ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom 2006-10-24 i mål nr M 80-03, se bilaga A

KLAGANDE

Fortum Kraft Aktiebolag

Ombud: advokaten L.V.

MOTPARTER

1. Kammarkollegiet, Box 2218, 103 15 Stockholm

2. Orsa kommun, Box 23, 794 21 Orsa

Ombud: advokaten F.M.

3. Länsstyrelsen i Dalarnas län, 791 84 Falun

4. E.L.

5. P-E.L.

Ombud för 4 och 5: advokaten L.A.

6. H.S.

Ombud: advokaten H-P.B.

7-33. Sakägare enligt bilaga B

Ombud: advokaten C.B.O.

SAKEN

Ansökan om tillstånd att uppföra ett vattenkraftverk m.m.

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.

2. Fortum Kraft Aktiebolag ska utge ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen till Kammarkollegiet med 24 052 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

3. Fortum Kraft Aktiebolag ska utge ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen till Orsa kommun med 43 590 kr, varav 33 800 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

4. Fortum Kraft Aktiebolag ska utge ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen till E.L. och P-E.L. med 56 600 kr, varav 52 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

5. Fortum Kraft Aktiebolag ska utge ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen till H.S. med 69 400 kr, varav 47 500 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

6. Fortum Kraft Aktiebolag ska utge ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen till C.B.O:s huvudmän med - rätt räknat - 93 207 kr, varav 91 125 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Fortum Kraft Aktiebolag (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen

- lagligförklarar befintlig damm,

- meddelar bolaget tillstånd till att uppföra en ny damm och kraftverk istället för befintlig damm samt att tillgodogöra sig vattenkraften mellan nivåerna +183,30 m och +179,0 m med en drivvattenföring om 45 m3/s eller den vattenmängd turbinen förmår sluka,

- ger bolaget rätt att ianspråktaga annan tillhörigt mark- och vattenområde för byggnadsåtgärder och anläggningsdelar samt

- meddelar verkställighetsförordnande.

Bolaget har hemställt att särskild dom omfattande tillåtlighet och tillstånd att utföra byggnadsåtgärder meddelas och att frågan om tvångsrätt behandlas senare, att arbetstiden bestäms till sju år från laga kraft, att tid för oförutsedd skada bestäms till fem år, att den ersättningsfria andelen bestäms till en tjugondel samt att särskild fiskeavgift bestäms till 30 000 kr och att allmän fiskeavgift utgår enligt klass 1.

Kammarkollegiet, Orsa kommun, Länsstyrelsen i Dalarnas län och C.B.O:s huvudmän har bestritt ändring.

E.L., P-E.L. och H.S. har medgett bifall till överklagandet.

Kammarkollegiet, Orsa kommun, C.B.O:s huvudmän,

E.L., P-E.L. och H.S. har begärt ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget

Kunskapen kring och medvetenheten om den alltmer påtagliga globala uppvärmningen är mer eller mindre dagligen föremål för tidningsartiklar och diskussioner i Sverige. Det synes nu mera uppenbart för flertalet att ett minskat oljeberoende är nödvändigt för att motverka klimatförändringen. En omställning av energisystemet är en del i det arbete som erfordras för att motverka växthuseffekten. Biobaserad energiproduktion bidrar med koldioxid i ett kort perspektiv. Förutom kärnkraft torde det endast vara vattenkraft och vindkraft som i någon omfattning kan ge elproduktion utan något utsläpp av koldioxid.

Det har under ett flertal år varit allmänt accepterat och eftersträvat att effektivisera utnyttjandet av vattenkraften i redan påverkade vattendrag. Det befintliga dammläget i Stackmora är ett utomordentligt lämpligt objekt för effektivisering av bl.a. följande skäl.

1. En dammanläggning har funnits på platsen sedan lång tid tillbaka och omgivningarna är väl anpassade till dämningen.

2. Den sträcka som i någon mån kommer att påverkas utgör endast ca 400 meter från dammen ner till nedströms beläget kraftverksmagasin. Det är således inga långa älvsträckor som berörs.

3. Påverkan begränsas till ett fiske som är inklämt mellan befintliga dammanläggningar.

Det råder tveksamhet om harrfisket är så värdefullt som påståtts. Exempelvis har Orsa kommun i sin turist- och fiskeinformation inte omnämnt Oreälven vid Stackmora. Andra sökningar på Internet ger samma resultat. Det fiske vid Stackmora som det informeras om är det ”put and take”-fiske som sker i anlagda dammar med odlad fisk. Vid studier av den aktuella älvsträckan noteras inte några typiska stigar, rastplatser eller eldstäder som sedvanligt är vid frekventerade fiskeplatser. Tvärtom framstår den berörda älvsträckan som mindre attraktiv för sportfiske. Utefter den högra stranden är nyssnämnda fiske i anlagda dammar, restaurang och uthyrningsstugor belägna. Den vänstra stranden är med en brant sluttning nära riksvägen och bebyggelse.

En annan omständighet är att Fiskeriverket vid fiskeundersökningar funnit en hög täthet av fisk. Detta är dock inte något ovanligt förhållande omedelbart nedströms sjöutlopp och kraftverksmagasin. Nedströms dammar och sjöar är näringstillgången särskilt hög varför fisk söker sig till sådana utlopp. Det är rimligt att tro att en inte oväsentlig förekomst av fisk kvarstår även efter att dammen vid Stackmora försetts med utrustning för elproduktion eftersom näringstillförseln blir fortsatt god. Miljödomstolen ogillade ansökan och kraftverk vid befintligt dammläge med hänsyn till det särskilda beaktande av turismens och friluftslivets intressen som gäller för Oreälven. Bolaget finner att farhågorna för påverkan på turism och friluftsliv till följd av ändrade förhållanden på 400 meter av Oreälven mellan befintlig damm och nedströms liggande kraftverksmagasin är kraftigt överdrivna. Det är inte sannolikt att turismen och friluftslivet alls påverkas av ett nyttjande av vattenkraften vid dammen.

Det är bolagets bedömning att miljödomstolen dels övervärderat möjlig påverkan på turism och friluftsliv, dels övertolkat lagstiftarens intentioner när ”området utmed Oreälven” intogs i 4 kap. 2 § miljöbalken. Det kan dessutom ifrågasättas om inte endast landområdena utmed älven - och inte själva vattenområdet - omfattas av nämnda bestämmelse.

Bolaget anser att vattenkraften vid befintligt dammläge vid Stackmora bör tillgodogöras. Vattenkraften kan nyttjas utan betydande miljöpåverkan såsom varande redan till stora delar utbyggd. Vattenkraften är ren, förnybar och bidrar inte till växthuseffekten.

Det pågår arbete och samråd kring fiskvandring förbi Skattungbyns kraftverk, uppströms Stackmora. Planer på fiskvandring finns även vid Hansjö och Unnåns kraftverk nedströms Stackmora. Bolaget är idag berett att anlägga en fiskväg vid Stackmora i samråd med Fiskeriverket och sakägare och att därvid avsätta en vattenföring om 0,5 m3 per sekund. Detta skulle väl kompensera för inverkan på det mycket lokala harrfisket nedströms Stackmora.

Begränsningar av planerad rensning bör inte föreskrivas i någon större utsträckning. I och för sig kan tänkas en utformning av rensningen som innebär att motsvarande ansökt strömningsarea säkerställs med samtidigt bibehållande av ståndsplatser och lämpliga bottenförhållanden längs delar av rensningssträckan. Den nuvarande forssträckan kommer att övergå till strömmande vatten efter rensningarna. För ett kraftverk med denna låga fallhöjd är dock varje centimeter fallhöjd väsentlig dels för projektets ekonomi, dels för möjligheten att på ett effektivt sätt tekniskt utnyttja fallhöjden. Den tekniska utformningen av turbiner vid små fallhöjder karakteriseras av att vid minskande fallhöjd ökar turbinernas fysiska storlek och därmed kostnaderna samtidigt som effekten och kraftproduktionen sjunker.

Alldeles oavsett åtgärder kan dock antas att redan förekomst av en fiskvandringsväg vid Stackmora kan komma att innebära att tätheten av harr på den 400 m långa sträckan minskar jämfört med nuvarande förhållanden. Dammen vid Stackmora har funnits under lång tid. Uppströmsförhållandena är väl etablerade och bedömda som skyddsvärda för turism och friluftsliv. Bibehållande av dammen är ett starkt uttalat intresse. Kraften i vattnet vid Stackmora bör även fortsättningsvis tillgodogöras.

Bolaget har åberopat yttranden av fil. dr. Gunnar Fredriksson, huvudsekreterare i Vattendragsutredningen.

Kammarkollegiet

Bolaget uttalar att det är allmänt accepterat att effektivisera utnyttjandet av vattenkraften i redan påverkade vattendrag. Ansökan innebär emellertid inte att ett befintligt kraftverk effektiviseras genom installation av ny utrustning för elproduktion utan om tillstånd till att uppföra ett nytt kraftverk med bl.a. omfattande rensningar av en strömsträcka med ett i riksperspektiv betydelsefullt harrfiskebestånd.

Något beslut om riksintresse för energiproduktion vid Stackmora har aldrig fattats. Varken vattenkraftplanen från år 1984 eller ett ministeruttalande i propositionen till naturresurslagen (prop. 1985/86:3 s. 76) innebär något beslut om utpekande av riksintresse. Det kan tilläggas att riksdagen vid behandlingen av propositionen inte ställde sig bakom uttalandet. Enbart ett uttalande från NUTEK räcker inte för att utpeka ett område som riksintresse för i detta fall energiproduktion.

Den ansökta verksamheten är otillåtlig enligt 4 kap.1 och 2 §§miljöbalken. Att bolaget förklarat sig vara villigt att anlägga en fiskväg saknar härvid betydelse. Det borde redan idag finnas en fiskväg förbi dammen. Detta var ett krav i den lagstiftning som gällde när dammen anlades. Det finns beskrivningar på Internet om hur utmärkt fisket är vid Stackmora.

Orsa kommun

Området är utpekat som riksintressant för friluftsliv och turism i 4 kap. 1 och 2 §§. Den ansökta verksamheten skulle medföra påtaglig skada på riksintresset och skulle även stå i strid med kommunens översiktsplan. Att anlägga en fiskväg är en skadeförebyggande åtgärd som inte påverkar tillåtligheten.

Länsstyrelsen

De skador som uppkommer vid uppförande av kraftverket är större än de samhällsekonomiska fördelar som fås av den miljövänliga vattenkraft som skulle kunna produceras i Stackmora.

Stackmora damm är inte av riksintresse för energiproduktion; platsen är inte den som utpekas som ”Stackmora övre” i riksdagens vattenkraftsplan. Den energiplan som upprättats för Dalarna visar att vattenkraften inte är viktig för energiproduktionen.

En fiskväg förbi dammen tillför inte mycket för fisket om inte bolaget samtidigt åtar sig att anlägga fiskvägar vid uppströms och nedströms liggande dammar.

Vid en utrivning av dammen skulle vattenförhållandena gå mot ett mer naturlikt tillstånd. Tillgången på gädda och abborre skulle visserligen minska, men dessa arter är inte på något sätt hotade. Laxartad fisk som harr är däremot hotad. Strömnackar skulle komma fram vid en utrivning vilket skulle vara bra för flodkräftor.

C.B.O:s huvudmän

Ore älv är idag mycket värdefull bland annat p.g.a. förekomsten av harr, men även av öring, flodkräftor och flodpärlmussla. Turism, särskilt fiske och friluftsliv, är av stor betydelse för Orsa kommun och dess invånare och utgör en mycket viktig inkomstkälla för kommunen. Med hänsyn till de naturvärden som finns är framtidsutsikterna mycket goda för näringsverksamhet inriktad på turism. Området ifråga är enligt lag i sin helhet av riksintresse för turism och friluftsliv. Under huvudförhandlingen i miljödomstolen framkom att de sökta åtgärderna innebär att den 400 m långa strömsträckan blir totalförstörd såvitt avser harrfisket om de sökta åtgärderna medges. Några åtgärder som skulle kunna minska skadan är inte möjliga att genomföra.

Värdet av natur och fiske anges tydligt i Dalarnas miljömål, i regionala miljömål och i Orsa kommuns översiktsplan. Det finns en insikt om att det i dessa tillgångar, som är unika för glesbygden, finns ett stort ekonomiskt värde som måste tillvaratas.

Bolaget anför den globala uppvärmningen som ett skäl för Miljööverdomstolen att bevilja tillstånd. Det torde knappast ha någon inverkan på den globala uppvärmningen att ett kraftverk byggs i Stackmora. Det bör även noteras att vattenkraften i sig producerar växthusgaser. Oavsett hur det förhåller sig med detta i förevarande fall måste den sökta åtgärden ställas mot det starka skyddsintresse som miljöbalken anger. Det är även viktigt att påpeka att det här inte handlar om att effektivisera utnyttjandet av vattenkraften i redan påverkade vattendrag. Någon kraftproduktion bedrivs inte vid Stackmora damm och utbyggnad i enlighet med ansökan innebär att strömsträckan nedströms dammen helt förstörs såvitt avser harrfisket.

Bolagets iakttagelser rörande ”typiska stigar, rastplatser och eldstäder” torde bygga på missuppfattningar och felaktig information. Efter västra stranden föreligger förbud att fiska. Vid den andra stranden finns tydligt använda stigar. Dessutom förhåller det sig så att fisket bedrivs av fiskare, som vadar ut i älven.

Planen för utbyggnad av vattenkraft, som antogs av riksdagen år 1984, innefattar inget ställningstagande i frågan om riksintresse. Det har tvärtom i flera fall i propositioner och utskottsutlåtanden understrukits att samma prövning enligt dåvarande vattenlagen skulle ske oberoende av om ett projekt fanns med i planen eller inte. Det är domstolen som i sin prövning slutligt avgör om ett område är av riksintresse. Det föreligger inte något riksintresse för vattenkraftsutbyggnad vid Stackmora damm.

Det är klarlagt att vattenföretaget påtagligt skulle skada områdenas natur- och kulturvärden. Därmed är företaget inte tillåtligt.

Det är fallhöjden som är helt avgörande för harrbeståndet. Att anordna ståndplatser i en schaktfåra utan fallhöjd gynnar inte harren. Att harren befinner sig på den berörda sträckan har sin orsak i att biotopen och fallhöjden är mycket gynnsamma för den.

Bolagets påståenden att det inte görs reklam för fisket vid Stackmora är felaktiga. Det gör reklam och skrivs artiklar om fisket där.

E.L. och P-E.L.

De är beroende av dagens vattenstånd för att få vatten till den fiskodling de har vid dammen. Under sommaren har högst 100 personer fiskat vid dammen. Om dammen rivs kommer gädda ner i forsen och äter upp harren.

H.S.

En oförändrad dämningsgräns är viktig att bibehålla. Om inte tillstånd ges för uppförande av ett vattenkraftverk kommer med all sannolikhet en ansökan om bortrivning av dammen att inkomma och bifallas. Detta skulle innebära mycket negativa konsekvenser för hans fastighet XX 1:5 och den verksamhet han bedriver där. Vid utrivning skulle stora näringsbottnar försvinna uppströms. Vidare skulle levnadsförhållandena för de flodkräftor som finns uppströms försämras.

Det är viktigt att minska oljeberoendet för att motverka klimatförändringar. En utbyggnad av vattenkraften kommer att ge elproduktion som medför att oljeberoendet och utsläppen av koldioxid kan minska. Han ifrågasätter om harrfisket på den aktuella sträckan verkligen är betydelsefullt. Sedan lång tid tillbaka driver han ett familjeföretag med försäljning av skinnprodukter till turister som huvudsaklig inriktning. Hans verksamhet omfattar också stuguthyrning. Genom sin verksamhet har han erhållit en mycket stor erfarenhet av turismen inom det aktuella området. Hans uppfattning är att turisterna är mer intresserade av att fiska vitfisk, såsom gädda och abborre, än av harrfiske. P-E.L., som bland annat driver en fiskodling utefter den aktuella älvsträckan, har uppgivit att fiske efter harr sker i mycket liten omfattning och att inga turister som denne kommit i kontakt med har efterfrågat sådant fiske.

Miljödomstolen har vid bedömningen av tillåtligheten av vattenkraftsutbyggnaden inte på ett riktigt sätt bedömt turismen och fritidsfiskets intressen. Turistverksamheten som inte gäller fisket har över huvud taget inte bedömts av miljödomstolen.

REMISSYTTRANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Orsa kommun har vidhållit de ståndpunkter som framfördes vid miljödomstolen.

Energimyndigheten

Stackmora ingår i riksdagens plan för vattenkraftutbyggnaden (vattenkraftplanen) som antogs år 1984. Något beslut om ändring av klassificeringen av de intressen som därmed ska tillvaratas avseende det aktuella vattendraget har inte fattats. Därför bör Stackmora fortfarande betraktas som av riksintresse för energiproduktion - vattenkraft.

I vattenkraftplanen anges de vattendrag som borde byggas ut för att uppnå mål om elproduktion från vattenkraft ett normalår. Stackmora är bland de områden som enligt Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, angavs som av riksintresse för energiproduktion enligt naturresurslagen. I propositionen till nämnda lag (prop. 1985/86:3) under punkten 3.8 skrivs ”Jag anser det vara självklart att fallsträckor, som enligt riksdagens beslut bör få byggas ut för att landets energitillförsel skall tillgodoses, skall omfattas av det särskilda skydd som enligt mitt förslag omfattar områden av riksintresse”. År 1995 uttalade NUTEK att ”Regeringen har förklarat att de områden som finns i vattenkraftplanen per definition är av riksintresse”. Motsvarande ”skydd” finns numera i miljöbalken. Någon ändring i fråga om anspråket på riksintresse för det aktuella området har inte skett. Energimyndigheten anser därför att Stackmora fortfarande ska betraktas som av riksintresse för energiproduktion - vattenkraft.

Omställningen av energisystemet till att på lång sikt baseras på förnybara energikällor, innebär att vattenkraftens roll som energi- och effektproducent kommer att bli ännu viktigare. Vattenkraften har dessutom rollen som momentan effekt- och störningsreserv. Vattenkraftens betydelse som effektreserv kommer att öka i och med att andelen icke- reglerbara, förnybara energikällor kommer att öka. Detta gör att myndighetens arbete inom vattenkraftområdet i stor utsträckning är inriktat mot att tillse att befintliga anläggningar utnyttjas så effektivt som möjligt med minsta möjliga miljöpåverkan. Det sökta projektet innebär att redan reglerat vatten utnyttjas effektivare för vattenkraftproduktion och ytterligare miljöpåverkan blir förhållandevis ringa. Detta gör att ur ett miljö- och samhällsekonomiskt perspektiv överväger energiintresset, särskilt vid en vägning med Stackmora som av riksintresse för energiproduktion.

