Förstärkt tillsyn över finansiella företag

1995/96 NU23

Ärendet

I detta betänkande behandlas proposition 1995/96:173 om förstärkt tillsyn över finansiella företag och två motioner som väckts med anledning av propositionen.

En skrivelse har inkommit med anledning av ärendet.

Utskottet tillstyrker de av regeringen framlagda förslagen till skärpta bestämmelser för tillsynen av finansiella företag. Förändringarna berör ett stort antal av de lagar som reglerar verksamheten på de finansiella marknaderna i Sverige. Klarare regler införs för prövningen av lämpligheten hos dem som leder verksamheten i ett finansiellt företag eller ingår i dess styrelse. Skärpta regler skall gälla för prövning av ägare med kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett finansiellt företag. Ägarprövningsreglerna kompletteras med bestämmelser som skall förhindra att ett finansiellt företag ingår i en svåröverskådlig företagsgrupp. Revisorerna åläggs rapporteringsskyldighet beträffande vissa förhållanden i finansiella företag.

I en motion argumenteras för att reglerna för finansieringsverksamhet skall ändras i syfte att underlätta sådan verksamhet. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till pågående utredningsarbete. I en annan motion sägs att omfattningen av revisorernas rapporteringsplikt till Finansinspektionen borde vara större. Utskottet gör bedömningen att det i praktiken inte föreligger någon avgörande skillnad mellan motionärens synpunkter och regeringens förslag i denna del och avstyrker därmed motionen.

I proposition 1995/96:173 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

3. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

4. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

5. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

6. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,

7. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,

8. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

9. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

10. lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,

11. lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

12. lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan,

13. lag om ändring i lagen (1994:759) om Sveriges allmänna hypoteksbank,

14. lag om ändring i lagen (1996:38) om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

15. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, återges i bilaga 1.

De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande:

1995/96:N34 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpning av revisorernas rapporteringsskyldighet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftfull förstärkning av finanstillsynen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Finansinspektionens centrala roll.

1995/96:N35 av Per Bill (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för finansieringsverksamhet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beakta direktiv vad gäller finansieringsverksamheten.

Bakgrund

EU antog i juni 1995 det s.k. BCCI- direktivet (95/26/EG) med bestämmelser om förstärkt tillsyn över finansiella företag, om placering av finansiella företags huvudkontor, om utbyte mellan myndigheter av sekretessbelagd information samt om skyldighet för revisorer att rapportera till tillsynsmyndigheterna. Direktivet har fått sitt namn efter Bank for Credit and Commerce International (BCCI), som var en företagsgrupp med ett holdingbolag stationerat i Luxemburg och två dotterbanker auktoriserade i Luxemburg respektive på Caymanöarna. Dessa dotterbanker hade i sin tur dotterbolag och filialer med global spridning. Problemet med företagsgruppen, som numera är upplöst, var att dess huvudsakliga verksamhet inte bedrevs i de två länder där moderbankerna var auktoriserade och att den hade en sådan organisationsstruktur att ingen myndighet tog det fulla tillsynsansvaret för hela gruppen. Avsikten med BCCI- direktivet är att förbättra tillsynsmyndigheternas möjligheter att bedriva en effektiv tillsyn över finansiella företag. Direktivet skall vara införlivat i respektive medlemslands nationella lagstiftning senast den 18 juli 1996.

Finansdepartementet uppdrog i juni 1995 åt en utredningsman (justitie-rådet Torkel Gregow) att föreslå bl.a. hur direktivets bestämmelse om förstärkt tillsyn över finansiella företag skall genomföras i svensk lagstiftning. Utredningsmannen avlämnade i december 1995 en promemoria om ägar-prövning och vissa andra frågor beträffande banker och vissa andra finansiella företag. Inom Finansdepartementet har utretts utformningen av bestämmelserna i direktivet om huvudkontorets placering samt om informationsutbyte och sekretess. Vidare har det ingått i uppdraget (dir. 1995:86) för den s.k. Banklagskommittén - under ordförandeskap av landshövding Gösta Gunnarsson - att utarbeta de förslag som föranleds av BCCI-direktivets bestämmelser om revisorers skyldighet att rapportera vissa iakttagelser till tillsynsmyndigheten. Detta uppdrag har redovisats i delbetänkandet Rapporteringsskyldighet för revisorer i finansiella företag (SOU 1995:106).

