AD 2003 nr 84

Det har ansetts utrett att en arbetstagare som under sin anställningstid för egen räkning förvärvat aktiemajoriteten i ett med arbetsgivaren konkurrerande bolag har åsidosatt sin lojalitetsplikt enligt anställningsavtalet. Fråga om vilka skadeståndsbestämmelser som är tillämpliga i målet samt om beräkning av skadans storlek.

Parter:

M-Grossen papper & kontor Akteibolag; B.P.

Nr 84

M-Grossen papper & kontor Aktiebolag i Saltsjö-Boo

mot

B.P. i Saltsjö-Boo.

ÖVERKLAGAD DOM

Nacka tingsrätts dom den 28 november 2002 i mål T 2322-01

Tingsrättens dom, se bilaga.

M-Grossen papper & kontor Aktiebolag (bolaget) har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall förplikta B.P. att genast till bolaget betala 1 152 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, dvs. den 14 november 2001, till dess betalning sker. Vidare har bolaget yrkat att Arbetsdomstolen skall befria bolaget från skyldigheten att ersätta B.P:s rättegångskostnader vid tingsrätten och i stället förplikta B.P. att ersätta bolagets rättegångskostnader där.

B.P. har bestritt yrkad ändring.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Därvid har hållits förnyade förhör under sanningsförsäkran med K.B. och B.P., liksom nya vittnesförhör med A-B.L. och T.B. Vidare har förhören vid tingsrätten med U.O. och E.A. förebringats genom uppspelning av tingsrättens bandupptagningar. Därutöver har bolaget åberopat skriftlig bevisning. Vad som framkommit här överensstämmer i allt väsentligt med vad som framgår av tingsrättens dom, med de förtydliganden och tillägg som i det följande framgår av domskälen.

Parterna har åberopat samma grunder som vid tingsrätten och har till utveckling av sin talan i allt väsentligt anfört detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom. Bolaget har dock i Arbetsdomstolen anfört att avdrag skall göras för bolagsskatt med 28 procent vid beräkning av den skada som uppstått till följd av B.P:s handlande, vilket föranlett en justering av skadeståndsyrkandet till ovan angivet belopp.

Domskäl

B.P. har under sin anställning hos bolaget för egen räkning förvärvat aktiemajoriteten i Seves Försäljnings AB (Seves). Målet gäller huruvida B.P. därigenom ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot bolaget.

I målet uppkommer följande frågor: Har B.P. gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande handlingar? Vilka skadeståndsbestämmelser är tillämpliga? Har ekonomisk skada uppkommit för bolaget och hur stor är i så fall skadan?

Har B.P. gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande handlingar?

I ett anställningsförhållande krävs av arbetstagaren att denne är lojal mot arbetsgivaren. Lojalitetskravet ingår som ett led i anställningsavtalet. Den grundläggande synpunkten är att arbetstagaren inte får skada arbetsgivaren. Gemensamt för de skilda aspekterna på kravet på lojalitet är tanken att anställningsavtalet inte enbart består i ett utbyte av vanliga förmögenhetsrättsliga prestationer, utan att det skapar ett personligt förhållande mellan parterna. Anställningen grundar förpliktelser som går längre än vad som gäller i kontraktsförhållanden i allmänhet; de ligger vid sidan av själva arbetsprestationen och skulle därför kunna karakteriseras som biförpliktelser. Skall man söka ange en gemensam synpunkt är det att arbetstagaren är skyldig att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget samt att undvika lägen där han eller hon kan komma i en pliktkollision (se Folke Schmidt, Löntagarrätt, 1994 s. 257 f. och AD 1993 nr 18).

Som Arbetsdomstolen tidigare har uttalat torde det stå utom tvivel att en anställd i allmänhet på ett allvarligt sätt bryter mot det lojalitetskrav som följer av anställningsavtalet om han eller hon under sin anställningstid bedriver verksamhet som konkurrerar med arbetsgivarens. All konkurrens kan dock inte anses utgöra ett sådant lojalitetsbrott. Det måste normalt vara fråga om sådan konkurrens som är ägnad att tillfoga arbetsgivaren en inte obetydlig skada eller som eljest sker under sådana omständigheter att den bör uppfattas som illojal (se bl.a. AD 1977 nr 118, 1980 nr 82 och 1998 nr 80). Redan planer på sådan verksamhet kan under vissa omständigheter utgöra brott mot lojalitetskravet (se t.ex. AD 1982 nr 42 och 1993 nr 12). Det skall framhållas att kravet på skada med hänsyn till omständigheterna ibland kan vara ganska uttunnat i det att redan risken för skada kan tillmätas betydelse i sammanhanget (jfr AD 1996 nr 15). Av fast praxis framgår att frågan om visst handlande utgör illojal och otillåten konkurrens inte kan besvaras med hänvisning till någon enskild faktor, utan att i stället en helhetsbedömning måste göras. Av betydelse härvidlag är bl.a. arbetstagarens ställning i företaget.

Bolaget har gjort gällande att B.P. till skada för bolaget har åsidosatt den lojalitetsplikt som följde av hans anställning hos bolaget genom att i strid med givna instruktioner för egen räkning förhandla med Seves majoritetsägare om förvärv av dennes aktiepost och sedan förvärva den, allt utan att underrätta bolaget därom.

