lagen.nu

NJA 1983 s. 379

Fråga om jämkning jämlikt 6 kap 2 § skadeståndslagen av skadestånd på grund av uppsåtligt brott.

(JfrRH 144:81)

Allmän åklagare yrkade vid Östersunds TR ansvar å reparatören J.B. född 1958, för medhjälp till grovt bedrägeri med följande påstående: J.B. har i april 1980 i Östersund till G.Å. överlämnat uttagsblanketter till sitt personkonto hos PK-banken och legitimationshandling varefter G.Å. skrivit J.B:s namn på 45 blanketter och under tiden d 28-29 april 1980 på olika postkontor i bl a Uppsala och Sundsvall vilselett olika tjänstemän att utge sammanlagt 103 500 kr från kontot på vilket uppkommit ett underskott på 103 131 kr. J.B. har varit medveten om att kontot skulle övertrasseras och har som ersättning för sin medverkan erhållit 15 000 kr.

Ansvar yrkades å J.B. även för snatteri.

PK-banken yrkade ersättning av J.B. med 99 790 kr jämte ränta. Som grund för yrkandet åberopades den övertrassering som skett på J.B:s personkonto genom de bedrägeribrott som J.B. medverkat till.

Vidare yrkades i anledning av anspråket att kvarstad skulle läggas på så mycket av J.B:s lösa egendom som svarade mot 13 000 kr, vilket belopp tagits i förvar.

TR:n (ordf rådmannen Gråberg) anförde i dom d 17 dec 1980:

Domskäl. J.B. har förklarat att han inte kan vare sig erkänna eller förneka gärningen, enär han ej minns själva överlämnandet av uttagsblanketterna. Han har dock vitsordat mottagandet av 15 000 kr av G.Å. I sak har han uppgett följande: Han känner G.Å. och har en svag aning om att han vid den aktuella tiden träffat denne vid Domus. J.B. flyttade d 1 maj 1980 till sin nuvarande bostad. Han upptäckte att uttagsblanketterna till personkontot var försvunna. Han hade förvarat dem i sin väska som han haft med sig när han övernattat på olika ställen. Den 5 maj anmälde han förlusten av blanketterna på PK-banken. Han blev sedan i sin bostad uppsökt en morgon av G.Å, som lämnade honom 15 000 kr utan någon direkt förklaring. J.B. var i en "fylleperiod" och förstod att dessa pengar hade något med hans försvunna uttagsblanketter att göra. J.B. kan inte förklara varför han överlämnade 13 000 kr av pengarna till sin tidigare fästmö för förvaring.

Av förundersökningen framgår att M.W. d 6 maj 1980 på poliskontoret i Östersund inlämnat 13 000 kr, som hon uppgett sig ha fått av J.B. vilken bett henne förvara dem åt honom en tid.

I målet är upplyst att G.Å. som dömts för bedrägeribrottet, uppgett att han i slutet av april 1980 träffat J.B. på staden och köpt uttagsblanketter och legitimationshandling av J.B. mot en överenskommen ersättning av 15 000 kr samt att G.Å. efter uttagen på personkontot sökt upp J.B. i hans nya bostad och överlämnat den överenskomna summan 15 000 kr till honom.

Genom vad sålunda framkommit finner TR:n utrett att J.B. gjort sig skyldig till den åtalade gärningen, vilken skall bedömas som åklagaren har gjort.

Såvitt framkommit i målet har J.B. inte tidigare gjort sig skyldig till brott. Av verkställd personundersökning framgår att han är fast anställd vid SJ som reparatör samt att han har allvarliga alkoholproblem och står under övervakning enligt nykterhetsvårdslagen sedan en kort tid.

Sociala centralnämnden i Östersund har under hand upplyst att nämnden d 9 dec 1980 beslutat att hos länsrätten begära förordnande om tvångsintagning av J.B. på vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

TR:n finner att påföljden bör bestämmas till skyddstillsyn förenad med föreskrift om nykterhets vård.

