NJA 1998 s. 267

(Jmf 1993 s 401)

Genom deldom d 2 sept 1994 dömde Enköpings TR till äktenskapsskillnad mellan L.S. och A.S., förordnade att A.S. skulle ha vårdnaden om parternas barn W. och X. samt tillerkände L.S. rätt till umgänge med barnen udda veckor från måndag kl 15.30 till tisdag kl 09.00 samt från fredag kl 15.30 till tisdag kl 09.00 följande vecka.

A.S. yrkade i fråga om underhållsbidrag att L.S. skulle förpliktas att till henne betala underhållsbidrag för ettvart av parternas barn för perioden d 5 dec 1993 till och med d 31 maj 1994 med 1 900 kr i månaden och för tiden därefter med 916 kr i månaden tills barnet fyller 18 år.

L.S. bestred att betala bidrag för tiden före d 28 mars 1994. För tiden därefter och till d 1 sept 1994 medgav han att utge yrkade belopp. Han bestred att utge underhållsbidrag därefter.

L.S. anförde som grund för sin inställning: Det vitsordas att A.S. har saknat och alltjämt saknar förmåga att bidra till barnens underhåll. För tiden d 5 dec 1993 till d 28 mars 1994 föreligger inget behov av underhållsbidrag eftersom han har stått för samtliga barnens kostnader under perioden. Han har betalat samtliga kostnader för huset, dagisavgifter samt betalat barnens mat med 5 000 kr genom sitt ICA-kort. För det fall något ytterligare behov finns skall hans underhållsskyldighet jämkas. Från d 2 sept 1994 har barnen enligt TR:ns beslut bott fem nätter per fjortondagarsperiod hos L.S.. Till detta kommer storhelgsumgänget. Barnens behov av underhållsbidrag vitsordas i och för sig för tiden efter d 2 sept, liksom att han har förmåga att bidra med det yrkade beloppet. I första hand hävdas dock att barnen skall anses vara stadigvarande bosatta även hos honom, varför han inte skall betala något underhållsbidrag. Till stöd för detta åberopas RH 1993:64. I andra hand hävdas att kostnaderna för umgänget skall beaktas så att hans underhållsskyldighet jämkas.

A.S. genmälde: Det vitsordas att L.S. har haft de kostnader som han påstår under den första perioden. Vad han har lagt ut täcker dock inte barnens behov. Bl a motsvarar inte 5 000 kr samtliga kostnader för mat. Kostnaden för mat avser bara inköp som gjordes till och med d 18 febr. Hon flyttade med barnen från den tidigare gemensamma villan d 15 mars, varefter hon hade egna boendekostnader. Det vitsordas att L.S. har umgänge med barnen enligt TR:ns dom. Barnens behov av underhållsbidrag är mycket stort. Hon är arbetslös tandsköterska och har mycket dålig ekonomi. Under de första tre månaderna 1995 har hon nödgats söka socialbidrag för att klara sitt och barnens uppehälle. Huruvida barnen skall anses vara stadigvarande bosatta även hos L.S. överlämnas till TR:ns bedömning. Om de inte anses vara det saknas lagligt stöd för att jämka underhållsbidraget p g a umgänget.

A.S. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle förplikta L.S. att till henne betala underhållsbidrag för parternas barn W. och X. med 916 kr i månaden för vartdera barnet även för tiden från och med d 1 sept 1994 till dess att barnet fyllt 18 år. Yrkandet framställdes jämväl interimistiskt.

L.S. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Åsbring hovrättsrådet Bergkvist och tf hovrättsassessorn Lundholm, referent) anförde i dom d 21 april 1995: Utredningen i HovR:n. Parterna har åberopat samma grunder och omständigheter som vid TR:n.

Till närmare utveckling av sitt överklagande har A.S. anfört bl a följande. Barnen har behov av yrkade underhållsbidrag. Även om barnen skall anses bo stadigvarande hos båda föräldrarna bör inte detta få medföra att de förmenas de underhållsbidrag som de har behov av. Det går inte att i en situation som denna bara se till det antal nätter per månad som barnen tillbringar hos respektive förälder. Föräldrarnas underhållsskyldighet måste bestämmas utifrån en allmän behovs- och skälighetsbedömning.

