Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att lämna förslag på hur fiskevården skall finansieras i framtiden.

Utredaren skall:

· se över och ge förslag på fiskevårdens framtida finansiering och därvid särskilt uppmärksamma möjligheten att ta ut en avgift vid försäljning av fiskeredskap,

· undersöka möjligheten till en förhandlad branschöverenskommelse om fiskevårdens finansiering,

· föreslå hur influtna medel skall användas,

· ge förslag om tillämpning, omfattning, utformning och storlek hos en eventuell avgift samt i förekommande fall uppbörd, förvaltning, tillsyn och sanktioner, allt med sikte på kostnadseffektivitet och ändamålsenlighet,

· analysera övriga finansieringsformer och då särskilt en allmän fiskevårdsavgift,

· lämna förslag på nödvändiga författningsändringar.

Bakgrund

Fritidsfiske är en viktig rekreationskälla för många människor och har utvecklats till en av våra mest utbredda och populära fritidsverksamheter. Över två miljoner svenskar fiskar årligen någon gång under sin fritid. Fritidsfisket innefattar såväl sportfiske med handredskap som fiske med andra redskap. Fritidsfiske har i hög grad karaktär av familjeaktivitet och utgör ett viktigt komplement till andra fritidsaktiviteter såsom båtliv, semesterresor och camping. Det är en viktig del i en utvecklad aktiv turism som skapar underlag för en fortsatt bosättning i glesbygder där inkomstmöjligheterna är begränsade. Fritidsfisket är ett viktigt komplement till yrkesfisket och bidrar till att stimulera fiskkonsumtionen i landet.

Fiskevårdsarbetet syftar till att förbättra livsmiljön och fiskbeståndens naturliga förutsättningar för en optimal produktion samt bevarande av den biologiska mångfalden i enlighet med miljömålsarbetet. Fiskevården skall också skapa och bevara ett fiske med hög kvalitet i kombination med rika och mångfacetterade naturupplevelser. Detta för att främja de olika sorts fiske som förekommer. Information, förvaltningsåtgärder och fisketillsyn är viktiga åtgärder för att ekosystemen skall nyttjas på ett sätt som inte hotar den långsiktiga produktionsförmågan och den biologiska mångfalden. Det finns också ett behov av att utveckla och utvärdera nya fiskevårdsstrategier, utsättning av fisk, fiskevårdsmetoder samt att följa fiskbeståndens och fiskets utveckling. Det finns även ett behov av bidrag för bildande av fiskevårdsområden.

Fiskevården finansieras i dag på flera sätt, bl.a. över statsbudgeten genom Fiskeriverkets anslag 43:11 Fiskevård. Anslaget ökades år 1998 till 20 miljoner kronor från tidigare 4,6 miljoner kronor. För år 2004 är anslaget på 23 miljoner kronor.

Medelsbehovet för fiskevård uppskattas till 60-80 miljoner kronor per år, vilket motsvarar ansökningarna om bidrag ur anslaget 43:11 Fiskevård. Medel som härrör från olika vattendomar och utdömda vattenregleringsmedel samt EU- medel kan lämnas för olika fiskevårdande åtgärder, främst i form av enskilda större projekt.

En internationell genomgång av modeller för fiskevårdens finansiering har visat på olika alternativ. I vissa länder finansieras den allmänna fiskevården i sin helhet med anslag över budget. Andra länder har valt att komplettera finansieringen med en obligatorisk fiskevårdsavgift. I USA har myndigheterna valt ytterligare ett alternativ. Här har man lagt en avgift på fiskeredskap m.m. Medlen som genereras genom avgiften avsätts till en särskild fond som betalar upp till 75 procent av projektkostnaderna för fiskevård med krav på delfinansiering från delstaten med 25 procent.

