NJA 1985 s. 757

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Holmgren) anförde i dom d 4 juli 1985:Ansvarsfrågan.

Åtalspunkt 1

J.A-T. har erkänt att han med en 25 cm lång fiskkniv tillfogat C.G. de i gärningsbeskrivningen angivna skadorna i nacken och sidan vilket ledde till att C.G. avled några dagar senare, närmare bestämt d 18 mars 1985. J.A-T. har invänt mot åtalet att våldet tillgreps i nödvärn för att avvärja våld, bl a ett strupgrepp, mot honom från C.G:s sida. Han har dock medgett att det våld han själv utövade var större än nödvändigt men har förnekat uppsåt att beröva C.G. livet samt har underkastat sig ansvar för grovt vållande till annans död.

Som skriftlig bevisning har åberopats dödsbevis och utlåtande över rättsmedicinsk obduktion av C.G:s kropp, protokoll över rättsmedicinsk undersökning av J.A-T. samt skiss, bilaga 4, (här utesluten; red:s anm) och fotografier. I utlåtandet över den rättsmedicinska obduktionen uttalas bl a

att den döda kroppen efter C.G. företett

dels en sårskada å nacken, någon cm till höger om medellinjen, med en fortsättning i form av en kanal riktad framåt och till höger, med avslutning på ett djup av ca 5-6 cm i nackmuskulaturen,

dels en sårskada på vänstra sidan av nacken med en fortsättning i form av en kanal riktad framåt mot halsryggradens vänstra sidoparti, med skadegörelse på vänstra ryggradspulsådern, på ett djup på ca 8 cm, med förekomst av blodpropp i samma pulsåder,

dels en stickskada på vänstra sidan av nacken med en fortsättning i form av en kanal genom nackmuskulaturen framåt genom nackmuskulaturen där den slutat på ett djup av ca 4-5 cm,

dels en sårskada å vänstra sidan av bröstkorgen med en fortsättning i form av en kanal riktad framåt och uppåt i en längd på ca 6-7 cm som nått 8:e revbenets nedre kant men inte gått genom hela bröstkorgsväggen,

att C.G. avlidit till följd av skadegörelsen å halsryggradens vänstra sidoparti som innesluter vänstra ryggradspulsådern, med blodproppsbildning i samma kärl och påföljande rubbning av blod tillförsel till vänstra lillhjärnshalvan med vävnadssönderfall, s k infarkt som följd och åtföljande hjärnsvullnad samt blödningar i hjärnstammen,

att denna skada liksom de övriga två skadorna i nacken samt skadan å vänstra sidan av bröstkorgsväggen orsakats av ett långt vasst och spetsigt föremål närmast kniv,

samt att döden uppkommit som följd av annans handaverkan.

På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med den avlidnes fästmö och sammanboende K.B. samt vittnesförhör med J.A-T:s kamrater J.K. och M.K..

