Prop. 1993/94:158

Vissa fiskeripolitiska frågor

• Sida 1
•  Original

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 februari 1994

Carl Bildt

Karl Erik Olsson (Jordbruksdepartementet)

Sammanfattning av betänkandet Svenskt fiske (SOU 1993:103)

Betänkandets första del innehåller en bred beskrivning av den svenska fiskeri- näringen. Andra delen tar upp den aktuella situationen för näringen utifrån den pågående internationella integrationen och den rådande beståndssituatio- nen. Utredningen föreslår bl.a. följande.

Begränsning av fångstansträngningen bör spela en större roll i regleringen av det svenska fisket, först som ett komplement till nuvarande system med nationella kvoter, i ett längre perspektiv allt mer som ett huvudinstrument. Med ett sådant system bör det vara möjligt med en anpassning till de biolo- giska resurserna samtidigt som fångststopp undviks.

Den nya fiskelagen, som träderi kraft den 1 januari 1994, bör komplette- ras med krav på tillstånd för användning av fiskefartyg över viss storlek. Härigenom underlättas erforderliga begränsningar av fångstansträngningen.

Genom i första hand omprioriteringar inom befintliga resursramar bör FoU-insatsema öka bl.a. inom områdena fisksjukdomar, kust- och insjöfiske samt bevarande av biologisk mångfald.

Ekonomiskt stöd bör införas till förvärv av fiskeredskap med större selek- tivitet, dvs. redskapstyper som ger mindre bifångster än dagens redskap.

Åtgärdsprogram bör komma till stånd för att främja yrkesmässigt kustnära fiske och insjöfiske. Dessa program bör innefatta bl.a. fiskevård, bestånds- prognoser, skattemässig jämställdhet mellan bensin och diesel. fiskeregler som gynnar småskaligt yrkesfiske samt åtgärder för att underlätta för yrkes- fisket att få tillgång till enskilda vatten.

Åtgärdsprogram bör komma till stånd för att främja vattenbruket. Det bör bl.a. innefatta stormskadeförsäkring, bidrag till enskilda fiskodlare ur de s.k. foderavgiftsmedlen, exempelvis för övergång till året-runt-slakt, ökade sats- ningar på att förebygga fisksjukdomar samt skattemässig likställighet mellan fisk i odling och djur ijordbruk.

En översyn bör göras av skattereglema för fiskare och fiskeföretag, bl.a. genom att schablonavdraget vid vistelse till sjöss höjs.

Prisregleringen på fiskets område upphör den 1 januari 1994. Återstående medel ur prisregleringskassan bör användas på följande sätt, i huvudsak un- der budgetåret 1994/95:

Utsättningar av fisk 9 miljoner kronor Trygghetsförsäkring för fiskare 8 miljoner lcronor Regionalt stöd till ost- och sydkusten 5 miljoner kronor Exportfrämjande åtgärder 5 miljoner kronor Överskottshantering 5 miljoner kronor Kvalitetskontroll av fisk 2,5 miljoner kronor Reserv, bl.a. produkt- och redskaps- utveckling 8 miljoner kronor Summa 42 miljoner kronor

Behovet av medel för fiskevård, inkl. bildande av fiskevårdsområden, har Prop. 1993/942158 ökat under de senaste åren. Utredningen ser ingen annan möjlighet att finan- Bilaga 1 siera nödvändiga fiskevårdsåtgärder än genom en allmän fiskevårdsav gift.

• Sida 32
•  Original

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet Svenskt fiske (SOU 1993:103)

Refererade delar av remissyttrandena är i huvudsak ordagrant återgivna. I stort sett har alla som har yttrat sig tagits med i sammanställningen men det är de mest representativa yttrandena som återges vid resp. rubrik.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Kommerskolle- gium, Fiskeriverket, Konkurrensverket, Statens naturvårdsverk (SNV), Riks- revisionsverket (RRV), Statskontoret, Närings— och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Riksskatteverket (RSV), Statistiska centralbyrån (SCB), Kust- bevakningen (KBV), Statens jordbruksverk (SJV), Statens livsmedelsverk (SLV), Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Blekinge län med bifogat yttrande från Karlskrona och Sölvesborgs kommuner, Svenska sydkustfiskarnas centralförbund och Södra Sveriges vattenbrukares förening, Länsstyrelserna i Kalmar och Västerbottens län, Konsumentberedningen (KoB), Fiskbranschens riksförbund (FR), Sveriges fiskares riksförbund (SFR), Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, Vattenbrukamas riks- förbund (VRF), Västkustens husbehovsfiskares förbund. Laxforsknings- institutet (LFI) samt Utredningen om förutsättningarna för en levande skär- gård.

Kungl. skogs- och lantbruksakademien och Bo Hansson 1 Smögen har kommit in med yttranden.

1 Allmänt

Fiskeriverket: Några problemområden som inte diskuterats men som för en del fiskare framstår som växande är skador orsakade av säl och skarv. Fiskeriverket anser det vara nödvändigt att åtgärder vidtas för att minska in- verkan på fisket. Det är främst i laxfisket utefter norrlandskusten som sälen ut- gör en konflikt till fisket. Under de senaste åren har allt större summor beta- lats ut av Naturvårdsverket till fiskare för skador som orsakats av säl. När det gäller skarv har det främst varit kolonierna i Kalmar sund som ansetts orsaka skada på fisket. Under senare tid har emellertid allt fler uppgifter kommit till Fiskeriverket om problem med skarv. I Östergötlands skärgård och i insjöar i Skåne och i vissa delar av Vänern finns så stora bestånd av skarv att de enligt fiskarena utgör en olägenhet för fisket.

Statens naturvårdsverk: Det är positivt att utredningen i så stor omfatt- ning tar upp frågan om fisket och den allmänna miljö— och naturvården samt naturresurshushållningen. Med hänsyn till de olika samhällssektorernas an- svar för miljön är det angeläget att fiskerinäringen utvecklar sitt miljöansvar, som skall syfta till att förbättra miljön inte enbart för fiskarter som fiskas kom- mersiellt utan också för andra fiskarter och organismer. Biotopskydd, natur- vård, rekreation och friluftsliv m.m. bör också beaktas. För att ekonomiskt

• Sida 33
•  Original

Bilaga 2

kunna stödja en högre prioritering av dessa åtgärder bör en fiskevårdsavgift införas. Fiskets påverkan på miljön har under senare år kommit att uppmärk- sammas i ökande grad. Det gäller bl.a. olika slag av fiskemetoder och bifångs-. ter. Kraven på åtgärder för att begränsa dessa effekter har vuxit både natio- nellt och internationellt.

Fiske kan ge upphov till olika effekter på miljön. Trålning, speciellt botten- rålning, har tydliga effekter på bottenfaunan och på fiskpopulationema. Trål- fiskegränsen utgör en viktig gräns för att skydda det kustnära fisket och de kustnära fiskbestånden. Trålnin gens långsiktiga effekter beror på bl.a. popula- tionsdynamik, artbeteenden och trålningsfrekvens. För att kunna studera des- sa långsiktiga effekter bör. trålningsfria områden skapas, där också övrigt fis- ke är begränsat. Ett system av områden skyddade mot fiske bör etableras lämpligen i samarbete med våra grannländer. Studier av effekter av minskat fisketryck i sådana områden bör genomföras av Fiskeriverket. Naturvårds- verket vill i detta sammanhang även erinra om det pågående arbetet med att avsätta marina reservat. För den framtida faunavården är det viktigt att risken av bifångster beaktas. Det gäller inte bara bifångster av fisk utan även sjöfå- gel, sälar och småvalar. Det behövs därför en teknikutveckling för att modi- fiera befintliga fångstredskap eller för att utveckla nya som anpassas för att minimera dessa problem. Konflikten laxvård-sälvård bör belysas. Skyddet av de naturliga laxstammama kräver minskat internationellt drivgams- och driv- lcroksfiske. I stället införs kustnära fiske med fasta redskap. Det kustnära fis- ket har lett till att konflikten sälar-fiske ökat längs den svenska kusten, fram- för allt vid de nona kusterna. Om de nuvarande laxfiskeredskapen inte om- konstrueras, kommer antagligen konflikten mellan yrkesfrsket och sälskyddet att utvidgas.

Arbetet med att bevara den biologiska mångfalden inom bl.a. fiskets om- råde håller på att intensifieras. Regeringen uppdrog i februari 1993 åt Statens naturvårdsverk atti samråd med bl.a. Fiskeriverket utarbeta en svensk land- studie om biologisk mångfald. I propositionen (1993/94:30) om en strategi för biologisk mångfald framhåller föredraganden att bl.a. Fiskeriverket bör utarbeta en aktionsplan för bevarande och hållbart utnyttjande av biologisk mångfald inom sitt ansvarsområde. Planen bör utarbetas med utgångspunkt i den ovan nämnda landstudien och bör ange åtgärder för att genomföra den svenska strategin på detta område. På så sätt skall också arbetet med den praktiska tillämpningen av principen om sektorsansvar inom naturvårdsom- rådet föras vidare. Det är angeläget att det givande samarbetet mellan Fiskeri- verket och Naturvårdsverket om biologisk mångfald i akvatisk miljö fortsätter och utvecklas.

Riksrevisionsverket: Utredningen skall bl.a. "...bedöma det svenska yrkesfiskets förutsättningar och utvecklingsmöjligheter på kort och lång sikt med beaktande av bl.a. europaintegrationen och beståndsutvecklingen...". Utredningen tar som utgångspunkt ett svenskt EU-medlemskap den 1 januari 1995. Detta ger utredningen en prägel av kortsiktighet där förutsättningarna

Prop. 1993/942158

• Sida 34
•  Original

Bilaga 2

och utvecklingsmöjlighetema ses i ett perspektiv på l—l,5 år. Förslagen be- gränsas därmed också i stora drag till tekniska anpassningar av regler och stöd till det som gäller inom EU. RRV efterlyser en mer grundläggande ana- lys av näringens förutsätmingar och utvecklingsmöjligheter på lång sikt kopp- lat till de fiskepolitiska målsättningarna. Denna koppling är i vissa delar otyd- lig. Det är därför svårbedömt om förslagen i enlighet med näringspolitikens mål ska verka för en livSkraftig fiskenäring anpassad till en fri marknad eller om det är regionalpolitiSka eller andra mål som varit vägledande för utred— ningen. När det gäller eVentuell statlig stödgivning hade det varit en fördel om utredningens direktiv haft en bredare ansats där grunderna för statligt stöd ifrågasatts och förväntade effekter utvärderats. Nu har utredningen fått i upp- gift att utreda "...i vilka fall och under vilka former statligt stöd ska kunna lämnas..." med avseende på EES-avtalet och förhållandena inom EU. EES- avtalet innebär inte att Sverige övertar EU:s fiskepolitik. Även inom ramen för ett eventuellt EU-medlemskap finns utrymme för en nationell fiskepolitik avseende val av stöd och stödnivå. Med en bredare ansats skulle också konse- kvenserna för en näring som står utanför vissa av EU:s stöd kunnat beaktats. En kortsiktig strategi med en förtida anpassning till EU:s regel- och bidrags- system riskerar, särskilt vid ett eventuellt nej till EU, att bli kostsam för när- ingen och staten i form av nya kursändringar i fiskepolitiken med dålig förut- sägbarhet för näringen och nya omställningskostnader som följd. Möjligtvis hade en bredare analys underlättats om allmänintresset i större utsträckning varit representerat i utredningen. Även med hänsyn tagen till den parlamenta- riska referensgrupp som knutits till utredningen hade t.ex. en konsumentrepre- sentation kunnat ge översikten av svensk frskerinärings framtid en mer allsi- dig belysning. Den statliga fiskeadministrationen utreddes av Statskontoret 1990. Enligt direktiven var en central myndighetsfunktion på fiskeområdet given, antingen som egen myndighet eller sammanslagen med den centrala myndigheten på jordbrukets område. Vissa av de frågeställningar som då ut- reddes kan komma att behöva omprövas i ljuset av ett ickemedlemskap resp. ett medlemskap i EU. År 1990 fanns 3 823 yrkesfiskare inkl. binäringsfis- kare. Enligt utredningens siffror var fiskets förädlingsvärde till producentpris 748 miljoner kronor år 1991 vilket motsvarade ca 1/2 %o av den totala brutto- nationalprodukten. I ljuset av detta kan det ånyo finnas behov att pröva om näringen är i behov av en egen central myndighet som årligen kostar ca 50 mil- joner kronor. RRV efterlyser därför en ny prövning av den statliga fiskeadmi- nistrau'onens struktur och dimensionering så fort de yttre omständigheterna av ett EU-medlemskap klarnar.

Utredningen föreslår att Fiskeriverkets ansvar utvidgas inom ett flertal om- råden. Regeringen skrivet följande i prop. 1993/94:100 bil. 1: "Att utveckla verksamheten har risker-at att få högre prioritet än att ifrågasätta den. Detta förhållningssätt bör ändras. De analyser av den offentliga verksamheten som i fortsätmingen skall göras bör i stället ha en förutsättningslös inriktning.” RRV anser mot bakgrund av ovanstående att utredningen inte tillräckligt belyst de bakomliggande motiven till några av förslagen avseende Fiskeri-

• Sida 35
•  Original

Bilaga 2

verkets nya åtaganden, bl.a. ett ansvar för kunskap om utbildningsmöjlighe- ter, inforrnationsansvar angående fiskreSursens fördelning mellan sport- och yrkesfiskare samt ett uttryckligare ansvar för vattenbruket.

Statskontoret: Eftersom Sverige fortfarande befinner sig i förhandlingar med EG om bl.a. förutsättningarna för stöd till yrkesfisket är det för närva- rande enligt Statskontorets bedömning inte möjligt att samlat värdera de i ut- redningen framlagda mycket detaljerade förslagen. Statskontoret väljer därför att endasr kommentera några speciella områden. Det synes också vara mycket angeläget att redan nu planera för att följa upp fiskepolitiken efter avslutade förhandlingar med EG.

Statistiska centralbyrån: Utredningen har tagit del av uppgifter som indi- kerar att det förekommer ett omfattande kommersiellt fiske vid sidan av det som redovisas i den officiella statistiken. Detta förhållande har också obser- verats av SCB som dels omnämner det i den årliga fiskeöversikten dels tog upp det i sin anslagsframställan, Statistik 96, där det framfördes behov av att få en indikation om dess omfattning. Det som avses är ett fiske där försälj- ningen går vid sidan av de fångstmottagare som är kända av SCB. Den nya fiskelag som träder i kraft den 1 januari 1994 kräver yrkesfiskelicens för att bedriva ett yrkesmässigt, dvs. kommersiellt fiske. Genom att licensinnehav också innebär lcrav på rapporteringsskyldighet om fångster m.m. innebär den nya fiskelagen förbättrade möjligheter att statistiskt belysa hela det kommer- siella fisket. Utredningen anser det angeläget att Fiskeriverket följer upp och utvärderar den nya fiskelagens effekter bl.a. då den nya lagen förväntas för- bättra det kustnära fiskets utvecklingsmöjligheter. SCB anser att en uppfölj- ning av den nya fiskelagen också bör omfatta frågan huruvida statistiken över det kommersiella fisket i framtiden verkligen blir mer heltäckande än för när- varande.

Statens jordbruksverk: I betänkandets block I görs på ett i huvudsak bra sätt en bred beskrivning av det svenska fisket. Det framgår dock inte särskilt klart av redovisningen hur efterfråge- och avsättningsförhållandena ser ut för fiskerinäringen. När konsumtionen av fisk och fiskprodukter redovisas i av- snitt 14 borde exempelvis ha påpekats att andelen svenskfångad fisk av kon- sumtionen i flertalet fall är relativt låg. Endast för sill/strömming och vissa söt- vattensarter är andelen hög. För sill är samtidigt avsättningsproblemen bety- dande och fångstkapaciteten stor. Den reglering som var i kraft till utgången av år 1993, har i mycket hög grad varit en förutsättning för att kunna upprätt- hålla sillfisket inkl. sill som avsätts som foderfisk. Prisstegringen i konsument- ledet har varit mycket hög för speciellt torsk. Prisutvecklingen på torsk och sambandet med konsumtionsutvecklingen kommenteras knappast alls.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: I utredningen anges att fiskets miljöpåverkan i de flesta fall är obetydlig eller obefintlig. LänSStyrel-

• Sida 36
•  Original

Bilaga 2

sen anser därför att utifrån de miljömål samhället anslutit sig till i handlings- programmet "Agenda 21" är det särskilt viktigt och — inte minst mot bakgrun- den av Fiskeriverkets sektorsansvar — att miljöeffektema av fisket utreds i de fall där man kan befara påverkan. Fiskeriverket bör beslutsamt verka för för- hindrande av överfiske. De nu från norsk sida planerade oljeborrningama i Skagerrak utgör ett helt nytt hot mot det mest artrika och produktiva fiskeom- rådet Sverige förfogar över. Oljespill ger effekter i hela ekosystemet (botten- fauna, plankton och fisk) bl.a. genom giftiga koncentrationer, som förstör organismens biologi, oljesttess (bl.a. ändrade signalsystem och toleransni- våer mot andra miljöfaktorer), oljesmak hos vissa fiskarter. Även borrslam- met ger effekter på närmiljön. Oljebormin gen innebär dessutom stora fysiska begränsningar i fisket, ökade avfallsproblem och redskapsförslitning inom större områden än själva utvinningsområdet. Utomordentligt stora värden för svensk fiskerinäring ligger inom påverkansområdet för aktuella exploaterings- områden. Innan miljöeffekterna noggrant utretts är länsstyrelsen avvisande till en oljeprospektering i Skagerrak.

Länsstyrelsen vill understryka behovet av att medel ställs till förfogande för att bekosta fönätmingskostnader för ansökningar som lämnats in till läns- styrelserna före den 1 september 1990. Länsstyrelsen vill också nämna att ytterligare ett antal vatten i länet är av sådant allmänt värde ur fritidsfiskesyn- punkt att fiskevårdsområde bör bildas.

Länsstyrelsen i Kalmar län: Under övriga miljöstömingar redovisas en rad problem. Här borde det vara på sin plats att kommentera den kraftiga till- växten av mellanskarv och de akuta problem som drabbat fiskbeståndet, fram- för allt ål och ålfisket. Även om det inte ännu är något problem för fiskarena i Kalmar län bör det ändå framhållas angelägenheten av att noga följa gråsälens tillväxt i Östersjön. Som bekant är sälproblemen mkaet stora i Bottenhavet och Bottenviken. Fiskare i Kalmar län har rapporterat att sälbeståndet ökat bl.a. i sälreservatet vid Örösankor i Oskarshamns kommun men också i Kal- mar sund.

