NJA 1994 s. 268
I mål om ansvar för grov våldtäkt uppkommer fråga om bevisvärdet av uppgifter från en två år och åtta månader gammal flicka. - Även spörsmål om verkan av utformningen av gärningsbeskrivningen.
(Jmf 1992 s 446 samt 1993 s 310 och s 616)
Stockholms TR
Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å somaliske medborgaren O.S., född 1964, enligt följande:
Grov våldtäkt alternativt sexuellt umgänge med barn. O.S. har d 28 febr 1993 i ett rum på flyktingförläggningen Gyllene Ratten i Fruängen genom våld tvingat 2-åriga V.S. till med samlag jämförligt sexuellt umgänge. Härvid har han med sin penis berört hennes könsorgan och ändtarmsöppning och då fått utlösning. - Lagrum: 6 kap 1 § alt 6 kap 5 § BrB.
Stämpling till mened. O.S. har i september 1993 från kronobergshäktet i Stockholm per telefon sökt anstifta H.O. och O.A till att begå mened. Han har härvid uppmanat H.O. och O.A att vittna om att dessa varit tillsammans med O.S. vid visst tillfälle. Denna uppgift som var osann var ägnad att ge O.S. alibi för den gärning för vilken han häktats. O.S. har också uppmanat vederbörande utredningsman att anställa förhör med H.O. och O.A till styrkande av att han ej kunnat utföra den gärning häktningen avsåg.
Åklagaren yrkade vidare att O.S. skulle utvisas ur riket.
V.S. yrkade ersättning av O.S. enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen med 70 000 kr för det lidande han tillfogat henne genom kränkningen av hennes personliga integritet och med 30 000 kr enligt 5 kap 1 § skadeståndslagen för sveda och värk.
Domskäl
TR:n (ordf t f rådmannen Göran Herner) anförde i dom d 2 dec 1993: Domskäl. Ansvar.
Bakgrund. Som asylsökande kom H.I. i september 1992 till Sverige på flykt från Somalia. Hon medförde dottern V.S., född 1990. I Sverige födde hon en dotter i slutet av 1992. H.I:s make försvann under flykten och hon känner inte hans öde. Till en början bodde H.I. och barnen på en flyktingförläggning i Tumba men flyttade, i oktober 1992, till förläggningen Gyllene Ratten i Fruängen. - O.S., också han asylsökande flykting från Somalia, kom till Sverige i oktober 1992. Han har hustru och tre barn, vilka uppehåller sig i Etiopien. På förläggningen i Tumba lärde han känna H.I.. De kom att följas åt till förläggningen i Fruängen. Där har de bott i skilda rum men till viss del haft gemensamt hushåll. Det har varit vanligt att O.S. var barnvakt åt V.S., när H.I. behövde sådan hjälp.
Åtalspunkten 1. O.S. har bestritt ansvar under förnekande att han på något sätt förgripit sig på V.S..
Hörd med anledning av åklagarens ansvarstalan har H.I. berättat: O.S. var en god vän som gav henne stöd och hjälp. Någon sexuell relation till honom har hon aldrig haft. Ibland tog O.S. hand om dottern V.S. åt henne. Att han skulle förgripa sig på V.S. befarade hon aldrig; han är gift och har egna barn. En väninna till H.I., A.H., som också bor på förläggningen behövde hennes tjänster för sina barn, något som föranledde att H.I. ibland sov över i hennes lägenhet. Natten till d 27 och natten till d 28 februari var O.S. barnvakt åt V.S.. Han övernattade ensam med henne i H.I:s lägenhet medan H.I. för sin del tillbringade nätterna hos A.H.. Det var trångbott hos A.H. och det var av praktiska skäl som V.S. var kvar i H.I:s lägenhet med O.S.. H.I. sov länge på söndagmorgonen, d 28 februari. Hon gick till sin lägenhet för att hämta V.S.. Det skedde vid 13-tiden. Dörren till lägenheten var låst. Hon knackade på dörren och ropade till O.S. att öppna. O.S. svarade "Vänta, vänta" och öppnade först efter omkring 15 minuter. Då hon kom in stod O.S. och torkade av V.S. efter att just ha duschat henne. H.I. blev upprörd eftersom hon av olika skäl direkt förklarat för O.S. att han inte skulle duscha V.S.. När V.S. såg modern grät hon högljutt. Hon visade sig skräckslagen inför O.S. - A. som hon kallade honom - och sade att hon inte ville vara ensam med honom. O.S. lämnade rummet när H.I. tog hand om V.S.. På frågor om vad som hänt visade V.S. med sina händer mot sitt underliv, upprepade gånger, och sade samtidigt "Mamma, han gjorde här och han tog här". H.I. lade V.S. på en säng för att undersöka henne. V.S. vägrade på ett sätt som hon aldrig gjort tidigare att låta H.I. komma nära hennes underliv. H.I. kunde emellertid se att blygdläpparna var svullna och att V.S. hade en spricka i analöppningen. H.I. lät också A.H. se på V.S. kropp. - Senare samma dag hade V.S. avföring på en toalettstol. H.I. såg då i vattnet något som hon tyckte såg ut som sädesvätska. Tillsammans med A.H. tog hon upp litet av detta på en tandborste och såg på det närmare. Sedan kastade hon dock bort tandborsten. - På söndageftermiddagen kom O.S. till A.H:s lägenhet. Han frågade hur det stod till med V.S.. Följande natt låg han ensam i H.I:s lägenhet. Han lämnade sedan flyktingförläggningen.
Hörd om vad som förekommit har O.S. lämnat från tid till annan skiftande berättelser. Han har ändrat sina uppgifter under förundersökningen allt efter det nya omständigheter framkommit. I TR:n har han vid häktningsförhandlingar och under huvudförhandlingen berättat och givit frågesvar med innehållsmässigt anmärkningsvärda variationer. Som TR:n har uppfattat hans senaste utsaga har O.S. i stora drag anfört följande. Under en period troligen i januari 1993 låg H.I. på sjukhus. O.S. övernattade då fyra gånger med V.S. i H.I:s lägenhet. Han övernattade också ensam med V.S. i lägenheten nätterna till fredagen d 26 och lördagen d 27 februari. H.I. sov då över hos sin väninna A.H.; O.S. kallar väninnan N.. På lördagsmorgonen tog H.I. själv hand om dottern. Även natten till söndagen d 28 februari övernattade han i H.I:s lägenhet men han låg då där ensam. H.I. och V.S. övernattade båda i N:s lägenhet. På söndagsmorgonen ägnade han en stund åt läsning i Koranen. Därefter åt han en måltid i N:s lägenhet. Sedan gick han till H.I:s lägenhet och duschade. Under dagen i det följande uppehöll han sig i förläggningens kafeteria, där han såg TV och samtalade med några bekanta. Vid 17-tiden var han tillbaka hos N. och åt middag där. När han träffade V.S. hos N. under söndagen fann han henne frisk och normal. Följande natt övernattade han ensam i H.I:s lägenhet och nästa dag, d I mars, lämnade han förläggningen.
A.H. har hörts som vittne. Hon har uppgivit: Hon är bekant med både H.I. och O.S.. Det hade varit tal om att O.S. duschade V.S. och senast under lördagen d 27 februari hade H.I. sagt åt honom att inte göra det vidare. Ändå fann H.I., enligt vad hon sade, V.S. i duschen med O.S., när hon nästa dag kom till sin lägenhet för att hämta dottern. A.H. var sedan med när H.I. undersökte V.S.. Själv såg A.H. att V.S. hade en liten spricka i ändtarmen; den såg färsk ut men något blod iakttogs inte. A.H. talade med V.S. och hörde henne säga något om att "A. stoppade här och här", samtidigt som hon gjorde många handrörelser ned mot låren och underlivet. När A.H. och H.I. såg på avföringen i toalettstolen tyckte också A.H. att det ljusa slemmet var sädesvätska.