J.B. har medgett ett till 15 000 kr jämkat skadestånd till PK-banken med rätt för J.B. att avräkna den insättning som skett d 27 maj 1980 av hans lön för maj månad, vilken lön PK-banken vägrat att utbetala till honom. Han har även medgett ränteyrkandet. Som grund för jämkning har han åberopat 6 kap 2 § skadeståndslagen.

PK-banken har inte justerat sitt yrkande i anledning av J.B:s yrkande att få avräkna den av banken innehållna majlönen.

J.B. har inte gjort någon invändning mot bankens uppgift om minussaldot på hans personkonto.

I beslut d 7 nov 1980 har TR:n förordnat att kvarstad får läggas på så mycket av J.B:s lösa egendom som svarar mot ett belopp på 13 000 kr.

Vid skada på grund av uppsåtligt brott skall som regel fullt skadestånd utdömas. Att skadan orsakats genom brottslig handling utesluter dock inte att skadeståndet nedsätts, om i övrigt starka skäl talar för att lindra skadeståndsansvaret. Det stora antalet överlåtna uttagsblanketter och J.B:s andel på 15 000 kr av brottsbytet bör ha inneburit att J.B. förstått att brotten skulle avse rätt stora summor. Utöver det belopp på 13 000 kr som för bankens räkning säkrats genom kvarstad torde J.B. i praktiken inte behöva räkna med att banken gör större ansträngningar för att driva in sin fordran. En stor skuldbörda enligt dom skulle därför inte komma att framstå som särskilt betungande för J.B. Skäl för jämkning föreligger således inte.

Såvitt framkommit i målet har insättningen på personkontot d 27 maj 1980 varit J.B:s lön för maj månad. Statsanställdas löner utbetalas regelmässigt genom att de av arbetsgivaren tillhandahålls på det konto som ställts till arbetstagarens förfogande. Banken har inte i målet visat sig ha haft någon rätt att innehålla lönen. J.B. skall därför äga avräkna nämnda lönepost från skadeståndet.

Domslut. TR:n dömde J.B. för medhjälp till grovt bedrägeri

och snatteri

till skyddstillsyn.

J.B. förpliktades betala skadestånd till PK-banken med 99 790 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 6 nov 1980 till dess betalning skedde. J.B. ägde från skadeståndet avräkna den insättning på 3 341 kr 78 öre som skett d 27 maj 1980 på hans personkonto.

TR:ns kvarstadsbeslut skulle bestå.

J.B. fullföljde talan i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade, att HovR:n måtte nedsätta skadeståndet till 15 000 kr med rätt för J.B. att avräkna insättningen d 27 maj 1980.

Banken bestred ändring.

J.B. anförde till stöd för sin talan: När den brottsliga handlingen begicks var han inne i en missbruksperiod. Då han överlämnade uttagsblanketterna var han så påverkad av sprit att han inte har något direkt minne av händelsen. Ersättningen, 15 000 kr, överlämnades till honom flera dagar senare. I utredningen finns inget stöd för att han, då han överlämnade blanketterna, insåg att uttagen skulle komma att uppgå till belopp vida överstigande vad han erhållit i ersättning. Bara räntan på det av TR:n utdömda skadeståndet uppgår i dag till i det närmaste 16 000 kr om året. Det finns anledning att tro att skulden till banken bara ökar. Det är helt uteslutet att han någonsin med sin löneinkomst skulle kunna amortera sin skuld till banken. Han är 22 år gammal. Det är inte rimligt att han skall förbli gäldslav för resten av sitt liv. För hans tillrättaförande och om möjligt inordnande i ett socialt liv måste det vara önskvärt att hans återbetalningsskyldighet begränsas så att även han skall kunna bilda familj samt ordna för sig på ett drägligt sätt. Av TR:ns domskäl bibringas man närmast uppfattningen att skadeståndet mera slentrianmässigt dömts ut. TR:n synes utgå från att banken aldrig kommer att driva in sin fordran. Det synes ur allmänpreventiv synvinkel då lämpligare att fastställa ett skadestånd som han har chans att betala och sedan se till att detta också betalas. Hans ungdom, det förhållandet att han tidigare är ostraffad samt att han inte varit gärningsman är omständigheter som talar för att jämkning bör ske.