Frågan om en fiskevårdsavgift diskuterades redan för mer än 60 år sedan genom den s.k. fiskevattenutredningen. I sitt betänkande (SOU 1939:28) Ett ändamålsenligt utnyttjande av Kronans fiskevatten framhöll utredningen önskvärdheten av en allmän fiskevårdsavgift. Någon avgift infördes aldrig. Därefter föreslogs fiskeavgift av Vänerns Fiskareförbund år 1947. Fiskerättskommittén fick i uppdrag att behandla Vänerfiskarnas förslag, men i sitt betänkande (SOU 1947:47) Fiskelag ställde sig kommittén negativ till en fiskevårdsavgift.

År 1951 fick fiskeristyrelsen regeringens uppdrag att utreda möjligheten att införa fiskevårdsavgifter. Styrelsen anhöll om att få utvidga uppdraget till att gälla en allmän fiskevårdsavgift, men fick avslag på denna begäran. Ett förslag till lokala fiskevårdsavgifter presenterades år 1959. Förslaget innebar att regeringen skulle kunna förordna om att fiske inom vissa vattenområden i havet och de fem stora sjöarna endast fick bedrivas av den som hade betalat en fiskevårdsavgift. Regeringen avvisade förslaget år 1963 och det förelades aldrig riksdagen.

Samma år tillsattes en utredning (fritidsfiskeutredningen) med fiskeristyrelsens chef som ordförande för att se över de statliga insatserna för fritidsfisket. I betänkandet (SOU 1968:13) Fritidsfisket föreslogs en allmän fiskevårdsavgift på 10 kronor per år. Flertalet remissinstanser avstyrkte förslaget. Inte heller regeringen biträdde det.

1973 års fiskevattensutredning föreslog i betänkandet (SOU 1978:75) Fiska på fritid att en fiskevårdsavgift på 20 kronor per år skulle införas. Den skulle betalas av alla fritidsfiskare äldre än 15 år. Förslaget om en allmän fiskevårdsavgift avvisades, bl.a. med hänvisning till att kostnaderna för administration, kontroll och tillsyn var svåra att beräkna (prop. 1980/81:153). I stället infördes fr.o.m. budgetåret 1981/82 ett särskilt anslag Bidrag till fiskevård m.m. som disponeras av Fiskeriverket.

Under 1980-talet framfördes krav på införande av en allmän fiskevårdsavgift ett flertal gånger i riksdagsmotioner vilka samtliga dock avslogs.

År 1991 utreddes förutsättningarna för att införa en allmän fiskevårdsavgift och effekterna av en sådan avgift. Utredningens betänkande blev inte föremål för remissbehandling och riksdagen beslutade efter förslag i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:JoU12, rskr. 1991/92:212) att någon allmän fiskevårdsavgift inte skulle införas. Motionskrav följande år föranledde ingen ändring av denna inställning.

Frågan om en allmän fiskevårdsavgift blev åter aktuell i och med utredningen om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter. I slutbetänkandet Svenskt fiske (SOU 1993:103) framhölls att utredningen inte såg någon annan möjlighet att finansiera nödvändiga fiskevårdsåtgärder än genom en allmän fiskevårdsavgift. I en på betänkandet grundad proposition (prop. 1993/94:158) uttalade regeringen att den för närvarande inte var beredd att ändra sin inställning till en allmän fiskevårdsavgift. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1993/94:JoU24, rskr. 1993/94:274).

Regeringen beslutade år 1994 att uppdra åt en särskild utredare att lämna förslag till en allmän fiskevårdsavgift. Utredaren redovisade den 9 januari 1995 uppdraget i rapporten Utformning av en allmän fiskevårdsavgift. En på betänkandet grundad proposition (prop.1994/95:231) förelades riksdagen, men drogs tillbaka.

Regeringen beslutade den 21 december 2000 att förordna en särskild utredare med uppgift att utreda konsekvenserna av det fria handredskapsfisket. Utredaren redovisade den 14 november 2001 uppdraget i betänkandet Utvärdering av det fria handredskapsfisket (SOU 2001:82). I betänkandet läggs ett förslag fram om införande av en fiskevårdsavgift. Uppdraget har inte föranlett någon lagstiftning.

