SOU 1993:103

Svenskt fiske : slutbetänkande

Till statsrådet och chefen för J ordbruksdepartmentet

Genom beslut den 8 juli 1992 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruks- departmentet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda fiskeri- näringens utvecklingsmöjligheter.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag generaldirektö- ren Per Wramner att vara särskild utredare. Den 26 augusti 1992 utsågs till sakkunniga direktören Yngve Björkman, förbundsordföranden Reine J. Johansson, förbundsordföranden Sven Kollberg samt generalsekreteraren Thomas Söderberg. Vidare utsågs till experter departementssekreteraren Johan Bodegärd, avdelningschefen Tore Gustavsson, överdirektören Stefan de Maré, verkställande direktören Roger Mattiasson, departementssekrete- raren Agne Pettersson samt departementssekreteraren Christina Tuvelind. Tuvelind entledigades fr.o.m. den 2 september 1993. Den 12 maj 1993 för- ordnades departementssekreteraren Ann Lemne som expert i utredningen.

Genom beslut den 24 september 1992 bildades en parlamentarisk referens- grupp till utredningen i vilken följande förordnades att ingå: Erling Bager, Lisbet Calner, Kaj Larsson, Roland Mattisson, Carl G Nilsson, Carl Olov Persson, Sven-Olof Petersson och Claus Zaar.

Till sekreterare förordnades den 8 juli 1992 avdelningschefen, numera de- partementsrådet Bengt Strömblom. Genom beslut den 15 februari 1993 för- ordnades departementssekreteraren Eva Lehndal till biträdande sekreterare.

Utredningen har i december 1992 överlämnat sitt delbetänkande (SOU 1992: 136) Svenskt fiske — nuläge och utvecklingsmöj ligheter.

Utredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande (SOU 1993:103) Svenskt fiske. Inget särskilt yttrande har avlämnats.

Stockholm i november 1993

Per Wramner

/Bengt Strömblom Eva Lehndal

Innehåll Inledning och sammanfattning ............................... 9 Block I Den svenska fiskerinäringen 1 Fisket i Sverige ....................................... 15 2 Fiskepolitik .......................................... 21 2.1 Inledning ...................................... 21 2.2 Nya förutsättningar ............................... 21 2.3 Det svenska prisregleringssystemet awecklas .............. 22 2.4 Marknadsreglering på fiskets område ................... 22 2.5 Ny fiskelag .................................... 23 2.6 Beslut om ekonomiskt stöd till fisket via Jordbruksdeparte- mentets huvudtitel D Fiske .......................... 23 3 Svensk resursförvaltning ur ett internationellt perspektiv . . 25 3.1 Inledning ...................................... 25 3.2 Utvecklingen i Yästerhavet .......................... 25 3.3 Utvecklingen i Ostersjön ............................ 26 3.4 Effekterna av vita zonen ............................ 27 4 Fiske och miljö ................................. 29 4.1 Sarnbanden mellan fiske och .miljö ..................... 29 4.2 Miljösituationens betydelse för fisket ................... 29 4.2.1 Inledning ................................ 29 4.2.2 Hav och kustvatten .......................... 29 4.2.3 Sjöar och vattendrag ......................... 33 4.3 Fiskets inverkan på miljön .......................... 34 4.4 Biologisk mångfald ............................... 36 5 Fiskevård ..................................... 37 5.1 Allmänt ....................................... 37 5.2 Miljövård ...................................... 37 5.3 Biotopvård ..................................... 37 5.4 Beståndsvård ................................... 38 5.5 Fiskevårdens finansiering ........................... 38 5 .6 Fiskevårdsomraden ............................... 40 6 Fisktillgångar i svenskt vatten — en översikt ........... 41 6.1 Inledning ...................................... 41 6.2 Havsfisket ..................................... 41 6.2.1 Yästerhavet ............................... 41 6.2.2 Ostersjön ................................ 42 6.3 Det kustnära fisket ................................ 44 6.3. 1 Fisktillgång — allmänt ........................ 44 6.3.2 Ål ..................................... 44 6.3.3 De olika kuststräckoma ....................... 45 6.4 Insjöfisket ..................................... 47 6.4.1 De stora sjöarna ............................ 47 6.4.2 Ovriga sjöar .............................. 48 7 Fångsten ..................................... 49 7.1 Inledning ...................................... 49

7.2

000000 xlxl Xl (J!-Ik U) Nn—l

>o N

000 00

99.090 ki'ox'ui än»

I—ib—lb—lb—iF—l åwNv—d

.— .— 11.1 11.2 11.3 11.4 11.5 11.6

11.7 11.8

12 12.1 12.2

Saltsjöfiskets fångster ............................. 49 7.2.1 Fångstens utveckling fram till i dag ............... 49 7.2.2 Fångsten i dag ............................. 52 7.2.3 Det kustnära fiskets fångster .................... 54 Insjöfiskets fångster ............................... 55 7.3.1 Fångster i de stora sjöarna ..................... 57 Fritidsfiskets fångster .............................. 58 Fiskfångstens fördelning mellan olika kategorier av fiskande . . . . 59 De fiskande ................................... 61 Inledning ...................................... 61 Yrkesfiskama ................................... 62 8.2.1 Allmänt ................................. 62 8.2.2 Saltsjöfiskama ............................. 63 8.2.3 Insjöfiskama .............................. 64 Fritidsfiskarna .................................. 65 Fiskeflottan ................................... 67 Inledning ...................................... 67 9.1.1 Fartyg och redskap för havsfiske ................ 67 9.1.2 Fartyg och redskap för kustfiske ................. 67 9.1.3 Fartyg och redskap för insjöfiske ................ 68 Den svenska fiskeflottan ............................ 68 9.2.1 Fiskerottan i dag ........................... 69 9.2.2 Fiskefiottans sammansättning ................... 70 Fiskeflottan i saltvatten ............................. 70 Kustfiskeflottan ................................. 74 9.4.1 Inledning ................................ 74 Insjöfiskeflottan ................................. 75 Fiskefartygens värde .............................. 77 Fartygsutvecklingen på fiskets område .................. 78 Fiskemönster .................................. 81 Bakgrund ...................................... 8 1 Den svenska fiskeflottans rörelser — generellt .............. 81 1992 års fiske ................................... 82 Ett års fiskemönster — en modell ....................... 90 Vattenbruk .................................... 99 Inledin g ....................................... 99 Arter i svenskt vattenbruk .......................... 100 Produktionen inom svenskt vattenbruk ................. 102 Import och export ............................... 105 Marknad och villkor .............................. 106 Miljö ...................................... 107 11.6.1 Miljösituationen ........................... 107 11.6.2 Miljökostnader ............................ 109 Fisksjukdomar och hälsokontroll ..................... 110 Forskning och utvecklingsverksamhet på vattenbrukets område . 1 13 Fisket som företag ............................. 115 Inledning ..................................... 1 15 Ekonomiska problem inom fiskerinäringen — nuläge ........ 115 1 2. 2. 1 Allmänt ................................ 1 1 5 12.2.2 Infiskning ............................... 116 12.2.3 Prisregleringsavgiftens avveckling .............. 1 17 12.2.4 Deprecieringseffekt ......................... 1 18 12.2.5 Skuldsätming och kapitalkostnad ............... 118 12.2.5 Investeringsvilja ........................... 120 12.2.6 Soliditet ................................ 122

12.3 Ekonomiskt stöd till fisket .......................... 122 12.3.1 Bakgrund ............................... 122 12.3.2 Nuvarande ram för det ekonomiska stödet ......... 123 12.3.3 Fiskeriverkets riktlinjer för lämnande av ekonomiskt

stöd budgetåret 1993/94 ..................... 124

12.4 Skattefrågor ................................... 125 12.4. 1 Andard företagsbeskattning ................... 125 12.4.2 Avdrag för ökade levnadsomkostnader för yrkesfiskare 128

13 Fiskindusttin m.m. .............................. 129 13.1 Inledning ..................................... 129 13.2 Hamnar ...................................... 130 13.3 Transport och distribution .......................... 131 13.4 Förstahandsmottagama ............................ 132 13.5 Fiskberedningsindustrin ........................... 132 13.5.1 Koncentration och produktivitet ................ 132 13.52 Arbetsställen och sysselsättning ................ 133 13.5.3 Förädlings— och produktionsvärde ............... 135 13.5.4 Fiskberedningsindustrins verksamhet ............ 135 13.5.5 Marknad m.m ............................. 137 13.5.6 Transport och emballage ..................... 138 13.6 Handeln ...................................... 139 13.7 Att fiska och förädla själv — några fiskeföretag ............ 141

14 Fiskkonsumtion i Sverige ........................ 143 14.1 Hälsoaspekter på fiskkonsumtion ..................... 143 14.2 Fiskkonsumtion ................................ 144 14.2.1 Nationell per capita statistik ................... 144 14.2.2 Fiskkonsumtion i olika grupper ................ 146 14.2.3 Den totala fångsten och fiskkonsumtionen

— ett av metodproblemen ..................... 146

14.3 Djupfrysta fiskprodukter ........................... 147 14.4 Konsumtion av sill och strömming .................... 149 14.5 Okad avsättning av svensk fisk — produktutveckling ........ 150 14.6 Konsumtionsvärdet av fisk och fiskprodukter ............. 151

15 Sveriges utrikeshandel med fisk och fiskprodukter ..... 153 15.1 Import och export ............................... 153 15.2 Handeln på några viktigare marknader — avtalssituationen ..... 156 15.3 De nordiska länderna som fiskexportörer ................ 159 15.4 Inköpsallianser ................................. 160

16 Forskning och utvecklingsverksamhet på fiskets område . 163 16.1 Nuläge ...................................... 163

16.2 Framtida behov ................................. 166

17 Fiskets betydelse .............................. 169 17.1 Fiskets bidrag till bruttonationalprodukten ............... 169 17.2 Fiskerinäringens omfattning i Sverige .................. 170 17.3.1 Yrkesfiskarna i Sverige ...................... 170 17.2.2 Vattenbruket ............................. 173 17.2.3 Förstahandsmottagare ....................... 174 17.2.4 Fiskberedningsindustrin ..................... 175 17.3 Fiskets betydelse regionalt och lokalt .................. 177 17.3.1 Sotenäs kommun .......................... 177 17.3.2 Fisket i Stockholmsregionen — en skärgårdsnäring . . . . 179 17.4 Fritidsfiske och fisketurism i Sverige .................. 181 17.4.1 Fisketurism generellt ........................ 181 17.4.2 Fisketurism i Jämtland — ett exempel ............. 182 17.5 Sysselsättning inom fiskerinäringen — en sammanfattning ..... 183

Block II Vissa frågor, överväganden och förslag

18 Inledning ........................................... 187 19 Statens och näringens roll ............................ 191 20 Hushållning med fiskresursema ........................ 193 20.1 Inledning ..................................... 193 20.2 Individuella kvoter ............................... 193 20.3 Begränsning av fiskeansträngningen ................... 194 20.4 Licens för yrkesfiske ............................. 195 20.5 Kapaciteten inom fiskeflottan ........................ 197 20.6 Miljökonsekvensbeskrivnin gar på fiskets område .......... 197 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande ............... 199 21.1 Inledning ..................................... 199 21.2 Stöd till fiskevårdsinsatser m.m. ..................... 199 21.3 FoU-inriktning ................................. 200 21.4 Utbildning på fiskets område ........................ 202 21.5 Redskapsutveckling, förbättrad selektivitet ............... 203 21.6 Regionalpolitiskt stöd på fiskets område ................ 204 21.7 Främjande av det kustnära fisket ..................... 206 21.8 Främjande av insjöfisket ........................... 210 21.9 Främjande av vattenbruket ......................... 212 22 Näringspolitiska åtgärder för fiskerinäringens främjande . 217 22.1 Inledning ..................................... 217 22.2 Fisket ...................................... 217 22.3 Vattenbruket ................................... 218 23 Kontrollorganisation ............................ 221 23.1 Bakgrund ..................................... 221 23.2 Kontrollorganisation inom EG ....................... 221 23.3 Ett svenskt kontrollsystem ......................... 222 24 Finansiering .................................. 223 24.1 Inledning ..................................... 223 24.2 Prisregleringskassan ............................. 223 24.3 Behov och förslag till finansiering .................... 224 24.4 Finansiering via prisregleringskassan .................. 226 24.5 Finansiering av fiskevården ......................... 227

Bilaga Direktiv 1992z83 .......................... 231

Inledning och sammanfattning

Uppdraget

Regeringen beslöt den 8 juli 1992 att tillkalla en särskild utredare med upp- drag att utreda den svenska fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter. Utred- ningen har i uppgift att bedöma det svenska yrkesfiskets förutsättningar och utvecklingsmöjligheter på kort och lång sikt med beaktande av bl.a. europa- integrationen och beståndsutvecklingen inom den svenska fiskezonen och angränsande vatten. Utredningen skall vidare enligt direktiven bedöma situa- tionen och det eventuella behovet av åtgärder inom den samlade fiskerinär- ingen, dvs. fisket, förstahandsmottagarna, beredningsindustrin och parti- och detaljhandeln, i syfte att förbättra och underlätta tillgången på och en stabil av- sättning av fisk och fiskprodukter av hög kvalitet i hela landet.

I uppdraget betonas särskilt att utredningen har i uppgift att analysera möj- ligheterna att utveckla det yrkesmässiga insjöfisket och det kustnära fisket, bedöma om regionalpolitiskt stöd kan lämnas samt analysera fiskerinäringens kostnads—, marknads- och konkurrenssituation i jämförelse med Sveriges vik- tigaste konkurrentländer på fiskets område.

I direktiven påpekas vidare att utredningen skall bedöma behovet av sär- skilda åtgärder per den 1 juli 1993 och lämna förslag om sådana åtgärder, exempelvis kvalitetskontroll, sorteringsbestämmelser, överskottshantering samt administrationen av dessa i ett övergångsskede till ett eventuellt med- lemskap i EG.

Enligt direktiven bör redovisa sina slutliga förslag till regeringen senast den 1 juli 1993. Utredningen har fått förlängd utredningstid fram till novem- ber 1993.

Delbetänkandet SOU 1992:136 Svenskt fiske — nuläge och utvecklingsmöjligheter

Utredningen överlämnade i december 1992 delbetänkandet SOU 1992:136 Svenskt fiske — nuläge och utvecklingsmöjligheter till regeringen. Delbetän- kandet innehöll förslag till sådana åtgärder som borde träda i kraft den 1 juli 1993.

Slutbetänkandet

Slutbetänkandet, som nu överlämnas till regeringen, är uppdelat i två block. Det första blocket innehåller en bred beskrivning av den svenska fiskerinär- ingen. I samband med de förändringar som sker finns det ett stort behov av en samlad beskrivning av näringen i dess helhet. Den senaste breda beskriv- ningen finns redovisad i SOU 1977:74 Fiskerinär'ingen i framtiden. Block I , benämnt Den svenska fiskerinäringen, sammanfattas i kapitel 1.

Inledning och sammanfattning

Slutbetänkandets andra block tar upp de problemställningar utredningen formulerat utifrån fiskerinäringens aktuella situation, med hänsyn tagen till dels europaintegration, dels beståndssituationen. I delbetänkandet SOU 1992: 136 har utredningen i enlighet med sina direktiv redovisat förslag som i första hand avser budgetåret 1993/94. Flera av dessa förslag har genomförts. Ytter- ligare ställningstaganden redovisas i detta slutbetänkande. Block H har därför sarrrlingsbeteckningen Vissa frågor, överväganden och förslag.

Block II inleds med en genomgång av förslagens förutsättningar med tanke på att flertalet av utredningens tidigare förslag helt eller delvis genom- förts, att riksdagen fattat beslut om en ny fiskelag och att EG-förhandlingar pågår (kapitel 18). I kapitel 19 berörs kortfattat statens resp. näringens roll.

I kapitel 20 diskuteras behovet av en bättre hushållning med fiskresursema i syfte att uppnå ett lönsamt fiske och jämn råvaruförsörjning. Förslag om kompletteringar av bestämmelserna i fiskelägen läggs, bl.a. ett förslag om far- tygstillstånd. Avslutningsvis föreslås att miljökonsekvensbeskrivningar bör göras på fiskets område.

Utredningen lägger i kapitel 21 förslag om strukturåtgärder på fiskets om- råde. De förändringar i det statliga stödsystemet, som utredningen föreslog i delbetänkandet SOU 1992:136, har huvudsakligen genomförts under våren 1993. Syftet har varit att anpassa det svenska stödsystemct till EG:s system. Förslag som avser kustnära fiske (21.7), insjöfrske (21.8) och vattenbruk (21.9) har samlats i särskilda avsnitt. I övrigt lämnas förslag om FoU-verk- samhetens inriktning (21.3), stöd till fiskevårdsinsatser (21.2) , stöd till red- skapsutveckling (21.5), utbildningen på fiskets område (21.4) samt regional- politiskt stöd (21.6).

I kapitel 22 tar utredningen upp några näringspolitiska frågor som har sär— skilt intresse för fiskerinäringen. För fiskets del (avsnitt 22.2) behandlas far- tygsfonder, skatt på drivmedel samt ersättning för ökade levnadsomkostna— der. För vattenbrukets del (22.3) lämnas förslag som rör lagervärderingen.

Utredningen föreslog i delbetänkandet SOU 1992:136 att Fiskeriverket bör få ansvaret för landningskontrollen av fisk. Utredningen lägger vissa principi- ella synpunkter på denna kontrollfunktionen i kapitel 23.

I kapitel 24 går utredningen så slutligen igenom finansieringsfrågor. I av- snitt 24.3 redovisas de ändamål för vilka en finansiering utanför statsbudge- ten bör sökas. I avsnitt 24.4 föreslår utredningen en fördelning av kvarvaran- de medel i prisregleringskassan. Fiskevårdsavgift som alternativ finansierings— form till statliga budgetmedel och prisregleringsmedel diskuteras slutligen i avsnitt 24.5.

Sammanfattning av utredningens förslag

Utredningen lägger bl.a. fram följande förslag:

— Begränsning av fångstansträngningen bör spela en större roll i regle- ringen av det svenska fisket, först som ett komplement till nuvarande system med nationella kvoter, i ett längre perspektiv allt mer som ett huvudinstru-

Inledning och sammanfattning

ment. Med ett sådant system bör det vara möjligt med en anpassning till de biologiska resurserna samtidigt som fångststopp och konkurrens om kvoter undviks.

— Den nya fiskelagen, som träderi kraft den 1 januari 1994, bör komplet- teras med krav på tillstånd för användning av fiskefartyg över viss storlek. Därigenom underlättas erforderliga begränsningar av fån gstansträngningen.

— Genom i första hand omprioriteringar inom befintliga resursramaer bör FoU—insatsema öka, bl.a. inom områdena fisksjukdomar, kust- och insjö— fiske samt bevarande av biologisk mångfald.

— Ekonomiskt stöd bör införas till förvärv av fiskeredskap med större se- lektivitet, dvs. redskapstyper som ger mindre bifångster än dagens redskap.

— Åtgärdsprogram bör komma till stånd för att främja yrkesmässigt kust- nära fiske resp. insjöfiske. Dessa program bör innefatta bl.a. fiskevård, be- ståndsprognoser, skattemässig jämställdhet mellan bensin och diesel, fiske— regler som gynnar småskaligt yrkesfiske samt åtgärder för att underlätta för yrkesfisket att få tillgång till enskilda vatten.

— Åtgärdsprogam bör komma till stånd för att främja vattenbruket. Det bör bl.a. innefatta stormskadeförsäkring, bidrag till enskilda fiskodlare ur de s.k. foderavgiftsmedlen, exempelvis för övergång till året-runt-slakt, ökade sats- ningar på att förebygga fisksjukdomar samt skattemässig likställighet mellan fisk i odling och djur i jordbruk.

— En översyn bör göras av skattereglerna för fiskare och fiskeföretag, bl.a. genom att schablonavdraget vid vistelse till sjöss höjs.

— Prisregleringen på fiskets orrrråde upphör den 1 januari 1994. Återstå— ende medel ur prisregleringskassan bör användas på följande sätt, i huvudsak under budgetåret 1994/95:

Utsättnin gar av fisk; 9,0 miljoner kronor Trygghetsförsäkring för fiskare; 8,0 miljoner kronor Regionalt stöd till ost- och sydkusten; 5,0 miljoner kronor Exportfrämjande åtgärder; 5,0 miljoner kronor Överskottshantering; 5,0 miljoner kronor Kvalitetskontroll av fisk; 2,5 miljoner kronor Reserv, bl.a. produkt- och redskapsutveckling; 8,0 miljoner kronor Summa; 42,5 miljoner kronor

— Behovet av medel för fiskevård (inkl. bildande av fiskevårdsornråden) har ökat under de senaste åren. Utredningen ser ingen annan möjlighet att finansi- era nödvändiga fiskevårdsåtgärdema än genom en allmän fiskevårdsavgift.

Inledning och sammanfattning

Block I .Fiskerinäringen i Sverige

1. Fisket i Sverige

Inledning

I betänkandets första block görs en bred beskrivning av det svenska fisket. I detta kapitel sammanfattas huvuddragen av beslaivningskapitlen.

Fisket i Västerhavet, Östersjön och insjövatten

Svenskt havsfiske bedrivs i Västerhavet, dvs. Nordsjön, Kattegatt och Ska- gerrak samt i Östersjön. Av figur 1 framgår indelningen i fångstområden lik- som indelningen i kuststräckor.

Västerhavet har sedan länge varit det viktigaste fångstområdet för svenskt fiske. Vid slutet av 1970-talet utvidgade Norge och EG-ländema sina fiske- gränser till 200 nautiska mil, vilket innebär att Sverige måste föra årliga för- handlingar med EG och Norge för att få tillgång till de traditionella fångst- platsema i Nordsjön.

Sverige utvidgade vid samma tid sina fiskegränseri Östersjön. Gränsdrag- ningen öster om Gotland, den s.k. vita zonen, löstes dock inte förrän 1988. Till dess kunde fisket bedrivas oreglerat i detta stora havsområde. Det omfat- tande fiske i vita zonen bedöms vara en av huvudorsakema orsakerna till da- gens svaga torskbestånd i Östersjön. Även andra faktor såsom bristande salt- vatteninflöde från Västerhavet och störningar i miljön har minst lika stor be- tydelse för torsksituationen.

Den bristande torsktill gången har påverkat svensk fiskerinäring kraftigt, då torsken sedan början av 1980-talet utgjort ryggraden i yrkesfisket. Torskfisk- et har nu i många fall blivit företagsekonorniskt olönsamt att bedriva. De fles- ta andra kommersiella arter är kvoterade, varför det är svårt för torskfiskare att övergå till annat fiske. Bestånden av sill och strömming är mycket goda, men marknaden för dessa arter är svag.

De totalt sett viktigaste fiskarter är torsk, sill/strömming, makrill, gråsej, kolja, skarpsill, nordhavsräka, havskräfta, ål och lax. Östersjön svarar för ungefär hälften av de svenska fångsterna i dag.

Tillgången på främst ål och lax äri hög grad beroende av att utsättningar görs. För laxen i Östersjön är situationen särskilt allvarlig då en, troligen miljörelaterad, sjukdom (M 74) orsakar hög dödlighet hos nykläckta yngel. Detta innebär mindre utsättningar av lax. Även den redan tidigare svaga naturliga rekryteringen av vild lax svag har drabbats.

Även i inlandsvatten bedrivs ett yrkesmässigt insjöfiske, framför allt i de stora sjöarna, dvs Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Här fiskas hög- prisarter som lax, röding, gös, abborre, gädda, lake och sik.

Kapitel I Fisket i Sverige 15

Allt färre yrkesfiskare fångar allt mer fisk

Under efterkrigstiden har antalet yrkes- och binäringsfiskare i Sverige rrrinsk- at —— från mer än 20 000 år 1945 fram till ca 4 000 fiskare i dag. Samtidigt har fångstema ökat. I början av 1940—talet landades ca 100 000 ton fisk. Vid mit- .en av 1960-talet var fångsterna uppe i nästan 400 000 ton. Därefter har fån gs- terna sjunkit till 200 000—300 000 ton.

Denna utveckling har kunnat ske genom att allt större och bättre utrustade fartyg används. Fiskeflottan växte som snabbast under 1960—talet, när svenskt fiske stod på toppen med ett fortfarande fritt Nordsjöhav. De största fartygen i den svenska fiskeflottan är på ca 700 bruttoton (BRT). De är emel- lertid relativt små i jämförelse med de stora långdistansfartyg på ca 3 000 BRT som de stora fiskenationema, t.ex. Japan och Ryssland, har.

Listan över de främsta fiskenationema toppas av Kina med ca 13 miljoner ton, vilket också inkluderar vattenbruk (Kina är världsledande i fisk— och alg- odling). Sverige kommer på 48:e platsen med ca 245 000 ton. Våra nordiska grannländer Norge och Danmark ligger betydligt högre; 12:e (ca 2 milj. ton) resp. 13:e plats (ca 1,7 milj. ton).

FAO (Food and Agriculture Organization) pekar på de begränsade möjlig- heterna att nämnvärt öka fisket i världen. Tvärtom krävs avsevärt bättre sköt- sel av fiskbestånden för att bibehålla dagens fångsmivåer. Samtidigt korrrrner efterfrågan på fisk att öka. FAO menar därför att fiskpriser i framtiden blir högre och att vattenbruket får en ökad roll. Vattenbrukets andel av den totala fiskproduktionen, som idag är drygt 10 % bedöms år 2010 kunna uppgå till uppemot 15 %.

Fiskodling

Det svenska vattenbruket omfattar bl.a. odlingar för vattenkraftsföretagens kompensationsutsättningar, sättfiskodlingar för sportfisket och matfiskod- lingar. Den tillståndsgivna volymen ligger på drygt 20 000 ton. Vattenbrukets produktion omfattar dock endast 6 000 ton matfisk, varför det finns utrymme för en utveckling av det svenska vattenbruket. Som exempel kan nämnas att Sverige importerar ca 2 000 ton sötvattenslcräftor, medan den inhemska pro- duktionen av odlade kräftor är 8 ton.

EG:s tullmurar försvårar svensk fiskexport

Den svenska exporten av fisk och fiskprodukter omfattar i huvudsak konser- ver och hel fisk (torsk och sill), det senare framför allt genom direktlandning- ar i Danmark. Sverige exporterar för ca 900 miljoner kronor, men importerar för ca 2,7 miljarder kronor. EG:s tullmurar försvårar exporten av beredda fiskprodukter. Exporten av högförädlade fiskprodukter, dvs. sådana varor som kan säljas direkt till konsumenten, är större till BETA—länderna än till EG. För svensk fiskerinäring är därför ett EG-medlemskap med ett omedel- bart avskaffande av tullarna av stor betydelse. EES-avtalet innebär tullfrihet

Kapitel I Fisket i Sverige 16

för bl.a. torsk, torskfiléer och kaviarsubstitut, men inte för de för svensk fiskerinäring så viktiga produkterna sill, lax, makrill, räkor och havskräfta.

Sysselsättningen inom fisket

Sedan yrkesfiskarna landat sin fångst, tas den om hand av ca 160 förstahands- mottagare. Dessa består, förutom av de fyra fiskauktionema på västkusten, av försäljningsföreningar som ägs av fiskarna själva, bcredningsföretag m.fl. Den största förstahandsmottagaren är Göteborgs fiskauktion.

Inom fiskberedningsindustrin arbetar ca 3 000 personer. Fisk- och fiskkon- servindustrin finns koncentrerad till västkusten. I Sotenäs kommun domine- rar Abba-fabriken, som ensam svarar för nästan en fjärdedel av sysselsättning- en i hela den svenska fiskberedningsindustrin. Många företag, som tillverkar och bereder fiskvaror, är emellertid så små att de inte kommer med i den offi- ciella statistiken. Sammanlagt finns 307 fiskanläggningari Sverige som står under miljö— och hälsoskyddskontroll.

Inom den direkta fiskerinäringen, dvs fisket, fisk- och fiskkonservindu- strin, vattenbruket och första handelsledet, uppskattas antal sysselsatta till 7 500—8 000 personer.

För att fiskerinäringen skall fungera behövs även service i form av ex- empelvis skeppsvarv, nätbinderi, oljeföretag och transporter. För vattenbru- kets del behövs bl.a. kläckerier och foderimportörer. Utredningen gör bedöm- ningen att totalt sett är närmare 10 000 personer sysselsatta inom svenskt fiske.

Dessa sysselsättningssiffror omfattar inte den del av fisket som ingår i fritids- och turismsektom. 2,2 miljoner svenskar är intresserade av fritidsfisk— et. 1,4 miljoner av dessa sportfiskar. Det inhemska sportfisket är en miljard- industri . Sportfisket är därför en viktig källa till kompletterande sysselsätt- ning och inkomsteri glesbygd.

Fisk som livsmedel

Sill och strömming har under lång tid varit ett viktig livsmedel i Sverige. Kon- sumtionen av färsk sill/strömming visar en klar, nedåtgående trend. Den sill- produkt som säljer bäst är inläggningar. För att öka försäljningen av sill/ strömming görs försök att utifrån färs eller massa hitta nya användningsorrrrå- den. Hittills har inte dessa försök inte lett till något kommersiellt genombrott för fiskfa'rs på fet fisk.

Totalkonsumtionen av fisk ligger dock tämligen stabilt, men med vissa för- skjutningar mellan olika varuslag. Framför allt har försäljningen av skaldjur har ökat. De tidigare vardagsrättema gjorda på sill/strömming och torsk tende— rar att ersättas med ”finare” fisk till helgen.

Distribution och försäljningen av fisk har förenklats genom djupfrysnings— tekniken, vilket har stor betydelse då detaljhandeln har omstrukturerats med färre fiskbutiker eller fiskdiskar som följd. Försäljningen av färsk fisk sker också med fiskbilar.

Kapitel ] Fisket i Sverige

Fiskevård

Miljöstömingar utgör ett allvarligt hot mot ett uthålligt fiske, då dessa stör- ningar minskar tillgången på de för fisket intressanta arterna eller gör dessa mindre lämpliga som livsmedel. Ett av de viktigare sätten att främja fisket är att bevara eller återställa goda miljöförhållanden för de arter som fångas.

Framför allt drabbas fisket av övergödning och spridning av giftiga äm- nen, men även av fysiska ingrepp i naturen, såsom vattenkraftsutbyggnad.

För fisket i sjöar och vattendrag utgörs det största hotet av det sura nedfal- let som till stora delar orsakas av svavel— och kväveutsläpp utanför våra grän- ser.

Ett miljömål på fiskets område är att slå vakt om den biologiska mån gfal- den. Det ligger i hög grad i fiskets eget intresse att detta mål uppfylls. Fiske— vården är en viktig del i den allmänna miljövården och naturresurshållningen. Genom fiskevård kan en långsiktigt hög avkastning i fisket skapas eller bevaras.

Fiskerinäringens ekonomiska problem

Bristen på torsk i Östersjön samt svårigheten att få avsättning för sill/ström- ming har försatt den svenska fiskerinäringen i svår ekonomisk situation. Detta har bl.a. inneburit att ett tiotal av de större, moderna fiskefartygen har sålts till utlandet under 1993. Försäljningspriset har kraftigt understigit pro— duktionskostnaden.

För närvarande har också ett flertal av företag, som specialiserat sig på be- redning av torsk och sill, ställt in betalningar eller försatts i konkurs.

Staten drabbas också av att fiskeföretag och beredningsindustri kommit på obestånd. Den totala nettoutgiften för budgetåret 1992/93 var ca 12 miljoner kronor. Under perioden 1987—1992 har beloppet varit betydligt lägre, ca 0,5 miljoner kronor i genomsnitt.

Ändrade förutsättningar för stöd till fiskerinäringen

EES-avtalet innebär att det fr.o.m. den 1 januari 1994 inte längre är möjligt att stödja fisket genom generella pristillägg. Sådana stöd hari huvudsak lämnats för fisket efter sill/strömming. Prisregleringens avskaffande innebär att förut- sättningarna för fiske ändras, framför allt för fiskeföretagen på syd— och ost- kusten.

Fiskerinäringens situation påverkas även av omläggningen av den gene- rella näringspolitiken. Konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd avvecklas och politiken inriktas på att genom generella åtgärder, t.ex. skatte- sänkningar, skapa goda förutsättningar för företagande i Sverige.

Användningen av de kvarvarande medel ur prisregleringskassan inriktas på att stärka den svenska fiskerinäringens konkurrensförrnåga och över- brygga den nuvarande bekymmersamma situationen för näringen inför ett medlemskap i EG. Då förväntas det svenska fisket få del av EG:s olika stöd— former.

Kapitel 1 F isket i Sverige

Dessa fångstorrrråden överensstämmer med internationella havsforskningsrå- dets (ICES) statistikområden som ingår i ett kvadratiskt rutnätsystem avgrän- sat av varje halv breddgrad och varje hel längdgrad (30 x 30 sjömil). Dessa rutor slås samman till olika fångstområden vars gränser anges med längd- och breddgrader eller räta sammanbindningslinjer mellan landfasta punkter.

Indelningen i kuststräckor följer länsgränsema: Västkusten Göteborgs och Bohus Hallands Sydkusten Malmöhus Kristianstads Blekinge Ostkusten, södra Kalmar Gotland Östergötlands Södemranlands Stockholms Uppsala Ostkusten, norra Gävleborgs Vastemorrlandss ...-. Västerbottens '...' Norrbottens .l"'* I IIIIIIJZ' A? _ III-IW" ”" .III' III lllrla ill-I III—l II—IIIIF Illll lll Ill nu; IIIL | _ll-Ilt o.. III-I . ___-III.. IIIL '-"i' :a. ”a:h- _. _ l ___-ullig L.. i om..—." I!" ' _lll nr 4- att : —1_'l_ Nordsiön '.. . A i.. ' ..! .... Vastkusten I-7.--"-l ill—IIIIII' III).-f "I i . _jn_ III-Il _l/rIIII' ' | . , , Ill-l ., ...nu-- i ...-l -. " ),. III-IIII i III-ll ters. =g--.=;==_'3 [ lll ”tv?"! i

Kapitel 1 Fisket i Sverige 19

2. Fiskepolitik

2.1. Inledning

I 1978 års fiskeripolitiska beslut (prop. 1977/78:112) anges målen på fiskets område som ett inkorrrstmål, ett konsumentrnål, ett produktionsmål, ett effek— tivitetsmål och ett regionalpolitiskt mål. Dessa mål preciserades 1985 (prop 1984/85:143, JoU 1984/85z32):

” Grundläggande i den svenska fiskeripolitiken är — — — att vi skall utnyttja våra vatten- och fisktillgångar på sådant sätt att de långsiktigt medverkar till vår livsmedelsförsörjning och vårt välstånd i övrigt. En god hushållning ge- nom en väl avvägd vård och beskattning av fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är sålunda väsentlig. Härigenom skapas förutsättningar för pro- duktion avför landets befolkning viktiga förnödenheter, för medverkan i lan- dets ekonomiska utveckling och för meningsfull sysselsättning och försörj- ning i vissa bygder. En god vård av våra vatten förbättrar ocksåförutsåttning- arna för produktion av fisk på icke traditionellt vis, dvs. iform av odling. En väl avvägd hushållning främjar även sportfisket som är en viktig form för fri- luftsliv och rekreration.”

2.2. Nya förutsättningar

Genom internationella överenskommelser, framför allt inom ramen för EFI'A, EES och ett förestående medlemskap i EG skapas väsentligen ändrade förut- sättningar för fiskerinäringen. Detta berörs även under block 11 (se bl.a. kap. 18 och 19).

EFTA-statema träffade våren 1980 en överenskommelse om att fisk och andra marina produkter skulle omfattas av bestämmelserna i EFTA-konventio— nen fr.o.m. den 1 juli 1990. Varje form av statligt stöd till fiskerisektom som snedvrider konkurrensvillkoren skulle vara avskaffat senast den 1 januari 1994. I prop. 1989/90:123 om fisket redovisades BETA-överenskommelsen och dess konsekvenser för svensk fiskeripolitik. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag att godkänna överenskommelsenl prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt redogjordes för anpassningarna av prisreglering- en på fisk till följd av överenskommelsen. Riksdagen har lämnat regeringens redovisning utan erinran och samtidigt uttalat att den svenska avregleringen på fiskets område bör ske i takt med motsvarande process i övriga EFTA-sta— ter (bet. 1990/91:JoU25, rskr 1990/912283).

Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) mel— lan EFI'A-statema och EG behandlar en rad för fiskerisektom väsentliga om- råden även om EFTA-statema inte tar över EG:s regelverk på fiskets onrråde och således inte heller ansluts till EG:s gemensamma fiskeripolitik. I EES-

Kapitel 2 F iskepolitik

avtalet ingår en överenskommelse om tullättnader för fiskprodukter samt be- stämmelser om statsstöd, gränsskydd och direktlandningar. Bestämmelserna innebär att prisregleringsavgiften, som i dag helt finansierar prisregleringen på fisk, måste avvecklas såvitt avser importerad fisk. Även systemet med im- portlicenser måste med något undantag avvecklas. EES-avtalet träder med all sannolikhet i kraft den 1 januari 1994.

Sverige har ansökt om medlemskap i EG och befinner sig för närvarande i förhandlingar med EG. Avsikten är att förhandlingarna skall vara avslutad i sådan tid att ett svenskt medlemskap kan bli möjligt den 1 januari 1995.

Utredningen hari delbetänkandet SOU 1992:136 närmare redovisat EES- avtalet, EG:s fiskeripolitik och det svenska prisregleringssystemet. Här redo- visas kortfattat några av de beslut på fiskets orrrråde som fattats sedan delbe- tänkandet lades fram. Det gäller beslut om prisregleringens avveckling (avsnitt 2.3), ny lag om marknadsreglering på fiskets område (avsnitt 2.4) och ny fiskelag (avsnitt 2.5). Slutligen redovisas beslut om de statliga medlen för fisket för innevarande budgetår (avsnitt 2.6).

2.3. Det svenska prisregleringssystemet avvecklas

I prop. 1992/93:184 föreslogs att prisregleringen på fisk i allt väsentligt av- vecklas den 1 juli 1993 till följd av internationella överenskommelser.

I propositionen föreslog regeringen att medel ur prisregleringskassan bör, under budgetåret 1993/94, användas för exportfrämjande åtgärder, produkt- utveckling, informationsverksamhet, fiskets trygghetsförsäkring, utsättning av fisk, bidrag till bildande av producentorganisationer på fiskets område samt för att bekosta awecklingen av prisreglerin gen.

Vidare angavs det statliga ekonomiska stödet till fiskets rationalisering i fortsättningen endast bör ha formen av bidrag och lånegarantier. Förslaget innebar således att fiskerilånen skulle avskaffas. Rationaliseringsstödet skulle vidare syfta till att modernisera fiskeflottan och anpassa dess storlek och sam- mansättning till fisktillgången. Bidraget för skrotning av fiskefartyg höjs. Stöd i form av lånegaranti föreslogs i fortsättningen kunna lämnas även till fiskodlingsföretag.

Jordbruksutskottet (1992/93zJoU21) förordade att prisregleringen aweck- las senast den 1 januari 1994, dvs. den tidpunkt då generella stödåtgärder se- nast skall vara awecklade enligt 1989 års EFTA—avtal. Utskottet föreslog vi— dare att medel som avsatts för konsumentfrämjande åtgärder skulle utnyttjas för långsiktig informationsverksamhet i syfte att öka konsumtionen av fisk.

2.4. Marknadsreglering på fiskets område

I prop. 1992/93:199 lämnar regeringen förslag om ny lag (1993:649) om marknadsreglering om fiskets område. Denna kompletteras senare med för- ordning (1993:651) om marknadsreglering på fiskets område. Lagen har trätt ikraft den 1 juli 1993.

Kapitel 2 F iskepolitik 22

Den nya lagen bygger på EG:s bestämmelser om den gemensamma orga- nisationen av marknaden i fråga om fisk- och fiskodlingsprodukter. Nuvaran- de bestämmelser om import- och exportlicens överförs i huvudsak oföränd- rade från lagen (1974:22) om prisreglering på fiskets område till den nya la- gen. Med stöd av lagen kan föreskrifter meddelas som reglerar villkoren för försäljning av fisk, bildande av producentorganisationer och deras verksam- het samt ett nytt förenklat och till EG anpassat prisregleringssystem.

Jordbruksutskottet (1992/93:JoU25) tillstyrkte lagförslaget i huvudsak.

2.5. Ny fiskelag

I prop. 1992/93:232 lämnade regeringen förslag om ny fiskelag (1993z787). Lagen träder i kraft den 1 januari 1994 och ersätter lagen (1950:596) om rätt till fiske. Bestämmelserna som avgränsar fiskerätten förs utan större föränd- ringari sak över från fiskerättslagen till den nya lagen. Bestämmelserna har fått en ny språklig och redaktionell utformning för att göra dem mera lättill- gängliga och överskådliga.

Föreskrifter för fiskevården skall i fortsättningen endast utfärdas av rege- ringen och i vissa vattenområden av Fiskeriverket.

När det gäller utövandet av fiske föreslås flera förändringar i förhållande till den nuvarande lagstiftningen. Bl.a. görs rätten att bedriva yrkesfiske be- roende av innehav av yrkesfiskelicens. Det blir också möjligt att fördela fisket genom att meddela föreskrifter som begränsar redskapsanvändnin gen för fri- tidsfisket.

Vad gäller fiske med handredskap likställs utländska medborgare helt med svenska medborgare. I fråga om övrigt fiske krävs bosättning här i landet. Kravet på att bosättningen skall ha varat i minst två år slopas, för det yrkes- mässiga fisket dock först fr.o.m. 1995.

2.6. Beslut om ekonomiskt stöd till fisket via Jordbruksdepartementets huvudtitel D Fiske

De medel i statsbudgeten som avser fisket anvisas till största delen via Jord- bruksdepartenrentets huvudtitel D. Fiske. Visst stöd fördelas även över andra anslag. De anslag som huvudsakligen rör yrkesfisket och fiskerinäringen i övrigt är under innevarande budgetår:

D 2. Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag 4 084 000 D 3. Särskilda insatser för fisket, förslagsanslag 26 391 000 D 4. Stöd till fiskare på syd- och ostkusten och på Gotland, förslagsanslag 5 000 000 D 5. Ersättning för intrång i enskild fiskerätt, förslag 1 000 000 D 6. Bidrag till fiskevård,reservationsanslag 3 612 000

Kapitel 2 F iskepolitik 23

Några anslag

Anslaget D 2. Främjande av fiskerinäringen skall användas för FoU på fisk- ets orrrråde och i samråd med Skogs- och jordbrukets forskningsråd inom ra- men för det samlade FoU-programmet på fiskets område (3,7 mkr). Vidare skall anslaget användas för bidrag till fisketillsyn samt bidrag till fiskare med anledning av avlysning av fiskevatten

Anslag D 3. Särskilda insatser för fisket har följande poster:

1. Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen 1 000 2. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske 1 000 3. Kontroll på fiskets område 1 500 000 4. Bidrag till fiskets rationalisering 15 000 000 5. Bidrag vid stillaliggande med fiskefartyg 7 889 000 6. Till regeringens disposition 2 000 000

Anslag D 6. Bidrag till fiskevård disponeras för bidrag enligt förordningen

( 1985:440) om statsbidrag till fritidsfisket. Men anslaget skall i första hand an— vändas för bidrag till kostnader för bildande av de fiskevårdsområden för vil— ka har ansökts om förrättning före den 1 september 1990.

Kapitel 2 Fiskepolitik

3. Svensk resursförvaltning ur ett internationellt perspektiv

3.1. Inledning

I detta kapitel redovisas vissa aspekter på den internationella förvaltningen av de fiskeresurser som har stor betydelse för Sverige, främst i Nordsjön och Östersjön. Viktiga moment i denna utveckling har varit de förändringar som skett på den internationella havsrättens område, särskilt utvidgningen av fiske- zoner och ekonomiska zoner, de bilaterala fiskeriavtal som Sverige slutit med EG och med länder i vårt närområde samt de internationella fiskeriorganisa— tionernas verksamhet, i synnerhet Fiskerikommissionen för Östersjön.

3.2. Utvecklingen i Västerhavet

Sedan länge har det svenska fiskets tyngdpunkt, resursmässigt och ekono— miskt, funnits på västkusten. Huvudsakliga fångstområden har varit Skager- rak, Kattegatt och Nordsjön. Traditionellt sett har fisket i dessa vatten varit fritt, i allmänhet in till fyra nautiska mil från kusterna. År 1959 bildades för Nordostatlanten, inkl. Nordsjön, den Nordostatlantiska fiskerikommissio- nen, inom vars ram medlemsländerna, bl.a. Sverige, beslutade om gemen- samma fiskeregler och nationella kvoter. Den tekniska utvecklingen på fån gst- sidan liksom otillräcklig reglering innebar ett överutnyttjande av fiskeresur- sema, vilket bl.a. ledde till nordsjösillens kollaps med åtföljande fångststopp under 1970-talet. Denna utveckling påskyndade förmodligen utvecklingen mot utvidgade nationella fiskezoner, även i Nordsjön.

Efter det att Norge och EG 1977 utvidgat sina ekonomiska zoner resp. fiskezoner till 200 nautiska mil fanns inte längre något fritt fiskevatten i Nord- sjön. Några år tidigare hade Sveriges liksom många andra länder flyttat ut sina fiskegränser till tolv nautiska mil. Detta påverkade dock inte nämnvärt fiskemönstret, eftersom möjlighet ändå gavs till traditionellt fiske i området mellan sex och tolv nautiska mil.

Det betydande svenska fisket i Nordsjön drabbades hårt av Norges och EG-ländemas åtgärder eftersom utvidgningama berörde fångstplatser som sedan mycket lång tid hade utnyttjats av svenska västkustfiskare. Sverige var således en av de stora förlorarna. Visserligen slöt Sverige bilaterala fiskeri- avtal under denna period med Norge och EG om ett fortsatt svenskt fiske i Nordsjön, men dessa avtal förutsatte årliga förhandlingar om fångsternas storlek m.m.. Dessa avtal skapar alltjämt osäkerhet om det framtida fångst- utrymmet. EG-avtalet, som är ett s.k. balansavtal, innebär att EG-ländema ges likvärdiga fiskerättigheter i den svenska fiskezonen i Östersjön. Trots

Kapitel 3 Svensk resursförvaltning 25

ihärdiga försök från svensk sida lyckades man inte i ramavtalen med EG och SOU 1993:103 Norge få in hänvisningar till tidigare traditionellt fiske. Det är värt att notera att fiskeförhållandena i Skagerrak och Kattegatt inte påverkades av utvidgningama av fiskezonema. I dessa orrrråden regleras fiskeförhållandena av 1966 års Skagerrak-avtal med Norge och Danmark och i det svensk-danska Kattegatt-avtalet från 1932. Båda avtalen ger under avta- lens giltighetstid, i princip, rätt till gemensamt utnyttjande av fisktillgångarna oberoende av fiskezonemas utsträckning.

3.3. Utvecklingen i Östersjön

Liksom Sverige berördes många andra av Östersjöns strandstater mycket ne- gativt av de kraftigt minskade fiskemöjlighetema i Nordsjön. Det förelåg där- för, vid denna tidpunkt, stor risk för en betydande överflyttning av fångst- kapacitet till Östersjön från andra havsortrråden, vilket skulle påverka det rela- tivt goda beståndsläget i Östersjön negativt. För svenskt vidkommande fanns det därför goda skäl till en utvidgning av fiskezonen i Östersjön, dels för att bättre kunna skydda bestånden, dels för att delvis kompensera de kraftigt minskade fångstmöjli gheterna i Nordsjön. Det faktum att det i Östersjön en- dast finns ett fåtal ekonomiskt värdefulla fiskslag satte dock naturliga gränser för en sådan kompensation. Ett annat viktigt skäl för en utvidgning av den svenska fiskezonen var att stärka förhandlingspositionen när det gällde att trygga svenska fiskemöjligheter i EG-ländemas, men även andra staters, fiskezoner. Sverige slöt vid denna tid bilaterala utbytesavtal med Sovjetuni- onen, Polen och Östtyskland.

Vissa östersjöländer motsatte sig zonutvidgningar. De ansåg att det rådan- de fiskemönstret liksom det fria fisket skulle behållas. De huvudsakliga skä- len var Östersjöns begränsade storlek och det stora antalet strandstater. Dessa länder ansåg också att den förvaltning av fisket som skedde inom ramen för Fiskerikommissionen för Östersjön var tillräcklig för att skydda bestånden.

Östersjökommissionen, som tillkom 1973, har till uppgift att förvalta fisk- tillgångarna i Östersjön genom överenskommelser om gemensamma fiskereg- ler och högsta tillåtna fångstmängder, s.k. TAC. Av naturliga skäl fördelades de gemensamma TAC:ema, vid denna tidpunkt, på medlemsländer och inte på nationella fiskezoner. Det traditionella fisket var därför, i princip, det enda fördelningskriteriet. Sveriges beslut att utvidga fiskezonen till Östersjöns rrritt- linje togs, mot bakgrund av andra länders motstånd, först efter det att den svenska delegationen vid Östersjökommissionens session 1976 misslyckades med att få till stånd en ny TAC-fördelningen. Den nya fördelningen skulle inte bara ta hänsyn till de traditionella fiskemönstret utan även till de olika havsområdenas produktivitet och storlek vid en utvidgning av fiskezonema. En sådan fördelning skulle ha inneburit en avsevärd ökning av de svenska kvoterna eftersom en utvidgad svensk fiskezon skulle omfatta ca 40 % av Östersjöns totala yta. Traditionellt uppgick däremot de svenska fångsterna av

Kapitel 3 Svensk resursförvaltning

viktigare fiskslag vid denna tidpunkt till mellan 8 och 15 % av totalfångstema.

Efter Sveriges utvidgning av sin fiskezon 1978 måste Östersjökonventio- nen ändras så att gemensamt överenskomna TAC:er fördelades på nationella fiskezoner och inte som nationella fiskekvoter, vilka i princip fritt kunde fisk- as upp var som helst i Östersjön. Detta var en principiellt mycket viktig för- ändring, som skulle ha fått en ännu större betydelse för det svenska fisket om inte konflikten med Sovjetunionen om gränsdragningen öster om Gotland, den s.k. vita zonen, hade uppkommit och förblivit olöst fram till 1988.

3.4 Effekterna av vita zonen

Det faktum att ett så stort och produktivt område som vita zonen (3, 5 % av totala ytan), förblev oreglerat och därmed i princip utgjorde fritt hav, fick omfattande konsekvenser för fisket i Östersjön. Detta gällde såväl bestånds- vården och fördelningen av fiskeresursema, där Sverige drabbades särskilt hårt, som effektiviteten i arbetet inom Östersjökommissionen. Dessa effekter är kännbara än i dag, fem år efter uppgörelsen om vita zonen. De kvantiteter lax och torsk, som under 1980-talet fångades i detta för torsken viktiga lekom- råde, var mycket omfattande. För laxen beräknades fångsterna i genomsnitt, under åren 1984—1987, uppgå till 1 000 ton per år, vilket motsvarade närmare 30 % av all lax som fångades i Östersjön (utom Finska viken). Av torsk fång- ades under samma peiod ca 43 000 ton per år i vita zonen eller närmare 20 % av totalfångstema i Östersjön. Av denna kvantitet beräknades EG:s fångster i genomsnitt per år uppgå till ca 25 000 ton, Sveriges till ca 2 000 ton, Sovjet- unionens till ca 12 000 ton och Färöarnas till ca 4 000 ton.

Av beståndsskäl var detta omfattande, oreglerade fiske mycket olyckligt. Inte bara på grund av fiskets stora omfattning utan även då situationen omöj- liggjorde överenskommelser inom Östersjökommissionens ram vad gällde fastställande av TAC:er för lax och torsk, eftersom vissa länders omfattande fångster i vita zonen togs till intäkt för stora kvotanspråk. Detta missgynnade i hög grad svenska krav på ökade TAC-andelar. Den stora tillgången på värde- fulla fiskslag i vita zonen påverkade också Sveriges förhandlingsposition mycket negativt i förhandlingar med EG om kvotutbyte.

Gränsöverenskommelsen med Sovjetunionen 1988 fick omgående positiva effekter.

Redan vid Östersjökommissionens sessionen samma år lyckades man för första gången nå en överenskommelse om en torsk-TAC, som även var för- delad på medlemsstaterna. Vid sessionen 1990 lyckades man även nå en upp- görelse om en TAC och en TAC-fördelning för lax.

Genom gränsöverenskommelsen och den gradvisa reduceringen av EG:s kvoter i Östersjön ökade även de svenska fiskarnas fångstmöjligheter i Nord- sjön. Detta innebar att en större del av den svenska fiskeflottan kunde syssel- sättas i Nordsjön i stället föri Östersjön.

Det är ingen tvekan om att de stora överuttagen av både torsk och lax i vita zonen under en så lång period under 1980-talet har haft stor betydelse för den

Kapitel 3 Svensk resursförvaltning 27

rådande mycket svåra beståndssituation. Man bör därför inte heller underskat— SOU 1993:103 ta betydelsen av att en uppgörelser om TAC:er för både torsk och lax kom till stånd. TAC:ema har begränsat uttagen, vilken den senaste tidens återkomm- de fiskestopp är bevis på. Dessutom stärker de Östersjökommissionen som

förvalmingsorgan i Östersjön.

Kapitel 3 Svensk resursförvaltning 28

4. Fiske och miljö

4.1. Sambanden mellan fiske och miljö

Miljöstörin gar utgör ett allvarligt hot mot ett uthålligt fiske, då den minskar tillgången på för fisket intressanta arterna eller gör fisken mindre lämplig som livsmedel. En angelägen uppgift, när det gäller att främja fisket, ligger därför i att bevara eller återställa goda miljöförhållanden för de arter som utnyttjas av fisket. Eftersom det i allmänhet rör sig om arter i naturliga ekosystem är detta till stor del liktydigt med att verka för allmänt goda miljöförhållanden i hav, sjöar och vattendrag.

Fiske (inkl. fiskevård) är en verksamhet vars miljöpåverkan i de flesta fall är obetydlig eller obefintlig. I de fall sådan påverkan likväl uppträder har fisk— et i allmänhet ett eget intresse av att den begränsas till acceptabla nivåer. Där- till kommer att fisket, enligt den i svensk miljöpolitik grundläggande princi- pen om sektoriellt miljöansvar, har ett ansvar för att så sker.

4.2. Miljösituationens betydelse för fisket 4.2.1 Inledning

De former av miljöförstörelse, som främst drabbar fisket, är dels föroreningar (i första hand övergödning och spridning av giftiga ämnen), dels ingrepp i na- turmiljön (fysiska och/eller biologiska). Miljöförstörelsen påverkar nivån på fiskproduktionen och fiskfaunans sammansättning (i allmänhet negativt från fiskets synpunkt) samt fiskköttets lämplighet som föda (genom förekomst av giftiga ämnen).

4.2.2. Hav och kustvatten 4.2.2.I Övergödning

Övergödning (eutrofering) orsakas genom tillförsel av organiskt material och växtnäringsämnen (i första hand fosfor- och kväveföreningar). Tillförseln sker främst via vatten, men också via luft. Övergödning har drabbat våra om— givande hav och många sjöar och utgör ett problem, särskilt i vattenområden som direkt påverkas av stora befolknings- och industricentra, slättbygder med intensivt jordbruk etc.

Övergödning ökar den biologiska produktionen, vilket i ett inledningsske- de kan vara positivt för fiskets avkastning, men den ger snart upphov till grumling, syrebrist, förändrad artsammansätming, döda bottnar m.m. I detta skede påverkas fisket negativt.

Kapitel 4 Fiske och miljö 29

Västerhavet

I Skagerrak och Kattegatt har under de senaste 20—40 åren skett stora miljö- förändringar. Den totala tillförseln av närsalter har ökat kraftigt. Mellan 1930 och 1980 ökade kvävebelastningen fyra gånger och fosforbelastningen tre till sju gånger. Västerhavet uppvisar flera tecken på övergödning, exempelvis en ökning av den naturliga vårblomningen, ökad primärproduktion under som- maren i västra och södra Kattegatt, Öresund och Stora Bält, ökad förekomst av exceptionella blomningar samt en ökad frekvens av nya giftiga mikroal ger. Särskilt de båda sistnämnda konsekvenserna av övergödningen skadar fisk— faunan. Till detta kommer att eutrofieringsprocessen i viktiga avseenden är självaccelererande.

En ökad planktonförekomst har bl.a. gjort vattnet, särskilt i Kattegatt, par- tikelrikare och därmed mindre genomsläppligt för ljus. Detta har medfört att siktdjupet i stort sett halverats. Bottenvegetationen i kustnära områden upp— visar tydliga tecken på näringsrika förhållanden. Speciellt har det skett en mar- kant minskning av djupgränsen för de fastsittande makroalgerna. Vidare upp- visar numera många fjordar och bukter höga biomassor av fintrådiga, ettåriga alger. Fiskbiomassan har visat sig vara korrelerad med den totala biomassan av vegetation, medan antalet fiskarter uppvrsar en negativ relation trll mäng- den fintrådiga alger. De marina grundområdenas stora betydelse som barn— kammare och skafferi för kommersiellt viktiga fiskarter påverkas, huvudsak- ligen negativt, när algvegetationen förändras.

Syrgasbrist i början av hösten har under 1980-talet blivit vanligare och me- ra långvarig. Efter hand har även sänkta halter under vår och sommar observe- rats, liksom fiskdöd på grund av syrebrist.

Praktiskt taget hela Västerhavets grundare mj ukbottenfauna har påverkats under de senaste femtio åren. Den syrebrist detta lett till drabbar stationära arter (t.ex. havskräfta i sydöstra Kattegatt) hårdare än rörliga eftersom dessa kan fly och återvända när situationen förbättrats. Ändrad bottenfauna innebär givetvis ett förändrat utbud av föda för de bottenlevande fiskartema, vilket kan påverka fisket negativt.

Flera ekonomiskt betydelsefulla fiskarter uppvisar för närvarande svaga bestånd, särskilt i Kattegatt, men det är svårt att avgöra i vilken grad detta be— ror på miljöstömingar, hårt fisketryck eller naturliga fluktuationer. Att över- gödningen spelar en viktig roll torde dock vara odiskutabelt. Torsken visar dålig rekrytering, vilket kan bero på störda lek— och uppväxtområden. Detsam- ma gäller rödspättan, där bottnar med syrebrist och ökad förekomst av fintrå— diga alger kan vara en orsak. I de områden i södra Kattegatt, som drabbats av syrebrist, har beståndet av havskräfta i stort sett försvunnit. Här uppvisar också sandskädda m.fl. arter ökad förekomst av hudsjukdomar.

Östersjön

Östersjön har under lång tid eutrofierats allt mer, särskilt under 1960- och 1970-talen. Det gälleri hög grad kustvatten men också utsjön. I centrala Öster-

Kapitel 4 Fiske och miljö 30

sjön har ytvatmets kväve- och fosforhalter vintertid nästan tredubblats sedan 1960-talet. I Bottenhavet är det framför allt djupvattnets näringsinnehåll som har ökat.

Tillförseln av näringsämnen har sannolikt ökat tre till sex gånger sedan sekelskiftet. Den ökande näringstillgången har åtföljts av en stigande produk— tion av planktonalger. En tydlig förändring är ökad grumlighet. En annan för- ändring är att bottendjur nu uppträder långt talrikare på de grundare bottnarna än i början av seklet.

I egentliga Östersjöns djupare delar har utvecklingen varit en annan. Under ett skikt av salt vatten råder en mer eller mindre permanent syrebrist, vilken påverkar en tredjedel av bottenarealen, ca 70 000 km2. Syrebristen är främst en följd av att Östersjöns utlopp är trånga och grunda och ger begränsade möj- ligheter för inflöde av salt och syrerikt vatten västerifrån. Övergödningen har dock påtagligt förvärrat situationen genom att syrgasförbrukningen ökat på grund av ökat nedfall av dött planktonmaterial.

Övergödningen har påverkat fiskproduktionen i Östersjön så att den totala biomassan av fisk tycks ha mer än fördubblats under 1980-talet. Exempelvis har sill och skarpsill ökat kraftigt, sannolikt genom att dra fördel av den öka- de tillgången på djurplankton. Även rovfiskar har ökat, t.ex. gös. Övergödning— en innebär också ändrad artsammansätming. Ett exempel är en i kustnära vat- ten ökad förekomst av mörtliskar, men efter hand en allt sämre förekomst av flera ekonomiskt intressanta arter.

Övergödningens betydelse för de starkt ökade fiskfångstema i Östersjön under de senaste decennierna är inte klarlagd, men flertalet forskare bedömer att den har haft en positiv effekt, om än begränsad sådan. Samtidigt ter sig de negativa konsekvenserna allt mer uppenbara. Det är ingen tvekan om att en minskning av näringstillförseln är mycket angelägen från fiskets synpunkt.

Förändringarna i de djupare delarna av Östersjön hotar inte bara bottenfau- nan utan även den fisk som uppehåller sig där. Vatten av den salthalt, som torsken behöver för sin fortplantning, finns endast i djupområden i södra Östersjön. Där råder numera ofta så svår syrebrist att torskäggen dör, vilket tillsammans med ett hårt fiske bidragit till att Östersjöns torskbestånd minskat drastiskt sedan mitten av 1980-talet. Syrebristen har ett direkt samband med de väderberoende inflödena av salt, syrerikt vatten västerifrån. Dessa inflöden har varit begränsade under en följd av år. Situationen förbättrades emellertid 1993, men det är ännu för tidigt att fastslå konsekvenserna för torskrepro- duktionen.

4.2.22. Spridning av miljögifter

Olika slags miljögifter, t.ex. tungmetaller och klororganiska substanser, till— förs våra hav och påverkar fiskfaunan. Dessa föroreningar är ofta långlivade och ackumuleras till allt högre koncentrationer i levande organismer, t.ex. i feta fiskar som lax och sill. De giftiga ämnena påverkar havsorganismema på

Kapitel 4 Fiske och miljö 31

olika sätt, t.ex. genom störningar i tillväxt- och fortplantningsmekanismema. SOU 1993:103 Hur stora skador som redan skett på bestånden är svårt att bedöma, men kraf- tiga reproduktionsstömingar har konstaterats bl.a. utanför petrokemiska indu- strier.

Koncentrationema av giftiga ämnen är större i Östersjön än i Västerhavet. Halterna av vissa ämnen har i flera fiskarter passerat rekommenderade gräns— värden. Detta gäller framför allt lokalt, i särskilt belastade områden, men ock- så mer generellt såsom för sill i delar av Östersjön och torsklever i södra Östersjön.

Effekterna i Västerhavet av tungmetaller och klororganiska substanser så- som PCB, DDT och dioxiner är svårbedömda. I Östersjön är däremot situa— tionen mer allvarlig. I detta innanhav har det under lång tid skett stora utsläpp från många länder. Med låg utspädning har koncentrationema av föroreningar ökat. Under senare decennier har dock utsläppen av flera ämnen kraftigt redu- cerats.

Det största problemeti Östersjön är de klororganiska substanserna. Trots minskade utsläpp utgör dessa substanser ett hot mot fisket genom att negativt påverka fiskfaunan och fiskköttets lämplighet som föda. Halterna av PCB är fortfarande avsevärt högre än i Västerhavet. Klorerade vedrester från skogs- industrin är fortfarande rikligt förekommande i näringskedjor och ytsediment.

Förhöjda tungmetallhalter har konstaterats bl.a. i fisk, men det är oklart om dessa har någon större betydelse annat än lokalt. Sådana nivåer, som kan förekomma i insjöfisk och påverka lämpligheten som föda, påträffas normalt inte i Östersjön.

Ett mycket allvarligt problem för laxen i Östersjön är sjukdomssyndromet M 74, som kan vara miljögiftsbetingad. Den yppar sig i form av beteendeför- ändringar såsom balansrubbningar samt genom nedsatt fertilitet. De två senas— te åren har den naturliga reproduktionen reducerats till en bråkdel av vad den tidigare varit. Även kompensationsodlingen har drabbats hårt. Ett intensivt forskningsarbete har påbörjats för att utröna karaktären av och orsakerna bakom M 74.

4 .2.2 .3 Övriga miljöstömingar

En rad andra miljöstömingar påverkar också fiskfaunan i Västerhavet och Östersjön. Det är fråga om såväl fysiska ingrepp i som förorening av den ma- rina miljön.

Den allvarligaste påverkan på fiskfaunan i havet och därigenom på fisket har skett genom vattenkraftsutbyggnad och liknande ingrepp i vattendrag som utgör lek- och uppväxtområden för lax och havsöring. Detta är huvudorsaken till de vilda laxstammamas prekära situation i Östersjön. Där till kommer över- fiske och M 74 som akuta hot.

Fisket skadas också av andra storskaliga ingrepp i vattenmiljön. Ett aktu— ellt exempel är planerna på en bro över Öresund. Fiskeriverket har där pekat på de negan'va effekterna för ål m.fl. arter i Öresund och framhållit att negativ

Kapitel 4 Fiske och miljö 32

påverkan på den för torsken i Östersjön så avgörande inströmningen av vatten SOU 1993:103 västerifrån inte kan uteslutas.

Muddring, tippning, utfyllnad och liknande ingrepp är vanligt förekomman- de, inte minst i grunda vikar, skärgårdsområden etc. Genom sin höga frek- vens och genom att framför allt drabba viktiga lek- och uppväxtområden har sådan miljöförstörelse en negativ inverkan på fisket. Denna förstärks i många fall av att småbåtshamnar, industri- och bostadsbebyggelse o.d. samtidigt kommer till stånd i de drabbade områdena.

Exploatering av mineralresurser på havsbotten — framför allt sandsu gnin g — ses på många håll som ett hot mot fisket. Verksamheten hari dag inte någon större omfattning. Påverkan på fisket torde därför enbart vara lokal.

Olja och oljeprodukter når haven vid utvinning, transporter, raffinering etc. och vid användning i fordon (via dagvatten), anläggningar etc. Den kon— tinuerliga föroreningen vid normaldrift tycks inte påverka fiskfaunan negativt, annat än lokalt. Däremot utgör risken för större olyckor, haverier etc. ett po- tentiellt hot mot fisket. Det gäller inte minst risken för ett tankerhaveri i Öster- sjön.

I Östersjön finns stora mängder dumpade kemiska stridsmedel från andra världskriget. Kunskapen om miljöeffekterna är otillräckliga, men inom Hel- singforskonventionen görs en kartläggning och miljöbedömning som skall presenteras i mars 1994.

4.2.3. Sjöar och vattendrag

Det största hotet mot merparten av den svenska fiskfaunan i sötvatten utgörs av det sura nedfallet, som till betydande delar orsakas av svavel- och kväveut— släpp utanför våra gränser. I första hand drabbas näringsfattiga vatten i de övre delarna av vattensystemen, medan näringsrika vatten på välbuffrade jor- dar är förskonade. Av landets totalt ca 85 000 sjöar beräknas omkring 20 % vara påtagligt försurade och uppvisar skador på fiskfaunan. Av totalt ca 300 000 km vattendrag bedöms 30—40 % vara försurade. I ca 5 000 av de försurade sjöarna upprätthålles en acceptabel vattenkvalitet genom kalkning. Andelen försurade sjöar är störst i västra Götaland och Svealand. I de rinnan- de vattnen utgör surstötar, främst under snösmältningen, ett stort hot mot fisk- faunan, även i stora delar av Norrland.

Genom bl.a. ökad urlakning av metaller och förhöjda halter i ytvattnen sker en ökad anrikning av metaller i fisk. I de halter som är aktuella i svenska vatten, påverkas dock inte fiskbestånden i sig, men väl deras tjänlighet för konsumtion. En mycket problematisk metall i detta avseende är kvicksilver. De svenska utsläppen har kraftigt reducerats, men tidigare utsläpp från främst klor-alkaliindustrier ligger lagrade i marken och transporteras ut i sjöar och vattendrag. Kvicksilvertransporten till sjöarna har på så sätt ökat de senaste trettio åren.

Trots utsläppsreduktionema ökar alltså mängden kvicksilver i marken. För att halterna i fisk skall minska långsiktigt, krävs att nedfallet reduceras med

2 13-1213 Kapitel 4 Fiske och miljö 33

50 % i jämförelse med dagens nivå, vilket inte är realistiskt på kort sikt. I de näringsrikare sjöarna, där i vissa fall ett yrkesfiske förekommer, är kvicksil- verhaltema däremot låga. Några av dessa sjöar, i synnerhet Vänern, var tidi— gare påtagligt belastade av punktutsläpp, men efter det att industriprocesser ändrats har dessa utsläpp upphört och kvicksilverhalten i fisk minskat.

Under 1960-talet blev övergödning ett påtagligt problem i många sjöar. I första hand drabbades naturligt högproduktiva sjöar belägna i näringsrika om- råden och nära tätorter.