Banken genmälde: J.B. har i likhet med minst fjorton jämnåriga mot ersättning sålt uttagsblanketter samt legitimationshandling till annan person. Handlingarna har därefter presenterats på olika postkontor för inlösen. Detta har förorsakat banken betydande förluster. I likhet med J.B. har de flesta av kontohavarna vid tiden för den brottsliga handlingen varit ostraffade samt inne i en missbruksperiod av antingen alkohol eller narkotika. Den bild som ges av J.B:s ekonomiska och sociala situation vid tiden för brottet är således identisk med övriga inblandade kontohavare. Detsamma gäller även vad avser framtida möjligheter att inordnas i ett socialt liv samt inom överskådlig tid reglera sin skuld till banken. Enligt förarbetet till skadeståndslagen bör möjligheten att nedsätta skadestånd enligt den allmänna jämkningsregeln bara användas för att hindra sådana resultat som är klart oskäliga mot den skadeståndsskyldige. Bedömningen av om det är skäligt att begära av den skadeståndsskyldige att han betalar fullt skadestånd bör i första hand ske mot bakgrund av den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden. Banken vill framhålla att även om fullt skadestånd vore oskäligt betungande för J.B. ekonomisk jämkning likväl inte bör medges med hänsyn till övriga omständigheter. Enligt skadeståndskommitten bör som huvudregel gälla att skadestånd på grund av uppsåtligt brott ej jämkas. Även vid uppsåtliga brott är emellertid jämkning av skadestånd tänkbar. Vid en sådan bedömning måste graden av gärningsmannens skuld anses vara av mycket stor betydelse. Det får i målet anses utrett att J.B. sålt uttagsblanketter och legitimationshandling till en för honom känd person. Det måste med hänsyn såväl till ersättningens storlek som till det stora antalet försålda blanketter ha stått klart för J.B. att uttagen skulle komma att omfatta ett avsevärt belopp, vida överstigande vad han erhållit i ersättning. Att han ej för egen del tillgodogjort sig hela det orättmätigt utbekomna beloppet och att den skadelidande är en bank kan ej få anses utgöra skäl för jämkning. Det skulle av allmänpreventiva skäl vara olyckligt om det skulle utbildas en praxis att skadestånd vid denna typ av verksamhet skulle kunna jämkas. HovR:n (hovrättslagmannen Hedman och hovrättsassessorn Eberstein, referent) anförde i dom d 5 okt 1981 i sina domskäl, sedan HovR:n uttalat sig om ett av TR:n begånget rättegångsfel, följande: Vid uppsåtligt brott utdöms normalt fullt skadestånd. Tillämpning av jämkningsregeln i 6 kap 2 § skadeståndslagen är emellertid inte utesluten vid någon typ av vållande. Även vid uppsåtliga brott kan det vara oskäligt att utdöma fullt skadestånd om detta kan bli ett avgörande hinder för den skadeståndsskyldiges återanpassning i samhället.

Av utredningen i målet framgår att J.B. som är 22 år gammal och tidigare ostraffad, är föremål för vård enligt nykterhetsvårdslagen. Han är anställd som reparatör vid SJ i Östersund och har av sitt arbete en månadsinkomst av omkring 5 500 kr. Han saknar förmögenhet. Med beaktande av vad sålunda upplysts om J.B:s ekonomiska och personliga förhållanden finner HovR:n att fullt skadestånd skulle vara oskäligt betungande för honom och att fullt skadestånd måste antagas utgöra ett avgörande hinder för hans återanpassning till ett normalt liv. Varken hänsynen till den skadelidande eller omständigheterna i övrigt, varvid beaktas bl a graden av J.B:s skuld och den omständigheten att han tillgodogjort sig en mindre del av det belopp varom i målet är fråga, kan anses utgöra hinder mot jämkning. Skadeståndet bör därför jämkas till skäligen ansedda 30 000 kr.