I en rad utredningar har olika förslag lagts fram om fiskevårdens finansiering. Vid beredning av de olika förslagen har en allmän uppfattning om att det föreligger ett behov av ökade insatser för fiskevård kunnat konstateras. Emellertid har invändningar rests mot utformningen av de olika förslagen om fiskevårdens finansiering. Bl.a. har möjligheten att enligt förslagen få acceptans för avgiften hos den grupp människor som skall betala fiskevårdsavgiften ifrågasatts. Finansieringen av fiskevården har således inte fått någon definitiv lösning. Det finns emellertid ett stort och ökande behov av fiskevård som inte tillgodosetts på grund av medelsbrist. En allmän fiskevårdsavgift av någon form klargör också att fiskeresursen är begränsad och därmed sårbar och således måste vårdas för att kunna bevaras och vara allmänt tillgänglig. Det är därför angeläget att pröva nya vägar för att få till stånd en hållbar modell för finansiering av fiskevården i Sverige.

En särskild utredare tillkallas därför med uppdrag att göra en genomgång av modeller för fiskevårdens finansiering som tillämpas i andra länder. I detta sammanhang skall den modell som tillämpas i USA särskilt uppmärksammas. Utredaren skall analysera och ge förslag på hur en modell av detta slag skulle kunna organiseras. I sitt arbete skall utredaren särskilt fokusera på möjligheten att genomföra en förhandlad branschöverenskommelse om fiskevårdens finansiering. När det gäller huvudmannaskapet för förvaltning av influtna medel i en sådan modell skall utredaren fästa uppmärksamhet på konstruktionen av Stiftelsen Håll Sverige Rent. Utredaren skall därför i sitt arbete föra samtal med berörda parter och undersöka möjligheterna att förhandla fram en lösning som definierar ansvarsfördelning, åtaganden och organisationsformer. Det offentliga åtagandet skall inte utökas. Utredaren skall särskilt undersöka om det är möjligt att samarbeta med någon befintlig branschorganisation och om möjligt träffa avtal om administrativa frågor. I sitt arbete skall utredaren även beakta avgränsningen mellan skatt och avgift.

Vid behov skall utredaren med utgångspunkt i en sammanställning och utvärdering av tidigare gjorda utredningar ge en samlad bild av andra modeller som kan finnas för att införa en allmän fiskevårdsavgift.

Utredaren skall även undersöka om en eventuell skyldighet att betala fiskevårdsavgift skulle behöva avgränsas. Det kan exempelvis avse vilka som kan omfattas av betalningsskyldigheten eller om det kan behövas för vissa områden. Utredaren skall även ge förslag till hur frågor kring samverkan skall lösas. Utredaren skall i det sammanhanget analysera vilka de olika aktörerna inom området är samt ge förslag till former för samverkan kring olika insatser. Eventuella förslag om statliga insatser skall åtföljas av förslag till finansiering. Utgångspunkten skall vara att det inte finns utrymme för nya statliga utgifter.

Fiskevården bör bl.a. inriktas mot att bilda och ombilda fiskevårdsområden, att bevara och restaurera fiskbestånden och deras livsmiljö och i förekommande fall restaurera skadade miljöer och bestånd samt inbegripa tillsyn och information.

Ambitionen skall vara att en modell för fiskevårdens finansiering kan införas fr.o.m. den 1 januari 2006.

Utredaren skall lämna förslag på de författningsändringar som kan motiveras av de förslag som lämnas.

Utredaren skall i sitt arbete särskilt beakta de administrativa konsekvenserna för näringslivet och skall utforma förslag så att företagens administrativa kostnader hålls så låga som möjligt.

Det står utredaren fritt att ta upp sådana frågor inom ramen för uppdraget som blir aktuellt under utredningsarbetet och som kan antas vara av betydelse i sammanhanget.

Uppdraget skall genomföras med utgångspunkt i tidigare utredningar och efter samråd med berörda organisationer, myndigheter och andra intressenter. Utredaren skall, vad gäller redovisningen av förslagens konsekvenser för små företag, samråda med Näringslivets regelnämnd.

Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 1 april 2005.

(Jordbruksdepartementet)