B.P. har bestritt att han haft en sådan lojalitetsplikt som skulle kunna medföra skadeståndsskyldighet och att han skulle ha handlat i strid med givna instruktioner.

Arbetsdomstolen behandlar först frågan om B.P. kan anses ha fått i uppdrag att för bolagets räkning förhandla om ett köp av aktiemajoriteten i Seves.

Som tingsrätten konstaterat går uppgifterna beträffade B.P:s påstådda uppdrag i Sevesaffären isär. K.B. har berättat att frågan kom på tal vid ett möte med bolagets partner AGE Lindström, företrätt av Å.N., vid vilket han, A-B.L. och B.P. var närvarande för bolaget. Å.N. berättade vid mötet att det i en branschtidning samma dag fanns en annons enligt vilken Seves var till salu. Enligt K.B. nämnde Å.N. detta eftersom han visste att bolaget ville expandera. Både K.B. och A-B.L. har berättat att sedan Å.N. lämnat mötet vände sig K.B. till B.P. och bad denne undersöka om Seves ”kunde vara något” för bolaget. De har också berättat att B.P. följande dag entusiastiskt yttrat att ett köp av Seves skulle vara utmärkt för bolaget, varefter K.B. bett B.P. att för bolagets räkning förhandla fram ett avtalsutkast beträffande köpet, samt fortlöpande rapportera om hur förhandlingarna fortskred. B.P. har gett en helt annan version av händelserna. Han har påstått att han ”sedan länge” känt till att Seves var till salu och att han under den aktuella tiden besökte företaget helt på eget bevåg och utanför arbetstid. Han har vidare uppgett att han informerat bolaget om att han förhandlade med Seves för egen del och avsåg att köpa det, vilket inte K.B. protesterat emot. Han har förnekat att han skall ha haft något uppdrag från bolaget att förhandla om köpet av Seves.

Det får anses utrett i målet att B.P. väl kände till, efter förhandlingarna med Accutone om köp av det bolaget, att bolaget hade planer på att expandera. Redan utan att det särskilt nämndes borde han därför ha förstått att Seves skulle kunna vara intressant för hans arbetsgivare. I frågan om han även erhållit ett uttryckligt uppdrag står emellertid K.B:s och A-B.L:s påstående om att så var fallet mot B.P:s förnekande. K.B:s och A-B.L:s samstämmiga uppgifter får enligt Arbetsdomstolens mening stöd av vad vittnet U.O. berättat. Enligt denne har B.P. någon gång under andra halvan av april berättat att ”M-Grossen tillsammans med honom” avsåg att köpa ett företag inom branschen. Uppgiften om att det skulle vara fråga om en affär ”tillsammans” stämmer väl med vad K.B. uppgett om att avsikten från hans sida fortfarande var att få B.P. som delägare, men nu i det blivande sammanslagna bolaget. Enligt Arbetsdomstolens mening leder det nu sagda till att bolagets version av händelseförloppet skall vinna tilltro, nämligen att B.P. förväntades förhandla med Seves för bolagets räkning om att bolaget skulle överta aktiemajoriteten i Seves. Att det inte kan anses helt klart hur K.B. formulerade sig när han gav B.P. detta uppdrag medför ingen annan bedömning. Vad K.B. och A-B.L. berättat om sina försök att få information om hur förhandlingarna fortlöpte visar att bolaget inte heller förlorade intresse av affären och att B.P. inte hade anledning att uppfatta saken på det sättet. Det kan också konstateras att B.P. inte mot bolagets bestridande har visat att han underrättat bolaget om sina personliga förehavanden i Sevesaffären förrän affären var avslutad.

Vid bedömningen av om B.P. brustit i sin lojalitetsplikt gentemot bolaget genom att för egen räkning förvärva aktiemajoriteten i Seves beaktar Arbetsdomstolen vidare B.P:s ställning i bolaget. Enligt B.P:s skriftliga anställningsavtal var anställningens huvudsakliga innehåll ”alla försäljningsfrämjande åtgärder som för företagets fortbestånd och tillväxt är nödvändiga”. Vidare anges att det utöver anställningen var överenskommet att B.P. genom förvärv av aktier skulle ingå delägarskap i bolaget. Anställningsavtalet är således allmänt hållet och får anses rymma sysslor även utöver ren försäljning. Att B.P. inte heller rent faktiskt kommit att syssla enbart med enkla säljaruppgifter framgår även av det förhållandet att han, såvitt utredningen visar, på ett aktivt sätt tog del i förberedelserna för den s.k. Accutoneaffären. Det har vidare framkommit att B.P. ”förädlat” två stora kunder till bolaget, vilka han sedermera tagit med sig till Seves. Enligt Arbetsdomstolens mening bör B.P:s arbete ha gett honom sådan insyn och delaktighet i bolagets affärsverksamhet som bör tillmätas betydelse i ett sammanhang som detta, även om han i praktiken inte skaffade sig full inblick i bolagets ekonomiska förhållanden och valde att inte bli delägare i bolaget. Arbetsdomstolen finner vid en samlad bedömning att B.P. haft en sådan ställning i bolaget att det får anses naturligt och i linje med innehållet i anställningsavtalet att han skulle genomföra sådana uppgifter som det var fråga om i Sevesaffären och att han därvid förväntades tillvarata bolagets intressen. Bolaget har uppenbarligen haft ett stort förtroende för B.P. och denne har därmed haft en sådan ställning i bolaget som inneburit stora krav på lojalitet.