I dag är problemet av mindre omfattning. Flertalet kraftigt övergödda sjöar är mycket små. Endast sex är större än 400 ha. Bland dessa ingår dock delar av Vänern (Dättem) och Hjälmaren (Hem- och Mellanfjärden). Andra för fisk- et värdefulla sjöar med övergödningsproblem är Ringsjöama—Sätoftasjön och Finjasjön i Skåne samt Roxen och Glan i Östergötland.

Organiska miljögifter har analyserats i liten omfattning i sötvattenfisk. I lik- het med kvicksilver utgör förekommande halter inget hot mot fiskbestånden, men kan i vissa fall påverka fiskens tjänlighet som föda. I allmänhet är dock halterna låga.

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 orsakade ett stort nedfall av bl.a. ra- dioaktivt cesium över nordöstra Svealand och mellersta Norrland. Halterna av cesium steg snabbt. Nedfallet påverkade inte fisksamhällena direkt men väl fiskarens möjlighet att äta eller sälja fångsten. Även om halterna kulminerat, kommer det att ta lång tid innan normala koncentrationer nås i fisk från de mest belastade sjöarna.

Fiskbestånden i sjöar och vattendrag påverkas negativt även av andra mil— jöstömingar av vilka flera funnits under lång tid. Vattenkraftsutbyggnad och annan vattenreglering har bl.a. medfört artförändringar och produktivitets— minskningar i sjöar. I nästan alla vattendrag i inlandet är fiskbestånden inne- stängda mellan dammar. De naturliga avrinningsförhållandena i vattendragen har förändrats påtagligt. Fiskfaunan hari hög grad utarmats genom alla dessa ingrepp.

Skogsbrukets avverkningar och dikningar medför negativa effekter i form av bl.a. försämrade avrinning, minskad näringstillgång och minskade skydds- möjligheter för fisken, främst i små rinnande vattendrag. Skogsbilvägar blir ofta definitiva vandringshinder för fisk.

Jordbruket orsakade tidigt stor skada på fiskbestånden genom utdiknin gar och sjösänkningar. Dagens negativa påverkan utgörs huvudsakligen av till- försel av växtnäring och bekämpningsmedel samt rensningar och vattentag i vattendrag.

4.3. Fiskets inverkan på miljön

Fiske och fiskevård kan påverka miljön på olika sätt, både direkt och indirekt. Påverkan äri allmänhet inte särskilt långtgående och generellt får fiskesektom anses vara jämförelsevis väl anpassad till miljövårdens krav. Det finns dock

Kapitel 4 Fiske och miljö 34

anledning att uppmärksamma vissa frågor. Beträffande vattenbrukets miljöpå- verkan hänvisas till kapitel 11.

En viktig miljöeffekt följer av själva syftet med fisket, nämligen att beskat- ta en eller flera arter. Beskattningen kan leda till balansförskjutningar inom det akvatiska ekosystemet. Effekterna blir mer uttalat ju större beskattningen är. Både djurarter högre upp (t.ex. fiskätande fåglar) och längre nedi när- ingskedjan (t.ex. bottenfaunan) kan påverkas.

Överfiske leder normalt inte till att ett bestånd reduceras till nivåer där risk för utrotning uppstår. Även utan begränsningar av fisket avtar i allmänhet fisketrycket av praktiska och ekonomiska skäl innan denna nivå nås. Ett un- dantag är den vilda laxen i Östersjön som drabbas hårt av ett fiske som är di- mensionerat efter den rika förekomsten av odlad lax. En liknande situation råderi Vänern.

Bifångster av dels andra fiskarter än målartema, dels ungfisk inom mål- artema är ett stort generellt problem inom fisket. Frågan om bifångster vid industrifiske i Östersjön är föremål för undersökningar av Fiskeriverket. Det är givet att stora bifångster av ungtorsk inte underlättar rekryteringen till det sviktande fiskbara beståndet av torsk i Östersjön. Hittillsvarande resultat ty- der på att bifångstema varierar kraftigt, bl.a. beroende på var och hur fisket bedrivs. Bifångster utgör ett problem även genom att de oftast slängs tillbaka i havet och därmed bidrar till övergödningen.

Bifångstema av fåglar och däggdjur är i svenska vatten sannolikt begrän- sade. Enda undantaget är möjligen tumlare som fångas i garn och drunknar. Enligt preliminära bedömningar kan uppemot 100 tumlare drunkna på detta sätt runt våra kuster varje år, vilket är en hög siffra med tanke på stammens begränsade storlek.

Fiske kan också ge upphov till direkta fysiska ingrepp i miljön, framför allt vid bottentrålning. Störst miljöeffekt har sannolikt s.k. bomtrålning efter bl.a. plattfisk. Metoden har aldrig praktiserats av det svenska fisket (annat än under en tvåårig försöksperiod i ett fall) och förbjöds i svenska vatten av Fiskeriverket 1992.

Effekten av trålfisket efter havskräfta diskuteras då detta fiske har stor om- fattning. Havsbottnarna påverkas ned till ett djup av 40 cmi sedimentskiktet, vilket är mer än vid andra former av bottentrålning. Pågående undersökningar tyder dock på att påverkan av bottnarna är begränsad, t.ex. vad gäller botten- faunans artsammansättning och biomassa.

Andra miljöproblem, som har något lägre dignitet, är nedskräpning, sli- tage, störning av djurlivet etc. i samband med fiske.

Fiskevårdsåtgärder är generellt sett positiva för miljön, men kan i vissa fall innehålla inslag som är tveksamma eller t.o.m. negativa från allmän miljö- vårdssynpunkt. Exempel på sådana fiskevårdsåtgärdema kan vara direkta in- grepp i miljön (t.ex. för att förbättra lekbiotoperi ett vattendrag), utsättning av fisk (som kan sprida sjukdomar samt främmande fiskarter och fiskstam- mar) samt rotenonbehandling (för att slå ut det existerande fiskbeståndet i en sjö och ersätta det med för fisket intressantare arter. Samhällets regelssystem

Kapitel 4 Fiske och miljö 35

(t.ex. tillståndsplikt) och etablerad praxis gör dock att de negativa effekterna av sådana fiskevårdsåtgärder i allmänhet begränsas till vad som kan accep- teras från rniljövårdssynpunkt.

4.4. Biologisk mångfald

Riksdag och regering har slagit fast ett miljömål på fiskets område enligt vil- ket fisk och skaldjur och deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerande bestånd. För att slå vakt om den biologiska mångfal- den krävs att också inomartsvariationen bevaras. Denna är betydande hos fle- ra fiskarter — t.ex. lax — som reproducerar sig i lokala, från varandra åtskilda stammar.

Det ligger i hög grad i fisket eget intresse att den biologiska mångfalden bevaras. Som framgår av föregående avsnitt påverkas mångfalden negativt av dels störningar i vattenmiljön, dels fisket som sådant (inklusive fiskevården). Den sistnämnda hotfaktom har minskat påtagligt under senare år.

Arbetet med att bevara den biologiska mångfalden inom bl.a. fiskets om- råde håller på att intensifieras. Regeringen uppdrog i februari 1993 åt Statens naturvårdsverk att i samråd med bl.a. Fiskeriverket utarbeta en svensk land- studie om biologisk mångfald.

I propositionen (1993/94:30) om en strategi för biologisk mångfald fram- håller föredragande att bl.a. Fiskeriverket bör utarbeta en aktionsplan för be- varande och hållbart utnyttjande av biologisk mångfald inom sitt ansvarsom- råde. Planen bör utarbetas med utgångspunkt i den ovan nämnda landstudien och bör ange åtgärder för att genomföra den svenska strategin på detta områ- de. På så sätt skall också arbetet med den praktiska tillämpningen av princi- pen om sektorsansvar inom naturvårdsomårdet föras vidare.

Fiskeriverket arbetar också aktivt, genom bl.a. FoU-insatser, tiskeregle- ring och upprättande av genbanker, för att bevara den mest hotade delen av mångfalden inom fiskeområdet. Det gälleri första hand de vilda laxstamrnar- na, flodkräftan och malen.

Kapitel 4 Fiske och miljö 36

5. Fiskevård

5.1. Allmänt

Fiskevården syftar till att skapa eller bevara en långsiktigt hög avkastning i fisket. Den är i allt väsentligt en del av den allmänna miljövården och natur- resurshushållningen (jfr avsnitt 5.2). Genom 1991 års fiskeripolitiska beslut har fiskevården lyfts fram i fiskeripolitiken.

5.2. Miljövård

Grundläggande för fiskevården är den allmänna miljövården, dvs. att det finns en lämplig miljö för fiskarna att leva i. Exempel på sådant arbetet är att motverka spridning av miljögifter, övergödning, försurning etc. Betydelsen av miljövårdsfrågoma kan illustreras av sambandet mellan övergödningen av Östersjön och nedgången av torskbestånden, även om andra faktorer också spelar in.

Ett annat inslag i det allmänna miljövårdsarbetet, som har avgörande bety- delse för fiskevården, är naturvårdens strävanden att värna om värdefulla na— turmiljöer och biologisk mångfald genom reservatsbildning, naturvårdshän— syn i jord- och skogsbruk, fysisk planering m.m. I många fall är akvatiska miljöer direkt eller indirekt berörda och då är dessa åtgärder av stor betydelse för fiskevården, inte minst när det är frågan om att slå vakt om miljöer av sär- skilt värde för fiskfaunan såsom lek- och uppväxtområden i form av grunda havsvikar (plattfiskar m.m.), strömmande vatten (laxfisk) etc.

Ansvaret för naturvårdsarbetet ligger i första hand på miljösektom, men ju mer specifika fiskevårdsintressen som berörs desto mer blir det en angelägen— het också för fiskesektom. Fiskeriverket har exempelvis ett klart uttalat an- svar enligt vattenlagen att hävda fiskevårdens intressen i vattenmål.

5.3. Biotopvård

Biotopvården skiljer sig från den allmänna miljö- och naturvården, genom att vara inriktad på speciella lokala miljöer av särskild betydelse för fiskfaunan. Detta innefattar åtgärder för att vårda, förbättra eller restaurera sådana lokala miljöer. I praktiken är biotopvård främst inriktad på att förbättra förutsättning- arna för naturlig fortplantning av lax och öring. Förbättringar kan göras ge- nom att återskapa vandringsvägar med hjälp av t.ex. laxtrappor eller lämpliga lek- och uppväxtplatser med hjälp av utläggning av grus, sten, block m.fl. åtgärder. Det kan också vara fråga om att gynna fortplantning (t.ex. av gös) genom vegetationsröjning av grundornråden.

Kapitel 5 Fiskevård

Biotopvården är helt en angelägenhet för fiskesektom. Biotopvårdsåtgär- SOU 1993:103 der har en stor och strategisk betydelse för fiskevårdsarbetet, bl.a. genom att de i betydande utsträckning riktas in på de begränsande faktorerna vad gäller fiskbeståndens numerär och ger bestående effekter. Det bör dock framhållas att yrkesfiskets viktigaste arter (torsk och sill) i praktiken knappast kan gyn- nas genom sådana åtgärder.

5.4. Beståndsvård

Beståndsvården är helt inriktad på fiskbestånden och syftar till att skapa från fiskets synpunkt optimala bestånd. Detta kan främst ske genom lämplig om- fattning/inriktning av beskattningen och/eller utsättning. Ett fiske av rätt om- fattning (varken över- eller underbeskatming) och inriktning (bl.a. en allsidig beskattning som även omfattar mindre attraktiva arter) är en fiskevårdsåtgärd av grundläggande betydelse.

Utsättning av fisk har under senare år kommit att spela en minskande roll i fiskevårdsarbetet jämfört med biotopvård. De har dock avgörande betydelse för vissa arter och är fortfarande den del av fiskevården som det totalt sett sat- sas mest resurser på. För arter som lax och ål, dvs arter där den naturliga re- produktionen resp. uppvandrin gen till sjöar starkt har minskat starkt, är beho- vet av utsättningar stort.

Viktiga delar av beståndsvården, som på senare år fått ökande betydelse, är åtgärder för att bevara hotade fiskarter och fiskstammar samt att bekämpa fisksjukdomar.

5.5. Fiskevårdens finansiering

Fiskevård är i första hand ett ansvar för fiskevattenägaren. Staten har dock ett övergripande ansvar och kan vidta åtgärder för att bevara miljön, reglera fisk- et, stimulera till biotopvårdsåtgärder etc.

Biotopvården har allt mer kommit i förgrunden i fiskevårdsarbetet. Denna typ av åtgärder hämmas dock i hög grad av brist på medel. Även om betydan- de och ökande insatser har gjorts under senare år, bl.a. för att förbättra de na- turliga reproduktionsmöjlighetema för laxfisk, återstår mycket att göra.

Viktiga finansieringskällor för biotopvården — utöver insatser från fiske- vattenägamas sida — är statliga anslag (anslag D 6. Bidrag till fiskevård, som dock inte används längre för detta ändamål), vattenavgiftsmedel (s.k. 10:5- medel, villkorsmedel etc.) samt arbetsmarknadsmedel. Regelmässigt görs också betydande ideella arbetsinsatser av sportfiskeklubbar, fiskevårdsom- rådesföreningar m.fl. Betydelsen av dessa ideella insatser kan inte nog under- strykas.

Fiskeriverket har under tioårsperioden 1981—1990 anslagit ca 15 miljoner kronor till biotopvård, men bidragsgivningen har sedan 1991 i praktiken upp- hört. Anslaget används nu främst för statsbidrag till kostnaderna för att bilda

Kapitel 5 Fiskevård 38

fiskevårdsområden. Enligt uttalande av riksdagen skall anslaget avvecklas när SOU 1993:103 de fiskevårdsområden erhållit bidrag som ansökt om sådant före den 1 septem- ber 1991.

I form av vattenavgiftsmedel (utdömda av vattendomstol som kompensa- tion för skada på fisket) finns totalt ca 50 miljoner kronor tillgängliga (ca 900 domar) att användas till fiskevårdsåtgärder. Medlen har främst använts för bio- topvårdande åtgärder och utsättningar. Insatserna har fördelats jämnt mellan utsättningar och biotopvård. Möjligheterna att göra biotopvårdsinsatser i stör- re utsträckning är begränsade; Dels är villkoren i vattendomar ofta snäva och beaktar inte behovet av sådana åtgärder, dels saknas ofta medel för de vatten- områden där behoven är störst.

Genom ett flertal regeringsbeslut i samband med vattenkraftsutbyggnaderi Norrland samt Stålverk 80 i Luleå finns s.k. villkorsmedel på ca 28 miljoner kronor fonderade. Medlen används i större utsträckning till biotopåtgärder och undersökningar än vad gäller vattenavgiftsmedel i övrigt. Användningen ligger i storleksordningen en å två miljoner kronor per år.

Arbetsmarknadsmedel används främst för större enskilda satsningar på bio- topvård, t.ex. återställning av nedlagda flottleder.

Utsättningar av fisk finansieras på flera olika sätt. Kraftbolagen sätter en- ligt vattendomar ut betydande mängder av framför allt lax för att kompensera skador på reproduktionen som uppkommit genom vattenkraftsutbyggnaden. Den beräknade årliga kostnaden är ca 40 miljoner kronor. Denna utsättning blir bestående, även om de de närmaste åren kan påverkas negativt av sjuk- domen M 74.

De utsättningar som finansieras med vattenregleringsmedel är i allmänhet av stort värde för fiskevården. Vissa ytterligare medel finns avsatta för utsätt- ning utan att komma till användning, eftersom de enligt vattendomarna skall användas för åtgärder som är mindre meningsfulla (t.ex. utsättning av gädda).

Även prisregleringsmedel används för utsätmingar som syftar till att främja det yrkesmässiga insjöfisket och det kustnära fisket. Dessa utsättningar som omfattar ål, lax, gös, m.fl. arter har avgörande betydelse, framför allt för in- sjöfisket efter ål. Under de senaste åren har för detta ändamål avsatts ca 9 mil- joner kronor årligen. Genom att prisregleringen upphör fr.o.m. 1994 kom- mer dessa utsättningar att stå utan finansiering. Om de upphör kommeri förs— ta hand insjöfisket att drabbas hårt.

EG-medel finansierar ytterligare laxutsättninger. EG betalar för sitt fiske på lax i Östersjön med ett årligt belopp till Sverige, som svarar för utsätt- ningen.

Även anslaget för fiskevård (DÖ) har använts för att finansiera utsättning- ar. Under åren 1981—1990 har totalt ca 8 miljoner kronor använts för detta ändamål — mer i början än i slutet. Andelen av anslaget som använts till ut- sättningar har minskat från drygt 50 % till drygt 20 %, vilket illustrerar en allmän utvecklingstendens inom fiskevården.

Kapitel 5 Fiskevård 39

5.6. Fiskevårdsområden

Under perioden 1981—1990 har genom bildandet av fiskevårdsområden stora områden blivit tillgängliga för allmänhetens fiske. Samtidigt har en ny organi- sationsstruktur skapat väsentligt bättre förutsättningar för samordningen av be- slut inom biologiskt avgränsade områden vad avser såväl det praktiska fiske- vårdsarbetet som olika former av fiskereglerin gar. Till de fiskevårdsåtgärder som oftast initierats av fiskevårdsområden hör byggande av fiskvägar, vilket är kostsamma åtgärder, som ställer krav på gemensam förvaltning och som därföri många fall inte skulle ha blivit av om fiskevårdsområden inte bildats.

Under perioden har antalet fiskevårdsområden ökat från 332 till 1 328, dvs en fyrdubblin g. Även den totala sjöareal som täcks av fiskevårdsområden har fyrdubblats från 276 000 ha till 1 100 000 ha. Detta innebär att ca 38 % av landets totala sjöareal ingår i fiskevårdsområden, vilket kan jämföras med knappt 10 % tio år tidigare. År 1981 ingick drygt 6 000 km rinnande vatten i fiskevårdsområden, vilket motsvarar knappt 6 % av vattendragen. Tio år sena- re omfattas mer än 25 % eller 27 500 km rinnande vatten av fiskevårdsom- råden.

Det återstående medelsbehovet för att slutföra det planerade bildandet av fiskevårdsorrn'åden med nuvarande bidragsnormer kan beräknas till ca 20 miljoner kronor.

Genom den nya fiskelag, som träder i kraft den 1 januari 1994, tar fiske- vattenägama själva Över det ansvar för regleringar av fisket i sjöar och vat- tendrag. För att ägarna i praktiken skall kunna ta detta ansvar krävs normalt att ett fiskevårdsområde bildas. Om ett sådant inte kommer till stånd kan följ- den bli ett oreglerat fiske med svåra konsekvenser för fiskevården, framför allt för vandringsfisk. Därför har den nya fiskelägen drastiskt ökat det redan tidigare starka behovet av fiskevårdsområden för vatten med splittrad ägar— bild, dvs. merparten av landets sjöar och vattendrag.

Kapitel 5 Fiskevård 40

6. Fisktillgångar i svenskt vatten — en översikt

6.1. Inledning

I detta kapitel beskrivs de vatten och de fisktillgångar (inkl. skaldjur) som nyttjas av det svenska yrkesfisket, dvs. Nordsjön, Skagerrak/Kattegatt och Östersjön. Havsfiskets resurser redovisas årligen av Fiskeriverkets havsfiske- laboratorium, varför utredningen hänvisar till främst publikationerna Resurs 93 och Resurs 94 för en mer detaljerad redogörelse.

Resurserna för det kustnära fisket och insjöfisket beskrivs ingående. Orsa- ken är dels utredningens uppdrag att särskilt belysa utvecklingsmöjlighetema för dessa båda former av yrkesfiske, dels avsaknaden av sammanställningar över deras resurser (beståndssituation, prognoser etc).

Förutsättningarna för ett lönsamt yrkesfiske varierar, framför allt på grund av hydrografiska och biologiska förhållanden. Till de marknadsmässiga förut- sättningarna för ett lönsamt fiske återkommer utredningen i senare kapitel. Störst är artrikedomen i Västerhavet (Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt) där ca 25 kommersiellt viktiga fiskslag regelbundet fångas. De värdemässigt vik— tigaste anema är torsk, sill, havskräfta och nordhavsräka (avsnitt 6.2.1).

Utsjöfisket i Östersjön domineras av torsk, sill, skarpsill och lax (avsnitt 6.2.2). Det kustnära fisket i Östersjön är inriktat på högprisarter som ål och lax. Viktiga är också sik och siklöja samt gös, gädda och abborre (avsnitt 6.3).

Yrkesmässigt insjöfiske bedrivs framför allt i Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. De ekonomiskt viktigaste arterna i detta fiske är gös, ål, sik och siklöja (avsnitt 6.4).

6.2. Havsfisket

Svenskt havsfiske bedrivs framför allt i den svenska fiskezonen. I Kattegatt och Skagerrak förvaltas resursen gemensamt med EG resp. EG och Norge. Dessutom har fisket, genom internationella överenskommelser, möjlighet att utnyttja andra staters fiskezoner, företrädesvis i Östersjön och Nordsjön.

6.2.1. Västerhavet

Nordsjön spelar i dag en mindre roll som svenskt fiskevatten. Endast 4 % av den totala fångsten 1992 kom därifrån. De för svenskt fiske viktigaste arterna i Nordsjön är sill, makrill, gråsej, kolja och torsk. Beståndssituationen i Nord- sjön kan sammanfattas enligt följande. De bottenlevande fiskslagen, t.ex. torsk, kolja och gråsej är för närvarande överexploaterade. Situationen för räka är relativt god, medan tillgången på makrill varierar.

Kapitel 6 F isktillgångar 41

Skagerrak/Kattegatt svarar i dag för knappt hälften av de svenska fångs- terna (46 % 1992). I Skagerrak/Kattegatt fångas huvudsakligen sill, skarpsill, torsk, makrill, nordhavsräka och havskräfta. Beståndssituationen i Skager- rak/Kattegatt kännetecknas, liksom i Nordsjön, av överexploatering av de bot- tenlevande fiskslagen, med undantag för vissa plattfiskarter (som flundra). Torskens lekbiomassa i Skagerrak är relativt stabil på en acceptabel nivå, medan den i Kattegatt, där fisketrycket är högt, befinner sig på en betydligt lägre nivå. Havskräftebeståndet är relativt hårt pressat. Beståndet av räka i Skagerrak är i dag starkt.

6.2.2. Östersjön

Östersjön (inkl. Öresund) svarar i dag för ungefär hälften av de svenska fångsterna (49 % 1992). De viktigaste arterna i Östersjön är sill/strömming, torsk, skarpsill och lax. Nedan berörs situationen för torsk och lax. För sill och skarpsill är beståndssituationen mycket god.

Torsk i Östersjön

I Östersjön är torskbeståndet mycket svagt. Torsken har värdemässigt utgjort ryggraden i det svenska yrkesfisket sedan början av 1980—talet.

Orsaken till nedgången av torskfångstema är främst den svaga återväxten hos torskstammen sedan slutet av 1980-talet. Beståndets kraftiga minskning under senare år beror på flera omständigheter.

— Torskäggens överlevnad är beroende av vattnets salthalt och syrehalt. Lågt inflöde av salt, syrerikt vatten från Västerhavet de senaste årtiondena har lett till att de salta miljöema återfinns på färre och djupare områden i Öster— sjön. I dessa djupornråden är emellertid syrehalten för låg för att torskäggen skall kunna överleva. Torskleken har tvingats in i en marginal mellan låg salthalt och låg syrehalt som med åren blivit allt snävare. Ett genombrott av saltvatten genom Öresund och Bälten kan förbättra situationen, men först på några års sikt. Det mesta tyder i dag på att saltvattengenombrottet i januari 1993, det största sedan 1975/76, inte är tillräckligt stort för att generera en märkbar effekt på reproduktionen i Gotlandsdjupet.

— Den låga vattenomsättningen och i viss mån övergödningen har lett till minskade syrehalter. De näringsämnen som tillförs havet orsakar en stor växt— produktion i form av bl.a. mikroskopiska Växtplankton. När dessa Växtplank- ton dör sjunker de till botten och förbrukar bottenvattnets syre vid sin nedbryt- ning. Även om ett betydande utbyte av djupvatten skett är det, med tanke på dagens stora lager av organiskt material, tveksamt om de gynnsamma effek- terna kommer att kvarstå någon längre tid. Tillförseln till djupvattnet av orga- niskt material bedöms idag vara 5—10 gånger högre än vid sekelskiftet. Det enda som på sikt varaktigt kan förbättra syresituationen är en kraftig minsk- ning av kväve- och fosforbelastningen på Östersjön.

Kapitel 6 F isktillgångar 42

— Torsken i Östersjön har blivit utsatt för hårt fisketryck under det senaste decenniet. Detta har till stor del berott på det i princip oreglerade fiske som bedrevs fram till slutet av 1980-talet i den s.k. Vita zonen. (Se kap. 3.) Torsk- bestånden i Östersjön är nu nere på den minsta lekbiomassa som någonsin noterats. Det finns därför en uppenbar risk för att antalet lekande torskar inte räcker till för att producera en normal årsklass, vilket kan innebära en försening av återuppbyggnaden av bestånden på åtminstone en generation, dvs. 3—4 år. Sambandet mellan lekbiomassa och rekrytering är emellertid oklart.

Lax i Östersjön

Varje laxförande vattendrag har sin egen unika laxstam som under årtusenden anpassats till detta vattendrag.

Laxens "bamkammare" är älvarna och de stora åarna. Här kläcks romkor- nen. Laxungarna lever här 1—3 år innan de är stora nog att under våren ge sig uti havet. I Östersjön vandrar huvuddelen av laxen ned till de södra delarna och livnär sig bl.a. på sill och skarpsill. Efter 1—4 år vandrar laxen tillbaka till sin älv för att leka.

Åtskilliga av de vilda laxstammarna har utplånats genom exploatering av vattendragen för kraftändamål. Som kompensation svarar vattenkraftintres- sentema för utsättningar vid de utbyggda älvarna.

I Östersjön blandas den odlade och den vilda laxen och leveri samma om- råden. Laxbeståndet i Östersjön hålls uppe genom den odlade laxen och ger därigenom underlag för ett betydande fiske, vilket leder till att beskattningen av naturlaxen också blir stor. Endast en av tio laxar är vild, resten är odlade. För de odlade bestånden når i regel tillräckligt många laxar tillbaka till älvarna för att täcka behovet av avelsfiskari odlingarna. Så är dock inte fallet med alla de vilda bestånden. I en älv med naturbestånd behövs minst 25 gånger fler leklaxar än i odling på grund av den stora naturliga dödligheten från rom till smolt. Östersjölaxen utnyttjar inte den naturliga reproduktionspotentialen i älvarna och befinner sig under hot om genetisk utarmning. Enligt Internatio- nella Havsforskningsrådet riskerar fortsatta uttag på nuvarande nivå att leda till utrotning av åtminstone vissa av de vilda laxstammarna.

Flertalet laxar fångas i havsfisket redan under sin andra vinter i havet vid en vikt av ca 2 kg. Laxens tillväxtpotential utnyttjas inte då. Efter ytterligare en vinter i havet skulle dessa laxar ha vägt över 6 kg.

Såväl vilda som odlade bestånd hotas av M 74, som orsakat mycket hög dödlighet hos nykläckta yngel våren 1992 och 1993. Detta har bl.a. inneburit att utsättningar inte kunnat ske i tillräcklig omfattning i vissa älvar med för— sämrad naturlig rekrytering på bestånden av vuxen lax som följd. Situationen bedöms som mycket oroande.

Kapitel 6 F isktillgångar 43

6.3. Det kustnära fisket 6.3.1 Fisktillgång — allmänt

De bestånd som står till det kustnära fiskets förfogande växlar kraftigt mellan olika kuststräckor. Skillnaderna bestäms främst av salthalten och tillgången på skyddade områden med stabila hydrografiska förhållanden. De topogra- fiska förhållandena har stor betydelse då dessa påverkar vattentemperaturen i högre grad än breddgraden. Den enda marina art av betydelse för det kustnära fisket, som leker utmed alla våra kuster, är sillen. Låg salthalt förhindrar de kommersiellt viktiga skaldjuren, blåmusslan undantagen, att fortplanta sig i Östersjön. Bland plattfiskama reproducerar sig Skrubbskädda och piggvar i norra Östersjön, men i nästan hela Bottniska viken är salthalten för låg. Flera sötvattenarter, bl.a. abborre, gädda, gös och sik, leker i de salthalter som rå- der från Blekinge och norrut. Siklöjan fortplantar sig dock endast i Botten- viken och norra Bottenhavet.

De kustlekande beståndens storlek bestäms främst av lek- och uppväxtom- rådenas storlek och kvalitet. Skyddade, stabila och grunda områden, lämpliga för rekrytering finns främst utmed kuststräckan Uppland—Blekinge, i Norr- botten samt i Bohuslän. Det förstnämnda avsnittet är speciellt betydelsefullt för arter som abborre, gädda och gös. Där sötvattenfiskarna saknar goda re- kryteringsförhållanden i havet, utnyttjar flertalet av dem kustnära sötvatten. Detta är speciellt vanligt utmed Norrlands och Skånes kuster. För kustfisket i Bohuslän är de viktiga arterna ål, torsk och plattfiskar, vilka leker till havs, men utnyttjar skärgården som yngel.

I avsnitt 6.3.3 beskrivs de olika kuststräckoma närmare och deras fisktill- gångar. Ålen tas emellertid upp samlat för hela landet (avsnitt 6.3.2).

Kustemas karaktär av Öppna system gör det svårt att identifiera och avgrän- sa olika bestånd. En skattning av resurser kan därför som regel inte utgå från beståndsbegreppet utan bygger i stället på en uppskattning av tillgången på fisk, alternativt hur mycket man uthålligt kan fiska i ett visst kustavsnitt. Prog- noser försvåras av vädrets stora betydelse för rekryteringen liksom män— niskans påverkan — vid sidan av fiske — genom miljöstömingar, utsättningar m.m.

6.3.2. Ål

Ålen har en mycket stor betydelse för det kustnära fisket i Sverige. Den leker i Sargassohavet, varifrån larverna efter några åri Atlanten driver in till väst- kusten som glasål. Vid kusten övergår de till bottenlevande yngel, gulål. När lämpliga uppväxtmiljöer vid västkusten fyllts, vandrar de ålar som utgör över— skottet vidare till Östersjön eller upp i sötvatten. Efter ca 10—15 år i uppväxt- områdena återvandrar ålen som blankål till Sargassohavet. Tillförseln till väst- kusten av glasål har avtagit starkt sedan 1950-talet. Den senaste någorlunda stora indriften inträffade 1978 och 1979. Därefter ägde en snabb minskning

Kapitel 6 F isktillgångar

rum till en mycket låg nivå 1986—1991. En viss ökning skedde 1992 och SOU 1993:103 1993. Den långsiktiga minskningen av tillförseln av glasål påverkar västkusten minst, medan Bottniska viken och inlandsvatten påverkas mest. Gulålsupp- vandringen i svenska vattendrag har avtagit i stort sett fortlöpande sedan 1950-talet och har numera i det närtnaste upphört. Ett oroande tecken är att medelvikten hos blankålen ökar, vilket indikerar att fisket troligen alltmer blir beroende av gammal ål från östersjöområdets nordliga delar. Om några år kan läget för östersjöfisket bli kritiskt. Det är mot denna bakgrund som behovet av utsättningar av ålyngel måste bedömas.

6.3.3 De olika kuststräckoma Norrlandskusten (Norrbotten —Gästrikland)

De för kustfisket viktigaste arterna vid norrlandskusten är siklöja, sik, ström- ming, lax och öring samt periodvis torsk. Siklöjan har det högsta fångstvär- det. Detta fiske är nästan uteslutande inriktat på rom och utnyttjar bestånden fullt ut.

Två sikforrner förekommer i Bottniska viken, vandringssik, som reprodu- cerar sig i älvarna, samt havslekande sik, vilken leker utmed hela norrlands- kusten. De största bestånden finns emellertid i norra Bottenviken och i de nor— ra och södra delarna av Bottenhavet. Inslaget av vandringssik torde vara större i de nordliga kustområdena, där fisket främst sker i älvmynningarna under lekvandringen, dvs. sensommar och höst. Siken är över lag utsatt för ett hårt fisketryck.

Strömmingen har sannolikt lika stor betydelse som siken för det norrländs- ka kustfisket. De starkaste bestånden finns i södra Bottenhavet. Ett avsevärt utökat fiske är möjligt.

Öring rekryteras naturligt från ett stort antal större eller mindre vattendrag, vilket medför att beståndet är fördelat på många lokala populationer. Dess- utom görs stora utsättningar.

Laxen är mycket viktig för det norrländska kustfisket. Fisket bygger till be- tydande del på kompensationsutsättningar. Andra viktiga arter lokalt är abbor— re, gädda och lake som kan ge underlag för ett utökat fiske.

Östersjökusten (Uppland —Småland, inkl. Gotland)

Vid östersjökusten är ålen den ekonomiskt viktigaste arten. Strömming och torsk liksom abborre och gädda är också betydelsefulla. Gös, Skrubbskädda (flundra), piggvar, sik, öring, lax och lake har mer lokalt intresse. En stor del av det kommersiella fisket utövas av fiskare utan licens som inte behöver redovisa sin fångst. Därför är fångstuppskattningama osäkra, vilket försvårar beståndsuppskattningarna. Det torde dock vara klart att många bestånd är mycket stora i relation till kustfiskets beskattning.

Kapitel 6 F isktillgångar

Abborren är sannolikt den talrikaste och jämnast spridda sötvattenarten vid östersjökusten. Tillgången på rekryteringsområden är god, och då arten är tämligen stationär bildar den ett mycket stort antal bestånd. Gäddan förekom- mer allmänt utmed hela kuststräckan, men den är mer koncentrerad till grunda områden än abborren. Den är stationär och uppdelad på ett stort antal bestånd. Rekryteringen förväntas bli god för båda arterna och de kan bära en ytter- ligare beskattning.

Relativt starka kustbestånd av gös finns i Bråviken samti Stockholms län och angränsande delar av grannlänen. Arten ärinte lika allmänt utbredd som abborre och gädda, sannolikt eftersom den ställer mer speciella krav på relcry- teringsområden. Generellt sett är det dock troligt att den tål ett högre fiske- tryck.

Sik förekommer utefter hela kuststräckan. Den leker främst i skärgården. Bestånden är snabbväxande och fiskarna når betydande storlek. Emellertid tillåter beståndssituationen i allmänhet inte ett mer omfattande fiske.

Sydkusten (Blekinge och Skåne)

Ål och torsk är de viktigaste arterna för denna kuststräcka. Dock har deras be- tydelse minskat till följd av nedgång i bestånden. Tillgången på kustnära torsk hänger samman med den allmänna beståndssituationen för denna art. Andra nyttjade arter är sill, Skrubbskädda, öring och piggvar samt, speciellt i Öre- sund, sjurygg och homgädda. Laxen är också lokalt viktig, framför allt i Pu- kaviksbukten.

Västkusten (Halland —Bohuslän )

Ålen, som fiskas som gulål med småryssjor och tinor, är den klart viktigaste arten för kustfisket på västkusten. Prognosen är negativ liksom för allt annat svenskt ålfiske. Torsk förekommer men bestånden har minskat betydligt. Bland andra viktiga arter kan nämnas skarpsill, sill, plattfiskar och skaldjur. Ett betydande fiske efter skarpsill sker under höst och vinteri Bohusläns skär- gårdar. Tidvis förekommer stora kvantiteter sill nära kusten. Havsöringen har främst intresse för fritidsfisket och är utsatt för ett hårt fisketryck.

För kustfiskare viktiga plattfiskarter är rödspotta, piggvar, slätvar och äkta tunga. Bland skaldjuren är havskräftan numera den för svenskt fiske utan jäm- förelse viktigaste arten. På senare år har ett kustnära fiske med kräftburar ut- vecklats i norra Bohuslän.

Ett tidigare hårt fiske har bidragit till en kraftig minskning av hummerbe- stånden. Begränsningar av fisket verkar dock ha gett goda resultat. Fisket efter krabba är också av betydelse och skulle kunna utvecklas utan risk för be- stånden. Blårnussla och ostron har haft viss betydelse för kustfisket. Till- gången på blåmussla är mycket stor, men numera outnyttjad på grund av kon- kurrens från odlare. Den naturliga tillgången på ostron är ringa, arten är främst av intresse för odling.

Kapitel 6 F isktillgångar

6.4. Insjöfisket

Den sammanlagda arealen av alla Sveriges insjöar uppgår till ca 38 500 km2, vilket utgör drygt 9 % av landets yta. Ca 26 000 km2 utgörs av sjöar större än 4 km2, vilket ansetts som den minsta sjöenhet som krävs för att en yrkes- fiskare skall kunna få en rimlig utkomst. De svenska vattendragens längd är i storleksordningen 6 000 mil.

Generellt kan sägas att fisket, såsom det bedrivs i dag, inte kan öka nämn- värt i de stora sjöarna (Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren) på de intres- santa artema lax, röding och gös, men väl på abborre, gädda, lake och sik. På många andra håll finns biologiskt utrymme för ett utökat fiske.

6.4.1. De stora sjöarna

Vänern

Vänern är Sveriges största sjö med en yta av 5 500 km2. vilket motsvarar 13 % av sötvattensarealen i Sverige.

Vänern är enligt naturresurslagen av riksintresse för yrkesfisket och för det rörliga friluftslivet, inkl. fritidsfisket. Sjöns stammar av Klarälvs- och Gull- spångslax samt Klarälvs- och Gullspångsöring är likaså klassade som skydds- värda och av riksintresse.

Vänern hyser 35 arter och stammar av fisk. De viktigaste fiskartema sett från yrkesfiskets synpunkt är siklöja (inkl. löjrom), gös, lax, öring, gädda, sik, ål och abborre.

För fritidsfisket intar lax och öring en särställning, men även gädda, gös och abborre är av stort intresse för detta fiske.

Vättern

Vättern är Sveriges näst största sjö med en yta av 1 856 km2.

Vättern är av riksintresse med avseende både på naturvård och yrkesfiske. Flera tillrinnande vattendrag, som är viktiga reproduktionsområden för Vät- terns öring- och harrbestånd, klassas också som varande av riksintresse för naturvården.

Vätterns vatten är mycket rent och karaktäriseras av stort siktdjup (10—14 meter), låga fosforhalter och låg växtplanktonbiomassa. Under de senaste 25 åren har kvävehaltema fördubblats vilket inger oro för artförskjutningari växt- planktonsarnhället.

De arter som har störst betydelse för yrkes- och fritidsfisket är röding, öring, lax, harr, siklöja, sik, gädda, abborre och lake.

Laxen kan inte föröka sig i Vättern och beståndet måste därför upprätthål- las genom utsättningar. Taket för utsättningar har satts till 40 000 om året. Ut- sättningsmängden har under senare år legat kringt 38 000. Fångststatistik och märkningar visar att utplantering av lax i Vättern hör till en av de mest lönsamma fiskevårdsåtgärdema i sötvatten.

Kapitel 6 F iskrillgångar

Mälaren utgör ett riksintresse för yrkesmässigt fiske. Totalt innefattar sjön ca 1 100 km2. Fisket är vid normalår lika viktigt i alla delar av Mälaren. Gös, g'ldda, abborre, ål och siklöja är de ur kommersiell synpunkt viktigaste fisk- arterna.

Hjälmaren

Hjälmaren är till storleken Sveriges fjärde sjö med en total areal av 478 km2- Karaktäristiskt för Hjälmaren är dess låga medeldjup och höga närsaltskon- centration. Vindarna medför att temperaturskiktning sällan bildas. Vatten- massoma cirkulerar hela tiden vilket medför hög syrgashalt. Därigenom får även djupt belägna områden hög sommartemperatur vilket ger hög produk- tion.

De för fisket viktigaste arterna är gös, gädda, abborre, ål, sik och kräftor.

6.4.2. Övriga sjöar

I övriga sjöar förekommer ett visst yrkesfiske, men detta är inte av den omfatt— ning som de biologiska resurserna medger. I de flesta sjöar, även med en are— al större än 4 km2, bedrivs enbart fritidsfiske. Yrkesfisket har sålunda en bety- dande utvecklingspotential. Detta gäller inte minst kräftfisket. För framför allt ål är utsättningar nödvändiga.

De viktigaste arterna är ål, gös, kräftor, abborre, gädda, sik, siklöja, röd- ing, öring, lax och regnbåge. Betydelsen skiftar beroende på geografi och fiskeinriktning.

Kapitel 6 F isktillgångar 48

7. Fångsten

7.1. Inledning

I detta kapitel beskrivs det svenska yrkesfiskets fångsteri olika vattenområ- den liksom utvecklingen fram till dagens situation. Vissa uppskattningar av möjliga framtida fångstuttag redovisas också. Enligt direktiven bör utredningen särskilt analysera möjligheterna att utveckla det yrkesmässiga insjöfisket och det kustnära fisket. Fångstema i de vattenområden som är av särskilt intresse för dessa kategorier fiskande beskrivs därför mer ingående. Vidare tas fritidsfiskets fångster upp.

7.2. Saltsjöfiskets fångster

De uppgifter som redovisas i detta avsnitt avser det svenska yrkesfisket i Nordsjön, Skagerrak/Kattegatt samt Östersjön. Fångster från fritidsfiske, dvs. husbehovsfiske och sportfiske, ingår inte i redovisningen. Materialet baseras på de uppgifter från förstahandsmottagare som Statistiska Cen- tralbyrån (SCB) samlar in. Vissa kompletteringar har gjorts med ledning av fiskeloggböckema samt uppgifter från Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium.

7.2.1. Fångstens utveckling fram till i dag

Det var på västkusten som utvecklingen mot allt större fartyg, starkare moto- rer och modernare utrustning gick snabbast med en kraftig ökning av fångst— erna som resultat. Fisket var framför allt inriktat på sill. Fångsten exportera- des till övervägande del, främst genom direktlandningar i danska hamnar. Från 1950-talets mitt och fram till mitten av 1960-talet skedde en mycket stark utveckling av västkustfisket, vilket återspeglas i rekordhöga totalfångster på runt 350 000—375 000 ton under denna period (se figur 1).

Under den senare hälften av l960-talet uppstod dock ett prisfall på sill. Samtidigt blev överfiskning ett kännbart problem med en kraftig nedgång i silltillgången, framför allt i Nordsjön, men även i Skagerrak och Kattegatt, som resultat. Fiskeflottan reducerades märkbart under denna den första stora fiskekrisen under efterkrigstiden.

På 1970-talet började sillfångstema åter öka, men med ändrade fån gstområ— den, eftersom det rådde förbud för sillfiske i Nordsjön och kraftiga reglering- ar av fisket i Skagerrak och Kattegatt. Genom etablering av 200-milsgränsen kom det svenska fisket att på sikt begränsas. Omkring hälften av västkustfisk- ets sillfångster togs nu i Östersjön. När den svenska fiskegränsen i Östersjön flyttades ut 1978 förstärkte detta den påbörjade förskjutningen av tyngdpunk- ten i svenskt fiske. Genom utvidgningen kom drygt en tredjedel av Öster- sjöns vattenareal att omfattas av den svenska fiskezonen. Östersjöfisket svara-

Kapitel 7 Fångsten 49

de 1990 för ca 60 % av yrkesfiskets samlade fångstvärde. Många västkust- SOU 1993:103 fartyg befinner sig i Östersjön under en stor del av året. (Se kap. 10 Fiske- mönster.) Det svenska fisket är traditionellt koncentrerat till ett fåtal fiskslag. Ca 80— 90 % av den totala fångsten består av torsk, skarpsill och sill. Volymmässigt dominerar sillen sedan lång tid tillbaka. Under 1980—talet ökade dock torsk- fisket kraftigt, framför allt på syd— och ostkusten. I figur 1 redovisas saltsjöfiskets fångster under perioden 1913—1992 och i figur 2 totaltfångstens sammansättning 1982—1992.

Figur 1. Saltsjöfiskets fångster 1913—1992, tusen ton

lim

400000

300000

200000

Västkusten

100000

Ostkusten

1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000

Fångsten to m 1948 är angiven ilandad vikt, fr o m 1949 i hel lä/skw'kl. Västkusten inkluderar (isk Iandad / utlandet. Kuslsträckeindelnlngen är i enlighet med iland/öringsslal/sliken.

Kalla: Historisk statistik 2, Fiskeslallstlsk åtsbok, Fiske — en översikt, SCB.

Figur 2. Totalfångstens sammansättning 1983-1992

1 000 ton

300

V/////.

200

100

ill/strömming till onsumllon

1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992

(Källa: SCB, Fiske 1992 — En översikt)

Kapitel 7 Fångsten

För att få en uppfattning om prisutvecklingen har SCB åt utredningen räknat fram utvecklingen av kilopriset på sill resp. torsk i förstahandsledet under ti- den 1914—1992. Utgångspunkten är 1914 års priser. Priset per kilo är beräk- nat på landad vikt och baseras på sill och torsk till konsumtion. Detta redovi- sas i figur 3 och 4.

Priset på sill och torsk låg som allra högst under första och andra världs- krigen. Under l980-talet har priset på sill blivit allt lägre för att plana ut under 1990 och framåt. Priset på torsk har däremot stigit och ligger nu över 1914 års priser (i fasta priser).

Figur 3. Kilopriset på sill i första handelsledet 1914—1992 i förhållande till levnadskostnadsindex, öre per kilo i 1914 års priser

Öre per kg 40

30

20 1914 års pris

1910 1930 1950 1970 1990

Figur 4. Kilopriset på torsk i första handelsledet 1914-1992 i förhållande till levnadskostnadsindex, öre per kilo i 1914 års priser

Öre per kg 50

40

3 | i

1914 års pris 20

10 1910 1930 1950 1970 1990

Kapitel 7 Fångsten

Under 1980— och 1990—talet dominerar fångst av sill/strömming och torsk. 1992 var mängden torsk sammanlagt drygt 19 000 ton, vilket kan jämföras med 52 000 ton år 1985, dvs. en tillbakagång med ca 63 % eller uttryckt som landningsvärde 203 miljoner kronor 1992 jämfört med 251 miljoner kronor 1985 (löpande priser). Se även utvecklingen för torsk i fasta priser i figur 4 ovan.

Tabell 1. Fångst av viktigare fiskslag år 1992 och 1990, landad vikt i ton och tlcr

Fiskslag 1992 1990 ton tkrl ton tkrl Å1 1 048 38 046 812 32 058 Lax 902 18 232 1 144 24 023 Torsk 19 100 206 222 49 388 443 389 Kolja 1 768 16 286 856 10 767 Gråsej 2 798 12 608 710 4 364 Vitling 288 2 215 129 1 262 Sill/strömming 93 612 140 952 86 841 115 706 Skarpsill 4 315 14 366 3 033 13 416 Makrill 1 594 5 030 758 3 328 Foderfisk 165 089 93 549 88 865 42 841 Hummer 22 2 939 18 2 671 Havskräfta 772 43 362 1 098 70 456 Nordhavsräka 2 062 60 711 1 527 46 927 Ovriga arter 7 536 89 725 5 529 75 428 Total fångst 300 906 744 243 240 708 886 636 1) I de redovisade värdena ingår ej utbetalda prisstöd och pristillägg (Källa' SCB, Fiske 1992 — En översikt)

Av den totala fångsten 1992 på drygt 300 000 ton är foderfisk (ca 165 000 ton) följt av sill/strömming (drygt 93 000 ton) det som landas mest av, om man enbart beaktar mängden. Torsken har det högsta fångstvärdet med ca 206 miljoner kronor. Torskfångstens värde minskade dock under perioden 1990—1992 med 19 %. Foderfiskens och sillens landningsvärde i Sverige är 93,5 miljoner kronor resp. 141 miljoner kronor.

År 19921andades 120 000 ton på västkusten, vilket kan jämföras med syd- kustens 41 000 ton och ostkustens drygt 12 000 ton. Resten landades utom- lands, främst i Danmark. På västkusten är foderfisk och sill de viktigaste fisk- slagen. På sydkusten dominerar sill/strömming med foderfisk på andra plats. På både väst- och sydkusten är torsken den tredje mest landade arten. Ostkus— ten landar mest sill/strömming, därefter kommer torsk och på tredjeplats foderfisk.

Värdet av 1992 års landningar i första handelsledet vari genomsnitt per kg för torsk 10:79 kr, sill/strömming 1:50 kr och foderfisk 0:56 kr. Då ingår inte utbetalda prisstöd och pristillägg i de redovisade värdena.

Totalt har landningama ökat med 60 000 ton eller ca 25 % under perioden

1990—1992. Värdemässigt har landningama minskat under perioden med

Kapitel 7 Fångsten

drygt 142 miljoner kronor eller ca 16 %. Det totala landningsvärdet för år SOU 1993:103 1992 är drygt 744 miljoner kronor.

Svenska fångster I 992 fördelade q'terfångstområde

Fångstemai saltsjöfisket per fångstområde 1992 redovisas i tabell 2. Fångs- ten av sill/strömming, torsk, foderfisk m.fl. arter i olika områden beskrivs även i kap. 10 Fiskemönster.

I följande tabell redovisas fångsterna per fiskslag och fångstområde under 1992 i hel färskvikt. Omräkning från landad vikt till hel färskvikt görs av SCB med hänsyn till att rensning och ibland även viss beredning sker om- bord på fiskefartygen. Därav följer att den angivna vikten i tabell 1 och 2 är olika.

Tabell 2. Fångst av viktigare fiskslag fördelad på havsornråde 1992 samt totalfångst 1990, hel färskvikt, ton Fiskslag Nordsjön Skagerrak. Östersjön med Totalt

Kattegatt Öresund 1 992 1990 Ål — 352 696 1 048 813 Lax — 25 967 992 1 259 Siklöja -— — 1 080 1 080 1 673 Torsk 823 5 294 16 244 22 361 57 451 Kolja 1 289 744 — 2.033 984 Gråsej 1 034 2 268 - 3.302 838 Blåvitling — 2 058 —- 2.058 1 503 Sill/strömming 4 939 114 449 75 907 195 295 158 896 Skarpsill - 5 791 53 558 59 349 13 483 Makrill 3 047 1 978 — 5 025 3 573 Hummer — 22 _ 22 18 Havskräfta — 772 — 772 1 098 Nordhavsräka 147 2 057 - 2 204 1 607 Övriga arter 1 595 6 212 1 876 9 683 ..5 717 Total fångst 12 874 142 022 150 328 305 224 248 913 % 4,2 46,5 49,3 100 (Källa: SCB, Fiske 1992 - En översikt)

Värdet av de svenska fisktillgångarna Tabell 3. Totala värdet av de svenska fisktillgångama (1991 års landningar)

Område Värde, mkr Nordsjön, norsk zon

(kvotvärde) 45 ,052 Nordsjön, EG-zon

(kvotvärde) 47 ,407 Skagerrak/Kattegatt " (kvotvärde) 322,322 Östersjön

(kvotvärde) 497 ,218 S:a kvoterat fiske

(kvotvärde) 91 1,999 Insjöfiske

(fångstvärde) 34,079 Okvoterat fiske 182.393 Totalsumma 1128,471

Kapitel 7 Fångsten

Av ovanstående tabell framgår att det nuvarande totala årliga värdet av i sven- ska vatten tillgängliga resurser uppgår till drygt 1,1 miljarder kronor. De kvo— terade tillgångarna utgör ca 81 % av kvotvärdet, de okvoterade arterna svarar för ca 16 % av det totala värdet medan resterande 3% avser värdet av insjö— fisket.

7.2.3. Det kustnära fiskets fångster

Genom bearbetning av Fiskeriverkets loggsboksstatistik har fångsterna i kust- fisket under 1992 kunnat särskiljas. Det kustnära fisket har avgränsats på föl- jande sätt:

— Baslinjen är gräns mellan kust och hav. — All fångst innanför baslinjen, dock ej räkor, från fartyg mindre än 12 meter förs till kustfisket

— All fångst innanför baslinjen av sik, siklöja, ål, gös, gädda, abborre och öring förs till kustfisket, även om den fångas av fartyg större än 12 meter.

— Snörpvadsfisket förs till kustfisket. — Burfångad havskräfta förs till kustfisket. — Allt fiske i Bottenviken förs till kustfisket.

Kustfiskets fångst 1992 finns sammanställd i tabell 4. Det bör observeras att uppgifterna i princip härrör från fångst innanför baslinjen. Vidare bedrivs ett kommersith fiske utan licens, varför loggboksstatistiken inte innefattar allt yr- kesmässigt fiske, vilket särskilt påverkar uppgifterna för östersjökusten. Upp- gifterna ger emellertid en uppfattning om storleksordningen på de fångster som tas nära kusten.

Tabell 4. Fångstema i kustfisket under 1992, viktigaste arterna, ton Fiskslag Skagerrak/ Östersjön Östersjön Botten- Summa ' Kattegatt syd nord viken Sill/strömming 3 342 1 286 1 112 352 6 092 (varav skrap) (1 060) (14) (42) (42) (1 158) Skarpsill 3 100 453 — -— 3 553 (varav skr'ap) (1 037) (439) — *. (1 476) Torsk 378 1 500 100 —— 1 978 Siklöja - — 20 1 036 1 056 Ål 333 400 10 1 744 Sik — 43 204 177 424 Lax 20 106 127 125 378 Havskräfta ' 148 - _ _ 148 Gädda —- 132 _ — 8 140 Abborre - 1 13 1 1 5 129 Skrubbskädda 21 66 — — 87 Bleka 74 _ _ _ 74 Öring 5 25 21 16 67 Rödspotta 57 _ _ _ 57 Makrill - 48 —— - — 48 Gös , . _ 29 14 _ 43 Krabba 41 — — — 41 Hummer 14 — — — 14

Kapitel 7 Fångsten

(forts. tabell 4) Fiskslag Skagerrak/ Östersjön Östersjön Botten- Summa Kattegatt syd nord viken

Aktatunga 8 — —— _ 8 Vitling 5 — —— —— 5 Lake — — — 4 4 Regnbåge — _ — 1 1

Summa 7 594 4 153 1 619 1 725 15 091

(Fiskeriverkets loggboksstatistik 1992)

Av tabellen framgår att Skagerrak/Kattegatt svarar för hälften av den totala fångsten i kustfisket. Nästan 85 % av fångsten här utgörs av sill och skarp- sill, huvudsakligen för konsumtion. Den värdefullaste arten i kustfisket i Skagerrak/Kattegatt är dock havskräfta. Andra viktiga arter är torsk och ål. Östersjön syd (från Öresund till norra Uppland) svarar för nästan 30 % av den totala kustfiskefångsten. Torsk är både till mängd och värde den viktigas- te arten. Ål är också av stor ekonomisk betydelse. Det fångas även stora mängder sill, främst för konsumtion. Andra viktiga arter är lax, gädda och abborre.

Östersjön nord och Bottenviken svarar för ca 10 % vardera av den totala fångsten. I Östersjön nord är lax den värdefullaste arten i kustfisket, följd av sik. Andra viktiga arter är strömming och torsk. I Bottenviken är siklöja vikti- gast, både vad avser mängd och värde. Andra för kustfisket viktiga arter är lax och sik.

7.3. Insjöfiskets fångster

Kunskapen om den historiska utvecklingen av det yrkesmässiga insjöfisket är begränsad. Helt klart är emellertid att det minskat avsevärt i omfattning under 1900—talet.

I de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren uppgick sålun— da fångstmängden 1920 till 6 800 ton fisk och 357 400 tjog kräftor. Både be- träffande fångstmängd och värde var gädda och abborre de viktigaste fisk- slagen.

De senaste åren har det yrkesmässiga insjöfisket uppgått till drygt 2 000 ton. Merparten av fångsterna (ca 75 %) tas i de fyra största sjöarna. I relation till det totala yrkesfisket svarade 1992 fisket i sötvatten för mindre än 1% av fångstmängden och 5 % av värdet.

Kapitel 7 Fångsten

Tabell 5. Det yrkesmässiga insjöfisket 1991 och 1992, ton och tkr SOU 1993:103

Mängd, ton Värde, tkr 1992 1991 1992 1991 Vänern 1111 1016 13 054 13427 Vättern 167 169 4 358 4 083 Mälaren 245 229 5 870 4 545 Hjälmaren 207 201 4 041 4 130 Östergötlands län 189 181 1 689 1 679 Kronobergs län 125 113 1 610 1 779 Kristianstads län 29 17 170 209 Malmöhus län 100 77 1 887 1 899 Norrbottens län 132 130 2 700 2 328 Totalt 2 305 2 133 35 379 34 079 (Källa: SCB, Fiske 1992 - En översikt)

Gös var den mest betydelsefulla fiskarten i det yrkesmässiga sötvattensfisket 1992. Den svarade för en fjärdedel av värdet eller 8,7 miljoner kronor av totalt 35,4 miljoner kronor. Betydelsefulla arter är dessutom siklöja och ål. Värdet av Siklöjan uppgick 1992 till 5,7 miljoner kronor, vilket är en ökning med 2 % jämfört med 1991. Ålens värde uppgick 1992 till 6,2 miljoner kro- nor, vilket är en ökning med 7 % jämfört med 1991. De totala fångsterna för 1991 och 1992 sammanfattas i tabell 6. Mängduppgiftema avser hel färskvikt och värdet i första försäljningsledet.

Tabell 6. Det yrkesmässiga fisket i sötvatten 1992, värde i första handels- ledet, tkr.

Vänern Vättem Mälaran Hjälmaren Övriga Totalt Totalt vatten 1992 1991

Lax och öring 1 427 916 59 _ 51 2 453 2 295 Röding _ 1 830 _ _ 1 148 2 978 2 814 Sik 980 1 353 3 1 1 101 3 438 3 576 Siklöja 5 211 71 513 _ 33 s 828 5 717

därav löjrom (4 982) _ (361) _ _ (5 343) (5 114) Harr _ 6 _ _ 10 1 6 9 Nors 46 _ 2 _ _ 4 s 93 Gädth 981 26 448 440 680 2 575 2 832 Gös 2 610 o 3 029 1 546 1 540 8 725 8 341 Abborre 626 58 243 410 279 1 616 1 481 Å1 796 8 1 477 1 220 2 734 6 235 5 821 Lake _ 278 27 42 12 101 460 515 Annan fisk/foderfisk 97 13 _ 32 179 3 2 1 195 Flod/Signalkräfta _ 50 54 380 200 684 390 Totalt 1992 13 052 4 358 5 870 4 041 8 056 35 377 _ Totalt 1991 13 427 4 083 4 545 4 130 7 894 _ 34 079 (Källa: SCB, Fiske 1992 — En översikt)

Viss del av fångsten används för foderändamål. Enligt den officiella statisti— ken har denna ökat under senare år (från 208 ton 1987 till 468 ton 1992). Genomsnittspriset per kilo under de två senaste åren har legat på 0:68 kronor.

Kapitel 7 Fångsten 56

Som jämförelse kan nämnas att de totala fångsterna av foderfisk från det svenska yrkesfisket 1992 uppgick till ca 165 000 ton till ett värde av 93,5 mil- joner kronor, vilket ger ett genomsnittspris på ca 0:56 kronor. De aktuella ar— terna från insjöfisket är ospecificerade. Den sötvattensart som bedöms domi- nera är siklöja.

Vid framställning av fiskmjöl fraktas fisken till Ängholmen som är den enda fiskmjölsfabriken i Sverige.

7.3.1. Fångster i de stora sjöarna

De stora sjöarnas dominerande roll vad gäller yrkesmässigt insjöfiske moti- verar en närmare beskrivning av dessa.

Vänern

År 1992 fångades ca 1 100 ton fisk till ett förstahandsvärde av drygt 13 miljo- ner kronor. Av den totala fångsten i Vänern svarar fritidsfiskare för ca 20 %.

Trots att antalet yrkesfiskare under tiden 1983—1992 har halverats till ca 100 personer, har de totala fångstem under perioden ökat med 175 ton och fångstvärdet i löpande förstahandspriser med drygt 5 miljoner kronor. Löj- rommen svarade för 60 % (3 miljoner kronor) av denna uppgång. Laxfångs- ten under motsvarande period ökade från 31 ton till 55 ton; en ökning med nästan 80 %.

De ökade fångsterna har sin främsta orsak i bättre båtar och och redskap. De variationer, som kan noteras mellan skilda år och perioder, kan till viss del förklaras med naturliga fluktuationer i fiskbestånden, klimat och väderförhål- landen samt förekomst av alger i vattnet som slammar igen näten.

Fångsten av lax och öring i Vänern har varierat kraftigt i det yrkesmässiga fisket under årens lopp. För tidsperioden 1914—1923 redovisas i medeltal 23 ton, vilket kan jämföras med 1971 då fångsten var nere i 0,5 ton. År 1992 no— terades det hittills största laxfisket. Detta år landades 55 ton lax och öring av yrkesfiskarna. Dagens relativt goda laxfångster i Vänern är ett resultat av od- ling och utsättning, framför allt genom Laxfond Vänerns försorg.

Vättern

Det yrkesmässiga fiskets fångster 1991 och 1992 uppgick till 169 resp. 167 ton. De viktigaste arterna 1992 kvantitativt sett var sik, röding och lax.

År 1992 uppgick förstahandsvärdet av yrkesfiskets fångst till ca 4,4 miljo— ner lcronor. Många fiskare säljer emellertid fångsten direkt till konsument eller bereder den på olika sätt för försäljning, vilket ger ett väsentligt högre pris än vad statistiken visar. (Se kap. 13. Fiskindustrin.)

Under senare år har fisket rationaliserats betydligt genom ökad användning av större båtar med avancerad teknisk utrustning (bl.a. hydrauliska dragrullar för nätfiske) och förbättrade fångstrnetoder (t.ex. fiske med laxfällor).

Kapitel 7 Fångsten

År 1992 uppgick yrkesfiskets fångster till 245 ton med ett förstahandsvärde av 5,9 miljoner kronor. Dominerande arter kvantitativt sett var främst gös, men även gädda, abborre och ål. Gösen stod för nästan 60 % eller 3 miljoner kronor av det samlade värdet.

Enskilda år uppgår fångsten till 480 ton. Genomsnittsvärdet för fångsterna är 24 kr/kg, vilket med ovanstående fångstutfall ger årliga fångstvärden på ca 9 miljoner kronor.

Som en kompensation för en avtagande invandring av ål från havet har sto- ra utplanteringar av ål har gjorts. Åtgärden har medfört att ett lönsamt yrkesfis- ke ändå har kunnat bedrivas, även under år med dålig tillgång på andra arter än ål. Ålfisket har genom utsättningar ökat från 10 till 30 ton den senaste tio- årsperioden.

Hjälmaren

År 1992 uppgick yrkesfiskets fångster till 207 ton med ett förstahandsvärde av 4 miljoner kronor. Dominerande arter var gös, gädda, abborre och ål.

Omfattande ålutsättningar har under de senaste tjugo åren genomförts. Detta har resulterat i ökning av yrkesfiskets ålfångst från 2 ton till ca 27 ton 1992. Älfisket har en avgörande betydelse för att ett bärkraftigt yrkesfiske skall kunna bedrivas.

Även omfattande utsätmingar av signallcräfta har utförts framför allt under senare delen av 1980-talet och början av 1990—talet. Resultaten är mycket posi— tiva. Yrkesfiskets lcräftfångst har under de senaste två åren ökat med ca 25 % årligen. Kräftfisket kommer att få allt större betydelse för det yrkesfisket i Hjälmaren.

7.4. Fritidsfiskets fångster

SCB och Fiskeristyrelsen redovisar i rapporten Fritidsfiske -90 bl.a. fritids- fiskets fångster. Med fritidsfiske avses här ”fiske bedriver på fritid med hand— redskap (sportfiske) eller med andra redskap som nät, ryssjor, mjärdar m.m. Här ingår också fiske efter kräftor och andra skaldjur”. Fritidsfiskare som använder nät och andra mängdfångande redskap benämns husbehovsfiskare. (Se även kap. 9 De fiskande.)

Samtliga fritidsfiskares fångst under de senaste 12 månadernas fiske upp- gavs totalt till mellan 34 000 och 53 000 ton. Om man plockar bort de fiskare som fångar mer än 100 kg, eftersom dessa genom intensiteten i sitt fiske av— viker från flertalet av fritidsfiskare, blir fångsten istället mellan 26 000 och 44 000 ton. De totala fångsterna efter fiskslag framgår av följande tabell.

Kapitel 7 Fångsten

Tabell 7. Fritidsfiskets fångster totalt efter fiskslag SOU 1993:103 Fiskslag Fångst (ton) Laxfisk (lax, öring, harr, sik, röding) 4 100 - 5 500 Put—and—take (regnbåge, bäckröding m.fl) 1 200 - 2 200 Vitfisk (karpfiskar som mört, braxen id m.fl.) 2 100 - 3 300 Gädda, abborre, gös 11 300 - 13 900 Saltvattenfisk (torsk, gråsej, bleka, flatfisk, makrill, m.fl.) 6 100 - 9 900 Kräftor 600 — 6 600 Andra skaldjur än kräftor -—

Fisk av övriga arter 1 300 - 2 500

7.5. Fiskfångstens fördelning mellan olika kategorier av fiskande

Den officiella fångststatistiken är baserad på fångstuppgifter från licensierade yrkesfiskare. 1 de stora sjöarna hämtas uppgifter även från icke licensierade fiskare som har dispens för fiske med större antal redskap. Inom begränsade kustavsnitt och i Vänern har kompletterande uppgifter inhämtats från andra ka- tegorier fiskande, vanligtvis genom enkätundersökningar. Genom dessa un- dersökningar ges en närmare bild av fångstens fördelning mellan olika kate— gorier fiskande.

Såväl det yrkesinriktade fisket som fritidsfisket varierar avsevärt i omfatt- ning och inriktning i de undersökta områdena. Fiske med nät och även fasta redskap har stor omfattning bland icke licensierade fiskare längs Bottenviken. Här är också yrkesfisket omfattande. Längre söderut är yrkesfisket av blyg- sammare omfattning, bortsett från ett ganska omfattande strömmingsfiske. Fritidsfisket tar merparten av fångsten i stora områden. En stor del av fångs— ten, bl.a. av ekonomiskt viktiga arter, tas av fritidsfiskare i Bohuslän. Det gäller exempelvis hummer, krabba, öring och rödspotta.

Dessa studier visar att annat fiske, än det som framgår av den officiella sta- tistiken, har stor omfattning både i kilo och i kronor räknat. En pågående stu- die i Öresund antyder att ca 90 % av fångsten där tas av fritidsfiskare.

Även andra uppgifter som utredningen tagit del av indikerar att det före- kommer ett omfattande fiske vid sidan av det licensierade yrkesfisket. Det häv- das också att det inte enbart rör sig om ett sport- eller husbehovsfiske utan även är ett kommersiellt fiske, dvs. att fångsten försäljs. Detta fiske påverkar fiskbestånden och yrkesfiskets marknad negativt. Vidare inverkar det på fångststatistikens tillförlitlighet och även på andra förhållanden som t.ex. förutsättningarna att utvärdera utsättningars betydelse och lönsamhet.

Den nya fiskelagen, som träder i kraft den 1 januari 1994, avser att begrän- sa fritidsfisket med mängdfångande redskap. För att bedriva ett yrkesmässigt fiske, dvs. ett kommersiellt fiske, fordras i dag ingen yrkesfiskelicens. Den nya fiskelägen innehåller ett sådant krav.

Kapitel 7 Fångsten

8. De fiskande

8.1. Inledning

I detta kapitel beskrivs såväl de som bedriver yrkesmässigt fiske som fri- tidsfiske. Beskrivningen av yrkesfiskarna baseras på fiskeriräkningen 1990 medan beskrivningen av fritidsfiskarna baseras på en enkätundersökning sam- ma år.

Antalet yrkes— och binäringsfiskare har minskat under hela efterkrigstiden, från drygt 20 000 1945 till ca 5 000 1979 (se figur 1). Under det senaste de- cenniet har minskningen planat ut och 1992 var antalet yrkesfiskare knappt 4 000. Med yrkesfiskare avses här de fiskare som har minst halva sin in— komst från fiske. Tillgänglig fångststatistik visar att det svenska fisket fångst— mässigt nådde sin höjdpunkt vid mitten av 1960-talet. Sedan 1970-talet be- finner sig fisket på en lägre nivå, främst ifråga om antalet sysselsatta perso- ner, men även i fråga om fångstmängd.

Figur 1. Antal yrkes- och biyrkesfiskare 1914—19851 30000

20000

10000

1910 1925 1940 1955 1970 1985

1)Vad biyrkesfiskama beträffar bör observeras att lägsta gräns för uppgiftslämnande 1970 och 1973 var 1 000 kr i infiskat belopp. 1976 var gränsen 2 000 kr, 1979 10 000 kr och 1990 30 000 kr. (Källa: SCB, Fiske 1987 — en översikt)

De flesta yrkesfiskarna är och har historiskt sett varit bosatta på västkusten. Andra världskriget medförde att Nordsjön och avlägsnare vatten istort sett av- stängdes för svenskt fiske. Brist på livsmedel och därmed höga priser stimule- rade samtidigt till ett intensivare fiske i tillgängliga vatten. En avsevärd upp- gång skedde iostkustfisket, men även en viss uppgång kan noteras på syd- kusten. Under efterkrigstiden minskade antalet yrkesfiskare på sarntliga kust— sträckor, men kraftigast har tillbakagången varit på ostkusten. Minskningen på ostkusten skedde huvudsakligen på l950-talet. Däremot skedde minsk-

Kapitel 8 De fiskande 61

ningen på västkusten först under 1970-talet, då fiskemöjlighetema i Nordsjön drastiskt reducerades (se figur 2).