Utredningen kommenterar inte bristerna i den svenska yrkesfiskestatisti- ken. Då denna är så omvittnad och livligt diskuterad framför allt vad gäller fis- karenas låga respekt för loggboksredovisningen anser länsstyrelsen att denna del borde kräva en kommentar i utredningen. För Kalmar läns vidkommande med sitt betydande ålfiske är bristerna i ålfiskestatistiken mycket besvärande. Problemet ligger som bekant i att SCB grundar sin statistik på var förstahands- mottagaren är bosatt. Många uppköpare finns på sydkusten och därmed redo- visas en betydande del av bl.a. Kalmar läns ålfångster som fångster tagna på sydkusten och inte på södra ostkusten i SCB:s statistik. Länsstyrelsen och då- varande Fiskenämnden har vid upprepade tillfällen påtalat bristerna i fiskeri- statistiken.

I utredningen konstateras vad gäller vattenbruket att det råder stor skillnad mellan tillståndsgiven produktion och verklig, genom att vissa företag inte ut- nyttjar sina tillstånd. Detta gäller endast i liten utsträckning i Kalmar län, efter-

• Sida 37
•  Original

Bilaga 2

som lämnade tillstånd enligt miljöskyddslagen i stor utsträckning varit tidsbe- gränsade.

Konsumentberedningen: Lönsamheten i sill/strömmingsfisket har länge varit dålig och omfattande statligt stöd har utgått. Fångstema har överstigit efterfrågan på sill/strömming för konsumtionsändamål. Sill/strömmingsflot- tan har med andra ord varit överdimensionerad. Export av beredd sill från Sverige till EG försvåras av en tull. Vid ett svenskt EG—intr'äde bortfaller detta hinder, eventuellt, enligt svenska önskemål, omedelbart vid anslutningen utan övergångsarrangemang. Utredningen framhåller att avsättningen av svensk vara därmed skulle kunna öka. Den troliga omfattningen och effekten av en försäljningsökning för sill/strömmingsfisket har dock inte beräknats. Utred- ningen har inte heller diskuterat möjligheterna av ökad importkonkurrens på den svenska marknaden efter ett EG-inträde och effektema härav för svenskt fiske och på den svenska prisnivån. Enligt 1977 års riksdagsbeslut om de fis- keripolitiska målen skulle samhällets stöd till fisket endast utgå för fisk till humankonsumtion. Denna grundtanke hari praktiken övergivits och stöd har utgått till riktat fiske av sill till foder. Bl.a. detta har lett till att en ökande del av fiskets fångster nu utgörs av foderfisk. Detta fiske var i ton räknat den största posten av 1992 års saltsjöfiske och i kronor, före prisstöd, den tredje största posten efter torsk och sill/strömming till humankonsumtion. Det ökade beroendet av foderfisk är olyckligt. Riktat foderfiske är förbjudet enligt EG:s regler. Sverige kräver i medlemskapsförhandlingarna undantag från förbudet. Utredningen har gått förbi detta problem och har inte utrett konsekvenserna av olika handlingsvägar.

Enligt utredningens direktiv bör förutsättningar skapas för en stark och konkurrenskraftig fiskerinäring. Utredaren skulle därför göra en analys av fiskerinäringens kostnads-, marknads- och konkurrenssituation i jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer. En sådan analys saknas. Inte minst borde man ha diskuterat konsekvenserna för Sveriges del av en anslut- ning till EG:s fiskeripolitiska mål, som bl.a. syftar till en neddragning av fiskekapaciteten.

Fiskbranschens riksförbund delar utredningens uppfattning att det är av yttersta vikt för hela näringen att Sverige får ett omedelbart marknadstillträde vid ett medlemskap, dvs. total tullfrihet utan några övergångsbestämmelser eller begränsningar. Detta är speciellt viktigt eftersom vissa produkter med stor betydelse för svensk fiskerinäring undantagits i EES-avtalet, bl.a. sill, lax, makrill, räkor och havskräftor.

Laxforskningsinstitutet: Situationen för laxen, och speciellt för de åter- stående få och svaga naturreproducerande stammarna av Östersjölax, är som framgår av utredningen för närvarande prekär. Det akuta hotet kommer främst från de, sannolikt primärt miljöbetingade, reproduktionsstömingar som blivit kända under beteckningen ”M74". I bakgrunden finns dock också gamla för-

• Sida 38
•  Original

Bilaga 2

syndelser i form av ett sedan över trettio år pågående överfiske på de naturle- Prop. 1993/94: 158 kande stammarna under havsfasen, där de ingår i det blandbestånd som utgör underlaget för havsfisket efter lax i södra Östersjön. Detta underlag består för närvarande till över 90% av kompensationsodlad lax, som är mindre känslig för ett hårt fisketryck. Det har därför varit möjligt att fortsätta fisket på bland- beståndet tills vissa av de naturlekande stammarna nått utrotningens gräns re- dan innan de M74-betingade yngelförlustema tillkom som ett ytterligare hot. Det är därför av största vikt att de nödvändiga forskningsinsatsema för att klarlägga M74-problematiken kombineras med effektiva fiskeregleringsbe- stämmelser för att skydda de naturreproducerande bestånden. I Vänern är det ytterligt svaga beståndet av naturreproducerande Gullspångslax utsatt för sam- ma riskbild i form av överexploatering i ett blandbeståndsfiske. Också i de svenska västkuståarna har mängden uppväxande laxungar under de allra se- naste åren visat en vikande tendens, trots att biotopvård (kalkning) och fiske- begränsningar på uppväxtområdena i Atlanten borde resultera i förbättrad re- produktion. Det är önskvärt att orsaken till nedgången klarlägges.

Beträffande laxfisket omtalas bl.a. de svårigheter man haft (och fortfaran- de har) att nå biologiskt godtagbara internationella överenskommelser för att reglera fisket efter lax i Östersjön, och man nämner också på flera ställen i ut- redningen det för närvarande mest akuta problemet, nämligen yngeldödlighe- ten ”M74-syndromet". LFI kan starkt understryka allvaret i båda dessa hot mot den vilda ÖStersjölaxens fortsatta existens, och vill även betona att med nuvarande nivå på yngelförlustema är tidsmarginalen för att vända utveck- lingen innan katastrofen är ett faktum knapp — högst ett par år. LFI delar helt utredningens oro, men vill dessutom påpeka att vi ännu inte sett den fulla effekten av M74-dödligheten — kläckningsårgångama 1992 och 1993 harju ännu inte nått den ålder då de vandrar ut ur älven, resp. sätts ut från odling- arna, varför den beskrivna situationen med underskott i kraftbolagens kom- pensationsutsättningar i realiteten inte inträffar förrän våren 1994.

Fisksjukdomssituationen i Sverige har drastiskt försämrats i takt med den snabba expansionen av det kommersiella vattenbruket under l980-talet, något som utgör ett hot mot både de vilda laxfiskbestånden och mot kraftindustrins kompensationsodlingsverksamhet. Framför allt har den snabba spridningen av furunkulos och BKD ingett oro, och i några fall har redan kompensations- odlingar' smittats och därmed tvingats till saneringsåtgärder (bl.a. utslaktning av smittade besättningar). Under de senaste åren har sjukdomssituationen i landet stabiliserats, till stor del tack vare lyckade saneringsprogram i smittade odlingar plus en viss självsanering genom nedläggning av många kasseod- lingar. Då kraftindustrin är helt beroende av tillgång till smittfri smolt för att kunna genomföra sina ålagda kompensationsutsätmingar är det nödvändigt att odlingarna även efter EES-avtalets ikraftträdande skyddas mot smitta utifrån; LFI understryker därför vikten av att Sverige strävar efter att tillförsäkra sig bästa möjliga ”godkänd zon-status” och tilläggsgarantier beträffande de fisk- sjukdomar, som skulle kunna inskränka möjligheten att använda den kom- pensationsodlade smolten för utsättningar i vattenmålen.

• Sida 39
•  Original

Bilaga 2

LFI:s roll som artinriktat forskningsinstitut omnämns i korthet under FoU på vattenbruksområdet. I den stora sammanfattningen av FoU-verksamheten saknas däremot LFI helt, trots att en stor del av verksamheten utgöres av be— ståndsstatusanalyser och genetiska analyser av vilda såväl som odlade lax- och öringpopulationer, av studier av vandringsbeteende hos lax, och av pro- jekt inriktade på att klarlägga orsakerna till reproduktionsstömingama hos Östersjölaxen (MM-syndromet). Dessa FoU—områden är inte direkt relaterade till vattenbrukets problem, och de finansieras också delvis med allmänna forskningsmedel.

LFI understryker betydelsen av att erforderliga resurser ställs till förfo- gande för att klara M74-problemet. Förutom de omfattande fysiologiska/bio- kemiska/kemiska FoU—insatser som krävs för att klarlägga de bakomliggande orsakerna till syndromet kommer det också att behövas genetisk kompetens och odlingstekniska kunskaper (och ekonomiska resurser!) för att klara de hotade laxstammama genom krisen. Speciellt allvarlig är situationen för de naturreproducerande bestånden, som dels är mer sårbara för reproduktions- bortfallet, dels inte, som de kompensationsodlade stammarna, har sin fort- satta existens garanterad av ekonomiskt starka kraftföretag. LFI har som tvär- vetenskaplig artinriktad institution med kompetens inom samtliga relevanta ämnesområden goda förutsättningar för att ta aktiv del i detta räddningsarbete, och institutet är redan djupt engagerat i olika aspekter av problemet.

Kungl. skogs- och lantbruksakademien kan konstatera att "Svenskt- fiske" (SOU 1992: 136) innehåller en hel del skrivningar om vilka EG-regler vi kommer att ställas inför i framtiden. Tyvärr saknar både slutbetänkandet och betänkandet från 1992 viktiga analyser av konsekvenserna av ett medlem- skap. Det hade varit önskvärt med jämförelser av den karaktär som återfinns i miljödepartementets analys av miljökonsekvensema vid en framtida integra- tion i den europeiska gemenskapen (FAKTA EUROPA - Svensk miljöpolitik i ett västeuropeiskt perSpektiv. En jämförelse mellan Sveriges och EG:s regler på miljöområdet från 1989). I denna diskuteras bl.a. sötvattenskvalitet med avseende på fiske (78/659/EEC) och vattenkvalitet med avseende på skaldjurs- fiske (79/923/EEC). Inget av detta berörs i utredningen. Nationella problem behandlas dock i kapitel 4 om Fiske och miljö. I SOU 1993: 103 behandlas medlemskap i EG och EES-avtalet mycket styvmoderligt på några sidor, efter- som man hänvisar till delbetänkandet från 1992, där konsekvenser av EES-av- talet för tiskets del bedömdes vad beträffar ekonomi, prisregleringar, ekono— miskt stöd till fisket etc. Det hade varit önskvärt med en uppdaterad konse- kvensanalys av nuvarande situation och ett eventuellt framtida medlemskap i EG med avseende på olika biologiska frågeställningar.

2 Statens och näringens roll

Riksrevisionsverket: Med hänvisning till näringspolitikens inriktning och finansplanens (prop. 1993/94:100 bil. i) krav på en systematisk prövning av

• Sida 40
•  Original

Bilaga 2

det offentliga åtagandet efterlyser RRV en grundligare analys avseende sta- tens roll på området. Det är enligt RRV av betydelse att näringen utvecklas mot en livskraftig näring som på sikt tar hand om sig själv. Det finns i utred- ningen ett antal förslag där RRV vill ifrågasätta behovet av ett statligt engage- mang.

Statskontoret: Utredningsdirektivet har sin tyngdpunkt i en utvärdering av yrkesfisket och fiskerinäringen som bransch med beaktande av europaintegra- tionen och andra internationella konventioner samt tillgången på fisk (be- ståndsutvecklingen). I utredningen framhålls att branschen är beroende av en knapp biologisk resurs och därför kräver andra hänsynstaganden än de inom näringspolitiken aktuella målen om t.ex. fri konkurrens och generella åtgär- der. Därefter behandlar utredningen områden inom fiskeripolitik, närings- politik, regionalpolitik och miljöpolitik som har betydelse för näringsgrenen såväl som för andra aspekter på fiske t.ex. fritidsfiske. Fiskerinäringen som bransch är dock förhållandevis mycket liten med endast 10 000 yrkesverk— samma. Enligt Statskontorets uppfattning har branschens överlevnad utifrån nuvarande betingelser i vattenmiljöema i alltför hög grad kommit i fokus för förslagen till åtgärder medan branschens framtida förutsättningar främst är beroende av hur vattnen hanteras. Det är i allt väsentligt åtgärder utanför den egentliga fiskepolitiken som bestämmer tillgången till den biologiska resursen medan fiske, dvs. det branschen arbetar med, i de flesta fall har liten direkt miljöpåverkan om man bortser från utfiskningsrisken. Endast i fråga om vattenbmk kan man tala om en direkt påverkan genom näringsgrenen och i dessa fall krävs för tillstånd prövning enligt miljöskyddslagen. Enligt Stats- kontorets mening är det angeläget att fiskenäringen för att vara livskraftig ej får bli alltför stödberoende utan följer målen för den allmänna näringspoliti- ken. Däremot krävs grundläggande förändringar och resurstillskott på andra politikområden för att det ska bli möjligt för branschen att kunna agera enbart näringspolitiskt och kunna överleva på sikt. Sådana åtgärder gäller återställ— andet av förstörda vatten i Östersjön såväl som i landets sjöar och vattendrag och berör miljöpolitik såväl som regionalpolitik och fiskepolitikens vatten- vårdsdel. Statskontoret efterlyser en mer samlad bedömning av vilka åtgärder som skulle krävas för att branschen skulle kunna agera utan bidrag samt att dessa åtgärder kostnadsberäknas och tidplaneras. Därmed skulle möjlighet skapas till en helhetsbedömning av yrkesfiskets roll då det gäller biologisk mångfald och hållbart utnyttjande av biologiska resurser på sikt. Detta förslag ligger i linje med regeringens prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald, där enligt propositionen en helhetssyn ska tillämpas vad gäller åt- gärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad. Med hänvisning till detta tillstyrker Statskontoret utredningens förslag om att en ny bestämmelse införs i fiskelagen som ger regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer befogenhet att föreskriva att miljökonse— kvensbeskrivning skall göras.

Prop. 1993/94: 158

• Sida 41
•  Original

Bilaga 2

3 Hushållning med fiskresursema

Konkurrensverket: Enligt internationella överenskommelser kvoteras fångsterna av de flesta för det svenska fisket kommersiellt viktiga arterna genom ett system med TAC ("Total Allowable Catch). Dessa nationella kvoter kan sedan brytas ned på delkvoter, exempelvis individuella kvoter. Utred- ningen anser att nackdelarna med individuella kvoter väger tyngre än för- delarna och att ett system med individuella kvoter därför inte bör införas i Sverige. Utredningen väljer i stället en principiellt sett helt annan metod att reglera fisket, nämligen en begränsning av fångstansträngningen (s.k. effort- begränsning). En sådan begränsning innebär att insatsen av kapital, arbete etc. begränsas. Exempel på effort—begränsningar är licenssystem, skrotning av fiskefartyg, planerat stillaliggande, reglering av fiskesäsongen, fiskeför- bud vissa dagar i veckan, redskapsbegränsning, fredningsområden och krav på redskapsutformning. Samtliga dessa former av begränsning har enligt ut- redningen praktiserats i Sverige, antingen genom myndighetsbeslut eller ge- nom frivilliga åtaganden från fiskeföretagens sida. Utredningen anser att den nya fiskelag som trädde i kraft den 1 januari 1994 ger bättre möjligheter att re- glera fångstansträngningen. Den nya lagen ställer krav på licens för yrkes— fiske och begränsar redskapsanvändningen för övriga fiskande. Konkurrens- verket vill i detta sammanhang redovisa sin principiella inställning till yrkes- fiskelicenser och hänvisar till vad verket tidigare framfört i sitt yttrande (dnr 292/92) över Enklare fiskebestämmelser (Ds 1992/70). Verket framför i yttrandet att en reglering i form av licensgivning utgör ett hinder för inträde på marknaden och riskerar att hämma konkurrensen och effektiviteten. Enligt fiskelagen kan yrkesfiskelicens beviljas den ”för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse". Konkurrensverket avstyrkte också i sitt yttrande att en administrativ myndighet vid licensprövning Skulle ha som uppgift att särskilt beakta "förutsättningarna i övrigt att bedriva ett rationellt och för företagaren lönsamt fiske”. Från konkurrenssynpunkt är det negativt med en sådan pröv- ning, eftersom licensgivning baserad på en sådan grundläggande förutsätt- ning och en sådan bedömningsgrund kan riskera att utestänga effektiva fis- keföretag från marknaden samtidigt som mindre effektiva företag genom olika stödformer blir kvar i branschen. Det statliga stödet till yrkesfisket är knutet till innehav av yrkesfiskelicens. Utredningen föreslår att ytterligare en bestäm- melse införs i fiskelagen i syfte att reglera tillträdet till fiske. Regleringen bör ske i form av krav på tillstånd för användandet av fartyg över en viss storlek. Eftersom ett sådant förslag om licenssystem är aviserat inom EU anser utred— ningen att den närmare utformningen av regleringen bör ske först när klarhet råder om denna reglering inom EU. Konkurrensverket konstaterar att även en reglering genom fartygstillstånd försvårar inträde på marknaden och riskerar att hämma konkurrensen och effektiviteten. Utredningens övergripande för- slag vad gäller hushållning av fiskresursema innebär att begränsning av fångstansträngningen skall spela en större roll i regleringen av det svenska fisket, först som ett komplement till nuvarande system med nationella kvoter,

• Sida 42
•  Original

Bilaga 2

och i ett längre perspektiv allt mer som ett huvudinstrument. Med ett sådant system bör det enligt utredningen vara möjligt med en anpassning till de bio- logiska resurserna samtidigt som fångststopp och konkurrens om kvoter und— viks. Konkurrensverket tolkar utredningens förslag så att ytterligare detaljreg- leringar är att vänta — tvärtemot utvecklingen inom större delen av näringslivet i övrigt och tvärtemot regeringens näringspolitiska uttalanden, bl.a. i prop 1991/92:38 om inriktning av den ekonomiska politiken. Konkurrensverket har förståelse för att det kan behövas regler som tillgodoser intresset av en långsiktig tillgång på fisk. Enligt Konkurrensverkets principiella inställning bör dock de fördelar som konkurrens- och marknadslösningar kan medföra så långt som möjligt tas till vara inom alla delar av samhällsekonomin, även på sådana områden som det allmänna funnit anledning att reglera. Av detta följer att regleringar inte bör begränsa konkurrensen mer än som är nödvän- digt för att skydda de intressen som motiverar regleringen. Vidare är det vik- tigt att också inom ett så reglerat område som yrkesfisket söka finna vägar att tillvarata konkurrensens fördelar till nytta för konsumenterna.

