AD 2010 nr 27

Ett bolag med verksamhet inom området IT-säkerhet yrkade vid tingsrätten att en tidigare arbetstagare hos bolaget skulle åläggas förbud att bedriva viss verksamhet som konkurrerade med bolagets. Fråga om det yrkade konkurrensförbudet hade stöd i arbetstagarens anställningsavtal och inte var oskäligt samt om arbetstagaren brutit mot det och orsakat bolaget skada. Även fråga om arbetstagaren obehörigen utnyttjat bolagets företagshemligheter.

Parter:

M.F.; Optinet Data Aktiebolag

Nr 27

M.F. i Göteborg

mot

Optinet Data Aktiebolag i Partille.

Överklagade avgörandet: Göteborgs tingsrätts, avd. 13, dom den 31 mars 2009 i mål nr T 5617-08

Tingsrättens dom, se bilaga.

M.F. har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, punkten 4, ska avvisa Optinet Data Aktiebolags (fortsättningsvis Optinet eller bolaget) yrkande om skadestånd till den del yrkandet omfattar skada som uppkommit dagen efter huvudförhandlingen vid tingsrätten. I andra hand har M.F. yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, punkten 3, ska ogilla samma skadeståndsyrkande. M.F. har vidare yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom i övriga delar, ska ogilla bolagets talan samt befria honom från skyldigheten att betala bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten och i stället förplikta bolaget att betala ersättning för hans rättegångskostnader där.

Optinet har anslutningsvis yrkat fullt bifall till sin talan vid tingsrätten.

Parterna har bestritt varandras ändringsyrkanden.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på M.F:s begäran tingsrättens ljud- och bildupptagning från förhör under sanningsförsäkran med honom själv spelats upp samt tilläggsförhör hållits med honom. Vidare har på M.F:s begäran tingsrättens ljud- och bildupptagning från vittnesförhör med H.G., R.L., H.L., M.K. och A.J. spelats upp. På bolagets begäran har tingsrättens ljud- och bildupptagning från förhör under sanningsförsäkran med R.W. samt från vittnesförhör med D.L., F.L. och N.P. spelats upp. Bolaget har även åberopat viss skriftlig bevisning.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom.

Domskäl

Konkurrensförbudet

Enligt Arbetsdomstolens mening visar utredningen att det i målet yrkade konkurrensförbudet har stöd i avtalsklausulen och att konkurrensförbudet inte heller kan sägas innebära någon utvidgning i förhållande till hur avtalsklausulen kan uppfattas rent språkligt. Vad som förekommit i Arbetsdomstolen i denna del föranleder således inte någon annan bedömning än den tingsrätten gjort.

Arbetsdomstolen har därmed att pröva om det yrkade konkurrensförbudet är oskäligt enligt 38 § avtalslagen och därför ska jämkas eller helt lämnas utan avseende.

Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning att konkurrensförbudets främsta funktion har varit att skydda Optinet mot att aktivt fråntas sina befintliga kunder och att det även funnits ett berättigat intresse av ett sådant skydd. Konkurrensförbudet kan inte heller, med hänsyn till den begränsning som skett av klausulens räckvidd, anses innebära annat än en mindre inskränkning i M.F:s möjligheter att som anställd eller som egen företagare bedriva yrkesverksamhet, förutsatt att han inte riktar sig mot de kunder och samarbetspartner som omfattas av förbudsyrkandet. Arbetsdomstolen finner därför i likhet med tingsrätten att konkurrensförbudet inte till någon del kan anses oskäligt.

Vitesförbudet

Tingsrätten har genom den överklagade domen vid vite förbjudit M.F. att bedriva konkurrerande verksamhet på visst sätt för tiden fram till den 31 mars 2010 samt förordnat att förbudet ska gälla omedelbart. M.F. har yrkat att Arbetsdomstolen ska ogilla förbudsyrkandet. Arbetsdomstolen har i beslut den 24 april 2009 avslagit ett yrkande från M.F. om inhibition av vitesförbudet. Den bedömning Arbetsdomstolen gjort i det föregående innebär att förbudet haft stöd i M.F:s anställningsavtal och inte varit oskäligt. Vitesbeloppet får anses skäligt. Tingsrättens domslut ska därför fastställas i dessa delar. Det kan emellertid noteras att den tidpunkt som förbudet gäller till kommer att ha passerats när Arbetsdomstolen meddelar denna dom.

Har M.F. brutit mot konkurrensförbudet?

Som tingsrätten funnit framgår det av utredningen att M.F. omedelbart efter det att hans anställning upphörde agerat på ett sätt som strider mot konkurrensförbudet. Det framgår således av förhöret med M.F. att han har skickat ut kontaktuppgifter till kunder som omfattas av konkurrensförbudet och även telefonledes varit i kontakt med dessa för att presentera sitt bolag och erbjuda sina tjänster. Flera av kunderna har även anlitat M.F:s tjänster under tiden fram tills dess att tingsrätten meddelade sitt interimistiska vitesförbud. Även om M.F:s påstående om att han endast lämnat avtalsförslag till de kunder som särskilt efterfrågat hans tjänster skulle vara riktigt medför detta inte någon annan bedömning av hans agerande. Det är uppenbart att han redan genom att starta konkurrerande verksamhet och ta över de i målet aktuella kunderna brutit mot konkurrensförbudet. För bedömningen av om M.F. brutit mot konkurrensförbudet eller inte saknar det således betydelse om han genom aktiv och direkt bearbetning har förmått kunderna att lämna Optinet och i stället anlita hans eget företag.

Har M.F:s brott mot konkurrensförbudet orsakat Optinet skada?

Enligt Optinet har M.F:s agerande medfört skada för Optinet genom att kunderna Amringbolagen, EcoPar AB, Wilundia AB, U.L. Fastighetsbyrå AB och Lundin Revisionsbyrå AB på grund av M.F:s agerande lämnade Optinet och i stället började anlita M.F:s företag Wizol.

Enligt M.F. har de kunder som haft avtal med Optinet sagt upp dessa helt efter egna överväganden och M.F. har inte aktivt förmått dem att fatta det beslutet. Enligt hans uppfattning saknas orsakssamband mellan hans agerande och den skada som kan ha uppkommit.

Arbetsdomstolen finner att det får anses vara styrkt att det var M.F:s agerande som föranledde EcoPar AB och Wilundia AB att säga upp sina avtal med Optinet. Beträffande såväl Amringbolagen som U.L. Fastighetsbyrå AB framgår av utredningen att dessa företag redan tidigt under våren 2008, dvs. innan M.F. lämnat sin anställning och börjat bedriva verksamhet genom sitt företag Wizol, övervägde att avsluta sina respektive avtalsrelationer med Optinet. Arbetsdomstolen finner dock, i likhet med tingsrätten, att den muntliga och skriftliga utredningen i denna del visar att det som kom att bli avgörande för dessa företags beslut att lämna Optinet för Wizol var M.F:s agerande. Med hänsyn till de uppgifter som lämnats i målet beträffande Lundin Revisionsbyrå AB finner Arbetsdomstolen, i likhet med tingsrätten, att det däremot inte har visats att det uppkommit någon skada såvitt avser denna kund.

Slutsatsen av det nu sagda blir därmed att det får anses utrett att M.F. genom sitt agerande orsakat att Amringbolagen, U.L. Fastighetsbyrå AB, EcoPar AB och Wilundia AB sagt upp sina avtal med Optinet. Han har därmed orsakat Optinet skada för vilken han är ersättningsskyldig.

Ekonomiskt skadestånd för brott mot konkurrensförbudet

Optinet har gjort gällande att M.F:s agerande under våren 2008 medfört en ekonomisk skada motsvarande utebliven vinst avseende de kunder som bolaget förlorat. Som en av två alternativa beräkningsmodeller för den ekonomiska skadan har Optinet utgått från fem års täckningsbidrag för respektive förlorad kund, och därvid gjort gällande att kunderna skulle ha fortsatt att anlita bolagets tjänster under åtminstone ytterligare fem år efter det att respektive avtal löpt ut. Alternativt har Optinet hävdat att skadan bör uppskattas med användning av 35 kap. 5 § rättegångsbalken. Tingsrätten har uppskattat skadeståndet till att motsvara kundernas samlade täckningsbidrag under ett år, nämligen år 2007.