Figur 2. Antal yrkesfiskare fördelade på kuststräckor 1914—1985

8000

1910

(Källa: SCB, Fiske 1987 — en översikt)

1925 1940 1955 1970 1985

8.2. Yrkesfiskarna 8.2.1 Allmänt

Enligt den senaste fiskeriräkningen uppgick antalet fiskare den 1 januari 1990 till 3 823, varav 3 250 var yrkesfiskare och 573 hade fiske som binäring. Av fiskarna var 3 473 eller90 % saltsjöfiskare och 350 sötvattensfiskare. Av salt- sjöfiskama var det endast drygt 10 % som hade fiske som binäring, medan knappt en tredjedel av fiskarna i sötvatten var binäringsfiskare.

Tabell 1. Antalet fiskare den 1 januari 1990

Yrkes- Binärings- Summa fiskare fiskare fiskare

Saltvattenfiskare 3 007 466 3 473 Västkusten 1 374 86 1 460 Sydkusten 735 89 824 Ostkusten 898 291 1 189 Sötvattenfrskare 243 107 350 Summa 3 250 573 3 823

(Källa SCB, Fiskeriräkningen den 1 januari 1990)

De flesta yrkesfiskarna är bosatta på västkusten. 1 374 eller 42 % av yrkes- fiskarna är bosatta i de två västkustlänen. Av binäringsfiskama är hälften bo- satta på ostkusten.

Av 1990 års yrkesfiskare var 78 % yrkesfiskare för 5 år sedan och 62 % var yrkesfiskare även för 10 år sedan. Det är inte någon större skillnad mellan kuststräckoma vad gäller rörligheten i yrket hos de som var yrkesfiskare1990.

Kapitel 8 De fiskande 62

Fiskare är till övervägande del ett manligt yrke.Av yrkesfiskarna är mindre SOU 1993:103 än 1 % kvinnor. 8.2.2 Saltsjöfiskarna Antal och geografisk fördelning

Enligt fiskeriräkningen 1990 var yrkesfiskarna huvudsakligen saltsjöfiskare. Fördelningen mellan kuststräckoma kan för yrkesfiskarna grovt beskrivas som 45—30—25 (%) för västkusten, ostkusten resp. sydkusten. För binärings- fiskarna är motsvarande fördelning 20—60—20.

Tabell 2. Antal yrkesfiskare efter kuststräcka 1990 Kuststräcka Yrkesfiskare Binärings- Summa Fr90 1) Fr85 1) fiskare fiskare Västkusten '1 37.4 (1 586) 86 1 460 Sydkusten 735 (891) 89 824 Ostkusten 898 (1 143) 291 1 189 Summa fiskare 3 007 (3 620) 466 3 473

1) Fiskeriräkningen för 1990 resp. 1985, SCB

Tabell 3. Antalet fiskare den 1 januari 1990 fördelade på län Lan. Yrkesfiskare Binärings Summa Fr90 Frss fiskare fiskare Saltvattenfiskare 3 007 (3 620) 466 3 473 Stockholms 1 11 (143) 34 145 Uppsala 35 (51) 8 43 Södermanlands 32 (67) 5 37 Östergötlands 61 (1 14) 38 99 Kalmar 286 (328) 62 348 Gotlands 147 (171) 46 193 Blekinge 357 (437) 39 396 Kristianstads 214 (231) 20 234 Malmöhus 162 (222) 30 192 Hallands 227 (274) 6 233 Göteborgs o. Bohus 1 145 (1 306) 80 1 225 Gävleborgs 70 (73) 12 82 Västernorrlands 41 (58) 39 80 Västerbottens 26 (40) 24 50 Norrbottens 89 (98) 23 1 12 Ovriga län 4 (7) _ 4 (Källa: SCB, Fiskeriräkningen 1 januari 1990)

Å ldersfördelning

Yrkesfiskama på västkusten har den lägsta medelåldern, 39 år, och en relativt hög andel fiskarei åldern 20—34 år. Medelåldern bland fiskarna på syd— och ostkusten är över 40 år med tyngdpunkt i intervallet 35—49 år. Under 1980- talet har en föryngring skett, särskilt bland västkust- och insjöfiskare.

Kapitel 8 De fiskande 63

Omkring hälften av samtliga yrkesfiskare i saltsjöfisket är trålfiskare. I Hal- lands och Göteborgs och Bohus län är andelen trålfiskare över tre fjärdedelar. Nedgången i antalet yrkesfiskare i saltvatten är betydligt mindre för gruppen trålfiskare än för övriga yrkesfiskare. Se tabell 4.

Tabell 4. Antal yrkesfiskare efter fiskeinriktning 1990 och 1985 Län m.m. Övriga yrkes- Summa yrkes-

Trålfiskare fiskare fiskare 1990 1985 1990 1985 1990 1985 Saltvattenfiskare Göteborg 0 Bohus 863 929 282 377 1 145 1 306 Hallands 186 216 41 58 227 274 Blekinge 111 163 246 274 357 437 Kristianstads 102 101 112 130 214 231 Gotlands 49 64 98 107 147 171 Övriga län 132 164 785 1 037 917 1201 Summa 1 443 I 637 1 564 1 983 3 007 3 620

(Källa: SCB, Fiskeriräkningen den 1 januari 1990)

Tabell 5. Andel trålfiskare av yrkesfiskarna 1990 Län Andel trålfiskare, procent 1.Hallands 82 2. Göteborgs och Bohus 75 3.Kristianstads 48 4.G0tlands 33 5.Blekinge 31 (Källa: SCB, Fiskeriråkningen den 1 januari 1990)

8.2.3. Insjöfiskarna

Antal och geografisk fördelning

Antalet fiskare i sötvatten uppgick 1990 till totalt 350, varav nästan en tredje- del var binäringsfiskare. Av det totala antalet sötvattensfiskare återfinns ca 70 % i de stora sjöarna. Av yrkesfiskarna var mer än 80 % verksamma i de stora sjöarna och då främst i Vänern (tabell 6).

Tabell 6. Antal yrkesfiskare i sötvatten 1990 Sötvatten Yrkesfiskare Binårings- Summa Fr90 Fr85 fiskare fiskare Vänern 85 (83) 12 97 Vättern 21 (29) 3 24 Mälaren 58 (52) 9 67 Hjälmaren 38 (42) 17 55 Ovriga sötv. 41 (42) 66 107 Summa fiskare 243 (248) 107 350 (Källa: SCB, Fiskeriräkningen den 1 januari 1990)

Kapitel 8 De fiskande

Medelåldern för yrkesfiskare i sötvatten är högre än för saltsjöfiskare, men har sjunkit påtagligt under 1980-talet. Medelåldern 1990 var 44 år med en tyngdpunkt iintervallet 35—49 år, men många insjöfiskare var ocksåi åldern 50—64 är.

8.3. Fritidsfiskarna

Fiskeriverket och SCB genomförde 1990 en utredning om fritidsfisket i Sverige. Utredningen omfattar fritidsfiskets båda grenar, dvs. både sportfiske och husbehovsfiske. Sportfiske definieras som ett fiske med handredskap och endast för det egna hushållet, medan husbehovsfiske definieras som ett fiske som främst bedrivs med andra redskap är handredskap och huvudsak- ligen för det egna hushållet.

F ri tidsfiskets omfattning

Fritidsfiskets totala omfattning enligt Fritidfiske -90 har varit stabilt under 1970- och 1980-talen. En jämförelse med en liknande undersökning som genomfördes av 1973 års fiskevattenutredning visar att handredskapsfisket då var ungefär lika omfattande som i dag medan däremot fisket med enbart andra redskap ökat från 75 000 till 280 000 fiskare.

Ca 2,8 miljoner av Sveriges innevånare mellan 18 och 74 år är intresserade av fritidsfiske. Intresset är störst i de norra delarna av landet. Ca 2,2 miljoner hade fiskat någon gång under det senaste året. Drygt 360 000 hade fiskat mer än 20 gånger på ett år. Den största gruppen av de som fiskar (1,2 miljoner) gör det en till fem gånger per år.

Fisket i sötvatten dominerar klart i jämförelse med fisket i havet. Drygt en miljon fritidsfiskare har fångat sin fisk enbart i sötvatten mot drygt 600 000 enbart i saltvatten.

Ca 1,1 miljoner personer använder fritidshus som utgångspunkt för sitt fiske. Drygt 600 000 turistfiskade, dvs. idkar ett fiske som kräver att man är borta från hemmet eller fritidshuset och övernattar minst en natt. Hela 990 000 personer har själva eller genom någoni hushållet tillgång till mark- område med tillhörande fiskerätt.

Ca 1,4 miljoner fiskare använder enbart handredskap och ca 280 000 en- bart andra redskap. Av de ca 580 000 som fångade laxartad fisk använder ca 400 000 enbart handredskap.

3 131 213 Kapitel 8 Defiskande 65

9. Fiskeflottan

9.1. Inledning

Yrkesfisket i Sverige är helt beroende av fartyg, både för att komma till fiske- platser och för att bedriva fisket. Fiskeflottan återspeglar till stor del fiskets struktur. I detta kapitel skall de olika fartygstypema längs kusterna, till havs eller i insjöama beskrivas.

9.1.1. Fartyg och redskap för havsfiske

Moderna fiskefartyg kan delas in följande huvudgrupper:

— Kust- och kortdistansfartyg omfattar fartyg på 60—600 bruttoregisterton (BRT) och inkluderar snörpvadsfartyg, snurrevadsfartyg, räktrålare, silluåla- re och fisktrålare. Stora delar av den svenska fiskeflottan tillhör denna grupp av fartyg.

— Kambinationsfartyg, som är moderna fartyg som inte sällan fryser en del av fisken ombord och/eller förvarar fångsten i kyltankar. De är på 400—1 200 BRT, är 45—80 meter långa och har maskiner på 700—2 000 hästkrafter (EHK). Till denna grupp kan de största svenska fiskefartygen på upp till 700 BRT hänföras. Dessa fartyg saknar frysmöjligheter, men är oftast utrustade med kyltankar. De fiskar både med trål och ringnot.

Till detta kommer tre typer av fartyg som ingår i den svenska fiskeflottan: — Distanstrålareåabriksfartyg är stora långdistansfartyg på 2 800—3 000 BRT för världsomspännande havsfiske. Det är fiskenationer som Japan och Ryssland som satsar ett sådant fiske.

— Moderfartyg, som fungerar som beredningsfabrik och förrådsfartyg för en flotta på 10—40 mindre trålare och transportfartyg.

— F rysfartyg, dvs. fartyg som fryser hel fisk ombord.

De viktigaste redskapen framgår av följande uppställning

— Trål kan dras av en eller två fiskebåtar, vilket kan vara flyttrål som används pelagiskt och kan ställas in på önskat fiskedjup eller bottentrål som

— Drivgarn är en räcka flytande garn som sätts i öppen sjö för fångst av pe- lagiska fiskar som sill, makrill och lax. Garnen sätts ut i en länk som kan vara åtskilliga kilometer lång.

— Ringnot är det största redskapet. Vid fiske efter sill eller makrill använ- der man vadar som är över 6500 rn långa och över 160 m djupa.

9.1.2. Fartyg och redskap för kustfiske

Kustfiskeflottan består till betydande del av fartyg som främst är lämpade för ett kustnära fiske, men någon strikt gräns mellan havs- och kustfiskeflottoma

Kapitel 9 F iskeflottan 67

finns inte. De vanligaste fartygen i kustfisket är plastbåtar i storleksordningen 4—10 meter med motorer på ca 30—100 EHK. Träbåtar förekommer också (vanligen 4—8 nr, 20-30 EHK) liksom ett antal stålfartyg som i allmänhet är större (> 10 m, > 100 EHK).

9.1.3. Fartyg och redskap för insjöfiske

Insjöfiskeflottan består till 80 % av fartyg på upp till 8 meters längd. Några exempel på fartyg som kan användas för insjöfiske:

— Stålbåt på 35 fot (10,6 x 3,7 ni), har lastrum för ett hundratal fisklådor och skans för 2—4 man. Utrustad för garn eller krokfiske. Motor på 130 EHK.

— Båt på 30 fot (8,9 x 3 rn) för nätfiske eller lättare trålfiske. Plats för två kojer och lastrum på 2,5 m3.

— Båt på 6,6 x 2,2 m med plats för två kojer. Motor på ca 30 EHK. Insjöfiske använder huvudsakligen tre olika typer av redskap: —Insnärjningsredskap som nät/garn för främst fångst av gös, gädda, abborre, sik och siklöja. Insnärjningsredskap används hela året om. — lnstängningsredskap som rvssjor och bottengarn även burar, mjärdar och tinor. Ryssjor används på relativt grunt vatten och är väl lämpade för ål och gädda.

— Krokredskap medför de lägsta investeringarna, men är det mest arbets— krävande systemet. Vintertid förekommer saxfiske på gädda.

9.2. Den svenska fiskeflottan

Den svenska fiskeflottans utveckling illustreras i figur 1. Perioden avser 1914—1985. Redovisningsprincipema har ändrats något under denna tid. Det kan dock generellt konstateras att en minskning av antalet fartyg har pågått successivt sedan mitten av 1950-ta1et. Då inleddes också en utveckling mot allt större fartyg, starkare motorer och modernare utrustning.

Figur 1. Antal fiskefartyg 1914—1985 30000

20000

10000 _

0 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980

(Källa: SCB, Fiske 1987 -— En översikt)

Kapitel 9 F iskeflottan 68

9.2.1. Fiskeflottan i dag SOU 1993:103

Det totala antalet fartyg var enligt 1990 års frskeriräkning 4 358. Av dessa var 2 725 fartyg under 8 meter, vilket motsvarar 63 % av det totala antalet fiskefartyg. Efter 1990 omfattar SCB:s fartygsregister enbart fartyg om minst 8 meter. Detta innebär att för mer än hälften av fiskefartygen saknas aktuellare uppgifter än de från 1990 års fiskeriräkning.

Av fiskebåtama var 1 438 eller 53% hemmahörande på västkusten. Fördel— ningen på kuststräckor resp. insjövatten av båtar under 8 meter 1990 redovi- sas i följande tabell.

Tabell 1. Fartyg ( 8 meter fördelade på kuststräckor och sjöar 1990

Kuststräcka m.m Antal fartyg ( 8 meter Saltvatten 2 550 Västkusten 1 438 Sydkusten 527 Ostkusten 585 Sötvatten 175 Vänern 70 Vättern 22 Mälaren 37 Hjälmaren 27 Övr. sötvatten 19 Summa fiskefartyg 2 725 (Källa: SCB, Fiskeriräkningen den 1 januari 1990)

Totala antalet registrerade fiskefartyg med en längd av minst 8 meter uppgick den 31 december 1992 till 1 835. Av dessa var 548 längre än 12 meter. Fiske- fartygen över 8 meter är jämnare fördelade mellan kuststräckoma än fiskebåtar under 8 meter. På hela ostkusten finns 713 större fartyg medan det på västkusten finns 657. Till detta kommer 407 större fartyg på sydkusten och 64 i sötvatten. Se tabell 2.

Tabell 2. Antal fartyg 2 8 meter fördelade på kuststräckor och sjöar 1992

Kuststräcka m.m Antal fartyg 2 8 meter Saltvatten 1 771 Västkusten 657 Sydkusten 401 Ostkusten syd 486 Ostkusten nord 227 Sötvatten 64 Vänern 41 Vättern 10 Mälaren 8 Hjälmaren ] Ovr. sötvatten 4 Summa fiskefartyg 1 835 (Källa: SCB 151 SM 9301)

Den sammanlagda motorstyrka var ca 380 000 EHK och sammanlagda brutto- tonnage uppgick till drygt 52 000 BRT för fartyg med en längd över 8 meter.

Kapitel 9 F iskeflottan 69

Tonnage och maskinstyrka fördelar sig på kuststräckor enligt nedanstående tabell.

Tabell 3. Bruttoton och maskinstyrka fördelad procentuellt per kuststräcka

Kuststräcka Andel BRT Andel maskinstyrka % % Västkusten 66 56 Sydkusten 18 19 Ostkusten 16 25 (Källa: SCB, J 51 SM 9301)

9.2.2. Fiskeflottans sammansättning

Den svenska licensierade flottan bestod i september 1993 av 439 skepp (fartyg om 12x4 meter och över) och 1 230 båtar. Fiskeriverket har utifrån Svensk Fisks statistik gjort en uppskattning av hur flottan fördelar sig efter typ av fiske enligt följande.

Tabell 4. Fiskeflottan efter fiskeinriktning (sept. 1993) Sillfiskare 227 fartyg (168 skepp, 59 båtar) Fiskfrskare 234 (45 skepp, 189 båtar) Kombifrskare 138 (44 skepp, 94 båtar) Räkfiskare 202 (83 skepp, 119 båtar) Övrigfrskare 868 (99 skepp, 769 båtar) 1 669 fartyg

Torskfiskare, som ingåri grupperna fiskfiskare, kombifrskare och övrigfisk— are, uppskattas till ca 130 skepp och 210 båtar.

Fördelningen ovan är en skattning som bör kunna ge en fingervisning om antal fartyg och storlek (skepp/båt) i fiskeflottoma inom olika fisken.

9.3. Fiskeflottan i saltvatten

Antalet fiskefartyg över 8 meter i saltvatten uppgick till 1 771 år 1992. De redovisas i tabell 5. Enligt 1990 års uppgifter var antalet sådana fartyg 1 835 (se tabell 2 ovan). Många av fiskefartyg över 8 meter meter används i ett kust— nära fiske (se vidare avsnitt 9.4).

Tabell 5. Fiskefartyg > 8 m i saltvatten 1992

Längd Antal fartyg Fartyg 8—12 m 1 225 Fartyg 12 -— 546 Summa 1 771 (Källa: SCB, 151 SM9301)

Kapitel 9 F iskeflottan 70

Här skall först göras en karaktäristik av de fiskefartyg som är mellan 8 och 12 meter, därefter beskrivs de svenska fiskeskeppen, dvs fartygen över 12 meter.

Fiskefartyg mellan 8 och 12 meter

Fiskefartyg mellan 8 och 12 meteri saltvatten fördelade sig den 31 december 1992 på kuststräckoma enligt tabell 6.

Tabell 6. Fiskefartyg 8 -12 meteri saltvatten efter kuststräckor 1992

Kuststräcka Antal fartyg, Västkusten 354 Sydkusten 300 Ostkusten syd 392 Ostkusten norr 179 Hela riket 1 225 (Källa: SCB, 151 SM9301)

År 1990 var medelåldern för fartygen i storleksldassen 8—12 meter (median- värde) ca 10 år för alla kuststräckor utom för södra ostkusten där medelåldern var ca 16 år. Det skall dock noteras att på södra ostkusten har en kraftig föryngring skett sedan 1985; medelåldern har sjunkit från 22 år till 16 år. Öv- riga kuststräckor uppvisar en något högre medelålder år 1990 jämfört med 1985. Se tabell 7. Uppgifter om fartygsålder saknas för 1992.

Tabell 7. Fiskefartyg 8—12 meter, fartygens medelålder (medianvärde)1990 och 1985

Kuststräcka Antal fartyg Medelålder

1 9 9 0 1 9 8 S Västkusten 281 10 8 Sydkusten 264 1 1 9 Ostkusten syd 348 16 22 Ostkusten norr 157 11 10 (Källa: SCB, Fiskeriråkningen den 1 januari 1990)

Endast 160 fartyg mellan 8—12 meter (15%) hade trålutrustning 1990. Dessa trålfartyg finns nästan uteslutande på västkusten och norra ostkusten.

De vanligaste byggmaterialen för fiskebåtama är trä och plast. På södra ost- kusten är de flesta båtar byggda i trä, medan plast är dominerande på västkus- ten.

Västkusten dominerar denna del av fiskeflottan genom det stora antalet far— tyg i Göteborgs och Bohus län. Geografiskt fördelar sig fartygen 1992 enligt följande.

Kapitel 9 F iskeflottan 71

Tabell 8. Fiskefartyg 8—12 meter fördelade på län 1992 Län Antal 1. Göteborgs och Bohus 311 2. Blekinge 131 3. Kalmar 130 4. Malmöhus 113 5. Norrbottens 85 6. Stockholm 80 7. Gotlands 67 8. Kristianstads 56 9. Gävleborgs 53 10. Uppsala 45 11. Hallands 43 12. Ostergötlands 42 13. Västernorrlands 34 14. Södermanlands 28 15. Västerbottens 7 Hela riket 1992 1 225 (Källa: SCB, 151 SM9301)

En ökning har skett i denna del av fiskeflottan med 40 fartyg mellan 1991 och 1992. Fiskeriräkningen 1990 och 1985 redovisade 1 103 resp. 1 286 fartygi den storleksklassen. Totalt innebär det alltså att en minskning skett med 61 fartyg mellan 1985 och 1992. Se tabell 9.

Tabell 9. Antal fiskefartyg 8-12 meter 1985-1992 Antal fartyg 8-12 meter 1992 1 225 1991 1 185 1990 1 103 1985 1 286 (Källa: SCB, 151 SM9301)

F iskeskepp över 12 meter

År 1992 fanns i saltvattenflottan 546 fartyg om minst 12 meters längd, vilket kan jämföras med 529 fartyg 1990. ] tabell 10 redovisas skeppen fördelade ef- ter kuststräcka.

Tabell 10. Antal fiskefartyg 2 12 meter fördelade på kuststräcka 1991 och 1992

Kuststräcka 1992 1991 Västkusten 303 303 Sydkusten 101 109 S Ostkusten 94 94 N Ostkusten 48 49 Summa 546 5 5 5

(Källa: SCB J 51 SM 9301)

Från 1985 till och med 1991 har en stadig ökning av antalet fiskeskepp skett. Denna trend vände dock under 1992 så att skeppen nu har minskat med 9 sti

Kapitel 9 F iskeflottan 72

jämförelse med 1991. Utvecklingen sedan 1985 har dock inneburit en ökning SOU 1993:103 med 20 fartyg, vilket framgår av tabell 11.

Tabell 11. Antal fiskefartyg 2 12 meter 1985—1992

Antal skepp 1992 546 1991 555 1990 529 1985 526 (Källa: SCB J 51 SM 9301)

Den största delen av skeppsflottan (eller 46%) finns i Göteborgs och Bohus län. Totalt finns mer än hälften (55%) av skeppsflottan på västkusten och knappt 20% på sydkusten. De 546 skeppen fördelas på följande län enligt följande.

Tabell 12. Fiskefartyg 2 12 meter länsvis fördelade 1992

Län Antal 1. Göteborgs och Bohus län 253 2. Blekinge 54 3. Hallands 50 4. Kalmar 34 5. Kristianstads 32 6. Norrbottens 29 7. Gotlands 29 8. Malmöhus 15 9. Stockholms 14 10. Gävleborgs " 13 11. Södermanlands 10 12. Västernorrlands 6 13 Ostergötlands 6 14. Uppsala" 1 Hela riket 546 (Källa: SCB J 51 SM 9301)

Skeppen har betydligt högre medelålder än fartygen mellan 8 och 12 meter en- ligt fiskeriräkningen 1990. En föryngring av flottan har skett i de flesta dis- trikt sedan 1985. Det finns dock områden där medelåldern är relativt hög. Det- ta gäller främst norra Bohuslän.

Den modernaste skeppsflottan finns i Göteborgs- och Sölvesborgsdistrik- ten med en medelålder på 20 år. På övriga västkusten och sydkusten, liksom på södra ostkusten, är medelåldern ca 30 år. Norra ostkusten har en ung skeppsflotta med en medelålder på 12 år. Se tabell 13.

Tabell 13. Fiskeskeppens medelålder (medianvärde)

Kuststräcka Antal skepp Medelålder

* 1 9 9 0 1 9 8 5 Västkusten 285 28 29 Sydkusten 114 28 34 S Ostkusten 86 31 32 N Ostkusten 44 12 8

(SCB, Fiskeriräkningen den 1 januari 1990)

Kapitel 9 F iskeflottan 73

Av skeppen har 432 eller ca 80 % trålutrustning. Detta kan jämföras med far- tygen i storleksordningen 8—12 meter, som har trålutrustning till 15 %. Av västkustens skepp har mer än 90 % trålutrustning. På sydkusten är motsva- rande siffra ca 70 %, på södra ostkusten ca 65 % och på norra ostkusten ca 80 %.

De flesta fiskeskeppen är byggda i trä. På de flesta kuststräckor, utom nor- ra ostkusten, har ca 60 % av fartygen trä som byggmaterial och 40 % stål. På norra ostkusten med en ung skeppsflotta är stål det dominerande byggmateria- let. Uppgifterna om trålutrustning och byggmaterial härrör sig från 1990 års fiskeriräkning.

9.4. Kustfiskeflottan 9.4.1 Inledning

Utredningen har bearbetat Fiskeriverkets fångststatistik i ett försök att beskri- va den flotta som bedriver ett kustnära fiske. En exakt gränsdragning mellan kust- och havsfisket är svår att göra, inte minst i den officiella statistiken. Ef- tersom ett kustfiske är en småskalig verksamhet och många yrkesmässiga ut- övare hittills saknat yrkesfiskelicens blir mörkertalet stort. Utredningen be- tecknar kustfartyg som de fartyg som främst är lämpade för ett kustnära fiske.

De avgränsningar som har gjorts i bearbetningen av fångststatistiken inne- bäri princip att baslinjen får markera gräns för kust- resp. Utsjöfisket. I prak- tiken utgör inte baslinjen en gräns för utövandet av fisket längs kusterna. Med undantag för ålfisket har kustfisket skiftande förutsättningar och traditioner efter olika kuststräckor, vilket gör det svårt att beskriva kustfisket som en och samma företeelse överallt i Sverige. Den följande presentationen av kustfiske- flottan bör därför läsas som en grov beskrivning av de inblandade fartygen.

Följande avgränsning har gjorts i fångststatistiken:

— Baslinjen (den tänkta linjen som dras mellan de yttersta skären) är av- gränsningen mellan hav och kust.

— All fångst innanför baslinjen, räkor undantagna, från fartyg mindre än 12 meter förs till kustfisket oavsett redskap. (Räkor räknas i detta samman- hang som havsfiske.) All fångst innanför baslinjen av sik, siklöja, ål, gös, gädda, abborre och öring förs till kustfisket oavsett fartygets storlek.

— Snörpvadfisket förs till kustfisket.

— Burfångad havskräfta förs till kustfisket. — Allt fiske i Bottenviken bedöms som kustfiske.

Den beskrivning av fiskeflottan i kustfisket, som görs i detta avsnitt, syftar till att visa vilken omfattning och inriktning ett kusmära fiske har.

I tabell 14 redovisas antalet fartyg som bedrivit kustfiske under 1992 förde- lade efter fartygstyp och havsområde.

Kapitel 9 F iskeflottan 74

Tabell 14. Fartyg i kustfiske 1992 SOU 1993:103 Typ av fartyg Skagerrak Kattegatt Östersjön Östersjön BottenvikenSumma syd 1) nord 2) Båtar 211 73 391 120 90 885 Skepp 7 1 2 — 23 33 Summa 218 74 393 120 113 918

1) Fr.o.m subdivision 23 t.o.m. 29 S (till breddgraden 59 0 30) 2) Östersjön nord avser Bottenhavet, dvs norr om 5' 30. Bottenviken ingår inte utan redo- visas separat.

Av tabellen framgår att mer än 40 % av det totala antalet fartyg i kustfisket finns i södra Östersjön, dvs 393 fartyg. Även i Skagerrak/Kattegatt finns en stor kustfiskeflotta på 292 fartyg. Kustfisket bedrivs främst med mindre far- tyg. Det bör dock noteras att en femtedel av fartygen i Bottenviken är skepp samt att ca 7 skepp deltagit i kustfisket i Skagerrak. Skeppen har främst be- drivit snörpvadsfrske efter sill och skarpsill. Fångstema i detta fiske är avse- värt större än i båtarnas mer småskaliga fiske.

Båtar (fartyg 12 x 4 meter) är framför allt byggda i plast, men det finns även ett stort antal träbåtar.

Mellan olika kustområden finns vissa skillnader. I södra Östersjön, med flest antal kustfiskebåtar, är det en liten övervikt för trä som byggmaterial. För övriga områden dominerar plastbåtar.

Kustfiskebåtarna iplast har en medelålder av mellan 7 och 13 år. Detta kan jämföras med medelåldern i den totala svenska båtflottan (dvs fartyg ( 12 m) som 1992 var 22 år.

Plastbåtarnas motorstyrka varierar i princip efter båtstorlek mellan 30—270 EHK.

Medelåldema för kustfiskebåtar i trä varierar mellan 16 och 40 år, vilket är avsevärt mycket högre än för kustfiskebåtar i plast. De yngsta träbåtama är de mellan 4—8 meter; byggår 1961—1974. Den genomsnittliga motorstyrkan för träbåtar i kustfisket varierar mellan 20 och 180 EHK.

Kustfiskebåtarna i stål är nästan uteslutande längre än 8 meter. Medelål— dern för stålbåtar i kustfisket skiftar mellan 9 och 13 år. I södra Östersjön finns dock några enstaka båtar om 4—8 meter i stål och med en motorstyrka på 70 EHK. I norra Östersjön och Bottenviken är de flesta stålbåtarna längre än 10 meter.

De nyaste båtarna i stål finns i Skagerrak och Kattegatt. De är i genomsnitt byggda 1982/83 och är över 10 meter. De kraftigaste motorerna finns på stål- båtar på 8—10 meter i Bottenviken (200 EHK).

Tidigare har nämnts att skeppen i kustfisket är få. Under 1992 har 7 skepp deltagit i kustfisket i Skagerrak och 23 skepp i Bottenviken.

9.5. Insjöfiskeflottan

Av det totala antalet fiskefartyg år 1990 var 229 (5 %) fartyg i insjövatten. Fördelningen av fartygen i storlek och efter insjövatten redovisas i tabell 15.

Kapitel 9 F iskeflottan 75

Tabell 15. Fiskefartyg i insjövatten, 1990

Insjövatten

Vänern 7?) Vättern 22 Mälaren 37 Hjälmaren 27 Övr. 19 S um m a 1 7 S

(Källa: SCB Fiskeriräkningen 1990)

Längd i meter 8—12

32 11 7

53

Summa

103 33

27 22 229

Av tabellen framgår att insjöflottan till nästan 80 % består av fartyg kortare än 8 meters längd. Av insjöfartygen är 175 fartyg under 8 meter, 53 fartyg mel- lan 8—12 meter samt 1 skepp. I de större storleksklassema är antalet fartyg i stort sett oförändrat jämfört med 1985, för de minsta fartygen finns inga jäm- förbara siffror.

Nästan hälften av fiskefartygen finns i Vänern. De senaste uppgifterna om antalet fiskefartygi insjövatten är SCB:s redo- visning den 31 december 1992. Enligt den finns 62 fartyg om 8—12 meter och

2 skepp.

Fartygens fördelning framgår av tabell 16 (under 8 meter finns inte redo-

visade).

Tabell 16. Fiskefartyg i insjövatten, 1992 Insjövatten 8—12 Vänern 39 Vättern 10 Mälaren :8 Hjälmaren 1 Ovr. 4 Summa 1992 62 Summa 1991 63

(Källa: SCB J 51 SM 9301)

Längd i meter 12-

2

"Nil

Summa

41 10

64 65

Utvecklingen från tidpunkten vid fiskeriräknin gen 1985 till 31 december 1992 är följande beträffande båtar i storleken 8—12 meter:

Tabell 17. Antal fiskebåtar 8—12 meter 1992—1985 Antal båtar 8—12 rn 1992 1991 1990 1985

(Källa: SCB J 51 SM 9301)

62 63 53 55

Båtar i denna storleksklass (8—12 m) har ökat med 7 fartyg under perioden 1985—1992. Av SCB:s statistik framgår att 9 fartyg har tillkommit mellan 1990 och 1992.

Kapitel 9 F iskeflottan 76

Medelåldern (medianvärde) för insjöfartygi storleksklass 8—12 meter är 10 år. Endast 8av dessa 53 fartyg har trålutrustning. Fartygen ärvanligtvis bygg- dai stål.

9.6. Fiskefartygens värde

Genom Sjöassuradöremas Förening och dess medlemmar har följande upp- gifter om fiskefartygens värde tagits fram. I Sjöassuradörema ingår försäk- ringsbolag som bl.a. försäkrar fiskefartyg exempelvis Skandia, Trygg Han- sa, Länsförsäldingar, Folksam och Bohusläns Sjöförsälqingsförening. Bland de bolag som står utanför föreningen och som har en del fartyg försäkrade kan nämnas Atlantica och lokala bolag.

Totalt antal försäkrade fiskefartyg per den 1 januari 1993 hos medlemmar- nai Sjöassuradörema var ca 1 300 fartyg, varav 540 var träfartyg, 245 stål- fartyg och resterande 515 plastfartyg.

Fartygen var försäkrade för ca 1 370 miljoner kronor, varav träfartygen svarade för ett försälcringsvärde på 225 miljoner kronor, stålfartyg för 975 miljoner kronor och plastfartyg för 170 miljoner kronor.

Enligt 1990 års fiskeriräkning är det vanligaste byggmaterialen för fartyg i storleksklassen 8—12 meter trä och plast. 41 % av dessa fartyg är byggdai trä och 30 % är byggda i plats. De flesta fiskefartyg som är 12 meter eller längre är byggda av trä. 60 % har trä som byggmaterial medan 36 % är byggda av stål.

Tabell 18. Fartygens (2 8 m) fördelning efter byggmaterial och kuststräcka resp. vissa insjöar

Kuststräcka Stål Tra Plast Övrig Totalt Västkusten 1 19 272 165 10 566 Sydkusten 66 189 116 7 378 Ostkusten S 69 227 92 46 434 Ostkusten N 46 72 78 5 201 Vänern 25 1 6 1 33 Vättern 5 4 2 - 1 1 Mälaren 2 1 4 - 7 Hjälmaren — -— - — — Ovr sötvatten _ 1 2 — 3 Hela riket 332 767 465 69 1 633 (Källa: SCB Fiskeriräkningen 1990)

Om det genomsnittliga försäkringsvärdet fördelas på fartyg enligt fiskeriräk- ningen 1990 kan ett samlat värde på den svenska fiskeflottan beräknas enligt tabell 19.

Kapitel 9 F iskeflottan 77

Tabell 19. Uppskattat värde av den svenska fiskeflottan 2 8 meter Material Antal Ca-värde Total uppskattning Stål 332 3,900 mkr 1 294,8 mkr Trä 767 0,416 mkr 319,1 mkr Plast 465 0.330 mkr 153,5 mkr Ovrigt 69 Summa ca 1 633 1 767,4 mkr

Detta räkrreexempel ge en grov uppskattning av de svenska fiskefartygens vär- de (fartyg 2 8 m) till ca 1,8 rrriljarder kronor.

I denna sammanställning har alltså beaktats ca 1 600 fiskefartyg av totalt 4 358 st enligt 1990 års fiskeriräkning. Resterande ca 2 700 fartyg är under 8 meter och dessa finns inte angivna i den offentliga statistiken efter byggma— terial. Värdet av dessa är inte uppskattat.

9.7. Fartygsutvecklingen på fiskets område

Den svenska fiskeflottan består idag av ca 440 licensierade fiskeskepp och över 1 200 fiskebåtar. Antalet fiskeskepp har minskat i synnerhet under se- nare år. Medelåldern på fiskeskeppen är ca 28 år. Fiskebåtarna har lägre me- delålder även om spridningen är stor.

Byggmaterial

Ser man utvecklingen från andra världskriget, då samtliga fiskefartyg bygg- des i trä, bröts denna trend omkring 1960. Stålfiskefartyg började byggas i Sverige eller importerades från grannländerna samt dåvarande Östtyskland. Storleken på dessa fartyg var mellan 25 och 30 meter med motorer på 300- 500 EHK. År 1967 byggdes det sista större träfiskefartyget i Sverige. Fiske- båtarna byggdes såväl i trä som plast och stål.

Under 1960-talet växte fiskeflottan snabbt. Svenskt fiske stod på topp ifråga om ilandförda fångster, nya typer av fiske och fartyg infördes bl.a. i ringnotsfisket. I Nordsjön, som ännu var fritt, togs stora fångster av sill, makrill och annan fisk. I slutet av 1960talet blev överfiskningen ett faktum. Det svenska fisket komi kris och under åren 1969 till 1971 såldes en stor del av det toppmoderna tonnaget till utlandet, i synnerhet till Danmark.

Under slutet av 1970-talet, när fisket åter blev bättre, köptes många fartyg tillbaka till Sverige. Särskilt populära blev de stålfartyg som byggts i långa serier i Östtyskland; 30-33 meter långa med motorer på 700—1 000 EHK.

Från mitten av 1980—taletkom nybyggnation igång av såväl större som mindre fartyg. Nya fartyg för trålfiske byggdes som häcktrålare, dvs trålen sätts ut och tas in över aktern. Dessutom byggdes ett antal fartyg på omkring 40 meter långa med utrustning för både trål- och ringnotsfiske. De större far- tygen har huvudmotorer på 1 500-2 500 EHK, mycket kraftiga winschar, sidopropellrar både för och akter. I en del av dessa fartyg har lastrummen delats in i tankar, där fångsten förvaras i nedkylt havsvatten. Detta har inne- burit en stor rationalisering i förhållande till förvaring av fisk isad i lådor. I

Kapitel 9 F iskeflottan

slutet av 1980-talet ökade kraftig fisket efter torsk i Östersjön och många nya fartyg, som byggdes då, anpassades för detta fiske.

Modernisering av fartyg

Modernisering av äldre fartyg, byggda på 1960- och 70—talet, har skett genom ombyggnad ofta med ny styrhytt, mäss, pentry, duschar, toaletter osv. Kom- forten ombord har förbättrats väsentligt. I nya fartyg byggs hytter för 1—2 man istället för den traditionella skansen. Även vid ombyggnad av äldre far- tyg bygger man in hytter.

I lastrummen har arbetet underlättats genom installation av nedläggnings- system. De tunga momenten med lådor och is, när fångsten tas om hand, har eliminerats. Containers, som rymmer 800 kg fisk plus is och vatten, har kom- mit på 1990-talet. På arbetsdäck har installerats rens- och sorteringsmaskiner med bandtransport av fisken emellan de olika arbetsmomenten.

Arbetet på däck har också rationaliserats genom installation av tråltrummor för intagning av trålen, ett arbete som tidigare krävde mångaman när stora trå- lar skulle tas ombord. Vidare har olika typer av winschar underlättat intagning av sveplinor m.m. Trålarnas storlek har under senare år ökat enormt. Många fartyg pumpar in fisken direkt från trålens lyftstrut.

Vid lossning av fisk används hydraulkranar, dessa används även för andra tunga lyft ombord. Med hjälp av vacumpumpar kan fisk flyttas från lastrum upp på däck och över till kaj.

Elektronisk utrustning

Under de senaste tio åren har elektroniken ombord ökat mycket snabbt. Det är elektronik som fiskletningsinstrument, sändare från trålen upp till fartyget med uppgifter om trålens höjd och bredd, temperatur i vattnet osv. Positions- bestämning har blivit mera exakt med hjälp av satellitsändare (GPS). Elektro- niska sjökort och skrivare som plottrar in varje tråldrag är vanliga ombord. Kommunikationsapparater som fax och data underlättar kontakten med land.

Kapitel 9 F iskeflottan 79

10. Fiskemönster

10.1. Bakgrund

Vid en genomgång av det fiske som bedrivits under ett kalenderår finns varia— tioner i fråga om fångstområden, arter, redskap m.m. från månad till månad. Variationerna — fiskemönstret — styrs av ett flertal faktorer, främst biologiska och ekonomiska förutsättningar samt regleringar av fisket. Variationerna be- gränsas vidare av de fiskeresurser som står till det svenska yrkesfiskets för- fogande.

* Biologiska faktorer Vissa arter kan vara lämpligast att fiska med ett bestämt redskap under en be- stämd tid på året och eventuellt i ett bestämt område. Beståndens storlek kan variera från år till år.

* Ekonomiska faktorer Även om det rent tekniskt är möjligt att fiska en viss art kan det vara lönsam- mare att fiska en annan. Det kan föreligga skillnader i lönsamhet i fisket efter olika arter under olika delar av året.

* Interna regleringar Yrkesfiskama tillämpar frivilliga begränsningar av fångstansträngningen.

* Internationella överenskomnelser

Inom Östersjökommissionen beslutas varje år om de totala fångstuttagen i Ös- tersjön av sill, skarpsill, torsk och lax samt om eventuella förändringar i de ge- mensamma fiskereglema. Varje stat tilldelas en viss resurs inom resp. zon. Därefter följer bilaterala överenskommelser om fiskeutbytet.

I norsk nordsjözon erhåller Sverige årliga kvoter av de arter som traditio- nellt fångats inom detta område. I EG:s nordsjözon får svenska fiskare fiske- rättigheter mot att EG—fartyg får fiska i den svenska zonen i Östersjön.

För fisket i Skagerrak och Kattegatt träffas årligen internationella överens- kommelser med EG och Norge.

Vid fiskestopp till följd av t.ex. uppfrskade kvoter kan alternativen vara att fiska efter andra arter/på andra områden eller att ligga vid kaj.

10.2 Den svenska fiskeflottans rörelser — generellt

För den svenska fiskeflottans rörelser över de fiskevatten, som står till förfo-

gande, kan följande generella drag tecknas. I detta sammanhang berörs bara fiskeflottan i saltvatten.

Kapitel 10 F iskemönster 81

De fiskefartyg som bedriver fiske i Östersjön är av mycket varierande stor- lek. De minsta kustfiskebåtama, som bedriver ålfiske och fiske med fasta red- skap, är ofta en- och tvåmansbåtar från 5 meters längd och uppåt. Gamfiske bedrivs yrkesmässigt med båtar som är 6 meter och längre. Idet kustnära trål- fisket används båtar i storleksklassen 10 meter och uppåt, där de flesta är 15— 20 meter långa. Sill-, torsk- och laxfiske längre från kusten bedrivs med far- tyg av samma storlek somi Skagerrak och Kattegatt (se nedan).

År 1990 fanns 1 013 fartyg med en längd större än 8 meter med hemma- hamn i Östersjön, varav 240 var utrustade med trål. Totala antalet svenska far— tyg är dock betydligt större i Östersjön eftersom ca 20—80 (varierande över året) västkustfartyg regelbundet bedriver fiske här.

I norsk nordsjözon bedrivs ett svenskt licensierat fiske med i princip 41 sillfartyg, 5 ringnotsfartyg med inriktning på sill och makrill och 69 fartyg med huvudsaklig inriktning på fiskfiske (torsk, kolja, gråsej m.m.) samt riktat fiske efter räka. Sillfisket bedrivs huvudsakligen under maj—december, makrillfisket under september—november, fiskfiske under hela året samt räk- fisket under januari—april (1991). Periodangivelsema kan dock variera från år till år, bl.a. beroende på kvotemas storlek.

Det riktade fisket efter sill och makrill bedrivs med fartyg med en längd av 25—40 meter (medellängd ca 35 m) och ett bruttotonnage av 150—500 BRT (medeltonnage 300 BRT).

Fiskfiske bedrivs från mindre fartyg. Den vanligaste fartygsstorleken vid denna typ av fiske är 20—39 m (medellängd 25 m). Tonnaget varierar mellan 85 och 360 BRT (medelvärde 200 BRT).

I EG:s nordsjözon var de viktigaste fiskeperiodema för svenska fiskare under 1991 för makrill september—november, för sill maj—december samt för kolja och torsk maj—november.

I Skagerrak och Kattegatt förekommer dels fiske på kvoterade arter dels ett värdemässigt mycket betydande fiske på okvoterade arter som havskräfta. Andra viktiga okvoterade arter är ål, rödtunga, bergtunga, äkta tunga, kum- mel, bleka, havskatt, pigghaj, hummer, krabba m.m.

De fiskefartyg som bedriver fiske i Skagerrak och Kattegatt är av mycket varierande storlek. Det totala antalet svenska fiskefartyg i detta område är ca 2 000 (1990). De minsta kustfiskebåtama bedriver ålfiske (5 m och längre). Gamfiske och fiske med havskräftburar bedrivs yrkesmässigt med båtar som är 6 meter och längre. Kustnära trålfiske efter fisk och kräfta använder båtar från 10 meter och uppåt.

10.3 1992 års fiske

I kapitel 7 beskrivs det svenska yrkesfiskets fångster totalt sett. Detta komplet- teras i detta kapitel med fångster efter vissa arter fördelat på fångstområden med stöd av kartor. Dessa områden överensstämmer med internationella havs- forskningsrådets (ICES) statistikområden som ingår i ett kvadratiskt

Kapitel 10 F iskemönster 82

rutnätssystem avgränsat av varje halv breddgrad och varje hel längdgrad (30 SOU 1993:103 x 30 sjömil). Dessa rutor slås samman till olika fångstområden.

Fån gstområdena ligger också till grund för avsnitt 10.4 där ett urval av far- tyg och deras fiskemönster har följts under tre år (1988, 1991 och 1992).

Fångst av alla fiskslag

I figur 1 redovisas den svenska flottans fångst av alla fiskslag under 1992. Betydande fångster tas i södra Östersjön och Skagerrak. Det fångas även mycket fisk utefter kusterna. Svenska fiskare bedriver även fiske i Nordsjön.

Sill

I figur 2 redovisas fångst av sill för konsumtionsändamål, vilken fångas mer koncentrerat efter Sveriges kuster. Detta kan jämföras med figur 3 som inne- fattar fångsten av sill totalt. Upptagningsområdet äri detta fall betydligt stör- re. I figur 3 ingår således även sill för foderändamål.

Torsk

Den för svenskt yrkesfiske så viktiga torsken fångas efter hela kusten, men med stark koncentration till södra Östersjön (figur 4).

F oderfisk

Av 1992 års fångststatistik framgår att de största mängderna som landas är fo- derfisk (165 000 ton varav 96 000 ton utomlands). Av figur 5 framgår fångst- ornrådena. Efter sydkusten och västkusten tas stora fångster av foderfisk.

Lax

Av figur 6 framgår att laxen fångas mest i södra Östersjön och efter Norr— landskusten. Lax fångas även i mindre utsträckning på västkusten.

Landningshamnar

De största landningama under 1992 av sill skedde i Trelleborg, men stora var också landningama i Blekinges, Kristianstads och Hallands hamnar. Skarp- sillen landades främst i Karlskrona, Kungshamn, Lysekil, Bua och Öckerö. Två riktigt stora torskhamnar var Karlskrona och Simrishamn. Ål landades på västkusten, framför allt i Smögen och Göteborgsområdet samt på ostkusten i Västervik. Mycket ål såldes till danska åluppköpare som har speciella ålsum- par ombord. En stor laxhamn var Herrvik på Gotland.

Många fiskarter landades också i Danmark. Skagen och Hirtshals var ge- nomgående störst på sill, skrapfisk, skarpsill, makrill och havskräfta. Medan Hanstholm var större på torsk, gråsej, kolja och kummel.

Kapitel 10 F iskemönster

Figur 1 SOU 1993:103

Svensk fångst av alla fiskslag 1 992 (ton)

_ 10

11 - 50

51 — 200

201 — 1000

1001 — 5000

5001 —

Kapitel 10 F iskemönster 84

Figur 2 sou 1993:103

vnkfn v illf"r n

— 20

21 - 100

101 - 500

* 501 - 1000

1001 — 5000

5001 -

Kapitel I 0 Fiskemönster 85

Figur 3 SOU 1993:103

Svensk fångst av sill 1992 (ton)

— 20

21 - 100

101 - 500

501 - 1000

Kapitel 10 F iskemönster 86

Figur 4 SOU 1993:103

Svensk fångst av torsk 1992(ton) &%%() & J 313113 % åt?/3 . ,

- ]

x - 10

11 _ 100

101 - 500

501 - 1000

1001 -

Kapitel 10 F iskemönster 87

Figur 5 sou 1993:103

S

—1O

11 — 100

101 - 500

501 - 1000

Kapitel 10 F iskemönster 88

Figur 6 sou 1993:103

Svensk fångst av lax 1992 (kg)

- 300

301 - 1000

1001 - 3000

3001 - 1 0000

Kapitel 10 F iskemönster 89

10.4 Ett års fiskemönster — en modell Syfte

För att ge en mer detaljerad bild av hur svenskt fiske bedrivs under ett kalen- derår har utredningen studerat Fiskeriverkets loggboksstatistik. Denna inne- håller en mängd uppgifter, som dock inte i alla delar har kunnat bearbetas med hjälp av datorstöd. Ett avsevärt manuellt arbete har fordrats, vilket har be- gränsat möjligheten att göra en beskrivning av den samlade fiskeflottans rörel- semönster. För att få fram ett års fiskemönster har det varit nödvändigt att göra ett urval av fartyg.

Metod Tidsperiod

De år som har valts ut är I 988, 1991 och 1992. År 1988 har valts med tanke på den stora fångsten av torsk detta år. De övriga två åren har valts för att se hur fisket har förändrats till följd av nedgången i torskfisket och hur fisket bedrivs idag.

Fartygsgrupp

Den fartygsgrupp utredningen valt att studera är fartyg på minst 250 BRT. Detta är den största bruttotonnageklassen i SCB:s senaste fiskeriräkning. En- ligt SCB fanns det 25 fartyg om 250 BRT den 1 januari 1990. Fiskeriverkets register Över licensierade fartyg visar att det 1992 fanns 29 fartyg i den aktu— ella storleksklassen. Dessa var huvudsakligen hemmahörande på västkusten. De 29 fartygen varierar mellan 250 BRT och upp till 700 BRT. Den genom- snittliga tonnagestorleken ligger på ca 350 BRT.

Redovisningen av fiskemönstret under ett kalenderår bygger på loggboks- uppgifter för dessa 29 fartyg. Samma fartyg har följts över de tre åren, vilket har inneburit att beskrivningen för 1991 och 1988 bygger på loggboksuppgif— ter för ett mindre antal fartyg än beskrivningen för 1992. Av de 29 fartygen bedrev 28 fiske år 1991 och 22 år 1988.

Av SCB:s preliminära uppgifter över 1992 års avräkningsnotor framgår de 29 fartygens andelar av försäljningen. Beräkningarna baseras på landningar såväl i Sverige som i Danmark.

Art Mängd % Värde % Sill 40 44 Torsk 8 7 Foderfisk 55 60 Totalt 4 5 2 1

De 29 beskrivna fartygen svarade alltså 1992 för 45 % av den försålda mäng- den fisk och för 21 % av det totala värdet på den försålda fisken. Foderfisken

Kapitel 10 F iskemönster

var både i mängd och värde viktigast för fartygsgruppen. Sillen var av betydligt större betydelse än torsken.

Den studerade fartygsgruppen utgör ca 5 % av skeppsflottan och mindre än 1 % av den totala saltsjöflottan.

F ångstområden

Den minsta studerade geografiska enheten har varit ett fångstområde. Under en månad har ofta mer än en "ruta" besökts, ibland har fartygen varit i både Östersjön och Västerhavet under en och samma månad.

Mest besökta fångstområden

De fångstområden som har haft flest besök under perioden har markerats med svart. Hänsyn har inte tagits till antal fiskeansträngningar, fisketid eller fångs- tens storlek per period och område.

Vanligaste fiskeredskapen

Beskrivningen anger vilka redskap som är vanligast förekommande, dvs. de redskap som de flesta av fartygen har uppgett att de använt. Hänsyn har inte tagits till hur stora fångster man tagit med resp. redskap. Under varje månad kan mer än ett redskap ha använts.

Landningshamnar

Beskrivningen anger också landningshamnama. Här bör hållas i åtanke att många landningshamnar i stor utsträckning är transporthamnar, dvs. ingen försäljning sker där utan fisken transporteras vidare till en mottagare på annan ort.

Kapitel 10 F iskemönster 91

Figur 7 sou 1993:103 FISKEMÖNSTER 1988 - FARTYG > 250 BRT

1:A KVART. JAN.- MARS 2:A KVART. APR. - JUNI

3:E KVART. JULI - SEP. 4:E KVART. OKT. - DEC.

juh!!! lll-"1.

Fångstområden som har haft besök av fartyg ; 250 BRT

I Fångstområden som har haft flest besök av fartyg 3 250 BRT

Kapitel 10 F iskemönster 92

Fiskemönster 1988 för fartyg på 250 BRT och över l:a kvartalet, januari—mars

Av kartan framgår att fisket med fartyg i storleksklassen 250 BRT och över har bedrivits både i Östersjön och i Skagerrak/Kattegatt under det första kvar- talet 1988. Tyngdpunkten ligger dock i Östersjön med en stor koncentration av fartyg i och omkring den södra delen av f.d. vita zonen samt söder om Öland. Huvudsakligen fångades torsk, främst med bottentrål, men till viss del även med flyttrål. Visst flyttrålfiske efter sill, både för konsumtion och skrap, samt efter skarpsill, främst för konsumtion, förekom. Bland landningshamn- ama dominerar Karlskrona stort men landningar har även skett i Slite, Väster- vik och Trelleborg.

2:a kvartalet, april—juni

Under april månad har fån gstområdena utökats till att omfatta en stor del av Bottenhavet och under maj och juni har även områden i Skagerrak/Kattegatt och Nordsjön tillkommit. Under det andra kvartalet har sålunda en generell breddning av fångstområdena ägt rum. Fortfarande är koncentrationen av far- tyg stori den södra delen av f.d. vita zonen, men ytterligare en tyngdpunkt har funnits i områden i Bottenhavet (främst under april och maj). Fisket har varit inriktat på torsk och flyttrål har därvid varit det vanligaste redskapet. Fångstema har huvudsakligen landats i Karlskrona och i hamnar i Västemorr— lands län. I Skagerrak/Kattegatt och Nordsjön har fiskats främst sill (konsum— tion) och skarpsill (skrap).

3 :e kvartalet, juli—september

Under semestermånaden juli har i det närmaste inget fiske bedrivits. Under augusti och september har den förskjutning mot Västerhavet som inleddes i slutet av andra kvartalet förstärkts. Inget fiske har bedrivits i Bottenhavet. Det kan noteras att fartygen har sökt sig allt längre ut i Nordsjön — t.ex. till områ— den alldeles utanför Skottlands kust. Tyngdpunkten under den här perioden finns i Skagerrak där ett flyttrålfiske efter sill (skrap), blåvitling (skrap) och makrill (konsumtion) har bedrivits.

Fångstema har till största delen landats i Danmark (Skagen), på Änghol- men och i Rönnäng, men även på Öckerö och i Kungshamn.

4 .'e kvartalet, oktober—december

Under det sista kvartalet 1988 har fisket åter intensifierats i Östersjön. För- utom i Skagerrak har fisket även bedrivits i Kattegatt, medan nordsjöfisket har upphört. I Skagerrak/Kattegatt har fiskats sill, skarpsill och blåvitling med flyttrål (främst skrap). I Östersjön har fiskats torsk med bottentrål, men det har även förekommit ett visst flyttrålsfiske efter sill och skarpsill för skrap- ändamål. Bland landningshamnama kan nämnas Skagen, Öckerö och Rönn- äng samt Västervik och Karlskrona.

Kapitel 10 F iskemönster

Kapitel 10 F iskemönster 94

!] u.; : N V) I? c 5 -r ga G- en : m 0 E =' » "i S' M :* = & FF E' 0 (n 9: # N (

å.

(N XV N (II C 53 _]

Fångstområden som har haft besök av fartyg ; 250 BRT trap-' 1' I:s-al'-

3

E KVART. JULI - SEP.

4

E KVART. OKT. - DEC.

1 A KVART. JAN.- MARS

2

A KVART. APR. - JUNI

FISKEMONSTER 1991

- FARTYG >

250. BRT

Figur 8

Fiskemönster 1991 för fartyg på 250 BRT och över

l:a kvartalet, januari—mars

Kartan över det första kvartalet 1991 är nästan identisk med den för det första kvartalet 1988. Den största koncentrationen av fartyg finns i Östersjön, i och omkring f.d. vita zonen samt i ett område söder om Öland. Det är nästan ute- slutande torsk som har fångats och fisket har skett med flyttrål eller bottentrål. Fångstema hari stort landats i Karlskrona.

2:a kvartalet, april—juni

Under det andra kvartalet 1991 har en förskjutning mot Västerhavet påbör- jats. I början av kvartalet ligger tyngdpunkten alltjämt i Östersjön men under den sista månaden har tyngdpunkten förskjutits till Skagerrak. I Östersjön har bedrivits ett flyttrålfiske efter torsk (dock även bottentrål), medan fisket i Ska- gerrak varit inriktat på sill och skarpsill med flyttrål. Bland landningshamnar— na kan nämnas Hanstholm och Skagen i Danmark samt Karlskrona och Äng- holmen.

Något fiske efter torsk i Bottenhavet, såsom skedde under motsvarande period 1988, har inte ägt rum under det andra kvartalet 1991.

3 :e kvartalet, juli—september

Under semestermånaden juli har ungefär hälften av fartygen inte bedrivit nå- got fiske. I övrigt kan noteras att fler rutor har besökts jämfört med under det tredje kvartalet 1988, både i Östersjön och i Nordsjön. Fiske har bedrivits i områden väst och sydväst om Bergen och ned till områden sydost om Edin— burgh. Skagerrak har haft den högsta besöksfrekvensen och fisket har varit in— riktat på sill, blåvitling och makrill, men till viss del har även gråsej, kolja och torsk fiskats. Bland redskapen dominerar flyttrål för sill och bottentrål för torsk. Fångstema har landats i Danmark (Skagen och Hanstholm) samt i Äng- holmen och Kungshamn.

4 :e kvartalet, oktober—december

Under det sista kvartalet 1988 bedrevs inget fiske i Nordsjön och fisket i Ska- gerrak var begränsat till ett par relativt näraliggande områden. Under motsva- rande period 1991 kan däremot noteras fortsatt fiske i mer avlägsna områden i Skagerrak samt i Nordsjön, där rutor norr om Shetlandsöarna har markerats. Tyngdpunkten i fisket ligger dock även under 1991 främst i några kustnära områden i Östersjön, norr om Öland. Det är främst sill (både konsumtion och skrap), skarpsill (skrap), blåvitling (skrap) och makrill (mest konsumtion) som har fiskats, men även torsk, gråsej och kolja. Flyttrål används i sillfisket och bottentrål i torskfisket. Fångstema har till stor del direktlandats på ryska moderfartyg i Östersjön, men landningar har även skett i Danmark (Skagen) samt i Kungshamn, Öckerö och Ängholmen. Det kan noteras att ryska moderfartyg tidvis har befunnit sig i Kungshamn, Rönnäng och Öckerö.

Kapitel 10 F iskemönster 95

Kapitel I 0 F iskemönster 96

Fångstområden som har haft flest besök av fartyg ) 250 BRT Fångstområden som har haft besök av fartyg ; 250 BRT

3

o .

E KVART. JULI - SEP.

4

E KVART. OKT. - DEC.

1 A KVART. JAN.- MARS

2

A KVART. APR. - JUNI

FISKEMONSTER 1992

- FARTYG >

250 BRT

Figur 9

Fiskemönster 1992 för fartyg på 250 BRT och över l:a kvartalet, januari—mars

Kartan för det första kvartalet 1992 avviker från både 1988 och 1991 genom att fiske har bedrivits i Nordsjön och även i Bottenhavet. I Östersjön är det fler områden än tidigare som visar en hög besöksfrekvens och det är främst flyttrålsfiske efter sill (både konsumtion och skrap) och skarpsill (skrap) som har bedrivits. Landningarna har huvudsakligen skett i Danmark (Skagen), i Karlskrona liksom till ryska moderfartyg i Östersjön.

2:a kvartalet, april—juni

Under det andra kvartalet har ytterligare områden i Nordsjön tillkommit. För- utom i Östersjön har fångstområden med stort fiske noterats i Skagerrak] Kattegatt och Nordsjön. Huvudsakligen har ett flyttrålfiske efter sill, skarpsill och blåvitling bedrivits. Fångstema har landats i Danmark (Skagen och Hanst— holm) och till ryska moderfartyg i Östersjön men även på Ängholmen.

3 :e kvartalet, juli—september

Under juli månad bedrev drygt en femtedel av fartygen inte något fiske. Under perioden har fisket i Östersjön tunnats ut och koncentrerats till några få områden samtidigt som samtliga områden där ett omfattande fiske bedrivits återfinns i Skagerrak/Kattegatt. Fortfarande är det till övervägande delen ett flyttrålfiske efter sill, skarpsill och blåvitling som förekommit. Även ringnot är återkommande bland redskapen. Vanligaste landningshamnar har varit Ska- gen, Hanstholm och Hirtshals i Danmark samt Ängholmen och Mollösund.

4 :e kvartalet, oktober—december

Under det sista kvartalet 1992, liksom under 1991, har fisket i Nordsjön ut- ökats till att omfatta områden i höjd med och nordost om Shetlandsöarna. Tyngdpunkten ligger kvar i Skagerrak/Kattegatt, medan endast ett område i Östersjön har markerats. Det fiske som bedrivits är liksom tidigare till över— vägande delen ett flyttrålfiske efter sill, skarpsill och blåvitling. En vecka i no- vember var det torskfiskestopp i Kattegatt. Under den andra halvan av decem- ber var det torskfiskestopp i Skagerrak samt stopp i skarpsillfisket i Skager- rak och Kattegatt. Bland landningshamnama dominerar Skagen och Hirtshals samt Ängholmen, men även Öckerö och Fiskebäck förekommer.

Fiskemönstret och dess förändring under 1988—1992 (fartyg 2 250 BRT)

Rörligheten hos de studerade fartygen är stor vilket framgår av kartorna. Ett "grundmönster" för fartygens rörelser kan grovt beskrivas på följande sätt. Under det första halvåret finns fartygen i Östersjön och fiskar huvudsakligen

4 134213 Kapitel 10 Fiskemönster 97

efter torsk. Under resten av året återfinns fartygen i Västerhavet och bedriver främst sill/skarpsillfiske. "Grundmönstret" kan i stort sägas vara karakte— ristiskt för fartygsgruppens rörelser under tiden före nedgången i torskfisket — men redan under 1991 börjar mönstret luckras upp.

Vid en jämförelse, kvartal för kvartal, mellan åren 1988, 1991 och 1992 framkommer både likheter och skillnader i den valda fartygsgruppens fiske- mönster.

Besloivningarna av fiskemönstret under det första kvartalet överensstäm- mer nästan helt för 1988 och 1991. Fisket har varit inriktat på torsk och har varit mest intensivt i några få områden i Östersjön. Under 1992 är bilden för- ändrad. Samtliga områden med omfattande fiske återfinns visserligen även un- der 1992 i Östersjön, men det är fler områden än tidigare och det är sill/skarp- sill som har fångats. Fiske har även, till skillnad från 1988 och 1991, bedri- vits i Nordsjön och Bottenhavet.

Under det andra kvartalet har generellt en förskjutning mot Västerhavet på- börjats. Under 1988 är koncentrationen av fartyg dock fortfarande stor i två områden i Östersjön samtidigt som ytterligare en tyngdpunkt finns i Bottenha- vet. Fisket har varit inriktat på torsk. I början av motsvarande period 1991 är fisket alltjämt mest intensivt i några områden i. Östersjön, men under kvarta— lets sista månad har ett område i Skagerrak haft störst fiske. I Östersjön har fångats torsk och i Skagerrak sill/skarpsill. Inget fiske har bedrivits i Botten- havet. För 1992 är bilden mer splittrad med stort fiske både i områden i Öster- sjön och i Skagerrak/Kattegatt samt Nordsjön. Huvudsakligen har fångats sill, skarpsill och blåvitling.

Under det tredje kvartalet kan för samtliga år noteras ett likartat mönster. Fartygen har sökt sig allt längre ut i Nordsjön. Samtliga områden med stort fiske återfinns i Skagerrak. Fisket har varit inriktat på sill/ skarpsill, blåvitling och makrill.

Under det fjärde kvartalet kan för 1988 noteras att fisket åter har ökat i Östersjön. Områden har även markerats i Skagerrak/wKattegatt, men Öster— sjön dominerar och nordsjöfisket har helt upphört. I Östersjön har torsk fisk— ats och i Skagerrak/Kattegatt sill/skarpsill och blåvitling. Under motsvarande period 1991 kan i stället noteras fortsatt fiske i mer avlägsna områden i Ska- gerrak och Nordsjön (bl.a. norr om Shetlandsöarna). Även 1991 ligger dock tyngdpunkten i Östersjön. Främst är det sill/skarpsill, blåvitling och makrill som har fiskats, men även torsk, gråsej och kolja. År 1992 är skillnaden mot 1988 än mer markant, då tyngdpunkten finns i Skagerrak/Kattegatt och en- dast ett område i Östersjön kan uppvisa stort fiske. Till övervägande del har sill/ skarpsill och blåvitling fiskats.

Sammanfattningsvis kan konstateras att nedgången i torskfisket i Östersjön har inneburit att fisket under 1992 (och även delvis under 1991) kommit att in- riktas på sill och skarpsill och att fångstområden i Västerhavet har ökat i bety- delse för den studerade fartygsgruppen.

Kapitel 10 F iskemönster 98

1 1.1 Inledning

Under perioden 1984—1991 dubblades produktionen av odlad fisk och skal- djur. Av 1991 års produktion på ca 16 miljoner ton utgjordes ca 12 miljoner ton av fisk/skaldjur och ca 4 miljoner ton av alger. Kina står i dag för hälften av världsproduktionen.

Inom det nordiska vattenbruket producerades 1992 sammanlagt ca 217 000 ton. Norge dominerar med ca 150 000 ton. Den svenska produktio- nen är på knappt 6 000 ton matfisk. Såväl det nordiska som det svenska vat- tenbruket minskade mellan 1991 och 1992:

Land Mängd (tusen ton)

1991 1992 Norge 160,7 148,4 Danmark 41,0 39,5 Finland 19,3 18,6 Sverige 6,4 5,8

I den svenska officiella statistiken saknas den del av vattenbrukets produktion som avser kompensationsutsättningar och utsättning av fisk i sportfiskevat- ten. Denna produktion uppskattas till 1 500—2 000 ton.

Det svenska vattenbruket har under lång tid varit inriktat på att odla fisk för utsättning i sjöar, vattendrag och utmed våra kuster. Genom denna fiskevård har man önskat upprätthålla, förstärka och i vissa fall skapa nya värdefulla fiskbestånd till gagn för det svenska yrkesfisket (lax, öring och ål) och sport- fisket (lax/regnbåge, öring, bäckröding, röding och harr).

I samband med vattenkraftsutbyggnaden har kraftbolagen i vattendom ofta ålagts att kompensera de skador de åstadkommit, framför allt på lax— och havs- öringsbestånden. Bolagen har därigenom kommit att bedriva en relativt omfat- tande odlings- och utsättningsverksamhet, s.k. kompensationsodling.

Förutom odling av fisk för utsättning bedrivs även konsumtionsinriktad od- ling. Denna har ökat markant under de senaste decennierna. Det svenska vat- tenbruket av i dag består av följande delar:

1. Matfiskodlin g

2. Kompensationsodling

3. Sportfiskeodling

4. Kräftodling

5. Musselodling

6. Torsk- och ostronodling (på försöksstadiet).

Kapitel ] [Vattenbruk 99

Den viktigaste arten för svenskt vattenbruk är regnbågen, en art som kommer från Nordamerika, men som funnits i Sverige bortåt 100 år.

Regnbågen är den av våra laxfiskar som uppvisar den högsta tillväxten i söt- och brackvatten. Odlingen av regnbåge i Sverige är framför allt inriktad på matfiskproduktion.

Det är framför allt den stora regnbågen (över 1,5 kg) som efterfrågas. Den har därmed blivit den viktigaste produkten inom svensk matfiskodling. Od- lingen av stor regnbåge sker nästan uteslutande som kassodling. Kassar med flytrarnar placeras då ut och förankras på lämpliga odlingsplatser utmed våra kuster och i de större inlandsvattnen. Denna Odlingsteknik har gjort det möjligt att producera svensk matfisk till konkurrenskraftiga priser.

Röding har odlats i Sverige sedan början av 1900-talet. Fram till 1980-talet avsåg odlingen enbart fiskevårdande åtgärder, dvs. odling av fisk med vilt ur- sprung för utsättning i naturvatten. I flera länder har man nu börjat med od- ling för konsumtion. I Sverige är rödingodlingen i första hand etablerad i Norrland.

