MÖD 2005:72

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom den 26 september 2003 i mål nr M 240-01, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART

RS

Ombud: Advokat PW

KLAGANDE OCH MOTPARTER

1. Hästefjordens Sjösänkningsbolag, Vik 157, 460 64 Frändefors

Ställföreträdare: ÅJ

Ombud: Förbundsjuristen OJ

2. AS

3. ArS

Ombud för 2 och 3: Advokaten BL

MOTPARTER TILL RS

1. BA

2. JJ

3. KJ

4. BL

5. ML

6. MiL

7. GI

8. CT

9. MAL

Ombud för 1-9: Förbundsjuristen OJ

SAKEN

Ansökan om lagligförklaring av kraftverk och regleringsdamm m.m.

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Ar och ASs talan i Miljööverdomstolen avvisas vad avser sakfrågan.

2 Med tillägg till vad miljödomstolen förordnat under punkten 1 i domslutet, lagligförklarar Miljööverdomstolen de fasta gåtarna på skibordet och de båda flodluckorna i det nya turbinintagets vänstra vägg i enlighet med Miljööverdomstolens aktbilaga 111.

3. Som villkor för lagligförklaringen av anläggningen skall, förutom de i miljödomstolens domslut punkten 2 angivna villkoren rörande brygga över skibordet och minimitappning, följande gälla.

A Föreskrifter om påsadlingens utförande m.m.

Anordningarna för påsadling av dammens skibord skall utföras i huvudsaklig överensstämmelse med en i vattendomstolens akt VA 45/83 sidan 29 ingiven ritning, betecknad plansch 2, och med fasta balkprofiler. Påsadlingen skall utföras på sådant sätt att påsadlingen lätt kan tas bort, undantaget balkprofilerna. Varje sätt i påsadlingen skall förses med minst två lyftöglor. För att förhindra drivgods från att fastna mot de fasta balkprofilerna skall länsar utläggas strax uppströms skibordet på sätt som närmare anges av tillsynsmyndigheten.

B Kontrollbestämmelser för vattenhushållningen

För kontroll av vattenståndsförhållandena vid dammen åligger det sökanden att på lämplig plats vid dammbyggnadens uppströmssida uppsätta och för framtiden bibehålla, dels ett dämningsmärke i form av en horisontellt inslagen dubb med underkanten på nivån +61,46 m, dels en vattenståndsskala. Vattenståndsskalan skall vara graderad i dubbla centimeter. På skalan skall därjämte tydligt utmärkas nivåerna +61,46 m och +59,46 m. De föreskrivna anordningarna skall vara inpassade i det i denna dom tillämpade höjdsystemet (RH 70). Det åligger sökanden att genom regelbundna översyner kontrollera att vattenståndsskalan är rätt inpassad i höjdsystemet. Vattenståndsskalan skall vara avläsbar också från vänster strand. Löpande dokumentation av vattennivån i dammen skall ske på sätt som närmare anges av tillsynsmyndigheten.

C Föreskrifter om dammsäkerhet

Befintlig mur mellan skibord och kraftverk och mellan kraftverk och magasin skall höjas till nivån +63,10 m. Uppströms magasinet skall en ny mur anläggas med samma krönhöjd; den befintliga och nya murens läge i plan framgår av Miljööverdomstolens aktbilaga 72 ”Förslagsritning på fast skibord”. På vänster strand skall en mur anläggas med nyss angiven krönhöjd mellan skibordet och bergsslänten. Anslutningen mellan det nya turbinintagets vänstra vägg och skibordet skall förstärkas på sätt som närmare anges av tillsynsmyndigheten.

Delegation

Miljööverdomstolen bemyndigar tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter för utläggandet av länsar enligt villkorspunkten A, ingivande av dokumentation av vattennivån enligt villkorspunkten B, samt förstärkning av skibordet enligt villkorspunkten C.

4. Med ändring av miljödomstolens domslut punkten 8 förordnar Miljööverdomstolen att det som föreskrivits som villkor för lagligförklaringen av anläggningen skall vara utfört inom ett (1) år från den dag denna dom vinner laga kraft, annars förfaller lagligförklaringen. När arbetena avslutats skall detta meddelas tillsynsmyndigheten.

5. Miljööverdomstolen förordnar att miljödomstolens domslut punkten 9 upphävs.

6. Miljööverdomstolen förordnar att miljödomstolens domslut punkten 11 skall ha följande lydelse: Den del av ersättningen för förlust i anledning av omprövning av lagligförklaringen m.m., som inte ersätts enligt 31 kap.22 och 23 §§miljöbalken, skall uppgå till en tjugondel av produktionsvärdet av den vattenkraft, som enligt meddelat tillstånd kan tas ut vid kraftverket, efter avdrag för den del av produktionsvärdet som är en följd av vattenregleringar.

7. Miljööverdomstolen förordnar att de åtgärder, som följer av Miljööverdomstolens lagligförklaring, får utföras även om domen inte har vunnit laga kraft.

8. Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut punkten 5 på så sätt att RS förpliktas att till Hästefjordens Sjösänkningsbolag utge ersättning för dess rättegångskostnader i miljödomstolen med femtiotusen (50 000) kr inklusive moms avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen, från den 26 september 2003 till dess betalning sker.

9. Miljööverdomstolen lämnar RSs yrkande om befrielse från skyldigheten att utge ersättning för rättegångskostnader i miljödomstolen till ÅJ enligt punkten 7 i miljödomstolens domslut utan bifall.

10. Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens domslut punkten 4 samt punkten 7, den senare såvitt den avser ersättning till Ar och AS.

11. Ar och ASs yrkanden om ersättning för rättegångskostnader i miljödomstolen och Miljööverdomstolen lämnas utan bifall.

12. RS förpliktas att till Hästefjordens Sjösänkningsbolag utge ersättning för dess rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med tiotusen (10 000) kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag tills betalning sker.

13. BA m.fl. fastighetsägares yrkande om ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen lämnas utan bifall.

___________________

BAKGRUND

Forsane Kvarn, som består av damm och kraftverk, ligger i Frändeforsån som via Dalbergsån rinner ut i Vänern. Anläggningen ligger 13 km norr om Vänersborg. Cirka 2 km uppströms kraftverket och dammen ligger sjön Östra Hästefjorden. Under 1864-1868 genomfördes sjösänkning med ca 4 m och Hästefjordens Sjösänkningsbolag bildades. I anslutning till Forsane anlades en sprängd och grävd kanal om 1500 m som nu utgör åns huvudfåra. Sjösänkningsbolaget är ansvarigt för underhållet av kanalen. Vi d Forsane fanns ett vattenverk som revs, men ägaren fick tillstånd att längre ned i ån uppföra en anläggning. Anläggningen finns nämnd år 1905. RSs far arrenderade anläggningen från år 1933 och köpte den år 1963. Därefter har den övergått till RS.

TIDIGARE TILLSTÅND

Genom dom den 18 december 1986 meddelad av Vänersborgs tingsrätt, vattendomstolen, lagligförklarades den då befintliga anläggningen, bestående av dammbyggnad och kraftverk. I dammbyggnaden fanns skibord och flodutskov. I kraftverksbyggnaden fanns turbinintag, avstängningsbara med sättar, samt två turbiner. Genom domen lämnades också tillstånd att utföra erforderliga anordningar för påsadling av dammens skibord, att genom påsadlingen uppdämma vattnet vid dammen till nivån +61,46 m, samt att reglera vattnets avrinning i enlighet med vissa vattenhushållningsbestämmelser. Tillstånd lämnades också till installation av ytterligare en turbin för en nominell vattenföring av 1,4 m3/s och därefter genom kraftverket avleda en vattenmängd av totalt 4,2 m3/s. Som föreskrift om påsadlingens utförande föreskrevs att påsadlingen skulle utföras i huvudsaklig överensstämmelse med en i målet ingiven ritning och med demonterbara balkprofiler. Påsadlingen skulle utföras på sådant sätt att den lätt kunde tas bort. Enligt ritningen skulle gångbrygga utföras ovanför påsadlingen. I domen föreskrevs att medgivna arbeten, vid äventyr som anges i 2 kap. 22 § tredje stycket vattenlagen (1918:523), skulle vara fullbordade inom 5 år från det domen vann laga kraft. Domen vann laga kraft i januari 1987.

MILJÖDOMSTOLENS PRÖVNING

Vid prövningen i miljödomstolen konstaterades att de arbeten som utförts med stöd av 1986 års dom delvis avviker från vad som föreskrivs i domen. Efter förordnade av länsstyrelsen har VBB-VIAK utfört en undersökning av hur anläggningen utformats. Av denna framgår bl.a. att en tredje turbin installerats, men med slukförmågan 1,7 m3/s i stället för 1,4 m3/s. I samband därmed har ett intag för den nya turbinen anordnats på platsen för det lagligförklarade flodutskovet och ett nytt flodutskov placerats i intagets vänstra vägg. Vad gäller påsadlingen av skibordet har balkprofilerna inte gjorts demonterbara, utan fasta, samt hade gångbrygga inte byggts. Det gamla flodutskovets avbördningsförmåga beräknas till 6,2 m3/s. Det nya flodutskovet måste öppnas 0,7 m för att 6,2 m3/s skall avbördas totalt ( 1,7 m3/s genom turbinen och 4,5 m3/s genom flodutskovet.) Om turbinen inte används erfordras en öppning om 0,95 m.

Genom den nu överklagade domen lagligförklarade miljödomstolen anläggningen i det nya utförandet. Som villkor föreskrevs att anläggningen skulle förses med brygga över skibordet i enlighet med Ss åtagande, samt en anordning, så att minimitappningen enligt punkten 7 i vattenhushållningsbestämmelserna i vattendomstolens dom år 1986 kan ske på ett sådant sätt att vattenmängden går att kontrollera.

Miljödomstolen fann också att Ar och AS m.fl. fastighetsägare vid Östra Hästefjorden inte är berörda på sådant sätt att de kan anses som sakägare i målet, men att de dock är berättigade till viss ersättning för rättegångskostnader avseende utredning av frågan om sakägarskap. Miljödomstolen fann däremot att Hästefjordens Sjösänkningsbolag, som ansvarig för skötseln av kanalen mellan Forsane Kvarn och Östra Hästefjorden, är berört på sådant sätt att det är sakägare och berättigat till ersättning för rättegångskostnader.

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

RSs talan

RS har yrkat

- att Miljööverdomstolen skall ogilla förpliktandet för honom att utge ersättning för rättegångskostnader till Ar och AS (miljödomstolens domslut punkterna 4 och 7)

- att Miljööverdomstolen skall befria honom från förpliktelsen att utge ersättning till Hästefjordens Sjösänkningsbolag och markägarna ÅJ, BL, ML, BA, GI, CT, MAL och MiL, JJ och KJ för deras rättegångskostnader i miljödomstolen (miljödomstolens dom slut punkterna 5 och 7)

- att ersättningen för motparternas rättegångskostnader i miljödomstolen i vart fall skall nedsättas.

Ar och AS har bestritt RSs yrkanden och yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Hästefjordens Sjösänkningsbolag och BA m.fl. fastighetsägare företrädda av OJ har bestritt yrkandena och yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

Ar och ASs talan

Ar och AS har yrkat

- att anläggningen i första hand inte skall lagligförklaras och i andra hand att målet skall återförvisas till miljödomstolen för fortsatt handläggning

- att RS skall förpliktas utge ersättning för deras rättegångskostnader till dem med i miljödomstolen yrkat belopp om 210 459 kr och 50 öre

- att RS skall förpliktas att till ArS utge ersättning för dennes inställelse i målet i miljödomstolen med 15 000 kr

- att RS skall förpliktas utge ersättning för deras rättegångskostnader i Miljööverdomstolen

RS har bestritt yrkandena.

Hästefjordens sjösänkningsbolags talan

Hästefjordens Sjösänkningsbolag (Sjösänkningsbolaget) har yrkat

- att anläggningen i första hand inte skall lagligförklaras och i andra hand skall återställas till det skick den skall ha enligt 1986 års vattendom

- att RS skall förpliktas utge ersättning för Sjösänkningsbolagets rättegångskostnader i miljödomstolen med 64 875 kr, avseende ombudsarvode och med 7 400 kr för ÅJs inställelse i målet i miljödomstolen

- att RS skall förpliktas att utge ersättning för Sjösänkningsbolagets rättegångskostnader i Miljööverdomstolen

RS har bestritt yrkandena.

UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat de grunder och omständigheter som åberopats i miljödomstolen samt i huvudsak tillagt följande.

Fråga om talerätt

Ar och AS

De äger fastigheten Gunnarsberg 1:2 invid Östra Hästefjorden. Vattennivåerna avseende Gunnarsbergs invallningsföretag är numera högre än vid tiden för vattendomen och orsaken är de höjda dämningsnivåerna vid Forsane kvarn. Av ingivet utlåtande från den 28 juni 2004 av lantbruksingenjören C-JR, framgår att det finns ett samband mellan vattenstånden i Forsane Kvarn, Forsane kanal och Östra Hästefjorden. RS har att motbevisa betydelsen av de fakta och bedömningar som de framfört i målet. Genom att RS inte utfört anläggningen på föreskrivet sätt åvilar det honom att styrka frånvaron av effekter på omgivningen. Utredningen av SwedPower vilar på felaktiga uppgifter om kanalens bottenhöjd och bredd. De mätningar K-Konsult gjort av vattenståndet i kanalen stämmer inte med Stadsingenjörkontorets mätningar. Miljödomstolens slutsatser om vilken sektion av kanalen eller ån som är bestämmande bygger därför på felaktiga förutsättningar.

Frågan om lagligförklaring

Hästefjordens Sjösänkningsbolag

Den nu befintliga flodluckan är tvärställd fallriktningen, vilket ger en sämre avbördningsförmåga. Sjösänkningsbolaget gör gällande att det inte är möjligt att utnyttja turbinen om flodluckan öppnas 0,7m. Flodluckan skall ligga i fallets riktning med en fri bredd av 1,24 m och med en höjd av 2,75 m och tröskelhöjd +59,19 m och skibordets fasta balkprofiler skall vara demonterbara i enlighet med 1986 års dom. RS har vid många tillfällen visat en total likgiltighet för 1986 års dom och kraftigt misskött vattenhushållningsbestämmelserna. RSs överdämningar torde ha påverkat Hästefjorden vid vissa vattenföringar. Det saknas stöd i utredningar m.m. för att RSs hittillsvarande överdämningar inte påverkat Hästefjorden. Han har också lämnat felaktiga uppgifter om gällande förhållanden vid den prövning som ägde rum inför 1986 års vattendom. RS uppgav då att dämning genom påsadling av dammens skibord till + 61,46 m av ålder bedrivits vid anläggningen och alltid skett på sätt han begärt fastställelse till. Invallningar och täckdikningssystem i Hästefjorden har utförts för att svara mot nivån +60,77 m i Forsane Kvarn. RS har utan tillstånd byggt på skibordet till +61,06 m omkring år 1980. Han har på grund av det anförda visat bristande vandel. Om beslutet om lagligförklaring upphävs kan tillsynsmyndigheten ta ställning till om det föreligger skäl att begära återkallande av 1986 års tillstånd alternativt ompröva villkoren.

Sjösänkningsbolaget har inte haft synpunkter på villkor om höjning av gångbron. Beträffande villkor om fast skibord har bolaget i första hand gjort gällande att denna fråga inte kan prövas inom ramen för ansökan om lagligförklaring och i andra hand att målet skall återförvisas för handläggning av frågan i miljödomstolen.

Ar och AS

Miljödomstolen har inte tillräckligt utrett och tagit ställning till vilka arbeten som RS utfört inom utförandetiden enligt 1986 års vattendom. RS har inte tagit dämningsrätten upp till nivån +61,46 m i anspråk inom genomförandetiden, eftersom han inte utfört dämningen på det sätt som föreskrivs i 1986 års vattendom. Bestämmelserna om bristande vandel skall tillämpas i fråga om lagligförklaringen. Anläggningen vid Forsane kvarn är så utformad att den inte kan uppfylla föreskrifterna enligt 1986 års vattendom och miljödomstolens dom 26 september 2003. Flödet genom anläggningen skall vara 20 m3/s men är endast 15 m3/s. Det saknas entydiga siffror om dammens kapacitet framför allt vad gäller sidoluckans tröskelnivå och turbinrörets läge. De motsätter sig utförandet av fast skibord.

RS

Hans rätt till dämning upp till nivån +61,46 m är rättskraftigt avgjord genom 1986 års vattendom. Han har inom genomförandetiden tagit rätten till dämning upp till nivån +61,46 m i anspråk. Han har inte brustit i vandel, men anläggningens utformning har gjort den svårskött. Gångbro för skötseln är numera byggd och godkänd av länsstyrelsen. Vandelsfrågan kan inte läggas till grund för prövningen såvitt gäller lagligförklaringen. Han bestrider att han lämnat felaktiga och ofullständiga uppgifter. Rs utlåtande visar inte att dämning till nivån +61,46 m innebär att översvämningar och skador uppkommit för fastighetsägarna.

RS har i Miljööverdomstolen ingivit och åberopat yttrande av civilingenjör JA av den 18 maj 2005. Av utlåtandet framgår sammanfattningsvis följande. Om ett flöde om HHQ-100 år skall framsläppas genom dammen så breddar vattnet över och rinner över kvarns gårdsplan. Det bedöms inte föreligga någon risk för att dammkonstruktionen skall skadas eftersom den är grundlagd på berg och avslutas mot berg på båda sidor. En överströmning kommer endast att ske av berg. För att HHQ-100 år skall kunna avbördas genom dammen på ett kontrollerat sätt behöver dammurarna höjas och skibordet göras fast samt höjas och breddas. Detta kräver att 200 m3 sprängs bort. Sprängningsmassorna kan användas som erosionsskydd nedströms. En sådan utformning av skibordet ger något högre vattenstånd i dammen för flöden mellan 2-31 m3/s. För övriga flöden får dammen lägre vattenstånd än med nuvarande damm. Kostnaden för ombyggnaden beräknas till cirka 400 000 kr. Vid HHQ-100 år finns risk för gångbryggans säkerhet. Gångbrons underkant behöver då höjas till +62,90 m. Med ett fast skibord behövs ingen gångbro. För det fall att fast skibord skall installeras behövs det inte så omfattande vattenhushållningsbetsämmelser som de gällande.

Frågan om rättegångskostnader

RS

Ingen av motparterna, förutom Sjösänkningsbolaget, är sakägare. Oavsett om motparterna skall anses vara sakägare eller inte, är yrkad ersättning i vart fall oskälig och skall jämkas till noll. Ersättningen avser betydande arbete och stora kostnader för tekniskt biträde avseende påstående om att fastigheterna runt Östra Hästefjorden drabbats av översvämningar och härav följande skador på grund av dämningar i kraftverket. Det har av tidigare domstolsavgöranden och, såväl före som under målet i miljödomstolen, ingivna och åberopade utredningar samt yttranden framgått att påstått samband inte förelegat. Även om motparterna haft skäl att utföra viss utredning i sakägarfrågan så har utredningen inte utförts på ett fackmässigt sätt. Vad gäller Ar och ASs talan bör också beaktas att samma omständigheter åberopats av dem i mål där de yrkat skadestånd av honom. I allt väsentligt har det som legat till grund för bedömningen i vandelsfrågan inte varit något som Sjösänkningsbolaget och fastighetsägarna har rätt till ersättning för.

Hästefjordens Sjösänkningsbolag samt BA m. fl. fastighetsägare

Miljödomstolen har funnit att Sjösänkningsbolaget är sakägare. RS har inte tidigare bestritt att Sjösänkningsbolaget är sakägare. De övriga fastighetsägare som företräds av OJ har, såsom miljödomstolen anför i sin dom, oavsett om de är att anse som sakägare eller inte, rätt till viss ersättning för sina rättegångskostnader. Miljödomstolen har satt ned den yrkade ersättningen på den grunden att det arbete som kan hänföras till dämningsgränsen +61,46 m inte bör medföra ersättningsrätt för rättegångskostnader. Bolagets ombud OJ har inte utfört något arbete som avser denna del av målet. RSs påstående att ersättningen i allt väsentligt avser arbete och kostnader för tekniskt biträde är felaktigt eftersom motparterna inte anlitat något tekniskt biträde. Rättegångskostnaderna har varit nödvändiga för tillvaratagande av motparternas rätt. RS har vid huvudförhandlingen i miljödomstolen vitsordat ersättning för motparternas rättegångskostnader med 50 000 kr och ett yrkande i Miljööverdomstolen om jämkning utgör en otillåten ändring av talan.

Ar och AS

De är sakägare och därför fullt berättigade till ersättning för sina rättegångskostnader. Även för det fall att Miljööverdomstolen skulle finna att de inte är sakägare har biträdet för dem varit nödvändigt med hänsyn till vandelsprövningen rörande RS.