Av J.A-T:s egna uppgifter och de berättelser som lämnats av målsäganden och vittnena, vilka i sina huvuddrag stämmer överens i fråga om händelseförloppet vid dödsmisshandeln, framgår bl a följande. J.A-T. hade under den aktuella kvällen druckit ett antal folköl och begav sig därefter till Centrumgården i Upplands Väsby centrum, se skissen bilaga 4, varvid han medförde kniven. Utanför Centrumgården träffade han två kamrater, vittnena J.K. och M.K.. De beslöt sig för att tillsammans uppsöka en kamrat som bor på (gatunamn, uteslutet här). De promenerade sedan gångvägen från Centrumgården söderut och mötte då C.G. i sällskap med K.B., som var på väg i motsatt riktning. Vid mötet stötte J.A-T. och C.G. ihop något men fortsatte var och en åt sitt håll varunder dock viss ordväxling uppstod dem emellan. Härvid fälldes upprepade gånger, för en utomstående helt harmlösa yttranden, nämligen "hej" respektive "hej då", men enligt J.A-T., vars påstående bekräftats av vittnet J.K., skall i varje fall målsäganden då även ha ropat "svartskalle" åt J.A-T.. Denne blev då enligt vittnet aggressiv och gjorde en obscen gest med ena fingret samt yttrade sig nedsättande på engelska. I detta skede stannade C.G., ställde från sig den kasse med vinflaskor han bar på, vände om samt följde, till en början lugnt gående, efter J.A-T. och vittnena. De senare, som kände till att C.G. var en bråkmakare, blev rädda och började springa i riktning mot (gatunamn, uteslutet här). J.A-T. hamnade därvid på efterkälken då samtidigt C.G. hade börjat springa i riktning mot dem. Sedan J.A-T. hunnit runt hörnet till fastigheten (gatunamn, uteslutet här) stannade han, vände sig om samt inväntade C.G. varvid han tog fram kniven och höll den i ena handen, enligt egen uppgift endast för att skrämma C.G.. När C.G. kom fram till honom gjorde J.A-T., med svepande rörelser i sidled, upprepade utfall mot C.G. varvid knivspetsen hölls riktad mot denne. Då C.G. varseblev kniven utdelade han en eller flera sparkar för att söka avväpna J.A-T. samt gick själv till angrepp mot honom. Enligt J.A-T. skall C.G. då ha tagit ett strupgrepp på honom så att han fick andningssvårigheter. J.A-T:s vänstra arm var i detta skede låst och den högra hölls vilande utmed sidan. För att komma loss från C.G:s strupgrepp gav J.A-T. sedan honom ett antal slag med den hand som han höll kniven i. Han förde därmed handen över huvudet och tänkte inte på att träffa på något särskilt ställe. När han utdelade slagen märkte han på grund av "black-out" inte om kniven träffade. Sedan han därefter lyckats komma loss förföljde han C.G., ovetande om att denne skadats, ett stycke när C.G. springande avlägsnade sig i riktning mot Centrumgården. - Enligt J.A-T:s kamrater, som åsåg händelsen från en plats omkring 10 resp 20 m därifrån, råkade J.A-T. och C.G. först i handgemäng med varandra, varunder J.A-T. dock lyckades slita sig loss ur C.G:s grepp. J.A-T. hoppade därefter upp mot C.G., som var betydligt längre till kroppslängden, och kopplade med vänsterarmen ett grepp bakom dennes nacke samt högg två gånger med kniven mot vänstra sidan av hans hals eller nacke. Sedan C.G. därefter börjat springa från platsen i riktning mot Centrumgården förföljde J.A-T. honom varvid han gjorde flera utfall med kniven, synbarligen för att åter försöka hugga C.G. med kniven. Sistnämnda uppgift har även bekräftats av K.B..

TR:n gör följande bedömning. TR:n finner genom obduktionsutlåtandet och de berättelser som lämnats av målsäganden och vittnena tillförlitligen utrett att J.A-T. med den aktuella kniven - en 25 cm lång fiskkniv - tillfogat C.G. de i utlåtandet redovisade skadorna som senare ledde till hans död av orsak som anges i utlåtandet. Huruvida alla fyra skadorna tillfogats honom i samband med handgemänget eller i ett senare skede, då J.A-T. förföljde C.G. och gjorde utfall med kniven, har dock inte varit möjligt att fastställa. De omständigheter varunder knivhuggen utdelades, då J.A-T. enligt uppgift av vittnena tagit sig loss ur C.G:s grepp och i och för sig hade möjlighet att fly från platsen, vederlägger hans invändning om att våldet utövades i nödvärn för att avvärja våld från C.G:s sida. Omständigheterna vid misshandeln är enligt TR:ns mening sådana att J.A-T. måste anses haft åtminstone s k eventuellt uppsåt att beröva C.G. livet. J.A-T. skall därför fällas till ansvar i enlighet med ansvarsyrkandet för dråp.

Åtalspunkt 2

J.A-T. har förnekat gärningen.

Som skriftlig bevisning har åberopats rättsintyg, fotografi över P.B:s skador samt konfrontationspromemoria. I rättsintyget uttalas bl a följande.

