AD 2019 nr 38

Fackförbundet ST

mot

Staten genom Migrationsverket.

Bakgrund

Inledning

Mellan parterna gäller kollektivavtal. D.L.V. är medlem i Fackförbundet ST (förbundet) och har tidigare varit anställd hos Migrationsverket.

D.L.V. anställdes 1987 hos den myndighet som nu heter Migrationsverket. Under sin anställning har han arbetat bl.a. som handläggare och beslutsfattare. Han har även i perioder varit teamledare och handledare för nyanställd personal. Han har dock inte haft något arbetsledande ansvar. D.L.V. har under återkommande perioder varit tjänstledig från anställningen hos Migrationsverket för att som anställd hos Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) arbeta med migrationsfrågor vid svenska ambassader (utlandsmyndigheter). Från 2005 har han bara arbetat kortare perioder vid Migrationsverket. Under utlandstjänstgöringarna har D.L.V:s arbetsuppgifter bl.a. bestått i att ta emot och handlägga viseringsärenden och ansökningar om tillstånd att studera, arbeta eller bosätta sig permanent i Sverige.

Migrationsverket avskedade D.L.V. den 14 juni 2018 med hänvisning till att han hade gjort otillåtna slagningar i Migrationsverkets databas Wilma både när han arbetat vid Migrationsverket och när han arbetat vid ambassader.

Parterna tvistar om avskedandet av D.L.V. varit lagligen grundat. De tvistar vidare om staten har rätt att till grund för avskedandet lägga de slagningar som D.L.V. gjorde när han var tjänstledig från anställningen hos Migrationsverket och om staten på grund av den s.k. tvåmånadersregeln över huvud taget får lägga de aktuella slagningarna till grund för avskedandet.

Migrationsverkets databas Wilma

I Migrationsverkets verksamhet används databasen Wilma (i fortsättningen Wilma), som bl.a. innehåller information om sökande hos Migrationsverket. Wilma tillhör Migrationsverket, men används även av bl.a. svenska ambassader.

Den som ska använda Wilma måste vid inloggning klicka sig förbi en informationsruta, vilken har funnits vid Migrationsverket sedan den 18 juni 2012 och vid ambassaderna sedan den 1 december 2012. Informationsrutan skiljer sig åt beroende på om inloggning sker hos Migrationsverket eller en ambassad.

Vid inloggning från Migrationsverket visas en informationsruta med följande text.

Information i datasystem som är tillgängliga på Migrationsverket får du bara använda när det är nödvändigt för att genomföra dina arbetsuppgifter. Du får inte söka information som inte är tjänsterelaterad, t.ex. söka på ärenden av nyfikenhet. Att för släktingars, vänners och bekantas räkning kontrollera i datasystemet vad som hänt i ett ärende är inte din arbetsuppgift. Inte heller är det din arbetsuppgift att söka i datasystemen åt personer som kontaktar dig t.ex. för att du har kunskaper i andra språk, för att ni är grannar eller är med i samma förening. Du ska i sådana fall inte söka i datasystemen utan hänvisa till kundtjänst eller till automatiska tjänster som nås via Migrationsverkets webbplats på Internet. Är du tveksam ska du vända dig till din chef. Alla sökningar i datasystemen loggas och avvikelser kommer att utredas.

Vid inloggning från en ambassad visas en informationsruta med följande text.

Information som är tillgänglig i Migrationsverkets system omfattas av sekretess. Informationen i systemen får bara användas för ändamål som hör till dina arbetsuppgifter. Det är inte tillåtet att av nyfikenhet eller för andras räkning läsa eller hämta information ur systemen. Är du tveksam ska du vända dig till din chef. Alla sökningar i datasystemen loggas och avvikelser kommer att utredas.

För att komma vidare i Wilma måste användaren avseende båda informationsrutorna klicka i en ruta där det står ”jag har läst och förstått”.

Den interna utredningen

Den 17 januari 2018 inledde Migrationsverkets enhet Interna utredningar en arbetsrättslig utredning avseende D.L.V. Bakgrunden till utredningen var vissa slagningar som han hade gjort i Wilma på sin systers f.d. sambo och dennes två barn. Dessa slagningar hade uppmärksammats vid en kontroll som gjordes i samband med att han i slutet av 2017 anmälde intresse för utlandstjänstgöring. Under utredningen upptäcktes flera slagningar som bedömdes vara inte tjänsterelaterade och därmed otillåtna.

Den 28 februari 2018 förekom ett samtal mellan D.L.V. och utredaren L.S. vid Interna utredningar, varvid de aktuella slagningarna diskuterades. D.L.V. medgav vid samtalet att han hade gjort slagningarna och kommenterade dem. Därefter förtydligade han sin inställning i ett skriftligt tillägg den 7 mars 2018 till det protokoll som upprättats över samtalet. I mejl den 14 mars 2018 informerade L.S. D.L.V. om att hon hade ändrat i protokollet utifrån hans synpunkter. Hon efterfrågade också vilka utbildningar han hade gått och intyg om anställningarna hos ambassaderna. D.L.V. svarade på mejlet samma dag och hade då inga ytterligare synpunkter på protokollet. Vidare kom han samma dag in med information om tidigare utbildningar. Den 16 mars 2018 kom han in med efterfrågade intyg.

Interna utredningars utredning överlämnades den 25 april 2018 till regionchefen Å.L., som var D.L.V:s chef och behörig att göra en anmälan till Migrationsverkets personalansvarsnämnd. Det var först då Å.L. fick kännedom om innehållet i utredningen. Den 26 april 2018 anmälde Å.L. ärendet till Migrationsverkets personalansvarsnämnd med förslag om en disciplinpåföljd i form av löneavdrag. Anmälan kompletterades den 3 maj 2018 med förslag om avskedande.

Vid ett möte den 9 maj 2018 informerades D.L.V. om att hans ärende skulle prövas av personalansvarsnämnden och att en tänkbar konsekvens var avskedande. D.L.V. fick då en skriftlig underrättelse enligt 30 § anställningsskyddslagen.

Närmare om de aktuella slagningarna i Wilma

De i målet aktuella slagningarna har skett under perioden den 21 november 2012-den 15 januari 2018. Merparten av slagningarna har gjorts när D.L.V. varit tjänstledig från anställningen hos Migrationsverket och arbetat vid olika svenska ambassader. D.L.V. har inte gjort några ändringar eller lagt in uppgifter i något av de ärenden som de aktuella slagningarna avsett. Staten har inte gjort gällande att D.L.V. brutit mot regler om sekretess och tystnadsplikt eller regler om jäv.

Staten har upprättat en redogörelse för D.L.V:s klickningar i Wilma som staten menar varit otillåtna, eftersom de inte behövts för att utföra D.L.V:s arbetsuppgifter. Parterna är ense om att D.L.V. har gjort de redovisade klickningarna och att han inte vid tillfället arbetat med de ärenden eller personer respektive klickning avsett.

Klickningarna har gjorts avseende åtta olika sökande hos Migrationsverket, vilka benämns RFPC, CJPM, JPPM, MD, KMU, FU, IU och BB. Av dessa har RFPC, CJM och JPPM respektive MD, KMU, FU och IU tillhört samma familj. I vilken omfattning D.L.V. har gjort klickningar avseende respektive sökande samt vilken koppling han hade till sökandena kan sammanfattas enligt följande.