I proposition 1995/96:173 lägger regeringen fram förslag som berör ett stort antal av de lagar som reglerar verksamheten på de finansiella marknaderna i Sverige. Klarare regler införs för prövningen av lämpligheten hos dem som leder verksamheten i ett finansiellt företag och som ingår i dess styrelse. Likaså skall skärpta regler gälla för prövning av ägare med kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett finansiellt företag. Vidare kompletteras ägarprövningsreglerna med bestämmelser som förhindrar att ett finansiellt företag ingår i en så svåröverskådlig företagsgrupp att Finansinspektionen inte kan bedriva en effektiv tillsyn. En rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen införs för revisorer beträffande vissa förhållanden i finansiella företag.

De föreslagna ändringarna, som omfattar ändringar i 15 olika lagar, föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.

Tillsyn av de finansiella marknaderna

I propositionen påpekas att banker och andra kreditinstitut har en central uppgift i det finansiella systemet. Det är av vikt för kapitalförsörjningen i samhället, anför regeringen, att rörelsen bedrivs på ett tillfredsställande sätt. Det är väsentligt att olämpliga personer förhindras att utöva inflytande över t.ex. en banks verksamhet. Enligt regeringen måste den allmänna principen om näringsfrihet vika i viss mån eftersom bankväsendet är av stor betydelse för samhället i dess helhet. Banklagstiftningen innehåller därför bestämmelser om prövning av lämpligheten hos dem som skall äga större poster aktier eller andelar i en bank. Regeringen menar emellertid att regleringen av ägarprövningen i den nuvarande lagstiftningen inte uppfyller de krav som bör ställas på en sådan. Detta gäller även beträffande dels möjligheten för tillsynsmyndigheten att ingripa mot en ägare som har visat sig olämplig, dels utformningen av de sanktionsmedel som står till buds i tillsynsarbetet. Motsvarande behov av förstärkta tillsynsåtgärder föreligger på värdepappers- och försäkringsområdena. Skärpta krav på ägar- och ledningsprövning skall därför införas i den lagstiftning som reglerar dessa verksamheter.

I motion 1995/96:N34 (fp) framhålls att kontrollen kan ses som ett utflöde av statens ansvar för finansmarknaden. En fungerande tillsyn, sägs det, motiveras av de speciella skyddsintressen som finns på finansområdet. Dessa intressen handlar främst om vikten av stabilitet i det finansiella systemet. Detta kräver ett gott konsumentskydd och effektivitet i det finansiella systemet. Mot bakgrund av finansmarknadernas tillväxt är det dock staten som måste säkerställa att en adekvat finansiell tillsyn upprätthålls, anför motionären och menar att det nu gäller att kraftfullt och offensivt satsa på en förstärkning av tillsynen på alla nivåer. Den bästa modellen för en fungerande finanstillsyn är enligt motionären en kombination av offentlig tillsyn genom myndigheter och egen tillsyn genom branschen. Mot denna bakgrund argumenteras i motionen för en kraftfull resursförstärkning till Finansinspektionen. En hänvisning görs till inspektionens systerorganisationer i Europa, som uppges ha erhållit och kommer under de närmaste åren att erhålla kraftiga resursförstärkningar. Motionären anser att Finansinspektionen under senare år påförts nya arbetsuppgifter utan vidföljande resursökningar. Han anför att en adekvat operativ tillsyn enligt god internationell standard förutsätter att inspektionen tilldelas ytterligare resurser.

I propositionen gör regeringen bedömningen att de aktuella förslagen torde innebära endast en måttlig arbetsökning för Finansinspektionen. Sammantaget, menar regeringen, finns det skäl att utgå från att förslagen inte motiverar ökade resurser till inspektionen. I stället ämnar regeringen närmare analysera ambitionsnivå och resursbehov för tillsynen över de finansiella företagen i samband med prövningen av den fördjupade anslagsframställning för perioden 1997-1999 som inspektionen nyligen avlämnat till regeringen.