Lax är globalt sett en av de viktigaste anema inom fiskodlingen. I Sverige eldas så gott som ingen lax för konsumtion, annat än i mycket små kvantite- ter för lokala marknader. Kompensationsodlingen är däremot mycket omfat- tande. Den totala smoltproduktionen var 1991 4,5 miljoner, vilket innebar en minskning från drygt 6 miljoner 1988.

Ett stort problem för den svenska laxodling är sjukdomssyndromet M 74. Under 1992 ökade dödligheten till en nivå i de enskilda odlingarna på mellan 60 % och 95 %. Dödligheten ligger på minst samma nivå 1993.

Ål har odlats extensivt i mer än 2 000 år. Intensiv odling påbörjades för ca 100 år sedan. Taiwan, Japan och Kina är de största producenterna. I Europa produceras den mesta ålen i Italien. Holland och Danmark är också stora pro- ducenter.

Flertalet ålodlingar använder sig i dag av vildfångad glasål, men även stör- re ålar, s.k. sättål, tas in i en del odlingar. Ålens förvandling från gulål till blankål är avgörande för odlingarnas produktion och produktens kvalitet. I od— lingsmaterialet blir andelen hanar mycket hög. Orsaken till detta är oklart. Det är endast honor som uppnår vikter över 250—300 g och betingar därmed ett högre kilopris.

För att kunna bedriva ålodling i Sverige med glasål som odlingsmaterial måste det finnas karantänsanläggning. 1991 fanns sju odlingar med en sam- manlagd produktion på 160 ton. De svenska produktionsvolymema är margi- nella i jämförelse med t.ex. Hollands ålodlingar som hade en produktion på ca 1 000 ton 1991.

Utsättning av ålyngel i sjöar och vattendrag kan få en ökad betydelse i Sverige.

Flodkräftan har kraftigt decimerats på grund av kräftpesten som kom till Sverige 1907. Vid sekelskiftet fångades flera hundra ton flodlcräftori svenska vatten, vilket kan jämföras med 8 ton i dag. 1969 blev det i större delen av

Kapitel 1 I Vattenbruk 100

landet tillåtet att inplantera den amerikanska signalkräftan. Betydande områ- den är dock undantagna och Fiskeriverket har nyligen föreslagit en utvidg- ning av dessa områden. För att sälo'a en svensk stam av signalkräfta startades 1969 utveckling av en metod för yngelproduktion. I första hand används ynglen för utsättning, men intresset har ökat för odling av kräftan under hela dess livscykel.

Den produktionsform som för närvarande är mest aktuell är en halvinten- siv form, där kräftorna odlas i grävda dammar med genomströmmande vat- ten, och där utfodring i större eller mindre omfattning kan förekomma.

Det tar ca fyra år från odlingsstart till första skörd. För att anläggningen skall producera optimalt krävs ytterligare ett flertal år. Under sydsvenska för- hållanden kan kräftan uppnå konsumtionsstorlek på två somrar. På detta sätt odlas också flodkräfta, framför allt på Öland och Gotland.

Intresset för odling av konsumtionskräftor har under 1980-talets senare hälft ökat markant. Inte minst har många jordbruksföretag velat undersöka om kräftodling kan vara ett alternativ eller komplement till den traditionella jordbruksproduktionen.

Blåmusslan är naturligt förekommande utefter nästan hela den svenska kus- ten, men det är endast på västkusten som musslorna når konsumtionsstorlek. Det hittillsvarande problemet med giftupptagning från giftig algblomning kom- mer förmodligen att minska genom nya metoder för snabb analys på musslor innan de skördas.

Odling av blåmusslor är en energisnål och resursbevarande odlingsform som är väl anpassad till svenska förhållanden. Effekterna på miljön får anses vara minimala då t.ex. ingen extra näring tillförs.

Ostron förekommer naturligt utefter den svenska Bohuskusten. Fiske efter ostron har alltid utgjort en viktig binäring för befolkningen i Bohuslän. Ost- ron är undantagna från det fria fisket och det är således endast de som har strandrätten som kan plocka/fiska ostron.

Då den naturliga rekryteringen av ostronyngel är låg och oregelbunden har intresset ökar för att odla ostronyngel på laboratorium. Tekniken med ”kläck- erier” är väl känd och tillämpas i många länder.

Odling av ostron är mer arbetskrävande än odling av blåmusslor. Även ostronodlingar innebär en extensiv odling som utnyttjar näringsked- jan. Bägge artema är naturligt förekommande i vår miljö.

I takt med torskbeståndets nedgång har intresset för odling av torsk och utsättning i beståndsstärkande syfte ökat. Det torskodlingsprojket som star- tade vid Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium 1990 är primärt inriktat på för- stärkningsutsättningar i Bottenhavet, men har efterhand vidgats då odlings- systemet fungerar för piggvar, rödspotta och torsk från Västerhavet. Östersjö- torsken har däremot visat sig svår att odla, men ett par tusen torskyngel av östersjöstam har hittills odlats fram.

Kapitel I I Vattenbruk 101

År 1992 producerades inom svenskt vattenbruk 4 900 ton matfisk i slaktad vikt, vilket motsvarar 5 800 ton i beräknad hel färskvikt. Detta innebär en minskning med 570 ton eller 9 % jämfört med 1991 års resultat. Den slak- tade fisken bestod till ca 90 % av regnbåge. Vidare producerades 1 350 ton musslor samt 8 ton kräftor. Det sammanlagda värdet av produktionen inom vattenbruket har beräknats till 133 miljoner kronor, vilket är en minskning med 12 miljoner kronor jämfört med 1991. Figur 1 och tabell 1 visar produk- tionsutvecklingen av det svenska vattenbruket 1983—1992.

Figur 1 Produktionen inom svenskt vattenbruk 1983—1992, (matproduk- tion, hel färskvikt) Ton

8000

6000

'_'13— Matfisk —o— Musslor

4000

198319841985198619871988198919901991 1992

(Källa: SCB, Vattenbruk 1992)

Tabell 1. Produktionen inom vattenbruket 1983—1992, hel färskvikt, ton

Ar Regnbåge Lax Ål Röding Öring Summa Musslor Kräftor

matfisk 1983 1567 27 2 1 1 1 598 1 498 1986 3 785 160 59 22 2 4 028 325 1989 6 634 771 190 98 — 7 693 241

1992 5 124 388 195 73 2 5 782 1 353 (Källa: SCB, Vattenbruk 1992)

Till den ovan redovisade produktionen kommer kompensationsutsättningar och utsättningar av fisk i sportfiskevatten.

Vattenbruksföretagen kan alltefter sin produktionsimiktnin g indelas i sätt— fisk— och matfiskproducerande företag.

Sättfiskföretagen föder upp fiskyngel. Dessa levereras antingen för utsätt- ning i naturvatten eller till matfiskföretagen för vidare uppfödning till färdig konsumtionsfisk. Produktionen av sättfisk sker vanligen i landbaserade od- lingar.

0 1 4 8

Kapitel 1 I Vattenbruk 102

De matfiskproducerande företagen var 323 till antalet 1992. Utöver dessa SOU 1993:103 fanns 130 företag verksamma med uppfödning av sättfisk för utsättning (här ingår ej vattenloaftsföretagens odlingar). Av de 323 företagen bedrev 211 mat- fiskodling, varav de flesta med inriktning på regnbåge, ibland dock i kom- bination med odling av annan matfisk. Under 1992 har antalet matfiskodlare minskat jämfört med 1991, medan antalet sättfiskodlare och kräftodlare har ökat.

Tabell 2. Antal producerande företag inom vattenbruket 1991 och 1992 Företag med produktion av

såväl matfisk som sättfisk enbart matfisk enbart sättfisk 1) musslor

ostron kräftor

Summa producerande företag 2) 1) inkl. sättkräftor

1991

228 115

462

2) dessa företag redovisas länsvis 1 kap 18 Fiskets betydelse (Källa: SCB, Vattenbruk 1992)

1992

27 184 130

3

109 453

I sin årliga enkätundersökning fick SCB för 1992 svar från 726 företag som under året bedrivit någon form av odling eller hade för avsikt att göra detta i en nära framtid. Produktionsresultat rapporterades från 453 företag, vilket var 9 färre jämfört med 1991.

Antalet konkurser bland vattenbruksföretagen har rört sig mellan 20 och 30 de senaste åren, vilket innebär att varje år har nästan vart tionde företag gått i konkurs.

SCB:s mer detaljerade vattenbruksstatistik avser odlingar. Så var exempel- vis antalet matfiskodlingar 345 1992 (se tabell 2) medan antalet vattenbruksföre- tag som bedrev matfiskodling (inkl. kräft- och skaldjur) var 323.

Tabell 3. Antal producerande odlingar fördelade efter odlad art 1988—1992

19 88

Regnbåge 272 Lax 22 Å1 8 Röding 28 (__)ring 9 Övrig matfisk — Summa matfisk 3 39 Musslor 12 Kräftor 26 Ostron 1 Summa producerade odlingar 378

(Källa. SCB, Vattenbruk 1992)

1989

258 18

23

365

1990

248 18 6 23 8

303

77

389

1991 237 9 7 18

5

276 7 88

371

1992 204 5 6

14

4

233

3 109

345

Utvecklingen fram t.o.m. 1988 visar en jämn och hög tillväxt i antalet produ— cerande odlingar. År 1989 bröts utvecklingen och antalet matfiskodlingar har därefter minskat med 31%, medan antalet kräftodlingar med än fyrdubblats.

Mattiskodlarna producerar främst regnbåge. Ca 90 % av matfiskodlarna producerar huvudsakligen regnbåge.

En stor del av produktionen av regnbåge härrör från, med svenska mått mätt, stora företag i sydöstra Sverige. Östergötlands, Kalmar och Blekinge län har endast ca 17 % av antalet företag, men svarar för närmare en tredjedel av den totala produktionen. Höga produktionssiffror noteras också för Värm- lands län.

De kustbaserade odlingarna svarar för merparten av produktionen inom vattenbruket. Ungefär hälften av regnbågsproduktionen, hela produktionen av lax samt hela musselskörden kommer från havsbaserade odlingar.

Tabell 4. Produktionen inom havsbaserat vattenbruk 1990—1992, ton (hel färskvikt)

1990 199 1 1992 Regnbåge 3 526 2 708 2 154 Lax 602 270 388 Musslor 1 163 1 643 1 353 Ostron 0 — —

(Källa: SCB, Vattenbruk 1992)

F örsäljningsvärde

Värdet av den svenska produktionen av matfisk, kräftor och blötdjur uppgick 1992 till drygt 133 miljoner kronor. När vattenbruket var som mest omfattan- de 1988 var det samlade saluvärdet 199 miljoner kronor, med andra ord en nedgång med 32%.

Tabell 5. Matfisk-, kräftdjurs— och blötdjursproduktionens saluvärde 1988— 1992, mkr, löpande priser

1988 1989 1990 1991 1992 Regnbåge 171,1 132,6 151,4 120,8 1) 105,5 Lax 9,5 21,3 18,8 6,7 — Röding _ 3,1 3,2 3,0 2,7 Ål _. 12,1 11,4 10,4 11,7 Övriga 18,4 2) 1,8 4,2 4,3 13,5 3) Summa 199,0 170,9 189,0 145,1 133,5

1) har korrigerats jämfört med tidigare publicering. Värdet har minskats med 12,6 mkr. 2) inkl. röding och ål 3) inkl. lax (Källa: SCB, Vattenbruk 1992)

Kapitel 1 ] Vattenbruk 104

På grund av stora förändringar inom laxproduktionen är det beräknade salu- värdet av denna produktion osäkert. Därför är laxen inte särredovisad för 1992 utan ingår i posten Övriga.

11.4. Import och export

Sverige importerade nästan 13 000 ton laxfrsk 1992, varav ca 45 % utgjordes av atlantlax och ca 30 % stillahavslax. Importen har ökat med 36 % i jämförel- se med 1991 då den var ca 9 500 ton. Atlantlaxen importeras huvudsakligen färsk och främst från Norge. Stillahavslaxen är fryst och importeras främst från USA. Övrig import består bl.a. av regnbåge, öring och rökt lax.

Exporten av laxfisk uppgick till ca 2 800 ton 1992. Exporten har totalt minskat med 68 ton i jämförelse med 1991. Regnbågen exporteras nästan ute- slutande fryst och då frärnst till Japan och Danmark. Utöver regnbåge expor- teras även laxfisk såsom stillahavslax, öring och atlantlax i förrn av rökt lax.

Importen av musslor, ostron och sötvattenskräftor uppgick 1992 till 3 100 ton, varav 68 % utgjordes av sötvattenskräftor. Kräftoma importerades hu- vudsakligen från USA. En annan betydelsefull importvara är konserverade musslor, som främst kommer från Danmark.

Exporten av musslor, ostron och sötvattenskräftor uppgick 1992 till 871 ton. Det innebar en betydande minskning eftersom exporten 1991 var 1 441 ton. Minskningen beror framför allt på en minskad export av blåmusslor (ej konserverade) till Danmark. Den totala exporten 1992 bestod till 84 % av blå— musslor.

Tabell 6. Import och export av laxfisk, kräft- och skaldjur 1991 och 1992, ton

Import Export 1991 1992 1991 1992 Regnbåge 756 1 310 1 112 746 Oring 327 397 227 15 Atlantlax 4 310 5 884 156 752 Stillahavslax 2 845 3 798 534 398 Annan laxfrsk 856 1 229 739 778 Rökt lax 371 264 95 106 Summa laxfisk 9 465 12 882 2 863 2 795 Sötvattenskräftor 1 744 2 105 55 49 Ostron 1) 13 27 Blåmusslor 1) 67 41 1 288 729 Kammusslor 38 42 Musslor, konserVerade 937 886 981 93 Summa kräft- och skaldjur 2 799 3 101 1 441 8 7 1 1) ej konserverade (Källa: SCB, Vattenbruk 1992)

Kapitel 1 I Vattenbruk 105

11.5. Marknad och villkor Allmänt

Matfiskodlingarna domineras som ovan nämnts av de laxartade fiskarna, främst regnbåge. Inriktningen på lax har i Sverige mer eller mindre upphört på grund av det stora utbudet från Norge.

Matfiskodlingen av regnbåge var lyckosam från 1978 och tio år framåt. Under denna period fluktuerade priserna, men i stort rådde stabila förhållan- den. Rökeriema i Sverige upptäckte tidigt regnbågens kvaliteter och bytte ut nästan all annan laxfisk mot regnbåge. Vid mitten av 1980-talet nådde den svenska regnbågen till Japan, som är världens största marknad för odlad Esk.

Exporten till Japan sker uteslutande av regnbåge i fryst form. Transporten äger rum i fryscontainrar, vilka skeppas med linjebåtar. Regnbågens position i Japan är relativt stark, men den svenska fisken är utsatt för hård konkurrens från främst Chile och Finland.

Den inhemska konsumtionsmarknaden präglas av en stark prispress från billig fryst stillahavslax av anema hundlax och puckellax.

Då fryst regnbåge når till butikerna faller detta ofta väl ut menar Vattenbru— kamas Riksförbund, VRF, även om priset inte kan konkurrera med t.ex puckellaxens.

Odling av röding för konsumtion bedrivs av naturliga skäl främst i norra Sverige. Marknaden är än så länge smal för denna frsk och priserna är sådana att många odlare har svårt att få ekonomi i verksamheten.

Totalt sett kan marknaden för den svenska regnbågen sägas ha fem grenar:

1. Fryst/färsk till rökerier

2. Fryst till Japan

3. Fryst/färsk till grossist

4. Direktförsäljning lokalt

5. Levande för utsättning.

Produktutveckling

Nya produkter från vattenbruket kommer årligen ut på marknaden dels genom att nya arter och stammar tillförs branschen, dels genom ett avelsarbete. Ett ex- empel på detta är den svenskodlade fjällrödingen Arctic Superior som efter tio års avelsarbete lanserats på konsumentmarknaden.

Produktion i odlingsanläggningar som bygger på nya system och metoder för vattenförsörjning, vattenrening och utfordrin g är utvecklingsinsatser som kan bidra till att förbättra ekonomin och arbetsmiljön i branschen. Detsamma gäller odlingssystem som medger slakt året om.

Distribution Rökeriema levererar vanligen till grossist, men direktförsäljning till butik do— minerar i vissa områden. Branschens företrädare menar att de relativt ostruktu-

Kapitel ] [Vattenbruk 106

rerade förhållandena mellan odlare-uppköpare-rökare-konsument kan ha för- stärkt svårighetema för svenska matfiskodlingen.

Leveranser av färsk frsk året om bör bidra till att stärka vattenbrukets kon- kurrenskraft på matfiskmarknaden. Sådana kontinuerliga leveranser ställer speciella krav på odlare och distributörer. För att garantera kunden en först- klassig produkt måste kylkedjan hållas obruten hela vägen från det att fisken avlivas och fram till dess att den färdiga produkten når kunden. Med en obru- ten kylkedja (temperatur mellan +1' C och —3' C) kan fisken klassas som färsk under 7—8 dygn. Under en tidsperiod av 3—4 dygn kan färsk fisk leve- reras till flertalet europeiska länder. Kostnaderna för kyltransporter bedöms som överkomliga.

Den lokala och regionala marknaden har under perioden 1987—1991 varit mycket betydelsefull för större delen av vattenbruket. Försäljning av färsk fisk utan infrysning i något led har visat sig vara ett konkurrenskraftigt alter- nativ. Konkurrenskraften bygger på sänkta kostnader för infrysning, lagring i fryshus och hantering under frysprocessen . Erfarenheten är att kunderna ac- cepterar ett högre pris för färsk fisk än för fryst.

Ekonomi

Kapitelkostnaden är hög i ett vattenbruksföretag, varför perioder med hög rän- ta är besvärande, i synnerhet som branschen vanligen endast har en intäkts- period per år.

Finansieringen sker vanligen med hjälp av krediter från utvecklingsfonder, banker och/eller finansbolag. Fr.o.m. 1993 finns möjlighet för vattenbruks— företag att få statlig kreditgaranti vid investeringar i fiskodlingsföretag enligt förordningen (1993:382) om statligt stöd till yrkesfisket m.m.

Lönsamheten skiftar också mellan olika regioner. Branschens företrädare bedömer att de områden som i längden har de bästa förutsättningama är öster- sjökusten samt Dalsland/Värmland med Vänern. I dessa områden finns såda- na temperaturer och vattenförhållanden som ger de lägsta kostnaderna och oftast även den högsta kvaliteten.

11.6. Miljö 11.6.1 Miljösituationen

För att få bedriva vattenbruk krävs tillstånd enligt fiskerilagstiftningen och mil— jöskyddslagen.

Idag finns en sammanlagd tillståndsgivning på 20 000—25 000 ton fisk me- dan den sammanlagda produktionen 1992 var drygt 7 000 ton, varav knappt 6 000 ton avsåg matfisk.

Prövningen enligt fiskeriförordnin gen sker dels för att förhindra spridning av fisksjukdomar, dels för att undvika spridning av sådana arter och stammar som kan utgöra ett hot mot värdefulla vilda bestånd. Ansökan om prövning

Kapitel 1 ] Vattenbruk 107

enligt fiskeriförordningen görs hos länsstyrelsen, som fattar beslut i ärendet och svarar för tillsynen. Fiskeriverket utarbetar föreskrifter och allmänna råd.

Ansökan om prövning enligt rrriljöskyddslagen görs för att fastställa om ett aktuellt vattenområde tål den föroreningsbelastning, som ett planerat vatten- bruk medför. Ansökan om prövning enligt miljöskyddslagen ställs till berörd länsstyrelse, vilken beslutar i ärendet. Om länsstyrelsens beslut överklagas kan ärendet hänskjutas till Koncessionsnämnden för miljöskydd. Länssty— relsen utövar årlig tillsyn enligt miljöskyddslagen.

För småskaliga anläggningar där föroreningseffekten bedöms vara av liten omfattning har tillståndsprövningen förenklats. Här gäller s.k. anmälnings- plikt. Handläggningen hari allmänhet delegerats till kommunernas miljö— och hälsoskyddsnämnder (eller motsvarande).

Även andra författningar än fiskeriförordningen och miljöskyddslagen kan bli aktuella när tillstånd söks för vattenbruk, bl.a. naturvårdslagen (strand- skydd), vattenlagen, plan- och byggnadslagen, sjötrafikförordningen, och livsmedelslagen.

Den enskilde vattenbrukaren har också att förvissa sig om att samtliga vat- tenägare accepterar att upplåta aktuellt vattenområde för den planerade odling- en.

Generellt kan man säga att vattenbruksaktiviteter där foder tillförs systemet ger en negativ miljöpåverkan. Odling av organismer, som lever på de natur- ligt tillgängliga näringsämnena har däremot en positiv effekt på vattenmiljön. Verksamhet med negativ miljöpåverkan är odling av fisk och kräftdjur, som bygger på att foder tillförts. Föroreningarna består i huvudsak av fosfor, kvä- ve och organiskt material som härrör från ett direkt foderspill eller från orga- nismens nedbrytningsprodukter. Vattenbruket kan även ha en renande effekt på vattnet. Till sådan verksamhet räknas i första hand odling av alger och oli- ka typer av skaldjur (musslor, ostron m.m.), men det kan också vara extensiv odling av fisk och kräftdjur. Den renande effekten består i att organismerna lever på den naturliga näringen och att den producerade biomassan tas ut ur systemet vid skörd.

Den naturligaste och enklaste sättet att minska rniljöbelastningen från fisk- odling är att förbättra foderutnyttjandet. Utvecklingen går mot foder med bätt- re balansering av fosfor- och kvävehalter. Vattnet från fiskodling kan även renas med olika typer av mekaniska eller biologiska filter.

Det är framför allt sjöar och vattendrag i södra Sverige samt vissa kustom- råden som är olämpliga för sådan fiskodling som kräver fodertillförsel efter- som dessa vattenområden ofta redan har en hög belastning av näringsämnen. Det kan också var olämpligt att bedriva vattenbruk i näringsfattiga sjöar i t.ex. Norrland, där vattendraget anses vara värt att bevara som ett naturligt närings- fattigt vatten.

Med stöd av plan- och bygglagen samt naturresurslagen kan kommunerna styra hur vattenresurserna används och på så sätt ange vissa vattendrag som lämpliga för vattenbruk.

Kapitel I ] Vattenbruk 108

11.6.2. Mil jökostnader

Liksom i övriga nordiska länder krävs det att odlingsföretaget betalar vissa miljöavgifter. Utredningen har jämfört de svenska miljökostnadema med de som tillämpas i Norge, Danmark och Finland.

För Norge fordras tillstånd för fiskodling. Avgiften för detta ligger på ca 7 500 norska kronor. Vid behov sker uppföljning hos odlaren som denne be- talar för. Dessa kostnader kan ligga på mellan 10 000—50 000 norska kronor. Någon miljö— eller tillsynsavgift finns inte. Kostnader för provtagning, ana- lyser m.m. ligger på mellan 10 000 och 50 000 norska kronor.

Danmark har inga avgifter för prövning, tillstånd eller tillsyn. Förslag om miljöavgift liknande den svenska remissbehandlas för närvarande. 1 Dan- mark finns många odlingar i dammar, vilket medför omfattande vattenprover. Uppgifter om kostnader för provtagning saknas.

1 F inland är avgiften för tillstånd för en odling upp till 10 ton ca 15 000 mark. Avgiften är maximerad till 50 000 mark. Miljöavgiften för kasseod— lingar ligger på ca 100 mark per ton och år. Ingen tillsynsavgift finns. Kost- nader för provtagning skiljer sig åt mellan kasseodling och odling i dammar; ca 150 mark per ton och år resp. ca 200 mark per ton och år. För Åland finns särbestämmelser.

För Sverige gäller att ansökan om tillstånd skall innehålla vissa bedömning- ar och undersökningar. För framtagande av dessa kan erfordras konsulthjälp. Därtill skall ansökan om tillståndspliktig verksamhet annonseras, vilken den sökande får betala.

För tillståndspliktig verksamhet, dvs. fiskodling med mer än 10 tons års- produktion, är den årliga tillsynsavgiften 75 kr/ton om tillsynen utövas av länsstyrelsen. Om kommunen utövar tillsynen bestämmer kommunen avgif- tens storlek. Kommunförbundet rekommenderar en avgift på 70 kr/ton. Till detta kommer en avgift på 8 kr/ton för länsstyrelsens samordning av tillsyns- verksamheten.

Varje odlare med tillståndspliktig verksamhet skall lämna en särskild miljö- rapport där bl.a. utsläppen från odlingen redovisas. Kostnaderna för prov och analyser är växlar mellan länen (från 0 kr till 20 000 kr, i enstaka fall mer).

Utredningen erfar att vid en genomgång av miljökostnadema för vatten- bruk ide nordiska länderna, är det svårt att göra rättvisande jämförelser. Så har exempelvis Norges fiskodlingar mycket stor kapacitet. En stor del av de finska odlingarna finns på Åland, där kostnaderna är avsevärt lägre än i öv- riga Finland. I Danmark kommer förmodligen ett nytt system att införas. Ge- nomgången visar dock på att vattenbruket även i övriga nordiska länder har väsentliga miljökostnader.

Utöver rrriljöavgifter finns skillnader i företagsbeskattning, fastighetsbe- skattning, arrendeavtal etc. mellan de nordiska länderna. Skillnader på dessa område har utredningen inte jämfört, men dessa skillnader är väl så viktiga att beakta vid en nordisk jämförelse av kostnadsfläget. Det är vidare svårt att gö-

Kapitel 1 I Vattenbruk 109

ra en rättvisande jämförelse mellan de nordiska ländernas stöd inom exempel- vis det regionalpolitiska området. Kostnader för fiskhälsokontroll i Norden redovisas i avsnitt 11.7.

11.7. Fisksjukdomar och hälsokontroll Fisksjukdomar

Fiskodling innebär alltid en risk för att sjukdomar överförs från odlad till vild fisk. För att skydda särskilt värdefulla fiskbestånd, dit exempelvis vild lax räknas, ges inte tillstånd till fiskodlingar i vatten som samtidigt är reproduk- tions- eller uppväxtorrrråden för lax. Man ger inte heller nya tillstånd för fisk- odlingar i vattenområden som ligger nära odlingar som behövs för att upprätt- hålla bestånd av lax.

l vatten som exempelvis gränsar till särskilt skyddsvärda områden ges en- dast tillstånd med speciella villkor, t.ex. att odlingen måste anslutas till fisk— hälsokontrollen.

Smittsamma sjukdomar, som orsakas av bakterie- och virusinfektioner, kan i allmänhet spridas mellan fiskodlingsanläggningar. Spridningen kan ex- empelvis ske med redskap för hantering av fisk, genom omflyttning av fisk och genom att olika smittämnen förs med strömmande vatten.

De virus, bakterier och parasiter som orsakar sjukdom hos fiskar är i all- mänhet inte sjukdomsalstrande hos människor eller landlevande djur.

Två Virussjukdomar, infektiös pankreasnekros (IPN) och hemorragisk virusseptikemi hos laxfisk (VHS), har uppträtt vid några enstaka tillfällen i svenska fiskodlingar. Båda sjukdomarna ingår bland de sjukdomar som om— fattas av epizootilagen (1980:369). Jordbruksverket har möjlighet att besluta om t.ex. avlivning och smittrening i besättningar där någon av sjukdomarna har påvisats. Staten kan i viss mån ersätta kostnader som uppkommer till följd av sådant beslut.

Vissa sjukdomar är anmälningspliktiga, bl.a. furunkulos, BKD och yersi- nios. Sanering kan beordras utan ersättning till odlarna.

Restriktioner för införsel av levande fisk och befruktad rom till landet är en viktig del i skyddet mot smittsamma sjukdomar. För sådan import krävs till- stånd av Jordbruksverket. Fiskeriförordningen föreskriver bl.a. av smitt- skyddsskäl att utplantering och flyttning av fisk mellan olika vattenområden i landet inte får ske utan tillstånd.

Huvudansvaret för smittskyddsarbetet och bekämpningen av smittsamma sjukdomar ligger på Jordbruksverket och Fiskeriverket med Statens Veterinär- medicinska Anstalt (SVA) som expertorgan. Vid medicinering avgör Statens Livsmedelsverk vilka karenstider som skall gälla för de olika preparat som an- vänds för behandling av fisk.

Kapitel 1 I Vattenbruk 110

Organiserad hälsokontroll av odlad fisk har funnits i Sverige sedan 1960- talet. Hälsokontroll av odlade kräftor startade däremot först 1989.

Fiskhälsan ägs till lika delar av Laxforskningsinstitutet och Vattenbrukar- nas Riksförbund. Fiskhälsans uppgift är förebyggande hälsovård i anslutna odlingar, men organisationen har också beredskap för sjukvårdsinsatser. Fisk- hälsan erbjuder alla vattenbruksföretag en frivillig anslutning.

Förebyggande hälsovård innebär dels att odlaren får råd och hjälp, dels att anslutna odlare bidrar till att bygga upp ett system av kontrollerade avelsstatio- ner och sättfiskodlingar så att leverans av rom och fisk kan ske mellan odling- ar och för utplanteringar på ett smittskyddsmässigt säkert sätt.

Hälso— och sjukvårdskostnader för odlad fisk

Här redovisas enbart de frivilligt anslutna fiskodlingsföretagens kostnader för anslutning till fiskhälsoprogrammet.

Anslutna fiskodlingar delas in i kategorier. Årsavgiften i resp. kategori är sedan till stor del beroende på det enskilda odlingsföretagets behov av sjuk- vårdshjälp under säsongen.

Grundkostnader kan dock anges till: — sättfiskodlingle 000—35 000 kronor _ — små matfiskodlingar (under 5 ton): 3 600—5 000 kronor — medelstora matfiskodlingar (5—50 ton): 5 OOO—7 000 kronor — stora matfiskodlingar (över 50 ton): 7 000—25 000 kronor.

Kostnader för hälsoövervakning

Sverige har anmält om vissa garantier enligt EG-direktiv 91/67 för att kunna upprätthålla en hög ambitionsnivå vid skydd mot fisksjukdomar. För att kun- na erhålla sådana garantier erfordras hälsoövervakning i form av regelbunden provtagning. Årskostrraden för denna provtagning uppgår till 3 500—5 200 kro- nor för en kustbaserad odling och 7 200—10 000 kronor för en inlandsbaserad odling. Dessa kostnader är oberoende av storlek på fiskodlingen.

Kostnader för fiskhälsokontroll i Norden .

Finland har ett fiskhälsoprogram som startade 1992. Anslutningen är frivillig och odlingamas kostnader är följande:

Avelsanläggningar 5 000 fmk Sättfiskodlingar 2 500 fmk Extensiv dammodling 500 fmk Matfiskodlingar 500—2 000 fmk

Genom avgiften täcks häften av odlingen kostnader vid fiskhälsokontrollen. Kontrollbesöken av veterinär bekostas av länsstyrelsen.

Kapitel 1 ] Vattenbruk 1 l 1

INorge är huvudprincipen att odlarna betalar kosmadema. Kontrollen ut- förs av fylkes- och distriksveterinärer. Vid misstanke om förekomst av vissa smittsamma sjukdomar kan staten dock betala undersökningen. Matfiskodling- ar kan anslutas till en frivillig hälsokontroll. Ca 80 % av odlarna är anslutna. 'knslutningskostnaden är ca 30 000 norska kronor per år för 10—12 besök. Krav finns för sättfiskanläggningarna att dessa skall vara anslutna till en häl- sokontroll. Den årliga kostnaden blir då 30 000—50 000 norska kronor. För mindre anläggningar, s.k. kultiveringsanläggningar, med enbart produktion av fisk för lokal utsättning krävs endast ett kontrollbesök om året till kostnad av ca 1 000 norska kronor.

Danmark har idag en obligatorisk anslutning till ett fiskhälsoprogram med minst två kontrollbesök per år. Kostnaden för denna anslutning är 1 800 dans- ka kronor per år för varje odling oavsett storlek. Odlaren har skyldighet att an- mäla förekomst av sjukdom. All sjukdomsbekämpning betalas av odlaren liksom extra undersökningari samband med export. Fr.o.m. 1994 kommer taxan att höjas till 2 600 danska kronor per år för odling av laxfisk med anled— ning av ökad provtagning i samband med tillämpningen av EG:s direktiv 9 1/67.

150—direktivet 91167 om ajurha'lsoaspekter pa akvakulturprodukter

Sverige har i EES-förhandlingarna accepterat EG:s direktiv 91/67 om djur- hälsovillkor för utsläppande på marknaden av djur och varor för vattenbruk. Direktivet träder i kraft nio månader efter EES-avtalets ilcraftträdande.

Finland, Island och Norge har begärt undantag för levande fisk, men till- lämpari stället sin nationella lagstiftning och betraktas därmed som tredje land. Situationen för dessa länder skall ses över 1995.

Direktivet har tillkommit för att förhindra spridning av smittsamma sjuk- domar i samband med en ökad rörlighet av vattenbruksprodukter på den ge- mensamma marknaden. 1 en särskild lista finns sjukdomar angivna och vilka arter som är mottagliga.

Ett land kan ansöka om att bli ”godkänd zon" (approved zone), vilket inne- bär att ett område eller hela landet är fri från listade sjukdomar. Sverige har be- gärt status som ”godkänd zon” för hela landet.

Om ett land har kontrollprogram utöver den grundläggande nivån kan lan- det erhålla tilläggsgarantier (additional guaranties) för flyttning av fisk till om- rådet. All flyttning av fisk till godkända zoner skall åtföljas av ett flyttdoku- ment.

För att erhålla och behålla status av godkänd zon eller tilläggsgarantier krävs ett omfattande provtagningsprogram för alla odlingar.

Svensk tillämpning av E G-direktivet 91/67

Jordbruksverket är ansvarig myndighet för tillämpningen av direktivet. Jord- bruksverket har erhållit tio miljoner kronor för förra budgetåret och lika myck- et för innevarande budgetår för genomförande av själva ansökan om ”god-

Kapitel I I Vattenbruk 112

känd zon” med den tillhörande provtagning som behöver göras inom hela djurhälsovårdsorrrrådet inkl. fisk. Fiskhälsan AB har fått i uppdrag av Jord- bruksverket att genomföra kontrollprogam för odlad fisk. Kostnaderna för start och drift av programmet beräknas till 1,5 miljoner kronor.

11.8. Forskning och utvecklingsverksamhet på vattenbrukets område

Skogs- och jordbrukets forskningsråds (SJFR) och Fiskeriverket svarar till- sammans för ett sammanhållet forskningsprograrn på fiskets område. 1 kap. 16 beskrivs detta närmare. Inom vattenbrukets FoU-verksamhetmedverkar en rad olika institutioner och myndigheter

SJFR:s ansvar är bl.a. att stödja forskning rörande odling av fisk, skaldjur och alger samt att svara för en samordning av FoU-verksamheten.

Fiskeriverkets FoU-insatser är framför allt riktade mot kombinationen fisk- odling — fiskevård. Verkets försöksstation i Kälarne utgör också en resurs för utvecklingsarbetet inom matfiskodlingen genom att möjligheter där finns att driva större avelsprojekt. Utöver avelsprojekt på röding och regnbåge, som ut- förs i samarbete med vattenbruksinstitutionen vid Sveriges Lantbruksuniversi— tet i Umeå (SLU), pågår följande FoU-arbete vid stationen i Kälarne:

— Bevarande av genetiska resurser hos stammar i odling — Utveckling av djupfrysningsteknik för upprättande av genbank — Ekologisk karaktärisering av stammar.

Vid anläggningen i Älvkarleby drivs försöks- och utvecklingsarbete, främst kring odling och utsättning av havsöring, samt odlingen effekter på öringens livsmönster.

Institutionen för vattenbruk vid SLU verksamhet bl.a. kring följande frå— gor:

— Lax- resp. rödingforskning — Utveckling av ny teknik för beteendestudier av fisk — Avelsarbete och genetiska studier på arter inom vattenbruk

— Miljöaspekter på fiskodling — Födointag och foderutrryttjande inom intensiv fiskodling

— Alternativ odling, utveckling av extensivt vattenbruk

— Livsmedelsforsknin g.

Inom laxforskningsinstitutets (LFI) ram insamlas och bearbetas märknings- data av lax och havsöring i havet. Personal från LFl används också som ex- perter inom Internationella havsforskrringsrådet (ICES). Vidare bedriver LFI forskning kring laxekologi och laxgenetik, odlingsrelaterade fisksjukdomar m.m.

Stiftelsen Vattenbruksutvecklings mål är att främja utvecklingen av vat- tenbruket i Norrland genom att samordna utvecklingsresurser och föra ut nya rön och erfarenheter till praktisk användning i företagen. Stiftelsen admini- streras av institutionen för vattenbruk vid SLU i Umeå.

Kapitel 1 I Vattenbruk 113

12. Fisket som företag

12.1. Inledning

I detta kapitel har ett antal aspekter på fiskeföretaget ur ett företagsperspektiv samlats. I avsnitt 12.2 sammanfattas några av de viktigare ekonomiska pro- blemen inom näringen, bl.a. den låga infiskningen avi första hand torsk, av- sättningsproblemen för sill, skuldsättning och kapitalkosnader, investerings— vilj a, soliditet samt något om effekterna av den svenska kronans deprecierin g hösten 1992.

Det ekonomiska stödet till fisket sammanfattas i avsnitt 12.3 där också Fiskeriverkets riktlinjer för stödgivningen under innevarande budgetår redo- visas.

Avslutningsvis (12.4) görs en genomgång av några viktigare moment i företagsbeskattningen liksom de förändringar som under hösten 1993 före- slagits av regeringen.

12.2. Ekonomiska problem inom fiskerinäringen — nuläge 12.2.1 Allmänt

Den svenska fiskerinäringen befinner sig för närvarande i en svår ekonomisk situation. Beståndet av torsk i Östersjön är svagt till följd av bl.a. otillräckligt saltvatteninflöde från Västerhavet under en lång period, hårt fisketryck och störningar i miljön. Östersjötorsken är den viktigaste enskilda arten för det svenska yrkesfisket. Den svarade 1991 för ca 40 % av yrkesfiskets samlade inkomster. Bristen på torsk i Östersjön har medfört att detta fiske i många fall blivit företagsekonorrriskt olönsamt. Möjligheterna att övergå till annat fiske är begränsade, eftersom fisket efter de flesta kommersiella arterna är kvoterat. Bestånden av sill och strömming är goda, men marknaden för dessa arter är fortsatt svag.

Den ekonomiska krisen har bl.a. bidragit till att ett tiotal större, moderna fartyg sålts till utlandet under 1993. Flera av fartygen är byggda i slutet av 1980-talet med produktionskostnader på ca 10 miljoner kronor. Vid försälj— ningarna har priset understigit hälften av produktionskostnaden. Förlusterna har drabbat företagen själva, bankerna och staten. Hårdast drabbade är de fiskeföretag som under den senaste sexårsperioden gjort stora investeringar.

De minskade landningama av torsk från Östersjön har även skapat pro- blem för de företag som har specialiserat sig på beredning av torsk. För när- varande har ett flertal av dessa företag ställt in betalningarna eller försatts i konkurs. Företag som arbetar med beredning av sill har avsättningsproblem, bl.a. till följd av EG:s tullar.

Kapitel 12 Fisket som företag 115

Statens förluster på grund av att fiskeföretag och bcredningsföretag kom- mit på obestånd har under de senaste åren ökat kraftigt. Statens totala nettout- gift för budgetåret 1992/93, efter avdrag för inbetalda garantibelopp och ga- rantiavgifter, är 12,2 miljoner kronor. Motsvarande belopp för perioden 1987/88 till 1991/92 vari genomsnitt ca 0,5 miljoner kronor.

Internationella överenskommelser medför att det fr.o.m. 1 januari 1994 inte längre är möjligt att stödja fisket genom generella pristilllägg. Denna typ av stöd hari huvudsak lämnats för sill/strömming. Prisregleringens avskaffan- de innebär att förutsättningama för fiske ändras radikalt, framför allt för fiske- företagen på syd— och ostkusten.

Fiskerinäringens situation påverkas även av omläggningen av den generel- la näringspolitiken. Konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd av- vecklas och politiken inriktas på att genom generella åtgärder, t.ex. skattesänk— ningar, skapa goda förutsättningar för företagandet i Sverige.

För att ge en uppfattning om investeringsviljan inom fiskerinäringen har en sammanställning gjorts av uppgifter om det sammanlagda investeringsbelopp i ansökningarna om statligt stöd under perioden 1987—1992.

Stöd i form av fiskerilån, statsbidrag (avskrivningslån) och lånegarantier har utgått till rationaliseringsinvesteringar i skepp och båtar, förvärv av nya eller begagnade båtar samt förvärv av nya eller begagnade skepp. Många in- vesteringar inorn fisket har dock gjorts och görs fortfarande utan nämnda för- mer av statligt stöd, varför nedanstående redovisning inte är heltäckande. Även uppgifter ur ansökningar som inte bifallits ingår i sammanställningen. Det ärinte känt om någon/några av investeringarna ändå har genomförts.

Tabellenmanedan visar det totala investeringsbeloppet 1987—1992 fördelat på olika typer av investeringar, dels den procentuella fördelningen, dels de årliga investeringsbelopp i fast penningvärde.

Tabell 5. Investeringsbelopp inom fiskerinäringen 1987—1992, %

Typ av investering 1987 1988 1989 1990 1991 1992 Rationalis. skepp S% 10% 11% 37% 34% 53% Rationalis. båt 1 2 2 1 2 3 Köp av beg. båt 4 2 6 7 6 5 Köp av ny båt 4 . 5' 8 2 2 2 Köp av beg. skett 38 18 39 41 46 25 Köp av nytt skett 45 63 34 12 10 12 Investeringsbelopp,

löpnade' priser, tkr 223156 230106 178962 152830 187094 141143

Kapitel 12 Fisket som företag 120

SOU 1993:103 Tabell 6. Investeringsbelopp inom fiskerinäringen 1987—1992, mkr (i 1992 års penningsvärde) Typ av investering 1987 1988 1989 1990 1991 1992 Rationalis. skepp 26,4 32,1 24,9 63,1 64,3 74,5 Rationalis. båt 3,1 5,4 4,6 2,3 3,4 4,6 Köp av beg. båt 11,2 7,2 12,5 11,3 11,7 6,5 Köp av ny båt 13,2 14,6 18,1 3,5 4,5 2,9 Köp av beg. skett 117,3 53,6 86,3 69,9 89,0 35,2 Köp av nytt skett 139,2 189,7 74,6 20,9 18,4 17,4 Summa 310,4 302,15 221,0 171,0 191,3 141,1

Av tabellerna ovan framgår att det skett en markant omsvängning i typ av in- vestering under perioden 1987 till 1992.

Intresset för att köpa nya eller begagnade skepp har sjunkit drastiskt; från 83 % av det totala investeringsbeloppet 1987 till 37 % 1992. I absoluta tal innebär det (i 1992 års penningvärde) en minskning från 256 miljoner kronor till 53 miljoner lcronor. Intresset för att köpa nya skepp mer än halverade mel- lan 1989 och 1990. Den dramatiska minskningen av intresset för att köpa be- gagnade skepp inträffade mellan 1991 och 1992.

Köp av nya eller begagnade båtar har under i stort sett hela perioden legat mellan 7 och 9 % av det totala investeringsbeloppet. I absoluta tal (i 1992 års penningvärde) innebär det en minskning från runt 24 miljon kronor till drygt 9 miljonjer kronor.

Tyngdpunkten i ansökningarna har helt förskjutits mot rationaliseringsåt— gärder. Från att 9 % av investeringsbeloppet avsåg denna typ av investeringar har den ökat till 56 % 1992. Från 1989 till 1990 skedde den första drastiska ökningen; från 13 % till 38 %. Nästa drastiska ökning inträffade mellan 1991 och 1992 då andelen ökade från 35 % till 56 %.

Även i absluta tal (1992 års penningvärde) är ökningen kraftig. 1987 av- såg ca 30 miljoner kronor rationaliseringsåtgärder medan 79 miljoner kronor avsåg denna typ av åtgärder 1992.

Det totala investeringsbeloppet i ansökningarna har minskat från ca 223 miljoner kronor 1987 till 141 miljoner kronor 1992, en minskning på mer än 80 miljoner kronor. Omräknat till 1992 års penningvärde blir minsk- ningen ännu större, från motsvarande drygt 310 miljoner kronor 1987 till 141 miljoner kronor 1992, dvs. mer än en halvering.

Tabell 7. Totala investeringsbelopp i löpande och fasta priser Ar Investeringsbelopp Investeringsbelopp löpande priser, mkr 92 års penningvärde, mkr 1987 223,2 310,4 1988 230,1 302,6 1989 179,0 221,0 1990 152,8 171,0 1991 187,1 191,3 1992 141,1 141,1

Kapitel 12 Fisket som företag 121

12.2.2. Infiskning

Det totala fångstvärdet i det svenska fisket uppgick det första halvåret 1991 till 491 miljoner kronor, vilket kan jämföras med 345 miljoner kronor under motsvarande period 1993. Fångstvärdet har sålunda minskat med 146 miljo- ner kronor eller 30 % på två år.

Enbart torskfisket har minskat med drygt 206 miljoner kronor. Minskning- en i Östersjön har varit proportionellt större, eftersom en del fartyg har kom— penserat ett minskat fiske i Östersjön med ett ökat fiske i Västerhavet. På grund av nedgången i torskfisket har även en viss övergång till annat fiske skett. Industrifisket är det fiske som ökat mest.

Av nedanstående tabell framgår förändringen avseende fångstvärde hos vissa fiskslag. Uppgifterna är preliminära.

Tabell 1. Fångstvärde hos vissa fiskslag första halvåret 1991 resp. 1993 Fiskslag Värde 199], Värde 1993, Förändring

t.o.m. juni, mkr t.o.m. juni, mkr mkr Lax 3,7 5,7 + 2,0 Torsk 280,2 73,7 — 206,5 Sill, konsum 68,2 53,7 - 14,5 Foderfisk 12,5 87,4 + 74,9 Havskräfta 35,1 18,5 — 16,6 Råka, kokt & rå _ 24,3 31,6 + 7,3

Fiskeansträngningen (fångst per timme) har för torskfisket i Östersjön ökat kraftigt de senaste åren. Enligt Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium var an- strängningen för att fånga en given kvantitet torsk dubbelt så stor 1992 som 1991. Den ökade fiskeansträngningen medför ökade driftskostnader. Hur

stora dessa kostnader är emellertid svårt att bedöma.

Kapitel 12 Fisket som företag 116

Prisutvecklingen för de olika fiskslagen har varit varierande. För torsk kan totalt noteras en prisminskning på 1 % om man jämför första halvåret 1993 med första halvåret 1991. Den relativt svaga nedgången beror på att proportio— nerna mellan östersjötorsk och västerhavstorsk har förändrats. Av tradition är priserna högre för västerhavstorsk. Om den torsk som sålts på västkustens auktioner räknas bort blir prisfallet på torsk ca 8 %.

För sill (till konsumtion) kan noteras en prisökning på ca 20 % under perio- den. Priserna på foderfisk har ökat i storleksordningen 35—40 %. För kokt räka har priserna varit relativt stabila. För havskräfta har en prisminskning på runt 20 % under första halvåret 1993, jämfört med första halvåret 1991.

Den totala fångsten under första halvåret 1993 multiplicerad med de priser som gällde 1991 ger ett fångstvärde på ca 310 miljoner kronor. Det faktiska fångstvärdet 1993 uppgick emellertid till ca 345 miljoner kronor, dvs. en ök- ning med totalt ca 35 miljoner kronor. Om hänsyn tas till inflationen skall ök- ningen minskas med ca 15 rrriljoner kronor. Ökningen beror till viss del på att landningama i Danmark har ökat och att den svenska kronan har sjunkit i vär- de jämfört med den danska.

12.2.3. Prisregleringsavgiftens avveckling

Som nämnts ovan har en prisökning skett för de kvantiteter sill som levererats till konsumtion. Situationen för sillfisket kommer dock att förändras radikalt i och med att det statliga prisstödet avvecklas från den 1 januari 1994.

Det totala fångstvärdet för sill under perioden den 1 juli 1992 till den 30 juni 1993 uppgick till ca 122 miljoner kronor. Det totala pristillägget upp- gick under samma period till ca 45,5 miljoner kronor. Pristillägget utgjorde sålunda 27 % av sillfiskamas totala inkomst från sillfiske. Detta innebär emel- lertid inte att fiskarens totala inkomst automatiskt kommer att minska med 27 % efter den 1 januari 1994.

Pristilläggets betydelse varierar mellan kuststräckoma. Som exempel kan nämnas att på ostkusten var det genomsnittliga förstahandspriset på sill (efter avdrag för is och lådor) under 1992/93 ca 1:50 kr/kg. Prisstödet uppgick till samma belopp. På sydkusten var det genomsnittliga priset ca 0:85 kr/kg och pristillägget ca 1:20 kr/kg. På västkusten var motsvarande siffror 1:30 kr*/kg resp. 1:00 kr/kg i pristillägg.

Ett av alternativen till ett sillfiske är en övergång till ett industrifiske. Fångs- tema i detta fiske ökade under det första halvåret 1993 ökat med 74,9 miljo— ner kronor jämfört med det första halvåret 1991.

Skrappriset är i dag ca 0:61 kr/kg. För att få lönsamhet i detta fiske krävs mycket stora volymer, dvs. fartyg med stor lastkapacitet. Enligt fiskelogg- böckema var nästan 80 % av de fartyg som fiskade för industriellt ändamål i februari 1993 längre än 30 meter. Mot denna bakgrund torde det vara svårt för mindre fartyg att lönsamt bedriva industrifiske.

Kapitel 12 Fisket samföretag 117

12.2.4. Deprecieringseffekt

Deprecieringseffekten på det totala fångstvärdet 1993 kan uppskattas till ca 32 miljoner kronor. Effekten har beräknats genom att multiplicera fångstvär- det av utlandslandningama med den procentuella valutaförsämringen. Detta fångstvärde uppgick under det första halvåret 1993 till ca 113 miljoner kro- nor. Den svenska kronan har sedan 1991 fallit med ca 27 öre i förhållande till den danska kronan, vilket innebär en värdeminskning på ca 29 %.

Som en följd av att den svenska kronan har sjunkit i värde har fisket drab— bats av kursförluster på lån i utländsk valuta. Med hjälp av uppgifter från någ- ra banker har den totala utlåningen i utländsk valuta till fiskeföretag kunnat uppskattas till motsvarande ca 150 miljoner lcronor. De totala kursförlustema kan då uppskattas till drygt 40 miljoner kronor.

Kursförlustema har drabbat fiskeföretagen olika hårt beroende på hur stor del av inkomsterna som varit i utländsk valuta. De fiskeföretag som tagit lån i danska kronor och samtidigt landat hela sin fångst i Danmark, och därmed fått betalt i samma valuta som lånet, hari princip ingen kursförlust. Vissa banker har enbart lämnat lån i utländsk valuta om fiskeföretaget bedömts få inkomster i samma valuta. Vissa fiskeföretag har lockats av låga räntor och tagit lån i utländsk valuta även om inkomsterna enbart varit i svenska kronor.

Det höga ränteläget under hösten 1992 medförde ökade kostnader för fiske- företagen. Det är svårt att beräkna dessa kostnader. Utifrån uppgifter från någ- ra banker kan bankernas totala utlåning till fiskeföretag uppskattas till ca 750 miljoner kronor.

12.2.5. Skuldsättning och kapitalkostnad

Enligt förordningen (SFS 19922284) om tillfälliga stödåtgärder till vissa yr- kesfiskare kan särskilt skuldsatta fiskeföretag, som drabbats av tillfällig in- komstsänkning till följd av nedgången i torskfisket i Östersjön, ansöka om amorterings- och räntefrihet för fiskerilån, fiskberedningslån eller garantilån. Stöd enligt förordningen om tillfälligt stöd kan genom regeringsbeslut i okto— ber 1993 även ges under 1994 till fiskeföretag som direkt eller indirekt drab- bats av nedgången i torskfisket.

Sammanlagt 134 ansökningar inkom under oktober—december 1992, varav ca 70 % avsåg skepp. Två tredjedelar av ansökningarna kom från Blekinge, Kristianstads och Göteborgs och Bohus län. Sökandena lämnade i ansökning— arna uppgift om bl.a. fiskerilån, avskrivningslån, banklån och räntor.

Uppgifterna ur ansökningarna har ställts samman för att ge en bild av skuldbörda och kapitalkostnad för fartyg i denna del av fiskeflottan. Utred— ningen gör bedömningen att uppgifterna torde ge en någorlunda rättvisande bild av förhållandena i den svenska fiskeflottan.

Kapitel 12 Fisket som företag 118

Den totala summan av sökandenas fiskerilån uppgick till ca 90 miljoner kro- nor. Skeppen hade i genomsnitt fiskerilån på ca 860 000 kronor, medan båtar- na i genomsnitt hade drygt 220 000 kronor i fiskerilån.

Tabell 2. Ansökan om fiskerilån 1992 Antal Totalt Genomsnittligt sökande fiskerilån fiskerilån Båtar 41 9 ,1 mkr 222 0001cr Skepp 93 80,0 mkr 860 000 kr Totalt 134 89,1 mkr 665 000 kr

Mer än 90 % av båtarna hade fiskerilån under 500 000 kronor. Ingen båt hade fiskerilån över 1,5 miljoner kronor. Av skeppen hade drygt 50 % fiskerilån på upp till 1 miljon kronor. Ungefär 40 % hade lån på mellan 1 och 1,5 miljo- ner kronor och resterande skepp hade fiskerilån överstigande 1,5 miljoner kro- nor (1,5—2,5 miljoner kronor).

Totala skulder

Den totala skulden för de sökande, dvs. summan av fiskerilån, avskrivnings— lån och banklån (inklusive garantilån och utnyttjad checkkredit), uppgick till nästan 319 miljoner kronor. Skeppen hade i genomsnitt ca 3,2 miljoner kro— nor i total skuld, medan båtarnas totala skuld i genomsnitt låg runt 510 000 kronor.

Tabell 3. De sökandes totala skulder

Antal Total skuld Genomsnittlig sökande skuld Båtar41 20,9 mkr 510000k1' Skepp 93 297,8 mkr 3 202 000 kr Totalt 134 318,7 mkr 2 378 000 kr

Nästan 70 % av båtarna hade totala skulder som understeg 500 000 kronor, knappt 30 % hade skulder på mellan 500 000 kronor och 1 miljon kronor. En- dast några få båtar hade totala skulder på mer än 1 miljon kronor. Av skeppen hade ca 40 % totala skulder på upp till 2 miljoner kronor, 45 % hade skulder på från 2 och upp till 6 miljoner kronor medan resterande skepp hade skulder på mer än 6 miljoner kronor totalt (6—9 miljoner kronor).

Räntekostnader

Den sammanslagna räntekostnaden för de sökande uppgick till nästan 30 mil- joner kronor. Den genomsnittliga årliga räntekostnaden var för skeppen ca 300 000 kronor och för båtarna ca 45 000 kronor.

Kapitel 12 Fisket samföretag 119

Tabell 4. De sökandes räntekostnader SOU 1993:103 Antal Total ränte- Genomsnittlig sökande kostnad räntekostnad Båtar 41 1 ,9 mkr 46 000 kr Skepp 93 27,6 mkr 297 000 kr Totalt 134 29,5 mkr 220 000 kr

Ungefär 95 % av båtarna hade årliga räntekostnader understigande 100000kro— nor. Omkring 35 % av skeppen hade räntor på under 100 000 kronor, nästan 30 % hade räntor på från 100 000 kronor och upp till 300 000 kronor, 25 % hade räntor på mellan 300 000 kronor och 600 000 kronor medan resterande skepp hade årliga räntekostnader på 600 000 kronor eller mer (600 000 kro- nor—1,5 miljoner kr).

12.2.6. Soliditet

Det har varit utredningens målsättning att göra en räkenskapsanalys för att när- mare belysa fiskeföretagens problem. Analysen avsåg att beskriva följande as— pekter på de undersökta företagen.

— Soliditeten, dvs företagets kapitalstyrka och därmed dess förmåga att överleva förluster.

— Lönsamheten, dvs om företaget drivs med vinst eller förlust. — Finansieringen, dvs hur företaget anskaffat kapital och hur man använt det.

Det kan konstateras att en räkenskapsanalys som jämför olika typen av fisken, olika fartygsstorlekar och olika kuststräckor inte har varit möjlig att göra utifrån det material som har stått till utredningens förfogande.

I ett avseende har dock studien gett ett tillräckligt entydigt resultat för att det skall vara möjligt att generalisera till den svenska fiskeflottan i dess hel- het, nämligen beträffande soliditeten.

Soliditeten är ett mått på företagets förmåga att klara förlustperioder. Det viktigaste måttet på ett företags soliditet är det egna kapitalets andel av det to- tala kapitalet. Ett företag med relativt stor andel eget kapital har bättre förutsätt— ningar att möta konjunktumedgångar och branschkriser än ett företag med en liten andel eget kapital.

Studien bygger på sammanlagt 37 fiskefartyg; 19 skepp och 18 båtar. Av dessa 37 fartyg uppvisar 21 företag ett negativt eget kapital, vilket innebär att företagets egna kapital till följd av t.ex. upprepade förluster är förbrukat. Före— taget har en fordran på ägaren/ägama i stället för det normala, som är en skuld genom att ägaren satt in kapital i företaget, när verksamheten startade. Till det- ta kommer 8 företag med ett eget kapital på mellan 20 000 och 60 000 kronor. I några fall rör det sig om företag med en balansomslutning på flera miljoner kronor.

Av de 37 undersökta fiskefarty gen har således 29 stycken eller nästan 80 % mycket dålig soliditet. Enligt utredningens bedömning bör bilden vara likartad för den svenska fiskeflottan i dessa helhet.

12.3. Ekonomiskt stöd till fisket 12.3.1 Bakgrund

Det ekonomiska stödet till fisket har huvudsakligen utgått via Jordbruks- departementets huvudtitel i statsbudgeten samt via prisregleringssystemet .

I nedanstående tabell redovisas några viktigare stöd till yrkesfisket under budgetåren 1982/83—1992/93. Stöd har även utgått till beredningsindustrin i form av lån och lånegarantier.

Kapitel 12 Fisket som företag 122

Tabell 8. Beviljat stöd till fisket, mkr (i löpande priser) Fiskerilån Lånegaranti Förluster vid Statsbidrag Skrotnings-

lånegarantier (avskrivnings- premier lån)

82/83 24,9 7,2 0,5 3,7 1,0 83/84 40,0 14,6 0,0 6,3 1,0 84/85 28,3 10,0 0,4 6,4 1,6 85/86 25,0 4,6 0,5 7,0 1,1 86/87 25,0 17,0 0,0 6,0 1,7 87/88 48,0 20,7 0,0 5,6 2,2 88/89 46,0 10,7 0,4 4,0 3,8 89/90 40,0 3,7 0,0 6,3 1,9 90/91 40,0 7,4 0,6 5,7 2,5 91/92 40,0 3,9 2,8 4,6 2,8 92/93 40,0 5,2 12,2 6,9 2,8

* Förluster på beviljade lånegarantier och fiskerilån efter avdrag för inbetalningar som hänför sig till tidigare infriade garantiåtaganden och lånegarantiavgifter.

Under perioden 1982/83—1986/87 beviljades fiskerilån huvudsakligen för förvärv av nya skepp. Fr.o.m. budgetåret 1987/88 är det förvärv av begag- nade skepp som har dominerat användningen av fiskerilånen. De två senaste åren (1991/92 och 1992/93) har dock lånen främst avsett teknisk utrustning. (Jämför avsnittet 12.2.5 Investeringsviljan.)

Lånegaranti har i huvudsak beviljats för inköp av nya och begagnade skepp.

Statens kreditförluster har ökat kraftigt det senaste året och uppgick till för budgetåret 1992/93 till 12,2 miljoner kronor.

Budgetåret 1982/83 avsåg beviljade statsbidrag till största delen bidrag till ändrad fångstinriktni'n g och då främst investeringar i torskrensningsmaskiner. Under budgetåren 1983/84—1988/89 kom bidrag i huvudsak att lämnas till för- värv av nybyggda fartyg. Under åren 1989/90 och 1990/91 avsåg 2,4 miljo- ner kronor per år bidrag till inköp av räddningsdräkter. Under budgetåret 1992/93 lämnades 5 miljoner kronor i bidrag till investeringar som syftar till att höja kvaliteten på fisk.

Under budgetåren 1991/92 och 1992/93 lämnades 0,8 miljoner kronor resp. 11,5 miljoner kronor i bidrag på grund av havsfiskeförbud. Av 11,5 miljoner kronor 1992/93 avsåg 11 miljoner kronor torskfiskestoppet i Östersjön (april—juli 1993).

Under budgetåren 1991/92 och 1992/93 har ett särskilt ostkuststöd utgått med 3,3 miljoner kronor för resp. budgetår. År 1991/92 användes stödet främst till kvalitetshöjande åtgärder. År 1992/93 har stödet främst gått till skrotning av fiskefartyg.

12.3.2 Nuvarande ram för det ekonomiska stödet

De anslag under Jordbruksdepartementets huvudtitel D. Fiske som huvud- sakligen rör yrkesfisket och fiskerinäringen i övrigt är under treårsperioden 1993/94—1995/96:

Kapitel 12 Fisket samföretag

D2.Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag 4 084 tkr D3.Särskilda insatser för fisket, förslagsanslag 26 391 tkr D4.Regionalt stöd till fisket, förslagsanslag 5 000 tkr D5.Ersättning för intrång i enskild fiskerätt, förslagsansl. 1 000 tkr D6.Bidrag till fiskevård, reservationsanslag 3 612 tkr

Anslaget Då, Särskilda insatser för fisket fördelar sig enligt följande.

1. Isbrytarhjälp åt tiskarbefolkningen, förslagsvis 1 tkr 2. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske, förslagsvis 1 tkr 3. Kontroll på fiskets område I 500 tkr 4. Bidrag till fiskets rationalisering, förslagsvis 15 000 tkr 5. Bidrag vid stillaliggande med fiskefartyg, förslagsvis 7 889 tkr 6. Till regeringens disposition 2 000 tkr

12.3.3. Fiskeriverkets riktlinjer för lämnande av ekonomiskt stöd budgetåret 1993/94

Fiskeriverket har inom en medelsram på 15,0 miljoner kronor (anslag D 3; anslagspost 4) att fördela rationaliseringsstöd till olika ändamål. Följande riktlinjer för stödgivningen under innevarande budgetår har antagits av Fiskeriverket:

1. Förvärv av nybyggt fiskeskepp med högst 25 % av investeringskost- naden och högst 1,5 miljoner kronor.

2. Förvärv av begagnat fiskefartyg med högst 20 % av investeringskost- naden och högst 0,8 miljoner kronor. Särskilda villkor avseende bl.a. ålder gäller för att bidrag skall medges. Ett annat villkor är att förvärvet skall leda till att fiskeflottan rationaliseras.

3. Förvärv av nybyggd fiskebåt med högst 30 % av investeringskostnaden och högst 0,5 miljoner kronor.

4. Inköp av utrustning, inköp av insjöfiskeredskap och vid ombyggnad av fiskefang med högst 20 % av investeringskostnaden och högst 0,6 miljoner kronor. Särskilda villkor avseende ålder gäller för bidrag till ombyggnad och bidrag till fartygsanknuten utrustning.

5. Bidag till säkerhetsutrustning (livräddningsflotte, brandskyddsutrust— ning och överlevnadsdräkt) får lämnas med högst 50% av investeringskost— naden.

6. Bidrag till investeringar i ny utrustning och nya redskap (pilotprojekt) som inte prövats tidigare inom svenskt fiske får lämnas med högst 50 % av investeringskostnaden.

7. Bidrag till uppförande av mindre anläggning för beredning av fisk, om verksamheten skall bedrivas i kombination med yrkesfiske, får lämnas med högst 30 % av investeringskostnaden och högst 0,2 miljoner kronor.

8. Skrotningsbidrag får lämnas enligt följande:

— Fartyg vars skrov är 34 år och yngre: högst 4 000 kr/BRT

Kapitel 12 Fisket samföretag 124

— Fartyg vars skrov av 35—45 år: 3 500 kr/BRT — Fartyg var skrov är 46 år och äldre: högst 3 000 kr/BRT Skrotningsbidrag får inte lämnas till fartyg vars skrov är kortare än 10 me- ter. För att erhålla ”maxbeloppet” skall skrotningen ingå i en kedja där det sker en förnyelse och rationalisering av fiskeflottan.

9. Stormskadeskydd_utgår om ett fast fiskeredskap som används för lax- eller ålfiske skadats eller förlorats i samband med storm. Bidrag lämnas med högst 60 % av skadan eller förlusten.

12.4. Skattefrågor 12.4.1 Ändrad företagsbeskattning

Bakgrund

Beslut om att genmomföra en genomgripande skattereform fattades 1989— 1990. Det system för företagsbeskatming som gällde före reformen karakteri- serades av en hög formell skattesats, kompletterat med ett flertal reserverings— möjligheter. Det nya skattesystemet, som tillämpas fr.o.m. 1992 års taxering, innebär grundläggande förändringar. De olika reserveringsmöjlighetema ersat— tes av en mer begränsad, enhetlig reserv — skatteutjämningsreserven, den s.k. surven. Samtidigt sänktes skattesatsen för bolag till 30 %.

I syfte att komplettera det nya skattesystemet har flera utredningar tillsatts. I finansdepartementets promemoria Ds 1993:28 Beskattning av enskild när- ingsverksamhet m.m. redovisas ett sammanhållet förslag till beskattning av enskild näringsverksamhet och aktiebolag. Regeringen avser att lägga propo- sition i frågan under hösten. Lagrådsremissen överlämnades till lagrådet den 30 september. De nya reglerna föreslås gälla den 1 januari 1994.

I lagrådsremissen redovisar regeringen några viktigare nyheter inom före- tagsbeskatmingen. Dessa kommer att behandlas i det följande.

Neutral företagsbeskattning

Huvuddelen av de nya reglerna syftar till att en näringsidkare i princip skall få samma skattemässiga behandling oavsett om han driver sin verksamhet i form av aktiebolag, handelsbolag eller enskild firma.

Räntdördelning

När inkomsten av en näringsverksamhet skall beräknas får avdrag göras för räntan på det egna kapitalet. Ett belopp motsvarande avdraget redovisas då som inkomst av kapital (positiv räntefördelning).

Är det egna kapitalet negativt beräknas i stället ett tillägg till inkomsten av näringsverksarnheten. Ett belopp motsvarande detta tillägg får då dras av från inkomst av kapital (negativ räntefördelning).

Kapitel 12 F isket samföretag 125

Har näringsidkaren ett negativt kapital, när de nya reglerna börjar tilläm- pas, skall kapitalet ändå anses vara noll kronor. Året därpå ökas kapitalet på med det negativa beloppet.

Förslaget i lagrådsremissen innebär bl.a. att avkastningen av kapital i en— mansaktiebolag enkelbeskattas (oavsett om kapitalet skjutits till som eget kapi— tal eller om det lånats in i bolaget). Positiv räntefördelning ger den enskilde näringsidkaren möjlighet att få avkastning på kapital beskattad på ett sätt som är likvärdigt med vad som gäller för ägare till enmansaktiebolag. Denna för— ändring bedöms vara mycket positivt för fiskeföretagen (såväl som för övriga. företag).

Underlag för räntefördelningen är skillnaden mellan tillgångar och skulder vid utgången av närmast föregående beskattningsår (dvs. vid beskattnings- årets början). Som skuld torde även avsättning i fartygsfond räknas, även om detta inte specifikt angivits. Har ett fiskefartyg sålts och avsättning gjorts till fartygsfond i det tidigare skattesystemet, varefter ett nytt fartyg anskaffas, t.ex. under 1994, innebär detta att räntefördelningen, räknad per den 31/ 12 1993, påverkats av fartygsfonden. Hade beräkning av räntefördelningen i stället gjorts per den 31/12 1994, dvs. vid beskattningsårets utgång, skulle underlaget kunnat bli högre genom att fartygsfonden inte längre finns kvar. En större belopp hade då kunnat beskattas som inkomst av kapital i stället för som inkomst av näringsverksamhet.

För fiskeföretag som har fartygsfond skulle det vara värdefullt om fördel- ningsunderlaget fick beräknas vid beskattningsårets utgång i stället för, som i förslaget, vid beskattningsårets ingång. Oavsett om en sådan ändring kan komma till stånd eller ej, är dock de nya reglerna om räntefördelning en posi— tiv förändring för fiskeföretagen, liksom för övriga företag.

Expansionsmedel

Enskilda näringsidkare ges möjlighet att fondera vinstmedel i verksamheten. De fonderade medlen enkelbeskattas och kan användas för expansion av verk— samheten utan ytterligare beskattning. På expansionsmedel utgår en särskild statlig inkomstskatt om 28 %.