Vidare har i denna del av målet hörts leg läk. E.S-Y. om besök som H.I. gjorde med V.S. d 2 mars på hennes mottagning. Hon har sagt i huvudsak följande i sitt vittnesmål. H.I. kallades till mottagningen med anledning av att en sköterska på förläggningen ringt om att något hade hänt V.S. och att flickan borde läkarundersökas. E.S-Y. kände V.S. sedan tidigare. När hon nu kom skrek hon och värjde sig kraftigt mot undersökning; hon var skräckslagen och uppträdde alls inte normalt. Vid undersökning sågs en liten spricka i mödomshinnan och möjligen en vidgning av slidan. Det stod klart att V.S. måste undersökas vidare av rättsläkare. H.I. talade om fynd av någon flytning som kommit ut med avföring från V.S.. Då det kunde misstänkas att V.S. hade mask i magen eller led av shigellainfektion togs avföringsprover från henne. Dessa visade sig vara negativa.
Senare under dagen d 2 mars förrättades rättsmedicinsk besiktning av V.S.. Enligt utlåtande över besiktningen företedde V.S. ej spår eller skador av sexuellt våld.
Som skriftlig bevisning har åklagaren förebragt undersökningsprotokoll från Stockholms polisdistrikt, tekniska roteln, angående brottsplats och särskilda fynd samt två sakkunnigutlåtanden från Statens kriminaltekniska laboratorium.
TR:n gör följande bedömning. Som sagts i det föregående har O.S. under förundersökningen och rättsförhandlingarna varierat sina uppgifter på ett högst anmärkningsvärt sätt. Han har motsagt sig själv upprepade gånger och funnits beljuga annan inblandad i misskrediterande syfte. Genom vad sålunda förekommit har O.S. förlorat trovärdighet. Hans förnekande av att ha övernattat med V.S. natten till d 28 februari, och att ha duschat henne, förtjänar inte tilltro.
Av vissa skäl hade O.S. tillhållits att inte duscha V.S.. Att han trots detta gör det - och det på en tid på dagen som inte är den vanliga för morgontoalett - vittnar om hur angeläget hans förehavande var. Angelägenheten är markant också därigenom att O.S. höll flickan inlåst och tvingade modern att vänta utanför dörren. V.S. skräckreaktioner, som omvittnats i målet, ger vid handen att hon utsatts för ett övergrepp. Hennes ord och gester talar för att detta riktats mot underlivet. Duschningen kan rimligtvis inte ha avsett annat än att skölja bort sädesvätska från hennes kropp. Ehuru det inte kunnat utredas vari "flytningen" i toalettstolen verkligen bestått är det ett fynd som talar i samma riktning, nämligen att V.S. besudlats med sädesvätska. Sammantaget anser TR:n klarlagt att O.S. haft sexuellt umgänge med V.S. i det han haft utlösning vid beröring av henne.
Självfallet måste hans handlande ha innefattat ett betvingande varför O.S. gjort sig skyldig till våldtäkt. Brottet kan ej bedömas som annat än grovt till följd av V.S. ringa ålder.
Åtalspunkten 2. TR:n fann styrkt att O.S. sökt anstifta H.O. och O.A att i vittnesmål lämna osanna uppgifter om honom, och att han därför skulle dömas för stämpling till mened.
Påföljd. Rättspsykiatrisk undersökning av O.S. har företagits i målet. I utlåtande över denna sägs att han inte begått åtalade gärningar under påverkan av en allvarlig psykisk störning och att det ej föreligger medicinska förutsättningar att överlämna O.S. till rättspsykiatrisk vård.
Genom straffvärdet av O.S:s brottslighet är fängelse enda tänkbara påföljd. Fängelsestraffets längd måste inte obetydligt överstiga stadgat minimum.
Skadestånd. TR:n fann att V.S. borde tillerkännas ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen med 40 000 kr och med 30 000 kr enligt 5 kap 1 § skadeståndslagen.
Utvisning. - - - TR:n bedömer våldtäktsbrottet vara sådant att O.S. inte bör få stanna kvar här i landet. Utvisningsyrkandet skall bifallas. Något nämnvärt men torde inte orsakas O.S. genom att han utvisas ur Sverige.
Domslut
Domslut. TR:n dömde O.S. jämlikt 6 kap 1 § BrB för våldtäkt och jämlikt 15 kap 1 och 15 §§ samt 23 kap 3 § BrB för stämpling till mened till fängelse 5 år.
O.S. utvisades ur riket och förbjöds återvända hit.
O.S. förpliktades utge skadestånd till V.S. med 70 000 kr jämte ränta. Fängelsestraffet skulle till en tid av 140 dagar anses verkställt i anstalt.