Vad TR:n förordnat om avräkning från skadeståndet har ej överklagats och skall i följd härav stå fast.

HovR:ns domslut. HovR:n ändrar endast på det sättet överklagade domen att det skadestånd J.B. har att betala till PK-banken bestämmes till 30 000 kr.

Kvarstadsbeslutet d 7 nov 1980 skall bestå.

Hovrättsrådet Hammar, med vilken hovrättsrådet Englund förenade sig, var av skiljaktig mening och anförde: Jag delar TR:ns slutsats att det i J.B:s fall ej föreligger skäl för jämkning av skadeståndet. Enligt min mening saknar det härvidlag dock betydelse huruvida banken kommer att driva in skadeståndet eller ej. I övrigt ansluter jag mig till de skäl TR:n anfört. Jag fastställer därför den överklagade domen. Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.

Såväl J.B. som PK-banken sökte revision.

J.B. yrkade att skadeståndsskyldigheten måtte jämkas till 15 000 kr med rätt för honom att från beloppet avräkna insättningen på 3 341 kr 78 öre.

Banken yrkade att J.B. måtte förpliktas utge ojämkat skadestånd med 99 790 kr med rätt för J.B. att från skadeståndet avräkna 3 341 kr 78 öre.

Parts yrkande bestreds av motpart.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Svensson, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela dom enligt följande: Domskäl. Vad avser skadeståndsfrågan är i HD upplyst följande om J.B:s personliga och ekonomiska förhållanden för tiden efter HovR:ns dom.

J.B. var under 1981 föremål för nykterhetsvårdande åtgärder. Han blev d 23 sept nämnda år utskriven från vårdanstalt för alkoholmissbrukare och återgick påföljande dag till sitt arbete som reparatör vid SJ. Han hade då inte varit i arbete sedan slutet av jan 1981. Från d 22 okt och fram t o m d 14 dec var han sjukskriven med undantag för en period om ett par dagar varunder han hade semester och en period om ca 14 dagar varunder han av annan anledning än sjukdom och semester uteblev från arbetet. J.B. fungerade därefter bra på sin arbetsplats fram till i slutet av mars 1982. Därefter var han i huvudsak borta från arbetet t o m september månads utgång. Halva juni arbetade han dock. Sedan d 4 okt 1982 är J.B. åter i arbete.

Vad sålunda framkommit i HD ger ytterligare stöd för uppfattningen att fullt skadestånd skulle vara oskäligt betungande för J.B. och kunna antagas utgöra ett avgörande hinder för hans återanpassning till ett normalt liv. På grund av dessa och övriga av HovR:n anförda skäl bör skadeståndet jämkas, dock inte i den utsträckning HovR:n gjort. Skäligen bör det jämkade skadeståndsbeloppet bestämmas till 50 000 kr med rätt till den avräkning för J.B. varom TR:n förordnat.

Domslut. HD gör den ändringen i HovR:ns domslut, att HD bestämmer det skadestånd J.B. har att betala till PK-banken till 50 000 kr med rätt för J.B. att från skadeståndet avräkna 3 341 kr 78 öre.

Av TR:n i målet meddelat kvarstadsbeslut skall alltjämt gälla under 1 månad från dagen för HD:s dom.

HD (JustR:n Hesser, Welamson, referent, Hessler, Persson och Gregow) beslöt följande dom:

Domskäl. I förarbetena till 6 kap 2 § skadeståndslagen framhålls bl a följande. Jämkningsregeln bör ges en begränsad räckvidd och användas endast i syfte att hindra klart oskäliga resultat för den skadeståndsskyldige. Beträffande uppsåtligt brott är huvudregeln att jämkning ej skall ske. Jämkning är dock ej utesluten om det med hänsyn framför allt till den ansvariges återanpassning i samhället är starkt motiverat att jämkning sker.