REMISSYTTRANDEN

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har hänvisat till sina tidigare yttranden i målet och tillagt, att den tillstyrker nu föreslagna åtgärder om att bygga om skibordet till ett fast sådant i enlighet med ansökan, samt att föreslagna vattenhushållningsbestämmelser tillämpas. Länsstyrelsen har anfört att tillförlitlig mätning av minimitappning bör ske vid alla i dammen förekommande vattenstånd.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun har tillstyrkt ansökan under förutsättning att de planerade åtgärderna inte negativt påverkar natur- och miljövärdena vid Östra Hästefjorden samt Frändeforsån.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen har hållit huvudförhandling och syn den 26 oktober 2005.

Talerätt

Överklagbara domar och beslut får överklagas - förutom av vissa organisationer och myndigheter - av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot (16 kap. 12 § miljöbalken). Rätten att vara part och att överklaga skall tillkomma varje person som kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet genom den verksamhet för vilken tillstånd söks, om risken för skada eller olägenhet rör ett av rättsordningen skyddat intresse och inte är enbart teoretisk eller helt obetydlig (jfr NJA 2004 s. 590 II).

Ar och AS äger fastigheten Gunnarsberg 1:2 invid Östra Hästefjorden, som ligger 2 km uppströms anläggningen vid Forsane kvarn. Miljööverdomstolen finner att det, genom den huvudförhandling och syn som Miljööverdomstolen hållit, samt utredningen i övrigt i målet, måste anses utrett, att risken för skada eller annan olägenhet för Ar och AS, genom dämning vid anläggningen med föreskrivna vattenhushållningsbestämmelser, endast är helt obetydlig. Vid sådant förhållande kan de inte anses som sakägare och deras talan i Miljööverdomstolen skall avvisas, såvitt avser deras yrkanden i sak.

Lagligförklaring

Allmänt

Genom dom av Vänersborgs tingsrätt, vattendomstolen, den 18 december 1986 i mål nr VA 45/83 förklarades den då befintliga anläggningen vara av laga beskaffenhet. Samtidigt meddelades tillstånd att påsadla skibordet och uppdämma vattnet vid dammen till nivån +61,46 m samt att installera ytterligare en turbin. Tillståndet enligt 1986 års vattendom lämnades med stöd av vattenlagen 1918:523 (ÄVL). I domen föreskrevs att medgivna arbeten skulle, vid äventyr som anges i 2 kap. 22 § vattenlagen (1918:523) vara fullbordade inom fem år från det domen vunnit laga kraft i tillståndsdelen. Av nämnda lagrum följer att ett tillståndsbeslut förfaller om byggnaden inte blivit fullbordad inom den av vattendomstolen bestämda tiden, såvitt avser sådan del av byggnaden som inte kommit till stånd.

Det är i målet utrett att inom föreskriven arbetstid påsadling skett av skibordet så att dämning kan ske upp till nivån +61, 46 m samt att en tredje turbin installerats. Miljööverdomstolen konstaterar dock att arbetena utförts med avvikelser från föreskrifterna enligt 1986 års lagligförklaring och tillstånd, på så sätt att gåtarna för påsadlingen gjorts fasta istället för demonterbara och att gångbrygga inte hade byggts innan miljödomstolens dom meddelades. Dessutom har den turbin som installerats haft en slukförmåga på 1,7 m3/s i stället för 1,4 m3/s. I 1986 års dom angiven föreskrift om fem års byggnadstid innebär att beslutet får anses ha förfallit vad avser nyss angivna byggnadsdelar. Vidare har intaget till den nya turbinen placerats på platsen för det flodutskov, som lagligförklarades genom 1986 års dom, och nya flodluckor placerats i vänstra väggen i inloppskanalen till den tredje turbinen. Dessa arbeten har alltså utförts utan tillstånd i tiden efter 1986 års dom, men innan ikraftträdandet av miljöbalken.

Miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999. I lagen (1998:811) om införande av miljöbalken finns vissa övergångsbestämmelser. Enligt 17 § gäller att om en anläggning tillkommit utan tillstånd enligt vattenlagen eller motsvarande äldre lagstiftning eller om tillståndsfrågan beträffande en sådan anläggning är oklar får den som äger anläggningen eller avser att utnyttja den för vattenverksamhet begära prövning av anläggningens laglighet hos miljödomstolen. Detta avser den materiella prövningen av tillåtligheten. I fråga om underhåll och tillsyn samt domars rättskraft och rätten till ersättning för skador gäller dock vad som föreskrivs i miljöbalken om tillstånd. Detta innebär att vid frågan om anläggningsdelarnas tillåtlighet skall vattenlagen (1983:291) tilllämpas, men i övrigt miljöbalken.

Frågan är då om de anläggningsdelar som utförts utan tillstånd kan anses tillåtliga enligt vattenlagen. Eftersom denna lag saknar bestämmelser som innebär hinder för tillstånd och lagligförklaring vid bristande vandel hos ägaren av anläggningen, finner Miljööverdomstolen att lagligförklaring inte kan nekas på denna grund. Vad Miljööverdomstolen har att bedöma i förevarande mål är alltså om anläggningen i sin befintliga utformning medför sådana skador eller olägenheter för allmänna eller enskilda intressen, att hinder föreligger att lagligförklara den och, om inte, vilka ytterligare åtgärder som kan behövas för att uppfylla kraven på minsta intrång och olägenhet för nämnda intressen och för att förebygga och minska skador.

Den tredje turbinen

Från sakägares sida har i Miljööverdomstolen anförts att turbinens placering inte skett i enlighet med 1986 års dom. RS har därvid genmält att den domen inte anger var turbinen skulle placeras, men att det hela tiden varit underförstått att den skulle placeras där den nu är belägen och att något annat rimligt alternativ inte fanns. Miljööverdomstolen delar RSs uppfattning att något egentligt alternativ till den placering som nu kommit till stånd inte har funnits.

Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens bedömning, att den befintliga kraftverksanläggningen inte kan antas orsaka en påverkan av någon betydelse för motstående allmänna eller enskilda intressen, och att nya turbinens placering, tilloppstuben, intagsgallret till den nya turbinen samt intagskanalen kan tillåtas.

Fasta gåtar för påsadlingen

Miljödomstolen har inte funnit skäl att upprätthålla kravet på att löstagbara gåtar skall anordnas i stället för de fasta som nu finns, eftersom kravet inte torde fylla någon funktion från skötselsynpunkt.

Miljööverdomstolen gör följande bedömning. Fasta gåtar innebär att skibordets avbördningsförmåga minskar något när påsadlingen är borttagen vid högvatten. Eftersom varje gåt endast har bredden nio centimeter i strömriktningen, är dock minskningen av avbördningsförmågan i det närmaste försumbar.

En nackdel med fasta gåtar är att de kan medföra att drivgods, såsom träd och grenar, kan komma att lägga sig mellan två eller flera gåtar och delvis blockera utströmningen över skibordet. För att förebygga detta, men också för att förhindra att drivgods försvårar manövreringen av sättarna, bör länsar, i enlighet med Ss åtagande vid synen, utläggas strax uppströms skibordet mellan kraftverket och vänster strand efter tillsynsmyndighetens anvisningar. Med en sådan föreskrift kan de fasta gåtarna tillåtas.

De tvärställda flodluckorna

Vid Miljööverdomstolens syn framkom att det i det nya turbinintagets vänstra sida fanns två flodluckor med en vertikal stålbalk sig emellan. Bägge luckorna har tröskelhöjden +58,45 m och varje luckas fria bredd är 0,725 m. Vardera luckan kan höjas maximalt 1,8 m, vilket innebär att dess underkant kommer att ligga på nivån +60,25 m.

Det år 1986 lagligförklarade flodutskovets avbördningskapacitet har beräknats till 6,2 m3/s. VBB-VIAK har beräknat det nya flodutskovets kapacitet utgående från förutsättningarna att tröskelnivån var +58,40 m och att den fria bredden var 1,46 m. Med dessa antaganden fann man att luckan måste dras 0,95 m om den nya turbinen inte var i drift.

Miljööverdomstolen uppskattar att de bägge luckorna vardera måste lyftas 1,02 m för att avbörda 6,2 m3/s vid vattenståndet +61,46 m i Kvarndammen, när den tredje turbinen inte är i drift. Utgående från den av VBB-VIAK uppmätta tröskelhöjden för det gamla flodutskovet, +59,13 m, finner Miljööverdomstolen att minst denna vattenföring också kan avbördas genom den sektion där den gamla flodluckan var belägen. De tvärställda luckorna kan därför lagligförklaras.

Gångbrygga

Som villkor för lagligförklaringen föreskrev miljödomstolen byggandet av en gångbrygga över skibordet i enlighet med vattendomstolens dom. Den av vattendomstolen föreskrivna gångbryggan finns nu på plats och har godkänts av länsstyrelsen i ett besiktningsprotokoll 2003-12-12. Dess underkant ligger på nivån +62,51 m, d.v.s. (62,90-62,51=) 0,39 m under den nivå till vilken vattenytan uppströms skibordet enligt nedan kommer att stiga vid ett 100-års flöde. Miljööverdomstolen bedömer dock att gångbryggan inte kommer att överspolas vid ett 100-års flöde p.g.a. avsänkningen av vattenytan vid vattnets passage över skibordets krön. Det av miljödomstolen föreskrivna villkoret kan därför gälla utan ändring.

Dammsäkerhet

Borttagandet av påsadlingen på skibordet skall kunna ske snabbt och under säkra förhållanden. Trots att det nu finns en gångbrygga framkom det vid Miljööverdomstolens syn att borttagandet av påsadlingen som regel inte sker från gångbryggan utan snarare genom att man står på skibordet. Detta kan bero på att det från gångbryggan kan vara svårt att manövrera sättarna som ingår i påsadlingen. För att underlätta sådan manövrering bör därför varje sätt förses med minst två lyftöglor efter närmare anvisning från tillsynsmyndigheten.

Den av RS föreslagna ombyggnaden med ett längre, fast skibord skulle öka dammens avbördningsförmåga vid 100-årsflödet och dessutom underlätta skötseln av anläggningen. Med hänsyn till omfattningen av en sådan ombyggnad finner dock Miljööverdomstolen att dessa åtgärder inte bör prövas inom ramen för ansökan om lagligförklaring av befintlig anläggning.

Vid avbördning av 100-års flödet genom den befintliga dammen beräknas vattenståndet i Kvarndammen stiga till +62,90 m. Vid Miljööverdomstolens syn kunde konstateras att dammens vänstra landfäste ansluter mot en bergslänt. För att vid 100-årsflödet hindra överströmning över denna slänt och genom kraftverket och det intilliggande magasinet bör skyddsmurar anläggas. För det fall att vattenståndet i Kvarndammen skulle stiga till +62,50 m föreslog RS att befintlig mur mellan skibord och kraftverk och mellan kraftverk och magasin skulle höjas till nivån +62,70 m och att en ny mur skulle byggas till samma höjd uppströms magasinet. Mot denna bakgrund finner Miljööverdomstolen det lämpligt att föreskriva att dessa åtgärder vidtas, men att murarnas krön förläggs på nivån ((62,90+(62,70-62,50)=) +63,10 m. Även på vänster strand bör en betongmur anläggas med samma krönnivå, allt i enlighet med domslutet.

Vid Miljööverdomstolens syn öppnades de bägge flodluckorna i intagskanalens vänstra sida. En kraftig bakeda uppkom och erosionskador föreföll föreligga i den betongdel som anslöt till turbinintagets vänstra sida mot skibordsdammen. Denna anslutning bör förstärkas i enlighet med tillsynsmyndighetens anvisningar.

Kontrollbestämmelser för vattenhushållningen

Enligt vattendomstolens dom åligger det tillståndsinnehavaren att på lämplig plats vid dammbyggnadens uppströmssida uppsätta, och för framtiden bibehålla, en vattenståndsskala med dämningsgränsen +61,46 m och sänkningsgränsen +59,46 m tydligt utmärkta. Vid Miljööverdomstolens syn iakttogs att denna vattenståndsskala var placerad på vänster strand strax uppströms skibordets landfäste. Skalan var dock vänd så att den svårligen kunde avläsas från stranden. Miljööverdomstolen erinrar om att en skala också bör finnas vänd mot stranden så att den enkelt kan avläsas av boende längs vattendraget. Löpande dokumentation av vattennivån i dammen skall ske och inges till tillsynsmyndigheten i enlighet med vad denna beslutar.

Sammanfattande bedömning

Av vad som framkommit i målet får det, även i beaktande av ovan angivna åtgärder, anses klarlagt att anläggningen medför fördelar, som överstiger kostnaderna och olägenheterna av den. Anläggningen kan således vid en samlad bedömning lagligförklaras med de villkor som förenats med lagligförklaringen.

Övrigt

Frågan om när omprövning kan ske (miljödomstolens domslut punkten 11) och vilken förlust eller inskränkning som tillståndshavaren är skyldig att utan ersättning tåla (miljödomstolens domslut punkten 11) regleras av miljöbalken. Miljödomstolen har tilllämpat vattenlagens bestämmelser beträffande dessa frågor. På grund härav bör miljödomstolens domslut punkt 11 ändras på sätt framgår av domslutet. Punkten 8 i miljödomstolens domslut rörande arbetstid bör ändras och punkten 9 utgå.

Rättegångskostnader

Enligt 25 kap. 2 § miljöbalken skall sökanden i ansökningsmål om vattenverksamhet svara för sina egna och motpartens kostnader i miljödomstolen. Med ersättningsberättigad motpart får förstås den som är sakägare och därför har talerätt i målet. Både miljödomstolen och Miljööverdomstolen har gjort den bedömningen att Ar och AS inte kan anses vara sakägare i målet. Mot bakgrund härav och då det i övrigt saknas laga grund för att förplikta RS att ersätta deras rättegångskostnader i miljödomstolen skall RSs yrkande om befrielse från skyldigheten att betala deras rättegångskostnader i miljödomstolen bifallas och miljödomstolens beslut i denna del upphävas. Ar och ASs yrkande om ytterligare ersättning för rättegångskostnader i miljödomstolen och ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen skall på anförda skäl lämnas utan bifall.

Sjösänkningsbolaget får, på de skäl som miljödomstolen anfört, anses vara sakägare i målet och därmed ha rätt till ersättning för rättegångskostnader. Av miljödomstolens dom framgår inte till vilken del den utdömda ersättningen för ombudsarvode eventuellt avser även ombudets arbete för BAs m.fl. fastighetsägare vilka inte ansetts vara sakägare av miljödomstolen. Miljööverdomstolen gör dock den bedömningen att ersättning för Sjösänkningsbolagets rättegångskostnader i miljödomstolen skäligen bör utgå med utdömda 50 000 kr. Miljödomstolens domslut punkten 5 bör dock ändras så att det framgår att beloppet skall utges till Sjösänkningsbolaget som ersättning för deras rättegångskostnader i miljödomstolen. Det finns inte skäl att bifalla RSs yrkande om nedsättning av ersättningen för ÅJs arbete för Sjösänkningsbolagets räkning.

På av miljödomstolen anförda skäl finner Miljööverdomstolen att Sjösänkningsbolagets yrkande om ytterligare ersättning för sina rättegångskostnader i miljödomstolen skall lämnas utan bifall.

Sjösänkningsbolaget har inte fått bifall till sin i Miljööverdomstolen förda talan. Vid sådant förhållande innebär bestämmelserna i 25 kap. 2 § andra stycket miljöbalken jämfört med 18 kap. 1 § rättegångsbalken att Sjösänkningsbolaget får stå sina egna kostnader i Miljööverdomstolen. Om en sökande också klagar till högre rätt skall dock, oavsett bifall till motpartens talan eller inte, sökanden ersätta de kostnader för motparten som uppkommit genom att sökanden klagat. Eftersom RS klagat på miljödomstolens beslut om ersättning för rättegångskostnader till Sjösänkningsbolaget har bolaget således rätt till ersättning för utförandet av sin talan i denna del. Miljööverdomstolen finner att 10 000 kr (inklusive moms) får anses utgöra skälig ersättning för de rättegångskostnader som Sjösänkningsbolaget åsamkats med anledning av RSs överklagande.

Det yrkande om ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen, som BA m. fl. fastighetsägare företrädda av OJ framställt, skall av samma skäl som ovan anförts beträffande Ar och ASs yrkande om ersättning för rättegångskostnader, lämnas utan bifall.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 2006-01-13

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent, och hovrättsassessorn Anita Seveborg. Enhälligt.

________________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDE

RS

Ombud: PW

SAKEN

Ansökan om dels lagligförklaring av kraftverket och regleringsdammen i nuvarande utformning vid Forsane Kvarn i Frändeforsån, Vänersborgs kommun, Västra Götalands län, dels tillstånd till ombyggnad av dammen och höjning av dämningsgränsen m.m. för anläggningen

Nbo: 130:1 x: 6490286 y: 1293381

__________

DOMSLUT

1. Under förutsättning att i domslutet angivna villkor uppfylls förklarar miljödomstolen befintlig kraftverksanläggning och regleringsdamm i Frändeforsån vid Forsane kvarn laglig med den i vattendomstolens dom den 18 december 1986, mål nr VA 45/83, angivna rätten att genom påsadling av dammens skibord uppdämma vattnet vid dammen till nivån +61,46 m. I övrigt gäller vad som framgår av vattendomstolens domslut i fråga om vattenhushållningsbestämmelser, kontrollbestämmelser samt minimitappning med det undantaget att vattenföringen genom de tre turbinerna ökar från högst 4,2 m3/s till högst 4,5 m3/s.

2. Som villkor för att anläggningen skall vara att anse som laglig krävs att den i vattendomstolens dom angivna men inte utförda bryggan över skibordet utförs i enlighet med vad RS numera åtagit sig. Vidare skall utföras en anordning så att tappningen av den vattenmängd som anges i punkt 7 i vattenhushållningsbestämmelserna (minimitappning 0,2 m3/s) kan ske på ett sådant sätt att vattenmängden går att kontrollera. Utformningen av anordningen skall ske i samråd med länsstyrelsen.

3. Ansökan om tillstånd till ombyggnad av dammen med höjning av dämningsgränsen till nivån +61,85 m lämnas utan bifall.

4. RS skall betala ersättning till BL huvudmän för deras rättegångskostnader i miljödomstolen med sjuttiotusen (70 000) kronor inklusive mervärdesskatt, varav trettiofemtusen (35 000) kronor utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag tills betalning sker.

5. RS skall betala ersättning till OJs huvudmän för deras rättegångskostnader i miljödomstolen med femtiotusen (50 000) kronor inklusive mervärdesskatt (allt ombudsarvode), jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag tills betalning sker.

6. RS skall betala ersättning till Länsstyrelsen Västra Götaland för dess rättegångskostnader med fjortontusenfyrahundra (14 400) kronor, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag tills betalning sker.

7. RS skall betala ersättning till dels AS, dels ÅJ för deras inställelse vid huvudförhandlingen med vardera femtusen (5 000) kronor, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag tills betalning sker.

8. De arbeten som är ett villkor för att anläggningen förklaras laglig skall vara utförda inom ett (1) år från domens dag, annars förfaller lagligförklaringen.

9. När arbetena avslutas skall detta meddelas tillsynsmyndigheten. Utförda arbeten skall besiktigas på sätt som framgår av 18 kap. 3 § vattenlagen.

10. Eventuella anspråk i anledning av s.k. oförutsedd skada på grund av den lagligförklarade anläggningen får framställas till miljödomstolen inom fem (5) år från arbetstidens utgång.

11. Omprövning av villkoren enligt 15 kap. 3 § vattenlagen för tillståndet får ske tidigast tjugo (20) år efter det att domen vunnit laga kraft i tillståndsdelen. Omprövning för att förbättra anläggningens säkerhet eller för att tillgodose sådana allmänna intressen som berörs av väsentliga ändringar i vattenförhållandena får dock ske före utgången av nämnd tid. Vid en eventuell omprövning skall gälla en begränsning enligt 9 kap. 14 § vattenlagen av tillståndshavarens ersättningsrätt för förlust av vatten eller fallhöjd med en tjugondel av det i lagrummets andra stycke första punkten angivna värdet. Samma begränsning skall gälla i fall som anges i 9 kap. 15 § vattenlagen.

12. Prövningsavgiften fastställs till 1 500 kronor enligt tidigare meddelat beslut (aktbil. 18).

13. Miljödomstolen förordnar att de byggnadsåtgärder som följer av villkoren för lagligförklaringen får utföras utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.

____________

BAKGRUND

Orientering

Forsane Kvarn är belägen i Frändeforsån, som via Dalbergsån avrinner till Vänern. Ca 2 km uppströms anläggningen ligger sjön Östra Hästefjorden. Anläggningen ligger inom Vänersborgs kommun, Västra Götalands län, ca 13 km norr om Vänersborg. Dess belägenhet framgår av översiktskartor på aktbil. 2 och 3. Anläggningen tillhör sökanden.

