NJA 1995 s. 219

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Ström) anförde i dom d 4 maj 1993: Domskäl.

Närmare hörd över åtalet har J.W. uppgivit bl a följande. Han har alltid varit intresserad av naturen och då i synnerhet svampar. Han kände också till att vikingarna berusade sig genom att äta röd flugsvamp. När han fullgjorde sin värnplikt som vapenfri 1987 fick han av en kamrat reda på att en annan svensk svamp, Psilocybe, också hade en berusande effekt men att den inte var giftig. Därefter började J.W. plocka sådana svampar i skogarna omkring Kulla Gunnarstorp. Han lät svamparna torka och åt dem sedan utan vidare anrättning. Effekten blev att han upplevde en stark lyckokänsla "som en saga". Uppfattningen av tid och rum blev samtidigt förändrad. Han kände dock inte till vilket kemiskt ämne i svamparna det var som orsakade nämnda effekt; han kände heller inte till att detta ämne var klassat som narkotika. På grund härav trodde han inte att det kunde vara något olagligt med hanteringen av svamparna, som ju växte fritt i naturen och var tillgängliga för vem som helst. Svampböcker innehåller heller ingen annan uppgift om svamparna än att de är oätliga. Sammanlagt har han ätit sådana svampar vid fem-sex tillfällen. - Sommaren 1991 träffade J.W. B.N. på ett rave-party i Saltsjöbaden. De kom därvid att prata om svamparna och den effekt de hade. B.N. undrade bl a om de fanns i naturen omkring Stockholm. När B.N. vid ett senare tillfälle besökte Helsingborg frågade han om han fick köpa svampar av J.W.. Han svarade först att han kunde skänka bort dem men när han fick klart för sig att B.N. ville ha så många som 300 och var beredd att betala 500 kr för dem blev J.W. tveksam. En tid senare återkom B.N. per telefon i frågan. Vid det tillfället hade J.W. inga andra inkomster än socialbidrag. Han gick därför med på den föreslagna svampaffären; han sände 360 svampar till B.N., som skickade 500 kr till J.W.. Någon annan försäljning av angivna svampar har han inte gjort. Ej heller tillhör den marijuana, som påträffats i hans kamrats lägenhet, honom. Anledningen till att han lämnat andra uppgifter till polisen är att han blev panikslagen. Han hade nämligen plötsligt blivit hämtad till polisen för förhör. Under förhöret blev han tillsagd att han hade att välja mellan att berätta som det var eller bli utsatt för husrannsakan. Polisen sade vidare att hans kamrat X.X. hade sagt att det parti marijuana som fanns i hans lägenhet tillhörde J.W.. Eftersom J.W. på grund av den ringa mängden narkotika trodde att det rörde sig om ett bagatellartat brott gick han med på detta. När förhöret var över och han skulle gå frågade polisen honom om det inte var lika bra att han också erkände att han hade sålt svamp till en flicka vid namn J.U., som delade lägenhet med X.X.; i lägenheten skulle ett parti svamp ha påträffats. Av rädsla för att bli kvarhållen erkände J.W. svampförsäljningen med den ändringen att den skulle ha skett till en annan flicka med samma förnamn.

Under förhöret med J.W. har åklagaren åberopat vad denne uppgivit under förundersökningen, nämligen bla att han förutom till B.N. också hade sålt ungefär lika många svampar för 300 kr till en flicka som han endast känner till förnamnet J., att försäljningen skett i febr 1992 samt att han tisdagen d 10 mars till X.X:s lägenhet medfört en liten påse marijuana, som han hade köpt för 100 kr av en bekant på gatan. Konfronterad härmed har J.W. vidhållit sina vid huvudförhandlingen lämnade upgifter samt uppgivit att den J. som han berättat om inte existerar, att förhörssituationen var helt ny för honom samt att han försökt att säga sanningen till sin tidigare offentliga försvarare, dock utan att lyckas övertyga henne.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat ett utlåtande av Statens kriminaltekniska laboratorium, se bilaga 2 (i vissa delar intagen i referatet omedelbart efter TR:ns dom; red:s anm) samt två anteckningar, anträffade vid husrannsakan hos B.N. och skrivna av honom. På den ena anteckningslappen står det bl a: "L. 2 påsar 150, (A. 1 påse) 75, (S. 1 påse) 75". På den andra står det: "J.W. svamp 042/13 25 36".

TR:ns bedömning.