Statens naturvårdsverk stöder i huvudsak utredningens förslag att Fi- skeriverket genomför miljökonsekvensbeskrivningar. Förslaget bör emeller- tid skärpas så att Fiskeriverket åläggs att systematiskt göra miljökonsekvens- beskrivningar för nu förekommande fiskemetoder och för tillkommande me- toder när det blir aktuellt. Dessutom bör klaras ut hur ansvaret att vidta åtgär- der skall fördelas om t.ex. berörd länsstyrelse finner att en metod har olämp- liga miljökonsekvenser och denna uppfattning inte delas av Fiskeriverket. Länsstyrelserna och Naturvårdsverket bör därför ha möjlighet att påverka be- sluten. Bestämmelserna bör även kunna tillämpas på avsiktlig introduktion av främmande arter. Året-runt-produktion inom vattenbruket kan sannolikt med- föra både positiva och negativa miljöeffekter. Fiskeriverket bör därför ta initia- tiv till att en miljökonsekvensbeskrivning genomförs för en omläggning av produktionsinriktningen till en året-runt-produktion.

Riksrevisionsverket: I valet mellan olika metoder att reglera fisket föror- dar utredningen användandet av begränsningar av fiskeansträngningen, s.k. effort-begränsningar, framför ett system med kvoter. RRV efterlyser en tyd- ligare koppling mellan de mål man vill uppnå och valet av regleringsmetod. Är målet enbart att begränsa uttaget av fisk av biologiska skäl eller vill man inom ramen för regleringsmetoden även uppnå andra, t.ex. regionalpolitiska, mål? Utredningen har inte heller beskrivit vilka statliga insatser som blir resul- tatet av olika regleringsmetoder. En effort-begränsande regleringsmetod kan sägas gynna det småskaliga fisket men innebär sannolikt samtidigt en högre grad av reglering och tillsyn. Är det biologiska målet överordnat andra mål kan ett kvotsystem möjligen vara att föredra. Ett undvikande av fångststopp, men även beredningsindustrins krav på ett jämnt fiske, torde gå att tillgodose inom ramen för t.ex. ett individuellt kvotsystem. Med en sådan målsättning blir det också irrelevant att undvika en konkurrens om kvoter. Ett individuellt

• Sida 43
•  Original

Bilaga 2

kvotsystem, där rättigheten går att sälja och köpa, är mer marknadslikt än ett Statligt reglerat effort-system och förefaller vara mer kostnadseffektivt då det kan förväntas innebära mindre statlig tillsyn och kontroll.

Grunden för miljökonsekvensbeskrivningar är behovet av en korrigering av marknaden. I de fall stömingarna på miljön bedöms vara så stora att be- hovet av miljökonsekvensbeskrivningar föreligger bör även fiskerinäringen, i enlighet med övriga näringar som berörs av miljökonsekvensbeskrivningar, själv bekosta dessa.

Kustbevakningen: De olika metoder som beskrivs för att begränsa fiske- ansträngningen (s.k. effort-begränsning) innehåller egentligen inga nya in- slag, utan innehåller främst de sedan länge tillämpade stymingsmedlen.

Utredningen säger att systemets möjligheter att åstadkomma lättkontrolle- rade bestämmelser som sprider fisket tidsmässigt i största möjliga utsträck- ning bör tas till vara. Kustbevakningen som svarar för fiskeövervakningen, stöder självfallet denna inriktning på bestämmelserna. Det finns likväl anled- ning att på nytt erinra om den i olika sammanhang framförda svårigheten att komma till rätta med lagöverträdelser, som bygger på fiskarens avsikt att fånga viss fiskart oavsett vilka redskap som används. Vid kontroller kommer då ofta invändningen att fisket bedrivs i avsikt att fånga en icke fredad art, vil- ket ställer de rättsvårdande instanserna inför Svårigheten att bevisa fiskarens avsikt med fisket. Om bevisningen inte räcker blir effekten i sämsta fall en sämre efterlevnad av bestämmelserna. Detta i sin tur leder till att de fredade bestånden inte får det fiskeribiologiska skydd som krävs för att ett uthålligt fiske ska kunna bedrivas. Kustbevakningen stöder därför helt utredningens uppfattning att begränsningarna görs så generella som möjligt.

Från strikt övervakningssynpunkt förordas sådana bestämmelser som för- bjuder fångst av en viss fiskart inom visst angivet område, kombinerat med återutsättningsskyldighet av ofrivilligt fångad fisk av denna art och förbud mot fiske med visst angivet slag av redskap. Vidare bör sådana föreskrifter som reglerar vissa fredningsområden vara generella, dvs. de fredningstider som gäller bör orrtfatta alla förekommande arter inom området (även arter med mindre eller inget skyddsbehov). Kustbevakningen är införstådd med att generella bestämmelser av dessa slag kan innebära restriktioner som ibland skulle bli alltför långtgående för fiskets utövare och att det därför kan finnas behov av undantag. Från övervakningssynpunkt bör bestämmelserna dock normalt ges den här angivna inriktningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Begränsning av fiskean- strängningen syns vara den metod som utifrån traditionellt västkustfiske lättast kan tillämpas för att hindra överfiske. Den bör bäst bibehålla, utveckla kunnande och flexibilitet inom fisket. Konkurrensförrnågan bör i detta system kunna utvecklas och medverka till rationalisering och effektivisering, vilket gynnar konsumentens intresse av hög kvalitet och bra pris på produkten. Fiskerinäringen sett ur det regionalpolitiska perspektivet bör på sikt gynnas

• Sida 44
•  Original

Bilaga 2

av större handlingsfrihet inom generella åtgärders ram. Det friare konkurrens- läge som uppstår vid allmänna regleringar i järrtförelse med tillämpningen av individuell kvotering bör även bättre tillgodose fiskberedningsindustrins be- hov av önskade kvaliteter och kvantiteter. Ett kvoteringssystem ställer särskilt höga krav på beståndsuppskattningar för god kontinuitet i fisket samt är ad- ministrativt dyrare. Stora delar av länets fiskare och fiskeflotta har sedan flera decennier regelmässigt bedrivit fiske inom alla för Sverige tillgängliga fångst- områden. Därför är den nu väl anpassad volymrnässigt, maskinellt och fiske— tekniskt för fiske över stora fångstornråden långt avlägsna hemmahamnen. Det personliga kunnandet och kompetensen hos länets fiskare om fisket och fångstområdena i bl.a. Östersjön och Nordsjön har varit förutsättningar och i hög grad bidragit till utvecklingen av den moderna, svenska fiskeflottans upp- byggnad. Länsstyrelsen anser det vara ett stort samhällsintresse att länets fiskeflotta ges fortsatt goda förutsättningar för ett rationellt och effektivt fiske, inom traditionella fångstornråden. Länsstyrelsen rekommenderar metoden med kontinuerliga fiskestopp under veckosluten, då begränsningen erfordras.

Tillstånd för användandet av fartyg över en viss storlek ger regleringsmöj- lighet som kan säkra en jämnare tillförsel av fisk, minska riskerna för fångst- stopp och överfiskning och därmed gynna god hushållning. Det bör även underlätta planeringen i fisket och ekonomi för de enskilda fiskeföretagen ge— nerellt. Länsstyrelsen understryker därför vikten av att ett fartygslicenssystem genomförs.

Länsstyrelsen tillstyrker att ett tillägg görs till fiskelagen om att nya verk- samheter och fiskemetoder samt andra åtgärder som anges i betänkandet skall föregås av en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Av lagtexten bör framgå vad som skall uppnås med en MKB. exempelvis att göra det möjligt att bedö- ma vilken inverkan en ny verksamhet, fiskemetod eller annan åtgärd har på fisket och miljön. En MKB utgöri vissa fall ett nödvändigt beslutsunderlag i samband med att tillstånd krävs till åtgärder enligt ett antal lagar som är knut- na till naturresurslagen. Nya fiskemetoder och vissa andra åtgärder som utred- ningen föreslår skall MKB-prövas kan dock tas i bruk utan att de föregås av någon tillståndsprövning hos myndighet. Om en MKB skall utgöra ett allsi- digt kunskapsunderlag innan nya miljöpåverkade verksamheter införs måste fiskelagstiftningens MKB-bestämmelser ges en annan utfomining än i de NRL—anknutna lagarna, exempelvis genom att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förbjuda att nya högeffektiva fiskemetoder får tas i bruk innan miljökonsekvensbeskrivningen har utförts. Lagstiftningen skall i övrigt så långt möjligt anpassas till den snåriga regelflora som redan finns på detta område. Det innebär bl.a. att allmänhetens intresse av insyn över miljökonsekvensutredningen tillmötesgås genom regler om offentlig- görande och att yttrande över utredningen skall inhämtas från länsstyrelsen. Jämför förordningen (1991 :738) om miljökonsekvensbeskrivningar samt den nya skogsvårdslagstiftningens bestämmelser om MKB (SFS l993:552 och 1096).

• Sida 45
•  Original

Bilaga 2

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredningens förslag att miljökonse- kvensbeskrivningar bör införas på fiskets område utgör ett viktigt steg i en strategi för bevarande av biologisk mångfald och ett hållbart nyttjande av fiskbestånden. Denna möjlighet kan t.ex. tillämpas inför rotenonbehandlingar och vid övergång till nya fiskemetoder med oklar beståndsinverkan.

Länsstyrelsen i Blekinge län: Betydelsen av att hushålla med fiskre- surserna kan inte nog betonas. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang fram- hålla vikten av att långvariga fångststopp undviks eftersom de allvarligt ska- dar hela näringens infrastruktur. Därför krävs ett större hänsynstagande än som hittills varit fallet till de ekonomiska följder som uppstår inom hela nä- ringen bl.a. fiskberedning, handel och distribution i samband med beslut om inskränkningar i fisket. Länsstyrelsen har tidigare i skrivelse till såväl rege- ringen som Fiskeriverket påtalat nödvändigheten av att sydkustfisket ges rim— liga fångstmöjligheter. För att detta skall kunna åstadkommas är det nödvän— digt med någon form av begränsning av det omfattande fiske som i dag utö- vas i Östersjön av fartyg från andra kuststräckor. Länsstyrelsen har därför för- ordat en viss kvottilldelnin g för de skilda kuststräckoma för fiske i Östersjön. Utredningen förordar en annan form av begränsning av fiskeansträngningen. Enligt länsstyrelsens mening är det inte formen för hur begränsningen genom— förs som är den väsentliga, utan nödvändigheten av att den genomförs. Läns- styrelsen har svårt att bedöma hur effektiv den form av begränsning av fiske- ansträngningen, som utredningen förordar, är. Länsstyrelsen vill dock under- stryka nödvändigheten av att en begränsning sker. Det bör ankomma på re- geringen att närmare utarbeta de medel som skall användas för att uppnå be- gränsningen. Länsstyrelsen motsätter sig inte att den av utredningen föror- dade metoden används även om länsstyrelsen fortfarande är av den uppfatt- ningen att en kuststräckebaserad kvotering är den effektivaste.

Länsstyrelsen i Västerbottens län delar utredningens tveksamhet till in- dividuella kvoter men menar däremot att någon form av regionala kvoter bör införas. Motivet härför är att det utan uppdelning av kvoterna mellan olika fångstområden finns stor risk för att kvoter uppfiskas inom ett område innan fisket börjat i andra områden. Ett exempel på detta är laxfisket. Om tillgången på lax är god i södra Östersjön kan laxkvoten uppfiskas där innan fisket på- börjas vid t.ex. norrlandskusten. Det vore därför lämpligt att dela kvoten i 3 delar; en för vinterfisket i havet, en för sommarfisket vid kusterna och en för höstfisket i havet. På detta sätt säkerställs också en jämnare tillgång på vildfångad lax på marknaden. Utredningens uppfattning att den interna styr- ningen genom fiskets organisationer skulle försvåras har länsstyrelsen svårt att förstå. Tvärtom bör sådan styrning underlättas om den regionala fördel- ningen redan gjorts.

Utredningen understryker vikten av effort-begränsningar som ett nödvän- digt komplement till kvoter. Länsstyrelsen vill understryka behovet av denna form av reglering av fisket eftersom kvoter oftast är svåra att kontrollera.

Prop. 1993/942158

• Sida 46
•  Original

Bilaga 2

Mot bakgrunden av den överkapacitet som finns inom fiskeflottan finner länsstyrelsen det nödvändigt att på ett bättre sätt än hittills kunna styra etable- ringar av framför allt stora fartyg.

Det förefaller naturligt att miljökonsekvensbeskrivningar införes även för verksamhet inom fisket som kan påverka fiskbestånden. Eftersom Fiskeri- verket har ett ansvar för såväl bevarande som nyttjande av den biologiska re- surs som fiskbeStånden utgör är det enligt länsstyrelsens uppfattning viktigt att det i fiskelagen klan utsägs vilka verksamheter som skall bli föremål för miljökonsekvensbeskrivningar. När det gäller kostnaden bör Fiskeriverket kunna stå för dessa men enbart när det gäller mindre fiskeföretag. Det finns ingen anledning att behandla större fiskeföretag på annat sätt än andra företag, t.ex. vattenbruksföretag, som får svara för kostnaderna för miljökonsekvens- beskrivningar.

Konsumentberedningen: Fisket är en begränsad reproducerbar resurs. För att bevara denna resurs måste styrmedel anlitas, som begränsar fångs- terna Restriktionerna bör göras så att de orsakar minsta möjliga ingrepp i den fria marknaden och inte hämmar strukturutvecklingen i näringen. KOB går här inte in på olika tänkbara modeller utan konstaterar att vi för närvarande har internationella överenskommelser om högsta fångstmängd och i svensk lagstiftning finns från i år ett krav på yrkesfiskelicens. KOB anser inte att det finns anledning att uppställa ytterligare hinder för det fria fisket. En licen- siering med hänsyn till fiskefartygens storlek, som föreslås av utredningen, har den nackdelen att den tekniska utvecklingen kan komma att hindras.

F iskbranschens riksförbund stöder förslaget att begränsa fiskeansträng- ningen, men vill understryka vikten av att detta sker med hänsyn tagen till be- redningsindustrins och handelns behov av råvaror, med fördelning över så stor del av året som möjligt. Då det gäller torskfisket i Östersjön förordar FR som exempel ett fiskestopp under maj—juli, och ett system för kvotering så att råvarutill gången tryggas under så stor del av året som möjligt.

Sveriges fiskares riksförbund: Utredningen anser att det saknas för- utsättningar för ett system med individuella eller regionala kvoter i Sverige, en uppfattning som helt delas av Sveriges fiskares riksförbund. Genom en sådan uppdelning skulle bl.a. den för svenskt yrkesfiske så nödvändiga flexibiliteten gå förlorad. En betydligt bättre metod att åstadkomma ett mera uthålligt fiske, som fördelas jämnare över hela året, är att begränsa fiske- ansträngningen (effort-begränsning), detta som komplement till de högsta tillåtna kvoter (TAC) som fastställs internationellt med fördelning på enskilda länder. Olika typer av effort-begränsningar tas upp som exempel i utred- ningen. Förslag till begränsning av fångstansträngningen i Östersjön har på svenskt initiativ diskuterats vid 1993 års möte med Fiskerikommissionen för Östersjön. Bland de förslag som togs upp vid detta tillfälle kan nämnas be- gränsning av antalet fiskedagar i torskfisket och införandet av s.k. fyrkants-

• Sida 47
•  Original

Bilaga 2

maska i torsktrålar, en metod som med framgång prövats av svenska yrkes- fiskare och som är ett viktigt steg mot användandet av mera selektiva redskap. Den nya fiskelagen med dess möjligheter till fördelning och begränsning av fisket innebär också betydligt större utrymme än tidigare att reglera fån gstan- strängningen. Även vid bilaterala förhandlingar med övriga länder som be- driver fiske i ÖStersjön har från svensk sida frågan om effort-begränsning ta- gits upp. Ytterligare ansträngningar måste göras för att kunna etablera ett mer uthålligt torskfiske i Östersjön. Ett antal fiskelag har som nämnts gjort om- fattande försök med fyrkantsmaskor i praktiskt torskfiske, delvis med ett visst utvecklingsbidrag från Fiskeriverket. Det skulle vara av mycket stort värde för att öka tempot i införandet av fyrkantsmaskor och för att snabbt öka skyddet av torskbeståndet om dessa möjligheter kunde utvidgas, så att samt- liga fiskefartyg som trålar torsk i Östersjön kan förse sina redskap med denna selektiva konstruktion. Det skall i detta sammanhang framhållas att det för den enskilde fiskaren blir oerhört mycket dyrare att byta ut hela trålen om det t.ex. skulle införas regler om 120 mm diagonalmaska. Detta lär för övrigt inte heller av ekonomiska skäl gå att genomföra med tanke på de ekonomiska för- hållandena i flera av de Övriga östersjöländema. Sverige har presenterat en väl sammanhållen fiskepolitik under Warszawa-konferensen. Förbundet beklagar djupt att inte en multilateral överenskommelse har kunnat uppnås. Att ”kon- trollera" bort bristen på en väl fungerande fiskepolitik i Östersjön är rent ut sagt naivt.

När den nya fiskelagen och fiskeriförordningen infördes tolkades beslutet av Fiskeriverket så, att kravet på fartygslicens ej längre gällde. Följden har bli- vit att det sedan årsskiftet 1993/94 inte finns några fartygslicenser. Bl.a. för att anpassa yrkesfisket efter de befintliga resurserna är det dock en nödvändig- het att ett system med fartygslicenser återinföres så snart detta låter sig göra. SFR delar utredningens uppfattning i denna fråga. Förbundet vill i detta sam- manhang understryka vikten av att Fiskeriverket fullföljer intentionerna att in- dividuellt pröva nytillkomna licensansökningar.

Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Dock vill förbundet gö- ra följande förtydliganden. Regeringen har i propositionen 1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald föreslagit att Fiskeriverket skall utarbeta en ak- tionsplan för bevarande och hållbart utnyttjande av den biologiska mångfal- den inom sitt område. Det borde i hög grad ligga i inte minst yrkesfiskets in- tresse att den biologiska mångfalden bevaras och vårdas. Detta kräver en nog- grann kontroll och uppföljning av såväl fiskbestånden som den miljö som fis- ken lever i. I utredningen föreslås att begränsningar av fångstansträngningen bör spela en större roll i regleringen av det svenska fisket. Först som ett kom- plement till nuvarande system med nationella kvoter. därefter i ett längre per- spektiv som ett huvudinstrument. Dessa s.k. effort-begränsningar är naturligt- vis betydligt angenämare att ta till, eftersom de i stor utsträckning bygger på frivilliga åtaganden från de fiskandes sida, än direkta myndighetsbeslut om fångststopp, kvotbegränsningar, nedskärning av fiskeflottan etc. Förbundets

• Sida 48
•  Original

Bilaga 2

uppfattning är den att allt fiske skall bygga på biologiska förutsättningar och att uttaget av fisk skall följa principen att man "tillgodogör sig räntan, men Sparar kapitalet". Skulle det visa sig att s.k. effort-begränsningama inte är till- räckliga för att skydda "kapitalet” är förbundet inte negativt inställd till hår- dare begränsningar av yrkesfisket. Systemet med effort-begränsningar är dock värt att pröva innan sådana skärpta åtgärder blir aktuella.

Laxforskningsinstitutet: Utredningen diskuterar för- och nackdelar med olika fångstbegränsningsmetoder, och kommer därvid fram till att begräns- ning av fiskeansträngningen är det bästa instrumentet för att reglera fångst- uttaget så att det anpassas till den biologiska bärkraften hos ett fiskbestånd. Detta kan nog stämma i normalfallet, men frågan är om det gäller även be— träffande laxen, som genom sin speciella livscykel avviker från övriga arter av betydelse för det yrkesmässiga fisket. Under tillväxtfasen i havet blandar sig individer från många olika älvstammar med varandra och utsätts därvid för ett gemensamt fisketryck. Under lekvandringen skiljs de olika stammarna så småningom åt, och de utsätts nu för ett alltmer riktat fiske allteftersom de närmar sig sin hemälv. Det är en stor variation mellan de olika beståndens möjlighet att tåla detta kust- och älvfiske; ena extremen (som innefattar fler- talet av de naturlekande laxstammama) består av numerärt mycket svaga be- stånd som bör fredas under lekvandringen, medan andra extremen tål ett obe- gränsat fisketryck (detta gäller de finska kompensationsutsättningarna, som baseras på odlad avelsfisk). För att värna de naturlekande bestånden bör re- gleringen alltså skydda dem från fisket. samtidigt som vissa av de odlade be- stånden bör fiskas upp så effektivt som möjligt för att förhindra att de går upp i naturälvar för att leka. Den totala laxfiskeresursen skall dessutom fördelas mellan olika kategorier fiskande, som utnyttjar arten under olika faser av livs- cykeln: havsfiskare, kustfiskare och älv- (-sport-)fiskare. För att tillfredsställa alla dessa aspekter på den ideala exploateringsmodellen räcker det inte med en total-TAC eller en begränsning av den totala fiskeansträngningen, utan detta måste kompletteras med andra metoder. En regional fördelning av TAC på havs- och kustfisket kombinerad med tids- och områdesbegränsnin gar, avpas- sade för att selektivt skydda naturlaxen under lekvandringen och samtidigt möjliggöra ett terminalfiske på de kompensationsodlade stammarna, är sanno— likt den enda möjliga lösningen på problemet.

4 Strukturåtgärder för fiskets främjande

Kommerskollegium: Vad gäller statliga stödåtgärder har kollegiet noterat de ändringari stödsystemet som genomförts under våren 1993 som en anpass- ning till EG:s stödsystem. Viktiga stödfrågor behandlas dock även i det nu ak- tuella betänkandet. Kollegiet vill i denna fråga erinra om den stödgranskning som nu kommer att ske enligt EES-avtalet. Enligt detta skall alla nya och änd- rade stödåtgärder anmälas till EFI'Azs övervakningsmyndighet för granskning

• Sida 49
•  Original

Bilaga 2

och godkännande innan de sätts i kraft. inventeringar av existerande Stödåtgär- der kommer också att göras. Det bör kanske sägas att EES-avtalets regler om offentliga stödåtgärder även gäller stöd som finansieras genom återstående me- del av prisregleringskassan eller genom fiskevårdsavgifter. Vad särskilt gäller regionalpolitiskt motiverade stödåtgärder bör erinras om de undantagsbestäm- melser som finns från stödförbundet i EES-avtalets artikel 61. De särskilda re- glerna på detta område innebär bl.a. att regionalstöd kan utgå till regioner som bedömts vara stödberättigade. Frågan om vilka regioner som skall vara stöd— berättigade i Sverige har ännu inte klarlagts i EES. Kollegiet vill i stödsam- manhanget också framhålla vikten av att man bevakar de möjligheter som kan finnas att på fiskeområdet få del av EG:s strukturfonder vid ett svenskt EU- medlemskap. Iden mån betänkandet ger upphov till förändrade tekniska pro- duktkrav som kan ha inverkan på handeln över gränserna erinrar kollegiet om den notifreringsskyldighet som föreligger i EFl'A/EG och GA'I'I'. Förslag till eventuella föreskriftsändringar skall tillställas kollegiet som gör en bedöm- ning över om något behov för notifiering finns.

Fiskeriverket vill särskilt kommentera FoU-programmet för kust- och in- sjöfiskets förutsätmingar. Eftersom utredningen ganska lite berör FoU kring fiskevården vill verket understryka den stora och viktiga resursen som t.ex. våra fjällfiskevatten med dess röding- och öringbestånd utgör. Betydelsen har ökat ytterligare genom den utökade upplåtelse som nu sker. Tyvärr är det mycket vanligt att rödingbestånden i våra fjällvatten är av liten storlek och av dålig kvalitet. Detta dels av naturliga skäl men många gånger genom ett dåligt balanserat fiske. Här finns en stor uppgift att genomföra konkret och målin- riktad forskning på olika typer av åtgärder. Vidare vill Fiskeriverket beröra fisket i de strömmande vattnen. De kvarvarande strömmande vattendragen är en stor framtidsresurs för fisket. Dessa ligger till stor del i Norrland med dess glesbygder. Den helt avgörande faktorn för deras attraktivitet är strömfiskbe- ståndens kvalitet. Förutom biotopvård är den viktigaste åtgärden att kunna bedriva en riktigt anpassat fiske. Här fattas det kunskaper för de konkreta åt- gärder som behövs. Det finns därför ett stort behov av praktisk inriktad forsk- ningsverksamhet avseende skötsel av rinnande vatten och sjöar vilket bl.a. är av stor betydelse för utvecklingen av turistfisket.

Fiskeriverket anser att utöver de åtgärder som föreslagits är det nödvän- digt att särskilda åtgärder genomföres för att säkerställa fångstmöjlighetema i det yrkesmässiga kustfisket. På många håll är konkurrensen från utsjötisket hård. I vissa områden omöjliggör trålfisket ett fiske med passiva redskap. Man bör därför se över trålfiskegränsema och om det visar sig nödvändigt för att stödja ett kustfiske flytta ut trålgränsen.

Konkurrensverket: [ detta kapitel redovisar utredningen bl.a. det regional- politiska stöd som kommer fisket till del. Utredningen föreslår vidare tre åt- gärdsprogram för att främja yrkesmässigt kustfiske resp. insjöfiske samt vattenbruk. I den mån nämnda åtgärdsprogram innefattar stöd till enskilda

Prop. 1993/94:68

• Sida 50
•  Original

Bilaga 2

företag anser Konkurrensverket att detta stöd endast bör ges inom ramen för regionalpolitiska satsningar. Detta gäller exempelvis stöd till utveckling av olika slags kombinationsföretag (t.ex. fiske kombinerat med småskalig vi- dareförädling). Däremot bör branschspecifrkt stöd undvikas, eftersom det finns risk för att sådant stöd medför snedvridning av konkurrensen gentemot andra näringar och felallokering av resurser.

Riksrevisionsverket: Utredningen föreslår att den nuvarande loggboks- och landningsstatistiken kompletteras med enkätundersökningar, journal- föring och provfisken. RRV har i en tidigare revisionsrapport granskat in- forrnationshanteringen inom fiskeriområdet. Granskningen inriktades mot yrkesfiskelicensen, loggbokssystemet och prisstödssystemet. RRV efterlyser nu som då en tydlig informationsstrategi för hela fiskets område. En sådan bör fastställas innan mer detaljerade förslag om nödvändig statistik läggs fram. Oavsett ett medlemskap i EU krävs en samordnad informationsstrategi där samtliga berörda parter omprövar sina behov av uppgifter för att om möj- ligt minska mängden data, förenkla inforrnationsinsamlingen och minska de totala kostnaderna för insamling, bearbetning och inrapportering av fångst- och landningsuppgifter. Enligt utredningen ökar statistikbehovet vid ett EU- medlemskap. Utredningen konstaterar i sitt delbetänkande att både fångst- statistik (loggbok) och landningsstatistik kommer att krävas inom ramen för EU. I väntan på beslut om ett medlemskap förefaller det därför enligt RRV rimligt att loggbokssystemet kvarstår för att omprövas vid ett eventuellt nej till EU. Vid en eventuell omprövning kan loggbokssystemet ifrågasättas då det i RRV:s tidigare granskning framkommit att viss information är gemensam för loggboks- och landningsstatistiken samtidigt som landningsstatistiken håller en högre kvalitet. I detta sammanhang vill RRV också peka på vissa frågor om registersamordning. Svensk Fisk har i samband med prisregleringsverk- samheten fört register över yrkesfiskelicenser. En sådan registerföring görs även av Fiskeriverket i arbetet med licensiering. När Svensk Fisk ersätts av en eller flera producentorganisationer med ett förmodat fortsatt intresse av ett yrkesfiskelicensregister bör ett (1) register kunna tillgodose samtliga intressen- ters krav för att på så sätt undvika dubbelarbete och minska kostnaderna.

Motivet är en förbättrad konkurrenskraft för vattenbruket. Med hänvisning till att inga statliga stöd som snedvrider konkurrensen är tillåtna anser RRV att näringen själv borde bekosta kontroll och provtagning. Eventuellt kan ett be- gränsat statligt åtagande motiveras utifrån den sjukdomsfria statusens betydel- se för den generella fiskevården.

Statistiska centralbyrån: För att statistiskt belysa och fortsättningsvis följa det kustnära fisket anser SCB det angeläget att ytterligare ansträngningar görs för att få en enklare och entydigare definition av det kustnära fisket. Det vore en fördel om definitionen upplevs som självklar av de fiskande så de utan större problem vet om ett fiske är att betrakta som kustnära eller inte.

Prop. 1993/941158

• Sida 51
•  Original

Bilaga 2

Med en enkel definition kan då klassificeringen av det kustnära fisket i fram- tiden ske redan i loggboken och inte genom ett antal antaganden i efterhand. Utredningen tar upp statistikfrågor under avsnittet "Främjande av det kust- nära fisket". Det framhålls att den nuvarande statistiken behöver kompletteras för att öka kunskapen om beståndens storlek och fiskets omfattning i kustom- ' rådet. Statistiken skulle behöva innefatta loggboksstatistiken, landningsstati- stiken, enkätundersökningar, joumalföring och provfisken. SCB utgår från att enkätundersökningar, joumalföring och provfisken i första hand är un- derlag för förbättrade beståndsskattningar och fiskevård och inte skall vara underlag för den officiella statistiken avseende fångster. SCB:s kontakter med statistikanvändama visar att en förbättrad statistik över fiskbestånden i kust- området är angelägen. Den officiella statistiken över det kommersiella fiskets fångster, vilken också omfattar fångsterna i det kustnära fisket, bör även fram- ledes baseras på loggboksstatistik och landningsstatistik. Det vore, vilket ovan framhållits, en fördel om det kustnära fisket bättre kunde definieras och det därigenom vore möjligt att särredovisa.

SCB genomför sedan början av 1940-talet årligen en deklarationsunder— sökning av ett urval yrkesfiskare. Undersökningarna baseras på självdeklara- tioner och bl.a. redovisas ett beräknat kontant netto av fiske samt taxerad för- värvsinkomst, inkomst av kapital och förmögenhet. Kontant netto av fiske definieras som det som återstår av årets fiskeverksamhet då bruttointäktema av fisket reducerats med driftskostnader och utgifter för reparation och under- håll. Kontant netto av fiske avser således resultatet av årets fiskeverksamhet före resultatregleringar och värdeminskningsavdrag och speglar därmed års- resultatet tydligare än taxerad förvärvsinkomst. SCB vill peka på att dessa undersökningar kan användas för att belysa den relativa förändringen mellan olika år och mellan olika regioner och därmed utgöra ett bidrag till besluts- underlag om t.ex. regionala stöd.

SCB har årligen sedan år 1983 genomfört undersökning på vattenbrukets område. Inriktningen och avgränsningen av undersökningen var ett resultat av diskussioner med företrädare för näringen och berörda myndigheter samt med hänsynstagande till statistikkrav från internationella organisationer. Det har under åren framförts önskemål om utökningar av vattenbruksstatistiken och SCB har framfört ett antal sådana i samband med verkets anslagsfram- ställningar. Önskemålen har bl.a. avsett att produktionen av fisk till sport- fiskeändamål borde belysas liksom sättfiskproduktionen. Vidare har önske- mål framförts om statistik över vattenbrukets miljöpåverkan. Statens natur- vårdsverk har under år 1993 givit ut allmänna råd "Fiskodling — planering, tillstånd, tillsyn”. I denna publikation finns även förslag till miljörapport att använda i samband med uppgiftsinhämtande från företagen. Utredningen an- ser att det skulle innebära en effektivisering, bl.a. ur den enskilde odlarens synvinkel, om SCB och länsstyrelserna samordnar uppgiftsinhämtandet. Om resurser på detta sätt kan frigöras finns, enligt utredningen, angelägna stati- stikbehov på vattenbrukets område. SCB har i yttrande till Naturvårdsverket den 18 november 1993 över förslag till allmänna råd om miljörapport redo-

Prop. 1993/942158

• Sida 52
•  Original

Bilaga 2

visat bl.a. synpunkter på hur miljörapportema generellt bör vara utformade för att utgöra ett bra statistiskt underlag. Det konstateras därvid att med nu- varande förslag till förändringar av miljörapporter så kommer inte de stati- stiska behoven av underlagsdata i väsentliga delar att kunna tillgodoses.

Då det gäller samordning av uppgifter på vattenbrukets område är det SCB:s bedömning att detta endast marginellt kan förenkla företagens upp- giftslämnande. SCB:s uppgiftsinsamling baseras på uppgifter från samtliga personer eller företag som beviljats odlingstillstånd. Statistiken avser bl.a. belysa antalet verksamma företag, Odlingsteknik, odlingens inriktning samt matfiskproduktionens omfattning och saluvärde. Länsstyrelsernas uppgifts- insamling utgör grund för uppföljning av framför allt miljöskyddslagen och hur företagets verksamhet sker i enlighet med beviljade tillstånd. Tillstånd enligt miljöskyddslagen krävs enbart om företagens produktion överstiger 10 ton per år. De uppgifter som enligt Naturvårdsverkets förslag till miljö- rapport skall samlas in av länsstyrelserna skiljer sig i väsentliga avsnitt från de som SCB samlar in. Förslaget till miljörapport kan, i dess nuvarande ut- formning, inte ligga till grund för en vattenbruksstatistik. För det första, och som nämnts ovan, omfattar länsstyrelsernas uppföljning inte de mindre produ- centerna. För det andra är produktionen inte fördelad på sättfiskproduktion, matfiskproduktion och produktion till sportfiskeändamål. För det tredje sak- nas uppgifter om antalet odlingskassar, bassänger, jorddarnmar etc. och för det fjärde saknas helt uppgifter om produktionens värde. Att belysa vatten- brukets totala produktion kan medföra vissa redovisningsproblem. Bl.a. måste övervägas hur produktionen av sättfisk skall mätas och redovisas. Sätt- fisk är ingen slutprodukt utan kan antingen odlas vidare till matfisk, och kom- mer då att ingå i matfiskproduktionen, eller också kan sättfisken sättas ut i vildvatten. Inom EU pågår nu förberedelser för att också vattenbruket skall omfattas av statistikreglering. Förutom uppgifter om matfiskproduktion, vär- de och odlingsteknik, dvs. sådana uppgifter som nu ingår i SCB:s vatten- bruksundersökning planeras också att uppgift om sättfiskproduktionen ut- tryckt i antal (ej vikt) samt att uppgift om sysselsättningen i näringen skall ingå i rapporteringen till EU:s statistiska kontor, Eurostat. Dessa tillkom- mande krav på vattenbruksstatistiken kan också, inom ramen för EES-avtalet, komma att påverka Sverige. SCB ställer sig positiv till att undersöka möjlig- heterna till och förutsättningarna för en innehållsmässig samordning av läns- styrelsernas och SCB:s uppgiftsinsamling. Skälet till detta är främst att en samordning skulle kunna möjliggöra en statistisk redovisning av vattenbru- kets miljöpåverkan och att vattenbrukets totala produktion bättre skulle kunna belysas. Förutsättningen för en samordning är dock, enligt SCB, att frågorna om innehåll, tidhållning och sekretess får en tillfredsställande lösning. i och med att Naturvårdsverkets allmänna råd angående fiskodling nu är tillgängliga finns förutsättningar för en mer enhetlig behandling av dessa frågor mellan olika länsstyrelser. Tidigare har länsstyrelserna, i varje fall enligt SCB:s upp- fattning, hanterat uppgiftsinhämtandet på mycket olika sätt. Skall en samord- ning mellan länsstyrelserna och SCB vara möjlig och om uppgifterna också

• Sida 53
•  Original

Bilaga 2

skall kunna användas för en rikstäckande statistik är en grundfo'rutsättning att uppgiftsinsamlandet likforrnas. Då är det, enligt SCB:s uppfattning, inte till- räckligt med allmänna råd som länsstyrelserna kan välja om de skall följas eller ej. En uppenbar risk vid samordning är att statistikredovisningen förse- nas jämfört med dagsläget beroende på att många parter är berörda. Det är inte bara länsstyrelser som är involverade i arbetet vad gäller miljörapporteringen. Vissa kommuner har av länsstyrelserna tagit över tillsynen av kommunens od- lingar och därmed har dessa kommuner också tagit över uppgiftsinsamlingen från odlarna. Sekretessfrågoma är också väsentliga att bedöma vid ett even- tuellt samordnat insamlande, inte minst med tanke på de ekonomiska uppgif- ternas betydelse. SCB:s insamling av uppgifter omfattas av statistiksekretes- sen medan länsstyrelsernas och kommunernas uppgiftsinsamling saknar se- kretesskydd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utredningen föreslår en omfördelning av medel för forskning och utveckling. Länsstyrelsen vill här erinra om att resurserna för havsforskning under senare år har förstärkts på ett påtagligt sätt inom Göteborgs Universitets Marina forskningscentrum, i synnerhet i Havsfiskelaboratoriets närområde. Detta öppnar nya forsknings- möjligheter inom Fiskeriverkets forskningsavdelningar. Samarbete genom bl.a. en delad professur mellan Kristineberg och Havsfiskelaboratoriet, har redan påbörjats och bör kunna utvecklas. Det bör också understrykas att Västerhavet med sin artrikedom och sin höga produktionsförmåga är centrum för ett diversifierat svenskt havsfiske. Det är utomordentligt angeläget att ut- veckla kunskapen om fiskbestånden i Västerhavet, att utveckla redskap som är ekonomiska samtidigt som de är skonsamma mot bestånden och att värna Kattegatt och Skagerrak i internationella sammanhang. Här kan påpekas be— tydelsen av att forskningen bör knytas närmare näringsutövama. Den kom- mersiellt tillämpningsbara forskningsinsatsen bör bättre kunna främjas.

