- För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i sam- säkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras, att enligt band med tjänst fordras, att premi anställningsavtalet

skyldighet före- er för försäkringen skall betalas av

ligger för arbetstagare att ha sådan arbetsgivaren. Vidare fordras att

försäkring eller att, om sådan skyl- anmälan görs till försäkringsanstal dighet

inte föreligger, premier för ten om att försäkringen har tagits i

försäkringen skall betalas av ar- samband med tjänst,

betsgivaren eller av denne jämte arbetstagaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen har tagits i samband med tjänst.

Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.

Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i ärende enligt denna anvisningspunkt, får talan inte föras.

till 32 §

3.8 Såsom intäkt av tjänst skall upptagas, bland annat, hyresvärdet av bostad, som kan vära åt den anställde upplåten. För den, som är anställd såsom arbetare i jordbruk med binäringar eller i rörelse eller eljest hos annan person och såsom löneförmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna bostadsförmån medräknas vid löneförmånernas uppskattning (jfr punkt 1 av anvisningarna till 21 §). Vidare skall såsom intäkt upptagas värdet av andra utav den skattskyldige åtnjutna förmåner, därest han icke skulle varit berättigad att åtnjuta avdrag för utgifterna för förmånernas förvärvande för den händelse, att han själv förskaffat sig dem. Såsom intäkt skall således, under nyss angivna förutsättning, upptagas exempelvis värdet av fri kost och fria resor ävensom skatter, försäkringsavgifter

o.dyl., som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning (jfr dock punkt 8 här nedan). Arbetsgivares kostnader för tryggande av arbetstagares pension genom avsättning eller pensionsförsäkring utgör dock icke skattepliktig intäkt för den anställde.

Angående värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner, som kunna ingå i avlöningen, meddelas bestämmelser i 42 § och därtill hörande anvisningar. Är tjänstebostad med hänsyn till vederbörande tjänstinnehavare i tjänsten åliggande representationsskyldighet större än som skäligen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning men utan särskild, med tjänsten förenad representationsskyldighet, skall såsom värde å bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses motsvara en bostad av sistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller, därest tjänstebostad av annan anledning är större än som kan anses erforderligt för tjänstinnehavarens och hans familjs behov. Har tjänstinnehavare fått utgiva ersättning för bostadsförmån, skall givetvis bostadens uppskattade värde därmed minskas.

8 Senaste lydelse 1976:85.

13 Nuvarande lydelse

Förmån som avses i 32 § 3 mom. fjärde stycket kan bestå i t. ex. rabatter vid inköp av varor i arbetsgivarens rörelse, förfriskningar som utan ersättning tillhandahållas i samband med arbetet, måltider som genom arbetsgivarens försorg erhållas till ett lägre pris än i öppna marknaden eller nyttjanderätt till fastighet för vilken vederlaget bestämts till obetydligt lägre belopp än i orten gällande hyrespris. Vid bedömande av om förmånen skall upptagas såsom intäkt skall hänsyn tagas till det sammanlagda värdet av de förmåner av ifrågavarande slag som den skattskyldige åtnjutit från samme arbetsgivare och till arbetsgivaren hörande personalstiftelse. Hänsyn skall därvid ock tagas till den besparing i normala levnadskostnader som förmånen kan ha inneburit för den skattskyldige. För att förmånen icke skall upptagas såsom intäkt gäller vidare den förutsättningen att förmånen icke framstår som ett med lön eller pension jämförbart vederlag utan som en åtgärd för att bereda trivsel i arbetet el. likn. eller ock utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet varom fråga är. Äger den skattskyldige mot avstående av förmånen erhålla ersättning i penningar, bör förmånen i regel betraktas såsom avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete.

Föreslagen lydelse

3 b. Som exempel på personalvårdsförmåner enligt 32 § 3 e mom. första stycket kan följande nämnas: förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid, sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud, möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård som utövas inom anläggning som disponeras i sin helhet på minst ett år av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren anknuten personalstiftelse.

SkU 1987/88:8

14 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

8. Understöd, som vid arbetskonflikt utgått till i konflikten indragen arbetare från organisation, som han tillhört, är icke att hänföra till skattepliktig intäkt.

Har skattskyldig på grund av anställning eller särskilt uppdrag åtnjutit förmån av fria resor, skall, försåvitt ej sagda förmån är att anse såsom ersättning för kontant avlöning, förmånen ej utgöra skattepliktig intäkt; och må följaktligen, om nämnda förmån utnyttjats för resor i tjänsten eller resor till och från arbetsplatsen, däremot svarande avdrag för resekostnader ej äga rum (jfr punkt 3 här ovan).

Har skattskyldig på grund av anställning eller särskilt uppdrag åtnjutit förmån av fria resor, skall förmånen inte utgöra skattepliktig intäkt om den inte är att anse såsom ersättning för kontant avlöning. Om denna förmån utnyttjats för resor i tjänsten eller resor till och från arbetsplatsen får följaktligen motsvarande avdrag för resekostnader inte göras. Skattefriheten gäller i fråga om resa som har företagits av skattskyldig och dennes make eller sambo och barn under 18 år (jfr punkt 3 här ovan).

till 42 §9

Stundom inträffar, att å en ort saknas möjlighet att uthyra bostäder och att för den skull något hyrespris för orten icke kan fastslås. Särskilt gäller detta i glest befolkade orter, där befolkningen huvudsakligen består av jordbrukare, vilka bo å fastigheter, som av dem brukas. Den omständigheten, att uthyrningsmöjlighet icke föreligger, medför dock icke, att bostadsförmån saknar värde. Vid bestämmande av bostadsförmånens värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning.

I. Stundom inträffar, att å en ort saknas möjlighet att uthyra bostäder och att för den skull något hyrespris för orten icke kan fastslås. Särskilt gäller detta i glest befolkade orter, där befolkningen huvudsakligen består av jordbrukare, vilka bo å fastigheter, som av dem brukas. Den omständigheten, att uthyrningsmöjlighet icke föreligger, medför dock icke, att bostadsförmån saknar värde. Vid bestämmande av bostadsförmånens värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning.

Värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner, som ingå i lön eller annan inkomst, skall beräknas efter det pris, som i orten gällt, därest det varit fråga om att för penningar förskaffa sig dem. Kan ej dylikt pris direkt angivas, skola nyttigheterna upptagas till det belopp, som med hänsyn till föreliggande förhållanden kan beräknas hava åtgått, om de skolat gäldas i penningar, eller, då fråga är om produkter eller varor från egen jordbruksfastighet eller egen rörelse, det belopp, som det kan beräknas, att den skattskyldige skulle hava erhållit vid försäljning under jämförbara förhållanden av motsvarande kvantiteter.

I fråga om praktikanter, lärlingar, elever vid sjuksköterskeskolor och liknande förekommer, att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter naturaförmåner (fri kost, fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontantersättning, som närmast har karaktär av fickpengar. I dylika fall må värdet av naturaförmånerna jämkas och upptagas till det lägre belopp, som med

9 Senaste lydelse 1986: 1199.

15 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår

som skäligt.

Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 22 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller — om bilmodellen då inte saluförs - till 22 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på nybilspriset för motsvarande modeller.

Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens värde nedsättas till 18 procent av det i jfjärde stycket angivna nybilspriset.

Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas till 18 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på 85 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för de vanligast förekommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall förmånsvärdet bestämmas enligt femte stycket, om sådant nybilspris som där avses kan beräknas för förmånsbilen.

Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt fjärde-sjätte styckena skall till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning i den mån den överstiger 20 000 kronor.

Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet av förmånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas därigenom att den procentsats efter vilken förmånsvärdet enligt fjärde—sjätte styckena skall beräknas minskas med fyra.

Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året skall förmånsvärdet beräknat enligt fjärde-åttonde styckena sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen.

Om den skattskyldige utger ersättning för bilförmånen skall förmånsvärdet beräknat enligt fjär -

2. Värdet av bilförmån skall för helt år bestämmas till 22 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för senaste årsmodell av förmånsbilen eller - om bilmodellen då inte saluförs — till 22 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på nybilspriset för motsvarande modeller.

Är förmånsbilens årsmodell äldre än tre år skall förmånens värde nedsättas till 18 procent av det i första stycket angivna nybilspriset.

Är förmånsbilens årsmodell sex år eller äldre skall värdet av förmånen nedsättas till 18 procent av ett uppskattat nybilspris, baserat på 85 procent av nybilspriset i slutet av året före beskattningsåret för de vanligast förekommande bilarna. På den skattskyldiges begäran skall förmånsvärdet bestämmas enligt andra stycket, om sådant nybilspris som där avses kan beräknas för förmånsbilen.

Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första-tredje styckena skall till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning i den mån den överstiger 20000 kronor.

Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet av förmånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas därigenom att den procentsats efter vilken förmånsvärdet enligt första-tredje styckena skall beräknas minskas med fyra.

Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året skall förmånsvärdet beräknat enligt första—femte styckena sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen.

16 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

de-nionde styckena sättas ned med ersättningens belopp.

Förmånsvärdet får jämkas uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl.

Har företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person fått utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till företagets verksamhet, skall till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna.

3. Förmånsvärdet av fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch eller middag) är lika med 60 procent av genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Förmånsvärdet av helt fri kost är lika med 150 procent av nämnda genomsnittspris.

Får den skattskyldige måltid genom kupong gäller inte värderingsreglerna i närmast föregående stycke, om kupong värdet för en måltid överstiger genomsnittspriset avrundat uppåt till närmast hela krontal.

4. Värdet av förmån att fritt få nyttja semesterbostad, som är belägen här i riket, skall för den första veckan eller del av denna bestämmas till 1000 kronor. Som förutsättning för en sådan värdering gäller

a) att semesterbostaden ägs av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren anknuten personalstiftelse eller arbetsgivaren eller personalstiftelsen hyr den under minst ett år samt

b) att förmånen får utnyttjas av hela personalen på lika villkor.

5. Om den skattskyldige utger ersättning för en förmån skall förmånsvärdet, beräknat enligt punkterna 2-4, sättas ned med ersättningens belopp.

Värdet av bilförmån, förmån av fri kost och förmån av fri semesterbostad, beräknat enligt punkterna 2 — 4, får jämkas uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl.

Yl

2 Riksdagen 1987188. 6 sami. Nr8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

till 50 §

1 .l0 Den skattskyldiges skatteförmåga bedöms med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses ha behövt till nödvändigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden motiverar det skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses föreligga t. ex. om en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete och inkomsten utslagen på hela året därför understigit existensminimibeloppet. I sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om existensminimum enligt de grunder som anges i det följande.

Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamstående skattskyldig 22 900 kronor, för sammanlevande makar 39 700 kronor och för vaije barn 14600 kronor multiplicerade med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före inkomståret och prisläget i oktober 1985. Förändringarna i det allmänna prisläget skall därvid beräknas på grundval av konsumentprisindex. Normalbeloppen skall avrundas uppåt till helt nundratal kronor. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum är i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen hänför sig till förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existens- nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av minimum skall såsom inkomst av

tjänst upptas den skattskyldiges tjänst upptas den skattskyldiges

bruttointäkter — inklusive biin- bruttointäkter - inklusive biinkomster - minskade med sådana komster - minskade med sådana

nödvändiga utgifter för inkomstens nödvändiga utgifter för inkomstens

förvärvande som är avdragsgilla vid förvärvande som är avdragsgilla vid

taxeringen, t. ex. avgifter för sjuk- taxeringen, t. ex. avgifter som den

eller olycksfalls- försäkring som ta- skattskyldige har erlagt i samband

gils i samband med tjänst, avgifter med tjänsten för egen eller efterle som

den skattskyldige har erlagt i vandes pensionering på annat sätt

samband med tjänsten för egen el- än genom försäkring, eller kostna ler

efterlevandes pensionering på der för resor till och från arbetet,

annat sätt än genom försäkring, el- Består inkomsten av sådan livränta

ler kostnader för resor till och från som avses i 32§ 2morn., skall livarbetet. Består inkomsten av sådan räntan inräknas i inkomsten med

livränta som avses i 32§ 2 morn., oreducerat belopp. Även sådan livskall livräntan inräknas i inkomsten ränta till följd av personskada som

med oreducerat belopp. Även så- inte är av skattepliktig natur skall

dan livränta till följd av personska- inräknas i inkomsten. Vid bestämda som inte är av skattepliktig natur ning av avdrag för nedsatt skatteskali inräknas i inkomsten. Vid be- förmåga vid existensminimum skall

stämning av avdrag för nedsatt hänsyn vidare tas till om den skatt -

10 Senaste lydelse 1986: 1244.

18 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

skatteförmåga vid existensmini- skyldige uppburit skattefri ersätt mum

skall hänsyn vidare tas till om ning på grund av sådan kollektiv

den skattskyldige uppburit skattefri sjukförsäkring som avses i 32 §

ersättning på grund av sådan kol- 3amom., punkt 16 av anvisningar lektiv

sjukförsäkring som avses i na till 21 § eller punkt 11 av anvis 32

§ 3 mom. tredje stycket, punkt 16 ningarna till 28 §.

av anvisningarna till 21 § eller punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

När frågan om avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomstförhållandena uppskattas på ett riktigt sätt, speciellt med hänsyn till omfattningen av eventuella naturaförmåner och deras värde.

Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i motsvarande mån, t. ex. om han är ogift och har haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av billiga livsmedel eller andra liknande förmåner. I regel torde det inte finnas anledning att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Ej heller får avdrag medges om den skattskyldige ägt tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, en mindre bostadsfastighet av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan får existensminimum beräknas ha överstigit normalbeloppet om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn som han inte levt tillsammans med under beskattningsåret. Existensminimum för den skattskyldige får även i andra fall bestämmas högre än normalbeloppet, om det är motiverat av särskilda skäl.

Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten fått befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse inte ske från det av den lokala skattemyndigheten fastställda existensminimibeloppet, om inte nya omständigheter framkommit. Som exempel på sådana omständigheter kan nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, som den lokala skattemyndigheten saknat kännedom om, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Om den skattskyldige inte har haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och detta beror på sådana förhållanden som anges i 50 § 2 mom. tredje stycket, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medges med så stort belopp att den skattskyldige inte påförs beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt till skattereduktion enligt 2§ 4mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta beaktas då avdraget för nedsatt skatteförmåga beräknas.

Är inkomsten högre men inte så stor, att inkomsten minskad med skatten uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, att större skatt inte kommer att tas ut än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller annars av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.

19 SkU 1987/88:8

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering.

2. Äldre bestämmelser i 20 § skall fortfarande tillämpas vid taxering för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1988.

3. Äldre bestämmelser i 33 § 1 mom. skall fortfarande tillämpas för sjukeller olycksfallsförsäkring tagen i samband med tjänst före den 1 januari 1988.

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 24 § 2 mom. och 37 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

2 mom} Fysisk person får, om inte annat följer av 3 morn., avlämna förenklad självdeklaration, om vad som skall redovisas i fråga om intäkter och avdrag avser endast

1. inkomst av annan fastighet beträffande högst två fastigheter vilka den skattskyldige innehaft hela beskattningsåret och för vilka dels intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), dels taxeringsvärde har bestämts för beskattningsåret,

2. inkomst av tjänst samt intäk- 2. inkomst av tjänst och annat ten utgått i pengar och annat av- avdrag än som avses i 33 § 2 mom.

drag än som avses i 33 § 2 mom. kommunalskattelagen inte yrkas

kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av

för kostnader för fullgörande av tjänsten,

tjänsten,

3. inkomst av kapital samt avdrag för kostnader yrkas endast för ränta och intäkten utgörs av

a) ränta eller

b) utdelning på svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller ekonomiska föreningar,

4. allmänt avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn eller för avgift för pensionsförsäkring,

5. sådant avdrag för nedsatt skatteförmåga som avses i 50 § 2 mom. andra eller fjärde stycket kommunalskattelagen.

Nuvarande lydelse 37 §

I mom? Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall vaije år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

l.a) Statlig och kommunal myndighet,

b) aktiebolag, ekonomiskförening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

Vem uppgiften skall avse

Den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pen -

Vad uppgiften skall avse

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1986:1284.

3 Senaste lydelse 1987:295.

SkU 1987/88:8

21 Nuvarande lydelse

SkU 1987/88:8

c) fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner som utgått från sådan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och dödsbo, som innehaft annan fastighet, i fråga om förmåner som utgått från sådan förvärvskälla.

3. Försäkringsanstalt och understödsförening.

sion, livränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.

ersättning för kostnader, som mottagaren haft att bestrida. Värdet av bilförmån skall anges till belopp och beräknas i enlighet med bestämmelserna i fjärde-tionde styckena - utom sjätte stycket andra meningen - av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370). Har mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Avser livränta skadestånd till följd av personskada skall angivas om livräntan utgör skattepliktig intäkt.

Undantag:

f) förmåner i annat än penningar, om det som mottagaren i sådant hänseende sammanlagt från den uppgiftsskyldige åtnjutit, efter avdrag för vederlag, uppenbarligen haft ett värde icke överstigande 600 kronor för helt är räknat, om ej förmånen - oavsett värdet — i sin helhet är att hänföra till skattepliktig intäkt.

Den som från anstalten eller föreningen uppburit belopp, ej understigande 200 kronor för hela året, på grund av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger, dock att om liv -

Utgivet belopp. Har till följd av personskada utgivits skattepliktigt engångsbelopp skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp utgivits tidigare på grund av samma ska -

22 Nuvarande lydelse

SkU 1987/88:8

ränta utgivits till följd av personskada eller om ersättning utgått på grund av sådan kollektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket, punkt 16 av anvisningarna till 21 § eller punkt 11 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen(1928:370), uppgift skall lämnas även om belopp som icke är av skattepliktig natur och som för hela året överstiger 200 kronor.

Den som är ägare till försäkring som avses i punkt 6 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt samt förmånstagare med förfoganderätt till sådan försäkring.

da. Om så är fallet skall angivas beloppets storlek och utbetalningsåret.

Försäkringars värde vid årets utgång, om värdet uppgår till minst 1000 kronor.

Föreslagen lydelse

37 §

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall vaije år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Uppgiftsskyldig

l.a) Statlig och kommunal myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och annan juridisk person än dödsbo,

c) fysisk person och dödsbo, som bedrivit rörelse eller jordbruk, däri inbegripet skogsbruk, i fråga om förmåner som utgått från

Vem uppgiften skall avse

Den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.

Vad uppgiften skall avse

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som mottagaren haft att bestrida. Värdet av naturaförmån skall anges och beräknas i enlighet med be -

23 Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

sådan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och dödsbo, som innehaft annan fastighet, i fråga om förmåner som utgått från sådan förvärvskälla.

3. Försäkringsanstalt och understödsförening.

stämmelserna i 42 § kommunalskattelagen (1928:370) jämte anvisningarna utom punkt 2 tredje stycket andra meningen och punkt 5 andra stycket av anvisningarna. I fråga om annan bostadsförmån än förmån av semesterbostad skall värdet av förmånen anges och beräknas i enlighet med bestämmelserna i 8 § tredje stycket uppbördslagen (1953:272). Har mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Avser livränta skadestånd till följd av personskada skall angivas om livräntan utgör skattepliktig intäkt.

Undantag:

0 förmåner i annat än pengar som enligt 32 § 3 e mom. första stycket kommunalskattelagen inte skall tas upp som intäkt.

Den som från anstalten eller föreningen uppburit belopp, ej understigande 200 kronor för hela året, på grund av försäkring av den art att skatteplikt för beloppet föreligger, dock att om livränta utgivits till följd av personskada eller om ersättning utgått på grund av sådan kol -

Utgivet belopp. Har till följd av personskada utgivits skattepliktigt engångsbelopp skall särskilt anmärkas om skattepliktigt engångsbelopp utgivits tidigare på grund av samma skada. Om så är fallet skall angivas beloppets storlek och utbetalningsåret.

24 Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

lektiv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 a morn., punkt 16 av anvisningarna till 21 § eller punkt 11 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen(1928:370), uppgift skall lämnas även om belopp som icke är av skattepliktig natur och som för hela året överstiger 200 kronor.

Den som är ägare till försäkring som avses i punkt 6 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt samt förmånstagare med förfoganderätt till sådan försäkring.

Försäkringars värde vid årets utgång, om värdet uppgår till minst 1 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering.

2. I fråga om bilförmån skall bestämmelserna i 24 § 2 mom. tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

3 Förslag till

SkU 1987/88:8

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 8 § uppbördslagen (1953:272)1 skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

1 Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost, bostad eller bil skall preliminär A-skatt beräknas efter de nämnda inkomstförmånernas sammanlagda värde.

Riksskatteverket fastställer de värden, som kost och bostad skall anses äga genomsnittligt inom riket vid tillämpning av denna lag. Nämnda värden skall anges i skattetabellerna.

Värdet av bilförmån skall vid tilllämpningen av första stycket beräknas enligt fjärde-tionde styckena - utom sjätte stycket andra meningen - av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Föreslagen lydelse

,2

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån skall preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.

Värdet av bilförmån skall beräknas enligt punkt 2 utom tredje stycket andra meningen av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen

(1928:370).

Värdet av förmån av bostad sorn är belägen här i riket och som inte är semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det genomsnittliga värdet för jämförbara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent.

Värdet av annan naturaförmån än som avses i andra och tredje styckena skall beräknas enligt 42 § andra stycket kommunalskatte -

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771. 2 Senaste lydelse 1986: 1200.

26 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

Föreligger fall som avses i elfte stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen får lokal skattemyndighet bestämma att värdet av bilförmån beräknas till annat belopp än som följer av tredje stycket.

lagen samt punkt I andra och tredje styckena och punkterna 3 och 4 av anvisningarna till den paragrafen.

Föreligger fall som avses i punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen får den lokala skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen med hänsyn härtill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

4 Förslag till

SkU 1987/88:8

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar eller naturaförmåner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

3 kap.

2 §2

Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetilllägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbete som någon utför för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1000 kronor, anses som inkomst av anställning. I fråga om ersättning som utgör inkomst av rörelse som bedrivs av den som utför arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukar, gäller

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1984: 1104.

28 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

vad nu har sagts endast under förutsättning att den försäkrade och den som utger ersättningen är ense om detta. 1 nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av naturaförmåner i form av kost och bostad, skall dessa förmåner uppskattas efter de regler som tillämpas vid beräkning av preliminär skatt. Värdet av naturaförmån i form av bil skall uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering av förmånen vid uppbörd av arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av skattepliktiga naturaförmåner skall de tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 § förs tafjärde styckena uppbördslagen (1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande sjukpenninggrundande inkomst för tid före ikraftträdandet.

5 Förslag till

SkU 1987/88:8

Lag om ändring i lagen (1987: 568) om ändring i lagen

(1987: 404) om ändring i lagen (1962: 381) om allmän

försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2§ samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1987:568) om ändring i lagen (1987:404) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

2 §

Med inkomst av anställ- Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller ning avses den lön i pengar eller

naturaförmåner, i form av kost, bo- skattepliktiga naturaförmåner, som

stad eller bil, som en försäkrad har en försäkrad har fått såsom arbets fått

såsom arbetstagare i allmän el- tagare i allmän eller enskild tjänst,

ler enskild tjänst. Till sådan in- Till sådan inkomst räknas dock inte

komst räknas dock inte från en och från en och samme arbetsgivare ut samme

arbetsgivare utgiven lön given lön som under ett år ej upp som

under ett år ej uppgått till 1 000 gått till 1 000 kronor. I fråga om arkronor. I fråga om arbete som har bete som har utförts utomlands

utförts utomlands bortses vid be- bortses vid beräkningen av pen räkningen

av pensionsgrundande sionsgrundande inkomst från såda inkomst

från sådana lönetillägg som na lönetillägg som betingas av öka betingas

av ökade levnadskostna- de levnadskostnader och andra sär der

och andra särskilda förhållan- skilda förhållanden i sysselsätt den

i sysselsättningslandet. Såsom ningslandet. Såsom inkomst av an inkomst

av anställning anses även ställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4§, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning,

g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975: 380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

' Lagen omtryckt 1982:120.