J.W:s erkännande av de faktiska omständigheterna såvitt gäller försäljningen av svamp till B.N. vinner stöd av B.N:s anteckningar och SKL:s utlåtande. Psilocybin finns upptaget i Socialstyrelsens författningssamling SOSFS 1987:2 i förteckning 1 över narkotika. J.W. har emellertid invänt att han saknat uppsåt beträffande det i svamparna förekotmnande narkotiska preparatet. Med hänsyn till att han både haft egen erfarenhet av svamparnas narkotiska effekt och känt till deras latinska namn, vilket överensstämmer med det i Socialstyrelsens förteckning upptagna preparatet, anser TR:n att invändningen inte förtjänar avseende. J.W. skall på grund härav fällas till ansvar för narkotikabrott i ovan angivet hänseende.

J.W:s påståenden att han erkänt narkotikabrott i övrigt därför att han känt sig pressad av polisen samt att orden lagts i hans mun är inte vederlagda. Påståendena är ej heller så osannolika att de kan lämnas utan avseende. Vid sådant förhållande skall åtalet i denna del lämnas utan bifall.

J.W. förekommer inte i kriminalregistret. Frivårdsmyndigheten har företagit personutredning av J.W., se bilaga 3 (här utesluten; red:s anm).

Förevarande narkotikabrott har avsett försäljning av 12-18 doser av ett narkotiskt ämne med hallucinogen effekt, liknande meskalin och LSD. Av B.N:s anteckningar framgår att partiet var avsett för vidareförsäljning. Med hänsyn till det anförda anser TR:n att brottet är av sådan art att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga.

Domslut

Domslut. TR:n dömde J.W. jämlikt 1 § narkotikastrafflagen för narkotikabrott till fängelse en månad.

Ur bilaga 2 till TR:ns dom återges här följande: förekomst och utseende.

I dag vet vi att ämnena psilocin och psilocybin också finns i ett antal svenska arter, svampar som är allmänna eller mycket allmänna i större delen av landet, växer på gräsvallar, vägkanter och liknande i gräs eller på gödsel under aug till okt.

Det rör sig om små skivlingar, spensliga (5-9 cm höga, hatten är ca 1 cm), gråbruna. Även om de har ett karakteristiskt utseende så kan de förväxlas med ett flertal andra arter av samma och närstående släkten. Svamparna har inget värde som matsvampar och det finns därför inte någon anledning att plocka dem annat än som enstaka exemplar för examination. Innehav av fler än enstaka exemplar av dessa svampar är därför innehav av drog och följaktligen olagligt.

Drogen.

Svamparna torkas och eftersom psilocybin är ett relativt stabilt ämne, som tål både kokning, torkning och djupfrysning, kan svamparna lagras under lång tid och kan sedan tillagas t ex som stuvning, blandas i honung eller, vilket lär vara vanligast, på pizza.

För ett rus åtgår i genomsnitt ca 2 g = ca 20 - 30 svampar. Det uppkommer ca 30 min efter måltiden och kan vara 4-6 timmar.

Effekt.

Ruset kännetecknas i bästa fall av en psykedelisk upplevelse med en stark lyckokänsla, fantasisyner i starka färger och former, helt förändrad uppfattning av tid och rum. Men ruset kan också framkalla panikartade reaktioner i form av hemska hallucinationer och tvångsföreställningar, stark ångest och hjärtklappning och påverkan av ögon och muskler.

- - - han förvandlades och jag tyckte att han tog fram en kniv".

Det finns rapporter om att verkningarna lett till allvarliga psykoser som i enstaka fall resulterat i mord och självmord.

Domskäl

HovR:ns domskäl.

J.W. har i HovR:n vitsordat att han såsom åklagaren beskrivit överlåtit svampar innehållande psilocybin. Han har bestritt ansvar på den grunden att han inte kände till att svamparna innehöll ett ämne som var klassat som narkotika.

J.W. har hörts på nytt i HovR:n och, utöver vad som står antecknat i TR:ns dom, berättat: Han har ätit av svamparna fem-sex gånger. Första gången var i aug 1988. Efter att ha ätit ett tjugotal svampar nådde han en berusningseffekt, som han vill beskriva som salongsberusning. Ruset satt i ca fyra timmar. Någon hallucinogerande effekt har han aldrig upplevt. Frågan om svamparnas effekt uppkom i samband med att han diskuterade droger med B.N. på ett rave-party. Han förstod att B.N. ville ha svampar för att berusa sig.

I målet är utrett att J.W. såsom åklagaren angett tillsänt B.N. ca 360 svampar innehållande psilocybin, som är narkotika. Det förhållandet att J.W., som varit väl medveten om svamparnas effekt, måhända ej haft klart för sig att svamparnas verksamma innehåll klassats som narkotika, kan inte frita honom från ansvar för narkotikabrott.