Ett ökat främjande av kustfisket kräver kraftigt ökade FoU-insatser. Kustzonens produktionskapacitet för ekonomiskt viktiga arter bör undersökas.

Viktiga frågeställningar inom FoU-insatsema för kustfisket är bl.a. - miljöns påverkan på produktionen av olika arter = förvaltningsregler av de grunda havsområdena - utsjötiskets påverkan och följdverkningen på produktionen av vissa

arter (t.ex. torsk, makrill) inom kustzonen samt kustfiskets betydelse för produktionen av olika arter utomskärs

—— behovet av ändrade trålgränser = hur fångststatistiken för yrkes- och fritidsfisket kan förbättras. De arter på västkusten som särskilt bör uppmärksammas är havskräfta, räka (inre fjordar), hummer och krabba, men även mer vandrande arter som torsk, makrill, ål och skarpsill är mycket intressanta arter för kustfisket lik— som fiera plattfiskarter. Här kan också nämnas att försöksfiske efter hjärt- mussla och valthommussla har inletts. Arterna är av intresse för exportmark-

• Sida 54
•  Original

Bilaga 2

naden. Lax och havsöring är arter särskilt värdefulla för fritidsfisket. Upp- vandring av lax har skett i flera havsöringvattendrag under den senaste 10- årsperioden. Uppvandring av lax har även skett av främmande, odlad lax i länets viktigaste och ur genetisk synpunkt mest skyddsvärda laxvattendrag. Länsstyrelsen ser det som mycket angeläget att en plan upprättas för laxvår- den av samtliga västkustens laxstammar. Nyligen konstaterade furunkulos- angrepp på lax i Göta älv understryker detta behov. Samtidigt som insatser görs på utbudssidan — både genom s.k. effort-begränsningar och genom stöd till fiskeriföretag — är det viktigt att understryka att efterfrågan är den helt avgörande förutsättningen för fiskerinäringens framtid. Endast genom en växande efterfrågan på svenskfångad fisk på den inhemska marknaden och exportmarknaden kan det skapas underlag för tillväxt och förnyelse av svensk fiskerinäring. Kvaliteten hos produkten är här en nyckelfaktor. Utredningen har tagit fasta på det utbudsöverskott som finns inom sill/strömmingfisket. Den kampanj som inleds våren 1994 med syfte att öka konsumtionen av sill/ strömming kan få positiva effekter på efterfrågan och därmed leda till ökade intäkter för yrkesfiskarna. I denna kampanj bör marknadsföring av sillfärs ingå. För att undvika reklam för enskilda varumärken baserade på sillfa'rs bör själva begreppet, som torde vara helt okänt för merparten av konsumenterna, introduceras i en bred och omfattande kampanj. Det har visat sig att sillfärsen kan ligga till grund för utomordentligt smakliga och nyttiga produkter, men tyvärr har dessa produkter trots flera år av produktutveckling, ännu inte nått fram till marknaden.

För att så effektivt som möjligt kunna utnyttja samhällets utbildningsresur- ser är det viktigt med samverkan. Utbildning på olika nivåer inom fiskets om- råde är viktigt. Länsstyrelsen ser positivt på förslaget om att Fiskeriverket bör ta på sig ansvaret för den samlade informationen tillsammans med resp. läns- styrelse, som har ett uttalat regionalt ansvar för utbildningsfrågor. Stora för- ändringar har skett och kommer att ske på fiskets område, EES-avtal, even- tuellt EU-medlemskap, nya stödformer och den nya fiskelagen. Ett stort ut- bildningsbehov finns. Dessutom tillkommer behov av utbildning inom ekono- mi, marknadsföring, data-tele-område. Flexibilitet. anpassning till nya förut- sättningar och marknadsorientering är nyckelord för en yrkesfiskare i dag. Erfarenheterna visar att förutsättningarna för ett framgångsrikt företagande ökar då utbildningSnivån höjs. Länsstyrelsen anser att utbildningsnivån för fisket är för låg. Utbildningen bör förstärkas på alla nivåer.

Den nuvarande fiskevårdslinjen utgör den enda egentliga rekryterings- basen för fiskeritjänstemän inom statlig och kommunal administration m.m. Utbildningen behöver förstärkas inom bl.a. biologi och ekologi, men även inom den del som omfattar yrkesfisket. Den är i dag eftersatt. En utbildning bättre anpassad till fiskerinäringens behov bör gynna utvecklingen inom fiskets område. En viss rekrytering sker från fiskevårdslinjen till yrkesfisket. Utbildningen utgör en viktig del för den biologiska förståelsen inom det kom- mersiella fisket.

• Sida 55
•  Original

Bilaga 2

Länsstyrelsen vill särskilt betona utredningens förslag att bevilja medel för byte till redskap med bättre selektivitet. Satsning av redskapsutveckling bör ha hög prioritet.

Länsstyrelsen har sedan flera år arbetat med kustfiskefrågor, bl.a. genom utredningar, glesbygds- och projektstöd. Kustfisket är viktigt för sysselsätt- ningen i skärgården. Det ger en betydande direkt sysselsättning och dessutom underlag för andra verksamheter som båt- och redskapstillverkning, distribut- ion och förädling av fisk samt försäljning av insatsvaror. Ett regionalt stöd förbättrar förutsätmingama för fiskets utvecklande. Utredningens förslag om en särskild satsning på kustfisket är positivt. Det är angeläget att förbättra kun- skapen om de bestånd som är aktuella för kustfisket och de faktorer som styr deras tillväxt. I linje med detta ligger även utvecklingen av redskap som är se- lektiva och skonsamma mot bestånden. Både kustlaboratoriet i Kungsbacka och Havsfiskelaboratoriet i Lysekil är nyckelresurseri detta sammanhang. Havskräfta är den viktigaste enskilda arten i västkustens kustfiske. Fisket måste därför bedrivas på en nivå som kan ge framtida generationer av kust- fiskare en god utkomst.

Kustzonen utgör ett mycket viktigt uppväxtområde för en rad olika arters ungfisk som torsk, makrill, skarpsill och olika plattfiskarter. Användandet av selektiva fiskeredskap är därför särskilt angeläget inom dessa vattenområden. Räk- och kräftfisktrålar, burar, mjärdar, tinor och ryssjor bör därför utveck- las mot ökad selektivitet. Inom ett område där en eller flera kommersiellt vik- tiga arter kan fiskas med selektiva redskap bör detta fiske ha företräde. Skall bestånden kunna utnyttjas effektivt/ekonomiskt i ett kustfiske måste graden av exploatering av samma fiskbestånd i utsjötisket starkt beaktas. För hård be- skattning av bestånden utomskärs drar undan förutsättningarna för ett stabilt kustfiske. Utredningen har inte framhållit den roll den fysiska planeringen har för det grundläggande skyddet av värdefulla fisk- och kräftdjursbestånd och dessas livsmiljöer. De kommunala översiktsplanema har stor betydelse — inte enbart för skyddet av bestånden — utan utgör också ett nödvändigt stöd för en fortsatt utveckling av fiskerinäringen. Inom ramen för planarbetet ges förut- sätmingar för bl.a. bibehållandet av fiske- och landningshamnar, erforderliga markdispositioner för fiskets servicenäringar och sjöbodar. Den fysiska pla- neringen som tillgodoser fiskets intressen spelar därför en avgörande roll för hela fiskerinäringen. Inte minst kustfiskets utveckling. På motsvarande sätt inarbetas i översiktsplanema nödvändiga förutsättningar för fritidsfisket. Länsstyrelsen deltar också i ett kontinuerligt arbete att tillvarata fiskets intres- sen i ärenden. som faller under vattenlagen, naturvårdslagen och miljöskydds- lagen. Tidigt tillträde för länsstyrelsen i planeringen och i samråd möjliggör ett effektivare tillvaratagande av fiskets intressen. Länsstyrelsens roll som in- formatör är här en viktig del i fiskevårdsarbetet. Länsstyrelsens arbete med att tillskapa skydd för områden av högt bevarandevärde säkerställer i flera fall också fiskets intressen. Som exempel kan nämnas marina reservat. Utred- ningen har inte heller tagit upp fisketillsynen som en del av fiskevården. Läns- styrelsen anser att fisketillsynsverksamheten fyller en viktig funktion i skyd-

• Sida 56
•  Original

Bilaga 2

det av de för kustfisket intressanta arterna. Särskilt gäller det arter som hum- mer, lax, öring, havskräfta och torsk. Behovet av fisketillsyn har kraftigt ökat genom den nya fiskelagens tillkomst och nya bestämmelser för fisket. Medel till fisketillsynen bör kraftigt förstärkas. Det är möjligt att lokalt kunna kombi- nera funktion av landningskontroll av fisk och fisketillsynsverksamhet. Det är viktigt att medel regelmässigt avsätts för fisketillsynsarbetet, så att verksam- het och kompetens kan utvecklas.

Utredningen pekar också på avsätmingsproblematiken, att kunna till godo- se marknaden med lämpliga varor vid lämplig tidpunkt till rätt pris. Detta är en fråga som ofta diskuteras och olika försök har gjorts. Under hösten 1993 har i Lysekil påbörjats ett projekt med en sumpningsanläggning för blötdjur. Projektet stöds ekonomiskt av länsstyrelsen via Stiftelsen Bohus Promotion och Gullmamfonden. Anläggningen skall lagra blötdjur under kontrollerade former, distribuera och marknadsföra. På detta vis skall kontinuitet i leveran- ser kunna skapas. Länsstyrelsen vill understryka angelägenheten av utvärde- ring av nya fiskelagen. Det är viktigt att länsstyrelsens erfarenheter här kan tillgodogöras.

Det är viktigt att det finns möjligheter till kompletteringssysselsättnig i skärgården. Vattenbruket liksom kustfisket kan vara en sådan sysselsättning. Länsstyrelsen har genom projektmedel, glesbygdsstöd m.m. sedan länge va- rit engagerad i vattenbruket i länet. Länsstyrelsen har inget att erinra mot de förslag till ytterligare utredningar och studier som föreslås. Dessa bör dock utföras i nära samarbete med länsstyrelserna som har kvalificerade kunskaper om odlingarnas miljöpåverkan, fisksjukdomar och i viss mån även om vatten- brukets ekonomi. Musselodlingen i länet är nu framgångsrik inte minst på ex- portsidan. Det är en resurs som inte utnyttjas fullt ut och borde kunna utveck- las mer. Det återstår mycket forskning och utvecklingsarbete innan det går att satsa på nya verksamheter inom området. De åtgärder för att främja utveck- lingen inom vattenbruket som föreslås är därför av stor vikt. Musselodlingens framtid är mycket avhängig en säker och löpande kontroll av musslorna med avseende på konsumtionshygien. Analysema är kostsamma. Ett riktat stöd från samhällets sida till denna verksamhet skulle stärka näringen i sin helhet och bör kunna återföra medel från de exportrnöjligheter som finns. De statliga lånegarantier som finns att tillgå kan få stor betydelse vid expansion av nä— ringen, då banker och andra kreditinstitutioner blivit mer restriktiva. Även tek- nikutvecklingen ställer krav på kapital. Bl.a. områdena lasthanterings- och transportsystem, hygien och kvalitetskrav men även biomedicin.

Länsstyrelsen i Jämtlands län: Förslaget innebär att FoU-verksamhet rörande fisksjukdomar samt biologisk mångfald och bevarande av arter lyfts fram. Därigenom förstärks insatser inom områden som utgör hörnpelare för vården av fiskbestånd. I sammanhanget kan även betonas behovet av fiske- kologisk forskning. Ämnesområdet innefattar bl.a. möjligheten att utveckla skördestrategier för fiskbestånd som beskattas för hårt. Överutnyttjande är ett av fiskets största problem och en anpassning till olika beskattningsmodeller är

• Sida 57
•  Original

Bilaga 2

en angelägen målsättning för skötseln av sjöar och vattendrag med attraktiva bestånd av bl.a. laxfiskar. För Jämtlands län är bl.a. bevarandefrågor med inriktning på strömmande vatten inkl. ändamålsenliga regleringar av sport- fisket av mycket stort intresse. Ett förslag till forskningsprogram med denna inriktning har på länsstyrelsens uppdrag tagits fram inom vattenbruksinstitu- tionen, Sveriges lantbruksuniversitet, i Umeå. I programförslaget föreslås den biologiska mångfalden som sammanhållande tema för forskning kring Ammerån. En central fråga är hur människans utnyttjande av resurser i och kring ån, t.ex. i form av fiske och skogsbruk, kan ske utan att mångfalden utarmas.

Beträffande de finansieringskällor, som kommit fisket till del i Jämtlands län ingår ett särskilt stöd från regeringen inom ramen för "Jämtlandspaketet". Anslaget om totalt 5 miljoner kronor har använts till fiskevårdsåtgärder under en 3-årspetiod (1991—1993).

Länsstyrelsen hänvisar till vad som sagts om fiskets betydelse för gles- bygd i Norrlands inland. Fisketurismen är exempel på ett område som ger mycket goda effekter av regionalekonomiska insatser. Satsningar på att ta tillvara och utveckla denna sektor bör ses som en riksangelägenhet.

Länsstyrelsen delar utredningens syn på möjligheterna att utveckla insjö- fisket och öka avsättningen av fiskarter som gädda, abborre, ål, sik och sik- löja. Exportinsatser inriktade på Europamarknaden med fiskprodukter från svenska insjöar utgör en till stora delar outnyttjad möjlighet. I de fiskeplaner som tagits fram av länsstyrelsen för kommunerna i länets östra delar ingår åtgärder för att utveckla ett näringsmässigt fiske. Målsättningen är bl.a. att utveckla en produktion av högprisprodukter (ål, sikrom) för den inhemska marknaden samt gädda, abborre och lake för exportmarknaden.

Avsnittet behandlar ett flertal angelägna områden, bl.a. behovet av en pro- ducentorganistion, ett ersättningssystem vid stormskador, fortsatta undersök- ningar över vattenbrukets miljöpåverkan, FoU-insatser vid avel, frsksjukdoms— frågor samt en effektiviserad vattenbruksstatistik. Med hänsyn till vattenbru- kets fortsatta utveckling samt situationen för vildfiskbestånd vill länsstyrelsen särskilt betona vikten av förebyggande insatser mot fisksjukdomar. Ett posi- tivt fisksjukdomsläge är av avgörande betydelse såväl för länets mer än 100 vattenbruksföretag som för fisketurismen. Internationellt sker för närvarande svenska EES-förhandlingar med målsättningen att förhindra införsel av smitt- samma fisksjukdomar till landet via vattenbmksprodukter på en marknad utan gränskontroll. Sverige ansöker därvid om att bli frizon för vissa Virussjukdo- mar. Därtill söks s.k. tilläggsgarantier för andra sjukdomar och smittämnen. Det är ytterst angeläget att överenskommelser kan nås om importstopp av fisk från regioner i Europa där dessa fisksjukdomar förekommer. Beträffande ett ökat statistikbehov utvecklar länsstyrelsen för närvarande ett omfattande data- register för länets fiskodlingar. En god kompetens om den samlade fiskodlings- produktionen byggs upp. som kan klara de behov av infomration om verk- samhetens inriktning m.m. som utredningen påtalar.

Prop. -1993/94:158

• Sida 58
•  Original

Bilaga 2

Länsstyrelsen i Blekinge län: Utredningen förordar att en särskild fiske- vårdsavgift skall tas ut för att på det sättet få medel till bl.a. fiskevårdande insatser. Frågan om en allmän fiskevårdsavgift har debatterats under en följd av år. Olika utredningar har lagt fram förslag om införande av en sådan. Svå- righeten att kunna administrera en sådan avgift och formerna för att ta in den har gjort att förslag om sådan avgift hittills avvisats. Länsstyrelsen anser att de skäl mot en avgift som tidigare anförts kvarstår. Utredningen har i vart fall inte redovisat några nya metoder som skulle göra det enklare att ta in avgiften än vad tidigare utredningar förutsett. Enligt länsstyrelsens mening är det be— tydligt bättre att finanisera fiskevårdsinsatser genom restitution av bensin- skattemedel. Utredningen föreslår en sådan men föreslår samtidigt att restitu- tionen skall gå tillbaka till enskilda fiskare. Enligt länsstyrelsens mening bör i stället restitutionen i dess helhet gå till Fiskeriverket, som sedan har att använ- da medlen för fiskevårdsinsatser av olika slag.

Länsstyrelsen anseri likhet med utredningen det vara rimligt att en till- synsavgift utgår för vattenbruket speciellt med hänsyn till att dessa anlägg- ningar ofta orsakar klagomål från allmänheten vilket kräver besök på platsen för att reda ut eventuella missförhållanden. Enligt länsstyrelsens mening bör- de en viss "bonus" på avgiften kunna utgå och kopplas till odlingens närsalt- UtSläPP (P) i relation till produktion och ej till odlingens storlek. I samband med utbrott av sjukdomar i vattenbruksföretagen drabbas dessa ofta av stora kostnader vid sanering av odlingsutnistning och andra åtgärder vilka vidtages för att erhålla en sjukdomsfri odling. Länsstyrelsen anser att sjukdomsbekämp- ningen skulle effektiviseras och underlättas om sjukdomsdrabbade vattenbruks- företag kunde få statligt stöd i form av bidrag (avskrivningslån) till anskaff- ning av utrustning och ny teknik i samband med sjukdomsbekämpning. Av denna anledning föreslår länsstyrelsen att i Förordning om statligt stöd till yrkesfisket m.m. (1993z382) görs erforderliga ändringar för att möjliggöra detta stöd.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har inga direkta kommentarer till de FoU-områden som utredningen särskilt pekat på men vill understryka vikten av en helhetssyn på fisket och behovet av forskning som t.ex. kan belysa vil- ka ekonomiska effekter ett havsfiske efter lax har för ett turistinriktat fiske efter lax i Norrlands inland.