30 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1987/88:8

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga, j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare,

1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag, m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen så förordnar, n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försöijning när de startar egen rörelse, o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en arbetsgivare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eiler till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 11 kap. 2 § första stycket n) och o) den 1 januari 1988, och i övrigt den 1 juli 1987.

2. Bestämmelserna i 11 kap. 2§ första stycket n) och o) tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1988.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 11 kap. 2 § första stycket första meningen samt n) och o) den 1 januari 1988, och i övrigt den 1 juli 1987.

2. Bestämmelserna i 11 kap. 2 § första stycket första meningen samt n) och o) tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1988.

6 Förslag till

SkU 1987/88:8

Lagom ändring i lagen (1987:1035) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1987:1035) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

3 §2

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade; c)

ersättning för arbete för någon c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller natu- annans räkning i pengar eller skatraförmåner i form av kost, bostad tepliktiga naturaförmåner; samt eller bii, samt

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2§ är att hänföra till inkomst av anställning.

Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkt 13 av anvisningarna till 32 § eller anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) taxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inte uppgått till 1000 kronor för år, tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som avses i första stycket c) i beräkning, om ersättningen från den, för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått till 1 000 kronor.

En jordbruksfastighet skall inte anses brukad av en försäkrad som har del i intäkter av egenverksamhet på fastigheten, om dessa intäkter sammanlagt uppgår till högst 15 000 kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1987.

2. Äldre föreskrifter tillämpas dock vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst för år 1987 för den som gör framställning om det i sin allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1988.

2. Föreskriften ill kap. 3 § fjärde stycket tillämpas dock första gången i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1987, om den försäkrade inte gör framställning om annat i sin allmänna självdeklaration vid 1988 års taxering.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Lydelse enligt prop. 1986/87: 140.

7 Förslag till

SkU 1987/88:8

Lag om ändring i lagen (1987: 567) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3§ lagen (1981:691) om socialavgifter i paragrafens lydelse enligt lagen (1987: 567) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

Underlag för beräkning av avgif- Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgiva- terna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i ren under året har utgett som lön i pengar eller naturaförmåner i form pengar eller skattepliktiga naturaav kost, bostad eller bil eller, i fall förmåner eller, i fall som avses i

som avses i 3 kap. 2 § andra stycket 3 kap. 2§ andra stycket lagen

lagen (1962: 381) om allmän försäk- (1962:381) om allmän försäkring, ring, annan ersättning för utfört ar- annan ersättning för utfört arbete,

bete. Bidrag som avses i 11 kap. 2 § Bidrag som avses i 11 kap. 2 § förs första

stycket m) lagen om allmän ta stycket m) lagen om allmän förförsäkring likställs med lön. säkring likställs med lön.

Med lön likställs också bidrag som en arbetsgivare lämnar till en juridisk person, om ett väsentligt ändamål för den juridiska personen är att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos arbetsgivaren. Detta gäller dock inte bidrag som lämnas till en pensionseller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Värdet av vad någon tillgodoförs som följd av sådant bidrag som likställs med lön enligt andra stycket skall anses som ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§.

3 Riksdagen 1987188. 6sami. Nr 8

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§2

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form Värdet av skattepliktiga naturaav kost, bostad eller bil till arbetsta- förmåner till arbetstagare, som

gare, som skall betala sjömans- skall betala sjömansskatt, skall

skatt, skall uppskattas i enlighet uppskattas i enlighet med vad som

med vad som föreskrivs av rege- föreskrivs av regeringen eller den

ringen eller den myndighet som re- myndighet som regeringen bestäm geringen

bestämmer. Värdet av bil- mer. Skattepliktiga naturaför förmån

skall uppskattas enligt de måner skall i andra fall tas upp till

grunder som gäller för värdering av ett värde som bestäms i enlighet

förmånen vid uppbörd av arbetsgi- med 8§ första-fjärde styckena

varavgifter enligt lagen (1981:691) uppbördslagen (1953:272).

om socialavgifter. Vad nyss sagts gäller också beträffande förmån av kost, bostad eller bil i fall som avses i 3 § första stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger tretusen kronor.

Riksförsäkringsverket får meddela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1987 eller tidigare år.

1 Lagen omtryckt 1976: 1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015.

2 Senaste lydelse 1985:408.

SkU 1987/88:8

10 Förslag till

SkU 1987/88:8

Lag om ändring i lagen (1987:570) om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1987: 570) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Inkomst av anställning, för vil- Inkomst av anställning, för vilken den försäkrade icke är skatt- ken den försäkrade inte är skattskyldig här i riket, skall bestämmas skyldig här i riket, skall bestämmas

med ledning av särskild uppgift från med ledning av särskild uppgift från

arbetsgivaren. Sådan uppgift skall arbetsgivaren. Sådan uppgift skall

senast den 31 januari året näst efter senast den 31 januari året näst efter

det år, som inkomsten avser, av- det år, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som av- lämnas till den myndighet, som avses i 37 § 4 mom. första stycket ses i 37 § 4 mom. första stycket

taxeringslagen (1956:623). I uppgif- taxeringslagen (1956:623). I uppgiften skall angivas den försäkrades ten skall anges den försäkrades

fullständiga namn, födelsetid och fullständiga namn, födelsetid och

adress ävensom beloppet av den ut- adress ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen betalade lönen eller ersättningen

och den tidrymd som denna avser. och den tidrymd som denna avser.

Vidare skall i uppgiften angivas, Vidare skall i uppgiften anges, hu huruvida

den försäkrade åtnjutit ruvida den försäkrade åtnjutit skat naturaförmåner

i form av kost, bo- tepliktiga naturaförmåner. Ett ex stad

eller bil. Ett exemplar av upp- emplar av uppgiften skall inom tid

giften skall inom tid som nyss sagts som nyss sagts av arbetsgivaren

av arbetsgivaren sändas till den för- sändas till den försäkrade,

säkrade.

Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Inkomst av anställning, som avses i 11 kap. 2 § första stycket o) lagen om allmän försäkring, skall bestämmas med ledning av uppgift om det värde som den försäkrade tillgodoförts som följd av bidraget. Sådan uppgift skall av arbetsgivaren lämnas

1. för en försäkrad, som inte är skattskyldig här i riket, i särskild uppgift enligt första stycket,

2. för en försäkrad, som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt, i redares redovisning enligt 14 § samma lag,

3. för annan försäkrad, i kontrolluppgift enligt 37 § 1 mom. taxeringslagen.

' Lagen omtryckt 1976:1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015. 35

Motionerna

1987/88:Sk9 av Stig Josefson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att all subventionerad friskvård av enklare slag skall vara skattefri hos förmånstagaren,

2. att riksdagen beslutar att kostnader för all sjukvård skall vara avdragsgill hos arbetsgivaren förutsatt att förmånen erbjuds all personal,

3. att riksdagen beslutar att förmån av semesterstuga skall schablonbeskattas även då arbetsgivaren hyr stugan under del av året,

4. att riksdagen beslutar att de nya reglerna för beskattning av naturaförmåner träder i kraft den 1 januari 1989.

1987/88:SklO av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om beskattningen av företagens utgifter för anställdas motion,

2. att riksdagen avslår förslaget att förändra avdragsrätten för vård på privat vårdinrättning.

1987/88:Skll av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1987/88:52 om att motionskuponger överstigande 600 kr. per år skall beskattas,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om att motionskuponger skall utgöra skattefria personalvårdsförmåner.

1987/88:Skl2 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att undanta från beskattning enklare slag av motion och annan friskvård som utövas inom anläggning som disponeras av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren anknuten personalstiftelse i enlighet med vad som anförs i motionen.

1987/88:Skl3 av Rune Jonsson och Iris Mårtensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om jämkning av viss förmån av semesterbostad.

1987/88:Skl4 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om arbetsgivarens vidgade skyldighet att betala in preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter för nauraförmån samt att värdet på naturaförmån av arbetsgivaren skall anges på kontrolluppgift,

2. att riksdagen avslår propositionens förslag att kostnaden för sjuk- och hälsovård vid privat sjukvårdsinrättning inte skall berättiga till avdrag hos arbesgivaren,

3. att riksdagen beslutar att motionskuponger skall behandlas som skattefri personalvårdsförmån,

4. att riksdagen beslutar att skattefrihet vad gäller motionsaktiviteter skall gälla vare sig motionen bedrivs i lokaler som ägs av företaget eller som bedrivs i hyrda anläggningar vare sig dessa förhyrts för helt eller del av år,

5. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om att motionsidrotter skall behandlas på ett skattemässigt likvärdigt sätt,

SkU 1987/88:8

6. att riksdagen beslutar att ekiperingsbidrag skall göras skattefritt på samma sätt som förmån av fria arbetskläder och fri uniform,

7. att riksdagen beslutar att förmån av fri semesterbostad skall tas upp till schablonbeloppet 1 000 kr. per vecka - eller för kortare tid ett belopp proportionellt därav - vare sig semesterbostaden ägs av företaget eller av personalstiftelse eller den hyrs på hel- eller delårsbasis,

8. att riksdagen beslutar att förmånsvärde för bostadsförmån på landsbygd skall, om så yrkas, alternativt få beräknas med utgångspunkt från fastighetens taxeringsvärde på samma sätt som sker vid beräkning av förmånsvärde vid jordbruksfastighet.

1987/88:Skl5 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1987/88:52 i vad avser förslagen till lag om ändring av kommunalskattelagen, 20 och 32 §§.

1987/88:Skl6 av Kjell Johansson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens proposition i denna del beslutar att förmånen av subventionerad motion ej blir skattepliktig, oavsett om motionen betalas med motionskuponger, utövas i företagets egna lokaler, i av företaget hyrd lokal, i vilken omfattning lokalen hyrs och vilken typ av motion som utövas,

2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om att riksskatteverket bör utforma anvisningar för ett tak på högsta tillåtna skattefria värde av motionsförmånen,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag att begränsa skattefria jubileumsgåvor och andra större gåvor till ett enda tillfälle utöver anställningens upphörande,

4. att riksdagen med ändring av regeringens förslag i denna del beslutar att anslutning till yrkesspecifik förening skall räknas som yrkesförmån och alltså inte beskattas,

5. att riksdagen beslutar att det blir möjligt för en anställd att omvandla en gåva från arbetsgivaren till ett bidrag till en ideell förening utan att den anställde blir skattepliktig för gåvan,

6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del beslutar att privata sjukförsäkringar skall vara avdragsgilla för arbetsgivaren och skattefria för den anställde,

7. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del beslutar att en arbetsgivare skall kunna betala patientavgifter för anställdas tandvård förutsatt att alla anställda omfattas av förmånen utan att detta blir skattepliktigt,

8. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om att bidrag till arbetskläder skall vara skattefria om den anställde överlämnar kvitto på inköpet till arbetsgivaren,

9. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del beslutar att kaffekuponger i skattehänseende skall behandlas på samma sätt som fritt kaffe på arbetsplatsen,

10. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförs om att riksskatteverket bör få i uppdrag att utforma bestämmelser för högsta möjliga skattefria värde av kaffekuponger,

SkU 1987/88:8

11. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del beslutar att förmån av fri eller subventionerad semesterbostad skall beskattas enligt schablonregeln oavsett för vilken tidsperiod den hyrts eller i vilka former den

ägs,

12. att riksdagen med avslag på propositionens förslag i denna del beslutar att krav på preliminärskatteuppbörd och lämnande av kontrolluppgift inte skall ställas högre än med nuvarande regler,

13. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgifter på naturaförmåner skall utgå på förmån av fri eller subventionerad semesterbostad men i övrigt enligt nuvarande regler.

Skrivelser

Skrivelser har inkommit till utskottet från Försäkrings AB Skandia, Semesterhus Fjäll & Hav AB, Småföretagens Riksorganisation, Sveriges Industriförbund och Volvoanställdas U-hjälpsförening.