Under åren 1864-1868 genomfördes en sjösänkning av Hästefjorden med 14 fot eller ca 4,1 m och sjön delades i två sjöar Östra respektive Stora (Västra) Hästefjorden som förbinds med varandra genom en grävd kanal (Suttenkanalen). För detta utfördes rensningsarbeten mellan Halleforsen vid Östra Hästefjordens utlopp och ner till Forsane. Vid Forsane bro fanns vid den tiden ett vattenverk, som bestod av en mjölkvarn, ett sågverk samt en vadmalsstamp. För sjösänkningsföretagets utförande krävdes att vattenverket revs och 1862 träffades en överenskommelse mellan dåvarande ägaren av vattenverket och sjösänkningsföretaget om inlösen av vattenverket. Ägaren tilläts därvid att uppföra en ny anläggning längre ner i ”älven”, om han så önskade. Den nuvarande anläggningen är också den gammal. Den nämns bl.a. i ett av lantbruksingenjören BEH med biträde av gode män den 25 april 1905 avgivet utlåtande med förslag till vattenregleringsföretag för förbättrad torrläggning av mark vid Västra och Östra Hästefjorden. 1933 påbörjade RSs far ett arrende av anläggningen. Den köptes 1963 och har därefter övergått i RSs ägo. Forsane Kvarn omfattas av kraftverksanläggningen, en sågverksrörelse och även viss malningsverksamhet.

Tidigare tillstånd

I dom 1986-12-18, mål nr VA 45/83, vid Vänersborgs tingsrätt, Vattendomstolen, dels lagligförklarades den då befintliga anläggningen vid Forsane Kvarn, dels gavs tillstånd till viss ombyggnad av anläggningen m.m. Sökande var RS, WS, BS, AS och IA. Prövningen skedde enligt den vid tiden för ansökan gällande vattenlagen, d.v.s. vattenlagen 1918:523 (ÄVL). Det kan anmärkas att på s. 6 i domen anges att övre gränsen efter det ombyggnad skett av anläggningen det vid medelvattenföring utnyttjade strömfallet ligger på nivån +61,46 m och nedre gränsen på nivån +57,60 m. Bruttofallhöjden uppgår således till 3,86 m.

Domen gick delvis sökanden emot liksom de markägare vid Hästefjorden som ansåg sig berörda av företaget men den överklagades ej och har således vunnit laga kraft vilket skedde i januari 1987.

I domslutet angavs bl.a. följande:

Tillstånd m.m.

1. Vattendomstolen förklarar den befintliga kraftverksanläggningen, bestående av en dammbyggnad och ett med denna sammanbyggt kraftverk, vara av laga beskaffenhet i det utförande av anläggningen som beskrivits (ovan) under rubriken ”Befintlig anläggning” och som närmare framgår av två i målet ingivna ritningar betecknade plansch 1 A och plansch 5 (aktsida 40 och 150), samt lämnar sökandena tillstånd att utföra erforderliga anordningar för påsadling av dammens skibord.

2. Vattendomstolen förklarar sökandena vara berättigade

att genom kraftverket avleda en vattenmängd av sammanlagt 2,8 m3/s,

att genom påsadling av dammens skibord uppdämma vattnet vid dammen till nivån +61,46 m

samt att reglera vattnets avrinning vid dammen mellan nivåerna +61,46 m och +59,46 m, allt i enlighet med nedan angivna vattenhushållningsbestämmelser.

3. Vattendomstolen lämnar sökanden tillstånd att tillkraftverket installera ytterligare en turbin för en nominell vattenföring av 1,4 m3/s och därefter genom kraftverket avleda en vattenmängd av totalt 4,2 m3/s.

4. Ansökningen till den del den avser begäran om rätt eller tillstånd till dämning över nivån +61,46 m medelst stängd flodlucka lämnas utan bifall.

Föreskrifter om påsadlingens utförande

Anordningarna för påsadling av dammens skibord skall utföras i huvudsaklig överensstämmelse med en i målet ingiven ritning, betecknad plansch 2 (akten s. 29), och med demonterbara balkprofiler. Påsadlingen skall utföras på sådant sätt att påsadlingen lätt kan tas bort.

Vattenhushållningsbestämmelser

För anläggningen skall gälla följande vattenhushållningsbestämmelser:

1. Genom kraftverket får för kraftproduktion avledas en vattenmängd av 2,8 m3/s och, sedan ovan meddelat tillstånd att installera ytterligare en turbin tagits i anspråk, en vattenmängd av totalt 4,2 m3/s.

2. Genom påsadling av dammens skibord får dämning ske till nivån +61,46 m vid dammen, dock med den begränsning som följer av bestämmelserna i punkten 3 och 4 nedan.

3. Vid de tillfällen när vattenståndet vid dammen börjar stiga över nivån +61,46 m skall påsadlingen på skibordet borttagas och flodluckan i dammen öppnas i den utsträckning som erfordras till förhindrade av att vattenståndet vid dammen, såvitt på påsadlingen och flodluckans skötsel beror, överskrider nivån +61,46 m.

4. Överskrider vattenståndet vid dammen nivån +61,46 m skall samtliga vattenvägar i dammen och kraftverket hållas helt öppna intill dess vattenståndet vid dammen nedgått till nivån +61,46 m.

5. Vattenståndet vid dammen får så vitt på dammens och kraftverkets skötsel beror inte avsänkas under nivån +59,46 m.

6. Mellan nivåerna +61,46 m och +59,46 m får vid dammen till förmån för kraftverket bedrivas fri reglering av vattenframrinningen, dock med begränsning enligt punkt 7 nedan.

7. Till skydd för fisk- och kräftbestånd i ån nedströms anläggningen skall vid anläggningen ständigt framsläppas en vattenmängd av minst 0,2 m3/s eller, om den naturliga tillrinningen är mindre, hela tillrinningen.

Kontrollbestämmelser för vattenhushållningen

För kontroll av vattenståndsförhållandena vid dammen åligger det sökande att på lämplig plats vid dammbyggnadens uppströmssida uppsätta och för framtiden bibehålla dels ett dämningsmärke i form av en horisontellt inslagen dubb med underkanten på nivån +61,46 m, dels en vattenståndsskala. Vattenståndsskalan skall vara graderad i dubbla centimeter. På skalan skall därjämte tydligt utmärkas nivåerna +61,46 m och 59,46 m. De föreskrivna anordningarna skall vara inpassade i det i denna dom tillämpade höjdsystemet (RH70). Det åligger sökanden att genom regelbunden översyn kontrollera att vattenståndsskalan är rätt inpassad i höjdsystemet.

I domen lagligförklarades den befintliga anläggningen enligt följande.

Följande anordningar i dammbyggnaden från vänster till höger i strömriktningen:

- skibord med fri bredd 10,9 m med en krönhöjd i lutning från nivån +61,06 m på vänstersida till nivån +60,99 på höger sida,

- flodutskov med en fribredd av 1,24 m och med höjden 2,75 m samt med tröskeln på nivån +59,19 m,

- kraftverksbyggnad med intagsöppningar, avstängningsbara med 4 sättluckor med totala fria bredden 4,17 m och med höjden 2,4 m samt trösklar på nivån 59,46 m.

Vidare lämnades tillstånd att i kraftverket installera ytterligare en turbin för en nominell vattenföring av 1,4 m3/s utöver i kraftverket befintliga två turbiner för en sammanlagd vattenföring på 2,8 m3/s (d.v.s. tillhopa 4,2 m3/s).

Med anläggningen förenades rätt att, genom påsadling av skibordet, dämma till nivån +61,46 m samt gavs föreskrifter om hur påsadlingen skulle utföras.

I domen angavs också under rubriken Byggnadstid att arbetena skulle, vid äventyr som anges i 2 kap. 22 § tredje stycket vattenlagen (ÄVL), vara fullbordade inom fem år från det att domen vunnit laga kraft i tillståndsdelen.

Av ovannämnda lagrum följer att ett (tillstånds)beslut förfaller om byggnaden inte blivit fullbordad inom den av vattendomstolen bestämda tiden, såvitt det avser sådan del av byggnaden som ej kommit till stånd, samt att sådant arbete på byggnaden som fordrar domstolens prövning därefter inte får ske utan förnyad prövning. Det är nu ostridigt att den ifrågavarande anläggningen inom den angivna arbetstiden inte kom att fullbordas i alla delar i enlighet med tillståndet.

Enligt nämnda lagrum fanns viss möjlighet för vattendomstolen att före arbetstidens utgång bevilja anstånd med byggnadens fullbordande. Någon sådan ansökan inkom ej. Sökandens nu ifrågavarande ansökan innefattar bl.a. begäran om lagligförklaring av den utformning anläggningen kom att få i de delar den avviker från tillståndet i 1986 års dom.

Nuvarande anläggnings utformning

Tillbyggnaden med ett ytterligare aggregat samt utförande av påsadlingen avviker delvis från det 1986 tillståndsgivna företaget. En undersökning av VBB-VIAK enligt länsstyrelsens förordnande av hur anläggningen utförts redovisas i aktbil. 4. Av denna framgår bl.a. att vid platsen för den lagligförklarade flodluckan har ett nytt intag för den nya turbinen anordnats med intagsgaller och en ny flodlucka placerats i intagets vänstra vägg. Från intaget går en tilloppstub med diametern 1 m till den nya turbinen, en kaplanturbin. Enligt kvarnägaren är turbinens slukförmåga begränsad till 1,7 m3/s vid 4 m fallhöjd, vilket ger en utbyggnadsvattenföring på sammanlagt 4,5 m3/s vilken enligt vattendomen skulle vara 4,2 m3/s. Vattendomens föreskrifter om påsadlingens utförande med ny brygga och demonterbara balkprofiler (sättare) är inte utförda.

Det lagligförklarade flodutskovet avbördningsförmåga beräknas till 6,2 m3/s. För att avbördningsförmågan inte skall begränsas på grund av den nya installationen erfordras att nya flodluckan öppnas 0,7 m. Om turbinen ej utnyttjas erfordras 0,95 m öppning för att 6,2 m3/s skall avbördas.

ANSÖKAN

Yrkanden

Efter bl.a. viss justering av den tekniska utformningen av anläggningen i enlighet med ingivna kompletteringar yrkar RS att miljödomstolen ger honom tillstånd;

att i befintlig regleringsdamm insätta ett luckutskov med tre luckor med en bredd av 1,15 m per lucka, total bredd av 3,45 m, på sätt som närmare framgår av i målet ingivna ritningar, aktbil. 122-123

att påbygga befintligt skibord från nuvarande nivå +61,06 m till nivån +61,85 m

att höja dämningsgränsen från +61,46 m till +61,85 m, i enlighet med föreslagna vattenhushållningsbestämmelser i bilaga 4 till aktbil. 44,

allt i huvudsaklig överensstämmelse med i denna ansökan lämnade beskrivningar och ritningar.

RS yrkar vidare en arbetstid av fem år och att tiden för framställan av anspråk på ersättning för oförutsedd skada bestäms till fem år samt att tiden förför omprövning bestäms till trettio år. Han yrkar också att tillståndet får tas i anspråk omedelbart utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.

RS yrkar att miljödomstolen lagligförklarar kraftverket och dammen i nuvarande utformning.

HÖJDSYSTEM

Höjdangivelserna i denna ansökan hänför sig till rikets system 1970, även benämnt RH70 vilket är samma höjdsystem som gällde för målet VA 45/83.

Som huvudfix för företaget föreslås lantmäteriets fix H709, bestående av en mässingdubb i berg. Fixens höjd är +66,176 m. Fixens belägenhet framgår av beskrivning på aktbil. 5.

HYDROLOGISKA FÖRHÅLLANDEN

Avrinningsområdet för Forsane Kvarn uppgår till 297 km2. Sjöarealen är 7,7 %

SMHI anger följande karakteristiska vattenföringar för Forsane Kvarn.

Högsta högvattenföring 50 år 50 m3/s

Medelhögvattenföring 20 "

Medelvattenföring 4,1 "

Medellågvattenföring 0,6 "

Lägsta

lågvattenföring 50 år 0,2 "

Medelvattenföringen under perioden maj till september anges i ansökan till ca 2,3 m3/s vilket motsvarar ett vattenstånd i Östra Hästefjorden på ca +61,90 m.

I aktbil. 26 ”Yttrande angående om och hur Forsane Kvarn påverkar vattennivån i Östra Hästefjorden”, av civilingenjören JA, SJ Ingenjörsbyrå AB, på uppdrag av sökanden redovisas bl. a. följande:

Uppdrag:

a. om den i vattendom, VA 45/83, från 1986-12-18 tillståndsgivna dammen med tillhörande vattenhushållningsbestämmelser vid Forsane kvarn påverkar vattennivån i Östra Hästefjorden.

b. om och i så fall hur den ansökta dammen och vattenhushållningen vid Forsane kvarn påverkar vattennivån i Östra Hästefjorden.

Beräkningar.

För att kunna utröna frågeställningarna ovan har beräkningar av avbördningsförmågan ur sjön Östra Hästefjorden beräknats samt den maximala avbördningsförmågan för den i vattendom tillståndsgivna dammen. Med hjälp av dessa beräkningar kan vattensystemets ”trånga sektion” bestämmas. Alltså om det är dammen vid Forsane kvarn, avbördningsförmågan ur sjön eller råheten i kanalen som bestämmer vattenstånden i sjön.

Beräkning av maximala avbördningsförmågan genom tillståndsgiven damm.

Den tillståndsgivna dammens ”maximala” avbördningsförmåga har beräknats på följande sätt.

a. Från nivån + 59,19 m till + 61,025 m avbördas vattnet enbart genom flodutskov med en fri bredd på 1,24 m. Avbördningen beräknas som ett skarpkantat överfall.

b. Mellan nivåerna + 61,025 m - 61,94 m avbördas vattnet genom flodutskovet samt över ett skibord med en fri bredd på 10,90 m. Båda avbördningarna beräknas som skarpkantade överfall.

c. Vid vattennivåer över + 61,94 m beräknas avbördningen över skibordet som skarpkantat överfall och genom flodutskovet med en vattenyta som är högre än underkanten på luckan.

Den beräknade avbördningsförmågan beräknades med förutsättning att vattensprånget nedströms dammen inte påverkar avbördningsförmågan. Det krävs undersökningar av förhållandena nedströms dammen för att en noggrannare beräkning av dammens avbördningsförmåga skall kunna beräknas. Den beräknade maximala avbördningsförmågan redovisas i bilaga 1.

Beräkning av avbördningen ur sjön Östra Hästefjorden.

Ett femtiotal tvärsektioner samt en längdprofil är uppmätta. Längdprofilens har kvarndammen som utgångspunkt. Längdprofilen redovisas på bilaga 2.1 - 2.10.

För beräkning av avbördningsförmågan ur sjön har följande antagits.

a. Kanalen delas upp i två delar del 1 och 2.

b. Delsträcka 1 går emellan sektionerna 530 m och 1660 m och är en kanal i jordskärning. Sträckans tvärsektion har en bredd på 15 m med en slänt lutning på 1:1.5. Medellutning på sträckan är 0.13 promille och dess Mannings tal sättes till 35.

c. Delsträcka 2 går emellan sektionerna 0 m och 530 m och är en kanal i bergskärning. Sträckans tvärsektion har en bredd på 11 m med en vertikal slänt. Medel lutning på sträckan är 0.55 promille och dess Mannings tal sättes till 30.

d. Att kvarndammen inte dämmer upp vattennivån i sjön.

Det första som beräknades var vilket strömningstillstånd som råder för de båda delsträckorna. Froudes tal, F=Q/(A (g ym)1/2), för delsträckorna beräknas. Om F > 1 är flödet stråkande, F < 1 är flödet strömmande och vid kritisk strömning är F = 1. Froudes tal för de båda delsträckorna är mindre än 1. Delsträcka 1 har ett lägre Froudes tal än delsträcka 2 vilket innebär att delsträcka 1 har ett större motstånd än delsträcka 2, miljödomstolens tillägg utifrån vad som redovisats på huvudförhandlingen. I sjön Östra Hästefjorden finns ingen bestämmande sektion som har lägre avbördningsförmåga än vad delsträcka 1 har. Det är således delsträcka 1 som bestämmer avbördningen ur sjön och tillika dess vattennivå. Detta gäller under förutsättning att kvarndammen inte dämmer upp i sjön. Vattennivån i kanalen och sjön har beräknats för vattenflöden mellan 0 - 46 m3/s.

Vattenprofiler från dammen till sjön redovisas för vattenflödena 0, 0.5, 1, 2, 4, 8, 16, 32 och 46 m3/s i längdprofiler på bilagorna 2.1 - 2.10. I dessa profiler ses att dammen vid kvarnen inte dämmer upp i sjön vid någon vattenföring. Det är endast vid nollvattenföring som dammen nästan dämmer upp till sjön.

Hur påverkar ansökt damm och vattenhushållningsbestämmelser sjön.

Den ansökta dammens ”maximala” avbördningsförmåga har beräknats på följande sätt.

a. Från nivån + 58,60 m till + 59,00 m avbördas vattnet genom två stycken flodutskov med den fria bredd på 1,15 m/st. Beräknats som skarpkantat överfall.

b. Från nivån + 59,00 m till + 61,85 m avbördas vattnet genom tre stycken flodutskov med den fria bredden på 1.15 m/st. Beräknats som skarpkantat överfall.

c. Från nivån + 61.85 m avbördas vattnet genom tre stycken flodutskov med den fria bredden på 1.15 m/st. samt över ett skibord med den fria bredden 9.0 m. (Skibordets fria bredd är 7,0 m domstolens anmärkning)

Bredden på den ansökta dammens flodutskov har ökats från 0,75 m till 1,15 m. Breddningen av flodutskoven är på grund av att den maximala avbördningsförmågan för den ansökta dammen skall vara större än för den tillståndsgivna dammen. Den maximala avbördningsförmågan för den modifierade dammen redovisas i bilaga 1.

Vattenprofiler för den modifierade dammen har ritats in på samma längdprofiler som för den tillståndsgivna dammen. Eftersom den modifierade dammens avbördningsförmåga är större än för den tillståndsgivna dammen, påverkar inte dammen vattennivån i sjön på grund av för liten avbördningsförmåga så att kvarndammen dämmer upp i sjön. Men när dammen hålls uppe i den ansökta dämningsgränsen på + 61,85 m påverkar kvarndammen sjöns vattennivå upp till ett flöde på ca 1.5 m3/s. Men för flöden större än 1,5 m3/s är det råheten i delsträcka 1 som bestämmer vattennivån i sjön.

Slutsats

Den tillståndsgivna dammen påverkar inte vattennivån i sjön Östra Hästefjorden för någon tillrinning till kvarndammen. Vid beräkningen av dammens maximala avbördningsförmåga antogs att inte ett eventuellt vattensprång på nedströms dammen påverkar avbördningen.

Det är förmodligen så att vid ett större vattenflöde utvecklas ett vattensprång som har menlig inverkan på dammens avbördningsförmåga. Avbördningsförmågan för den tillståndsgiva dammen kan omöjligt minska i sådan omfattning att dammen vid några vattenflöden kommer att påverka sjöns vattennivå.

Under förutsättning att den ansökta dammens tre flodutskov får en fri bredd på 1,15 m/st. kommer avbördningsförmåga inte att påverka vattennivån i sjön.

De ansökta vattenhushållningsbestämmelserna påverkar vattennivån i sjö upp till ett flöde på ca 1,5 m3/s. Det är lämpligt att utforma vattenhushållningsbestämmelserna på ett sådant sätt att dammen inte påverkar vattennivån i sjön vid några flöden.

Lagligförklaring av befintlig damm och kraftverk

Sökanden anser enligt nedanstående motivering att dessa avvikelser från vattendomen ej påverkar lagligheten av tillståndet i dessa delar.

Motivering:

Påsadlingens utförande avviker ifrån vad som angavs i domen 1986-12-18 i målet VA 45/83 med att gåtarna inte är demonterbara. Denna avvikelse måste betraktas som ringa eftersom det inte anges i vattenhushållningsbestämmelserna att gåtarna skall demonteras.

Den avvikelse från domen som avses är att

- flodutskovet utnyttjas som intag till turbinen.

- turbinen har en slukförmåga på 1,7 m3/s. Detta redovisas i VBB-VIAK:s utredning.

Sökanden har för att säkerställa flodutskovets avbördningsförmåga anordnat ett sidoutskov. Enligt en utredning av VBB-VIAK skall sidoutskovet kunna öppnas 0,95 m för att avbördningen genom flodutskovet inte skall begränsas av sidoutskovet. Sidoutskovet kan öppnas ca 1,10 m. Alltså begränsar inte sidoutskovet flodutskovets avbördningsförmåga.