Bolaget och Seves drev vid den i målet aktuella tidpunkten verksamhet inom samma bransch och hade i vart fall delvis samma kundkrets. B.P. har under pågående anställning förberett övertagande av ett redan etablerat företag, som åtminstone delvis konkurrerade med hans arbetsgivares verksamhet, och han har tagit med sig två stora kunder till det företaget. B.P:s handlande har därtill inneburit att bolaget gått miste om möjligheten av en sammanslagning av bolagen och den vinst som därigenom skulle kunna göras.

Arbetsdomstolen finner vid en samlad bedömning av omständigheterna styrkt att B.P. genom sitt handlande i Sevesaffären har åsidosatt sin lojalitetsplikt enligt anställningsavtalet. Således har han under anställningen inte endast förberett konkurrerande verksamhet genom att förvärva ett bolag inom samma bransch - det bolaget har dessutom varit just det som hans arbetsgivare själv avsett att med hans hjälp förvärva. Agerandet måste betraktas som i hög grad illojalt, vilket han måste ha insett. Hans handlande får anses ha varit ägnat att orsaka bolaget skada.

Vilka skadeståndsregler är tillämpliga i målet?

Arbetsdomstolen har kommit fram till att B.P. åsidosatt sin lojalitetsplikt enligt anställningsavtalet när han för egen räkning förhandlade med Seves majoritetsägare om förvärv av dennes aktiepost och sedan förvärvade den, allt i direkt strid med sin arbetsgivares intresse av samma affär.

De skadeståndsregler som kan komma i fråga är de som återfinns i skadeståndslagen. Skadeståndslagens regler är tillämpliga när inte annat följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden (se 1 kap. 1 §). Det återfinns inte några från skadeståndslagen avvikande regler i B.P:s anställningsavtal. Det bör anmärkas att det i detta fall inte finns utrymme för att tillämpa den särskilda bestämmelsen om arbetstagares skadeståndsansvar i 4 kap. 1 §. Enligt den bestämmelsen är arbetstagaren ansvarig för skada som han vållar genom fel eller försummelse i tjänsten endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter. Som framgår av lagtexten är det en förutsättning för tillämpning av denna regel att det är fråga om en skada som arbetstagaren har vållat genom fel eller försummelse i tjänsten. Med det sistnämnda uttrycket har lagstiftaren avsett att skapa en avgränsning mot fall där arbetstagaren handlar som privatperson eller för annans än arbetsgivarens räkning (se prop. 1972:5 s. 555). Enligt Arbetsdomstolens mening står det klart att den skada B.P. kan ha åsamkat bolaget har uppkommit genom det uppsåtliga brott mot anställningsavtalet som hans illojala agerande i Sevesaffären inneburit. Agerandet har ägt rum i ett sådant sammanhang att det är tydligt att B.P. handlat som privatperson. Därmed kan handlingen inte - i den meningen som avses i 4 kap. 1 § skadeståndslagen - bedömas ha utförts i tjänsten hos bolaget (jfr AD 1998 nr 80 och 2002 nr 38). Slutsatsen av det anförda är att B.P. principiellt, dvs. utan den begränsning som kan följa av 4 kap. 1 § skadeståndslagen, är skyldig att ersätta bolaget för skada som kan visas ha uppkommit som en följd av det brott mot anställningsavtalet som hans handlande utgör.

Har ekonomisk skada uppkommit för bolaget och hur stor är i så fall den skadan?

B.P. har anfört att för det fall han skulle anses ha handlat illojalt skall något skadestånd ändå inte utgå eftersom bolaget avtalat bort rätten därtill genom ett s.k. letter of intent daterat den 18 maj 2001.

Genom den handling som benämns letter of intent har Seves och bolaget, företrädda av B.P. respektive K.B., enats om att under en viss begränsad period genomföra förhandlingar om bildandet av ett gemensamt försäljningsbolag. I avtalet anges bl.a. att för det fall förhandlingarna inte lett till en uppgörelse eller ett nytt letter of intent före den 10 juni 2001 har parterna inte längre några förpliktelser mot varandra. Denna passus i avtalet kan enligt Arbetsdomstolens mening inte tolkas på annat sätt än att det är de båda bolagens förpliktelser med anledning av bildandet av det nya bolaget som avses. Arbetsdomstolen finner, med hänsyn till omständigheterna kring denna handlings tillkomst, att varken innehållet i handlingen eller det förhållandet att bolaget över huvud taget inlett förhandlingar med B.P. innebär att bolaget avtalat bort rätten till framtida skadestånd av B.P.

Bolaget har hävdat att den skada som bolaget åsamkats genom B.P:s handlande utgörs av utebliven vinst som beräknats till 1 152 000 kr. Bolaget har till stöd för det yrkade beloppet lagt fram samma utredning som vid tingsrätten, med den justeringen att det från den beräknade uteblivna vinsten har gjorts avdrag för bolagsskatt med 28 procent.

