NJA 1992 s. 446

Frågor om beviskrav och bevisvärdering i mål om sexualbrott samt om anlitande av psykologisk expertis som hjälpmedel vid bedömningen av trovärdigheten hos målsägande- och vittnesutsagor. Dessutom frågor om gränsdragningen mellan våldtäkt och grov våldtäkt samt om skadestånd till den som har utsatts för omfattande sexuella övergrepp.

(Jfr 1986 s 319 samt 1991 s 83 och 766)

Södertälje TR

Allmän åklagare yrkade vid Södertälje TR ansvar å statslöse H.E., född 1958, enligt följande:

1.

Grovt sexuellt utnyttjande av underårig. H.E. har vid två tillfällen under april 1990 och vid upprepade tillfällen under tiden maj 1990 - okt 1991 i bostaden i Södertälje haft sexuellt umgänge med sin 13-15 åriga dotter C. genom att första gången stoppa in sina fingrar i hennes könsorgan i samband med att han onanerat sig själv och andra gången ha ett fullbordat samlag med henne samt vid därefter följande tillfällen slicka hennes könsorgan, tvinga henne att onanera åt sig samt onanera sig själv samtidigt som han smekt henne över brösten eller könsorganet. Varje brott är grovt på grund av att H.E. handlat särskilt hänsynslöst genom att förgripa sig mot en biologisk dotter utan sexuell erfarenhet och i försvarslös situation. - Lagrum. 6 kap 4 § 2 st BrB.

2.

Grov våldtäkt vid upprepade tillfällen. H.E. har vid ca tvåhundra tillfällen under tiden april 1990 - okt 1991 i bostaden i Södertälje med våld och hot om våld, som framstått som trängande fara, tvingat sin biologiska dotter C. före och strax efter det denna fyllt 15 år till samlag och med samlag jämförliga sexuella umgängen vaginalt, analt och oralt. Hotet har bestått i att H.E. tagit fram knivar och bland annat sagt, att han skulle döda C., om hon vägrat att uppfylla hans begäran, samt att han vid senare tillfällen utnyttjat den rädsla han framkallat hos C. genom sina tidigare åtgärder. Våldet har bestått i att H.E. vid något tillfälle gripit hårt tag i C. och kastat omkull henne samt en gång gett henne en örfil. Varje brott är grovt med hänsyn till den särskilda råhet H.E. visat genom att förgripa sig mot sin egen dotter, som befunnit sig i en försvarslös situation. - Lagrum: 6 kap 1 § 3 st BrB.

C.E. yrkade att H.E. skulle förpliktas att till henne utge skadestånd enligt följande:

1) jämlikt skadeståndslagen 1 kap 3 § för den kränkning av den personliga integriteten hon utsatts för med 200 000 kr;

2) jämlikt skadeståndslagen 5 kap 1 § 3 för sveda och värk, avseende fysiskt och psykiskt lidande, samt för lyte och men med 75 000 kr.

Å beloppen yrkades ränta enligt 6 § räntelagen.

TR:n (ordf rådmannen Sjölander; skiljaktiga meningar se nedan) anförde i dom d 3 jan 1992:

Domskäl. Åklagaren har till utveckling av åtalet anfört bl a: H.E., som är född i Turkiet, gifte sig 1975 i Libanon. Hans hustru var då 13 år gammal. Den 6 juli 1975 föddes C. som första barnet och därefter föddes ytterligare fem barn. 1985 kom familjen till Sverige och är sedan dess bosatt i Södertälje. 1985 och 1987 föddes ytterligare två barn. Familjen bor i en femrumslägenhet och C. delar sovrum med sin syster, J., som är född 1982. Sovrummets läge och hur de övriga familjemedlemmarna bor framgår av en skiss, se domsbilaga 1 (här utesluten; red:s anm). Efter det sista barnets födelse, som förlöstes med kejsarsnitt, blev hustrun deprimerad och hennes intresse för sexuallivet började att avta. H.E. riktade då sitt sexuella intresse mot C.. Han har under senare tid varit arbetslös. C. är numera omhändertagen av sociala myndigheter.

H.E. har förnekat gärningarna.

Målsägandeförhör har hållits med C.E., som berättat bl a: Hon har inte haft samlag med någon pojke. För henne är det viktigt att vara oskuld så länge som hon är ogift. I april 1990 fick hon följa med sin far till en fest, som anordnats av den syrianska kyrkan. På vägen till festen talade han om att flickor skulle vara oskuld och han sade att han skulle vara glad om hon var det. På festen drack fadern whisky och blev berusad. Hon hade tidigare haft håret uppsatt men hade sedan släppt ned det och på hemvägen sade han att hon var vacker. Han kramade om henne och då de var i ett skogsparti försökte han att kyssa henne på munnen. Då de kom hem gick hon och lade sig iförd sin pyjamas. Fadern kom in till henne och ville fortsätta att prata om flickor och oskuld. Han lämnade sovrummet men kom tillbaka efter en stund. Hon talade om för honom att hon inte legat med någon. Han sade att han verkligen måste få vetskap om att hon var oskuld. Efter en halvtimme fick han henne att lägga sig på rygg. Han drog av henne byxorna och stoppade in två fingrar i hennes könsorgan. Han sade att han inte kände något. Efter en halv minut tog han bort fingrarna och hon såg att han då onanerade. När han fått utlösning gick han till badrummet. Hennes syster sov hela tiden. Han kom tillbaka och bad henne om förlåtelse. Ungefär en vecka senare kom han åter till hennes sovrum och sade bl a att han inte hade fått något svar på om hon var oskuld och att han därför måste fortsätta undersökningen. Om hon inte var oskuld måste de åka till Libanon för att hon skulle få en mödomshinna inopererad. Han fortsatte att tala med henne och fick henne att gå med på en ny undersökning. Han tog fram sin penis och sade att det bara fanns denna metod kvar. Byxorna hade han dragit av henne och han bad henne att lägga sig på sidan. Han lade sig bakom henne och förde in sin manslem i hennes könsorgan. Efter högst en minut fick han utlösning. Hon var rädd för att bli med barn och rusade till badrummet och tvättade sig. Senare kom han in och bad om förlåtelse. Han började också att gråta. Inte så lång tid därefter kom han återigen in i sovrummet. Hon hade då en topp på sig och han smekte hennes bröst. Samtidigt onanerade han sig själv. Hon började inse, att han var sexuellt intresserad av henne. Hon var därför avvisande mot honom, då han kom in i hennes rum. Han började då att hota henne med kniv och vid ett tillfälle även med en skruvmejsel. Det var tre olika köksknivar, som han använde och de var 2 1/2-3 dm långa. Antingen höll han kniven i handen eller hade han den i fickan på sin morgonrock. Vid några tillfällen höll han knivens egg mot hennes hals och vid ett tillfälle höll han knivspetsen mot halsen. Han har även vid flera tillfällen hållit kniven mot hennes mage. Han sade att om hon inte gjorde som han ville skulle han döda både henne och sig själv. Om hon ropade på hjälp skulle han även döda den, som då kom. Hon vågade inte annat än att göra honom till viljes. Samlagen som han hade med henne ägde vanligen rum någon gång mellan kl 24 och 3 och de försiggick mestadels i hennes rum. Det hände vid ett tillfälle att han hade samlag med henne i föräldrarnas sovrum och det skedde, när hennes mamma inte var hemma. Han hade då fattat tag i henne och slängt henne på sängen. Vid detta tillfälle höll han på en och en halv timme. En dag, då hennes mamma var i skolan, och hon var i köket tillsammans med en femårig broder kom han in och frågade om hon skulle laga mat. Han bad brodern gå ut och tvätta sig. Han låste dörren till köket och sade till henne att dra av sig pyjamasen. Han fattade med händerna vid hennes hals och sade att han skulle döda henne om hon inte gjorde som han ville. Därefter hade han, då hon stod bakom kylskåpet, ett analt samlag med henne. Vid ett tillfälle hade han i badrummet ett analt samlag med henne. Han hade då tvingat henne att stå på alla fyra som en katt och han hade därefter stått bakom henne och genomfört samlaget. Det hände någon gång vid de andra samlagen att han smorde in hennes analöppning med smör. Ibland gjorde det ont vid analsamlagen. Vid ett tillfälle, då hon låst dörren till sitt rum, gav han henne en örfil, då hon öppnade för honom. De samlag han hade med henne var till största delen anala och hon uppskattar dem till omkring 235. Han hade även vaginala samlag med henne och det var tre gånger. Vid tre - fyra tillfällen hade han orala samlag med henne. Vid ett av dessa tillfällen fick han utlösning i hennes mun, vilket var fruktansvärt. Han smekte också vid många tillfällen henne över brösten och låren och i samband därmed onanerade han sig själv. Ungefär tio gånger onanerade hon åt honom och vid ett par tillfällen fick han utlösning. Sex - nio gånger slickade han hennes könsorgan. Han hotade henne inte vid varje tillfälle med kniv men hon var rädd för honom och vågade inte göra emot honom. De gånger hon nekade honom hämtade han en kniv och hotade henne. Den 6 juli - d 5 sept i år var hennes mor på semester i Libanon och de två yngsta barnen och brodern G. var med modern. Under denna tid var fadern mer än vanligt sexuellt aktiv mot henne. Hennes mor hade bett en väninna, L.D., som bor i Göteborg att komma och bo hos dem under moderns semester. L.D. kom d 15 eller 16 juli och stannade till d 1 aug. Under L.D. besök var det endast på dagarna, då inga andra än fadern och hon var hemma, som han utnyttjade henne sexuellt. En natt berättade hon för L.D. vad fadern gjorde med henne. L.D. bad henne att inte berätta det för någon. Dagen därpå var låset, som hennes far tagit bort från dörren till hennes sovrum, åter ditsatt men det gick dock inte längre att låsa. L.D. bad före sin avresa hennes faster W.L., som bor i grannskapet, att sova över hos dem. Detta gjorde fastern tre - fyra nätter. Även fasterns dotter, R., sov över någon natt och då låg hon i hennes rum. Hon låste ofta dörren till sitt rum men vanligen gick hon och lade sig före sin syster och hur denna gjorde med dörren vet hon inte. Vissa tider var nycklarna till dörren borttappade. Hon berättade för sin mor, att fadern brukade smeka henne, och hon omtalade även för modern, att fadern tvingade henne att se på porrfilmer. I somras sade hennes väninna S.K. att hon sett att det hänt henne något. För sin kusin R. ville hon inte berätta om vad hon utsatts för utan hon hittade på en historia om att hon blivit våldtagen av två pojkar i en skog. Hon kom på detta eftersom hennes far försökte kyssa henne i ett skogsparti. Genom S.K. fick hon telefonnumret till L.M., som varit med om detsamma som hon. Både L.M. och S.K. rådde henne att anmäla fadern. Hon berättade sedan för syokonsulenten E.P. och sin lärare K.B. om vad som inträffat men hon ville att de inte skulle föra det vidare. K.B. stod nog inte ut med att behålla det för sig själv. Hon var rädd för att fadern skulle utnyttja hennes syster J., som hon delade rum med. Fadern sade till henne, att han var medveten om att det var fel av honom att utnyttja henne men han kunde inte hjälpa det, eftersom det blivit en vana för honom. Ibland kallade han henne för sin hora. Han var ofta spritpåverkad vid tillfällena. Under ett och ett halvt år pågick hans sexuella övergrepp mot henne. Vid något tillfälle sade han att det inte spelade någon roll om de hade samlag en gäng eller tusen gånger. Hon har inte sett, att han har något födelsemärke vid sitt könsorgan. Efter det att hon gjort anmälan har hon haft telefonkontakt med L.D. och denna har bett henne ta tillbaka anmälan. På grund av vad hon utsattes för orkade hon inte alltid gå till skolan utan hon skolkade ibland. Hon vet inte när hon förlorade sin mödom. Det kan vara så som hennes föräldrar säger, att det skedde när hon i sin barndom föll ner från en stol.