Den i VBB-VIAK:s utredning angivna slukförmågan på 1,7 m3/s är en uppgift från RS. Det bör uppmärksammas att denna slukförmåga är vid bruttofallhöjden 4 m. Fallhöjden varierar enligt RS mellan 2.5 till 4 m. Det kan inte vara relevant att slukförmågan vid bruttofallhöjden jämförs med den i domen tillståndsgivna nominella vattenföringen av 1,4 m3/s utan slukförmågan vid den fallhöjd som det är vid medelvattenföringen. Sökanden uppskattar fallhöjden till ca 3,10 m vid medelvattenföringen då skulle turbinens slukförmåga enligt tillverkaren vara ca 1,50 m3/s. För att få en säkrare uppgift på slukförmågan måste fallhöjden vid medelvattenföringen uppmätas.

Utformningen av befintlig damm framgår av plan, aktbil. 103, elevation, aktbil. 122, och elevation sidutskov, aktbil. 123.

Ombyggnadsförslag

På grund av ålder är också underhållsarbeten på dammen erforderliga.

För att lättare kunna reglera vattenstånden vid höga vattenföringar föreslås att nya utskovsluckor utförs i det befintliga skibordet och att resterande delen av skibordet byggs på till nivån +61,85 m. Tröskeln i intaget till det tredje aggregatet föreslås sänkas från +59,0 m till +58,7 m.

Dammbyggnaden föreslås få följande utförande, räknad från vänster till höger i strömriktningen.

a. en ca 7 m lång betong damm med krönet på + 61,85 m.

b. ett stättutskov för minimitappning med en fri bredd av 2,0 m, med tröskelhöjden + 61,31 m.

c. ett ca 0,15 m långt dammkrön med krönet på + 61,85 m.

d. ett luckutskov med en fri bredd av 1,15 m, med tröskelhöjden + 59,00 m.

e. ett ca 0.15 m långt dammkrön med krönet på + 61,85 m.

f. två stycken luckutskov med en fri bredd av 1,15 m, med tröskelhöjden + 58,60 m och ett avstånd på ca 0,15 m i mellan luckutskoven.

g. Ett ca 1,20 m långt dammkrön med krönet på + 61,85 m

h. intag till turbin 3 med en fri bredd på 1,25 m, med tröskelhöjden+ 58,70 m.

i. vidare åt höger är dammen likt befintlig.

Dammen redovisas på bifogad elevation från uppströmssidan, se bilaga 3, aktbil. 44. På bilaga 5, aktbil. 44, redovisas dammens maximala avbördningskurva i enlighet med de ovan föreslagna avbördningsanordningarna.

Vattenhushållningsbestämmelser

Vid vattenföringen 2 m3/s är vattennivån vid sektion 595, pegel kallad Forsane, lika med den ansökta dämningsgränsen alltså + 61,85 m. Detta medför att när vattennivån är högre än +61,85 m är vattenföringen högre än 2 m3/s.

Sökanden föreslår (som miljödomstolen uppfattat saken) följande vattenhushållningsbestämmelser.

1. Genom kraftverket får för kraftproduktion avledas en vattenmängd av totalt 4,5 m3/s.

2. när vattenflödet vid sektion 590 m uppströms dammen, pegel kallad Forsane, är större än 2 m3/s får dämning ske till nivån + 61,85 m vid dammen.

när vattenflödet vid sektionen 590 är mindre eller lika med 2 m3/s får dämning ske till nivån + 61,46 m vid dammen.

3. Vid de tillfällen när vattenståndet vid dammen börjar stiga över nivån + 61,85 m skall utskovsluckorna i dammen öppnas i den utsträckning som erfordras till förhindrande av att vattenståndet vid dammen, såvitt på utskovsluckornas skötsel beror, överskrider nivån +61,85 m.

4. Överskrider vattenståndet vid dammen nivån + 61,85 m skall samtliga vattenvägar i dammen hållas helt öppna intill dess vattenståndet vid dammen nedgått till nivån + 61,85 m.

5. Vattennivån vid dammen får såvitt på dammens och kraftverkets skötsel beror inte avsänkas under nivån + 59,46 m.

6. Mellan nivåerna + 61,85 m och + 59,46 m får vid dammen till förmån för kraftverket bedrivas fri reglering av vattenframrinningen, dock med begränsning enligt punkt 7 nedan.

7. Till skydd för fisk- och kräftbestånd i ån nedströms anläggningen ständigt framsläppas en vattenmängd av minst 0,2 m3/s eller, om den naturliga tillrinningen är mindre, hela tillrinningen.

För kontroll av vattenhushållningen föreslås att ett nytt dämningsmärke i form av en horisontell inslagen dubb insätts på dammens uppströmssida och med underkanten på nivån +61,85 m samt en vattenståndsskala med nivåerna + 59,46 m, + 61,46 m samt + 61,85 m markerade. Anordningen skall inpassas i det tillämpade höjdsystemet. Vattenståndet vid dammen och vid Forsane skall avläsas och noteras veckovis och hållas tillgängligt för allmänheten.

FÖRHÅLLANDEN UNDER BYGGNADSTIDEN

För arbetena erforderligt byggnadsområde berör, förutom sökanden tillhörig fastighet Forsane X:X, fastigheten Nordbyn X:X. Förhandling kommer att upptas med fastighetsägaren om ersättning för intrång under byggnadstiden.

Tillfart till byggnadsområdet sker på sökandens fastighet.

Arbetsbeskrivning

Arbetena kommer att utföras i torrhet bakom en spont, som uppförs strax uppströms dammen. Vattnet får under tiden passera genom den befintliga utskovsluckan och aggregaten.

Grumlingar

Arbetena bedöms förorsaka endast mycket begränsade grumlingar, som inte förorsakar några skadliga verkningar.

Erbjudna ersättningar

Sökanden anser inte att höjningen av dämningsgränsen med 0.39 m medför några markskador. Således erbjuds ingen ersättning för markskador.

Sökanden skall ersätta den i anspråkstagande fallrätten som höjningen av dämningsgränsen medför. Den fallrätt som skall ersättas är den som ligger mellan + 61.46 m och + 61.85 m. För den fallhöjd som utnyttjas med dagens tillstånd anses att ersättning redan utgått.

Men eftersom det i ansökan erbjuds ersättning upp till sektion 510 m uppströms dammen kvarstår erbjudandet att ersätta fallrätten upp till denna sektion. Detta medför att fallrätten upp till nivån + 61.90 ersättes, alltså 0.44 m.

För att värdera värdet av den ökade fallhöjden har den metod som redovisas i vattenutredningens betänkande SOU 1972:14, benämnd natureffektmetoden. Vattenlagsutredningen uppskattade 1972 att ersättningen i normalfallet uppgick till 100 kr/kW natureffekt och skulle kunna variera mellan 75 och 150 kr/kW beroende på kostnaden för utbyggnaden (godhetsgraden). Bedömningen av värdet av en naturkilowatt är beroende av godhetsgraden, vilken påverkas av utbyggnadskostnaden samt energipriset.

Godhetsgraden med avseende på utbyggnadskostnader bedöms i detta fall som god pga. att fallet sedan länge är utbyggt och värderas till 135 kr/kW.

Beräkning P=ρ*g*Q*H

Ρ=1000 kg/m3, g=9,82, Q=3,9 m3/s (skall vara 4,1, domstolens anmärkning) medelvattenföring, H=0,44 m

P=1000*9.82*3.9*0.44=16 851 W => P= 16.9 kW

Med ett godhetstal på 135 kr/kW blir värdet beräknat utifrån medel fallhöjden 16.9*135 = 2281,50 kr.

Beloppet skall sedan uppräknas med senast kända index vid utbetalning från utgångsindex 261 (dec. 1971).

Index för mars 2002 är 1 552. Indexuppräkning för den ökade fallhöjden ger följande värde1552/261*2281.50 = 13 567 kr. Hur ersättningen fördelas mellan fastigheterna se bifogad ersättningslängd.

Tabell 1, se nedan

Kostnader beräkning

Enligt aktbil. 140g.

Anläggningsarbetare 3 st. 21 dagar 126 000 kr

Material betong luckor mm 100 000 kr

En automatisk lucka 150 000 kr

Styr och reglerteknik 120 000 kr

Drift och underhållskostnader 25 000 kr

521 000 kr

Nytta

Enligt aktbil. 140g.

Ökad effekt P = ρgQh = 1000*9,82*3,9*0,39 = 14,94 kW

Turbin 1 = 14,9*6240*0,25 = 23 244 kr varaktighet 71,2 %

Turbin 2 = 14,9*4080*0,25 = 15 198 kr varaktighet 46,6 %

Turbin 3 = 14,9*2880*0,25 = 10 728 kr varaktighet 32,9 %

Varaktighet enligt bilaga

Kapitaliserat med 4 % 1 229 250 kr

Sammanfattning

Efter som nyttan med stor marginal överstiger kostnaderna kan icke tvivel råda om företagets ekonomiska tillåtlighet.

BESKRIVNING AV VERKSAMHETEN

Planförhållanden

För området gällande översiktsplan är antagen av kommunen den 26 februari 1991. Av planen framgår att bl.a. Östra Hästefjorden och den del av Frändeforsån som ligger mellan Östra Hästefjorden och bron för väg 173 ingår i område som angivits vara av riksintresse för kulturminnesvården. Östra Hästefjorden anges också vara av intresse för naturvården. För Östra Hästefjorden och Frändeforsån gäller strandskydd enligt 15 § naturvårdslagen. Dessa intressen bedöms ej bli berörda.

Rätt till vattenkraft

Av protokollet 1986-05-27 i mål nr VA 45/83 framgår att övre gränsen +61,46 m ligger ca 40 m uppströms kanalens utflöde i kvarndammen vid medelvattenföring. Berörda fastigheter är Forsane X:X, Nordbyn X:X samt en samfällighet. Samfällighetens andel av den ianspråktagna fallhöjden utgör 0,27 m.e.s. Nedströmsgränsen anges till +57,60 m och ligger inom Forsane X:X och Nordbyn X:X. Ett servitutsavtal föreligger mellan ägaren till fastigheten Nordbyn X:X och ägarna till fastigheten Forsane X:X, aktbilaga 140c.

Som ägare av fastigheten Forsane X:X och genom servitutsavtal förfogar sökanden över majoriteten av den fallhöjd som tillgodogörs idag. Den ytterligare höjning om 39 cm som nu föreslås påverkar inte majoritetsförhållandet.

RÄTT TILL MARK OCH VATTEN

Berörda fastigheter

Företaget har av sökanden bedömts beröra fastigheterna Frändefors-Torp X:X, Forsebol X:X, Forsebol X:X, Forsebol X:X, Nordbyn X:X, Nordbyn X:X och Forsane X:X.

Mark för anläggningen

Sökanden har genom servitutsavtal med fastigheten Nordbyn X:X, aktbil. 140c, rätt att bibehålla de anläggningsdelar av Forsane Kvarn som är belägna inom fastigheten. Ån löper genom en bergkanal. Utmed de fastigheter som berörs av dämningshöjningen, undantaget Forsane X:X och Nordbyn X:X, utgörs stränderna här av vertikala bergssidor. Någon skadlig påverkan på dessa bedöms därför inte uppstå.

MOTSTÅENDE INTRESSEN

Miljökonsekvensbeskrivning och komplettering av densamma har upprättats och ingivits i målet, aktbil. 12 respektive 121.

Yttranden med synpunkter på ansökan har inkommit från Fiskeriverket, Länsstyrelsen Västra Götaland, Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Vänersborgs kommun, ÅJ för egen del såsom fastighetsägare vid Hästefjorden och som ordförande i Hästefjordens Sjösänkningsbolag, OJ såsom ombud för tio fastighetsägare vid Hästefjorden, AS och AS (S) i egenskap av fastighetsägare vid Hästefjorden, FH (fastigheten Nordbyn X:X) samt ett antal fastighetsägare med anknytning till Hästefjorden. I yttrandena anges bl.a. följande.

Fiskeriverket: Fiskeriverket vill peka på att det förekommer ett flertal olika fiskarter i det vattensystem som Frändeforsån ingår i. Dessutom finns här enligt uppgift skyddsvärda bestånd av flodkräftor. De förändringar vid kraftverket som den nu aktuella ansökan innebär bedöms emellertid endast i ringa omfattning medföra ytterligare påverkan på det allmänna fiskeintresset. Fiskeriverket anser dock, såsom tidigare (i mål nr VA 45/83), att en minimitappning förbi kraftverket är viktig, bl.a. för att säkerställa viss vattenomsättning och god vattenkvalitet i ån. Minimitappningen bör om möjligt släppas på sådant sätt att åtminstone vandrande fisk ges möjlighet att passera förbi kraftverket.

Länsstyrelsen:

Länsstyrelsens ställningstagande

Länsstyrelsen avstyrker ansökan om höjd dämningsgräns samt nya vattenhushållningsbestämmelser med följande motivering.

Enligt meddelat tillstånd för verksamheten den 18 december 1986 skall anläggningen utföras i enlighet med inlämnad ansökan. Dämningsgränsen vid anläggningen fastställdes till +61,46 m. Nämnda dämningsgräns får bara överskridas om samtliga vattenvägar vid anläggningen står fullt öppna.

Länsstyrelsen har granskat verksamheten vid Forsane kvarn. Anläggningen har inte utförts i enlighet med meddelat tillstånd. Vattenhushållningsbestämmelserna vid anläggningen har inte alltid skötts enligt tillståndet. Vid kontrollavvägning av pegelskalan uppströms dammen har det konstaterats att skalan inte varit inpassad i det för tillståndet angivna höjdsystemet. Avvikelsen har inte varit obetydlig. Av tillståndet framgår att pegeln regelbundet skall kontrolleras och vid behov justeras.

Den 21 mars 1989 fälldes RS för brott mot vattenlagen.

Den 24 maj 2000 överlämnade länsstyrelsen en åtalsprövning riktad mot RS för misstanke om brott mot villkor om kontrollanordningar samt att rubricerad anläggning inte är utförd enligt tillståndet.

Länsstyrelsen har i föreläggande den 20 februari 2000 beslutat om att vissa åtgärder måste vidtas med anläggningen samt informerat om att tillståndet för verksamheten till del förfallit. Föreläggandet överklagades och kommer inom kort att avgöras av miljödomstolen.

Kravet på hög kompetens och noggrannhet vid driften av anläggningen blir med den högre dämningsnivån och förändrade vattenhushållningsbestämmelser betydligt större, ett krav som inte alltid tidigare uppfyllts. En höjd dämningsgräns i kombination med förändrade vattenhushållningsbestämmelser, så som den presenterats i ansökan med bilagor, skulle så vitt länsstyrelsen förstår, kunna genomföras och tillämpas. Länsstyrelsen anser dock mot bakgrund av vad som ovan nämnts, att risken för bristande skötsel kan leda till en omfattande dämningspåverkan uppströms. Skador på framför allt åker och betesmark uppströms dammen ökar dramatiskt i händelse av ”för hög” dämningsnivå. Länsstyrelsen anser därför att den högre dämningsnivån och ändrade vattenhushållningsbestämmelser inte bör komma till stånd.

Länsstyrelsen yrkar därför:

- att yrkandena om höjd dämningsnivå och ändrade villkor för vattenhushållningen ogillas av domstolen.

Under förutsättning att domstolen godtar en fortsatt verksamhet vid anläggningen föreslår länsstyrelsen:

- att minimitappningen säkerställs och går att kontrollera vid anläggningen.

- att domstolen medger möjlighet att färdigställa anläggningen så som den beskrevs i ansökan 1986 med förtydligande om var flodutskov respektive den ”nya” turbinen skall vara placerad.

- Att med hänsyn till den akvatiska miljön utföra arbetet under perioden den 1 augusti-15 november.

- Att grumlande arbeten så långt möjligt skall undvikas.

- Att tiden för oförutsedd skada sätts till minst 5 år och att tiden för omprövning bestäms till som mest 20 år.

Yttrande

Allmänna planeringssynpunkter

Översiktsplan för området antogs den 26 februari 1991. Av planen framgår att området Östra Hästefjorden och Frändeforsån ned till väg 173 korsar vattendraget är av riksintresse för kulturminnesvården. Östra Hästefjorden är dessutom av riksintresse för naturvården. Östra Hästefjorden och Frändeforsån berörs av strandskyddet.

Ur kulturmiljösynpunkt finns inget att erinra förutsatt att inga fornminnen berörs av företaget.

Planenlighet

Detaljplaner berörs ej av företaget.

Ekonomisk tillåtlighet

Länsstyrelsen bedömer inte företagets ekonomiska tillåtlighet.

Bedömning av miljökonsekvensbeskrivningen

Länsstyrelsen anser efter att ha tagit del av rapporten ”Miljökonsekvenser av åtgärder vid Forsane kvarn och kraftverk” (aktbil. 121) samt aktbilagorna 122-124 att rapporten på ett godtagbart sätt beskriver befintliga och ansökta förhållanden i vattendraget samt dess närhet.

Väsentliga skador på allmänna intressen

Väsentliga skador på enskilda och allmänna intressen uppstår så vitt länsstyrelsen förstår inte förutsatt att regleringen samt vattenhushållningen sköts i enlighet med inlämnad ansökan. Mot bakgrund av vad ovan sagts beträffande tidigare villkorsöverträdelser samt bristande under håll av kontrollanordningar för verksamheten anser länsstyrelsen att en höjd dämningsnivå och ändrade vattenhushållningsbestämmelser inte bör medges.

Länsstyrelsens samlade bedömning

- Forsane kvarn har inte utförts i enlighet med meddelat tillstånd.

- Vattenhushållningsbestämmelserna har inte alltid skötts enligt tillståndet.

- Pegelskalan uppströms dammen har inte alltid varit inpassad i det för tillståndet angivna höjdsystemet. Avvikelsen har inte varit obetydlig.

En höjd dämningsgräns i kombination med förändrade vattenhushållningsbestämmelser, så som den redovisats i ansökan med bilagor, skulle så vitt länsstyrelsen förstår, kunna genomföras och tillämpas. Länsstyrelsen anser emellertid att en höjd dämningsnivå i kombination med ändrade vattenhushållningsbestämmelser kan leda till omfattande påverkan spå mark- och vattenområden uppströms dammen i händelse av att anläggningens skötsel brister. Därför avstyrker länsstyrelsen ansökan om höjd dämningsgräns samt nya vattenhushållningsbestämmelser.

Ersättning

Länsstyrelsen yrkar ersättning för handläggning av rubricerat ärende med 8 timmar à 800 kr/tim 6 400 kr. Ytterligare ersättningsanspråk följer av länsstyrelsens deltagande vid huvudförhandlingen eller andra förberedelser.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden:

Det ansökta tillståndet gäller ombyggnation av befintlig verksamhet. Ur natur- och miljösynpunkt är höjningen av dämningsnivån den intressantaste aspekten i tillståndsansökan.

Frändeforsån hyser en artrik flora och fauna, bl.a. kan nämnas flodkräfta och ål. Östra Hästefjorden är främst känd för att vara en värdefull fågelsjö med värdefulla strandängar. Det är t.ex. viktigt att hävden av strandängarna runt Hästefjorden inte försvåras av ändringen

Miljö- och hälsoskyddsnämnden tillstyrker ansökan under förutsättning att de planerade åtgärderna inte påverkar natur- och miljövärden vid Hästefjorden samt Frändeforsån negativt.

Enligt inkommen miljökonsekvensbeskrivning (aktbil. 121) bedöms den planerade ombyggnationen få obetydliga konsekvenser för landskapsbilden. Konsekvenserna för naturmiljön tros bli små och berör huvudsakligen dammbassängen direkt uppströms kraftverksdammen.

ÅJ för egen del och såsom ordförande för Hästefjordens Sjösänkningsbolag:

Sjösänkningsbolaget har anmält sig som sakägare och anför i huvudsak följande. Vid extra möte med Hästefjordens Sjösänkningsbolags markägare beslutades säga nej till en höjning av fallet. Vidare beslutade mötet att de handlingar från 1862-1864 skall gälla där det framgår att fallets nivå skall ligga på +61,06 m. Mötesdeltagarna menade att ingen kan sätta sig över de handlingar där det framgår att Sjösänkningsbolaget löst in uppströms fall och kvarnar samt där det klart framgår att nivån skall ligga på +61,06.

ÅJ har för egen del anfört i huvudsak följande. Han äger fastigheten Vik som har ganska låglänta marker i förhållande till sjön Hästefjorden. Täckdikningens utlopp ligger på +61,50. Om nivån i sjön höjs blir det vatten i täckdikningssystemet och flera ha åkermark blir obrukbar. Han har också 44 ha mader och strandängar på vilka han bedriver bete i biologisk mångfald och som är beroende av ett vattenstånd på högst +61,50. Sommaren 2002 var ganska torr men dämningen vid Forsane på +61,46 gjorde att sjön inte gick ner till normalvattenstånd utan låg på ca +61,60. Att då höja till +61,85 blir förödande för sjöns vattenstånd. RS har inte skött den gamla vattendomen på över 15 års tid utan kört över gällande nivåer, fifflat med pegelskalan och byggt anläggningen olagligt. ÅJ kräver 10 år med laglig verksamhet av den gamla vattendomen för att se om sjöns vattenstånd blir normalt. Maderna runt Hästefjorden är unika och mycket viktiga för djurlivet. De besöks årligen av den stor mängd fåglar, en del mycket sällsynta.