Utredningen föreslår att ett stöd för investeringar i redskap med bättre se- lektivitet införs men vill samtidigt begränsa det till investeringar i större om- fattning. Om man då har som utgångspunkt investeringar i våra större fiske- artyg innebär det att småskaligt kustfiske utesluts från stödet. Om stödet be- gränsas enligt utredningens förslag bör ändå investeringen sättas i relation till fiskeföretagets storlek.

I utredningens delbetänkande föreslogs ett transportstöd för fisket i Bott- niska viken vilket motiverades av långa avstånd och gles befolkning. Läns- styrelsen anser att dessa motiv är mycket starka och stämmer också väl över- ens med de positioner som Sverige slagit fast i EG-förhandlingarna. Det re-

• Sida 59
•  Original

Bilaga 2

gionalpolitiska stödet för fisket bör alltså begränsas till de områden som före- slagits i utredningens delbetänkande. Utöver långa avstånd och gles befolk- ning missgynnas fisket i Bottniska viken av de klimatmässiga förutsättning- arna som på ett mycket påtagligt sätt påverkar lönsamheten i fisket.

Det kustnära fisket är ofta väl anpassat till beståndssituationer och medför överfiskning av fiskbestånden. Det kustnära fisket har goda förutsättningar att bedrivas med lönsamhet om fiskbestånden är normala Närheten till fiskeplat- serna och små investeringar är grunden för kustfiskets lönsamhet. Ett stort problem för det kustnära fisket i dag är att de överfiskningar av fiskbestånden som sker i havsfisket drabbar även kustfisket och därför är det viktigt att man vid fördelning av kvoter och effort-begränsningar verkligen tillämpar en hel- hetssyn på fisket. Utredningen behandlar endast översiktligt kompensations- utsättningars betydelse för laxfisket och ”sjukdomen M74". Det böri detta sammanhang nämnas att effekter av M74 drabbar naturlaxbestånden på ett all- varligare sätt än den odlade laxen. Fisket som underlag för turism har stora utvecklingsmöjligheter både i kustområden men kanske framför allt inlands- och fjällområden. Den viktigaste förutsättningen för denna verksamhet är dock att det finns fisk och detta måste beaktas när beslut tas om fiskeresur- semas fördelning. Här krävs en helhetssyn på fisket. Det finns relativt stora brister i dagens fångststatistik och utredningens förslag om kompletteringar genom enkäter m.m. är bra. Enkäter är emellertid rätt komplicerade och det som saknas är helt enkelt resurser för genomförande.

Här som på många andra ställen föreslår utredningen utsättningar för att förbättra tillgången på fisk. Länsstyrelsen finner det dock tveksamt att i all— männa ordalag föreslå utsättningar av lax och öring mer eller mindre generellt när det finns så många exempel på att omfattande utsättningar av dessa arter på ett allvarligt sätt skadar de naturliga bestånden. Ett väl anpassat fisketryck och åtgärder av biotopkaraktär är de medel som framför allt bör användas in- om fiskevården såväl i sötvatten som kust- och havsområden.

Som länsstyrelsen tidigare framhållit bör det regionala stödet i första hand användas som kompensation för klimatmässiga och demografiska förhållan- den på norrlandskusten. Detta synes också vara utredningens uppfattning liksom Sveriges förhandlingsposition i EG-förhandlingarna.

Fiskbranschens riksförbund stöder förslagen om forskning och utveck- ling baserade på fiskråvara från arter som det i dag är svårt att få avsättning för. Detta torde också falla inom ramen för de åtgärder som stöds av EG/EU.

Sveriges fiskares riksförbund: Ett kustnära fiske är en förutsättning för en levande skärgård med bosättning hela året och inte bara under sommar- månaderna. SFR instämmer i de synpunkter beträffande förutsättningar för det kustnära fisket som framföres. Förbundet vill i detta sammanhang särskilt peka på förslaget om att avskaffa skatten på bensin som användes av yrkes- fiskefanyg. Härigenom skapas rättvisa på detta område, eftersom med dagens system de fiskare som använder sig av bensindrivna båtar missgynnas jäm-

• Sida 60
•  Original

Bilaga 2

fört med dem som använder skattebefriad dieselolja. Bensindrivna, snabba Prop. 1993/941158 mindre båtar användes i kustnära och småskaligt fiske, t.ex. ålfiske, där många redskap på olika platser långt från varandra skall vittjas på samma dag.

Utredningen pekar på att bildande av fiskevårdsområden är en av hömste- nama i den svenska fiskevården och föreslår inga ändringar. Samtidigt pekas på att problem uppstått kring nyttjandet av vatten mellan fiskevårdsområden och enskilda yrkesfiskare, vilket hårt drabbat berörda yrkesfiskare. SFR till- styrker därför utredningens förslag att Fiskeriverket bör ges i uppdrag att gö- ra en genomgång av problemets omfattning och att göra en teknisk översyn av lagen om fiskevårdsområden för att vid behov lämna förslag på ändring för att bättre tillgodose yrkesfiskets intressen. Förbundet vill uppmärksamma departementet på det förhållandet att J ordbruksministems direktiv om främ- jande av insjöfisket inte uppfylls av ett utredningsförslag. Särskilt i de stora sjöarna upplever yrkeskåren en stark negativ press i dag. Detta gäller särskilt Vänern och de allokeringsproblem som döljs bakom biologisk argumentation. Detta bör på allvar uppmärksammas av departementet.

Vattenbrukamas riksförbund: Det framskymtar i utredningen men kun- de gott ha klarlagts tydligare att vattenbruket i många avseenden kan jäm- ställas med annan djurproduktion. Samma möjligheter, rättigheter och skyldig- heter bör enligt VRF gälla som för andra "areella näringar”. Speciellt bör en likartad tillsynsavgift uttas på 1 500 kr årligen vid en produktion av mer än 100 ton fisk per år. Utredningen nöjer sig med att föreslå en begränsning av tillsynsavgiften. VRF anser också att samma regler som gäller för fiske, jord- bruk och renskötsel när det gäller uppförande av ekonomibyggnader vid tillämpning av plan- och bygglagen också skall gälla vattenbruk. VRF är kri- tiskt till utredningens förslag att foderregleringsmedel bör kunna användas för enskilda företag, som önskar ställa om sin produktion till förmån för året—runt försäljning av färsk fisk. VRF har en längre tid arbetat för en sådan omställ- ning. men ekonomiska svårigheter har medfört att odlingsföretagen inte har haft kraft att genomföra omläggningen av sin produktion. Ett tillfälligt omställ- ningsstöd under 2—3 års tid var därför ett av VRF:s viktigaste förslag i utred- ningen. Utredningen har kommit till samma slutsats som VRF om behovet av ett omställningsstöd, men föreslår alltså att odlamas egna inbetalade pengar skall användas. Branschen har dock i nuvarande läge, där de senaste fem årens svaga marknadsläge har förstört odlarnas kapitalsituation, behov av uti- från kommande stödpengar. De pengar, som branschen själv har betalat in i foderavgifter, behövs för en rad andra åtaganden, bl.a. för att bekosta mark- nadsföring av svenskodlad regnbåge, framtagande av en kvalitetsnorm för utsättningsfisk till sportfiskevatten, riksförbundets verksamheter och even- tuellt stöd till Fiskhälsans verksamhet. I samband med en svensk anslutning till EU kommer foderavgiftema att försvinna och därigenom foderreglerings- medlen. Detta betyder lägre produktionskostrrader för företagen, vilket är po- sitivt men också en omläggning av avgiftssystemet till förbundet och till för- bundet knutna aktiviteter. Under en övergångsperiod måste det därför finnas

• Sida 61
•  Original

Bilaga 2

en ekonomisk reserv av foderregleringsmedel att utnyttja. Om utredningens förslag genomförs är det en överhängande risk att svårigheter snart uppstår beträffande övriga åtaganden. VRF föreslår därför att ca 3 miljoner kronor årligen av stödmedel tillförs branschen under en begränsad tid. Detta skulle i så fall vara de enda utifrån kommande medel som branschen någonsin er- hållit, med undantag för regionalpolitiskt beslutade medel.

Utredningen anser att bildande av en producentorganisation (PO) skulle vara ännu viktigare för att klara omställningen till året-runt försäljning. VRF delar inte den uppfattningen därför att en P0 i sig genererar inte de pengar som behövs för omställningen. Tvärtom, en sådan organisation kostar pengar att sätta upp, även om bidrag utgår för detta. Svårigheten med omställningen liggeri att det under övergången behöver satsas pengar som man inte har och som behöver satsas i löpande kostnader där lånegarantiema inte gäller. Det är också mycket viktigt att denna omställning kommer till stånd omedelbart och att därför stimulansen för detta sätts in snarast. VRF har hävdat att avgifterna som är lagda på svenskt vattenbruk är högre än i våra nordiska grannländer vilket ger svenska odlare sämre konkurrensläge. Utredningen tar upp dessa aspekter utan att komma till någon klar konklusion. Man behandlar miljöavgif— tema för sig och fiskhälsokostnader för sig. Slår man samman dessa avgifter och tar hänsyn till odlingarnas genomsnittsstorlek, finner man dock att kost- naderna per producerat ton är väsentligt högre i Sverige.

Utredningen säger att skillnader i företagsbeskattningen etc. mellan de nor- diska länderna "kan vara väl så viktiga att beakta”. Utredningen medger att inga sådana jämförelser har gjorts och det är då svårt att förstå slutsatsen i föregående mening. I stället drar utredningen med det uttalandet bort uppmärk- samheten från det faktum att konkurrensläget ur det perspektiv som angetts ovan är ojämlikt. Utredningen fastslår klart och tydligt att det föreligger be- hov av närmare studier om vattenbrukets miljöpåverkan och utveckling av bättre mätmetoder for att kunna fastlägga detta. VRF har starkt kritiserat de hö- ga kostnader, som i dag läggs på många odlingsföretag för recipientundersök- ningar. Dessa spridda prover både i tid och rum ger inga som helst vetenskap- ligt fastställda resultat, utan avkrävs odlaren mera för formens skull. Ordent- ligt upplagda vetenskapliga försök är det enda som kan ge de svar om od- lingarnas miljöpåverkan som man eftersträvar. Orsakerna till behovet av des- sa undersökningar, trots tidigare gjorda försök, är att utvecklingen inom om- rådet foder och utfodring, precis som utredningen påpekar har varit så snabb att odlingarnas miljöpåverkan har minskat enormt. Trots det gäller de gamla normerna vid tillståndsgivning, antingen det gäller nya eller utökade tillstånd. Svenska odlare har betydande svårigheter att få tillräckligt stora tillstånd för att medge god konkurrensfömråga.

När det gäller fisksjukdomar pekar utredningen på behovet av mer kun- skap rent generellt, en bedömning som delas av VRF. Formuleringarna är dock rätt svepande medan VRF har pekat på mer konkreta åtgärder för att sänka de höga kostnader som blir ett resultat av att antalet näringsutövare är få, samtidigt som en basorganisation för tiskhälsofrågor kräver en viss stor-

• Sida 62
•  Original

Bilaga 2

lek. En åtgärd för att sänka kostnaderna är att utnyttja den veterinära basorga- nisation som finns inom jordbruket. En annan är att kostnader inom fiskhälso- vården som är orsakade av den allmänna fiskevårdens behov, måste bekostas av andra än vattenbruket. Ytterligare andra åtgärder är en förstärkning av kom- petensen och resurserna för att bl. a. medge snabbare utprovning och anpass- ning av diagnostiska metoder och vacciner för svenska förhållanden. Exem- pel på detta senare är andra generationens furunkulosvaccin som i Norge har använts mycket framgångsrikt, men som inte finns tillgängligt i Sverige. Ett annat exempel är en diagnostisk metod för BKD, den s.k. ELISA-metoden som ännu inte är godkänd i Sverige. När det gäller smittspridning mellan od- lade och vilda bestånd framhåller utredningen vikten av mer kunskap, vilket är bra. Utredningen fastställer också, vilket är mycket viktigt, behovet av ett fortsatt engagemang från samhällets sida för att uppfylla EG:s direktiv 91/67 för att behålla status av godkänd zon eller tilläggsgarantier. Utredningen näm- ner att det finns krav på obligatorisk utslaktning vid vissa sjukdomsangrepp, något som i sällsynta fall kan medföra ersättning till odlaren. I andra fall får odlaren själv bekosta utslaktning och sanering utan någon som helst kompen- sation för mycket stora ekonomiska förluster. Detta är djupt otillfredsställ- ande, där utredningen tyvärr inte föreslår några åtgärder. All tvångsslaktning bör enligt VRF bekostas av staten oavsett slag av sjukdom. Utredningen fram- håller vid upprepade tillfällen behovet av mer forskning laing flera viktiga om- råden som i hög grad berör vattenbruket. VRF instämmer helt i detta, inte minst behovet av att stärka den tillämpade forskningen. Andra frågor tas upp tillfredsställande av utredningen. såsom statistiken och imkuransavdraget vid beskattningen. Utredningen pekar också på kräftfiskets, vilket i lika hög grad bör gälla kräftodlingens, utvecklingsmöjligheter. En sista fråga som inte be- rörts men som utredningen inte kan lastas för, därför att frågan aldrig kom upp under utredningsarbetet. gäller de förluster som många odlare drabbas av till följd av fridlysta arter i den vilda faunan. Sälen kan i kustodlingar orsaka stora förluster genom att åstadkomma hål i en kasse vid försöken att komma åt fisken inuti. Hägem orsakar också omfattande skador, även om odlaren för- söker skydda sig genom att spänna nät och linor över odlingen. Här skulle man då lämpligen använda samma förfarande som vid annan djurhållning för att kompensera för förlusterna.

Laxforskningsinstitutet instämmer helt i utredningens bedömning att forskning inom området "samband miljö — sjukdomsfrekvens/funktionsrubb- ningar" måste prioriteras högt.

LFI instämmer även i bedömningen att en ökad koncentration av tillgäng- liga resurser till tillämpad FoU inom för fiskerinäringen vitala nyckelområden bör eftersträvas.

LFI vill betona att förutsättningen för att erhålla en högkvalitativ fångst— statistik är en ingående kännedom om de förhållanden under vilka fisket bedrives. Detta innebär bl.a. att insamling av statistik för kustfiske kräver utnyttjande av personal med god lokalkännedom. För hantering av enkäter

• Sida 63
•  Original

Bilaga 2

avseende icke licensierade fiskare och fritidsfiskare måste sålunda lokal fiskeripersonal längs kusterna engageras, annars blir inte statistiken till- förlitlig.

LFI understryker vikten av att samhället med all kraft verkar för att Sverige skall uppnå och vidmakthålla status som sjukdomsfri zon efter EES-avtalets ikraftträdande.

Kungl. skogs- och lantbruksakademien: Smittskyddet blir en av de viktigaste frågorna att beakta för framtida fiske och vattenbruk. I direktiv 91/67/EEC behandlas handeln med levande fisk och skaldjur. Detta berör främst vattenbruksnäringen, men i det långa perspektivet även vårt fiske och framför allt sportfisket. Frisk fisk kan bli en av våra största tillgångar inom EG med hänsyn till bl.a. turistfisket. Frågan har klart samband med vatten- bruket, fiskhälsokontrollen och satsningen på fisksjukdomsforskningen. Ut- redningen föreslår att Sverige skaffar sig status som "approved zone” sjuk- domsfri zon. Detta kräver ett omfattande kontrollprogram med frekventa prov- tagningar i alla odlingar. Utredningen föreslår att bidrag till sådana kontroller skall ges. Man påpekar också att verksamheten vid Fiskhälsan AB, som del- vis finansierats via foderavgiftsmedel måste få framtida stöd. Foderavgifts- medlen avskaffas dock till följd av jordbruksregleringens omläggning. I SOU 1992:136 sägs att förslag om långsiktig finansiering av eventuella insatser skall komma i slutbetänkandet. Inget specifikt nämns dock i SOU 1993:103, om hur Fiskhälsan AB skall stödjas. Däremot tas tankegången upp om en fiskevårdsavgift på 75 kr/år för alla sportfiskare. Detta skulle kunna ge ca 50 miljoner kronor årligen. Dessa medel skulle delvis kunna användas till fisk- hälsovård. Inom fiskhälsovården finns problem. Fiskodlarna betalar tunga avgifter för fiskhälsokontrollen men ersättning på grund av utslaktning med— ges endast för virussjukdomarna IPN och VHS, som omfattas av epizooti- lagen. Däremot ges ingen ersättning för fiskbesättningar, som smittats med Furunkulos och BKD, vilka är elakartade bakteriesjukdomar. Fiskodlingar med dessa senare sjukdomar kan bli ett problem för närliggande odlingar. Frisk fisk är en garanti för att bl.a. vårt sportfiske skall leva vidare. Vårt ekonomiska utbyte är dåligt belyst i utredningen. Som exempel kan nämnas sportfisket i Mörrumsbygden. Innan laxodlingen lades ned på grund av smitt- samma sjukdomar inbringade fisket 18 miljoner kronor per år till turistnä- ringen (ca 10 gånger kilopriset på den fångade laxen). Därtill kan läggas alla turister, som kom för att se fisken i Mörrumsån. Totalt beräknades turistvär- det till 35—40 miljoner kronor per år. Det är alltså av största vikt att vi satsar på fiskhälsovård och fiskevård i Sverige. Med besvikelse konstaterar akade- mien att relationen till jordbruk och skogsbruk endast nämns i förbigående. Inte minst insjöfisket och dess outnyttjade potential kan bli ett gott tillskott i glesbygdema. Ålfiskande bönder på Öland är ett exempel. I flera landsändar har kräftodling blivit ett mycket viktigt tillskott för bönder med egen mark och vattentillgångar. t.ex. på Gotland.