Slagningar på RFPC, CJPM och JPPM

RFPC är D.L.V:s systers före detta sambo. CJPM och JPPM är barn till RFPC. Den 8 januari 2016 gjorde D.L.V., när han arbetade vid Migrationsverket, fem klickningar i RFPC:s ärende vid ett och samma tillfälle. Samma dag gjorde han även tre klickningar i CJPM:s ärende och en klickning i JPPM:s ärende.

Slagningar på MD

D.L.V. lärde känna MD:s make ZM när han var stationerad på den svenska ambassaden i Skopje. Under perioden den 21 november 2012-den 8 augusti 2013 gjorde D.L.V. 385 klickningar i MD:s ärende. Klickningarna gjordes vid 92 olika datum när D.L.V. arbetade vid svenska ambassaden i Peking. Klickningarna hade ingen koppling till arbetet vid svenska ambassaden i Peking. D.L.V. gjorde dessutom två klickningar i MD:s ärende den 21 november 2016 då han arbetade vid Migrationsverket.

Slagningar på KMU

KMU är dotter till ZM och MD. Under perioden den 21 november 2012-den 11 juli 2016 gjorde D.L.V. tolv klickningar vid fem olika datum avseende KMU, varav de två sista klickningarna vid två olika datum gjordes när han arbetade vid Migrationsverket. KMU hade inget öppet ärende hos Migrationsverket under perioden maj-juli 2016 när de två sista klickningarna gjordes.

Slagningar på FU

FU är gift med KMU och alltså svärson till ZM. Under perioden den 5 februari 2014-den 11 juli 2016 gjorde D.L.V. 49 klickningar vid 18 olika datum avseende FU, varav de tolv sista klickningarna vid två olika datum gjordes när han arbetade vid Migrationsverket. FU hade inget öppet ärende hos Migrationsverket under perioden maj-juli 2016 när de tolv sista klickningarna gjordes.

Slagningar nå IU

IU är dotter till KMU och FU. Under perioden den 6 maj 2015-den 11 juli 2016 gjorde D.L.V. 17 klickningar vid elva olika datum avseende IU, varav de sista 14 klickningarna vid tio olika datum gjordes när han arbetade vid Migrationsverket. IU hade inget öppet ärende hos Migrationsverket under perioden maj-juli 2016 när de 14 sista klickningarna gjordes.

Slagningar på BB

BB är bror till en kamrat till D.L.V. Under perioden den 17 april 2013-den 15 januari 2018 gjorde D.L.V. 30 klickningar vid tolv olika datum avseende BB, varav de 13 sista klickningarna gjordes när han arbetade vid Migrationsverket. Tolv av de tretton sista klickningarna var tjänsterelaterade och gjordes i D.L.V:s roll som beslutsfattare vid Migrationsverket. Den allra sista klickningen, den 15 januari 2018, gjordes dock sedan D.L.V:s förordnande som beslutsfattare löpt ut. Det är de 18 klickningar som D.L.V. gjorde när han inte var beslutsfattare som är aktuella i målet.

Yrkanden och inställning

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen ska

a) förklara att avskedandet av D.L.V. är ogiltigt,

b) förplikta staten att till D.L.V. betala lön med 430 101 kr, avseende 37 400 kr per månad under perioden den 15 juni 2018-den 29 maj 2019, och

c) förplikta staten att till D.L.V. betala allmänt skadestånd med 175 000 kr.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att det inte funnits skäl för avskedandet, men väl saklig grund för uppsägning, har förbundet i andra hand yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta staten att till D.L.V. betala

a) ekonomiskt skadestånd med 224 400 kr, avseende uppsägningslön med 37 400 kr per månad under perioden den 15 juni-den 15 december 2018, samt

b) allmänt skadestånd med 100 000 kr.

Förbundet har yrkat ränta enligt 6 § räntelagen på det allmänna skadeståndet från dagen för delgivning av stämning (den 4 december 2018) och på övriga belopp från den 25:e i respektive månad, allt till dess betalning sker.

Staten har bestritt yrkandena. Beloppen avseende lön och ekonomiskt skadestånd samt sättet att beräkna ränta har vitsordats. Staten har yrkat att avräkning ska ske från yrkade belopp avseende lön respektive ekonomiskt skadestånd för arbetsinkomster som D.L.V. hade kunnat få efter avskedandet.

Förbundet har bestritt att avräkning ska ske och uppgett att D.L.V. gjort vad han kunnat för att få arbetsinkomster, eftersom han sedan avskedandet varit arbetssökande och fått arbetslöshetsersättning.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

________________

Parterna har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Sammanfattning av grunderna för käromålet

Staten har avskedat D.L.V. från hans tillsvidareanställning vid Migrationsverket utan att det funnits skäl för avskedandet eller ens saklig grund för uppsägning.

Avskedandet har grundats enbart på omständigheter som Migrationsverket känt till i mer än två månader innan D.L.V. den 9 maj 2018 fick en underrättelse enligt 30 § anställningsskyddslagen.

Någon avräkning från yrkade belopp avseende lön respektive ekonomiskt skadestånd ska inte ske. D.L.V. har gjort vad han kunnat för att få arbetsinkomster. Han har sedan avskedandet varit arbetssökande och fått arbetslöshetsersättning.

D.L.V:s arbetssituation

D.L.V:s arbetsbörda har periodvis varit mycket hög. Under den s.k. flyktingvågen 2015-2017 har han påtalat för Migrationsverket, bl.a. genom sektionschefen, att han haft en extremt hög arbetsbelastning. Då var närmare 2 000 ärenden samtidigt registrerade på D.L.V., trots att en handläggare enligt Migrationsverkets rekommendationer inte ska ha fler än 50 ärenden. Den enormt höga arbetsbelastningen skapade stress för D.L.V. och en känsla av att inte kunna fullgöra sina förvaltningsuppgifter på ett riktigt tillfredställande sätt. Detta gjorde att han inte ville hänvisa sökanden vidare till kundservice när han själv enkelt med hjälp av slagningar i Wilma kunde lämna begärd information om ärendestatus utan att röja sekretessbelagda uppgifter eller vidta handläggningsåtgärder. D.L.V. visste att det i princip var omöjligt att komma fram via kundservice. D.L.V. var på inget sätt nyfiken. Han hade inte heller något intresse av att göra slagningar i fler ärenden än han redan hade. Han gjorde slagningarna på begäran av olika sökanden och referenter.

När D.L.V. insåg hur allvarligt Migrationsverket såg på de slagningar han gjort blev han djupt förtvivlad och ångerfull. Om han hade fått en varning, skulle han ha upphört med att göra sådana slagningar.

Wilma

Logguppgifter från Wilma kan utvisa att en användare fortfarande är inne i en viss modul trots att användaren har gått vidare till att arbeta i en helt annan modul. Anledningen till detta är att det i Wilma finns flera olika moduler som en användare kan arbeta parallellt i. Är en användare aktiv i minst en modul, är denne inloggad i även andra moduler. Det sista ärendet en användare varit inne i blir kvar på skärmen och det ser då ut som att användaren är inne i ärendet även om denne jobbar i en helt annan modul.

D.L.V. har på grund av sina många år i utlandstjänstgöring inte haft samma möjlighet som andra arbetstagare hos Migrationsverket att hålla sig uppdaterad kring Migrationsverkets ordningsföreskrifter om registerslagningar. Regelverket har stramats åt under årens lopp. D.L.V. har aldrig fått någon särskild tid avsatt för att sätta sig in i nya ordningsföreskrifter eller fått delta i informationsmöten om ordningsföreskrifterna.