B.P. har redovisat samma ståndpunkt som vid tingsrätten. Han har gjort gällande att bolaget inte lidit någon skada eftersom Seves redan fanns som ett fungerande bolag när B.P. förvärvade det. I vart fall vilar enligt honom den beräkning av förlusten som bolaget gjort på felaktiga förutsättningar och är därför missvisande. Han har tillagt att Seves hade interimsskulder om 700 000 kr som förföll till betalning när ägarbytet skedde.

Enligt Arbetsdomstolens mening får det anses utrett att det var till följd av B.P:s illojala handlande som bolaget gick miste om möjligheten att förvärva aktiemajoriteten i Seves. Det har inte framgått att det funnits några andra hinder för bolaget att genomföra affären. Bolaget har därför rätt till ekonomiskt skadestånd i form av utebliven vinst.

Det får anses ogörligt att med ledning av den utredning som lagts fram i målet i denna del på ett tillfredsställande sätt bestämma hur stort det ekonomiska bortfall varit, som är hänförligt till B.P:s handlande och därför utgör en ersättningsgill skada. Storleken av skadan kan enligt Arbetsdomstolens mening inte bestämmas på annat sätt än genom en skälighetsuppskattning (se 35 kap. 5 § rättegångsbalken; jfr AD 1998 nr 80 och 2002 nr 38). Arbetsdomstolen uppskattar skadan till 100 000 kr.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolen kommer sammanfattningsvis fram till den slutsatsen att B.P. skall förpliktas att till bolaget utge skadestånd för brott mot lojalitetsplikten i sitt anställningsavtal med 100 000 kr.

Utgången i målet i Arbetsdomstolen innebär att bolaget i förhållande till yrkandet på 1 152 000 kr har vunnit bifall endast till omkring en tiondel. Merparten av rättegången har dock kretsat kring frågan om skadeståndsskyldigheten i sig, orsakad av påstått skadeståndsgrundande handlande av B.P. I den frågan har bolaget vunnit. Vid en samlad bedömning finner Arbetsdomstolen att bolaget bör tillerkännas ersättning för rättegångskostnader med ett till en tredjedel jämkat belopp.

B.P. har beträffande bolagets yrkande om rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen överlämnat åt domstolen att pröva skäligheten av beloppen. Arbetsdomstolen finner att vad bolaget har yrkat såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen får anses skäligt.

Domslut

1. Med ändring av tingsrättens dom i huvudsaken förpliktar Arbetsdomstolen B.P. att till M-Grossen papper & kontor Aktiebolag utge etthundratusen (100 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 november 2001 till dess betalning sker.

2. Med ändring av tingsrättens dom i fråga om rättegångskostnader förordnar Arbetsdomstolen att B.P. skall ersätta M-Grossen papper & kontor Aktiebolag dess rättegångskostnader vid tingsrätten med tjugoåttatusensjuhundrasjutton (28 717) kr, varav 22 667 kr för ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från den 28 november 2002 till dess betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar B.P. att ersätta M-Grossen papper & kontor Aktiebolag för dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med trettontusenfyrahundrafemtio (13 450) kr, varav 11 200 kr för ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2003-10-22, målnummer B-4-2003

Ledamöter: Inga Åkerlund, Brita Swan, Margit Strandberg, Mats Holmgren, Anders Hagman, Nils Lang (f.d. avtalsombudsmannen i Svenska Kommunalarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Karl-Erik Svensson. Enhälligt.

Sekreterare: Catrine Björkman

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Jan Vigeus, Erik Essén och Linda Billung)

YRKANDEN M.M.

M-Grossen papper & kontor Aktiebolag (M-Grossen) har anfört: Bolaget driver handel som grossist med pappers- och kontorsvaror, huvudsakligen i Nacka - Värmdö-området. Ägare är K.B., butiksansvarig är A-B.L. och därutöver finns tidvis en chaufför. I början av år 2000 anställdes B.P. som försäljare och den 1 augusti samma år träffades ett skriftligt avtal om ”anställning samt delägarskap”. B.P. kom dock aldrig att inträda som delägare. I april 2001 var Seves Försäljnings AB (Seves) i Högdalen till salu, ett bolag verksamt inom samma bransch som M-Grossen, vilket M-Grossen hade planer på att förvärva. Emellertid förvärvade B.P. 75 % av aktierna i Seves, vilket han meddelade K.B. några veckor senare. Den 18 maj 2001 undertecknade K.B. för M-Grossen och B.P. för Seves ett s.k. Letter of Intent enligt vilket parterna inlett förhandling om bildandet av ett gemensamt försäljningsbolag. Någon vidare förhandling blev inte av och B.P. lämnade sin anställning hos M-Grossen samma dag.

B.P. har till skada för M-Grossen åsidosatt den lojalitetsplikt som följde med hans anställning hos bolaget genom att i strid med givna instruktioner för egen räkning förhandla med Seves majoritetsägare om förvärv av dennes aktiepost och sedan förvärva den, allt utan att underrätta M-Grossen därom. Den skada som M-Grossen åsamkades på grund av B.P:s brott mot lojalitetsplikten utgörs av utebliven vinst som beräknats till 1,6 milj. kr.

Med hänvisning till det anförda har M-Grossen yrkat förpliktande för B.P. att genast utge 1 600 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningen, den 14 november 2001, till dess betalning sker.