Om sökanden skulle få tillstånd att höja nivån till +61, 85 skulle han förlora hela betesmarken samt en stor del av åkermarken. Dessutom skulle det bli stora översvämningar på åkermark höst och vår. Skulle en höjning av fallet få ske kräver han ersättning på 25 000 kr per ha av betesmarkerna (44 ha) samt 35 000 kr per ha åkermark (ca 5 ha). Dessutom kräver han ersättning för eventuell skada på täckdikningssystem.

Styrelsen för Hästefjordens invallningsföretag har anfört följande. Hästefjordens invallningsföretag har till uppgift att genom invallning och pumpning avvattna ca 550 hektar åkermark, fördelat på 19 markägare. Företagets totala nederbördsområde är 1770 ha. Geografiska läget för invallningen är i Stora/Västra Hästefjordens norra ända. Invallningsföretagets driftskostnader är mycket beroende av höjdskillnaden mellan sjön Hästefjordens och invallningskanalens ytnivåer. Vi förutsätter att en eventuell ny vattendom inte höjer eller negativt påverkar Hästefjordens sjösystem. Om så ändå skulle bli fallet och det visar sig påverka Hästefjordens invallningsföretag negativt, så förbehåller vi oss rätten att inkomma med skadeståndsanspråk.

Advokaten BL såsom ombud för A och AS (S), vars fastighet Gunnarsberg X:X är belägen vid den sydvästra delen av Östra Hästefjorden och kanalen mellan denna och Västra Hästefjorden, har motsatt sig bifall till ansökan. De har ingett och åberopat bl.a. ett av geologen HL avgivet PM den 20 februari 2002, aktbil. 40, samt även framhållit att sjösänkningsbolaget äger de fallrättigheter som må tillkomma över en dämningshöjd om +61,46 m enligt fångeshandlingar från 1864 avseende Forsane Kvarn, aktbil. 46, och anfört bl.a. följande.

Vallen mellan deras fastighet och den grävda kanalen brast den 19 februari 2002 på grund av det höga vattenståndet och vattentrycket i kanalen. PM:et och förhör med HL skall styrka sambandet mellan överdämning i kvarndammen och översvämning av S fastighet.

Den av S begärda höjningen av dämningsgränsen kommer att medföra ytterligare skador uppströms och då bl.a. på S fastighet. Därför åberopar S de sakomständigheter, grunder och bevis som framförts i miljödomstolens mål nr M 156-01 angående skadestånd enligt 20 kap. 2 § miljöbalken (kärande S, svarande RS).

Tre fotografier tagna i mars 1995, aktbil. 93, och tre fotografier tagna i januari 2000, aktbil. 94, utvisar att pegelskalan vid Forsane Kvarn ändrats. S gör gällande att RS känt till att pegelskalan flyttats och att han har haft ansvar härför. Därigenom är RS inte lämplig inneha och sköta Forsane Kvarn och är än mindre lämplig få tillåtelse höja dämningsgränsen.

AS och Sjösänkningsbolagets företrädare ÅJ avvägde den 3 mars 2003 botten på den sprängda kanalen invid Halleforsen och vid utloppet från Hästefjorden och fann att botten ligger på +60,80. Hästefjordens yta var +61,90 och vattendjupet på mätplatsen vid Halleforsen 1,0-1,15 meter.

Sökanden har, utom annat, åberopat utredningar upprättade av ingenjören JA. Denne har bl.a. upprättat sektionsritningar (ab 115-118) samt längdprofilsritning (ab 119) som reviderats (ab 124). Av A utredning framgår inte på vilket sätt han framtagit de data som ligger till grund för ritningarna. S gör gällande att A längdprofilsritningar (ab 119 och ab 124) inte redovisar verkliga förhållanden. Vidare är aktbilagan 124 inte korrigerad endast såvitt gäller höjdskalan utan även såvitt gäller enskilda mätpunkter.

Studenter vid Högskolan i Trollhättan/Uddevalla redovisade i oktober 2002 examensarbete över översvämningsproblem efter sjösänkning i Hästefjorden. Examensarbetet grundade sig på av studenterna gjorda mätningar och beräkningar genomförda sommaren/hösten 2001. S inger och åberopar mätningar och beräkningar avseende tvärsektioner i Frändeforsån jämte beräkningar av längd- och bottenprofil av Frändeforsen, aktbil. 129.

Vidare inges och åberopas redovisning över mätningar av höjdförhållanden m.m. som låg till grund för 1986 års vattendom (VA nr 45-83) upprättad av ingenjör J, aktbil. 131 (Mätningar i RH00, domstolens anmärkning).

Till ovanstående examensarbete från Högskolan Trollhättan/Uddevalla har sökanden RS lämnat uppgifter på sätt som framgår av bilagda och åberopade förteckningar som utgör bilaga till examensarbetet, aktbil 129.

AS har själv gjort uträkningar och beräkningar utifrån ingenjör A längdprofilritning (ab 119). ASs anteckningar på ritningen bilägges och åberopas, aktbil. 133.

Vidare har AS tillsammans med Stadsingenjörskontoret avvägt vattenytan i Östra Hästefjorden den 10 januari 2001 på sätt som framgår av bilagda och åberopade intyg från Vänersborgs kommun, aktbil. 134. Intyget, som upptar en höjd på vattenytan om +63,42 m, skall jämföras med den av RS redovisade höjden samma dag +63,22 enligt ovanstående bilaga från examensarbete.

Sjösänkningsbolagets företrädare ÅJ gjorde tillsammans med AS den 30 mars 2003 och med GJ den 26 april 2003 avvägningar av kanalbotten och vattendjup. De gjorde nedanstående iakttagelser och noteringar, vilket styrkes bl.a. genom bilagda intyg av den 28 april 2003, aktbil. 135.

Tabell 2, se nedan

Ovanstående handlingar och redovisade uppgifter visar att sökanden inte styrkt de verkliga bottendjupen. Sålunda har 1986 års vattendom utgått från +61,13 som ett bottendjup i Frändeforsån i höjd med gymnastiksalen i Forsane. ÅJ och AS har noterat ett djup om +61,25. A har, även om han inte redovisat på vilket sätt han kommit fram till uppgiften, redovisat ett ungefärligt vattendjup om +61,25.

Vid Halleforsen, utloppet från Hästefjorden, har ovanstående examensarbete redovisat ett djup om +60,60. A har emellertid i aktbilagan 124 redovisat ett djup om ungefär +61,25. Js utredning från 1986 års vattendom redovisar ett djup om +61,31. Djupet vid Halleforsen är särskilt viktigt med hänsyn till uppgiven skibordshöjd om +61,46.

Av de uppgifter RS lämnat till studenterna och som legat till grund för ovanstående examensarbete framgår ett direkt samband mellan vattennivåerna i kvarndammen och Hästefjorden. Även de redovisningar AS under hand lämnat och som ingivits åberopas i målet samt i mål M 156-01 visar ett klart samband.

Den av sökanden åberopade utredningen styrker inte frånvaron av påstått samband mellan vattennivåerna i Kvarndammen och Hästefjorden. S har i egenskap av sökande bevisbördan för motsatsen och för att det inte skall uppstå översvämningar uppströms Forsane Kvarn (jämför 2 kap. 1 § miljöbalken).

S har visat och i målet styrkt att det föreligger oklara och icke utredda uppgifter rörande bottenförhållandena.

S inger och åberopar fyra fotografier utvisande RSs överdämning den 30 mars 2003, aktbil. 136. På sätt som framgår av ovanstående intyg konstaterade AS och ÅJ att vattenståndet i Hästefjorden den 26 april 2003 var 61,80. S framhåller särskilt att perioden från september 2002 till april 2003 var torr.

Ovanstående fotografier visar vidare att RS, då han upptäckte att AS och ÅJ kontrollerade pegelskalan i kvarndammen, började öppna sidoutskovet (se bild 3 och 4). Överdämningen och Ss öppning av sidoutskovet då överdämningen upptäcktes av AS visar RSs bristande lämplighet sköta anläggningen. S delar den av länsstyrelsen redovisade uppfattningen angående vandelsprövningen.

RSs utredning inte är fullständig. Sålunda finns ingen utredning om betydelsen av lagringskapaciteten i Hästefjorden. Man måste även utreda påverkan på strandängar för inblandade fastighetsägare. Även betydelsen av påverkan av täckdikningssystem och avlopp samt att vägar översvämmas p.g.a. höga nivåer i Kvarndammen måste närmare utredas.

FH, Vänersborg Nordbyn X:X, har anfört följande. I ansökan nämns att de flesta fastigheterna runt den ansökta dammen har vertikala bergssidor och därmed kommer inte någon skadlig påverkan att uppstå. På min fastighet Nordbyn X:X utmed den ansökta dammen finns sträckor som skall ansluta mot dammen vilka ej består av vertikala bergssidor. Mitt yrkande är därför att den sökande tar på sig ansvaret för under hållet av strandsträckorna på min fastighet där de kommer att verka som avgränsning för den ansökta dammen. Utlopp för täckdiken som avvattnar marker runt kvarndammen ligger under den sökta nivån +61,85 och blir därmed besvärligare att underhålla och kan även dessa drabbas av erosionsskador så därför borde de ingå i ovannämnda underhållsskyldighet. Då det enligt sökanden inte kommer att ske någon skadlig påverkan av omfattning borde detta inte vara någon besvärlig fråga att lösa. I vilken utsträckning mina marker på fastigheten som finns i anslutning till dammen kan ta skada på grund av att vattennivån i den sökta dammen periodvis kommer att vara över täckdikesutlopp med mera är svårt att bedöma. I ansökan anges att det inte kommer att ge någon inverkan. Om så ändå sker måste anspråk kunna ställas mot sökanden.

OJ, LRF Konsult, Juridiska byrån: OJ har såsom ombud för dels Hästefjordens Sjösänkningsbolag, dels ÅJ, BL och ML, BA, GI, CT, MAL och ML samt JJ och KJ under åberopande av bl.a. ett avtal om dämningsnivå mellan de i sjösänkningsbolaget ingående fastigheterna vid Hästefjorden och fastighetsägaren brukspatronen O. S. H den 26 april 1864, bilagorna 2-4 till aktbil. 68, anfört i huvudsak följande. Under 1860-talet skedde en avsänkning av Hästefjorden. De fastighetsägare som hade båtnad av projektet har år 1862-1864 träffat avtal med dåvarande ägare till kvarnfastigheten, brukspatronen O. S. H, om att mot vederlag av 60 000 riksdaler riksmynt få avsänka kanalbotten med sammanlagt fyra fot under den nivå som förslagsritningen för sjösänkningen visade samt att det ålåg H ”den oeftergifliga skyldighet” att i en blivande damm nedanför kanalen bygga ett skibord eller flodavlopp med samma bredd som kanalen och vars krön skulle ligga i nivå med nedersta ändan av kanalbotten. Avtalet är att anse såsom servitut belastande Hs fastighet till förmån för de i sjösänkningsbolaget ingående fastigheterna. Av intyg från den 14 december 1868, bilaga 5 till aktbil. 68, framgår att ett märke inhuggits i berget vid norra landfästet av dammen och att detta märke ligger i jämnhöjd med kanalens botten, d.v.s. 4 fot lägre än förslagsritningen för Hästefjordens Sjösänkning. Vid samma tid har, vilket kan utläsas ur 1986 års dom, anlagts ett skibord med nivån +61,06 m.

Ovan redovisade handlingar och sammanhang ger vid handen att sjösänkningsfastigheterna vid tiden har löst in fastighetsägarens rätt att dämma över +61,06 m. Servitutet är alltjämt gällande, med de inskränkningar som eventuellt kan föranledas av 1986 års dom. En höjning av dämningsgränsen enligt ansökan ligger således utanför sökandens rådighet och ansökan bör därför avvisas. Om ansökan inte avvisas görs gällande att en höjning enligt ansökan kommer att stå i strid mot servitutet och att ansökan därför bör avslås.

Av handlingarna torde också framgå att sjösänkningsfastigheternas intressen berörs och att det därför är att anse som sakägare i målet.

S har i väsentliga avseenden inte efterföljt gällande vattendom. Att så är fallet styrks av ett antal förelägganden och åtal samt ett stort antal observationer och fotografier från sakägare. Att S inte inom den i domen utsatta tidsfristen för byggnadsarbetenas färdigställande har utfört påsadlingsanordningar (sättar) och gångbro enligt domens föreskrifter innebär enligt ÄVL att tillståndet i den delen förfallit. Detsamma gäller vattendomens tillstånd att installera ytterligare en turbin. Inte heller detta har skett enligt vattendomens föreskrifter och även tillståndet i denna del är förfallet. Med hänsyn till att nuvarande ägares anläggning i väsentliga delar tillkommit i direkt strid mot gällande vattendom är det mycket tveksamt om anläggningen överhuvudtaget bör lagligförklaras såsom sökanden yrkar.

Det kan inte ligga i rättssystemets intresse att gång efter annan lagligförklara och tillåta ytterligare utbyggnad åt en verksamhetsutövare som ständigt underlåter att efterkomma de regler som meddelats för verksamheten. Stor betydelse måste i tillståndsmål tillmätas sökandens skötsamhet och förmåga att efterkomma de villkor som gäller för tillståndet. Det är givetvis viktigt att sakägare och andra kan förlita sig på att utbyggnad, hushållningsbestämmelser och vattenstånd utförs i enlighet med vattendomens bestämmelser. I normalfallet bör tillståndsgivaren kunna förlita sig på att sökanden verkligen avser att efterkomma de villkor som givits i tillståndet. Det framgår emellertid med all önskvärd tydlighet att S, trots förelägganden och påpekanden från såväl sakägare som tillsynsmyndighet, inte visat någon vilja att följa nu gällande villkor. I nu aktuellt fall har sakägarna p.g.a. översvämningar m.m. inte heller haft möjlighet att utröna verkningarna av 1986 års vattendom. Att i en sådan situation medge tillstånd till en ytterligare höjning av dämningsgränsen kan inte vara i överensstämmelse med rättssäkerhetens krav. Med hänsyn till hur S hittills underlåtit att efterfölja gällande vattendomar hyser mina huvudmän en befogad farhåga att S inte kommer att efterfölja det nya tillstånd som han ansöker om.

Sjösänkningsfastigheterna primära intresse är givetvis att sjöns vattenstånd fortsatt, så långt det är möjligt, skall hållas på samma nivå som gällt tidigare samt att invallningen i Östra Hästefjorden inte skall överspolas. Täckdikningssystemen i sjön är anpassade till en sjöyta om ca +61,50 m. Även maderna kring sjön äventyras vid vattenstånd över denna nivå. Sjöytan bör därför, särskilt under vegetationsperioden, så långt möjligt ligga på nivån +61,50 m.

I geologen HL PM, aktbil. 40, framgår att det inte är möjligt att klara översvämningssituationen i Östra Hästefjorden vid vattenföringar över 16 m3/s och att detta kan åtgärdas genom att utforma avbördningsförmågan genom kraftverket på ett bättre sätt än vad som anges i ansökan. Mina huvudmän ansluter sig till denna uppfattning.

Med hänsyn till hur S hittills skött kraftverksanläggningen är det inte rimligt att tillåta verksamheten utan att tillståndet förenas med långtgående villkor för att säkerställa att överdämning m.m. inte sker. Sålunda bör föreskrivas om automatiska anordningar för öppnande av utskovsluckor vid tillståndsgiven dämningsgräns och automatiska anordningar för öppnande av utskovsluckor vid tillståndsgiven dämningsgräns och automatiska anordningar för borttagning av påsadlingsanordningar när vattennivån överstiger tillståndsgiven dämningsgräns.

Då det med hänsyn till nuvarande förhållanden är viktigt att en ombyggnad sker snarast, inte minst för att säkerställa att vattenhushållningen sker i enlighet med ansökan, bör arbetstiden sättas till två år.

Tid för anmälan om oförutsedd skada bör sättas till tolv år.

Sökandens uppskattning av kostnader är alltför lågt tilltagna. Det kan antagas att anläggningskostnaden, med beaktande av vad som anförts ovan om kontrollbestämmelser, uppgår till minst 500 000 kr och att drifts- och underhållskostnaden uppgår till minst 50 000 kr. Rättegångskostnaderna torde inte understiga 400 000 kr. Kostnaderna kan då uppskattas till ca 960 000 kr.

För att uppnå båtnad av projektet måste kraftvärdet, med sökandens beräkningssätt i övrigt, överstiga 54,8 öre/kWh. Det är mina huvudmäns bedömning att det diskonterade kraftmedelvärdet klart kommer att understiga denna nivå. Ansökan bör därför avslås även på denna grund.

Ett antal enskilda fastighetsägare vid Hästefjorden, BA (Knutsön X:X och Brakelö X:X) m.fl., har inkommit med synpunkter på ansökan. De har bl.a. uttryckt oro för översvämningsskador på de låglänta markerna runt sjön om en höjning av vattennivån vid Forsane kvarn tillåts ske och förbehåller sig rätten att inkomma med skadeståndskrav om skador skulle uppstå respektive yrkat på skadeståndsersättning för betesmarker samt täckdikningsanläggningar. JJ och KJ (Österäng X:X) har anfört att de inte har något att erinra mot den begärda åtgärden under förutsättning att de medelvattenytor som rådde i Östra Hästefjorden före den senaste vattendomen (1986) inte påverkas. HE och MLE har anfört att de som ägare till angränsande fastighet Norbyn X:X med tomtgräns ner till kvarndammens vattenlinje inte har några ersättningskrav mot RS.

BEMÖTANDE

RS har vidhållit lämnade uppgifter och anfört bl.a. följande. Han åberopar kompletterande teknisk beskrivning eller ritning av befintlig anläggning enligt ritningar av civilingenjören JA 2003-03-27, aktbil. 103-106, samt av denne upprättad sektionsritning 2003-03-27, med sektioner ritade efter mätningar av BGK 2001-09-20, aktbil. 108, som anger att det ursprungliga utloppet från Östra Hästefjorden ligger ungefär på höjden +61,50 m. Han bifogar också av JA utförda ritningar Plan befintlig damm, Elevation befintlig damm och Elevation sidoutskov befintlig damm, aktbil. 109-111. Vidare inges av JA justerade ritningar avseende sektioner samt en längdprofil, aktbil. 115-119. Slutligen inges en Rapport 2003-04-07 av IH och MM ”Miljökonsekvenser av åtgärder vid Forsane kvarn och kraftverk”, aktbil. 121.

RSs bemötande i övrigt av inkomna synpunkter beträffande ansökan har, förutom genom ingivande av ovan angivna ritningar m.m., huvudsakligen framförts vid domstolens huvudförhandling i målet.

ÖVRIGT

Miljödomstolen har den 18 februari 2003 haft muntlig förberedelse i målet, aktbil. 74, för den särskilda fråga som uppkommit genom bl.a. länsstyrelsens uppfattning att RSs ansökan inte bör bifallas mot bakgrund av ”vandelsprövningen” i 16 kap. 6 § miljöbalken. Vid förberedelsen ingav länsstyrelsen ett antal handlingar avseende tillsynsbeslut m.m., aktbil. 75-89. RS och länsstyrelsen anförde bl.a. följande.

RS: Han är i dag medveten om att han i vissa avseenden inte har följt vattendomen från 1986 och han skulle ha vidtagit andra åtgärder om han haft denna kunskap från början. Förklaringen är att han efter hand insett att det lagliga utförandet inte var möjligt/lämpligt och därför önskade ett annat utförande. Han har inte varit medveten om att utförandet varit olagligt utan endast strävat efter att få till stånd ett ändamålsenligt utförande av anläggningen. En av orsakerna till att han inte följt vattendomen är att han direkt efter att han började bygga den nya anläggningen fick klagomål på sig från fastighetsägare uppströms dammen. Han var då tvungen att lägga ned en massa tid på att bevisa vad han gjort och inte gjort. Arbetet försinkades ytterligare på grund av att det var mycket vatten vid denna tid. Ombyggnaden av dammen var därför inte klar förrän 1989. Han upptäckte även att K-Konsult hade avvägt utloppet från Hästefjorden fel och att utgångströskeln från Hästefjorden enligt gjorda beräkningar är +61,50 m, vilket innebär att han skulle kunna dämma 30 cm till utan att det skulle påverka sjön. Att han inte kom in med ansökan om lagligförklaring förrän i mars 2001 berodde delvis på att den konsult, Swedpower, han först anlitat avsagt sig uppdraget p.g.a. hög arbetsbelastning.

