NJA 2015 s. 211
Löneutmätning. Kostnader som uppstår i samband med att ett barn återkommande vistas hos en förälder ska beaktas vid beräkningen av förbehållsbeloppet.
För betalning av D.S:s skulder i allmänna och enskilda mål beslutade Kronofogdemyndigheten om utmätning av dennes sjuk- och aktivitetsersättning. Förbehållsbeloppet bestämdes till 5 466 kr och utmätningsbeloppet till 1 404 kr i månaden.
Göteborgs tingsrätt
D.S. överklagade Kronofogdemyndighetens beslut vid Göteborgs tingsrätt. Han anförde bl.a. följande. Han har umgänge med sina tre barn varannan vecka, fredag till tisdag, och har därmed inte underhållsstöd. Han har svårt att betala för mat till barnen och för deras aktiviteter när de är hos honom. Barnens mor bidrar inte till mat när de bor hos honom.
Kronofogdemyndigheten yttrade sig och anförde bl.a. följande. Enligt Kronofogdemyndighetens meddelande, KFM M 20131 s. 13, bör umgängeskostnader, dvs. kostnader en förälder ådrar sig vid umgänge med barnet, inte jämställas med sådan betalningsskyldighet mot annan som har lika eller bättre rätt till lönen. Tillägg till normalbeloppet för umgängeskostnader bör således inte göras.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Yrsa Isaksson Stensman) anförde följande i beslut den 4 april 2014.
Av Kronofogdemyndighetens yttrande framgår att det efter kontakt med Försäkringskassan framkommit att D.S. är försörjningsskyldig mot tre barn och att mödrarna uppbär underhållsstöd för barnen samt att D.S. inte är återbetalningsskyldig till Försäkringskassan på grund av sin låga inkomst.
Enligt Kronofogdemyndighetens beräkningssystem ska hänsyn till barn vid beräkning av förbehållsbeloppet endast göras då barnet varaktigt bor hos gäldenären.
Av D.S:s uppgifter, som det saknas anledning att ifrågasätta, framgår att han har umgänge med barnen fem dagar varannan vecka och att mödrarna under denna tid inte bidrar till barnens uppehälle. Eftersom barnen inte bor växelvis hos honom har han enligt Försäkringskassans regelsystem inte rätt att få underhållsstöd.
Enligt tingsrättens mening har D.S. hamnat mellan två regelsystem där hänsyn inte tas till att han har ett omfattande umgänge med sina tre barn. Konsekvensen av detta kommer att bli att hans umgänge med barnen påverkas, vilket inte kan anses vara bra för barnen. Med hänsyn härtill anser tingsrätten att det finns skäl att göra avvikelser från normalbeloppet, varför förbehållsbeloppet ska höjas med 1 000 kr till 6 466 kr, och det disponibla beloppet för utmätning blir således 404 kr. Vid beräkningen av beloppet har tingsrätten utgått från att D.S:s tre barn vistas hos honom sammanlagt under tio dagar varje månad och att D.S. ska få tillgodoräkna sig ett belopp om cirka 33 kr per dag och barn. Tingsrätten ändrar Kronofogdemyndighetens beslut på så sätt att det förbehållsbelopp som D.S. får tillgodoräkna sig utökas med 1 000 kr i månaden.
Hovrätten för Västra Sverige
Skatteverket överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle fastställa Kronofogdemyndighetens utmätningsbeslut.
D.S. motsatte sig ändring av tingsrättens beslut.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Anna-Karin Karlbom och Boel Oldenstedt samt lagmannen Helena von Braun) anförde följande i beslut den 15 maj 2014.
Enligt 7 kap. 2 och 4 §§ UB får lön eller annan ekonomisk förmån, t.ex. sjukersättning, tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning av lön har bättre rätt till lönen. Den del av lönen som inte får tas i anspråk genom utmätning (förbehållsbeloppet) bestäms enligt 5 § samma kapitel med ledning av s.k. normalbelopp. Normalbeloppet är avsett att omfatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppet.