Utskottet

Ny reglering av naturaförmåner

Skatteförfattningarna innehåller endast knapphändiga regler om beskattningen av naturaförmåner. Reglerna har fyllts ut av riksskatteverket, RSV, genom anvisningar (senast RSV Dt 1986:9). Enligt dessa delas förmånerna in i tre grupper. En grupp utgörs av icke skattepliktig personalvård (trivsel- och verksamhetsförmåner m.m.). En andra grupp avser förmåner vilkas skatteplikt beror av värdet och här går en gräns vid 600 kr. Den tredje gruppen består av förmåner som alltid bör anses skattepliktiga eftersom de är att jämställa med lön eller annan kontant ersättning.

Tillämpningen av nuvarande regler har enligt propositionen gett upphov till åtskilliga problem. Det är, framhåller finansministern, inte ovanligt att man försöker utnyttja reglerna för att undgå eller få lindrigare skatt. En faktor som enligt hans mening förstärkt denna utveckling är att arbetsgivaravgifter endast tas ut på värdet av naturaförmånerna kost, bostad och bil medan övriga förmåner är avgiftsfria. Vidare betonar han att värderings- och kontrollsvårigheterna har blivit allt besvärligare.

Mot denna bakgrund föreslås i propositionen olika ändringar i beskattningen av naturaförmåner. Propositionen bygger på förmånsbeskattningskommitténs betänkanden Beskattningen vid anställds utnyttjande av arbetsgivaren tillhörig semesterbostad (Ds Fi 1984:23) och Beskattning av naturaförmåner I och II (Ds Fi 1985:13 resp. 1986:27).

Det regelsystem som föreslås innebär en relativt omfattande omarbetning av 32 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. I de nya bestämmelserna undantas från skatteplikt först och främst personalvårdsförmåner, som bl.a. kännetecknas av att de inte är avsedda att vara ett direkt vederlag för utfört arbete. De är i stället ett led i arbetsgivarens personalvård.

Som exempel på skattefria personalvårdsförmåner nämns förfriskningar och lättare förtäring, sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud samt viss arbetsgivarstödd motions -

SkU 1987/88:8

verksamhet. Vidare skall förmånen för anställd i trafik- eller resebyråföretag o.d. att kostnadsfritt eller till ett subventionerat pris få utnyttja företagets resetjänster även i fortsättningen anses som skattefri personalvård. Skattefriheten begränsas dock till reseförmåner som utgår till den anställdes make/maka eller sambo och barn under 18 år.

Vidare skall förmån av fri grupplivförsäkring även i fortsättningen vara skattefri med samma begränsningar som hittills. Till de skattefria förmånerna skall vidare räknas sjukvårdsförmåner och företagshälsovård, dock att ersättning av patientavgift vid tandvård skall vara skattepliktig. Förmån av fria arbetskläder och fri uniform skall inte tas upp som intäkt, om förmånen avser kläder som är avpassade för arbetet och inte kan användas privat. Inte heller skall skatteplikt föreligga för vissa gåvor, nämligen julgåvor av mindre värde, sedvanliga jubileumsgåvor eller minnesgåvor vars värde inte överstiger 6 000 kr. och som ges vid vissa speciella tillfällen. Även andra förmåner vars värde per år och anställd inte överstiger 600 kr. är skattefria.

I motion Skl5 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (båda m) yrkas avslag på propositionen såvitt avser ändringarna i 32 § KL. Motionärerna vänder sig särskilt mot den föreslagna regleringen av beskattningen av arbetsgivarstödd motionsverksamhet och anser i övrigt att en viktigare åtgärd på skatteområdet än nya regler för beskattning av naturaförmåner skulle vara en generell sänkning av skattetrycket och en kraftig marginalskattesänkning.

Utskottet återkommer i det följande till de olika delarna av förslaget, bl.a. såvitt avser beskattningen av subventionerad motionsverksamhet. Vad gäller den föreslagna systematiken av olika naturaförmåner och gränsdragningen för vad som skall vara skattepliktigt och inte skattepliktigt delar utskottet den principiella uppfattningen att en utgångspunkt bör vara att sådana personalvårdsförmåner som huvudsakligen syftar till att skapa trivsel, samhörighet och en god fysisk och psykisk hälsa hos personalen på arbetsplatsen och som för närvarande inte beskattas inte bör bli beskattade i fortsättningen heller. Däremot bör i princip sådana naturaförmåner som kan ses som direkt vederlag för utfört arbete beskattas på samma sätt som andra löneinkomster.

Den föreslagna regleringen i 32 § KL och i anvisningarna till paragrafen innebär att personalvårdsförmånerna och de övriga undantagen från den generella skatteplikten preciseras så långt det är möjligt. Denna uppbyggnad av paragrafen har förordats av lagrådet. Utskottet finner att den nya systematiken gör gränsdragningen mellan det skattepliktiga och det skattefria området tydligare och att den föreslagna dispositionen gör lagtexten överskådligare än för närvarande. Utskottet tillstyrker därför att 32 § KL ges den principiella utformning som föreslagits i propositionen och avstyrker följaktligen motion Skl5.

I motion Skiö av Kjell Johansson m.fl. yrkas att av arbetsgivaren betald medlemsavgift till yrkesspecifika föreningar inte skall beskattas. Motionärerna åberopar det nära samband ett sådant medlemsskap har med yrkesutövningen.

Utskottet anser att ett sådant undantag skulle kunna medföra besvärliga gränsdragningsproblem mellan ”yrkesspecifika föreningar” och andra före -

SkU 1987/88:8

ningar, t.ex. kamrat- och intresseföreningar av olika slag. Utskottet ifrågasätter också om denna typ av förmån vunnit sådan sedvänja att det är naturligt att inrangera den bland andra, vanliga personalvårdsförmåner. Utskottet avstyrker således motionen i denna del.

I samma motion - Skiö - yrkas också skattefrihet för kaffekuponger intill ett värde som RSV bör bestämma. Motionärerna anser att företagen bör kunna erbjuda sina anställda fritt eller subventionerat kaffe på annan plats än arbetsplatsen utan beskattningseffekter.

Utskottet delar finansministerns uppfattning att utdelade kuponger som berättigar till fritt eller subventionerat kaffe på olika kaféer och näringsställen utanför arbetsplatsen i princip bör beskattas. Inte heller inom ramen för den s.k. 600-kronorsregeln bör man enligt utskottets mening utan beskattning kunna använda sig av kuponger som berättigar till fritt eller subventionerat kaffe, liksom kuponger inom denna regel ej heller skall kunna utnyttjas skattefritt för andra slag av naturaförmåner. Med denna precisering av propositionen avstyrker utskottet motionen i dessa delar.

Gåvor till anställda

Minnesgåva till anställd skall enligt förslaget vara skattefri när den ges i samband med att den anställde uppnår viss ålder (t.ex. 50 år) eller efter viss anställningstid (25 år eller mer) eller vid anställningens upphörande. En förutsättning för skattefrihet skall dock vara att gåvans värde inte överstiger 6 000 kr. och inte utgår vid mer än ett tillfälle utöver vid anställningens upphörande.

Julgåva till anställd skall vara skattefri om gåvan är av mindre värde.

Sedvanlig jubileumsgåva skall vara skattefri för den anställde när jubiléet avser företagets bestånd i 25 år, 50 år, 75 år osv.

I motion Skiö av Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkas att den föreslagna begränsningen beträffande minnesgåvor till ett tillfälle utöver anställningens upphörande skall utgå.

Utskottet delar uppfattningen att de gåvor det här är fråga om - jubileumsgåvor, julgåvor och gåvor av minneskaraktär som lämnas vid särskild högtidsdag, efter längre tids anställning eller när den anställde avgår med pension - liksom hittills bör vara skattefria. Det ligger emellertid i sakens natur att det skattefria området måste avgränsas. Förslaget i propositionen att en anställd högst två gånger - en gång under anställningstiden och en gång vid anställningens upphörande - skall kunna motta en gåva av det här slaget utgör enligt utskottet en rimlig begränsning för att gåvor av denna typ skall vara skattefria. Även i övrigt finner utskottet de begränsningar som föreslås väl avvägda. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen i denna del och avstyrker motionen i motsvarande del.

Enligt samma motion - Skiö - bör en utbetalning som enligt önskemål från den anställde lämnas av ett företag till en ideell förening inte föranleda skatteplikt för den anställde.

Enligt utskottets mening ligger ett förfarande som innebär att företaget på den anstäldes begäran skickar pengar såsom gåva till en organisation alltför nära en kontantutbetalning till den anställde själv för att kunna behandlas på

SkU 1987/88:8

samma sätt som en skattefri gåva. Utskottet avstyrker därför motionen även i denna del.

Arbetsgivarstödd motionsverksamhet

Den skattemässiga behandlingen av arbetsgivarsubventionerad motionsverksamhet följer de allmänna reglerna om personalvård. Enligt RSV:s anvisningar, som bygger på den praxis som gällt sedan länge, omfattar skattefriheten endast sådan motion och motionsidrott som kan utövas med utrustning (idrottsredskap) av enklare slag.

Enligt propositionen skall subventionerad friskvård och motionsmöjligheter av enklare slag vara skattefria. En förutsättning är att verksamheten utövas inom anläggning som disponeras i sin helhet på minst ett år av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren bunden personalstiftelse. Av den allmänna definitionen av personalvårdsförmåner framgår vidare att det inte får vara fråga om en förmån till ett värde över 600 kr. per år och anställd som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningsmedel.

I motion Sk9 av Stig Josefson m.fl. (c) yrkas att subventionerad friskvård av enklare slag skall vara skattefri hos förmånstagaren och enligt motion Skl2 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) bör ej beskattning ske av enklare slag av motion och annan friskvård som utövas inom anläggning som disponeras av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren knuten personalstiftelse. I motion Skiö av Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkas att subventionerad motion, oavsett formen för förmånen, inte skall beskattas så länge värdet understiger en nivå som RSV bör fastställa. Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkar i motion Skl4 att motion skall vara skattefri även i anläggningar som disponeras under en del av ett år och att alla motionsidrotter skall behandlas på ett skattemässigt likvärdigt sätt. Frågan om motionskuponger tas också upp av Knut Wachtmeister m.fl. (m) i den nämnda motionen Skl4 och av Lars Werner m.fl. (vpk) i motion Skll. I båda motionerna yrkas att motionskuponger inte skall beskattas.

Alf Svensson (c) slutligen yrkar i motion SklO undantag i beskattningen för motion som utövas på rimligt avstånd från arbetsplatsen, vissa motionskuponger och andra motionsaktiviteter än de som nämns i propositionen intill ett basbeloppet relaterat belopp.

Utskottet delar den grundläggande syn på motionsförmåner som kommer till uttryck i propositionen men vill för sin del förorda en något annorlunda lösning. Den begränsning som ställs som villkor för skattefrihet - att motionen skall utövas inom anläggning som disponeras i sin helhet på minst ett år - måste med hänsyn till främst de mindre företagens ekonomiska förutsättningar anses som alltför snäv.

Mot bakgrund särskilt av motionens och friskvårdens betydelse för de yrkesverksammas hälsa och allmäntillstånd är det angeläget att skattefriheten i praktiken inte kommer att koncentreras till de anställda vid större företag och myndigheter. Även anställda på mindre arbetsplatser bör ges fullgoda möjligheter till arbetsgivarstödd motion. Utskottet förordar därför att skattefrihet skall kunna gälla för enklare slag av motion och friskvård även

SkU 1987/88:8

i andra fall där lokalutnyttjandet grundas på avtal mellan arbetsgivaren och anläggningens innehavare och där betalning sker direkt mellan dessa.

Den av utskottet valda lösningen innebär att sådana förhyrningar av motionstider som sker regelbundet och således med en viss återkommande stadga också medför skattefrihet. Den ger arbetsgivaren möjlighet att hyra lokaler eller del av lokaler även om det sker på kortare tid än ett år. Det blir då också möjligt för arbetsgivaren att t.ex. erlägga avgift för de anställdas inträde i sporthallar, gymnastiklokaler och liknande utan att någon skattepliktig förmån normalt uppkommer.

