NJA 1996 s. 809
För att ett kravbrev skall medföra preskriptionsavbrott åligger det borgenären att styrka att gäldenären har fått brevet.
TR:n
T.B. och L.S. drev i början av 1980-talet tillsammans en rörelse i Göteborg. För att finansiera verksamheten tog de upp var sitt lån i Götabanken mot skuldebrev ställda till banken eller order. Samtidigt gick de i borgen för varandras åtaganden enligt skuldebreven. Till följd av meningsskiljaktigheter lämnade T.B. rörelsen, vilken sedermera gick i konkurs. Götabanken krävde T.B. på betalning dels för hans egen skuld dels, på grund av borgensåtagandet, för L.S:s skuld. T.B. infriade d 20 april 1982 i egenskap av borgensman för L.S. dennes förpliktelser enligt skuldebrevet genom att betala 74 770 kr till banken.
I ansökan om betalningsföreläggande, som d 22 sept 1993 ingavs till kronofogdemyndigheten i Trollhättan, yrkade T.B. att L.S. skulle förpliktas att till honom utge 74 770 kr samt upplupen ränta på detta belopp. Sedan L.S. bestritt föreläggandet överlämnades målet på T.B:s begäran till Trollhättans TR.
Vid TR:n yrkade T.B. förpliktande för Lars S. att till honom utge 74 770 kr jämte upplupen ränta på beloppet t o m d 16 sept 1993 med 316 564 kr.
L.S. bestred bifall till käromålet.
Domskäl
TR:n (lagmannen Hulterström) anförde i dom d 21 dec 1994: T.B. har tillutveckling för sin talan anfört. Han och L.S. var båda köpmän och medvetna om innebörden i sina åtaganden i anledning av skuldebreven och borgensförbindelserna i Götabanken. Han har genom sin dåtida revisor låtit avsända två brev till L.S. i vilka brev denne krävts på betalning. Det första brevet är daterat d 19 aug 1982 och adresserat till L.S. P17421 i Svanesund. Det andra brevet är daterat d 10 okt 1983 och sänt till L.S. under adress Idrottsvägen 4 i Lilla Edet. Därutöver har han begärt en kreditupplysning på L.S. vilken daterats d 6 febr 1984. Det senaste kravet han riktade mot L.S. är daterat d 16 sept 1993 och sänt till dennes adress Ström 3340 i Lilla Edet. Genom kreditupplysningen har han till L.S. framställt krav på sin fordran eftersom en uppgift om att kreditupplysning sker sänds till den varpå undersökningen har gjorts. Som grund för käromålet har T.B. uppgivit att han har infriat borgensåtagandet för L.S:s personliga skuld. Han har krävt L.S. på betalning. Betalning har inte skett. Hans krav har varit preskriptionsavbrytande.
L.S. har till utveckling av sin talan anfört. T.B. uppträdde oegentligt mot honom i samband med att han lämnade den gemensamma rörelsen. Han vitsordar att brev daterat d 19 aug 1982 och d 16 sept 1993 kommit honom tillhanda. Det krav T.B. påstått att han sänt till honom och som är daterat d 10 okt 1983 har inte kommit honom tillhanda. Inte heller har han fått meddelande om att kreditupplysning skett beträffande honom. Även om han hade fått det kreditupplysningsmeddelande som T.B. åberopar i målet hade han inte kunnat sätta detta i samband med den sistnämndes fordran. Som grund för bestridandet har L.S. uppgivit att fordran är preskriberad. Preskriptionstiden är tio år och denna har inträtt.
Domskäl. Vittnesförhör har på T.B:s begäran ägt rum med L.R. som T.B. under tid då han var näringsidkare, anlitat som revisor. På begäran av L.S. har förhör under sanningsförsäkran ägt rum med honom själv.
T.B. har åberopat skriftlig bevisning i form av kopior av kravbrev och kopia av underrättelse om kreditupplysning.
L.S. har hörd under sanningsförsäkran uppgivit bl a följande. Han har inte mottagit något kravbrev daterat d 10 okt 1983. Detta år, under Kristi Himmelsfärdshelgen, flyttade han från Idrottsvägen 4 i Lilla Edet till sin nuvarande adress. Adressändring har gjorts d 13 maj 1983. Han minns inte om han fått uppgift om att en kreditupplysning gjorts på honom under år 1984.
L.R. har hörd som vittne bl a uppgivit följande. T.B. har tidigare varit kund i hans Bokförings- och Revisionsbyrå i många år.
Han har inga handlingar kvar från denna tiden. Han har för T.B:s räkning skickat kravbrev till L.S. med ett års mellanrum. Han minns inte när L.S. senast har krävts på fordran. Han fick inte någon reaktion från L.S. på de brev han sände iväg. Han minns att T.B. var mycket noga med att skicka kravbrev till L.S.
TR:ns bedömning.
I målet är ostridigt att T.B. infriat borgensåtagandet avseende L.S:s skuld till Götabanken d 20 april 1982 och att T.B. i brev dagtecknat d 19 aug 1982 framställt krav till L.S. att denne till T.B. har att erlägga motsvarande betalning. Enighet föreligger vidare mellan parterna att L.S. mottagit ett krav på fordran i brev dagtecknat d 16 sept 1993.