Enligt Kronofogdemyndighetens allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. under 2014, KFM A 2013:1, kan en gäldenär tillgodoräknas normalbelopp för sådana barn denne varaktigt bor tillsammans med och är skyldig att försörja enligt 7 kap. 1 § FB. Vidare framgår av Kronofogdemyndighetens information om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön, KFM M 2013:1, att tillägg till normalbeloppet inte bör göras för umgängeskostnader, dvs. sådana kostnader som en förälder ådrar sig vid umgänge med barn. Kronofogdemyndighetens information och allmänna råd är inte bindande för domstolen men det är angeläget att rättstillämpningen är så enhetlig som möjligt (se Walin m.fl., Utsökningsbalken, 1 augusti 2013, Zeteo, kommentaren till 7 kap. 5 §).
D.S. har anfört att hans tre barn bor tillsammans med honom varannan vecka från fredag till tisdag. Dessa uppgifter har inte ifrågasatts av Kronofogdemyndigheten eller av D.S:s borgenärer. De extra kostnader han har då barnen bor hos honom är att anse som kostnader för umgänge med barnen. Enligt hovrättens bedömning medför omfattningen av ett umgänge med tre barn under ca tio dagar per månad som utgångspunkt att de kostnader som normalbeloppet är avsett att täcka blir klart högre för D.S. än för en gäldenär utan sådant umgänge. Omfattningen av samt kostnaderna för hans umgänge med barnen är därmed större än vad som var fallet i det avgörande från Svea hovrätt som Skatteverket hänvisat till (se Svea hovrätts beslut den 9 november 2001 i mål ÖÄ 6207-01). I det fallet frångick hovrätten inte Kronofogdemyndighetens rekommendationer när gäldenären hade umgänge med ett barn tio dagar i månaden.
För det fall D.S:s umgänge med barnen skulle utökas med två dagar till sju dagar varannan vecka, så att ett växelvis boende skulle föreligga, skulle han ha rätt att till sitt normalbelopp lägga ett halvt normalbelopp för respektive barn. Hans förbehållsbelopp skulle då höjas med 4 100 kr från 5 466 kr till 9 566 kr och disponibelt belopp för utmätning skulle - även med beaktande av att han då skulle erhålla underhållsstöd - saknas helt. Att inte tillgodoräkna D.S. någon höjning av förbehållsbeloppet med anledning av hans umgänge med barnen framstår vid en sådan jämförelse inte som rimligt. Detta särskilt med beaktande av att D.S., med nuvarande omfattning av umgänget, inte har rätt att få någon del av det umgängesstöd som betalas ut för hans barn och att han därmed inte heller i detta avseende kan tillgodogöra sig något belopp för att täcka de merkostnader som uppstår med anledning av umgänget med barnen.
Hovrätten anser mot denna bakgrund att det finns anledning att frångå ovan nämnda rekommendationer och fastställa D.S:s förbehållsbelopp till ett högre belopp än vad Kronofogdemyndigheten har gjort. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att tillägget bör fastställas till 1 000 kr per månad och att D.S. därmed ska få rätt att efter avdrag från sin ersättning behålla 6 466 kr.
Hovrätten fastställer tingsrättens beslut.
Högsta domstolen
Skatteverket överklagade och yrkade att HD skulle fastställa Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning.
D.S. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Ann-Sofie Bodin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Efter en redogörelse för bakgrunden och frågan i målet (punkterna 1-5) i huvudsaklig överensstämmelse med punkterna 1-4 i HD:s beslut hade betänkandet följande lydelse.