Närmare hörd över åtalet har H.E. uppgett bl a: Det är bara fantasier som C. kommer med. Han kan inte förstå vad hon menar. Det finns ingen verklighetsbakgrund till vad hon berättat. Hans hustru har aldrig nekat honom samlag. De har haft ett normalt sexualliv tillsammans. Han tycker inte om att ha analsamlag. Festen i kyrkan i april i fjol kommer han inte ihåg. De brukar krama varandra i samband med större högtidligheter men han har aldrig försökt att kyssa C.. Han drack då och då men inte ofta och aldrig så att han blev berusad. De senaste två åren har han varit arbetslös. Han har aldrig diskuterat eller frågat C. om hon var oskuld. Däremot har han flera gånger framhållit för henne vikten av att vara oskuld. Han trodde, att hon var oskuld ända till dess han av sin försvarare fick veta att det vid en läkarundersökning framkommit att hon inte var det. Eftersom hon således inte längre är oskuld misstänker han, att hon varit tillsammans med en annan man. Detta vågade hon inte berätta för fadern utan kommer i stället med beskyllningar mot honom. Under de tre senaste åren har hon inte varit sig lik. Hon har betett sig nervöst och klagat på föräldrarna, eftersom hon tyckt att det varit för många barn i familjen och att de haft det fattigt. Hon har även blivit mycket fantasifull. Den senaste tiden har hon varit bestämd på att åka till USA för att där gifta sig med en kille i en popgrupp, vilken hon ofta lyssnat på. Vid ett tillfälle, då han talade med henne om skolan och skolk, bröt hon samman. Hon talade om att hon hade ett problem men då han försökte få reda på vad det var för problem sade hon, att han inte kunde hjälpa henne. Det har hänt att han gått in till henne på hennes rum för att lugna henne när modern och hon hade grälat. Detta skedde vid 17-18-tiden. Han och hans hustru har ett eget sovrum men ibland har hustrun sovit i något av barnens rum, då de varit rädda. C. kan inte klara hushållet, och det var därför som W.L. och L.D. hjälpte till. Det hände, att W.L., som bor strax intill, övernattade hos dem, eftersom hon inte ville bära hem sina barn. Det är riktigt att han i somras monterade bort låset till hennes sovrum men han satte dit det efter några timmar och det fungerade igen. Anledningen till att han avlägsnade låset var att C. och hennes kusin R. hållit på med en rakmaskin, vilket han inte tyckte om. Vid något tillfälle hyrde han porrfilm men han tvingade aldrig C. att se på den. Nära sin penis har han ett svart födelsemärke och är det som C. påstår att de haft sexuellt umgänge borde hon ha lagt märke till det.

I målet har på åklagarens begäran hållits sakkunnigförhör med skolpsykologen Stig B samt vittnesförhör med överläkaren K.O., S.K., L.M., K.B., E.P. och S.F..

På H.E:s begäran har vittnesförhör hållits med S.F., L.E., W.L. och L.D..

Stig B har uppgett: Han är legitimerad psykolog och han tjänstgör som psykolog vid skolorna i Södertälje. Ett tiotal gånger har han varit förordnad som sakkunnig i mål liknande det aktuella. Han har tagit del av förundersökningsprotokollet samt band- och videoupptagningar av förhör med C.. Han har vidare samtalat med förundersökningsledaren E.H. och två gånger med C.. Det är helt osannolikt att hon fantiserat ihop det hon berättat om faderns övergrepp. I sak har hon varit med om det hon uppgett. Han bedömer henne som tillförlitlig i stort. Hon har inte lämnat motsägande uppgifter och hon har inte haft intentionen att få det låta värre än det varit. Det är dock inte uteslutet att det kan ha hänt färre gånger och att knivar kommit till användning i mindre omfattning. Den berättelse hon lämnat om våldtäkten i skogen är naturlig. Hon hade ett stort behov av att lämna ifrån sig en berättelse och på så sätt ge en signal till omvärlden samtidigt som hon ville skydda familjen.

K.O., statens rättsläkarstation i Solna, har d 20 nov 1991 förrättat rättsmedicinsk besiktning av C.. I ett utlåtande d 21 nov 1991 har K.O. uttalat, att C. ej företett skador eller ärr på huvud, bål, armar eller ben, att i ändtarmsöppningen påvisats två läkta bristningar samt påtagligt slingriga, ytliga vener, att i yttre könsorgan påvisats två läkta bristningar i förgården samt en mödomsöppning av en storlek som väl medger inträngning av en vuxen mans styva penis, att ovanstående fynd starkt talar för att såväl C:s ändtarms- som slidöppning varit utsatta för forcerad uttänjning, att på båda ställen slemhinneskadorna varit stadda i avslutad läkning och sålunda torde vara av åtminstone flera veckors ålder, medan någon övre åldersgräns för uppkomsttidpunkten ej kan anges, att mödomsöppningens utseende ej kan förklaras enbart av användning av tamponger storlek Extra Plus, utan att den samman tagna bilden är väl förenlig med att C. utsatts för såväl anala som vaginala samlag, att inga skador i munnen påvisats, men att detta inte utesluter att hon även varit med om oralsex.

Vid TR:n har K.O. uppgett bl a: Det kan inte uttalas hur många inträngningar som C. varit utsatt för. Det har varit fler gånger och inträngningarna analt har skett i större omfattning än vaginalt. Att en mödomshinna skall skadas vid ett fall är oerhört ovanligt. Vid första samlaget behöver inte kvinnan känna smärta och det kan både blöda och inte göra det.

S.K. har berättat: Hon har varit klasskamrat med C. alltsedan lågstadiet. Tidigare umgicks de inte men under de senaste sex månaderna har de gjort det. C. var tyst och inbunden och var rädd att prata om sina känslor. S. märkte att det var något särskilt med C.. Någon gång under de senaste månaderna, då C. var på besök hos S., berättade hon för S. att hon blivit våldtagen. På S:s fråga svarade hon, att det var hennes pappa som våldtagit henne. Hon berättade om en fest, som hon och hennes pappa varit på och att hon därefter blivit våldtagen av honom. Det hade hänt många gånger, att han våldtagit henne. En vecka efter detta samtal berättade hon, att det återigen hade hänt. Hon omtalade också, att han vid ett tillfälle haft kniv. Efter det att C. berättat om att hon blivit våldtagen av sin far verkade hon lättad och blev fri och öppen. S. tror på vad C. har berättat. C. skulle inte ljuga. Det har hon aldrig gjort. C. hade berättat för sin kusin R. att hon blivit våldtagen men sade då att hon blivit våldtagen av två pojkar i en skog. C. visste att det inte gick att lita på R.. Denna skulle föra det vidare till sin mor och därför vågade hon inte berätta sanningen för R.. Av en kamrat hade S. hört, att L.M. varit med om något liknande som C. och det var genom S. som C. kom i kontakt med L.M.. Hon var tillsammans med C. och besökte syokonsulenten. Därefter har hon inte träffat C.. Genom att anmäla fadern för våldtäkt hatar familjen C. och hon är en skam för den. Hennes liv har blivit förstört och hon kan inte gifta sig inom sin kulturkrets.

L.M. har berättat: Hon känner inte C. men denna hade genom en kamrat fått hennes telefonnummer. L.M. har själv varit med om något liknande som C.. I oktober i år ringde C. till henne och talade om att hennes far utnyttjade henne sexuellt. Rätt så ofta om kvällarna skulle hennes far ha kommit in till henne. Hon nämnde inte något om att fadern hotat henne vid samlagen. L.M. rådde C. att gå till skolsköterskan. C. var väldigt ledsen under samtalet.