Fråga är om det krav T.B. påstår sig ha låtit avsända i brev dagtecknat d 10 okt 1983 har kommit L.S. tillhanda eller ej. Till styrkande av att L.S. mottagit kravet har T.B. åberopat kopia av det nu aktuella brevet. L.S. har å sin sida under sanningsförsäkran hävdat att brevet inte kommit honom tillhanda. Skäl föreligger inte att betvivla att brevet avsänts. Även om så är förhållandet innebär inte detta med nödvändighet att brevet nått L.S. Av doktrinen (se Stefan Lindskog, Preskription s 279) framgår att det är borgenären - i detta fall T.B. - som står risken för felaktig postbefordran och att ett lämpligt sätt för denne att förvissa sig om att kravet när gäldenären är att låta rekommendera försändelsen. Med hänsyn till det anförda och då T.B. inte heller visat att betalningskravet dagtecknat d 10 okt 1983 kommit L.S. tillhanda har mer än tio år förflutit mellan de två krav T.B. ostridigt tillställt L.S. På grund av det anförda och då underrättelsen om att kreditupplysning begärts avseende L.S. inte kan tillmätas verkan av preskriptionsavbrott även om det vore visat att underrättelsen nått L.S. finner TR:n att preskription inträtt. Käromålet skall sålunda lämnas utan bifall.
Domslut
Domslut. TR:n lämnar käromålet utan bifall.
HovR:n för Västra Sverige
T.B. överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till käromålet.
L.S. bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Helin, Rosendahl, referent, och Kragh Munck) anförde i dom d 10 maj 1995: Domskäl. Huvudfrågan i målet är vilket beviskrav som bör ställas på T.B. när det gäller frågan om L.S. fått det skriftliga krav från d 10 okt 1983 som L.R. sänt med post under L.S:s tidigare adress Idrottsvägen 4 i Lilla Edet och som av posten ej returnerats till L.R.
L.S. som liksom vid TR:n bestritt att brevet kommit honom tillhanda, har i HovR:n förklarat att han inte ifrågasätter uppgiften om att L.R. i vanligt lösbrev sänt ett krav till honom under angiven adress och med angivet innehåll och att detta brev inte returnerats åter till L.R. Han har vidare uppgett, att eftersändningen till den nya adressen fungerade utan anmärkning.
TR:n har med hänvisning till uttalanden av S.L. funnit att T.B. inte uppfyllt det beviskrav som bör gälla i målet. Mot S.L:s uppfattning har T.B. i HovR:n åberopat andra doktrinuttalanden (Mikael Mellqvist och Ingemar Persson, Fordran & skuld, 3 uppl, s 86) enligt vilka det i fall som detta troligtvis är tillräckligt att borgenären kan visa att han sänt ett krav till gäldenären under dennes vanliga adress och att denna försändelse inte returnerats som obeställbar.
Enligt HovR:ns mening ger förarbetena till preskriptionslagen inte grund för annan slutsats än att det är borgenären som står risken för en felaktig postbefordran och även har bevisbördan för att det skriftliga kravet kommit gäldenären till del. Det kan inte uteslutas att det av L.R. d 10 okt 1983 undertecknade kravbrevet, som ställts till L.S:s tidigare adress, på grund av felaktig postbefordran inte kommit L.S. tillhanda. På grund härav kan T.B. inte anses ha fullgjort den bevisbörda som åvilar honom i det aktuella sammanhanget. - Som TR:n konstaterat kan inte heller underrättelsen om att kreditupplysning begärts tillmätas verkan av preskriptionsbrott. HovR:n ansluter sig följaktligen till TR:ns bedömning att T.B:s fordran är preskriberad och att hans talan därför inte kan bifallas.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
HD
T.B. (ombud advokaten R.E.) överklagade och yrkade bifall till sin i målet förda talan.
L.S. (ombud advokaten P.W.) bestred ändring. HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Alvsing, föreslog i betänkande följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.
HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Nilsson, Lennander och Regner, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Frågan i HD är huruvida brevet d 10 okt 1983 från T.B. till L.S. avbrutit preskriptionen av den förres fordran på den senare.
Enligt 5 § 2 preskriptionslagen (1981:130) avbryts preskription genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran om fordringen från borgenären. Av bestämmelsen följer att det är borgenären som står risken för att ett brev med krav eller erinran inte när gäldenären och att preskription därmed inte avbryts (jfr prop 1979/80:119 s 64f och t ex Forsström, Preskription av fordringar s 49). Det är vidare tydligt att det är borgenären som har att visa att preskriptionsavbrott skett.
I målet är ostridigt att T.B. sänt brevet d 10 okt 1983 till L.S. som lösbrev till en adress varifrån eftersändning begärts till en ny adress för denne och att brevet inte returnerats till avsändaren. L.S. har uppgett att han inte mottagit brevet. Även om inget annat talar för att brevet förkommit under postbefordran eller av annan anledning inte nått honom, är det inte styrkt att han fått brevet. T.B:s talan kan därför inte bifallas.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
HD:s dom meddelades d 30 dec 1996 (mål nr T 2584/95).