Gamla slagningar har ingen eller begränsad betydelse

Den sista slagning som lagts D.L.V. till last gjordes den 15 januari 2018. Dessförinnan gjorde han en slagning (två klickningar) i november och tre slagningar (åtta klickningar) i juli 2016. Övriga slagningar ligger längre tillbaka i tiden än två år från avskedandet. Då relevansen avtar ju längre tillbaka i tiden slagningarna ligger, har slagningarna från 2016 ytterst begränsad betydelse. De slagningar som gjorts tidigare än två år från avskedandet saknar helt betydelse i anställningsskyddshänseende.

Slagningar vid andra myndigheter än Migrationsverket

Migrationsverket har i samband med avskedandet fäst vikt vid slagningar som gjorts under D.L.V:s utlandstjänstgöringar då han var tjänstledig från anställningen hos Migrationsverket och arbetade vid andra anställningsmyndigheter. Dessa slagningar har, enligt det funktionella arbetsgivarbegreppet inom staten, gjorts hos en annan arbetsgivare och bör därför inte tillmätas någon vikt. Slagningarna får inte läggas till grund för Migrationsverkets avskedande.

Om Arbetsdomstolen skulle finna att slagningar hos andra myndigheter än Migrationsverket har relevans för avskedandet, måste slagningarnas tillåtlighet bedömas utifrån de ordningsföreskrifter som gällde vid respektive ambassad där D.L.V. tjänstgjorde och inte utifrån Migrationsverkets ordningsföreskrifter. Migrationsverket respektive de ambassader som D.L.V. arbetat vid hade skilda regelverk och ordningsföreskrifter för användningen av Wilma. Varje ambassad är en självständig myndighet som upprättar en egen arbetsordning och egna riktlinjer för arbetet. Det är inte Migrationsverkets regelverk som gäller för användare av Wilma vid andra myndigheter. Slagningarna och den information D.L.V. lämnade till de personer som kontaktade honom var förenliga med de ordningsföreskrifter som vid aktuella tidpunkter gällde vid de ambassader han tjänstgjorde vid.

De aktuella slagningarna

En slagning bör avgränsas till den sammanhängande tid då D.L.V. varit inloggad i ett ärende. Under den tiden kan det ha gjorts flera klickningar, men varje klickning bör inte betraktas som en slagning. Om man ansåg att varje klickning är en slagning, skulle det innebära att antalet överträdelser blir beroende på var i ett ärende den eftersökta informationen finns.

D.L.V. gjorde klickningarna för att se ärendestatus och om samma handläggare fortfarande var ansvarig för ärendet. Handläggarna byttes nämligen ofta ut. Det är näst intill omöjligt att avgöra vem som är behörig handläggare för ett ärende på annat sätt än att göra en eller flera klickningar i Wilma.

D.L.V. var inte handläggare för de personer som slagningarna avsåg.

Bakgrunden till samtliga slagningar var att sökanden eller hans eller hennes ombud kontaktat D.L.V. och efterfrågat information om status i ett ärende. D.L.V. har därefter i Wilma kontrollerat den efterfrågade informationen och svarat frågeställaren. Det har inte varit fråga om handläggning av eller registrering i ärenden.

D.L.V. har innan han gjorde slagningarna sett informationsrutorna om hur Wilma får användas. Han har dock varit av uppfattningen att serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen (1986:223) innebar en skyldighet för honom att informera om status i ärendena, då handläggningstiderna var oförsvarliga. Han har uppfattat att serviceskyldigheten trumfat de restriktioner som framgått av informationsrutorna.

Att D.L.V. för att undvika en otillåten slagning skulle ha hänvisat till kundtjänst eller automatiska tjänster på Migrationsverkets webbplats i stället för att själv kontrollera i Wilma vad som hänt i ett ärende stämmer inte överens med Migrationsverkets instruktioner i handlingen Service och bemötande. Ett sådant förfarande är inte heller förenligt med innehållet i Migrationsverkets handling Strategi för ändamålsenlig tillgänglighet och service, av vilken framgår bl.a. följande.

Service ska vara enhetlig och sammanhållen

Vi är en myndighet och målgruppen ska kunna förvänta sig service och ett tillförlitligt svar oavsett hur den kontaktar oss. Det innebär att vi aldrig kan avvisa en fråga som riktar sig till en annan del av verksamheten.

Service är en del av samtliga myndigheters processer och är en del av alla medarbetares uppdrag. Det innebär att service sker både inför ansökan, vid ansökan, under handläggning, vid planerade eller oplanerade kontakter med målgruppen samt vid och efter beslut.

En kontroll av D.L.V:s slagningar gjordes redan inför hans utlandstjänstgöring i slutet av 2016. Efter den kontrollen erbjöds han att arbeta vid svenska ambassaden i Rabat. D.L.V:s arbetssätt har varit detsamma därefter och han har varit av uppfattningen att hans slagningar varit tillåtna, eftersom hans arbetssätt godkänts vid kontrollen 2016.

MD och dottern KMU hade tidigare haft permanent uppehållstillstånd i Sverige, vilket återkallats då maken tjänstgjorde utomlands och familjen var medföljande. MD var mycket ängslig över detta och ville hela tiden veta status på sin ansökan. D.L.V. redogjorde för ärendets status och ingenting annat gjordes i ärendet.

Slagningarna på MD har initierats av att MD:s make ZM kontaktat D.L.V. genom röstsamtal, videosamtal eller meddelanden via apparna Weixin och Wechat. Det händer att sökanden och referenter kontaktar handläggare och övriga tjänstemän på olika sätt via privata kanaler när de inte kommer fram via de vanliga kommunikationsvägarna till myndigheten. Sökanden och referenter är många gånger extremt desperata och i väldigt utsatta lägen.

Tvåmånadersregeln

Interna utredningar är en intern enhet hos Migrationsverket. Samtliga som arbetar vid denna enhet är arbetstagare hos och avlönade av Migrationsverket. Interna utredningar har befogenhet att vidta arbetsrättsliga åtgärder och utredningar. Interna utredningar representerar alltså Migrationsverket som arbetsgivare. Eftersom Migrationsverket har satt Interna utredningar i sitt ställe för att utreda det som lagts D.L.V. till last, ska den kännedom som funnits hos Interna utredningar tillräknas Migrationsverket. Det saknar därmed betydelse att regionchefen Å.L. fick kännedom om de aktuella slagningarna först när Interna utredningars utredning lämnades till henne den 25 april 2018.

Redan i och med kontrollen 2016 inför tjänstgöringen vid svenska ambassaden i Rabat har Migrationsverket genom Interna utredningar fått kännedom om de slagningar som D.L.V. gjort fram till dess.

I december 2017 förekom det en första korrespondens kring de aktuella slagningarna mellan anställda vid Interna utredningar. Migrationsverket har därmed redan före samtalet mellan D.L.V. och L.S. på Interna utredningar den 28 februari 2018 känt till de aktuella slagningarna. Vid samtalet lämnade D.L.V. utförliga uppgifter och medgav samtliga slagningar. Det är därför inte försvarbart att arbetsgivaren avvaktat med underrättelsen enligt 30 § anställningsskyddslagen till den 9 maj 2018. Migrationsverket måste i vart fall den 28 februari 2018 ha haft sådan kännedom om händelserna som krävs för att tvåmånadersfristen ska börja löpa. Den omständigheten att L.S. den 14 mars 2018 efterfrågat information om utbildningar som D.L.V. genomgått, vilket han samma dag översände, och anställningar han haft ändrar inte det faktumet att Migrationsverket senast den 28 februari 2018 hade kännedom om slagningarna. Migrationsverket kände för övrigt redan till vilka utbildningar D.L.V. genomgått, eftersom den informationen fanns i D.L.V:s personakt.