Rubricerade patient söker kl 03.00 d 22 dec 1984 akutmottagningen kirurgkliniken Löwenströmska sjukhuset. Han uppger att han blivit knivskuren i höger nackregion av invandrare. Patienten har ej varit avsvimmad och inte blött några större mängder. Subjektivt spänningskänsla i sårområdet.

Lokalstatus: 1 1/2 cm långt något stjärnformigt sår, beläget höger sida baktill i nacken.

Någon skada på nervfunktionen i nack-skuldermuskulaturen finnes ej. Inga tecken på större blödning.

Såret renspolas och undersökes, befinnes vara 3 cm djupt. Lämnas öppet och patienten insättes på antibiotika.

Patienten återkommer påföljande dag för kontroll och såret är fortfarande retningsfritt, det finns inga tecken på allmänpåverkan i övrigt.

Kontrolleras slutligen d 23 dec, fortfarande utan tecken på infektion. Fortsatta omläggningar hos distriktssköterskan. Patienten har ej avhörts mera på kirurgmottagningen.

Med ledning av ovanstående journalutdrag konstateras:

att patienten på natten mellan d 21 och d 22 dec varit utsatt för ett skärande våld mot höger nackregion,

att det uppgivna våldet kan stämma med det iakttagna,

att sårskadan ej medfört några allvarliga men,

att skadan dock har en sådan lokalisation att den mycket väl kunde givit upphov till allvarliga, för att inte säga livshotande komplikationer,

samt att vi ej avhört patienten mer på mottagningen, varför vi ej kan bedöma några ev kvarvarande men.

J.A-T. har uppgett att han inte med säkerhet kan uttala sig om händelsen men har sagt sig minnas ett tillfälle, som han inte kunnat precisera närmare i tiden, då han försökt komma in på restaurang Zamora men blivit avvisad på grund av att han var berusad. Han hade därefter lagt sig på en bänk och senare fått hjälp av kamrater att ta sig hem. När han vaknade på morgonen följande dag hade han en fällkniv på sig. Kamraterna berättade då för honom att han natten innan hade använt kniven under bråk och skadat en person i halsen. J.A-T. ville för sin del inte sätta tilltro till uppgifterna.

På åklagarens begäran har P.B. hörts som målsägande. P.B. har därvid bekräftat åklagarens påståenden i gärningsbeskrivningen samt utpekat J.A-T. som gärningsman. Enligt P.B. hade J.A-T. blivit förargad då P.B. inte förstod vad han sa. P.B. försökte då avlägsna sig från platsen men hindrades genom att två kamrater till den tilltalade ställde sig framför honom. J.A-T., som föreföll vilja "mucka gräl", skar honom sedan med kniv under hakan samt stack honom bakifrån i nacken när han hade vänt ryggen till. Skadan på hakspetsen var inte så allvarlig men enligt undersökningsläkaren hade P.B. en oerhörd tur att sticket i nacken inte medförde allvarlig skada eller rent av dödlig utgång.

Genom vad sålunda förekommit finner TR:n utrett att J.A-T. utfört gärningen som är att bedöma i enlighet med ansvarsyrkandet.

Påföljdsfrågan m m

J.A-T., som är medborgare i Filippinerna, är 17 år och vistas tillsammans med sin mor och en bror här i riket sedan drygt ett år.

I avgivet yttrande d 3 april 1985 enligt 31 kap 1 § BrB anför socialnämnden i Upplands Väsby kommun att nämnden saknar möjligheter att lämna ytterligare stöd utöver de insatser som ges J.A-T:s familj med stöd av socialtjänstlagen. Omhändertagande med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga har övervägts, men enligt nämnden saknas adekvata placeringsformer inte minst med hänsyn till språkliga och kulturella problem.

Enligt rättspsykiatriskt utlåtande d 29 maj 1985 har J.A-T. vid gärningarnas begående inte varit behäftad med psykisk abnormitet och är inte heller i behov av psykiatrisk vård.