Frågan om en förbättrad tillsyn behandlas också av den tidigare nämnda Banklagskommittén. Av direktiven framgår att kommittén skall värdera angelägenhetsgraden i olika tillsynsuppgifter. Kommitténs överväganden skall göras mot bakgrund av en analys över vilka resurser som fordras för att ett tillsynsarbete i enlighet med kommitténs slutsatser skall kunna utföras. Inte bara den önskvärda ambitionsnivån skall anges, utan också tillsynsarbetets inriktning vid en oförändrad resursnivå för inspektionen. Vidare skall övervägas i vilken form riktlinjerna för inriktningen på tillsynsarbetet skall läggas fast. Bestämmelser för inspektionens grundläggande uppgifter bör anges i lag, anförs det i direktiven. Samtidigt skall kommittén överväga graden av flexibilitet i dessa regler. Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av år 1996.

Utskottet vill i likhet med motionären understryka vikten av att de finansiella marknaderna lyder under en god tillsyn från statens sida. Finansinspektionens tillsynsverksamhet är härvid av stor betydelse. Som utskottet tidigare konstaterat (se bet. 1993/94:NU18 s. 16) har myndigheten vidtagit omfattande åtgärder för att förbättra sina möjligheter att utföra en effektiv operativ och finansiell tillsyn. De nu aktuella lagförslagen med bl.a. skärpta krav på ägarprövning skapar goda förutsättningar för Finansinspektionen att ytterligare utveckla sin tillsyn. Bättre instrument kan nu utarbetas för tillsynsarbetet, samtidigt som arbetsmetoder som hänger samman med tillämpningen av det äldre regelverket kan tas bort. Detta torde innebära att en förstärkt verkan i tillsynen kan uppnås inom ramen för i stort sett oförändrade resurser. Formerna för det framtida tillsynsarbetet övervägs för närvarande inom ramen för Banklagskommitténs arbete. Resultatet av kommitténs överväganden bör avvaktas innan några mer preciserade ställningstaganden kan göras vad gäller tillsynens inriktning och omfattning. Den närmare analysen av inspektionens resursbehov bör också anstå i avvaktan på resultatet av den fördjupade prövning av inspektionens verksamhet som regeringen nu genomför. Överväganden i den frågan får göras efter det att regeringens budgetförslag för budgetåret 1997 avlämnats till riksdagen. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1995/96:N34 (fp) i här aktuell del.

Rapporteringsplikt för revisorer

Enligt regeringens förslag skall bestämmelser om rapporteringsskyldighet till Finansinspektionen införas för externa revisorer i banker, kreditmarknadsbolag, försäkringsbolag, understödsföreningar, värdepappersbolag, fondbolag och hypoteksinstitut. BCCI- direktivets artikel 5 innebär en miniminivå i fråga om rapporteringsplikt för revisorer i finansiella företag och skall införas i svensk lagstiftning. Innebörden i förslaget är att en revisor i ett finansiellt företag skall vara skyldig att omgående till Finansinspektionen rapportera förhållanden som bl.a. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar finansiella företags verksamhet och som kan påverka det finansiella företagets fortsatta drift negativt. Regeringens förslag innehåller dock inte någon sanktion mot de revisorer som underlåter att fullgöra den nämnda rapporteringsskyldigheten. I propositionen påpekas att den i BCCI- direktivet stadgade rapporteringsplikten till tillsynsmyndigheten innebär en delvis ny och aktivare revisorsroll.

Bestämmelser om revision finns bl.a. i aktiebolagslagen (1975:1385) bankrörelselagen (1987:617), försäkringsrörelselagen (1982:713) och lagen (1972:262) om understödsföreningar. Vissa utredningsarbeten har nyligen avslutats i vilka revisorernas uppgifter och ansvar i företagen analyserats från olika utgångspunkter. Aktiebolagskommittén har i ett delbetänkande om aktiebolagets organisation (SOU 1995:44) lagt fram förslag till ändringar i aktiebolagslagen vad gäller bl.a. bestämmelserna om revision och särskild granskning. I betaltjänstutredningens slutbetänkande Betaltjänster (SOU 1995:69) föreslås utökade skyldigheter och en viss tillkommande rapporteringsplikt för revisorer i företag som utför betaltjänster. De aktuella utredningsförslagen är för närvarande under beredning i regeringskansliet. Enligt regeringens uppfattning är det lämpligt att dessa föreslagna förändringar - så långt möjligt - bereds i ett sammanhang och att nu endast BCCI-direktivets miniminivå genomförs i denna del.