Han har följt hushållningsbestämmelserna för att de som bor uppströms dammen inte skall ha någon anledning att klaga på skötseln. Om han inte gör det dränks för övrigt kvarnen. Den av länsstyrelsen vid besök på platsen den 19 januari 2000 konstaterade överdämningen berodde på att vass, annat skräp och is fastnat i dammen att viss dämning skett innan han hann få bort detta. Han har försökt efterleva domar och beslut. Endast bron är inte byggd. Nivån +61,46 m har endast överskridits när vattenföringen varit så hög att turbinerna och flodutskovet inte klarat att svälja vattnet. Det som förevarit grundar sig på missuppfattningar angående hydrologin och i vilken mån han brutit mot vattendomen 1986.

När det gäller turbinen i flodutskovet har han trott att dess placering varit godkänd genom att han fått bygglov för turbinhuset. Turbinens placering är inte angiven i handlingarna till vattendomen 1986. Det bör dock ha varit självklart för alla inblandade att det bara fanns ett ställe där den kunde placeras och det var i flodutskovet. Med det sidoutskov som finns i dag klaras avbördningen enligt VBB-VIAK.

Byggandet av gångbron sköt han på eftersom han inte hade ekonomiska möjligheter att bekosta denna och han kan sköta sättarna utan gångbron. När han fick reda på att nivåskillnaden var större mellan dammen och Hästefjorden ansåg han att bron inte var så viktig. I samband med att han 1989 var instämd till tingsrätten sades inget om bron vilket fick honom att tro att även myndigheterna ansåg den inte vara nödvändig. Han medger att han inte har sett till att sättarna går att ta bort. Att sättarna skall vara demonterbara förekommer inte vid andra anläggningar. Det är svårt att rensa vid sättarna med dagens utformning av anläggningen. I brottmålsdomen fälldes han endast till ansvar för att ha överskridit dämningsgränserna. Han har inga problem att gå ut på skiborden även om det är hög vattenföring. Bron kommer inte att behövas om han får lov att dämma ytterligare 40 cm. Han kommer då att höja skibordet och vattnet kommer att ledas genom luckorna.

Det är han som satt upp pegelskalan vid dammen och den sattes då upp på rätt höjd. Han vet inte vem som har ändrat den. Vem som helst kan ha gjort det.

Om han får nytt tillstånd kommer han att följa de nya villkoren. Han planerar att installera automatik som läser av vattenståndet 600 m upp i kanalen. Om vattenståndet går ner öppnas dammen automatiskt. De nya anläggningarna är kraftigare och sköts med hydraulik vilket gör dem mindre känsliga för is och skräp som kan vara i vägen. I dag får han lita till spettet för att kunna öppna luckorna. Den nya anläggningen kommer att kräva mindre arbete än dagens. Om han får tillstånd till den automatiserade anläggning han ansökt om kommer hans vandel att vara av mindre betydelse. Vattenhushållningsbestämmelserna kommer även att bli enklare.

Länsstyrelsen: RS ansökte själv om att få utföra anläggningen i enlighet med vad som sedan fastslogs i domen 1986. Om han varit missnöjd med domen borde han ha överklagat eller begärt en omprövning av den. Däremot har han överklagat alla domar och beslut som kommit därefter. Kraftverket har inte utförts helt i enlighet med vattendomen inom arbetstidens utgång varför delar av anläggningen idag inte har något tillstånd och därmed är olagliga. De av RS angivna orsakerna till att han inte utfört anläggningen enligt domen, bl.a. mycket vatten och dålig ekonomi, är endast bortförklaringar enligt länsstyrelsens uppfattning.

Länsstyrelsen avstyrker RSs ansökan om nytt tillstånd med hänvisning till 16 kap. 6 § miljöbalken och tolkar lagrummet som en ren vandelsprövning. Om tillståndsmyndigheten finner att vandeln är ett hinder för tillstånd skall inte strängare skyddsåtgärder kunna ”läka” bristen. Antingen är man lämplig eller också inte. Länsstyrelsen tror inte att RS kommer att kunna klara att sköta en högre dämningsgräns. Den högre dämningsgränsen gör att risken för påverkan på Hästefjorden ökar vilket ställer högre krav på skötseln av anläggningen. Som anläggningen är utformad idag är det endast RS själv som kan sköta den.

Länsstyrelsen anser inte att RS givit något tydligt svar att han kommer att följa en ny vattendom. Istället har länsstyrelsens uppfattning att RS inte är rätt person att driva verksamheten stärkts. Det är svårt att tro att RS kan ha varit i god tro angående anläggningens lagenlighet i de delar som inte utförts enligt villkoren i vattendomen. I vart fall borde det efter åtalet och brottmålsdomen 1989 stått klart för honom att anläggningen inte var utförd i enlighet med tillståndet.

MILJÖDOMSTOLENS HUVUDFÖRHANDLING

I anslutning till förhandlingen har dels länsstyrelsen ingett yttrande, aktbil. 140a, över den av sökanden ingivna rapporten m.m. (aktbil. 121 och aktbil. 122-1249), dels RS ingett intyg av ägarna till Nordbyn X:X och ett servitutsavtal avseende Nordbyn X:X, aktbil. 140b respektive 140c, samt bl.a. ritningar, fotografier och nya kostnads- och nyttoberäkningar, aktbil. 140d-140n, dels AS ingett en täckdikningskarta för området vid Östra Hästefjorden, aktbil. 140o. Vid huvudförhandlingen framkom i övrigt bl.a. följande.

RS, biträdd av ombudet PW och tekniska biträdet JA:

Varken ASs m.fl. fastigheter vid Hästefjorden eller Sjösänkningsbolaget är att anse som berörda av företaget, eftersom det påstådda sambandet mellan Forsane Kvarns dämning och nivån i Östra Hästefjorden inte föreligger. Det bestrids att det har förekommit någon dämning vid Forsane Kvarn som kan påverka nivån i Östra Hästefjorden eller att det finns ett samband mellan nivån vid Forsane Kvarn och Östra Hästefjorden. Någon överdämnings som kunnat skada S fastighet har inte skett. Varken den dämning som finns eller den ansökta dämningen har eller kan ge skador uppströms Forsane Kvarn så länge vattenhushållningsbestämmelserna följs. Det av Sjösänkningsbolaget m.fl. åberopade avtalet från 1860-talet innefattar inte någon fallrättighet för Sjösänkningsbolaget. Den sökta dämningen eller de ändrade vattenhushållningsbestämmelserna bedöms inte innebära någon påverkan på allmänna eller enskilda intressen.

Till ansökan skall göras det tillägget att han vill kunna reglera vattenståndet genom att tre stycken utskovsluckor utförs i det befintliga skibordet. I den befintliga regleringsdammen skall insättas ett luckutskov med tre luckor med en bredd av 1,15 m per lucka, totala bredden är 3,45 m.

Den befintliga dammen har turbinintag till turbin 1 och 2 på en höjd av +59,30 m och luckan går här att öppna till +61,35 m vid maximal öppning. Mellan turbinintag till turbinerna 1 och 2 och till turbin 3 finns en kant som har höjden +61,90 m. Turbinintaget till turbin 3 ligger enligt gjorda mätningar på +58,70 m och denna lucka går att öppna till +61,40 m. Ett sidoutskov går ut med en tub till turbinen. VBB-VIAK har kontrollerat avbördningsförmågan ur detta sidoutskov. Längden på skibordet är 10,7 m med träsättar som ligger på ca +61,44 m och en betongbotten på +60,97 m. Det är en fri bredd på 2,60 m mellan gåtarna. Betongbotten varierar lite men har en medelhöjd på +60,97 m. Skibordet har inte någon exakt jämn höjd över hela skibordet. Det skiljer någon cm över gjutningen vilket innebär att det blir svårare att få tätt vid sättarna. Dessa låg vid den gjorda mätningen på +61,44 m vilket är 2 cm under dämningsgränsen. Mätningarna har utgått från den fix som är huvudfix i målet. Vid mättillfället var differensen på pegeln 4 mm. Det är inte fastställt i 1986 års dom var i anläggningen minimitappningen om 200 l/s skall ske. I den befintliga dammen finns ingen särskild anordning för minimitappning. Den föreskrivna minimitappningen släpps genom otätheter i sättarna. Vid flöden över 4 m3/s släpps minitappningen genom turbinerna. I nuvarande ansökan finns ett sättutskov angivet. Om han får tillstånd till utökad dämning är det meningen att det alltid skall släppas 200 l/s genom det sättutskov som planeras i den nya dammanläggningen. I den ansökta lagligförklaringen av befintlig damm föreslås ingen ändring av vattenhushållningsbestämmelserna. De nuvarande gåtarna är inte borttagbara utan fasta och det finns ingen gångbro för att möjliggöra att dra sättarna från bron. Förslaget för lagligförklaringen av anläggningen är att gåtarna skall vara fasta och att stödben skall få sättas ut rakt bakom gåtarna för att möjliggöra uppförandet av en träbro för att sköta regleringen av sättarna. Kostnaden för en sådan träbro uppgår till ca 10 000 kr för både arbete och material. Hösten 2002 byggde han om sidoutskovet och installerade hydraulik vilket gör det lättare att öppna sidoutskovet. Tidigare öppnade han luckan på sidoutskovet med spett och domkraft. Sidoutskovet kan med den nya hydrauliken även öppnas högre än tidigare och underkanten på luckan kan numera gå till golvets nivå. Om flodutskovsluckan öppnas stängs den nya turbinen av. Gallret för turbin tre är installerat framför turbinintaget. Turbinen i den befintliga anläggningen är flyttad i förhållande till bygglovsritningen men byggnaden är besiktigad och godkänd av kommunen i efterhand. - En planritning utvisande var turbinen är placerad i den befintliga anläggningen ges in, aktbil. 140l. - Alla turbinerna tar idag in sammanlagt ca 4,5 m3 vatten. Kanten på kvarnbyggnadens betonggolv ligger på ca +61,90 m. Höjden på sättarna är (i dag) ca +61,44 m. Djupet i kvarndammen är samma som luckornas djup. Närmast skibordet finns en betongklack som är ca 60-70 cm bred. Här är djupet ca 40-50 cm. Därefter ökar djupet med ca 60 cm till 1,10 m och vidare ut till ca 2 m utanför skibordet. Avbördningen vid dagens anläggning vid maximal dämning +61,46 m är ca 13 m3/s (om man räknar med nivån +61,50 m). I den planerade anläggningen kan man tappa ut ca 26 m3/s vid samma dämningsnivå.

För den ansökta dammen bibehåller turbinintagen dagens utformning. Dammen kommer att ha samma utseende fram till befintligt dammkrön börjar. Dammen kommer att ha samma utseende fram till befintligt dammkrön börjar. Skibordskanten kommer att ligga på +61,90 m vilket är samma höjd som på övriga kvarnen. Det skall var fyra stycken luckutskov, varav två med botten på +58,60 m. Varje lucka skall ha en fri bredd på 1,15 m. Efter luckorna skall det vara ett sättutskov på +61,31 m där det skall finnas träsättar med en anordning som möjliggör minimivattenföring. Dammkrön kommer att ligga på +61,85 m. Det kommer att sträcka sig ca 7 m fram till berget jämte dammen. Det sidoutskov som finns i befintlig anläggning kommer att sättas igen och tas därmed bort som avbördningsanordning. En av de luckor som går ner till +58,60 m kommer att utföras med helautomatik för att underlätta regleringen. När denna lucka är fullt öppen, vid dämningsgräns +61,85 m, släpper luckan igenom strax över 10 m3/s. Om alla turbinerna skulle få driftstopp klarar kraftverket med god marginal att släppa drivvattenföringen och drygt det dubbla genom denna lucka. Om flödet fortsätter stiga måste lucka 2 öppnas manuellt varvid den automatiska luckan stängs för att stegvis öppnas igen. För att kunna hålla vattenhushållningsbestämmelserna kommer en elektronisk pegel att sättas upp vid Forsane som skickar en signal till reglerprogrammet. Skillnaden mot nuvarande förhållanden är att den elektroniska pegeln kommer att se till när flödet kommer ner till 2 m3/s och reglera om den automatiska luckan skall öppnas och dämningen att sänkas. Vattenståndet vid pegeln uppe vid Forsane beror på vilket flöde det är vid mättillfället. Den nya dammkonstruktionen ökar avbördningsförmågan på kvarndammen. De nya bottenutskoven ger en bättre avbördning än vad flodutskovet och skibordet gör idag. För att få fram den maximala avbördningen genom dammen och turbinerna måste även turbinernas vattenföring läggas till.

Anledningen till ansökan om höjning av dämningsgränsen är att en högre dämningsgräns ger ökad effekt i verket eftersom fallhöjden ökar. En större turbin kan inte sluka mer vatten bara för att dämningsgränsen höjs. Han har inga magasin som han kan spara vatten i och kan därför inte släppa mer vatten genom turbinen än vad som rinner till.

Höjdangivelserna i ansökan hänför sig till RH70. Differensen mellan RH00 och RH70 är 20,5 cm. Den i ansökan angivna höjdfixen är inte en officiell fixpunkt enligt lantmäteriets fixpunkt och ingår inte i Metrias system. De vid Forsane och Halleforsen avlästa vattenstånden är i RH70. Peglarna på dessa positioner har vägts in av K-Konsult. Enligt 1986 års vattendom är det endast pegeln vid Forsane Kvarn som han är skyldig att hålla i stånd. Skillnaden mellan gamla och nya nederbördsdata är marginell och det brukar inte skilja något på de maximala topparna. Jämfört med äldre värden är det idag en större höstflod och höstfloden kan närma sig och i vissa fall överstiga vårfloden. Ansökan påverkas inte av att gamla värden har angetts vad gäller nederbördsdata.

Utloppet från Östra Hästefjorden ligger på +61,50 m. Vid en rensning i sjöns utlopp som utfördes i slutet på 1970-talet gjordes en djupränna och denna ränna har en annan höjd vilket framgår av aktbil. 140d. Det första grundet därefter ligger på +61,362 m, det andra på +61,345 m och strax ovanför pegeln i Forsane ligger nivån på +61,372 m. Eftersom beräkningarna baserats på ett medelvärde vid pegeln vid Forsane kan sjön säkert sänkas ytterligare än den höjd som är vid pegeln i Forsane. Sjön kan således vid extrema torrperioder sjunka lägre än denna bestämmande punkt. Tidigare skillnader i angivna höjder på utloppet i Östra Hästefjorden beror antagligen på att olika mätsystem använts. De ingivna mätningarna i 1986 års dom är gjorda i RH00. De djupaste delarna av en sektion har bara betydelse vid extremt låga vattenföringar under 1 m3/s.

Vad gäller frågan om hur Forsane Kvarn påverkar vattennivån i Östra Hästefjorden åberopas bilaga 2.1-2.9 i aktbil. 26 och 140d. Vid beräkning av bottenbredden i kanalen har han (JA) utgått från den bredaste bottenbredden. Delsträcka 1 har ett lägre Froudes tal än delsträcka 2 vilket innebär att delsträcka 1 har större motstånd än delsträcka 2. Vid extremt låga vattenföringar fås en jämn vattenspegel utöver kvarndammen upp till pegeln vid Forsane och vid sådana tillfällen är inte längre delsträcka 1 den bestämmande sektionen. I den sprängda delen av kanalen med högre lutning rinner vattnet fortare och där fås därmed ett vattensprång. Vid normal vattenföring är det samma nivå i sjön oavsett om dämningen vid Forsane Kvarn är +61,46 m eller +61,86 m. Senaste året med lägsta lågvattenföring var 1994. Delsträcka 1 har enligt gjorda beräkningar en lutning på 0,13 promille. K-Konsult räknade med en lutning på 0,1 promille. Desto mindre lutning kanalbotten har ju sämre avbördningsförmåga blir det ur sjön. För att få en bättre avbördning ur sjön borde de grund som finns i kanalen tas bort, lutningen göras jämnare och kanalen breddas. Att det kan uppstå en översvämningssituation i sjön vid högvattenflöden på 32 m3/s beror på att kanalen är för trång och inte på dämningen i kvarndammen. Eftersom kanalen är för trång begränsar den avbördningen från sjön vilket gör att det inte kan rinna ur mer vatten även om nivån vid Forsane Kvarn sänks. Vid vattenföringar på ungefär 2 m3/s skall dämningen skifta mellan nuvarande dämningsgräns +61,46 m och den sökta dämningsgränsen +61,85 m. Vid vattenföringar på över 2 m3/s kommer man upp i samma nivå av påverkan i kanalen som vid nuvarande dämning. Vid nivån +61,46 m dämmer kvarndammen inte förbi bron vid landsvägen vid Forsane. Vid +61,85 m tangerar dämningen Forsane. Anledningen till valet av nya vattenhushållningsbestämmelser är att sökanden med den nya dämningsgränsen inte vill ändra påverkan i kanalen från vad som gäller idag. Förhållandena vid Forsane Kvarn påverkar sjön vid låga vattenföringar. Skillnaden från pegeln vid Forsane och upp till sjön är ca 20-25 cm. Dessa cm är energilinjens lutning och visar förlusterna som sker från sjön ner till mätpunkten. Motståndet i kanalen gör att en lutning fås på energilinjen. Vid dämningsgränsen +61,46 m dämmer man förbi djuprännan om inte hänsyn tas till energilinjens lutning. Både SwedPower och länsstyrelsen har i sina yttranden angett att Forsane Kvarn inte påverkar nivåerna uppströms under förutsättning att vattenhushållningsbestämmelserna följs. Vattenhastigheten i området upp till Forsane kommer att påverkas vid vattenföringar på ca 1-1,5 m3/s. Sedimentationen är avhängig av vattenhastigheten. Det stråkande området uppströms kvarndammen förflyttas vid en dämning på +61,85 m och ett vattenflöde på 2 m3/s och då däms det över den första stråkningen upp till pegeln vid Forsane. Vid flöden över 2 m3/s dämmer Forsane Kvarn inte förbi denna punkt.

Vad gäller nytta och kostnader hänvisar RS till vid förhandlingen ingiven kostnadsberäkning och varaktighetsdiagram, aktbil. 140f-140g. I ansökan redovisades anläggningskostnaderna till ett lägre belopp än vad som gäller. I kostnaden för den automatiska luckan, som inte medtogs i den ursprungliga beräkningen, ingår även kostnaden för den elektroniska pegel vid Forsane som skall styra vattenhushållningsbestämmelserna. I ansökan redovisades inte heller kostnaderna för eget arbete. Nyttan är baserad på höjningen av dämningsgränsen med 39 cm. Rättegångskostnaderna skall inte ingå i beräkningen. Nuvarande resultat från kraftverket varierar med vattentillgången från ca 330 000 kW/år vid liten vattentillgång till ca 500 000 kW/år vid normalt vattenflöde. Vid beräkningen av nyttan har han utgått från ett elpris på 25 öre/kWh vilket idag är ett lågt pris för el. För att nyttan och kostnaderna skall bli lika måste energipriset gå ner till 10 öre/kWh. RS ger in en ny beräkning av nyttan för dagens verksamhet vid Forsane kvarn, aktbil. 140h, och uppger att bruttofallhöjden har beräknats till 3,86 m enligt 1986 års dom och att med samma varaktighet på de tre turbinerna fås en intäkt på 487 837 kr vid ett elpris om 25 öre/kWh.

Länsstyrelsen: Den av sökanden ingivna rapporten ”Miljökonsekvenser av åtgärder vid Forsane kvarn och kraftverk” beskriver på ett godtagbart sätt befintliga och ansökta förhållanden i vattendraget och dess närhet. Det är särskilt viktigt att sökanden inte ges tillstånd till någon ytterligare höjning av dämningsgränsen, eftersom ökad dämningsgräns vid låga flöden och vid hög dämningsnivå ökar risken för påverkan uppströms vid Östra Hästefjorden. Länsstyrelsen har bedömt att de olika tekniska utredningar som sökanden presenterat stämmer. Dessa visar att företaget inte medför att någon påverkan på Östra Hästefjorden sker vid dämningsnivån +61,46 m varför länsstyrelsen kan godta att den befintliga anläggningen lagligförklaras, allt under förutsättning att vandelsprövningen inte hindrar en sådan lagligförklaring. Det är i så fall viktigt att minimitappningen om 0,2 m3 l/s säkerställas. En minimitappning bör säkerställas på ett sådant sätt att tappningen blir mätbar. Denna minimitappning bör om möjligt tas över skibordet. Vidare är det viktigt att de sättar som finns är lätt demonterbara. Däremot är det enligt länsstyrelsens mening mindre viktigt att infästena är demonterbara. Länsstyrelsen har ingen direkt synpunkt på sidoutskovet så länge det går att öppna, att lyfthöjden är tillräcklig och avbördningsförmågan ur dammen säkerställs. Befinns det lämpligt att anlägga något nytt flodutskov är detta inget som länsstyrelsen motsätter sig. Om det finns biologiskt liv, t.ex. flodkräfta, som uppehåller sig i det område som kan komma att torrläggas vid en avsänkning, är det viktigt att det görs en stilla och försiktig avsänkning. En avsänkning som görs under 1-2 timmar bör vara tillräcklig ur fiskebiologisk synpunkt. Om domstolen godtar ansökan bör föreskrivas att arbetena skall utföras under den tid av året, från den 1 augusti till den 15 november, då risken för skador anses mindre. Sökanden bör i den mån det är möjligt undvika grumlande arbeten varvid en bentonitskärm/duk är en bra åtgärd. Tid för oförutsedd skada bör fastställas till minst 5 år och det bör bestämmas en tid på 20 år inom vilken tid tillståndet får omprövas.