B.P. har bestritt yrkandet. Han har inte vitsordat något belopp som skäligt i och för sig.

Till grund för sitt bestridande har B.P. anfört: Han har inte haft en sådan lojalitetsplikt som skulle kunna medföra skadeståndsskyldighet och har heller inte handlat i strid med några givna instruktioner. Om tingsrätten skulle finna att han handlat illojalt skall något skadestånd ändå inte utgå, eftersom M-Grossen avtalat bort rätten därtill genom nämnda Letter of Intent. Beräkningen av den förlust varå skadeståndsyrkandet grundar sig vilar på felaktiga förutsättningar och är därför missvisande. Eftersom Seves redan fanns som ett fungerande företag innan B.P. förvärvade en andel i det, har M-Grossen inte lidit någon skada.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

PARTERNAS TALAN

Parterna har till utveckling av sin talan anfört följande.

M-Grossen: Under vintern 2000 uppsöktes M-Grossens ägare, K.B., av Å.N., som var verkställande direktör för AGE Lindström, ett större kontorsvaruföretag, som M-Grossen hade visst samarbete med. Å.L. hade med sig en av sina butikschefer, B.P., som inte trivdes med sitt dåvarande arbete och gärna ville vara verksam i Nacka-området. Å.N. föreslog att B.P. skulle börja arbeta på M-Grossen, vilket passade K.B. då han var intresserad av att få en kompanjon. Ett anställningsavtal träffades den 1 augusti 2000 med den innebörden att anställningen under hösten samma år skulle övergå i delägarskap i M-Grossen, vilket dock inte kom att ske. K.B. tyckte att B.P. var en bra säljare. Under hösten 2000 avsåg M-Grossen att expandera verksamheten genom förvärv av Accutone, ett annat företag i kontorsbranschen. Accutone underlät emellertid att betala M-Grossen för distribution, vilket ledde till att förvärvet inte blev av. Någon gång i månadsskiftet mars-april 2001 besökte Å.N. M-Grossen varvid han tipsade K.B. om att kontorsföretaget Seves var till försäljning. Då K.B. var intresserad av att expandera verksamheten uppdrog han åt B.P. att förhandla om ett förvärv av Seves med dess ägare P.S. K.B. förhandlade inte själv utan koncentrerade sig på M-Grossens verksamhet. B.P. lämnade fortlöpande information till K.B. om hur förhandlingarna fortskred men han upplevde inte att B.P. engagerade sig nämnvärt. Både K.B. och A-B.L. önskade följa med B.P. vid dennes besök hos Seves, men det kom alltid något emellan enligt denne. Den 15 maj 2001 meddelade B.P. K.B. att han själv köpt aktierna i Seves och att han skulle tillträda verksamheten den 21 maj samma år. Någon uppsägning av anställningen gjordes inte. K.B. blev så överraskad och ställd av beskedet att han inte kom sig för att påtala det illojala i B.P:s beteende och för att rädda situationen undertecknade K.B., för M-Grossen, och B.P., för Seves, ett Letter of Intent den 18 maj 2001. K.B:s avsikt var att få till stånd en samverkan i stället för den konkurrens som han bedömde kunde uppstå. Den skada som M-Grossen har drabbats av, till följd av B.P:s illojala beteende, har av revisorn T.B. beräknats till 1,6 milj. kr.

B.P.: Han var anställd som butikschef för AGE Lindström, men önskade gå vidare varför han kom att påbörja en anställning hos M-Grossen. AGE Lindström betalade lönen de första sex månaderna och därefter betalade M-Grossen 15 000 kr i månaden, vilket motsvarar en vanlig säljarlön. Anställningsavtalet undertecknades den 1 augusti 2000 och enligt avtalet skulle han företa alla försäljningsfrämjande åtgärder som för företagets fortbestånd och tillväxt var nödvändiga. Vidare var det tänkt att anställningen skulle övergå i ett delägarskap, men han och K.B. kunde inte komma överens om priset för aktierna. K.B. ville ha 250 000 - 300 000 kr för aktierna. En konsult som de träffade ansåg dock att aktierna var värdelösa. Genom telefonsamtal från Å.N. fick han reda på att Seves var till salu. Under våren 2001 underrättade han K.B. att han för egen del förhandlade om att köpa Seves och den 24 april samma år fullbordades köpet. Den 18 maj undertecknade han och K.B. ett Letter of Intent, vilket han drog sig ur eftersom K.B. ville att avtalet skulle förlängas på obestämd tid.

UTREDNINGEN

I målet har K.B. och B.P. hörts under sanningsförsäkran. Som vittnen har hörts, på begäran av M-Grossen A-B.L., konsulten U.O. och godkände revisorn T.B., på begäran av B.P. godkände revisorn E.A.

K.B har berättat i huvudsak följande.