K.B. har uppgett: Från höstterminen i år är hon klassföreståndare för den klass, i vilken C. går. Förra läsåret var hon timlärare i C:s klass och under det året hade C. en del ströfrånvaro men efter höstterminens början har hon haft stor frånvaro. C. har varit ganska tystlåten men varit K.B. nära. Från skolstarten i höstas skedde en märkbar förändring hos henne. Hon är en mycket begåvad flicka men hon hade svårt att koncentrera sig. I anledning av hennes stora frånvaro kallades i november till ett möte, i vilket C., K.B., C:s moder och studierektorn deltog. Under mötet blev C. som en obstinat tonåring och sade att hon ville gå i en annan skola. Efter mötet sade hon till K.B. att det var något hon ville berätta. De hade senare ett samtal och vid detta berättade hon att hon blivit våldtagen av sin far. Hon berättade bl a att då hon och fadern var på väg till en fest framhöll fadern för henne vikten av att vara oskuld. Efter festen blev hon sexuellt utnyttjad och det var första gången det skedde. Vid ett tillfälle tvingade han henne att se en porrfilm. Vid ett annat tillfälle, då hon lagat mat till sig och sin bror, blev hon tagen bakifrån av sin far. Fadern knivhotade henne och han sade, att han skulle döda henne och sig själv. Han onanerade ibland framför henne. C. bad K.B. att inte berätta vad hon uppgett om fadern. Samtalet pågick en och en halv timme och när C. berättade var hon lugn och det bara forsade ur henne. C. har en stor pliktkänsla för familjen och nu har hon förlorat kontakten inte endast med sin familj utan även med syrianska församlingen. Hon har haft självmordstankar. En faster anklagade henne för att förstöra för hela familjen och släkten. K.B. tvekar inte om, att det som C. berättat är sanning.

E.P. har uppgett bl a: S.K. uppsökte tillsammans med C. E.P. och sade att hon hade problem i sin familj. C. ville inte då berätta något men några dagar senare - det var i oktober i år - kom C. till henne och ville prata. C. sade att hon kände förtroende för henne och hon gav henne löfte om att inte säga något. C. berättade att pappan efter en fest skulle undersöka om hon var oskuld. Mer hände inte denna kväll. Senare hade pappan upprepade gånger samlag med henne. Hon var rädd för pappan och denne hade sagt, att han skulle mörda henne. Vid ett tillfälle hade pappan haft en kniv. E.P:s uppfattade det som om det börjat i våras men hon är inte säker på detta. När mamman i somras var på semester var det som värst.

L.E. har berättat: Hon och hennes man har ett mycket normalt sexualliv. Hon har aldrig avvisat sin man. Det har aldrig förekommit, att de haft analsex med varandra. Ibland har hon sovit hos barnen och det har varit när hennes man inte varit hemma. Då han kommit hem har han hämtat henne till deras sovrum. Hon sover lätt och dörren till deras sovrum har alltid varit öppen. C. har ibland haft dörren stängd till sitt rum men för det mesta har den varit öppen. Hon har aldrig märkt, att hennes man på natten gått in i C:s sovrum. Hon känner inte till något om låset i dörren till C:s rum. Hon tror, att L.D:s och hennes mans mammor är avlägset släkt. Själv är hon och L.D. mest goda vänner. Anledningen till att L.D. kom till dem under hennes semester d 8 juli - d 5 sept var att C. inte ensam kunde sköta hushållet. Det var inte bestämt att W.L. skulle komma till familjen men hennes man och barnen ville det. Efter hemkomsten från Libanon hade hon telefonkontakt med L.D. men denna har inte sagt, att C. anförtrott henne något. Hennes man dricker öl men whisky dricker han sällan. Han blir aldrig berusad. Vid något tillfälle hade hennes man en porrfilm hemma men han lämnade tillbaka den nästa dag. Hon tror inte på vad C. berättat. Flera gånger har hon ljugit för henne. C. sade flera gånger att hon inte stod ut med sina syskon och att hon ville ha egen bostad. Hon talade också om en popgrupp och hon ville till Amerika och bli sångerska. Hon beskyller sin pappa för att hon ville komma hemifrån och hon tycker inte om oss. Hennes man har alltid varit snäll mot barnen och särskilt mot C.. När C. 1981 lekte på en balkong föll hon ner på ett soffbord och hon började blöda från underlivet. När hon var 12 år berättade föräldrarna detta för henne och de sade att de var rädda för att hon vid fallet förlorat sin oskuld. Om hon haft minsta misstänksamhet mot att hennes man uppträtt som C. sagt skulle hon aldrig accepterat detta utan hon skulle ha skilts från honom. Hon vill inte skydda sin man.

W.L. har berättat: Hon är syster till H.E.. Dennes och hennes familjer umgås två - tre gånger i veckan. Hon har en dotter R., som är 13 år, och R. och C. brukade vara tillsammans. Hon har inte märkt, att C. skulle ha förändrats till sitt sinnelag under de senaste åren. C. brukade prata mycket om en popgrupp i USA och hon ville åka dit för att träffa en kille i gruppen. C. sade också att hon inte längre stod ut med sin familj. Förhållandet mellan C. och hennes far föreföll normalt och hon verkade inte rädd för honom. När L.E. var i Libanon blev hon av sin bror ombedd att hjälpa till i hans familj med hushållsarbete. När det blev sent övernattade hon där. Även R. sov över och då låg hon i samma rum som C.. Då hon övernattade sov hon i rummet mitt emot C:s sovrum. Hon sover lätt och hon hade dörren till sitt rum öppen, medan R. och C. hade dörren stängd. Hon hörde inte att hennes bror var uppe på nätterna utan det var tyst i våningen. R. har omtalat för henne, att C. berättat att hon blivit våldtagen av två killar. En kille hade kommit bakifrån och en framifrån. En av killarna hade tagit fram en kniv och sagt, att hon skulle dödas om hon berättade det för någon. Detta fick hon veta av R. tre fyra dagar efter det att C. blivit omhändertagen.

L.D. har berättat bl a: Hon är god vän till familjen E och hon brukar ha telefonkontakt med L.E.. Hon blev ombedd av L.E. att hjälpa till i hushållet hos familjen E. Troligen d 11 juli kom hon dit och hon stannade ungefär tre veckor. Hon sov på nätterna i det rum som ligger mitt emot C:s sovrum och hon hade dörren till rummet öppen. På grund av mjältbesvär brukar hon inte sova hela natten. Hon märkte inte att någon besökte C. på nätterna och även om hon sovit skulle hon ha märkt det, eftersom hon är lättsövd. Relationerna mellan C. och hennes far verkade vara normala. Vid något tillfälle berättade C. för henne, att det var två killar som våldtagit henne. C. skrattade när hon berättade det och hon tog därför inte berättelsen på allvar. Efter det att hon återvänt hem var hon i telefonkontakt med familjen och ibland svarade C. och ibland W.L.. Sista gången hon talade med familjen var en månad efter L.E. kommit hem och det var C., som svarade. Det har alltid varit vardagssaker, som de talat om. C. har inte ringt upp henne och hon har inte försökt påverka C. att ta tillbaka sin anmälan.

I anledning av de uppgifter L.D. lämnat i sitt vittnesmål har åklagaren åberopat vittnesförhör med S.F., som är anställd vid det behandlingshem, vid vilket C. för närvarande vistas. Åklagaren har vidare åberopat journalanteckningar från hemmet.

S.F. har omvittnat bl a: Enligt en anteckning i journalen har C. d 24 nov ringt ett samtal till "kusin L.D.", telefonnummer (Tel nummer, uteslutet här). Samtalen kopplas genom personalen och samtalet har kommit fram till mottagarnumret. Enligt vad S.F. fått höra av den som förmedlade samtalet blev C. fundersam efter samtalet och hon hade vid detta blivit tillrådd att inte gå vidare i ärendet.

B.C., som är innehavare av en videoaffär i Södertälje, har uppgett, att han brukat hyra ut videofilmer till H.E., att han högst tre gånger hyrt ut porrfilmer till honom samt att det kan ha skett vid något tillfälle i år.

TR:ns bedömning.

H.E. har förnekat vad åklagaren lagt honom till last. Han har gjort gällande att hans dotter falskeligen angett honom och som skäl för detta har han först angett att hon ville hemifrån, eftersom familjen hade för många barn och var fattig samt att hon ville till USA. Sedan har han som skäl anfört, att hon haft samlag med en pojkvän och att hon inte vågat berätta detta för sin far. H.E. har vidare till en början förnekat, att han hyrt porrfilmer men när hans eget vittne vederlagt detta påstående har han uppgett sig ha vid något tillfälle hyrt en sådan film. Det har framkommit, att det födelsemärke, som H.E. omnämnt, inte är iögonfallande och att han kvällen innan ett fotografi tagits rakat sig runt födelsemärket. H.E. har åberopat sin hustru, en syster och en bekant, L.D. som vittnen. Såväl hustrun som systern har angett samma skäl som han till att C. angett honom. Systern har uppgett sig inte ha övernattat varje natt i hans lägenhet under hustruns semester och L.D. kom till hans familj först flera dagar efter hustruns avresa till Libanon. L.D:s påstående, att hon inte haft kontakt med C. efter det att polisanmälan gjorts, motsägs av vad S.F. omvittnat.

Den berättelse C. har lämnat ger intryck av att hon berättat det hon upplevt. Berättelsen har vid huvudförhandlingen inte avvikit från de uppgifter som hon lämnat vid förundersökningen. Uppgifterna har inte heller varit motstridiga sinsemellan. Vad hon berättat för S.K., L.M. och sina lärare K.B. och E.P. överensstämmer i allt väsentligt med berättelsen vid huvudförhandlingen. Stig B har bedömt att C:s uppgifter är sanningsenliga. Dock har han förklarat, att det inte kan uteslutas att antalet tillfällen som C. blivit utnyttjad och antalet tillfällen som hon blivit hotad med kniv har varit färre än hon uppgett. Att C. berättat att hon blivit våldtagen i en skog har i S.B:s vittnesmål fått sin förklaring. C:s uppgifter vinner även stöd av det utlåtande som K.O. avgett.