Efter den 28 februari 2018 har utredningen inte tillförts något nytt. Migrationsverket har därmed grundat avskedandet enbart på omständigheter som Migrationsverket känt till i mer än två månader före underrättelsen om avskedandet. Det finns inga omständigheter som innebär att tvåmånadersregeln ska frångås. Situationen har inte varit svåröverblickbar utan borde ha kunnat utredas inom rimlig tid.

Staten

Sammanfattning av grunderna för bestridandet

D.L.V. har grovt åsidosatt sina åligganden mot Migrationsverket genom att göra ett stort antal otillåtna slagningar i Wilma. Arten av förseelserna är sådan att Migrationsverket, oavsett antal slagningar, inte har något förtroende för honom längre.

I vart fall har det funnits saklig grund för uppsägning.

Avskedandet har inte grundats enbart på omständigheter som Migrationsverket känt till i mer än två månader innan D.L.V. underrättades enligt 30 § anställningsskyddslagen.

I vart fall ska avräkning ske från yrkade belopp avseende lön respektive ekonomiskt skadestånd för arbetsinkomster som D.L.V. hade kunnat få efter avskedandet. D.L.V. har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att få ett nytt arbete.

Om Migrationsverket

Migrationsverket leds av en myndighetschef (generaldirektören). De nationella lednings-, styrnings- och stödfunktionerna är samlade i ett huvudkontor. Myndighetens operativa verksamhet bedrivs inom sex geografiska regioner och två nationella avdelningar. Det finns också funktioner som är organisatoriskt fristående under generaldirektören. Interna utredningar är en sådan funktion.

Varje region leds av en regionchef som rapporterar till generaldirektören. Under tiden D.L.V:s slagningar utreddes var Å.L. hans regionchef.

Wilma

Det var samma regelverk och ordningsföreskrifter som tillämpades för användning av Wilma hos Migrationsverket och ambassaderna, även om informationsrutorna vid inloggning hos Migrationsverket respektive en ambassad skilde sig något åt.

Av informationsrutan som kom upp när en användare loggade in hos Migrationsverket framgick tydligt att det inte var användarens arbetsuppgift att för släktningars, vänners och bekantas räkning kontrollera i datasystemen vad som hänt i ett ärende. En slagning som görs i strid med detta är otillåten. Det framgick också av informationsrutan vad användaren i stället skulle göra, nämligen hänvisa till kundtjänst eller till automatiska tjänster på Migrationsverkets webbplats. En sådan hänvisning uppfyller Migrationsverkets serviceskyldighet.

Även av informationsrutan som kom upp vid inloggning hos en ambassad framgick tydligt att informationen i systemen bara fick användas för ändamål som hörde till användarens arbetsuppgifter. Det framgick också att det inte var tillåtet att för andras räkning läsa eller hämta information ur systemen. Det måste ha stått klart för D.L.V. att "för andras räkning" syftade på alla andra än de personer som han var handläggare för.

Migrationsverkets uppförandekod, förvaltningshandbok och säkerhetshandbok fanns tillgängliga på Migrationsverkets intranät. D.L.V. kände till det och hade tillgång till intranätet. Det ingår i tjänstemannarollen att ta del av informationen i dessa dokument och att hålla sig uppdaterad kring innehållet. D.L.V. har tagit del av dokumenten, där det bl.a. framgår att anställda inte får söka på ärenden för att lämna ut uppgifter till släkt och vänner, oavsett om informationen är offentlig eller inte. Det framgår vidare att om en anställd medvetet tar del av information som den inte behöver kan den anställde göra sig skyldig till dataintrång och att alla frågor om ett ärende ska hänvisas till berörd handläggare eller kundtjänst. Om man är tveksam, ska man vända sig till sin chef.

Slagningar vid andra myndigheter än Migrationsverket

D.L.V. var tillsvidareanställd hos Migrationsverket under hela den tid han var tjänstledig för att arbeta vid svenska ambassader. Slagningarna som gjordes under arbetet vid ambassaderna avsåg samma personer som slagningarna som gjordes under arbetet vid Migrationsverket. Eftersom det finns en tydlig koppling mellan D.L.V:s arbete vid ambassaderna och hans arbete vid Migrationsverket, får även hans agerande vid ambassaderna läggas till grund för avskedandet.

Det var som nämnts samma regelverk och ordningsföreskrifter som tillämpades för användning av Wilma hos Migrationsverket och ambassaderna.

Otillåtna slagningar

Varje klickning i Wilma bör betraktas som en slagning.

D.L.V. har gjort 492 otillåtna klickningar i Wilma under perioden den 21 november 2012-den 15 januari 2018. Det saknar betydelse i målet hur en slagning definieras. D.L.V. har genom slagningarna - oavsett definition - begått allvarliga överträdelser av reglerna för användningen av Wilma under flera års tid, vilket visar på systematik och att det inte varit fråga om missförstånd.

Genom informationsrutan har D.L.V. vid varje tillfälle han loggat in i Wilma blivit upplyst om att Wilma bara fick användas för att utföra hans arbetsuppgifter. De aktuella klickningarna som D.L.V. gjort har inte behövts för att utföra hans arbetsuppgifter. D.L.V. var inte handläggare för de personer som slagningarna avsåg. Han har således medvetet gjort otillåtna slagningar. Det stora antalet otillåtna slagningar är i sig grund för skiljande från anställningen, men framför allt innebär arten av förseelserna, även om det vore ett fåtal sådana, att Migrationsverket inte längre har något förtroende för D.L.V.

Det avgörande för att slagningarna har varit otillåtna är att D.L.V. inte har varit ansvarig handläggare för de ärenden som han gjort slagningar i. D.L.V. har inte gjort någon av slagningarna bara i syfte att kontrollera om han var ansvarig handläggare.

Migrationsverkets dokument Strategi för ändamålsenlig tillgänglighet och service är ett verktyg för ledningen om hur verksamheten ska utvecklas och inte ett dokument som används i den operativa verksamheten. Riktlinjerna innebär att anställda inte ska avvisa en fråga som riktar sig till en annan del av verksamheten utan i stället hänvisa personen vidare till rätt del, såsom t.ex. Migrationsverkets växel.

D.L.V:s arbetssätt har inte godkänts av Migrationsverket genom att kontrollen 2016 inför utlandstjänstgöring inte föranledde någon åtgärd. Interna utredningar hade vid den tidpunkten inte kännedom om D.L.V:s slagningar. Trots att det görs kontroller inför varje utlandstjänstgöring innebär det inte att kontrollerna alltid ger träffar.

D.L.V. har gjort ett stort antal otillåtna slagningar i Wilma, som innehåller en mängd sekretesskyddade uppgifter. Han har själv, i samband med den arbetsrättsliga utredningen, uppgett att han kände till att han inte fick göra slagningarna. Mot bakgrund av hans långa anställningstid och erfarenhet av att arbeta i Wilma, den tydliga informationsrutan samt alla utbildningar som D.L.V. deltagit i där informationssäkerhet tagits upp, kan det inte råda något tvivel om att han faktiskt också kände till att han inte fick göra slagningarna. Även de senaste sekretessförbindelserna som D.L.V. undertecknade den 6 februari 2017 talar med styrka för att han kände till att han inte fick göra slagningarna.