L.S., som har vitsordat såväl barnens behov av yrkade underhållsbidrag som att han har förmåga att utge dessa, har till stöd för sitt bestridande av överklagandet anfört bl a följande. Barnen är att anse som stadigvarande bosatta även hos honom varför han inte skall betala något underhållsbidrag alls. Om han likväl skulle befinnas skyldig att göra det, skall bidragen bestämmas med hänsyn dels till de kostnader han har för barnen, dels till hans reella boendekostnader om ca 11 000 kr per månad. Några bidrag skall i vart fall inte utgå för tid före d 1 juni 1995, eftersom bidragsförskott har utgått fram till detta datum och inte kommer att återkrävas.

L.S. (ombud advokaten C.C.) överklagade och yrkade i själva saken att HD skulle befria honom från skyldigheten att betala underhållsbidrag till parternas barn för tiden efter d 1 sept 1994.

A.S. (ombud advokaten J.A.) bestred L.S:s ändringsyrkande.

Betänkande

HD (JustR:n Gregow, Nyström, Thorsson, Victor och Blomstrand, referent) beslöt följande dom: Domskäl. L.S. har gjort gällande i första hand att han inte är skyldig att betala underhållsbidrag eftersom barnen bor varaktigt tillsammans med honom. Han har därvid påstått att parterna i separata överenskommelser har enats om umgänge vid jul, nyår, sportlov, påsklov och sommarlov utöver det umgänge som TR:n har förordnat i domen d 2 sept 1994. Han har uppgett att barnen har bott hos honom sammantaget 40-45 procent av tiden.

I andra hand har L.S. hävdat att större hänsyn bör tas till hans kostnader för barnen och till hans boendekostnader än vad HovR:n har gjort. Att hans verkliga boendekostnader är omkring 11 000 kr har han förklarat med att han bor kvar i familjens tidigare gemensamma bostad, en högt belånad villafastighet. Vid en försäljning av fastigheten skulle en skuld på omkring 200 000 kr stå kvar. Även om han flyttade till en billigare bostad, skulle hans månatliga utgifter således inte sjunka.

Därför har han valt att bo kvar i fastigheten, inte minst med tanke på att det är där barnen har vuxit upp och känner sig hemma.

Vidare har L.S. uppgett att hans underhållsförmåga enligt gängse beräkningssätt har minskat från årsskiftet 1995/1996 till följd av höjd skatt och höjt basbelopp samt att den därefter är högst 835 kr per barn och månad. För det fall han skulle anses vara skyldig att betala underhållsbidrag, har han gjort gällande att han har så stora kostnader för barnen att han skulle få tillgodoräkna sig ett avdrag från beloppet 835 kr på mer än den fyrtiondedel per dygn som HovR:n har medgett.

A.S. har bestritt att barnen skall anses bo varaktigt hos L.S.. Hon har därutöver hävdat att storhelgerna inte är reglerade särskilt i den överenskommelse om umgänge som parterna har träffat utan ingår i det sedvanliga veckoslutsumgänget. Vidare har hon gjort gällande att de enda av hennes kostnader för barnen som har minskat till följd av att barnen vistats hos L.S. är matkostnaderna. I fråga om L.S:s boendekostnader har A.S. framhållit att de är en följd av hans eget val. Hon har hävdat att han är väl tillgodosedd genom att han har fått förbehålla sig högsta godtagbara boendekostnad enligt Socialstyrelsens norm.

Enligt 7 kap 2 § 1 st 1 FB skall en förälder som inte har vårdnaden om sitt barn fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet, om föräldern inte varaktigt bor tillsammans med barnet. När bestämmelsen fick sin nuvarande utformning skedde det i nära överensstämmelse med dåvarande domstolspraxis, enligt vilken bidragsskyldighet inte förelåg medan föräldrarna bodde tillsammans och gemensamt utövade den faktiska vården om barnet (se prop 1978/79:12 s 157). Samtidigt infördes i första stycket 2 en skyldighet för en förälder som har vårdnaden om sitt barn gemensamt med den andra föräldern att betala underhållsbidrag till barnet, om barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Bidragsskyldigheten kan emellertid vara utesluten även när föräldrarna inte bor tillsammans och inte gemensamt utövar den faktiska vården om barnet. Det gäller i första hand sådana fall där barnet vistas ungefär lika mycket hos den ena som hos den andra föräldern och i följd därav får anses bo varaktigt hos var och en av dem.