En minskning av expansionsmedel beskattas som vanlig inkomst av när- ingsverksamhet och beläggs med egenavgifter eller särskild löneskatt. Sam- tidigt återbetalas expansionsmedelsskatten.

Expansionsmedlen avser delägare i handelsbolag och inte bolaget självt. I övrigt gäller samma regler som för enskild näringsidkare.

Den möjlighet som expansionsmedlen innebär, dvs att finansiera en ex- pansion av verksamheten med lågbeskattade vinstmedel, är en positiv nyhet för fiskeföretagen, såväl som för övriga företag.

En intressant fråga är om de nya reglerna om expansionsmedel kan fylla motsvarande funktion som de avskaffade reglerna om fartygsfonder för fiske- företagen.

Fartygsfonderna innebar i princip att intäkten från en fartygs—försäljning fick fonderas i avvaktan på anskaffning av ett nytt fartyg. Vid en försäljning

Kapitel 12 Fisket som företag 126

av ett fiskefartyg, efter det att de nya reglerna trätt i kraft, kommer visserligen SOU 1993 : 103 avdrag att kunna göras för ökning av expansionsmedel samt för avsättning till periodiseringsfonder (se nedan), men avdrag/avsättnin g kommer knappast att uppgå till 100 % (vilket fartygsfondema innebar). Det är dessutom viktigt att notera att expansionsmedel är beskattade vinstmedel, dvs. den statliga expan— sionsmedelsskatten på 28 % skall alltid betalas vid ökning av expansionsmed- len. En avsätming till periodiseringsfond skall dessutom återföras till beskatt- ning i framtiden (se nedan). De nya reserveringsmöjlighetema utgör därför inte ett heltäckande alternativ till de avskaffade fartygsfondema

Periodiseringsfonder och skatteutjämningsreserven

Skatteutjämningsreserven (surven) avskaffas enligt förslaget och en ny all- män reserveringsmöjlighet — periodiseringsfonder — införs. Dessa fonder är så utformade att de ger en möjlighet till förlustutjärnning bakåt i tiden, liknan- de den möjlighet som surven ger.

Näringsidkare som gjort avsättning till periodiseringsfond får göra avdrag för avsättningen vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Avdraget får uppgå till högst 25 % av årets inkomst. Näringsidkaren kan disponera fon- den efter eget bestämmande, t.ex. för att balansera avskrivning av nyförvär- vade tillgångar, täcka en förlust eller redovisa en jämn vinstnivå. Varje fond- avsättning måste dock ha återförts till beskattning senast det femte året efter det att avdraget gjorts.

En särskild fråga är om ett system med periodiseringsfonder bör komplet- teras med en möjlighet till nuvärdesavskrivning. I lagrådsremissen sägs att - frågan bör beredas ytterligare, bl.a. med hänsyn till de gynnsamma effekter på likviditeten, som en möjlighet till nuvärdesavskrivning innebär för före- tagen. (Nuvärdesavskrivning innebär att ett engångsavdrag görs vid taxering- en, motsvarande nuvärdet på ca 70—80 % av anskaffningen.) För fiskeföretag kan det vara av vikt att notera att det skulle krävas en anskaffning av ett nytt fartyg under samma år som försäljningen av det gamla fiskefartyget skett.

Någon form av ersättningsfond skulle stimulera risktagande och investe- ringsvilja inom fiskerinäringen. Det är tveksamt huruvida förslagen om pe- riodiseringsfonder och expansionsmedel är tillräckliga i detta avseende. En möjlighet är att förslaget till ny lag om ersättningsfonder ändras så att lagen även omfattar försäljning av fiskefartyg.

Om systemet med periodiseringsfonder kompletteras med nuvärdesavskriv- ning skulle detta kunna vara ett alternativ. Reglerna för nuvärdesavskrivning skulle dock behöva justeras så att fiskeföretag får 3—6 år på sig att anskaffa ett nytt fartyg.

F artygsfo nder

Lagen om fartygsfond upphörde att gälla fr.o.m. 1992 års taxering. Återför- ingen av fonder, som inte utnyttjats, kan bli ett stort problem för de fiskeföre- tag som drabbas genom att effektivbeskattning skall gälla vid återföring. Ett

Kapitel 12 Fisket som företag 127

undanröjande av effektivbeskattningen eller någon annan form av lätmad i reg- lerna för återföring av fartygsfond skulle ha stor betydelse för de fiskeföretag som har gjort avsättning.

K vi ttningsrätt mot inkomst av tjänst

Underskott av aktiv näringsverksamhet skall få kvittas mot tjänsteinkomster under de fem första verksamhetsåren.

Om verksamheten övertagits från någon närstående medges avdrag endast om denne varit berättigad till avdrag om han själv fortsatt att driva sin verk- samhet. Avdrag medges inte om den skattskyldige under en femårsperiod fö- re den nya verksamhetens start bedrivit likartad verksamhet. Reglerna har ut- formats med tanke på att avdraget syftar till att stimulera nyföretagande.

För fiskets del skulle det vara av stort värde om avdrag kunde tillåtas fullt ut (dvs. under fem år), även om verksamheten övertagits från närstående. Av tradition går fiskeföretag oftast i arv inom familjen och förslaget till begräns- ningar i kvittningsrätten skulle få till resultat att generationsväxlingar för- svåras.

12.4.2. Avdrag för ökade levnadsomkostnader för yrkesfiskare

Yrkesfiskare har enligt 23 & kommunalskattelagen rätt till avdrag för ökade levnadsomkostnader vid fiske utom hemorten. Rätt till avdrag föreligger dock endast om resan varit förenad med övernattning utom hemorten.

Enligt Riksskatteverkets rekommendationer bör avdrag för ökade levnads- omkostnader för yrkesfiskare medges med 75 kr per dag. Schablonbeloppet kan från gås om det kan visas att den faktiska ökningen i levnadsomkostnaden varit högre. Yrkas högre avdrag än schablonbeloppet bör utgifterna styrkas.

Kapitel 12 Fisket som företag 128

13.1. Inledning

Den fisk som går ut på marknaden passerar i allmänhet en förstahandsmot- tagare (l3.4) eller levereras direkt till beredningsindustrin (13.5) medan fisk för industriändamål tas om hand av en fiskmjölsfabrik. I kapitlet behandlas även andra för fisket centrala funktioner såsom hamnar (13.2), transport och distribution (13.3) samt handeln (13.6). Avslutningsvis ges några exempel på fiskeföretag som själva förädlar sina produkter (13.7).

F iskdistribution

De viktigaste leden i fiskdistributionen kan förenklat beskrivas på följande sätt.

Efter fångst och viss beredning ombord fylls fisken i lådor eller större be- hållare. När båten anlänt till hamn lossas fångsten och lastas om till bil. Vida- retransport sker därefter via förstahandsmottagare och eventuell mellanlagring till mottagande beredningsindustri, grossist, detaljist, konsument eller expor- tör.

Transporter av färsk fisk inom landet sker så gott som uteslutande med spe- ciella kylbilar. Dessa är anpassade för sitt ändamål och tål avrinnande smält- vatten. Fisken är förpackad i trä- eller platslådor, Big-box eller containerbehål- lare.

Förstahandsmottagare kan vara fiskarägda företag, privata grossister eller fiskauktioner. Från förstahandsmottagaren går fisken i huvudsak till bered- ningsindustri, grossister/detaljister eller för export.

Beredningsindustrin ägs ofta av olika fiskarorganisationer eller är privat— företag. De finns i allmänhet belägna i nära anslutning till de större landnings— platsema och får leveranser direkt från förstahandsmottagare.

Grossisten är ett led mellan förstahandsmottagare och detaljister, storkök, restaurang etc. En viss handel sker även grossister emellan, främst med im— porterad fisk.

Det förekommer betydande export och import av fisk, delvis beroende på säsongsvariationerna i fisket och den förhållandevis låga beredningskapaci- teten vid säsongstoppama. Svensk råvara exporteras även för fileterin g utom- lands och importeras sedan tillbaka till Sverige.

Leveranser till storkök, främst restauranger och skolkök, sker antingen di- rekt från förstahandsmottagare eller via grossist.

Privatkonsumtion av färsk fisk sker huvudsakligen i områdena närmast kusterna samt till viss del i ett område som sträcker sig mellan Göteborg och Stockholm. Speciella fiskbutiker och ambulerande fiskhandlare, s.k. fisk- bilar, med komplett sortiment av fisk finns främst i närheten av landnings-

5 13-1213 Kapitel 13 F iskindustrin 129

platser. I övriga delar av landet är konsumenterna i högre grad hänvisade till vanliga dagligvarubutiker, även för fisk. Ju längre från kusterna, desto färre butiker och desto mer begränsat sortiment.

13.2. Hamnar

De flesta av dagens fiskehamnar är lokaliserade till de regioner i vilka fisket sedan länge haft stor betydelse. Hamnama bör ha goda mottagningsresurser för fångsten. Förutom att det skall finnas en organiserad fångstrnottagning är det viktigt att det finns tillgång till bl.a. isverk, kyllager och fryshus samt att det finns bunkringsmöjligheter. Vidare är det värdefullt med n'llgång till olika slag av verkstäder, trålbinderi, skeppshandel osv.

När en fiskare väljer landningshamn spelar avståndet till hamnen en avgö- rande roll. Många fiskar och landar sin fisk direkt till fiskförsäljningsförening- ar. I Halland finns sådana i Bua, Träslövsläge och Glommen. På västkusten finns fiskauktioner i Göteborg, Smögen, Strömstad och Lysekil.

I Sverige finns bara en fiskmjölsfabrik, Ängholmen, på västsidan av Tjörn i Bohuslän. Industrifisk som landas i Sverige på annan plats fraktas till Äng- holmen i containers.

Bland östersjöhamnarna är det framför allt Trelleborg, Simrishamn, Karls— krona, Västervik och Oxelösund som under senare år varit de mest frekvente- rade fiskehamnama.

Det senaste stora hamnbygget i Sverige är Nogersunds nya hamn i Ble- kinge, som har kostat ca 20 miljoner kronor.

För närvarande pågår en större ombyggnad i Räfsnäs fiskehamn, Norrtälje kommun, till en beräknad kostnad av ca 6 miljoner kronor. Denna hamn har haft stor betydelse för bl.a. norrlandsfisket då den har varit relativt isfri. På se- nare år när torskfisket pågått längre söderut i Östersjön har norrlandsfiskarna legat i hamnar ända ner till Öland.

Fångstema från nordsjöfisket landas ofta i utländska hamnar, i första hand i Danmark.

Bland de danska hamnarna är Skagens, Hirtshals och Hanstholms hamn de som utnyttjas mest av svenska fiskare. I synnerhet sill- och makrillfångster landas i danska hamnar, men även annan konsutntionsfisk liksom havskräfta. I de danska hamnarna sker också mottagning av industrifisk.

Det förekommer att någon enstaka fiskebåt landar fisk, t.ex. äkta tunga, i Holland. Norge har inte spelat någon större roll för landningar.

Insjöfiskets hamnar är mestadels små. Spikens fiskehamn utanför Lidkö- ping vid Vänern är en av de större hamnarna för insjöfisket.

I de flesta fiskehamnar finns även fritidsbåtar. Vissa hamnar har också till stor del övertagits av dessa. För yrkesfisket är fritidsbåtamas närvaro både till för- och nackdel. De bidrar med sina avgifter till hamnens skötsel, men kon- kurrerar samtidigt om utrymmet i hamnen. Fritidsbåtarna kan också orsaka trängsel och uppta plats vilket försvårar och fördröjer lossning av fångster

Kapitel 13 F iskindustrin 130

samt lastning av förnödenheter och drivmedel. Fritidsbåtsägare å sin sida kan ha synpunkter på att yrkesfiskarna smutsar ner m.m. Enligt Fiskeriverket har det förekommit krav från fritidsbåtägare, framför allt vid kusten, att yrkesfisk- et skall bort från vissa hamnar.

Den hamnutredning som 1988 genomfördes på Jordbruksdepartementets uppdrag i syfte att revidera 1979 års fiskehamnsutredning, kunde konstatera att hamnsituationen generellt var bättre där kommunen tagit ett övergripande hamnansvar. En kommun som inte tagit på sig hamnansvaret försvårade ofta planeringen för yrkesfisket och försvagade därigenom näringen på sikt. En effekt som hamnutredningen pekade på var avsaknaden av samordning av hamnresursen. Ett stort antal hamnar kunde upprätthålla en acceptabel nivå, men till en alltför hög kostnad.

Statsbidrag kunde tidigare lämnas till anläggning eller förbättring av hamn som behövdes för yrkesfisket. Detta statsbidrag har upphört.

Samtliga statliga fiskehamnar har nu överlåtits till kommunerna elleri nå- got fall till andra ägare. Den sista statliga hamnen, Byviken i Umeå kommun, har övertagits av Vägverket.

13.3. Transport och distribution

Vid Institutionen för Transportteknik vid Chalmers tekniska högskola har oli— ka problemställningar rörande transporter av fisk studerats. Den svenska fiskenäringen betecknas som mer produktionsinriktad än flertalet andra bran- scher, vilka är mer marknadsorienterade. Marknadsföringens svaga ställning återspeglas bl.a. i brister i distributionsledet. Avsättningen av produktionen, både inom landet och via export, har givits alltför liten uppmärksamhet. Detta är en av de faktorer som hämmar en utveckling mot mer effektiva distribu- tionssystem.

Studien pekar bl.a. på att många försök har gjorts att standardisera fisklå- dan, men hittills har resultaten inte accepterats i tillräckligt hög grad. Ett annat problem som framhålls är det begränsade samarbetet över förenings- och orga- nisationsgränser, vilket medför att flera transportmoment kan bli onödigt tids- ödande och dyra.

Än viktigare är enligt studien att det utvecklas distributionssystem som ger rakare och snabbare transporter till konsumenten, främst med hänsyn till den snabba försämringen av fiskens kvalitet med tiden. Fisken bör kylas så snabbt som möjligt. För varje grad som temperaturen sänks i området + 4 till —0,5” ökar fiskens hållbarhet med ca 1 dygn, något som kan få stor betydelse för fiskens kvalitet i detaljistledet.

Fiskeriverket har under 1992 med medel ur prisregleringskassan lämnat bidrag om 5 miljoner kronor till is- och kylanläggningar. Detta är ett led i att höja kvaliteten på svenskfångad fisk. Bidrag har gått till stora fartyg för in- stallation av tankar ombord (RSW-tankar) där fisken kan förvaras i nedkylt vatten. I samband med installation ombord är det vanligt att man isolerar last- rummen för att minska avsmältningen av is. Det är framför allt västkustfartyg

Kapitel 13 F iskindustrin 131

som har fått stöd på detta område. En fiskehamn har fått bidrag för inköp av SOU 1993:103 ismaskin. Att investera RSW-tanker m.m. ombord kostar ca 3—4 miljoner kronor. Bi- drag har beviljats med 20 %. Fiskerilån har också prövats.

13.4. Förstahandsmottagama

Fiskförsäljningen är på många håll i landet organiserad genom fiskarnas egna försäljningsorganisationer. På ostkusten säljer fiskarna sina fångster i huvud- sak genom försäljningsföreningar. Störst bland dessa är SLF Fisk AB (f.d. Ostkustfisk). I Skåne sker däremot försäljningen huvudsakligen via privata grossistfirmor. På västkusten finns förutom försäljningsföreningar fyra fisk- auktioner; Göteborg, Lysekil, Smögen och Strömstad. Lysekils fiskauktion handlar huvudsakligen med skarpsill, Strömstad med räkor och havskräfta. Göteborgs fiskauktion är landets största förstahandsmottagare. Under hösten 1993 invigdes Göteborgs nya fiskauktionshall med fiskare, grossister och de— taljister som delägare. För fiskerinäringen i Sotenäs bedöms fiskauktionen i Smögen vara en nyckelfaktor för utvecklingen. Erfarenheterna visar att fisk- auktionema har en förmåga att långsiktigt både öka volymen och höja pri- serna.

Runt 160 fångstmottagare är registrerade som uppgiftslämnare hos SCB. Därutöver finns ett antal enpersonsföretag som, förutom att bedriva fiske, även disponerar den egna fångsten i annan rörelse vid sidan av fisket (bered- ning, minutförsäljning, pälsdjursuppfödning m.m.) och som är registrerade som uppgiftslämnare hos SCB.

Uppköpen fördelade sig 1992 på följande vis: fiskarägda företag (30 %), auktioner (23 %), övriga företag (21 %) samt utlandet (26 %).

13.5. Fiskberedningsindustrin

13.5.1. Koncentration och produktivitet

I en rapport från september 1991 redovisade Konsumentberedningen hur kon- centration och produktivitet i livsmedelsindustrin har utvecklats.

Tabell 1. Koncentration och produktivitet inom fiskberedningsindustrin i järn- förelse med livsmedels- resp. tillverkningsindustrin Bransch Anst/arb.ställe Anst/arb.ställe Prod.förändr. Största ägar- 1988 (minst % förändring % utveckl, kat. 1985 5 anställda) 1970—88 1968—88 markn.and. Fisk- och k'onserv. 4 2 + 20 1 1 4 74 ,0 Livsmedelsind. 87 +98 .. . Tillverknind. 84 +25' 125

(Källa: Konsumentberedningens rapport med anledning av uppdrag att följa och utvärdera den livsmedelspolitiska reformen, september 1991)

Kapitel 13 F iskindustrin 132

Antalet anställda per arbetsställe var 1988 inom fisk- och fiskkonservindu- SOU 1993:103 strin hälften så stort som för livsmedelsindustrin i dess helhet. Rapporten vi— sar också att fiskindustrin hade matvaruindustrins näst högsta produktivitetsut- veckling (högst låg kvamindustrin). Inom alla delar av livsmedelsindustrin förekom någon form av dominans, dvs. att de fyra största företagens andel ut- gjorde mer än 70 % av produktionen. För fisk- och fiskkonservindustrin var den andelen 74 %.

Det är Procordiagruppen som är den största ägaren på den svenska livsme- delsmarknaden. I gruppen ingår bl.a. Ekströms/Önos AB, Abba AB, Felix AB och Brankato AB. Även multinationella företag äger vissa fisk- och fisk- konservföretag, t.ex. Svenska Nestlé AB (Findusprodukter). Inom KF-kon- cemen pågår omfattande omstruktureringar, kvar finns bl.a. Foodia Fisk AB och Skandiakonserv AB.

13.5.2. Arbetsställen och sysselsättning

Enligt SCB regionalt baserade industr'istatistik för år 1990 är det totala antalet arbetsställen inom tillverkningsindustrin 9 600 st. Av dessa utgör 800 eller drygt S% industrier inom sektorn livsmedel och dryckesvaror. Fisk- och fisk- konservindustrin ingår med 46 arbetsställen. (Med arbetsställe menas en 10- kalt fristående enhet inom ett företag som bedriver ett slags verksamhet inom i regel en enda definierad bransch.)

Av det totala antalet sysselsatta inom tillverkningsindustrin, ca 780 000 per- soner, arbetar 65 000 inom livsmedelsindustrin, dvs. ca 8 %. Inom fisk- och fiskkonservindustrin sysselsätts 2 036 personer.

Av tabell 2 framgår att 70 % av de sysselsatta finns i Göteborgs och Bo- hus län. Antal sysselsatta har minskat mellan 1989 och 1990 med ca 360 per— soner, vilket motsvarar 15 %. Huvudsakligen har minskningen skett i Göte- borgs och Bohus län.

Tabell 2. Fisk- och fiskkonservindustrin, arbetsställen och antal sysselsatta länsvis år 1990 resp. 1989 (SCB Industristatistik regional redovisning)

Lan 1 9 9 0 1 9 8 9

Arbetställe Sysselsatta Arbetställe Sysselsatta antal antal antal antal Stockholms län 2 42- ' 2 47 Södermanlands län 1 14 1 14 Östergötlands län — _ — 1 12 Kalmar län 1 24 1 24 Gotlands län 1 18 2 44 Blekinge län 7 310 7 321 Kristianstads län 3 118 4 163 Malmöhus län 1 20 1 20 Hallands län 2 30 4 61 Göteborgs () ' Bohus län 26 1430 27 1656 Orebrolän ' 1 20 1 20 Norrbottens län 1 10 1 16 Totalt 46 2036 52 2398

Kapitel 13 F iskindustrin 133

En något annorlunda bild framkommer om man studerar hur många s.k. fisk- anläggningar som står under miljö- och hälsoskyddsnämndemas kontroll. (Med fiskanläggning avses anläggningar där man tillverkar/bereder fiskvaror. Däremot räknas inte fiskodling eller fiskbutik som fiskanläggning.) Det finns enligt Livsmedelsverkets (SLV) statistik 307 fiskanläggningar år 1993, varav 38 stycken är exportföretag.

Tabell 3. Fiskanläggningar, länsvis fördelning (SLV) Län Fiskanläggning varav exportkontrol. Stockholms län 29 Uppsala län 9 Södermanlands län 4 Ostergötlands län 6 Jönköpings län 4 Kalmar län 24 1 Gotlands län 6 Blekinge län 8 3 Kristianstads län 13 3 Malmöhus län 23 3 Hallands län 7 Göteborgs och Bohus län 64 25 Alvsborgs län 1 1 1 Skaraborgs län 12 1 Värmlands län 1 1 1 Orebro län 5 Västmanlands län 2 Kopparbergs län 9 Gävleborgs län 7 Västernorrlands län 19 Jämtlands län 10 Västerbottens län 1 1 Norrbottens län 13

S um m a 3 0 7 3 &

Flest fiskanläggningar finns på västkusten. Göteborg och Bohus län domine— rar med 64 anläggningar. I Stockholms län finns 29 fiskanläggningar; Kalmar län har 24 och Malmöhus län 23. Stockholms län har dock ingen exportkon- trollerad anläggning. Dessa finns koncentrerade till Göteborgs och Bohus län (25 av 38).

Genom uppgifter i Folk- och bostadsräkningen 1985 resp. den årliga regio- nala sysselsättningsstatistiken från SCB är det möjligt att beräkna antalet sys- selsatta i ”livsmedelssektom” 1985 och 1990.

I livsmedelsstatistiken ingår dock inte personer som arbetar med — lejda livsmedelstransporter — förpackningar till livsmedelsindustrin och -handeln — produktion av insatsvaror till jordbruket — produktion av andra insatsvaror till livsmedelsindustrin — livsmedelsförsäljning i t.ex. varuhus — statlig administration av jordbruk, skogsbruk och fiske — branschens intresseorganisationer.

Kapitel 13 F iskindustrin 134

Antal sysselsatta inom fiskberedning och fiskkonservering beräknas till ca 2 470 år 1990, vilket är en minskning i jämförelse med 1985 då ca 3 000 var sysselsatta inom sektorn, dvs. en minskning med 18%.

Utredningens samlade bedömning pekar på att sysselsättningen inom hela fiskberedningsindustrin (inkl. de små anläggningarna) ligger på ca 3 000 per- soner för hela riket.

13.5.3. Förädlings- och produktionsvärde

Det genomsnittliga förädlingsvärdet per sysselsatt var för hela tillverknings- industrin 306 000 kr år 1990, vilket kan jämföras med 259 000 kr för livsme— delsindustrin. Förädlingsvärdet hos fisk- och fiskkonservindustrin ligger över genomsnittet för livsmedelsindustrin med 294 000 kr.

Enligt preliminära uppgifter från SCB har tillverkningsindustrin sedan 1980 ökat sin produktionsvolym med 20 % medan motsvarande ökning för livsmedelsindustrin är knappt hälften. Volymförändringarna varierar dock kraftigt mellan olika branscher. Slakteri- och charkindustrin, mejeriindustrin samt frukt- och grönsaksindustrin har praktiskt taget oförändrad produktions- volym medan bl.a. fisk- och fiskkonservindustrin har ökat sin volym med mer än 20 %.

Produktionsvärdet av fisk m.m. ligger på 1,3 miljarder kronor för 1990. Den värdemässigt mest betydelsefulla delen inom livsmedelsindustrin är mjölk med ett produktionsvärde på mellan 11 och 12 miljarder kronor.

13.5.4. Fiskberedningsindustrins verksamhet

Fiskberedningsindustrin i Sverige kan delas in i följande delar: 1. Konservindustrin

2. Frysindustrin

3. Färskvaruhandel

4. Rökerier och övrig beredning

Ofta sker filetering i industrier som både kan hantera sill och torsk. Vanligt är att torskfileterin g främst sker under första halvåret och sillfiletering under and— ra halvåret. Sillfiliteringen byggdes upp under slutet av 1970-talet då relativt goda avsättningsmöjligheter fanns på exportmarknaden. Avsättningsproblem för sill har dock medfört ett lågt kapacitetsutnyttjande.

Filéad sill resp. torsk utgör halvfabrikat vid framställning av t.ex. inlagda eller konserverade sillprodukter resp. djupfryst torskfilé och färdiga rätter av torskfilé. Filéer avsätts dessutom direkt till konsumtion.

Fileteringsindustrin är starkt koncentrerad till ett fåtal kommuner, nämligen Gotland, Karlskrona, Sölvesborg, Simrishamn, Varberg och Sotenäs.

Djupfrysningsindustrin vidareförädlar filé av i första hand torsk till konsu- mentförpackade djupfrysta fiskfiléer och färdiga rätter, t.ex. gratänger och

Kapitel 13 F iskindustrin 135

fiskpinnar. Några av företagen baserar sin produktion på fiskfiléer som köps från fristående filéberedare, medan andra har egen produktion av filéer.

Konservindustrin producerar huvudsakligen sill- och skaldjurskonserver, sillinläggningar, fiskbullar och kaviar. En speciell gren av konservindustrin är surströmmingstillverknin gen som är lokaliserad till norrlandskusten.

Bland övrig fiskberedningsindustri kan nämnas tiskrökerier som produce- rar rökt och gravad laxfisk samt böckling och andra rökta produkter.

Produktionsinriktning samt fångstplats får illustreras av följande uppställ- ning som rör några företag på västkusten (april 1993):

Produktionsinriktning Företag Råvara/ Fångstplats produkt Abba AB sill Skagerrak, Nordsjön, Island, Kanada skarpsill Skagerrak, Engelska kanalen torslcrom Island, Norge fiskbullar Skagerrak, Nordsjön, Barents hav lutfisk Atlanten via Norge räkor Skagerrak, Nordnorge

Festab AB torsk Östersjön, Västerhavet, Barents hav vitfisk Skagerrak, Atlanten Alaska Pollack Stilla havet räkor Nordnorge stenbitsrom Öresund, Nordnorge, Kanada

Hållöfisk AB räkor Skagerrak, Nordnorge fiskbullar Skagerrak, Nordsjön, Nordnorge Strannes Rökeri AB rökt fisk Laxodlingar i Bullarn 0. Värmland lax Norge sillfileer Östersjön makrill Irland

Försäljningen av torskfilé och produkter baserade på torsk har drastiskt mins- kats sedan slutet av 1980-talet, vilket är en konsekvens av den reducerade till— gången på torskråvara med periodvis kraftigt stigande priser som följd.

Prisemai detaljistledet har i princip stigit oavbrutet fram till 1992, trots ökade rabatter. Härefter har en balans uppnåtts mellan tillgång och efterfrå- gan, som i dag till viss del lett till fallande priser.

För torskindustrin har denna period med väsentligt försämrade marginaler, varit ytterst bekymmersam och resulterat i kraftig utslagning av företag och industrikapacitet.

Kapitel 13 F iskindustrin 136

13.5.5 Marknad m.m.

Marknaden för djupfryst fisk kan delas in i flera segment, t.ex. djupfryst fisk- filé, panerad fisk (t.ex. fiskpinnar) och fiskgratänger. Vidare finns hel djup— fryst fisk (t.ex. lax) och djupfrysta skaldjur.

Djupfryst fisk konkurrerar förutom med färsk och konserverad fisk (t.ex. fiskbullar) även med kött och djupfrysta och konserverade köttprodukter. Djupfrysta hamburgare kan t.ex. vara ett alternativ till fiskpinnar. Fiskgra- tänger kanske i första hand konkurrerar på marknaden för kompletta färdig- rätter. Marknadsindelningen är alltså inte självklar.

Marknaden för fiskkonserver (fisk—, kräft- och blötdjurskonserver) kan de— las in i två grupper dels produkter som till största delen produceras i Sverige, dels produkter som i huvudsak importeras. Den förstnämnda gruppen består bl.a. av sillkonserver, kaviar och fiskbullar medan tonfisk, makrill, sardiner, musslor och skaldjur i huvudsak importeras.

På marknaden för fiskkonserver finns en del produkter som inte kan ersät— tas med produkter inom samma varugrupp utan i stället fyller liknande behov som produkter på andra marknader. Kaviar t.ex. konkurrerar snarast med and- ra sorters smörgåspålägg, medan alternativet till skaldjurskonserver främst tor- de vara färska eller frysta skaldjur. För vissa fiskkonserver som t.ex. ansjo- vis och matjessill kan det vid speciella tillfällen som jul resp. midsommar över huvud taget vara svårt att finna direkta substitut. Med andra ord kan även marknaden för fiskonserveri sin tur delas upp i ett antal delmarknader.

Råvaran till matjessill, saltsill och kaviar importeras till stor del eftersom det råder brist på svensk råvara av rätt storlek och kvalitet. Sverige har visser— ligen överskott på sill, men inte av de storlekar och den kvalitet som industrin efterfrågar. Svensk sillråvara används främst till sillinläggningar i glas. Fler- talet konservföretag filéar inte själva utan köper halvfabrikat på tunna från svenska eller utländska bcredningsföretag. I Sverige finns numera endast ett fåtal företag kvar som bereder sill. Dessa är belägna på väst- och sydkusten.

Skarpsillen som används till ansjovis är vissa år en bristvara. Konservindu- strin köper till största delen svensk råvara. Försäljningen av skarpsill sköts av Västkustfiskarnas Service AB som före säsongen kommer övens med köpar— na om ett fast pris.

Priset på sill som importeras från Island ligger fast under året då avtal om bl.a. pris och betalningsvillkor årligen skrivs med det organ som svarar för den isländska exporten av sill. Samma förhållande gäller för den isländska ex- porten av sockersaltad rom (råvara till kaviar). Någon motsvarande organisa- tion finns varken i Danmark eller Norge utan varje köpare förhandlar i princip direkt med sina leverantörer.

För svensk fiskindustri gör de höga tullarna för svenskproducerade fisk- produkter till EG-marknaden det svårt att uppnå önskvärda skalfördelar enligt Fiskbranschens Riksförbund. Företagen, i synnerhet de större företagsgruppe- ringarna, investerar huvudsakligen inom EG. Deras svenska sälj- och mark-

Kapitel 13 F iskindustrin 137

nadsbolag förses i ökande utsträckning med produkter från EG-baserade pro- duktionsenheter.

Detta kan illustreras med företaget Abba, vars verksamhet med marknads- föring och produktion bedrivs i Sverige, Danmark och Tyskland. I Norge, Polen, Finland och Österrike finns dessutom marknadsorganisationer som är gemensamma med andra företag i Procordiagruppen. Laxodling i begränsad skala bedrivs i Skottland.

För många mindre företag innebär svårigheterna att man minskar eller av- står från investeringar och koncentrerar sig på marknadsföring och distribu— tion. Produktförsörjningen sker mer och mer i form av legoproduktion utom- lands.

Import och export av fisk och fiskprodukter behandlas särskilt i kapitel 15 Sveriges utrikeshandel med fisk och fiskprodukter samt även i kap. 11 Vat- tenbruk.

13.5.6 Transport och emballage

Transporter är av stor betydelse i ett land som Sverige med stora avstånd. Sär- skilt gäller detta för distributionen av fisk där leveranserna med hänsyn till kvaliteten måste ske förhållandevis snabbt.

Förutom fiskråvaran svarar emballaget för en relativt stor del av tillverk- ningskostnaden. Glas- och plåtburkama tillverkas av PLM, som dominerar marknaden helt. Det finns dock en möjlighet till import, främst från Östeuro- pa. Kaviar säljs i aluminiumtub. Hydro Aluminium Packaging dominerar tub- tillverkningen på den svenska marknaden.

Uppgifterna om transport- och emballagekostnadema bygger på SCB:s industristatistik 1990. De transportkostnader som livsmedelsföretagen själva ombesörjer (ca 28 % av lastbilstransportema) ingår inte i redovisningen.

Tabell 4. Transport- och emballagekostnader för fisk- och fiskkonservindu- strin, 1990 Benämning Totala Varav kostnader för

rörelse- Emballage %av bedja % av kostn. mkr. rörel- trans— rörel- mkr. sekostn. port. sekostn. Fisk- och fiskkonserv- industrin 2 182 174 8,0 34 1,6 Livsmedelsindustrin 94 337 4 053 4,3 2 120 2,2 Tillverkningsindustrin 771 869 11 319 1,5 15 073 2,0 (SCB: Industristatistik 1990)

Både transport- och emballagekostnademas andel av de totala rörelsekostna- dema är större inom livsmedelsindustrin än inom tillverkningsindustrin. Till detta kommer att fisk- och fiskkonservindustrin har i det närmaste de dubbla

Kapitel 13 Fiskindustrin 138

emballagekostnadema som livsmedelsindustrin totalt. Däremot svarar tran- sportkostnadema för en lägre andel.

13.6. Handeln

Livsmedelshandeln består av dels partihandel, dels detaljhandel. Med partihan- del i vid mening förstås försäljning av varor till andra än privatpersoner, hu- vudsakligen till detaljhandeln, men även till storhushåll såsom restauranger och skolor.

Med detaljhandel förstås försäljning till privathushåll och privatpersoner. Till detaljhandeln räknas följaktligen försäljning i butik, butiksbussar, kios- ker, torghandel och försäljning genom hembesök.

Under efterkrigstiden har handeln, särskilt dagligvaruhandeln, genomgått en mycket snabb strukturomvandling. Såväl grossister som butiker har blivit färre och större. I ett fyrtioårigt perspektiv domineras dagligvaruhandeln strukturomvandling av bl.a. självbetjäningens genombrott, ny förpacknings- teknik samt blockbildning såväl horisontellt som vertikalt. Integrationsgraden varierar från samverkan i frivilliga kedjor till centralstyrda och helägda filial- företag.

Av partihandelns totala omsättning på ca 580 miljarder kronor svarar livsmedelsbranschen för 25 % (ca 145 miljarder kronor). Omsättningen för fisk och fiskkonserver utgör 5 % (ca 7 miljarder kronor) av livsmedels- branschens omsättning.

I Sverige finns ett femtiotal företag som kan betecknas som fiskgrossister och som har specialiserat sig på att sälja färsk fisk och skaldjur till butiker, restauranger och andra storhushåll. En del företag kombinerar grossiströrel- sen med annan verksamhet, t.ex. förstahandsmottagnin g eller beredningsverk- samhet samt export av fisk och skaldjur.

De fiskgrossister som inte själva är förstahandsmottagare köper sin fisk från förstahandsmottagare eller på fiskauktion. Eftersom det under en stor del av året är brist på många slag av vitfisk och skaldjur kompletteras den svensk— fångade fisken ofta med en betydande import.

För att sälja färsk fisk krävs en aktiv marknadsbearbetning eftersom färsk fisk inte alltid är en självklar del av sortimentet för t.ex. livsmedelsbutiker. De större fiskgrossistema får ofta hjälpa sina kunder att utbilda kunniga säljare för butikernas fiskdiskar. På motsvarande sätt krävs hjälp med menyförslag och recept till restauranger och storhushåll för att få dessa att ta upp fisk på matsedeln. Det är skälet till att regleringsföreningen Svensk Fisk inom ramen för sin verksamhet bedrivit information, utbildning och marknadsföring av fisk.

För partihandel med livsmedel, dryckesvaror, tobak m.m. växlar in- täkterna från fisk och fiskkonserver bl.a. beroende på företagsstorleken.

Kapitel 13 Fiskindustrin 139

Tabell 5. Intäkter för fisk och fiskkonserver i panihandeln 1991 Intäktslag Företagsstorlek efter antal anställda, mkr 0—4 5—49 50— Totalt Fisk och fiskkonserver 926 3 544 2 494 6 964 (13%) (10,5%) (2,4%) (4,9%) Summa rörelse— intäkter 7 084 33 537 102 951 143 572

(Källa. SCB, Rapport 24, Partihandel 1991)

Av tabellen framgår att hos företag med färre än 50 anställda är andelen intäkter från fisk och fiskkonserver betydligt större än hos de större företa- gen. För den allra minsta gruppen (0—4 anställda) är dryckesvaror den bety- delsefullaste intäkten, medan de övriga företagens största enskilda intäktsslag utgörs av övriga varor såsom tandkräm, tvål, hushållspapper osv. (ca 29 % av de totala rörelseintäktema).

Detaljhandel

Detaljhandelns omsättning har sjunkit kraftigt under 1992, i första hand bero- ende på en kraftig nedgång för sällanköpsvamhandeln. Handeln med livs- medel har däremot varit relativt stabil.

Omsättningen i livsmedelsdetaljhandeln 1989 var ca 82 miljarder kronor, vilket motsvarar 24 % av den totala detaljhandelsomsätmingen på 339 miljar- der kronor. Livsmedelshandeln var den omsättningsmässigt största del- bransch inom detaljhandeln 1989. Varuhushandel hade 40 % av sin omsätt- ning knuten till livsmedel.

På konsumentrnarknaden säljs fiskkonservema i huvudsak via de tre stora grossistema ICA, KF och Dagab. Det förekommer även att mindre producen- ter och importörer säljer och levererar direkt till större butiker och varuhus.

Färsk opaketerad fisk kräver manuellt betjänade diskar, vilket innebär krav på inredning och ytor. Tillsammans med svårigheter att få en jämn tillgång på färsk fisk samt särskilda kompetenskrav på personal medför det att det ofta anses svårt att få lönsamhet i fiskförsäljningen.

Färsk fisk kan också utgöra en ”kundmagnet” för en livsmedelsaffär. På frågan vilka egenskaper man värderar högst hos livsmedel toppas svaren av färskhet, näringsvärde och bra råvaruinnehåll .

Antalet fiskdiskar uppskattades 1977 till ca 1 500 varav ca 300 fanns i rena fiskaffärer. Härtill kom ca 200 ambulerande försäljningsställen. De ca 5 % av allivsbutikerna som har fiskdisk äri allmänhet lokaliserade i närheten av land- ningshamnar.

Genom paketering av färsk fisk har antalet försäljningsställen åter börjat öka. Antalet fiskdiskar uppskattas i dag till ca 1 500—2 000. Bortåt 7 0001ivs- medelsbutiker har djupfryst fisk, rökta varor och eventuellt skaldjur.

Kapitel 13 F iskindustrin 140

Från fiskbranschens håll framkommer att det satsas mycket litet på fiskbuti- ker, eftersom dessa har relativt stora fasta kostnader. I stället görs investering- ari vagnar och bilar. En investering i fiskbil kan ligga på uppåt 800 000 kr.

Färskfiskförsäljningen i Göteborg är omfattande. ! Göteborgs Fiskhandlar- förening finns 100 medlemmar. Runtom i Göteborg finns 30 fiskbutiker och 32 fasta försäljningsställen. Till detta skall läggas ca 68 fiskbilar som kör med Göteborg som utgångspunkt. Bilarna täcker stora avstånd t.o.m. Norrland.

Ett mer vanligt distributionssätt kan vara följande: Fiskbilen kör från Göte— borg på onsdagen och anländer till en mellansvensk stad på torsdagen. För- säljning sker sedan t.o.m. lördag. Under denna tid kan fiskbilen omsätta lika mycket som en butik under en hel vecka.

13.7. Att fiska och förädla själv - några fiskeföretag

För att öka värdet på fångsten förädlar många insjöfiskare sin fisk. Fisken säljs, såväl färsk som förädlad, direkt till olika kategorier kunder. För att för- söka belysa vad kombinationen fiske—hantering—förädling-försäljning betyder besökte utredningen tre anläggningar under våren 1993.

K langshamns fiskehamn vid Vänern

Klangshamn vid nordvästra Vättemstranden är hemmahamn för fyra licensie- rade yrkesfiskare. Dessa levererar all fångst till ett gemensamt ägt handelsbo- lag. Fiskevatten arrenderas i närbelägna sjöar, vilket utgör ett värdefullt kom- plement till fisket i Vättern. Handelsbolaget betalar ett kilopris på fisken som ligger något över grossistpriset. För färsk lax betalade man 1992 t.ex. 40 kr/ kg medan det genomsnittliga grossistpriset var 36,60 kr/kg.

Handelsbolaget tar emot fisk från ytterligare två Vättemfiskare och köper vid behov eller efter beställning även in fisk från annat håll. Bolaget har loka— ler för omhändertagande och förädling av fångsten samt butik för direktför- säljning i hamnen. Den egna förädlingen består i att man flår lake, fileterar, varrnröker sik, röding, lax och ål samt gravar lax. Kallrökning av lax sker hos en fiskarkollega. För att kunna hålla ett komplett sortiment året runt djup- fryses fisk då tillgången är god och förädlas vid senare tillfälle. Utrustning för vakumförpackning finnes. Av serviceskäl tillhandahåller man även djup- frysta räkor, plattfisk. inlagd sill m.m.

Ca 50 % av den totala omsättningen säljs, vanligtvis efter anbud, i större partier till olika kommunala och militära inrättningar, storkök samt hotell i när- heten.

Handelsbolaget har en heltidsanställd och ytterligare två säsongsanställda för fiskhantering och försäljning samt en deltidsanställd revisor.

Kållandsö, Spiken i Vänern

Spiken är Vänerns största fiskeläge med tolv licensierade fiskare och ytterli- gare några som bedriver yrkesinriktat fiske på dispens. Direktförsäljning av

Kapitel 13 F iskindustrin 141

olika fiskprodukter har pågått sedan länge i fiskehamnen. I fiskeläget finns SOU 1993:103 fyra fiskeföretag som i varierande grad förädlar och direktförsäljer fisk. Det företag som besöktes är ett familjeföretag som drivs som aktiebolag. Tidigare kombinerades fisket med visst jordbruk. Förutom fiske i Vänern arrenderas ytterligare fiskevatten.

Aktiebolagets affärsidé är att förädla hela den egna fångsten och sälja den- na på plats. Den egna fångsten räcker dock inte riktigt till under högsäsong. Fisk fryses under perioder med god tillgång för förädling under högsäsong.

Förädlingen består i varmrökning av främst lax, sik och ål, men även and- ra arter på beställning. Utrustning för vakumförpackning finns. När den egna laxfångsten tar slut röks regnbåge och odlad norsk lax under resten av säsong- en. Sikfångsten kompletteras genom inköp från andra fiskare. Hela den egna fångsten, bortsett från del av löjrommen, säljs direkt i den sommaröppna bu- tiken.

Under sommaren har två personer heltidssysselsättnin g. Till detta kommer fyra timanställda. På hösten har man lika många anställda för "romning" av siklöja. Till kommande sommar avser man att anställa ytterligare en person för fiskrensning och förberedelser för rökning för att kunna intensifiera det egna fisket.

Ringsjöfisk vid Ringsjöama och Sätoftasjön

Ringsjöfisk är beläget vid Ringsjön i Malmöhus län. Fiskevattnen ägs eller ar- renderas av en enskild firma som också äger båtar, motorer, redskap och all annan utrustning som krävs för det direkta fisket.

AB Ringsjöfisk bedriver fisket och svarar för ålutsättningar. Ca hälften av ålen och en del av gösen säljs till grossist, resten av fångsten säljs till ett aktie- bolag, JB Fisk. Detta bolag bedriver förädling och butiksförsäljning på plat- sen.

JB Fisk köper fisken till ett pris, något över grossistpris, men tjänar ändå ca 20 % genom att slippa mellanled. Genom att vatten— och redskapsägaren är delägare i Ringsjöfisk och en delägare i samma bolag även är delägare i JB Fisk, är banden starka mellan bolagen.

Förädlingsgraden är långt driven och försäljningen omfattande. Man säljer färsk och djupfryst fisk (gös, abborre, gädda, braxen, sik) samt rökt fisk (ål, sik, braxen). Dessutom röker man inköpt lax. Man lägger in sillfiléer efter eg- na recept, tillverkar fiskpatéer, soppor, gratänger och steker gäddbiffar. Man köper in och vidareförsäljer bl.a. rökt sill och makrill, räkor m.m. Även om förädling och försäljning av inköpta produkter utgör en del av omsättningen, är det fisket i Ringsjön som utgör basen för verksamheten. Läget efter vägen i sundet mellan Ringsjöama och närheten till flera större städer är utmärkt. För- säljnin g sker även till hotell och restauranter.

AB Ringsjöfisk har 2,5 heltidsanställda och en praktikant. JB Fisk har lika många på heltid samt två deltidsanställda. Den enskilda furnan avser att expan- dera och upplåta ytterligare lokaler till försäljningsbolaget bl.a. för uteser- venng.

Kapitel 13 F iskindustrin 142

14. Fiskkonsumtion i Sverige

14.1. Hälsoaspekter på fiskkonsumtion

Fisk är bra mat med högt näringsvärde. Fisken är proteinrik och har en bra aminosyrasammansättning. Fettrnängden är relativt låg i flertalet fiskar. Även feta fiskar, som lax och sill, är långt magrare än exempelvis falukorv. Den feta fisken innehåller dessutom en typ av fett med en hög halt av s.k. essen— tiella fettsyror.

Fisk är en viktig källa för mineraler och spårämnen. Saltvattenfisk ger ett nödvändigt tillskott av jod. Både söt— och saltvattenfiskar är viktiga källor för selen. Fisk innehåller samtliga vitaminer. Fiskleverolja, som innehåller stora mängder vitamin D (och vitamin A), var länge den viktigaste källan för detta vitamin i födan. Fisk innehåller också en inte obetydlig halt av flera B-vita- miner.

Det finns även epidemiologiskt stöd för att äta fisk. Risken att dö i hjärt- infarkt är omvänt relaterad till hur mycket fisk man äter, dvs. de som äter me- ra fisk dör mera sällan i hjärtinfarkt. Det förefaller som skillnaden framför allt finns mellan de som inte alls äter fisk och de som äter fisk åtminstone någon gång i veckan. Det är de fleromättade n-3 fettsyrorna, som anses påverka bå- de blodfetthalt, blodtryck och benägenhet att bilda proppar och därmed mins- ka risken för hjärtinfarkt. Det har dessutom visats att personer, som drabbats av hjärtinfarkt och därefter ökar konsumtionen av fet fisk, löper mindre risk att under åren efter infarkten dö i en ny hjärtinfarkt, än de som inte äter fet fisk.

Det finns också andra aspekter på fiskkonsumtion. En sådan aspekt är de kemiska föroreningar som kommer från miljön och som finns anhopade i fisk. Det gäller främst kvicksilver, vissa organiska klorföreningar samt radio- aktivt cesium. I svenska fiskevatten är det framför allt gädda, abborre, lake, gös och ål som kan innehålla höga halter kvicksilver. Cesiumproblemet, som är en följd av det radioaktiva nedfallet efter Tjemobylolyckan, berör delar av Norrland och kommer långsamt att försvinna. De fettlösliga organiska klor- föreningama, t.ex. DDT, PCB och dioxiner, finns framför allt i fet fisk liksom i torsklever, från Östersjön och Bottniska viken.

Begränsningar i fiskkonsumtionen rör framför allt fisk som fångats nära vissa industriorter vid kusten samt vissa sötvattenarter. Det finns vatten som är så förorenade att de är ”svartlistade" av Livsmedelsverket. I sådana fall blir det förbjudet att sälja eller ge bort fisk som fångats där. Gravida kvinnor får rådet att inrikta sin fiskkonsumtion i huvudsak på de fiskarter som kan ätas utan inskränkning. Fisk som fångats i öppna havet kan med några få undantag ätas utan inskränkning.

Kapitel 14 F iskkansumtion 143

14.2. Fiskkonsumtion

Uppgifter om fiskkonsumtionen i Sverige finns i Statens jordbruksverks livsrnedelsstatistik, hushållsbudgetundersökningar och kostundersökningar. Konsumtionen per capita speglar mängden fisk och fiskprodukter som kon- sumeras i hela riket under ett visst år medan hushållsbudgetundersökningar ger upplysningar om inköpen av fisk i olika hushållstyper. Data från kost- undersökningar ger information om hur mycket fisk som ätits under en viss period.

14.2.1. Nationell per capita statistik

I Jordbruksverkets statistik används två begrepp, nämligen direktkonsumtion och totalkonsumtion.

Uppgifter om direktkonsumtion avser totala leveranser från producenter av livsmedel till enskilda hushåll och storhushåll samt naturakonsumtion (produ- centemas hemmaförbrukning, hemodling av grönsaker och frukt, bärplock- ning, jakt, fiske m.m.). Kvantitetsangivelsema idirektkonsumtionen redovi- sas i möjligaste mån i den form varorna når konsumenten och avser varornas nettovikter. Detta innebär att avdrag görs för handels-, distributions- och lag- ringssvinn i leden innan varorna når konsumenten.

Totalkonsumtion definieras som den totala åtgången av olika råvaror för humankonsumtion. Detta innefattar dels de produkter som levereras direkt till konsumenten i oförädlad form, dels de råvaror och halvfabrikat livsmedels- industrin förbrukar för att tillverka direktkonsumerade livsmedel av högre för- ädlingsgrad. Totalkonsumtionen beräknas i allmänhet genom att produktio- nen, som kan vara liktydig med skörd, slakt, fångst m.m., justeras för utri- keshandel och lagerändringar. I dessa beräkningar görs inget avdrag för svinn.

Statistiken Över fiskkonsumtion på nationell nivå hör till de områden som är behäftade med relativt stora metodproblem. Problemen gäller bl.a. osäker- het om den totala fångsten, industri- och handelsstatistikens detaljeringsgrad, omräkningsfaktorer mellan produktvikt, hel färskvikt och ätlig del m.m. I tabell 1 redovisas totalkonsumtionen av fisk (uttryckt som hel färskvikt) samt direktkonsumtionen enligt den nationella statistiken. Av tabellen framgår att totalkonsumtionen ökat något under perioden 1960—1990. Direktkonsumtio- nen av färsk fisk har däremot minskat medan en ökning skett vad gäller fryst, filéad fisk och fisk- samt skaldjursberedningar.

Som en jämförelse redovisas i tabell 2 totalkonsumtionen av fisk och skal— djuri de nordiska länderna. Konsumtionen är särskilt hög på Island och lägst i Danmark.

Kapitel 14 F iskkonsumtion 144

Tabell 1. Total- och direktkonsumtionen (kg per person och år) av fisk i Sverige 1960—1990

19603 Totalkonsumtion (i landad vikt) 24,3 — färsk och fryst fisk 16,5 — konserver och beredningar 7,8 Direktkonsumtion (i produktvikt) Flatfisk, hel, styckad eller filead, färskl 0,9 Torskfisk, hel, styckad eller filead, färsk1 3,5 Sillfisk, hel, styckad eller filead, färskl 4,2 Lax, hel, styckad eller filead, färsk1 0,3 Annan saltvattensfisk, hel, styckad eller filead, färskl 1,2 Sötvattensfisk, hel, styckad eller filead, färskl 2 1,4 Summa färsk fisk 11,5 Flatfisk, filead djupfryst 0,2 Torsk, filead, djupfryst 0,9 Annan fisk, filead, djupfryst 0,0 Summa djupfryst, fileadfisk2 1,1 Saltad och kryddad fisk 1,9 Fisk, torkad 0,1 Rökt fisk 0,2 Kaviar och andra beredningar av fiskrom 0,3 Sillkonserver 1 ,8 Fiskkonserver, andra slag (exkl. kaviar och fiskbullar) 0,2 Annan beredd fisk (färdiglagade fiskrätter, fiskbullar m.m.) 0,4 Fiskfrléer och fiskpinnar, panerade — Summa konserver och beredd fisk 4 ,9

Kräft- och blötdjur, färska, frysta, saltade och torkade, ej konserver ,4 3 0 Kräft- och blötdjur, beredda eller konserverade 0, 1 Aven ej filéad djupfryst fisk ingår 2 Produktion inom vattenbruket ingår här

1970 26,7 16,9

9,8

o ego—o U.) Ulma-oo

3 Uppgifterna är ej helt jämförbara med de som redovisas för 1970—1990

1980 1990 28,5 31,0 18,5 17,4 10,0 13,6 0,6 0,6 1,1 1,1 1,5 1,9 0,6 1,4 0,3 0,3 1,5 1,1 5,6 6,4 0,4 0,5 1,7 1,6 0,3 0,7 2,4 2,8 0,8 0,5 0,1 0,0 0,3 0,4 0,6 0,7 1,9 1,4 0,8 0,9 1,5 1,9 0,8 0,9 6,8 6,7 1,4 1,5 0,8 1,2

Tabell 2. Per capita konsumtion av fisk och skaldjur i de nordiska länderna 1980—1988 (uttryckt som hel färskvikt, kg/person och år)

Land _ I 9 8 0 Danmark 27 Finland 29” Island1 136a Norge 34 Sverige 28 1 Uppgifter avser data från hushållsbudgetundersökningar a1978—79 b1985—86

1988

15 31 119b 46 31

Kapitel 14 F iskkonsumtion 145

Uppgifter om fiskkonsumtionen i olika grupper kan hämtas från hushållsbud- getundersökningar och individuella kostundersökningar. I Sverige genom- förde SCB i samarbete med Livsmedelsverket 1989 undersökningen ”Hushål- lens livsmedelsutgifter och kostvanor”.

Av undersökningen framgår att hushåll med äldre personer köper mest fisk. Barnfamiljer, främst ensamstående med barn, köper minst. I de redovi— sade mängderna ingår dock inte fisk som konsumeras utanför hemmet. Utgif- ter för utemåltider varierar betydligt mellan olika hushållstyper, varför uppgif- terna inte speglar den totala konsumtionen av fisk och därför bör tolkas med en viss försiktighet. Så har exempelvis ensamstående störst utgifter för ute- måltider

Skillnaderna mellan olika delar av landet är marginell vad gäller de totala inköpen. Däremot ärinköpen av laxfisk störst iövre Norrland, vilket sanno- likt avspeglar den större andelen egenproduktion (fritidsfiske) som förekom- mer där. Vissa skillnader ses även för sill/strömming.

Undersökningen innehåller även uppgifter om vad och hur mycket olika personer ätit under en sjudagarsperiod. Det framgår bl.a. att barn äter mindre fisk än vuxna samt att spridningen i intaget är betydande. Andelen som inte ätit fisk under veckan var 5—20 %. Andelen var högst bland ungdomar samt hos män med kort utbildning eller tillhörande arbetarhushåll.

Undersökningen visar också att fiskintaget tenderar att ökai relation till ut- bildningsnivå hos män, men inte hos kvinnor. Samma tendens ses för socio- ekonorrrisk gruppering. Pensionärer äter mer fisk än övriga och ensamstående kvinnor med barn äter mer än övriga kvinnor. 1 övrigt är skillnadema relativt små mellan regioner och hushållstyper. En viss tendens till högre konsumtion i Stockholms och Göteborgs tätortsområden kan skönjas. Jämför man uppgif— ter om intag med inköpsdata kan man notera att de låga inköpen av fisk bland ensamstående hushåll med barn inte motsvaras av en låg konsumtion. Detta kan sannolikt förklaras med att ensamstående och deras barn i stor utsträck- ning äter dagens huvudmåltider utanför hemmet.

14.2.3 Den totala fångsten och fiskkonsumtionen — ett av metodproblemen

Inledningsvis nämndes de statistiska metodproblemen kring fiskkonsumtio— nen på nationell nivå. Osäkerheten gäller bl.a. den totala fångsten. Della fram- går särskilt när man försöker få en uppfattning om fritidsfiskets betydelse för konsumtionen.

Om man studerar den totala årliga konsumtionen av t.ex. färsk sötvattens- fisk finner man att den uppgick till ca 13 000 ton i slutet av 1970-talet jämfört med 9 400 ton år 1989.

Även om statistiken visar på en nedgång så är det ändå en stor differens mellan den kvantitet sötvattensfisk som tas av det yrkesmässiga insjöfisket

Kapitel 14 F iskkonsumtion 146

(ca 2 200 ton) och den kvantitet färsk sötvattensfisk som konsumeras (ca SOU 1993:103 9 400 ton). Differensen blir dessutom än större om man från den fångade kvantiteten drar exporten. Skillnaden består av kustfångad sötvattensfisk, im- port samt fisk som fångas i det icke yrkesmässiga fisket. Enligt studien Fri- tidsfiske -90 redovisas ett omfattande fiske; bara på gädda, abborre och gös beräknas fångsten uppgå till 11 300—13 900 ton. Fritidsfiskets fångstuppgif- ter är i undersökningen angiven med visst förbehåll om användningen. Stor- leksordningen på fångsterna indikerar dock att det är avsevärda mängder som ändå tas av fritidsfisket. Samtidigt har studien satt en gräns vid 100 kilo för att eliminera dem som inte kan betraktas som fritidsfiskare.

Motsvarande finsk undersökning av fritidsfisket visar att av fångsten an- vändes 70 % direkt som människoföda medan 10 % såldes eller skänktes bort. Även denna del har troligen använts som mat, vilket gör att den verkliga andelen som använts som livsmedel ligger mellan 70 och 80 %.

Konsumtionen av fisk i Sverige är, med hänsyn bl.a. till det omfattande fri- tidsfisket, svår att få en klar bild av. Fångster från fritidsfisket får dock anses ha stor betydelse för folkhushållningen.

Trots svårigheter att göra jämförelser torde man kunna sluta sig till att kon- sumtionsmönstret varit tämligen stabilt under de senaste 10 åren, men med smärre förskjutningar mellan olika varuslag.

Figur 1 Konsumtion av fisk, kräft- och blötdjur, 1960—1992, kg per person och år

Kg/person

12 I _B. _ Å ___ . . A V Konserverad fisk och skaldjur _ Fryst tiéad usr _ ___—A-

1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 10

1

På grund av en översyn av beräkningsunderlaget är uppgifterna fr.o.m. 1988 inte helt jämförbara med tidigare år. 1) Färska skaldjur och ej filead fryst fisk ingår här. (Källa: Livsmedelskonsumtionen 1989—1992, Jordbruksverket)

14.3. Djupfrysta fiskprodukter

Försäljningeni Sverige av djupfrysta livsmedel redovisas i statistik från Djup- frysningsbyrån, som registrerar de varor som levererats av resp. företag för

Kapitel 14 F iskkonsumtion 147

försäljning som djupfrysta livsnredeli detaljhandeln ellertill storhushåll. Upp- SOU 1993:103 gifterna avser således enbart märkesvaror samt direkt importerade livsmedel som säljs under handelskedjomas eget namn eller importeras färdigpackat. Marknaden för djupfryst fisk och skaldjur har under perioden 1975—1992 ut- vecklats enligt följande.

Tabell 2. Marknadsutveckling av djupfryst fisk och skaldjur 1975—1992 Totalmarknaden/År Djupfryst fisk, ton Djupfrysta skaldjur, ton 1975 25 700 7 835 1992 32 251 17 900 Konsument 1)År

1975 . 16 590 6 264 1992 19 832 13 523 Storhushåll 2)/År 1975 9 110 ' 1 571 1992 12 419 4 377 1) Konsumentrnarknaden 2) Storhushållsmarknaden

(Källa: Djupfrysningsbyrån)

Sammantaget har under perioden 1975—1992 försäljningen av djupfryst fisk resp. skaldjur, särskilt den senare varugruppen, ökat kraftigt För fisk har ök— nin en varit 25 % och för skaldjur mer än en fördubbling. Mönstret är unge- fär det samma på såväl konsument- som storhushållsmarknaden.

K onsumentmarknaden för djupfryst fisk

Bristen på torsk och ett periodvis högt pris gör att volymerna för denna fisk successivt minskar, även om den fortfarande är den dominerande fiskarten. Alaska Pollack går fram mycket starkt som alternativ till torsk. Även volymer- na på djupfryst 1ax, rödspätta och sill/strömming ökar. Hel och filead rå fisk har drygt 75 % av den totala fiskvolymen i frysdiskama.

Skaldjursförsäljnin gen visar på fortsatt uppgång under 1992. Det är främst räkor utan skal (1 000 ton) samt kräftor med skal (350 ton) som ökar. Den nya gruppen surimiprodukter, som stod still 1991, ökar återigen kraftigt till 150 ton.

S torhushållsmarknaden för djupfryst fisk

På storhushållsmarknaden minskade försäljningsvolymen djupfryst fisk med 2 % under 1992. Rå, hel och filead fisk ökade dock med ett par procenten- heter, främst genom större volymer för Alaska Pollack, lax och rödspätta, me- dan torsk, sej, sill och strömming och blåkveite minskade. Ökade gjorde ock— så förstekta produkter medan panerade produkter och bulk färdiglagat fort- satte att tappa. Försäljningen av skaldjur minskade påtagligt.

Kapitel 14 F iskkonsumtion 148

D jupfryst —färskhet året om SOU 1993:103

Den mycket starka utvecklingen under 1992 går emot alla tidigare erfarenheter av försäljning av djupfryst i en lågkonjunktur. Förklaringar till detta kan bl.a. vara följande:

— Priset på djupfrysta produkter i butik har på stora delar av sortimentet, t.ex. färdigmat, sänkts eller stått stilla.

— Kvaliteten har förbättrats och antalet varianter ökat. — En mycket snabb förskjutning i svenska folkets matvanor har kunnat ob- serveras; Det blir allt fler lätta, snabba luncher och tyngre samlade middags- mål byggda på förädlade basvaror hemma.

14.4. Konsumtion av sill och strömming

Sill och strömming har i Sverige under lång tid varit ett viktigt livsmedel. Fisket efter sill/strömming har därmed utgjort basen för det svenska yrkes- fisket. Konsumtionen av sill och strömming är därför av särskilt intresse. Västerhavssill, som oftast är större och har högre fetthalt, går till stor del till beredning, medan strömmingeni större utsträckning går till direktkonsumtion.

Regleringsföreningen Svensk Fisk har ställt samman uppgifter om sill- konsumtionen i Sverige. Uppgifterna inkl. landningar, export och import och där viss omräkning skett av export och import till hel vara. Resultatet visar en stadigt nedåtgående tendens sedan 1980. Från en sillkonsumtion på över 50 000 ton 1980 har den minskat till ca 35 000 ton 1992.

Figur 2. Konsumtion av sill/strömming i Sverige 1980—1992

Konsumtion av sill/strömming i Sverige 1980 - 1992

19801981 19821'98319841985198619871988198919901991 1992 DIAGRAM

9

Efter att ha varit relativt oförändrad under många år har försäljningen av sill- inläggningar det senaste året ökat med 8 %. Det är framför allt sillinläggning- ar i glasburkar som haft en stor försäljningsökning. En viktig orsak är att nya

Kapitel 14 F iskkonsumtion 149

produkter som tagits fram har fallit väl ut. Vidare har konsumentprisema sänkts.

Färsk sill och strömming svarar för minskningen av sillkonsumtionen, trots låga konsumentpriser. Detta påverkar hela kedjan. Yrkesfiskaren får då- ligt betalt. Grossistemas och detaljhandlamas marginaler blir så små att pro- dukten blir närmast ointressant.

Omstruktureringen av livsmedelshandeln är en av orsakerna till det föränd— rade konsumtionsmönstret. Den traditionella fiskhandeln, som sålde hel rund fisk, har till stor del försvunnit. Tillgängligheten på färsk fisk och därmed färsk sill/ strömming har minskat. Ett köpmotstånd kan märkas hos vissa kon- sumentgrupper, bl.a. för att fisken inte anses benfri, även om den är filead.

Produktutveckling och marknadsföring är medel som används för att vän- da den nedåtgående tendensen för sill/strömming. Så har exempelvis de två se- naste åren sammanlagt 4 miljoner kronor från prisregleringsmedlen avsatts för produktutveckling av sillprodukter. Under våren 1994 kommer Svensk Fisk att satsa 3 miljoner kronor på en kampanj för att marknadsföra produkter av sill/strömming.

Iett projekt, som delvis finansieras av prisregleringsmedel, samarbetar de svenska västkustfiskama och beredningsindustrin på västkusten med Insti- tutet för livsmedelsforskning (SIK). Projektet har som mål att förse markna- den, i första hand storhushållen, med färdiga rätter baserade på sillfärs.

14.5 Ökad avsättning av svensk fisk — produktutveckling Det finns ett stort antal livsmedelprodukter som bygger på fisk och fiskfärs. Att sönderdela fisken för att göra fiskbullar och fiskpudding m.m. har gamla anor. Med införandet av maskinell rensning och avblödning, numera ofta om- bord, har hela kedjan från rund fisk till fiskfärs blivit möjlig att effektivisera. Iden svenska fiskeflottan finns emellertid ett stort antal båtar som lämnar vida- re beredningssteg att bli utförda i land på traditionellt vis. För insjöfiske är la- ke en underutnyttjad fisk, som det går att göra bra färsprodukter av. Med den ofta relativt goda tillgången på fet fisk som sill/strömming och vi- kande tillgång på vitfisk görs ansträngningar för att hitta nya användningsom- råden för färs eller massa från fet fisk. Det höga fettinnehållet, med benägen- het att härskna, och den mörka färgen samt den typiska smaken ger upphov till speciella problem. Vissa produkter som t.ex. sillbullar hör ihop med sill- ens smak och arom. I färsprodukter som eftersträvar att likna traditionella vit- fiskprodukter, exempelvis fiskpinnar, måste färg och arom från sillen tas bort eller maskeras. Några riktiga genombrott för konsumentprodukter tillverkade på färs från fet fisk har inte ägt rum ännu, kanske beroende på att den nuvarande tendens att öka fiskkonsumtionen mest har handlat om antingen traditionella fiskpro- dukter, surimi-baserade produkter eller rena hälsomedel. Institutet för livsme- delsforskning framhåller att det finns ett kunnande att tillverka färdiga produk- ter, och med hjälp av olika utvecklingsprojekt och en marknadspassad pro-

Kapitel 14 F iskkonsumtion 150

duktutveckling bör det finnas goda möjligheter att få till stånd en produktion SOU 1993:103 av sillfärsprodukteri Sverige. Både inom och utanför Norden pågår arbete med att utveckla produktionen av olika färsprodukter. I Sverige har SIK fortlöpande kontakter med övriga nordiska institutioner liksom med andra europeiska forskningsinstitutioner.

14.6. Konsumtionsvärdet av fisk och fiskprodukter

År 1992 konsumeradesi Sverige totalt 53 900 ton färsk fisk, 22 900 ton frys- ta filéer, 54 200 ton (produktvikt) konserverad och beredd fisk samt 16 000 ton färska, frysta, saltade eller torkade kräft- och blötdjur samt 10 700 ton (produktvikt) beredda eller konserverade kräft- och blötdjur. Den totala kon- sumtionen 1992 motsvarade ett värde av 8,6 miljarder kronor. Under perio- den 1983—1992 har fisk samt kräft- och blötdjur (inkl. konserver och andra beredningar) svarat för ca 7 % av den totala livsmedelskonsumtionen i Sverige.

Konsumtionsvärdet, mätt i löpande priser, uppvisar en stadig ökning. Med hjälp av konsumentprisindex har konsumtionsvärdet räknats upp till 1992 års penningvärde, vilket ger en något annorlunda bild. Konsumtionsvärdet 1992, 8,6 miljarder kronor, innebär en reell minskning med 780 miljoner kronor jämfört med 1983 års konsumtionsvärde av fisk. För åren 1986—1989 över- steg konsumtionsvärdet 10 miljarder kronor i 1992 års priser.

Tabell 3. Konsumtionsvärdet av fisk och fiskprodukter 1983—1992, mkr Ar Löpande priser 1992 års priser 1983 5 335 9 346 1986 6 914 10 019 1989 8 211 10 140 1992 8 566 8 566

Konsumtionsvärdet av varugruppen fisk och fiskprodukter har under perio- den utvecklats på samma sätt som värdet av den totala livsmedelskonsum- tionen, dvs. en minskning med ca 8 % mellan 1983 och 1992. Detta bör inne— bära att fisk och fiskprodukter i stort har försvarat sin ställning under 1980- talet och i början av 1990-talet. Se tabell 4.

Tabell 4. Konsumtionsvärdet av livsmedel totalt 1) 1983—1992, mkr År Löpande priser 1992 års priser 1983 76 961 134 827 1986 98 943 143 384 1989 117. 239 144 788 1992 124 272 124 272

1) Exkl. malt, läskedrycker, alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror.

Kapitel 14 F iskkonsumtion 151

15. Sveriges utrikeshandel med fisk och fiskprodukter

15.1. Import och export

Utrikeshandeln med fisk och fiskprodukter omfattar dels den egentliga impor- ten och exporten, dvs. de varupartier som förs in eller ut över landets grän- ser, dels den export som sker då svenska fiskare för iland fångster direkt i utländska hamnar. Direktlandningar utomlands ärinte inräknade i den offici- ella utrikeshandelsstatistikens utförseluppgifter. Däremot ingår utländska fisk- ares landningar i införseluppgifterna.