Beträffande slagningarna avseende MD kan konstateras att de officiella vägarna för att kommunicera med ambassaden i Peking var antingen via e-post eller via telefon. Den kommunikation via appar som enligt D.L.V. förekom mellan honom och ZM har således varit av privat karaktär, en omständighet som borde ha föranlett D.L.V. att fundera över kontaktens lämplighet.

Det görs inte gällande att D.L.V. brutit mot regler om sekretess och tystnadsplikt eller regler om jäv.

Tvåmånadersregeln

Interna utredningar fick inte kännedom om någon av de aktuella slagningarna i slutet av 2016. Den första träff som Interna utredningar fick på D.L.V. var vid kontrollen i slutet av 2017. Det framkom då endast att D.L.V. hade gjort slagningar på sin systers f.d. sambo och två av dennes barn (RFPC, CJPM och JPPM). Det var med anledning av dessa slagningar som den arbetsrättsliga utredningen inleddes den 17 januari 2018. Först under den utredningen fick Interna utredningar kännedom om de övriga slagningarna.

Arbetsgivaren får utreda vad som verkligen har hänt innan tvåmånadersfristen börjar löpa. Detta gäller för samtliga fall där det inte omgående går att fastställa att omständigheterna, otvetydigt, är sådana att de utgör grund för ett skiljande från anställningen. Så har inte varit fallet i D.L.V:s fall. Omständigheterna var sådana att de behövde utredas. Utredningen har inte bedrivits långsamt.

Inför mötet den 28 februari 2018 visste L.S. inte mer än att D.L.V. hade gjort ett stort antal slagningar i ärenden där han inte var handläggare och i en typ av ärenden som han inte heller vanligtvis handlade. Det var naturligt att D.L.V. fick ge sin syn på vad som inträffat, vilket han i huvudsak gjorde vid mötet med L.S. den 28 februari 2018.

Det var vidare naturligt att D.L.V. fick lämna synpunkter på de anteckningar som upprättades efter mötet. D.L.V. lämnade synpunkter den 7 mars 2018. Därefter behövde L.S. dels ta ställning till de kompletteringar som D.L.V. gjorde den 7 mars 2018, dels kontrollera de av honom vid mötet lämnade uppgifterna. Vid mötet den 28 februari 2018 togs t.ex. omständigheter kring s.k. återkopplade domar upp som försvårande för D.L.V. Han gav sin syn på saken och när L.S. senare kontrollerade dessa uppgifter fann hon att det D.L.V. anfört innebar att dessa slagningar inte längre kunde anses vara otillåtna. L.S. tog också till sig den information som D.L.V. lämnade avseende slagningarna på BB. Före mötet kände hon inte till att han hade varit beslutsfattare i ärendet och att han påtalat jävsförhållanden. Mot bakgrund av de uppgifter som han lämnade gjorde hon senare bedömningen att de slagningar som han hade gjort under tiden som beslutsfattare inte kunde anses otillåtna.

L.S. begärde in intyg om anställningarna hos ambassaderna, eftersom hon ville få bekräftat att D.L.V. hade varit anställd hos ambassaderna. L.S. efterfrågade också information om utbildningsbakgrund, eftersom sådan information kunde vara avgörande för att bedöma om D.L.V. borde ha känt till att han inte fick göra de otillåtna slagningarna. D.L.V. mejlade de efterfrågade intygen till L.S. den 16 mars 2018. Det var först då som D.L.V. hade gett sin slutliga syn på utredningen. L.S. har därefter sammanställt materialet och föredragit ärendet för sin chef på Interna utredningar.

L.S. var inte en sådan företrädare för Migrationsverket att tvåmånadersfristen började löpa när hon fick tillräcklig kännedom om samtliga relevanta omständigheter. För det fall domstolen skulle finna att L.S. var en sådan företrädare för Migrationsverket, kan tvåmånadersfristen ändå inte ha börjat löpa redan den 28 februari 2018. Det kvarstod många delar för L.S. att kontrollera och analysera. Fristen kan inte ha börjat löpa förrän i tiden efter D.L.V:s sista kompletteringar den 16 mars 2018. L.S. föredrog ärendet för sin chef som överlämnade synpunkter på det första utkastet till utredning den 10 april 2018. L.S. lämnade således över utredningen för synpunkter några dagar före den 10 april 2018. Om domstolen skulle finna att L.S:s chef var företrädare för Migrationsverket, är det således först i samband med denna föredragning som tvåmånadersfristen började löpa.

Interna utredningar är en inom Migrationsverket fristående funktion som organisatoriskt är placerad direkt under generaldirektören. Interna utredningar är helt fristående från all operativ verksamhet. Först när en utredning vid Interna utredningar är färdigställd och föredragen för chefen där lämnas utredningen över till berörd chef som har behörighet att göra anmälan till personalansvarsnämnden, i det här fallet regionchefen Å.L. Interna utredningar kan endast rekommendera vad berörd chef i sin tur bör yrka på i sin anmälan till personalansvarsnämnden. Chefen för Interna utredningar har således ingen arbetsledningsrätt (arbetsgivaransvar) eller behörighet att besluta över annan chefs personal. Det var därmed först när ärendet överlämnades till Å.L., dvs. den 25 april 2018, som rätt företrädare för Migrationsverket fick kännedom om utredningen och fristen enligt tvåmånadersregeln började löpa. Migrationsverket har därmed inte varit förhindrat av tvåmånadersregeln att åberopa de aktuella slagningarna som grund för avskedandet.

Å.L:s inledande anmälan till personalansvarsnämnden avsåg endast disciplinpåföljd med anledning av de slagningar som D.L.V. gjort i sin anställning hos Migrationsverket. Interna utredningar gjorde därefter bedömningen att även de slagningar som D.L.V. gjort vid ambassaderna kunde läggas honom till last vid ett skiljande från anställningen. Interna utredningar föreslog därför att anmälan även skulle avse avskedande, och anmälan till personalansvarsnämnden kompletterades därför i enlighet med detta den 3 maj 2018.

D.L.V. fråntogs behörigheten till Wilma den 9 maj 2018 när det stod klart att det han gjort var så allvarligt att det kunde läggas till grund för avskedande Av naturliga skäl var detta inte aktuellt när det endast var tal om en disciplinpåföljd.

Utredningen

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med D.L.V. och vittnesförhör med enhetschefen C.L. På begäran av staten har vittnesförhör hållits med utredaren L.S., migrationssambandsmannen A.A., informationssäkerhetschefen F.H. och verksamhetsexperten K.W. Viss skriftlig bevisning har åberopats.

Domskäl

Tvisten i huvuddrag

Migrationsverket har avskedat D.L.V. med hänvisning till att han gjort otillåtna slagningar i Migrationsverkets databas Wilma. Parterna tvistar om avskedandet varit lagligen grundat eller om det åtminstone funnits saklig grund för uppsägning. De tvistar därvid om staten får lägga de slagningar som D.L.V. gjorde i Wilma när han var tjänstledig från anställningen hos Migrationsverket till grund för avskedandet och om staten på grund av den s.k. tvåmånadersregeln över huvud taget får lägga de aktuella slagningarna till grund för avskedandet. Det är i förekommande fall också tvistigt om avräkning ska ske från yrkade belopp avseende lön respektive ekonomiskt skadestånd för arbetsinkomster som D.L.V. hade kunnat få efter avskedandet och om han gjort vad han kunnat för att få sådana inkomster.