På grund av det anförda finner TR:n att C:s uppgifter förtjänar tilltro framför H.E:s berättelse. Hennes uppgifter skall därför läggas till grund vid prövning av åtalet. Det är genom hennes uppgifter utrett, att H.E. begått åtalade gärningar. Det är dock inte tillförlitligen styrkt, att de sexuella övergreppen under åtalspunkten 2 förekommit vid så många tillfällen som åklagaren påstått. Det är i vart fall utrett, att övergreppen förekommit i stor omfattning. Gärningarna är att bedöma i enlighet med åklagarens talan. H.E. har således gjort sig skyldig till grovt sexuellt utnyttjande av underårig och grov våldtäkt.

H.E. förekommer inte i kriminalregistret.

Av ett 7-§ intyg framgår, att skäl för undersökning enligt lagen om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål inte föreligger.

Den brottslighet, som H.E. gjort sig skyldig till, är av mycket allvarlig beskaffenhet. Han har bl a tillfogat sin dotter, som stått under hans beskydd, skador som fn inte går att överblicka.

Med hänsyn till brottslighetens höga straffvärde skall H.E. ådömas ett långvarigt fängelsestraff.

H.E. har bestritt skadeståndsyrkandet. Som i och för sig skäligt skadestånd har han vitsordat 25 000 kr.

Till stöd för sin talan har C. - förutom vad som anförts i ansvarsdelen - åberopat ett utlåtande av leg psykologen K.A..

I utlåtandet, som fogats som bilaga till TR:ns dom, anfördes:

Jag har en pågående behandlingskontakt med C. och har hittills träffat henne vid följande tillfällen: 2/12, 4/12, 9/12 och 11/12 1991

Min bedömning är att C. är en välbegåvad, känslomässigt resursrik och stark flicka. Hennes levnadsomständigheter just nu är sådana att hon befinner sig i en djup kris, som framförallt handlar om ovissheten i hur hennes fortsatta liv kommer att gestalta sig.

Övergreppen från fadern som C. har beskrivit har skett under hot. C. hyser en djup rädsla för honom och för hur han skall komma att hämnas på henne. Han har hotat att döda henne om hon berättar om dem. Hon har återkommande mardrömmar om detta. Hon berättar hur hon blir panikslagen då personalen vid behandlingshemmet väcker henne, eftersom det påminner om faderns nattliga övergrepp. Hon beskriver att hon är överkänslig för kroppskontakt från män och att hon ryggar tillbaka bara inför små klappar och kramar. Hon har svårt att lita på män som är påträngande och reagerar med rädsla, misstänksamhet och avståndstagande.

Det är väl känt att sexuella övergrepp får konsekvenser som det tar många år att komma över. Det behövs ofta en flerårig psykoterapi, kanske i flera omgångar, för att komma tillrätta med åtminstone en del av de traumatiska upplevelserna.

För C:s del har avslöjandet av övergreppen också en annan och minst lika allvarlig följd. Genom att avslöja övergreppen för utomstående har hon brutit mot tabun inom den assyrisk/syrianska kulturen och därmed dragit skam över sin familj, släkt och sig själv.

Jag har under flera års tid i mitt arbete vid PBU-mottagningen kommit i kontakt med assyrisk/syrianska familjer och har därvid erfarit att de kulturella reglerna är genomgripande och stränga och att det är mycket svårt - ofta omöjligt - för den enskilde att ifrågasätta dem eller att göra uppror mot dem. Den enskilde individen kommer i en sådan situation att stå inför valet att antingen ge upp inför påtryckningarna eller att bli aktivt utesluten ur gemenskapen. Hedern är för en assyrisk/syransk familj något som till varje pris måste försvaras. Det finns regler också för detta, där fysiskt våld kan ingå.

Mot bakgrund av ovanstående tror jag att det kommer att bli mycket svårt för C:s familj och släkt att stödja henne i fortsättningen. Risken för att hon blir helt ensam är mycket stor. I en sådan situation behöver C. allt stöd hon kan få, så väl psykologiskt socialt som ekonomiskt.

Vid angiven utgång i ansvarsfrågan är H.E. skyldig att utge skadestånd.

TR:n finner att C. skäligen bör tillerkännas skadestånd med yrkade belopp.

Domslut

Domslut. TR:n dömde H.E. jämlikt 6 kap 1 § 3 st och 4 § 2 st BrB för grov våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av underårig till fängelse 6 år.

Fängelsestraffet skulle till en tid av 49 dagar anses verkställt i anstalt.

H.E. förpliktades utge skadestånd till C. E med 275 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 11 dec 1991 till dess betalning sker.

Nämndemännen Björk, Söderberg och Lundgren var skiljaktiga i fråga om straffmätningen och bestämde fängelsestraffet till 8 år.

Ordföranden var skiljaktig i fråga om skadeståndet och fann att detta skäligen borde bestämmas till 150 000 kr för kränkning och 50 000 kr för sveda och värk samt lyte och men.

Svea HovR

Såväl åklagaren som H.E. fullföljde talan i Svea HovR. Åklagaren yrkade att H.E. skulle dömas till ett längre fängelsestraff än vad TR:n bestämt.

H.E. yrkade att åtalet skulle lämnas utan bifall eller att straffet i vart fall skulle sättas ned. I andra hand medgav han ansvar för olaga tvång. Han yrkade vidare att han skulle befrias från skyldigheten att utge skadestånd till C.E. eller att skadeståndet i vart fall skulle sättas ned.

Åklagaren och H.E. bestred varandras yrkanden.

C.E. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hillerudh och hovrättsrådet Widebäck, referent, samt nämndemännen Larsson och Litton) anförde i dom d 31 mars 1992:

Utredningen i HovR:n.

H.E. har hörts på nytt i HovR:n. Förnyade förhör har på åklagarens och H.E:s begäran hållits med C.E., K.O. och L.M., på åklagarens begäran med E.P., K.B. och S.K. samt på H.E:s begäran med W.L.. L.E. har hörts på begäran av åklagaren och C.E.. Vidare har H.E. åberopat det i TR:ns dom redovisade förhöret med L.D.. Skriftlig bevisning har förebringats, bl a det rättsintyg som K.O. har utfärdat.

C.E., K.O., L.M., E.P., K.B., S.K., L.E. och W.L. har med nedan angivna tillägg och ändringar lämnat i huvudsak samma uppgifter som vid TR:n enligt den överklagade domen.

Till ledning för bedömningen av C:s utsaga har HovR:n av legitimerade psykologen Nils W, docent i psykologi, särskilt rättspsykologi, inhämtat ett vittnespsykologiskt sakkunnigutlåtande angående tillförlitligheten av och uppkomstbetingelserna för C:s utsaga. Nils W har även hörts i HovR:n. Även Stig B, som förordnats som sakkunnig av TR:n, har hörts i HovR:n. Han har lämnat väsentligen samma uppgifter som vid TR:n.

H.E. har uppgett:

Han har flera gånger talat med C. om hur viktigt det inom deras kulturkrets är att en flicka är oskuld när hon gifter sig. C. hade berättat om hur hennes skolkamrater umgicks med pojkar. Han hade också vid tre olika tillfällen sett C. tillsammans med en pojke. Detta fick honom att oroa sig för om C. fortfarande var oskuld. Han diskuterade inte med någon annan om hur han skulle kunna kontrollera saken. Han hade för avsikt att låta en läkare undersöka C., men då han var alltför upptagen med kortspel m m med sina vänner blev det aldrig av. Det är riktigt som C. berättat att de tillsammans var på en fest som den syrianska församlingen ordnat. Festen ägde rum någon gång på våren eller försommaren men han är osäker på om det var år 1990 eller 1991. Han minns dock att han vid tidpunkten för festen inte var arbetslös. Under kvällen drack han sprit och blev något berusad. När de kom hem och C. hade gått och lagt sig i sin säng gick han in till henne. Eftersom han tidigare hade kommit att tvivla på att C. verkligen var oskuld var hans avsikt att fråga henne hur det förhöll sig med det. Han fick emellertid inte något tillfredsställande svar på sin fråga. C. verkade rädd, vilket möjligen kan bero på att han var berusad. Han framhöll för C. att han måste få klart besked om hon var oskuld och sa att man genom att föra in ett finger i en flickas könsorgan kunde känna om hon var oskuld. Han bad C. att hon skulle tillåta honom att undersöka henne på detta sätt. Han stack in handen under täcket och förde den till hennes könsorgan. C. hade trosor på sig och han höll handen utanför dessa. När han rörde vid C. fick han erektion ofrivilligt och utan att röra vid sin penis även utlösning i kalsongerna. När han kände detta skämdes han och sprang in i badrummet.

Någon vecka senare när han satt uppe och såg på porrfilm på TV tittade han in till C. och såg att hon var vaken. Han gick då in till henne och sa att han måste få undersöka om hon var oskuld. När han försökte röra vid C. sa hon att hon skulle skrika högt om han rörde henne. Hon sprang därefter in på toaletten och låste dörren om sig. Han gick då ut ur rummet och fortsatte att se på porrfilm på TV samtidigt som han onanerade. Vid något av tillfällena när han var inne hos C. vaknade J. och satte sig upp i sängen, men lade sig sedan ner igen och somnade om. Han återkom till C. med sin begäran om att få undersöka henne vid ett tillfälle under hösten 1991 då de båda i en taxi var på väg till Huddinge sjukhus. Vid ett annat tillfälle, två à tre veckor innan han greps, var han och C. ensamma hemma tillsammans med yngste sonen X.. C. och X. var i köket och höll på att laga mat. H.E. tog då på nytt upp diskussionen med C. om hon var oskuld eller inte och framhöll att han nu måste få veta sanningen. Han tog upp en förskärare, höll den mot sin hals och sa att han skulle döda sig själv om hon inte tillät att han undersökte henne. C. reagerade emellertid inte, vilket gjorde honom fruktansvärt upprörd. Han slängde då ifrån sig kniven, tog ett strupgrepp på C. och sa att han skulle strypa henne om hon inte gick med på undersökningen. C. gav då med sig och bad honom köra ut X. från köket. Hon ställde sig sedan lutad mot frysskåpet eller väggen med ryggen åt honom och drog ner byxorna. Han förde sakta in sitt pekfinger i hennes slida men kunde inte känna någon mödomshinna. Efter att ha tvättat händerna förde han in långfingret i slidan, fortfarande utan att känna något. C. frågade om han var nöjd nu, men han svarade att han inte förstod någonting. Han kan inte minnas att han hade erektion när han undersökte C. i köket. Hans önskan att undersöka henne har överhuvudtaget inte bottnat i något sexuellt intresse för C. från hans sida utan enbart i en vilja att få klarhet i om hon var oskuld eller inte.