Fiskestatistiken från SCB beaktar däremot direktlandningar utomlands och lägger samman dessa uppgifter med de export- och importuppgifter som här- rör från utrikeshandelsstatistiken (se tabell 1).

Av den totala svenska importen 1991 på ca 300 miljarder kronor utgjordes ca 19 miljarder av livsmedel (ca 6%). Importen av livsmedel var betydligt stör- re än exporten. Den största varugruppen inom livsmedel på importsidan var frukt och grönsaker, ca en tredjedel av det totala irnportvärdet. Fisk- och skal- djursprodukter importerades för ca 2,7 miljarder kronor, vilket motsvarar 14 % av den totala livsmedelsimporten (eller knappt 1 % av det totala import- värdet).

Av den totala varuexporten 1991 på ca 330 miljarder kronor utgjordes ca 6 miljarder av livsmedel (2 %). En viktig produktgrupp på exportsidan 1991 var fisk- och skaldjursprodukter (1,0 miljarder kronor) som svarade för unge- fär 17 % av den totala livsmedelsexporten (eller knappt 0,5 % av det totala exportvärdet). Se även import och export i kapitel 11 Vattenbruk.

I SCB:s särskilda fiskestatistik redovisas import och export av fisk och fiskprodukter inkl. direktlandnin gar utomlands.

Kapitel 15 Utrikeshandel

Tabell ]. Import och export av fiskprodukter 1992 och 1991, fördelat efter ett antal länder, ton och mkr

Import Export

1992 1991 1992 1991 ton mkr ton mkr ton mkr lion Danmark 33 141 600, 4 35 660 629, 5 179 322 436, 1 98 603 Norge 54 976 1 086, 3 56 499 1 011, 3 4 377 78, 8 4 661 Finland 446 11, 7 124 3 ,6 -7 544 130, 2 10182 Island 11 032 103, 7 9 255 120, 2 48 1, 1 51 Sovjet. 315 8, 9 1 369 13, 2 5 346 7,0 18 751 Ryssland 1 170 25, 4 —- — 5 868 7,0 — Tyskland 2 443 35, 7 1 441 27, 5 5 476 79, 3 4 626 Nederl. 3670 98,3 3634 118, 7 2130 22,8 3656 Österrike — - — — 750 22, 5 1 027 Frankrike 144 4 ,7 63 3 ,2 803 23,0 1 104 Spanien 108 3, 9 1 375 15, 8 48 3, 2 110 Canada 4 602 128, 0 4 220 123, 5 403 2, 9 104 USA 7938 186, 4 7182 165, 9 284 5,0 327 Grönland 2 314 63, 3 2 808 78, 6 — — — Japan 95 4, 4 770 7 ,2 837 31, 2 1 287 Övriga länder 20 480 350, 0 17 708 350 ,0 8 950 75, 6 10 432

Summa 142 874 2 711, 7 142108 2 668, 3 222186 925, 7 154 921 (Källa: SCB. Fiske 1992 — En översikt)

Under 1991 importerade Sverige 142 000 ton fisk och fiskprodukter till ett värde av ca 2,7 miljarder kronor. Importen 1992 hade samma värde, dvs. 2,7 miljarder kronor, men volymen hade ökat något till ca 143 000 ton. Knappt 40 % av Sveriges import av fisk- och skaldjursprodukter kommer från Norge till ett värde av ca 1,1 miljarder kronor. Danmark står för 23 % av importen, motsvarande ca 600 miljoner (1992).

Den svenska fiskeexporten omfattar huvudsakligen konserver och hel fisk (huvudsakligen direktlandningar) samt i mindre omfattning beredd fisk. Ex— porten av hel fisk domineras av torsk och sill. Värdet av den svenska fiskeex- porten understiger kraftigt värdet av importen. Exporten 1992 var 926 miljo- ner kronor, vilket innebar en minskning från 1991 då exporten var 1,0 miljar- der kronor.

Danmark står för 47 % av exportvärdet av fisk och fiskprodukter (436 mil- joner kronor), följer Finland med 14 % (130 miljoner kronor). Exporten till Norge är drygt 8 % (79 miljoner kronor).

Import och export av sill/strömming och torsk

Exporten domineras, som nämnts ovan, av sill/strömming och torsk. I tabell 2 redovisas import och export av dessa arter under perioden 1980—1992 i förrn färsk, fryst och filéer, dock ej saltad, konserverad eller på annat sätt förädlad fisk. I och med att tulltaxenumren har ändrats fr.o.m. 1988 försvå- ras jämförelser med tiden dessförinnan.

Kapitel 15 Utrikeshandel

... kg. 028.338 NIC—OU)

»

h.) h.) —

ut—on m

gå”—N law.—rupee! M

...a OHWXI _ ..: »uä

.Ja— &" >=-

92, 8

1 022, 7

Tabell 2. Import och export av sill/strömming och torsk 1980—1992, ton SOU 1993:103 och mkr År sill/strömmingexport sill/strömming import

totalt ton mkr totalt ton mkr 1980 61 597 152,2 120 0,4 1984 64 453 173,5 801 3,1 1988 19 095 6 ,1 1 574 4,2 1992 38 593 72,0 174 08 År torsk export torsk import

totalt ton mkr totalt ton mkr 1980 12 954 35,9 30 634 117,4 1984 30 642 160,1 17 857 105,3 1988 25 314 1905 19 218 171,8 1992 8 240 93,6 20 384 215,3 (Källa: Svensk Fisk)

Dessa siffror visar på en nedgång av exporten för sill/strömmin g resp. torsk, dock med kraftiga svängningar mellan åren. För sill/strömming är Sverige nettoexportörer, men Sverige är en nettoimportör av torsk. Nettoexporten av sill/strömming uppgår till 71 miljoner kronor medan nettoimporten av torsk uppgår till 122 miljoner kronor.

I det svenska prisregleringssystemet ingår bl.a. licenstvång för export och import. I praktiken har systemet använts för att förhindra import av färsk sill och torsk när svenskproducerad vara funnits tillgänglig. På senare tid är det dock i stort sett enbart vid import av sill som ansökningar avslagits.

Import och export av högförädlade livsmedel

Exportrådet sammanställer statistik över export och import av högförädlade livsmedel. Detta definieras av Exportrådet som industriellt förädlade produk- ter som inte behöver någon vidareförädling i utlandet, dvs. produkter som kan säljas direkt till konsument eller storhushåll. I tabell 3 redovisas exporten av högförädlade fiskprodukter inkl. rökt fisk. I tabell 4 redovisas export och import mellan 1990 och 1992 av högförädlade fiskprodukter, beredda eller konserverade (dock ej rökt fisk).

Tabell 3. Sveriges export av förädlade livsmedel på fiskets område, 1991, mkr Land Rökt fisk Fisk och skaldjurs- konserver EFT A: Finland 0,9 94,4

Island -— 0,6

Norge 0,4 36,1 Schweiz 0,4 25,3 Österrike 2,1 15,4 Summa EFTA 3,8 171,8 EG: Belgien 0,1 1,6 Danmark 0,1 8,3 Frankrike 0,1 2,6 Italien 1,1 13,1 Nederländerna 0,2 0,9

Kapitel 15 Utrikeshandel 155

Land Rökt fisk Fisk och skaldjurs- konserver Portugal 0,0 0,1 Spanien 0,1 1,8 Storbritannien 0,1 2,3 Tyskland 5,7 17,9 Summa EG 7,5 48,6

ÖVRIGA: Canada 0,0 0,6 USA 0,3 3,3 Saudi-Arabien 0,0 0,1 Singapore 0,0 0,2 Australien 0,0 0,7 Japan 0,1 1,7 Sydkorea 0,0 0,1 Övriga länder 0,2 8,0 Summa Övriga 0,6 14,7 TOTAL EXPORT 11,9 235,1 (Källa: Exportrådet)

Tabell 4. Import och export av högförädlade fiskprodukter 1990-1992, mkr

Import Export

1990 1991 1992 1990 1991 1992 Fisk, kräftdjur och blötdjur 862,1 869,7 880,0 237,4 235,2 223,2

(Källa: SCB Utrikeshandel)

Av totala exporten på 247 miljoner kronor går huvuddelen till EF'I'A—ländema (71 %). Finland är det främsta exportlandet med sammanlagt drygt 95 miljo- ner kronor. EG omfattar 56 miljoner kronor eller 23 % av den totala expor- ten. En svag nedgång kan noteras i exporten under perioden 1990 till 1992 (sammanlagt 6%). Bakom totalminskningen döljer sig en ökning av exporten till EFTA medan exporten till såväl EG som övriga länder minskat.

Importen av högförädlade fiskprodukter är dock betydligt större än expor- ten. Importen har också ökat under perioden 1990 till 1992 med sammanlagt 2 %.

15.2. Handeln på några viktigare marknader — avtalssituationen

Villkoren för handeln med olika länder är en väsentlig del vid bedömningen av svenskt fiskes konkurrenskraft. I detta avsnitt redovisas villkoren i de vik- tigare avtalen. Som en bakgrund redovisas något om de senare årens utveck- ling på EG- resp. BETA-marknaden.

Kapitel 15 Utrikeshandel 156

Medan den totala importen av fisk och fiskprodukter varit relativt stabil under de senaste åren har exporten fallit. Värdet av importen 1992 beräknades till ca 2,7 miljarder kronor och exporten till ca 0,9 miljarder kronor.

De senaste fem åren har exporten av obearbetade produkter varit betydligt större till EG-ländema än till EFTA-ländema. Av 1992 års export av obearbe— tade produkter beräknas produkter för 314 rrriljoner kronor gå till EG och 72 miljoner kronor till EFTA.

För bearbetade produkter gäller det motsatta förhållandet. Medan statisti— ken visar ökad export till EFTA-marknaden under denna period, har exporten till EG förblivit på en låg nivå. 1992 års export till EFl'A beräknas till 181 mil- joner kronor, vilket är en ökning från 146 miljoner kronor 1988. Exporten till EG uppgår till 53 miljoner kronor 1992, vilket ändå innebär en svag ökning från 44 miljoner kronor 1988. Tullama är en av de viktigaste förklaringarna till den begränsade exporten av bearbetade produkter från Sverige till EG.

Sveriges import från EG har under perioden 1988—1992 överskridit ex- porten. Det gäller såväl obearbetade som bearbetade produkter. År 1992 hade Sverige en negativ handelsbalans för fiskprodukter gentemot EG på 388 miljo- ner kronor.

Sverige handlar främst med de nordiska länderna. Importen består huvud- sakligen av beredda produkter medan det till stor del är oberedda produkter som exporteras.

Sveriges konkurrensläge kan dock dramatiskt förändras vid ett EG-med- lemskap, som bör innebära ett omedelbart marknadstillträde och därmed ett avskaffande av tullarna inom EG.

EES -avtalet

EES—avtalet innebär att EG har tullfri tillgång till hela BETA-marknaden. För Sverige innebär avtalet tullfrihet för bl.a. torsk, torskfiléer och kaviarsubsti- tut. Vissa produkter av stor betydelse för svensk fiskerinäring är dock undan— tagna från avtalets tullfrihet, såsom sill, lax, makrill, räkor och havskräfta. För andra produkter innebär avtalet en gradvis sänkning av tullen ned till 30 % av dagens nivå. Regnbåge tillhör det fiskslag som omfattas av den grad- visa tullsänkningen.

Sverige—Island

Avtalet mellan EG och Island är från 1972. EG har successivt reducerat sina tullsatser för inhemska fiskprodukter från 1977. Den svenska importen av torskrom uppgick under 1992 till ett värde av 21 miljoner kronor. Det är av stort värde att Sverige även efter ett medlemskap i EG har tillgång till tullfri torskrom från Island. Sveriges import av salt sillfilé uppgick 1992 till 5,4 mil- joner kronor. EG-tullen på salt sillfile' är 16 %, men avskaffas när EES-avta- let träder i kraft.

Kapitel 15 Utrikeshandel 157

EG och Norge har 1977 resp. 1986 gjort överenskommelser om EG-tullar på olika fiskprodukter från Norge samt för fisk som importeras till Norge från EG. Importen från Norge av hel salt sill uppgick 1992 till ett värde av 8,2 mil— joner kronor. Där är EG:s tull 12 %. Importen av salt sillfilé var 12,6 miljo- ner kronor. EG:s tull är 16 %, men avskaffas när EES—avtalet träder i kraft. Importen av torskrom 1992 omfattade ett värde av 20,7 miljoner kronor. EG- tullen för denna produkt är 11 %. Torskrom ingår bland de produkteri EES- avtalet där tullen sänks successivt till dess att 30 % av bastullen återstår.

Sverige—Färöarna

Färöarna har separat avtal med EG sedan 1974. De nordiska länderna har in- gått olika former av handelsöverenskommelser med Färöarna. Sverige har medgivit tullfrihet eller tullnedsättning för import på samma villkor som från EFT A- och EG-länder, dock inte för beredda fiskprodukter enligt kap. 1604 och 1605 i tullstadgan.

Av Sveriges import från Färöarna utgör fisk den största delen (69 % 1991) till ett värde av ca 37 miljoner kronor (1992). De viktigaste produkterna ut— gjordes av filéer av gråsej (16,5 miljoner kronor), torskfisk (4,7 miljoner kro- nor) samt kokta/frysta räkor utan skal (7,8 miljoner kronor).

Vid ett EG—medlemskap måste frihandelsavtalet mellan Sverige och Färö- arna förhandlas om. För Sveriges del kan detta innebära att kvantitetsbegräns- ningar införs för viss import som nu importeras fritt, t.ex. för vissa fiskfiléer och för räkor utan skal.

Sverige — de baltiska staterna

Sverige och de baltiska staterna har träffat frihandelsavtal under 1992. Sam- tidigt med frihandelsavtalen träffades även jordbruksavtal i vilka beredda fisk- produkter ingår. Avtalen innebär att Sverige ger tullfrihet utan kvantitetsbe- gränsningar för bl.a. beredda fiSk- och skaldjursprodukter (kap. 1604 och 1605). Enligt de gällande avtalen avvecklar inte de baltiska staterna motsva— rande tullar.

Den svenska importen av fiskprodukter från Estland uppgick 1992 till 10,7 miljoner kronor (varav 1,5 miljoner kronor var beredda fisk- och skal— djursprodukter). Från Lettland importerades för 1,3 miljoner kronor (varav 89 000 kronor avsåg beredda produkter) och från Litauen för 1,8 miljoner kronor (varav 128 000 kronor avsåg beredda produkter). Exporten till de baltiska länderna uppgick sammanlagt till 150 000 kronor.

Sverige har begärt att avtalen med de baltiska staterna skall fortsätta att gälla vid ett EG-medlemskap.

Kapitel 15 Utrikeshandel 158

Sverige _Polen

Den svenska exporten av fisk till Polen uppgick 1992 till ca 19 miljoner kro- nor, varav huvudparten (9,3 miljoner kronor) bestod av färsk eller kyld frsk (nästan uteslutande strömming) samt beredda fiskprodukter för 4,9 miljoner kronor. Importen uppgick till 7,4 miljoner kronor. Den största andelen utgjor- des av fiskfiléer (3,8 miljoner kronor) samt beredda fiskprodukter (1,8 miljo- ner kronor).

Enligt frihandelsavtalet mellan EFTA och vissa öststater, däribland Polen, avskaffar EF'I'A-ländema alla tullar på fiskprodukter när avtalet träder i kraft. Polen däremot avskaffar sina tullar successivt fram t.o.m. år 2001.

S verige—Schwei :

Den svenska exporten av fisk till Schweiz uppgick 1992 till ett värde av 22,9 miljoner kronor. Den mesta exporten utgjordes av beredd och konserve- rad frsk (ca 18 miljoner honor). En stor enskild produkt var färsk sötvatten- fisk (abborre, gös, gädda) som uppgick till 0,9 miljoner kronor.

15.3. De nordiska länderna som fiskexportörer

Av de nordiska länderna hör Danmark, Norge och Island till världens största exportnationer.

Norden som område står för över 15 % av världens totala fiskexport, dvs. tillsammans är Norden världens klart största fiskexportör. Värdet av nettoex- porten utgjorde 1990 nästan 36 miljarder kronor.

Av de nordiska länderna har Danmark de största exportvärdena för fiskpro— dukter tätt följt av Norge. Danskarna har under 1980-talet, utan hjälp från ett starkt växande vattenbruk, nått en starkare exporttillväxt än Norge.

Exportmönster

Danmark har ett relativt stort inslag av bearbetade produkter i sin export, vil- ken utgör en femtedel av exportvärdet. Andelen har ökat under 1980-talet.

Norges export de sista tio åren har karaktäriserats av en kraftig ökning av försäljningen av färsk och fryst obearbetad frsk. Försäljningen av odlad lax svarar för ca 1/3 av Norges totala exportvärde.

Islands försäljning av fiskvaror har varit starkt dominerad av filéproduk- ter. Filé och block har stått för 40—50 % av de totala exportvärdena. Det har varit en stabil tillväxt i exportvärdena av färsk fisk.

Färöarnas exportbild sammanfaller i stora drag med Islands. Båda länder- na har filéprodukter som grund för exporten. Dessutom har försäljningen av färsk fisk ökat, bl.a. genom ökad produktion av odlad fisk.

Kapitel 15 Utrikeshandel

Ensidigheten i Grönlands fångstunderlag återspeglas i landets frskexport, som dominerats av skaldjur, dvs. räkor. Den andra exportkategorin av någor- lunda storlek är torskprodukter.

Utmärkande för Sveriges frskexport under 1980-talet har varit en relativt sett fallande kurva för försäljning av färsk frsk, en uppgång i exporten av fryst fisk och en ganska stabil exportandel för beredda och konserverade pro— dukter. Den största varugruppen i svensk export 1990 var, trots tillbakagång- en, färsk frsk. Försäljningen av färsk torsk till Danmark utgjorde 19 % av Sveriges totala exportvärde 1990.

Finlands export av flSk och fiskprodukter är lägst bland de nordiska länder— na och dessutom ganska instabil. Svängningama i försäljningen har reflekte- rat betydande svängningari exporten av enskilda produkter.

Exportmarknaden

Den nordiska exporten av fisk och fiskprodukter äri hög grad präglad av ex- porten av färsk fisk till den europeiska marknaden och i ännu högre grad av att leverera råvaror och halvfabrikat till den industriella marknaden i EG.

En växande del av den europeiska frskeindustrin har ställt om sig från en produktion grundad på det egna landets råvaruförsörjning till att använda im- porterad råvara. Genom avancerat system dirigeras råvarorna från områden som Nordatlanten, Alaska, Sydamerika osv. efter just-in—time principen så att fabrikerna undviker de störningar i råvaruförsörjningen som säsongsvariatio— nema förorsakar.

Den marknad som många nordiska fiskproducenter uppfattar som mycket intressant är marknaden för bekvämlighetsprodukter, exempelvis utportione- rad benfri fisk i förpackningar eller färdigrätter med fiskinnehåll. Dessa varor är i hög grad produkttyper som man önskar få bearbeta i fångstregionema , bl.a. av följande skäl:

— Med dessa produkter kan man bidra till att upprätthålla sysselsättningen i områden som är starkt beroende av fiskesektom samtidigt som sysselsättning- en går ned i fångstled och beredningsindustri.

— En mer avancerad produktion ger möjligheter till en mer differentierad ar- betsmarknad.

— Det är möjligt att uppnå fortsatta vinster i de nordiska fångstområdena ge- nom vidareförädling.

15.4. Inköpsallianser

En faktor som kraftigt påverkar marknadssituationen är den koncentrations— process som dagligvaruhandeln genomgåri alla europeiska länder. Genom sammanslagningar har kedjeföretag vuxit kraftigt de senaste åren, medan de- ras marknadskraft i betydelsen samlad förhandlings- och köpkraft har vuxit ännu kraftigare. De stora supermarknadema har slutit sig samman i inköpsor- ganisationer för att stå ännu starkare än livsmedelsindustrin i förhandlings-

Kapitel 15 Utrikeshandel 160

situationer. För närvarande finns det ca 15 sådana organisatoner, t.ex. AMS (Associated Marketing Service AG) som ligger i Schweiz och omfattar tio stora livsmedelskedjori tio olika europeiska länder, bl.a. ICA i Sverige. Orga- nisationen etablerades 1988. Målsättningen för AMS är:

— att utveckla nya produkter

— att utveckla egna märken

— att få industrin att producera vad sammanslutningen har användning för — att skaffa sig själv en djupare insikt i produktkvalitet

— att rationalisera logistiken — att garantera produkternas utbredande i hela Europa

— att främja marknadsföringen genom gemensamma initiativ — att ta fram och utbyta marknads- och produktinformation — att ta fram produkter med den rätta kvaliteten till det lägsta priset genom stora inköp och till en viss del också genom långtidsavtal.

Av de 100 produktgrupper som AMS arbetar med köper ICA in ca 25 för att täcka sina behov, både inom storhushålls- och detaljhandelssektorema. ICA har tillsammans med Danske Superrnarked och Kesko utformat inköps- och fraktavtal med Italien, Grekland, Kina, Thailand, Indonesien och Hongkong. De två andra svenska dagligvarublocken Dagab och KF har liknande samver- kan genom inköpsallianser.

En orsak till detaljhandelskedjomas tillväxt och övertagande av industrins styrande position är dess kunskap om marknaden. Inga marknadsundersök- ningar kan i detaljeringsgrad mäta sig med dem som dagligen kan utföras med hjälp av streckkodema i butikerna. Denna informationsteknologi ger handeln ett starkt redskap när det gäller att optimera varuutbudets sammansättning.

Att samordna konsumenternas Önskemål från flera länder har emellertid sina problem. Olika länders specifika krav på produktens utformning, för- packningsstorlek och den information som skall finnas på förpackningen är några exempel som av många handlare tros komma att sätta naturliga gränser för samköp under många år framöver.

6 134213 Kapitel 15 Utrikeshandel 161

16. Forskning och utvecklingsverksamhet på fiskets SOU 1993:103 område

16.1. Nuläge

Fiskeriverket och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) svarar till- sammans för ett sammanhållet forskningsprogram på fiskets område. Ansva— ret är fördelat så att Fiskeriverket skall främja forskning och bedriva undersök- ningsverksamhet, medan SJFst ansvar är att stödja grundforskning och till- lämpad forskning. Utöver detta ges medel till grundforskning även från Natur- vetenskapliga forskningsrådet (NFR) och Forskningsrådsnämnden (FRN). Miljöanknuten forskning som rör frsk kan också få bidrag från Naturvårdsver- ket (SNV). Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) stöder bransch- anknuten forskning vid Institutet för livsmedelsforskning (SIK).

Den tillämpade forskningen och undersökningsverksamheten bedrivs vid Fiskeriverkets tre laboratorier — havsfiske-, kust- och sötvattenslaboratoriet.

Universitetsforskningen är splittrad. Förutom Lantbruksuniversitetets vat- tenbruksinstituu'on i Umeå finns ingen institution speciellt för frskforskning. Detta innebär att frskforskning bedrivs vid ett flertal institutioner av i regel små forskargrupper med de begränsningar detta innebär. Beträffande FoU för vattenbruk se även kap.l l.

SJFst och Fiskeriverkets stöd till biologisk forskning vid universitet och högskolor har under perioden 1983—1992 uppgått till totalt 71,5 miljoner kro- nor och fördelats enligt följande:

Genetik 2,9 mkr Fiskevård 2,8 Vattenbruk 12 ,5 Sjukdomar 1 1 ,3 Fysiologi 13,8 Algfysiologi 0,8 Ekologi 21 ,O Molekylärbiologi/ immunologi 3,4 Toxikologi 1 ,9 Miljö 1,1

Utöver ovanstående fomingsinsatser har SJFR finansierat forskartjänster inom följande områden:

Fiskendokrinolgi

Marina algers biologi Näringsfysiologi Experimentell fiskekologi Sjukdomar i vilda populationer Marina makroalger/när'ingsfysiologi/va'ttenbruk (upphört)

Kapitel 16 Forskning 163

Stöd till teknisk forskning och utveckling inom fiskets område har i större om— SOU 1993:103 fattning givits först fr.o.m. 1989.

Tillsammans med SJFR stödjer Fiskeriverket tekniska projekt som sedan 1989 fått stöd med sammanlagt 7,3 miljoner kronor inom följande område:

Fartygsutveckling/ekonomi, säkerhet Redskapsutveckling/selektivitet, effektivitet Hantering ombord ' Förädling Arbetsskador

SJFR finansierar en forskartjänst inom området fartygs/redskapsteknologi knuten till Lindholmen Utveckling AB i Göteborg.

Fiskeriverkets forsknings—, undersöknings— och monitoringverksamhet om- sluter omkring 55 miljoner kronor per år. I detta ingår också driften av Fiske- riverkets två forskningsfartyg. Verksamheten finansieras till 40 % av verkets budgetmedel, i övrigt genom medel från bl.a. forskningsråd, Nordiska minis- terrådet, SNV samt vattenavgiftsmedel.

Verksamhet bedrivs förutom vid havsfiske-, kust- och sötvattenslaborato- riet, vid försöksstationema i Älvkarleby och Kälarne samt vid verkets u'e ut- redningskontor. Här följer en kortfattad redovisning av de viktigaste arbets- fälten.

Havsj'iskelaboratoriet

Resursövervakning Fångstanalys av fisk och skaldjur Hydroakustiska översikter av pelagisk fisk Beståndsuppskattning Rekryteringsundersökningar Flerartsmodelleri Östersjön och Västerhavet

Biologiska studier Beståndsseparation hos sill Studier över tillväxt och fetthalt hos sill Reproduktionsbiologi hos fisk och kräfta i

Västerhavet

Experimentella studier rörande havskräfta Hummems ekologi Övervakning av fisksjukdomar Överlevnad bland unga plattfiskar

Miljöstudier Fisk, havskräfta och miljö i Västerhavet Öresundsbron Hydrobiologiska studieri Skagerrak Sjukdomar och parasiter hos fisk

Akvakultur Odling och utsättning av främst torsk

Kapitel 16 Forskning 164

Redskapsförsök

K ustlaboratoriet Rekrytering

Fisktillgångar

Miljöstömingar

Trålningseffekter på bottenstruktur och bottenfauna Selektionsförsök med trålar

Rekryteringsmodeller Prognoser Åtgärder

Resursskattningar Utveckling av fiske och fiskhantering Utveckling av fritidsfiske

Referensområden Recipientundersökningar Miljölarm och miljökonsekvensbeskrivningar

Sötvattenslaboratoriet (inkl. Älvkarleby och Kälarne) Sjölevande fisk- och kräftpopulationer

De stora sjöarna

Högproduktiva sjöar

Nordliga laxfiskar

Nationellt provfiskeregister Övervakning i försurade och kalkade vatten Fiskevårdsåtgärder i kalkade vatten Introduktion av signallcräfta

Introduktion av ål

Inomartskonkurrens hos kräftor

Odling av kräftori Norrland

Pelagiska fiskbestånd Utvecklingen av ålbestånd Gösundersökningar i Hjälmaren Siklöjans tillbakagång i Mälaren Fiskmärkningar

Sjörestaurering och effekter av mörtreduktion Ålproduktion

Rödingartkomplexet Rödingfiskevård i reglerade sjöar

Bevarande av genetiska resurser hos stammar i odling Utveckling av djupfrysningsteknik för genbank Ekologisk karakterisering av stammar

Utsättningsförsök med öring

Kapitel 16 Forskning

Strömlevande fisk Nationellt elfrskeregister

Styrfaktorer för fiskfaunan i strömmande vatten

Livshistoriestrategier och populationsdynamik hos havsvandrande öring Experimentella beteende-ekologiska studier av öring i strömmande vatten Uppföljning av miljö- och fiskevård i strömmande vatten

Utredningskontoren

Rekryteringen hos vilda lax- och havsöringbestånd Metodutveckling för förstärkning av lax— och havs- öringbestånd Studier av fiskvandring Utvärdering av fiskvägar Undersökningar av insjö- och kustfiskets omfatt- ning och struktur Undersökningar av effekter av utbyggnader i vat- ten på fisk och fiske Effekter av miljöstömin gar

16.2. Framtida behov

Nationellt perspektiv

Den utvärdering som Fiskeriverket och SJFR genomförde 1987 pekade på tre områden inom vilka fiskforskningen behöver förstärkas, nämligen fisksjukdo- mar, molekylärbiologi och fiskekologi. Utvärderingen framhöll också beho— vet av att organisera tvärfackliga program.

Sjukdomssituationen för såväl odlad som vild fisk har blivit mycket allvar- lig under de senaste åren. För kustbaserade kassodlingar utgör sjukdomar ett hot mot möjligheterna att över huvud taget bedriva lönsam verksamhet. Även i övriga odlingar utgör sjukdomar ett stort hot, även om möjligheterna att sane- ra anläggningarna är relativt goda. Forskning kring förebyggande av sprid- ning är ett viktigt område liksom forskning kring problemet smitta mellan vild och odlad fisk. Kvantitativa och kvalitativa epidemiologiska studier och kart- läggningar är nödvändiga för en utveckling av vattenbruk.

Forskning i syfte att kartlägga förhållandet mellan yttre miljön och sjuk- domsfrekvens/funktionsrubbningar är ett annat viktigt område som fått myck— et hög aktualitet genom sjukdomssyndromet M74. Forskning kring upp— komsten av sjukdomen, som förmodas vara miljöbetingad, kräver stora och snabba insatser. Följdproblemen för att rädda bestånden kräver också särskil- da forsknings- och undersökningsinsatser främst inom genetikornrådet. Rege- ringen har under hösten 1993 beslutat att Fiskeriverket får använda 4,5 miljo-

Kapitel 16 Forskning

ner kronor av vattenregleringsmedel till FoU—verksamhet om laxens fort- bestånd.

Situationen är ansträngd för många ekonomiskt viktiga fiskbestånd. Sär- skilt svårt är läget för Östersjöns torskbestånd. Detta ställer krav på vidare ut- veckling av och ökad säkerhet i de beståndsprognoser som görs. Metod- och modellutveckling inom detta område är därför angeläget. Den svåra situatio- nen gör det också angeläget att utveckla metodiken för odling och utsättning av marina arter. Odling av torsk har påbörjats vid Fiskeriverkets havsfiskela- boratorium i samarbete med Stockholms universitet och övriga nordiska län- der. Andra aktuella arter är plattfisk och hummer.

Förändringar i fiskets situation gör det nödvändigt att utvecklingsinsatser riktas mer mot det kustnära fisket och insjöfisket. Forsknings- och utveck- lingsinsatser behövs inom ett brett fält. Kust- och insjöfiskets förutsättningar är ett område som kräver tvärvetenskapliga forsknings- och utvecklingspro- gram med nära koppling till näringen. Inom ett sådant program bör studeras fiskresurser, fiskevård, fångstmetoder, fiskhantering, beredning, distribution och marknadsföring. Såväl biologiska som tekniska aspekter måste ingå.

Forskning kring ekonomiska aspekter knutna till yrkesfiske, resursutnytt- jande, fritidsfiske och turism förekommer knappast alls i dag. Detta forsk— ningsbehov är klart dokumenterat och behovet torde öka vid ett svenskt med- lemskap i EG. En fiskeriekonomisk FoU-kompetens måste byggas upp från grunden.

Genom EES—avtalet och ett svenskt medlemskap i EG kommer den sven- ska fiskerinäringen i en ny konkurrenssituation. Sverige utnyttjar i dag på grund av avsättningsproblem inte de sill/strömmingkvoter som är tillgängliga i Östersjön. Produktutveckling för att finna nya användningsområden för fisk- råvara från arter som det i dag är svårt att få avsätming för är mycket angelä- get. Det gälleri första hand sill/strömming, men även annan småfisk. Även kvalitetsaspekter på råvaran förväntas bli viktigare och få större genomslag i priset i framtiden.

Förbättrad selektivitet i redskap är en nödvändighet för ett långsiktigt opti- malt resursutnyttjande. Förutom den rent resurshushållande aspekten är det av ekonomiskt intresse för fiskeföretagen att slippa hantera oönskad fisk om— bord. Resurserna inom den fiskeritekniska forskningen är mycket små jäm- fört med i grannländerna. Utvärderarna fann att den låg på en absolut rninimi- nivå.

Inom sötvattenområdet kan ökade FoU-insatser kring kräftodling, både intensiv och extensiv sådan, förväntas ge snabba resultat. Det finns en stor potential för inhemsk kräftproduktion, som skulle kunna minska den i dag stora importen.

Frågor kring bibehållande av den biologiska mångfalden och bevarande av arter och stammar har hög aktualitet och kräver Ökade biologiska och genetis- ka kunskaper. Närmast berörs sötvattenarter i dagsläget. Hit hör också pro- blematiken kring fiskevårdsmetoder för återställande av skador, t.ex. kraft- verksutbyggnadens inverkan på rödingbestånden. S.k. biomanipulering av

Kapitel 16 Forskning 167

sjöar är ett annat område där frskforskningen direkt kan bidra till miljövårdan— de åtgärder. Monitoring av fiskbestånden som en del av miljöövervakningen väntas få större betydelse. Under senare år har FoU-insatser avseende fiske- vård i rinnande vatten fått ökade resurser. Det är viktigt att kunna bibehålla ett kvalificerat FoU-arbete inom detta område då efterfrågan på sportfiske i ström- mande vatten kan förutsättas öka betydligt.

Nordiskt perspektiv

Nordiska ministerrådet stödjer och bidrar till samordning av nordisk fiskeri- forskning knuten främst till näringen. Ministerrådet prioriterari nu gällande forskningsprogram följande områden:

F iskereglering och förvaltning med utveckling av bl.a. flerartsmodeller för att ge underlag för regional förvaltning.

Redskapsutveckling för ökad selektivitet och minskad bifångst och dödlig- het; Odling och utsättning av marina arter för att stärka naturliga bestånd; Produktionsteknologi, bl.a. kvalitetsfrågor och ökad förädlingsgrad.

Svensk frskforskning ligger väl i linje med Nordiska ministerrådets prio- riterin gar.

E uropiskt perspektiv

13st gällande FoU-program inom fiskesektom prioriterar följande områden:

F iskeregleringar: Undersökningar av beståndsstorlek och beståndsfördel- ning, utveckling av flerartsmodeller med tillämpning i fiskeregleringen, under- sökning av miljöproblem som påverkar bestånden.

F iskeriteknik: Enerigbesparande åtgärder, artselektivitet hos redskap, fångstkvalitet.

Akvakultur: Studier av tillväxt i tidigt stadium, kostnadseffektivitet vad gäl- ler fiskfoder, sjukdomar, genetiska undersökningar och bevarande, interak- tion mellan miljö och odlad fisk, smoltkvalitet.

Produktutveckling: Teknik för hantering, lagring, process och packning, utvinning av ätliga proteiner och andra komponenter ur fisk och skaldjur, kon- sumentreaktioner och efterfrågan.

EG:s särskilda fiskprogram är riktat mot näringen. Även här finns en god samstämmighet med det svenska frskforskningsprogrammets näringsanknut- na del.

Problemen inom fisket kan delvis härledas till att man inte har tillämpat en helhetssyn inom fiskeripolitiken. Det behövs en integrering av resurs, struk— tur, marknads- och ekonomiska frågor. Detta ställer också krav på forskning- en där biologisk och teknisk forskning måste kombineras med ekonomisk och sociologisk forskning.

Kapitel 16 Forskning 168

17. Fiskets betydelse

17.1. Fiskets bidrag till bruttonationalprodukten

Sedan 1950 har nationalräkenskapema beräknat produktions- och förädlings- värdet för fisket. Produktionsvärdet redovisas i SCB:s statistik över saltsjö- fiskets fångster. Till detta läggs insjöfiskets produktionsvärde. Efter avdrag för beräknade kosmader för förbrukningsmaterial, emballage, is, bränsle, re- parationer m.m. erhålls ett förädlingsvärde. Detta utgör fiskets bidrag till brut- tonationalprodukten, BNP.

I tabell 1 redovisas fiskets förädlingsvärde under perioden 1950—1991. (Utvecklingen redovisas också ifrgur 1.) Av tabellen framgår att fiskets föräd- lingsvärde var som högst vid 1960-talets mitt. Därefter har värdet fluktuerat på en lägre nivå. Lägsta förädlingsvärdet noterades 1978 och innebar mer än en halvering från toppåret 1963. Den främsta orsaken till denna nedgång var den begränsning som det svenska fisket fått vidkännas i Skagerrak och Nord- sjön. Därefter har en långsam ökning skett.

Tabell 1. Fiskets förädlingsvärde 1950—1991, i löpande och fasta, 1980 års priser.

Produktionsvärde _ Förädlingsvärde

. Löpande 1980 års ' Löpande 1980 år Ar priser priser _ priser priser 1950 1 15 533 74 246 1955 153 640 108 394 1960 197, 772 133 . 478 1965 306 1007 ." 224 706 1970 247 760 ' 163 519 1975 287 491 206 314 1980 597 597 ' 370 370 19.85 907 637 567 427 1990 1193 762 777 546 1991 1162 701 748 492

(Källa: Statistiska Centralbyrån)

Kapitel 1 7 Fiskets betydelse 169

Figur 1.Fiskets förädlingsvärde 1950—1991, i löpande och fasta, 1980 års priser, mkr

Mil] kr 800

1950 1960 1970 1980 1990

----- fasta priser - - - löpande priser (Källa: Statistiska Centralbyrån)

17.2. Fiskerinäringens omfattning i Sverige 17.2.1 Yrkesfiskarna i Sverige

Enligt den officiella statistiken var 1990 antalet yrkesfiskare inkl. binärings- fiskare 3 823, varav 350 fiskare bedrev sötvattenfiske. Antalet yrkesfiskare enligt SBC:s statistik, dvs. fiskare som har minst halva sin inkomst från fiske, var 1990 3 250, vilket innebar att yrkesfiskarkåren har minskat med 16 % i jämförelse med fiskeriräkningen 1985. Biyrkesfiskare definieras med en lägsta gräns på infiskningen under ett år. Denna gräns var 1990 30 000 kr (år 1985 var gränsen 10 000 kr). Yrkesfiskarna finns närmare redovisat i kap. 8 De fiskande.

De flesta yrkesfiskarna är verksamma på västkusten (42 % ). Viktigaste länet är Göteborgs och Bohus län där 1 145 yrkesfiskare är verksamma. Av binäringsfiskama är drygt 50 % verksamma på ostkusten.

Tabell 2. Antalet fiskare den 1 januari 1990 fördelat på län Län Yrkesfiskare Binäringsfiskare Summa fiskare Saltvattenfiskare 3 007 466 3 473 Stockholms 1 1 1 34 145 Uppsala 35 8 43 Södermanlands 32 5 37 Ostergötlands 61 38 99 Kronobergs 2 — 2 Kalmar 286 62 348 Gotlands 147 46 193 Blekinge 357 39 396 Kristianstads 214 20 234 Malmöhus 162 30 192 Hallands 227 6 233

Kapitel 1 7 Fiskets betydelse

(forts. tabell 2) SOU 1993:103

Län Yrkesfiskare Binåringsfiskare Summa fiskare Gbg o Bohus 1145 80 1 225 Alvsborg 2 — 2 Gävleborgs 70 12 82 Västernorrlands 41 39 80 Västerbottens 26 24 50 Norrbottens 89 23 1 12 Sötvattenfiskare 243 107 350 Stockholms 9 1 10 Uppsala 12 — 12 Södermanlands 33 4 37 Ostergötlands 12 4 16 Jönköpings 2 3 5 Kronobergs 8 7 15 Kalmar — 1 1 Kristianstads 3 1 4 Malmöhus 15 2 17 Hallands 1 _ l Alvsborg l 1 1 12 Skaraborgs 58 7 65 Värmlands 27 5 32 Orebro 1 8 l 3 3 l Västmanlands 26 8 34 Västernorrlands 2 6 8 Jämtlands —- l 1 Västerbottens - 2 2 Norrbottens 6 41 47 Summa fiskare 3 250 573 3 823 (Källa: SCB Fiskeriräkningen den 1 januari 1990)

Kommuner med flest antal fiskare

Av fiskeriräkningen 1990 framgår vilka femton kommunerna som har flest an- tal fiskare. Västkusten dorninerar med kommuner som Göteborg och Öckerö.

Tabell 3. Kommuner med flest antal fiskare 1990 Kommun Yrkesfiskare Binäringsfiskare Summa fiskare FR90 FRSS 1 Göteborg 339 (394) 7 346 2 Ockerö 269 (333) 16 285 3 Gotland 147 (171) 46 193 4 Karlskrona 169 (211) 16 185 5 Simrishamn 166 (182) 5 171 6 Sölvesborg 143 (171) 16 159 7 Tanum 138 (129) 12 150 8 Sotenäs 132 (159) 10 142 9 Varberg 135 (154) 4 139 10 Borgholm 93 (101) 16 109 11 Västervik 79 (93) 24 103 12 Tjörn 83 (89) 14 97 13 Strömstad 83 (91) 10 93 14 Falkenberg 52 (71) — 52 15 Trelleborg 44 (54) 8 52 (Källa: SCB Fiskeriräkningen den 1 januari 1990. FR = fiskeriräkningen 1990 resp 1985)

Kapitel 1 7 Fiskets betydelse 171

Antal fiskare och dess andel av befolkningen SOU 1993:103

Räknat på länsnivå finns den största andelen fiskare i Gotlands och Blekinge län. (Som fiskare avses här yrkesfiskare och binäringsfiskare.)

Tabell 4. Län med största andel fiskare av befolkningen Andel fiskare av befolkningen i Län Antal fiskare länet, % 1. Gotland 193 0,34 2. Blekinge 396 0,26 3. Göteborgs och Bohus 1 225 0,17 4. Kalmar 349 0,15 5. Hallands 234 0,09 6. Kristianstads 238 0,08 7. Norrbottens 159 0,06 8. Västernorrlands 88 0,03 9. Södermanlands 74 0.03 10.0stergötlands 1 15 0,03 (Källa: SCB Fiskeriräkningen den 1 januari 1990)

Kommuner med störst andel fiskare

I följande tabell redovisas de femton kommuner som har den största andelen fiskare i förhållande till folkmängden. (Som fiskare avses här yrkesfiskare och binäringsfiskare.)

Tabell 5. Kommuner med största andelen fiskare av befolkningen

Andel fiskare av befolkningen i

Kommun Antal fiskare kommunen, % 1. Öckerö 285 2,6 2. Sotenäs 142 1,5 3. Tanum 150 1,3 4. Sölvesborg 159 1,0 5. Borgholm 109 1,0 6. Strömstad 93 0,9 7. Simrishamn 171 0,9 8. Tjörn 97 0,7 9. Valdemarsvik 38 0,4 10. 'e leg 16 0,4 1 1 .Ölgtlgnd 193 0, 3 12.Karlskrona 185 0,3 13.Lyseki1 45 0,3 14.Varberg ' 139 0,3 15.Mörbylånga 38 0,3 (Källa' SCB Fiskeriräkningen den 1 januari 1990)

De kommuner med störst andel fiskare återfinns i Göteborgs och Bohus län med Öckerö, Sotenäs och Tanum i topp.

Kapitel 1 7 Fiskets betydelse 172

Församlingar med störst andel fiskare SOU 1993:103

De femton församlingar som har störst andel fiskare redovisas nedan i tabell 6. Endast församlingar med minst tio fiskare har tagits med. Med fiskare av- ses här yrkesfiskare och binäringsfiskare.

Av sammanställningen framgår fiskets stora lokala betydelse. Den största andelen fiskare på församlingsnivå finns i Möja i Värmdö kommun i Stock- holms län (nära 6 % fiskare). Andra församlingar med över 5 % fiskare är Tjärnö i Strömstad och Östergam på Gotland. Västrum iVästerviks kommun, Smögen och Styrsö har över 4 % fiskare av befolkningen.

Tabell 6. Församlingar med största andelen fiskare av befolkningen

Andel fiskare av

Kommun befolkningen i Församling och län Antal fiskare församlingen, % 1 . Möja Värmdö (AB) 21 5,8 2. Tjärnö Strömstad (0) 56 5,4 3. Ostergam Gotland (1) 21 5,3 4. Västrum Västervik (H) 31 4,8 5. Smögen Sotenäs (0) 70 4,2 6. Styrsö Göteborg (0) 158 4,1 7. Loftahammar Västervik (H) 41 3,9 8. Sankt Anna Söderköping (E) 30 3,8 9. Böda Borgholm (H) 35 — 3,7 10. Grebbestad Tanum (0) 64 3 ,2 1 I.Mollösund Orust (O) 1 1 2,8 12.Östra'I-loby Simrishamn (L) 36 2,7 13.Rönnäng Tjörn (0) 53 2,7 14. Sturkö Karlskrona (K) 42 2,6 15.0ckerö Ockerö (O) 285 2,6 (Källa: SCB Fiskeriräkningen den 1 januari 1990)

Av tabell 6 framgår att Göteborg och Bohus län, Kalmar län, Blekinge län, Gotlands län, Kristianstads län och Stockholms län har kommuner där fisket är särskilt framträdande på församlingsnivå.

17.2.2. Vattenbruket

Företag inom vattenbruket finns i samtliga län. Den länsvisa fördelningen 1991 resp. 1992 framgår av tabell 7. Antalet företag 1992 har totalt minskat med 9 företag sedan 1991, från 462 till 453.

Tabell 7. Antal företag inom vattenbruket per län 1992 och 1991 Län Summa företag 1992 1991 Stockholms. 16 _ 17 Uppsala ' 6 7 Södermanlands ' 11 10 Ostergötlands 31 29 Jönköpings 7 6 Kronobergs 20 18 Kalmar 32 32

Kapitel 1 7 Fiskets betydelse 173

(forts. tabell 7) Län Summa företag 1 9 9 2 199 l Gotlands 6 4 Blekinge 26 23 Kristianstads 18 22 Malmöhus 25 26 Hallands 22 16 Göteborg 0 Bohus 11 18 Alvsborg 13 10 Skaraborgs 18 13 Värmlands 11 14 Orebro 11 8 Västmanlands l 2 Kopparbergs 22 22 Gävleborgs 17 16 Västernorrlands 17 24 Jämtlands 53 54 Västerbottens 25 26 Norrbottens 34 45 Hela riket 453 462 (Källa: SCB Vattenbruk 1991 och 1992)

Flest vattenbruksföretag finnsi Jämtlands län, sammanlagt 53 företag 1992. Av dessa är 36 inriktade på odling av matfisk, de övriga är inriktade på sätt- fiskodling. Av Norrbottens läns 34 st. vattenbruksföretag bedriver 23 matfisk- odling. Västerbottens län och Kopparbergs län har vardera 14 företag med in- riktning på sättfiskodling. Malmöhus län har flest företag med odling av kräf- tor (17 företag), Kalmar län har 15 företag och Östergötlands län har 13 före- tag. Musselodling bedrivs enbart av tre företag i Göteborgs och Bohus län.

Statistiken innehåller inga uppgifter om antal anställda. Antalet anställda växlar, framför allt beroende på odlingens storlek och läge. Till det kommer ett flertal tillfällen när extra hjälp behövs, exempelvis vid räkning av fisk, tvätt och Hynning av nät och slakt. Verksamheten genererar även sysselsätt- ningi förrn av transporter, kläckerier, import av foder m.m. Vidare kan mat- fiskodling ha en lokal marknad att försörja med egen fiskförsäljning i gårds- butik eller fiskbil. Andra odlare har sin försäljning via grossister.

En odling på ca 75 ton matfisk behöver uppskattningsvis skötas av 1—2 personer. En samlad bedömning ger vid handen att det svenska vattenbruket bör sysselssätta i storleksordning 300 a 400 personer.

17.2.3. Förstahandsmottagare

Den fisk som förs iland i Sverige köps huvudsakligen in av ca 160 första- handsmottagare. Förutom de fyra fiskauktionema är förstahandsmottagarna oftast enmansföretag, men det finns också bcredningsföretag med förstahands- mottagning, exempelvis Gotlands fisk AB och som sysselsätter femton perso— ner. Förstahandsmottagama bedriver ofta verksamhet utöver fångstmottagan- det, vilket medför att det är svårt att renodla just den del som avser första han- delsledet. Så använder exempelvis ett antal företag den egna fångsten i annan

Kapitel 17 Fiskets betydelse 174

rörelse (beredning, minutförsäljning, pälsdjursuppfödning m.m.). De fyra SOU 1993:103 fiskautionerna finns i Smögen, Göteborg, Lysekil och Strömstad. Dessa sys- selsätter uppskattningsvis sammanlagt ett femtiotal personer. Göteborgs fisk- auktion är landets största förstahandsmottagare.

17.2.4. Fiskberedningsindustrin

Inom fisk— och konservindustrin fanns enligt 1990 års regionala industristan- stik 46 arbetsställen *) med 2 036 sysselsatta. För att ingå iden officiella indu- stristanstiken skall arbetsstället ha minst 10 anställda. Detta innebär att den på många orter småskaliga beredningsindustrin, ibland som kombinationsverk- samhet för yrkesfiskaren, inte redovisas här.

Tabell 8. Fisk- och fiskkonservindustrin, arbetsställen och antal sysselsatta länsvis år 1990 Län/1990 Kommun

Stockholms län Huddinge Stockholm Södermanlands län Strängnäs Kalmar län Vimmerby Gotlands län Blekinge län Karlskrona Karlshamn Sölvesborg Kristianstads län Simrishamn Malmöhus län Trelleborg Hallands län Halmstad Falkenberg Göteborgs— o Bohus län Öckerö Tjörn Orust Sotenäs Tanum Göteborg

_ Lysekil

Orebro län Hällefors Norrbottens län Luleå Totalt

Arbetställe antal _2. 1 1 1 1 _l. l 1 1 3 1 3 3 3 l 1 2 1 1 22 1 O 4 5 1 2 3 l l _l. 1 4 6

Sysselsatta antal 4.2. 19 23 M 14 21. 24 lå SLQ 176 12 122 lä 118 _2__Q 20 & 14 16 MSS! 13 203 110 810 21 28 245 2.9 20 19 10 2036

(Källa: SCB:s industristatistik, regional redovisning för år 1990)

Kapitel 1 7 Fiskets betydelse 175

*) Arbetsstället ärden enhet i industristatistiken för vilken uppgifter insamlas och redovisas. Det förekommer att skilda arbetsställen av redovisningsteknis- ka skäl sammanslås till en redovisningsenhet. Detkan vara ett s.k. hjälparbets- ställ: som inte har tillverkning typ huvudkontor, försäljningskontor, lagerlo kal etc. Därför kan det uppstå vissa skillnader iSCB:s publikationer beträffan- ö: industristatistiken. I den regionala industristatistiken som här har nyttjats rar produktionsvärdena från samtliga redovisade arbetsställen omfördelats till företagets övriga arbetsställen. I Industri 1990 anges 48 arbetsställen och i den regionala redovisningen anges 46 arbetsställen av de skäl som här har an- getts. Utredningen använder sig av av de regionala uppgifterna, dvs. 46 ar- betsställen. Arbetsställen och sysselsättning finns redovisade i kap. 13. Fisk- industrin.

Av de totalt drygt 2 000 anställda är i det närmaste tre fjärdedelar verksamma inom industrin som är belägen i Göteborgs och Bohus län. Enbart i Sotenäs kommun är 810 sysselsatta, (se avsnitt 17.3). Mellan 1989 och 1990 har sys— selsättningen inom fisk- och fiskkonservindustrin gått ned med 18 %, dvs. minskat med ca 360 personer.

Om man utgår från hur många s.k. fiskanläggningar som kontrolleras en- ligt miljö— och hälsoskyddslagen blir bilden annorlunda. Med fiskanläggning avses i första hand anläggningar där man tillverkar/bereder fiskvaror. Där- emot räknas inte fiskodling eller fiskbun'k som fiskanläggning. Enligt Statens Livsmedelsverk finns det 307 fiskanläggningar år 1993, varav 38 st. är ex- portföretag.

Av statistiken framgår att på västkusten finns 64 fiskanläggningar, därefter följer Stockholms län med 29 st., Kalmar län har 24 st. och Malmöhus län 23 st. Stockholms län har dock ingen exportkontrollerad anläggning.

Antalet sysselsatta i fiskberedningsindustrin, redovisas av SCB till ca 2 500 personer år 1990 (3 017 personer år 1985). Denna statistik inkluderar de som har förvärvsarbetat i genomsnitt minst 1 timme per vecka, men inte medhjälpande farniljemedlemmari familjens rörelse. Den innefattar heller inte lejda livsmedelstransporter, förpackning, produktion av insatsvaror, livsme- delsförsäljnin g, statlig administration eller branschens intresseorganistioner.

Den samlade bedömningen utredningen gör, bl.a. utifrån underlag från länsstyrelsema om fiskerinäringen är att sysselsättningen inom fiskbered- ningsindustrin ligger på drygt 3 000 personer för hela riket.

F iskberedningsindustrin på västkusten

Svensk fiskberedningsindustri är som tidigare sagts koncentrerad till västkus— ten. Mer än hälften av landets arbetsställen finns i Göteborgs och Bohus län. Flertalet anläggningar i den bohusländska beredningsindustrin vidareförädlar filéad sill och torsk. Beredningsindustrin iHalland är traditionellt inriktad på rökning av i första hand lax och makrill.

I Bohuslän har beredningsindustrin flest anställda i Sotenäs (810 anstäl- da), Lysekil (245 anställda),Tjöm (203 anställda) och Orust (110 anställda). Råvaran kommer dels från svenska fiskare, dels genom en omfattande im— port.

Kapitel 1 7 Fiskets betydelse 176

Strukturen inom fiskberedningsindustrin skiljer sig kraftigt åt mellan olika SOU 1993:103 kommuner. På Tjörn i södra Bohuslän är anläggningarna lokaliserade till Klä- desholmen. Där verkar ett tiotal företag med mellan 10 och 40 anställda. I Sotenäs kommun dominerar Abba-fabriken i Kungshamn, som ensam svarar för nästan en fjärdedel av sysselsättningen i Sveriges hela fiskberednings- industri. Vid sidan om Abba finns i Sotenäs bl.a. företagen Festab och Hållö— fisk.

På grund av den svagare konjunkturen har lönsamhetsproblem uppståtti enskilda bcredningsföretag. Samtidigt har filéteringsföretag som köpt torsk- råvara på Östersjömarknaden drabbats av råvarubrist och höjda kostnader. En stor del av leveranserna som tidigare kom från Östersjön kommer i dag från ryska och norska fiskelag.

17.3. Fiskets betydelse regionalt och lokalt

Fisket som näring har skiftande betydelse. Utredningen vill belysa detta ge- nom att ge tre exempel på kommuner/regioner där fisket har stor betydelse, men på helt olika sätt. I detta avsnitt redovisas först förhållandena i Sotenäs kommun (17.3.1), därefter fiskets betydelse i Stockholms skärgård (17.32). I avsnitt 17.4.2 redovisas fisketurismen i Jämtlands län.

17.3.1. Sotenäs kommun

Fisket och dess produkter har en mycket framträdande plats i Sotenäs ekono- miska liv. Omkring 25 % av Sotenäs arbetsmarknad på 4 000 arbetstillfällen är direkt knutet till fisket.

I Sotenäs finns 132 yrkesfiskare, av vilka 107 är trålfiskare. Till detta kom- mer 10 binäringsfiskare. Det finns 40 skepp med medellängd på 20 meter och med medelvikt på 63 bruttoton i kommunen.

Fiskberedningsindustrini Sotenäs sysselsätter totalt 810 personer. Vid de större beredningsföretagen sysselsätts 650 personer (näringens uppskattning april 1993).

Tabell 9. Sysselsättning i fyra bcredningsföretag i Sotenäs, april 1993

Företag. i Sotenäs kommun , Antal sysselsatta Abba AB 520 personer" Festab AB. . 70 personer Hållöfisk AB 40 personer Strannes Rökeri AB ' ' 20 personer Summa . ' 650 personer

Fiskerinäringen i Sotenäs tycks har klarat sig relath bra hittills, även om den också påverkas av de dåliga tiderna för ekonomin istort och för fisketi syn- nerhet.

För Sotenäs har följande faktorer verkat till kommunens fördel.

Kapitel I 7 Fiskets betydelse 177

1. Yrkesfisket iSotenäs har relativt låg skuldsättning. Förhållandevis låga SOU 1993:103 kostnader för tonnage och drift innebär att man undvikit stora underskott, trots att intäkterna från fisket periodvis varit låga.

2. Beredningsindustrin i kommunen har hög produktivitet som en följd av långt gången rationalisering. Abba-fabriken i Kungshamn är en av Europas modernaste. Flexibilitet och tillgång till en bred råvarumarknad har gjort att fileteringsindustrins verksamhet har kunnat fortsätta trots nedgången av torsk- fisket i Östersjön.

3. Fiskauktionen i Smögen bedöms vara av stor långsiktig betydelse. Un— der de senaste årens konkurrens med auktionerna i närområdet (Lysekil och Strömstad) tycks Smögen ha hävdat sig väl, liksomi förhållande till Göte- borg och andra landningsplatser. För yrkesfiskarena tycks det vara relativt attraktivt att landa i Smögen på grund av närheten till fiskeområden.

Sotenäs kommun med tätorterna Kungshamn och Smögen har bibehållit och stärkt sin ställning som regionalt fiskecentrum i takt med att andra fiskelägen försvagats. Idag har Sotenäs en omfattande infrastruktur på land för yrkes- fisket. Det gäller omhändertagande, försäljning och distribution av fångster— na, tekniskt underhåll, service av redskap och farkoster, beredningsindustri för sill och räka.

Inom följande delbranscher finns en eller ett par aktiva företag i resp. kate- gori i kommunen:

— motorservrce

— nautisk utrustning — elföretag _ slipar, underhåll på fiskefartyg

— bränsle

— snickerier

— åkerier

Enligt en uppskattning som gjorts av Sotenäs företagarförening är ett fem- tiotal företag beroende av havet för sin utkomst. Nårga av dessa redovisas i tabell 10.

Tabell 10. Antal sysselsatta i i några företag i fiskets service och underhåll (;pril 1993) Nordens fiskarförening, Smögen 10—12 sysselsatta Kungshamnsfiskama 4 ” swersens trålbinöeri 9 ” Satenäs fiskauktion 10 ” (källa: SVC)

Kännetecknande för flera av företagen i Sotenär kommun är att verksamheten älflexibel och sällan helt beroende av fisket eller ens marina näringari stort. Snögens Plåt och Svets, med ett sextiotal anställda inkl. Sotenäsverken, var t,:x. under 1980-talet Sveriges främsta varv för utveckling och produktion av

Kapitel 1 7 Fiskets betydelse 178

fiskefartyg. Sedan den senaste leveransen år 1990 har produktionen dock ställts om till marina konstruktioner för Vägverket och andra beställare utan- för fiskenäringen.

Fisket har också en avgörande betydelse för Sotenäs som turistkommun. Enligt beräkningar 1989 hade Sotenäs 241 sysselsatta på årsbasis inom turis- men. Den gav upphov till en direkt effekt på omsättningen ikommunen med 133 miljoner kronor.

17.3.2 Fisket i Stockholmsregionen - en skärgårdsnäring

Den studie som detta exempel främst vilar på är en rapport från Nordiska mi- nisterrådets skärgårdssamarbete (1993). Projektet har studerat skärgårdarna i Stockholmsregionen, landskapet Åland och Åboland. Här redovisas enbart de slutsatser som dras beträffande Stockholms skärgård.

Fisket har alltid spelat en avgörande roll i skärgårdsbomas självhushåll- ning och inkomstbildning. Fisket har varit skärgårdssamhällenas viktigaste näring och den har på ett påtagligt sätt präglat skärgårdsbomas liv och därmed hela skärgårdskulturen.

Även om det traditionella fiskets roll idag inte ärlika omfattande som tidiga- re är den fortfarande viktig. Enligt studien kan fiskets roll bli än viktigare. Av avgörande betydelse är om fiskerinäringen förmår anpassa produktionen till marknadens krav.

En minskning av antalet yrkesfiskare har skett i jämförelse med en fiskeri- inventering från 1976. Minskningen liggeri huvudsak på antalet binärings- fiskare. Samtidigt har det under åren skett en viss föryngring av fiskarkåren. Medelåldern för yrkesfiskare har sjunkit från 46 år 1976 till 41 år 1985. Me- delåldern för den totala fiskarkåren har sjunkit från 48 till 41 år.

Tabell 11. Antal fiskare i Stockholms skärgård 1976—1990

Fiskarkategori 1976 1979 1985 1990 Enda yrke 68 97 96

Huvudyrke 53 50 55 1 11 Biyrke 82 51 36 34 Totalt 203 198 187 145

(Källa: Nordiska ministerrådets skärgårdssamarbete, 1993)

Strömmingsfisket har under 1980—talet minskat till ca en fjärdedel. Torskfisk- et, som först hade en uppgång, har under 1980-talets andra hälft halverats. Gösfisket har liksom siken haft en kraftig uppgång medan ålfångsten har minskat något. Totalt är värdet av 1990 års fångster ungefär lika stort som 1985 års fångster.

Skärgårdsstiftelsen arrenderar ut fiskearrenden för yrkesfiske eller husbe— hovsfiske inom sina vattenområden. Dessa är för närvarande sammanlagt 30 st. Arrendeavgiftema är förhållandevis låga då stiftelsen anser det nöd-

Kapitel 17 Fiskets betydelse 179

vändigt att skärgården har en bofast befolkning, vilken bör ha möjlighet att — SOU 1993:103 helt eller delvis — leva på de gamla basnäringama.

Vattenbruk är en relativt ny företeelsei länet. Det finns tillstånd på ca 900 ton. Genom närheten till Stockholmsområdet har länets odlare inga avsättnings- problem.

De flesta yrkesfiskarna är anslutna till Ostkustfisk, numera SLF Fisk AB, som är ett fiskarägt företag för södra ostkusten. De fiskare som är medlem- mar har leveransplikt till föreningen som i sin tur har skyldighet att motta all fisk som levereras. De enskilda fiskarna har emellenid rätt att sälja en del av fångsten vid hemrnahamnen,vilket framför allt utnyttjas under turistsäsongen.

SLF Fisk AB har egna bilar som hämtar fisken vid vissa landningshamnar och all fisk går sedan till pariihallama iÅrsta i Stockholm. Därifrån distribu- eras fisken ut dels till dagligvaruhandeln, dels till beredningsanläggningar inom och utom landet.

Den mesta fisken inom regionen går till Fiskgrossistema som delvis föräd- lar råvaran. Torsk och strömming tiléas, lax grävas, ål och lax röks. IGrissle- harnn finns två relativt stora rökerier som även filear torsk. Dessa tar den mes- ta fisken som landas i Roslagen. I Nynäshamn öppnades 1986 ett modernt rökeri. Dessa tre anläggningar har även egen butiksförsäljning. Dessutom ut- för de legoröknin g för fiskodlingsföretag.

I Stockholm finns ett större fiskberedningsföretag som tar torsk från hela landet och som även distribuerar till hela landet. En utvecklingsmöjlighet som studien pekar på är att en större del av fångsten förädlas inom regionen.

I Stockholms län ägs hamnarna av kommunerna som tar harnnavgift av de båtar som utnyttjar dessa. Kommunen sköter även underhållet. Hamnar som i större omfattning används av fiskare är Ankarudden, Nynäshamn, Dalarö, Stavsnäs, Räfsnäs och Grisslehamn.

Studien framhåller att fiskevattnen i skärgården bör utnyttjas så att ett ut- hålligt fiske kan bedrivas och att en året-runt-bosättning möjliggörs. Samti- digt bör eftersträvas en stabil och i jämförelse med andra yrkesgrupper rimlig inkomstnivå. För att detta skall uppnås fordras enligt studien bl.a. att

— tillräckligt stora fiskrika vatten finns för skärgårdsfiskets behov — nedsmutningen av vattnen minskas genom åtgärder från samhällets sida — fångstmetoderna med inriktning på småskalig teknik utvecklas — transportsystemen av fisk från hav till konsument vidareutvecklas — fiskehamnarna är moderna och välutrustade

— ökad konsumtion av inhemsk fisk stimuleras — ekonomisk rådgivning till fiskarbefolknin gen — fiskodlingarna i skärgården i huvudsak bedrivs av skärgårdsboma själva.

Kapitel 1 7 Fiskets betydelse 180

17.4. Fritidsfiske och fisketurism i Sverige 17.4.1 Fisketurism generellt

F ri tidsfiskaren

Svensk turism präglas av småskalighet och bygger i hög grad på en omfattan- de småföretagsamhet. Detta gäller inte minst den stora del av turism- och fri- tidssektom som är uppbyggd kring sportfisket. Sverige är ett mångsidigt sportiskeland, eftersom man kan sportfiskai sött, bräckt och salt vatten efter flera av västvärldens mest attraktiva fiskarter.

Av SCB:s studie Fritidsfiske -90 framgår att av den vuxna befolkningen är 2,2 miljoner människor intresserade av fritidsfiske. 1,4 miljoner av dessa är sportfiskare, dvs. de fiskar enbart med handredskap. Ytterligare 0,8 miljoner anser sig vara intresserade, men har inte fiskat de senaste åren. Intresset har varit stabilt på denna nivå sedan 1970—talet.

Fiske är den viktigaste fritidssysselsättning för 840 000 personer. Fångs- ten anges till mellan 30 000 och 40 000 ton. Av de fiskande uppger 50 % att de fångat all eller nästan all sin fisk i sötvatten, 31 % har fångat all eller näs- tan all fisk i havet.

Sportfiske är en av den svenska turistnäringens grundpelare. Under 1991 genomfördes av svenskar närmare 900 000 längre fiskeresor. (Med längre resor menas resor som inbegriper övernattning och dagsresor till resmål läng- re än 10 mil från hemmet.)

Tre olika kategorier fiskare kan särskiljas: — ”Hemmafisket” utmärks av låga kostnader. Detta är den självklara basen för sportfiskets utveckling.

— I”familjefisket” ingår fisket tillsammans med andra aktiviteter. Fisket skall bl.a. vara lättillgängligt.

— ”Specialistfisket” bedrivs av fiskare med omfattande kännedom om fiske och som även har specialiserad utrustning. Fisket karaktäriseras av långa re- sor, vilket förutsätter möjlighet till längre vistelse med variationsrikt fiske samt god information om lokala förhållanden.

Antalet utländska fisketurister till Sverige är oklart. Det anses dock finnas en stor potential. I Tyskland, Benelux, Alpområdet och Storbritannien finns grovt uppskattat sammanlagt 20 miljoner sportfiskare.

F ritidsfiskets ekonomi

Det inhemska sportfisket är en miljardindustri. Fritidsfiskare lägger årligen ut på fiskeutrustning 600—800 miljoner kronor, resor uppgår till storleksordning- en 400—600 miljoner kronor, mat och logi till 200—400 miljoner kronor; fiske— kort till 180—250 miljoner kronor. Utgiftema för båtar uppgår till 1,5—2 mil- jarder kronor. Till detta kommer de turisminkomster som erhålls i samband med utländska besök som helt eller delvis är inriktade på fiske.

Sportfisket tenderar att bli mer utspritt över året än kanske någon annan re- kreationsaktivitet. Säsongen är förhållandevis lång och bidrar väsentligt till

Kapitel 17 Fiskets betydelse

säsongsutjärnning inom turismnäringen. Sportfisket är därför en källa till kom- pletterande sysselsättning och inkomster i glesbygd.

Förutsättningar för utveckling av sportfisketurismen

Samordningen i fiskevårdsområden erbjuder, i internationellt perspektiv, ett unikt samarbete mellan privata vattenägare som öppnar sina vatten för allmän- het och turism. Detta är en viktig förutsättning för den vidare utvecklingen av sportfisketurismen.

Samtidigt finns vissa problem. Såväl fiskerättsägare som ortsbefolkning kan ha svårt att acceptera ett intrång i urgammal rätt och tradition samtidigt som det kan finnas olika uppfattningar om hur vattnet skall nyttjas på bästa sätt.

17.4.2 Fisketurism i Jämtland — ett exempel

Jämtlands län är rikt på sjöar och vattendrag. Vattentillgångama representerar en samlad produktionspotential av storleksordningen 3 000 ton fisk per år.

De största problemen för fisketi länet har förorsakats av vattenkraftutbygg- naden. Ca 85 % av den totala vattenföringen i länet är tageni anspråk för kraftproduktion. Trots låg industrialiseringsgrad behövs omfattande kalk- ningsinsatser, bl.a. på grund av diffus påverkan av storskaligt skogsbruk.

Den nya organisationsstrukturen som bygger på fiskevårdsområden skapar enligt länsstyrelsen goda förutsättningar att utveckla fisket i länet. Totalt skall i länet finnas 165 fiskevårdsområden och ett tjugotal samfällighetsföreninger som sammantaget täcker merparten av länets enskilt ägda vattenareal.