Fiskeriverket

Eventuella kompensationsåtgärder i närliggande vattendrag skulle i första hand huvudsakligen omfatta Oreälvens biflöden Unnån och Ämån. Biotopåtgärder i form av återställning av flottningspåverkade strömsträckor har redan genomförts i Unnån och i Oreälvens huvudfåra uppströms Stackmora med hjälp av allmänna medel. Kvarvarande behov av sådan biotopåterställning i berörda vattendrag kan även dessa finansieras med hjälp av allmänna medel exempelvis i form av statligt fiskevårdsbidrag, statligt anslag för återställning av kalkade vatten, nuvarande och tillkommande fiskeavgifter utdömda för befintliga kraftverk och regleringar i området samt via berörd fiskevårdsområdesförenings fiskekortsintäkter. Således bedöms inte framtida finansiering komma att saknas för de åtgärdsbehov som kvarstår i berörda vattendrag. Uppförandet av ett kraftverk vid Stackmora med villkorade ekonomiska medel eller åtgärder i närliggande vattendrag, bedöms inte medföra förbättrade förhållanden för området i stort då erforderliga biotopinsatser kan genomföras med annan finansiering.

Dessutom har förhållandena vid strömsträckorna kring Stackmora visat sig mycket gynnsamma för uppväxande harr och skiljer sig från de förhållanden som råder i biflödena. Från fiskeekologisk synpunkt kan därför miljöerna i biflödena inte heller efter utförda biotopvårdsåtgärder ersätta strömbiotoperna vid Stackmora i det fall dessa skulle försvinna genom tillkomsten av ansökt kraftverk. Vid tillskapandet av fiskvandringsmöjligheter vid Stackmora damm eller borttagande av denna skulle värdet av de kvarvarande strömsträckorna i Ore älv dessutom bli än större för strömlevande fisk.

Kompensation i form av biotopåtgärder i Oreälvens huvudfåra mellan Stackmora och Skattungen bedöms inte heller bli meningsfulla då ett bifall till ansökan kan antas leda till att kvarvarande strömsträckor kommer att exploateras till förmån för kraftintresset. Vid en sådan utveckling kommer förutsättningarna för strömlevande fisk att avsevärt försämras och biotopåtgärder i syfte att gynna dessa blir av begränsat värde. Samtidigt kan sådana åtgärder på sträckan förutsättas stå i strid med exploateringsintresset genom att de torde minska utbytet vid kraftproduktion. Biotopförbättrande åtgärder i huvudfåran kan därför komma att utsättas för framtida rensningar, torrläggningar och överdämningar. Effekter av hittills genomförda återställningsåtgärder efter flottningen i Oreälvens huvudfåra kan på motsvarande sätt komma att omintetgöras vid en framtida exploatering av sträckan.

Kompensation genom utsättning av laxartad fisk, främst harr, i närliggande vattenområden bedöms av Fiskeriverket vara svår att genomföra med godtagbart resultat. För att erhålla ett skäligt fångstutbyte via utsättningar av harr krävs en förhållandevis stor utsättningsfisk, större än 0,3 kg. Genomförda försök med framtagande av sådan fångstfärdig harr för kompensationsutsättning i målet om Österdalälvens reglering har påvisat stora odlingstekniska problem. Försöken med framodling av större harr har inneburit höga dödligheter, stor känslighet för fisksjukdomar och förorsakat hög frekvens av fenskador. Kostnaderna har därigenom blivit orimligt höga varför försöken förmodligen inte kommer att drivas vidare. Framtagandet av en utsättningsfärdig harr i kompensationssyfte kräver även ett brett genetiskt avelsmaterial vilket medför förhållandevis höga kostnader vid hållandet av en avelsstam i odling i kombination med de odlingstekniska problem som redan beskrivits. Vidare kommer insamlandet av ett avelsmaterial för detta syfte kräva lokal härstamning vilket innebär att befintliga harrstammar i området kommer att behöva utsättas för en förhållandevis hård beskattning i syfte att erhålla erforderligt antal föräldrafiskar.

Erfarenheterna av kompensationsutsättning av framodlad harr i strömmande vatten i Sverige är begränsade. Från försök med utsättning av odlad mindre harr i strömmande vatten kan dock konstateras att dessa givit ett mycket begränsat utbyte.

Vad gäller utsättning i naturliga strömvatten av odlade fiskar gäller generellt att dessa tvingas konkurrera med vild fisk i utsättningsområdet. Den vilda fisken kan förutsättas vara bättre anpassad till miljön och därigenom konkurrensstarkare än den utsatta. Utsättning av odlad fisk i vatten med naturligt reproducerande fisk av samma art riskerar också att långsiktigt påverka naturbestånden genetiskt genom ett kontinuerligt tillskott av fisk. I modern fiskevård prioriteras att så långt som möjligt optimera förutsättningarna för naturlig reproduktion i stället för att genomföra utsättningar av odlad fisk. Detta gäller särskilt i strömmande vatten.

Sammantaget gör Fiskeriverket den bedömningen att det inte är möjligt att genom biotopåtgärder och utsättning av laxartad fisk, främst harr, i närliggande vattendrag kunna kompensera skadan på fiskeintresset vid tillkomsten av ett kraftverk vid Stackmora.

En fiskväg förbi dammen borde finnas redan idag.

B.S., B.S., Älvdalens Sportfiskeklubb, Stiftelsen Rädda Siljansöringen, FK Match, Ovansiljans sportfiskeklubb, Siljansbygdens fiskevårdsförbund, Flugfiskeföreningen Surpuppan, Älvräddarnas samorganisation och Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsområdesförbund har motsatt sig bifall till överklagandet.

K-G.J. och K.G.J. har tillstyrkt bifall till överklagandet.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Bakgrund

Bolaget har i målet ansökt om dels lagligförklaring av den befintliga dammen vid Stackmora, dels tillstånd att ersätta den befintliga dammen med en ny och därvid bygga ett kraftverk. Bolaget har förklarat att yrkandet om lagligförklaring inte ska ses som ett självständigt yrkande. Den fråga som först ska prövas är därför om den ansökta vattenverksamheten är tillåtlig. Om denna fråga besvaras nekande ska överklagandet lämnas utan bifall.

De invändningar som framförts mot vattenverksamhetens tillåtlighet gäller främst de rensningar som bolaget, vid bifall till ansökan, avser att utföra i Nykvarnsforsen nedströms dammen och den skada dessa rensningar skulle medföra på fisket.

Rättsliga förutsättningar för tillåtlighetsbedömningen

I 3 och 4 kap.miljöbalken (MB) finns bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden, som tidigare återfanns i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). I målet aktualiseras frågor om riksintressen enligt båda dessa kapitel.

Stackmora damm är belägen i området Siljan-Skattungen, som Naturvårdsverket pekat ut som riksintressant för naturvården enligt 3 kap. 6 § MB (Naturvårdsverkets rapport nr 3771 s. 248 och 256 och nr 4037 s. 184). Energimyndigheten har anfört att Stackmora damm är av riksintresse för energiproduktion enligt 3 kap. 8 § MB, bl.a. eftersom platsen finns upptagen i den av riksdagen år 1984 fastställda planen för vattenkraftsutbyggnaden. Myndigheternas utpekanden av riksintressen enligt 3 kap. MB utgör endast anspråk på riksintressen och har inte någon direkt rättsverkan. Det är prövningsinstansen som har att avgöra om riksintresse enligt 3 kap. föreligger.

I 3 kap. 10 § första stycket MB regleras hur avvägning ska ske när ett område enligt 5-8 §§ är av riksintresse för flera oförenliga ändamål. Av bestämmelsens andra stycke framgår att beslut med stöd av det första stycket inte får strida mot bestämmelserna i 4 kap.

I 4 kap. 2 § MB pekas de s.k. primära rekreationsområdena ut. Inom dessa områden ska turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömning av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Ett av de primära rekreationsområdena är ”Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över Gulleråsen och Boda till Rättvik”. I förarbetena till NRL benämndes området ”Siljansbygden” (Ds Bo 1984:3 s. 92 f. och prop. 1985/86:3 s. 87 f.). Stackmora damm är belägen i detta område.

Enligt 4 kap. 1 § MB är de områden som anges i 2-8 §§, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. Av bestämmelsen framgår vidare att exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

För det fall en prövning enligt 4 kap. 1 § MB skulle leda till bedömningen att en verksamhet medför påtaglig skada på Siljansbygdens natur- och kulturvärden blir en avvägning enligt 3 kap. 10 § MB inte aktuell i målet. Det bör därför först prövas om den ansökta verksamheten medför påtaglig skada på områdets natur- och kulturvärden innan det bedöms om riksintressen enligt 3 kap. föreligger.

Påtaglig skada

Av förarbetena till miljöbalken framgår att uttrycket påtaglig skada avses omfatta sådana åtgärder som kan ha en bestående negativ påverkan på de skyddade intressena eller som tillfälligt kan ha en stor påverkan på dessa. Vidare gäller, enligt förarbetena, fortfarande vad som anges i propositionen till NRL. (prop. 1997/98:45 del 2 s. 35-36)

I propositionen till NRL anges att när 3 kap. 1 § NRL (nu 4 kap. 1 § MB) ska tillämpas i ett visst ärende måste man utgå från de samlade natur- och kulturvärdena som finns i hela det geografiska område som är berört i ärendet. Det underlag som finns för tillämpning av 2 kap. 6 § NRL (nu 3 kap. 6 § MB) är därvid av stort värde. Man ska emellertid - till skillnad från vad som ska iakttas vid tillämpningen av den sistnämnda bestämmelsen - inte bara göra en bedömning huruvida en viss exploateringsåtgärd påverkar natur- eller kulturvärden i den närmaste omgivningen. Vid tillämpning av 3 kap. 1 § NRL ska således anläggas ett helhetsperspektiv på vad som är en lämplig utveckling i hela det geografiska område som bestämmelsen omfattar (prop. 1985/86:3 s. 171).

En naturlig utgångspunkt vid bedömningar enligt 3 och 4 kap. MB är de planeringsinstrument som kommunerna och länsstyrelserna tagit fram (prop. 1997/98:45 del 1 s. 242 och Miljööverdomstolens dom 2001-10-31 i mål nr M 8328-99; MÖD 2001:37).

Bedömning av den ansökta verksamheten

I underlaget för riksintresset för turism och friluftsliv i Siljansbygden anges som ett av urvalskriterierna att området har särskilt goda förutsättningar för fritidsfiske. I underlaget för Naturvårdsverkets utpekande av Siljan-Skattungen som riksintresse för naturvård enligt 3 kap. 6 § MB anges bl.a. att Siljan-Skattungensystemet är ur såväl biologisk-ekologisk som fiskerimässig synpunkt synnerligen värdefullt och som förutsättning för bevarande anges bl.a. att ädelfiskens reproduktionsområden ej skadas.

Av översiktsplanen för Orsa kommun framgår att en av kommunens rekommendationer för riksintresseområdet Siljan-Skattungen är att åtgärder som negativt påverkar vattnet och reproduktionsmöjligheterna för ädelfisk inte bör förekomma.

Det anförda visar, enligt Miljööverdomstolen, att fritidsfisket är en central del av riksintresset för turism och friluftsliv i Siljansbygden och att beståndet av ädelfisk och dess reproduktionsområde är ett viktigt naturvärde i området.

Fiskeriverket har, i egenskap av domstolsförordnad sakkunnig, gjort utredningar om harrbeståndet i det aktuella vattenområdet och i yttranden framfört bl.a. följande. Utredningarna visar att den genomsnittliga fångsten i Nykvarnsforsen är klart högre än fångsten vid sex andra lokaler i Ore älv med biflöden samt att fångsten per ansträngning är påfallande hög även i jämförelse med sex andra lokaler i norra Sverige. De planerade rensningarna skulle medföra att Nykvarnsforsen försvinner och ersätts av en kanalliknande sträcka ned till Unnåns kraftverks dämningsområde. Därigenom skulle ca 2 hektar lek-, uppväxt- och fiskeområde för laxartad fisk till stor del gå förlorade. I stället skulle miljön gynna andra arter som gädda och abborre. Det jämförelsevis mycket goda harrfiskbeståndet och fisket efter detta nedströms den befintliga dammen skulle i allt väsentligt försvinna vid en utbyggnad enligt ansökan. Ett mindre område närmast nedströms dammen kan dock även i framtiden förväntas fungera som uppväxtområde för äldre harr och öring. Det är inte möjligt att genom biotopåtgärder och utsättning av laxartad fisk, främst harr, i närliggande vattendrag kompensera skadan på fiskeintresset vid tillkomsten av ett kraftverk vid Stackmora.

De rensningar, som bolaget avser att utföra vid bifall till ansökan, avser visserligen en förhållandevis liten del av det område - Siljansbygden - som utpekats som primärt rekreationsområde i 4 kap. 2 § MB. Det har emellertid, genom Fiskeriverkets utredning, klarlagts att rensningarna skulle medföra stor och bestående skada på det rika harrbeståndet nedströms Stackmora damm. Enligt Fiskeriverket skulle en exploatering av Oreälven enligt ansökan inte komma att slå ut genetiskt unika harrbestånd men väl kunna medföra en lägre produktion av harr och därmed en minskad populationsstorlek, vilket kan få negativa genetiska konsekvenser i framtiden. Detta skulle, enligt Miljööverdomstolen, kunna minska den biologiska mångfalden. Bolaget har förklarat att det inte är berett att godta någon egentlig inskränkning i omfattningen av de planerade rensningarna.

Med hänsyn till det anförda bedömer Miljööverdomstolen att anläggandet av en ny damm med kraftverk vid Stackmora skulle - som ansökan utformats - medföra påtaglig skada på naturvärdena i Siljansbygden. Företaget är således inte tillåtligt enligt 4 kap. 1 § MB. Miljödomstolens domslut ska därför fastställas.

Rättegångskostnader

Bolaget har medgivit framställda ersättningsanspråk med det undantaget att det bestritt att utge ersättning för mervärdesskatt till E.L. och P-E.L., eftersom dessa förklarat sig bedriva mervärdesskattepliktig verksamhet och skatten därför inte utgör en kostnad för dem.

De medgivna ersättningsanspråken ska bifallas. När det gäller E.L. och P-E.L. yrkande om ersättning för mervärdesskatt finner Miljööverdomstolen att skatten inte utgör en kostnad för dem. Deras ersättningsanspråk ska därför ogillas i den delen.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga C

Överklagande senast den 2007-12-18

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Liselotte Rågmark och tf. hovrättsassessorn David Törngren, referent. Enhälligt.

______________________________________

BILAGA A

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDE

Fortum Kraft Aktiebolag

Ombud: advokaten L.V.

SAKEN

Ansökan om tillstånd att uppföra ett vattenkraftverk m.m. i Oreälven vid Stackmora i Orsa kommun, Dalarnas län; nu fråga om uppförandet är tillåtligt

Uppgifter till miljöboken:

Avdelning:

Avrinningsområde: 53:1

Koordinater: x: 6781810

y: 1438140

_________________

DOMSLUT

Ansökan avslås.

Miljödomstolen fastställer prövningsavgiften slutligt till sjuttioåttatusenetthundra (78 100) kr. Sökanden äger återfå sextioettusenniohundra av den tidigare erlagda prövningsavgiften.

Sökanden skall ersätta Kammarkollegiet dess rättegångskostnad med tjugofemtusentvåhundra (25 200) kr, varav 24 000 ler för arbete, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 25 200 ler från denna dag till dess betalning sker.

Sökanden skall ersätta Orsa kommun dess rättegångskostnad med fyrtiotusenfem-hundra (40 500) kr, varav 37 400 ler för arbete, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 40 500 ler från denna dag till dess betalning sker. Beloppet är exklusive mervärdesskatt.

Sökanden skall ersätta C.B.O.s huvudmän deras rättegångskostnad med etthundrasjuttontusenniohundranitton (117 919) kr, varav 117 000 kr för arbete, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 117 919 kr från denna dag till dess betalning sker. Beloppet är inklusive mervärdesskatt.

Sökanden skall ersätta H-P.B.s huvudman hans rättegångskostnader med sextiofyratusentvåhundrafyrtiofyra (64 244) kr, varav 42 500 kr för arbete, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 64 244 kr från denna dag till dess betalning sker. Beloppet är inklusive mervärdesskatt.

Sökanden skall ersätta L.A.s huvudmän deras rättegångskostnad med etthundrasextioniotusenniohundratolv (169 912) kr, varav 122 500 kr för arbete, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 169 912 la från denna dag till dess betalning sker. Beloppet är inklusive mervärdesskatt.

BAKGRUND

Oreälven rinner ut i Orsasjön, som genom ett smalt sund står i förbindelse med sjön Siljan. Siljan avbördas genom Dalälven. Ett par kilometer uppströms Oreälvens utlopp i Orsasjön ligger en regleringsdamm benämnd Stackmora damm. Strax nedströms Stackmora damm rinner Unnån ut i Oreälven. I Oreälven har i anslutning till Unnåns utlopp uppförts ett kraftverk benämnt Unnåns kraftverk. Strax nedströms Unnåns kraftverk ligger ytterligare ett kraftverk, Hansjö kraftverk. I Unnåns kraftverk utnyttjas fallhöjden på sträckan från Hansjö kraftverk upp till en sektion strax uppströms järnvägsbron över Oreälven. Järnvägsbron är belägen knappt 500 m nedströms Stackmora damm. Närmaste uppströms belägna kraftverk är Skattungbyns kraftverk på ett avstånd av 1,5 å 2 mil. Oreälven är uppströms Stackmora damm reglerad genom vattenkraftmagasin i Vässinjärvi samt i Skattungen och Oresjön.

YRKANDEN OCH MÅLETS HANDLÄGGNING

Sökanden framställde i komplettering till ansökan den 11 juli 2003 (aktbil 5) två alternativa yrkanden enligt följande.

I. Utrivningsalternativet

Sökanden anhåller om dels lagligförklaring av Stackmora damm enligt 17 § lagen om införande av miljöbalken, dels tillstånd enligt 11 kap. 19 § miljöbalken alternativt 16 § 5. lag om införande av miljöbalken och 14 kap. 3 § vattenlagen (1983:291) att riva ut Stackmora damm.

Sökanden hemställer dessutom om en arbetstid på tre år, verkställighetsförordnade samt godkännande av miljökonsekvensbeskrivningen.

II. Utbyggnadsalternativet

Sökanden anhåller om dels lagligförklaring av Stackmora damm enligt 17 § lagen om införande av miljöbalken, dels tillstånd enligt 11 kap. 19 § miljöbalken alternativt 16 § 5. lag om införande av miljöbalken och 14 kap. 3 § vattenlagen (1983:291) att riva ut Stackmora damm, dels tillstånd enligt 11 kap.miljöbalken

- att strax nedströms läget för dammen uppföra ett kraftverk med tillhörande

utskovs- och anslutningsdammar,

- att genom kraftstationen avleda 40 m3/s eller den högre vattenmängd

turbinen förmår sluka

- att i vad skötseln av kraftverksdammen beror höja vattenståndet i älven

uppströms kraftverket till dämningsgränsen + 183,80 m,

- att enligt 2 kap. 8 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ta i anspråk annan tillhörande vattenkraft inom den aktuella älvsträckan,

- att utföra rensningar, massuppläggning, skadeförebyggande åtgärder och

röjning på föreslaget sätt och att enligt 28 kap. 10 § 2. miljöbalken för

dessa ändamål ta i anspråk annan tillhörande mark- och vattenområden i

den utsträckning som framgår av ansökan med kompletteringar.

Sökanden hemställer dessutom att strömfallsfastighet fastställs, att arbetstiden bestäms till sju år, att verkställighetsförordnade meddelas samt att miljökonsekvensbeskrivningen godkänns.

Fiskeriverket förordnades i beslut i protokoll den 15 mars 2004 att utföra sakkunnigutredning enligt 22 kap. 12 § miljöbalken.