Arbetsdomstolen börjar med frågan om staten på grund av tvåmånadersregeln inte får lägga de aktuella slagningarna till grund för avskedandet.

Får slagningarna inte beaktas på grund av tvåmånadersregeln?

Rättsliga utgångspunkter

Enligt tvåmånadersregeln i 18 § andra stycket anställningsskyddslagen får, med vissa undantag, ett avskedande inte grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till mer än två månader innan underrättelse om förestående avskedande lämnades till arbetstagaren enligt 30 § anställningsskyddslagen. Frågan om när en arbetsgivare kan anses ha fått kännedom om de åberopade omständigheterna har prövats tidigare av Arbetsdomstolen vid flera tillfällen (se t.ex. AD 1996 nr 105, AD 1999 nr 146 och AD 2005 nr 44 med i domarna anmärkta rättsfall och förarbeten).

Syftet med tvåmånadersregeln är att åstadkomma en snabb handläggning av avskedandeärendet. Arbetstagaren ska alltså inte under en längre period behöva sväva i ovisshet beträffande arbetsgivarens inställning i frågan om anställningen kommer att bestå eller inte.

Den avgörande tidpunkten för tvåmånadersfristens början är alltså när det som läggs arbetstagaren till last blir känt för arbetsgivaren. I de fall något har inträffat som inte genast kan överblickas av arbetsgivaren, börjar fristen i regel inte löpa förrän de närmare omständigheterna kring det inträffade blivit utredda. I de svåröverblickbara fallen, som i förarbetena exemplifieras med trolöshet mot huvudman som utreds (prop. 1973:129 s. 243), är utgångspunkten att arbetsgivaren får utreda saken så långt som behövs för att kunna ta ställning till det ifrågasatta handlandet och att tvåmånadsfristen börjar löpa när utredningen nått detta stadium. Arbetsgivaren har nämligen ett befogat intresse av att inte tvingas till ställningstaganden på ett beslutsunderlag som senare kan visa sig felaktigt eller på annat sätt otillförlitligt. Arbetsgivaren måste emellertid bedriva utredningen på ett försvarbart sätt och försöka undvika åtgärder som leder till fördröjningar. Bedömningen i det enskilda fallet får ytterst bli beroende av om det sätt som utredningen bedrivits på i den aktuella situationen framstår som försvarbart (se t.ex. AD 2015 nr 13 och AD 1984 nr 109).

Arbetsdomstolens bedömning

Förbundet har gjort gällande att avskedandet grundats enbart på omständigheter som Migrationsverket känt till i mer än två månader innan D.L.V. den 9 maj 2018 fick en underrättelse enligt 30 § anställningsskyddslagen, vilket staten bestritt.

Enligt förbundet kände Migrationsverket redan före slutet av 2017 till vissa av de slagningar som lagts till grund för avskedandet. Även om så skulle vara fallet - vilket förbundet enligt Arbetsdomstolens mening på intet sätt har bevisat - har staten inte grundat avskedandet enbart på slagningar som staten känt till före slutet av 2017, eftersom avskedandet grundats även på en slagning som gjordes den 15 januari 2018. Migrationsverkets kännedom om det som skett före 2018 har därför inte någon betydelse för tillämpningen av tvåmånadersregeln.

Av utredningen framgår följande om hur slagningarna upptäcktes vid Migrationsverket från och med slutet av 2017. Vid en kontroll av de slagningar i Wilma som D.L.V. gjort vid Migrationsverket upptäcktes i slutet av december 2017 att han den 8 januari 2016 hade gjort slagningar på sin systers före detta sambo och dennes två barn. Med anledning härav beslutade Migrationsverket den 17 januari 2018 att inleda en utvidgad utredning om D.L.V:s slagningar i Wilma. L.S., som anförtroddes utredningen, lät hämta in loggar över de slagningar D.L.V. gjort i Wilma de senaste 5-6 åren hos både Migrationsverket och svenska ambassader. Materialet omfattade 94 000 rader (klickningar) som L.S. bearbetade på olika sätt för att hitta klickningar som kunde misstänkas vara inte tjänsterelaterade. Hon hittade efter hand ett stort antal misstänkta klickningar avseende flera olika personer. När hon hade sammanställt och analyserat dessa klickningar bokade hon in ett möte med D.L.V., som inte arbetade i samma stad som hon. Mötet hölls onsdagen den 28 februari 2018. Vid mötet konfronterades D.L.V. med klickningarna och tillfrågades han om anledningarna till dessa och om vad han kände till om hur Wilma fick användas. L.S. upprättade ett utkast till protokoll över mötet som hon påföljande måndag, den 5 mars 2018, mejlade till D.L.V. för synpunkter. Den 7 mars 2018 kom D.L.V. in med synpunkter och tillägg. En vecka senare, den 14 mars 2018, översände L.S. ett ändrat och kompletterat protokoll till D.L.V. L.S. kontrollerade och analyserade de uppgifter D.L.V. hade lämnat. Det ledde till att ett antal misstänkta slagningar kunde avföras från utredningen. Därefter sammanställde hon utredningen och lämnade den till sin chef. Den 9 maj 2018 underrättades D.L.V. enligt 30 § anställningsskyddslagen.

Enligt Arbetsdomstolens mening var det på grund av de misstankar som uppkom i slutet av 2017 befogat göra en utvidgad utredning av D.L.V:s slagningar. På grund av den utvidgade utredningen, som omfattade 94 000 klickningar sedan 2012, uppkom enligt Arbetsdomstolens bedömning helt klart en sådan svåröverblickbar situation som avses i förarbetena. Eftersom D.L.V. den 9 maj 2018 underrättades om ett tilltänkt avskedande, är frågan närmast om Migrationsverkets utredning till och med den 9 mars 2018 - två månader före underrättelsen - bedrivits på ett försvarbart sätt eller om Migrationsverket redan dessförinnan kan anses ha fått kännedom om slagningarna.

Parterna verkar vara ense om att Migrationsverkets utredning till och med mötet den 28 februari 2018 har bedrivits på ett försvarbart sätt. Arbetsdomstolen gör i vart fall, med hänsyn till det omfattande materialet, den bedömningen. Att det tog L.S. ett par arbetsdagar att, på fem sidor, nedteckna vad som förekommit vid mötet förefaller rimligt. Att hon, så snart nedtecknandet var klart, lät D.L.V. lämna synpunkter på texten var enligt Arbetsdomstolens mening försvarbart, liksom att hon, den 14 mars 2018, lät honom se de ändringar i och tillägg till texten hon gjort med anledning av de synpunkter han lämnat den 7 mars 2018. Det var vidare enligt Arbetsdomstolens mening försvarbart att L.S. kontrollerade och analyserade de uppgifter D.L.V. lämnat, vilket också ledde till att ett antal klickningar kunde avföras från utredningen. Utredningen kan inte anses ha varit klar förrän ställning kunnat tas till vilka av klickningarna som varit otillåtna och D.L.V:s bevekelsegrunder för sitt handlande. Dessförinnan hade Migrationsverket enligt Arbetsdomstolens mening inte tillräcklig kännedom om det som inträffat.

Det är Arbetsdomstolens samlade bedömning att Migrationsverkets utredning åtminstone till och med den 9 mars 2018 bedrivits på ett försvarbart sätt och att Migrationsverket - även om allt vad L.S. visste tillräknades Migrationsverket - inte förrän efter den dagen kan anses ha fått sådan kännedom att tvåmånadersfristen börjat löpa. Staten är alltså inte på grund av tvåmånadersregeln förhindrad att lägga slagningarna till grund för avskedandet.