Inom länet finns fem anläggningar som producerar sättfisk för fiskevårds- ändamål. Dessutom förekommer en betydande lokal uppfödning av sättfisk i dammar m.m. för utsättning i närbelägna vatten. Till detta kommer ett femtio- tal anläggningar för vidareuppfödning i kassar, s.k. översomring.

Turismen som näringsgren iJämtland svarar för 10 % av den totala syssel- sättningsvolymen ilänet. Direkt och indirekt beräknas turismnäringen omsätta 2 500 miljoner kronor årligen.

Fiskefrågoma har lyfts fram i den allmänna samhällsplaneringen i länet, t.ex. i den kommunala planläggningen av hushållningen med mark och vat- ten.

Totalt säljs i dag ca 150 000 fiskekort per år. Länet besöks årligen av ca 100 000 fisketurister.

Länsstyrelsen bedömer att fisketurismen ilänet motsvarar ett värde om ca 300 miljoner kronor. Sportfiskets sysselsättningseffekt uppskattas till 275— 550 årsarbeten.

Det är inte bara turismnäringen utan också olika former av handel och ser— viceföretag som drar nytta av turismen. I en glesbygd kan turisminkomster vara av avgörande betydelse för att en verksamhet skall kunna bedrivas på årsbasis.

Kapitel I 7 Fiskets betydelse 182

Fisket kompletterar vinterturismen i Jämtland och breddar underlaget för turistanläggningarna. Det är samtidigt en viktig förutsättning för den småska- liga turismen i länets glesbygdsområden. Olika former av uthyrning, guide- verksamhet och annan service för besökare ger ett värdefullt komplement till sysselsättningen. I vissa områden av länet (t.ex. Hotagen och Frostviken) är det lokala näringslivet till stor del beroende av fisket. För många livsmedels- butiker och andra serviceverksamheter ger fisketurismen sådant tillskott att verksamheten kan överleva och upprätthålla service till lokalbefolkningen un- der övriga delar av året.

17.5 Sysselsättning inom fiskerinäringen — en sammanfattning

De direkt sysselsatta i fiskerinäringen är ca3 800 yrkesfiskare inkl. binärings- fiskare och ca 2 000 personeri fiskberedningsindustrin. Till detta kommer den del av beredningsindustrin som har arbetsställen med färre än 10 anställ- da samt sysselsättningen hos förstahandsmottagarna och inom vattenbruket.

Utredningen bedömer att minst 3 000 personer är sysselsatta inom fiskbe- redningsindustrin inkl. de mindre anläggningarna. Inom den direkta fiskeri- näringen kan därför sysselsättningen uppskattas till 7 500—8 000 personer. Då är vattenbruket och första handelsledet beaktade, men inte verksamhet inom service till näringen såsom skeppsvarv, nätbinderi, oljeföretag, trans— porter osv. Vidare inkluderas inte heller sysselsättningen inom fiskhandeln, statlig administration o.d. Den angivna siffran på 7 500—8 000 sysselsatta är därför en miniminivå.

Till detta kommer att fisket såsom del i turismnäringen har, åtminstone re— gionalt, stora effekter på sysselsättningen.

Marknadens betydelse bör också beaktasi detta sammanhang. Den minska- de efterfrågan på sill/strömming har stor inverkan på de fiskare och den bered- ningsindustri som har sin verksamhet baserad på detta fiske. Efterfrågan be- döms inte ha minskat på grund av priset, utan orsaken kan framför allt hänfö- ras till ändrade matvanor. Sill/strömming ersätts av andra produkter och när fisk, gärna skaldjur, konsumeras sker det under veckans slut. Marknadsfö- ringens påverkan är viktiga för att kunna upprätthålla intresset för fisk som ett bra livsmedel. Kvalitet är ett nyckelord och svenskt fiske kan leva upp till högt ställda krav om inte fiskerinäringen krymper alltför mycket.

Det svenska fisket är som starkast där det av tradition är en viktig näring. Där näringen är betydelsefull finns omhändertagande, försäljning och distri- bution av fångsterna, tekniskt underhåll, service av redskap och fartyg, ut- byggd komrnunal service som t.ex. hamnförvaltning. Tillgång till utbildning på gymnasial nivå är viktig för att kunna sörja för yrkeskårens återväxt och föryngring. Det kommer också att ställas allt större krav på yrkesfiskarna så- som företagare. Fiskeriverket och yrkesfiskarna satsar därför på kompetens- höjande åtgärder. Yrkesfiskarna själva betonar vikten av ökade kunskaper i företagsekonomi, juridiska frågor, kapitalförsörjning, EG-rätt m.m.

Kapitel 1 7 Fiskets betydelse 183

Studier från Danmark (COWIconsult Rådgivande Ingenjiorer AS, rapport SOU 1993:103 1988) visar att den direkta sysselsättningseffekten av en fiskare ligger mellan 1,3—3,0 heltidssysselsatta beroende på vilken typ av beredningsprocess i in- dustrin som den landade fisken genomgår och av fartygets fångsteffektivitet. Den större sysselsättningseffekten fås om levereransen av råvaror går till be- redningi konsumtionsindustrin. Vidare varierar sysselsätmingseffekten i be- redningsindustrin starkt beroende på graden av fiskproduktens förädling lik— som på mekaniseringsgraden. Beräkningen bygger också på det faktum att fiskarna landar fångsten i sitt hemland.

Iden danska studien har man arbetat utifrån sex olika fartygsexempel. Rap— porten betonar att dessa exempel primärt tjänar till att illustrera beräkningsme- todens användbarhet. Utredningen erfar att liknande studier av svenska för- hållanden saknas.

Det danska resultatet är inte direkt överförbart till svenska förhållanden. Ändå menar utredningen att det är rimligt att anta att fiskets sysselsättningsef- fekter är liknande i Sverige. Om de danska nyckeltalen används på svenskt fiske hamnar sysselsätmingseffekten — utöver de 3 800 fiskarna — på mellan 5 000 och 11 500 sysselsatta. Utredningens uppskattning på ca 7 500—8 000 sysselsatta innebär emellertid att nyckeltalet i svenskt fiske skulle vara att en fiskare generera ca 1,0 direkt sysselsatta på land.

Iden danska beräkning inkluderas dock även följande verksamhetsområ- den såsom:

— Förstahandsmottagare — Oljeföretag o.d.

— Fiskeredskap, nätbinderier, motorfabrik m.fl.

— Skeppsvarv

— Landtransporter.

Yrkesfisket har vidare effekt på transport— och emballageförpackning, for- don, lastning och lossning, isförsörjning och storkök (restauranger och skol— kök) m.m.

Beaktas även dessa funktioner är det rimligt att anta att sysselsättning idet svenska fisket hamnar inom samma intervall som det danska, dock troligtvis i intervallets nedre del. Om sysselsättningseffekten i Sverige skulle vara 1,5 sysselsätmingstillfällen per fiskande blir den totala sysselsättning som fisket genererar i Sverige ca 9 500 personer.

Kapitel 1 7 Fiskets betydelse 184

Block II

Vissa frågor, överväganden och förslag

18. Inledning

Uppläggning

Utredningen om fiskerinäringens utvecklingsmöjlighet har att redovisa sina förslag, dels mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden inom ramen för EFT A, EES och ett förestående EG—medlemskap, dels mot bakgrund av den biologiska situationen. De internationella överenskommelsema skapar del- vis nya förutsättningar för den svenska fiskerinäringen. I samband med dessa förändringar, menar utredningen, att det bör finnas ett stort behov av en sam— lad beskrivning av den svenska fiskerinäringen. Den senaste beskrivningen av detta slag finns redovisad i betänkandet SOU 1977:74 Fiskerinäringen i framtiden. Utredningen redovisar därför i block I en bred, samlad beskriv— ning av den svenska fiskerinäringen.

Slutbetänkandets andra block tar upp ett antal områden inom vilka utred- ningen bedömt att förslag bör läggas. I delbetänkandet SOU 1992:136 Svenskt fiske — nuläge och utvecklingsmöjligheter redovisade utredningen förslag som i första hand avsåg budgetåret 1993/94. Flera av dessa förslag har också genomförts. I detta slutbetänkande läggs ytterligare förslag. Dessa syftar i första hand till att överbrygga fiskets aktuella svårigheter och ge en god grund för ett svenskt fiske i ett EG/EES-perspektiv. I block H behandlas därför ett antal mer avgränsade sakfrågor. Block II har fått samlingsbeteck— ningen Vissa frågor, överväganden och förslag.

Anpassning till EES -avtalet på fiskets området

I delbetänkandet SOU 1992:136 redovisade och bedömde utredningen konse- kvenserna av EES-avtalet för fiskets del. Utredningen föreslog dels föränd- ring av det statligt stödet till yrkesfisket, dels en ny marknadsreglering.

Under våren har förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket ändrats i linje med utredningens förslag. Vidare har lagen (1974:226) om pris- reglering på fiskets område och förordningen (1986:428) om prisreglering på fiskets område ersatts av en ny lag (1993:649) om marknadsreglering på fisk- ets område samt en ny förordning (1993:651) om marknadsreglering på fisk- ets område.

Den nya lagen om marknadsreglering på fiskets område innebär en anpass- ning till EG:s marknadsreglering. De föreskrifter som Fiskeriverket har att ut- färda på grundval av marknadsregleringsförordningen kommer att röra vill— koren för försäljning av fisk samt, bildandet av producentorganisationer och deras verksamhet.

I delbetänkandet SOU 1922:136 föreslog utredningen att Fiskeriverket ges ansvaret för en kontrollorganisation, som skulle utgöra ett komplement till den kontroll som bedrivs av Kustbevakningen resp. Livsmedelsverket. Medel

Kapitel 18 Inledning 187

har för innevarande budgetår reserverats för ändamålet. Utredningen återkom- mer i kapitel 23 till förslag om utformning och dimensionering av en kontroll- organisation.

Förhandlingar om ett svenskt medlemskap i EG

Utredningen har enligt sitt uppdrag att bedöma — inom ramen för internatio- nella överenskommelser — i vilka fall och under vilka former statligt stöd skall kunna lämnas, t.ex. regionalpolitiskt stöd. Denna uppgift har försvårats av att Sverige befinner sig mitt upp i förhandlingar med EG om ett svenskt medlem- skap.

Sverige har lagt fram sina positioner i EG-förhandlingama på fiskets om- råde. Resultaten av förhandlingarna är inte klara och kan därför inte ligga till grund för utredningens överväganden och förslag. De svenska positionerna gäller bl.a. tillgång till fiskevatten och kvoteri Östersjön, Skagerrak/Kattegatt och Nordsjön, omedelbar tullfrihet, möjlighet att upprätthålla ett regionalt stöd och EG—finansiering av utsätmingari kust—inlandsvatten. Av mycket stor betydelse för fiskerinäringen är att tullarna på svensk fisk och svenska fisk- produkter omedelbart avskaffas vid ett EG-medlemskap. EES-avtalet ger där— vidlag inte tillräckliga tullättnader på för fiskerinäringen viktiga områden. Se även kapitel 15 Sveriges utrikeshandel med fisk och fiskprodukter.

Utredningen föreslog i sitt delbetänkande ett regionalt stöd till ostkusten. Utredningen menar att ett regionalt stöd bör utgå även under det kommande budgetåret och att det för ändamålet reserveras 5 miljoner kronor (avsnitt 24.3).

Utredningen har i sin bedömning utgått från ett svenskt medlemskap i EG fr.o.m. den 1 januari 1995. Förmodligen kan inte Sverige vid denna tidpunkt komma i fullt åtnjutande av de olika stödforrnema inom EG, varför utredning- en bedömer det som troligt att nationella stödinsatser behövs fram till den 1 juli 1995. Skulle inte Sverige vara medlem vid denna tidpunkt måste nya överväganden om stödet till fisket göras.

I prop. 1992/93:184 om vissa fiskefrågor uttalade föredragande statsråd att de kvarvarande medlen i prisregleringskassan skall användas för att överbryg- ga svårigheterna för fiskerinäringen intill ett svenskt EG—medlemskap. Utred- ningen kommer i kapitel 24 att lämna förslag på vilka stödinsatser som i förs— ta hand bör vidtas. På motsvarande sätt bör medel från foderregleringsavgif— ten kunna användas för att stärka vattenbrukets konkurrenskraft. (Se avsnitt

21.9)

Den nya fiskelagen

Den 1 januari 1994 träder en ny fiskelag (1993:787) och en ny fiskeförord- ning (1993:1097) i kraft. I och med detta förväntas förutsättningama för det yrkesmässiga fisket förbättras avsevärt. Genom begränsningar av fisket för icke licensierade fiskare skapas klart bättre förutsättning för att utveckling framför allt för det kustnära fisket. Utredningen anser det därför angeläget att

Kapitel 18 Inledning 188

Fiskeriverket följer upp och utvärderar den nya fiskelagens effekter (avsnitt 2 1 .7 ).

Generella åtgärder inom näringspolitiken

I utredningens uppdrag framhålls att utgångspunkten för utredarens arbete bör vara den inriktning av näringspolitiken som lagts fast av riksdagen. Det innebär att politiken inriktas på att genom generella ågärder, t.ex. skattesänk- ningar, skapa goda förutsättningar för företagandeti Sverige och att konkur- renssnedvridande och selektiva företagsstöd avvecklas.

Regeringen har också lagt fram förslag i denna riktning. Under hösten har bl.a. proposition (1993/94:40) om småföretagsutveckling och proposition (1993/94:50) om fortsatt reformering i företagsbeskattningen lagts fram. Des— sa åtgärder syftar till att skapa ett gynnsammare företagsklimat.

Utredningen menar att vid tillämpning av den generella näringspolitiken måste särskilt beaktas de skilda förutsättningar som olika typer av näringsverk- samhet bedrivs under. Utredningen lägger därför vissa förslag i syfte att främ- ja och stärka fiskets och vattenbrukets konkurrensvillkor (kapitel 22).

Beståndssituationen

Utredningen beskriver fisktillgångarna i block I. Fiskresursema måste förval- tas och vårdas som en gemensam tillgång. Det statsfinansiella läget tillsam- mans med prisregleringssystemets avveckling innebär att viktiga finansierings- källor frarngent faller bort. I avnitt 21.2 behandlas detta närmare. Den möjlig- het, som utredningen vill peka på, är någon form av alternativ finansiering. Frågan behandlas vidare i kapitel 24.

Fiskbestånden fluktuerar över tiden. Torskbeståndets nedgång i Östersjön har inneburit en kris för svensk fiskerinäring. För andra arter som lax och ål finns också särskilda problem, vilket tagits upp i block I. Detsamma gäller den allmänna rrriljösituationen. Utredningen vill därför rikta uppmärksamhe- ten mot behovet av en bättre miljövård och resurshushållning i Östersjön. Det- ta är en uppgift som inte enbart faller på Sverige utan i minst lika hög grad på övriga östersjöstater. Samma sak gäller övriga havsområden, även om proble- men där är mindre uttalade än i Östersjön.

Som ett led i en förbättrad beståndsvård vill utredning betona möjligheten att göra begränsningar av fångstkapaciteten till ett huvudsakligt styrmedel (av— snitt 20.3). Utredningen lämnar i detta sammanhang även förslag om att fiske- lagen (19932787) bör förtydligas i fråga om prövning och omprövning av yrkesfiskelicens. En ordning med fartygstillstånd bör införas, varvid hänsyn bör tas till det aviserade licenssystem som utformas inom EG (avsnitt 20.5).

Kapitel 18 Inledning 189

19. Statens och näringens roll

Grunden för en diskussion kring statens resp. näringens roll på fiskets områ- de är den inriktning av näringspolitiken som lagts fast av riksdagen. Den inne— bär att statliga insatser skall inriktas på att genom generella åtgärder skapa go- da förutsättningar för företagandet och att konkurrenssnedvridande och selek- tiva företagsstöd skall awecklas.

Utredningen vill emellertid framhålla att när den allmänna näringspolitiska inriktningen appliceras på fiskesektom måste näringens specifika förutsätt- ningar beaktas. Fisket utnyttjar en förnyelsebar tillgång som i princip är till- gänglig för alla. Därför är ett gemensamt samhälleligt ansvar nödvändigt för att skydda och fördela resursen.

I prop. 1989/90:123 om fisket redovisades EFTA-överenskommelsen och dess konsekvenser för svensk fiskeripolitik. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag att godkänna överenskommelsen (1989/90:J0U22, rskr. 1989/90:341). Varje form av statligt stöd till fiskerisektom som snedvrider konkurrensen skall enligt denna överenskommelse vara avskaffat senast den 1 januari 1994. Även EES-avtalet, som sannolikt träder i kraft den 1 januari 1994, innebär att sådana stöd måste awecklas.

I prop. 1991/92:120 om reglering av priserna på fisk m.m. redovisade föredragande statsråd bl.a. vissa riktlinjer för framtida förändringar av prisreg- leringsssystemet för fisk. I propositionen slogs fast att prisregleringsavgiften och alla generella pristillägg inom prisregleringens ram skall avvecklas till följd av internationella överenskommelser. Föredragande framhöll i prop. 1992/93:184 att om en producentorganisation bildas är det rimligt att staten bi- drar med vissa prisregleringsmedel under uppbyggnaden av denna. Den bety- delsefulla informationsverksamhet, som regleringsföreningen Svensk Fisk bedriver, bör fortsätta. Statrådet framhöll också att finansieringen av utsätt- ning av fisk och den kollektiva trygghetsförsäkringen på fiskets område fram- gent skulle bli en fråga för yrkesfisket. Vidare anfördes att det är väsentligt att de medel, som återstår inom ramen för prisregleringen, används för att stärka den svenska fiskerinäringens konkurrensförrnåga och överbrygga den nuva— rande bekymmersamma situationen för näringen.

I prop. 1991/92:120 om reglering av priserna på fisk m.m. uttalade före- dragande statsråd att de bidrag som lämnats till näringens organisationer, an- tingen via budgetmedel eller prisreglering, skall upphöra.

Genom dessa uttalanden har ansvarsfördelningen mellan staten och näring- en förtydligats, främst genom att huvudparten av den verksamhet som Svensk Fisk bedriver förs över till näringen för att där handhas inom ramen för en producentorganisation (se vidare avsnitt 24. 3). Genom EES -avtalet har kontrollfrågoma fått större betydelse. Då detta är en delvis ny statlig uppgift behandlas den särskilt i kapitel 23.

Kapitel I 9 Statens resp. näringens roll 191

20. Hushållning med fiskresursema

20.1. Inledning

Förändringar i havsmiljön i kombination med hårt fisketryck har på många håll i världen orsakat svårigheter för fiskerinäringen.

Som visats i kapitel 4 och 6 gäller detta även de för svenskt fiske viktigaste vattnen (Östersjön, Skagerrak/Kattegatt och Nordsjön). Av central betydelse har nedgången i torskbeståndet i Östersjön varit. Svårigheter för detta fiske har också lett till att konkurrensen om andra arter ökat, vilket bl.a. lett till ett flertal fiskestopp de senaste åren. Detta har också ökat behovet av effektiva kontrollsystem.

Genom internationella överenskommelser kvoteras de flesta för det svens- ka fisket kommersiellt viktiga artema genom ett system med TAC (Total Allowable Catch). Syftet med en TAC är att begränsa uttaget av fisk till vad som är rimligt från bl.a. biologisk synpunkt. Dock har det visat sig att syste— met med TAC inte alltid lyckats begränsa detta uttag i tillräcklig utsträckning. Det gäller särskilt när fiskekapaciteten överstigit tillgängligt fångstutrymme, vilket i praktiken innebär att fisket stoppas för resten av året när kvoten är upp- fiskad eller under en viss tid dessförinnan genom särskilt beslut.

Sverige har i jämförelse med de flesta andra länderi vår omgivning haft förhållandevis få fiskestopp, men de har ökat i frekvens och längd under de senaste åren. Särskilt besvärande för fisket och beredningsindustrin har torsk- fiskestoppen i Östersjön varit.

Ett optimalt utnyttjande av kapital och arbetskraft inom fisket och bered- ningsindustrin kräver ett jämnt fiske. Fångststopp leder till räntabilitetssänk- ningar i hela systemet. Beredningsindustrin är vidare beroende av att vissa produkter finns tillgängliga vid vissa tidpunkter.

Förutom att dagens system leder till fångststopp, har det visat sig svårt att genom TAC få till stånd en effektiv kontroll och ett optimalt utnyttjande av be- stånden vad gäller fiskesätt, användning av fångsten m.m. Därför pågår en in- ternationell debatt om möjligheterna att förbättra TAC-systemet genom modi- fieringar eller kompletteringar. Diskussionen har främst kretsat kring olika modeller för insats- och mängdreglering.

I de följande avsnitten diskuteras — mot bakgrund av internationella diskus- sioner och erfarenheter — hur det svenska förvaltningssystemet kan förbättras.

20.2. Individuella kvoter

Ett lands TAC — eller någon annan totalkvot — kan delas upp på enskilda fisk- are. Var och en förfogar då över sin kvot, vilket underlättar en hushållning under året och minskar konkurrensen mellan yrkesfiskarna. Risken för fiske-

7 13-1213 Kapitel 20 Hushållning med fiskresurserna 193

stopp minskar. Sverige tillämpar inte någon kvotering av detta slag, men fisk- arna har i flera fall genom inbördes överenskommelser infört ransoneringsbe- stämmelser, där varje fartyg tilldelats en bestämd ranson. I första hand kan räkfisket på västkusten nämnas, där fiskarna själva infört begränsningar se- dan lång tid tillbaka.

Individuella kvoter kan vara överförbara, dvs. möjliga att köpa och sälja. Sådana kvoter (Individual Transferable Quotas, ITQ) är den form av individu- ella kvoter som i första hand diskuteras. Bland länder som infört ITQ kan Ka- nada och Island nämnas som exempel. Syfte är att överförbarheten skall främ- ja effektiviteten i fisket. Genom att köpa och sälja kvoter kan fiskeföretagen inrikta sig på de former av fiske som de har bäst förutsättningar för.

Individuella kvoter innebär i allmänhet att den enskilde fiskaren tilldelas fiskerättigheter utifrån historiska fångster. Ett sådant system leder ofta till kon— flikter, oavsett hur den tilldelade kvoten beräknas. Systemet riskerar också att försvåra nyrekryteringen till fiskaryrket. Vidare är individuella kvoter bäst lämpade för fiske i stor skala och efter ett fåtal arter. Det svenska fisket omfat- tar flera arter, det varierar starkt under året och måste därför ha möjlighet till flexibilitet i inriktningen, vilket försvåras om individuella kvoter införs.

Ytterligare en nackdel med ITQ är att systemet visat sig leda till ökad koncentration av fiskerättighetcr till ett begränsat antal fiskeföretag. Systemet kan också leda till att ett bestående marknadsvärde knyts till individuella fiske- rättigheter, vilket försvårar en övergång till någon annan förvaltningsform.

Utredningen anser att nackdelarna med individuella kvoter väger tyngre än fördelarna och att ett system med individuella kvoter därför inte bör införas i Sverige.

Givetvis kan en totalkvot fördelas på andra sätt än genom individuella kvo- ter, exempelvis på kuststräckor, typ av fiskefarty g, fiskarorganisationer etc. I Sverige är det framför allt frågan om regionala kvoter, fördelade per kust- sträcka, som varit föremål för diskussion. Krav på att sådan kvotering skall införas i den svenska fiskepolitiken har framförts till utredningen. Argumen- tet är i första hand att ett sådant system skulle tillförsäkra syd- och ostkust- fiskarna en rimlig andel av kvoterna i Östersjön.

Utredningen menar att förutsättningar för ett system med regional kvoter för närvarande inte föreligger i Sverige. Regionala kvoter skulle inte annat än till en ringa del bidra till en lösning av de grundläggande problemen i form av otillräckliga kvoter och fiskestopp. Flexibilitet i fisket vad avser fiskeområden och arter, som är nödvändig för ett optimalt resursutnyttjande, skulle också avsevärt minska. Den interna styrning av fiskeinriktning, fiskeansträngning etc., som i dag sker genom fiskets organisationer, skulle även försvåras.

20.3. Begränsning av fiskeansträngningen

Begränsning av fiskeansträngningen (s.k. effort-begränsning) är en princi- piellt sett helt annan metod att reglera fiske än en nedbrytning av en totalkvot i delkvoter. En effort-begränsning innebär att insatsen iform av kapital, arbete etc. (s.k. input) begränsas.

Kapitel 20 Hushållning med fiskresurserna

Begränsningar av fiskeansträngningen kan omfatta ett brett spektrum av SOU 1993:103 åtgärder. De kan avse reglering av tillträdet till ett fiske i dess helhet eller till vissa typer av fisken. Exempel på effort-begränsningar är licenssystem, skrot- ning av fiskefartyg, planerat stillaliggande, reglering av fiskesäsongen, fiske- förbud vissa dagar i veckan, redskapsbegränsning, fredningsområden och krav på redskapsutformning.

Samtliga dessa former av begränsning har praktiseras i Sverige, antingen genom myndighetsbeslut eller genom frivilliga åtaganden från fiskarnas sida. Systemet med yrkesfiskelicens torde exempelvis ha bidragit till att de svenska överkapacitetsproblemen är mindre uttalade än på många håll i omvärlden. Ett framgångsrikt exempel är den frivilliga begränsningen av räkfisket på väst- kusten till tre dagari veckan.

Utredningen menar att en begränsning av fiskeansträngningen är det mest effektiva sättet att reglera fisket och därmed kunna undvika fångststopp och konkurrens om kvoter. Effort-begränsningen torde också i stor utsträckning främja en anpassning av fångstkapaciteten till de tillgängliga biologiska resur— serna.

Utredningen förordar att begränsning av fiskeansträngningen får spela en större roll i regleringen av det svenska fisket. Detta måste emellertid ske som ett komplement till TAC-systemet. Strävan bör dock vara att effort-begränsning- ar på sikt blir huvudinstrumentet i fiskepolitiken, vilket innebär att TAC:n i ett nationellt perspektiv mer skall ses som ett kontrollsystem, dvs. vara den refe- renspunkt mot vilken man bedömer om gjorda begränsningar varit väl avväg- da. TAC-systemet måste i ett internationellt perspektiv kvarstå under över- skådlig tid, då detta system gör det möjligt att följa upp att olika länder upp- fyllt sina internationella åtaganden.

Utredningen vill understryka det angelägna i att begränsningar av fiske— kapaciteten görs så generella som möjligt. Exempelvis bör alla fartyg inom en grupp omfattas, oavsett nationalitet. Systemets möjligheter att åstadkomma lättkontrollerade bestämmelser som sprider fisket tidsmässigt bör i största möjliga utsträckning tas till vara.

En begränsning av den totala fiskeansträngningen genomförs från den 1 januari 1994 genom att den nya fiskelagen dels ställer krav på licens för yrkesfiske, dels begränsar redskapsanvändningen för övriga fiskande. Det nya regelsystemet ger därigenom bättre möjligheter att reglera fiskeansträng- ningen. Utredningen vill dock i det följande föreslå vissa kompletteringar i licenssystemet.

20.4. Licens för yrkesfiske Dagens licenssystem

Fram till den 1 januari 1994 gäller det licenssystem för yrkesfiske som inför- des 1978. Syftet med dagens yrkesfiskelicens är bl.a. att bestämma vilka fisk- are som kan komma ifråga för statligt ekonomiskt stöd eller har möjlighet att

Kapitel 20 Hushållning med fiskresurserna 195

fiska i utländsk zon. Den som saknar licens är sålunda inte förbjuden att SOU 1993:103 fiska.

Enligt förordningen (1987:886) om licens för yrkesfisket kan licens beviljas fiskeföretag som innehas eller drivs av yrkesfiskare eller av någon annan för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. För licens krävs dessutom normalt att fisket bedrivs eller avses bedrivas med fartyg som är infört i skepps- eller båtregistret enligt sjölagen.

Förordningen innehåller krav som särskilt skall beaktas när licens prövas: —- Tillgång på fisk. — Förutsättningar i övrigt att bedriva ett rationellt fiske.

— Möjligheter att avsätta fångsterna. — Förutsättningar för företaget att få en sådan inkomst av fisket att den en— sam eller tillsammans med annan varang inkomstmöjlighet ger en tillfreds-

ställande försörjning.

I förordningen föreskrivs att en licens meddelas för viss tid eller tills vidare. Licens kan förenas med särskilda villkor. En licens kan återkallas om villkor åsidosätts eller om förutsättningama för att få licens inte längre är uppfyllda.

N 'fiskclag ack fiskeförordning

Riksdagen har beslutat om en ny fiskelag (1993z787), vilken träder i kraft den 1 januari 1994. Den har kompletterats med en fiskeförordning (1993:1097).

I den nya fiskelagen görs bl.a. rätten att bedriva yrkesfiske beroende av innehav av yrkesfiskelicens. I fiskeriförordningen regleras redskapsbegräns— ningar för fiskare utan yrkesfiskelicens. Föreskrifter kan också meddelas för fiskevården rörande bl.a. fiskemetoder eller fiskeredskap.

Enligt den nya fiskeförordningen får Fiskeriverket även föreskriva att yr— kesmässigt fiske inom ett område med användande av viss fiskemetod endast får ske efter tillstånd av verket.

Enligt den nya fiskelagen är licens ett krav för att bedriva yrkesfiske. En grundläggande förutsättning för yrkesfiskelicens är att fiskaren är stadigva- rande bosatt i landet och bedriver ett fiske som är av väsentlig betydelse för hans försörjning.

Motiven till denna ändring av licenssystemet är att det knappast finns bio- logiskt utrymme för någon utökad kapacitet inom det svenska yrkesfisket. Genom att begränsa fritidsfisket skapas bättre utrymme för ett yrkesmässigt fiske. Ändringarna är också föranledda av EES-avtalet som förbjuder diskri- minering av medborgare från annat EES-land.

Utredningen menar emellertid att fiskelagen bör förtydligas på vissa punk- ter. Även om Fiskeriverket vid prövning av licens i första hand skall beakta den allmänna tillgången på fisk måste, framför allt av praktiska skäl, det fak- tiska fiske, som den sökande avser att bedriva, spela en väsentlig roll vid be— dömningen av licensansökan. Likaså bör ett förtydligande göras såtillw'da att vid en omprövning av en licens bör ett kompletterande skäl vara att ett annat

Kapitel 20 Hushållning med fiskresurserna 196

fiske bedrivs än det som angetts i ansökan. En licens skall därför kunna dras SOU 1993:103 in av på denna grund.

20.5. Kapaciteten inom fiskeflottan F artygstillstdnd

Utredningen anser att om målsättningen med att uppnå lönsamhet i fisket, hus— hålla med fisktillgången och skapa en jämn råvaruförsörjning till berednings- industrin skall kunna uppfyllas måste insatserna av arbetskraft och kapital, bl.a. i form av fartyg, regleras.

I den nya fiskelagen bör därför införas en bestämmelse om reglering av tillträdet till den biologiska resursen. Regleringen bör ske i form av krav på tillstånd för användandet av fartyg över en viss storlek.

Grundläggande förutsättning för fartygstillstånd bör vara innehav av yrkes- fiskelicens enligt nya fiskelagen. Vid beslut om tillstånd bör hänsyn i första hand tas till tillgången på sådan fisk som avses utnyttjas. Fartygstillstånd bör normalt utfärdas utan tidsbegränsning, men i särskilda fall bör en begräns- ning kunna ske. Tillståndet bör även kunna vara förenat med särskilda vill- kor, t.ex. beträffande redskap. Ändras ett fartygs fiskeinriktning bör även ett icke tidsbegränsat tillstånd kunna omprövas.

Ett förslag om licenssystem för fartyg för att åstadkomma bättre hushåll- ning är aviserat inom EG. Den närmare utformningen av regleringen bör där- för ske först när klarhet råder om EG:s förslag.

20.6. Miljökonsekvensbeskrivningar på fiskets område

Regeringen hari prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald lagt ett förslag om en svenskt strategi med grundläggande principer för bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av biologiska resurser. Strategin in- nebär att miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomis- ka överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. En helhetssyn skall enligt propositionen tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad.

Detta synsätt har sedan lång tid präglat den svenska fiskepolitiken där det grundläggande syftet är att bevara den biologiska resursen samtidigt som den utnyttjas på ett hållbart och långsiktigt sätt. Synsättet framgår bl.a. av att Fiske- riverket har uppgiften att bevara den biologiska resursen angiven som ett ut- tryckligt sektorsmål i sin instruktion; Fiskeriverket skall verka för ett rikt och varierat fiskbestånd och ett ansvarsfullt fiske.

M iljökonsekvensbeskrivningar inom fisket

Fiskelagen äri motsats till miljöskyddslagen inte knuten till naturresurslagen, varför bestämmelser om särskilda miljökonsekvensbeskrivningar för fisket

Kapitel 20 Hushållning med fiskresurserna 197

inte kan utfärdas med stöd av naturresurslagen. Något formellt krav på miljö- konsekvensbeskrivningar finns inte i fiskelagen. Fiskeriverket gör emellertid redan i dag allmänna bedömningar av konsekvenserna för fiskbestånden, bl.a. i samband med införandet av nya föreskrifter på fiskets område.

Utredningen föreslår att en ny bestämmelse införs i fiskelagen som ger re- geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att före- skriva att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras.

Miljökonsekvensbeskrivningar bör krävas för varje verksamhet av större eller mer principiell betydelse inom fiskets område som riskerar att påverka miljön negativt. Det kan exempelvis gälla nya fiskemetoder vars miljöeffekter och långsiktiga påverkan på resurshushållningen inte är klarlagda. Miljökonse— kvensbeskrivningar bör också krävas för utsättning av nya fiskarter och rote- nonbehandling av sjöar.

Fiskeriverket bör kunna besluta att miljökonsekvensbeskrivnin gar skall ut- föras iden utsträckning som verket bedömer erforderlig. Beskrivningarna bör ges det innehåll som myndigheten beslutar om i varje enskilt ärende. Läns- styrelsen bör, liksom beträffande miljökonsekvensbeskrivningar inom övriga samhällssektorer, få tillfälle att yttra sig.

Enligt gällande regler bekostas miljökonsekvensbeskrivningar av den som ansvarar för verksamheten eller den som skall vidta åtgärden. Till skillnad mot flera av de sektorer, som nu omfattas av regler om miljökonsekvensbe- skrivning, finns inom fisket så gott som uteslutande små aktörer. Det är inte rimligt att en enskild fiskare skall kunna åläggas att göra en miljökonsekvens- beskrivning, vid exempelvis införandet av en ny redskapstyp. Utredningen föreslår därför att miljökonsekvensbeskrivningar — helt eller delvis — skall kunna utföras och bekostas av Fiskeriverket.

Miljökonsekvensbeskrivningar inom vattenbruket

Enlig miljöskyddslagen skall vid prövning av miljöfarlig verksamhet natur- resurslagen tillämpas. Anläggning av fiskodling för en produktion av mer än tio ton fisk per år är en sådan verksamhet som erfordrar tillstånd enligt miljö- skyddsslagstiftningen. Ansökan om tillstånd skall bl.a. innehålla en miljökon- sekvensbeskrivning, som skall möjliggöra en samlad bedömning av en plane- rad anläggnings inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturre— surser.

Kapitel 20 Hushållning med fiskresurserna 198

21. Strukturåtgärder för fiskets främjande

21.1. Inledning

Utredningen lämnar i detta kapitel förslag som avser Strukturåtgärder på fisk- ets område. I delbetänkandet SOU 1992:136 redovisades det dåvarande ratio— naliseringsstödet. Vissa förändringar i detta stödsystem genomfördes våren 1993, i syfte att anpassa det avseende såväl utformning som stödnivåer till EG:s system.

Förslagen presenteras delvis så att de förslag som avser kustnära fiske (21.7), insjöfiske (21.8) och vattenbruk (21.9) samlats i särskilda avsnitt. I övrigt lämnas förslag om stöd till fiskevårdsinsatser (21.2), FoU-verksam- hetens inriktning (2l.3), utbildning (21.4), redskapsutveckling (21.5) samt regionalpolitiskt stöd (21.6).

21.2. Stöd till fiskevårdsinsatser m.m.

Det statliga stödet till fiskevården har till största delen skett genom statsbi- drag, dels till bildande av fiskevårdsområden, dels till utsättningar och andra fiskevårdsåtgärder.

Det finns ett stort behov av fiskevårdsinsatser som rör direkta biotopåtgär- der och utsättning av fisk. Biotopåtgärdema har effekt på lång sikt genom att främja en naturlig reproduktion av fiskbestånd. Utsättningar av fisk är en vik- tig åtgärd för vissa arter som utnyttjas av såväl yrkesfisket som fritidsfisket och vars naturliga reproduktion har minskat på grund av mänskliga ingrepp.

Bildande av fiskevårdsområden har lagt grunden till förvaltning och vård av fiskevatten. Ca 38 % av landets totala sjöareal ingår i fiskevårdsområden. Under en tioårsperiod har Fiskeriverket kunnat stödja bildande av fiskevårds- områden med statsbidrag. Verket har under denna period betalat ut 14,5 miljo- ner kronor för ändamålet. Fiskevårdsområden gör det möjligt att i vatten med splittrad ägarbild dels bedriva en effektiv fiskevård, dels upplåta fiske till all— mänheten. Bildande av fiskevårdsområden innebär ofta ett djupare engage- mang från fiskevattenägamas sida, liksom att krav ställs på en planering av de konkreta fiskevårdsåtgärdema. Fiskeriverket uppskattar det kvarvarande be— hovet av bidrag för bildande av fiskevårdsområden till ca 20 miljoner kronor. Detta avser ansökningar som redan inkommit till verket och där riksdagen ut- talat sig för att bidrag bör utgå.

Kostnaden för de kvarvarande vatten, som också bör bilda fiskevårdsområ- den, uppskattas av Fiskeriverket till ca 25 miljoner kronor.

Utredningen har i delbetänkandet SOU 1992:136 tagit upp betydelsen av en utsättningsverksamhet på åtminstone nuvarande nivå. Framför allt avsågs de för yrkesfisket viktiga utsättningarna av ål och lax. Dessa utsättningar sker

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande

med stöd av prisregleringsmedel (ca 9 miljoner kronor per år) och de saknar finansiering när prisregleringen upphör.

I delbetänkandet redovisades också genomförda utsättningar av fisk. Föru- tom prisregleringsmedel finansieras fiskutsättningar genom domar i vatten- mål, regionala medel och EG-medel. Det sker även privata utsätmin gar i stor omfattning, framför allt av fiskevårds— och sportfiskeföreningar, skogsbolag m.fl.

Vattenkraftföretagen har i vattendomar ålagts att odla och sätta ut stora mängder fisk som kompensation för skador på fiskbestånd till följd av vatten- kraftutbyggnaden. Det rör sig om årliga utsättningar av lax och öring för ca 30—40 miljoner kronor. Därtill kommer ca 20 miljoner kronor som satsas på FoU kring utsättningar.

De vattenavgiftsmedel som vattenexploatörer erlägger för främjande av fiske (s.k. 10:5—medel) återgår till fisket i form av fiskvägar, utsättningar, bio- topfrärnjande åtgärder etc. Det finns fonderat ca 50 miljoner kronor på ca 900 domar. De senaste åren har använts ca 5—6 miljoner per år.

Med stöd av s.k. villkorsmedel (regeringsbeslut i samband med vattenkrafts- utbyggnader i Norrland och Stålverk 80 i Luleå) finansieras framför allt bio— topåtgärder och undersökningar. Ca 28 miljoner kronor är fonderade och 1—2 miljoner kronor används årligen.

Regionala organ som stiftelsen Laxfond Vänern bekostar vidare utsättning- ar av lax och öring. Stiftelsen är bildad av berörda länsstyrelser samt kommu- nerna runt Vänern.

Sverige får också ett årligt bidrag av EG som ersättning för de laxfångster som görs av EG-fiskare i Östersjön. Vid ett EG-medlemskap menar Sverige att EG bör ersätta även den laxfångst som då utgör svenska fiskares del.

Slutsatsen är att en fortsatt fiskevård i huvudsak kan bedrivas enbart med stöd av vattenavgiftsmedel, eventuella EG-medel samt med hjälp av ideella krafter. Detta är helt otillräckligt varför utredningen i kapitel 24 återkommer till frågan om alternativ finansieringsforrn.

21 .3 FoU—inriktning

I kapitel 16 och 11 görs en genomgång av FoU på fiskets resp. vattenbrukets område. Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) och Fiskeriverket sva- rar tillsammans för ett sammanhållet forskningsprogram. Det är Fiskeriver- kets uppgift att främja forskning och bedriva undersökningsverksamhet, medan SJFR lämnar bidrag till grundforskning och tillämpad forskning.

Som redovisats i kapitel 16 har SJFR:s och Fiskeriverkets forskningspro- gram varit föremål för en internationell utvärdering. Inom tre områden behö- ver forskningen förstärkas enligt utvärderingen, nämligen:

— Fisksjukdomar — Molekylärbiologi

— Fiskekologi

Kapitel 21 S trukturåtgärder för fiskets främjande 200

Dessutom föreslås att organisationen av de tvärfackliga programmen stärks.

Utredningen vill särskilt peka på FoU-behovet inom några sektorer. Beträf— fande FoU-insatser på vattenbrukets område hänvisas även till avsnitt 21.9.

Fisksjukdomar m.m.

Sjukdomssituationen är mycket allvarlig för såväl odlad som vild fisk. Vik- tiga forskningsområden är sjukdomsspridning, förebyggande åtgärder samt smitta mellan vild och odlad fisk. Forskning i syfte att kartlägga förhållandet mellan den yttre miljön och sjukdomsfrekvens/funktionsrubbningar är ytter— ligare ett viktigt område.

Regeringen har nyligen beslutat att Fiskeriverket skall få använda 4,5 mil- joner kronor av vattenregleringsmedel till FoU-verksamhet om laxens fort- bestånd. Medel från Fiskeriverket, Naturvårdsverket, SJFR och Världsnatur- fonden används också inom ett brett forskningsprogram kring M 74.

K ust- och insjöfiskets förutsättningar

Ett utvecklat kust- och insjöfiske ger förutsättningar för en jämnare och lokalt spridd försörjning av färskfiskmarknaden. Inom ett FoU—program för kust— och insjöfisket bör studeras fiskresurser, fiskevård, fångstmetoder, fiskhante- ring, beredning, distribution och marknadsföring. Såväl biologiska som tek- niska aspekter bör ingå.

F iskeriekonomisk kompetens

Behovet av att lägga ekonomiska aspekter på yrkesfiske, resursutnyttjande, fritidsfiske och turism kommer att öka framgent, inte minst i ett EG-perspek- tiv, vilket innebär att en fiskeriekonomisk FoU-kompetens måste byggas upp.

Produktutveckling

Det är mycket angeläget att produktutveckling sker. Den bör syfta till att finna nya användningsområden för fiskråvara från arter som det i dag är Svårt att få avsättning för. Detta gäller i första hand sill/strömming. Kvalitetsaspektema förväntas ockå bli allt viktigare.

Redskapsutveckling

En förbättrad selektivitet i redskap är en nödvändighet för ett långsiktigt opti- malt resursutnyttjande. De svenska insatserna på det fiskeritekniska området är dock små jämfört med grannländerna.

Kapitel 21 S trukturåtgärder för fiskets främjande 201

K räftproduktion

Det finns en stor potential för inhemsk kräftproduktion. Ökade FoU-insatser kring kräftodling förväntas ge snabba resultat.

Biologisk mångfald och bevarande av arter

Frågor kring den biologiska mångfalden kräver ökad biologisk och genetisk kunskap. Olika fiskevårdsmetoder för återställande av skador behöver utvär- deras. Fiskeriforskningen kan bidra till miljövårdande och vattenkvalitehöj- ande åtgärder genom s.k. biomanipulering av sjöar. I miljöövervakningen bör ingå monitoring av fiskbestånd.

Helhetssyn inom fisket

För att kunna komma tillrätta med många svåra problem behövs en integrerad syn på fiskeripolitiken rörande resurs, struktur, marknad och ekonomi. Krav ställs på insatser där biologisk och teknisk forskning kombineras med ekono- misk och sociologisk forskning.

De ovan redovisade områdena menar utredningen hör till de som framgent bör prioriteras. Resurser för sådana insatser bör i första hand tillskapas ge- nom omprioriteringar. FoU av mer grundläggande karaktär, främst inom den renodlade biologin, bör kunna minska. Däremot behövs mer kunskap på om- rådet biologi kopplat till ekonomiska aspekter (fishing management). Det be— hövs även mer kunskap om de akvatiska ekosystemen samt kring biologisk mångfald och bevarande av arter. Insatser är angelägna kring utveckling av redskap med bättre selektivitet, prognoser för kust- och insjöfiske samt ut— veckling av kräftproduktion.

Staten har genom FoU ett viktigt instrument för att främja näringen. Stora behov av forskning finns, inte minst beträffande fisksjukdomar, både på vild och odlad fisk. Ett brett forskningsprogram har nu också initierats. Detta kan förhoppningsvis stimulera till mer forskning på området.

Fiskeriverkets beståndsuppskattningar bör finansieras genom Fiskeriver- kets förvaltningsanslag. Medel för utveckling av metodiken kring beståndsupp- skattningar böri princip belasta anslaget D 2 Främjandet av fiskerinäringen. För budgetåret 1993/94 finns för FoU på fiskets område ca 3,8 miljoner kro— nor på detta anslag.

Genom medverkan i 13st forskningsprogram kan svenska forskare få del av de samlade forskningsresursema genom att delta i forskningsprojekt som är gemensamma för flera länder.

21.4. Utbildning på fiskets område

Under 1970- och 1980-talen startades gymnasiala fiskeutbildningar framför allt på syd- och västkusten, bl.a. i Karlskrona, Simrishamn, Sotenäset, Vis- by, Göteborg och Öckerö. Ett av motiven till att flera av dessa utbildningar

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande 202

startade var att man ville stärka nyrekryteringen till fiskaryrket. Sedan dess har fiskeutbildningen på gymnasienivå reducerats, men finns kvar inom na- tur- och energiprogrammen.

Vid landets folkhögskolor bedrivs olika utbildningar med inriktning på sjö, hav, vattenbruk, ekologi, miljö osv. Vid Grebbestads folkhögskola, med landstinget som huvudman, finns en kurs med marina ämnen. Klarälvdalens folkhögskola (landstinget) har en vilt- och naturvårdslinje med en specialkurs där bl.a. fiskevård ingår. Stiftelsen Skeppsholmens folkhögskola, som även har tillgång till båtar, är profilerad mot kust, hav, skärgård och sjöfart. Sten- sunds folkhögskola driver eget vattenbruk och ger även kurser om Östersjön. Blekinge läns folkhögskola har kurser i ekologiämnet med betoning på vatten- ekologi. Ytterligare liknande kurser finns.

Inom universitet och högskolor finns utbildningslinjer av mer generell ka- raktär, som har betydelse för fisket. Hit hör såväl de allmänna biologiska ut- bildningarna som sjöbefälsutbildning. Sjökaptensexamen kan avläggas i Kal- mar och Göteborg. Sjöingenjörsexarnen (maskinteknisk utbildning) kan avläg- gas i Kalmar. Högskolor kan även ha lokala utbildningslinjer, t.ex. miljö- och naturresurslinjen i Kalmar, som kan vara av betydelse för verksamhet inom fiskets och vattenbrukets område. Den högskoleutbildning, som fram- för allt är riktad till fisket, är fiskevårdslinjen vid Göteborgs universitet.

Det saknas en samlad överblick av samhällets utbildningsutbud för fiske och vattenbruk. Utredningen har inte gjort någon detaljerad genomgång av detta utbud, men anser att det vore värdefullt om kunskapen om tillgängliga utbildningar samlades, bl.a. som stöd för den lokala och regional plane— ringen.

Utbildning på olika nivåer är ett viktigt sätt att främja nyrekrytering och vi— dareutbildning inom näringen. Utredningen menar att det är naturligt att Fisk- eriverket tar på sig ett ansvar för att kunskap om utbildningsmöjligheter finns samlad. Det bör ske i samarbete med utbildningsansvariga myndigheter.

21.5. Redskapsutveckling, förbättrad selektivitet

För torskfisket finns behov av en redskapsutveckling som syftar till en ökad selektivitet. Det är angeläget att spara småfisk, bl.a. för att utbytet av fisket skall bli så stort som möjligt över tiden. I fisket efter räka och havskräfta finns ett liknande krav på att så långt som möjligt minska bifångst av under- målig fisk och samtidigt undgå att fånga havskräftor som måste kastas över bord.

Ökad artselektering i fisket kräver kunskap om fiskartemas biologi och be- teende samt om redskapens konstruktion och material. En av de viktigaste regleringsmetodema är maskans vidd och form. Artselektionen växlar också mellan fångstplats och fån gstdjup.

Andra nordiska länder liksom EG arbetar med att utveckla fån gstteknologi som kan resultera i att det biologiska utbytet av enskilda bestånd ökar. Sveri- ge böri ökad utsträckning ta del i denna forskning för att på så sätt kunna på-

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande

verka framtida regleringar. Det bör också undersökas närmare i vilken ut- sträckning det är möjligt att direkt till svenska förhållanden överföra redskap med bättre selektivitet, som utvecklats i andra länder.

I dag saknas tillräcklig kompetens inom området redskaps— och fångst- teknologi. En forskare på detta område skulle kunna hjälpa fiskeredskapstill- verkarna i utvecklingen av nya selektiva redskap. Även annan kompetens så— som den hos redskapstekniker och yrkesfiskare bör kunna nyttiggöras i detta sammanhang. Sverige bör delta i projekt som delfinansieras av Nordiska mi- nisterrådet och EG.

För att stödja en utveckling mot mer selektiva redskap föreslår utredningen att Fiskeriverket ges möjlighet att som ett led i stödet till fiskerinäringen kun- na bevilja medel för byte till redskap med bättre selektivitet. Detta bör ske ge- nom ett tillägg till stödförordningen (1993z382). Denna typ av stöd ges enligt EG:s stödkungörelse. Det är dock av vikt att stöd enbart utgår till investering- ar av större omfattning.

21.6. Regionalpolitiskt stöd på fiskets område

Utredningen har inte gjort någon total genomgång av det regionalpolitiska stöd som kommer fisket till del. Så kan t.ex. turismsatsnin gar inkludera fiske som en viktig del, men redovisas som en generell regionalpolitisk satsning. Stöd för omställning av jordbruket kan innefatta stöd till exempelvis kräftod- ling. Utredningen vill ge en översiktlig bild av några av de regionala stöd som i dag förekommer.

Glesbygdsstöd. En stödform som kommer fiskerinäringen till del, är gles- bygdsstödet. Stödet kan dels lämnas till företag i glesbygder, dels till kommer- siell service i sådana bygder. Glesbygdsstöd, som kan utgå i form av avskriv- ningslån eller långegaranti, får inte beviljas om annat statligt stöd har lämnats eller bedöms kunna lämnas för samma ändamål. Ärenden om glesbygdsstöd prövas av länsstyrelsen eller den regionala utvecklingsfonden.

Under perioden 1986/87—1989/90 lämnades glesbygdsstöd i form av låne— garantier till 38 företag inom fiske och vattenbruk till ett sammanlagt belopp av 7,4 miljoner kronor. Vidare beviljades 337 avskrivningslån till ett samman- lagt belopp av 30,8 miljoner kronor. Stödet utgick till följande åtgärder:

Åtgärd Lånegarantier, tkr Avskrivningslän, tkr Förvärv av fartyg 985 4 811 Ombyggnader - 21 1 Utrustning 260 8 388 Förädling 740 5 653 Vattenbruk 5 407 11 783 Summa 7 392 30 846

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande 204

Vattenbruk är den verksamhet inom fiskesektom som i störst utsträckning kommit i åtnjutande av glesbygdsstöd med 73 % av lånegarantiema och 38 % av avskrivningslånen.

Särskilt stöd till yrkesfisket på ostkusten. Från prisregleringskassan för fisk har under 1992/93 avsatts 5 miljoner kronor för särskilt stöd till yrkes- fisket på ostkusten. Ostkuststödet gäller kusten från gränsen mot Finland till gränsen mot Blekinge län samt Gotland. Under 1992/93 har stödet bl.a. anv- änts på följande sätt:

Prisstöd 1,7 mkr Kvalitetshöjande åtgärder 1,3 mkr Nybyggda fiskefartyg 0,3 mkr Begagnade fiskefartyg 0,7 mkr Modernisering av fiskefartyg 0,2 mkr Skrotning av fiskefaryg 0,2 mkr

Annat regionalt stöd. Länsstyrelserna har till regeringen redovisat sin resurs- användning och sina finansieringskällor för budgetåret 1991/92. Länsstyrelser- na har 13 sakområden varav fisket utgör ett.

Länsstyrelsernas sakområde Fisket har följande finansieringskällor. Under ”annan finansiering” ryms bl.a. medel från AMS/länsarbetsnämnder med 4,5 miljoner kronor, Fiskeriverket 3,7 miljoner kronor m.m.

Ramanslag (förvaltningsanslag) 15,3 mkr 43 % Sakanslag 1,7 mkr 5 % Annan finansiering 17,8 mkr 50 % Övrigt 0,7 mkr 2 % Summa 35,5 mkr

Följande nio länsstyrelser har avsatt 1,0 miljoner kronor eller mer på fiskets område:

l. Västerbottens län 7,9 mkr 2. Jämtlands län 5,9 mkr 3. Kalmar län 2,2 mkr 4. Gävleborgs län 2,1 mkr 5. Gotlands län 1,9 mkr 6. Värmlands län 1,8 mkr 7. Norrbottens län 1,4 mkr 8. Hallands län 1,0 mkr 9. Göteborgs o. Bohus län 1,0 mkr

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande

Följande länsstyrelser har avsatt störst andel av det totala länsanslaget (inkl. SOU 1993:103 samtliga finansieringskällor) på sakorrrrådet Fisket.

l. Gotlands län 1,6 % 2. Jämtlands län 1,5 % 3. Västerbottens län 1,4 % 4. Kalmar län 0,9 % 5. Gävleborgs län 0,5 % 6. Hallands län 0,4 % 7. Värmlands län 0,4 %

I utredningens direktiv anges att till grund för förslagen bör bl.a. ligga de åta- ganden som gjorts på fiskets område till följd av internationella överenskom- melser. Inom ramen för dessa åtaganden bör utredaren enligt direktiven bedö- ma i vilka fall och under vilka former statligt stöd skall kunna lämnas. Hit hör t.ex. frågan om regionalpolitiskt stöd skall kunna lämnas.

Utredningen har i delbetänkandet SOU 1992:136 lämnat förslag om ett transportstöd som avser att täcka merkostnaden för transporter på vissa kust- sträckor.

Regeringen lade våren 1993 fram ett förslag om regionalt stöd, men följde inte den konstruktion som utredningen förslagit. I stället för ett transportstöd beslöt riksdagen att ett särskilt stöd till fisket på syd- och ostkusten samt Got— land skulle utgå samt att det skulle finansieras med medel från prisreglerings- kassan. Medlen skulle utgå som ett engångsvis utbetalat inkomststöd och ba- seras på föregående års regionala stöd via prisregleringssystemet.

Utredningen bedömer att det, åtminstone intill dess ett förhandlingsresul- tatet med EG är klart, behövs ett nationellt stöd med motsvarande inriktning som det som idag utgår med 5 miljoner kronor. Stödet bör finansieras av me- del från prisregleringskassan. Sverige har i sina positioneri EG-förhandling— arna slagit fast behovet av fortsatt regionalt stöd för fisket vid norra östersjö— kusten.

21.7. Främjande av det kustnära fisket

Utredningen redovisar i detta avsnitt förutsättningar för att utveckla det kustnära fisket.

Beståndssituationen

För att bedriva ett uthålligt yrkesmässigt kustfiske fordras i de flesta fall att fle- ra arter kan utnyttjas. Ett lönsamt fiske på vissa nyckelarter kan ge förutsätt- ningar för fiske även på andra bestånd.Effekten av detta ser man tydligt i t.ex. Norrbotten där grunden för fisket är lax och siklöja, men där också fångsten av sik är viktig. Även gädda och abborre utnyttjas, dvs. arter som annars knappast skulle nyttjas kommersiellt. Ytterligare exempel kan hämtas från

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande 206

södra ostkusten och sydkusten, där stora ålbottengarn ger bifångster av torsk, abborre och flundra. Minskar tillgången på ål, lax och siklöja för kustfisket får detta därför stora konsekvenser för det yrkesmässiga fisket även efter andra arter.

En norrlandsfiskare kan börja fiskeåret med gädda och strömming för att övergå till lax med bifångster av sik under sommaren. Sedan koncentreras fisket till sik och öring under hösten för att i vissa fall fortsätta med fiske efter lake under vintern. För mer sydliga kustvatten kan fiskaren växla mellan ett större antal arter (gädda, strömming, sik, ål, abborre, gös, flundra och torsk) alltefter årstid. För västkustens kustfiskare är det främst möjligheten att växla mellan fiskfiske (vitfisk som torsk, kolja, vitling samt plattfisk) och fiske ef- ter skaldjur som havskräfta, hummer och krabba som är viktigt. Detta fiske- mönster ger intäkter som visserligen varierar med årstiden, men som totalt sett kan räcka för försörjningen.

Arter som strömming, abborre och gädda kan fiskas i betydligt större om- fattning, medan det är tillgången på främst torsk, siklöja, ål, havskräfta och hummer som begränsar möjligheterna för det yrkesmässiga kustfisket. Även för flera lokala bestånd, t.ex. vandringssik i norrlandsälvar, saknas utrymme för ett ökat fiske. Särskilda förutsättningar råder dessutom för de arter som är starkt beroende av utsättningar, främst ål, lax och öring.

Fiskevård

Utsättning av fisk är viktiga fiskevårdsinsatser för det kustnära fisket (avsnitt 21.2).

Kompensationsutsättningama av lax är grunden för fisket med fasta red- skap längs norrlandskusten. Dessa utsättningar hotas nu av sjukdomen M 74.

Ålen är den art som har den största betydelsen för svenskt kustfiske. Stöd- utsättningar av ål görs i relativt stor skala och ger goda återfångster.

Fisketrycket på vissa älvbestånd av sik är idag så hårt att frågan om kom- pensationsåtgärder i de utbyggda älvarna måste beaktas.

Biotopvård kan stärka lokala bestånd av öring och andra arter som leker i sötvatten och i små kustvattendrag. I övrigt sker fiskevård efter kusten genom beslut om fredningstider, fredningsområden, redskapsbegränsningar och mi- nimimått.

K ombinationsverksamhet

En grundläggande förutsättning för kustfisket har sedan länge varit möjlig- heten att kombinera fiske med andra verksamheter. Tidigare var kombination jord/skogsbruk och fiske vanlig. Den utveckling som sker inom tjänstesek- torn öppnar nya möjligheter för de kustboende. Turism är idag en viktig in- komstkälla som bedöms kunna öka. Förutom att turismen ger intäkter genom serviceverksamhet, bidrar turisterna till att skapa lokal avsättning för fisk och fiskprodukter. En specialiserad sportfisketurism i områden med goda fångster av t.ex. lax, öring och gädda spelar lokalt en betydande roll.

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande

De delar av tjänstesektorn, som underlättas av data- och teleteknikutveck- lingen, kan också ge underlag för småskalig företagsverksamhet som mycket väl kan kombineras med fiske.

Basen för sysselsättning och service i kustsamhällen och skärgårdar är verksamhet som bygger på lokalt tillgängliga resurser, exempelvis fisk. För att nå en positiv utveckling i dessa områden behövs i större utsträckning än hittills kompletterande sysselsättnings- och utkomstmöjligheter. Regeringen har tillsatt en särskild utredare (dir. 1993:62) med uppgift att kartlägga förut- sättningama för en levande skärgård och föreslå sådana förändringar som är angelägna för att underlätta bosättning och företagande i skärgårdsområdena. Kontakt har under hand tagits med denna utredning.

Drivmedelsbeskattning

Dieselolja som används av fiskefartyg är skattebefriad. Däremot måste fiske- fartyg med bensinmotorer betala drivmedelsskatt. Detta är en nackdel för kust- fiskets faI'th, SOm i allmänhet är bensindrivna (se avsnitt 22.1.1).

A vsättni ng

Priset på sill/strömming har länge varit lågt. En viss förändring håller dock på att ske genom ett mer småskaligt och kvalitetsinriktat utbud av produkter, dvs. ett marknadssegment där det kustnära fisket har en stor konkurrensför- del. Fiske efter högre prissatta arter, vanligen i kombination med ökad föräd- lingsgrad, kan ge ytterligare ökad avkastning på insatt kapital. Ett sådant fiske kan bedrivas med liten insats av fartyg, redskap och drivmedel samtidigt som det är beståndsbevarande och miljövänligt i övrigt.

Marknaden utvecklas ständigt, även om människors matvanor är starkt tra- ditionsbundna. Konsumtionen är fortfarande starkt riktad mot torsk och an- nan vitfisk samt mot odlad lax och regnbåge. Under senare år har dock volym- mässigt små produkter som abborr— och sikfilé, rökt sik, flundra, piggvar m.m. blivit allt intressantare.

Inriktningen på kvalitetsprodukter och färskvaruförsäljning bör ge bäst ut— byte om fisket kan ske i närheten av de stora tätorterna. Vad som kan hämma en sådan utveckling är en försämrad miljösituation efter kusten. Även små kustsamhällen kan erbjuda en marknad, främst under turistsäsongen.

Utvecklingen på en lokal marknad är beroende av möjligheten att kunna till- godose den med lämpliga varor vid lämplig tidpunkt. Periodvis finns stora problem att avsätta t.ex. gädda, abborre och strömming till acceptabla priser, trots att fisket inte är särskilt stort.

Marknadsfrågor är ett ansvar som framför allt faller på näringen. Det kust- nära fisket kommer att främjas av den långsiktiga informationsverksamheten till förmån för konsumtion av fisk som beslutats av riksdagen.

Resurser och potentiell marknad bedöms alltså finnas för ett betydligt stör- re kustfiske än dagens.

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande 208

För den som etablerar sig nära den bästa marknaden på ostkusten, dvs de sto- ra tätorterna, uppstår ofta problem med fiskerätten. Den är till stora delar knu- ten till fritidsboende eller andra som inte behöver fiska för sin utkomst. Enligt de beräkningar, som gjorts av fångstuttaget i t.ex. Stockholms skärgård, är detta i dag så litet att Fiskeriverkets kustlaboratorium t.o.m. hävdar att vatten vanhävdas. Fiskeriverket bör utöka informationen om vikten av att det från av- kastningssynpunkt bedrivs ett allsidigt fiske, inkl. yrkesfiske.

Nära tätorterna finns även problem i områden där både yrkesmässigt fiske och fritidsfiske bedrivs eftersom fritidsfisket konkurrerar om fiskeplatser och orsakar andra olägenheter. Exempelvis kan trollingfisket skada utsatta garn. Konflikter mellan kustfiske och utsjöfiske kan också innebära begränsningar.

Fångststatistik

För att öka kunskapen om beståndens storlek och fiskets omfattning i kustom- rådet samt därigenom ge bättre underlag för fiskevård bör den nuvarande fiskestatistiken kompletteras.

En till kustfisket anpassad fiskestatistik bör omfatta följande delar.

1. Loggboksstatistiken är lagstadgad och gäller alla fiskare med yrkesfiske- licens. Denna statistik har förekommit sedan 1977 och ger en bra uppfattning om havsfisket och det licensierade kustfisket. Den nya fiskelagen innebär att den som fiskar yrkesmässigt måste ha yrkesfiskelicens. Med fler licensierade fiskare förväntas kunskapen om och kontrollen av kustfisket förbättras.

2. Landningsstatistiken bygger på avräkningsnotor i första handelsledet. I denna statistik ingår också fisk som landas av icke licensierade fiskare för för- säljnin g.

3. Enkätundersökningar kan utgöra ett komplement till loggboks- och land- ningsstatistik. Frågorna bör utformas så att i första hand kunskapen om fiske- trycket fördelat på arter och områden ökar. Genom att utforma undersökning- arna på samma sätt som i den finska statistiken kan informationen förbättras om de arter som det bedrivs gemensamt fiske på, t.ex. lax, torsk och siklöja.

4. Loggboksstatistiken kan kompletteras med journalföring från ett antal yrkesfiskare inom valda delar av kustområdet.

5. Provfisken i utvalda typområden.

F oU

FoU-insatser som främjar det kustnära fisket är bl.a. förbättrade beståndsupp- skattningar och redskapsutveckling (se avsnitt 21 .3).

Export

Idag exporteras ål, gädda, abborre och gös till EG-ländema. Förbättrade trans- portmöjligheter, kylteknik etc. kan främja exportmöjlighetema. Det stöd till exportfrämjande åtgärder avseende fisk och fiskprodukter på 5 miljoner kro—

8 13—1213 Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande

nor som beslutats för 1993/94 bör i denna del kunna komma kustfisket till del. I avsnitt 23.xx föreslår utredningen att ett liknande stöd skall utgå även för kommande budgetår.

Den nya fiskelagen

Genom den nya fiskelagen bör avsevärt bättre förutsättningar för det kustnära fisket ges, i första hand genom att konkurrensen från husbehovsfisket mins— kar. En uppföljning av den nya fiskelagens effekter bör, som tidigare nämnts, göras av Fiskeriverket.

21.8. Främjande av insjöfisket

Förutsättningama för att utveckla insjöfisket är enligt utredningens bedöm- ning i långa stycken liknande dem som gäller för det kustnära fisket. Det gäl- ler exempelvis möjligheterna till kombinationsverksamhet, behov av utsätt- ningar, fiskevård i övrigt och redskapsutveckling. Ett utvecklat kust- och in- sjöfiske ger dessutom förutsättningar för en jämnare och mer spridd försörj- ning av färskfiskmarknaden. På samma sätt kommer de planerade insatserna för att främja fiskkonsumtionen samt stödet till exportfrämjande åtgärder att även öka avsätmingsmöjlighetema för insjöfiskets produkter. Till detta kom- mer några frågor som är mer specifika för insjöfisket.

Biologiska förutsättningar

De biologiska förutsättningama för ett utökat yrkesmässigt insjöfiske är goda, framför allt på arter som gädda, abborre och gös. Ett lönsamt ålfiske kan be- drivas med stöd av utsättningar. I vissa sjöar tillkommer sik och siklöja, som har en betydande outnyttjad potential, samt röding i de norra delarna av lan— det.

Tillgång till fiskevatten m.m

Trots att biologiska förutsättningar för ett utökat yrkesfiske finns på många håll, begränsas möjligheten för ett sådant fiske av bristande tillgång på fiske- vatten. Genom ett rationellt utnyttjande av större sjöar eller flera mindre, närliggande sjöar skulle underlag kunna bildas för ytterligare yrkesfiske. Genom möjligheten att med statliga bidrag bilda fiskevårdsområden, har nya och effektiva former för förvaltning av fiskevatten skapats. Det har emel- lertid visat sig att fiskevårdsonuådesföreningar genom beslut i fiskestämman i vissa fall försöker reglera fisket så att ett yrkesfiske försvåras eller förhind- ras. Utredningen konstaterar att bildande av fiskevårdsorrrråden är en av höm- stenarnai den svenska fiskevården och föreslår inga förändringar i detta sy- stem. De problem kring nyttjandet av vatten som uppstått mellan fiskevårds— områden och enskilda yrkesfiskare bedömer utredningen vara en begränsad företeelse. De berörda yrkesfiskarna drabbas dock hårt. Utredningen anser att

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande 210

Fiskeriverket bör ges i uppdrag att dels göra en genomgång av problemets om- SOU 1993:103 fattning, dels göra en teknisk översyn av lagen om fiskevårdsområden och vid behov lämna förslag på ändring för att bättre tillgodose yrkesfiskets in-

tressen.

F iskresursens fördelning

Ett problem för insjöfisket, som hänger nära samman med det föregående, är motsättningarna mellan olika kategorier fiskande, exempelvis mellan sport- fiskare och yrkesfiskare. Sådana motsättningar kan bygga på en felaktig upp- fattning om hur olika fiskare beskattar sjöns fiskbestånd. Enligt fiskeribiolo- gisk expertis är ett allsidigt fiske, inkl. ett yrkesinriktat fiske, den bästa fiske- vården för en näringsrik sjötyp. Detta höjer produktion och avkastning avse- värt. Det är angeläget att Fiskeriverket i större utsträckning informerar om detta förhållande.

Transporter, marknad m.m.

En stor svårighet med att få ett lönsamt yrkesfiske i inlandsvatten liggeri små fångstvolymer och höga transportkosmader. Utveckling av emballage och kyl- system som kan förbilliga transporterna och öka hållbarheten pågår dock. Ett sätt att öka lönsamheten är genom förädling och försäljning på nännarknaden. Många sådana satsningar under senare år har varit lyckosamma.