I skrift den 16 maj 2005 justerade sökanden utbyggnadsförslaget bl.a. genom att någon dämningshöjning inte längre begärdes och att utbyggnadsvattenföringen föreslogs till 45 m3/s.

Sökanden återkallade i skrift den 20 mars 2006 utrivningsalternativet (I).

Miljödomstolen avskrev i slutligt beslut i protokoll den 16 juni 2006 målet i den del det avsåg utrivningsalternativet och förordnade om rättegångskostnader i den delen.

Miljödomstolen har därefter hållit huvudförhandling med syn den 22 augusti 2006 för prövning av tillåtligheten av utbyggnadsalternativet.

Sökanden har vid huvudförhandlingen klargjort att utbyggnadsalternativet skall förstås som att sökanden yrkar att få ersätta den befintliga Stackmora damm med ett kraftverk med tillhörande utskovs- och anslutningsdammar. Yrkad lagligförklaring och utrivning av Stackmora damm är i utbyggnadsalternativet således inte att se som ett självständigt yrkande. Sökanden yrkar att få tillgodogöra sig vattenkraften mellan nivåerna +183,30 och 179,00 samt ianspråkta annan tillhörig mark- och vattenområden för byggnadsåtgärder och permanenta anläggningsdelar. Sökanden anser dock att prövningen av tvångsrätt och ersättningar härför kan, om de inte löses under hand, tas med i en senare skaderegleringsdom. Det begärs en arbetstid om sju år från lagakraftvunnen dom. Tid för anmälan av oförutsedd skada föreslås till fem år och den s.k. ersättningsfria andelen till en tjugondel.

Sökanden har begärt verkställighetsförordnande.

Sökanden har föreslagit att fiskeavgifter inte prövas i denna dom utan i senare dom om vattenverksamheten nu skulle tillåtas. Någon erinran häremot har inte anförts.

ANSÖKAN (utbyggnadsalternativet)

Rådighet

Det vattenområde på vilket kraftverk och damm skall uppföras ingår i fastigheterna Stackmora 47:4, som ägs av sökanden, och X X 16:19, som ägs av P-E.L. och E-M. L. Sökanden förfogar dock enligt avtal (bil D till ansökan) för all framtid över "den rätt till grund, flodbotten, vatten och vattenfall samt dämningsrätt" som hör till fastigheten X X 16:19. Sökanden har således rådighet enligt 2 kap. 1 § med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet över det vattenområde på vilket kraftverket med regleringsdamm skall uppföras.

Sökanden har vidare i egenskap av ägare till fastigheten Stackmora 47:4 och med stöd av nysnämnda avtal rådighet över 89 % av den fallhöjd som skall tillgodogöras i kraftverket. Sökanden får därigenom enligt 2 kap. 8 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet tillgodogöra sig även annan tillhörig vattenkraft inom den aktuella älvsträckan.

Höjdsystem

De i ansökan använda höjdangivelserna hänför sig till rikets höjdsystem RHB 70. Lämplig fixpunkt för de alternativa företagen är Lantmäteriets fixpunkt nr 6715, belägen ca 250 m från dammläget. Fixpunkten har höjden +192,035 m. Om utbyggnadsalternativet genomförs kommer en ny huvudfix att inrättas på dammbyggnaden

Hydrologi

SMHI har lämnat följande uppgifter avseende karakteristiska vattenföringar i Oreälven vid Stackmora. Värdena grundar sig på en framräknad naturlig framrinning under en 50-årsperiod.

Högsta högvattenföring 350 m3 /s

Medelhögvattenföring 150m3/s

Medelvattenföring 27 m3 /s

Vattenföring med 50 % varaktighet 15 m3 /s

Vattenföring med 75 % varaktighet 9,5 m3/s

Medellågvattenföring 6 m3 /s

Lägsta lågvattenföring 2 m3 /s

Avrinningsområdet är 2296 km2 med en sjöandel av 3,6 %.

Oreälven är reglerad dels i Vässinjärvimagasinet med en volym av 70 Mm3, dels i Oresjön-Skattungen med volymen 83 Mm3.

Dalälvens Vattenregleringsföretag har beräknat dimensionerande flöden för Oreälven vid Skattungsbyn. Flödet med en återkomsttid av 100 år beräknas för Skattungsbyn till 313 m3/s. Vid Stackmora blir motsvarande flöde 390 m3/s vid en proportionering baserad på nederbördsområdenas storlek.

Stackmora damm

Stackmora damm uppfördes år 1862 av den då bildade flottningsföreningen i samband med inrättandet av allmän flottled i Oreälven. Den ersatte en äldre damm belägen på ungefär samma plats, vilken ansågs vara till hinder för flottningen.

Stackmora damm tillgodosåg bl.a. behovet av drivvatten för en i anslutning till dammen på åns vänstra strand belägen spannmålskvarn. Senare uppfördes i anslutning till dammen även en såg på åns högra strand. Denna såg ersattes så småningom av en ny såg. För driften av sågarna fanns två numera borttagna elkraftturbiner installerade, till en början på ca 13 respektive 16 hästkrafter men senare på 16 respektive 30 hästkrafter.

Den ovan nämnda kvarnbyggnaden finns kvar men är i dåligt skick. Den ägs inte av Fortum.

I det tidigare turbinhuset finns i dag ett intag för att förse en fiskodlingsanläggning tillhörig P.E.L. och E-M.L. med vatten. Anläggningen är belägen på högra stranden och består av ett antal odlingsdammar som grävts ut på ett till älven gränsande markområde. Intaget som är beläget vid dammens högra landfäste, består av en ca 3 m lång tilloppstub med diametern ca 1 m ingjuten i dammens landfäste av betong. Tuben leder till en sump i ett äldre turbinhus, där vattnet sedan fördelas ut till de olika bassängerna i fiskodlingen.

Den nuvarande dammen har tillkommit efter den domstols- och myndighetsprövning som erfordrades vid den tid då dammen uppfördes. Detsamma torde gälla uttaget av vatten till kvarnen. Uttaget av vatten till sågarna torde däremot ha skett utan prövning. Tillstånd enligt vattenlagen eller miljöbalken saknas för det nuvarande uttaget av vatten till fiskodlingen.

Frågan om vem som är ägare till Stackmoradammen har aldrig blivit rättsligt avgjord. Det har tidigare rått oklarhet om vem som är ägare - dåvarande Dalelfvarnes Flottningsförening eller Siljansbygdens Kraftaktiebolag tillsammans med Stackmora Aktie Sågbolag. Med hänsyn till kostnaderna för underhåll har varken flottningsföreningen eller bolagen velat vidkännas äganderätten. Frågan har varit föremål för utredning från båda parternas sida. Flottningsföreningen har därvid gjort gällande att dammen är uppförd för att tillgodose sågens och kvarnens behov och därför tillhör ägarna till dessa verk, medan kraftbolaget och sågverksbolaget har gjort gällande att dammen är inrättad för flottningen och därför tillhör flottningsföreningen.

Flottningen i Oreälven liksom kvarn- och sågverksverksamheterna har numera lagts ned. Sedan Fortum därefter genom förvärv i flera led blivit ägare till eller fått servitutsrätt till det vattenområde och de fastigheter på vilka dammen är belägen, har skötsel och underhåll av dammen fullgjorts av Fortum. Kostnaderna för skötsel och underhåll är betydande.

Stackmora damm är trots det underhåll som utförts av Fortum och dess företrädare i mycket dåligt skick och det finns risk för att dammen rasar. Det är därför angeläget att den rivs ut så snart som möjligt. Ett brott i dammen skulle sannolikt inte leda till några personskador eller större skador på annan är Fortum tillhörig egendom. Ett ras skulle bl.a. kunna leda till att lossrivet virke förs ned till det Fortum tillhöriga Unnåns kraftverk och orsaka skador på detta.

Stackmora damm är uppbyggd av fyra timrade, stenfyllda träkistor med tre mellanliggande utskov. Avstängningsanordningarna utgörs av träsättar av bräder vilande på löstagbara stolpar av trä. Utskov 1 som är delat av en mellanpelare ligger på tröskelnivån +181,95 med den fria bredden på ca 14,16 m. Utskov 2 ligger på tröskelnivån +181,75 med den fria bredden på ca 9,27 m. Utskov 3 ligger på tröskelnivån +182,20 med den fria bredden på ca 12,04 m.

För Stackmora damm finns inga regleringsbestämmelser utan vattenståndet vid dammen har av gammal hävd, under normala vattenföringsförhållanden, hållits på en nivå motsvarande ca +183, 30. Dammens avbördningsförmåga är dock begränsad och vid vattenföringar över ca 85 m3/s och med utskoven helt öppna börjar vattenytan stiga över denna nivå. Vid det uppskattade 100-årsflödet, 390 m3/s, stiger vattenståndet vid dammen till nivån ca +185,2. Dammen påverkar vattenstånden i Ore-älven på en ca 5 km lång sträcka upp till Kallholsforsen. Älven har på denna sträcka normalt en bredd av 50-70 m och är förhållandevis djup, på sina ställen upp till 12-13 m, på några grundare partier som minst ca 2-2,5 m. Några forsar eller koncentrerade fall förekommer inte på sträckan utan älven flyter lugnt med obetydliga fallförluster.

Planerad anläggning (jfr justerad ansökan i sökandens bemötande den 16 maj 2005, aktbil 131)

Den befintliga Stackmora damm rivs ut. Som ersättning kommer ett nytt kraftverk med damm att byggas strax nedströms, ca 35 m, den befintliga dammen.

Den nya anläggningen kommer att bestå av en kraftstation samt en utskovsdamm och två anslutningsdammar, en mot vardera stranden. För att utnyttja fallhöjden ned till Unnåns kraftverk behöver rensningar utföras mellan den nya dammen och magasinet för Unnåns kraftverk. Rensningarna sker ned till bottennivån +177,0 m.

Kraftverket kommer att utnyttjas som ett strömkraftverk och någon vattenreglering kommer således inte att ske. För att öka fallhöjden kommer uppströmsvattenståndet vid vattenföringar upp till 80 m3 /s att höjas med 0,5 m i förhållande till nuvarande normala vattenstånd, +183,30 m. Dämningsgränsen kommer således att ligga på höjden +183,80 m. På grund av högre avbördningskapacitet hos den nya dammen kommer vattenståndshöjningen, jämfört med nuvarande förhållanden, att minskas successivt vid vattenföringar över 80 m3/s upp till 150 m3/s (normal vattenföring). Vid ännu högre vattenföringar kommer vattenståndet att vara lägre än för närvarande. Vid den föreslagna dämningsgränsen +183,80 avbördar dammens två utskov tillsammans ca 390 m3/s.

Kraftverket kommer att få en bruttofallhöjd på 4,8 m och en utbyggnadsvattenföring av 40 m3/s.

Anläggningen kommer att bestå av följande huvuddelar. Anslutningsdamm av jord mot höger strand, kraftstation, utskovsdamm, anslutningsdamm av jord mot vänster strand samt rensning i älvfåran nedströms.

Anslutningdamm av i ord mot höger strand

Dammen får en längd av ca 15 m och grundläggs på jord. Krönet får nivån +185,50 och bredden 5 m. Dammen byggs upp kring en central, tätande kärna av morän omgiven av sand- och grusfilter. Stödfyllningen utgörs av grus. Uppströmsslänten läggs i lutning 1:2 och nedströmsslänten i 1:1,5. En vall med längden ca 40 m och med samma krönnivå som dammen utförs längs höge strand uppstöms och ansluts till naturlig marknivå.

Kraftstation

Kraftstationen grundläggs på jord och utförs med vattenvägar och undre delar i armerad betong. Överbyggnaden utförs av prefabricerad betong med fasadbeklädnad av trä eller plåt. Maskininstallationen utgörs antingen av ett aggregat med kaplan-turbin och direktkopplad generator eller av två semikaplanturbiner med direktkopplade generatorer. Elutrustning placeras inomhus i maskinstationen förutom transformator som placeras utomhus. Utmatningsspänningen blir 10 kV och anslutning sker via en kraftlinje till Unnåns kraftverk alternativt till en linje vid Born nära Orsa.

Utskovsdamm

Utskovsdammen utförs i betong och sammanbyggs med kraftstationen. Dammen får två utskov med vartdera en fri bredd av 7,00 m och tröskelnivån +177,50. Luckutrustningen utgörs antingen av plana stålluckor eller uppåtgående segmentluckor. Dammen grundläggs på jord och utförs med anordning före energiomvandling för att minska påfrestningarna på älvfåran nedströms.

För att erhålla en bra inströmning mot utskov och intag görs en trattformig urschaktning omedelbart uppströms dammen med nivån +176,5 vid dammen och lutning 1:10 uppströms. Urschaktningen spetsas ut mot noll ungefär i läget för den befintliga dammen.

Anslutningsdamm mot vänster sida

Dammen, som får längden ca 50 m, utförs enligt samma princip som motsvarande dammdel på höger sida.

Fisktrappa

Sökanden motsätter sig att fisktrappa anordnas. Tekniskt sett kan dock fisktrappa byggas i anslutning till den nya dammbyggnaden. Förslagsvis skulle trappan kunna utföras med bassänger i betong och med en lutning av ca 1:7.

Anläggningskostnaden bedöms på grundval av nyligen utförda liknande fisktrappor till ca 1,9 Mkr. Vattenförbrukningen bör erfarenhetsmässigt ligga i storleksordningen 0,5 m3/s och innebär till exempel för sommarhalvåret ert kraftbortfall av ca 58 000 kWh. Med ett kraftpris av i genomsnitt ca 35 öre/kWh motsvarar detta en årlig kostnad av ca 20 000 kr, kapitaliserat 0,5 Mkr.

Eftersom de nedanförliggande kraftstationerna Unnån och Hansjö utgör vandringshinder för exempelvis uppvandrande fisk från Siljan skulle huvudsakligen harr från älvsträckan ned till Unnåns kraftverk och från Unnån kunna vandra uppströms genom en fisktrappa. Erfarenhetsmässigt är fisktrappor svåra att få att fungera effektivt för harr och uppströmssträckans bestånd av rovfisk skulle dessutom väsentligt begränsa nyttan av en fisktrappa.

Rensning i älvfåran nedströms.

För att utnyttja fallhöjden ned till dämningsgränsen vid det nedanförliggande Unnåns kraftverk utförs en fördjupning av älvfåran nedströms den nya anläggningen. Urschaktningen görs med bottenbredden ca 25 m och bottennivån +177,0. Slänterna får lutningen 1.2 a' 1.3 och anpassas till nuvarande strandlinje. Schaktdjupet blir ca 2,5 m närmast kraftstationen och spetsas ut till noll vid inlandsbanans korsning med älven ca 400 m nedströms dammläget. Vattenhastigheten på den fördjupade älvsträckan blir ca 0,5 m/s vid medelvattenföringen 27 m3/s och ca 0,7 m/s vid kraftverkets utbyggnadsvattenföring 40 m3/s.

Kraftproduktion (jfr justerad ansökan i sökandens bemötande den 16 maj 2005, aktbil 131)

Den installerade effekten vid utbyggnadsvattenföringen blir ca 1 500 kW. Den under normalår uttagbara energin beräknas till 8,7 GWh, varav 4,1 GWh under vintertid (oktober-mars) och 4,6 GWh under sommartid (april- september).

Vattenkraft som utnyttjas (jfr justerad ansökan i sökandens bemötande den 16 maj 2005, aktbil 131)

I kraftverket kommer att utnyttjas fallhöjden mellan den nya dämningsgränsen +183,80 m och nivån för kraftverksmagasinet till Unnåns kraftverk, +179,00 m, dvs totalt 4,80 m. Som framgår av det tidigare har vattenståndet vid dammen under mycket lång tid regelmässigt hållits på nivån +183,3 m och bolaget anser sig därför ha en hävdvunnen rätt till vattenkraften upp till denna nivå.

Av utredning framgår att en preliminär beräkning ger vid handen att Fortum disponerar över ca 89 % av den fallhöjd som avses bli utnyttjad.

Det är således uppenbart att Fortum genom äganderätt eller servitutsrätt disponerar mer än 50 % av den fallhöjd som skall utnyttjas i anläggningen.

Vattenhushållning

Vattenhushållningen kommer inte att förändras genom det nya kraftverkets tillkomst. Ingen reglering kommer att bedrivas, utan den rådande vattenföringen kommer att opåverkad släppas fram genom turbiner och damm.

Mark för anläggningen, strömfallsfastighet

Kraftverket med utskovsdamm och anslutningsdammar kommer att byggas på fastigheterna Stackmora 47:4 (vänstra stranden), tillhörig Fortum, och X X 16:19 (högra stranden), tillhörig P.E. och E.M.L.

Rensningar kommer huvudsakligen att utföras på Stackmora 47:4 och X X 16:19 samt till en mindre del på Stackmora s:37. Bolaget behöver således miljödomstolens medgivande enligt 28 kap. 10 § miljöbalken att ta bolaget ej tillhöriga mark- och vattenområden i anspråk i erforderlig utsträckning.

Som strömfallsfastighet föreslås Stackmora 47:4.

Masshantering

Schaktmassor används i största utsträckning för fyllning i jorddammar och vägar etc. Alla massor kommer dock inte att kunna användas utan ca

15-20 000 m3 lösa massor, huvudsakligen grus och sand från rensning i utloppet, kommer att behöva placeras i upplag. Lämplig upplagsplats bestäms förslagsvis i samråd med kommunens miljöenhet.

Orsa kommun har vidtalats och meddelat att plats för ett upplag för överskottsmassor kan beredas vid en befintlig deponi för byggavfall inom kommunen. Deponin kommer att vara i drift fram till 2008 då en övertäckning är planerad.

Miljökonsekvenser

Kulturminnen

Utmed den berörda älvsträckan finns ett antal registrerade fasta fornlämningar, men dessa kommer inte att påverkas så att det finns anledning att vidta skadeförebyggande åtgärder.

Inverkan på befintlig fiskodling

P-E.L. bedriver en fiskodling belägen på fastigheterna Stackmora 47:4 och

Stackmora 16:19. Odlingen består av sex stycken bassänger belägna på förstnämnda fastighet. De försörjs med vatten från älven. Intaget sker genom en betongkulvert från den tidigare nämnda turbinhallen vid Stackmora damm. Vattnet fördelas sedan i sex olika rör som mynnar i respektive bassäng. Det avleds från bassängerna till älven nedströms Stackmora damm.

Bortledningen av vatten till odlingen har inte tillståndsprövats enligt miljöbalken eller tidigare vattenlagstiftning. Något avtal om bortledningen har heller inte träffats vare sig i samband med dammens tillkomst eller i annat sammanhang. Mängden vatten har aldrig mätts upp men kan med ledning av rördimensioner och andra uppgifter beräknas till ca 400 l/s. Fiskodlingen har enligt då gällande miljöskyddslagstiftning anmälts till Länsstyrelsen i Dalarnas län för en produktion om högst 10 ton fisk per år. I anmälan omnämndes att vattenbortledningen uppgår till ca 50 l/minut.

Den fastighet på vilken de sex bassängerna är belägna tillhör Fortum. Ett område av fastigheten har genom ett nyttjanderättsavtal den 18 november 1988 upplåtits till P-E.L. och E-M.L. Enligt avtalet får de använda området för anläggande och drift av en fiskodlingsanstalt i den mån detta kan ske utan olägenhet för ett vid Stackmora planerat kraftverk. De skall enligt avtalet själv bära ansvaret för alla olägenheter och skador på grund av anläggningen.