En viktig utgångspunkt är att skattefriheten enbart gäller enklare slag av motion och friskvård. Subvention av exklusiva sporter eller sporter som inte innebär motion i betydelsen fysisk träning bör således vara skattepliktig hos mottagaren. Sporter som kräver dyrbarare anläggningar, redskap och kringutrustning och som oftast utövas skilt från arbetet både i tid och rum, som t.ex. golf, segling, ridning och utförsåkning på skidor omfattas inte av skattefriheten.

Ett grundläggande villkor för skattefrihet bör vara att förmånen är tillgänglig för hela företagets personal och att den anställde inte kan få belopp motsvarande kostnaden direkt utbetald till sig. Entréavgifter och startavgifter till idrottsevenemang som betalas av arbetsgivaren skall inte omfattas av skattefriheten.

Den linje som utskottet väljer för att stimulera arbetsgivarstödd motion och för att söka skapa förutsättningar för att alla anställda skall kunna beredas likvärdiga möjligheter har flera fördelar i jämförelse med ett system byggt på motionskuponger. Det blir betydligt enklare att upprätthålla en klar gräns mot privata levnadskostnader för fritidsaktiviteter. Man kan undvika att det uppstår handel med motionsförmånerna anställda och andra sinsemellan. Därigenom kan det också i en del fall bli lättare att förmå de anställda att faktiskt ta vara på möjligheterna till aktiv motion och friskvård.

Vad utskottet nu anfört innebär dock inte hinder för att arbetsgivaren i samband med enklare motion i undantagsfall mot kvitto kan svara för avgift för de anställdas utnyttjande av motionsanläggning. Ett sådant utnyttjande är att anse som personal vårdsförmån.

Utskottet föreslår inte någon beloppsgräns för hur stor arbetsgivarens subvention får vara. Ändå är det självklart att denna måste ligga inom rimliga gräser. Om en arbetsgivare subventionerar t.ex. några anställdas tennisspel med mycket stora belopp per år kan det inte anses som sådan enklare motion som föranleder skattefrihet.

Utskottets förslag torde i alla delar tillgodose syftet med motion Sk9 i vad avser motionsverksamhet. Även motion Sk 12 kan anses tillgodosedd genom utskottets förslag. Utskottet avstyrker övriga motioner.

Sjukvårdsförmåner och företagshälsovård

För närvarande gäller att förmån av fri sjukvård och fri tandvård samt av fri grupplivförsäkring är skattepliktig endast om den åtnjutits i tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än de som gäller för befattningshavare i statens tjänst (32 § 3 mom. tredje stycket KL). Statligt anställda, förutom viss

SkU 1987/88:8

personal stationerad utomlands och vissa grupper inom försvaret, har inte fri tandvård. Skatteplikt kan således förekomma för den del av förmånens värde som överstiger vad en statsanställd skulle ha erhållit i samma situation.För arbetsgivaren är kostnaderna för dessa förmåner avdragsgilla vid beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

I propositionen föreslås att förmån av fri grupplivförsäkring även i fortsättningen skall vara skattefri med samma begränsningar som hittills. Till de skattefria förmånerna skall vidare räknas sjukvårdsförmåner och företagshälsovård, dock att ersättning av patientavgift vid tandvård skall vara skattepliktig. Arbetsgivaren skall medges avdrag för sina kostnader för anställds sjuk- och hälsovård med undantag för kostnader som avser vård på privat sjukvårdsinrättning.

I motion Skiö av Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkas undantag från beskattningen även för patientavgifter för tandvård som erbjuds all personal.

Utskottet vill erinra om att patientavgifterna utgör en betydligt större del av totalkostnaden för behandlingen inom tandvården än i fråga om annan sjukbehandling och att de statsanställda - med några undantag - inte enligt kollektivavtal har rätt till ersättning för tandvårdskostnader. Fri tandvård i enskild tjänst - en förmån som enligt förmånsbeskattningskommittén inte är vanlig - är därför för närvarande skattepliktig. Utskottet anser liksom departementschefen att nuvarande principer bör gälla även i fortsättningen. I enlighet härmed ställer sig utskottet bakom förslaget i propositionen att förmånen av att arbetsgivaren betalar patientavgiften vid tandvård bör tas upp till beskattning hos den anställde. Utskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motion Skiö i denna del.

I motion Skl4 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkas avslag på förslaget att slopa begränsningen i arbetsgivarens avdragsrätt för kostnader för sjuk- och hälsovård vid privat sjukvårdsinrättning. Även i motionerna Sk9 av Stig Josefson, SklO av Alf Svensson (båda c) och Skl5 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (båda m) yrkas att denna rätt till avdrag behålls. Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkar i motion Skiö att arbetsgivaren även i fortsättningen skall få dra av för privata sjukförsäkringar. Genomgående åberopas att de flesta remissinstanserna är kritiska till förslaget om vägrad avdragsrätt för vård på privat vårdinrättning och att de privata vårdinrättningarna minskar belastningen på den offentliga sjukvården.

Utskottet finner för sin del att rätten till avdrag för kostnader för annan sjukvård än den som det allmänna tillhandahåller inom ramen för den allmänna försäkringen eller som tillhandahålls genom företagshälsovården inte är självklar. Avdragsrätten medför att underlaget för beskattningen minskar och att sjukvårdskostnaderna övervältras på andra. Med hänsyn härtill delar utskottet finansministerns uppfattning att arbetsgivaren inte bör få avdrag för kostnaderna att bereda den anställde privat sjukvård. I konsekvens härmed bör inte heller avdrag för privata sjukförsäkringar medges. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen i denna del och avstyrker motionerna.

SkU 1987/88:8

43 Förmån av fria arbetskläder, m.m.

SkU 1987/88:8

I propositionen föreslås att förmån av fria arbetskläder och fri uniform skall vara skattefri. Däremot föreslås ingen ändring i den bestämmelse som föreskriver att beklädnadsförmån och ekiperingsbidrag skall vara skattepliktiga.

I motion Skl4 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkas av bl.a. rättviseskäl att även ekiperingsbidrag skall vara skattefritt. Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkar i motion Skiö att bidrag till arbetskläder skall vara skattefria om inköpskvitto företes.

Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens förslag att undanta fria arbetskläder och fri uniform från beskattning, finner att den utsträckning av skattefriheten som motionärerna förespråkar strider mot principen att kontantersättningar utan undantag skall tas upp till beskattning. Även kontrollskäl talar mot en sådan utvidgning. Med det sagda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna.

Bostadsförmån

I propositionen föreslås att reglerna för värdering av bostadsförmån vid taxeringen skall lämnas oförändrade. Däremot skall preliminärbeskattningen förbättras genom att särskilda riktvärden bestäms för olika områden i riket som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Vid preliminärbeskattningen skall vidare det lägsta av dessa genomsnittsvärden reduceras med 10 % om bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning.

I motion Skl4 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkas att värdet av bostadsförmån på landsbygd skall, om så yrkas, alternativt få beräknas med utgångspunkt i fastighetens taxeringsvärde på samma sätt som vid beräkning av förmånsvärde vid jordbruksfastighet. Motionärerna framhåller bl. a. att det från regionalpolitisk synpunkt är angeläget att inte missgynna sådana förmåner utanför storstadsområdena.

Utskottet vill erinra om att förslaget syftar till att åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan preliminärskattevärdet och det värde som redan används vid den slutliga taxeringen, samtidigt som största möjliga enkelhet eftersträvats. De schabloner som föreslås i propositionen är enligt utskottets mening utformade så att rimlig hänsyn tagits till förhållandena på landsbygden. Det ligger i sakens natur att schabloner av det slag som föreslagits mer eller mindre avviker från det verkliga värdet men detta måste liksom på många andra områden accepteras för att åstadkomma välbehövliga förenklingar. De skäl motionärerna åberopat för en särbehandling av landsbygdsbostäder motiverar enligt utskottets uppfattning inte något avsteg från de schablonregler som bör gälla. Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motionen i motsvarande del.

Fri semesterbostad

Förmånen att under semestern få bo i arbetsgivarens eller en till denne knuten personalstiftelses semesterbostad skall i beskattningshänseende i princip bedömas enligt de allmänna reglerna i KL för beskattning av

naturaförmåner. Bl.a. skall således värdet på förmånen beräknas med utgångspunkt i huvudregeln i 42 § KL om ortens pris - dvs. marknadshyran för semesterbostaden.

I propositionen föreslås att förmånsvärdet av fri semesterbostad som är av normal beskaffenhet och belägen i Sverige bestäms till ett schablonbelopp om 1 000 kr. för den första veckan eller del av denna. Schablonvärdering får tillämpas endast om förmånen riktar sig till hela personalen.Om arbetsgivaren hyr en semesterbostad skall schablonregeln gälla endast under förutsättning att semesterbostaden hyrs årsvis.

I motion Skl4 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkas att schablonbeloppet 1 000 kr. per vecka - eller för kortare tid proportionellt därav - skall gälla även om semesterbostaden förhyrs på delårsbasis. Motionerna Skiö av Kjell Johansson m.fl. (fp) och Sk9 av Stig Josefson (c) går också bl.a. ut på schablonbeskattning oavsett för vilken tidsperiod semesterbostaden förhyrts. I motion Skl3 av Rune Jonsson och Iris Mårtensson (båda s) begärs ett uttalande att schablonvärdet på förmånen skall få jämkas endast när veckopriset på marknaden är betydligt lägre än 1 000 kr. eller när semesterbostaden på grund av arbetsscheman endast kan utnyttjas under delar av veckan.

Utskottet har förståelse för syftet med förslaget som är att ta till vara möjligheterna att förenkla reglerna på detta område. Detta syfte ligger i linje med andra strävanden att förenkla beskattningen både processuellt och materiellt. Effekterna av den schablonisering som föreslås riskerar emellertid att i många fall uppfattas som orättvisa. Marknadshyran för fritidsbostäder varierar starkt beroende på läge, säsong och vilken typ av bostad det är fråga om och på många håll och under långa perioder torde den avsevärt understiga 1 000 kr. för en vecka. Även det förhållandet att förmånen alltid skall värderas till 1 000 kr. oavsett om förmånen utnyttjats endast någon eller några dagar kan enligt utskottets uppfattning också leda till mindre tillfredsställande resultat.

I detta fall anser utskottet således att rättvisesynpunkterna väger tyngre än förenklingsbehovet. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet propositionen i denna del. Utskottet avstyrker även de motionsyrkanden som tagits upp i detta sammanhang.

Arbetsgivaravgifter och preliminärskatt m.m.

I propositionen föreslås att arbetsgivaren skall åläggas att ange värdet av skattepliktiga naturaförmåner på kontrolluppgift och att innehålla preliminärskatt på detta värde. Även arbetsgivaravgifter skall beräknas på värdet av skattepliktiga naturaförmåner. Arbetsgivarna skall månadsvis värdera de förmåner som utgått närmast föregående månad.

I motion Skl4 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) yrkas avslag på propositionen i denna del. I motion Skiö av Kjell Johansson m.fl. (fp) yrkas avslag på propositionen utom såvitt avser arbetsgivaravgift för fri eller subventionerad semesterbostad. Motionärerna anser att förslaget i propositionen främst leder till en onödig och betungande byråkrati för företagen.

Som utskottet framhållit inledningsvis har de nuvarande reglerna utnytt -

SkU 1987/88:8

jäts till att begränsa skatten och undgå arbetsgivaravgifter. Vidare har värderings- och kontrollsvårigheterna blivit allt besvärligare. Mot den bakgrunden ställer sig utskottet bakom den föreslagna ordningen, som bl.a. innebär att samma värde kommer att ligga till grund för uppbörden av preliminär skatt och vid beräkningen av arbetsgivaravgifter. Till saken hör också de ökade krav på kontrolluppgifter från arbetsgivaren som det nya systemet med förenklad självdeklaration bygger på. Den ökade arbetsbelastning som dessa nya skyldigheter innebär för arbetsgivarna bör enligt utskottet inte överdrivas. Bl.a. bör eventuella värderingsproblem underlättas av att arbetsgivaren numera har rätt att få besked av lokala skattemyndigheten om vilket värde som skall användas vid preliminärskatteuppbörden.

. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motionerna.