Genom olika FoU—insatser görs bl.a. försök att utveckla ny fiskeriteknik. Möjligheten till samordning med vattenbruk och kusmära småskaligt fiske för att få tillräckligt underlag för bl.a. transporter är en utvecklingsinsats värd att pröva.

Fiskevård

Ett sätt att höja avkastningen är att se över gällande minimimätt för attraktiva arter såsom gös, lax och röding. En höjning av rninirnimåttet på gös i Hjälma- ren från 40 till 45 cm har beräknats öka årsavkastningen med ca 30 %. Måttet på lax och öring i Vänern ökade från 50 till 60 cm den 1 januari 1993.

Ett annat sätt att öka avkastningen är genom utsättning av främst lax, öring och ål. Gjorda beräkningar visar att utsättningar av lax och öring i Vänern och Vättern är lönsamma. Fortsatta ålutsättningar är på flera ställen av största vikt för att upprätthålla ett yrkesmässigt insjöfiske. Lönsamheten bör kunna för- bättras ytterligare genom teknikutveckling och bättre reglering av fisket.

En metod som visat sig framgångsrik i näringsrika sjöar, bl.a. Ringsjön, är att fiska ned bestånden av mört och braxen för att därigenom uppnå en snabb förbättring av vattnets kvalitet. Med stor säkerhet bedöms sjöns avkast- ning av speciellt ål, abborre, stor braxen och sik öka väsentligt.

Genom förbättring av fisket och vattenbeskaffenheten i näringsrika sjöar skulle fisken kunna säljas med kvalitetsgaranti om en högsta gifthalt, vilken i dessa fall skulle bli så låg att rådande kostrekommendationer sannolikt kunde

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande 21 1

upphävas. Detta skulle sannolikt i väsentlig grad öka försäljningen. Liknande SOU 1993:103 åtgärder hari stor skala vidtagits i t.ex. Kanada och USA med gott resultat.

K raftfiskets utvecklingsmöjlighet

Kräftor ger mycket hög avkastning i jämförelse med fisk, vilket beror på att kräftor går in tidigti näringskedjan och till stor del äter vegetabilier. Det ligger en mycket stor potential i kräftor både med tanke på produktivitet och pris. Under en säsong kan priset för signalkräftor pendla mellan 150 och 180 kr/kg i början och ca hälften av detta mot slutet Detta kan jämföras med den högst prissatta fiskarten, ål, som ger ca 50 kr/kg.

En svårighet för ett yrkesmässigt kräftfiske är tillgången på vatten. Vatten- ägarna vill i huvudsak nyttja denna resurs själva, antingen genom eget fiske eller genom att upplåta fisket till allmänheten genom kortförsäljning.

I den nya fiskelagen har införts en tabellbilaga över svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten. Kräftfisket utgör ett undantag från detta frifiske i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Riksdagen ut- talade också, i samband med behandlingen av prop. 1992/92:232 om fiskelag m.m., att lcräftfisket på allmänt vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Stor- sjön bör reserveras för det yrkesmässiga fisket. I den nya fiskeförordningen anges att Fiskeriverket får föreskriva att kräftfisket på allmänt vatten i de stora sjöarna endast får bedrivas efter tillstånd av Fiskeriverket eller länsstyrelse. Tillstånd skall i första hand lämnas den som ägnar sig åt yrkesfiske.

Genom dessa bestämmelser har förutsättningama för det yrkesmässiga kräftfisket förbättrats.

21.9. Främjande av vattenbruket Inledning

Enligt en nyligen publicerad sammanställning (Agriculture: Towards 2010, C 93/24), gjord av FN:s livsmedels- och lantbruksorganisation (FAO), är möjligheterna begränsade att nämnvärt öka fisket i världen. Tvärtom krävs avsevärt bättre skötsel av fiskbestånden för att bibehålla dagens fångstnivåer. Samtidigt kommer efterfrågan på fisk att öka. FAO förutspår därför högre fiskpriser i framtiden och en ökad roll för vattenbruket som fortfarande har en betydande utvecklingspotential globalt sett. Vattenbrukets andel av den totala fiskproduktionen, som i dag är drygt 10 %, bedöms år 2010 kunna uppgå till uppemot 15 %.

Vattenbruket i Sverige innefattar en rad olika verksamhetsgrenar, exempel- vis kompensationsodling, sättfiskodling för sportfiskevatten, matfiskodling, kräftodling och musselodlin g. De olika typerna av odling har delvis olika för— utsättningar och problem. Kompensationsodlingama av lax har under senaste tiden drabbats hårt av hög dödlighet genom sjukdomen M 74. Ål- och röding- odlingen har inte ökat de sista åren, men bedöms ha förutsättningar för expan-

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande 212

sion. Matfiskodlingen har svårigheter som har sin gnmd i ofördelaktiga kon- kurrensvillkor.

I kapitel 22 Näringspolitiska åtgärder för fiskets främjande behandlas även vattenbruket.

Marknad

Sveriges export av regnbåge till EG försvåras av en tull på 12 %. Samtidigt är importen från EG fri. EES-avtalet innebär en successiv sänkning av tullen till EG med ca 1,7 procentenheter per år under 5 år. Utredningen hari delbetänkan- det SOU 19922136 pekat på att fram till ett EG-medlemskap skulle en tullfri kvot för export av regnbåge ha stor betydelse för näringen.

Produktionsinriktning

Den svenska matfiskodlingen producerar i första hand regnbåge som slaktas på hösten för försäljning till rökerier samt för export till Japan. Svenskodlad fisk äri mycket liten utsträckning tillgänglig som färsk vara. Vattenbrukamas Riksförbund (VRF) bedömer att det är angeläget att lägga om produktionen till förmån för året-runt-försäljning, vilket skulle minska sårbarheten för od- lama, ge en jämnare kapitalförsörjning och i förlängning stabilare företag.

Utredningen instärnrneri näringens bedömning av fördelarna med att kun- na sälja färsk odlad fisk året om. Utredningen menar att den ändring av reg- lerna, som gjordes våren 1993 och som ger möjlighet för Fiskeriverket att be- vilja lånegaranti för investeringar i fiskodlingsföretag, bör kunna nyttjas för en sådan omläggning. Som ett komplement till detta föreslår utredningen att bidrag ur foderavgiftsmedlen skall kunna utgå för ändamålet (se kapitel 22).

Än viktigare anser utredningen emellertid det vara att odlarna går samman för att klara denna omställning. Genom att exempelvis bilda en producentorga- nisation för vattenbruk kan odlare överbrygga klyftan mellan producent och marknad. Producentorganisationer utgör ett viktigt inslag i EG:s gemensam- ma fiskeripolitik. Organisationerna bildas på initiativ av producenterna och har bl.a. som syfte att förbättra försäljningsvillkoren för medlemmarnas varor.

Skador vid storm, isdrift m.m.

Enligt näringen har det under många år varit svårt att teckna försäkringar hos försäkringsbolag mot skador på fiskodlingar. Därför finns behov av ett bi- drags- eller försäkringssystem i statens regi för att mildra konsekvenserna, framför allt vid storrnskador.

Enligt förordningen (1993z382) om statligt stöd till yrkesfisket m.m. får bidrag lämnas under vissa förutsättningar om ett fast fiskeredskap som an- vänds för lax- eller ålfiske skadats eller förlorats i samband med storm. Bi- drag får lämnas med högst 60 % av skadan eller förlusten. Bidragssystemet är avsett att vara självfinansierat. Avgiften uppgår fr.o.m. den 1 juli 1993 till 5 % av redskapens värde.

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande

Uuedningen menar att vattenbrukets odlingskassar kan vara väl så utsatta för stormskador som fasta fiskeredskap. Den nämnda stödförordningen före- slås därför ändras så att bidrag även kan lämnas vid stormskador på vatten- brukets odlingsanläggningar. Kravet på självfinansiering bör dock kvarstå. Det syns naturligt att avgiften differentieras, om det visar sig att skadenivån hos vattenbruket kraftigt avviker från den för fasta redskap. För att åstad- komma detta bör ett särskilt 1 000 kronors anslag inrättas.

Miljöpåverkan

Tillstånd för vattenbruk prövas i första hand enligt tiskerilagstiftnin gen och miljöskyddslagen. Näringen framhåller att länsstyrelsernas bedömningar av ett vattenområdes lämplighet för fiskodling samt odlingens utsläpp och effek- terna av detta växlar. Vidare framhålls att tillstånd ofta beviljas med en för liten volym för att verksamheten skall bli lönsam. Näringen anser också att det inte beaktas tillräckligt att utvecklingen inom fiskodlingen har varit snabb vad gäller fodersammansättning och utfodringsteknik. Denna teknikutveck- ling har lett till kraftigt minskade närsaltsutsläpp.

Det är en stor diskrepans mellan den tillståndsgivna volymen och den redo- visade produktionsnivån inom vattenbruket. Den samlade tillståndsvolymen är på 10 000—25 000 ton tisk medan produktionen är på drygt 6 000 ton mat- fisk, 1 400 ton musslor och 8 ton kräftor (1992). Ett problem är de odlingar, som har tillstånd enligt miljöskyddslagen, men som inte bedriver någon verk- samhet, låser odlingsutrymme för andra vattenbrukare. Fiskeriverket bör när- mare analysera denna fråga och lämna förslag till eventuella åtgärder.

Det finns emellertid grundläggande krav i svensk miljöpolitik som måste beaktas i detta sammanhang. Alla har del i ansvaret för att skydda och förbät- tra miljön. Detta tar sig bl.a. uttryck i principen ”förorenaren betalar”. Miljö- hänsyn måste också påverka beslutsfattandet, vilket bl.a. inneburit krav på att miljökonsekvensbeskrivningar. (Se även avsnitt 20.7.)

Ett viktigt miljömål i Sverige är att begränsa närsaltsutsläppen till omgivan- de hav. Utredningen konstaterar också att inom ramen för det internationella miljövårdsarbetet kring Östersjön (Helcom) diskuteras frågan om vattenbru- kets utsläp av närsalter. Vattenbruket kan uppvisa en kraftig minskning av fos- forutsläppen. Det är dock oklart hur stor denna minskning är, trots kontroll- program vid många odlingar. Utredningen anser därför att det föreligger be- hov av närmare studier om vattenbrukets miljöpåverkan samt utveckling av bättre mätmetoder för att bedöma denna påverkan. Utredningen menar vidare att det är angeläget att främja teknikutvecklingen inom vattenbruket, exem— pelvis utveckling av bättre utsläppsrening, fodersammansättning och utfod— ringsteknik. Sådana åtgärder bedömer utredningen kommer att främja odlings- företagens ekonomi samtidigt som de har goda miljöeffekter.

Sverige har för tillståndsplikti ga vattenbruk en årlig avgift på 75 kr/ton till- ståndsgiven produktion i de fall då länsstyrelsen utövar tillsynen. Om kommu— nen utöver tillsynen bestämmer kommunen avgiftens storlek. Kommunför-

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande

bundet rekommenderar en avgift på 70 kr/ton. Till detta kommer en avgift på 8 kr/ton för länsstyrelsens samordning av tillsynsverksamheten.

Utredningen anser det rimligt att tillsynsavgift för vattenbruket utgår, men anser att en översyn av avgiftssystemet bör göras, bl.a. mot bakgrund av en jämförelse med kostnaderna i övriga nordiska länder. Den förändring som ut— redningen menar i första hand bör bli aktuell är införandet av en maximigräns för avgiftsuttaget.

Forskning och utveckling

Grundforskning och tillämpad forskning på vattenbrukets område sker bl.a. vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) samt vid andra universitet och hög- skolor. Tillämpad forskning bedrivs också bl.a. vid Laxforskningsinstitutet (LFI) och Fiskeriverkets försöksstationer. Avelsprogram på t.ex. regnbågs- stammen ”Gloria” har bedrivs under ledning av SLU, som har en särskild vattenbruksinstitution. För att näringen skall kunna tillgodogöra sig resultat från grundforskningen behövs ofta en tillämpad forskning som mellansteg. Förutom avelsfrågoma är kvalitetsnormer ett område där näringen har behov av en ökad tillämpad forskning. Studier av fiskodlingarnas miljöpåverkan och utveckling av mätmetoder har tidigare framhållits som angelägna insatsområ- den inom den tillämpade forskningen.

Fiskeriverket har ett gemensamt forskningsansvar tillsammans med SJFR. Vidare finns inom Fiskeriverket en rådgivande grupp för vattenbrukets frå- gor. FoU-insatser stöds tills vidare med bl.a. foderavgiftsmedel.

Av instruktionen (1991:827) för Fiskeriverket anges inte verkets ansvar för vattenbruket uttryckligen. Utredningen anser att Fiskeriverkets ansvar på vattenbrukets område bör tydliggöras genom ett tillägg i instruktionen.

F oderavg iftsmedel

När foderavgiftsmedlen avskaffas till följd av förändringar inom jordbruks- regleringen i samband med ett inträde i EG, innebär detta bl.a. att denna flnan- siering av generella insatser för vattenbruket upphör. Samtidigt förbättras vat- tenbrukets konkurrenskraft genom att foderkostnaden minskar. En del av Fiskhälsans verksamhet har finansierats via dessa foderavgiftsmedel liksom vissa utvecklingsprojket och marknadsföringsinsatser. Även organisations- bidrag har utgått, t.ex. till Fiskhälsan AB som till hälften ägs av VRF resp. LFI.

Utredningen bedömer att det inom den ekonomiska ramen för foderav— giftsmedlen finns utrymme även för andra typer av insatser än de som hittills gjorts. Utredningen anser därför att foderavgiftsmedlen även bör kunna an- vändas för stöd till enskilda odlare i syfte att stärka näringens konkurrenskraft i ett EG-perspektiv. Så bör Fiskeriverket exempelvis ges möjlighet att ur fo- deravgiftsmedlen ge stöd för omställning till året-runt—slakt.

Kapitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande

Fisksjukdomar

För att kunna tillåta en fri handel inom EG finns för vattenbruket zoner med olika hälsostatus. Handelsrestriktioner införs enbart för levande fisk som flyt- tas från zoner med lägre hälsostatus till sådana med högre status. Idet senare fallet ställer EG krav på att samtliga odlingar ansluts till en organiserad fisk- hälsoövervakning. Utredningen har i delbetänkandet SOU 1992:136 föresla- git att Sverige bör ansöka om status som sjukdomsfri zon (”approved zone”), vilket utredningen bedömer skulle förbättra vattenbrukets konkurrenskraft. En sådan status är av stor betydelse för fiskevården generellt. Jordbruksver- ket har fått budgetmedel för arbetet med en ansökan om sjukdomsfri zon, där Fiskhälsan AB svarar för kontrollprogrammet för odlad frsk. För att upprätt- hålla status som sjukdomsfri zon hävs fortsatta kontrollprogram. Ett fortsatt engagemang från samhällets sida för att upprätthålla eventuellt erhållen status som sjukdomsfri zon bedömer utredningen vara av största vikt.

Statistik

SCB genomför årliga undersökningar av det svenska vattenbruket. För den offentliga statistiken är huvudfrågorna: Hur stor är produktionen inom vatten- bruket, hur är den sammansatt och vilket ekonomiskt värde betingar den? Dessutom ställs internationella krav på fiskestatistik. Genom EES-avtalet mås- te Sverige i princip följa EG:s regelverk vad avser statistikrapportering till EG:s statistiska kontor. Inom EG pågår arbete för att utveckla statistiken på vattenbrukets område. Även andra internationella organ såsom FAO, OECD och Nordiska rådet har krav på statistikrapportering, bl.a. av produktionen inom vattenbruket.

SCB konstaterar att det föreligger behov av att utveckla statistiken på vat- tenbrukets område. Så bör exempelvis i vissa sammanhang en redovisning av vattenbruket efter avrinningsområde vara intressantare än andra regionala in- delningar, inte minst från miljösynpunkt. Produktion av sättfisk för sport- fiskeändamål täcks inte av statistiken, vilket är en brist. Statistiken skulle ock- så behöva belysa vattenbrukets miljöpåverkan, i första hand uppgifter om ut- släpp av näringsämnen (fosfor och kväve).

Utredningen menar att det skulle innebära en effektivisering , bl.a. ur den enskilde odlarens synvinkel, om en samordning mellan de uppgiftsinhämtan- de myndigheterna, SCB och länsstyrelserna, kunde komma till stånd. Skulle resurser kunna frigöras av en sådan samordning finns angelägna statistikbe- hov på vattenbrukets område.

K apitel 21 Strukturåtgärder för fiskets främjande 216

22. N äringspolitiska åtgärder för fiskerinäringens främjande

22.1. Inledning

Utgångspunkten för utredningens arbete är den inriktning av näringspolitiken som regeringen lade fast i prop. 1991/92:38 om inriktning av den ekonomis- ka politiken, som görs genom generella åtgärder, t.ex. skattesänkningar, ska- pa goda förutsättningar för företagandet i Sverige och att konkurrenssned- vridande och selektiva företagsstöd awecklas.

I kapitel 12 beskrivs fisket som företag och där redovisas bl.a. de förslag om förändrad företagsbeskattning som nyligen behandlats i en lagrådsremiss.

Utredningen anser att man inom ramen för en allmän näringspolitik måste beakta de förutsättningar under vilka en näringsverksamhet bedrivs — i detta fall den fluktuerande resurs som fisk utgör. Utredningen menar att det är vik- tigt att fiskerinäringen, bl.a. genom lämpliga avsättnings- och avdragsmöjlig- heter, kan stärka sin konkurrenslcraft inför inträdet i EG. Regeringens förslag om ändrad företagsbeskattning verkar i denna riktning. Utredningen tar emel— lertid i detta kapitel upp näringens behov av ytterligare åtgärder, vilka kan stär- ka fiskerinäringens konkurrenskraft.

Utredningen vill särskilt peka på behovet för en näring som fisket, som har ojämnt fördelade inkomster, i detta fall beroende på variation i fiskbestån- den, att fördela inkomsten över längre perioder.

22.2. Fisket F artygsfond

Lagen om särskild fartygsfond (1954z40) upphörde att gälla vid utgången av juni 1990. De sista avsättningarna till fonden kunde göras vid 1991 års taxe- ring. Lagen innebar i korthet att den som sålde sitt fartyg kunde sätta av be- lopp till en särskild investeringsfond och därmed kommai åtnjutande av vissa avdrag vid beräkningen av rörelseintäkt.

Fr.o.m. 1992 års taxering skall ianspråktagande av fartygsfond räknas som inkomst av näringsverksamhet. Återföringen av fonder, som inte utnytt— jas, kan därför bli ett stort problem för fiskeföretagen då detta innebär att med- len effektivbeskattas. För de fiskeföretag, som gjort avsättning till fartygs- fond, skulle ett undanröjande av effektivbeskattnin gen eller någon annan änd- ring i reglerna för återföring av fartygsfond vara en lättnad. Nuvarande regler skulle också kunna kompletteras så att avsatta medel i fartygsfonder kan in- vesteras i annan verksamhet med anknytning till fisket.

Kapitel 22 Näringspolitiska åtgärder

Fiskefartyg som använder dieselolja är, som tidigare nämnts, skattebefriade, vilket inte gäller fiskefartyg med bensinmotorer. Olika skatter på bensin resp. diesel missgynnar särskilt det kustnära fisket och insjöfisket, då det i huvud- sak är dessa typer av fiske som nyttjar bensindrivna fartyg. Skattebefrielse av bensin för fiskefartyg skulle främja ett mer småskaligt fiske. Utredningen be- dömer att åtgärden inte har någon större generell ekonomisk betydelse. Dock utgör en sådan skattebefrielse ett inte oväsentligt tillskott för de aktuella fiske— företagen. Skattebefriad bensin för fiskefartyg skulle kunna märkas på liknan- de sätt som skattebefriad diesel görs i dag.

Ökade levnadsomkostnader

För yrkesfiskare finns en särskild regel om avdragsrätt för ökade levnadsom- kostnader vid fiske utanför hemorten (23 % anv. p. 29 kommunalskattelagen). I den föreskrivs att avdrag endast medges om fiskeresan varit förenad med övernattning. Enligt Riksskatteverkets (RS V) rekommendationer bör avdrag medges för ökade levnadsomkostnader med 75 kr per dag. Schablonbeloppet kan frångås om fiskaren kan visa att den faktiska ökningen av levnadsom- kostnaden varit högre. Merutgifter skall styrkas.

I konkurrentländer som Danmark och Norge är det möjligt för fiskarna att yrka betydligt större avdrag vid bortovaro från hemorten. I Danmark är avdra- get 190 danska kronor per dag, dock högst 41 800 danska kronor per år, vil- ket innebär att avdrag kan utgå för högst 220 havsfiskedagar. Väljer fiskaren att göra detta avdrag mister han rätten till ett par andra mindre avdrag, t.ex. kostnad för A-kasseavgift. EG har godkänt det danska skatteavdraget för yrkesfiskare.

Enligt kommunalskatten uppgår heldagstraktamentet för löntagare till 170 lcronor. Utredningen menar att detär rimligt att det schablonavdrag för ökade levnadsomkostnader, som RSV rekommenderat vid fiskeresa, bör höjas till denna nivå.

22.3. Vattenbruket Finansiering

Från näringen har man pekat på svårigheter att få lån för utveckling av vatten- brukets verksamhet. Utredningen har i delbetänkandet SOU 1992:136 före- slagit att vattenbruksföretagen bör få möjlighet till lånegarantier inom ramen för den statliga garanti som står nu Fiskeriverkets förfogande. Sådana statliga garantier bör underlätta för odlarna att få låna pengar på den öppna kapital- marknaden, vilket skulle stimulera till nödvändiga investeringar.

Efter att delbetänkandet lades har regeringen i förordningen om statligt stöd till yrkesfisket m.m. gett möjlighet för Fiskeriverket att lämna statligt stöd i mån av tillgång på medel till bl.a. investeringar i fiskodlingsföretag,

Kapitel 22 Näringspolitiska åtgärder 218

Stödet kan lämnas i form av statlig garanti för lån (lånegaranti) för sådana in- vesteringar i fiskodlingsföretag med en ekonomisk livslängd som kan beräk— nas överstiga tre år.

Beskattning av lager

Ett problem för vattenbruksnäringen är beskattning av lager. Problemet upp- står när ett beskattat lager fisk går till spillo, t.ex. genom skadegörelse på en kasse. Med den tidsförskjutning, som finns i beskattningssystemet, medför detta en påfrestning på kapitalsidan, eftersom matfiskodlare i huvudsak har en intäktsperiod per år. VRF ser inkuransavdrag som en möjlighet till att få till stånd en inkomstutjämning.

Med inkurans menas en minskning i en varas värde av tekniska eller eko- nomiska orsaker och som har uppkommit fram till balansdagen. Fr.o.m. 1992 års taxering finns inte längre några särskilda regler i kommunalskatte- lagen (19282370) om inkurans. Något schablonavdrag får därför inte göras. Inkuransbedömningen skall i stället göras inom ramen för reglerna i bokfö- ringslagen (1976:125). Av 14 å i denna lag följer att lagret skall värderas en— ligt lägsta värdets princip (lägsta av anskaffningsvärdet eller verkliga värdet).

Inkuransen beaktas sålunda i första hand genom att lägsta värdets princip tillämpas. En förenklingsregel är enligt RSV att 97 % av anskaffningsvärdet får tas upp som lagervärde. Detta avdrag kan i bokföringen tas upp som om det vore ett ”inkuransavdrag”. Denna avdragsnivå anser VRF vara för låg.

En annan lagervärdering används för djur i jordbruk och renskötsel. Dessa betraktas alltid som lager och sådant lager får inte tas upp till lägre belopp än 85 % av den genomsnittliga produktionskostnaden för djuret i fråga. RSV fastställer årligen produktionskostnaden. En kompletteringsregel finns som innebär att djuren inte i något fall behöver tas upp till ett högre belopp än som motsvarar deras sammanlagda allmänna saluvärde.

Utredningen anser att fisk i odling bör jämställas med djur i jordbruk och renskötsel vad gäller lagervärdering. En sådan regeländring skulle främja vat- tenbruket.

Kapitel 22 Näringspolitiska åtgärder 219

23. Kontrollorganisation

23.1. Bakgrund

I Sverige finns ett system för kontroll till havs genom Kustbevakningen, vil— ket inkluderar kontroll av fisket. Statens Livsmedelsverk och kommunernas miljö- och hälsoskyddsnärnnder (eller motsvarande) har ett tillsynsansvar för anläggningar för tillverkning och beredning av fiskvaror. Den kontrollfunk- tion som Sverige saknar är en kvalitetskontroll på land av fångad fisk (storlek och friskhet).

Utredningen föreslog i delbetänkandet SOU 1992:136 att Fiskeriverket bör- de få ansvaret för denna kontrollverksamhet.

Regleringsföreningen Svensk Fisk ansvarar för denna kontroll fram till den 1 januari 1994. Den utförs för närvarande av 3—4 personer i hamnar. Svensk Fisk har dock inte ansvar för kontroll av importerad fisk.

Efter det att Svensk Fisks överskottshantering upphör den 1 januari 1994 tas kontrolluppgiften över av Fiskeriverket. Denna verksamhet finansieras un- der budgetåret 1993/94 genom ett anslag till Fiskeriverket på 1,5 miljoner kro-

l'lOI'.

23.2. Kontrollorganisation inom EG

Utredningen har i delbetänkandet SOU 1992:136 redogjort för kontrollorga- nisationen i Danmark. I den danska organisationen ingår förutom kontroll i hamnarna även de uppgifter som Kustbevakningen och Livsmedelsverket] kommunerna hari Sverige. I Danmark finns ca 145 anställda i den landbase- rade kontrollen och på fartygen ca 110 st. Kostnaderna för verksamheten upp- går totalt till drygt 135 miljoner danska kronor vilket inkluderar kostnaderna för fartygen. Nedan redovisas kortfattat organisationen av landningskontroll i Storbritannien och Tyskland.

Landningskontroll i Storbritannien

Sea Fisheries Inspectorate (SFI) övervakar att EG:s och nationell lagstiftning angående landningar efterlevs i England och Wales. Liknande organisationer finns i Skottland och på Nordirland.

SFI lyder under fiskeriavdelningen vid ministeriet för jordbruk, fiske och livsmedel. Den lokala organisationen består av åtta distrikt, varav sju i Eng— land och ett i Wales. Varje distrikt täcker upp till 50 mils kuststräcka och be- står av två eller tre viktiga landningshamnar samt ett trettiotal mindre hamnar.

Distriktsorganisationen leds av en inspektör med upp till fem medhjälpare, lokaliserad till samma plats som distriktets viktigaste fiskauktion. Det kan även finnas mindre kontor som täcker en eller flera mindre hamnar.

Kapitel 23 Kontrollorganisation 221

I England och Wales arbetar 86 personer med enbart kontroll av fisk i SOU 1993:103 hamnarna (september 1993). Därtill kommer 2—3 personer med administrativa uppgifter. Även på ministeriet finns administrativ personal för landningskon- trollen.

Skottland är uppdelat i sju distrikt. Förutom inspektörema finns det totalt 62 personer som arbetar med kontroll av fisk. På Nordirland har man sam- manlagt nio personer som svarar för kontroll i de fyra viktigaste hamnarna. I både Skottland och Nordirland tillkommer viss administrativ personal.

Landningskontrollen i Storbritannien innefattar inte bara kontroll av kvali- tet och sorteringar utan avser även kontroll av loggböcker, fiskeredskap m.m., dvs sådana uppgifter som Kustbevakningen handhar i Sverige.

Landningskontroll i Tyskland

I Tyskland ligger kvalitetskontrollen på delstaterna. I Mecklenburg—Varpommern (tidigare Östtysklands östersjökust) finns en sär- skild fiskemyndighet som bl.a. ansvarar för kvalitetskontrollen. Den lokala organisationen utgörs av tio lokalkontor med totalt 23 personer, varav 12 är inspektörer. Kvalitetskontrollen är bara en del av lokalkontorens arbetsupp- gifter.

I Schleswig —Holstein finns en fiskemyndighet som bl.a. ansvarar för kva- litetskontrollen. Totalt finns i myndigheten 35 personer anställda. Kvalitetskon- trollen utgör bara en liten del av myndighetens arbete.

I Hamburg och Bremerhaven görs kvalitetskontrollen av den veterinära myndigheten som en del av livsmedelskontrollen.

23.3. Ett svenskt kontrollsystem

Utredningen föreslog i sitt delbetänkande SOU 1992:136 att kontrollen i hamnarna skulle handhas av Fiskeriverket, medan det i övrigt inte finns orsak att för närvarande ändra det ansvar som Kustbevakningen resp. Livsmedels- verket har på fiskets område.

Fiskeriverket har regeringens uppdrag att till den 15 december 1993 se över de administrativa konsekvenserna av ett EG-medlemskap. [ det samman- han get kommer verket att lämna ett detaljerat förslag om en svensk kontroll- organisation utifrån den ovan fastslagna ansvarsfördelningen. Utredningen kommer av detta skäl att här endast redovisa några principiella synpunkter.

När en dimensionering av den svenska kontrollorganisationen skall göras bör vissa grundläggande geografiska och fiskerimässiga faktorer beaktas. Den svenska kustlinjen är mycket längre än den i Danmark, Storbritannien och Tyskland. Antalet landningshamnar är betydligt fler. Däremot är de svens- ka kvantitetema mindre än de danska och brittiska, men ligger på ungefär sam- ma nivå som de tyska.

Utredningen anser att den nuvarande resursen på fyra personer för land- ningskontroll inte är tillräcklig för att motsvara de krav som kan ställas på en kontrollorganisation.

Kapitel 23 Kontrollorganisation

24. Finansiering

24.1. Inledning

Utredningens bedömningar utgår ifrån att ett EG-medlemskap för Sveriges del är aktuellt fr.o.m. den 1 januari 1995. Det förefaller emellertid mindre tro- ligt att Sverige kan komma i åtnjutande av alla EG:s stödformer från detta damm. Därför utgår utredningen från att ett nationellt finansierat stöd bör fin- nas kvar fram till den 1 juli 1995. Om förutsättningama i väsentligt avseende förändras måste nya överväganden göras på fiskets område.

De två huvudsakliga finansieringskälloma på fiskets område utgörs dels av medel i statsbudgeten, främst via Jordbruksdepartementets huvudtitel D. Fiske och dels prisregleringssystemet. Utredningen föreslog i delbetänkandet SOU 1992:136 vissa ändringar, som syftade till att anpassa de svenska stödformer- na till EG:s regelsystem liksom till de åtaganden som Sverige gjort inom ra- men för EES-avtalet. Till detta kommer förändringar som syftade till att effek- tivisera stödet. Som en följd av förslagen har bl.a. ett nytt fiskeripolitiskt instrument — planerat stillaliggande — införts fr.o.m. innevarande budgetår.

24.2. Prisregleringskassan

I prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) redovisades bl.a. vissa konsekvenser för fisket till följd av EES-avtalet. Av redovisningen framgår att avtalet behandlar en rad väsentliga områden inom fiskerisektom även om EFTA-statema inte tar över EG:s regelverk på fiskets område och således inte heller ansluts till EG:s gemensamma fiskeripolitik. Riksdagen beslutade i november 1992 att godkänna EES-avtalet (bet. 1992/ 93:EU1, rskr. 1992/93:18).

l delbetänkande SOU 1992:136 redovisade utredningen det svenska pris- regleringssystemet.

Prisregleringssystemet finansieras med en prisregleringsavgift på högst 6 % på import och egen fångst av vissa fiskarter. Dessa medel samt vissa in- förselavgifter tillförs prisregleringskassan, som administreras av Fiskeriver— ket och regleringsföreningen Svensk Fisk. Prisregleringssystemets aweck- ling innebär att den generella prisregleringsavgiften tas bort fr.o.m. den 1 januari 1994.

Prisregleringskassan beräknas den 1 juli 1994 innehålla ca 42 miljoner lcro- nor. Dessa medel får enligt prop. 1992/93:184 om vissa fiskefrågor användas för att överbrygga svårigheterna för fiskerinäringen intill ett svenskt EG-med- lemskap.

Genom lagen (1993:649) om marknadsreglering på fiskets område anslu- ter sig Sverige till EG:s modell för hur näringen kan organisera sig i produ-

Kapitel 24 Finansiering

centorganisationer, vars syfte är att främja ett rationellt bedrivande av fisket och att förbättra försäljningsvillkoren för medlemmarnas produkter. I delbe- tänkandet SOU 1992:136 har EG:s regler för bildande och drift av PO beskri- vits.

Av prisregleringsmedel har 5 miljoner kronor avsatts för bildande av PO på fiskets område. Någon sådan organisation har ännu inte bildats i Sverige.

24.3. Behov och förslag till finansiering

Utredningen föreslår enbart marginella förändringar när det gäller de ändamål som bör finansieras via statsbudgeten. Med hänvisning till kommittéförord- ningen och det allmänna ekonomiska läget menar utredningen att det saknas möjligheter att föreslå ytterligare medel via statsbudgeten.

Utredningen ser trots detta ett antal områden där det krävs finansiering utöver det som i dag utgår via statsbudgeten. Dessa områden är:

Fiskevård — allmänt

Den fiskevård som för närvarande bedrivs är av begränsad omfattning och sker i stor omfattning genom ideella insatser Genom den nya fiskelagen, som träderi kraft den 1 januari 1994, har fiskevattenägama ett ansvar för att reglera fisket i sjöar och vattendrag. För att ägarna skall kunna ta detta ansvar krävs normalt att ett fiskevårdsområde bildas. Därför har den nya fiskelagen ytterligare ökat det redan tidigare stora behovet av fiskevårdsområden för vat— ten med splittrad ägarbild, dvs. merparten av landets sjöar och vattendrag.

På många håll i landet saknas fiskevårdsområden eller så är sådana under bildande. I flertalet fall torde inte ornrådesbildning komma till stånd utan nå- gon form av bidrag till de höga förrättningskostnadema. Som tidigare nämnts (avsnitt 21.2) erfordras totalt — om nuvarande bidragsnivå skall behållas — 25 miljoner kronor fördelade över en period på 5 år 10 år. Enligt gällande reg- ler utgår inte längre statsbidrag. Till detta kommer behov av statsbidrag för di- rekta fiskevårdsåtgärder. Finansieringen ryms inte inom tillgängliga ramar.

Fiskevård — utsättningar

Utredningen har tidigare tagit upp att det av flera skäl är viktigt att en utsätt- ningsverksamhet på åtminstone nuvarande nivå kan fortsätta. Hur dagens ut- sättningar finansieras framgår av avsnitt 21.2. Prisregleringskassan har hit- tills finansierat utsättning av ål, lax, gös m.fl. arter till en årlig kostnad av ca 10 miljoner kronor. Dessa utsättningar syftar främst till att främja det yrkes- mässiga insjö- och kustfisket, men kommer också fisket i övrigt till godo. Sär- skilt för insjöfisket har utsättningarna en helt avgörande betydelse. Ca 9 miljo- ner kronor bör reserveras av prisregleringsmedlen för detta ändamål under budgetåret 1994/95.

Kapitel 24 Finansiering 224

Regionalt stöd

Utredningen anser att behovet är stort av ett regionalt stöd för fisket, i första hand i awaktan på ett stöd som utformas inom ramen för EG:s regelverk. Ett sådan begränsat stöd bör ha liknande inriktning som det regionala stödet på fiskets område för närvarande har. Under innevarande budgetår stöds fiskare på syd- och ostkusten samt Gotland med 5 miljoner kronor. Finansieringen sker via prisregleringskassan. Ett motsvarande belopp bör reserveras av pris- regleringsmedlen för ett regionalt stöd på fiskets område under budgetåret 1994/95.

K ontrollorganisation

Utredningen föreslog i sitt delbetänkande SOU 1992:136 att Fiskeriverket får ansvaret för den nya statliga landningskontroll som erfordras enligt EES—av- talet (se kapitel 23). Den kontroll som för närvarande görs i hamnar i Svensk Fisks regi utförs av 3—4 personer som täcker var sin region. Fiskeriverket har för innevarande budgetår ett anslag på 1,5 miljoner kronor för att fr.o.m. den 1 januari 1994 kunna utöva kontroll.

Utredningen bedömer att ca 2,5 miljoner kronor ur prisregleringskassan bör reserveras för en kontrollorganisation. Finansieringen avser budgetåret 1994/95.

Överskottshantering inom PO m.m.

För att en överskottshantering skall få ske inom EG måste fiskarna bilda en producentorganisation. En sådan organisation är auktoriserad mottagare av överskottskvantiteter och får del av EG-bidrag. I prop. 1992/93:184 om vissa fiskefrågor uttalade föredragande statsråd att stödet till bildande av PO bör anpassas till den nivå som gäller för motsvarande stöd inom EG. I det fall en befintlig organisation ombildas bör bidrag endast lämnas för den merkostnad som ombildningen innebär. Vidare anförde föredragande att överskottshante- ringen av fisk bör hanteras av Svensk Fisk övergångsvis, dock längst t.o.m. den 1 januari 1994. Ytterligare ca 5 miljoner kronor bör reserveras av pris- regleringsmedlen för överskottshantering under budgetåret 1994/95.

Sociala åtgärder

Fiskets kollektiva trygghetsförsäkring, som omfattar ersättning vid arbetsska- da och dödsfall sarnt efterlevandeskydd, finansieras med medel ur prisregle- ringskassan. Vid premiens omräkning till regleringsår blir kostnaderna för denna 6,4 miljoner kronor för 1990/91 och 6,2 miljoner kronor för 1991/92. I prop. 1991/92:120 om reglering av priserna på fisk m.m. sägs att den kol— lektiva trygghetsförsäkringen på fiskets område framgent bör bli en fråga för yrkesfisket. Starka skäl talar dock för att prisregleringskassan finansierar den- na trygghetsförsäkring även under kommande budgetår. Vissa paralleller kan dras med motsvarande stöd på jordbrukssidan. För fiskets kollektiva trygg-

Kapitel 24 Finansiering 225

hetsförsäkring bör därför 8,0 miljoner kronor reserveras ur prisreglerings- SOU 1993:103 medlen.

Emorfrämjande åtgärder

Utredningen hari sitt delbetänkande SOU 1992:136 föreslagit stöd till export- främjande åtgärder. För innevarande budgetår har 5 miljoner kronor avsatts för ändamålet. För budgetåret 1994/95 bör lika mycket reserveras. Det bör dock inte ställas krav på att projekt för totalt 10 miljoner kronor skall vara be— slutade fram till den 30 juni 1995.

Produktutveckling

Arbete pågår för att finna nya användningsområden för fiskråvara från i första hand sill/strömmin g. Medel bör reserveras inom ramen av de resterande pris- regleringsmedlen så att ett produktutvecklingsarbete kan fullföljas.

Redskapsutveckling, förbättrad selektivitet

En förbättrad redskapsselektivitet är ett viktigt led i ett bättre resursutnyttjan- de. Resurserna inom det fiskeritekniska området är relativt små, varför en för- stärknin g på detta område är angelägen. Medel bör reserveras inom ramen för de resterande prisregleringsmedlen så att ett sådant utvecklingsarbete kan stödjas.

24.4. Finansiering via prisregleringskassan

De medel som finns reserverade i prisregleringskassan bör, som ovan nämnts, användas för att överbrygga svårigheterna för fiskerinäringen intill ett svenskt EG—medlemskap.

Fiskeriverket har gjort en prognos över vad som beräknas finnas kvar i prisregleringskassan den 1 juli 1994. Summan beräknas uppgå till ca 42 miljo- ner kronor. Dessa medel utgör en väsentlig grund för finansieringen av insat— ser som syftar till att effektivisera det svenska fisket och anpassa det till nya konkurrensförhålladen.

Prisregleringsmedlen föreslås användas enligt följande:

—— Utsättning av fisk ca 9,0 mkr — Regionalt stöd ca 5,0 mkr — Kontrollorganisation ca 2,5' mkr —— Överskottshantering inom PO ca 5,0 mkr — Sociala åtgärder ca 8,0 mkr —— Exportfrämjande åtgärder ca 5,0 mkr —— Reserv ca 8,0 mkr Totalt ca 42,5 mkr

Kapitel 24 Finansiering 226

Det bör understrykas att det finns flera osäkerhetsmoment i beräkningen av hur mycket som återstår i prisregleringskassan och som kan användas för in- satser under budgetåret 1994/95. Det är vidare svårt att i dag se vilka behov som är av störst vikt under kommande år. Av detta skäl vill utredningen läm- na en relativt stor post i reserv. Produkt- och redskapsutveckling hör annars till de ändamål utredningen anser bör kunna finansieras ur prisregleringskas- sans reservpost.

Av de ändamål som räknades upp i avsnitt 24.3 finns ett viktigt område som inte ryms inom ramen för kvarvarande medel i prisregleringskassan, nämligen fiskevård utöver vissa utsättningar, varom mer nedan.

24.5. Finansiering av fiskevården Behov av medel för fiskevård

Utredningen har tidigare konstaterat att

— statsbidraget till fiskevård i praktiken har avvecklats; — finansieringen av utsättningar med prisregleringsmedel kommer att upp- höra efter budgetåret 1994/95;

— statsbidraget till bildande av fiskevårdsområden (i de fall ansökan inte in- kommit före den 1 september 1990) har avvecklats samtidigt som behovet av att bilda sådana områden kommer att öka markant med den nya fiskelagen.

Utredningen bedömer mot denna bakgrund att behovet av ytterligare medel för fiskevård är mycket stort. Om inga sådana medel blir tillgängliga kommer fiskevården och fisket att drabbas hårt. Utredningen anser sig inte kunna före- slå att budgetmedel anslås för detta ändamål och ser inte heller någon möjlig- het att få fram erforderliga medel genom omprioriteringar inom Fiskeriverkets budget. Därför ser utredningen ingen annan möjlighet än att åter ta upp frågan om någon form av avgift som belastar de fiskande till diskussion. Både yrkes- fiskets och sportfiskets organisationer har uttalat sitt stöd för en sådan tanke.

En allmän fiskevårdsavgift har tidigare utretts (Promemoria 199-10-01 Om allmän fiskevårdsavgift), vilket redogörs för nedan. 1 promemorian föreslogs en avgift på 75 kr/år, vilket beräknades ge 50 miljoner kronor kr årligen.

F iskevårdsavgift i andra länder

Genom ”Federation of Field Sports Associations of the EEC” har utredningen fått ta del av viss generell information om utvecklingen i Europa. De flesta europeiska länder har någon form av fiskevårdsavgift. De personer som vill fiska måste betala en avgift i storleksordningen 60 till 600 kronor. Intäkterna används främst för att finansiera fiskevård, undersökningar, utbildningspro- gram osv. i samarbete med sportfiskeföreningar. Övriga nordiska länder har alla någon form av allmän fiskevårdsavgift.

Kapitel 24 Finansiering

Enligt beslut av regeringen den 6 juni 1991 uppdrogs är Per Wramner att ut- reda förutsättningarna för införande av en allmän fiskevårdsavgift och effek- terna härav. Utredningen skulle ta sin utgångspunkt i vad jordbruksutskottet uttalat i samband med behandlingen av 1991 års budgetproposition (1990/91: 100, JoU 22):

” Utskottet finner för egen del att de skäl som tidigare aryförts för införande a v en allmän jiskevårdsavgiftfortfarande gäller. Det synes rimligt att de som har fiske som hobby eller fiskar för sitt husbehov skall vara beredda att e rl äg g a en mindre avgift för att få ökat utbyte av sitt fiske. — — _ Redan en tämligen ringa avgift för de fiskande skulle teoretiskt inbringa betydande summor för användning till fiskevårdande åtgärder. Härtill kommer att de statliga bidragen till fiskevård, vilka redan bedöms otillräckliga, knappast kan uppehållas på sikt.

Utskottet förordar att regeringen låter närmare utreda frågan om införande av allmän fiskevårdsang med sikte på att förslag bör kunna framläggas i samband med nästa budgetproposition."

Promemoria 1991' Jil—OI om allmän fiskevårdsavgift

Enligt promemorian bör en allmän fiskevårdsavgift ge ett substantiellt bidrag till fiskevården utan att väsentligt påverka någons möjlighet att fiska. Den bör vidare omfatta alla eller merparten av de fiskande. För att få genomslag måste avgiften accepteras av de fiskande, som också bör få ett stort inflytande över användningen av influtna medel. Uppbörden och administrationen bör vara enkel.

På grundval av dessa krav föreslogs en avgift om 75 kr per år som bedöm- des ge ett årligt bidrag till fiskevård i vid bemärkelse om åtminstone 50 miljo- ner kronor. De influtna medlen föreslogs bilda en fristående fond vid sidan av statskassan.

Regeringen lade inga förslag på grundval av promemorian.

Regeringsuppdrag om särskild fiskevårdsavgift för Vänern

Fiskeriverket har genom regeringsbeslut den 18 juni 1992 fått i uppdrag att utreda förutsättningama för införandet av en särskild fiskevårdsavgift för Vänern. Syftet med avgiften äri första hand att få in medel för finansiering av de laxutsättningar som fordras för att Vänerns potential som laxsjö skall kunna tillvaratas. Uppdraget omfattar bl.a. hur en avgift, som belastar olika kategorier fiskande i relation till deras utnyttjande av laxbestånden, bör ut- formas. Uppdraget har inte avrapporterats.

Kapitel 24 Finansiering

Delbetänkande SOU 1992:136 Svenskt fiske — nuläge och utvecklingsmöjligheter

Utredningen pekar i delbetänkandet SOU 1992:136 på behovet av medel för utsättningar. Utredningen har bl.a. framhållit att utsättningar i princip bör finansieras så att kostnaderna belastar olika grupper fiskande i förhållande till hur de utnyttjar bestånden.

Utredningen framhåller vidare att det bör ankomma på staten att svara för forskning och metodutveckling. Den primära finansieringen av dessa insatser bör ske via D 2-anslaget eller med andra medel som är avsedda för FoU—ända- mål. Dessa forskningsinsatser bör emellertid även framgent kunna komplette- ras med insatser som finansieras via andra källor. De pågående försöken med torskutsättningar finansieras, exempelvis, delvis av prisregleringskassan.

Riksdagsuttalande I 993

Vid riksdagens behandling av statsbudgeten för 1993/94 avgavs motioner med innehållet att riksdagen bör av regeringen begära förslag om en allmän fiskevårdsavgift. Enligt utskottets betänkande 1992/93zloU13 avstyrktes dessa motioner. Utskottet förutsatte att utredningen om fiskerinäringens ut- vecklingsmöjligheter överväger hur en fiskevård anpassad efter fritids- och sportfiskets behov skall organiseras i frifiskevatten.

Överväganden och förslag om allmän fiskevårdsavgift

Det stora behovet av medel för fiskevård liksom de nya omständigheter som tillkommit sedan frågan senast belystes 1991 (främst den nya fiskelagen och prisregleringsmedlens avskaffande) motiverar enligt utredningen att förslag om en allmän fiskevårdsavgift än en gång läggs fram.

Utredningen anser att samtliga fiskande, som nyttjar de gemensamma fiske- resursema, bör ta ett större ekonomiskt ansvar för att den för fisket nödvän- diga fiskevården kommer till stånd. Detta gäller såväl yrkesfiskare som fritids- fiskare. En allmän fiskevårdsavgift skulle kunna finansiera en fiskevård av erfoderlig omfattning. 1991 års promemoria om en allmän fiskevårdsavgift är enligt utredningens mening fortfarande aktuell som underlag för övervägande och beslut i frågan.

Utredningen anser det vara mycket angeläget att få till stånd en lösning som långsiktigt kan finansiera nödvändiga fiskevårdsinsatser, när såväl de statliga budgetrnedlen som prisregleringsmedlen är otillräckliga.

I utredningen har som sakkunniga bl.a. deltagit representanter för yrkes- fiskarna och sportfrskarna. Däremot har en för denna fråga viktig part, näm- ligen fiskevattenägarna, saknat representant i utredningen. Frågan har därför inte inom utredningens ram kunnat slutdiskuteras med alla berörda intressen- ter. Utredningen föreslår att den särskilde utredaren får i uppdrag att i samråd med berörda parter närmare utforma ett förslag om en allmän fiskevårds- avgift.

Kapitel 24 Finansiering 229

&

lisää?! E%

Kommittédirektiv

Dir. 1992:83

Utredning om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter Dir. 1992:83

Beslut vid regeringssammanträde 1992—07-08

Chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda den svenska fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter. Utredningen skall göras mot bakgrund av de internationella överenskommelsema som har träffats på bl.a. fiskets område.

Bakgrund

Fisket är ett viktigt led i vår försörjning med färska livsmedel. Den svenska konsumtionen av fisk är ca 30 kg per person och år. Det finns goda förutsättningar i vårt land att bedriva fiske och vattenbruk. Vår långa havs- kust och mängden sjöar och vattendrag är i detta avseende en utomordentlig tillgång. De ger möjlighet till leveranser av färsk fisk dagligen i hela vårt land.

Torsk, sill/strömming och lax är de dominerande arterna i den svenska fis- kezonen. Situationen för bestånden av torsk i Östersjön är för närvarande mycket bekymmersam medan den för bestånden av sill/strömming är relativt god. Marknaden för sill var under år 1991 fortsatt svag medan marknaden för torsk och annan vitfisk var god. Marknaden för laxartad fisk var svag beroende på ett ökat utbud av odlad lax.

Saltsjöfiskets fångster uppgick år 1991 till 226 000 ton till ett värde av 870 miljoner kronor. De värdemässigt viktigaste arterna är torsk, sill/strömming och havskräfta. Torskfisket svarar för 47 % av det totala fångstvärdet.

Antalet yrkesfiskare är för närvarande 3250. Härtill kommer 550 binä- ringsfiskare. Av yrkesfiskarna är knappt hälften bosatta på västkusten. In- sjöfisket sysselsätter 350 yrkes- och binäringsfiskare. Det svenska fisket för- fogar i dag över 1800 registrerade fiskefartyg med en längd över 8 meter,

varav 557 är fartyg över 12 meter.

Utvecklingen inom fiskerinäringen har genomgått stora förändringar se- dan mitten av 1970-talet. Nationella fiskezoner har införts vilket har fått till följd att tyngdpunkten i det svenska havsfisket har förskjutits från Västerha- vet till Östersjön. Det svenska havsfisket har dock god möjlighet till fiexibili- tet genom årliga avtal om utbyte av fiskekvoter med andra länder. Det svenska havsfisket präglas i dag av en situation med relativt goda bestånd av sill/strömming men med avsättningsproblem samt brist på torsk. Vidare har miljöförändringar i haven och ett ökat fisketryck påverkat möjligheterna för svenskt fiske att göra sig gällande. Den mycket allvarliga minskningen av torskbeståndet i Östersjön har medfört en kraftig reduktion av tillåtna fångstmängder för arten i detta område under innevarande år.

Sammanfattningsvis karaktäriseras det svenska saltsjöfisket i dag av föl- jande mer eller mindre påverkbara förhållanden. Den svenska fiskezonen är relativt artfattig, vilket gör att fisket är sårbart, med begränsade möjligheter att vid behov skifta fiske. Dominerande arter är torsk, sill/strömming och lax, där dock beståndssituationen för torsk i Östersjön är mycket bekymmer- sam och ..arknader. för sill/strömming och lax är svag. Miijöiörändringarna i havet är ett annat förhållande som är av avgörande betydelse för fisket. Ett tredje är havsfiskets förskjutning från Västerhavet till Östersjön som i vissa fall medför konflikter mellan det storskaliga och det småskaliga fisket.

Det yrkesmässiga insjöfisket har under senare år expanderat kraftigt bl.a. beroende på en ökad export. Det producerar i dag ca 2 000 ton konsumtions— fisk till ett värde av 34 miljoner kronor. Härtill kommer ca 1000 ton foder- fisk. De viktigaste artema är gös, ål, siklöja, sik och gädda. Vissa delar av insjöfisket, framför allt ålfisket, är beroende av kontinuerliga utsättningar som hittills har finansierats med medel från prisregleringskassan för fisk.

År 1991 producerades inom svenskt vattenbruk 6400 ton matfisk, varav ca 90% regnbåge. Produktionsvärdet var sammanlagt 158 miljoner kronor.

Sportfisket är en av våra viktigaste fritidssysselsättningar. Det ger möjlig— het till naturupplevelser liksom till motion och avkoppling. Möjligheten till fiske är ett viktigt komplement till andra fritidsaktiviteter såsom båtliv, vandringar och camping och spelar därmed en viktig roll vid investeringar för turismen.

Internationell utblick

EFTA-staterna träffade våren 1989 en överenskommelse om att fisk och andra marina produkter skulle omfattas av bestämmelserna i BETA-konven- tionen fr.o.m. den ljuli 1990. Varje form av statligt stöd till fiskerisektom som snedvrider konkurrensvillkoren skulle vara avskaffat senast den 1 ja-

nuari 1994. I prop. 1989/90:123 om fisket redovisades EFTA-överenskom- melsen och dess konsekvenser för svensk fiskeripolitik. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag att godkänna överenskommelsen (bet. l989/90:JOU22, rskr. 1989/90:341). l prop. 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt har redogjorts för anpassningarna av prisregleringen på fisk till följd av överenskommelsen. Riksdagen har lämnat regeringens redovisning utan erinran och samtidigt uttalat att den svenska avregleringen på fiskets område bör ske i takt med motsvarande process i övriga EFTA-stater (bet. 1990/91:10U25, rskr. 1990/91:283).

Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) mellan EFTA-staterna och EG behandlar en rad väsentliga områden inom fiskerisektom även om EFTA-staterna inte tar över EG:s regelverk (”acquis communautaire”) på fiskets område och således inte heller ansluts till EG:s gemensamma fiskeripolitik. ] EES-avtalet finns överenskommelse om tull- lättnader för fiskprodukter samt bestämmelser om statsstöd, gränsskydd och direktlandningar. För svensk del är tullättnader viktiga för exporten till EG- marknaden av bl.a. torsk, torskfiléer, kaviar och regnbåge. Bestämmelserna innebär att prisregleringsavgiften, som i dag helt finansierar prisregleringen på fisk, måste awecklas såvitt avser importerad fisk. Även systemet med im- portlicenser måste med visst undantag avvecklas. Detta får stora konsekven— ser framför allt för det svenska fisket efter sill/ strömming. Bestämmelserna innebär vidare skärpt konkurrens men också nya möjligheter för det svenska fisket. För beredningsindustrin innebär bestämmelserna nya möjligheter till handel och en breddad råvaruförsörjning samtidigt som de skärper kraven på rationalisering.

Sverige har ansökt om medlemskap i EG. Inom Jordbruksdepartementet och Fiskeriverket har ett mycket omfattande arbete påbörjats vad gäller dels förberedelser för förhandlingar, dels genomförande, dels den praktiska an- passningen av EG:s olika regelsystem till svenska förhållanden. För att skapa ett forum för ömsesidig information och samordning av de insatser som behöver göras av departement, myndigheter och näringsföreträdare har det bildats olika arbetsgrupper inom departementet. Sveriges fiskares riks- förbund, Fiskbranschens riksförbund och Vattenbrukarnas riksförbund skall vara representerade i den grupp som behandlar fisket.

Uppdraget

Genom framför allt överenskommelsema inom ramen för EFTA, EES och ett förestående EG-medlemskap skapas väsentligen ändrade förutsätt- ningar för fiskerinäringens produktions- och konkurrensförhållanden. Mot denna bakgrund bör en särskild utredare tillkallas för att bedöma det

svenska yrkesfiskets förutsättningar och utvecklingsmöjligheter på kort och lång sikt med beaktande av bl.a. europaintegrationen och beståndsutveck- lingen inom den svenska fiskezonen och angränsande vatten.

Utredaren bör bedöma situationen och det eventuella behovet av åtgärder inom den samlade fiskerinäringen, dvs. fisket, förstahandsmottagarna, be- redningsindustrin och parti- och detaljhandeln i syfte att förbättra och un- derlätta tillgången på och en stabil avsättning av fisk och fiskprodukter av hög kvalitet i hela landet.

Utredaren bör vidare analysera möjligheterna att utveckla det yrkesmäs— siga insjöfisket och det kustnära fisket.

Utgångspunkten för utredarens arbete bör vara den inriktning av närings- politiken som lagts fast av riksdagen (prop. 1991/92:38, bet. 1991/92zFiU10, rskr. 1991/92:108). Det innebär att politiken inriktas på att genom generella åtgärder, t.ex. skattesänkningar, skapa goda förutsättningar för företagan- det i Sverige och att konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd av- vecklas. Utifrån detta bör det skapas förutsättningar för en fiskerinäring i Sverige som vid ett inträde i EG är stark och konkurrenskraftig. Utredaren bör därför göra en analys av fiskerinäringens kostnads-, marknads- och kon- kurrenssituation i jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer på fiskets område.

Till grund för arbetet bör bl.a. ligga de åtaganden som gjorts på fiskets område till följd av internationella överenskommelser. Inom ramen för dessa åtaganden bör utredaren bedöma i vilka fall och under vilka former statligt stöd skall kunna lämnas. Hit hör t.ex. frågan om regionalpolitiskt motiverade stöd skall kunna lämnas. Utredaren skall lämna förslag till hur eventuellt statligt ekonomiskt stöd skall finansieras.

Utredaren bör vidare bedöma om det finns behov av särskilda åtgärder per den 1 juli 1993 och i så fall lämna förslag till sådana. Det gäller t.ex. frågor om kvalitetskontroll, sorteringsbestämmelser, överskottshantering samt administrationen av dessa i ett övergångsskede till ett eventuellt med— lemskap i EG.

Utredaren bör till regeringen redovisa förslag i de aktuella frågorna senast den 1 juli 1993. Förslag som berör det förberedande arbetet inför förhand- lingarna om medlemskap i EG bör redovisas successivt dessförinnan. Det gäller även eventuella förslag till åtgärder för tiden från den 1 juli 1993. Ar- betet bör bedrivas i nära kontakt med berörda myndigheter, organisationer och utredningar.

Till utredaren bör det knytas en parlamentarisk grupp med företrädare för riksdagspartierna. Utredaren skall under arbetets gång redovisa sitt arbete till denna grupp.

Utredaren bör beakta såväl regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning

som regeringens direktiv (dir. 1988:43) om EG-aspekter i utredningsverk- samheten.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen be- myndigar chefen för Jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (19761119) — med uppdrag att utreda den svenska fiskerinäringens utveck- lingsmöjligheter,

att besluta om en grupp med företrädare för riksdagspartierna samt om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

Statens offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

9. 10. 11. 12.

13. 14. 15. 16. 16. 17. 18. 19. 20. 21

30. 31.

32

34.

. Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. UD . Kursplaner för grundskolan. U. . Ersättning för kvalitet och effektivitet. — Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. U. . Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. S. . Bensodiazepiner - beroendeframkallande psykofar- maka. S. . Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduk- tion. Jo. . böneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Ku. . Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. Postlag. K. En ny datalag. Ju, Socialförsäkringsregister. S.

Vårdhögskolor

— kvalitet — utveckling — huvudmannaskap. U. Ökad konkurrens på järnvägen. K.

EG och våra grundlagar. Ju. Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. N. Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommissionens förslag. Fi. Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi- kommissionens förslag. Bilagor. Fi. Ägandet av radio och television i allmänhetens tjänst. Ku. Acceptans Tolerans Delaktighet. M. Kommunerna och miljöarbetet. M. Riksbanken och prisstabiliteten. Fi. . Ökat personval. Ju. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29.

Vad är ett statsråds arbete värt? Fi. Kunskapens krona. U. Utlänningslagen— en partiell översyn. Ku. Sociala åtgärder för jordbrukare. Jo. Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. Ju. Miljöbalk. Del 1 och 2. M. Bankstödsnämnden. Fi. Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 2. Fi. Rätten till bistånd inom socialtjänsten. S. Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården. S. . Ny anställningsskyddslag. A. 33. Atgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. Jo. Förarprövare. K.

35 36 37

38.

39. 40. 41.

42. 43. 44. 45.

46. 47.

48.

49. 50. 51.

52. 53. 54. 55. 56.

57.

58. 59. 60. 61.

62. 63.

64. 65.

66. 67.

68. 69. 70. 71

. Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. Ju. . Lag om totalförsvarsplikt. Fö. .Justitiekanslem. En översyn av IK:s arbetsuppgifter m.m. Ju. Hälso- och sjukvården i framtiden — tre modeller. S. En gräns för filmcensuren. Ku. Fri- och råttighetsfrågor. Del A och B. Ju. Folk— och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. Fi.

Försvarets högskolor. Fö. Politik mot arbetslöshet. A. Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. Fi. Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins räddning. C. Vissa kyrkofrågor. C. Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. C. Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebilag. En jämförande studie. C. Ett år med betalningsansvar. S. Serveringsbestämmelser. S.

Naturupplevelser utan buller — en kvalitet att värna. M. Ersättning vid arbetslöshet. A. Kostnadsutjämning mellan kommuner. Fi. Utvisning på grund av brott. Ku. Det allmännas skadeståndsansvar. Ju.

Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. UD. Beskattning av fastigheter, del I

— Schablonintäkt eller fastighetsskatt? Fi. Effektivare ledning i statliga myndigheter. Fi.

Ny marknadsföringslag. C. Polisens rättsliga befogenheter. Ju. Överföring av HIV-smitta genom läkemedlet Preconativ. S. Rättssäkerheten vid beskattningen. Fi. Person och parti — Studier i anslutning till Personvalskommitténs betänkande Ökat personval (SOU 1993:21). Ju. Frågor för folkbildningen. U. Handlingsplan mot buller. Handlingsplan mot buller. Bilagedel. M. Lag om införande av miljöbalken. M. Slutförvaring av använt kärnbränsle — KASAMs yttrande över SKBs FUD-program 92. M. Elkonkurrens med nätmonopol. N. Revisorerna och EG. N. Strategi för småföretagsutveckling. N.

. Organisationemas bidrag. C. ___—__

Statens offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

72. Att inhämta synpunkter från medborgarna — Det kommunala omrösmingsinstitutet i tillämpning. C. 73. Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. C. 74. Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. C. 75. Vissa mervärdeskattefrågor II, — offentlig verksamhet m.m. Fi. 76. Verkställighet av fängelsestraff. Ju. 77. Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd.C. 78. Miljöskadeförsäkringen i framtiden. M. 79. Handel och miljö — mot en hållbar spelplan. M. 80. Statsförvaltningen och EG. Ju. 81. Översyn av arbetsmiljölagen. A. 82. Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskapsöversikt. S. 83. Statistik och integritet, del 1 — Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. Fi. 84. Innovationer för Sverige. N. 85. Ursprung och utbildning — social snedrekrytering till högre studier. U. 86. Amningsvänliga sjukhus - för att skydda, stödja och främja amning. S. 87. Beredskapslagring av olja. N. 88. Produktsäkerhetslagen och EG. C. 89. Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande. Fö. 90. Lokal demokrati i utveckling. C. 91. Socialtjänstens roll i sarnhällsplanering och samhällsarbete. — En kunskapsöversikt och ett diskussionsunderlag. S. 92. Den centrala polisorganisationen. Ju. 93. Vårdens svåra val. S. 94. Anpassad kontroll av byggandet. M. 95. Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret. Fö. 96. Förändringar i lönegarantisystemet. A. 97. Västsverige och Skåne — regioner i förändring. C. 98. Partnerskap. Ju. 99. Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag. M. 100. Free and Fair elections — and beyond. UD. 101. Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringarna. Fö. 102. Kvalitet och dynamik. Förslag från Resurs- beredningen rörande statsmakternas resurstilldel- ning till gnmdläggande högskoleutbildning samt forskning och forskarutbildning. U. 103 Svenskt fiske. Jo.

Statens offentliga utredningar 1993

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

En ny datalag. [IO] EG och våra grundlagar. [14] Ökat personval. [21] Handläggningen av vissa säkerhetsfrågor. [26] Reaktion mot ungdomsbrott. Del A och B. [35] Justitiekanslern. En översyn av IK:s arbetsuppgifter m.m. [37] Fri— och rättighetsfrågor. Del A och B. [40] Det allmännas skadeståndsansvar. [55] Polisens rättsliga befogenheter. [60]

Person och parti — Studier i anslutning till Personvalskommitténs betänkande

Ökat personval (SOU 1993:21). [63] Verkställighet av fängelsestraff. [76] Statsförvaltningen eeh EG. [80] Den centrala polisorganisationen. [92] Partnerskap. [98]

Utrikesdepartementet

Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. [l] Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. [56] Free and Fair elections — and beyond. [100]

Försvarsdepartementet

Lag om totalförsvarsplikt. [36] Försvarets högskolor. [42] Massflykt till Sverige av asyl— och hjälpsökande. [89] Ansvars— och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret. [95] Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringama. [101]

Socialdepartementet

Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. [4] Bensodiazepiner — beroendeframkallande psykofarmaka. [5]

Socialförsäkringsregister. [1 1]

Rätten till bistånd inom socialtjänsten. [30] Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården. [31] Hälso— och sjukvården i framtiden — tre modeller. [38] Ett år med betalningsansvar. [49] Serveringsbestämmelser. [50] Överföring av HIV-smitta genom läkemedlet Preconativ. [61] Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskaps- översikt. [82] Amningsvänliga sjukhus — för att skydda, stödja och främja amning. [86]

Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhälls- arbete. — En kunskapsöversikt och ett diskussions- underlag. [91] Vårdens svåra val. [93]

Kommunikationsdepartementet Postlag. [9]

Ökad konkurrens på järnvägen. [13] Förarprövare. [34]

Finansdepartementet

Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi— kommisionens förslag. [16] Nya villkor för ekonomi och politik — ekonomi— kommisionens förslag. Bilagor. [16]

Riksbanken och prisstabiliteten. [20]

Vad är ett statsråds arbete värt? [22] Bankstödsnämnden. [28]

Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del 2. [29] Folk- och bostadsräkning år 1990 och i framtiden. [41] Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. [44] Kostnadsutjämning mellan kommuner. [53] Beskattning av fastigheter, del I

- Schablonintäkt eller fastighetsskatt? [57]

Effektivare ledning i statliga myndigheter. [58] Rättssäkerheten vid beskattningen. [62] Vissa mervärdeskattefrågor II. — offentlig verksamhet m.m. [75] Statistik och integritet, del 1 — Skydd för uppgifter till den statliga statistiken m.m. [83]

Utbildningsdepartementet

Kursplaner för grundskolan. [2] Ersättning för kvalitet och effektivitet.

— Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. [3]

Vårdhögskolor

— kvalitet — utveckling — huvudmannaskap. [12] Kunskapens krona. [23]

Frågor för folkbildningen. [64] Ursprung och utbildning — social snedrekrytering till högre studier. [85] Kvalitet och dynamik. Förslag från Resursberedningen rörande statsmakternas resurstilldelning till grund- läggande högskoleutbildning samt forskning och forskar— utbildning. [102]

Statens offentliga utredningar 1993

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet

Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. [6] Sociala åtgärder för jordbrukare. [25] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. [33] Svenskt fiske. [103]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny anställningsskyddslag. [32]

Politik mot arbetslöshet. [43] Ersättning vid arbetslöshet. [53] Översyn av arbetsmiljölagen. [81] Förändringar i lönegarantisystemet. [96]

Kulturdepartementet

löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. [7] Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] Ägandet av radio och television i allmänhetens tjänst. [17] Utlänningslagen — en partiell översyn. [24] En gräns för filmcensuren. [39] Utvisning på grund av brott. [54]

Näringsdepartementet

Svenska regler för internationell omfördelning av olja vid en oljekris. [15] Elkonkurrens med nätmonopol. [68] Revisorerna och EG. [69] Strategi för småföretagsutveckling. [70] Innovationer för Sverige. [84] Beredskapslagring av olja. [87]

Civildepartementet

Trosa bryter sig loss. Bytänkande eller demokratins räddning. [45] Vissa kyrkofrågor. [46] Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. [47] Kommunala verksamheter i egen förvaltning och i kommunala aktiebilag. En jämförande studie. [48] Ny marknadsföringslag. [59]

Organisationemas bidrag. [71]

Att inhämta synpunkter från medborgarna — Det kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning. [72] Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. [73]

Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. [74] Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd.[77] Produktsäkerhetslagen och EG. [88] Lokal demokrati i utveckling. [90] Västsverige och Skåne — regioner i förändring. [97]

Miljö- och naturresursdepartementet

Acceptans Tolerans Delaktighet. [18] Kommunerna och miljöarbetet. [19] Miljöbalk. Del 1 och 2. [27]

Naturupplevelser utan buller — en kvalitet att värna. [51] Handlingsplan mot buller.

Handlingsplan mot buller. Bilagedel. [65] Lag om införande av miljöbalken. [66] Slutförvaring av använt kärnbränsle — KASAMs yttrande över SKBs FUB—program 92. [67] Miljöskadeförsåkringen i framtiden. [78]

Handel och miljö — mot en hållbar spelplan. [79] Anpassad kontroll av byggandet. [94]

Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag. [99]

KUNGL. BIBL. 1993 12 10