Med hänsyn till utredningen om J.A-T:s personliga förhållanden och gärningarnas mycket allvarliga beskaffenhet anser TR:n att det, trots hans ungdom, föreligger synnerliga skäl att döma honom till fängelse. Vid straffmätningen skall 33 kap 4 § 1 st BrB tillämpas. Därvid skall även beaktas att C.G. enligt utredningen själv i viss mån provocerat J.A-T. till den misshandel som ledde till hans död.

Gärningarnas beskaffenhet och den korta tid han uppehållit sig här i riket medför att J.A-T. bör utvisas.

Domslut

Domslut. TR:n dömde J.A-T. jämlikt 3 kap 2 och 6 §§ BrB för dråp och grov misshandel under åberopande även av 33 kap 4 § 1 st 1 BrB till fängelse 4 år 6 mån och förordnade bl a att J.A-T. skulle utvisas ur riket med förbud för honom att återvända hit. Det angavs att fängelsestraffet skulle till en tid av 110 dagar, som J.A-T. varit berövad friheten såsom anhållen och häktad, anses verkställt i anstalt. Slutligen förordnades att J.A-T. skulle kvarbli i häkte till dess domen i ansvarsdelen vann laga kraft mot honom.

Domskäl

Domskäl. 1. Åtalet för grov misshandel av P.B. (åtalspunkt 2)

HovR:n ansluter sig till TR:ns bedömning.

2. Åtalet för dråp av C.G. (åtalspunkt 1)

Utredningen

Genom förhören med J.A-T., M.K., J.K. och K.B. har framkommit att händelseförloppet i dess huvuddrag var sådant som det beskrives i TR:ns dom.

I fråga om detaljerna i händelseförloppet bör följande redovisas.

J.A-T. har uppgivit: Han befarade att han skulle bli angripen av C.G.. För att värja sig förde han sin kniv, som han höll i höger hand framför sig, i svepande horisontella rörelser. När han i ett skede hade kniven längst åt höger, lyckades C.G. komma åt honom från vänster. C.G. tog ett grepp med sin arm runt J.A-T:s hals, och greppet låste även J.A-T:s vänstra arm. Greppet runt halsen var så hårt att det svartnade för J.A-T:s ögon. Han fick en black-out och visste inte längre vad han gjorde. När han nu slog mot C.G:s hals för att komma fri, var han alltså inte medveten om att han hade kniv i handen. När han sedan kom fri från C.G:s grepp slog han mot dennes bröst. Inte heller nu var han medveten om att han hade kniven i handen. Det var enligt hans uppfattning i detta skede som C.G. fick skadan i bröstet. J.A-T. följde sedan efter C.G.. Men det gjorde han inte för att angripa C.G. utan för att fråga hur han mådde.

M.K. har berättat: När C.G. kom efter M.K. och hans två kamrater, hukade sig J.A-T. liksom för att knyta ett skosnöre. Sedan "backadc"J.A-T.. M.K. såg att C.G. sparkade mot J.A-T., men M.K. såg inte om J.A-T. då hade kniv framme. M.K. såg sedan att J.A-T. "fanns uppe vid C.G:s huvud". M.K. vet inte om J.A-T. hoppat upp eller blivit lyft av C.G.. J.A-T. höll vänster arm om C.G:s hals och hade kniven i höger hand. J.A-T. högg med kniven "högst två-tre gånger". C.G. sprang från platsen i det han ropade till K.B. "Stick, han har kniv". När C.G. sprungit fem- sex meter, kom J.A-T. efter honom med kniven i handen.

J.K. har berättat: J.A-T. vände sig och väntade in C.G.. J.K. hörde att C.G. sade "Jaså, du har kniv". J.K. såg att C.G. sparkade mot J.A-T.. Denne höll kniven framför sig och "stack vilt", "som en galning". Kniven var framme innan C.G. sparkade. C.G. försökte ta ett grepp om J.A-T:s armar, men denne tog sig ur greppet. Härefter såg J.K. att J.A-T. hoppade upp på C.G.: "min uppgift att J.A-T. hoppade upp är ganska säker". J.K. såg att J.A-T. hade vänster arm om C.G:s hals och att J.A-T:s högra hand rörde sig horisontellt mot C.G:s hals, men J.K. såg inte om J.A-T. hade kniv i handen. När C.G. sedan sprang från platsen, följde J.A-T. efter. J.A-T. höll kniven i höger hand och rörde den "iåttor". J.K. tyckte att J.A-T. verkade aggressiv.