Utöver ovan angivna uppgifter har H.E. i HovR:n förnekat åklagarens påståenden.

Av Nils W:s utlåtande och av de uppgifter han till förtydligande och komplettering av utlåtandet lämnat i HovR:n framgår bl a följande:

Nils W har som tänkbara förklaringar till vad som kan ligga bakom de centrala utsagorna ställt upp olika hypoteser. Dessa prövas genom den vittnespsykologiska analysen, varigenom de psykologiska bedömningarna tydliggörs. För att endast en av hypoteserna skall kunna accepteras i slutsatsen bör denna hypotes vara ensam om att förklara all relevant information och den bör inte lämna någon central information oförklarad. Flera av C:s utsagor tyder på att hon återger verkliga upplevelser. Det gäller främst beskrivningen av händelserna i samband med festen och händelsen i köket. Flertalet av C:s övriga beskrivningar av de sexuella övergreppen är av en generaliserande karaktär och de kan inte utan vidare bedömas som tillförlitliga. Förutom dessa omständigheter talar flera andra omständigheter mot en hypotes som innebär att C:s utsagor är tillförlitliga. Bl a minskar tillförlitligheten kraftigt av att ingen i familjen märkt något av de regelmässiga sexuella övergrepp som skulle ha försiggått ibland flera gånger i veckan. Mot hypotesen att C. är sanningsenlig talar också en hypotes som innebär att C:s utsagor delvis är påhittade och delvis överförda på fadern från sexuella erfarenheter med annan eller andra än fadern. Utredningen har visat att C:s tidigare beskrivning av en våldtäkt i en skog inte säkert kan avfärdas som uppdiktad. Det kan också med hänsyn till vad som framkommit i HovR:n ifrågasättas om inte C. haft frivilliga sexuella kontakter med jämnåriga. Denna fråga är dock något oklar och skulle behöva utredas ytterligare. Sammantaget finner Nils W att hypotesen att C:s utsagor delvis är påhittade och delvis lånade från händelser där fadern inte varit inblandad fått avsevärt starkare stöd än den hypotes som innebär att C:s utsagor i den del de inte överensstämmer med vad H.E. berättat är tillförlitliga. Resultatet av utredningen visar enligt Nils W klart och entydigt att C:s utsagor om sexuella övergrepp från faderns sida i form av anala, orala och vaginala samlag inte är tillförlitliga. Denna slutsats stöds också av en hypotes om de sekundärvinster utsagorna skulle ge i form av ökad uppmärksamhet i skolan, att få lämna hemmet m m.

Domskäl

Domskäl. Ansvar.

C. har i HovR:n vidhållit sin berättelse om hur fadern vid ett stort antal tillfällen förgripit sig sexuellt mot henne. Berättelsen innehåller ett flertal detaljer som för HovR:n framstår som uppenbart osannolika, t ex hennes påståenden om antalet samlag och frekvensen av dessa liksom det omfattande bruk av knivar som H.E. enligt C. har gjort sig skyldig till. Det rör sig om överdrifter och förvanskningar i hennes berättelse som är ägnade att förringa tillförlitligheten och i hög grad försvåra bedömningen av C:s utsaga. Till detta kommer den generaliserande karaktär C:s berättelse ofta har när hon beskriver faderns beteenden mot henne. I dessa allmänt hållna berättelser återfinns dock även konkreta detaljer från de beskrivna situationerna med fadern, t ex att han ibland brukade smörja in hennes analöppning med smör för att det skulle göra mindre ont, att han undvek att ha samlag med henne i sängen för att den knarrade, att de anala samlagen var mer smärtsamma när hon låg på rygg än när hon stod på alla fyra. Dessa och liknande beskrivningar tyder på att C. återger självupplevda händelser, även om det inte kan uteslutas att hon till vissa delar lånar detaljer från erfarenheter hon vunnit på annat sätt, t ex genom att titta på porrfilmer. Mer detaljerade återgivningar av hela händelseförlopp och därmed även mer levande och trovärdiga beskrivningar av vad som hänt återfinns t ex i redogörelsen för det som inträffade i samband med festen i kyrkan och av händelsen i köket. Dessa beskrivningar återgår ju också, som H.E:s berättelse bekräftat, åtminstone till vissa delar på verkliga händelser. Redan ett sådant beteende mot C. som H.E. erkänt att han har gjort sig skyldig till kan enligt vad som framhållits av de båda sakkunniga vara tillräckligt för att hos C. ge upphov till en allvarlig krissituation och orsak nog att framföra de beskyllningar - grundade eller ogrundade - hon gjort mot fadern. HovR:n finner att det finns anledning att tro att till grund för C:s berättelse i stor utsträckning ligger händelser som verkligen har inträffat. Med hänsyn till de ovan redovisade oklarheterna i hennes utsaga kan denna emellertid inte utan stöd av annan bevisning ligga till grund för en fällande dom mot H.E. i annat avseende än som kan följa av hans egen berättelse.

De bristningar som enligt det av K.O. utfärdade rättsintyget påvisats i C:s slida torde inte ha uppkommit genom att C. frivilligt gått med på samlag med någon. Inget i utredningen - annat än att fadern sett henne tillsammans med en pojke - tyder på att C. skulle ha haft någon pojkvän, än mindre att hon skulle ha haft en sexuell förbindelse med någon av motsatt kön. Även hypotesen att hon skulle ha skadats av ett stolsben när hon var liten liksom antagandet att hon själv tillfogat sig de nämnda bristningarna torde kunna avfärdas som i högsta grad osannolika. Någon annan rimlig förklaring annat än att hon påtvingats ett eller flera vaginala samlag återstår därmed inte. Nils W har i sitt utlåtande kommit fram till att C:s beskrivning av en våldtäkt i en skog inte säkert kan avfärdas som uppdiktad. Hennes beskrivning av denna våldtäkt såsom den återgivits av henne själv och indirekt även av andra hör enligt Nils W till de mest särpräglade och homogent återgivna specifika händelserna i hela utsagematerialet. Det kan enligt HovR:ns mening mycket väl förhålla sig så som Nils W antagit. Även om detta i och för sig inte utesluter att också H.E. tvingat C. till samlag kan dock de bristningar C. har i slidan inte tas till intäkt för att H.E. har tilltvingat sig samlag med C..

K.O. har uppgett att de skador C. har i ändtarmsöppningen är förhållandevis godartade, att de inte kan ha kommit till på frivillig väg och att även mycket kraftiga förstoppningar kan ge upphov till skador av den karaktär C:s ändtarmsöppning företett. C. har uppgett att det har hänt att hon har lidit av förstoppning. Det kan därför inte uteslutas att detta är en orsak till skadornas uppkomst. Skadorna skulle också ha kunnat uppkomma vid den våldtäkt som det enligt Nils W inte är otroligt att C. blivit utsatt för. Det kan alltså - även om det förefaller mindre sannolikt - finnas andra förklaringar till skadorna i C:s ändtarmsöppning än att de orsakats av påtvingade anala samlag från H.E:s sida.

De påstådda övergreppen mot C. från H.E:s sida har ägt rum i familjens bostad. Det kan verka besynnerligt att ingen i familjen eller anförvanter som ibland vistats i hemmet lagt märke till händelserna om de ägt rum regelmässigt och på de sätt som C. påstått. En förklaring till familjens och andras nekande till att de märkt något kan givetvis vara att de påstådda händelserna inte inträffat. En annan förklaring kan vara att familjemedlemmarna och anförvanterna av någon anledning inte vill berätta om saker som de bevittnat eller som de har förstått försiggå. Någon klarhet i denna fråga har inte stått att finna.

Den vittnesbevisning som i övrigt har förebringats ger varken något stöd för C:s berättelse eller motsäger denna. Någon ledning för bedömandet av sanningshalten av C:s utsaga kan därför inte hämtas från vad som framkommit vid dessa förhör.

Sammanfattningsvis finner HovR:n sålunda att C:s utsaga i avsaknad av annan bevisning inte ger tillräckligt stöd för att mot H.E:s förnekande fälla honom till ansvar i enlighet med åtalet utöver vad de uppgifter innebär som han själv har lämnat i HovR:n. Till grund för bedömningen av den brottslighet H.E. kan ha gjort sig skyldig till skall således ligga den berättelse han själv har lämnat.

Den som har sexuellt umgänge med någon som är under arton år och som är hans avkomling döms enligt 6 kap 4 § BrB för sexuellt utnyttjande av underårig. Är brottet att anse som grovt ådöms ansvar för grovt sexuellt utnyttjande av underårig (2 st nämnda lagrum). För ansvar enligt 6 kap 4 § BrB krävs att sexuellt umgänge har ägt rum. Med sexuellt umgänge mellan två personer hänförs förutom samlag andra sexualhandlingar vilka typiskt sett avser att tillfredsställa eller uppväcka bådas eller enderas sexuella drift. Huruvida handlingen medfört en direkt tillfredsställelse av könsdriften eller ej är i och för sig inte avgörande. För straffbarhet krävs inte nödvändigtvis att gärningsmannens och offrets könsdelar berör varandra. I regel fordras dock direkt kroppslig beröring mellan den enas könsorgan och den andres kropp. Utanför det område som avses med sexuellt umgänge faller i regel att gärningsmannen fingrar eller eljest flyktigt berör den andras yttre könsorgan. För att anses som sexuellt umgänge torde beröringen i regel böra vara inriktad på en viss varaktighet. Vid bedömande av huruvida en beröring av annans könsorgan med händerna skall anses innefatta sexuellt umgänge bör betydelse tillmätas den föreliggande situationen i dess helhet.