Den rättsliga regleringen
I 7 kap. UB finns bestämmelser om utmätning av lön m.m. Av 1 § första stycket 5 samma kapitel framgår att bestämmelserna också gäller i fråga om utmätning av ekonomiska förmåner av olika slag som betalas av det allmänna. Enligt 4 § får lön tas i anspråk genom utmätning endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätning av lön har bättre rätt till lönen. Av 8 § framgår att Kronofogdemyndigheten ska bestämma dels hur mycket som får utmätas vid varje utbetalningstillfälle (utmätningsbeloppet), dels hur mycket av lönen som inte får tas i anspråk genom löneutmätning (förbehållsbeloppet). Förbehållsbeloppet ska enligt 5 § bestämmas med ledning av vissa normalbelopp, vilka skiljer sig åt beroende på om man är ensamstående, om man har barn osv. Normalbeloppen ska anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnaden, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen. Dessa belopp fastställs varje år av Kronofogdemyndigheten med tillämpning av särskilt angivna kronbelopp och beräkningsgrunder. Utgångspunkten är att normalbeloppen för vuxna ska ligga på en högre nivå än normen för försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen (2001:453) och att normalbeloppen för barn ska ligga i nivå med Socialstyrelsens norm för försörjningsstöd (jfr prop. 1994/95:49 s. 60).
Enligt Kronofogdemyndighetens föreskrifter om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. under år 2015 (KFMFS 2014:1) är normalbeloppet för en ensamstående gäldenär 4 675 kr i månaden, för sammanlevande makar och därmed jämställda 7 723 kr i månaden och för varje barn 2 480 kr i månaden till och med det kalenderår då barnet fyller sex år och 2 855 kr i månaden för tid därefter. Kronofogdemyndigheten har i anslutning till föreskrifterna utfärdat allmänna råd (se Kronofogdemyndighetens allmänna råd om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. under 2015, KFM A 2014:1). Enligt dessa bör till vanliga levnadskostnader räknas i ett hushåll normalt förekommande utgifter såsom för kost, kläder, tvätt, hygien, gas, hushållsel, telefon, internetuppkoppling, TV-avgifter, försäkrings- och medlemsavgifter samt mindre utgifter för tillfälliga behov. I de allmänna råden anges också förhållanden som kan föranleda tillägg till eller avdrag från normalbeloppen. Vidare framgår att normalbeloppen för barn bör minskas till hälften vid växelvist boende.
Normalbeloppen utgör schabloner för normala fall och kan frångås när omständigheterna i det särskilda fallet föranleder det även om intresset av likformighet talar för att schablonerna tillämpas i största möjliga utsträckning (jfr NJA 1993 s. 679, NJA 1994 s. 226, NJA 2000 s. 121 och NJA 2003 s. 480).
Kronofogdemyndigheten har i de allmänna råden beskrivit vad som menas med familj i löneutmätningssammanhang. Enligt dessa bör med barn avses sådant barn som en gäldenär, dennas sammanlevande make eller sambo varaktigt bor tillsammans med och är skyldig att försörja enligt 7 kap. 1 § FB. Barn som inte bor varaktigt tillsammans med en gäldenär beaktas alltså inte när förbehållsbeloppet bestäms. Gäldenären får inte heller tillgodoräkna sig några kostnader för umgänge med barnet (jfr Kronofogdemyndighetens information om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön, KFM M 2014:2).
Det har i olika sammanhang ifrågasatts om denna ordning i tillräcklig utsträckning tillgodoser behovet av socialt skydd för gäldenären och dennes familj. Det förhållandet att en förälder som står under löneutmätning inte får tillgodoräkna sig några kostnader för barn som han eller hon inte bor varaktigt tillsammans med kan få till följd att föräldern inte har råd att umgås med sitt barn. De utsökningsrättsliga reglerna kan därmed komma i konflikt med reglerna i föräldrabalken om att barn ska ha rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor varaktigt tillsammans med. (Jfr SOU 2011:51 s. 364 ff. och dir. 2014:127 s. 8 ff.)