Bedömning

Utredningen visar att J.A-T. med kniv i höger hand rörde handen med sådan kraft och i sådan riktning att kniven träffade C.G:s nacke och åsamkade denne de skador som, enligt vad den rättsmedicinska utredningen visar, ledde till C.G:s död.

Av M.K:s och J.K:s berättelser och av J.A-T:s egen utsaga framgår att de två förstnämnda drog sig undan för att undvika bråk med C.G. men att J.A-T. uraktlät detta försiktighetsmått och i stället sökte kontakt med C.G.. Av utredningen kan annan slutsats inte dragas än att J.A-T. sökte bråk med C.G.. En ytterligare slutsats som måste dragas av utredningen är att J.A-T. drog kniven utan att C.G. ådagalagt någon aggressivitet som ens tillnärmelsevis rättfärdigat en sådan åtgärd.

Av J.K:s berättelse framgår att C.G. försökt koppla ett grepp runt J.A-T:s armar, men att denne lyckades taga sig ur greppet. Med hänsyn härtill och till vad M.K. och J.K. i övrigt berättat kan annan bedömning inte göras än att J.A-T. med egen kraft och av egen vilja tog sig upp till en position i jämnhöjd med C.G:s huvud för att därifrån utdela knivhugg mot C.G:s nacke.

Redan vad ovan sagts motsäger J.A-T:s uppgifter att han skulle ha drabbats av en black-out som lett till att han mist medvetandet om vad han företog sig. Uppgifterna motsäges ytterligare av vad J.K. berättat därom att J.A-T., efter det att de två blivit fria från varandra, följde efter C.G. med rest kniv. J.A-T:s uppgifter i sagda del måste lämnas utan avseende.

Utredningen visar sålunda att J.A-T. avsiktligen tilldelat C.G. de tre knivhuggen i halsen. Härutöver fick C.G. ett knivhugg i bröstet. Klart är att även denna skada uppkommit genom J.A-T:s handaverkan, men det går ej att med full visshet utsäga i vilket skede av händelseförloppet detta skett. Utrymme finns dock ej för antagande att skadan uppkommit av våda, utan det måste hållas för visst att kniven även i detta sammanhang varit styrd av J.A-T:s vilja.

Det står klart att C.G. ådagalagt aggressivitet och att J.A-T. och hans kamrater löpt risk att bli misshandlade. J.A-T. har dock med öppna ögon uraktlåtit att följa sina kamraters exempel att bege sig från platsen. Han har i stället dragit kniv och gått till anfall mot C.G.. Denna J.A-T:s aggressivitet har varit helt oförsvarlig och det framstår som uppenbart att han inte kan åberopa reglerna om nödvärn till sitt fredande.

Genom knivskadornas belägenhet och art finner HovR:n att J.A-T. i vart fall haft eventuellt uppsåt att beröva C.G. livet. TR:ns dom skall därför stå fast jämväl i denna del.

3. Påföljd m m

HovR:n ansluter sig till TR:ns bedömning i fråga om påföljdsval, utvisning och straffmätning.

Eftersom det inte framstår som uppenbart att skäl till häktning saknas, skall J.A-T. stanna kvar i häkte.

Domslut. 1. a) HovR:n fastställer TR:ns dom.

b) Straffet skall till en tid av 173 dagar anses verkställt i anstalt.

Referenten, hovrättsrådet Linder, var i skuldfrågan under åtalspunkt 1 skiljaktig beträffande motiveringen och anförde: Utredningen kan ej anses styrka att J.A-T., när han utdelade knivhuggen mot C.G:s hals, hade för avsikt att döda. Emellertid måste det, i betraktande av J.A-T:s beteende under såväl förspelet som efterspelet till gärningen och av att han inte inskränkte sig till att utdela endast ett hugg, hållas för visst att han skulle ha handlat som han gjorde även om han föreställt sig att knivhuggen skulle leda till C.G:s död. Han är alltså övertygad om dråp.