I motion 1995/96:N34 (fp) anförs att regeringens förslag borde vara mer långtgående beträffande revisorernas rapporteringsplikt. Motionären anser dessutom att regeringens förslag på flera viktiga punkter ligger under direktivets miniminivå. Detta beror enligt motionären på en tvivelaktig översättning av direktivet på flera punkter. Regeringen har därigenom begränsat rapporteringsskyldighetens omfattning på ett sätt som står i strid mot direktivet; i stället borde regeringen ha utgått från den tolkning av direktivet som Bank-lagskommittén har gjort i sitt tidigare nämnda delbetänkande.

Utskottet kan för sin del inte se att det i praktiken föreligger någon avgörande skillnad mellan de synpunkter som framförs i motionen och det förslag som regeringen har lagt fram vad gäller innehållet i revisorernas rapporteringsskyldighet. Enligt uppgift är det enbart på marginella punkter som Banklagskommittén avviker från den miniminivå som direktivet anger. Den skillnad som föreligger mellan kommitténs förslag och regeringens ställningstagande i denna del torde främst vara om också erinran, förutom anmärkning, från revisorns sida skall utgöra grund för rapporteringsplikt till Finansinspektionen. Utskottet delar på denna punkt regeringens bedömning att begreppet erinran har ett mycket brett tillämpningsområde och att ett inkluderande av detta begrepp i lagstiftningen kan ge upphov till tillämpningssvårigheter. Någon motsvarande lagfäst rapporteringsplikt med anledning av erinran förekommer ej heller i de övriga medlemsländerna. Enligt utskottets uppfattning innebär inte regeringens förslag någon begränsning av rapporteringsskyldighetens omfattning i förhållande till den nivå som anges av BCCI-direktivet. Utskottet hänvisar också till att det pågår en beredning i regeringskansliet angående revisorernas rapporteringsplikt med anledning av de tidigare nämnda utredningsförslagen.

Med det sagda avstyrker utskottet motion 1995/96:N34 (fp) i här berörd del.

Regler för finansieringsverksamhet

Lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag trädde i kraft den 1 januari 1994. Syftet med lagen var att inordna huvuddelen av reglerna för finansieringsföretag utanför banksystemet i en gemensam lag (prop. 1992/93:89, bet. NU9). Sålunda sammanfördes i denna lag enhetliga regler för sådana kreditinstitut vars verksamhet tidigare reglerades i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag eller lagen (1988:606) om finansbolag. Regelverket i lagen gäller oberoende av till vilka ändamål krediter ges, dvs. oavsett om det gäller krediter till konsumtion, bostäder, näringsliv eller kommuner.

Beslutet om den nya kreditmarknadsbolagslagen innebar ett genomförande av EG:s första och andra banksamordningsdirektiv (77/780/EEG resp. 89/646/EEG), vars syfte är att samordna lagar och andra författningar som reglerar rätten att starta och driva kreditinstitut. Med kreditinstitut avses enligt förstnämnda direktiv ett företag som bedriver verksamhet som består i att ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten och att bevilja krediter för egen räkning. Av kreditmarknadsbolagslagen framgår att all yrkesmässig finansieringsverksamhet kräver tillstånd från Finansinspektionen. Enligt lagen skall ett institut för att få tillstånd att påbörja kreditverksamhet ha ett eget bundet kapital som uppgår till minst motsvarande fem miljoner ecu (för närvarande ca 42 miljoner kronor). För vissa kategorier av kreditinstitut kan lägre krav på startkapital ställas, dock aldrig understigande 1 miljon ecu.

Till kreditmarknadsbolagslagen fogades vissa övergångsbestämmelser. Av dessa följde att den som när lagen trädde i kraft den 1 januari 1994 drev finansieringsverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt finansbolagslagen - bl.a. företag vars balansomslutning inte översteg 50 miljoner kronor och som inte riktade sin verksamhet till konsumenter - fick fortsätta med verksamheten t.o.m. den 31 december 1994, eller, om ansökan om tillstånd getts in inom denna tid, tills dess ansökan prövats slutligt (punkt 5 i övergångsbestämmelserna). Denna övergångstid har senare genom ett initiativ av utskottet (bet. 1994/95:NU29) utsträckts fram t.o.m. den 30 juni 1996.