Åklagaren, O.S. och V.S. fullföljde talan i Svea HovR. Åklagaren yrkade straffskärpning.
O.S. yrkade i första hand att åtalet skulle ogillas och att han skulle befrias från skadeståndsskyldighet. I andra hand yrkade han straffnedsättning och nedsättning av skadeståndsbeloppet. Han yrkade vidare att beslutet om utvisning skulle upphävas.
V.S. yrkade att skadeståndet skulle bestämmas till 100 000 kr jämte ränta. Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.
HovR:n (hovrättsråden Bremberg och Bjällås samt nämndemännen Silverstolpe och Blomberg) anförde i dom d 4 febr 1994: Utredning i HovR:n. Den skriftliga bevisningen i målet består dels av den rättsmedicinska undersökningen av V.S., dels av en teknisk undersökning som gjorts av lakan och klädesplagg som tillvaratagits i H.I:s lägenhet.
Enligt den rättsmedicinska undersökningen talar mödomsöppningens vidd emot att något föremål med diameter större än 9 mm tidigare trängt genom öppningen. Såvitt gäller analöppningen har noterats att inga äldre eller färska skador ses i området. De undersökande läkarna har noterat att V.S. vid undersökningen av de yttre könsorganen och vid beröring av detta område blev kraftigt upprörd och försökte skyla detta område med händerna samt att hon under undersökningen av detta område grät hela tiden.
Vid brottsplatsundersökningen togs bl a ett påslakan och ett par trosor i beslag. På båda fanns spermafläckar.
Efter DNA-analys har det fastställts att spermafläckarna på påslakanet härrör från O.S.. Spermafläcken på trosorna har inte kunnat analyseras.
O.S., H.I., A.H. och E.S-Y. och - - - har hörts på nytt. De har i huvudsak berättat i överensstämmelse med vad som antecknats i TR:ns dom men med följande tillägg.
H.I.: Hon och A.H. undersökte V.S. underliv. För att ha något jämförelseobjekt tittade de på A.H:s jämnåriga dotters underliv och vid denna jämförelse fann de att V.S. blygdläppar var svullna. H.I. ville inte göra sak av detta förrän hon var helt säker. Hon bestämde sig därför för att låta läkarundersöka V.S. för att få reda på om V.S. skadats på något sätt. Om V.S. inte skadats skulle hon låta saken bero eftersom V.S. skulle drabbas mycket hårt om det kom fram att en man hade utnyttjat henne sexuellt. Det skulle innebära att V.S. enligt somalisk sed skulle bli utstött och inte kunna gifta sig med en landsman. Först på måndagen fanns det personal på flyktingförläggningen som hon kunde tala med och på tisdagen fick hon komma till förläggningens läkare för att få V.S. undersökt. - Hon stod i tacksamhetsskuld till O.S., som hade stöttat henne under hennes graviditet och hjälpt henne med barnen. De delade hushåll på så sätt att O.S. handlade åt henne och hon lagade mat åt honom. O.S. behövde inte betala för maten eftersom han hade sin familj kvar i Afrika och behövde skicka pengar till den. Hon hjälpte honom att spara pengar och hon hade 5 000 kr som var hans. - De trosor med spermafläck som omhändertagits i hennes duschrum tillhör en väninna till henne och O.S..
O.S.. Han var inte barnvakt natten till d 28 februari utan natten till d 26 och 27 februari 1993. Han har alltid behandlat V.S. som sitt eget barn. Han och H.I. hade en sexuell relation och de spermafläckar som hittats på hans påslakan måste ha avsatts vid ett samlag som han och H.I. hade på lördagen d 27 februari. På måndagen d 1 mars åkte han och några vänner med bil till Örebro. H.I. bad honom att köpa kött i en muslimsk affär i Örebro och gav honom 200 kr. A.H. kan inte ha gjort några iakttagelser. Hon befann sig i Tyskland under denna tid tillsammans med sitt nyfödda barn för att förlänga sitt uppehållstillstånd där och för att få sitt nya barn inskrivet i sitt pass. Anledningen till att H.I. beskyller honom för att ha förgripit sig på V.S. är att hon vill ha skadestånd. - - -
E.S-Y. har på fråga i HovR:n om sina iakttagelser av V.S. underliv samma dag förklarat att hon inte har någon större erfarenhet av undersökningar av detta slag och att hennes iakttagelser om skador på mödomshinnan måste ha varit felaktiga.