Enligt förarbetena bör till gäldenärens familj räknas make och egna eller gemensamma barn, även om familjen lever splittrad (jfr Lagberedningen i SOU 1964:57 s. 136 f. och prop. 1968:130 s. 130). När förbehållsbeloppet bestäms bör således hänsyn tas även till barn som inte bor varaktigt hos gäldenären, jfr 7 kap. 4 § UB. Kostnader som uppstår i samband med umgänge med barn, t.ex. för barnets uppehälle, innefattas inte i normalbeloppen för vuxna. Det föreligger därför skäl att frångå schablonerna och beakta dessa kostnader särskilt. En sådan ordning ligger också väl i linje med bestämmelserna i föräldrabalken om ett barns rätt till umgänge med den förälder som han eller hon inte bor varaktigt tillsammans med.
Bedömningen i detta fall
D.S. är försörjningsskyldig för tre barn, födda år 2000, 2002 och 2009. Barnen vistas hos honom cirka tio dagar per månad. Förhållandena är inte sådana att barnen kan anses bo varaktigt tillsammans med D.S. (jfr NJA 1998 s. 267) och han tillgodoräknas därför inte några normalbelopp för barn. I och med att D.S. har ett omfattande umgänge med barnen bör emellertid kostnaderna för umgänget beaktas särskilt när hans förbehållsbelopp bestäms.
När det gäller frågan hur stort tillägg som D.S. bör tillgodoräknas bör utgångspunkt tas i de av Kronofogdemyndigheten fastställda normalbeloppen för barn (se KFMFS 2014:1). Av föreskrifterna följer att normalbeloppen för barn är 83 kr per dag till och med det kalenderår då barnet fyller sex år och 95 kr per dag för tid därefter (se 3 §). D.S. bör därmed tillgodoräknas 83 kr per dag för det yngsta barnet och 95 kr per dag för var och en av de två äldre barnen.
En sådan beräkning resulterar i att D.S. har rätt att förbehålla sig ett större belopp än det som hovrätten har bestämt. Skatteverkets överklagande ska därför avslås. Eftersom D.S. inte har överklagat hovrättens beslut kommer hovrättens beslut därmed att stå fast.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet. Hovrättens beslut står därmed fast.
Domskäl
HD (justitieråden Stefan Lindskog, Kerstin Calissendorff, referent, Ingemar Persson, Dag Mattsson och Lars Edlund) meddelade den 8 april 2015 följande beslut.
Skäl
Bakgrund och frågan i målet
För betalning av D.S:s skulder beslutade Kronofogdemyndigheten om utmätning av hans sjuk- och aktivitetsersättning. Förbehållsbeloppet bestämdes till 5 466 kr och utmätningsbeloppet till 1 404 kr per månad. Förbehållsbeloppet var beräknat på grundval av normalbeloppet för en ensamstående vuxen med tillägg för D.S:s faktiska bostadskostnad och för sjukvårdskostnad.
D.S. överklagade Kronofogdemyndighetens beslut. Han anförde bl.a. följande. Han har tre barn som vistas hos honom varannan vecka, från fredag till tisdag. De ska ha mat, kläder och kunna utföra sina aktiviteter även när de är hos honom. Barnens mödrar bidrar inte med pengar när barnen bor hos honom. Eftersom det inte är fråga om s.k. växelvis boende har han inte rätt till underhållsstöd från Försäkringskassan.
Tingsrätten ändrade Kronofogdemyndighetens beslut på så sätt att förbehållsbeloppet höjdes med 1 000 kr. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.
Frågan i målet är om kostnader som uppstår för en förälder i samband med umgänge med barn bör beaktas vid bestämmande av förbehållsbeloppet vid löneutmätning (i detta fall sjuk- och aktivitetsersättning; jfr p. 5).
Den rättsliga regleringen
Lön får enligt 7 kap. 4 § UB tas i anspråk genom utmätning (löneutmätning) endast till den del den överstiger vad gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll samt till fullgörande av betalningsskyldighet mot annan som vid utmätningen har bättre rätt till lönen. Enligt förarbetena bör till gäldenärens familj räknas make samt egna och gemensamma barn, även om familjen lever splittrad (jfr Lagberedningen i SOU 1964:57 s. 136 f. och prop. 1968:130 s. 130). Bestämmelserna om utmätning av lön i 7 kap. gäller även i fråga om sjuk- och aktivitetsersättning (7 kap. 1 § första stycket 5).