M.F. har, för det fall skadeståndsskyldighet skulle föreligga, invänt mot tingsrättens skadeståndsberäkning och hävdat att Optinet är skyldigt att visa vilken faktiskt inkomstförlust som uppkommit under tid som bolaget menar sig ha lidit skada. Han har vidhållit att skadeståndsyrkandet till den del skada uppkommit efter dagen för huvudförhandling vid tingsrätten i första hand ska avvisas.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Den skada som drabbat Optinet till följd av den konkurrerande verksamhet som M.F. bedrivit får anses ha inträffat i och med att de ovan nämnda företagen sade upp sina respektive avtal med Optinet. Omfattningen av den skadan måste rimligen bestämmas genom en uppskattning. En hållpunkt för bedömningen kan därvid, som tingsrätten funnit, vara de täckningsbidrag som Optinet gått miste om. Det kan emellertid inte utan vidare anses att skadan uppgår till det av tingsrätten utdömda beloppet. Så t.ex. bör beaktas att Optinet inte har lidit någon skada för tid under vilken kunderna varit skyldiga att fullfölja redan ingångna avtal. Det är upplyst i målet att EcoPar AB:s avtal löpte ut i maj 2009 och att avtalet med U.L. Fastighetsbyrå AB löpte ut i november 2008. Det kan inte heller uteslutas att Optinet, genom det förvärv av nya kunder som uppenbarligen skett, i viss utsträckning har kunnat begränsa sin skada.

Mot bakgrund av det sagda finner Arbetsdomstolen att det inte går att med säkerhet bestämma hur stort det ekonomiska bortfallet faktiskt varit och hur stor del som är hänförligt till M.F:s skadegörande handlingar och därför utgör en ersättningsgill skada. Enligt domstolens mening är förhållandena sådana att förutsättningar finns för att tillämpa regeln i 35 kap. 5 § rättegångsbalken och uppskatta skadan till ett skäligt belopp.

M.F. har för det fall Arbetsdomstolen skulle komma fram till slutsatsen att han är skyldig att betala ekonomiskt skadestånd hävdat att det ska jämkas så att det motsvarar maximalt sex månadslöner eller ett belopp om 210 000 kr. Arbetsdomstolen finner att skadan skäligen kan uppskattas till det beloppet.

Beträffande M.F:s yrkande om avvisning av viss del av det av Optinet yrkade beloppet kan konstateras att detta belopp utgör en uppskattning som framräknats med olika beräkningsmodeller som stöd. Det är således inte fråga om ett yrkande beträffande belopp som inte förfallit till betalning. Tingsrättens beslut att avslå M.F:s avvisningsyrkande ska därför fastställas.

Allmänt skadestånd för brott mot lagen om skydd för företagshemligheter

Optinet har gjort gällande att M.F. uppsåtligen eller av oaktsamhet har utnyttjat Optinets företagshemligheter i form av information om kundregister, kundavtal och offerter. Detta utnyttjande har enligt Optinet bestått i att M.F. använt företagshemligheterna i den av honom bedrivna konkurrerande verksamheten i syfte att ta över Optinets kunder. M.F. har bestritt att den information som bolaget hänvisat till utgör företagshemligheter. Han har vidare bestritt att han har använt sig av innehållet i Optinets kundregister, kundavtal och offerter samt hävdat att det i vart fall inte föreligger synnerliga skäl för skadeståndsskyldighet och att eventuellt skadestånd under alla omständigheter ska sättas ned.

Med företagshemlighet enligt 1 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter avses sådan information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som denne håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende. Med information förstås, enligt vad som framgår av paragrafens andra stycke, både sådana uppgifter som har dokumenterats i någon form och enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte har dokumenterats på något särskilt sätt. Begreppet information har i detta sammanhang en vid innebörd och träffar utöver tekniska uppgifter även uppgifter om rent kommersiella eller administrativa förhållanden. I förarbetena har som exempel på sådan information angetts uppgifter om enskilda affärshändelser samt information om affärshändelser av mer allmänt slag såsom marknadsundersökningar, marknadsplanering, prissättningsklausuler och planer rörande reklamkampanjer (se prop. 1987/88:155 s. 34 f.). Innehållet i ett företags kundregister har i praxis ansetts utgöra sådan information som typiskt sett har karaktären av företagshemligheter (se t.ex. AD 1998 nr 80 och AD 2000 nr 3).

Som tingsrätten konstaterat har M.F. efter det att hans anställning upphört skickat sina kontaktuppgifter till ett stort antal av Optinets kunder och informerat dem om att han startat ett eget bolag inom IT- branschen. För att kunna göra detta måste M.F. ha haft tillgång till en förteckning över kunder som fanns hos Optinet. Genom den offert som M.F. skickade till Städbolaget får det även anses vara visat att han utnyttjat information om priser, tjänster, avtalstider m.m. som funnits intagna i kundavtal som han erhållit kunskap om under sin anställning i Optinet. Det kan enligt Arbetsdomstolens mening inte råda någon tvekan om att M.F:s agerande har innefattat ett uppsåtligt utnyttjande av Optinets företagshemligheter i strid med 1 § lagen om skydd för företagshemligheter.

Enligt 7 § lagen om skydd för företagshemligheter ska arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han fått del av i sin anställning, under sådana förhållanden att han insåg eller borde ha insett att han inte fick avslöja den, ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande. Har förfarandet ägt rum sedan anställningen upphört, tillämpas vad som ovan nämnts endast om det finns synnerliga skäl.

Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning att omständigheterna är sådana att det föreligger synnerliga skäl för att ålägga M.F. att utge allmänt skadestånd för brott mot lagen om skydd för företagshemligheter. Arbetsdomstolen finner emellertid att den av tingsrätten bestämda nivån på skadeståndet framstår som väl hög och att skadeståndet skäligen bör bestämmas till 75 000 kr.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolens ställningstagande innebär i sak att tingsrättens dom ska ändras på så sätt att M.F. ska förpliktas att till Optinet betala skadestånd med sammanlagt 285 000 kr, varav 210 000 kr avser ekonomiskt skadestånd för brott mot konkurrensförbudet och 75 000 kr avser allmänt skadestånd för brott mot lagen om skydd för företagshemligheter. Optinet har därmed visserligen endast fått bifall till en mindre del av de belopp som yrkats i skadestånd, men huvudfrågorna i målet har gällt konkurrensförbudet och M.F:s skadeståndsskyldighet i sig. Vad gäller rättegångskostnaderna finner Arbetsdomstolen därför vid en samlad bedömning att Optinet får anses som vinnande part i sådan grad att bolaget bör tillerkännas en till hälften jämkad ersättning för yrkade rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen.

Optinet har i Arbetsdomstolen yrkat ersättning med sammanlagt 179 802 kr. Av dessa avser 125 000 kr ombudsarvode, 12 000 kr tidsspillan, 26 700 kr Optinets eget arbete och tidsspillan och 16 102 kr utlägg. Arbetsdomstolen finner att samtliga kostnader får anses ha varit skäligen påkallade för att tillvarata Optinets rätt i Arbetsdomstolen.

Domslut

1. Arbetsdomstolen fastställer punkten 1, 2 och 4 i tingsrättens dom.

2. Med ändring av tingsrättens domslut under punkten 3 förpliktar Arbetsdomstolen M.F. att till Optinet Data Aktiebolag utge skadestånd med tvåhundraåttiofemtusen (285 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 juli 2008 till dess betalning sker.

3. Med ändring av tingsrättens domslut under punkten 5 förpliktar Arbetsdomstolen M.F. att utge ersättning för Optinet Data Aktiebolags rättegångskostnader i tingsrätten med etthundrasjuttiotusenfemhundrasextiotre (170 563) kr, varav 155 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 31 mars 2009 till dess betalning sker.

4. Arbetsdomstolen förpliktar M.F. att utge ersättning för Optinet Data Aktiebolags rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med åttioniotusenniohundraen (89 901) kr, varav 62 500 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2010-04-14, målnummer B-44-2009

Ledamöter: Inga Åkerlund, Karin Hellmont (revisionssekreterare i Högsta domstolen; tillfällig ersättare), Britt Angleryd, Rolf Hugert, Rigmor von Zweigbergk, Stina Nilsen (f.d. ombudsmannen i Industrifacket Metall; tillfällig ersättare) och Britt-Marie Häggström. Enhälligt.

Sekreterare: Inge-Marie Nilsson

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter Mats Sjösten, Roy Johansson och Håkan Ernström)

BAKGRUND

Optinet Data Aktiebolag (Optinet) är ett it-konsultföretag inriktat på driftsäkerhet inom it-området. Företaget tillhandahåller konsulttjänster såsom leverans, installation och underhåll av datorer, servrar, nätverk och tillhörande programvaror.

M.F. anställdes den 1 april 2005 som it-säkerhetskonsult hos Optinet enligt ett samma dag undertecknat anställningsavtal. Tjänsten var en tillsvidareanställning som tillträddes den 1 maj samma år. Anställningen omfattades inte av kollektivavtal. Garantilönen för år 2005 fastställdes genom avtalet till 31 000 kronor per månad. Under år 2008 uppgick M.F:s lön till omkring 35 000 kronor per månad i genomsnitt.

Samtidigt som anställningsavtalet träffades undertecknade M.F. en handling benämnd Tystnadsförbindelse m.m. Handlingen har följande lydelse.

Jag har denna dag fått information om de skydds- och säkerhetsregler som gäller på min arbetsplats.

Denna förbindelse gäller mellan undertecknad och a) Optinet Data AB, b) samtliga kunder till Optinet Data AB samt c) samtliga andra företag som Optinet Data AB har affärsrelationer med. Nedan kallas a), b) och c) kort för företagen.

Jag är medveten om att jag är skyldig att noggrant följa gällande regler vad gäller besökare, larmanläggningar, låsning och förvaring av nycklar och tillträdeskoder.

Jag är medveten om och jag förbinder mig därför att;

inte utan företagens tillstånd för utomstående avslöja eller beskriva något av vad jag lärt känna angående företagens verksamhet, affärsangelägenheter, kundrelationer, prissättning, affärsidéer, utrustning, utvecklingsprojekt, kalkyler, kursmaterial, produkter eller annan information av företagshemlig karaktär, vare sig sådan information ägs av företagen eller annan part.

inte för egen eller annans räkning utnyttja vad jag får reda på om sådan information som nämnts ovan.

inte kopiera eller från företagen bortföra vad som enligt ovan är av konfidentiell natur, utom då det är nödvändigt för utförande av mitt arbete.

inte utföra arbeten eller åta mig uppdrag för företag som konkurrerar med företagen eller på annat sätt direkt eller indirekt utöva verksamhet som konkurrerar med företagen utan att först ha inhämtat företagens godkännande.

vid anställningens upphörande till företagen återlämna alla affärshandlingar jag haft tillgång till rörande företagen.

Mitt åtagande enligt ovan skall gälla både under och efter mitt anställningsförhållande med Optinet Data AB.

Jag är medveten om att obehörigt utnyttjande av företagens företagshemligheter kan medföra straff och skadestånd enligt lagen om skydd för företagshemligheter.

Jag bekräftar att upphovsrätten och alla därtill hörande rättigheter till produkter eller lösningar som utvecklas under mitt anställningsförhållande tillfaller Optinet Data AB.

M.F. sade på egen begäran upp sig från sin anställning hos Optinet den 29 februari 2008. Eftersom han hade en månads uppsägningstid upphörde anställningen den 28 mars 2008.

Den 29 mars 2008 registrerades Wizol AB (Wizol) i bolagsregistret. M.F. är ensam styrelse i bolaget. Bolagets verksamhetsändamål är enligt bolagsregistret att bedriva konsultverksamhet inom it-området samt försäljning av hård- och mjukvara och därmed förenlig verksamhet.

Tvist har uppkommit om M.F. har brutit mot konkurrensklausulen i anställningsavtalet och utnyttjat Optinets företagshemligheter otillbörligt samt om han ska förbjudas att bedriva viss med Optinet konkurrerande verksamhet och förpliktas att betala skadestånd till Optinet.

Tingsrätten har i ett beslut den 8 september 2008 med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken förbjudit M.F., för tiden fram till den 31 mars 2010, vid vite om 500 000 kronor vid varje enskilt fall överträdelse av förbudet sker, att direkt eller indirekt bedriva verksamhet genom att vända sig till, utföra arbeten för eller på annat sätt uppta kunder vilka är eller varit kunder till Optinet under M.F:s anställningstid år 2008, dvs. tiden från och med den 1 januari 2008 till och med den 28 mars 2008. Arbetsdomstolen har den 20 november 2008 avslagit ett överklagande från M.F. om hävning eller begränsning av förbudet.

Optinet har ställt en bankgaranti om 500 000 kronor som säkerhet för den skada som M.F. kan komma att tillfogas på grund av beslutade säkerhetsåtgärder.

YRKANDEN M.M.

Optinet har yrkat att tingsrätten för tiden fram till den 31 mars 2010 förbjuder M.F., vid vite om 500 000 kronor vid varje enskilt fall överträdelse av förbudet sker, att direkt eller indirekt bedriva verksamhet genom att vända sig till, utföra arbeten för eller på annat sätt uppta kunder vilka är eller har varit kunder eller samarbetspartners till Optinet under M.F:s anställningstid år 2008, dvs. från och med den 1 januari 2008 till och med den 28 mars 2008. Optinet har preciserat sitt yrkande om förbud såvitt avser samarbetspartners till att enbart avse bolagen Comforit AB, organisationsnummer 556353-3396 och X-Way System HB, organisationsnummer 916896-8007. Optinet har framställt sitt yrkande även interimistiskt.

Optinet har vidare yrkat att tingsrätten förpliktar M.F. att till bolaget betala skadestånd med 2 408 100 kronor, varav 2 258 100 kronor avser ekonomiskt skadestånd och 150 000 kronor avser allmänt skadestånd. Bolaget har yrkat ränta på det yrkade beloppet enligt 6 § räntelagen från den 14 juli 2008 (dagen för delgivning av stämningsansökan) till dess betalning sker.

M.F. har bestritt yrkandena. Han har godtagit sättet för ränteberäkningen som skäligt i sig.

M.F. har yrkat att tingsrätten avvisar Optinets yrkande om ekonomiskt skadestånd i den del som yrkandet avser ersättning för förlorad inkomst under tiden efter huvudförhandlingen.

Optinet har bestritt M.F:s yrkande om avvisning.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

GRUNDER

Optinet

Skadestånd

M.F. har varit anställd hos Optinet. Efter att ha sagt upp sig på egen begäran lämnade han sin anställning hos bolaget med sista anställningsdag den 28 mars 2008. M.F:s anställningsavtal med Optinet innehåller bland annat ett avtalat konkurrensförbud som avser tiden såväl under som efter anställningsförhållandet. Genom att starta och bedriva en med Optinet konkurrerande verksamhet har M.F. brutit mot anställningsavtalet. Optinet har på grund av M.F:s avtalsbrott lidit ekonomisk skada vilken skäligen har beräknats till 2 258 100 kronor. Skadeståndet är förfallet till betalning. M.F. är skyldig att ersätta denna skada.

M.F. har vidare uppsåtligen eller av oaktsamhet i det av honom bedrivna bolaget Wizol obehörigen utnyttjat information om Optinets affärs- och driftsförhållanden som han fått del av under sin anställning. Informationen utgör företagshemligheter enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Fråga är vidare om information som Optinet håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende. För sitt obehöriga nyttjande ska M.F. utge ersättning till Optinet avseende allmänt skadestånd vilket skäligen har beräknats till 150 000 kronor. Synnerliga skäl föreligger att trots att förfarandet till del ägt rum efter anställningens upphörande ålägga M.F. att utge det aktuella skadeståndet.

Förbud

Mellan parterna föreligger ett avtal varigenom M.F. bland annat har åtagit sig att inte direkt eller indirekt utöva verksamhet som konkurrerar med Optinet. M.F. har, genom att starta och bedriva en med Optinet konkurrerande verksamhet och i denna vända sig till Optinets kunder, brutit mot parternas avtal. Optinet har ett berättigat anspråk på att M.F. fortsatt avhåller sig från att direkt eller indirekt bedriva verksamhet genom att vända sig till, utföra arbeten för eller på annat sätt uppta kunder vilka är eller har varit kunder eller samarbetspartners till Optinet under M.F:s anställningstid år 2008, dvs. från och med den 1 januari 2008 till och med den 28 mars 2008. Förbudet bör säkerställas med vite.

Till grund för yrkandet om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken, vilket tidigare framställts och beviljats, vidhålles att Optinet har visat sannolika skäl för att bolaget har ett anspråk mot M.F. som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning. Det kan skäligen befaras att M.F. genom att bedriva med Optinet konkurrerande verksamhet hindrar eller försvårar utövningen av Optinets rätt eller väsentligen förringar dess värde. Optinet har ställt betryggande säkerhet i form av bankgaranti om 500 000 kronor för den skada som kan tillfogas M.F. genom säkerhetsåtgärden.

M.F.

Det finns två versioner av konkurrensklausulen mellan Optinet och M.F., den ena versionen av klausulen finns i anställningsavtalet och den andra versionen i Optinets yrkande i målet. Båda versionerna sträcker sig längre än vad som är skäligt. M.F. är därför enligt 38 § avtalslagen inte bunden av någon av konkurrensklausulerna.

Om M.F. skulle anses vara bunden av en konkurrensklausul kan klausulen inte skäligen sträcka sig längre än dels till att omfatta kunder som M.F. kommit i kontakt med genom Optinet, dels till att avse en tid av ett år räknat från och med den 30 mars 2008.

Det yrkade konkurrensförbudet har inte stöd i konkurrensklausulen i anställningsavtalet eftersom förbudsyrkandet är mer vidsträckt än avtalsklausulens lydelse.

För den händelse en konkurrensklausul formulerad i enlighet med Optinets förbudsyrkande inte till någon del skulle anses oskälig enligt 38 § avtalslagen och det yrkade förbudet skulle anses ligga inom ramen för konkurrensklausulen gör M.F. gällande att klausulen enligt sin ordalydelse inte förbjuder Wizol att konkurrera med Optinet. Konkurrensklausulen kan därför inte åberopas som grund för Optinets ekonomiska skadestånd eftersom Wizol och inte M.F. har vidtagit de eventuellt skadeståndsgrundande åtgärderna.

Även om M.F. skulle anses ha brutit mot konkurrensförbudet är han ändå inte skadeståndsskyldig mot Optinet, eftersom han inte har orsakat att avtalen mellan Optinet och dess kunder har sagts upp. Det finns således inget orsakssamband mellan M.F:s handlande och Optinets eventuella skada.

Yrkandet om skadestånd ska avvisas såvitt det avser förlorad inkomst under tiden efter huvudförhandlingen eftersom skadeståndet i den delen inte är förfallet till betalning och därför enligt 13 kap. 1 § rättegångsbalken inte kan tas upp till prövning.

Optinet har inte visat att bolaget har lidit någon skada. Optinets skadeberäkning kan inte godtas. Regeln i 35 kap. 5 § rättegångsbalken om att en skada får uppskattas till skäligt belopp är inte tillämplig, eftersom full bevisning om den aktuella skadans storlek i princip kan föras. Under alla förhållanden ska ett eventuellt skadestånd jämkas enligt 6 kap. 2 § skadeståndslagen till att motsvara maximalt sex månadslöner (6 x 35 000 =) 210 000 kronor.

M.F. har inte utnyttjat Optinets företagshemligheter. Optinet har inte någon information som har karaktären av företagshemligheter och bolaget har heller inte upplyst honom om vilken typ av information som bolaget anser utgör företagshemlighet. Om företagshemligheter skulle anses ha utnyttjats är det i så fall Wizol och inte han själv personligen som bär ansvar för detta. Det föreligger i vart fall inte synnerliga skäl för skadestånd. Ett eventuellt skadestånd ska sättas betydligt lägre än som Optinet yrkat.

UTVECKLING AV TALAN

Optinet

Parternas konkurrensklausul och frågan om vitesförbud

M.F. var anställd som konsult i Optinet under omkring tre år och avslutade sin anställning i bolaget fredagen den 28 mars 2008. Han är bunden av en konkurrensklausul. Syftet med klausulen, som gäller för de flesta av Optinets anställda, är att skydda Optinet från att fråntas kunder när en anställd, i det här fallet M.F., slutar. Optinets konsulter har en nyckelposition i förhållande till Optinets kunder, eftersom det är konsulterna som har den dagliga kontakten med kunderna. Optinet har alltså ett berättigat intresse av en konkurrensklausul.

Enligt konkurrensklausulen i anställningsavtalet är M.F. förbjuden att direkt eller indirekt bedriva med Optinet konkurrerande verksamhet både under och efter anställningstiden. Klausulen är inte begränsad till viss tid, till vissa aktiviteter eller till att gälla gentemot vissa aktörer. Konkurrensklausulen är alltså vidsträckt, men Optinet har i sitt yrkande om vitesförbud på eget initiativ inskränkt klausulen till att gälla under två år och då enbart i förhållande till Optinets kunder under första kvartalet 2008 och därutöver mot två namngivna samarbetspartners. Det yrkade konkurrensförbudet är skäligt och innebär bara en marginell inskränkning för M.F. att utöva yrkesverksamhet. M.F. är inte förhindrad att ta anställning inom sitt yrkesområde. Han har också rätt att bedriva med Optinet konkurrerande verksamhet, förutsatt att han inte riktar sig mot de av Optinets kunder och samarbetspartners som omfattas av bolagets förbudsyrkande.

Det yrkade konkurrensförbudet ska således bifallas, även för tiden till dess att det finns en laga kraft ägande dom.

M.F:s skadeståndsskyldighet på grund av överträdelsen av konkurrensförbudet

Trots konkurrensförbudet enligt anställningsavtalet startade M.F. genom sitt bolag Wizol en med Optinet konkurrerande verksamhet omedelbart efter anställningens upphörande. M.F. vidtog redan under anställningstiden i Optinet förberedande åtgärder för sin otillåtna verksamhet. Sålunda bildades Wizol som nämnts den 29 februari 2008, alltså samma dag som M.F sade upp sig från anställningen i Optinet. M.F. är ensam styrelse i bolaget och äger bolagets samtliga aktier. Wizols registrerade verksamhetsändamål och bolagets egna uppgifter på dess internetsidor, Wizolutions, visar att Wizols verksamhet är direkt konkurrerande med den verksamhet som Optinet bedriver. Wizol har som revisor H.L. vid Lundins Revisionsbyrå AB, som vid denna tid var kund hos Optinet. M.F. måste ha tagit kontakt med H.L. om revisorsuppdraget i Wizol redan under sin anställningstid i Optinet. Vidare har Wizol sina lokaler på adress Salsmästaregatan i Hisings Backa. Lokalen hyrs av Amringbolagen som också är kunder till Optinet. Redan måndagen den 31 mars 2008 hade M.F. och Wizol installerat sig i de nya lokalerna. Med hänsyn till den korta tiden mellan M.F:s anställnings upphörande och Wizols inflyttning i lokalerna står det klart att M.F. hade kontakter med Amringbolagen om lokaler för sin konkurrerande verksamhet under sin anställningstid hos Optinet.

Ett uppenbart skäl till att M.F. vände sig till Lundins Revisionsbyrå AB och till Amringbolagen var att knyta dem närmare till sig och överta dem som kunder från Optinet. Genom sin kontakt med H.L. fick M.F. även kontakt med U.L. Fastighetsbyrå AB, som var en annan betydelsefull kund hos Optinet. R.L. är verkställande direktör i fastighetsbyrån. H.L. och R.L. är bröder. Härutöver kontaktade M.F. flera av Optinets kunder i det uppenbara syftet att i strid med parternas konkurrensklausul överta kunderna från Optinet.

Under första halvåret 2008 sade en rad av Optinets kunder upp sina avtal med Optinet på grund av M.F:s avtalsstridiga handlande. Antalet uppsägningar var osedvanligt stort. Bland andra U.L. Fastighetsbyrå AB, EcoPar AB, Wilundia AB, Amring AB och Amring Verkstäder AB sade upp sina avtal. Härutöver slutade Lundin Revisionsbyrå AB anlita Optinet.

De första uppsägningarna kom från Amring AB och Amring Verkstäder AB. Amringbolagen blev kunder hos Optinet år 2005 samtidigt som M.F. började sin anställning hos Optinet. Amringbolagen hade dessförinnan samarbetat med M.F. Den 31 januari 2008 sade Amringbolagen genom ett e-brev från ställföreträdaren H.G. upp sina avtal för omförhandling. Avtalen skulle löpa ut den 16 maj 2008. Den 31 mars 2008 skickade Optinets säljare N.P. ett e-brev till Amring med förslag till nya avtalsvillkor. Optinet erbjöd Amringbolagen ytterst fördelaktiga villkor, bland annat i form av ett halverat pris på Optinets tjänster. Amringbolagen besvarade dock inte ens Optinets erbjudande trots att N.P. flera gånger försökte komma i förbindelse med Amringbolagens företrädare. Det är tydligt att Amringbolagens ointresse av fortsatt samarbete med Optinet berodde på att Amringbolagen redan hade anlitat Wizol och därför inte var intresserade av fortsatt samarbete med Optinet.

Den 7 maj 2008 sade EcoPar AB upp sitt avtal med Optinet. EcoPar AB hade varit kund hos Optinet sedan år 2003. Det befintliga avtalet löper ut först i maj 2009, men EcoPar AB har meddelat att bolaget inte vill ha ytterligare leverans av tjänster trots skyldigheten att betala. Uppsägningen var föranledd av M.F., som genom Wizol hade erbjudit sig att leverera de tjänster som Optinet dittills hade levererat. Kontakterna mellan EcoPar AB och M.F. ledde till att EcoPar AB valde att fortsätta samarbeta med Wizol i stället för med Optinet.

U.L. Fastighetsbyrå AB, som hade varit kund hos Optinet sedan år 1994, sade upp sitt avtal genom ett brev från R.L. den 13 maj 2008. Avtalet skulle löpa ut den 2 november 2008. Enligt uppgift till Optinets anställda var orsaken till uppsägningen att fastighetsbyrån hade anlitat Wizol för de tjänster som Optinet dittills hade utfört och att fastighetsbyrån därför ville säga upp avtalet med Optinet. En tid före uppsägningen, den 13 april 2008, hade N.P. hos Optinet erbjudit fastighetsbyrån en kraftigt reducerad avtalskostnad, men trots detta erbjudande sade fastighetsbyrån en månad senare upp avtalet. Det framgår av ett e-brev att R.L. den 21 april 2008 vidarebefordrade Optinets erbjudande till M.F.

Samarbetet mellan Optinet och Lundin Revisionsbyrå AB upphörde vid ungefär samma tidpunkt som uppsägningen från U.L. Fastighetsbyrå AB skedde. Eftersom revisionsbyrån inte hade något fast avtal med Optinet skedde dock ingen formell uppsägning från revisionsbyråns sida. H.L:s ställning som revisor åt Wizol och den nära kontakten mellan de båda Lundin-bolagen visar att M.F. orsakade att revisionsbyrån upphörde med att anlita Optinet.

Wilundia AB var kund i Optinet sedan år 2006 och hade samarbetat med M.F. redan före hans anställning i Optinet. Wilundia AB sade upp sitt avtal med Optinet den 20 maj 2008. Avtalet hade tre månaders uppsägningstid. Orsaken till uppsägningen var att bolaget hade anlitat Wizol för att leverera de tjänster som Optinet dittills hade utfört.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att M.F. aktivt har tagit kontakt med Optinets ovan nämnda sex kunder och erbjudit dessa Wizols tjänster. Hans förfarande står i strid med det i förhållande till anställningsavtalet inskränkta konkurrensförbud som Optinet har yrkat i målet. De sex kunderna har avbrutit samarbetet med Optinet på grund av M.F:s agerande, vilket orsakat Optinet ekonomisk skada.

M.F. har även kontaktat flera andra av Optinets kunder i syfte att ta över kunderna. Till dessa hör Endorsia, Albis, Aderbys Rör, LV:s Mekaniska, Laurin, Städbolaget och samarbetspartnern X-Way System HB. Beträffande dessa bolag har M.F:s agerande dock hittills inte lett till att de sagt upp sina avtal. Optinets yrkande om ekonomiskt skadestånd omfattar därför inte M.F:s förfarande gentemot dessa bolag.

Beräkning av det ekonomiska skadeståndet

M.F:s brott mot det avtalade konkurrensförbudet har gett upphov till en betydande ekonomisk skada för Optinet. Skadan har skäligen beräknats uppgå till i vart fall 2 258 100 kronor, som motsvarar utebliven vinst avseende de kunder som Optinet förlorat. De kunder som avses är Amring AB, Amring Verkstäder AB, EcoPar AB, U.L:s Fastighetsbyrå AB, U.L:s Revisionsbyrå AB och Wilundia AB.

Skadan har inträffat och fullbordats under våren 2008 då kunderna valt att inte fortsätta anlita Optinet utan i stället sagt upp sina avtal. Det rör sig alltså inte om en framtida fiktiv skada. Skadeståndet har förfallit till betalning. Det saknas skäl att till någon del avvisa Optinets skadeståndstalan.

Optinet har två beräkningsmodeller för den ekonomiska skadan. I den första modellen har Optinet utgått från omsättning och täckningsbidrag för år 2007 avseende nu aktuella kunder. Täckningsbidraget för det året var 451 620 kronor. Optinet arbetar med långa kundrelationer och uppskattar därför att de sex kunderna skulle ha varit kvar hos Optinet i åtminstone ytterligare fem år efter det att respektive avtal löpt ut. Den ekonomiska skadan blir således (5 x 451 620 =) yrkade 2 258 100 kronor. Nedan följer en uppställning av hur täckningsbidraget för år 2007 har beräknats.

TB Tjänst TB Hårdvara/Mjukvara

U.L. Fastighetsbyrå AB 65.845 kr 22.794 kr

EcoPar AB 35.660 kr 3.892 kr

Wilundia AB 78.282 kr 7.366 kr

Lundin Revisionsbyrå AB 6.495 kr 1.727 kr

Amring AB 221.233 kr 113.394 kr

Amring Verkstäder AB 20.420 kr 10.322 kr

427.935 kr 159.495 kr

Arbetade timmar 503 st å 270 kr -135.810 kr

Totalt 292.125 kr 159.495 kr

Summa täckningsbidrag år 2007: 451.620 kr

Under de senaste tre åren (år 2005-2007) har omsättningen på ovanstående kunder vidare i genomsnitt fördelat sig enligt följande.

Total omsättning Procent av omsättningen

år 2005-2007 på de aktuella

kunderna år 2005-2007

U.L. Fastighetsbyrå AB 778.284 kr 19,7 %

EcoPar AB 755.458 kr 19,1 %

Wilundia AB 284.473 kr 7,2 %

Lundin Revisionsbyrå AB 80.050 kr 2,0 %

Amring AB 1.793.029 kr 45,4 %

Armring Verkstäder AB 255.333 kr 6,5 %

Totalt 3.946.627 kr

Den andra modellen för beräkningen av Optinets skada är som följer. Värdet av den typ av verksamhet som Optinet bedriver är till väsentlig del avhängigt den kundstock som bolaget innehar. Vid köp av en affärsrörelse av det slag som Optinet bedriver är det helt avgörande för priset vilka av säljarens kunder som köparen har möjlighet att ta över genom förvärvet. Om de kunder som bolaget har förlorat genom M.F:s avtalsbrott hade ingått som en del av en rörelseöverlåtelse hade de självständigt betingat ett värde motsvarande lägst det i målet yrkade ekonomiska skadeståndet. När det gäller beräkningen av skadan vill Optinet även klarlägga att bolaget arbetar dels med fasta priser enligt avtal och dels säljer konsulttimmar på löpande räkning, varav det senare utgör en betydande del av de totala intäkterna. Förlusten av nu aktuella kunder innebär sålunda att de fasta avtalen med respektive kund sagts upp men även att Optinet förlorat de intäkter som skulle ha influtit från löpande timdebitering.

Optinet har gjort skäliga ansträngningar för att begränsa sin skada. I detta sammanhang kan framhållas att Optinet under våren 2008 arbetade för att försöka behålla de kunder som nu gått förlorade. Som anförts ovan erbjöds bland andra Amringbolagen och Lundins Fastighetsbyrå AB kraftigt reducerade priser på Optinets tjänster. Trots de fördelaktiga erbjudandena var bolagen dock inte intresserade av att fortsatt anlita Optinets tjänster. Optinet har vidare anställt ytterligare en säljare som en direkt följd av den skada som M.F. orsakat. Vidtagna åtgärder har emellertid inte kunnat läka den ekonomiska skada M.F. orsakat. Det bör även framhållas att det för Optinet inte har funnits några begränsningar i kapaciteten att ta emot ytterligare kunder. Förlusten av de i målet aktuella kunderna utgör därför under alla förhållanden en ren förlust för Optinet. Det kan därför även ifrågasättas om det över huvud taget har funnits en möjlighet att begränsa den aktuella skadan.

Vid beräkning av skadestånd av det slag som nu är föremål för tvist kan det uppstå svårigheter för den skadelidande att föra full bevisning om den inträffade skadans storlek. För det fall att tingsrätten skulle finna att den bevisning Optinet presenterat inte utgör full bevisning begärs att tingsrätten med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken uppskattar skadan till skäligt belopp. Optinet anser att yrkat ekonomiskt skadestånd är skäligt.

Optinet har bestritt att det föreligger grund för jämkning av yrkat skadestånd.

Skadestånd på grund av brott mot lagen om skydd för företagshemligheter

M.F. har försökt ta över Optinets kunder genom att utnyttja information som utgör Optinets företagshemligheter och som M.F. fått kunskap om genom sin anställning i Optinet. De utnyttjade företagshemligheterna består av Optinets kundregister samt innehållet i bolagets kundavtal och offerter. Genom kunskapen om kundavtalen har M.F. haft kännedom om vilka avtal som funnits, löptiden för avtalen, vilka tjänster avtalen omfattat och vilka priser som avtalats. Wizols offerter är upprättade med Optinets offerter och kundavtal som bas. M.F. har genom anställningsavtalet åtagit sig tystnadsplikt för denna information och även åtagit sig att inte använda informationen annat än i sin anställning.

På grund av sitt handlande ska M.F. betala ett allmänt skadestånd till Optinet enligt 1 och 7 §§ lagen om skydd för företagshemligheter. Skadeståndet bör skäligen uppgå till 150 000 kronor. Vid bedömningen av skadeståndets storlek bör vägas in att M.F. har brutit mot sin lojalitetsplikt genom att vidta förberedande åtgärder redan under anställningstiden. Dessa åtgärder har bestått i att han tagit kontakt med revisor H.L. och med företrädare för Amringbolagen och att han bildat bolaget Wizol med konkurrerande verksamhet i förhållande till Optinet. Till den del M.F. utnyttjat Optinets företagshemligheter efter anställningstiden utgör M.F:s ovan beskrivna förfarande sammantaget synnerliga skäl för skadestånd. Det saknas anledning att jämka det yrkade skadeståndet.

M.F.

Han tillträdde sin anställning i Optinet den 1 maj 2005, sade upp sig den 29 februari 2008, varefter anställningen efter en månads uppsägningstid avslutades den 28 mars 2008. Före sin anställning i Optinet hade han arbetat som it-tekniker i ett med Optinet konkurrerande företag. Amringbolagen och Wilundia AB följde med honom som kunder från den tidigare anställningen till Optinet. I anställningsavtalet rubriceras han som it-säkerhetskonsult, men hans arbetsuppgifter motsvarade i själva verket i allt väsentligt vad som utförs av en it- tekniker. År 2008 hade han en garantilön om 34 000 kronor i månaden. Därutöver tillämpade Optinet ett gruppbonussystem som för hans del innebar att den faktiska genomsnittliga månadslönen för samma tid uppgick till omkring 35 000 kronor.

Optinet hade åtta anställda under hans tid i bolaget. Det fanns en verkställande direktör, fyra tekniker (inklusive honom själv), två säljare och en kontorsanställd. Säljarna var de befattningshavare som hade den huvudsakliga kontakten med kunderna och upprättade kundavtalen, medan teknikerna som namnet anger utförde tekniskt arbete. Ett huvudavtal brukade träffas med kunden och i en bilaga till detta avtal reglerades vilka tjänster som skulle utföras och priset för de avtalade tjänsterna. Avtalstiderna låg vanligen på tre år men även tvååriga avtal förekom, vilka hade förlängningsklausuler med innebörd att avtalen skulle fortsätta gälla om de inte sades upp. Optinet utförde gängse tjänster i sin bransch och levererade inga unika eller företagsspecifika tjänster. Bolaget förfogade inte över någon särskild kunskap som hade karaktären av företagshemligheter. Optinet har haft god lönsamhet. Under år 2007 uppgick bolagets omsättning till knappt 14 miljoner kronor.

I samband med att han ingick anställningsavtalet med Optinet undertecknade han som framgått ett dokument benämnt "Tystnadsförbindelse". Han upplystes inte vare sig om vad villkoren om konkurrensförbud i dokumentet närmare innebar eller om vilken information som enligt Optinets uppfattning utgjorde företagshemlighet. Det bör uppmärksammas att villkoren i tystnadsförbindelsen enligt sin ordalydelse bara gäller verksamhet som han bedriver själv personligen och inte verksamhet som bedrivs i ett aktiebolag som han äger. Konkurrensklausulen hindrar honom således inte från att bedriva konkurrerande verksamhet i Wizol. Vidare bör noteras att konkurrensklausulen i anställningsavtalet inte är lika omfattande som det yrkade vitesförbudet. Han fick ingen lönekompensation eller andra förmåner som ersättning för att han godtog villkoren i tystnadsförbindelsen.

Skälet till att han i februari 2008 sade upp sig i Optinet var att han ville utöva sitt yrke i ett eget företag. Han hade haft dessa planer länge. Den avgörande impulsen till att uppsägningen skedde just då var att en säljare i bolaget slutade. Som framgår av bolagsregistret bildade han Wizol samma dag som han sade upp sig. Han insåg att han inte fick bedriva verksamhet i Wizol innan hans anställning i Optinet hade upphört och någon verksamhet i Wizol bedrevs heller inte dessförinnan.

Omedelbart efter att han hade avslutat anställningen i Optinet inledde han verksamheten i Wizol. Han skaffade lokal för verksamheten hos Amringbolagen. Han skickade också sina nya kontaktuppgifter till de kunder han hade haft förbindelse med under sin anställning i Optinet. Uppgifterna överfördes genom e-post. Utöver att han på Städbolagets begäran skickade en offert till nämnda bolag försökte han inte påverka eller förmå Optinets kunder att gå över till honom eller till Wizol. Att de bolag som omfattas av Optinets yrkande om ekonomiskt skadestånd valde att säga upp sina avtal med Optinet beror inte på hans agerande utan har enbart sin grund i överväganden från respektive bolag. Varken han själv eller Wizol har haft några kontakter med Optinets kunder efter det att tingsrätten den 30 maj 2008 meddelade ett vitesförbud.

Han har inte använt någon information som kan karakteriseras som företagshemlighet i sin verksamhet i Wizol. Uppgifterna i hans offerter motsvarar sedvanliga villkor på it-marknaden.

DOMSKÄL

Utredningen

Optinet har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med bolagets ställföreträdare R.W. samt vittnesförhör med N.P. som är säljare i Optinet, med F.L. som är ställföreträdare för Städbolaget och med D.L. som är Optinets revisor. Optinet har som skriftlig bevisning åberopat parternas anställningsavtal, uppgifter från bolagsregistret och från Wizols hemsida beträffande Wizols verksamhet, uppsägningar av avtal från Optinets kunder och svar från Optinet till kunderna, två offerter från Wizol respektive Optinet, ett vittnesintyg från M.K., ett överklagande från M.F. och utdrag ur Optinets kundreskontra och utdrag ur bokföringen avseende Optinets fakturering.

M.F. har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv samt vittnesförhör med H.G. som är ställföreträdare för Amringbolagen, med M.K. som är anställd i EcoPar AB, med R.L. som är ställföreträdare för U.L. Fastighetsbyrå AB, med H.L. som är ställföreträdare för Lundin Revisionsbyrå AB och med A.J. som är ekonomiansvarig i Wilundia AB.