I den nu aktuella propositionen konstateras att det finns ett stort antal bolag som är undantagna från tillståndskrav enligt finansbolagslagen. Dessa bolag, som ofta är små och lokalt förankrade, kan utgöra viktiga affärspartner till framför allt de små och medelstora företagen, påpekas det. Regeringen föreslår därför att övergångsbestämmelserna i kreditmarknadsbolagslagen skall ändras så att tidsfristen förlängs fram till den 31 december 1996. Av en nyligen avlämnad remiss till Lagrådet framgår att regeringen har för avsikt att föreslå en ytterligare förlängning av tiden i den aktuella övergångsbestämmelsen fram t.o.m. den 31 december 1998. En proposition på grundval av lagrådsremissen väntas bli avlämnad till riksdagen i slutet av maj 1996.

Direktivets definition av kreditinstitut skiljer sig från vad som enligt lagen om kreditmarknadsbolag utgör ett s.k. kreditmarknadsbolag. Ett sådant bolag är enligt nämnda lag ett företag som fått tillstånd att bedriva finansieringsverksamhet. Med finansieringsverksamhet i lagens mening avses näringsverksamhet vars ändamål är att lämna kredit, ställa garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller medverka till finansiering genom att förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande. På vilket sätt denna verksamhet finansieras saknar betydelse i fråga om kravet på tillstånd. Inte heller skiljer sig rörelsereglerna åt beroende på om företaget lånar medel från allmänheten eller ej. Den svenska regleringen har alltså, påpekar regeringen i den nu aktuella propositionen, ett vidare tillämpningsområde än vad som krävs enligt EG:s banksamordningsdirektiv.

I lagen om kreditmarknadsbolag har angivits vissa fall när finansieringsverksamhet inte omfattas av lagens tillämpningsområde. Bland annat krävs inte tillstånd om finansieringsverksamheten bedrivs av statlig eller kommunal myndighet, om det är fråga om handelskrediter eller om en grupp näringsidkare med intressegemenskap tillgodoser ett finansieringsbehov och finansieringen av verksamheten inte sker med medel som lånats upp från allmänheten. Vidare undantas sådan finansieringsverksamhet som drivs av de regionala utvecklingsbolagen, dvs. ALMI Företagspartner AB. Av propositionen framgår att regeringen har för avsikt att utöka kretsen över verksamheter som inte skall behöva vara tillståndspliktig. I den nyss nämnda lagrådsremissen föreslås att vissa riskkapitalbolag och vissa stiftelser skall undantas från kreditmarknadsbolagslagens tillämpningsområde.

I motion 1995/96:N35 (m) konstateras att regeringen föreslår att det nuvarande undantaget i kreditmarknadsbolagslagen förlängs till slutet av år 1996. Sannolikt innebär detta, anför motionären, att lagen kommer att fungera med undantagslösningen i ytterligare flera år. I stället borde regeringen ha föreslagit grundläggande förändringar av lagen vad gäller synen på vanliga företags och kreditmarknadsföretags möjligheter att bedriva finansieringsverksamhet. Möjligheterna för vanliga företag att finansiera sin verksamhet genom att låna pengar av varandra är, menar motionären, kraftigt inskränkta med nuvarande lagstiftning. Det faktum att det saknas en långsiktig lösning vad gäller lagstiftningen för finansieringsverksamhet gör att företagsamheten på området inte kan utvecklas, sägs det. I EU:s regler finns ingenting som hindrar att den svenska lagen utformas så att företag ges större rätt att disponera sin likviditet. EU:s banksamordningsdirektiv föreskriver att endast finansieringsföretag som refinansierar sin verksamhet genom att ta emot insättningar från allmänheten skall omfattas av en reglering. Mot denna bakgrund föreslås i motionen att det skall uppdras åt regeringen att snarast skapa ett klarare regelverk på detta område i syfte att underlätta företagens finansieringsverksamhet. Härvid borde EU:s banksamordningsdirektiv beaktas.