Hovrättsrådet Beck-Friis var skiljaktig i fråga om bedömningen av brottet enligt åtalspunkt 1. Han anförde med instämmande av nämndemannen Litton: Det är utrett att J.A-T. har berövat C.G. livet på det sätt som åklagaren har påstått i sin gärningsbeskrivning. Det är emellertid enligt min mening inte visat att J.A-T:s avsikt varit att döda C.G..

När det gäller frågan om J.A-T. likväl skall anses ha haft uppsåt att döda gör jag följande bedömning. J.A-T. måste visserligen ha begripit att det fanns en mycket stor risk för dödlig utgång. Jag är emellertid inte helt övertygad om att han skulle ha handlat som han gjorde, om han hade haft klart för sig att hans handlande skulle leda till C.G:s död. Jag vill därför inte beteckna gärningen som dråp. Enligt min mening är det i stället fråga om grov misshandel och vållande till annans död.

Det finns visserligen omständigheter som tyder på att J.A-T. tog till kniven för att avvärja ett angrepp från C.G:s sida. Denne var emellertid obeväpnad, och det har inte kommit fram någonting som pekar på att han tänkte tillfoga J.A-T. någon svår kroppsskada eller att han på annat sätt skulle visa synnerlig hänsynslöshet eller råhet. J.A-T:s agerande med kniven måste därför betecknas som uppenbart oförsvarligt. Han har med andra ord gjort större våld och skada än vad som är medgivet i ett nödvärnsläge. Hans situation var enligt min mening inte allvarligare än att han utan någon större svårighet hade kunnat besinna sig.

Med hänvisning till det anförda finner jag att J.A-T. i denna del skall dömas för grov misshandel och vållande till annans död. - Överröstad på den punkten är jag i övrigt ense med flertalet av HovR:ns ledamöter.

J.A-T. sökte revision (offentlig försvarare och ombud advokaten Bengt Söderström) och yrkade att åtalet för grov misshandel måtte ogillas, att åtalet för dråp måtte bedömas som grov misshandel och grovt vållande till annans död, att han måtte överlämnas till vård inom socialtjänsten, alternativt att fängelsestraffet skulle nedsättas, samt att beslutet om utvisning måtte upphävas.

Riksåklagaren bestred ändring utom såvitt avsåg påföljden, där han uttalade att fängelsestraffet torde kunna sättas något lägre än vad domstolarna gjort, och beträffande frågan om utvisning, där han medgav att J.A-T. fick stanna i Sverige.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom tf byråchefen Jörgen Almblad).

HD (JustR:n Welamson, Persson, Bengtsson, Ehrner, referent, och Bergqvist) beslöt följande dom:

Domskäl. I HD har J.A-T. och P.B. hörts på nytt samt i övrigt i allt väsentligt samma utredning förebragts som i HovR:n, varvid K.B:s utsaga i TR:n och M.K:s och J.K:s vittnesutsagor i HovR:n förebragts genom uppläsning av fonogramutskrifter.

HD finner i likhet med HovR:n och TR:n att J.A-T. gjort sig skyldig till grov misshandel av P.B. i enlighet med åtalet.

Vad beträffar åtalet för dråp av C.G. har J.A-T. i HD berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad han uppgivit enligt HovR:ns dom med bl a följande tillägg: Kniven, som han tagit hemma i köket, hade han nedstoppad i fickan. När han hade passerat C.G. och K.B. ropade de "svartskalle" flera gånger. Själv svarade han inte på till ropen annat än med "hej då" för att göra slut på mötet. Han såg C.G. komma efter honom. När han kommit runt gathörnet och var utanför huset (gatunamn, uteslutet här) stannade han för att invänta C.G., därför att han inte trodde att han skulle kunna springa ifrån denne och inte ville hamna i underläge. Först sedan C.G. kommit runt gathörnet drog han fram kniven för att skrämma C.G.. Denne intog boxarställning, sparkade J.A-T. på låret och slog honom i ansiktet. J.A-T. hoppade inte upp på C.G.. Denne var för lång för att J.A-T. skulle ha kunnat göra det. Det var i stället C.G. som lyfte upp J.A-T. och tog struptag på honom. J.A-T. blev förvirrad av strupgreppet och allting gick sedan så fort.