Tingsrättens bedömning

Vitesförbud

I anslutning till M.F:s anställningsavtal undertecknade denne samma dag en konkurrensklausul enligt vilken han inte utan Optinets samtycke får utföra arbeten eller åta sig uppdrag för företag som konkurrerar med Optinet, bolagets kunder eller andra företag som bolaget har affärsförbindelser med eller på annat sätt direkt eller indirekt utöva verksamhet som konkurrerar med nämnda bolag. Vitesförbudet som Optinet har yrkat kan inte anses i något avseende sträcka sig längre än konkurrensklausulen i anställningsavtalet, tvärtom är det yrkade förbudet inskränkt såvitt avser tid och aktörer som M.F. får kontakta. Yrkandet om vitesförbud har alltså stöd i den avtalade konkurrensklausulen.

Frågan är då om ett sådant konkurrensförbud som Optinet yrkat är oskäligt enligt 38 § avtalslagen och därför skall jämkas eller helt lämnas utan avseende. I praxis kan iakttas en restriktivitet mot konkurrensklausuler om inte dessa syftar till att skydda företagshemligheter eller ett företagsspecifikt kunnande. Arbetsdomstolen har emellertid trots detta i flera fall funnit att konkurrensklausuler varit giltiga på grund av särskilda omständigheter. Genomgående för dessa fall är att arbetsgivaren ansetts ha ett betydande eller berättigat intresse av konkurrensklausulen. Fall där det ansetts föreligga ett betydande arbetsgivarintresse för konkurrensklausuler har framför allt avsett så kallade kunskapsföretag såsom revisionsbyråer och konsultföretag men även handelshus. Av Arbetsdomstolens praxis framgår att ett betydande eller berättigat arbetsgivarintresse för att ingå konkurrensklausuler är att hindra att arbetstagaren "tar med sig" arbetsgivarföretagets kunder. Däremot godtas normalt inte klausuler som syftar enbart till att hålla kvar en arbetstagare med särskilda kunskaper och särskild kompetens. (Se angående det här anförda "Lojalitet och samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare", Ds 2002:56, s. 329 ff. med där anförda rättsfall och Arbetsdomstolens dom AD 2002 nr 115.)

Optinet är ett kunskapsföretag. R.W:s och N.P:s berättelser tillsammans med M.F:s vittnens berättelser visar att M.F:s arbetsuppgifter innebar att han utvecklade en nära kontakt med Optinets kunder och kom att inta en sådan nyckelposition som gjorde det möjligt för honom att ta med sig kunderna från Optinet till en konkurrerande verksamhet. Optinet har därför haft ett starkt intresse av en konkurrensklausul i förhållande till M.F. för att skydda sig från att fråntas sina kunder. Det har således funnits ett sådant berättigat intresse för en konkurrensklausul i anställningsavtalet mellan Optinet och M.F. som Arbetsdomstolen har godtagit i sin praxis.

När det gäller omfattningen av Optinets förbudsyrkande kan konstateras att det som framgått är begränsat dels i tid, dels till att enbart omfatta bolagets kunder under en viss period och därutöver två namngivna samarbetspartners. Förbudet hindrar därmed inte M.F. från att i övrigt bedriva näringsverksamhet inom sitt yrkesområde. Förbudet är inte mer vidsträckt än som godtagits i Arbetsdomstolens praxis, se särskilt AD 2002 nr 115.1 nämnda rättsfall godtog Arbetsdomstolen som skälig en konkurrensklausul som innebar att en självständig handläggare på ett redovisningsföretag under en tid av två år efter anställningens upphörande inte som företagare eller anställd aktivt fick försöka förmå någon av redovisningsföretagets klienter att övergå till en med redovisningsföretaget konkurrerande verksamhet.

Med hänsyn till det anförda kan det av Optinet yrkade konkurrensförbudet inte till någon del anses oskäligt. M.F. bör därför åläggas ett konkurrensförbud under förutsättning att han har brutit mot förbudet enligt avtalet.

Frågan om överträdelse av konkurrensförbudet och skadestånd

Tingsrätten har att bedöma om M.F. har brutit mot parternas konkurrensklausul i den utformning som klausulen getts i bolagets förbudsyrkande och, i så fall, om han genom sitt förfarande har orsakat Optinet skada.

Konkurrensklausulen förbjuder M.F. att ha något slag av affärskontakt inom Optinets verksamhetsområde med de bolag som omfattas av Optinets skadeståndsyrkande, alltså Amringbolagen, U.L:s Fastighetsbyrå AB, Lundins Revisionsbyrå AB, EcoPar AB och Wilundia AB. Utöver att M.F. personligen är bunden av klausulen bör den även anses bindande för verksamhet som han bedrivit eller bedriver i Wizol, där han är ensam aktieägare och styrelse.

Genom M.F:s egna uppgifter och övrig utredning är det klarlagt att han omedelbart efter att hans anställning i Optinet upphörde, genom Wizol lämnade kontaktuppgifter och avtalsförslag om tjänster som omfattades av konkurrensförbudet till nyss nämnda företag. Samma utredning visar också att Ambringbolagen, U.L:s Fastighetsbyrå AB, EcoPar AB och Wilundia AB anlitade M.F. för att utföra it-tjänster. Genom dessa aktiviteter har M.F. brutit mot konkurrensförbudet enligt parternas avtal.

Amringbolagen, U.L:s Fastighetsbyrå AB, EcoPar AB och Wilundia AB sade upp sina löpande avtal med Optinet under första halvåret 2008, vilket orsakade Optinet skada. M.F. har hävdat att skadan inte orsakades av hans avtalsstridiga handlande utan att kundföretagen gjorde uppsägningarna efter egna överväganden oberoende av sina kontakter med honom. M.F:s påstående är i sig osannolikt. M.F. var dessa företags kontaktperson hos Optinet och det finns ett tidsmässigt nära samband mellan uppsägningarna och M.F:s kontakter med företagen. R.W:s och N.P:s uppgifter motsäger också invändningen. De har uppgett att antalet uppsägningar under perioden omedelbart efter M.F:s avgång var osedvanligt stort och att det genom deras kontakter med kundföretagen framkom att skälen till uppsägningarna var att kundföretagen hade valt att fortsätta samarbeta med Wizol i stället för med Optinet.

R.W:s och N.P:s antaganden att uppsägningarna var orsakade av M.F. bekräftas av övriga vittnens uppgifter. M.K. och A.J. har sålunda uttryckligen sagt att skälet till att EcoPar AB respektive Wilundia AB sade upp sina avtal med Optinet och i stället ingick avtal med Wizol var att bolagen ville fortsätta samarbeta med M.F., som de hade en god arbetsrelation till. R.L. har uppgett att U.L:s Fastighetsbyrå AB avsåg att avsluta samarbetet med Optinet på grund av missnöje med Optinets tjänster, men att det avgörande skälet till att uppsägningen skedde under våren 2008 och inte vid någon annan tidpunkt var att byrån ville samarbeta med M.F. som byrån hade stort förtroende för.

H.G. har varit svävande i fråga om skälen till att Amringbolagen avslutade sitt samarbete med Optinet och sagt att han var missnöjd med Optinets tjänster och tjänsternas prissättning och därför i januari 2008 sade upp Amringbolagens avtal till omförhandling. Det framgår dock av N.P:s uppgifter och av brev från honom till företrädare för Amringbolagen att Optinet under våren 2008 lämnade en offert med halverade priser för tjänsterna och att det förekom ett möte i saken mellan Optinet och Amringbolagen vid vilket H.G. dock inte var närvarande. Amringbolagen besvarade inte offerten och deltog inte i förhandlingar efter att Wizol hade inlett sin verksamhet trots att Amringbolagens skäl till uppsägning av avtalen i januari angavs ha varit att bolagen ville omförhandla desamma. De angivna omständigheterna visar att det verkliga skälet till att Amringbolagen inte ville fortsätta kontakten med Optinet var att bolagen hade valt att anlita Wizol i stället för Optinet.

Lundins Revisionsbyrå AB hade till skillnad från övriga nämnda kundföretag inte fast avtal med Optinet utan hade bara köpt datorer från Optinet vid ett par enstaka tillfällen. Bolagets ställföreträdare H.L. har uppgett att revisionsbyrån inte har löpande avtal med någon it- leverantör och heller inte avser att teckna något sådant avtal. Utredningen visar inte att revisionsbyrån skulle ha ingått nya avtal med Optinet även om M.F. hade avstått från att bedriva konkurrerande verksamhet. Följaktligen är det inte visat att M.F. har orsakat Optinet skada såvitt avser revisionsbyrån. Den omständigheten att det finns ett nära samarbete mellan H.L:s och R.L:s företag och att revisionsbyrån fått hjälp med it-stöd genom fastighetsbyrån ändrar inte den bedömningen.