Domskäl
Domskäl. Åtalet stöds främst av H.I:s berättelse om V.S. reaktion då O.S., sedan H.I. fått vänta cirka 15 minuter, öppnade dörren till lägenheten. Av berättelsen framgår att V.S. var nyduschad och endast iförd en handduk, att hon började gråta då hon fick se sin mamma och att hon pekade mot underlivet och sade "A. stoppade här" eller "A. gjorde här". H.I:s berättelse om att V.S. var förskräckt och utsatts för något otillbörligt som riktat sig mot hennes underliv bekräftas också av vittnesförhöret med A.H.. Hennes berättelse stöds också av vad som framkommit om V.S. reaktion vid läkarundersökningarna.
O.S. har uppgivit att han varit barnvakt hos V.S. d 27 februari och inte 28 februari. Han har förnekat att han har duschat V.S. och gjort gällande att H.I. och hennes väninna A.H. beskyller honom för att ha förgripit sig på V.S. för att H.I. skall få skadestånd. Under förundersökningen har han lämnat ett flertal olika uppgifter om spermafläckarna på lakanet, var han befunnit sig d 28 februari och om sin relation till H.I.. Till förklaring av detta har han gjort gällande antingen att tolkarna missförstått honom eller att de på grund av att de tillhör en mot honom fientligt inställd klan i hemlandet gjort felaktiga översättningar för att misskreditera honom.
HovR:n delar TR:ns bedömning att O.S. genom sina olika och motstridiga uppgifter undergrävt sin egen trovärdighet. Därtill kommer att han försökt skaffa alibi för d 28 februari hos landsmän som han inte träffat denna dag.
Enligt HovR:ns mening är det med tanke på de sociala följder som ett sexuellt övergrepp enligt H.I. får för V.S. i det somaliska samhället inte tänkbart att H.I. skulle offra barnets framtid för pengars skull. Beaktansvärt är också att det inte är H.I. som har gjort polisanmälan och att hon inte heller har begärt att en sådan skulle göras. Inte heller i övrigt har det framkommit något som ger anledning att ifrågasätta H.I:s vilja och förmåga att lämna sanningsenliga uppgifter.
Vad H.I. och A.H. berättat om en vitaktig vätska som de iakttagit i samband med att V.S. hade avföring senare under den aktuella dagen kan med hänsyn till att någon penetration av analöppningen inte har skett enligt den rättsmedicinska undersökningen och att V.S. var nyduschad då O.S. öppnade dörren inte tillmätas något bevisvärde.
O.S. hade förbjudits att duscha V.S., eftersom en man enligt vad som upplysts om somalisk sed inte får duscha en liten flicka, inte ens om han är hennes far. Att O.S. trotsat detta förbud tyder på att det för honom har varit synnerligen angeläget att duscha V.S.. Denna omständighet i förening med O.S:s ovilja att öppna dörren för H.I. samt spermafläckarna på lakanet kan inte leda till någon annan slutsats än att O.S. duschat V.S. för att skölja bort sädesvätska från hennes kropp.
Vid övervägande av det anförda finner HovR:n att det kan hållas för visst att O.S. med sitt könsorgan berört V.S. underliv och därvid fått utlösning. Ett sådant handlande är oaktat att någon penetration inte har skett att bedöma som ett med samlag jämförligt sexuellt umgänge. HovR:n delar TR:ns uppfattning att handlandet måste ha innefattat ett betvingande och att O.S. har gjort sig skyldig till våldtäkt som med hänsyn till V.S. ringa ålder är att bedöma som grov.
I likhet med TR:n finner HovR:n att O.S. har gjort sig skyldig till stämpling till mened.
Även i frågorna om påföljd och utvisning delar HovR:n TR:ns bedömning.
I fråga om skadestånd till V.S. fann HovR:n att den av henne yrkade ersättningen för såväl lidande som kränkning var skälig.
Domslut
Domslut. HovR:n ändrade endast på så sätt TR:ns dom
att det skadestånd som O.S. skulle utge till V.S. bestämdes till 100 000 kr jämte ränta.