Hade staten tillräckliga skäl för avskedandet eller åtminstone saklig grund för uppsägning?

Får slagningar som gjorts för länge sedan eller under tjänstledighet läggas till grund för avskedandet?

Förbundet har gjort gällande att de slagningar som D.L.V. gjort mer än två år före avskedandet inte ska tillmätas någon betydelse.

Samtliga slagningar har gjorts på ett likartat sätt. Att viss del av de slagningar som staten åberopat gjorts för länge sedan medför, enligt Arbetsdomstolens mening, inte i sig att Migrationsverket inte fått lägga de gamla slagningarna till grund för avskedandet. En annan sak är att det som inträffat långt före ett avskedande normalt har bara liten eller ingen betydelse för frågan om det funnits grund för att skilja arbetstagaren från anställningen.

Förbundet har vidare gjort gällande att de slagningar som D.L.V. gjort när han var tjänstledig från sin anställning hos Migrationsverket och arbetade vid svenska ambassader i anställningar hos Regeringskansliet, dvs. en annan statlig myndighet än Migrationsverket, inte får läggas till grund för avskedandet.

Samtliga slagningar har gjorts i Wilma, som tillhör Migrationsverket. Det handlande som lagts till grund för avskedandet har alltså riktat sig mot Migrationsverket. Redan därför har Migrationsverket, enligt Arbetsdomstolens mening, haft rätt att lägga även de slagningar som D.L.V. gjorde under tjänstledighet från anställningen hos Migrationsverket till grund för avskedandet.

Arbetsdomstolens slutsats är alltså att samtliga slagningar ska beaktas vid bedömningen av om det funnits grund för att skilja D.L.V. från anställningen hos Migrationsverket.

Var slagningarna otillåtna?

Utredningen - bl.a. innehållet i de informationsrutor som redovisats inledningsvis i domen och den övriga dokumentation om it-säkerhet vid Migrationsverket som staten lagt fram - visar att det inte varit tillåtet att göra slagningar i Wilma annat än när det behövts för att utföra de arbetsuppgifter man haft. Arbetsdomstolen godtar statens påstående att detta gällt även vid de svenska ambassader där D.L.V. arbetat. Påståendet styrks nämligen av ett beslut av Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) som staten lagt fram.

Parterna är överens om att D.L.V. har gjort slagningarna och att han inte vid tillfället arbetat med de ärenden eller personer respektive slagning avsett. Utredningen bestyrker entydigt statens påstående att slagningarna inte behövts för att utföra D.L.V:s arbetsuppgifter. Av D.L.V:s egna uppgifter framgår inte annat än att han gjorde slagningarna för att han kontaktats av bekanta och sin syster. Han har således t.ex. inte sagt att han gjorde någon av de aktuella slagningarna för att han ibland hade ansvar för den s.k. enhetstelefon som enhetschefen C.L. berättat om i sitt förhör.

Arbetsdomstolens slutsats är att slagningarna som D.L.V. gjort varit otillåtna.

Insåg D.L.V. att slagningarna var otillåtna?

Enligt förbundet ansåg D.L.V. att serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen (1986:223) innebar en skyldighet för honom att på förfrågan informera om status i ärendena. D.L.V:s egna uppgifter ger bara visst stöd för det påståendet.

Arbetsdomstolen kan konstatera att de flesta slagningar gjorts när D.L.V. arbetade vid svenska ambassader och att han vid varje inloggning därifrån i Wilma såg en informationsruta om att informationen bara fick användas för ändamål som hörde till hans arbetsuppgifter och att han inte för andras räkning fick läsa eller hämta information. Utredningen visar att slagningarna vid ambassaderna gjorts avseende ärenden och personer som respektive ambassad inte arbetade med. Vidare visar utredningen att D.L.V. under fem månader 2013 från en ambassad gjort slagningar i ett av de aktuella ärendena mer eller mindre varje arbetsdag, ibland flera gånger samma arbetsdag. D.L.V. kan enligt Arbetsdomstolens mening inte rimligen ha trott att serviceskyldigheten innebar att han som ambassadtjänsteman - eller tjänstledig tjänsteman hos Migrationsverket - skulle lämna information om ärenden och personer som ambassaden inte arbetade med eller att han skulle göra en så intensiv bevakning av ett sådant ärende som han gjorde 2013.

De skrivningar om service i Migrationsverkets principer för service och bemötande respektive strategi för ändamålsenlig tillgänglighet och service som förbundet hänvisat till är allmänt hållna. Av det första dokumentet framgår att man ska sträva efter att tillgodose den sökandes behov vid den första kontakten. Av det andra dokumentet framgår att man aldrig kan avvisa en fråga som riktar sig till en annan del av verksamheten och att service är en del av alla medarbetares uppdrag. Av den informationsruta som D.L.V. såg varje gång han loggade in i Wilma hos Migrationsverket framgick det dock uttryckligen att det inte var hans arbetsuppgift att för släktingars, vänners och bekantas räkning kontrollera i datasystemet vad som hänt i ett ärende eller att annars söka i datasystemen åt personer som kontaktat honom, utan att han i sådana fall skulle hänvisa till kundtjänst eller till automatiska tjänster på Migrationsverkets webbplats. Mot den bakgrunden anser Arbetsdomstolen att D.L.V. inte rimligen kan ha trott att han var skyldig att eller fick göra slagningarna hos Migrationsverket för att uppfylla någon serviceskyldighet.

Förbundet har vidare gjort gällande att D.L.V. ansåg att hans arbetssätt med slagningar hade godkänts i slutet av 2016 efter en kontroll av hans slagningar och att han därför trodde att det var tillåtet att fortsätta att arbeta på samma sätt. Förhöret med D.L.V. har inte gett något stöd för det påståendet. Någon utredning om vilken information D.L.V. fick i samband med kontrollen 2016 har inte lagts fram. Inget konkret har framkommit som tyder på att D.L.V. haft fog för att anse att slagningarna tolererades.

Det är Arbetsdomstolens slutsats av utredningen att D.L.V. gjort slagningarna trots att han insett att de inte var tillåtna. Annat är inte utrett än att D.L.V. gjort de otillåtna slagningarna för att efter förfrågan hjälpa bekanta och en släkting med information.

Har det funnits grund för att skilja D.L.V. från anställningen?

Har en arbetstagare blivit avskedad under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en giltig uppsägning, ska avskedandet, enligt 35 § första stycket anställningsskyddslagen, på yrkande av arbetstagaren förklaras ogiltigt. En arbetsgivare får enligt 18 § anställningsskyddslagen avskeda en arbetstagare om denne grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Ett avskedande får som framhållits i motiven till bestämmelsen ske bara i flagranta fall. Det ska vara fråga om ett sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen ska behöva tålas i något rättsförhållande. Prövningen av om det finns saklig grund för uppsägning enligt 7 § anställningsskyddslagen på grund av arbetstagarens personliga förhållanden innefattar däremot ytterst en avvägning mellan arbetstagarens intresse av att få ha anställningen kvar och arbetsgivarens intresse av att avsluta anställningen till följd av något missförhållande. Bedömningen av om det finns saklig grund för uppsägning bör inte inriktas så mycket på vad som har förekommit i det särskilda fallet när arbetstagaren gjort något olämpligt, utan i stället på de slutsatser om arbetstagarens lämplighet som kan dras av det inträffade (se prop. 1973:129 s. 124 f. och prop. 1981/82:71 s. 65). En uppsägning får bara tillgripas när andra möjligheter att komma till rätta med problemet är uttömda genom tidigare insatser från arbetsgivarens sida (se prop. 1981/82:71 s. 66 f.).