Sammantaget är det på grund av utredningen styrkt att M.F. genom sitt brott mot konkurrensklausulen har föranlett att Amringbolagen, U.L:s Fastighetsbyrå AB, EcoPar AB och Wilundia AB sagt upp sina avtal med Optinet och därigenom orsakat Optinet skada. M.F. ska ersätta Optinet för denna skada.

Vid denna bedömning finns förutsättningar för att ålägga M.F. ett konkurrensförbud, som bör förenas med vite för att få erforderlig verkan. Det yrkade vitesbeloppet är skäligt. Optinets förbudsyrkande mot M.F. ska således bifallas.

Beräkningen av det ekonomiska skadeståndet

M.F. ska alltså ersätta Optinet för den skada som bolaget orsakats genom förlusten av kunderna Amringbolagen, Wilundia AB, EcoPar AB och U.L:s Fastighetsbyrå AB. Optinet har beräknat att skadan motsvarar fem års täckningsbidrag från kunderna, varvid det årliga sammanlagda täckningsbidraget för nämnda kunder har beräknats motsvara bidraget år 2007 om 443 398 kronor. Mot bakgrund av de av Optinet åberopade utdragen ur bolagets kundreskontra och utdragen avseende bolagets fakturering sammanställda med redogörelsen från bolagets revisor D.L. finner tingsrätten att angivet täckningsbidrag får godtas.

Optinets skada fullbordades våren 2008 i samband med att kunderna sade upp sina avtal. Ett eventuellt skadestånd förföll därför i sin helhet till betalning vid den tidpunkten. Bestämmelsen i 13 kap. 1 § rättegångsbalken hindrar således inte att bolagets yrkande i sin helhet prövas. M.F:s yrkande om avvisning av del av bolagets skadeståndstalan ska avslås.

Tingsrätten godtar Optinets ståndpunkt att skadan bör beräknas med utgångspunkt i täckningsbidraget för respektive kund. Däremot finns det enligt tingsrättens mening inte tillräckligt stöd i materialet för antagandet att varje kund skulle ha stannat hos Optinet i mer än ett år efter respektive avtals utgång om M.F. inte hade bedrivit otillåten konkurrens. Enligt en offert som Optinet har åberopat motsvarar tiden ett år en avtalsförlängningsperiod i Optinets kundavtal. Optinets skada kan således uppskattas till 443 398 kronor motsvarande kundernas samlade täckningsbidrag för år 2007.

Genom R.W:s och N.P:s redogörelser för sina kontakter med kunderna efter deras uppsägningar och de brev som Optinet under samma tid skickade till kunderna är det klarlagt att Optinet gjorde vad som kan krävas för att begränsa sin skada. På grund härav och då det saknas anledning till jämkning ska M.F. betala ekonomiskt skadestånd till Optinet med angivna 443 398 kronor. På beloppet ska utgå ränta.

Skadestånd på grund av brott mot lagen om skydd för företagshemligheter

Tvisten i den här delen av målet gäller om M.F. har ådragit sig skadeståndsansvar mot Optinet genom att utnyttja information som utgjort företagshemlighet. I praxis har kundregister ansetts utgöra sådan information som typiskt sett har karaktären av företagshemlighet (se AD 2000 nr 3). Andra exempel på information som anses utgöra företagshemlighet är kommersiella uppgifter om enskilda affärshändelser och även information om affärshändelser av mera allmänt slag såsom marknadsplanering och prissättningskalkyler.

M.F. skickade Wizols kontaktuppgifter till ett stort antal av Optinets kunder. Han måste ha haft kunskap från Optinets kundregister för att kunna genomföra utskicken. I målet presenterade offerter från Optinet och Wizol uppvisar inbördes mycket stora likheter i fråga om erbjudna tjänster, prisbild och villkor i övrigt. Det står klart att Optinets offerter utgjort förebilder för Wizols offerter. För utformningen av offerterna måste M.F. även ha använt sin kännedom om innehållen i Optinets kundavtal. Den utnyttjade informationen bör med ledning av ovan återgiven praxis anses utgöra företagshemligheter. M.F. fick genom villkoren i anställningsavtalet reda på att Optinet ansåg att informationen utgjorde företagshemligheter och att han inte hade rätt att använda informationen i konkurrerande verksamhet. M.F. har således uppsåtligen brutit dels mot 1 § lagen om skydd för företagshemligheter, dels mot villkoren i anställningsavtalet genom att utnyttja information från Optinets kundregister, kundavtal och offerter.

Enligt 7 § ovan nämnda lag ska M.F. ersätta Optinet för den skada han har orsakat. Det krävs synnerliga skäl för skadestånd, eftersom förfarandet får anses ha skett efter anställningens upphörande. M.F. gjorde visserligen förberedelser för den otillåtet konkurrerande verksamheten under sin anställningstid genom att bilda Wizol och kontakta revisor, men själva utnyttjandet av företagshemligheter skedde såvitt framkommit efter att anställningen hade upphört.

När det gäller frågan om det finns synnerliga skäl för skadestånd kan konstateras att M.F:s utnyttjande av företagshemlighet hade stor omfattning. M.F. utnyttjade både Optinets kundregister och annan hemlig information om Optinets affärs- och driftsförhållanden. Han riktade sig till ett stort antal av Optinets kunder, inte bara till de kunder som omfattas av Optinets yrkande om ekonomiskt skadestånd. Wizols verksamhet synes i allt väsentligt ha varit inriktad på företag som utgjorde kunder till Optinet, vilket framgår av att omsättningen i Wizol under det senaste året, då vitesförbud gällt, bara uppgått till knappt 100 000 kronor enligt M.F:s uppgifter. De angivna omständigheterna utgör tillsammans synnerliga skäl för skadestånd. Enligt tingsrättens mening framstår det skadestånd om 150 000 kronor som Optinet har begärt som skäligt, jfr AD 2006 nr 49. Anledning till jämkning saknas. Optinets yrkande om allmänt skadestånd ska bifallas.

Sammanlagt ska M.F. således betala skadestånd med (443 398 + 150 000 =) 593 398 kronor jämte ränta till Optinet.

Rättegångskostnader

Med hänsyn till målets utgång bör M.F. utge en jämkad ersättning till Optinet för bolagets rättegångskostnader. Optinet har yrkat ersättning för sådana kostnader med 341 126 kronor, varav 310 000 kronor avser ombudsarvode, 4 000 kronor avser tidsspillan och 27 126 kronor avser utlägg. Samtliga kostnader har varit skäligen påkallade för att ta tillvara Optinets rätt. Tingsrätten bedömer att M.F. bör utge 200 000 kronor i kostnadsersättning till Optinet.

DOMSLUT

1. Tingsrätten förbjuder M.F. för tiden fram till den 31 mars 2010, vid vite om 500 000 kronor vid varje enskilt fall överträdelse av förbudet sker, att direkt eller indirekt bedriva verksamhet genom att vända sig till, utföra arbeten för eller på annat sätt uppta kunder vilka är eller har varit kunder till Optinet Data Aktiebolag under M.F:s anställningstid år 2008, dvs. från och med den 1 januari 2008 till och med den 28 mars 2008. Det nu sagda förbudet ska gälla på motsvarande sätt i förhållande till Optinets samarbetspartners Comforit AB, organisationsnummer 556353-3396, och X-Way System HB, organisationsnummer 916896-8007.

2. Förbudet i punkten 1 ska gälla omedelbart utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft. Tidigare i målet meddelade beslut om interimistiskt förordnande av säkerhetsåtgärd ska inte längre gälla.

3. M.F. ska betala skadestånd till Optinet Data Aktiebolag med 593 398 kronor, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 juli 2008 till dess betalning sker.

4. Tingsrätten avslår M.F:s yrkande om avvisning av del av Optinet Data Aktiebolags skadeståndstalan.

5. M.F. ska ersätta Optinet Data Aktiebolag för rättegångskostnader med 200 000 kronor, varav 180 000 kronor avser ombudsarvode, jämte ränta på 200 000 kronor enligt lag.