Fängelsestraffet skulle till en tid av 204 dagar anses verkställt i anstalt. O.S. skulle kvarbli i häkte till dess fängelsestraffet fick verkställas. Referenten, hovrättsrådet Hahn, var skiljaktig och anförde: V.S. uttalande och gest mot underlivet när hon fick se sin mor tyder enligt min mening också på att hon med stor sannolikhet blivit utsatt för någon sexuellt otillbörlig handling från O.S:s sida. Någon ytterligare ledning för bedömningen av vad som kan ha hänt henne ger dock inte utredningen i målet. Den rättsmedicinska utredningen ger inte stöd för åtalet. V.S. har inte vid senare försök att få henne att berätta vad "A. gjort" velat berätta något och hon har inte heller förmåtts att visa på anatomiskt riktiga dockor vad som hänt. Det går inte att fastställa när spermafläckarna på lakanet avsatts. H.I. har tydligen inte uppmärksammat någon våt fläck på påslakanet när hon, sedan O.S. lämnat lägenheten, undersökt V.S.. Lägenheten bestod av ett rum möblerat med i stort sett endast två sängar. Eftersom hon misstänkte att dottern blivit utnyttjad sexuellt borde hon ha uppmärksammat sådana fläckar. Målsägandebiträdet har framfört en teori om att övergreppet skulle ha skett i duschrummet. Hur det skulle ha gått till är svårt att föreställa sig. Överhuvudtaget lämnar utredningen i målet alltför mycket till domstolen att utifrån allmänna erfarenheter och egen fantasi försöka göra sig en bild av händelseförloppet. Enligt min mening kan detta inte vara domstolens uppgift. Utredningen i målet ger därför enligt min mening inte tillräckligt underlag för påståendet att O.S. - såsom gärningsbeskrivningen är utformad - med sitt könsorgan berört V.S. könsorgan och därvid fått utlösning. Åklagarens gärningsbeskrivning ger inte heller utrymme för att döma till annat brott enligt 6 kap BrB. Jag anser därför att åtalet i denna del skall ogillas. Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.
HD
O.S. (offentlig försvarare advokaten L.E.) sökte revision.
HD meddelade O.S. prövningstillstånd i målet utom beträffande ansvar för stämpling till mened. I sistnämnda del stod därför HovR:ns dom fast.
O.S. yrkade, att åtalet för grov våldtäkt, alternativt sexuellt umgänge med barn, samt talan om skadestånd skulle ogillas, att förordnandet om utvisning skulle upphävas och att straffet skulle sättas ned väsentligt.
Riksåklagaren och V.S. (ombud advokaten K.J.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen E.N.).
HD beslöt vid huvudförhandlingens slut d 11 april 1994, att O.S. ej längre skulle vara häktad utan omedelbart försättas på fri fot.
HD (JustR:n Magnusson, Freyschuss, Lind, referent, Lambe och Nilsson) beslöt följande dom: Domskäl. V.S:s moder H.I. har berättat att hon söndagen d 28 februari 1993 hämtade sin dotter som tillbringat natten med O.S. som barnvakt i H.I:s lägenhet. Hon fick vänta omkring 15 minuter innan O.S. öppnade dörren till lägenheten. V.S. var nyduschad och insvept i en handduk. Hon började gråta högljutt då hon fick se sin mamma, pekade mot underlivet och sade ungefär "A. stoppade här" och "A. gjorde här". Dotterns beteende och yttranden medförde enligt H.I. att hon började misstänka att O.S. utsatt dottern för något otillbörligt. Hennes misstankar förstärktes bl a av att flickan senare kräktes vid ett par tillfällen och fick påtagliga sömnsvårigheter.
H.I:s berättelse vinner stöd av A.H:s vittnesmål. I likhet med domstolarna finner därför HD att H.I:s nyss återgivna uppgifter är trovärdiga och skall läggas till grund för den fortsatta prövningen av målet.
Riksåklagaren har yrkat ansvar på O.S. för grov våldtäkt, alternativt sexuellt umgänge med barn. I den gärningsbeskrivning som ligger till grund för åtalet påstås att O.S. tvingat V.S. till ett med samlag jämförligt sexuellt umgänge och att han härvid med sin penis berört hennes könsorgan och ändtarmsöppning och då fått utlösning. För att O.S. skall kunna fällas till ansvar fordras alltså att det på grund av utredningen i målet kan anses ställt utom rimligt tvivel att O.S. med sin penis berört V.S. könsorgan eller ändtarmsöppning.