Fiskodlingen kommer fortfarande att kunna försörjas med vatten från älven. Efter detta vatten kommer att ledas förbi kraftverket kommer bortledningen att innebära viss kraftförlust.

Fiskbestånd och fiske

Några verkningsfulla åtgärder kan sannolikt inte vidtas för att kompensera den påverkan som sker på fisk- och kraftbestånd. Framför allt är det harrbestånden på den indämda delen av Kallholsforsen och på rensningssträckan nedströms det planerade kraftverket som kommer att påverkas. Bolaget är emellertid berett att ställa 30 000 kr till Orsa Fiskevårdsområdesförenings förfogande för att användas på lämpligt sätt inom fiskevårdsområdet.

Tillämpning av miljöbalkens hänsynsregler

Kunskapskravet

Fortum är näst efter Vattenfall AB den största ägaren av vattenkraftanläggningar i landet. Inom bolaget finns således en betydande erfarenhet och kompetens och det råder ingen tvekan om att det inom bolaget finns erforderlig kunskap såväl vad gäller byggande och drift av vattenkraftanläggningar, som deras påverkan på miljön.

Skyldigheten att vidta skyddsåtgärder

Fortum avser att inom rimliga gränser genomföra utbyggnaden på ett så skonsamt sätt som möjligt samt så långt som möjligt vidta skadeförebyggande åtgärder för att begränsa verkningarna av densamma.

Lokalisering

Det berörda området kring Oreälven utgör riksintresse enligt 3 kap.miljöbalken för kulturminnesvården.

I kommunens översiktsplan uttalas att hänsyn skall tas till den rika förekomsten av fornlämningar samt att åtgärder som negativt påverkar vattnet och reproduktionsområden för ädelfisk inte bör förekomma.

Oreälven tillhör inte de älvar med tillhörande kall- och biflöden eller i vilka ingår älvsträckor, som enligt 4 kap. 6 § miljöbalken är undantagna från vattenkraftutbyggnader. I den på grundval av förslagen i SOU 1983:49 Vattenkraft (betänkande av vattenkraftberedningen) beslutade vattenkraftplanen föreslås tvärtom en utbyggnad av vattenkraften vid Stackmora för en effekt om 2 MW.

Fortum bedömer att anläggandet av det planerade kraftverket kan utföras på sådant sätt att det inte påtagligt skadar natur- eller kulturmiljön och att den planerade vattenverksamheten därför inte strider mot 1 kap. 1 § och 3 kap.miljöbalken. Den är därför förenlig med bestämmelsen i 2 kap. 4 § miljöbalken.

Tillåtlighet (jfr justerad ansökan i sökandens bemötande den 16 maj 2005, aktbil 131)

Skadorna på naturvärden och kulturvärden samt på fastigheter och tekniska föremål kommer att bli begränsade. Fortum bedömer med hänvisning till miljökonsekvensbeskrivningen och fiskeutredningen att skadorna och olägenheterna inte blir av sådan betydelse, att verksamheten strider mot tillåtlighetsbestämmelsen i 2 kap. 9 § miljöbalken.

Anläggningskostnaderna för det nya kraftverket uppgår till ca 37 miljoner kr. Årskostnaden för avskrivningar, drift, underhåll och reparationer beräknas till 2,05 miljoner kr/år.

Kostnaderna för skador och skadeförebyggande åtgärder beräknas till följande.

Bebyggelse, tomtmark m.m. 215 000 kr

Vägar 25 000 kr

Skogs- och jordbruksmark 200 000 kr

Avverkning och röjning 400 000 kr

Ersättning för fiske 30 000 kr

Totalt 870 000 kr

Av beräkningar framgår att det kraftpris som erfordras för att nyttan av anläggningen skall överstiga kostnaderna blir 24 öre/kWh.

Man bör kunna räkna med att kraftpriserna i framtiden kommer att uppgå till minst 25 öre/kWh. Ett arbete med lagstiftning om s.k. Gröna certifikat pågår. Det planerade kraftverket kommer av allt att döma att omfattas av denna lagstiftning, vilket skulle innebära att kraften får ett ännu högre värde, upp till 33-35 öre/kWh.

När det gäller fisket anser Fortum att bedömningen av verkningarna av företaget måste göras med utgångspunkt från rådande förhållanden. Dessa innebär att någon fiskvandring inte kan förekomma eftersom redan nedanför liggande kraftverk utgör vandringshinder. Även den befintliga dammen i Stackmora torde utgöra ett sådant hinder. De eventuella fördelar för fisket, som fiskvägar förbi nedanför liggande kraftverk i Oreälven skulle medföra, skall därför inte belasta det här aktuella företaget. Som framgår av miljökonsekvensbeskrivningen blir påverkan på fisket relativt begränsad. Några meningsfulla åtgärder för att begränsa denna påverkan bedömer sökanden inte finns.

Det föreligger därför inte hinder enligt 2 kap. eller 11 kap.miljöbalken mot tillåtligheten av verksamheten.

Tidplan (jfr justerad ansökan i sökandens bemötande den 16 maj 2005, aktbil 131)

Arbetstiden beräknas till 1,5 å 2 år. Som arbetstid enligt 22 kap. 25 § miljöbalken föreslås tio år från lagakraftvunnen tillståndsdom.

Avgifter

Antalet avgiftsenheter är mindre än 500 och avgifter enligt 6 kap. 1 och 6 §§ lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall därför inte utgå.

Tid för anmälan av oförutsedd skada

Fortum hemställer att tiden för anmälan av oförutsedd skada bestäms till fem år efter byggnadstidens utgång.

Förslag till villkor (jfr justerad ansökan i sökandens bemötande den 16 maj 2005, aktbil 131)

1. Vattenståndet ovanför dammen får i vad på dammens skötsel beror inte överstiga dämningsgränsen +183,80 m. (Justerat till +183.30 m.)

2. Grumlande arbeten skall utföras så att skador på fisk och kräftor begränsas. De skall utföras i samråd med tillsynsmyndigheten.

YTTRANDEN (avseende utbyggnadsalternativet och oförändrad dämningsgräns)

Siljan Turism AB och Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (aktbil 9) Enligt initierade uppgifter är Fortum egentligen inte intresserade av att etablera ett nytt kraftverk eftersom det råder stora tveksamheter beträffande ekonomin i ett sådant projekt, men trots detta ansöker man alltså om ett nytt kraftverk till Miljödomstolen. Detta förefaller vara något förvånande och man får därför intrycket av att det finns andra intressenter i ett nytt kraftverk som rör sig ute i periferin.

Från vår horisont kan vi inte på något sätt acceptera ett nytt kraftverk i Ore älv. Ett ytterligare kraftverk motverkar de framtida möjligheterna till fiskevård i den för regionen så värdefulla älven, bland annat med utgångspunkt vad som oss presenterats avseende möjligheterna att nyttja Ore älv som det enda vattendraget i Siljansregionen som kan motverka att den storvuxna och vandrande öringen successivt försvinner (läs utrotas).

Ett kraftverk skulle även medföra att regionens bästa harrfiske ur såväl kvalitets- som kvantitetshänseende (kanske det absolut bästa) försvinner eftersom byggnationen innebär att man kanaliserar älven på nedströmssidan för att tillgodogöra sig fallhöjd, vilket medför att miljön förlorar de för harr prefererade habitatstrukturerna.

Vidare anser vi att en ansökan om ett nytt kraftverk rimmar illa med de föreslagna miljömålen beträffande levande sjöar och vattendrag på såväl lokal, regional som nationell nivå. Ore älv är dessutom ett vattendrag som föreslagits ett skydd för dess inneboende värden enligt vattendragsutredningen, något som de lokala och regionala miljömålen avser ta fasta på, dvs att miljömålen skall peka ut Ore älv som ett vattendrag som skall skyddas och restaureras, vilket ytterligare ger upphov till att vi ifrågasätter en ansökan om kraftverksbyggnation eftersom detta tvärtemot ett skydd och en restaurering förstör vattendraget.

Sammanfattningsvis är fragmenteringen, enligt oss och en samlad expertis, det enskilt största miljö- och fiskevårdsproblem vi har i våra svenska vattendrag och med utgångspunkt från detta motsätter vi oss en utbyggnad av ytterligare ett kraftverk i Ore älv.

Siljan turism AB (aktbil 19)

Siljan turism AB är projektägare för det länsövergripande, och av länsstyrelsen högprioriterade, EU-projektet Fiska i dalarna (FiD). Projektet har för avsikt att utveckla sportfisket som en turistisk näring och skapa långsiktig och uthållig sysselsättning i vår avfolkningsbygd. De lyckade och medialt uppmärksammade projektet innefattar bl.a. en marknadsföringsdel av Dalarnas fiske, i vilken vi under sommaren 2003 haft besök av journalister, författare och resebyråer från kontinenten - alla med fiskeinriktning. För att väcka de flugfiskande besökarnas intresse för regionen avseende harrfiske har vi bl.a. nyttjat den fiskrika strömmen nedströms Stackmoradammen. Harren där har gett våra besökare goda fångster och i allra högsta grad hjälpt till att väcka intresset för fisket i vårt län. De involverade i projektet Fiska i Dalarna menar bestämt och unisont att harrfisket nedströms Stackmoradammen är ett av Dalarnas bästa - speciellt när det gäller kvantitet och fångstmöjligheter.

Förutom projektets marknadsföringsdel inryms även en del som avser att paketera klara fiskeprodukter för att på bästa sätt locka hit långväga fisketurister. I denna del av projektet har Ore älv sitt givna utrymme och då såväl forsen nedan Stackmoradammen som Kallholsforsen, områden som genom er ansökan till miljödomstolen antingen kan ge oss förbättrade förutsättningar att arbeta vidare genom att Stackmoradammen rivs eller också tillintetgörs våra ambitioner för all framtid beträffande forsen vid Stackmoradammen och kraftigt inskränker möjligheterna vid Kallholsforsen genom ett kraftverk. Ett kraftverk innebär därmed att framtida ekonomiska vinningar till turistnäringen och Orsa kommun minskar och omvänt att en utrivning av dammen gör att de ökar. Det turistiska värdet utlämnas helt i fiskeutredningen och redovisad miljökonsekvensbeskrivning (MKB) - detta, att det turistiska värdet saknas, har vi kraftiga invändningar mot.

En annan viktig turistisk aspekt är det estetiska intrycket man får när man ankommer Orsa norrifrån. En utrivning ger ett vackert och naturligt intryck i landskapsbilden, medan ett kraftverk inte utgör en välkomnande syn. Även detta är utlämnat i utredningarna trots att det borde ha sin självklara plats.

Förutom de turistiska aspekterna anser vi att såväl fiskeutredning som MKB har uppenbara svagheter, speciellt avseende de mycket vaga antagandena om hur laxbestånden respektive flodkräftan reagerar dels på en dammutrivning och dels ett kraftverk. Utredarens slutsatser överensstämmer inte med den lokala och regionala fiskebiologiska kompetensen som vi har kontakt med utan vederbörande förefaller tvärtom lägga fram argument som framställer ett kraftverk som mer positivt än en utrivning. För att lyckas med detta förringas värdet av laxfisken medan abborre samt gädda framhålls som värdefulla sportfiskearter. Detta är något som vi tolkar som lojalitet mot beställaren av utredningen, d.v.s. exploatören, och är inte något som inte ger en sanningsenlig bild av rådande förhållanden. Det finns i dagsläget inga fakta som kan rubba vår övertygelse om att en utrivning av dammen är positiv för harr, öring och flodkräfta, medan de omvända förhållandena gäller för ett kraftverk, d.v.s. att dessa arter får en kraftig försämring av miljön och därmed en dramatisk tillbakagång i beståndsstorlek.

I sammanhanget vill vi passa på och redovisa delresultat från den stora enkät som Fiska i Dalarna tagit fram under året. Enkäten har vänt sig till friluftsmänniskor bosatta i Dalarna och speglar väl dessa inställning. I denna framkommer t.ex. att vattendrag av Oreälvens storlek är det i särklass mest populära besöksobjektet för att bedriva fiske. Andra intressanta iakttagelser är att harren är den art som dalfolket helst av allt vill fiska på efter öringen, två arter som bägge finns naturligt vid Stackmoradammen. På frågan om vilka fiskarter som har störst utvecklingspotential för turistfiske så svarar de tillfrågade att efter gädda så har harr och öring störst betydelse för att utveckla denna nisch. När de som deltagit i enkäten tillfrågats om vilket som är det största miljöproblemet i Dalarnas vatten så var det i särklass vanligaste svaret - vandringshinder och då i synnerhet vattenkraft. Beträffande den viktigaste fiskevårdsåtgärden var det absolut vanligaste svaret eliminering av vandringshinder. Alla dessa svar understryker vad friluftsmänniskorna i Dalarna anser och meddelar betydelsen av att gynna harren och öringen i Oreälven genom att ta bort Stackmoradammen och inte bygga ett kraftverk.

Sammantaget kan vi till utredarna liksom miljödomstolen meddela att vi inte på några villkors vis kan acceptera innehållet i MKB och fiskeutredning eftersom den innefattar felaktigheter, saknar för oss viktiga frågor, ignorerar framtidsversioner för Oreälven och inte redovisar opartisk fakta. Vi vill avslutningsvis understryka att vi är entydigt positiva till en utrivning av Stackmoradammen och de värde som återskapas genom åtgärden, men att vi aldrig kan acceptera att Oreälven erhåller ett mer permanent vandringshinder i form av ett kraftverk i den så värdefulla forsen.

Siljansbygdens fiskevårdsförbund (aktbil 20)

Nu när vi tagit del av fiskeutredningen är vi mycket förvånade över att det i denna presenteras, enligt vårt förmenande, påhittade biologiska värden och ej trovärdiga antaganden som ställer ett kraftverk i positiv dager i förhållande till en utrivning. Fiskeutredningens innehåll stämmer därmed inte alls överens med den samlade lokala och regionala sakkunskapen. Vidare så omnämns knappt de positiva effekter som uppstår genom en utrivning som vi tar upp i vårt yttrande. Våra intressen, d.v.s. hela Siljansregionens samlade fiskevårdsområden, är alltså totalt förbisedda, vilket vi uppfattar som mer eller mindre skamligt. Från vårt håll anser vi att sökandens utredning ej är trovärdig och kan därmed ej godkänna den. Däremot så godkänner vi ovillkorligen en utrivning men kan aldrig acceptera ett kraftverk i den så fiskrika forsen där Stackmoradammen står.

Naturskyddsföreningen i Orsa (aktbil 31och 140)

I Ore älv, upp till och med Hansjö kraftstation vandrar den riksintressanta och storvuxna öringen, utter förekommer i systemet, ett av Sverige sydligaste harrbestånd finns i aktuellt område, flodkräfta förekommer i en livskraftig population. Andra värden i Ore älvs avrinningsområde som uppmärksammats är glacialmorfologiskt värdefulla landskapsstrukturer, gamla boplatser och krigshistoriskt värdefulla lämningar. Ore älv, Unnån och Ämån är även av riksintresse för friluftsliv och naturvård.

Biflödet Unnån är unikt genom sin, för regionen, udda vattendragslutning - det förekommer miltals med strömmande vatten, utan lugnvatten. Ca 2,5 mil vatten har restaurerats efter flottningen, restaureringen beräknas fortsätta. Något som märkligt nog inte har uppmärksammats tidigare beträffande Ore älvs avrinningsområde är den strandnära miljön inklusive vattnet. Avrinningsområdet innehåller stora sammanhängande områden av naturskogsliknande boreal taiga med stora skydds- och naturvärden, varav delar av skogen är skyddade i reservat. Trots den stora andelen värdefull och/eller skyddad skog har aldrig vattenmiljön inbegripits i naturvärdesbeskrivningen eller skyddet.

I en rapport över Siljansystemet utförd av Fiskeresursgruppen i Älvdalen ges dels ett historiskt perspektiv av betydelsen och nyttjandet av systemet och dels en beskrivning hur vattenresursen successivt har förstörts och utarmats. Rapporten ger också förslag till hur vi ska rädda denna storvuxna, skyddsvärda och riksbekanta vandringsöringen, utan utrotning. Den nödvändiga åtgärden för att rädda den hotade öringen i systemet är att ge öringen tillgång till de stora lekområden som i dagsläget ligger outnyttjade i Ore älvs vattensystem inklusive biflödena Unnån och nedre delarna av Ämån.

Fragmenteringen är det enskilt största miljö- och fiskevårdsproblem vi har i våra vattendrag. Ett kraftverksbygge i Ore älv förbättrar inte situationen.

Naturskyddsföreningen i Orsa stöder helt och hållet de slutsatser som framkommit i rapporten om Siljanssystemet, i rapporten från SNF riks "Är den småskaliga vattenkraften miljöanpassad" och i skrivelse från Orsa fiskeområdesförening och motsätter sig helt en byggnad av ett vattenkraftverk nedanför Stackmoradammen i Oreälv.

Naturskyddsföreningen i Dalarna (aktbil 50)

Föreningen har anfört i huvudsak detsamma som naturskyddsföreningen i Orsa.

Svenska Naturskyddsföreningen (aktbil 61)

Svensk Naturskyddsföreningen (SNF) har under mycket lång tid verkat för att naturvärdena i strömmande vatten skall bevaras eller, där så är möjligt, återskapas. Genom utbyggnaden av vattenkraften och annan exploatering i strömmande vatten har många älvekosystem antingen helt förstörts eller skadats allvarligt, vilket har lett till mycket stora negativa konsekvenser för många strömvattenlevande organismer. SNF anser därför att kvarvarande fria strömsträckor skall undantas från vattenkraftsutbyggnad och att restaurering av påverkade strömsträckor skall genomföras. Utrivning av gamla dammar är ett exempel på detta. I USA har kraftverk och dammar rivits för att förbättra betingelserna för vandringsfisk och även i Sverige har sådana åtgärder genomförts, t.ex. i Ammerån i Jämtland. Åtgärder av detta slag är viktiga steg för att Sverige skall uppfylla sina åtaganden enligt konventionen om bevarande av biologisk mångfald och är också nödvändiga för att det nationella miljömålet "Levande sjöar och vattendrag" skall uppnås. Minst två av delmålen under detta miljömål berör enligt SNF:s bedömning Ore älv och Stackmoradammen, nämligen delmål 2 om åtgärdsprogram för restaurering av skyddsvärda vattendrag och delmål 5 om åtgärdsprogram för hotade arter och fiskstammar. Ore älv med biflödena Unnån och Ämån fördes i Vattendragsutredningens slutbetänkande till de vattendrag som borde skyddas. Vattensystemet tillhör Dalarnas mest värdefulla. I Ore älv finns också starka bestånd av flodkräfta samt möjligheter att återfå vandringsbestånd av Siljanöringen. Idag saknas naturlig reproduktion av Siljansöringen nästan helt. SNF har därför redan tidigare förespråkat en utrivning av dammen och en restaurering av hela älvekosystemet. Detta skulle vara av mycket stor betydelse för att återskapa naturliga förhållanden och gynna de arter som trängts tillbaka.

När det gäller möjligheterna att återskapa goda betingelser för såväl Siljansöringen som andra vandringsfiskar i Ore älvs vattensystem har detta redovisats bl.a. i utredningen "Limnologiska förstudie för Siljan" (Bruks, Carlstein, Olsén, Fiskeresurs-gruppen vid Älvdalens utbildningscentrum).