Den nya ordningen föranleder bl.a. ändringar i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Andra ändringar i den lagen föreslås i proposition 1987/88:40 som kommer att behandlas av socialförsäkringsutskottet i betänkandet SfU 1987/88:12. Med anledning härav har skatteutskottet, som i sak tillstyrker de föreslagna ändringarna, överlämnat propositionen såvitt avser detta lagförslag till socialförsäkringsutskottet.

Övriga förslag i propositionen, m.m.

De övriga förslag som läggs fram i propositionen och som utskottet inte behandlat särskilt föranleder ingen erinran från utskottet. Utskottet tillstyrker således propositionen i dessa delar.

Vid granskningen av lagförslagen har utskottet funnit att de föreslagna ändringarna i KL nödvändiggör en följdändring i 29 §. Utskottet föreslår att lagförslaget kompletteras härmed.

Punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL berörs såväl av den nu aktuella propositionen som av proposition 1987/88:61 om ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen med anledning av äktenskapsbalken, m.m., som behandlas i utskottets betänkande SkU 1987/88:14. Utskottet föreslår att den författningsmässiga regleringen av ifrågavarande anvisningspunkt tas upp i det betänkandet.

Ikraftträdandet

I propositionen föreslås att de nya reglerna i huvudsak skall träda i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas fr.o.m. 1989 års taxering.

I motion Sk6 av Stig Josefson m.fl. (c) yrkas med hänsyn till att något riksdagsbeslut inte kommer att föreligga förrän i december att ikraftträdandet uppskjuts till den 1 januari 1989.

Enligt utskottets mening innebär det nya regelsystemet så stora fördelar att det bör träda i kraft så snart som möjligt. Utskottet finner i likhet med departementschefen att nästa årsskifte är en lämplig tidpunkt. Utskottet förutsätter att skattemyndigheterna beaktar de svårigheter som kan finnas för arbetsgivarna i samband med att de nya bestämmelserna börjar tillämpas och att riksskatteverket så snart som möjligt på lämpligt sätt informerar om

SkU 1987/88:8

de nya reglerna. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker motionen i motsvarande del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av nya regler för naturaförmåner i 32 § kommunalskattelagen (1928:370)

att riksdagen avslår motion 1987/88:Skl5 i denna del,

2. beträffande medlemsavgift till yrkesspecifika föreningar att riksdagen avslår motion 1987/88:Skl6 yrkande 4,

3. beträffande kaffekuponger m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:52 i denna del och med avslag på motion 1987/88:16 yrkandena 9 och 10 beslutar att kuponger inte skall betraktas som personalvårdsförmån och inte inrymmas under 600-kronorsregeln,

4. beträffande begränsning av skattefriheten för minnesgåvor

att riksdagen tillstyrker proposition 1987/88:52 i denna del och avstyrker motion 1987/88: Sk 16 yrkande 3,

5. beträffande omvandling av gåvor till bidrag till ideell förening att riksdagen avslår motion 1987/88:Skl6 yrkande 5,

6. beträffande arbetsgivarstödd motionsverksamhet

att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:52 i denna del och motionerna 1987/88:Sk9 yrkande 1 och 1987/88:Skl2 och med avslag på motionerna 1987/88:SklO yrkande 1, 1987/88:Skll, 1987/88:Skl4 yrkandena 3, 4 och 5 och 1987/88:Skl6 yrkandena 1 och 2 beslutar utforma bestämmelserna om skattefri motion och annan friskvård i enlighet med vad utskottet anfört,

7. beträffande patientavgift för tandvård

att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i denna del och avslår motion 1987/88:Skl6 yrkande 7,

8. beträffande avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i denna del och avslår motionerna 1987/88:Sk9 yrkande 2, 1987/88:SklO yrkande 2, 1987/ 88:Skl4 yrkande 2, 1987/88:Skl5 i denna del och 1987/88:Skl6 yrkande 6,

9. beträffande ekiperingsbidrag m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Skl4 yrkande 6 och 1987/ 88:Skl6 yrkande 8,

10. beträffande bostadsförmån på landsbygd

att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i denna del och avslår motion 1987/88:Skl4 yrkande 8,

11. beträffande semesterbostad

att riksdagen avslår proposition 1987/88:52 i denna del och motionerna 1987/88:Sk9 yrkande 3, 1987/88:Skl3, 1987/88:Skl4 yrkande 7 och 1987/88:Skl6 yrkande 11,

12. beträffande preliminärskatt och kontrolluppgift på naturaförmåner -

SkU 1987/88:8

att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i denna del och avslår motionerna 1987/88:Sk 14 yrkande 1 i denna del och 1987/88:Skl6 yrkande 12,

13. beträffande arbetsgivaravgifter pä naturaförmåner

att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i denna del och avslår motionerna 1987/88:Skl4 yrkande 1 i denna del och 1987/88:Skl6 yrkande 13,

14. beträffande övriga förslag i propositionen utom ikraftträdandet att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i dessa delar,

15. beträffande 29 § kommunalskattelagen (1928:370)

att riksdagen beslutar ändra paragrafen i enlighet med vad utskottet föreslagit,

16. beträffande ikraftträdandet

att riksdagen bifaller proposition 1987/88:52 i denna del och avslår motion 1987/88:Sk9 yrkande 4,

17. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar de på s. 3—35 i detta betänkande återgivna förslagen till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de ändringarna dels

att punkt 1 av anvisningarna till 31 § utgår, dels att ingressen, 32 § 3 f mom., 42 §, punkt 9 av anvisningarna till 29 § och punkt 3 b av anvisningarna till 32 § erhåller följande lydelse, dels att förslaget till punkt 4 av anvisningarna till 42 § utgår och att förslaget till punkt 5 av anvisningarna till paragrafen åsätts beteckningen punkt 4 och erhåller följande lydelse:

Regeringens förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) dels att 20 §, 32 § 1 och 3 morn., 33 § 1 morn., 42 §, punkt 1 av anvisningarna till 20 §, punkt 1 av anvisningarna till 31 §, punkterna 3 och 8 av anvisningarna till 32 §, anvisningarna till 42 § samt punkt 1 av anvisningarna till 50 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 32 § 3 a-3 f mom. och punkt 3 b av anvisningarna till 32 §, av följande lydelse.

32 §

3 f mom. Även om

Detta moment skall inte tillämpas för sådana förmåner av bil, måltid eller semesterbostad för vilka gäller särskilda bestämmelser enligt anvisningarna till 42 §.

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370) dels att 20 §, 32 § 1 och 3 morn., 33 § 1 morn., 42 §, punkt 1 av anvisningarna till 20 §, punkt 9 av anvisningarna till 29 §, punkterna 3 och 8 av anvisningarna till 32 §, anvisningarna till 42 § samt punkt 1 av anvisningarna till 50 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 32 § 3 a—3 f mom. och punkt 3 b av anvisningarna till 32 §, av följande lydelse.

■ - anknuten personalstiftelse.

Detta moment skall inte tillämpas för sådana förmåner av bil eller måltid, för vilka gäller särskilda bestämmelser enligt anvisningarna till 42 § och inte heller ifråga omförmän som avses i3 emom. andrastycket 3.

SkU 1987/88:8

48 Regeringens förslag Utskottets förslag

42 §

Värdet av lämplig grund.

Värdet av ortens pris.

Bilförmån, kostförmån och för- Bilförmån och kostförmån värdemån av fri semesterbostad i vissa fall ras enligt särskilda grunder som an värderas

enligt särskilda grunder ges i anvisningarna,

som anges i anvisningarna. (Se vidare anvisningarna.)

(se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 29 §’

9. Såsom speciella dras av (se 20 §).

Premie för i rörelsen.

Avdrag medges för kostnader för Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av egen hälsovård i den mån förmån av

fri sådan vård för anställd är skattefri fri sådan vård för anställd är skattefri

enligt 32 § 3 mom. tredje stycket. enligt 32 § 3 b mom. första stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 arbetslöshetskassa gäller också beträffan de

inkomst av rörelse.

Bestämmelserna i punkt 4 arbetsplatsen gäller också beträffande

inkomst av rörelse.

till 32 §

3 b. Som exempel på personalvårdsförmåner enligt 32 § 3 e mom. första stycket kan följande nämnas: förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid, sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud, möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård som utövas inom anläggning som disponeras i sin helhet på minst ett är av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren anknuten personalstiftelse.

3 b. Som exempel på personalvårdsförmåner enligt 32 § 3 e mom. första stycket kan följande nämnas: förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid, sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud, möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård om

- den utövas inom en anläggning som regelbundet disponeras av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren anknuten personalstiftelse,

- den utövas enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och betalas direkt av denne till anläggningens innehavare,

- den är av kollektiv natur eller

- den i andra fall i ringa omfattning utövas av den anställde.

SkU 1987/88:8

1 Med regeringens förslag avses nuvarande lydelse. 4 Riksdagen 1987188. 6sami. Nr 8

49 Regeringens förslag

Utskottets förslag

SkU 1987/88:8

till 42 §

5. Om den skattskyldige utger ersättning för en förmån skall förmånsvärdet, beräknat enligt punkterna 2—4, sättas ned med ersättningens belopp.

Värdet av bilförmån, förmån av fri kost och förmän av fri semesterbostad, beräknat enligt punkterna 2-4, får jämkas uppåt eller nedåt,

4. Om den skattskyldige utger ersättning för en förmån skall förmånsvärdet, beräknat enligt punkterna 2 och 3, sättas ned med ersättningens belopp.

Värdet av bilförmån och förmån av fri kost, beräknat enligt punkterna 2 och 3, får jämkas uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl.

om det finns synnerliga skäl.

b) lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) med den ändringen i fråga om 37 § 1 mom. att under spalten Vad uppgiften skall avse siffran 5 i uttrycket ”och punkt 5 andra stycket” byts ut mot siffran 4,

c)lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) med den ändringen att 8 § erhåller följande lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

8 §

Åtnjuter skattskyldig ersättningens belopp.

Värdet av 42 § kommunalskattelagen (1928:370).

Värdet av tio procent.

Värdet av annan naturaförmån än Värdet av annan naturaförmån än

som avses i andra och tredje styck- som avses i andra och tredje styckena skall beräknas enligt 42 § andra ena skall beräknas enligt 42 § andra

stycket kommunalskattelagen samt stycket kommunalskattelagen samt

punkt 1 andra och tredje styckena punkt 1 andra och tredje styckena

och punkterna 3 och 4 av anvisning- och punkt 3 av anvisningarna till den

arna till den paragrafen. paragrafen.

Föreligger fall som avses i punkt 5 Föreligger fall som avses i punkt 4

andra stycket av anvisningarna till andra stycket av anvisningarna till

42 § kommunalskattelagen får den 42 § kommunalskattelagen får den

lokala skattemyndigheten bestäm- lokala skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen med hänsyn ma värdet av förmånen med hänsyn

härtill. härtill.

d) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

e) lag om ändring i lagen (1987:568) om ändring i lagen (1987:404) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

f) lag om ändring i lagen (1987:1035) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

g) lagom ändring i lagen (1987:567) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

h) lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

j) lag om ändring i lagen (1987:570) om ändring i lagen (1959:551) om

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring.

Stockholm den 26 november 1987 På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s), Kjell Johansson (fp)*, Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Lars Hedfors (s), Britta Bjelle (fp), Karl-Anders Petersson (c), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), Gunnar Nilsson (s), Karl-Gösta Svenson (m) och Paul Lestander (vpk).