Han startade M-Grossen 1989. Butiken och lagret finns i närheten av Orminge. Sortimentet består av sedvanliga produkter till kontor. AGE, som var M-Grossens partner, erbjöd i januari 2000 M-Grossen att stå för sex månadslöner åt B.P. M-Grossen behövde i första hand en duktig säljare men i samband med det planerade köpet av inkråmet i Accutone skulle B.P. bli delägare och stå för en insats om 250 000 kr i det sammanlagda företaget - motsvarande 30 procent -, vilket denne hade accepterat. M-Grossen samarbetade med Accutone och förhandlingar pågick till i januari 2001, då emellertid affären gick i stöpet. B.P. hade hela tiden deltagit i alla sammanhang, bl.a. vid undersökning av lånemöjligheter, och avtalet om delägarskap blev vilande. B.P. hade att göra allt nödvändigt för företaget, man kan säga att K.B. och B.P. delade på ansvaret, i varje fall gick dennes anställning litet längre än normalt. B.P. hade inte heller i övrigt rutinuppgifter utan var fri att i lugn och ro bearbeta kunder. Han förädlade bl.a. två stora kunder, Hasseludden och Skepparholmen (konferensställen). Vid ett möte med AGE 2.4.2001 gjorde Å.N. K.B. uppmärksam på att Seves utannonserats i branschtidningen och kunde vara intressant för M-Grossen. Samma dag sade han till B.P. att åka ut till Högdalen för att denne skulle titta på om företaget kunde vara något för dem. På deras vanliga morgonträffar var B.P. entusiastisk och sade att affären var jättebra för M-Grossen. K.B. sade att B.P. skulle sköta kontakten och få fram ett utkast till avtal som han kunde ta del av. Han ville avvakta detta med tanke på den utdragna processen med Accutone, varför B.P. fick det stora förtroendet. Denne informerade om Seves omsättningsförlust på 4 milj. kr, om ett lagervärde på 1 milj. kr - som K.B. fann högt - och om att två personer skulle följa med, dvs. behålla sin ägarandel om 25 procent. K.B. visste annars att Seves var uppsagt från lokalerna till 1.1.2002. Hans planer var att flytta verksamheten till Saltsjö-Boo till de egna, utökade lokalerna och driva den med fem anställda mot tidigare tre. Med bara ett försäljningsställe och breddat kundunderlag borde omsättningen kunna bli 10 milj. kr. Det var bara lagret som var ett eventuellt problem. Han ville titta på det, men det passade inte B.P. att han kom med. På morgonen 15.5.2001 sade B.P. plötsligt att han skrivit på pappren, att han själv tagit över Seves och skulle börja 21.5.2001. K.B. kände sig slagen till slant och att han ställts inför fullbordat faktum. B.P. tog också med sig de två nämnda kunderna. K.B. visste att Seves ju måste flytta. Han fick också reda på att B.P. sökt lokaler på M-Grossens egen gata och förstod att han gjort så inte för M-Grossens del utan för egen räkning. Mycket talade alltså för etablering i Nacka. Pressad av detta ansåg K.B. att samarbete var den enda lösningen. Därför avtalade han med B.P. för Seves om det gemensamma försäljningsbolaget 18.5.2002. Avtalet var tidsbegränsat. När K.B. ville göra ett tillägg till avtalet om utsträckt tid, dvs. gälla etablering i framtiden, vägrade B.P. det och försvann från M-Grossen.

B.P. har berättat i huvudsak följande.

Han har varit i branschen som säljare i fem år men också varit inköpschef. Han uppfattade sin funktion hos M-Grossen som enbart säljande med litet marknadsföring, dvs. han skulle göra kundbesök och ta upp order. Annars öppnade han ofta butiken på morgonen och arbetade en del över disk. Han skulle jobba självständigt. I fråga om M-Grossens ekonomi visste han i stort sett bara hur stor månadsförsäljningen var, i vart fall inte tillräckligt för att kunna vara den chefsförhandlare som man vill få honom att framstå som. Han erbjöds att köpa in sig i företaget - före Accutone - men kände efter hand tvekan inför det, bl.a. på grund av K.B:s oklara ledning, likt ointresse, av företaget och antydningar om dess dåliga ekonomi. Han fick reda på av Å.N., som han umgås med privat, om Seves, och denne föreslog honom att köpa företaget. Han sökte upp P.S. och poängterade att han var där som privatperson. Det var någon gång mellan 5.4. och 7.4.2001 och inte på arbetstid. Han har inte fått något uppdrag av K.B. att förvärva Seves. S. informerade om företaget, bl.a. om tre damer som varit anställda, en över 15 år och två över 20 år, om att företaget gjort förluster i två år - en säljare hade tagit med sig kunder för fyra miljoner - och om ett lager på 600 000 kr. Om detta pratade han inte med K.B. Omkring 20.4.2001 meddelade han denne att han förhandlade med Seves och avsåg att köpa det. På det svarade K.B. bara med frågan om han klarade det, ekonomiskt vill säga. Därefter, under nästan en månad, pratade han och K.B. om ett samarbete mellan bolagen. Han hade ingen avsikt att flytta verksamheten till Nacka, bl.a. med tanke på dem som handlade i butiken i Högdalen för två miljoner. Kunderna Hasseludden och Skepparholmen följde med honom till Seves på egen begäran.