SNF avstyrker kraftverksutbyggnaden.

FK Match (aktbil 32)

Vi har tagit del av den utredning som sökande presenterat, främst avseende den fisk och fiske. Vi ställer oss mycket frågande till vad denna är värd eftersom den presenterar konstiga/felaktiga antagande och dåligt underbyggda teorier som att harren återhämtar sig inom en 5-10-årsperiod efter en kraftutbyggnad eller att harren är beroende av Unnån och i huvudsak använder forsen vid Stackmoradammen för födosök. Detta stämmer inte alls överens med verkligheten, någon återhämtning efter en kraftutbyggnad kommer inte att ske. Beträffande harren vid forsen nedan Stackmoradammen så är vi övertygade om att fisken är mer eller mindre stationär till denna, men även om utredaren skulle ha rätt, vilket han inte har, skulle en utrivning även då vara mycket positiv.

Vi vill ogiltigförklara den fiskeutredning som vi tagit del av beroende på vad som redovisas ovan. Detsamma gäller miljökonsekvensbeskrivningen då denna i stort följer fiskeutredningen. Det enda vi kan acceptera är en rivning av dammen.

Orsa fiskevårdsområdesförening (aktbil 34)

Fiskeutredningen

Utredaren nämner att goda fångster av abborre och gädda görs uppströms dammen och sätter detta i relation till de fångster av harr nedströms dammen (som utredaren benämner "fångas en del"). Till att börja med så är abborr- och gäddfisket uppstöms dammen inte speciellt bra utan tämligen normalt avseende älvens laminära partier. Däremot är harrfisket nedströms dammen ett av Dalarnas bästa, kanske det allra bästa, ur såväl kvalitets- som kvantitetshänseende, vilket ett flertal initierade kan intyga. Vi ställer oss frågande till hur man kan göra den jämförelse som utredaren gör - ett för regionen relativt normalt gädd- och abborrfiske mot ett mycket bra harrfiske. Gädda och abborre har vi strängt taget överallt, medan harren hittills ständigt berövas på sin livsmiljö och i regionen är en mer prefererad sportfiskeart än de två övriga arterna.

Utredaren låter meddela att fångsten av harr nedan dammen med stor sannolikhet sker på från Unnån för näringssök vandrande harr. Detta är även utredarens huvudargument till att harrbeståndet inte skadas i samband med tillkomsten av ett nytt kraftverk och i slutklämmen av utredningen betraktar han dessutom harren i Oreälven som "Unnåharr". Detta tolkar vi som en kraftig förvanskning av rådande omständigheter eftersom vår tydliga uppfattning är att harren är extremt stationär nedan Stackmoradammen och har såväl sin lek- som uppväxt förlagd till detta parti av Oreälven. Vår övertygelse, som är baserad på lokal kunskap, är att arten är nästintill helt beroende av den fallhöjd och den forssträcka som finns nedan dammen och att utbytet med Unnån är tämligen minimalt. Utredaren påtalar att indämningen av forsfoten till Kallholsforsen kan betecknas som negativ såtillvida att predationen från gädda kan öka. Vi anser att situationen inte verkar vara helt bekant för utredaren eftersom harren oavsett storlek i Oreälven i princip uteslutande återfinns i de strömmande partierna där gäddan inte är speciellt frekvent. Från vår synvinkel är det helt klart att en damning och strypt fallhöjd i Kallholforsen i det närmast är att ta bort harren.

Utredaren påpekar att ev. lek- och uppväxtplatser för harr, i ett kortare perspektiv, kommer att spolieras i samband med att forsen nedströms dammen grävs bort. Som tidigare nämnts är det inga eventuella lek- och uppväxtplatser utan det är lek- och uppväxtplatser, och det är inte i ett kortare perspektiv de förstörs utan det blir en irreversibel skada. Utredaren menar att en återhämtning av harr- och kräftbeståndet till liknande nivåer som före kraftverkets tillkomst kommer att ske inom en 5 - 10-årsperiod efter det att man schaktat bort Nykvarnsforsen. Vi får nästan intrycket av att utredaren tror att det i Oreälven finns ett allopatriskt bestånd av harr (om så hade varit fallet hade detta scenario kanske varit möjligt). Det finns exempel från samma älv på vad som händer efter en kanalisering nedströms ett kraftverk. Idag finns det på dessa sträckor i princip bara gädda, lake, abborre och diverse cyprinider och nedan det nedre kraftverket sik under hösten. På dessa platser ser vi ingen återhämtning i harrbeståndet - det finns helt enkelt ingen harr trots att det gått 80 år i ett fall och 50 år i ett annat fall, så vad säger att det skulle fungera i det här fallet.

Utredaren hävdar att fiskeutövandet påverkas i försumbar omfattning vid en utbyggnad. Detta antagande är mycket missriktat och stämmer inte alls överens med verkligheten eller vår uppfattning eftersom det är fiske i de stora strömmande vattnen som är det mest populära och harren är tillsammans med öringen den populäraste arten. Ett nytt kraftverk tar bort en stor del av Orsa kommuns kvarvarande strömvatten i Oreälven och därmed möjligheterna till sportfiske efter prefererade arter.

Orsa fvof anser att utredningen inte speglar de förhållanden som råder, är vilseledande samt saknar viktiga detaljer och kan knappast betraktas som trovärdig och därmed är den från vår horisont ej acceptabel. Detta kan exemplifieras genom att viktiga aspekter saknas såsom att vi ansökt om att frivilligt inrätta ett reservat för flodkräfta i området, att de framtida värdena och ambitionerna om fri vandring från Siljansystemet utelämnats helt samt att det positiva med att skapa ett öppet system mellan Unnåns och Ämåns avrinningsområde för första gången på flera hundra år aldrig nämns av utredaren. Den andra stora orsaken till att vi ej kan acceptera denna utredning grundar sig på, från vår synvinkel, de helt felaktiga eller chansartade antaganden/påståenden som utredaren gör beträffande bl.a. återhämtning av harrbeståndet vid en kraftverksutbyggnad och att harren vid Stackmoradammen är harr på näringssök från Unnån. Den tredje orsaken är, som vi ser det, att utredaren framställer ett nytt kraftverk som mer positivt för fiskbestånden än en utrivning, fast en enad biologisk expertis, såväl regionalt som nationellt, tvärtom menar att fragmenteringen av vattendrag är det största miljöproblemet vi har i våra vattendrag, och det är definitivt inte positivt för de arter som vi försöker bevara, d.v.s. harr, öring och flodkräfta. Vi anser att fiskeutredningen endast speglar exploatörens tyckande och tänkande och kan från vårt håll inte på något sätt godkänna denna utredning.

Miljökonsekvensbeskrivningen

Vi gör samma bedömning som beträffande fiskeutredningen.

Till vår besvikelse omnämns inte alls att Oreälven med sina två biflöden Unnån samt Ämån i vattendragsutredningen från 1996 föreslås få samma status som nationalälvarna. Däremot presenteras glatt riksdagens utbyggnadsmål. Vidare anser vi att utredningen bort omnämna de ännu ej antagna ambitioner som finns i de lokala miljömålen avseende Oreälven, där ett nytt kraftverk ej är förenligt med miljömålen.

Stiftelsen Rädda Siljansöringen (aktbil 57)

Har framlagt med Orsa fiskevårdsområde förenliga synpunkter.

Rättviksflugan (aktbil 62)

Har framlagt med Orsa fiskevårdsområde förenliga synpunkter.

Flugfiskeföreningem Surpuppan

Har framlagt med Orsa fiskevårdsområde förenliga synpunkter.

Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (aktbil 63)

Har framlagt med Orsa fiskevårdsområde förenliga synpunkter.

Flugfiskeföreningen Surpuppan (aktbil 46)

Föreningen har i huvudsak anfört detsamma som Orsa fiskevårdsområdesförening

Ovansiljans sportfiskeklubb (aktbil 70)

Har framlagt med Orsa fiskevårdsområde förenliga synpunkter.

B.S. och B.S. ägare till fastigheten X 9:2 (aktbil 56)

Fastighetsägarna har i huvudsak anfört detsamma som Orsa fiskevårdsområdesförening.

Älvdalens sporfiskeklubb (aktbil 37)

Vi accepterar ej en kraftverksutbyggnad. Vi har tagit del av den fiskeriutredning som medföljde ärendets MKB och finner den ytterst undermålig, utan substans och biologisk verklighetsförankring. Eftersom även miljökonsekvensbeskrivningen i stort följer vad fiskeutredningen meddelar gäller samma sak för denna. De värden som finns, biologiska och turistiska, och de insatser som gjorts inom Ore älvs avrinningsområde som vi omnämner i vårt yttrande finns i princip inte kommenterade någonstans, vilket vi finner arrogant och nedvärderande.

Advokaten C.B.O.s huvudmän (aktbil 71)

Hennes huvudmän motsätter sig att sökanden beviljas tillstånd att uppföra ett kraftverk med ny damm. De delar Orsa Fiskeområdesföreningens synpunkter samt länsstyrelsen och länsfiskedirektörens yttranden. Hinder mot utbyggnad föreligger enlig 3 kap. och 4 kap. 2 §miljöbalken. Det yrkas att tiden för oförutsedd skada sätts till 15 år.

Länsstyrelsen (aktbil 89 a)

Länsstyrelsen avstyrker att tillstånd lämnas till ett nytt kraftverk med tillhörande utskovs- och anslutningsdammar och erforderliga rensningar. Länsstyrelsen anser att en utbyggnad av ny damm, med permanent högre vattenstånd och ett nytt kraftverk inte är förenligt med bestämmelserna i 4 kap. 2 § miljöbalken. Om miljödomstolen finner att tillstånd trots detta kan lämnas skall i motsvarande grad skadeförebyggande åtgärder förenas med tillståndet. I Internremiss avstyrker länsfiskedirektören byggande av kraftverk i Ore älv vid Stackmora. Direktören anför vidare att i sökandens fiskeutlåtande hävdas att narrarna i Stackmoraforsen idag troligen kommer från Unnån även om en viss reproduktion i Stackmoraforsen inte utesluts. Några telemetriundersökningar eller andra undersökningar som stöder denna hypotes har inte utförts. Intill dess att relevanta undersökningar genomförts vill länsfiskedirektören snarare vända på hypotesen till att harrarna i Stackmoraforsen reproducerar sig i forsen men att det inte kan uteslutas att det finns Unnåharrar på födosök i forsen.

Orsa kommun, Miljö- och hälsoskyddsnämnden (aktbil 97)

Nämnden avstyrker byggande av ett kraftverk i Ore älv vid Stackmoradammen i Orsa kommun.

Plansituation

Den aktuella sträckan ingår i område som är av riksintresse enligt 4 kap. 2 § miljöbalken där särskild hänsyn skall tas till turism och friluftsliv vid frågar om exploateringen. Älvsträckan ingår även i riksintresse för kulturmiljövård enligt 3 kap.miljöbalken. I sökandens MKB påtalas att riksintresse för energiproduktion föreligger enligt Vattenkraftplanen från 1984. Planen ansågs av NUTEC vara av riksintresse men, antogs inte av riksdagen i sin helhet. I aktuell älvsträcka föreligger inte riksintresse för vattenkraftsutbyggnad utan enbart riksintresse för kultur och friluftsliv.

I sin strävan för gemensamma mål för Sveriges långsiktiga och övergripande miljöarbete har riksdagen fastställt 15 miljökvalitetsmål. Ett av miljökvalitetsmålen heter levande sjöar och vattendrag. I delmålen för miljökvalitetsmålet levande sjöar och vattendrag anges att vattendrag som är skyddsvärda, skall erhålla ett varaktigt och långsiktigt skydd samt restaureras. Miljökvalitetsmålen kommenteras inte i sökandens MKB.

Av kommunens översiktsplan framgår att åtgärder som negativt påverkar vattnet och reproduktionsområdena för ädelfisk inte bör förekomma. Ett nytt kraftverk i Ore älv påverkar reproduktionsområdena för ädelfisk negativt, medan en utrivning av dammen gagnar reproduktionen.

Enligt vattenlagsutredningens slutbetänkande SOU 1996:155, har Ore älvs vattensystem fått samma status som nationalälvarna och föreslagits ett lagstadgat skydd för vidare exploatering beroende på älvens orördhet. Utredningen är inte antagen av riksdagen och omnämns inte i sökandens MKB.

Två motioner om fiskevårdande åtgärder i Ore älv har bifallits av kommunfullmäktige i Orsa. Båda motionerna handlar om restaurering av Ore älv med biflöden för att skapa förutsättningar för fiskvandring och fisketurism.

Miljöbalken

12 kap. 4 § miljöbalken sägs att verksamheter och åtgärder som tar i anspråk mark- eller vattenområden annat än helt tillfälligt skall en sådan plats väljas som är lämplig med hänsyn till 1 kap. 1 §, 3 kap. och 4 kap.miljöbalken.

Av 4 kap.miljöbalken om särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet, framgår i 1 §, att exploateringsföretag (tex. kraftverksbygge) får komma till stånd endast om det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och det får heller inte påtagligt skada områdenas naturvärde.

Av 4 kap. 2 § miljöbalken framgår att Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed Ore älv, skall turismen och friluftslivet, främst det rörliga friluftslivets intressen särskilt beaktas vid bedömningen av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön.

Riksintressena friluftsliv och turism kommer att drabbas negativt av den planerade exploateringen av Ore älv. En utbyggnad kan därför inte anses vara förenlig med bestämmelserna i 4 kap. 2 § miljöbalken.

Eftersom bl.a. flodkräfta finns i älven, är även 3 kap. 3 § miljöbalken viktig att beakta då området är att betrakta som särskilt känsligt från ekologisk synpunkt och skall således så långt som möjligt skyddas mot åtgärder (här; byggnation av kraftverk) som kan skada naturmiljön.

Flodkräftan noteras i den svenska rödlistan i hotkategorin VU, d.v.s. sårbar. I Dalarna och i Ore älv är flodkräftan nära sin klimatiska nordgräns.

Nämnden instämmer i Länsfiskedirektören och Orsa fiskevårdsområdes utlåtande och den kritik som riktats mot sökandens fiskeutlåtande och MKB.

Orsa kommun, kommunstyrelsen (aktbil 104)

Kommunstyrelsen avstyrker byggande av ett kraftverk i Ore älv vid Stackmora-dammen.

Älvräddarnas Samorganisation (aktbil 106)

Enligt gällande energipolitik är vattenkraftens roll i energibalanserna redan tillgodosedda. Med anledning av regeringens prop. 1990/91:90 - En god livsmiljö - jämte väckta motioner, anförde riksdagens bostadsutskott i sitt betänkande 1990/91 :BoU 18 s. 25 "att utbyggnaden av vattenkraft därmed kommer att begränsas till högst den av riksdagen antagna vattenkraftsplanen". Miljödomstolen bör notera den begränsning från tidigare där regeringen i sin proposition från år 1984 om vattenkraftplanen uttryckte att minst 66 TWh vattenkraft var målet i produktion normalår, därefter har riksdagen alltså fastslagit målet högst 66 TWh. Det bör även nämnas att regeringen i den senaste prop. 2001/02:143 om energipolitiken framhåller att de energipolitiska riktlinjerna ligger fast.

Av MKB framgår under rubriken Riksintressen 4.2 att Stackmora ingår i den s.k. Vattenkraftplanen. Det framgår också att NUTEK ansåg att projekt i planen var av riksintresse enligt 2 kap. 8 § i Naturresurslagen och att motsvarande bestämmelse återfinns i 3 kap. 8 § miljöbalken. Vidare framgår av MKB att riksintressena ur bevarandesynpunkt finns för kulturminnes vården 6.7 och för friluftsliv och turism 6.8

Vid tillåtlighetsprövningen har miljödomstolen att pröva enligt 3 kap. 10 § och ge företräde åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Den avvägning domstolen har att göra kan gälla riksintressen enligt 5-8 §§ för flera oförenliga ändamål. I 8 § sägs bl.a. att mark och vattenområden, som är särskilt lämpliga för energiproduktion och som är av riksintresse, skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

Vad är då gällande rätt i detta principiellt viktiga miljömål? I samband med att NRL - propositionen (prop. 1985/86:3) förelades riksdagen, ställde sig Bostadsutskottet bakom en partimotion från fp och en s.k. kommittémotion från c, där just vattenkraften ingående i vattenkraftplanen underkändes som ett riksintresse för energiproduktion i lagförslaget till 2 kap. 8 § NRL

Det finns från statsmakternas sida inget uttalat mål att vattenkraften skall byggas ut ytterligare som en förnybar energikälla. Det är att märka att redan 1983 ansåg expertorganet SMHI, enligt betänkandet Vattenkraft SOU 1983:49 s.44, att nivån 66 TWh normalår i produktion redan var uppnådd genom tidigare utbyggnad, pågående och lovgivna utbyggnader på decimalen.

Av särskilt intresse är den förestående prövning av tillåtligheten som miljödomstolen har att göra enligt 3 kap.miljöbalken. Riksintressen finns enligt MKB för kulturminnesvård och för friluftsliv och turism. Som framgått ovan har lagstiftarna inte godtagit att projekt som ingår i vattenkraftplanen skall ses som "riksintresse".

Ny damm och nytt kraftverk vid Stackmora i Oreälven är alltså inte av riksintresse för energiproduktion enligt 3 kap. 8 §. Därmed finns inget motstående riksintresse till riksintressena enligt 6 § andra stycket. Området vid Stackmora skall alltså skyddas enligt nämnda lagrum.

Såvitt Älvräddarnas Samorganisation kan bedöma får tillstånd inte ges till kraftbygget, utan domstolen har att avvisa ansökan i denna del.

H.S., ägare till fastigheten X 1:5 (aktbil 110 och 143) Han är beredd att godta att ett nytt kraftverk med damm byggs omedelbart nedströms den befintliga Stackmora damm.

E-M.L. och P-E.L., ägare till fastigheten X X 16:19 (aktbil 123)

Under förutsättning att de även fortsättningsvis kan avleda erforderligt vatten till fiskodlingen och att åtgärder vidtas för att förhindra att den tillkommande dämningen m.m. skadar befintliga anläggningar motsätter de sig inte tillåtligheten av utbyggnadsalternativet.

Fiskeriverket (aktbil 124)

Fiskeriverket har efter miljödomstolens förordnade enligt 22 kap. 12 § miljöbalken att utreda inverkan på allmänna fiskeintresset samt ge förslag till de bestämmelser som kan behövas till skydd för fisket avgett yttrande varav bl.a. framgår följande.

Fiskbestånd

I av ansökta åtgärder berörda vattenområden finns självreproducerande bestånd av bl.a. harr, öring, gädda, abborre med flera arter. I de lugnflytande delarna av Oreälven, såsom dämningsområdena till Unnåns kraftverk och Stackmora damm, dominerar arter som gädda, abborre och olika cyprinidarter. De mer strömmande partierna av älven som Nykvarnsforsen omedelbart nedströms Stackmoradammen, Kallholsforsen, Fredshammar med flera områden belägna mellan Stackmoradammen och det uppströms belägna Skattungsbyns kraftverk, hyser strömvattenarter, framförallt harr men även öring. Harr och öring återfinns också i många av de vattendrag som tillförs Oreälven på sträckan, där Unnån och Ämån utgör de största. Det kan förutsättas ett utbyte mellan de mindre vattendragen och Oreälven sker i form av lek- och näringsvandring i syfte att utnyttja för bestånden optimala områden under olika delar av året. Stackmoradammen har i detta avseende hindratt ett fritt utbyte av fisk mellan nedströms och uppströms belägna områden under åtminstone de senaste 150 åren.