H.E. har gjort gällande att hans önskan att undersöka om C. fortfarande var oskuld inte bottnat i att han hyst något sexuellt intresse för dottern. Han har dock varit medveten om att hans handlande för att förvissa sig om dotterns oskuld inte anses som normalt och på intet sätt accepteras vare sig inom den svenska eller syrianska kulturen. Vid sitt första försök att undersöka C. fick H.E. erektion och utlösning. Även om detta, som H.E. hävdat, skett ofrivilligt kan hans reaktion dock inte tolkas på annat sätt än att det från hans sida funnits sexuella känslor med i bilden vid tillfället. Det andra försöket att undersöka C. skedde i anslutning till att H.E. såg på porrfilm och onanerade. Även vid detta tillfälle fanns således ett sexuellt inslag. Vad som nu nämnts visar enligt HovR:ns mening att H.E:s förklaring att han inte hyst ett sexuellt intresse för C. inte kan vinna tilltro.

H.E. har inte vid något av tillfällena i sovrummet direkt berört C:s könsorgan. Vid det första tillfället höll han sin hand på hennes könsorgan utanför trosorna. En sådan handling är i och för sig normalt inte att betrakta som sexuellt umgänge. Vid bedömningen bör emellertid betydelse tillmätas hela den föreliggande situationen. Innan H.E. vidrörde C. hade han bett att få undersöka henne genom att föra in fingrarna i hennes slida och känna efter om hon var oskuld. I denna avsikt förde han handen mot C:s könsorgan. Han var vid tillfället så sexuellt upphetsad att han fick utlösning utan att vidröra sin penis, varvid hans undersökning avbröts. De nu nämnda omständigheterna medför enligt HovR:n att H.E:s handlande är att bedöma som sexuellt umgänge. Han skall därför, för det han gjort sig skyldig till vid det första tillfället i sovrummet, fällas till ansvar för sexuellt utnyttjande av underårig.

Även vid det andra tillfället var hans avsikt att undersöka om C. var oskuld. Hans försök att genomföra en sådan undersökning avbröts emellertid på grund av C:s protester och att hon sprang ut ur rummet. H.E:s förfarande vid detta tillfälle är att bedöma som försök till sexuellt utnyttjande av underårig.

Vid händelsen i köket förde H.E., på sätt som han själv beskrivit, två gånger in ett finger i C:s slida. Att på ett sådant sätt beröra en annan persons könsorgan är objektivt sett att bedöma som sexuellt umgänge. Det saknas anledning att tro att H.E:s sexuella intresse för dottern hade upphört vid denna tidpunkt. Det kan därför hållas för visst att hans önskan att undersöka C. föranletts av sexuella känslor riktade mot dottern, även om han inte haft erektion vid tillfället i fråga. Hans handlande uppfyller därmed de i 6 kap 4 § BrB uppställda rekvisiten för sexuellt utnyttjande av underårig. H.E. har förmått C. att underkasta sig undersökningen bl a genom att ta strupgrepp på C. och hota att strypa henne om hon inte gick med på hans önskemål. Brottet är på grund härav att anse som grovt.

H.E. skall således dömas för ovan nämnda tre gärningar. Åtalet i övrigt skall med ändring av TR:ns dom lämnas utan bifall.

Påföljd.

H.E. har gjort sig skyldig till grovt sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt utnyttjande av underårig och försök till sistnämnda brott.

Brottslighetens straffvärde är sådant att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. För grovt sexuellt utnyttjande av underårig är stadgat fängelse lägst två år. HovR:n finner att H.E. för de brott han gjort sig skyldig till bör ådömas fängelse två år sex månader.

Skadestånd.

Vid angivna utgång i ansvarsfrågan är H.E. skyldig att utge skadestånd till C.E.. HovR:ns bedömning av ansvarsfrågan innebär att skadeståndet skall sättas till ett lägre belopp än vad TR:n har gjort.

Vid bedömande av skadeståndets storlek beaktar HovR:n att C:s avslöjande av faderns brott medfört särskilt allvarliga konsekvenser för henne genom att hon tvingats att byta bostadsort och bryta med sin familj och kulturkrets. Ersättningen för sveda och värk bör därför bestämmas till ett förhållandevis högt belopp, eller 30 000 kr. Ersättningen för kränkningen bör skäligen bestämmas till 50 000 kr.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar på följande sätt TR:ns dom

a) HovR:n dömer H.E. enligt 6 kap 4 § 2 st BrB för grovt sexuellt utnyttjande av underårig, enligt 6 kap 4 § 1 st BrB för sexuellt utnyttjande av underårig och enligt 6 kap 4 § 1 st och 12 § jämfört med 23 kap 1 § BrB för försök till sexuellt utnyttjande av underårig till fängelse 2 år 6 mån. Åtalet i övrigt lämnas utan bifall.

b) Fängelsestraffet skall till en tid av 130 dagar anses verkställt i anstalt.

c) H.E. skall utge skadestånd till C.E. med 80 000 kr jämte ränta beräknad på sätt som anges i TR:ns domslut.

Tf hovrättsassessorn Helena Lindberg var skiljaktig och anförde: Jag finner - etc i likhet med övriga ledamöter - att inget annat än de gärningar H.E. erkänt skall läggas till grund för HovR:ns bedömning.

H.E:s uppgifter om att han börjat oroa sig för sin dotters oskuld i samband med att han iakttagit C. med en pojke vid olika tillfällen och i samband med att hon berättat om olika klasskamraters umgänge med pojkvänner framstår som trovärdiga bland annat med hänsyn till den stora vikt som i den syrianska kulturen läggs vid att flickor har intakt mödomshinna vid ingående av äktenskap. Detta stöds även av att C. själv berättat att hon och fadern haft flera diskussioner om detta och av L.E:s uppgifter vid förhandlingen i HovR:n att C. varit irriterad över att föräldrarna så ofta fört frågan om oskuld på tal. Med hänsyn härtill kan jag inte utesluta att den händelse som H.E. berättat om efter festen i syrianska kyrkan verkligen varit ett försök från hans sida att få klarhet i frågan om C. varit oskuld.

Visserligen kan det ifrågasättas om han, för det fall hans intresse inte hade sexuell grund, inte bort nöja sig med C:s svar, eller i vart fall låtit läkare undersöka saken. Det kan dock inte uteslutas att han, så som han också berättat, inte fått något nöjaktigt svar av C.. Jag kan inte heller utesluta att han inte haft förmågan att själv kontakta en svensk läkare i angelägenheten. Den bild som framkommit av familjen E har visat att såväl H. som L.E. i ytterst liten utsräckning anpassat sig till det svenska samhället. Vidare har de i kontakter utåt varit beroende av C. som tolk. Ett exempel härpå är det tillfälle som både C. och H.E. berättat om när de tillsammans besökt Huddinge sjukhus för ett av H.E:s läkarbesök. Visserligen har ingen som hörts i målet lämnat uppgifter om att det skulle förekomma i den syrianska kulturen att fäder undersöker sina döttrar i detta hänseende. Trots detta menar jag att det, med hänsyn till vad som nyss anförts om H.E:s ringa anpassning till det svenska samhället, inte kan uteslutas att H.E. hyst en så allvarlig oro för dottern att han bestämt sig för att utföra undersökningen själv. Han har därvid varit väl medveten att han agerat på ett sätt som inte ens i hans egen kulturkrets kunde accepteras. Detta skulle även kunna vara en förklaring till varför H.E. under sakens handläggning valt att helt förneka att något över huvud taget inträffat mellan honom och dottern.

H.E. har själv berättat att han fått erektion och utlösning i kalsongerna vid det första undersökningstillfället. Med hänsyn till de uppgifter som lämnats om H.E:s intresse för porrfilmer och onani i samband därmed kan det antas att H.E. haft ett intresse för sexualia. Mycket talar därför för att han också haft ett sexuellt intresse för C.. Emellertid har framkommit att H.E. vid detta första tillfälle varit påverkad av alkohol, vilket medför att det inte kan uteslutas att erektionen och utlösningen skett ofrivilligt. Mot antagandet att H.E. haft ett sexuellt intresse för C. talar emellertid även det förhållandet att han inte vid undersökningstillfället i köket haft erektion eller fått utlösning. Jag delar således inte övriga ledamöters slutsats att det förhållandet att H.E. vid det första tillfället fått utlösning kan tas till intäkt för att han även vid tillfället i köket måste anses ha visat ett sexuellt intresse för dottern. Fastmer framstår det handlande som H.E. berättat om i köket vara en följd av hans närmast desperata önskan att utreda C:s mödom.

Oavsett H.E:s sexuella uppsåt finner jag dock att det handlande han vid det första tillfället gjort sig skyldig till, inte kan anses uppfylla det i lagtexten omnämnda rekvisitet sexuellt umgänge. Med sexuellt umgänge avses handlingar vilka typiskt sett avser att tillfredsställa eller uppväcka bådas eller enderas sexuella drift. H.E. har endast flyktigt berört C:s underliv och hon bar vid detta tillfälle underbyxor. Med hänsyn härtill anser jag inte att gärningen ens objektivt har karaktären av sexuellt umgänge. Beträffande händelsen i köket gör jag följande bedömning. Det sexuella inslaget i denna gärning består i att H.E. fört in först ett finger i C:s slida under ett kort ögonblick för att därefter avbryta sin undersökning, tvätta händerna och föra in ett annat finger, återigen ett kortare ögonblick. Det kan ifrågasättas om denna form av beröring, som inte synes ha haft någon längre varaktighet, uppfyller rekvisitet sexuellt umgänge.