Av propositionen framgår att det i olika sammanhang riktats kritik mot kreditmarknadsbolagslagens utformning. De synpunkter som refereras i propositionen ansluter till dem som framförs i den nu aktuella motionen. Regeringen instämmer i uppfattningen att det finns motiv att se över lagen men anser dock att översynen fordrar en analys med ett brett perspektiv. Den tidigare nämnda Banklagskommittén har i uppdrag att pröva om finansieringsverksamhet som inte fullgörs genom upplåning från allmänheten skall omfattas av det regelverk som följer av bl.a. EG:s banksamordningsdirektiv. Kommittén skall, som redan nämnts, enligt sina direktiv slutföra sitt arbete vid utgången av år 1996. Med hänsyn till de ingående överväganden som skall göras menar dock regeringen att en ny lagstiftning knappast kan träda i kraft före årsskiftet 1998/99.

I denna fråga har utskottet tidigare anfört (bet. 1994/95:NU29 s. 3) att det kan medföra vissa nackdelar att de av EG:s bestämmelser som gäller för kreditinstitut blir tillämpliga på samtliga bolag som bedriver tillståndspliktig finansieringsverksamhet enligt den nu gällande kreditmarknadsbolagslagen. Utskottet hänvisade till att regeringen enligt uppgift övervägde att genomföra en kartläggning av hur begreppet kreditinstitut avgränsas i olika länder inom EU och av om det förekommer att andra typer av institut fullgör uppgifter som i Sverige endast får utföras av kreditmarknadsbolag. Beroende på utfallet av en sådan kartläggning kunde det enligt utskottet finnas skäl att ändra området för tillståndspliktig finansieringsverksamhet i Sverige eller modifiera reglerna för vissa slag av sådan verksamhet.

Utskottet konstaterar att de problem som tas upp i motionen är kända och att Banklagskommittén har i uppdrag att på ett allsidigt sätt överväga frågan. Utskottet ser ingen anledning till att föregripa kommitténs arbete. Samtidigt har utskottet inte ändrat uppfattning i sakfrågan. Om studierna visar att sådana begränsningar föreligger för svenska företag att bedriva kreditmarknadsverksamhet så att tillgången på potentiellt riskkapital väsentligt påverkas, jämfört med vad som gäller i andra EU-länder, bör sådana olikheter elimineras. Med det sagda avstyrks motion 1995/96:N35 (m).

Lagförslagen

De föreslagna lagändringarna tillstyrks av utskottet. Dock föreslår utskottet vissa justeringar i regeringens förslag beträffande kreditmarknadsbolagslagen och lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Ändringen är likalydande och innebär att även verkställande direktörens ställföreträdare innefattas i de aktuella bestämmelserna i båda lagarna. Utskottets förslag till ny lydelse av berörda paragrafer i nämnda lagar framgår av bilagorna 2 och 3. Vidare föreslår utskottet vissa redaktionella förändringar i de två nyss nämnda lagarna, med innebörd som framgår av utskottets hemställan under moment 4.

Utskottet hemställer

1. beträffande tillsyn av de finansiella marknaderna

att riksdagen avslår motion 1995/96:N34 yrkandena 2 och 3,

2. beträffande rapporteringsplikt för revisorer

att riksdagen avslår motion 1995/96:N34 yrkande 1,

3. beträffande regler för finansieringsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1995/96:N35,

4. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de i proposition 1995/96:173 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

b) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

c) lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

d) lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

e) lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

f) lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag, dock med ändring

dels att 5 kap. 17 § erhåller lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 2,

dels att ordet som i 1 kap. 1 § andra stycket 1 skall utgå,

g) lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, dock med ändring

dels att 6 kap. 9 § erhåller lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 3,

dels att hänvisningen i 2 kap. 5 b § till 4 a § skall ändras till 5 a § ,

h) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

i) lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,

j) lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,

k) lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

l) lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypoteks- kassan,

m) lag om ändring i lagen (1994:759) om Sveriges allmänna hypoteksbank,

n) lag om ändring i lagen (1996:38) om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

o) lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Stockholm den 23 maj 1996

På näringsutskottets vägnar

Christer Eirefelt

I beslutet har deltagit: Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Mikael Odenberg (m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Chris Heister (m), Lennart Beijer (v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s) och Frank Lassen (s).

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

2 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

3 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

5 Förslag till lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827)

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag

7 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse

8 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder

11 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:759) om Sveriges allmänna hypoteksbank

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:38) om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

15 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag

Regeringens förslag Utskottets förslag

5 kap.