A-B.L. har uppgivit: Hon ansvarar för butiken och arbetar hos M-Grossen sedan 1992. Hon och K. har två barn tillsammans. B.P. var med på möten med Accutone. Å.N. sade att Seves var till salu. K.B. sade till B.P. att han skulle kontakta Seves och se om det var något för dem. B.P. begav sig dit samma dag och berättade sedan att det var jättebra, om lagret och om damerna som skulle vara kvar. B.P. fick sköta kontakterna och allt, eftersom Accutone hade tagit så mycket tid att kunderna blivit eftersatta. Både hon och K. talade om att komma med och titta bl.a. på datorprogram och rutiner för fakturering etc. men B.P. hade inte tid. En vanlig morgon, 15.5.2001, sade B.P. att ”på måndag är jag på Seves, jag har köpt det, skrivit på kontrakt”. Det var som en spark i magen. Varken hon eller K. sade något. I fråga om Hasseludden och Skepparholmen sade B.P. att de ändå inte kunde klara av dem. Inför alternativen bråka eller samarbeta kom avtalet om det gemensamma försäljningsbolaget till. Inför tillägget till det blev B.P. rosenrasande och stack i väg.

U.O. har uppgivit: Han har haft kontakt med K.B. i tio år och hjälpt till som konsult senast med att rensa kundregistret. Någon gång mellan 15.4. och 30.4.2001 kom B.P., som han inte hade haft någon kontakt med alls, och gjorde honom mycket perplex genom att säga att M-Grossen tillsammans med honom skulle köpa ett företag inom branschen. Han blev mer än paff därför att K.B. inte hade sagt ett ord om det och U.O. inte hade med det att göra. Han nämnde inget om detta för K.B. men ungefär fjorton dagar senare berättade denne att det eventuellt var aktuellt för honom att köpa Seves. Då berättade U.O. vad B.P. sagt.

T.B. har uppgivit: Han blev godkänd revisor 1983 och är sedan 1987 delägare i Revisorshuset i Stockholm AB. Han har tidigare inte erhållit revisionsuppdrag från något av de i målet aktuella bolagen. Det finns både för- och nackdelar med att företag går samman, bl.a. finns det möjlighet att koncentrera verksamheten till en lokal och ha mindre personal, vilket innebär att de fasta kostnaderna kan hållas nere, att volymen kan öka och att flera kunder kan tillföras. Vid bedömningen av M-Grossens ekonomiska värdeförlust i det utlåtande han avgivit har han använt avkastningsmetoden och genom att öka kalkylräntan, dvs. räntan på insatt kapital och riskpremien, tagit hänsyn till att det inte funnits utrymme att företa någon djupare analys av det sammanslagna företagets styrka och svagheter eller fördelning i tiden av investeringskostnaderna. Underlaget för bedömningen är bolagens senaste officiella årsredovisningar. Hänsyn har inte tagits till att Seves tidigare haft ett negativt rörelseresultat eftersom beräkningen avser en uppskattad framtida vinstnivå, att Seves kundkrets delvis består av s.k. hämtkunder som ger en omsättning på cirka 2,5 milj. kr, att personal skulle sägas upp eller att Seves hade ett 800 kvm stort lager. Det finns många faktorer som kan påverka rörelseresultatet både positivt och negativt.

E.A. har uppgivit: Han har arbetat som godkänd revisor sedan 1997 och är sedan hösten 2001 revisor åt Seves. Rörelseresultatet som räknats fram av T.B. är ett nettoresultat, dvs. en uppskattad vinst för förvärvaren, och för att resultatet skall bli rättvisande skall avdrag göras för bolagsskatt med 28 procent samt därutöver även för utdelningsskatt med 30 procent. Man borde ha beaktat Seves förlust om 5 000 kr under det senaste verksamhetsåret. Han uppskattar att Seves har 10-20 besökskunder per dag, som gör en flytt negativ, och anser att M-Grossen, för det fall det förvärvat Seves, skulle ha varit i behov av en större lagerlokal. Även något mer personal bör ha behövts för att öka omsättningen.

DOMSKÄL

Tvisten i målet gäller om B.P. i sin anställning hos M-Grossen handlat i strid mot ett uppdrag att för bolagets räkning förhandla fram ett avtalsutkast om förvärv av ett annat företag i samma bransch, Seves, genom att i stället förhandla om förvärvet för egen del och också förvärva det själv, eller om B.P. i varje fall genom sitt handlande åsidosatt den lojalitetsplikt som följde med hans anställning hos bolaget.

För bedömningen av tvistefrågan är det av betydelse inte bara vilket uppdrag B.P. kan ha haft utan också vilka uppgifter och vilken ställning i övrigt han hade hos M-Grossen.

B.P. anställdes hos M-Grossen i början av år 2000, en anställning som bekräftades skriftligen fr.o.m. augusti samma år i ett ”Avtal anställning samt delägarskap”, i vilket det angavs att ”anställningens huvudsakliga innehåll är alla försäljningsfrämjande åtgärder som för företagets fortbestånd och tillväxt är nödvändiga”. Enligt B.P. fungerade han också som enbart säljare även om han därutöver hade en del uppgifter i själva butiken. Enligt K.B. gick B.P:s anställning längre än att bara arbeta med kunder, dvs. denne hade att göra allt nödvändigt för företaget, gränsande till att man ”delade på ansvaret”. Eftersom bolaget bara hade tre anställda ligger det nära till hands att anta att B.P:s arbetsuppgifter var mera i linje med K.B:s uppfattning, åtminstone så länge köpet av Accutone var aktuellt. För det talar också att B.P. enligt anställningsavtalet skulle ingå delägarskap genom förvärv av 30 procent av aktierna. Enligt K.B. blev emellertid avtalet om delägarskap vilande sedan Accutoneaffären i januari 2001 gått i stöpet. Och B.P:s intresse av delägarskapet tycks, som han själv uppgivit, därefter och efter hand ha svalnat. I fråga om B.P:s uppgifter och ställning i bolaget är det för tingsrätten av vikt att konstatera att det inte visats i målet att han på det sättet delat ansvaret för detta och inte heller att han beretts någon särskilt ingående insyn i bolagets ekonomiska förhållanden.