H.E:s handlande skulle således kunna rubriceras dels som grovt sexuellt utnyttjande vid ett tillfälle för det fall hans agerande i köket anses ha haft sådan varaktighet att det kan betecknas som sexuellt umgänge dels som sexuellt ofredande för det fäll motsatt bedömning görs. De två tillfällena i sovrummet skulle dels kunna hänföras till brottet sexuellt ofredande dels till försök därtill. Försök till sexuellt ofredande är emellertid ingen straffbar gärning och oavsett hur det förhåller sig beträffande rekvisitet sexuellt umgänge vad gäller gärningen i köket, medför i allt fall frånvaron av sexuell avsikt från H.E:s sida i enlighet med den bedömning jag tidigare redovisat att han inte kan fällas till ansvar för något i 6 kap BrB upptaget brott.

Vid ovan angiven bedömning kan jag inte finna annat än att H.E. skall dömas för ofredande jämlikt 4 kap 7 § BrB för det antastande av C. han gjort sig skyldig till vid ett tillfälle i hennes sovrum. Hans handlande vid det andra tillfället i sovrummet är att bedöma som försök till ofredande vilket inte är straffbart. Dessutom skall han fällas för grovt olaga tvång jämlikt 4 kap 4 § 2 st BrB för händelsen i köket. Gärningen är att bedöma som grov eftersom H.E. på ett hänsynslöst sätt utnyttjat sin dotters skyddslösa ställning och använt sig av våld i syfte att få henne att medverka till en förödmjukande undersökning.

Vid denna prövning bestämmer jag straffet för gärningarna till fängelse åtta månader. Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med övriga ledamöter.

Riksåklagaren, C.E. och H.E. sökte revision.

Riksåklagaren yrkade att HD skulle fastställa TR:ns dom i ansvarsdelen.

C.E. (ombud advokaten F.W.) yrkade att HD skulle fastställa TR:ns dom i skadeståndsdelen.

H.E. (offentlig försvarare advokaten T.R.) yrkade att HD skulle döma honom för ofredande vid ett tillfälle och för olaga tvång vid ett tillfälle och att han i övrigt skulle frikännas från ansvar. Han yrkade vidare att fängelsestraffet skulle väsentligt nedsättas,

att HovR:ns beslut om tillgodoräkning av frihetsberövande skulle ändras från 130 dagar till 137 dagar

samt att skadeståndet till C.E. skulle nedsättas.

Riksåklagaren bestred H.E:s ändringsyrkanden i ansvarsdelen

utom såvitt avsåg yrkandet om annan tillgodoräkning, vilket riksåklagaren medgav.

C.E. bestred H.E:s ändringsyrkande avseende skadestånd.

H.E. bestred riksåklagarens och C.E:s ändringsyrkanden.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Inger Artin).

HD (JustR:n Vängby, Heuman, Magnusson, referent, Lars K Beckman och Lars Å Beckman) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Ansvarsdelen.

I mål om sexualbrott grundar sig ansvarspåståendena ofta i allt väsentligt på målsägandens uppgifter. Detta hindrar inte att bevisningen ändå kan befinnas tillräcklig för en fällande dom. En huvuduppgift för domstolen blir att bedöma trovärdigheten av målsägandens uppgifter i belysning av vad som i övrigt har förekommit i målet. Det förtjänar understrykas att det inte kan bli tal om att efterge de beviskrav som allmänt anses böra gälla i brottmål. Det är exempelvis inte tillräckligt att målsägandens uppgifter framstår som mer tillförlitliga än den tilltalades. För en fällande dom i ett mål om sexualbrott förutsätts - liksom i brottmål i övrigt - att domstolen genom den samlade utredningen i målet finner det ha blivit ställt utom rimligt tvivel att den åtalade har gjort sig skyldig till vad som lagts honom till last.

Som hjälpmedel vid bedömningen av trovärdigheten hos utsagor av målsägande och vittnen har domstolarna inte sällan brukat anlita psykologisk expertis. Värdet härav har blivit föremål för diskussion under senare tid (se bla artiklar i SvJT, 1990 s 728, 1991 s 816 och 1992 s 158 och 312, samt i tidskriften Advokaten, 1991 s 202 och 351). Kritiker har gjort gällande att psykologiska experter trots sina speciella kunskaper inte kan känna sig säkrare än andra personer i att bedöma om en förhörsperson är trovärdig eller ej. Experterna tillför inte, har det sagts, någon egentlig ny kunskap till domstolen utan förmedlar bara vad som kan kallas sunt förnuft. I debatten har också framhållits att uttalanden om enskilda vittnesuppgifters trovärdighet i s k utsageanalyser inte har något med vetenskaplighet att göra. Enighet synes råda om att psykologiska experter i varje fall bör avhålla sig från att göra några uttalanden i skuldfrågor.

Det står klart att domstolarna inte okritiskt kan utgå från vad som sägs av anlitade psykologiska experter. När det är fråga om trovärdigheten hos en målsägande eller ett vittne måste domstolen alltid göra en självständig bedömning som grundar sig på utredningen i målet i dess helhet. Vid sin värdering av ett expertutlåtande bör domstolen utgå från att, även om utlåtandet har avgetts av en person med vetenskaplig skolning, det inte är fråga om tillämpning av någon exakt vetenskap. Domstolen måste också alltid beakta risken för att en expert, måhända omedvetet, identifierar sig med en av parterna.

Även med de nu gjorda reservationerna torde anlitandet av psykologiska experter i mål om sexualbrott i en del fall kunna utgöra en värdefull hjälp för domstolarna när de har att göra en trovärdighetsbedömning. Experterna kan bl a bidra med nyttig bakgrundsinformation och lästa rättens uppmärksamhet på möjliga felkällor. Domstolarna bör emellertid i varje särskilt fall noga pröva om det verkligen finns behov av ett sakkunnigförordnande. När det är fråga om att bedöma trovärdigheten hos någon som skall höras personligen inför rätten torde det sällan finnas anledning att förordna en sakkunnig.

För att risken för partiskhet så långt möjligt skall förebyggas är det angeläget att domstolen - och inte någon av parterna - utser den sakkunnige. I de flesta fall torde det vara tillräckligt att endast en sakkunnig förordnas. Vid bedömningen av trovärdigheten hos barn kan emellertid domstolen behöva synpunkter inte bara från vittnespsykologisk expertis utan också från en barnpsykolog med klinisk erfarenhet.

I det aktuella målet har som sakkunniga anlitats dels skolpsykologen Stig B, dels docenten i rättspsykologi Nils W. Bägge sakkunniga har hörts på nytt i HD och därvid vidhållit sina tidigare redovisade uppfattningar. Stig B har således även i HD sagt sig vara övertygad om att C.E. har varit med om det som hon har uppgett, även om det inte är uteslutet att hon har varit utsatt för färre övergrepp och att knivhot förekommit i mindre omfattning än som framgår av hennes berättelse. Nils W har upprepat den slutsats som har redovisats i hans skriftliga utlåtande, nämligen att C.E:s utsagor om sexuella övergrepp från faderns sida i form av anala, orala och vaginala samlag inte är tillförlitliga.

C.E. har inför HD lämnat en lång och i sina detaljer sammanhängande berättelse. Det sätt på vilken den lämnats har gett ett trovärdigt intryck. Berättelsen överensstämmer också i allt väsentligt med vad C. tidigare har uppgett.

Att C.E. i allt väsentligt har uppgett detsamma vid de olika förhören med henne måste tillmätas betydelse vid bedömningen av tillförlitligheten av hennes utsaga. Av större vikt är emellertid att hon i sin berättelse har återgett ett flertal olika episoder som var för sig innehåller en rad pregnanta detaljer som bildar en sammanhållen helhet. Hit hör skildringen av H.E:s närmanden efter festen i den syrianska kyrkan och vidare redogörelsen för hur fadern första gången trängde in i henne med sin penis i det föregivna syftet att undersöka om hon var oskuld.

Av särskilt intresse är också C.E:s skildring av H.E:s övergrepp mot henne i familjens kök. Även den berättelsen innehåller detaljer som talar för att det är fråga om en verklig upplevelse. I varje fall framstår C:s berättelse om vad som utspelade sig i köket som klart mera sannolik än den version som H.E. har lämnat.

En annan detaljerad skildring handlar om hur H.E. hade analt samlag med C.E. i föräldrarnas sovrum, varvid hon själv låg på rygg och kände mer smärta än vid andra tillfällen. Denna redogörelse gör ett klart intryck av att återge något som är självupplevt.

Enligt vad som har framkommit i målet berättade C.E. första gången om faderns övergrepp för väninnan S.K.. Hon anförtrodde sig därefter åt syokonsulenten E.P. och klassföreståndaren K.B.. De angivna personernas vittnesmål i HovR:n om hur C. berättade om sina upplevelser utgör ett starkt stöd för att det är fråga om ett verkligt händelseförlopp. K.B. blev, enligt vad hon uppgav i HovR:n, 100-procentigt öveytygad om att C. talade sanning.

Överläkaren K.O. har i sitt utlåtande d 21 nov 1991 uttalat bl a att de fynd som gjorts beträffande C.E:s ändtarmsöppning och yttre könsorgan starkt talar för att såväl ändtarms- som slidöppningen varit utsatta för forcerad uttänjning, att slemhinneskadorna på båda ställena varit stadda i avslutad läkning och sålunda torde vara av åtminstone flera veckors ålder, medan någon övre åldersgräns för uppkomsttidpunkten ej kan anges, samt att den sammantagna bilden är väl förenlig med att C. utsatts för såväl anala som vaginala samlag.

Möjligheten att skadorna vid slidöppningen har orsakats av något annat än ett sexuellt inträngande får anses vara så osannolik att den kan lämnas därhän. Detsamma gäller skadorna vid analöppningen. K.O. har visserligen uppgett i HovR:n att även mycket kraftiga förstoppningar kan ge upphov till skador av den karaktär C.E:s ändtarmsöppning företett. Det finns emellertid inte något belägg för att detta skulle vara skadeorsaken i C:s fall. Av de personer som hörts i målet är det endast C. själv som har sagt något om att hon skulle ha lidit av förstoppning, och enligt henne skulle detta ha inträffat vid några tillfällen på grund av att fadern haft analt samlag med henne.