Det är av yttersta vikt att offentliga tjänstemän följer de lagar och interna instruktioner som gäller för verksamheten för att undvika att allmänhetens förtroende för tjänstemannen själv, övriga anställda och myndigheten som sådan skadas (AD 2014 nr 50 och AD 2006 nr 69). För myndigheten som sådan och ytterst för alla i samhället är det ett väsentligt intresse att en befattningshavares opartiskhet och saklighet inte med fog kan ifrågasättas.

Såvitt framkommit hade D.L.V. när han gjorde slagningarna myndighetsutövande arbetsuppgifter. Han förtjänar allvarlig kritik för att han medvetet gjort otillåtna slagningar i stor omfattning och under en längre tidsperiod för att hjälpa bekanta och en släkting med information.

Å andra sidan är det bara detta - att D.L.V. gjort otillåtna slagningar för att hjälpa bekanta och en släkting med information - som lagts honom till last. Han har således inte gjort slagningarna för egen vinning, av nyfikenhet eller för att försvåra Migrationsverkets eller ambassadernas verksamhet. Han har inte brutit mot regler om sekretess och tystnadsplikt eller regler om jäv, och han har inte ändrat eller fört in någon information vid de otillåtna slagningarna. Staten har inte gjort gällande att D.L.V. gjort sig skyldig till brott, t.ex. dataintrång, som visat att han är uppenbart olämplig att ha sin anställning hos Migrationsverket eller att han på något sätt försökt påverka handläggningen av de aktuella ärendena. Vid sådana förhållanden är vad D.L.V. gjort inte, enligt Arbetsdomstolens mening, så allvarligt att Migrationsverket haft tillräckliga skäl för avskedandet.

Frågan är då om Migrationsverket hade haft saklig grund för en uppsägning av D.L.V. Har Migrationsverket inte haft det, ska avskedandet ogiltigförklaras.

D.L.V., som haft myndighetsutövande arbetsuppgifter, har som nämnts medvetet gjort otillåtna slagningar i stor omfattning och under en längre tidsperiod för att hjälpa bekanta och en släkting med information. För saklig grund för uppsägning talar i övrigt främst följande. Att D.L.V. hjälpt flera olika bekanta (och en släkting) med information genom att göra otillåtna slagningar och att han gjort det upprepade gånger avseende ganska många personer under en lång tid är försvårande. Särskilt betänkligt är att han 2013 med extrem intensitet bevakade ett ärende under flera månader. Genom att inte bara göra slagningar på den som gjort förfrågan utan även på dennes släktingar eller motsvarande har D.L.V. gjort sig skyldig till integritetsintrång, eftersom han inte kunnat vara säker på att den person slagningen avsåg godtog att han gjorde den.

Mot saklig grund för uppsägning talar det som redan angetts om de förhållanden som gör att förfarandet inte varit så allvarligt att Migrationsverket haft tillräckliga skäl för avskedandet och i huvudsak följande. De allra flesta slagningarna har gjorts mer än två år före avskedandet, de tidigaste i november 2012. D.L.V. har såvitt framkommit inte gjort något för att dölja slagningarna eller bakgrunden till dem. Av särskild betydelse är att D.L.V. inte gjorde några otillåtna slagningar under tiden den 22 november 2016-den 14 januari 2018. Den sista otillåtna slagningen gjordes den 15 januari 2018. Den slagningen avsåg ett ärende där han tidigare varit utsedd beslutsfattare och gjordes enligt vad som framkommit för att besvara en förfrågan från en bekant om vem som var ny handläggare för ärendet. Slagningen hade alltså en speciell bakgrund och det är i viss mån förståeligt att D.L.V. på förfrågan undersökte vem som hanterade det ärende han tidigare varit inblandad i.

Med hänsyn till att D.L.V., utan ingripande från Migrationsverket, hade avhållit sig från otillåtna slagningar i mer än ett år före den sista otillåtna slagningen får prognosen i fråga om följsamhet till regelverket anses god, trots att han ännu tidigare hade gjort många otillåtna slagningar. Hade D.L.V. fått en disciplinpåföljd för den sista slagningen, skulle han enligt Arbetsdomstolens bedömning förmodligen för gott ha upphört med på aktuellt sätt otillåtna slagningar.

Härtill kommer att D.L.V. hade haft sin anställning i ungefär 30 år när han avskedades och att han såvitt framkommit inte begått några andra fel i statlig anställning. Även om detta inte berörts under förhöret med D.L.V., godtar Arbetsdomstolen förbundets uppgift om att han är ångerfull.

Det är Arbetsdomstolens samlade bedömning att Migrationsverket inte ens haft saklig grund för en uppsägning av D.L.V. Detta kan också uttryckas som att en intresseavvägning ger vid handen att D.L.V. i sig tungt vägande intresse av att ha anställningen väger över när Migrationsverket inte genom en disciplinpåföljd eller annat påtalande gett honom möjlighet att definitivt förändra sitt felaktiga beteende, trots att något sådant förmodligen skulle ha fått D.L.V. att sluta med oegentligheterna.

Arbetsdomstolens bedömning innebär att avskedandet ska ogiltigförklaras.

Lön efter avskedandet

Eftersom avskedandet ska ogiltigförklaras, har D.L.V. i princip rätt till lön för tiden mellan avskedandet och ogiltigförklaringen av det.

Staten har dock invänt att avräkning ska ske för arbetsinkomster som D.L.V. hade kunnat få efter avskedandet. Enligt staten har D.L.V. inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att få ett nytt arbete. Enligt förbundet har D.L.V. gjort vad han kunnat för att få arbetsinkomster efter avskedandet. Han har enligt förbundet sedan avskedandet varit arbetssökande och fått arbetslöshetsersättning.

Av det intyg från Arbetsförmedlingen som förbundet lagt fram framgår att D.L.V. dagen efter avskedandet skrev in sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, och av framlagda specifikationer över arbetslöshetsersättning framgår att D.L.V., efter en inledande avstängningsperiod, fått sådan ersättning. Arbetsdomstolen finner därmed utrett att D.L.V. - utan att lyckas - gjort vad han kunnat för att få arbetsinkomster efter avskedandet. Redan av den anledningen ska någon avräkning inte ske. Lönebeloppet och räntan på det har vitsordats. Av lönebeloppet får (430 101 - (10 x 37 400) / (16 + 29) x 16 =) 19 947 kr anses avse juni 2018 och (430 101 - (10 x 37 400) / (16 + 29) x 29 =) 36 154 kr anses avse maj 2019.

Allmänt skadestånd

Arbetsdomstolen har gjort bedömningen att avskedandet skett utan att det ens funnits saklig grund för en uppsägning, men att det finns skäl att rikta allvarlig kritik mot D.L.V. för de många otillåtna slagningarna. Vid bestämmande av skadeståndsbeloppet bör därför, enligt domstolens mening, beaktas att D.L.V. genom sitt handlande själv medverkade till den situation som ledde till avskedandet. Skadeståndet för det ogrundade avskedandet bör därför bestämmas till ett betydligt lägre belopp än vad som är normalt. Domstolen bestämmer beloppet till 50 000 kr.

Rättegångskostnader

Staten har förlorat och ska därför betala förbundets rättegångskostnader. Staten har vitsordat vad förbundet begärt för rättegångskostnader.