Vid löneutmätning bestämmer Kronofogdemyndigheten ett förbehållsbelopp. Beloppet anger hur mycket av lönen som inte får tas i anspråk genom utmätningen. Förbehållsbeloppet ska enligt 7 kap. 5 § UB bestämmas med ledning av ett normalbelopp. Normalbeloppets storlek är olika beroende på om gäldenären är ensamstående, sammanlevande med maka eller därmed jämställd samt har barn. Beloppen, som fastställs varje år av Kronofogdemyndigheten, ska enligt bestämmelsen anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnaden, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.
Normalbeloppen utgör schabloner som kan frångås när omständigheterna i det särskilda fallet föranleder det; intresset av likformighet talar dock för att schablonerna tillämpas i största möjliga utsträckning (jfr NJA 2003 s. 480 och där gjorda hänvisningar).
Kronofogdemyndigheten har utfärdat riktlinjer om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. i form av dels allmänna råd, dels information om och kommentarer till de allmänna råden (KFM A 2014:1 och KFM M 2014:2). Myndigheten har där angett vad som menas med familj i löneutmätningssammanhang. Enligt riktlinjerna bör med barn avses sådant barn som gäldenären, dennas sammanlevande make eller sambo varaktigt bor tillsammans med och är skyldig att försörja enligt 7 kap. 1 § FB. I riktlinjerna anges även förhållanden som i det enskilda fallet kan föranleda tillägg till normalbeloppen.
Beträffande kostnader för umgänge med barn som inte bor varaktigt tillsammans med gäldenären bör enligt riktlinjerna något tillägg till normalbeloppet inte göras. Det har i olika sammanhang ifrågasatts om denna ordning i tillräcklig utsträckning tillgodoser behovet av socialt skydd för gäldenären och dennes familj. Det förhållandet att en förälder som står under löneutmätning inte får tillgodoräkna sig några kostnader för barn som han eller hon inte bor varaktigt tillsammans med kan få till följd att föräldern inte har råd att umgås med sitt barn. Tillämpningen av de utsökningsrättsliga reglerna kan därmed komma i konflikt med reglerna i föräldrabalken om att barn ska ha rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor varaktigt tillsammans med. (Jfr SOU 2011:51 s. 364 ff. och dir. 2014:127 s. 8 ff.)
När förbehållsbeloppet bestäms bör beaktas att även barn som inte bor varaktigt hos gäldenären hör till dennes familj, jfr punkten 5 ovan. Kostnader som uppstår i samband med att barnet återkommande vistas hos föräldern kan inte anses ingå i normalbeloppen för vuxna. Det finns därför anledning att ta hänsyn till sådana kostnader med ett schablonmässigt bestämt belopp som är beroende av omfattningen av umgänget. En sådan ordning ligger också väl i linje med bestämmelserna i föräldrabalken om ett barns rätt till umgänge med den förälder som han eller hon inte bor varaktigt tillsammans med.
Bedömningen i detta fall
D.S. har tre barn som han är försörjningsskyldig för och som vistas hos honom cirka tio dagar per månad. Han betalar inte underhållsbidrag och uppbär inte försörjningsstöd för barnen. Förhållandena är inte sådana att barnen kan anses bo varaktigt tillsammans med D.S. (jfr NJA 1998 s. 267) och han tillgodoräknas därför inte några normalbelopp för barn. Kostnader för umgänget med barnen ska därför beaktas när hans förbehållsbelopp bestäms.
Det saknas skäl att frångå vad domstolarna har bestämt om förbehållsbeloppet. Hovrättens beslut ska därför fastställas.
Domslut
HD:s avgörande
HD avslår överklagandet. Hovrättens beslut står därmed fast.
HD:s beslut meddelat: den 8 april 2015.
Mål nr: Ö 2964-14.
Lagrum: 7 kap. 1, 4 och 5 §§ UB.
Rättsfall: NJA 1998 s. 267 och NJA 2003 s. 480.