Frågan är då vem som kan ha orsakat de skador som har konstaterats av K.O., om de inte har åstadkommits av H.E.. Nils W har i sitt utlåtande räknat med möjligheten att C.E. skulle ha haft frivilligt könsumgänge med en pojkvän. Detta motsägs emellertid klart av utredningen i målet. De väninnor till C. som har hörts som vittnen har uppgett att hon aldrig har haft någon pojkvän utan tvärtom varit ointresserad av att umgås med pojkar.

Som en annan möjlig förklaring till C.E:s skador har anförts att hon skulle ha utsatts för våldtäkt av någon annan än fadern. Av intresse i det sammanhanget är att C., innan hon berättade för någon om H.E:s övergrepp, uppgav för några väninnor att hon skulle ha blivit våldtagen av två okända pojkar i en skog nära hemmet. C. har själv vid samtliga förhör förklarat att det var fråga om en påhittad historia. HovR:n har emellertid - i anslutning till Nils W:s slutsatser - sagt sig inte kunna avfärda historien som uppdiktad. Våldtäkten i skogen skulle enligt HovR:n kunna förklara såväl skadorna i C:s slidöppning som - även om det anges som mindre sannolikt - skadorna i ändtarmsöppningen.

Nils W har i sitt utlåtande anfört att man ur utsagepsykologisk synvinkel inte kan ta för givet att skildringen av våldtäkten i skogen är en fabulering utan att den snarare synes återge en verklig upplevelse. Om händelsen skulle vara fabulerad skulle det enligt Nils W tyda på en fabuleringsförmåga av ovanligt mått.

Vad Nils W sålunda har anfört är svårförståeligt. Berättelsen om våldtäkten i skogen, sådan den återgetts av olika personer, innehåller endast ett fåtal konkreta detaljer som närmast har karaktär av allmängods. Redan berättelsens torftighet gör att det starkt kan ifrågasättas om våldtäkten verkligen har ägt rum. Andra omständigheter talar i samma riktning, bl a det förhållandet att C.E. aldrig berättade om våldtäkten för sina föräldrar. Det bör också beaktas att väninnorna fick höra talas om våldtäkten först under 1991, trots att händelsen skulle ha utspelat sig i april 1990. Det förefaller egendomligt att C. skulle ha väntat så länge med att avslöja en verklig våldtäkt.

Sammanfattningsvis talar starka skäl för att våldtäkten i skogen aldrig har ägt rum utan att det är fråga om en påhittad historia. Som har anförts av Stig B framstår det som naturligt att C.E., om hon hade utsatts för övergrepp av fadern, kände behov av att lämna från sig en berättelse om våldtäkt för att på det sättet ge en signal till omvärlden om vad hon hade varit med om.

Utöver vad som hittills har anförts till stöd för att C.E:s berättelse om faderns övergrepp är riktig kan åberopas att hon inte, såvitt framkommit, har haft något motiv för att beljuga fadern. Nils W har visserligen fört fram olika teorier om vad som skulle ha kunnat föranleda C. att sanningslöst berätta om övergreppen, bl a att hon därigenom skulle få en möjlighet att komma hemifrån. Ingen av teorierna framstår emellertid som beaktansvärd.

En punkt i C.E:s berättelse som är ägnad att inge tvivel är den påstådda frekvensen av övergreppen. Hon har i HD uppgett att det sammanlagt har varit fråga om mer än 400 sexuella närmanden, varav 250-300 har haft karaktären av könsumgänge. Under den tid som övergreppen pågick, ca ett och ett halvt år, kom H.E. till henne i stort sett varje vecka och ibland flera gången om dagen.

Även om antalet övergrepp är överdrivet förringar detta knappast trovärdigheten av C.E:s berättelse i stort. Enligt vad Stig B har anfört är det naturligt att en person som i likhet med C. befinner sig i kris har svårt för att fastslå exakt vad som har hänt och lätt gör sig skyldig till vissa överdrifter. Viss betydelse i sammanhanget har också det förhållandet att många av övergreppen, enligt C:s berättelse, har haft mycket kort varaktighet.

HovR:n har i sin dom uppehållit sig vid att, såvitt framkommit, ingen av de övriga familjemedlemmarna och inte heller de anförvanter som ibland vistades i familjen E:s hem har lagt märke till de påstådda övergreppen. Det kan dock inte förutsättas att de släktingar som har hörts har lämnat riktiga eller fullständiga uppgifter. Även i detta sammanhang är det av viss betydelse att många av de påstådda övergreppen synes ha haft kort varaktighet. Det framgår vidare av C.E:s berättelse att inte bara fadern utan också hon själv hade ett intresse av att de andra familjemedlemmarna inte skulle märka vad som försiggick.

För att HD skall kunna frångå HovR:ns bedömning att - i enlighet med vad Nils W har uttalat - C.E:s berättelse inte ger tillräckligt stöd för att hon skulle ha utsatts för övergrepp från faderns sida i form av samlag krävs, till följd av bestämmelsen i 55 kap 14 § RB, att det finns synnerliga skäl. Sådana skäl får emellertid anses föreligga. Vad som har framkommit i målet talar med sådan styrka för att C:s uppgifter i allt väsentligt är tillförlitliga att de, även med beaktande av gällande beviskrav, skall läggas till grund för en fällande dom.

Med hänsyn till vad C.E. har uppgett får det anses styrkt att fadern har utsatt henne för de olika slag av sexuellt umgänge som anges i åtalet. Hur många fall av övergrepp som det rör sig om har inte blivit utrett. Det utgör emellertid inte något hinder mot en fällande dom att det exakta antalet handlingar av det nu aktuella slaget inte kan fastställas och att varje enskild handling inte kan fixeras till tid och plats (jfr NJA 1991 s 83).

De detaljuppgifter som C.E. har lämnat ger vid handen att fadern i första hand har utsatt henne för analt samlag och därmed jämförligt sexuellt umgänge. Det får anses stå utom rimligt tvivel att det under den med åtalet avsedda tiden har förekommit ett stort antal sådana handlingar. När det gäller de övriga typer av sexuellt umgänge som omfattas av åtalet får det anses styrkt att varje slag av handling har förövats vid flera tillfällen.

Utredningen ger utrymme för viss tvekan om i vilken utsträckning H.E. har tilltvingat sig sexuellt umgänge genom våld eller hot. Det får emellertid anses styrkt att han vid åtminstone några tillfällen har hotat C.E. med kniv och att han en gång har riktat en skruvmejsel mot henne. Det är vidare utrett att H.E., innan han tilltvingade sig analt samlag med dottern i familjens kök, tog ett struptag på henne. Därutöver får det anses styrkt att H.E. vid flera tillfällen har utövat våld mot dottern genom att gripa tag i henne och betvinga henne med sin större fysiska styrka.

Vad som nu har sagts innebär att H.E. upprepade gånger har gjort sig skyldig till våldtäkt mot dottern. I de fall då våld har utövats har våldet visserligen inte varit av så allvarlig karaktär. De olika våldtäktsbrotten har emellertid utgjort delar av en serie övergrepp mot C.E. och inneburit en grov kränkning av hennes personliga integritet. Allmänt sett finns det också anledning att se särskilt strängt på våldtäkt som riktar sig mot en underårig dotter. På grund av det anförda får H.E. anses ha visat sådan särskild råhet att han skall fällas till ansvar för grov våldtäkt.

H.E. skall också dömas för att han, utan att ha använt våld eller hot som inneburit trängande fara, har haft sexuellt umgänge med en avkomling under arton år. H.E. får anses ha handlat så hänsynslöst mot dottern att han i den delen skall fällas till ansvar för grovt sexuellt utnyttjande av underårig.

För de gärningar som H.E. har gjort sig skyldig till bör han ådömas det straff som TR:n har bestämt, sex års fängelse.

Skadeståndsdelen.

C.E. har i HD preciserat sin talan så att hon, utöver 200 000 kr för kränkning, yrkar 50 000 kr för sveda och värk och 25 000 kr för lyte och annat stadigvarande men.

Till stöd för sina yrkanden har C.E. åberopat det intyg av legitimerade psykologen K.A. som har bifogats TR:ns dom. Hon har därutöver anfört bl a följande: Efter avslöjandet av faderns övergrepp tvingades C. lämna sin familj och sina vänner och bor nu hos en fosterfamilj på en annan ort. Hon har också bytt namn. Sedan hon flyttade hemifrån har hon bara haft sporadiska kontakter med sin mor och sina syskon. Hon är rädd för att fadern och hans släktingar skall få veta var hon är. Hon känner ett motstånd mot att träffa pojkar, eftersom hon är rädd för att de skall likna hennes far. Hon behöver fortlöpande kontakt med psykolog.

Klart är att C.E. har utsatts för en mycket allvarlig kränkning genom faderns övergrepp mot henne. Övergreppen har pågått under förhållandevis lång tid och under en för C:s utveckling känslig period. Hon har genom övergreppen vållats allvarliga psykiska problem. Hennes yttre förhållanden har totalt förändrats genom att hon tvingats byta bostadsort och bryta med sin familj och sina vänner.

Vid en bedömning av samtliga omständigheter finner HD att C.E. skäligen bör tillerkännas ersättning för kränkning med 100 000 kr och för sveda och värk med 30 000 kr. Däremot ger utredningen inte stöd för att tillerkänna henne någon ersättning för lyte och men.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i ansvarsdelen fastställer HD TR:ns domslut.

Fängelsestraffet skall till en tid av 230 dagar anses verkställt i anstalt.

Med ändring av HovR:ns dom i skadeståndsdelen förpliktar HD H.E. att utge skadestånd till C.E. med 130 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från d 11 dec 1991 till dess betalning sker.