AS, biträdd av ombudet BL och geologen HL: Han vidhåller att nivån vid Forsane kvarn påverkar direkt nivån vid Östra Hästefjorden. De överdämningar som har skett i Forsane kvarn har skapat översvämningar i sjön och skadat vallarna på ASs fastighet. Han är därför sakägare i målet. Eftersom RS inte byggt sin anläggning i enlighet med tillståndet för anläggningen föreligger en omvänd bevisbörda. Sökanden har således bevisbördan för att det inte föreligger något samband mellan han anläggning och en påverkan på Östra Hästefjorden. RS har inte styrkt nyttan med den ansökta anläggningen och har undervärderat kostnaderna för den nya anläggningen. Han har inte visat att det inte finns någon risk för överdämning i framtiden. Den befintliga anläggningen innehåller inte bästa teknik och kan därför inte lagligförklaras i befintligt skick.

Han anser att skalan över redovisade mätningar av djupet i kanalen inte är rättvisande och motsätter sig också att man skall bortse från den djupkurva som finns vid Halleforsen. Den 30 mars 2003 var det en överdämning vid Forsane kvarn på 13 cm. Av de uppmätta värdena framgår dock att skillnaderna på nivåerna uppströms inte ändras vid denna överdämning.

En bidragande faktor till att RS ansöker om tillstånd till utökad dämning är troligtvis att han installerat en för stor turbin. Det egentliga behovet är att öka vattentrycket för att göra denna turbin verksam.

Sökandens utredning om sambandet mellan nivån vid Forsane kvarn och Östra Hästefjorden är bristfällig. Den har utgått från antaganden som sökanden inte närmare redogjort för. Hänsyn måste tas till de verkliga djupförhållandena eftersom dessa har betydelse vid lågvattenföringen och vid en höjd dämningsgräns. Sökanden har undervärderat kostnaderna för den nya anläggningen eftersom varken rättegångskostnader, egna utredningskostnader eller nödvändiga förstärkningsarbeten på den gamla kvarnbyggnaden tagits med i kostnadsberäkningen. Påstådd nytta för den ansökta anläggningen bestrids. AS ifrågasätter om en höjning av dämningsgränsen med 39 cm kan ge en nästan femtioprocentig ökning av avkastningen från kraftverket. En höjning av skibordet till +61,85 m medför en höjning av lågvattennivån i Östra Hästefjorden. I kostnadsberäkningen bör även kostnader för markinlösen och invallningsföretagets kostnader för pumpning som tillkommer vid högre vattenstånd tas med. AS bestrider att den ansökta anläggningen ger någon nytta. Bevisbördan för nytta ligger på sökanden.

HL, S tekniska biträde. Det är svårt att göra beräkningar på ett sådant varierande vattendrag med så många störningsmoment som Forsane kanal, vilket gör att JAs beräkningar inte kan användas vid utredning av Forsane kvarns eventuella påverkan på sjön. I stället måste uppmätta nivåer användas. Nivån vid Forsane kvarn påverkar sannolikt nivån i Östra Hästefjorden. Vid högre vattenstånd vid Forsane kvarn är det högre vattenstånd i Östra Hästefjorden. Vid högvattenstånd kommer nivån över den tröskel som finns i Forsane kanal och det sker en påverkan i Östra Hästefjorden. Är nivån under denna tröskel fås en kraftigare lutning och en snabbare avsänkning av sjön. Det sker en påverkan på Östra Hästefjorden även vid högvattenflöden. Enligt av honom gjorda beräkningar ger en höjning av dammen till +61,85 m en nivå på Östra Hästefjorden på ca 63,46 m vilket medför att överkanten på invallningarna kommer att förstöras vid denna nivå. Det sker en påverkan i ett vattendrag till den bottennivå som ligger i nivå med sjöns nivå. Om nivån vid Forsane kvarn ligger under +61,30 m förekommer sannolikt ingen påverkan på sjön men stiger nivån vid Forsane kvarn över +61,30 m börjar dammen påverka Östra Hästefjorden. Ju högre nivån vid Forsane kvarn är desto högre stiger nivån i sjön. Enligt de närboende till sjön har det under de senaste 15 åren skett en höjning av vattenytan i Östra Hästefjorden. Denna höjning beror antagligen på förhållandena i Forsane kvarn då det inte finns något annat förhållande av större dignitet som har uppstått i kanalen under denna tidrymd.

ÅJ, biträdd av OJ såsom ombud för ÅJ m.fl. fastighetsägare och Sjösänkningsbolaget: Det är inte möjligt att lagligförklara den befintliga anläggningen vid Forsane kvarn eftersom denna anläggning har tillkommit på olagligt sätt. Vad som kan göras är i stället att ge tillstånd till de delar av den befintliga anläggningen som inte utförts i enlighet med 1986 års dom. Fastighetsägarna runt Östra Hästefjorden skall ses som sakägare, dels på grund av att det finns en påverkan från Forsane kvarn på Östra Hästefjorden, dels genom det sätt RS tidigare skött de vattenhushållningsbestämmelser som gäller för hans anläggning. Sjösänkningsbolaget är sakägare dels på grund av de avtal om sjösänkningsrättigheter som finns och genom att den ansökta anläggningen påverkar Forsane kanal. Genom avtalet från 1860-talet har bolaget löst in dämningsrätten över +61,06 m vilket gör att Sjösänkningsbolaget skall ses som sakägare i målet. Sjösänkningsbolaget sköter kanalen mellan Östra Hästefjorden och Forsane kvarn och ansvarar för att den hålls öppen ner till kvarndammen. Bolaget är berört på grund av att kanalen har väldigt liten fallhöjd vilket gör att Östra Hästefjorden påverkas av en dämning vid Forsane kvarn upp till nivån +61,85 m.

De överenskommelser som träffats mellan Sjösänkningsbolaget och dåvarande ägaren av kvarnfastigheten innebär att det skibord som fick anläggas inte fick överskrida den avtalade sänkningsnivån. Denna höjd har dokumenterats genom att ett märke i berget inhuggits i norra landfästet i dammen. Den befintliga anläggningen har funnits på plats sedan 1870-talet och innehåller enligt 1986 års dom ett skibord med nivån +61,06 m. RS saknar på grund av avtalen från 1860-talet rätt att dämma över den nivå som fastställts genom 1986 års vattendom och hade egentligen inte haft rådighet till dämning över +61,06 m. I de delar RS inte utfört anläggningen enligt vattendomen gäller inte tillståndet. Vad som framkommit i 1986 års vattendom kan ha viss betydelse för RSs rådighet men det vidhålls ändå att han inte har rådighet att ansöka om lagligförklaring.

Om en samhällsekonomisk utredning av kostnaden för ett visst företag skall utföras måste även kostnaderna för de konsulter och utredningar som sökanden anlitar finnas med vid en båtnadsbedömning. Även rättegångskostnader måste ingå i denna bedömning. Den verkliga intäkten från den sökta anläggningen är dåligt utredd och sökanden har inte visat att det finns någon nytta av den ansökta anläggningen.

Efter domstolens huvudförhandling har S yrkat jämlikt 25 kap. 7 § miljöbalken att miljödomstolen skall förpliktiga sökanden att utge ersättning för S rättegångskostnader innan miljödomstolen slutligt prövar målet. Miljödomstolen har i beslut den 25 juni 2003 lämnat S yrkande utan bifall, aktbil. 145.

DOMSKÄL

Ansökan består, dels av ansökan om lagligförklaring av kraftverket och dammen i nuvarande utformning vid Forsane Kvarn, dels ansökan om tillstånd till ombyggnad av regleringsdammen, höjning av dämningsgränsen till nivån +61,85 m och ändring av för anläggningen gällande vattenhushållningsbestämmelser.

Tillståndet enligt 1986 års vattendom gavs med stöd av vattenlagen 1918:523 (ÄVL). Enligt 18 § lagen (1988:811) om införande av miljöbalken bedöms frågan om lagligheten av en vattenanläggning som har tillkommit före ikraftträdandet av miljöbalken utan tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre bestämmelser enligt de bestämmelser som gällde vid anläggningens tillkomst. Lagligförklaringen av de delar av företaget som inte omfattas av eller utförts i enlighet med vattendomen prövas därför enligt vattenlagen (VL) eftersom arbetena enligt vad som framkommit (VBB-VIAK:s utredning) har utförts under den tid som denna lag gällde. För det nya tillståndet gäller miljöbalkens regler liksom förfarandet.

Ansökan om lagligförklaring

I 17 § första stycket lagen om införande av miljöbalken anges följande. Om en vattenanläggning har tillkommit utan tillstånd enligt vattenlagen eller motsvarande äldre lagstiftning eller om tillståndsfrågan beträffande en sådan anläggning är oklar, får den som äger anläggningen eller avser att utnyttja den för vattenverksamhet begära prövning av anläggningens laglighet hos miljödomstolen. I lagrummets fjärde stycke anges att en lagligförklaring får förenas med villkor.

I vattendomstolens dom 1986-12-18 med tillämpning av 1918-års vattenlag lagligförklarades anläggningen vid Forsane Kvarn i det utförande som anläggningen hade vid den tiden innefattande bl.a. ett skibord i dammbyggnaden med en fri bredd av 10,9 m och med en krönhöjd i lutning från nivån +61,06 m på vänster sida till nivån +60,99 m på höger sida. I tillståndet gavs rätt att utöka dämningen till nivån +61,46 m genom påsadling av skibordet på i domen angivet sätt. Domstolen fann ej heller något hinder mot att installera ytterligare en turbin för en nominell vattenföring av 1,4 m3/s och därefter avleda genom kraftverket en vattenmängd av totalt 4,2 m3/s. I en besiktning utförd av VBB-VIAK 2000-10-23, aktbil. 4, konstateras att tillbyggnaden med ett ytterligare aggregat samt utförande av påsadlingen avviker delvis från det 1986 tillståndsgivna företaget. Närmare redogörelse för avvikelsen framgår ovan under rubriken ”Anläggningens nuvarande utformning”. Ansökan om lagligförklaring omfattar prövning av de delar av anläggningen som avviker från vattendomen.

Rätten till dämning upp till nivån +61,46 m får anses rättskraftigt avgjord genom 1986 års vattendom och kan, trots vissa brister i anläggningens utförande, inte omprövas nu. En begränsning av dämningsrätten till nivån +61,06 m i enlighet med vad vissa markägare vid Östra Hästefjorden anfört vara gällande rätt är därför inte möjlig att pröva i detta mål. Vad som anförts i målet angående de avtal som slutits på 1860-talet mellan dåvarande ägaren av den anläggning som fanns vid Forsane och fastighetsägarna (Sjösänkningsbolaget) vid Hästefjorden föranleder inte annan bedömning.

Vad gäller den installerade turbinen med angiven slukförmåga 1,7 m3/s i stället för 1,4 m3/s som anges i vattendomen konstaterar miljödomstolen att dammen vid Forsane har en så begränsad volym att någon praktisk möjlighet till reglering saknas och kraftverket är därför att betrakta som ett strömkraftverk. Det innebär att all tillrinning till dammen avleds genom kraftverkets turbiner och, om deras kapacitet överskrids eller om de av någon anledning är ur funktion, via dammens utskov. Den ökade drivvattenföringen genom turbinerna medför att den tid som vattnet rinner över skibordet minskar något. Det finns emellertid inget i målet som ger vid handen att detta skulle kunna orsaka en påverkan av någon betydelse för motstående allmänna eller enskilda intressen. Installerandet av denna turbin kan därför godtas.

Placeringen av den aktuella tredje turbinen framgår inte av ansökan till vattendomstolen eller av domen. Vid miljödomstolens huvudförhandling klargjordes denna fråga genom att sökanden förebringade, något reviderade, bygglovritningar med placeringen av turbinen angiven m.m. (aktbil. 140 l och 140 m). Sökanden har valt att installera turbinen i platsen för den lagligförklarade flodluckan genom att ett nytt intag för den nya turbinen anordnats med intagsgaller och en ny flodlucka placerats på intagets vänstra vägg. Från intaget går en tilloppstub med diametern 1 m till den nya turbinen, en kaplanturbin. Utformningen framgår av plan, aktbil. 103, samt elevationerna, aktbil. 122 och 123, och de två ritningarna från bygglovshandlingarna med de avvikelser i utförandet som gjorts i förhållande till bygglovet.

Sökanden har efter miljödomstolens syn 2002-03-19 i målet M 102-01 försett det nya flodutskovet med en lucka som är hydrauliskt reglerbar och som även kan regleras manuellt vid strömavbrott. Vid synen i anslutning till huvudförhandlingen i det nu aktuella målet angavs att luckan kan höjas så att underkant lucka ligger i nivå med angränsande golv. I aktbil. 123 anges att höjden på luckans underkant när den är uppdragen är +61,71 m. I VBB-VIAK:s besiktningsutlåtande angavs att denna lucka ska kunna öppnas 0,95 m vid avstängd turbin för att den ska kunna avbörda det lagligförklarade utskovets beräknade avbördning om 6,2 m3/s. Då tröskelnivån enligt vad som framgår av ritningen på aktbil. 123 ligger på nivån +58,37 m kan luckan således med betryggande marginal öppnas angivna 0,95 m. Sammantaget gör miljödomstolen den bedömningen att utförandet med flodluckan i intagets vänstra del och turbinplacering med intagsgaller kan lagligförklaras.

Villkor m.m.

I 1986 års vattendom på sidan 12 anges ”Vattendomstolen finner på grund av vad sålunda anförts att med anläggningen får anses vara förenad rätt att genom påsadling av skibordet dämma till nivån +61,46 m, dock med de begränsningar som följer av de vattenhushållningsbestämmelser…” I domen anges vidare att påsadlingen av skibordet skall utföras i huvudsaklig överensstämmelse med en i målet ingiven ritning plansch 2, aktsida 29. Av ritningen framgår bl.a. att en gångbrygga ska utföras över skibordet utan mellanstöd och att sättarna skall sitta mellan demonterbara balkprofiler. Underkanten på bryggans överbyggnad anges till nivån +62,50 m. En förutsättning för vattendomstolens ställningstagande att medge begärt tillstånd var naturligtvis att anläggningen kunde skötas på det sätt som föreskrivits i vattendomen.

Den påsadling av skibordet som sökanden utfört sker med fyra sektioner sättar vardera utgörande tre plankor stående på högkant mellan 9 cm breda balkprofiler av stål förankrade med stag som fastbultats i skibordet. Över skibordet har, i stället för gångbryggan, spänts en vajer som enligt sökanden går att hålla sig i vid skötsel av sättarna m.m.

I den utformning som anläggningen har med endast en vajer som stöd över skibordet kan det inte vara ändamålsenligt eller helt riskfritt för den som sköter anläggningen att t.ex. vid hög vattenföring vandra ut på skibordet och manuellt börja lyfta bort sättarna eller rensa bort fastsittande grenar m.m. Detta utförande för regleringen av sättarna är inte godtagbart enligt miljödomstolens uppfattning och kan därför inte lagligförklaras. Skötseln av skibordet och påsadlingen måste självfallet kunna ske på ett enkelt och riskfritt sätt. Den i vattendomstolens dom föreskrivna, i enlighet med ansökan beskrivna anordningen, är dock enligt miljödomstolens bedömning allt för omfattande och kostsam för att vara motiverad för en anläggning av Forsane Kvarns storlek. Skäl att upprätthålla kravet på att löstagbara balkprofiler (gåtar) skall anordnas i stället för de fasta som nu finns föreligger heller ej eftersom detta krav inte torde fylla någon funktion ur skötselsynpunkt.

Det är således inte någon tvekan om att en gångbrygga av något slag behövs för anläggningens skötsel. Den måste medge den som ansvarar för anläggningen en enkel passage över dammen för att t.ex. sköta sättarna och kontrollera vattenståndsskalan. Vid huvudförhandlingen framkom att en sådan gångbrygga inte behöver vara särskilt kostsam eller svår att utföra. Den ska dock utföras på ett fackmannamässigt sätt som möjliggör samma funktion som bryggan avsågs ha i 1986 års dom. Om det befinns lämpligt kan den också vila på de tre balkprofilerna som finns fastsatta i skibordet under förutsättning att de fria öppningarna mellan balkarna enligt ritningen i aktbil. 122 bibehålls. För att underlätta utförandet av bryggan kan nya balkprofiler få sättas i skibordet nedströms befintliga balkprofiler under förutsättning att de inte förorsakar störning i skibordets avbördningsförmåga. Underkant brygga måste läggas på en betryggande höjd över skibordet för att inte påverka avbördningen eller spolas bort och bör därför lägst ligga på den nivå som den tidigare föreslagna bryggan hade d.v.s. +62,50 m. Vattendomstolens föreskrifter om påsadlingens utförande är därför inte nödvändiga. När arbetena är klara skall dessa besiktigas. Arbetena med gångbryggan bör komma i gång så snart som möjligt.

Det är väsentligt att anläggningen sköts så att föreskrifterna i vattendomen om minimitappningen 0,2 m3/s kan följas. Miljödomstolen finner ingen anledning ändra på dessa föreskrifter. I och med att anläggningen är ett strömfallskraftverk med ytterst begränsat magasin finns det i dag ingen möjlighet att påverka tappningen. Tillrinningen vid låga flöden passerar endera genom turbinerna eller, om de är ur drift, via något av utskoven. Länsstyrelsens förslag om en särskild anordning bör dock komma till utförande varigenom kontrollen av minimitappningen kan ske. Sökanden har inte motsatt sig länsstyrelsens förslag. Den närmare utformningen av en sådan anordning kan lämpligen ske i samråd med tillsynsmyndigheten. Några grumlande arbeten synes inte komma att utföras varför några tidsbegränsningar för sådana arbeten inte behöver meddelas.

Enligt miljödomstolen vore det önskvärt att även peglarna vid Forsane och Halleforsen avläses, trots att en sådan åtgärd inte ingår i kontrollbestämmelserna för vattenhushållningen, för att på så sätt vinna ytterligare kunskap om hur vattenstånden förhåller sig till varandra.

Tillstånd till höjning av dämningsgränsen och ombyggnad av regleringsdammen m.m.

Prövningen av ansökan om nytt tillstånd för anläggningen sker såsom ovan anförts enligt miljöbalkens regler. Eftersom övriga förutsättningar för tillstånd torde falla om sökanden, såsom ifrågasatts, inte uppfyller kraven i 16 kap. 6 § miljöbalken finner miljödomstolen att denna fråga bör behandlas först.

Sökandens vandel enligt 16 kap. 6 § miljöbalken

I målet har ifrågasatts om RS uppfyller kraven i 16 kap. 6 § miljöbalken. Lagrummet, som är en nyhet i miljöbalken i förhållande till tidigare lagstiftning, har följande lydelse. ”Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den som inte har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, godkännande eller dispens. Detsamma gäller när någon tidigare har underlåtit att ansöka om nödvändigt tillstånd, godkännande eller dispens. Har sådan underlåtelse förekommit kan tillstånd, godkännande eller dispens vägras också om sökanden eller någon som på grund av ägar- eller ansvarsförhållanden har väsentlig anknytning till sökandens verksamhet, har eller har haft sådan anknytning till den verksamhet där underlåtelsen förekommit.”

Såsom tidigare angetts är det ostridigt att RS inte till alla delar utfört anläggningen i enlighet med 1986 års vattendom. Han har inte heller alltid handhaft skötseln av påsadlingen på skibordet och den ovan nämnda flodluckan i överensstämmelse med vattenhushållningsbestämmelserna. Överdämning har skett med sättarna på plats. Han har inte utnyttjat möjligheten att innan den i vattendomen bestämda arbetstidens (fem år) utgång begära förlängning av arbetstiden för att kunna utföra resterande arbeten såsom bryggan över skibordet eller ansökt om ändring av villkoren i övrigt. Först i och med nu föreliggande ansökan, ingiven år 2001, har han begärt lagligförklaring av anläggningen i befintligt skick. I dom den 21 mars 1989, mål nr B 354/88, fälldes han av Vänersborgs tingsrätt till ansvar för brott mot vattenlagen på grund av att han under bl.a. april 1987 och i januari - februari 1988 då vattenståndet vid kvarndammen överstigit den tillåtna dämningsgränsen underlåtit att ta bort påsadlingen på skibordet samt öppna flodluckan och turbinerna. Hovrätten, dit RS klagat, fastställde tingsrättens dom och Högsta domstolen fann för sin del inte skäl meddela prövningstillstånd. Länsstyrelsen har därefter såsom tillsynsmyndighet i samband med besök på platsen efter anmälningar av bl.a. AS och ÅJ vid ett flertal tillfällen under årens lopp funnit att RS inte följt föreskrifterna i vattendomen och att dämningsgränsen +61,46 m överskridits. Länsstyrelsen har, sedan det bl.a. konstaterats att pegelskalan var felplacerad och viss överdämning skett, den 20 februari 2001 förelagt RS att vid vite ta bort samtliga för dammens påsadlingar fast monterade balkprofiler. Beslutet har överklagats av RS (mål nr M 104-01). Den 24 maj 2000 överlämnade länsstyrelsen en åtalsprövning riktad mot RS för misstanke om brott mot villkor om kontrollanordningar och att anläggningen inte var utförd enligt tillståndet.