17 §

Ett tillstånd att driva finansieringsverksamhet som har lämnats ett kreditmarknadsbolag skall återkallas av Finansinspektionen om

1. bolaget inte inom ett år efter beviljande av tillstånd har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser, eller om bolaget dessförinnan förklarat sig avstå från tillståndet,

2. bolaget under en sammanhängande tid av ett år inte drivit sådan rörelse som tillståndet avser,

3. bolaget genom att överträda en bestämmelse som avses i 16 § eller på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet avser,

4. bolagets kapitalbas understiger det minsta belopp som krävs enligt 4 kap. 1 § andra eller tredje stycket och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget,

5. bolagets egna kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader efter det att den blev känd för bolaget, eller 6. någon som ingår 6. någon som ingår i bolagets i bolagets

styrelse eller är styrelse eller är verkställande verkställande

direktör inte direktör eller uppfyller de krav dennes som ställföreträdare inte uppfyller de anges i 2 kap. 1 § krav som första stycket 4. anges i 2 kap. 1 § första stycket 4. Om det är Om det är tillräckligt får tillräckligt får inspektionen i de inspektionen i de fall som anges i fall som anges i första stycket 2 första stycket 2 eller 3 i stället eller 3 i stället för att återkalla för att återkalla tillståndet meddela tillståndet meddela varning. I fall som varning. I fall som avses i första avses i första stycket 4 och 5 får stycket 4 och 5 får inspektionen medge inspektionen medge förlängd tid för förlängd tid för täckande av täckande av bristen, om det bristen, om det finns särskilda finns särskilda skäl. I fall som skäl. I fall som avses i första avses i första stycket 6 får stycket 6 får tillstånd tillstånd återkallas bara om återkallas bara om Finansinspektionen Finansinspektionen först beslutat att först beslutat att anmärka på att anmärka på att personen ingår i personen ingår i styrelsen eller är styrelsen eller är verkställande verkställande direktör och han direktör eller eller hon, sedan en dennes av inspektionen ställföreträdare bestämd tid av och han eller hon, högst tre månader sedan en av gått, fortfarande inspektionen finns kvar i bestämd tid av styrelsen eller är högst tre månader verkställande gått, fortfarande direktör. finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare.

Om tillståndet - - - - - - skall ske.

Ett beslut - - - - - - fortsätta verksamheten.

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse

Regeringens förslag Utskottets förslag

6 kap.

9 § 8

Tillstånd som - - - - - - tillståndet avser.

Ett värdepappersbolags - - - - - - att återkallas.

Ett värdepappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om:

1. bolagets kapitalbas understiger det minsta belopp som föreskrivs i 5 kap. 1 § andra stycket och bristen inte har täckts inom tre månader efter det att den blev känd för bolaget, eller 2. någon som ingår 2. någon som ingår i bolagets styrelse i bolagets styrelse eller är eller är verkställande verkställande direktör inte direktör eller uppfyller de krav dennes som anges i 2 kap. ställföreträdare 1 § första stycket inte uppfyller de 4. krav som anges i 2 kap. 1 § första I fall som avses i stycket 4. tredje stycket 2 får tillstånd I fall som avses i återkallas bara om tredje stycket 2 Finansinspektionen får tillstånd först beslutat att återkallas bara om anmärka på att Finansinspektionen personen ingår i först beslutat att styrelsen eller är anmärka på att verkställande personen ingår i direktör och han styrelsen eller är eller hon, sedan en verkställande av inspektionen direktör eller bestämd tid av dennes högst tre månader ställföreträdare gått, fortfarande och han eller hon, finns kvar i sedan en av styrelsen eller är inspektionen verkställande bestämd tid av direktör. högst tre månader gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller är verkställande direktör eller dennes ställföreträdare.

8 Senaste lydelse 1995:1597.

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 2

Bakgrund 2

Tillsyn av de finansiella marknaderna 3

Rapporteringsplikt för revisorer 5

Regler för finansieringsverksamhet 6

Lagförslagen 8

Hemställan 9

Bilagor

1. Regeringens lagförslag 11

2. Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen om kreditmarknadsbolag 63

3. Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen om värdepappersrörelse 65