När det gäller B.P:s påstådda uppdrag i Sevesaffären går uppgifterna isär. Enligt K.B. ombads B.P. att inledningsvis titta på Seves om det kunde vara något för M-Grossen och fick denne förtroendet att sköta kontakten med Seves och få fram ett avtalsutkast. Enligt B.P. genomförde han affären med Seves helt på egen hand och fanns det inget uppdrag åt honom för M-Grossen i denna affär. K.B:s ståndpunkt får visst stöd av A-B.L:s uppgifter och i någon mån av U.O:s. Så långt får det anses klarlagt att M-Grossen och K.B. i början av april 2002 genom Å.N. fått tips om att Seves var till salu och att B.P. visste om detta hans tips till M-Grossen. Men bilden av vad som förekom i anledning av tipset och under de ca tre veckor i april som gick tills B.P. skrev på avtalet om förvärv av Seves ter sig motstridig och även utifrån K.B:s uppgifter oklar. Att det fanns ett intresse hos M-Grossen för en Sevesaffär är tydligt, men på vilket sätt och i vilka ordalag K.B. gett uttryck härför inför B.P. ger utredningen inte säkra besked om. Klart är att K.B. för sin del uppfattat situationen så, att B.P. under denna tid faktiskt sonderade affären för M-Grossens räkning. Eftersom B.P. visste att M-Grossen hade ett intresse av något slags samgående eller samarbete med andra företag i branschen och hade fått kännedom om försäljningen av Seves, måste B.P. ha förstått att detta var K.B:s uppfattning.

Tingsrätten kan alltså inte finna annat eller mera utrett än att B.P. insett M-Grossens intresse av ett förvärv av Seves och även att K.B. utgick från att B.P. inledningsvis förhandlade för dess räkning. Med dessa utgångspunkter prövar tingsrätten om B.P. genom sitt handlande åsidosatt den lojalitetsplikt som följde med hans anställning hos M-Grossen och därigenom blivit skadeståndsskyldig mot bolaget.

Med en anställning följer en lojalitetsplikt mot arbetsgivaren som bland mycket annat innebär att arbetstagaren inte får driva konkurrerande verksamhet med arbetsgivaren, i synnerhet om arbetsgivaren tillfogas mera betydande skada därav eller affärsförbindelser äventyras.

Enligt tingsrätten borde B.P. i det läge som var ha informerat M-Grossen om sina förehavanden. Det är inte styrkt att B.P. talat om för K.B. att han förhandlade och avsåg att köpa Seves för egen del före fullbordat faktum. U.O:s uppgifter talar emot det. Även med det konstaterandet måste det dock till flera andra omständigheter för att B.P. skall kunna beslås med att ha handlat i sådan grad illojalt att brott mot anställningsavtalet skall anses föreligga och skadeståndsskyldighet inträda. Tingsrätten anser att viktiga omständigheter talar emot detta.

Till konkurrerande verksamhet får i och för sig räknas att som B.P. gjorde förhandla med och köpa ett företag i branschen som även M-Grossen hade intresse av. Det är emellertid inte fråga om någon direkt konkurrens utan om en rätt uttunnad sådan, och det är inte visat att B.P. med köpet avsåg att etablera sig i Nackaområdet. Den utredning om skadans storlek som M-Grossen förebragt innehåller så många osäkra antaganden att B.P:s köp av Seves i själva verket mera tycks vara en missad, avlägsen chans till en oviss vinst än en direkt skada. Påstådd skada för M-Grossen av hans köp ter sig alltså varken särskilt betydande eller konkret. Det är inte visat att B.P. haft någon närmare information eller tillgång till material om vilka överväganden M-Grossens gjort inför köpet av Seves, dvs. att han på sådan väg skaffat sig ett orättmätigt försteg i konkurrensen om Seves. B.P. hade lång egen erfarenhet i och kunskap om branschen. K.B. får anses ha visat en anmärkningsvärd passivitet efter tipset om Seves, vilket kan ha bibringat B.P. intrycket att hans intresse av affären var halvhjärtat. Även den grundlagsfästa näringsfriheten bör beaktas: för B.P. var köpet rätt likt att söka arbete på annat håll i branschen, något som ju är fullt tillåtet. Med hänvisning till särskilt nämnda omständigheter är tingsrättens slutsats att B.P. inte brutit mot anställningsavtalet på sätt som bör ådra honom ersättningsskyldighet mot M-Grossen. Dess talan skall därför ogillas.

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas.

2. M-Grossen papper & kontor Aktiebolag skall ersätta B.P. för rättegångskostnader med fyrtioåttatusen (48 000) kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för domen tills betalning sker.