Med hänsyn till vad som sålunda förekommit kan konstateras att RS inte utfört anläggningen på det sätt som förutsattes i tillståndet och att t.ex. avsaknaden av brygga över skibordet i vart fall måste ha försvårat för honom att, särskilt vid besvärliga förhållanden, sköta anläggningen. Några oklarheter om vad som gällt i övrigt enligt vattendomen kan inte heller ha förelegat vad gäller utförandet och skötseln av anläggningen. Det är vidare klarlagt att alltsedan 1987 överdämning skett vid upprepade tillfällen och att det därvid hänt att han underlåtit, eller inte förmått, sköta t.ex. luckorna så att de i ett tidigt skede öppnats tillräckligt för att motverka överdämningen. Detta har upprepats även sedan han dömts för brott mot vattenlagen samt erhållit flera förelägganden och påpekanden från länsstyrelsen angående skötseln av anläggningen och bristerna i densamma.

RSs väl dokumenterade mångåriga underlåtenhet att fullgöra sina skyldigheter enligt vattendomen från 1986 och rätta sig efter vad som förelagts honom m.m. utgör grund för att med stöd av 16 kap. 6 § miljöbalken avslå hans ansökan om nytt tillstånd med rätt att höja dämningsgränsen till nivån +61,85 m. Den omständigheten att han nu uppgett sig inse vad som åligger honom samt att han redan vidtagit och även åtagit sig vissa åtgärder för att underlätta skötseln och kontrollen av anläggningen är i och för sig en förbättring jämfört med hittillsvarande förhållanden. Mot bakgrund av vad som förekommit finner emellertid miljödomstolen att omständigheterna ändå inte är sådana att det är uteslutet att risken för att missförhållandena i verksamheten kommer att upprepas. Inte heller i övrigt föreligger särskilda omständigheter som skulle kunna medföra att tillstånd ändå skall medges honom. Ansökan om tillstånd enligt miljöbalken skall därför avslås redan med hänsyn till den nu gjorda prövningen enligt 16 kap. 6 § miljöbalken. Vid sådant förhållande saknas anledning att gå in på övriga förutsättningar för det sökta tillståndet.

Vad nu sagts om vandelsprövningen enligt 16 kap. 6 § miljöbalken påverkar inte frågan om lagligförklaring av anläggningen och tillståndet enligt 1986 års vattendom.

Sökanden har begärt en arbetstid om fem år. Miljödomstolen har nu endast medgivit ansökan om lagligförklaring av anläggningen. För de arbeten som är förknippade med lagligförklaringen torde det vara tillräckligt med en arbetstid om ett år från domens dag. Verkställighetstillstånd bör beviljas för dessa arbeten eftersom det är viktigt att t.ex. sådana anordningar som behövs för skötseln av anläggningen kommer till stånd snarast.

Tid för s.k. oförutsedd skada bör kunna begränsas till fem år från det att arbetstiden löpt ut.

Övriga villkor för lagligförklaringen framgår av domslutet.

Vad gäller frågan om eventuell ersättning på grund av att markerna vid sjön översvämmas vid höga vattenstånd kan någon ersättning till markägarna inte utgå på grund av lagligförklaringen eftersom de, såsom redan tidigare konstaterats, inte berörs av kraftverket vid en dämningsgräns vid nivån +61,46 m annat än vid extrema lågvattenstånd och denna fråga redan prövats av vattendomstolen.

Rättegångskostnader, m.m.

Enligt 25 kap. 2 § miljöbalken första stycket skall i ansökningsmål om vattenverksamhet sökanden svara för sina egna och motparternas kostnader vid miljödomstolen. Den som är berörd av företaget i egenskap av sakägare har rätt till skälig ersättning för sina rättegångskostnader.

Sakägarställning i vattenmål har den som äger eller innehar någon särskild rätt till fast egendom som direkt berörs av ett vattenföretag eller som annars lider intrång i något för fastigheternas ekonomiska nyttjande väsentligt intresse med anknytning till det vattenområde där företaget utförs. S och ÅJ har tidigt under målets handläggning gjort gällande att de är sakägare liksom OJs huvudmän och sjösänkningsbolaget. Frågan om sakägarskap, som är bestritt, ställs på sin spets när även yrkanden om ersättning framställs. Vid bedömningen av skäligheten av de i målet yrkade rättegångskostnaderna bör det således först undersökas huruvida de motparter som har uppträtt i målet också är att betrakta som sakägare.

I 11 kap.miljöbalken, som avser vattenverksamhet, anges (12 §) att tillstånd enligt balken behövs inte, om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. Med vattenverksamhet avses enligt 2 § 1. uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden…om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup eller läge. Med vattenområde avses enligt 4 § ett område som täcks av vatten vid högsta förutsägbara vattenstånd. Enligt 9 kap. 2 § 3. lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall vattenverksamhet anses beröra en viss fastighet när verksamheten kan medföra skador på mark eller vatten som tillhör fastigheten…eller på fastighetens användningssätt.

Tidigare gjorda utredningar för regleringsnivån +61,46 m med i 1986 års dom fastslagna vattenhushållningsbestämmelser har entydigt visat att en sådan dämning inte kan medföra någon påverkan på sjön Östra Hästefjorden annat än möjligen vid extrema lågvattenstånd. Vid höga vattenstånd, d.v.s. vid de förhållanden då Östra Hästefjorden kan översvämmas till skada för de låglänta markerna runt sjön, är det enligt såväl tidigare utredningar som enligt domstolens nu gjorda bedömning klarlagt att det inte sker någon sådan påverkan. I 1986 års dom anges sålunda på sidan 11 ”En granskning av sökandes utredning om dämningens inverkan ger vidare vid handen, att en dämning genom påsadling till nivån +61,46 m inte medför någon inverkan på annan tillhörig mark annat än möjligen i undantagsfall vid enstaka tillfällen av osedvanligt lågt vattenstånd i Västra och Östra Hästefjorden. Denna inverkan är, såsom nämnda utredning visar, ytterst marginell och saknar betydelse ur torrläggningssynpunkt och kan uppenbarligen inte förorsaka någon skada på mark.” Denna slutsats bekräftas av senare gjorda utredningar. Markägarna vid sjön Östra Hästefjorden är vid dessa omständigheter inte att anse som sakägare när det gäller nivån +61,46 m. I den mån deras utredningar och synpunkter trots vad som ovan anförts även avser påverkan genom den i 1986 års vattendom fastlagda nivån +61,46 m så måste detta naturligtvis påverka deras rätt till ersättning för rättegångskostnader.

Fastighetsägarna vid sjön är således inte sakägare vid den redan tillståndsgivna dämningsnivån +61,46 m. Om de är att anse som sakägare eller ej är emellertid även beroende av om den nu ansökta höjningen vid Forsane Kvarn till nivån +61,85 m påverkar vattenstånden uppströms ån (kanalen), särskilt delen uppströms pegeln vid Forsane. Enligt i målet redovisad utredning av SJ Ingenjörsbyrå AB (utförd av JA) påverkas inte markägarna runt Östra Hästefjorden av den föreslagna dämningshöjningen från +61,46 m till +61,85 m under förutsättning att sökanden följer de föreslagna vattenhushållningsbestämmelserna. Den av SwedPower tidigare gjorda, till länsstyrelsen ställda, utredningen i vattenföringsintervallet 2 - 20 m3/s som redovisas i aktbil. 32 kommer till slutsatsen att kvarndammens vattenyta inte påverkar uppströms belägna marker så länge vattennivån enligt den kortstreckade kurvan i det till aktbilagan bifogade diagrammet (diagrammet med fyra kurvor inlagda) inte överskrids. Beräkning och diagram har ej upprättats för högre vattenföring än 20 m3/s men enligt domstolens bedömning finns det inget som tyder på att förhållandena blir annorlunda vid högre vattenföringar.

I målet har gjorts gällande att förhållandena nedströms anläggningen kan påverka avbördningsförmågan i dammen. SwedPower har i sin utredning konstaterat i denna del att detta inte påverkar utredningens slutsats. Det har även gjorts gällande att osäkerheten i beräkningar i vattendrag är stor. Miljödomstolen finner här anledning citera vad som anges i läroboken ”Hydraulik för väg- och vattenbyggare” av KC och PL, som tidigare användes som kurslitteratur i ämnet vattenbyggnad vid Chalmers Tekniska Högskola. Där framgår bl.a. i avsnittet om kanalströmning på sidan 9.1 att ”Människor har haft kunskap om vattnets strömning i kanaler under årtusenden och långt före egentliga strömningsteorier hade utvecklats. Konstgjorda kanaler konstrueras för en mångfald ändamål och varierar i storlek från grävda segelleder till rännstenar. Kraftverkskanaler, bevattningskanaler, flottningsrännor och dräneringsdiken är andra exempel. En kanal har ofta en regelbunden tvärsnittsform som betingas av byggnadsmaterialets egenskaper och kanalens funktion. Eftersom de hydrauliska egenskaperna, kanalform och väggråhet, är någorlunda under konstruktörens kontroll kan hydrauliska beräkningar i allmänhet bli ganska noggranna d.v.s. förutsagda flödesförlopp stämmer relativt väl med de verkliga.” Åsträckan mellan Östra Hästefjorden och kvarndammen är ett exempel på en å som kanaliserats genom utförande av sjösänkningsföretaget. Att det senare utförts vissa rensningar och fördjupningar ändrar inte detta förhållande i någon omfattning som är av betydelse i målet. Som jämförelse kan även nämnas att kostnadsfördelningen mellan markägare i markavvattningsföretag grundas i allt väsentligt på den nytta som uppkommer för ingående fastigheter genom den sänkning av vattenstånden som uppkommer till följd av företagets utförande. Detta i sin tur förutsätter att vattenståndsförändringarna går att beräkna. Osäkerheten vid vattenståndsberäkningar i denna typ av vattendrag är således normalt inte särskilt stor.

Vid domstolens syn konstaterades det att vattnet nedströms den gamla landsvägsbron fram till den nya landsvägsbron var forsande och att vattnet uppströms den gamla landsvägsbron samt vid pegeln vid Forsane var stråkande och vid pegeln vid Halleforsen var strömmande. Vattenstånden avlästes på peglarna vid Forsane Kvarn, Forsane och Halleforsen till +61,32 m, + 62,09 m respektive +62,26 m. På sidan 9.21 anges i ovan nämnda kursbok anges bl.a. följande. ”Det är en allmän regel att om vattnet är strömmande beräknas profilen i uppströms riktning medan profiler för stråkande vatten beräknas i strömriktningen. - Vid strömmande vatten är vattenståndet bestämt från nedströmssidan - en ändring av vattenståndet fortplantar sig uppströms åt. Vid stråkande vatten däremot kan en ändring av vattenståndet inte märkas uppströms eftersom vattenhastigheten överstiger våghastigheten (understruket av domstolen). Utgångspunkten för beräkning av profilen i stråkande vatten är att den bestämmande sektionen där vattendjupet är lika med det kritsiska djupet. Om en bestämmande sektion återfinns inom en kanalsträcka, t ex där en flackare botten övergår i en brantare sektion, kan från denna sektion beräkningarna ske i båda riktningarna. Uppströms om den bestämmande sektionen är vattnet strömmande, beräkningen sker uppströms och nedströms är vattnet stråkande och beräkningen sker nedströms.” På sidan 9.29 anges ”Om vattendraget nedströms brytpunkten mynnar ut i t ex en sjö kan - om vattenståndet i sjön är tillräckligt högt - stråkande tillstånd och därmed bestämmande sektion förhindras att utbildas (dämmas bort). Om så är fallet måste undersökas.”

Frågan huruvida markägarna runt Östra Hästefjorden är sakägare är alltså avhängigt av om den forsande och stråkande sträckan uppströms kvarndammen däms bort genom det nu ansökta företaget med dämningsgränsen +61,85 m. Om detta inträffar sker en påverkan på vattenstånden uppströms kvarndammen till och i sjön. De beräkningar som sökanden presenterat i målet visar att det finns en bestämmande sektion som uppkommer i närheten av pegeln vid Forsane vid de vattenståndsberäkningar som är redovisade i aktbil. 26. Redan vid ett flöde om 0,5 m3/s och dämning till +61,46 m i kvarndammen redovisas en bestämmande sektion i närheten av pegeln vid Forsane. Av profilen i aktbil. 131 som ingivits av advokaten BL framgår att bottenlutningen blir brantare strax nedströms pegeln vid Forsane. I målet har redovisats ett antal mätningar, bl.a. i aktbil. 40 och 42 av vattenståndet i kvarndammen och vid pegeln vid Halleforsen. Dessa mätningar anger inget om vad som händer på sträckan däremellan. I aktbil. 132 finns ett antal mätningar där vattenstånden är uppmätta vid kvarndammen, pegeln vid Forsane och Halleforsen under perioden 00-07-04 - 02-02-03 samt i aktbil. 41 ett antal vattenståndsmätningar från början på 1980-talet. Vidare finns ytterligare några vattenståndsmätningar på dessa ställen bl.a. de som utförts av K-Konsult och SwedPower, i samband med de flödesmätningar som dessa utfört. Vid samtliga dessa mätningar lutar vattenytan mer mellan kvarndammen och pegeln vid Forsane än vad den gör mellan den senare och Halleforsen trots att avståndet mellan de sist nämnda platserna är ca tre gånger så långt. Vid uppmätta vattenstånd i Halleforsen kring nivån +61,60 m är nivåskillnaderna mellan de tre mätpunkterna ungefär lika. Höjdskilladen mellan mätställena ökar med stigande vattenstånd (vattenföring) vid Halleforsen. Vid nivåer kring +63,0 m vid Halleforsen och högre är skillnaden mellan kvarndammen och pegeln vid Forsane mer än 1,2 m medan den är ca 0,3 m mellan pegeln vid Forsane och Halleforsen. Detta tyder på att vattenståndet vid Forsane Kvarn ej förmår att dämma bort den bestämmande sektion som finns i vattendraget i närheten av Forsane pegel. De av JA redovisade beräkningarna visar samma sak. Detta innebär att det finns inget som tyder på att en utökad dämning från nivån +61,46 m till nivån +61,85 m med i tillståndsansökan föreslagna vattenhushållningsbestämmelser skulle innebära att det uppkommer en påverkan av vattenstånden i Östra Hästefjorden. Denna bedömning ändras inte genom HLs inlaga för S räkning i aktbil. 40 ff och där bifogat utdrag från boken ”Vattenbyggnadsteknik” av RÅ, aktbil. 44. Exemplet som redovisas i utdraget gäller ett exempel med en kanal med samma bottenlutning på hela sträckan mellan några sjöar och är inte tillämpbart i detta fall där helt andra förhållanden gäller. Vad HL redovisat i samband med huvudförhandlingen föranleder inte annan bedömning. Att vid synen föreliggande dämning i kvarndammen med då rådande vattenstånd och vattenföring i kanalen skulle kunna påverka nivån uppströms i Östra Hästefjorden saknar enligt domstolens bedömning all grund. Inte heller en höjning av dämningsnivån till +61,85 m får under ovan angivna förhållanden anses innefatta någon negativ inverkan på fastigheterna. Markägarna vid Östra Hästefjorden är således inte heller vid en dämning till nivån +61,85 m med de av sökanden föreslagna vattenhushållningsbestämmelserna att anse som sakägare.

Hästefjordens Sjösänkningsbolag berörs av den föreslagna dämningshöjningen på så sätt att bolaget, såvitt kan förstås, även ansvarar för åsträckan (kanalen) mellan sjön och kvarndammen och berörs i vart fall av påverkan på åsträckan mellan pegeln vid Forsane och kvarndammen. Bolaget är därvid att betrakta som sakägare med rätt till skälig ersättning för rättegångskostnader.

Även de som konstaterats inte vara sakägare är emellertid inte helt fråntagna rätten till ersättning för rättegångskostnader. De som prövats inte vara sakägare anses således vara oförhindrade att, i vart fall i sakägarfrågan, framlägga utredningar och synpunkter rörande ansökan och kräva ersättning för sina rättegångskostnader. De måste nämligen ha haft rätt att ifrågasätta den av sökanden i detta mål förebringade utredningen att sjön inte heller påverkas av dämningsgränsen +61,85 m och själva utreda denna fråga. Att de trots de utredningar som framlagts vid skilda tillfällen har den, enligt domstolens bedömning felaktiga, uppfattningen att översvämningsförhållandena i Östra Hästefjorden redan påverkas av den tidigare genom den lagakraftvunna vattendomen tillståndsgivna nivån +61,46 m innebär därför inte att de för den skull även kan helt fråntas rätten till ersättning för rättegångskostnader i frågan om den nya dämningsnivån +61,85 m. Ersättningarna bör i stället jämkas till skäliga belopp för de kostnader som, med beaktande av målets beskaffenhet och omfattning, skäligen varit påkallade för att ta till vara deras rätt i denna del.

Advokat L har för S räkning yrkat ersättning för ett arvode om sammanlagt 210 459 kronor och 50 öre inklusive mervärdesskatt. RS har helt motsatt sig yrkandet men medgivit såsom i och för sig skäligt belopp 30 000 kronor. Det arbete som kan hänföras till dämningsgränsen +61,46 m bör med hänsyn till vad som ovan anförts inte medföra rätt till ersättning för rättegångskostnader. S yrkande i detta mål får, mot bakgrund av vad ovan anförts, anses ha inneburit en arbetsinsats som varit betydligt mer omfattande än vad som rimligtvis behövts för att tillvarata deras rätt i detta mål vad gäller frågan om eventuell påverkan av dämningsnivån +61,85 m. De bör anses skäligen tillgodosedda med ett belopp av 70 000 kr, inklusive mervärdesskatt, varav ombudsarvode 35 000 kr och resten utlägg.

Ersättning har av OJ, såsom ombud för Sjösänkningsbolaget och enskilda markägare inklusive ÅJ, yrkats med 64 875 kronor inklusive mervärdesskatt. RS har motsatt sig yrkandet men medgivit såsom i och för skäligt 50 000 kronor. Vad gäller dämningsgränsen +61,46 m gäller samma förhållande som för S. Med beaktande av att Sjösänkningsbolaget till viss del faktiskt är att anse som sakägare och med hänsyn till vad som ovan anförts beträffande eventuell påverkan av dämningsgränsen +61,85 m får det av sökanden i och för sig medgivna beloppet 50 000 kronor anses som skäligt.

Miljödomstolen finner skäl tillerkänna länsstyrelsen det av RS medgivna beloppet 14 400 kronor i ersättning för rättegångskostnader.

AS och ÅJ har begärt ersättning för egen del med 7 400 kr respektive 15 000 kr. De får anses skäligen tillgodosedda med vardera 5 000 kr motsvarande vad RS ansett som skäligt i och för sig.

ÖVERKLAGANDE, se bilaga (Formulär A).

Överklagande senast den 17 oktober 2003.

På miljödomstolens vägnar

Bengt Hellström

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Bengt Hellström, miljörådet Staffan Ljung samt de sakkunniga ledamöterna Thorsten Blomquist och Karin Thorsenius (enhälligt).

Tabell 1

Fastighet Reg. Nr Längd Längd Tot Andel Ersättning

VS HS Längd (%) (kr)

(m) (m) (m)

Nordbyn X:X 180 50 230 0,41 5572

Forsane X:X 30 30 727

Forsebol X:X 80 80 0,14 1938

Forsebol X:X 80 80 0,14 1938

Forsebol X:X 70 70 0,13 1696

Frändefors-

Torp X:X 70 70 0,13 1696

Summa 280 280 560 1,00 13567

Tabell 2

26 april 30 mars

V.Y. V.Y. Botten Vattendjup

vid mätning

Halleforsen +61,80 +62,00 +60,60 1,10 m

Bränneberg +61,71 +61,89 +61,12 0,59 m

Forsane

mätsticka +61,65 +61,81 +61,25 0,40 m

Forsane

kvarndamm +61,45 +61,59