*Ej närvarande vid justeringen

Reservationer

1. Införande av nya regler för naturaförmåner i 32 § kommunalskattelagen (1928:370) (mom. 1 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”Utskottet återkommer” och slutar med ”motion Skl5” bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning är en generell sänkning av skattetrycket och en kraftig marginalskattesänkning det effektivaste medlet att minska benägenheten att låta arbetsersättning utgå i form av naturaförmåner i stället för kontant ersättning. Utskottet vänder sig därför mot regeringens förslag om skärpning av reglerna för beskattning av naturaförmåner, bl.a. när det gäller motionsverksamhet. Utskottet biträder således yrkandet i motion Skl5 att propositionen bör avslås såvitt avser ändringar i 32 § kommunalskattelagen. Det får ankomma på regeringen att snarast lägga fram de förslag till följdändringar som föranleds av detta beslut.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

1. beträffande införande av nya regler för naturaförmåner i 32 § kommunalskattelagen (1928:370) att riksdagen bifaller motion 1987/88:Skl5 i denna del,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser införande av nya regler för naturaförmåner i 32 § kommunalskattelagen (1928:370) att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag

SkU 1987/88:8

om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) avslår förslaget till ändring av 32 §,

2. Medlemsavgift till yrkesspecifika föreningar (mom. 2 och 17 i motsvarande del)

Kjell Johansson (fp) och Britta Bjelle (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 39 med ”Utskottet anser” och slutar på s. 40 med ”denna del” bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion Skiö att betald medlemsavgift till en yrkesspecifik förening bör räknas som en personalvårdsförmån. Det bör således vara möjligt för en arbetsgivare att betala en anställds medlemsavgift till en organisation eller en förening som har samband med yrkesutövningen utan att detta beskattas. Utskottet tillstyrker motion Skiö i denna del.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

2. beträffande medlemsavgift till yrkesspecifika föreningar att riksdagen bifaller motion 1987/88:Sklé yrkande 4,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser medlemsavgift till yrkesspecifika föreningar

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) gör följande tillägg till punkt 3 b av anvisningarna till 32 §: ”betald medlemsavgift till yrkesspecifik förening.”

3. Kaffekuponger m.m. (morn. 3 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att kaffe, te och andra sådana drycker inte nödvändigtvis behöver drickas på arbetsplatsen för att räknas som skattefri personalvårdsförmån. I konsekvens härmed bör även kaffekuponger vara undantagna från skatt. Det bör ankomma på RSV att utfärda föreskrifter om tillåtna värden m.m.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

3. beträffande kaffekuponger m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sklö yrkandena 9 och 10 och med avslag på proposition 1987/88:52 i denna del beslutar att kaffekuponger skall räknas som personalvårdsförmån samt som sin mening ger regeringen till känna att riksskatteverket bör utfärda föreskrifter om tillåtna värden m.m.,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser kaffekuponger m.m. att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag

SkU 1987/88:8

om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) lägger till följande stycke till 32 § 3 e morn.: ”Vad som sägs i andra stycket 3. gäller inte kaffekuponger.”

4. Begränsning av skattefriheten för minnesgåvor (mom. 4 och 17 i motsvarande del)

Kjell Johansson (fp) och Britta Bjelle (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse: Utskottet biträder uppfattningen att sedvanliga gåvor i samband med en anställnings upphörande bör vara skattefria. Förbehållet att en gåva inte får ha givits vid mer än ett tillfälle dessförinnan finner utskottet onödigt, orättvist och omöjligt att följa. Folk byter arbetsgivare och kan på så sätt få mer än en minnesgåva. Vidare behöver företag inte spara sin bokföring i mer än tio år. Uppgifter om värdet av en gåva som en anställd fått på sin 50-årsdag finns alltså inte nödvändigtvis att tillgå när vederbörande pensioneras.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet motion Skiö i denna del och avstyrker propositionen i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

4. beträffande begränsning av skattefriheten för minnesgåvor att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Skl6 yrkande 3 avslår proposition 1987/88:52 i denna del,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser begränsning av skattefriheten för minnesgåvor

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) ur 32 § 3 d mom. 3 tar bort orden ”och inte ges vid mer än ett tillfälle utöver vid anställningens upphörande.”

5. Omvandling av gåvor till bidrag till ideell förening (mom. 5 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 40 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 41 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I konsekvens med att en arbetsgivare kan betala direkt till en resebyrå eller den som tillhandahåller biljetter och ge en anställd resan som minnespresent skattefritt bör, enligt utskottets uppfattning, en gåva kunna omvandlas till ett bidrag till en ideell förening om den anställde så önskar. Det bör således vara möjligt för en anställd att be sin arbetsgivare sätta in gåvan på en ideell förenings konto utan att behöva skatta för den.

Mot bakgrund härav tillstyrker utskottet motion Skiö i denna del.

dels att utskottets hemställan under mom. 5 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

SkU 1987/88:8

5. beträffande omvandling av gåvor till bidrag till ideell förening att riksdagen bifaller motion 1987/88:Skl6 yrkande 5,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser omvandling av gåvor till bidrag till ideell förening

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) lägger till följande stycke till 32 § 3 d mom.:”Utan att tas upp som intäkt får en gåva på begäran av en anställd omvandlas till ett bidrag till en ideell förening. ”

6. Arbetsgivarstödd motionsverksamhet (mom. 6 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) har

dels anfört följande:

Vi vill inledningsvis framhålla att motion och friskvård är viktiga för folkhälsan. Man bör därför ge akt på att inte skatteregler konstrueras som motverkar eller försvårar en sund motionsutövning. Propositionen uppvisar enligt vår mening väsentliga brister i detta hänseende.

I propositionen föreslås att motionsaktiviteter som sker i företagets egna lokaler eller i en anläggning som i sin helhet hyrs på minst ett år av företaget skall behandlas som skattefri personalvårdsförmån. Förslaget missgynnar anställda i små och medelstora företag som inte kunnat investera i egna anläggningar eller förhyra hela anläggningar för helt år. Utskottsmajoriteten har insett att en sådan lagstiftning inte kan accepteras och den föreslår därför en ändring på denna punkt.

Däremot föreslår majoriteten t.o.m. en skärpning av bestämmelserna när det gäller motionskuponger som i propositionen föreslagits falla utanför det skattefria personalvårdsförmånsområdet. Det finns enligt vår mening ingen anledning att diskriminera motionskuponger. Kupongsystemen ger företagen möjlighet att låta den anställde själv välja tid och plats för sin motionsutövning. För många företag kan det också vara praktiskt och administrativt enklare att basera personalens motionsförmåner på ett kupongsystem än att förhyra motionsanläggningar. Vi anser således att även sådan motion som den anställde betalar med kupong som tillhandahållits av arbetsgivaren bör omfattas av personalvårdsbegreppet. Vårt förslag minskar också myndigheternas kontrollbehov.

Att göra uttalanden om vilka motionsaktiviteter som kan anses acceptabla ur skattesynpunkt är enligt vår uppfattning helt omotiverat. Som framhållits i någon motion anses t.ex. ridning, som regeringen vill diskriminera, som synnerligen lämplig motion för personer med vissa ryggbesvär och det är dessutom en aktivitet som ofta utövas av kvinnor. Enligt vår mening bör alla motionsidrotter behandlas på ett skattemässigt likvärdigt sätt.

I skattelagstiftningen bör man således endast begränsa den totala skattefria kostnadsnivån på skattefria kuponger eller avgifter. Riksskatteverket bör utfärda anvisningar om ett tak för skattefriheten och individen själv avgöra hur förmånen skall användas.

SkU 1987/88:8

54 Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Skll, Skl4 och Skiö i denna del och avstyrker propositionen och övriga nu aktuella motioner i motsvarande del.

dels ansett att utskottets hemställan under mom. 6 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

6. beträffande arbetsgivarstödd motionsverksamhet att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Skl4 yrkandena 3, 4 och 5 och 1987/88:Skl6 yrkandena 1 och 2, med anledning av proposition 1987/88:52 i denna del och motion 1987/88:Skll och med avslag på motionerna 1987/88:Sk9 yrkande 1,1987/88:SklO yrkande 1 och 1987/88:Skl2 beslutar utforma bestämmelserna om skattefri motion i enlighet med vad utskottet anfört,

17. beträffande lagförslagen i vad avser arbetsgivarstödd motion att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) dels lägger till följande stycke till 32 § 3 e mom.: ”Vad som sägs i andra stycket 3 gäller inte kuponger eller annat motsvarande betalningsmedel för motion och annan friskvård”,

dels ur punkt 3 b av anvisningarna till 32 § tar bort orden ”enklare slag av” och ”sorn utövas inom anläggning som disponeras i sin helhet på minst ett år av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren anknuten personalstiftelse. ”

7. Arbetsgivarstödd motionsverksamhet (mom. 6 och 17 i motsvarande del)

Paul Lestander (vpk) har

dels anfört följande:

Jag delar utskottsmajoritetens uppfattning att de skattefria motionsformerna bör begränsas till motionsaktiviteter av enklare slag. Vidare bör ett grundläggande villkor för skattefrihet vara att förmånen är tillgänglig ett företags hela personal och att den anställde inte kan få ett belopp motsvarande kostnaden direkt utbetald till sig.

Däremot kan jag inte ställa mig bakom förslaget i propositionen att beskatta motionskuponger, än mindre utskottsmajoritetens förslag till ytterligare skärpning. Mot bakgrund av att sjukdomar i rörelseorganen och belastningssjukdomar numera utgör ett folkhälsoproblem och att fysisk aktivitet och motion kan förebygga dessa skador, borde motionsaktiviteter snarare stödjas än stävjas. Det framstår även som orättvist mot mindre företag, som ej kan erbjuda anställda egna eller för längre tid förhyrda motionslokaler, att beskatta den motionsmöjlighet som kuponger innebär.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker jag vpk-motionen Skll och avstyrker propositionen och övriga motioner i denna del.

dels ansett att utskottets hemställan under mom. 6 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

6. beträffande arbetsgivarstödd motionsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Skll och med avslag på

SkU 1987/88:8

proposition 1987/88:52 och motionerna 1987/88:Sk9 yrkande 1,1987/ 88:SklO yrkande 1,1987/88:Skl2,1987/88:Skl4 yrkandena 3, 4 och 5 och 1987/88:Skl6 yrkandena 1 och 2

dels avslår förslaget i propositionen att motionskuponger överstigande 600 kr. per år skall beskattas,

dels som sin mening ger regeringen till känna att motionskuponger skall utgöra skattefri personalvårdsförmån,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser arbetsgivarstödd motions - verksamhet

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1927:370) gör den ändringen i 32 § 3:e mom. andra stycket att punkt 3 erhåller följande lydelse: ”andra förmåner än sådan möjlighet till motion och friskvård som avses i punkt 3 b av anvisningarna till 32 § som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem.”

8. Patientavgift för tandvård (mom. 7 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med finansministern att förmån av fri hälsovård och sjukvård bör vara skattefri. Däremot saknas enligt utskottets mening fog för att undanta ersättning för patientavgift vid tandvård från denna princip. I denna del tillstyrker utskottet således motion Skl6 och avstyrker propositionen.

dels att utskottets hemställan under mom. 7 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

7. beträffande patientavgift för tandvård att riksdagen bifaller motion 1987/88:Skl6 yrkande 7 och avslår proposition 1987/88:52 i denna del,

17. beträffande lagförslagen i vad avser patientavgift för tandvård att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tar bort andra stycket ur 32 § 3 b mom.

9. Avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning (mom. 8 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande lydelse: Utskottet ställer sig liksom de flesta remissinstanserna helt avvisande till

SkU 1987/88:8

förslaget att inte medge arbetsgivaren avdrag för kostnader för läkarvård på privat sjukvårdsinrättning, antingen dessa kostnader är direkta eller avser premie för försäkring som berättigar till vård. Principiellt är en sådan kostnad för arbetsgivaren en driftkostnad enligt 29 § 1 mom. kommunalskattelagen, närmare bestämt en avdragsgill personalkostnad. Ofta avser vården nyckelpersoner i företag, som har intresse av att dessa personer vid sjukdomsfall snabbt kan återställas och återgå till arbetet med full arbetsförmåga.

Utskottet delar inte finansministerns uppfattning att en bibehållen avdragsrätt leder till att den offentliga vårdens resurser urholkas och bidrar till ojämnheter i fördelningen av det totala utbudet av sjukvård. De företag som åtar sig att betala kostnaden för privat sjukvård av de anställda gör ju detta utöver erläggandet av socialavgifter för offentlig sjukvård.