Även flodkräfta har, åtminstone fram till början av 2000-talet, funnits i vattensystemet. Vid undersökningar under 2004 har ingen flodkräfta eller signalkräfta fångats. Det kan dock inte uteslutas att flodkräfta finns kvar i mindre omfattning och på andra platser i Oreälven än de 2004 undersökta.

Någon förklaring till flodkräftans försvinnande i området har inte gått att få. Motsvarande utslagning har skett på fler platser utan att orsaken kunnat påvisas.

Då grundläggande förutsättningar för flodkräfta synes kvarstå i Oreälven, är avsikten att återetablera flodkräftan inom berört område under de närmaste åren, delvis med stöd av allmänna medel. Flodkräftan klassas i Sverige som hotad art vilket innebär att flodkräftan och dess naturliga miljöer skall bevaras.

Harrförekomsten (spöfiskeundersökning) har undersökts i sju lokaler, Fredshammar, Kallholsforsen, Nykvarnsforsen, Unnån Nedre, Unnån Mellan, Unnån Övre samt i Oreälven mellan Unnåns och Hansjö kraftverk. I Nykvarnsforsen är den genomsnittliga fångsten av harr 0.103 stycken per minut (6, 2 per timme), vilket är klart högst bland de provtagna lokalerna. Harrförekomsten i Nykvarnsforsen har vidare jämförts med sex lokaler i norra Sverige. Jämförelsen ger vid handen att fångsten per ansträngning i Nykvarnsforsen under år 2004 är påfallande hög, vilket indikerar att Nykvarnsforsen i sitt nuvarande tillstånd utgör produktiv miljö för harr samt ägnar sig väl för sportfiske.

Fiskeriverket har skattat beståndsstorleken (fångst-återfångststudier) av harr på fem lokaler, Fredshammar, Kallholsforsen Nykvarnsforsen, Unnån Nedre samt Unnån Mellan. För Nykvarnforsens del skattades totalbeståndet till 2136 stycken eller 1709 per hektar. Fiskeriverket betraktar det beräknade resultaten från de olika delområdena uttryckta i absoluta tal som osäkra, särskilt för de områden som återfångsterna varit små. Trots denna osäkerhet menar verket att skattningen ger en fingervisning om de relativa beståndstätheterna uttryckt som antal harrar per hektar. Det är tydligt att tätheterna var betydligt högre i Nykvarnsforsen än i övriga delområden. Eftersom detta resultat dessutom överensstämmer med spöfångsterna per ansträngning anser Fiskeriverket att man har ett bra stöd för att uppväxtförhållandena för harr i nuvarande Nykvarnsforsen är bättre än i övriga undersökta delområden.

För att minska invandringens av fisk eventuella inflytande på resultatet av skattningen har Fiskeriverket skattat beståndsstorleken med en alternativ beräkningsmetod, s.k. upprepad fångst-återfångst. Den alternativa skattningen gav värdet 1001 individer i Nykvarnsforsen (801 per ha), vilket antyder ätt en överskattning av beståndsstorleken kan ha varit fallet med metoden fångst-återfångst.

En genomförd genetisk undersökning ger vid handen att det mellan lokalerna belägna nedströms Stackmoradammen (Unnån "mellan" och Unnån "övre" samt Nykvarnsforsen), återfinns endast små skillnader vilket tyder på ett genflöde mellan har på dessa lokaler. Undersökningens slutsatser är att en exploatering av Oreälven i form av utbyggnadsalternativet inte kommer att slå ut genetiskt unika harrbestånd. Däremot kan en utbyggnad medföra en lägre produktion av harr och därmed en minskad populationsstorlek vilket kan få negativa genetiska konsekvenser i framtiden.

De höga tätheterna av harr av olika storlekar och åldrar i Nykvarnsforsen och de romfynd som gjordes vid undersökningarna 2004, visar att Nykvarnsforsen fungerar som både reproduktions- och uppväxtområde för harr. Märkningsstudien pekade också på ett förhållandevis stationärt beteende hos harren under huvuddelen av tillväxtssäsongen. Märkta fiskar återfanns nästan uteslutande på samma lokal de blivit märkta på, med undantag för något enstaka återfynd på annan lokal. Därmed finns inte något stöd för att det förekom omfattande harrvandring mellan delområdena, även om vissa förflyttningar av harr mellan Unnån och Nykvarnforsen säkerligen sker i båda riktningarna. Resultatet från den genetiska studien 2004 gav indirekta bevis för att harren åtminstone förflyttar sig på sådant sätt att ett genetiskt utbyte sker mellan harr i Unnån och Nykvarnsforsen. Att lekvandring av harr sker under annan tid än den under provfisket 2004 undersökta är också att förvänta, även om omfattningen och karaktären av sådana vandringar inte kan bedömas här. Teoretiskt sett behöver inte heller det genetiska utbytet mellan harr från olika delområden vara omfattande för att motverka en genetisk isolering av bestånden.

Fisket i aktuella områden förvaltas av Orsa fiskevårdsområdesförening som också upplåter fiske till allmänheten genom försäljning av fiskekort. Årlig omsättning i form av försäljning av fiskekort uppgår enligt uppgift till ca

300 000 kr. Fiskevårdsområdesföreningen har med egna och med allmänna medel under senare år återställt delar av de strömmande vatten inom området efter tidigare flottledsrensningar. Föreningens framtida fiskevårdsarbete riktas i huvudsak in på att främja naturliga fiskbestånd inom av föreningen förvaltade vatten, exempelvis genom ovan beskrivna biotopåtgärder samt genom regleringar av fisket.

Påverkan från ansökta företag

Förutsättningarna för strömlevande fisk som harr och öring nedströms det nya kraftverket kommer genom föreslagna schaktningar att starkt förändras. Det kan antas att de lek- och uppväxtplatser för yngre fisk som idag finns i Nykvarnforsen till övervägande del kommer att gå förlorade till följd av planerade rensningar. Vidare kommer ståndplatser för äldre harr och öring samt platser med skydd för predatorer som exempelvis gädda, till stor del att försvinna. Minskad strömhastighet kommer att leda till att området blir mindre lämpligt som uppväxt- och uppehållsområde för strömlevande fisk i framtiden. Istället kommer miljön att gynna arter som gädda, abborre, mört med flera arter. Bortfallet av Nykvarnforsen medför också att denna inte längre kan fungera som uppväxtplats m.m. för laxartad fisk från Unnån. Ett mindre område närmast nedströms dammen kan dock i begränsad omfattning förväntas att även i framtiden kunna fungera som uppväxtområde för äldre harr och öring.

Nykvarnsforsen försvinner och ersätts av en kanalliknande sträcka ned till Unnåns kraftverks dämningsområde. Härigenom går knappt ca 2 ha lek- uppväxt- och fiskeområde för laxartad fisk till stor del förlorade. Området kan i framtiden antas komma att få ett utseende som kan jämföras med Oreälven på sträckan nedströms Unnåns kraftverk till Hansjö kraftverks dämningsområde.

Huvuddelen av det laxartade fisket kommer inte att finnas kvar. Detta får konsekvenser för fiskets utövande. Området blir mindre attraktivt. Det kan inte förväntas att området nedströms den nya dammen kan komma att fungera som fiskeplats för fiske efter harr och öring mer än i mycket begränsad omfattning.

I utbyggnadsalternativet synes ingen fiskväg i dammen vara planerad av sökanden. Utbyggnadsalternativet kommer i sådant fall att permanenta vandringshindret för fisk för överskådlig tid.

Jämfört med nuvarande förhållanden kommer ett nytt kraftverk att innebära att under stora delar av året kommer passage av dammen endast bli möjlig via kraftverket, vilket kan förmodas öka skaderisken för nedströmsvandrande fisk av alla arter.

Skadeförebyggande åtgärder

Ett eventuellt tillstånd bör förenas med ett villkor om att en, särskilt för harr, fungerande fiskväg skall inrättas. Sökanden bör undersöka förutsättningar och kostnader för en fiskväg. Därtill bör fiskeavgifter utgå på sätt som närmare anges i yttrandet, aktbil 124 s. 14

Kammarkollegiet (aktbil 128)

Lagligförklaring

Lagligheten av den befintliga dammen skall bedömas enligt de bestämmelser som gällde då dammen byggdes. Dammen har tidsbestämts till 1862. Vid denna tid gällde 1852 års fiskeristadga som uppställde såsom en allmän regel beträffande varje damm - oberoende av tiden för dess tillkomst - att den skall vara försedd med bottenlucka för den upp- och nedgående fisken. Befrielse från detta villkor har inte visats föreligga. Kollegiet anser därför att dammen inte uppförts med hänsynstagande till det allmänna fiskeintresset.

Tillstånd att uppföra ett nytt kraftverk med tillhörande utskovs- och anslutningsdammar

Se kammarkollegiets yttrande den 24 maj 2006, aktbil 181.

JUSTERAT FÖRSLAG OCH BEMÖTANDE (aktbil 131) Det justerade förslaget innebär

1. att någon dämningshöjning inte lägre begärs,

2. att kraftverket byggs med utnyttjande av redan tillverkade anläggningsdelar som hämtats från andra kraftverk,

3. att dammen utformas med en stor lucka samt ett överfallsparti

Detta innebär

1. att någon negativ påverkan eller förändring uppströms inte uppkommer,

2. att vid höga vattenföringar kommer lägre vattennivåer uppströms att gälla jämfört med nuvarande förhållanden,

3. att dammen får en utformning som är miljöanpassad, till en del liknande en stenig älvnacke.

Nedströms den befintliga dammen innebär det justerade förslaget inga ändringar jämfört med vad som ansökan innehåller.

Farhågor rörande negativ påverkan på uppströms förekommande fornminnen, salamandrar, brunnar bryggor och hus blir med sökandens reviderade utbyggnadsförslag inaktuella. Sökanden bedömer att förslaget uteslutande är fördelaktigt för uppströmsförhållandena. Vad avser påverkan nedströms utgör rensningar en påverkan på älven och befintliga fiskeförhållanden. Påverkan kan dock inte anses vara av sådan art att de skäligen kan utgöra hinder mot tillkomsten av ett kraftverk som utnyttjar den inhemska och förnybara energiresursen.

Inte heller är inverkan på fisket av den arten att det motsatsvis skulle motivera att en sedan flera hundra år etablerad vattenmiljö skall förändras. Från miljösynpunkt måste arten homo sapiens levnadsförhållanden anses vara väl så bevarandevärda.

Anläggningens placering och huvudsakliga utformning överensstämmer med tidigare beskrivning i ansökan. Ändringarna hänför sig till förändrad utformning av damm och utskov och de förändringar av kraftstationen som betingas av det begagnade maskinaggregatets inbyggnadsdata.

Utskovsdammen placeras till vänster om kraftstationen liksom i det ursprungliga förslaget. Istället för två utskov med en totalt fri bredd av 14,0 m och tröskelnivån +177,50 föreslås ett utskov med samma fria bredd 14,0 m men med en lägre tröskelnivå, + 176,75. Luckutrustningen utgörs av en begagnad, upprustad lucka från ett annat kraftverk.

Vänster jorddamm utformas som en överfallsdamm med krönet på+183.35, d.v.s. fem centimeter över dämningsgräns. Krönet får en längd av ca 35 m. Dammens tätande element utgörs av en vertikal stålspont med kringfyllning av grus och stenmaterial. Nedströmsslänten och partiet närmast nedströms dammen förses med ett erosionsskydd av stora naturliga stenar och block. Anslutningen mot den naturliga slänten på vänster sida utformas som en jorddamm med krönet på nivån +185,00.

Kraftstationen utformas i princip lika som i det ursprungliga förslaget men utrustas med ett begagnat maskinaggregat. Aggregatet, som tidigare varit installerat för en fallhöjd om 7 m och en nominell vattenföring av 60 m3/s, byggs om till vissa delar och anpassas för den nu aktuella fallhöjden vid Stackmora. Turbinens nominella slukförmåga minskas därvid från 60 till ca 45 m3/s, vilket innebär en mindre höjning av den tidigare föreslagna utbyggnadsvattenföringen (40 m3/s).

Anslutningen mot höger strand utgörs som i det ursprungliga förslaget av en jorddamm med krönbredden 5 m. Dammkrönet kan genom den minskade dämningsnivån läggas 0,5 m lägre än tidigare och får nivån +185.00. Tekniskt utförs dammen i enlighet med tidigare beskrivning.

Rensningen i åfåran utförs i enlighet med tidigare förslag.

Den bibehållna dämningsnivån vid dammen +183,30, innebär att vattenstånden på uppströmssidan blir oförändrade i jämförelse med nuvarande förhållanden. Den begagnade utskovsluckan har ett något större djup än de tidigare föreslagna luckorna, vilket innebär att dammens maximala avbördningsförmåga nu beräknas till ca 420 m3/s med vattenståndet uppströms dammen vid dämningsgräns. Dammens större avbördningskapacitet jämfört med befintlig damm innebär dessutom att vattenståndet vid den nya dammen till skillnad från idag kan hållas konstant vid alla normalt förekommande flöden. Överfallsdammen utgör en extra säkerhet och en avbördningsresurs vid extrema flödesförhållanden.

Det modifierade förslaget innebär ingen ändring av vattenhushållningen vid dammen. Ingen reglering kommer att bedrivas utan aktuell vattenföring kommer opåverkad passera genom turbin och/eller damm.

Bruttofallhöjden mellan dämningsgränsen +183,30 och dämningen +179,00 från nedanförliggande Unnåns kraftverk blir 4,3 m. Nettofallhöjden vid utbyggnadsvattenföringen 45 m3/s beräknas till 4,10 m.

Det modifierade utförandet med ökad utbyggnadsvattenföring och minskad fallhöjd innebär totalt sett en minskad energiproduktion. Den installerade effekten blir som tidigare 1500 kW men den normala årsproduktionen sänks till 8,1 GWh.

Byggnadstiden beräknas som tidigare till 1,5 till 2 år. Arbetena utförs huvudsakligen i två etapper.

Etapp 1 startar efter vårflod 1 och omfattar schaktnings- och betongarbeten för kraftstation och utskov samt anslutningsdamm mot höger strand. Arbetena utförs i torrhet bakom fångstdammar. Den befintliga trädammens högra del används efter tätning som uppströmsfångdamm. Längsgående fångdamm och nedströmsfångdamm utförs huvudsakligen av jordmaterial, till vissa delar används stålspont. Den största delen av etapp 1 beräknas kunna utföras under år 1.

Etapp 2 startar under vintern - våren år 2 med rensningar och schaktningar i älvfåran nedströms. Efter vårflod 2 växlas fångdammarna så att den vänstra sida av älvfåran blir torrlagd och anslutning mot vänster strand kan utföras. Vattnet passerar under denna tid genom det nya utskovet. Maskinmontagen startar under våren år 2 och återstående byggnadsarbeten på kraftstationen utförs därefter. Idrifttagning beräknas ske på senhösten år 2. Den tidplan som ingår i det ursprungliga förslaget gäller i huvudsak.

Anläggningskostnaden blir genom det modifierade förslaget lägre an den tidigare redovisade och beräknas uppgå till 28 mkr. Motsvarande årskostnad beräknas till 1,52 mkr.

Vid huvudförhandlingen har sökanden tillagt. Det kommer att användas en direktdriven lågvarvig maskin som ger väldigt lite buller. Högst 40 dB vid närmaste bostäder kommer att innehållas. Byggnadsarbetena bedrivs under dagtid kl. 07.00-17.00. Sökanden kommer inte att vidta åtgärder som äventyrar fiskodlingens vattenintag. Vägen kommer att hållas fuktig så att det inte dammar.

KOMPLETTERANDE BEMÖTANDE (aktbil 134)

Fiskeriverket har tidigare förordat att en utbyggnad av Stackmora kraftverk skall förenas med skyldighet att undersöka förutsättningar och kostnader för en fiskväg för att möjliggöra ett "genetiskt utbyte". Det nuvarande fisket nedströms dammen sker inom en sträcka av ca 400 m mellan två anläggningar som utgör vandringshinder. Enligt uppgift från Fiskeriverket sker det aktuella harrfisket på ett område av ca 2 ha. Den befintliga "sektioneringen" påverkas ej negativt av förslagets utförande. Vidare bör inte bortses från möjligheterna till ett restfiske på rensningssträckan. Det torde finnas förutsättningar för detta om lämpligt bottensubstrat säkerställs. Sökanden gör bedömningen att det begränsade området som påverkas av rensning nedströms kraftverket inte i sig motiverar anordnade av fiskväg m.m. Det torde först vara i samband med att fiskvandringsförutsättningar tillskapas vid Unnåns kraftverk och Hansjö kraftverk, och därmed en längre älvsträcka öppnas, som det skulle kunna bli aktuellt att föreskriva åtgärder också vid Stackmora.

Kvarnbyggnaden på vänster sida om befintlig damm ägs av sökanden. Framförda farhågor för att den skall skadas torde med det reviderade utbyggnadsförslaget minska i aktualitet. De sänkta högvattenstånden efter utbyggnad är gynnsamma för kvarnen. Tilläggas kan att diskussioner förts med lokala intressenter om att flytta kvarnen till annan plats. Sökanden är öppen för en fortsatt dialog.

Vid huvudförhandlingen har sökanden tillagt. Vattenkraften har utnyttjats vid Stackmora under flera hundra år. 11984 års Vattenkraftsplan finns ett kraftverk på 2 MW med för Stackmoras del. Detta betraktas som ett riksintresse.

Hedens Vattenledningsförening (aktbil 145)

Vi är fyra fastighetsägare som har dricksvattenförsörjning ordnad genom en grävd brunn 30 m uppströms den nuvarande dammen. Vid utrivningsalternativets utförande kommer vattennivån att sänkas så att brunnen torrläggs. Vi förordar därför att det reviderade utbyggnadsförslaget genomförs.

Länsstyrelsen och Länsfiskedirektören (aktbil 146)

Det nya modifierade förslaget påverkar inte länsstyrelsens tidigare redovisade ståndpunkt att en utbyggnad av nytt kraftverk vid Stackmora är olämpligt. Länsstyrelsen avstyrker att tillstånd lämnas enligt det nya modifierade förslaget. Länsstyrelsen anser som tidigare att ny damm och kraftverk inte är förenligt med bestämmelserna i 4 kap. 2 § miljöbalken. Länsstyrelsen delar här Länsfiskedirektören uppfattning. Länsstyrelsen har inga krav på arkeologiska undersökningar då dämningshöjning inte längre begärs. Länsfiskedirektören har anfört bl.a. Sökanden har inte kompletterat sitt yttrande. I Ore älv är det de laxartade fiskarna som lever i hotade miljöer varför alla åtgärder som kan stödja laxartad fisk bör genomföras. Kammarkollegiet har konstaterat att Stackmora damm inte byggts med hänsynstagande till det allmänna fiskeintresset. Länsfiskedirektören finner att närmare 150 års lagöverträdelse inte kan användas som grund för något annat än en dom om utrivning av Stackmoradammen.