Om J.B:s ekonomiska och personliga förhållanden har i målet upplysts i huvudsak följande. J.B. är 24 år. Han är tidigare ostraffad. Sedan flera år är han anställd som reparatör vid SJ. Hans månadsinkomst uppgår till omkring 5 500 kr. Några tillgångar av betydelse har han inte, frånsett det belopp om 13 000 kr som belagts med kvarstad till säkerhet för PK- bankens fordran. J.B. var under 1981 föremål för nykterhetsvårdande åtgärder. Han blev d 23 sept nämnda år utskriven från vårdanstalt för alkoholmissbrukare och återgick påföljande dag till sitt arbete. Han hade då inte varit i arbete sedan slutet av jan 1981. Från d 22 okt och fram t o m d 14 dec var han sjukskriven med undantag för ett par dagar varunder han hade semester och en period om ca 14 dagar varunder han av annan anledning än sjukdom eller semester uteblev från arbetet. J.B. fungerade därefter bra på sin arbetsplats fram till slutet av mars 1982. Därefter var han i huvudsak borta från arbetet t o m september månads utgång. Halva juni arbetade han dock. Sedan d 4 okt 1982 är J.B. åter i arbete.

J.B:s ekonomiska förhållanden är i och för sig sådana att en skyldighet för honom att till PK-banken utge skadestånd med det av banken fordrade beloppet framstår som oskäligt betungande i den mening som åsyftas i 6 kap 2 § skadeståndslagen. J.B. har emellertid genom uppsåtligt brott av allvarlig art medverkat till att åsamka banken skada motsvarande det yrkade beloppet, och det måste ha stått klart för honom att hans medverkan kunde komma att orsaka skada av denna storleksordning. Med hänsyn härtill kan jämkning av skadeståndet komma i fråga endast under förutsättning att en skyldighet för J.B. att utge ojämkat skadestånd måste antagas på ett avgörande sätt äventyra J.B:s anpassning i samhället. Vad som upplysts om J.B:s personliga förhållanden kan inte anses ge tillräckligt stöd för ett sådant antagande. J.B. kan följaktligen inte undgå skyldighet att utge ojämkat skadestånd.

Enligt TR:ns i den delen lagakraftvunna dom är J.B. berättigad att från det av banken yrkade beloppet avräkna den insättning av 3 341 kr 78 öre på hans personkonto som skedde d 27 maj 1980.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i skadeståndsfrågan fastställer HD i den delen TR:ns domslut.

Av TR:n i målet meddelat beslut om kvarstad skall alltjämt gälla under 1 månad från dagen för HD:s dom.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1983-05-26
Målnummer
T401-81
Lagrum
6 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
Litteratur
Sökord
Skadestånd
Jämkning
Uppsåtligt brott
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (6)

NJA 1986 s. 193: Fråga om jämkning jämlikt 6 kap 2 § skadeståndslagen av skadestånd på grund av uppsåtligt brott.
NJA 1987 s. 376: Fråga om jämkning enligt 6 kap 2 § skadeståndslagen av skadestånd på grund av uppsåtliga brott av 18-årig gärningsman.
NJA 1990 s. 196: Fråga om jämkning enligt 6 kap 2 § skadeståndslagen av skadestånd på grund av misshandel. Betydelsen av att brottsskadeersättning kan väntas utgå till den skadelidande.
NJA 1992 s. 660: Fråga om jämkning enligt 6 kap 2 § skadeståndslagen av skadestånd på grund av uppsåtligt brott.
NJA 1993 s. 727: Fråga om jämkning av skadestånd på grund av uppsåtligt brott, 2 kap 2 § skadeståndslagen. - När skadestånd för en och samma skada jämkats för flera skadevållare har solidariskt ansvar inte ålagts, 6...
RH 1997:77: En banktjänsteman, som var chef för en banks lokalkontor, förorsakade banken skada genom förskottering av utländska checkar och annan kreditgivning. Han åtalades för trolöshet mot huvudman, grovt...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation