NJA 1998 s. 267

En förälder som inte är vårdnadshavare men som har sina barn hos sig under drygt en tredjedel av tiden har ansetts inte bo varaktigt tillsammans med barnen och därför vara skyldig att betala underhållsbidrag till barnen. Bidragen har bestämts med beaktande av umgängets omfattning. 7 kap 2 och 4 §§ FB.

TR:n

(Jmf 1993 s 401)

Genom deldom d 2 sept 1994 dömde Enköpings TR till äktenskapsskillnad mellan L.S. och A.S., förordnade att A.S. skulle ha vårdnaden om parternas barn W. och X. samt tillerkände L.S. rätt till umgänge med barnen udda veckor från måndag kl 15.30 till tisdag kl 09.00 samt från fredag kl 15.30 till tisdag kl 09.00 följande vecka.

A.S. yrkade i fråga om underhållsbidrag att L.S. skulle förpliktas att till henne betala underhållsbidrag för ettvart av parternas barn för perioden d 5 dec 1993 till och med d 31 maj 1994 med 1 900 kr i månaden och för tiden därefter med 916 kr i månaden tills barnet fyller 18 år.

L.S. bestred att betala bidrag för tiden före d 28 mars 1994. För tiden därefter och till d 1 sept 1994 medgav han att utge yrkade belopp. Han bestred att utge underhållsbidrag därefter.

L.S. anförde som grund för sin inställning: Det vitsordas att A.S. har saknat och alltjämt saknar förmåga att bidra till barnens underhåll. För tiden d 5 dec 1993 till d 28 mars 1994 föreligger inget behov av underhållsbidrag eftersom han har stått för samtliga barnens kostnader under perioden. Han har betalat samtliga kostnader för huset, dagisavgifter samt betalat barnens mat med 5 000 kr genom sitt ICA-kort. För det fall något ytterligare behov finns skall hans underhållsskyldighet jämkas. Från d 2 sept 1994 har barnen enligt TR:ns beslut bott fem nätter per fjortondagarsperiod hos L.S.. Till detta kommer storhelgsumgänget. Barnens behov av underhållsbidrag vitsordas i och för sig för tiden efter d 2 sept, liksom att han har förmåga att bidra med det yrkade beloppet. I första hand hävdas dock att barnen skall anses vara stadigvarande bosatta även hos honom, varför han inte skall betala något underhållsbidrag. Till stöd för detta åberopas RH 1993:64. I andra hand hävdas att kostnaderna för umgänget skall beaktas så att hans underhållsskyldighet jämkas.

A.S. genmälde: Det vitsordas att L.S. har haft de kostnader som han påstår under den första perioden. Vad han har lagt ut täcker dock inte barnens behov. Bl a motsvarar inte 5 000 kr samtliga kostnader för mat. Kostnaden för mat avser bara inköp som gjordes till och med d 18 febr. Hon flyttade med barnen från den tidigare gemensamma villan d 15 mars, varefter hon hade egna boendekostnader. Det vitsordas att L.S. har umgänge med barnen enligt TR:ns dom. Barnens behov av underhållsbidrag är mycket stort. Hon är arbetslös tandsköterska och har mycket dålig ekonomi. Under de första tre månaderna 1995 har hon nödgats söka socialbidrag för att klara sitt och barnens uppehälle. Huruvida barnen skall anses vara stadigvarande bosatta även hos L.S. överlämnas till TR:ns bedömning. Om de inte anses vara det saknas lagligt stöd för att jämka underhållsbidraget p g a umgänget.

Domskäl

TR:n (lagmannen Flink) anförde i dom d 21 april 1995: Domskäl. Det är ostridigt att L.S. har betalat kostnaderna för villan, daghemsavgifter samt 5 000 kr för mat till barnen under tiden d 5 dec 1993 till d 28 mars 1994. Barnens behov av underhållsbidrag har därmed i huvudsak täckts, dock inte fullständigt. A.S. har haft kostnader för eget boende från d 15 mars. Det förefaller inte rimligt att 5 000 kr motsvarar samtliga kostnader för mat för två barn i fyra månader. Det är oklart hur kostnaderna för kläder och liknande utgifter har reglerats. Det saknas underlag för en konkret beräkning av barnens behov av underhållsbidrag utöver de kostnader som L.S. betalat. TR:n bestämmer att L.S. skäligen bör utge 500 kr per barn och månad i underhållsbidrag för den aktuella perioden. Det yrkade underhållsbidraget för tiden d 28 mars till d 1 sept 1994 är medgivet.

För tiden därefter gör TR:n följande bedömning. Enligt 7 kap 2 § 1 st 1 FB skall förälder betala underhållsbidrag till barnet om föräldern inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet. I enlighet med rättsfall RH 1993:64 skall barnen S anses varaktigt boende såväl hos A.S. som hos L.S.. L.S. skall därför inte betala något underhållsbidrag för tiden efter d 1 sept 1994.

Domslut

Domslut.

1.

L.S. skall till A.S. betala underhållsbidrag för ettvart av parternas barn W., (personnummer,uteslutet här), och X., (Personnummer uteslutet här), med följande belopp:

- för tiden d 5 dec 1993 till och med d 31 mars 1994 med 500 kr i månaden

- för tiden d 1 april 1994 till och med d 31 maj 1994 med 1900 kr i månaden

- för tiden d 1 juni 1994 till d 1 sept 1994 med 916 kr i månaden. Beloppen skall erläggas månadsvis i förskott med rätt för L.S. att avräkna vad han redan har betalat.

3.

Vad som förordnats i p 1 skall gälla även för tiden tills domen vinner laga kraft.

Svea HovR

A.S. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle förplikta L.S. att till henne betala underhållsbidrag för parternas barn W. och X. med 916 kr i månaden för vartdera barnet även för tiden från och med d 1 sept 1994 till dess att barnet fyllt 18 år. Yrkandet framställdes jämväl interimistiskt.

L.S. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Åsbring hovrättsrådet Bergkvist och tf hovrättsassessorn Lundholm, referent) anförde i dom d 21 april 1995: Utredningen i HovR:n. Parterna har åberopat samma grunder och omständigheter som vid TR:n.

Till närmare utveckling av sitt överklagande har A.S. anfört bl a följande. Barnen har behov av yrkade underhållsbidrag. Även om barnen skall anses bo stadigvarande hos båda föräldrarna bör inte detta få medföra att de förmenas de underhållsbidrag som de har behov av. Det går inte att i en situation som denna bara se till det antal nätter per månad som barnen tillbringar hos respektive förälder. Föräldrarnas underhållsskyldighet måste bestämmas utifrån en allmän behovs- och skälighetsbedömning.

L.S., som har vitsordat såväl barnens behov av yrkade underhållsbidrag som att han har förmåga att utge dessa, har till stöd för sitt bestridande av överklagandet anfört bl a följande. Barnen är att anse som stadigvarande bosatta även hos honom varför han inte skall betala något underhållsbidrag alls. Om han likväl skulle befinnas skyldig att göra det, skall bidragen bestämmas med hänsyn dels till de kostnader han har för barnen, dels till hans reella boendekostnader om ca 11 000 kr per månad. Några bidrag skall i vart fall inte utgå för tid före d 1 juni 1995, eftersom bidragsförskott har utgått fram till detta datum och inte kommer att återkrävas.

Domskäl

HovR:ns domskäl. Att ett barn vistas i större eller mindre utsträckning hos den förälder som inte har vårdnaden om barnet bör enligt HovR:ns mening endast i begränsad omfattning tillåtas inverka på umgängesförälderns bidragsskyldighet. Vårdnadshavarens kostnader för barnet påverkas ju bara till en del härav. Dessutom skulle en annan ordning kunna medföra att vårdnadshavaren av ekonomiska skäl motsätter sig ett mera omfattande umgänge mellan barnet och den andra föräldern. En sådan utveckling är inte önskvärd.

Å andra sidan måste beaktas att den umgängesförälder som önskar ett omfattande umgänge med sitt barn men inte har möjlighet att ha barnet hos sig under minst fem hela dygn i sträck riskerar att s a s få betala dubbelt, nämligen dels fullt underhållsbidrag eftersom han inte kan göra avdrag enligt 7 kap 4 § FB, dels kostnader med anledning av att barnet bor hos honom.

HovR:ns slutsats av vad som har anförts blir följande.

I det rättsfall som TR:n hänvisar till i sin dom - RH 1993:64 - ansågs ett barn, som föräldrarna hade gemensam vårdnad om och som bodde hos sin far fem nätter under varje period om två veckor, varaktigt bosatt även hos denne.

När som i detta fall bara den ena föräldern är vårdnadshavare måste enligt HovR:ns uppfattning barnet vistas i större omfattning hos den andra föräldern än som var fallet i det nyssnämnda avgörandet för att det skall kunna anses bo varaktigt även hos umgängesföräldern.

Med hänvisning till vad som har anförts finner HovR:n att parternas barn W. och X. inte skall anses bo varaktigt hos L.S.. Denne är alltså skyldig att betala underhållsbidrag för barnen även för tiden efter d 1 sept 1994. Att bidragsförskott har utgått under viss tid saknar betydelse för prövningen av frågan.

En annan slutsats av vad som har anförts i det föregående är att, när underhållsbidragens storlek bestäms, hänsyn skall tas till att barnen vistas hos L.S. i större omfattning än som är vanligt. Vid den mera allmänna skälighetsbedömning som HovR:n har att företa finner HovR:n att större nedsättning än som motsvarar 1/40 per sammanhängande dygn som barnen vistas hos honom - eller med omkring 25 procent - dock inte kan göras. L.S:s underhållsskyldighet skall därför fastställas till 690 kr per barn och månad.

HovR:n tillåter att domen i huvudsaken får överklagas.

HovR:ns domslut.

1.

HovR:n ändrar TR:ns domslut under punkten 1 på det sättet att L.S. förpliktas att, utöver den bidragsskyldighet som TR:n har ålagt honom, till A.S. betala underhållsbidrag för barnen W. och X. med 690 kr i månaden för vartdera barnet från och med d 1 sept 1994 till dess att barnet fyller 18 år att utges för förfluten tid genast och i övrigt förskottsvis för kalendermånad.

3.---.

4.

Vad HovR:n har förordnat under punkten 1 skall gälla även för tiden till dess att domen vinner laga kraft.

HD

L.S. (ombud advokaten C.C.) överklagade och yrkade i själva saken att HD skulle befria honom från skyldigheten att betala underhållsbidrag till parternas barn för tiden efter d 1 sept 1994.

A.S. (ombud advokaten J.A.) bestred L.S:s ändringsyrkande.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Wennström, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Efter det att HD beviljat prövningstillstånd har A.S. med barnen flyttat till annan ort. TR:n har därefter i dom d 5 nov 1996 fastställt L.S:s umgänge med barnen till vartannat veckoslut från fredag kl 18.00 till söndag kl 18.00 samt förordnat om umgänge vid skollov och större helger. Umgänget enligt den domen gäller från d 1 jan 1997.

Parterna har åberopat samma grunder och omständigheter som vid TR:n.

L.S. har vitsordat att de yrkade underhållsbidragen är skäliga i och för sig. Frågan i målet gäller om bidragsskyldighet överhuvudtaget föreligger med hänsyn till den tid barnen vistas hos honom.

Enligt 7 kap 2 § 1 st 1 FB skall förälder betala underhållsbidrag till barnet om föräldern inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet.

Bestämmelsen tar således sikte bl a på det fall när en förälder skilts från den rättsliga vårdnaden och inte heller tar del i den faktiska vårdnaden på det sättet att han eller hon varaktigt bor tillsammans med barnet.

I specialmotiveringen till bestämmelsen i 7 kap 2 § FB (prop 1978/79:12 s 158) uttalade departementschefen att då föräldrarna lever på skilda håll kan det gälla att avgöra hos vem av dem barnet skall anses varaktigt bosatt. Inte bara folkbokföringen utan även andra omständigheter kan få betydelse, t ex hur länge barnet faktiskt vistas hos var och en av föräldrarna eller var barnet förvarar sina tillhörigheter.

De regler som gäller för skyldigheten att betala underhållsbidrag enligt FB överensstämmer med förutsättningarna för bidragsförskott enligt den numera upphävda 1 § 2 st lagen (1964:143) om bidragsförskott (prop 1978/79:12 s 197). Den lagen har ersatts av lagen (1996:1030) om underhållsstöd, som trätt i kraft d 1 dec 1996.

Riksförsäkringsverket har i egenskap av tillsynsmyndighet utfärdat rekommendationer angående tillämpningen av lagen om bidragsförskott (Allmänna råd 1989:10). Av rekommendationerna framgår bl a att bidragsförskott inte bör betalas ut om endast en av föräldrarna har vårdnaden, men barnet bor lika mycket hos båda föräldrarna. Vid gränsdragningen mellan växelvis boende och umgänge rekommenderar Riksförsäkringsverket att om barnet vistas ca en tredjedel eller en mindre del av tiden hos den underhållsskyldige bör vistelsen räknas som umgänge med barnet. Enligt Socialförsäkringsutskottets yttrande i samband med utskottets behandling av lagen om underhållsstöd bör motsvarande rekommendationer gälla även i fråga om underhållsstöd (bet 1996/97:SfU3 s 12).

I förevarande fall är det ostridigt att barnen för tiden till d 1 jan 1997 vistats hos L.S. i enlighet med vad som framgår av TR:ns dom d 2 sept 1994. Vid avgörande om denna vistelse skall bedömas som varaktigt boende bör såväl vad departementschefen ovan uttalat som Riksförsäkringsverkets rekommendationer beaktas. Den faktiska tiden barnen vistas hos L.S. uppgår till knappt en tredjedel under varje tvåveckorsperiod. Till detta kommer att barnen har sin dygnsvila hos honom fem nätter under varje tvåveckorsperiod. Vid en sammanvägning av den faktiska tiden och dygnsvilan får barnen anses vistas hos L.S. under en tid som uppgår till i vart fall en tredjedel av den totala tiden. Barnen har i stor omfattning tillhörigheter hos L.S..

L.S. har därutöver åberopat att det föreligger separata överenskommelser för storhelger och skollov vilket medför att barnen på årsbasis vistas hos honom 40-45 procent av tiden. A.S. har bestritt påståendena om separata överenskommelser och hävdat att umgänget vid storhelger och skollov ingår i det sedvanliga veckoslutsumgänget.

I denna del har i målet inte till fullo klarlagts hur mycket tid barnen vistas hos L.S.. Vid bedömningen av dessa frågor kan dock noteras att L.S. har visat stort intresse för sina barn och deras behov av umgänge även med fadern och att det av TR:n d 2 sept 1994 beslutade umgänget också är mer omfattande än sedvanligt umgänge. Ett umgänge vid storhelger och skollov strikt i enlighet med vad som framgår av TR:ns dom från 1994 förefaller inte ändamålsenligt och förefaller även praktiskt svårt att genomföra. Mot bakgrund av dessa omständigheter finns det anledning att godta de av L.S. gjorda påståendena om att överenskommelser om ytterligare umgänge vid lov och helger föreligger.

Varken förarbetena till lagrummet eller Riksförsäkringsverkets rekommendationer ger något belägg för att vistelsen hos en förälder som inte är vårdnadshavare skall vara mer omfattande än när båda föräldrarna är vårdnadshavare vid bedömningen av gränsdragningen för varaktigt boende. Med beaktande av vad som ovan anförts får barnen anses ha vistats hos L.S. i så stor omfattning att de skall anses ha bott varaktigt även hos honom. L.S. bör därför inte åläggas skyldighet att utge underhållsbidrag för barnen.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom befriar HD L.S. från skyldighet att betala underhållsbidrag för barnen W. och X. efter d 1 sept 1994.

HD (JustR:n Gregow, Nyström, Thorsson, Victor och Blomstrand, referent) beslöt följande dom: Domskäl. L.S. har gjort gällande i första hand att han inte är skyldig att betala underhållsbidrag eftersom barnen bor varaktigt tillsammans med honom. Han har därvid påstått att parterna i separata överenskommelser har enats om umgänge vid jul, nyår, sportlov, påsklov och sommarlov utöver det umgänge som TR:n har förordnat i domen d 2 sept 1994. Han har uppgett att barnen har bott hos honom sammantaget 40-45 procent av tiden.

I andra hand har L.S. hävdat att större hänsyn bör tas till hans kostnader för barnen och till hans boendekostnader än vad HovR:n har gjort. Att hans verkliga boendekostnader är omkring 11 000 kr har han förklarat med att han bor kvar i familjens tidigare gemensamma bostad, en högt belånad villafastighet. Vid en försäljning av fastigheten skulle en skuld på omkring 200 000 kr stå kvar. Även om han flyttade till en billigare bostad, skulle hans månatliga utgifter således inte sjunka.

Därför har han valt att bo kvar i fastigheten, inte minst med tanke på att det är där barnen har vuxit upp och känner sig hemma.

Vidare har L.S. uppgett att hans underhållsförmåga enligt gängse beräkningssätt har minskat från årsskiftet 1995/1996 till följd av höjd skatt och höjt basbelopp samt att den därefter är högst 835 kr per barn och månad. För det fall han skulle anses vara skyldig att betala underhållsbidrag, har han gjort gällande att han har så stora kostnader för barnen att han skulle få tillgodoräkna sig ett avdrag från beloppet 835 kr på mer än den fyrtiondedel per dygn som HovR:n har medgett.

A.S. har bestritt att barnen skall anses bo varaktigt hos L.S.. Hon har därutöver hävdat att storhelgerna inte är reglerade särskilt i den överenskommelse om umgänge som parterna har träffat utan ingår i det sedvanliga veckoslutsumgänget. Vidare har hon gjort gällande att de enda av hennes kostnader för barnen som har minskat till följd av att barnen vistats hos L.S. är matkostnaderna. I fråga om L.S:s boendekostnader har A.S. framhållit att de är en följd av hans eget val. Hon har hävdat att han är väl tillgodosedd genom att han har fått förbehålla sig högsta godtagbara boendekostnad enligt Socialstyrelsens norm.

Enligt 7 kap 2 § 1 st 1 FB skall en förälder som inte har vårdnaden om sitt barn fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet, om föräldern inte varaktigt bor tillsammans med barnet. När bestämmelsen fick sin nuvarande utformning skedde det i nära överensstämmelse med dåvarande domstolspraxis, enligt vilken bidragsskyldighet inte förelåg medan föräldrarna bodde tillsammans och gemensamt utövade den faktiska vården om barnet (se prop 1978/79:12 s 157). Samtidigt infördes i första stycket 2 en skyldighet för en förälder som har vårdnaden om sitt barn gemensamt med den andra föräldern att betala underhållsbidrag till barnet, om barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Bidragsskyldigheten kan emellertid vara utesluten även när föräldrarna inte bor tillsammans och inte gemensamt utövar den faktiska vården om barnet. Det gäller i första hand sådana fall där barnet vistas ungefär lika mycket hos den ena som hos den andra föräldern och i följd därav får anses bo varaktigt hos var och en av dem.

Även om barnet regelbundet vistas något längre tid hos den ena föräldern än hos den andra, kan förhållandena vara sådana att det får anses att barnet bor varaktigt hos var och en av dem. Hur gränsen i sådana fall bör dras mellan varaktigt boende och umgänge kan vara vanskligt att avgöra. Riksförsäkringsverket har uttalat sig om den gränsdragningen i allmänna råd om tillämpningen av den tidigare lagen (1964:143) om bidragsförskott, som reglerade förutsättningarna för rätt till bidragsförskott i nära anslutning till reglerna om skyldighet att betala underhållsbidrag (Allmänna råd 1989:10). Vistas barnet omkring en tredjedel eller en mindre del av tiden hos den underhållsskyldige, rekommenderar verket att vistelsen räknas som umgänge med barnet. Verket har gett en liknande rekommendation för tillämpningen av lagen (1996:1030) om underhållsstöd, som från d 1 febr 1997 har ersatt lagen om bidragsförskott (Allmänna råd 1996:15). Tanken har haft inflytande på rättspraxis även vid tillämpningen av 7 kap 2 § FB (se RH 1993:64).

Klart är att det normalt är fråga om umgänge, och inte om varaktigt boende, när barnet vistas hos den ena föräldern endast en tredjedel av tiden. Även om skillnaden mellan vistelsetiderna hos de båda föräldrarna är mindre, bör bedömningen ofta bli densamma, om det inte finns faktorer som klart pekar i en annan riktning. Detta gäller i särskilt hög grad när barnet till övervägande delen av tiden vistas hos en förälder som är ensam vårdnadshavare och därmed har hela ansvaret för barnets personliga förhållanden. Faktorer utöver vistelsetiden som kan få betydelse vid bedömningen är var barnet är folkbokfört, hur barnets boende är ordnat, var barnet förvarar sina tillhörigheter och hur barnets försörjning har fördelats mellan föräldrarna (jfr a prop s 158 och Riksförsäkringsverkets Allmänna råd 1996:15 s 21).

Efter det att HD beviljat prövningstillstånd har A.S. flyttat med barnen till en annan ort. Med anledning därav har TR:n i dom d 5 nov 1996 förordnat att barnen skall ha rätt att umgås med L.S. vartannat veckoslut från fredag kl 18.00 till söndag kl 18.00 samt på angivet sätt i samband med skollov och större helger. Umgänget enligt domen gäller från julhelgen 1996. Eftersom parterna inte yttrat sig med anledning av denna dom, bör bedömningen i målet utgå från förhållandena sådana de var före år 1997 även såvitt avser tiden därefter.

Parterna är överens om att barnen har vistats hos L.S. i den utsträckning som TR:n har förordnat i domen d 2 sept 1994. Mot A.S:s bestridande kan inte anses utrett att L.S. därutöver har umgåtts med barnen vid storhelger annat än i begränsad utsträckning. Det innebär att barnens sammanlagda vistelsetid hos L.S. har varit något mer än en tredjedel. L.S. har åberopat att han har haft kostnader för kläder och leksaker till barnen samt för barnomsorg. Han har vidare pekat på att barnen hos honom övernattar i det hus där de har vuxit upp. Med tanke på att A.S. är ensam vårdnadshavare och barnen har bott under en betydligt större del av tiden hos henne än hos L.S. är dessa omständigheter inte tillräckliga för att det skall anses att L.S. har bott varaktigt tillsammans med barnen. Han är därför skyldig att betala underhållsbidrag till barnen.

Vad sedan gäller underhållsbidragets storlek kan det inte mot A.S:s bestridande anses klarlagt att förhållandena är sådana att L.S. skall få förbehålla sig ett större belopp för boendekostnader än högsta godtagbara kostnad enligt Socialstyrelsens norm. A.S. har inte invänt mot uppgiften att L.S:s underhållsförmåga uppgår till 835 kr per barn och månad. Uppgiften får därför godtas. När underhållsbidraget bestäms bör hänsyn tas till att det umgänge som har fastställts i TR:ns dom d 2 sept 1994 är förhållandevis omfattande och föranleder vissa särskilda kostnader för L.S.. Emellertid finns det inte skäl att sätta ned bidragets belopp med mer än 1/40 för varje helt kalenderdygn av vistelsetiden (jfr 7 kap 4 § 1 st FB). Även om utgångspunkt tas i en försörjningsförmåga om 835 kr per barn och månad, bör underhållsbidragets belopp därför inte sättas lägre än HovR:n har gjort.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 11 maj 1998 (mål nr T 1112/96).