Flugfiskeföreningen Surpuppan (aktbil 148)

Det justerade utbyggnadsförslaget förändrar inte föreningens tidigare ställningstagande.

Siljansbygdens fiskevårdsförbund (aktbil 149)

Det justerade utbyggnadsförslaget förändrar inte föreningens tidigare ställningstagande.

B.S. och B.S. (aktbil 150)

Det justerade utbyggnadsförslaget förändrar inte tidigare ställningstagande.

C.B.O.s huvudmän (aktbil 151)

Det justerade utbyggnadsförslaget förändrar inte tidigare ställningstagande.

Mina huvudmän vidhåller att förslaget överhuvudtaget inte är tillåtligt med anledning av bestämmelserna i 2, 3, 4 och 11 kap.miljöbalken.

Mina huvudmän kan i stora delar ansluta sig till vad som anförs mot utbyggnadsalternativet av såväl Fiskeriverket som Kammarkollegiet. Detta är tillämpligt även på den justerade ansökan.

Mina huvudmän gör gällande att det justerade förslaget till stora delar innebär att det biologiska bevarandevärde som Oreälven besitter går förlorat. Det bästa harrfiske som regionen kan erbjuda utraderas genom att rensningen på nedströmssidan kvarstår.

Det justerade förslaget gör ett befintligt miljöproblem än mer permanent. En utrivning skulle däremot innebära en stor förbättring i fiskevårdsområdets verksamhet. Ett stort intresse finns vad gäller harrfiske i Oreälven. Detta avspeglas av fiskekortsförsäljningen år 2005.

Deep Forest Events, K.L. (aktbil 152)

Jag bedriver ett företag som sportfisketurismentreprenör, d.v.s. att jag lockar sportfiskande turister till Dalarna, företrädesvis Orsa, och guidar dem till de fiskepärlor som finns i regionen. När det gäller harrfisket, vilket för övrigt är det mest efterfrågade fisket, så tar jag alltid mina gäster till Stackmoradammen eftersom harrfisket där tillfredställer alla behov. Man gör en nybörjare nöjd, eftersom de får fisk, och man gör den mer erfarne fiskaren nöjd eftersom det är så gott om fisk.

Försvinner forsen nedanför Stackmoradammen försvinner mitt bästa fiskevatten och därmed minkar mina möjligheter till intäkter. Dessutom försvinner dominoeffekter inom kommunen, d.v.s. turisten skall bo någonstans, handla någonstans, äta någonstans, tanka någonstans o.s.v. Det blir stora summor som går förlorade.

FK Match (aktbil 153)

Det justerade förslaget innebär inga förbättringar ur vare sig harrbeståndets eller vår synvinkel, vilket innebär att vi förkastar det.

Orsa Kommun, kommunstyrelsen (154) Kommunen vidhåller sitt tidigare ställningstagande.

Fiskeriverket (aktbil 156)

Fiskeriverket gör sammanfattningsvis bedömningen att påverkan på allmänt fiskeintresse i tillåtlighetsfrågan (jfr 3 kap. 10 § samt 4 kap.1 och 2 §§miljöbalken) till följd av sökandens justerade utbyggnadsalternativ inte på något avgörande sätt skiljer sig från ursprungligt utbyggnadsalternativ. De effekter på framförallt befintligt harrbestånd och fiske i Nykvarnsforsen som tillkomsten av ett kraftverk med tillhörande indämning och rensningar på nedströmssträckan medför, blir desamma i båda fallen.

Fiskeriverket bedömer att de framtida förutsättningarna för det idag jämförelsevis mycket starka beståndet av harr samt det befintliga stora fiskeintresset på berörd sträcka inte kommer att kvarstå annat än i mycket begränsad omfattning även vid genomförande av sökandens justerade utbyggnadsalternativ.

Älvräddarnas Samorganisation (aktbil 157)

Fiskeriverkets utredning visar med all tydlighet vilket förnämligt och bra harrfiske som finns i denna del av Oreälven. Provfiskena 2004 visar i en jämförelse med andra älvar i Sverige att fisket är i särklass bäst i Oreälven. En utbyggnad skulle innebära en katastrof för harren och därmed för fritidsfisket i regionen.

Älvräddarnas Samorganisation har i sitt tidigare yttrande påtalat att riksdagen inte innefattar vattenkraftsprojekten i den s.k. Vattenkraftsplanen från 1984-1985 som riksintresse ur energisynpunkt. Stackmora ingick som ett av projekten.

Vid tillåtlighetsprövningen finns därmed inget riksintresse för energiproduktion varför riksintressena för naturvård och enligt MKB för kulturminnesvård och för friluftsliv inklusive fritidsfiske skall skyddas enligt 3 kap. 6 § andra stycket miljöbalken.

Hinder föreligger bl.a. enligt ovan nämnda lagrum mot anläggandet av en ny kraftstation vid Stackmora. Hinder föreligger även enligt 4 kap. 1 § första stycket och som utpekat område utmed Oreälven enligt 2 §. Det bestrids att begärt tillstånd meddelas för uppförandet av ett nytt kraftverk vid Stackmora i Oreälven.

Kammarkollegiet (aktbil 158)

Sökanden har inkommit med ett justerat utbyggnadsförslag. Enligt sökanden innebär det justerade förslaget jämfört med ursprungliga ansökan inte några förändringar nedströms den befintliga dammen.

Beträffande den justerade ansökan om tillstånd att uppföra ett nytt kraftverk vill kollegiet framföra synpunkter enligt nedan.

Tillstånd att uppföra ett nytt kraftverk med tillhörande utskovs- och anslutningsdammar

Kammarkollegiet avstyrker tillstånd till företaget. Kollegiet anser att hinder föreligger enligt 4 och 3 kap.miljöbalken (MB).

Hinder enligt 4 kap. 1 § första stycket 1 p. MB

Inverkan på befintligt strömfiskbestånd och fiske i Nykvarnsforsen blir det samma i båda utbyggnadsalternativen. I Fiskeriverkets utlåtande 2005-12-01 uttalas att "Kvarstående påverkan på allmänt fiskeintresse från det justerade utbyggnadsalternativet uppkommer, som i ursprungligt utbyggnadsalternativ, genom tillkomsten av en ny damm med tillhörande kraftverk. De omfattande rensningar som avses utföras till förmån för det nya kraftverket kommer att radikalt påverka förutsättningarna för harr och öring i området".

Enligt Fiskeriverkets undersökningar har höga tätheter av harr i en såväl nationell som lokal jämförelse påvisats särskilt i Nykvarnsforsen. Fiskeriverket bedömer att de framtida förutsättningarna för det i dag jämförelsevis mycket starka beståndet av harr samt det befintliga stora fiskintresset på denna sträcka inte kommer att kvarstå annat än i mycket begränsad omfattning vid genomförandet av en utbyggnad.

Kammarkollegiet åberopar Fiskeriverket, Utredningskontoret i Härnösands utlåtanden, 2005-01-14 och 2005-12-01. Enligt Kammarkollegiet kommer utbyggnadsalternativets negativa påverkan på områdets särskilda värden for det rörliga friluftslivet, dit fritidsfisket skall räknas, bli så betydande att det inte är förenligt med turismens och friluftslivets intressen.

Hinder enligt 4 kap. 1 § första stycket 2 p. MB

Kollegiet delar Fiskeriverkets bedömning av utbyggnadsalternativets påverkan på områdets naturvärden som skall skyddas enligt 4 kap. 1 § MB. Av verkets utlåtanden i målet framgår att skadan på naturvärdena kommer att vara bestående. Enligt kollegiet medför det justerade utbyggnadsalternativet sådana ingrepp i miljön att exploateringen inte är förenlig med paragrafens andra punkt då inverkan är sådan att naturvärdena måste anses bli påtagligt skadade.

Hinder enligt 3 kap. MB

Av 3 kap. 10 § första stycket MB framgår hur en avvägning av flera oförenliga riksintressen skall göras. Enligt 3 kap. 10 § andra stycket MB får ett avvägningsbeslut mellan oförenliga ändamål inte strida mot bestämmelserna i 4 kap. MB. Oreälven är av riksintresse enligt 3 kap. MB för naturvården och friluftslivet med bl.a. fritidsfisket som skyddad aktivitet. I beskrivningen av riksintresset står bl.a. att ".. .tillgången på harr och öring medger ett givande strömfiske".

Vid en konkurrenssituation mellan naturvårdsintresset, turismens och friluftslivets med bl.a. fritidsfiskets intressen och energiintresset skall företräde ges å det i lag skyddade naturvårdsintresset samt turismens och friluftslivets intressen.

BEMÖTANDE OCH ÅTERKALLELSE (aktbil 167)

Sökanden återkalla ansökan i den del den avser utrivning av dammen vid Stackmora. I den delen bör målet avskrivas från vidare handläggning.

Vad avser ansökan om utbyggnad av kraftverk och ny damm får noteras att förslaget innebär i vissa avseenden mindre olägenheter av höga flöden samt i övrigt opåverkade förhållanden uppströms dammen, till gagn för dem som uppskattar de natur- och friluftslivsförhållanden som varit givna i landskapet under åtskilliga generationer.

Ett kraftverk påverkar med nödvändighet förhållandena omedelbart nedströms kraftverket. Här är främst fråga om delvis ändrade djupförhållanden på en sträcka av ca 400 meter. Ett populärt harrfiske påverkas. På sikt är det inte osannolikt att fisket i större eller mindre grad kan återskapas exempelvis genom att det tillses att lämpligt bottenmaterial kvarlämnas. Även andra biotopåtgärder kan vara möjliga.

Fråga om fiskväg över dammen har väckts. Fortum bedömer att en fiskväg kan vara motiverad när vandringsmöjlighet tillskapats också vid uppströms och nedströms belägna kraftverk. Vandring enbart över Stackmoradammen skapar inte någon lekvandring av betydelse.

Upplysningsvis bedöms fiskväg kosta ca 1,5 - 2 miljoner kronor att utföra. Produktionsbortfall för tappning är svårt att uppskatta så länge tappningsbehovet ej är känt. Förutsattes 0,5 m3/s under tex. fyra månader sommartid blir den kapitaliserade kostnaden i storleksordningen 0,5 - 0,6 Mkr.

Det har gjorts gällande att hinder möter mot kraftverkets utbyggnad enligt 4 kap. 1 § miljöbalken. Sökanden kan inte instämma i denna bedömning. Vid exploateringsföretag skall särskilt beaktas naturvårdens och friluftslivets, särskilt det rörliga friluftslivets, intressen. Detta gäller för området utmed Oreälven. Motsvarande skydd av vattenområdet i Oreälven är inte föreskrivet.

Fortum vill i sammanhanget ånyo framhålla det grannlaga i uppgiften att värdera naturvård respektive friluftslivsintressen sinsemellan och inbördes mot skilda utövares uppskattningar därav. I vart fall får konstateras att befintliga förhållanden med uppdämd älvsträcka varit de som gällt när området utmed älven fått sitt skydd i 4 kap.miljöbalken.

Den förändring och inskränkning i harrfisket omedelbart nedströms dammen som uppkommer, torde från allmänna utgångspunkter inte vara större än att den bör kunna tålas. Det är här inte fråga om en unik harrstam med särskilt skyddsvärde. Påverkan avser ett utövat fiske som efter lämpliga och skäliga skadeförebyggande åtgärder på platsen och eller i kringliggande vattenområden kan kompenseras.

Fiskeriverket (aktbil 177)

Fiskeriverket har av miljödomstolen förordnats enligt 22 kap. 12 § miljöbalken att utreda ansökt företags inverkan på det allmänna fiskeintresset. Efter genomgång av bolagets inlaga 2006-03-20 (aktbil 167) får Fiskeriverket anföra följande.

Aktbil 167

Sökanden har i sin inlaga återkallat ansökan i den del som enbart avser utrivning av dammen vid Stackmora. Återstående del av ansökan omfattar förutom lagligförklaring och utrivning av Stackmoradammen också tillstånd till att uppföra ett kraftverk med tillhörande utskovs- och anslutningsdammar.

Fiskeriverkets synpunkter

Sökanden har återkallat sin ansökan vad avser enbart utrivning av Stackmoradammen. Kvarstående ansökan innefattar bland annat lagligförklaring av befintlig damm. I det fall ansökt företag inte befinns tillåtlig synes sökanden i sådant fall ha för avsikt att bibehålla dammen i befintligt läge efter en eventuell lagligförklaring. Fiskeriverket förutsätter att vid en lagligförklaring föreskrivs villkor som möjliggör fiskvandring förbi dammen i enlighet med gällande lagstiftning vid tiden för dammens tillkomst.

Vad avser kvarstående ansökans inverkan på fiske och fiskbestånd i området har Fiskeriverket mer ingående redovisat gjorda bedömningar i tidigare yttranden, vilka åberopas. Nedan kommenteras dock några av sökandens synpunkter från inlagan 2006-03-20.

Sökanden anser att det trots en eventuell tillkomst av ett kraftverk inte skulle vara osannolikt att det nuvarande fisket på berörd sträcka på sikt kan återskapas. Fiskeriverket delar inte sökandens uppfattning i detta avseende utan gör bedömningen att det jämförelsevis mycket goda harrbeståndet och fisket efter detta nedströms befintlig damm i Stackmora i allt väsentligt kommer att försvinna vid en utbyggnad enligt ansökan.

Sökanden framför invändningar mot att inrätta fiskväg vid ett eventuellt nytt kraftverksföretag. Främst avser invändningarna kostnader för anläggande och drift av en fiskväg men även synpunkter angående nyttan av en fiskväg samt befintliga fiskvandringsmöjligheter. Fiskeriverket konstaterar att en eventuell tillståndsgivning för etthundrafemtio år sedan av en ursprunglig damm vid Stackmora, enligt då gällande lagstiftning, hade inneburit att ett sådant tillstånd torde ha villkorats så att fiskens upp- och nedvandring förbi anläggningen tillförsäkrats. Det förefaller således rimligt att ett eventuellt tillstånd enligt miljöbalken för ansökt verksamhet innebär att minst lika stor miljöhänsyn tas. Således förordas att, i det fall en ny kraftverksanläggning kommer till stånd, en fungerande fiskväg anordnas för att möjliggöra fiskvandring mellan området nedströms, inklusive Unnån, och området uppströms i Oreälven, inklusive Ämån med flera biflöden. Sökandens förståelse för betydelsen av fiskvägar för vandrande fiskbestånd förbi upp- och nedströms belägna kraftverk i Oreälven är glädjande och Fiskeriverket ser fram emot en dialog om hur förutsättningarna för fiskvandring i Oreälven i framtiden ytterligare kan förbättras.

Vad avser tolkningen av områdets betydelse enligt 4 kap. 1 § miljöbalken kan konstateras att naturvårdens och särskilt det rörliga friluftslivets intressen i området särskilt skall beaktas vid exploateringsföretag. Fiskeriverket bedömer att det fritidsfiske som bedrivs i området utgör en del av det rörliga friluftslivet som omfattas av ovan nämnda lagrum. Vad gäller betydelsen av fritidsfisket i det berörda området bedöms den ojämförligt viktigaste delen utgöras av den sträcka av Oreälven som berörs av aktuell ansökan. En exploatering av området till förmån för kraftintresset vid Stackmora bedöms medföra att förutsättningarna för fritidsfiske i detta område i det närmaste kommer att försvinna. För naturvårdens del innebär en exploatering av området att en befintlig strömsträcka, Nykvarnsforsen, schaktas bort och befintliga lek- och uppväxtområden för strömlevande fisk går förlorade.

C.B.O:s huvudmän (aktbil 180)

I sökandens yttrande (aktbil 167) görs gällande att det skulle vara till fördel för natur och friluftsliv att bevara nuvarande förhållanden. Detta bestrids. Utrivningsalternativet hade givit möjlighet att förstärka natur- och friluftsliv. Det starka turistintressena består i att återskapa en naturlig älvsträcka och sådana intressen motsätter sig en utbyggnad.

Om tillstånd till utbyggnad skulle lämnas yrkas att en fiskväg anordnas. Denna bör företrädesvis anordnas som ett s.k. omlöp.

Sökandens tolkning av 4 kap. 1 och 2 § miljöbalken kan inte vitsordas. Mina huvudmän gör gällande att såväl mark- som vattenområde är skyddat. Inte heller delar mina huvudmän uppfattningen rörande värdet av harrfisket. Till denna inlaga bifogas yttrande upprättat av J.R., ordförande i Orsa Fiskevårdsområdesförening som anför.

Vi vill göra domstolen klar över att vi inte accepterar ett kraftverk vid Stackmoradammen i Ore älv och att det ställningstagande vi tidigare tagit kvarstår, d.v.s. att vi förordar en dammutrivning och accepterar på intet sätt tillkomsten av ett nytt kraftverk.

Den nya ansökan om att stryka utrivningsalternativet och endast framföra ett exploateringsalternativ är som vi ser det en kraftig försämring - det kan faktiskt inte bli mycket sämre. Frågan som direkt infinner sig är; ändrar exploatören inriktning för att man ser att myndigheter och organisationer förespråkar ett utrivningsalternativ framför ett exploateringsalternativ?

Vi vill vidare påpeka några saker som Fortum Kraft yttrar och som vi upplever som uppenbara felaktigheter. Det sägs att fiskeföreträdare vill återskapa ett naturtillstånd som försvann för mer än hundrafemtio år sedan på bekostnad av en älvsträcka som värderas högt vad avser natur- och friluftsliv. Ja, det stämmer att fiskeföreträdare vill återskapa ett naturtillstånd, men enbart med ambitionen att förstärka natur- och friluftsliv och inte som Fortum Kraft menar, försämra detta. Detta gäller inte bara företrädare för fiskeintressen utan även renodlade naturvårdsintressen och en stor del av lokalbefolkningen.

Vidare påtalas att sakägare med anknytning till älven uppströms dammen vill bevara nuvarande förhållande ovan dammen. Detta betraktas av oss som en sanning med kraftig modifikation. Enligt säkra uppgifter så finns det flertalet markägare uppströms dammen som inte vill ha ett kraftverk och istället förordnar en utrivning, varför syns inte dessa åsikter i Fortums yttrande?

Fortum Kraft menar att företrädare för den lokala turistnäringen är för ett bibehållande av nuvarande förhållanden uppströms. Även detta är en sanning med kraftig modifikation. Merparten av de turistintressenter vi är i kontakt med motsätter sig en utbyggnad och om det är den vid dammläget belägna fiskodlingen/fiskrestauranten som betraktas vara den lokala turistnäringen så är inte Fortum Kraft speciellt vidsynta. Fritt strömmande och ofragmenterade vatten - det är sådant som vi på landsbygden kan bygga naturturism kring! Inte genom överdämda älvsträckor och fiske på odlad fisk som dessutom är totalt naturfrämmande.

Fortum Kraft erkänner att den bortschaktade strömsträckan ger ändrade djupförhållanden och kan påverka det populära harrfisket, men nämner i samma andetag att det inte är osannolikt att fisket i större eller mindre grad kan återskapas genom att lämpligt bottenmaterial kvarlämnas samt att andra biotopåtgärder kan vara möjliga.

Vi står fast vid att det mycket goda fisket inte kan återskapas vid ett kraftverksbygge och att det inte finns några biotopåtgärder i världen som kan skapa goda förutsättningar för att harrfisket kan bibehållas - på denna breddgrad är harren i mångt och mycket trängd till vattendragsavsnitt med god fallhöjd och därmed turbulent vatten. Detta beror på naturgivna orsaker som stavas predation och konkurrens, vilket inte Fortum Kraft alls förefaller vara medvetna om.