• Sida 64
•  Original

Bilaga 2

Akademien vill i detta remissvar framhålla att fisket är en del av det som benämns de areella näringarna. Vi vill betona att vattenbruk liksom både kust- fiske och insjöfiske kan vara viktiga komplement till lantbruk. Att stödja ut- vecklingen av vattenbruk kan vara en väsentlig insats för näringslivet i gles- bygd. Eftersom vårt vattenbruk lever under andra villkor än de som råder in- om EG är det viktigt för fiskenäringen att exempelvis EG:s ensidiga tullmurar för export av regnbåge undanröjs. Vid en svensk anslutning till EG försvin— ner dagens många konkurrenshinder.

5 N äringspolitiska åtgärder för fiskerinäringens främjande

Riksskatteverket: Utredningen föreslår att bensin, som används i fiskefar- tyg skall undantas från skatt, eftersom dieselolja inte belastas med skatt vid sådan användning. En motsvarande skattebefrielse för bensin skulle gynna det kustnära fisket och insjöfisket. eftersom det i huvudsak är dessa typer av fiske som nyttjar bensindrivna fartyg. Utredningen anser att skattebefriad bensin för fiskefartyg skulle kunna märkas på samma sätt som skattebefriad dieselolja görs i dag. Frågan om beskattningen av drivmedel för fartygsdrift kommer att tas upp av den pågående energiskatteutredningen (Fi 1992: 15). I den utredningens uppdrag ingår bl.a. att EU-anpassa de svenska energiskatte- bestämmelsema. Enligt de direktiv som gäller för beskattningen av mineralol- jor inom EU skall inte bara dieselolja utan också bensin undantas från skatt när drivmedlet används i fartyg, som bedriver yrkesmässigt fiske. RSV stäl- ler sig tveksamt till om ett märkningssystem skulle vara en praktisk metod för att skilja mellan beskattad och obeskattad bensin för de relativt obetydliga vo- lymer obeskattad bensin det skulle kunna bli fråga om. Inom EU har det ny- ligen lagts fram ett förslag till direktiv för ett enhetligt märkningssystem för dieselolja. Något sådant märkningssystem för bensin har dock inte föresla- gits. Utredningen menar att det är rimligt att det schablonavdrag för ökade levnadskostnader, som RSV rekommenderat i RSV Dt 199321 avseende ka- lenderåret 1993 vid fiskeresa, bör höjas till samma belopp, som medges för löntagare vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten som varit för- enad med övernattning. RSV är tveksamt till om inte det nuvarande schablon— beloppet för avdrag för ökade levnadskostnader för yrkesfiskare normalt är tillräckligt högt och vanligen täcker alla uppkommande merkostnader. RSV vill här framhålla att om större ökning visas medges avdrag med styrkt be- lopp. Vid utarbetandet av rekommendationen har kontakter hafts med företrä- dare för Sveriges fiskares riksförbund. Vid kontakterna har inte framkommit något, som tyder på att schablonbeloppet är för lågt. RSV avstyrker förslaget i denna del.

Utredningen anser att "fisk i odling" bör vid den skattemässiga lagervär- deringen jämställas med djur ijordbruk och renskötsel. Enligt RSV:s mening bör särlösningar för vissa speciella branscher undvikas. Att utvidga den sär-

• Sida 65
•  Original

Bilaga 2

skilda regel som gäller för djur i jordbruk, som är en särskild ofta individua- liserad form av tillgång och som redan innan skattereforrnen särbehandlades, till fiskodling är enligt RSV:s mening principiellt fel. RSV avstyrker förslaget om en regeländring beträffande lagervärdering av ”fisk i odling”.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Förslaget om att jämställa olika typer av yrkesfisken, genom att ge yrkesfiskare med bensindrivna båtar samma skattebefrielse som dieselanvändama har, är enligt länsstyrelsen ett genomtänkt och bra förslag. Förslaget har särskilt gynnsam effekt på det kust- nära fisket efter ål inom länet.

I utredningen föreslås åtgärder som innebär att svenskt fiske jämställs med fisket i andra länder. Detta är naturligt med tanke på EU-anpassnin gen. T.ex. föreslås en höjning av schablonavdraget för svenska yrkesfiskare till en nivå som motsvarar den i andra länder. EU-modellen bör kunna tjäna som före- bild.

De insatser som görs för att underlätta yrkesfiskamas skuldbörda är utom- ordentligt viktiga. inte minst bland de högt belånade fiskare på västkusten som satsat på storskaligt fiske med utgångspunkt från den lönsamhet som fanns i detta fiske på l980—talet. Det val av inriktning på fisket som då sked- de, uppmuntrades i hög grad av både marknaden och fiskerimyndigheter.

Fiskbranschens riksförbund: Under denna punkt finns förslag beträff- ande både fiske och vattenbruk. FR saknar dock kreativa förslag för att främ- ja handel och industri, som i stor utsträckning drabbats av problem. Det fram- går att ett flertal företag har ställt in betalningarna eller försatts i konkurs be- roende på de minskade landningama av torsk från Östersjön, samt att företag som arbetar med beredning av sill har avsättningsproblem till följd av EG:s tullar.

Sveriges fiskares riksförbund: Lagen om särskild fartygsfond (1954: 40) upphörde att gälla 1990 och de sista avsättningama kunde göras vid 1991 års taxering. En för fiskefartygen negativ skatteeffekt, som uppkom vid av— skaffandet av möjligheten att göra avsättning till fartygsfond är att vid försälj- ning av ett fartyg måste en nyinvestering i annat fartyg ske samma år för att undvika effektivbeskattning på hela reavinsten. Detta orsakar stora problem för fiskeföretag, som försäljer fartyg med avsikt att införskaffa ett annat far- tyg, när detta inte kan ske under samma år. Företagsmässigt rationella inve- steringsbeslut kan i vissa fall omöjliggöras. Denna brist i skattelagstiftnin gen bör omedelbart rättas till. En lämplig lösning skulle vara en tidsfrist på 2—3 år inom vilken kostnaden för nyinvesteringar kan kvittas mot reavinsten vid för- säljningen av det gamla fartyget. SFR instämmer också i utredningens uppfatt- ning att reglerna för fartygsfond skulle kunna kompletteras så att avsatta me- del i fartygsfonder kan investeras i annan verksamhet med anknytning till fis- ket. Enligt 23 paragrafen kommunalskattelagen har yrkesfiskare rätt till av- drag för ökade levnadsomkostnader vid fiske utom hemorten, detta dock en-

• Sida 66
•  Original

Bilaga 2

dast om resan varit förenad med övernattning utom hemorten. Enligt RSV:s rekommendationer bör avdrag för ökade levnadsomkostnader för yrkesfis- kare medges med 90 kr per dag, medan heldagstraktamentet för löntagare uppgår till 180 kr per dygn. Det finns därför starka-skäl, inte minst från rätt- visesynpunkt, att i enlighet med utredningens förslag besluta om att det av RSV rekommenderade schablonavdraget för ökade levnadsomkostnader höjs till denna nivå. Det skall samtidigt poängteras att i det svenska yrkesfiskets främsta konkurrentländer Norge och Danmark har fiskarna möjlighet att yrka betydligt större avdrag vid bortovaro från hemorten, vilket försämrar de svenska fiskarnas konkurrenskraft i hög grad. Det danska avdraget. som nyligen godkänts av EG, är t.ex. 190 danska lcronor per dag upp till 220 da- gar, maximerat till 41 800 danska lcronor per år.

6 Kontrollorganisation

Riksrevisionsverket: Utredningen har föreslagit att Fiskeriverket skall ut- föra den utvidgade landningskontroll av sorteringsbestämmelser som krävs i samband med EES-avtalet. Förslaget grundar sig på att kontrollen i EU:s re- gelsystem är en myndighetsuppgift och utgör en del av marknadsreglerings- systemet. Det är svårt att utifrån utredningsmaterialet ta slutgiltig ställning till en framtida dimensionering och uppgiftsfördelning avseende landningskon- trollen. Uppgiftens art, om den är normerande eller kontrollerande, och EES- avtalets krav är avgörande för hur uppgiften lämpligen bör hanteras. Stora för- ändringar genomförs nu inom fiskeadministrationen i samband med EES-avta- let. I ett övergångsskede bör försiktighet råda så att inga nya kontrollfunktio- ner byggs upp. Staten bör för närvarande inte heller ta ett större ansvar än vad som krävs enligt EES-avtalet. Att under en övergångsperiod bibehålla delar av självkontroll, t.ex. av förstahandsmottagama. under förutsättning att detta är tillåtet enligt EES-avtalet är ett sätt att hålla nera kostnaderna. Då kustbevak- ningen redan har vissa uppgifter inom landningskontrollen kan ett alternativ där kustbevakningen i framtiden ges den kontrollerande uppgiften övervägas. Den svenska kontrollorganisationen är enligt utredningen underdimensione- rad i förhållande till övriga EU-länder. Det är svårt att utifrån utredningens re- dovisning värdera resursbehovet och göra direkta jämförelser då redovisade EU—länder har en annorlunda uppgiftsfördelning mellan sina kontrollerande myndigheter. Som utredningen påpekar utreder Fiskeriverket i samband med de administrativa konsekvenserna av ett EU-medlemskap också vissa kontroll- frågor. Fortsatt analys av dimensionering och uppgiftsfördelning av behöv- liga kontrollinsatser bör enligt RRV inkludera avvägningar av vilka insatser som bör utföras av staten resp. näringen.

Statskontoret tillstyrkte i sitt svar på delbetänkandet att Fiskeriverket får an- svaret för kvalitetskontroll vid landningen av fisk och avsåg att återkomma i slutbetänkandet med synpunkter på denna organisation. I föreliggande slutbe-

• Sida 67
•  Original

Bilaga 2

tänkande saknas emellertid ett mer genomarbetat förslag till organisation med Prop. 1993/941158 hänvisning till beroendet av de administrativa konsekvenserna i förhållande till ett EG-medlemskap. Utredningen anser dock att den nuvarande resursen på fyra personer inte är tillräcklig för landningskontroll. Enligt Statskontorets uppfattning är det mycket angeläget att hålla resursförbrukningen nere inom den offentliga sektorn. Vi emotser därför alternativa förslag till kontrollorga- nisation utan krav på förstärkning.

Kustbevakningen har i yttrande den 18 januari 1993 över utredningens del- betänkande Svenskt frske — nuläge och utvecklingsmöjligheter erinrat om att vår kontrollverksamhet även omfattar att bevaka landningen av fisk. Denna verksamhet inriktas exempelvis på minirnimått, frednings- och införselbestäm- melser, frskeloggböcker m.m., men inte kvalitetskontroller i annan mening. Kustbevakningen tillstyrkte i yttrandet även att Fiskeriverket ges ansvaret för den kvalitetskontroll som ingår i marknadsregleringssystemet och förklarade sig beredd att medverka i den kontrollen. Utredningen lägger inte fram något nytt förslag om ett kontrollsystem utan hänvisar till att Fiskeriverket per den 15 december 1993 lämnar ett detaljerat förslag till regeringen. Kustbevak- ningen anger här sin principiella syn på en svensk kontrollfunktion. Fiskeri- verket ansvarar för kvalitetskontrollen och landningskontrollen. Kustbevak- ningen genomför kontrollen och lägger fast dess inriktning och omfattning i dialog med Fiskeriverket. Kustbevakningens motivering till förslaget är i huvudsak följande: Den nya uppgiften kan inte genomföras utan resurstill- skott. Tillskottet har enligt en av Fiskeriverket skattad ambitionsnivå -i vart fall inledningsvis — bedömts vara 9 personer för kvalitets- och landningskon- trollen i svenska hamnar. Kustbevakningens verksamhetsidé är att utföra många uppgifter åt andra på uppdrag och i samverkan samt med egna per- sonella och materiella resurser och befogenheter. I enlighet med verksamhets- idén utför kustbevakningen redan viss landningskontroll i anslutning till övrig frskeövervakning och annan kontrollverksamhet. Den nya statliga uppgiften att genomföra en kvalitetskontroll liggeri linje med myndighetens verksam- hetsidé. Kustbevakningen skall enligt föreskrift i regleringsbrevet inrikta sin verksamhet och utveckla den i dialog med berörda myndigheter, däribland Fiskeriverket. Att lägga kontrollen inom kustbevakningen är också i linje med statsmakternas krav på en minskad sektorisering, som vidare är en av grund— stenarna i den förestående utredningen om samordning av den statliga mari- tima verksamheten. Såvitt nu kan bedömas kan kontrollen med angiven ambi- tionsnivå och resurstillskott utföras effektivt av kustbevakningen i kombina- tion med andra uppgifter. Behovet av resurstillskott inom kustbevakningen borde bli lägre än om man bygger upp en ny organisation för denna viktiga, men resursmässigt relativt begränsade del av den samlade fiskeövervak— ningen.

Statens livsmedelsverk tillstyrker utredningens förslag att Fiskeriverket får ansvaret för den nya statliga landningskontrollen som erfordras enligt

• Sida 68
•  Original

Bilaga 2

EES-avtalet. Som verket redan meddelat i yttrande angående delbetänkandet är Livsmedelsverket den centrala myndigheten för tillsyn av frsk- och fiskpro- dukter omfattande kontroll av hygien och redlighetsbestämmelser efter land- ningskontrollen. Fiskeriverket och Livsmedelsverket har kommit överens om nära samverkan vad gäller landningskontrollen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utredningen föreslår att det skall tillskapas en ytterligare kontrollorganisation utöver de två som redan finns och att Fiskeriverket skall ha huvudansvaret för denna nya kontroll. Länsstyrelsen anser att det är angeläget att samordna de kontrollverksamheter som för närvarande bedrivs av dels kustbevakning, fisketillsynsmän och po- lis, dels av Livsmedelsverket och miljö— och hälsoksyddsnämndema och dels av regleringsföreningen Svensk Fisk. En nytillskapad organisation som leds av Fiskeriverket och som måste ha verkställande förvaltningar och tjänstemän utplacerade i landet kan inte innebära ett effektivt resursutnyttjande när perso- nal med arbetsuppgifter liknande de som skall tillkomma redan finns ute i landet. Länsstyrelsen bedömer därför att det finns samhällsekonomiska vins- ter i att kombinera uppgifter som landningskontroll med den fisketillsyns- verksarnhet som kan bedrivas. Arbetsområdena är varandra lika. Länsstyrel- sen anser därför att Jordbruksdepartementet bör ge Fiskeriverket i uppdrag att utreda möjligheterna, att lokalt, där landningama ej är av sådan omfattning att landningskontrollen kräver heltidssysselsättning kombinera landningskontroll och fisketillsyn. Fisketillsynsmännen, som är vana att hantera fisk och som är väl förtrogna med frskelagstiftningen, är personer som efter kompletterande utbildning i fiskhantering, m.m. väl skulle kunna sköta landningskontroller- na, som en deltidssysselsättning. Det skulle innebära en viss förstärkning av utkomstrnöjlighetema för några personer, inom kustområden, där sysselsätt- ningsläget är besvärligt. Länsstyrelsen anser att landningskontrollen utgör en mycket viktig funktion inom fiskerinäringen. Det är viktigt att tillräckligt med medel avsätts för denna verksamhet, som för främjande av inhemsk konsum- tion och för export av frsk- och kräftdjur är så betydelsefull. Utbildningsbeho— vet för landningskontrollanter skall här särskilt beaktas.

7 Finansiering

Fiskeriverket: Utredningen föreslår att reserverade medel i prisreglerings- kassan avsättes för olika åtgärder. Dock har inga bestämda belopp avsatts för produktutveckling och redskapsutveckling. Fiskeriverket föreslår att 2 miljo- ner kronor från prisregleringskassan avsättes för vart och ett av dessa ända- mål.

Utredningen har redovisat vilka behov av fiskevård som finns. Man har också klargjort vilka tillgängliga medel som står till förfogande. Medel be- hövs också för den forskning och utveckling som behövs för en framgångs- rik frskevård. Fiskeriverket delar utredningens uppfattning om att behovet av

• Sida 69
•  Original

ytterligare medel är mycket stort och att man därför bör ta upp frågan om en Prop. 1993/94:158 allmän fiskevårdsavgift på nytt. Bilaga 2

Riksrevisionsverket: Prisregleringskassan beräknas innehålla 42 miljoner kronor per den 1 juli 1994. Dessa medel föreslås enligt prop. 1992/93:184 om vissa fiskefrågor användas för att överbrygga svårigheterna för fiskeri— näringen intill ett svenskt EU-medlemskap.

RRV har inget att erinra vad gäller utredningens förslag om fördelning av dessa kvarvarande medel. RRV anser dock att utgångspunkten för utbetalda medel är tveksam. Fiskerinäringens verkliga behov av omställning till en livs- kraftig näring borde ligga till grund för ett eventuellt stöd och inte det faktum att prisregleringssystemet nu avvecklas. Därmed ifrågasätts också om det finns särskilda behov av dessa medel oavsett ett svenskt medlemskap i EU.

RRV stöder tanken på ett eventuellt införande av en allmän fiskevårdsav- gift för att finansiera behovet av fiskevård. En framtida utredning om fiske- vårdens finansiering bör enligt RRV också ompröva behovet av andra berör- da statliga insatser, t.ex. länsstyrelsernas medverkan genom fiskeexpertema.

Statskontoret: I enlighet med de överenskommelser som fattats i samband med anpassningen till EG upphör prisregleringen på fiskets område den 1 ja- nuari 1994. För återstående medel ur prisregleringskassan, 42,5 miljoner kro- nor, lämnas förslag till användning under budgetåret 1994/95. Statskontoret har inget att invända mot en sådan användning men kan utifrån sitt perspektiv inte bedöma rimligheten i de olika användningsområdena. Såvitt vi kan bedö- ma förutsätts efter den 1 juli 1995 finansiering genom EG-medel. Då förhand- lingarna ännu inte är avslutade är det svårt att bedöma i vilken mån åtagande- na kommer att täckas genom förhandlingsresultaten. Statskontoret förutsätter att i den mån full kostnadstäckning ej uppnås finansiering sker på annat sätt än genom ökade anslag.

Statskontoret beklagar att den föreslagna producentorganisationen som finansierats genom avsättning av prisregleringsmedel med 5 miljoner kronor ännu inte har bildats då den enligt vår uppfattning har en primär uppgift att ta ett långsiktigt ansvar för fiskenäringens framtid. Vi förutsätter att de avsatta medlen kvarstår och inte ingår i de nu fördelade 42,5 miljoner kronor ur pris- regleringskassan.