Det kan hållas för visst att det var meningen att svamparna skulle vidareförsäljas till ungdomar. Gärningen är av sådan art och har ett sådant straffvärde att den av TR:n bestämda påföljden inte bör mildras.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

J.W. (offentlig försvarare advokaten T.V.T.) överklagade HovR:ns dom och yrkade i första hand att HD skulle ogilla åtalet och i andra hand att påföljden skulle nedsättas.

Riksåklagaren bestred ändring.

HD meddelade prövningstillstånd beträffande frågan, huruvida J.W:s förfarande med svampen objektivt sett är att bedöma som narkotikabrott, och förklarade frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt vilande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hallin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. J.W. har som grund för yrkandet att åtalet skall ogillas anfört bl a att han hanterat svampar som han känt till hade en berusande effekt men eftersom dessa inte finns upptagna i någon narkotikaförteckning är de inte att anse som narkotika i narkotikastrafflagens mening.

Enligt 8 § narkotikastrafflagen förstås med narkotika enligt lagen läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper och som på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller av regeringen har förklarats skola anses som narkotika enligt lagen.

Enligt förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika skall som narkotika enligt narkotikastrafflagen bl a anses vissa hallucinogener. Läkemedelsverket skall enligt förordningen upprätta och kungöra förteckningar över narkotika.

I Läkemedelsverkets författningssamling LVFS 1990:47 är det hallucinogena ämnet psilocybin upptaget som narkotika. Likaså beredningar som innehåller eller är framställda av psilocybin. I förordningen om kontroll av narkotika och i Läkemedelsverkets narkotikalista anges vad gäller cannabis att därmed skall förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av frön), från vilka hartset inte extraherats och beträffande kat upptas de ovanjordiska delarna av växten som narkotika. I förteckning 1 i 1971 års konvention om psykotropa ämnen finns psilocybin upptaget. Den i målet aktuella svampen toppslätskivlingen, Psilocybe semilanceata, som innehåller psilocybin finns emellertid inte upptagen i förteckningarna över narkotika.

Enligt 1971 års konvention om psykotropa ämnen avses med sådant ämne, varje ämne, i naturen förekommande, eller syntetiskt, eller varje ur naturriket hämtat material som upptagits i en särskild förteckning. Med beredning avses enligt konventionen varje lösning eller blandning, oavsett dess fysiska tillstånd, vari ett eller flera psykotropa ämnen ingår, eller ett eller flera psykotropa ämnen i avdelade doser. I 1961 års narkotikakonvention definieras narkotikum som varje ämne upptaget i en särskild förteckning vare sig hämtat ur naturriket eller syntetiskt och beredning definieras som en blandning, fast eller flytande, vari ingår ett narkotikum. Enligt gärningsbeskrivningen har J.W. olovligen överlåtit ett antal svampar som innehöll det narkotikaklassade ämnet psilocybin. Svamparna var torkade.

Det råder ingen tvekan om att narkotikalagstiftningen avser att beivra illegal hantering och missbruk av ämnet psilocybin. Åtalet avser dock hantering av i naturen fritt växande svampar vilka innehåller det i 1971 års konvention och även i Läkemedelsverkets narkotikaförteckning upptagna ämnet. I och för sig kan med fog hävdas att den som hanterar svampen i fråga också hanterar det narkotikum som svampen innehåller, särskilt som svampen inte behöver beredas på något speciellt sätt för att kunna användas som berusningsmedel. Som angivits ovan är dock inte svampen som sådan upptagen som narkotika. Det förhållandet att beträffande cannabis och kat i förordningen om kontroll av narkotika anges att därmed skall förstås bl a de ovanjordiska delarna av växterna medför att en viss försiktighet bör iakttas beträffande frågan om bestämmelserna skall uppfattas på så sätt att även en växt som inte är omnämnd men innehåller psilocybin är att anse som narkotika i narkotikastrafflagens mening. Vid en tolkning av narkotikastrafflagen så skall därför inte hanteringen av toppslätskivlingen, trots att den innehåller psilocybin, vara att anse som narkotikabrott. Det förhållandet att svampen förekommit i torkat tillstånd innebär inte, särskilt med hänsyn till definitionerna i konventionerna om psykotropa ämnen och om narkotika, att psilocybinet kommit att ingå i en beredning eller att en beredning framställts av ämnet. Hantering av svamparna i torkat tillstånd utgör således inte heller narkotikabrott.

Vid denna bedömning bör prövningstillstånd meddelas beträffande målet i övrigt och åtalet, då gärningen inte kan anses omfattas av bestämmelserna i narkotikastrafflagen, ogillas.