I frågan fiskväg eller inte så vill vi egentligen över huvud taget inte ta ställning i frågan eftersom ett kraftverk inte accepteras, utan endast att dammen försvinner och därmed behövs ingen fiskväg. Om vi ställs i den ledsamma situation att älven exploateras kommer vi dock däremot att kräva ett omlöp förbi kraftverket eftersom fri migration skall vara ett tillstånd där naturen själv inte säger annat. Detta gäller oavsett art eller syfte med vandring.

Fortum Kraft tar upp att älven fått sitt skydd i 4 kap.miljöbalken i uppdämt förhållande. Vi ställer oss frågande - detta kan ju inte innebära att detta är det förhållande som är det skyddsvärda. För oss känns det som ett tungt argument - att lätta på fragmenteringen torde ju enbart styrka värdena!

Att harrstammen inte betraktas som unikt av Fortum Kraft förvånar oss inte, men för oss fiskeföreträdare är den unik och speciellt då de tätheter som Fiskeriverket uppmätt i forsen nedströms nuvarande dammläge troligen är det högsta i regionen och troligen i stora delar av Sverige. Att säga att harren och dess höga abundans på sträckan inte är unikt är helt fel.

Kammarkollegiet (aktbil 181)

Kammarkollegiet har i tidigare skrivelser avstyrkt tillstånd till ett uppförande av ett nytt kraftverk m.m. vid Stackmora damm. Enligt kollegiet föreligger hinder enligt 4 kap. 1 § miljöbalken. Fortum Kraft AB kan inte instämma i den bedömningen och framför att "vid exploateringsföretag skall särskilt beaktas naturvårdens och friluftslivets, särskilt det rörliga friluftslivets intressen. Detta gäller för området utmed Oreälven. Motsvarande skydd av vattenområdet i Oreälven är inte föreskrivet".

Fortum AB:s tolkning är enligt Kammarkollegiet felaktigt. Aktuellt område är av riksdagen utpekat som ett av tjugofyra primära rekreationsområden. Att vattnet skulle vara undantaget dessa områden och inte omfattas av miljöbalkens regler om skydd för friluftslivet - i vilket fritidsfisket, kanotfärder etc. ingår som en naturlig del - är inte en rimlig tolkning. Med en sådan tolkning skulle det exempelvis vara tillåtligt att torrlägga vattendrag som löper genom skyddade områden.

Fiskväg

I skrivelsen uttalas att frågan om fiskväg över dammen har väckts. Bolaget bedömer att en fiskväg kan vara motiverad när vandringsmöjligheter tillskapats också vid uppströms och nedströms belägna kraftverk.

Enligt kollegiet borde den frågan ha väckts redan när dammen byggdes. Den borde enligt kollegiet vara utformas så att den inte utgör vandringshinder för fisken. Fiskefrågan skall prövas utifrån förutsättningen att verksamhetsutövaren inte har någon rätt att hindra fiskens passage förbi dammen. Bolaget skall därför åläggas att utföra lämpliga anordningar för att undanröja dammens skadliga inverkan på fiskens framkomst. Lämplig åtgärd är enligt kollegiet att anordna en fiskväg.

BEMÖTANDE (aktbil 184)

Kammarkollegiet gör gällande att den nuvarande dammen vid Stackmora skulle vara olaglig mot bakgrund av äldre lagstiftning. Sökanden delar inte denna bedömning.

Dammen vid Stackmora har funnits under åtskilliga generationer och torde ha sitt ursprung från 1800-talet. Någon närmare uppgift om vilket årtal dammen uppfördes har dock inte kunnat inhämtas. Det kan alltså inte med säkerhet anges vilken lagstiftning som varit tillämplig vid uppförandet. Det har inte heller kunnat med säkerhet utrönas huruvida dammen varit föremål för laga prövning. Det är således inte uteslutet att dammen omnämnes i äldre domböcker.

Ett ytterligare skäl för slutsatsen att dammen inte är olaglig enligt äldre bestämmelser, är det förhållandet att äldre och nyare tiders tillsynsmyndigheter och kontrollinstanser inte anmärkt mot dammens utformning. Sammantaget måste således bedömningen kunna göras att dammen tillkommit i laga ordning.

TILLÄGG VID HUVUDFÖRHANDLINGEN

Orsa kommun. Kommunen delar kammarkollegiets uppfattning att det inte finns något riksintresse för energiproduktion på platsen. Om tillstånd ges skall fiskväg anordnas.

Kammarkollegiet anser också att fiskväg skall anordnas för det fall tillstånd skulle ges.

Advokaten C.B.O.s huvudmän. De motsätter sig utbyggnadsalternativet. Verkställighetsförordnandet bestrids. Den sökta verksamheten är inte tillåtlig enligt 3 och 4 kap.miljöbalken. Fisket kommer att skadas påtagligt. Något riksintresse för energiproduktion på platsen föreligger inte. Den är heller inte tillåtlig enligt 11 kap. 6 § miljöbalken, fördelarna ur allmän och enskild synpunkt överstiger inte kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av verksamheten, värdet av turismens och fisket är högre än för energiproduktion på platsen. Turismen genererar två miljarder totalt i Siljansområdet. Skulle tillstånd ges skall en ordentlig fiskväg anordnas genom omlöp.

Sökanden har anfört att man alltid brukar presumera att så här gamla dammar är lagliga. Om den inte vore laglig är det märkligt att tillsynsmyndigheten inte reagerat på 150 år. Det finns starka uttalanden för att riksintresse föreligger för energiproduktion på platsen som redan är utnyttjas uppströms och nedströms för energiproduktion. Härtill kommer statsmakterna uttalade vilja till omställning till grön el. Det är for dagen inte motiverat med en fiskväg. Det är vandringshinder uppströms och nedströms. Det är inte vettigt att belasta sökt verksamhet med kostnaderna för en onödig fiskväg. Sökanden erbjudit 30 000 kr i kompensation till fiskevårdsområdesföreningen.

H.S. och B.S., ägare till fastigheten X 1:5. Han biträder sökandens ansökan då vattennivån kommer att bibehållas. De nuvarande förhållandena skulle bestå. Han bedriver en affärsrörelse (hantverk) riktad mot turister. Han och hans hustru hyr också ut stugor och båtar för båtfärder och fisketurer till turister. Det finns inget som tyder på att en utrivning skulle öka turistintresset. Hans uppfattning är den motsatta att det skulle minska turistintresset. Hans stuguthyrning skulle få läggas ned. En vattenståndssänkning på två meter innebär att det blir sumpmark runt stugorna och nakna stränder. Hans uppfattning är att turisterna är mer intresserade av fiske efter vitfisk, gädda och abborre, som finns uppströms Stackmora damm. Avsänkningen kommer att medföra bl.a. att salamandrar försvinner. Det rörliga friluftslivet kommer att minska. Kommunen har i översiktsplan nämnt området som intressant för energiproduktion. Kraftverksutbyggnaden har positiva effekter för växthuseffekten, förbränningen av fossila bränslen och transporter. En avsänkning skulle påverka fågellivet negativt.

P-E.L. och E-M.L. De har intressen, dels fiskodling, dels hyvleri och dels bostad. De tar vatten till fiskodlingen och vill bibehålla nuvarande vattennivå, de vill inte få problem med spånfickorna eller få damm eller buller vid eller i bostaden. Efter överenskommelser med sökanden och vad sökanden sagt idag är frågorna lösta. De har ingen erinran mot att prövningen av sökanden yrkande om tvångsrätt och ersättningen för denna får anstå.

Kommunen. Turismen i Orsa kommun har beräknats generera 200 miljoner kronor. I översiktsplanen för Orsa (aktbil 189) tas inte blivande kraftverk vid Stackmoradammen upp utan det är kraftverken Noppikoski, Stackmora nedre och övre som är riksintressanta för energiproduktion (se s. 5). Det finns inget kraftverk vid Stackmora damm. Vidare anges under rubriken Riksintresse för naturvård och kulturvård att åtgärder som negativt påverkar vattnet och reproduktionsområdena för ädelfisk bör inte förekomma (s. 21). Under rubriken Riksintresse naturvård anges att åtgärder som påverkar vattnet i ån och dess kvalitet negativt skall inte tillåtas ej heller får åtgärder vidtas som motverkar reproduktionsmöjligheterna för fiske (s. 23). Även under rubriken Riksintresse friluftsliv anges att åtgärder som påverkar vattnet och reproduktionsområdena för ädelfisk bör inte förekomma (s. 31). Den sökta vattenverksamheten strider mot översiktsplan.

Länsstyrelsen. Fiskekortsförsäljningen är ca 10 % av vad fisketurismen genererar. Länsstyrelsen har vid huvudförhandlingen ingivit skriftligt yttrande (aktbil 187).

Sammanfattning

Länsstyrelsen anser i första hand att tillstånd inte skall lämnas för byggande av ny damm och nytt kraftverk i Stackmora utan anser att den gamla dammen skall rivas ut. Som alternativ två kan befintlig damm rustas upp och behållas.

Om tillstånd ändå skulle lämnas till byggnation av ny damm och nytt kraftverk anser länsstyrelsen att forssträckan nedströms inte får rensas och schaktas ut samt att en fungerande fiskväg skall byggas och att pulskörning av kraftverket inte tillåts.

Länsstyrelsens bedömning

Ore älv är i 4 kap. 2 § miljöbalken utpekad som ett område där friluftslivets intressen särskilt skall beaktas samt enligt 4 kap. 1 § som ett område av riksintresse där exploateringsföretag inte får skada miljön påtagligt. I området är fisket en viktig del av friluftslivet och länsstyrelsen anser att en utövning av befintlig damm skulle få mycket positiva effekter på fisket i hela systemet med Ore älv, Unnån och Ämån. En utbyggnad av ny damm och nytt kraftverk skulle istället gå rakt emot friluftslivets intressen varför länsstyrelsen starlet avstyrker detta.

Enligt sökandens beskrivningar av det nya kraftverket kommer det att innebära rensningar och schaktningar på en ca 400 meter lång sträcka av Ore älv nedströms kraftverket för att öka fallhöjden. Detta skulle innebära en kraftig försämring för fisket då bl.a. stora ytor med lekbottnar för harr försvinner.

Sökanden hävdar att kraftverket skall köras som ett strömkraftverk och att någon reglering inte skall bedrivas. Dock installeras en turbin för en vattenföring på 45 m3/s då medelvattenföringen i älven är endast 27 m3/s och en vattenföring med 75 % varaktighet är inte större än 9,5 m3/s. Länsstyrelsen funderar därför kring om planer finns på att pulsköra turbinen för att alltid köra med full drift. Ett pulserat flöde i älven uppströms och nedströms Stackmora skulle få stora negativa effekter för fisken och för fornlämningar längs älven. Länsstyrelsen anser därför att sökanden redogöra för hur bolaget planerar att köra kraftverket och att om tillstånd ges skall pulsflöden inte tillåtas och ett minsta flöde i älven, uppströms och nedströms dammen villkoras. Det kan också bli aktuellt att se över domar för uppströms liggande kraftverk för att få en samlad bild av hur påverkan blir på älven.

Det nya kraftverket skulle enligt sökandens beräkningar generera 8,1 GWh per år och den installerade effekten blir 1500 kW. För att få ut detta krävs att en 400 meter lång forssträcka schaktas ur och den totala investeringskostnaden uppgår till ca 30 mkr. Likvärdigt energiutbyte skulle fås ut av 1-3 vindkraftsverk (beroende på storlek) vilket medför ett betydligt mindre ingrepp i naturen och investeringskostnaden skulle vara ungefär densamma. I Orsa kommun finns enligt vindkarteringen fyra områden utpekade som lämpliga för vindkraftverk.

Om tillstånd ändå ges för ny damm och nytt kraftverk vid Stackmora kräver länsstyrelsen som kompensationsåtgärd att sökanden bygger en fungerande fiskväg förbi kraftverket och den nya dammen. Fiskvägen skall besiktigas och funktionskontrolleras av Fiskeriverket samt godkännas av länsstyrelsen.

Älvräddarnas Samorganisation har ingivit skriftligt yttrande vid huvudförhandlingen (aktbil 188) vari yrkas att miljödomstolen avslår ansökan om anläggande av ny damm med tillhörande kraftverk vid Stackmora samt anförs.

Älvräddarnas Samorganisation har i tidigare yttrande påtalat att riksdagen fastslog att Stackmora inte var av riksintresse ur energisynpunkt. Däremot ingår Oreälven som ett av de områden enligt miljöbalken för vilket särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten gäller enligt 4 kap. 1 och 2 §§. Beroende på att natur- och kulturvärden som finns i områdena i sin helhet är av riksintresse (1 § första stycket).

Områdena som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet (som här är fallet) skall skyddas mot åtgärder som kan skada natur- eller kulturmiljön enligt 3 kap. 6 §.

Den utredning som Fiskeriverket gjort på uppdrag av miljödomstolen visar på ett harrfiske som är särklassigt bäst i jämförelse med andra älvar i Sverige.

Enligt Fiskeriverkets utlåtande bedöms en exploatering av området till förmån för kraftintresset vid Stackmora medföra att förutsättningarna för fritidsfiske i det närmaste kommer att försvinna.

Enligt Älvräddarnas Samorganisation innebär en utbyggnad med en ny damm med kraftverk en påtaglig skada som inte är förenlig med miljöbalkens bestämmelser. En utbyggnad skulle innebära en katastrof från regional och nationell synpunkt för strömfisket. En utbyggnad är inte heller förenlig med miljöbalkens långsiktiga mål att trygga en hållbar utveckling som innebär en god hushållning i enlighet med 1 kap. 1 §.

DOMSKÄL

Sökanden har erforderlig rådighet.

Den sökta vattenverksamhet tillåtlighet enligt 3 och 4 kap.miljöbalken har ifrågasatts från flera håll. Miljödomstolen anser att det är lämpligt att inleda sin prövning med frågan om dessa bestämmelser medför att sökandens yrkande om att ersätta den befintliga Stackmora damm med ett kraftverk med utskovs- och anslutningsdammar inte bör tillåtas.

Inledningsvis konstaterar miljödomstolen att området utmed Oreälven upptagits i 4 kap. 2 § miljöbalken som ett område där turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt skall beaktas vid bedömningen av tillåtligheten exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. I turismens och friluftsintressen ingår som en naturlig del möjligheterna till fiske vid och i älven. Miljödomstolen anser således, till skillnad från sökanden, och i likhet med Kammarkollegiet att vid bedömningen av tillåtligheten av den ifrågavarande vattenkraftsutbyggnaden skall fisketurismens och fritidsfiskets intressen särskilt beaktas.

Vidare är enligt 4 kap. 1 § miljöbalken de områden som anges i 2-8 §§, med hänsyn till de natur och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. Området utmed Oreälven är således i sin helhet av riksintresse för turism och friluftsliv.

Sökanden har i miljökonsekvensbeskrivningen angett att riksdagen 1984 beslutade om en plan för utbyggnad av vattenkraft, den s.k. Vattenkraftplanen, i vilken en utbyggnad av 2,5 TWh är uppsatt som mål. I planen föreslås en vattenkraftstation med effekten 2 MW vid Stackmora i Oreälven. De projekt som ingår i planen ansågs av NUTEK vara av riksintresse enligt 2 kap. 8 § naturresurslagen. Vidare har sökanden anfört att det av 3 kap. 8 § miljöbalken framgår att områden som är av riksintresse för anläggningar, d.v.s. mark- och vattenområden som är särskilt lampliga för anläggningar för bl.a. energiproduktion skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvara tillkomsten av anläggningen.

Miljödomstolen har vid sin bedömning av om ett riksintresse föreligger vid tillämpningen av 3 kap. 8 § miljöbalken att göra en självständig bedömning. En myndighets utpekande av ett riksintresse är endast att se som ett anspråk på riksintresse. Detta till skillnad från de geografiskt anknutna bestämmelserna i 4 kap. där det direkt framgår av 4 kap. 1 §, att de områden som omfattas av dessa i sin helhet är av riksintresse. Dessa bestämmelser har alltså direkt rättsverkan.

Miljödomstolen kan inte finna att vattenkraftsutbyggnad vid Stackmora har givits något skydd i Orsa kommuns översiktsplan. Det har i målet inte framkommit att området vid Stackmora damm, på grund av sin beskaffenhet eller läge, är särskilt lämpligt för vattenkraftsutbyggnad. Än mindre har sökanden visat att området skulle vara av nationell betydelse för energiproduktion. Det föreligger således, enligt miljödomstolens mening, inte något riksintresse för vattenkraftsutbyggnad vid Stackmora damm. Detta får till följd att någon avvägning mellan oförenliga riksintressen enlig 3 kap. 10 § miljöbalken första stycket inte skall ske. Det noteras dessutom att enligt stadgandets andra stycke får ett beslut enligt första stycket inte strida mot bestämmelserna i 4 kap.miljöbalken.

Området utmed Oreälven är, som miljödomstolen redan konstaterat, i sin helhet av riksintresse enligt 4 kap. 1 § första stycket miljöbalken som vidare stadgar att exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om det inte möter något hinder enligt 2 § och det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Av utredningen, främst Fiskeriverkets sakkunnigutredning, anser miljödomstolen att någon annan slutsats inte kan dras än att en vattenkraftsutbyggnad vid Stackmora skulle, för all framtid, undanröja förutsättningarna för dagens mycket fina harrfiske, såvitt känt ett av de bästa i Sverige. Detta genom att i Nykvarnsforsen strax nedströms Stackmora damm förstöra ett ca 2 ha stort reproduktions- och uppväxtområde för harr.

Vidare står vattenkraftsutbyggnaden i strid med den kommunala översiktsplanen som anger att åtgärder som påverkar vattnet negativt eller påverkar reproduktionsområden för ädelfisk inte bör få förekomma.

Den nyssnämnda påverkan, som sökandens utbyggnad av vattenkraft skulle innebära, är enligt miljödomstolens mening sådan att den leder till såväl påtaglig skada på riksintresset för turism och friluftsliv som att hinder mot vattenkraftsutbyggnaden föreligger enligt 4 kap. 2 § miljöbalken. Vattenkraftsutbyggnaden får således inte komma tillstånd enligt 4 kap. 1 § första stycket miljöbalken. Ansökan skall därför avslås.

Miljödomstolen har vid fastställandet av prövningsavgiften i protokoll den 11 mars 2003 felaktigt beräknat tilläggsavgiften. Den skall rätteligen uppgå till 0,1 öre per kilowattimme eller sammanlagt 8 100 kr vid en produktion under normalår på 8,1 GWh. Tillsammans med grundavgiften skall således en prövningsavgift om 78 100 kr utgå. Sökanden äger därför återfå vad som för mycket erlagts eller 61 900 kr.

Sökanden har medgivit de rättegångskostnadsanspråk som framställts och som framgår av domslutet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande skall ges in till Stockholms tingsrätt, miljödomstolen, senast den 14 november 2006 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen.

Bjarne Karlsson Jan-Olof Arvidsson

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Bjarne Karlsson och miljörådet Jan-Olof Arvidsson samt de sakkunniga ledamöterna Peter Zeidler och Mikael Lif.