Även om barnet regelbundet vistas något längre tid hos den ena föräldern än hos den andra, kan förhållandena vara sådana att det får anses att barnet bor varaktigt hos var och en av dem. Hur gränsen i sådana fall bör dras mellan varaktigt boende och umgänge kan vara vanskligt att avgöra. Riksförsäkringsverket har uttalat sig om den gränsdragningen i allmänna råd om tillämpningen av den tidigare lagen (1964:143) om bidragsförskott, som reglerade förutsättningarna för rätt till bidragsförskott i nära anslutning till reglerna om skyldighet att betala underhållsbidrag (Allmänna råd 1989:10). Vistas barnet omkring en tredjedel eller en mindre del av tiden hos den underhållsskyldige, rekommenderar verket att vistelsen räknas som umgänge med barnet. Verket har gett en liknande rekommendation för tillämpningen av lagen (1996:1030) om underhållsstöd, som från d 1 febr 1997 har ersatt lagen om bidragsförskott (Allmänna råd 1996:15). Tanken har haft inflytande på rättspraxis även vid tillämpningen av 7 kap 2 § FB (se RH 1993:64).

Klart är att det normalt är fråga om umgänge, och inte om varaktigt boende, när barnet vistas hos den ena föräldern endast en tredjedel av tiden. Även om skillnaden mellan vistelsetiderna hos de båda föräldrarna är mindre, bör bedömningen ofta bli densamma, om det inte finns faktorer som klart pekar i en annan riktning. Detta gäller i särskilt hög grad när barnet till övervägande delen av tiden vistas hos en förälder som är ensam vårdnadshavare och därmed har hela ansvaret för barnets personliga förhållanden. Faktorer utöver vistelsetiden som kan få betydelse vid bedömningen är var barnet är folkbokfört, hur barnets boende är ordnat, var barnet förvarar sina tillhörigheter och hur barnets försörjning har fördelats mellan föräldrarna (jfr a prop s 158 och Riksförsäkringsverkets Allmänna råd 1996:15 s 21).

Efter det att HD beviljat prövningstillstånd har A.S. flyttat med barnen till en annan ort. Med anledning därav har TR:n i dom d 5 nov 1996 förordnat att barnen skall ha rätt att umgås med L.S. vartannat veckoslut från fredag kl 18.00 till söndag kl 18.00 samt på angivet sätt i samband med skollov och större helger. Umgänget enligt domen gäller från julhelgen 1996. Eftersom parterna inte yttrat sig med anledning av denna dom, bör bedömningen i målet utgå från förhållandena sådana de var före år 1997 även såvitt avser tiden därefter.

Parterna är överens om att barnen har vistats hos L.S. i den utsträckning som TR:n har förordnat i domen d 2 sept 1994. Mot A.S:s bestridande kan inte anses utrett att L.S. därutöver har umgåtts med barnen vid storhelger annat än i begränsad utsträckning. Det innebär att barnens sammanlagda vistelsetid hos L.S. har varit något mer än en tredjedel. L.S. har åberopat att han har haft kostnader för kläder och leksaker till barnen samt för barnomsorg. Han har vidare pekat på att barnen hos honom övernattar i det hus där de har vuxit upp. Med tanke på att A.S. är ensam vårdnadshavare och barnen har bott under en betydligt större del av tiden hos henne än hos L.S. är dessa omständigheter inte tillräckliga för att det skall anses att L.S. har bott varaktigt tillsammans med barnen. Han är därför skyldig att betala underhållsbidrag till barnen.

Vad sedan gäller underhållsbidragets storlek kan det inte mot A.S:s bestridande anses klarlagt att förhållandena är sådana att L.S. skall få förbehålla sig ett större belopp för boendekostnader än högsta godtagbara kostnad enligt Socialstyrelsens norm. A.S. har inte invänt mot uppgiften att L.S:s underhållsförmåga uppgår till 835 kr per barn och månad. Uppgiften får därför godtas. När underhållsbidraget bestäms bör hänsyn tas till att det umgänge som har fastställts i TR:ns dom d 2 sept 1994 är förhållandevis omfattande och föranleder vissa särskilda kostnader för L.S.. Emellertid finns det inte skäl att sätta ned bidragets belopp med mer än 1/40 för varje helt kalenderdygn av vistelsetiden (jfr 7 kap 4 § 1 st FB). Även om utgångspunkt tas i en försörjningsförmåga om 835 kr per barn och månad, bör underhållsbidragets belopp därför inte sättas lägre än HovR:n har gjort.