Statens jordbruksverk: Enligt direktiven till utredningen skall en analys göras av fiskerinäringens kostnads—, marknads- och konkurrenssituation i jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer på fiskets område. Med utgångspunkt i en sådan analys skulle förutsättningarna för det svenska fisket vid ett framtida medlemskap i EU kunna redovisas. En sådan analys borde en— ligt verkets uppfattning ha funnits i block ll. Avsaknaden av analys gör att det inte är möjligt att närmare kommentera förslaget till hur de återstående medlen ur prisregleringskassan skall användas. Enligt betänkandet utgör de återstå— ende medlen — 42 miljoner kronor — en väsentlig grund för finansieringen av

• Sida 70
•  Original

Bilaga 2

insatser som syftar till att effektivisera det svenska fisket och anpassa det till nya konkurrensförhållanden. Det är emellertid svårt att se på vilket sätt försla- get med några undantag är i linje med skapandet av ett effektivt svenskt fiske. De nya konkurrensförhållanden som uppstår i och med ett EU-inträde gäller sannolikt i första hand att landningar från EU—fartyg blir fritt samt att färsk sill inte längre får något gränsskyd. Den svenska fiskberedningsindustrin kom- mer inte längre att vara beroende av svensk sill och torsk i mån av tillgång eftersom man har möjlighet att sluta leveransavtal med utländska fiskelag och fiskdistributörer för att få en tryggad försörjning. Detta problem har inte alls berörts i utredningen.

Statens livsmedelsverk: Som Livsmedelsverket anförde i yttrande över delbetänkandet bör medel reserveras inom ramen för kvarvarande medel till konsumtionsfrämjande åtgärder och att de används för en långsiktig informa- tionsinsats i syfte att öka intresset för fisk och fiskprodukter. Livsmedelsver- ket anser att en ökning av konsumtionen av fisk är önskvärd och att åtgärder för att främja konsumtionen av fisk är motiverade. Tillförlitliga och detalje- rade uppgifter om fiskkonsumtionen är ett viktigt underlag för uppföljning av olika åtgärder som syftar till att öka konsumtionen. I utredningen konstateras att den officiella statistiken över fiskkonsumtionen delvis är bristfällig. Detta gäller främst färsk fisk och egenfångad tisk. Enligt Livsmedelsverkets uppfatt- ning är det önskvän med en förbättrad och mer detaljerad statistik över fisk- konsumtionen på nationell nivå.

Livsmedelsverket vill peka på en uppgift om att vissa'fiskvatten är "svart- listade” av Livsmedelsverket. Den s.k. ”svartlistningen" upphörde 1991.

Verket vill betona vikten av kontroll av fisk från olika fiskevatten beträff- ande metallföroreningar och andra främmande ämnen. Sådan kontroll utgör nödvändig del i fiskevården. Finansiering av kontrollen bör därför ske på samma sätt som andra fiskevårdande åtgärder. Det bör noteras att nationella kontrollprogram för kvicksilver i fisk krävs enligt bestämmelser inom EU.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Fisket är en betydelsefull och traditionsrik näring i Göteborgs och Bohus län. På ett stort antal öar och i vissa kustsamhällen är fisket med därtill hörande verksamheter den huvudsak- liga sysselsättningen. Det är därför viktigt vid de kommande diskussionerna om ett regionalt stöd till fisket, att man också beaktar det omfattande beroen- det av fisket i Göteborgs och Bohus läns skärgårdsområde. Länsstyrelsen vill hävda att skärgården bör behandlas utifrån EU:s regler om stöd enligt 5 b. Skärgården är väl avgränsade områden med specifika problem bl.a. genom avfolkningstrend, perifert läge och fiske med tillhörande verksamheter är bas- sysselsättning.

Stödet föreslås i sin helhet inriktat på syd- och ostkusten. Länsstyrelsen slår fast att behovet för stärkande av kustfisket i länet som har områden med låg samhällelig service och begränsade arbetstillfällen och där yrkesfisket där- för är av stor betydelse bör kunna komma i fråga för regionalt stöd.

• Sida 71
•  Original

Bilaga 2

Länsstyrelsen vill här endast påpeka att dispositionen av prisregleringsme- del bör ske utifrån ett generellt långsiktigt nyttoperspektiv. Exponfrämjande åtgärder (bl.a. kvalitetsaspekten) bör ha hög prioriteringsgrad.

Utredningen har visat hur angeläget det är att fiskevården i framtiden kan finansieras på ett annat sätt än vad som skett under senare år. En fiskevårds- avgift möjliggör att viktiga fiskevårdsåtgärder kan genomföras. Förslaget om att en utredning tillsätts med uppgift att lämna lagförslag om en allmän fiske- vårdsavgift tillstyrks. Förslaget bör upprättas i samråd med yrkesfiskets-, fritidsfiskets- och fiskevattenägamas representanter. Länsstyrelserna, som svarar för fiskevården i länen, bör ingå i den arbetsgrupp som skall utforma förslaget.

Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker utredningens förslag om en all- män fiskevårdsavgift. För att få förståelse och acceptans för avgiften bör med- len nyttjas till angelägna projekt som samtidigt ger god samhällsnytta. Skilda aktörer på regional nivå bör därför ges ett avgörande inflytande över medels- användningen. Det är vidare viktigt att alla tillgängliga medel för fiskevård samordnas för att optimera effekterna. Länsstyrelsen anser att avgiftsmedlen bör fördelas på regionala fonder i relation till fiskets omfattning och att läns- styrelserna bör ges ansvar för förvaltningen. Detta möjliggör ett enkelt sam- rådsförfarande med regionala sportfiske-, yrkesfrske- och fiskevattenägar- intressen.

Länsstyrelsen i Kalmar län noterar att 9 miljoner kronor ur prisregle- ringskassan föreslås för utsättning av fisk och att dessa medel i första hand skall användas för utsättning av ål och lax. Med hänvisning till vad som redan sagts angående ålens betydelse för Kalmar län är det naturligt att ytterligare understryka betydelsen av ålutplanteringar. Den mängd ålyngel som vandrar in till våra kuster, vattendrag och sjöar är inte på något sätt biologiskt be- tingad utan närmast slumpens skördar. [ Kalmar län har beräknats att det är möjligt att, med ett optimalt utnyttjande av våra kuster. utplantera ca 75 ton sättål. Enligt Sötvattenslaboratoriet borde en sådan åtgärd resultera i en åter- fångst av 675 ton vuxen blankål. Utredningen har också framhållit den stora lönsamheten med ålutplanteringar. Efter den 1 juli 1995 finns inga garantier för fortsatt ålutplantering. Länsstyrelsen vill understryka de farhågor som utredningen hyser för det framtida ålfisket. I övrigt instämmer länsstyrelsen i de förslag som utredningen presenterat och understryker särskilt förslagen angående bensinskatten, skatteavdragen, skyddet av laxbeståndet, fiskevårds- avgiften och begränsningen av fiskeansträngningen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: För fiskevården och sportfisket är möjligheterna till slutförande av bildandet av fiskevårdsområden av utomor- ' dentligt stor vikt. Fiskevattenägama ställer i de flesta fall sina vatten till för- fogande för fiske i olika former utan några krav på avkastning. Verksamheten är till stor nytta för människor som söker rekreation som underlag för turism

• Sida 72
•  Original

Bilaga 2

m.m. I många områden är fisketurismen en viktig förutsättning för boende i glesbygd. Det kan inte vara rimligt att då kräva att den enskilde fiskerättsäga- ren skall betala för att få upplåta sina fiskevatten och därför måste någon form av stöd till bildande av fiskevårdsområden införas igen.

När statsbidraget till fiskevård infördes i början av 1980-talet medförde det loaftigt ökade insatser inom fiskevården. Även om anslaget var begränsat fick intressenterna inom fiskevården en medfinansiär genom det statliga bidraget. Länsstyrelsen (eller tiskenärnndema) kunde också med statsbidraget medver- ka till att fiskevårdsåtgärdema fick en mera långsiktig karaktär som t.ex. bio- topvård och fiskvägar. Sedan statsbidraget i praktiken upphörde 1990 har de allmänna fiskevårdsinsatsema minskat i länet. Förutom minskad omfattning på fiskevården har länsstyrelsens, och därmed också Fiskeriverkets. möjlig- heter till styrning av fiskevården minskat. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att det finns ett stort behov av statliga medel för fiskevård och att det finns motiv för att återigen föreslå införande av en fiskevårdsavgift. Läns- styrelsen avstår från att i detta skede gå in på detaljer för en fiskevårdsavgift men vill ändå betona vikten av att influtna avgiftsmedel användes mer eller mindre i sin helhet för direkta åtgärder av fiskevårdskaraktär.

Konsumentberedningen: Den svenska fiskerinäringen är, enligt en av ut- redningen citerad undersökning från Chalmers tekniska högskola, mer pro- duktionsinriktad än flertalet andra branscher. vilka är mer marknadsoriente- rade. Marknadsföringens svaga ställning återspeglas bl.a. i brister i distribu- tionsledet. Avsättningen av produktionen, både inom landet och på export, har givits alltför liten uppmärksamhet. Detta är synpunkter, som sedan länge framförts av konsumentföreträdama. Förhållandena kan ses som typiska för reglerade sektorer, inom vilka regleringarna tillkommit för producenternas skull och inte för konsumenternas. Utredningen lämnar trots detta få förslag om avsättning och marknadsföring av fisk. Marknadsfrågor sägs vara ett ansvar för näringen. Detta är en inställning som KoB delar. Dock är näring- ens bristande förmåga till marknadsanpassning ett problem som måste upp- märksammas. Marknadsmekanismema har inte fått slå igenom och påverka även i tidigare led. Resultatet har bl.a. blivit ett sill/strömmingsfiske, som är större än vad som kan avsättas med lönsamhet, och ständiga krav på statligt stöd. KOB vill föreslå att en del av återstående medel i prisregleringskassan används för undersökningar inom detta område.

Medel i prisregleringskassan har samlats upp för att finansiera fiskprisre- gleringen. Avgifterna har tagits ut i tidigare led men får förutsättas ha övervält- rats på konsumenterna. en uppfattning som delas av statsmakterna (prop. 1992/931184). Den beskattning som skett av konsumenterna via tiskpriserna har varit för stor för det avsedda ändamålet, eftersom medel kvarstår i kassan. Det vore därför naturligt att överföra dessa medel till statsbudgeten. Rege- ringen har dock uttalat att medlen bör användas för att stärka den svenska fiskerinäringens konkurrensförmåga och överbrygga den nuvarande bekym- mersamma situationen för näringen. Mot bakgrund av regeringens intentioner

Prop. 1993/942158

• Sida 73
•  Original

Bilaga 2

anser KOB att utredningen varit för lite offensiv i sina förslag till disposition av prisregleringsmedlen. KOB anser det inte nödvändigt att en större del dis- poneras redan under 1994/95, om inga meningsfulla projekt kan föreslås. KOB föreslår att avsättande av medel till en undersökning över konsumenter- nas attityder till fisk övervägs. Vidare borde efterhöras EG:s erfarenheter av de projekt som stöds enligt "Council Regulation (EEC) NO 4042/89 of 19 De- cember 1989 on the improvement of the conditions under which fishery and aquaculture products are processed and marketed". Beträffande medel för ut- sättning och det s.k. trygghetspaketet hänvisar KOB till regeringens uttalande att kostnadema härför bör övertas av fisket. När det slutligen gäller förslaget om främjande av exporten, vill KOB framhålla vikten av att medlen används på sätt som föreslås av utredningen, nämligen för att profilera svenska pro- dukter utomlands, och inte går till ptisunderstöd vid export.

Fiskbranschens riksförbund stöder bl.a. förslagen rörande exportfräm- jande åtgärder och produktuveckling. Utöver de 5 miljoner kronor som av- satts innevarande budgetår är det viktigt att beslut fattas beträffande ytterligare 5 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, för att en mer långsiktig exportfräm- jande verksamhet skall kunna bedrivas. Det är i detta sammanhang viktigt att krav inte ställs på förbrukning av totalt 10 miljoner kronor inom en viss tids- ram.

Sveriges fiskares riksförbund tillstyrker förslaget till disposition av de 42,5 miljoner kronor som beräknas återstå av prisregleringskassan för fisk med undantag för posten Exportfrämjande åtgärder. Eftersom yrkesfiskets producentorganisationer nybildats vid årsskiftet och ej hunnit bygga upp nå- got eget kapital är det viktigt att tillräckliga resurser finns för att verksamheten skall kunna bedrivas i enlighet med intentionerna. Nya beräkningsgrunder kommer att presenteras för Jordbruksdepartementet i februari månad. Förbun- det föreslår att till Exportfrämjande åtgärder avsättes 4,0 miljoner kronor. SFR anser vidare att avsättningen av 5,0 miljoner kronor till producentorganisa- tioner är otillräcklig.

De nya förutsättningar för yrkesfisket, som EES-avtalets ikraftträdande innebär, ställer krav på särskilda åtgärder för yrkesfisket under en övergångs— period. Förbundet vill i detta sammanhang kraftigt understryka nödvändighe- ten av att möjligheter skapas för en fortsatt finansiering av fiskarnas trygghets- försäkring, utsättningar av fisk, regionalt stöd till ost- och sydkusten etc. un- der tiden fram till ett eventuellt svenskt inträde i EU eller tills andra finansie- ringsformer finns.

Utredningen pekar på det stora behovet av medel som kommer att finnas för fiskevården och tar i detta sammanhang upp frågan om den fortsatta fi- nansieringen. Några konkreta förslag läggs dock ej, även om det anses moti- verat att frågan om införande av fiskevårdsavgift läggs fram ännu en gång. Det föreslås därför att den särskilde utredaren får i uppdrag att i samråd med berörda parter närmare utforma ett förslag om en allmän fiskevårdsavgift, vil-

• Sida 74
•  Original

Bilaga 2

ket Sveriges fiskares riksförbund kan ställa sig bakom. Ett av villkoren för detta är självfallet att yrkesfisket kommer att ingå i och får ta del av ett system med fiskevårdsavgift. Det är vidare en förutsättning för att frågan skall kunna lösas, att detta sker i samstämmighet mellan yrkesfisket, sportfisket och fiske- vattensägama. Särskilt bör beaktas hur EU-landet Danmark i enighet löst det- ta problem. Någon annan framgång finns inte.

Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund: Vad så gäller frågan om införandet av en allmän fiskevårdsavgift har vi från Sportfiskamas sida myck- et klart redovisat hur förbundet ser på frågan. Det framgår också av det brev som den 11 november 1993 tillställdes Fiskeriverkets generaldirektör Per Wramner.

Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund ställer sig positivt till utred- ningens förslag om att den särskilde utredaren fåri uppdrag att i kontakter med Sportfiskamas, yrkesfiskamas och vattenägamas företrädare undersöka möjligheten av införandet av en allmän fiskevårdsavgift. Detta för att söka uppnå en lösning som långsiktigt kan finansiera det stora behovet av fiske- vårdsinsatser i landet.

För Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbunds del är det av väsentlig be- tydelse, att organisationen tillförsäkras ett avgörande infiytande över hur med- len disponeras, samt att den inbetalda avgiften används till fiskevårdande åt- gärder av bestående karaktär.

Västkustens husbehovsfiska res förbund: Som framgår av avsnitt ”5 Fiskevård” är det meningen att en eventuell fiskevårdsavgift skulle användas till finansiering av åtgärder för att säkra tillgången på lax, öring och i viss mån ål i insjöar samt gös. Det framhålls uttryckligen, att arterna torsk och sill knappast kan gynnas genom de avsedda åtgärderna. Enligt vår mening gäller samma sak praktiskt taget alla fiskslag som är föremål för husbehovsfiske på västkusten. De från den 1 januari 1994 gällande fiskebestämmelsema förbju- der användningen av sedvanliga husbehovsfiskeredskap inom ett stort antal s.k. ”fredningsområden" (avser lax och öring). Dessutom är dessa sedvanliga redskap förbjudna inom övriga områden, där man brukar kunna fånga öring, dvs. innanför 3-meterskurvan. Vi anser därför att det skulle vara orimligt och orättfärdigt att av husbehovsfiskama begära en avgift, som inte alls skulle an- vändas till nytta eller glädje för husbehovsfisket. En avgift på det sedvanliga husbehovsfisket är också för den bofasta befolkningen här på kusten något helt främmande och Obegripligt. En eventuell fiskevårdsavgift på västkusten bör endast avse spöfiske och bör naturligtvis vara särskilt hög för fiske i nyss nämnda ”fredningsområden”. Enligt promemoria den 1 oktober 1991 "måste avgiften accepteras av de fiskande, som också bör få ett stort inflytande över influtna medel". Det är helt orealistiskt att tro att husbehovsfiskama på väst- kusten kommer att acceptera en avgift för att fiska på hävdvunnet sätt. Vi är vidare övertygade om, att vi inte kommer att kunna påverka användningen av

Prop. 1993/941158

• Sida 75
•  Original

Bilaga 2

influtna medel. Vi har inte deltagit i utredningen om fiskevårdsavgift. Vi av- styrker bestämt införande av allmän fiskevårdsavgift på västkusten.

Laxforskningsinstitutet: Som utredningen framhåller kommer behovet av medel för fiskevårdande åtgärder att öka under den närmaste framtiden. Behovet är akut beträffande Östersjölaxen, där överexploatering i fisket och höga förluster under yngelstadiet (M74-syndromet) hotar att utradera flera stammar. För att bemästra situationen krävs betydande insatser både inom FOU och aktiv fiskevård (fiskeregleringar, inrättande av genbanker, stödut— sättningar osv.). Icke minst inom sportfiskekretsar finns en utbredd förståelse för problematiken, och även om det bästa vore om erforderliga medel kunde tillskjutas över statsbudgeten är det troligt att man inom sportfiskarkollektivet skulle få acceptans för en allmän fiskevårdsavgift under förutsättning att den kunde bidraga till att förbättra den vilda laxens möjligheter att fortleva. Sanno- likt är detta i framtiden det enda tänkbara finansieringsaltemativet med tanke på att nuvarande, redan alltför knappa, källor för bidrag till fiskevården kom- mer att minska ytterligare.

• Sida 76
•  Original

J ordbruksdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1994 Närvarande: statsministem Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,

Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel, P. Wester- berg, Ask

Föredragande: statsrådet Olsson

Regeringen beslutar proposition 1993/94:158 Vissa fiskeripolitiska frågor

• Sida 77
•  Original

Rättsdatablad Prop. 1993/94:158

Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar ett regler normgivningsbemyn- digande

Lag om ändring i fiskelagen (1993:787) 20, 21 55

• Sida 78
•  Original