Genom att en privat vårdinrättning anlitas minskas belastningen på de offentliga sjukhusen och vårdköerna kortas. Inga ytterligare offentliga vårdresurser tas i anspråk. Dessutom sparar samhället pengar på minskade sjukförsäkringsutbetalningar då vårdköerna kan kortas.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet propositionen i denna del och tillstyrker motionerna Sk9, SklO, Skl4, Skl5 och Skiö i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

8. beträffande avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning att riksdagen bifaller motionerna 1987/88:SklO yrkande 2, 1987/ 88:Skl4 yrkande 2, 1987/88:Skl5 i denna del och 1987/88:Skl6 yrkande 6 och avslår proposition 1987/88:52 i denna del och motion 1987/88:Sk9 yrkande 2,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser avdragsrätt för sjukvård pä privat vårdinrättning

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) avslår förslaget såvitt avser ändringar i 20 § och i anvisningarna till 20 §,

10. Avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning (mom. 8 och 17 i motsvarande del)

Stig Josefson (c) och Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig liksom de flesta remissinstanserna helt avvisande till förslaget att inte medge arbetsgivaren avdrag för kostnader för läkarvård på privat sjukvårdsinrättning, antingen dessa kostnader är direkta eller avser premie för försäkring som berättigar till vård. Principiellt är en sådan kostnad för arbetsgivaren en driftkostnad enligt 29 § 1 mom. kommunalskattelagen, närmare bestämt en avdragsgill personalkostnad. Ofta avser vården nyckelpersoner i företag, som har intresse av att dessa personer vid sjukdomsfall snabbt kan återställas och återgå till arbetet med full arbetsförmåga.

Utskottet delar inte finansministerns uppfattning att en bibehållen av -

SkU 1987/88:8

dragsrätt leder till att den offentliga vårdens resurser urholkas och bidrar till ojämnheter i fördelningen av det totala utbudet av sjukvård. De företag som åtar sig att betala kostnaden för privat sjukvård av de anställda gör ju detta utöver erläggandet av socialavgifter för offentlig sjukvård.

Genom att en privat vårdinrättning anlitas minskas belastningen på de offentliga sjukhusen och vårdköerna kortas. Inga ytterligare offentliga vårdresurser tas i anspråk. Dessutom sparar samhället pengar på minskade sjukförsäkringsutbetalningar då vårdköerna kan kortas.

Som framhålls i motion Sk9 bör dock avdragsrätt endast tillåtas under förutsättning att alla anställda erbjuds samma förmån.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet motion Sk9 och avstyrker propositionen och övriga motioner.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

8. beträffande avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning att riksdagen bifaller motion 1987/88:Sk9 yrkande 2 och avslår proposition 1987/88:52 i denna del och motionerna 1987/88:SklO yrkande 2, 1987/88:Skl4 yrkande 2, 1987/88:Skl5 i denna del och 1987/88:Skl6 yrkande 6 beslutar att kostnaden för all sjukvård skall vara avdragsgill hos arbetsgivaren förutsatt att förmånen erbjuds all personal,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser avdragsrätt för sjukvård på privat vårdinrättning

att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) gör den ändringen att det föreslagna tillägget till 20 § får följande lydelse: ”sådana kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som anges i anvisningarna om förmånen inte riktar sig till hela personalen.”

ll.Beträffandeekiperingsbidragm.m. (moni. 9och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Utskottet, som” och slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande lydelse: Förslaget att förmånen av fri uniform och fria arbetskläder skall vara skattefria innebär enligt utskottets mening en förbättring av nuvarande förhållanden. Att i fortsättningen beskatta ekiperingsbidrag för arbetskläder finner däremot utskottet inkonsekvent och orättvist. Utskottet ställer sig följaktligen bakom yrkandet i motion Skl4 att denna beskattning skall upphöra. Även kontanta bidrag till inköp av kläder bör enligt utskottets upfattning vara skattefria om den anställde överlämnar kvitto till arbetsgivaren på de inköpta kläderna. Utskottet tillstyrker således även motion Skiö i denna del.

SkU 1987/88:8

dels att utskottets hemställan under mom. 9 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

9. beträffande ekiperingsbidrag m.m.

att riksdagen bifaller motionerna 1987/88:Skl4 yrkande 6 och 1987/ 88:Skl6 yrkande 8,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser ekiperingsbidrag m.m. att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) dels gör den ytterligare ändringen att orden ”beklädnadsförmån och ekiperingsbidrag” tas bort ur punkt 2 av anvisningarna till 32 §, dels lägger till följande stycke till 32 § 3 c mom.: ”Ekiperingsbidrag tas inte upp som intäkt och inte heller annat kontant bidrag till inköp av kläder om den anställde till arbetsgivaren överlämnar kvitto på de inköpta kläderna.”

12. Bostadsförmån på landsbygd (mom. 10 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”motsvarande del.” bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet känner till är det vanligt att taxeringsvärdena för fastighet i centralort och för fastighet utanför tätort uppvisar stora skillnader, ibland uppgående till så betydande belopp som 5 000-10 000 kr. Den schablon som föreslagits för bostäder utom tätort kan enligt utskottets bedömning trots reduceringen på 10 % komma att ge upphov till ett överuttag av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Det förslag till lösning som anvisats i motion Skiö, nämligen att dessa bostäder alternativt skall kunna värderas med utgångspunkt i taxeringsvärdet på samma sätt som nu sker vid beskattning av jordbrukare, är utskottet berett att ställa sig bakom. Utskottet vill betona att det inte minst från regionalpolitisk synpunkt är väsentligt att förmåner utanför storstadsområdena inte missgynnas vid förmånsbeskattningen. Utskottet tillstyrker följaktligen motion Skl4 i denna del och avstyrker propositionen i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under mom. 10 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

10. beträffande bostadsförmån på landsbygd

att riksdagen bifaller motion 1987/88:Skl4 yrkande 8 och avslår proposition 1987/88:52 i denna del,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser bostadsförmån på landsbygd att

riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) lägger till följande stycke till 8 § och placerar det mellan tredje och fjärde stycket i förslaget: ”På yrkande av den skattskyldige får värdet av bostadsförmån utom tätort med närmaste omgivning beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet. ”

SkU 1987/88:8

13. Semesterbostad (mom. 11 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”detta sammanhang.” bort ha följande lydelse: Utskottet ställer sig bakom propositionens förslag i så måtto att nyttjandet av en semesterbostad som arbetsgivaren disponerar blir beskattad efter en jämförelsevis fördelaktig schablonregel. Denna schablonregel bör enligt utskottet i princip få tillämpas även om arbetsgivaren disponerar semesterbostaden endast under viss tid av året. Härigenom undviker man att missgynna de anställda på små och medelstora företag. Schablonbeloppet bör vidare proportioneras om semesterbostaden utnyttjas under kortare tid än en vecka. Jämkning nedåt av schablonbelopp bör dessutom kunna ske om ortens pris för semesterbostad underskrider schablonbeloppet 1 000 kr. per vecka.

dels att utskottets hemställan under mom. 11 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

11. beträffande semesterbostad att utskottet med bifall till motion 1987/88:Skl4 yrkande 7, med anledning av proposition 1987/88:52 i denna del och med avslag på motionerna 1987/88:Sk9 yrkande 3, 1987/88:Skl3 och 1987/88:Skl6 yrkande 11 beslutar utforma bestämmelserna om semesterbostad i enlighet med vad utskottet anfört,

7. beträffande lagförslagen såvitt avser semesterbostad att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) gör de ändringarna i punkt 4 av anvisningarna till 42 §,

dels att orden ”eller del av denna” och ”under minst ett år” utgår, dels att ett nytt stycke fogas till anvisningspunkten med följande lydelse: ”Nyttjas semesterbostaden under del av vecka eller underskrider marknadsvärdet schablonbeloppet skall detta jämkas i motsvarande mån.”

14. Preliminärskatt och kontrolluppgift på naturaförmåner (mom. 12 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) har

dels anfört följande:

Vi kan i och för sig instämma i syftet att förenkla beskattningen av förmånerna men vi vill starkt understryka att denna förenkling inte får ske till priset av en omfattande och kostsam hantering för arbetsgivarna som också innefattar risker för felbedömningar som kan leda till sanktioner. När det gäller preliminärbeskattningen bör enligt vår mening endast en sådan komma i fråga när förmånsvärdena fastställs - mer eller mindre schablonmässigt - före inkomstårets ingång genom anvisningar från RSV. Så är för närvarande fallet beträffande fri kost och bostad samt bilförmån. Det bör

SkU 1987/88:8

däremot inte komma i fråga att inlemma allehanda förmåner av ofta begränsat värde i preliminärbeskattningen. Det framstår enligt vår uppfattning som helt orimligt att resurser skulle avsättas på företagsnivå för att värdera förmåner av nu angivet slag. Detta belyses om inte annat av de problem som uppenbarligen mött när det gäller att utforma tillämpbara värderingsnormer (prop. s. 59-61). Det är inte alls givet att det preliminära värdet sammanfaller med det värde som följer av de värderingsregler som skall tillämpas vid den slutliga taxeringen.

De invändningar som nyss framförts mot en utvidgad preliminärbeskattning av naturaförmåner har även avseende på den uppgiftsskyldighet som innefattar värdering av naturaförmåner.

Med hänsyn till det anförda avstyrker vi propositionen i denna del och tillstyrker motionerna Skl4 och Skl5 i motsvarande del.

dels ansett att utskottets hemställan under mom. 12 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

12. beträffande preliminärskatt och kontrolluppgift på naturaförmåner att

riksdagen bifaller motionerna 1987/88:Skl4 yrkande 1 i denna del och 1987/88:Skl6 yrkande 12 och avslår proposition 1987/88:52 i denna del,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser preliminärskatt och kontrolluppgifter på naturaförmåner

dels att riksdagen avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

dels att riksdagen i fråga om det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) avslår förslaget till ändring av 8 § första stycket,

15. Arbetsgivaravgifter på naturaförmåner (mom. 13 och 17 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Britta Bjelle (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) har

dels anfört följande:

Vi har i det föregående avvisat förslaget om en utvidgning av underlaget för preliminärskatt. För att tillgodose önskemålet om likformighet när det gäller preliminärskatt och arbetsgivaravgiftsuppbörd bör inte heller avgiftsreglerna ändras. Vi vill betona att den värdemässigt övervägande delen av naturaförmånerna redan är avgiftsbelagd. Några beaktansvärda statsfinansiella eller andra skäl för en utvidgning av avgiftsunderlaget finns därför inte heller.

Mot bakgrund av vad som anförts tillstyrker vi motion Skiö i denna del och avstyrker propositionen och motion Skl4 i motsvarande del. Följaktligen avstyrker vi det i propositionen lagda förslaget till lag om ändring i lagen (1987:567) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Det får ankomma på regeringen att snarast lägga fram förslag till erforderliga följdändringar.

SkU 1987/88:8

dels ansett att utskottets hemställan under mom. 13 och 17 i motsvarande del bort ha följande lydelse:

13. beträffande arbetsgivaravgifter på naturaförmåner att riksdagen bifaller motion 1987/88:Skl4 yrkande 1 i denna del och avslår proposition 1987/88:52 i denna del och motion 1987/88:Skl6 yrkande 13,

17. beträffande lagförslagen såvitt avser arbetsgivaravgifter på naturaförmåner

att riksdagen avslår det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1987:567) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Särskilt yttrande

Arbetsgivaravgifter på naturaförmåner (mom. 13)

Kjell Johansson (fp) och Britta Bjelle (fp) anför:

Vi anser i och för sig att det kan vara rimligt att belägga förmånen av fri eller subventionerad semesterbostad med arbetsgivaravgift. Frånsett detta undantag motsätter vi oss att arbetsgivaravgifterna går utöver vad som förekommer med nuvarande lagstiftning. Vår uppfattning överensstämmer således i princip med den som kommer till uttryck i motion Skiö. Med den utgång ärendet fått i skatteutskottet, som innebär att värdet av förmån av fri semesterbostad inte skall beräknas enligt schablon, blir dock reglerna om uppbörd av arbetsgivaravgifter krångliga att tillämpa om de utformas efter dessa riktlinjer. Vi kan därför inte för närvarande biträda det yrkande som framställts i motionen utan ansluter oss till reservation 16. Vi utgår dock ifrån att regeringen ser över frågan och lägger fram ett nytt förslag till beskattning av fria semesterbostäder.

SkU 1987/88:8