Av utredningen framgår att C.G. vände och följde efter J.A-T. och hans kamrater och att J.A-T. i motsats till M.K. och J.K. stannade för att invänta C.G.. Hur det fortsatta händelseförloppet i detalj gestaltade sig kan inte anses utrett. Det synes dock klart att J.A-T. dragit fram sin kniv utan att C.G. gått till ett angrepp som motiverat en sådan åtgärd i självförsvar. Det får genom M.K:s och J.K:s vittnesmål anses utrett att J.A-T. hoppade upp mot C.G. och utdelade de tre knivhuggen mot hans nackregion.

Vidare har J.A-T. tillfogat C.G. ett knivhugg i bröstet. Utredningen tillåter dock inte några närmare slutsatser om i vilket skede C.G. fick detta knivhugg.

J.A-T:s handlande framstår, även med beaktande av C.G:s eget beteende, såsom uppenbart oförsvarligt.

Av det i TR:ns dom återgivna utlåtandet över den rättsmedicinska obduktionen av C.G:s kropp framgår, att tre sårskador med ett djup mellan 4 och 8 cm återfunnits i nackregionen och en fjärde sårskada på vänstra sidan av bröstkorgen. Det är vidare utrett att huggen trängt igenom C.G:s skinnjacka. Av det nu anförda framgår att huggen utdelats med stor kraft.

Skadornas art och det sätt på vilket de tillfogats C.G. visar att J.A-T. vid huggen i vart fall varit helt likgiltig för om C.G. skulle dö eller ej. J.A-T. kan därför inte undgå ansvar för uppsåtligt dödande. Gärningen är att bedöma som dråp.

Vad härefter angår påföljdsvalet är till en början att märka att J.A-T. numera har fyllt 18 år. Jämlikt 26 kap 4 § 2 st BrB kan därför fängelse ådömas J.A-T. om det av hänsyn till allmän laglydnad anses föreligga särskilda skäl för frihetsberövande.

Rörande J.A-T:s personliga förhållanden är i målet upplyst bl a följande. Han är född och uppvuxen i Filippinerna. Fadern, som var polis, blev skjuten till döds när J.A-T. var endast tre år gammal. J.A-T. har vuxit upp i fattigkvarteren i Manila under tidvis mycket svåra förhållanden. En svensk man lockade under falska förespeglingar J.A-T:s mor, honom själv och en bror till honom till Sverige. De kom till Sverige i maj 1984 och har varit här sedan dess. Mannen som lockade familjen till Sverige och en kamrat till honom utnyttjade J.A-T. och hans bror sexuellt och har dömts för brotten. Familjen har sedan okt 1984 levt under hot om utvisning, sedan invandrarverket beslutat härom. Den 10 okt 1985 har regeringen emellertid meddelat beslut, varigenom invandrarverkets utvisningsbeslut för samtliga tre upphävts med hänsyn till de humanitära skäl som anförts i ärendet. - Enligt rättspsykiatriskt utlåtande d 29 maj 1985 har J.A-T. vid gärningarnas begående inte varit behäftad med psykisk abnormitet och är han inte i behov av psykiatrisk vård. I viss komplettering till utlåtandet i skrivelse till TR:n d 11 juni 1985 har överläkaren A.A. förklarat att trots visst patologiskt resultat av verkställd EEG-undersökning skäl inte förelåg att ändra slutsatserna i det tidigare utlåtandet.

Sedan HD i anledning av regeringens beslut att upphäva invandrarverkets utvisningsbeslut anmodat socialnämnden i Upplands Väsby kommun att inkomma med förnyat yttrande enligt 31 kap 1 § BrB avgav kommundelsnämnden Centrum-Apoteksskogen yttrande d 30 okt 1985. Nämnden uttalade däri att J.A-T. borde överlämnas för vård enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Nämnden framhöll emellertid att en förutsättning för meningsfull vård är att J.A-T. får kvarstanna i riket. Nämnden uttalade också sin avsikt att snarast ansöka om vård med stöd av LVU, då denna åtgärd fick anses som den bästa för J.A-T:s tillrättaförande.

Vice ordföranden i kommundelsnämnden Centrum-Apoteksskogen i Upplands Väsby kommun beslöt d 1 nov 1985 med stöd av 6 § LVU att J.A-T. på grund av allvarlig brottslig verksamhet omedelbart skulle omhändertas och jämlikt 11 § LVU placeras på Bärby ungdomshem, Uppsala. I anledning härav förklarade HD i beslut samma dag att J.A-T. skulle friges från häktet så snart han blev omhändertagen enligt LVU. Han överfördes till Bärby ungdomshem d 2 nov 1985, och är nu placerad där. Länsrätten i Stockholms län har d 14 nov 1985 fastställt beslutet om omedelbart omhändertagande.

Med hänsyn till den synnerligen allvarliga brottslighet som J.A-T. gjort sig skyldig till bör annan påföljd för honom inte ifrågakomma än fängelsestraff eller vård inom socialtjänsten, det senare under förutsättning att vården sker vid sådant hem som åsyftas i 12 § LVU. Bärby ungdomshem, där J.A-T. nu är intagen, är ett sådant hem.

Det är upplyst att man för att underlätta J.A-T:s anpassning till svenska förhållanden har till Bärby ungdomshem knutit en tolk som talar kreolspråket tagalog, det enda språk som J.A-T. behärskar. I det rättspsykiatriska utlåtandet har uttalats bl a att J.A-T. under vistelsen på rättspsykiatriska kliniken visat självdisciplin och starkt studieintresse. De mycket positiva omdömen som lämnats om J.A-T. vinner stöd av vad som inför HD av föreståndaren för utredningsavdelningen på Bärby ungdomshem upplysts om erfarenheterna av J.A-T. där.

Mot bakgrund av vad som anförts om J.A-T:s tidigare och nuvarande förhållanden framstår det som från individualpreventiv synpunkt utomordentligt angeläget att den avsedda behandlingen på Bärby ungdomshem får genomföras.

Grova våldsbrott av den art som J.A-T. vid två tillfällen med bara ett fåtal månaders mellanrum gjort sig skyldig till är av så samhällsfarlig art att hänsyn till den allmänna laglydnaden med stor styrka gör sig gällande vid valet av påföljd. Sådana hänsyn har emellertid redan i betydande omfattning blivit tillgodosedda genom att J.A-T. varit berövad friheten såsom anhållen och häktad i 231 dagar. Vidare innebär vistelsen på Bärby ungdomshem åtminstone till en början ett långtgående frihetsberövande. Vården kan enligt lag fortgå till dess den omhändertagne fyller 21 år, om socialnämnden finner behov av vård alltjämt föreligga. Även vårdpåföljden kan därför antas i avsevärd grad tillgodose hänsynen till allmän laglydnad. Det bör slutligen beaktas att J.A-T. vid brottens begående endast var 17 år.

På grund av det sagda bör J.A-T. inte dömas till fängelse. Det bör i stället enligt 31 kap 1 § 1 st BrB överlämnas åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten.

Med hänsyn till J.A-T:s personliga förhållanden och till regeringens beslut att av humanitära skäl upphäva invandrarverkets utvisningsbeslut för J.A-T., hans mor och hans bror samt till angelägenheten av att skapa förutsättningar för en meningsfull vård enligt LVU bör i målet meddelat utvisningsförordnande upphävas.

Domslut

Domslut. HD ändrar HovR:ns domslut på det sätt att HovR:ns förordnande om utvisning av J.A-T. upphävs och det jämlikt 31 kap 1 § BrB överlämnas åt kommundelsnämnden Centrum-Apoteksskogen i Upplands Väsby kommun att föranstalta om erforderlig vård av J.A-T. inom socialtjänsten.