V.S. var i februari 1993 två år och åtta månader gammal. Av naturliga skäl har hon inte kunnat höras vare sig under förundersökningen eller i domstolarna. För den närmare bedömningen av vad som tilldragit sig mellan O.S. och V.S. får moderns uppgifter om V.S. reaktion och yttranden betydelse.
När ett så litet barn som V.S. lämnar uppgifter om en persons beteende mot barnet kan de inte ensamma utgöra bevis för att det har förekommit ett sådant handlande som utgör våldtäktsbrott. Detsamma gäller i fråga om barnets reaktioner och allmänna beteende. I sådana fall kan den tilltalades skuld anses ställd utom rimligt tvivel bara om åtalet för våldtäktsbrott vinner klart stöd av annan utredning, exempelvis fynd vid gynekologisk undersökning av barnet i nära tidsmässig anslutning till det påstådda övergreppet eller resultat av DNA-analyser av sperma som anträffats på eller i barnets kropp.
Den rättsmedicinska undersökning av V.S. som gjordes d 2 mars 1993 ger inte något stöd för att V.S. könsorgan eller analöppning skulle ha utsatts för någon otillbörlig påverkan. Den DNA-analys som utförts ger inte heller något stöd för åtalet.
H.I. och A.H. har båda uppgivit att V.S. hade avföring en eller ett par timmar efter det att modern hämtat henne från O.S.. De båda kvinnorna iakttog då vid avföringen ett vitt sekret. som båda ansåg vara sperma. H.I. tog upp litet av sekretet på en tandborste. - Av utredningen i HD framgår att tandborsten påträffades d 2 mars 1993 utomhus av polisen och analyserades. Vid den analysen kunde det inte påvisas någon sperma på tandborsten. H.I:s och A.H:s iakttagelser kan under angivna omständigheter inte anses utgöra något stöd för åtalet.
Det förhållandet att det på ett lakan har påträffats fläckar av sperma som härrör från O.S. har inte heller något bevisvärde.
Både TR:n och HovR:n har funnit att O.S. under förundersökningen och rättegången lämnat olika och motstridiga uppgifter. HD har samma uppfattning. De varierande uppgifter O.S. lämnat och den bristande trovärdighet han till följd därav kan anses ha tillåter emellertid inte i sig slutsatsen att O.S. handlat mot V.S. just på det sätt som angetts i gärningsbeskrivningen.
Sammanfattningsvis finner HD att det inte är ställt utom rimligt tvivel att O.S. vid det med åtalet avsedda tillfället med sin penis berört V.S. könsorgan eller ändtarmsöppning. O.S. kan därför inte fällas till ansvar för grov våldtäkt. Åklagarens gärningsbeskrivning ger inte utrymme för att döma för annat brott.
V.S. talan om skadestånd på grund av den gärning som avses med åtalet kan inte heller bifallas.
Det återstår då att bestämma påföljden för stämpling till mened och ta ställning i utvisningsfrågan. Riksåklagaren har för den händelse åtalet för grov våldtäkt ogillas förklarat, att den tid O.S. i målet varit berövad friheten - 270 dagar - innefattar tillräcklig påföljd för menedsbrottet och att det då inte bör komma i fråga att utvisa O.S..
Menedsbrott är av den art att fängelse normalt bör komma i fråga. Straffvärdet för det aktuella menedsbrottet får anses förhållandevis begränsat. HD bestämmer påföljden till fängelse fyra månader. Skäl saknas att utvisa O.S..
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD dels åtalet för grov våldtäkt, alternativt sexuellt umgänge med barn, dels talan om skadestånd.
Med ändring av HovR:ns dom i fråga om påföljd bestäms påföljden för stämpling till mened till fängelse i fyra månader. Fängelsestraffet skall anses verkställt i dess helhet till följd av att O.S. i målet varit berövad friheten sammanlagt 270 dagar.
HovR:ns förordnande om utvisning upphävs.
HD:s dom meddelades d 29 april 1994 (nr DB 114).