Domslut

Domslut. HD, som meddelar prövningstillstånd i den del frågan härom förklarats vilande, ogillar, med ändring av HovR:ns dom, åtalet.

Domskäl

Domskäl.

Målet gäller överlåtelse i slutet av dec 1991 eller början av jan 1992 av omkring 360 svampar innehållande psilocybin. Svampens namn är toppslätskivling eller på latin Psilocybe semilanceata.

Med narkotika förstås i narkotikastrafflagen (1968:64) enligt 8 § läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper och som 1. på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, eller 2. av regeringen har förklarats skola anses som narkotika enligt lagen. Regeringens förteckning över substanser som skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen finns numera i förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika, men vid tiden för den åtalade gärningen gällde ännu förordningen (1983:366) om att vissa substanser skall anses som narkotika. Enligt 1 § 2 st lagen (1992:860) om kontroll av narkotika och 3 § i förordningen 1992:1554 skall Läkemedelsverket upprätta och kungöra förteckningar över narkotika. En motsvarande reglering fanns tidigare i 1 § i den genom sistnämnda lag upphävda narkotikaförordningen (1962:704).

I konventionen d 21 febr 1971 om psykotropa ämnen, som ratificerats av Sverige d 17 nov 1972 (SÖ 1972:42), anges psilocybin i förteckning I över ämnen som är föremål för kontroll. Detta ämne finns också med i Läkemedelsverkets förteckning I (se Läkemedelsverkets författningssamling 1990:1 och 47 samt Socialstyrelsens författningssamling 1987:2). Det kan tilläggas att regeringen redan år 1966 föreskrev att psilocybin skulle anses som narkotika (se SFS 1966:694). Sedan Sverige tillträtt konventionen om psykotropa ämnen behöver psilocybin inte anges i regeringens förteckning för att anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen, och ämnet är numera inte upptaget i förteckningen.

I konventionen om psykotropa ämnen nämns inte svampen Psilocybe semilanceata och den anges inte heller som narkotika i regeringens förteckning.

Det kan tyckas naturligt att jämställa överlåtelse av svamp innehållande psilocybin med överlåtelse av enbart detta ämne. För en sådan tillämpning talar särskilt att det inte behövs några speciella åtgärder med svampen för att narkotikan skall kunna verka.

Den teknik som valts när det gäller att ange vad som utgör narkotika medför emellertid att försiktighet är påkallad. Det är också svårt att överblicka konsekvenserna av en tillämpning som innebär att man bortser från att narkotikan ingår i en växt som inte i sig är klassificerad som narkotika.

Mot en sådan tillämpning talar att det i övrigt finns exempel på att som narkotika angetts inte bara ämnen utan även växter och växtdelar. Så är fallet med bl a cannabis enligt konventionen d 30 mars 1961 ersättande äldre konventioner rörande narkotika (SÖ 1964:59). Enligt föreskrift av regeringen gäller ett i förhållande till konventionen fristående och utvidgat cannabisbegrepp (se SFS 1992:1554 samt tidigare SFS 1983:366). Regeringens föreskrift innebär att med cannabis skall förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av frön), från vilka hartset inte blivit extraherat och oavsett under vilka benämningar de förekommer. Vidare kan nämnas att regeringen föreskrivit att som narkotika enligt narkotikastrafflagen även skall anses de ovanjordiska delarna av växten kat (se även här SFS 1992:1554 samt tidigare SFS 1989:790).

Det kan tilläggas att i den norska regleringen som narkotika angetts inte bara psilocybin utan även svampen Psilocybe semilanceata samt att det av regleringen framgår att svampen inte ansetts omfattad av konventionen om psykotropa ämnen.

Vid övervägande av vad som upptagits finner HD att överlåtelse av svamparna inte kan bedömas som narkotikabrott på den grunden att svampen innehåller det som narkotika klassificerade ämnet psilocybin.

Kontrollen enligt konventionen om psykotropa ämnen omfattar inte bara ämnen utan också beredningar. Riksåklagaren har i andra hand gjort gällande att J.W. har berett svamparna genom att torka och förpacka dem före överlåtelsen. De åtgärder som han har vidtagit kan emellertid inte anses ha resulterat i en beredning i den mening detta uttryck har enligt artikel 1 f i konventionen.

På grund av det anförda är J.W:s förfarande med svampen objektivt sett inte att bedöma som narkotikabrott. Detta medför att prövningstillstånd skall meddelas beträffande målet i övrigt och åtalet ogillas.

Domslut

Domslut. HD förklarar att J.W:s förfarande med svampen objektivt sett inte är att bedöma som narkotikabrott.

HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD åtalet.

HD:s dom meddelades d 10 april 1995 (nr DB 62).