NJA 2001 s. 813
Fråga om en nämndeman, som åtalats för brott mot tystnadsplikt, har begått brottet i utövningen av uppdraget och om åtalet därför skall väckas omedelbart i HovR. 2 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken.
Allmän åklagare väckte vid Norrköpings TR åtal mot Å. B. för brott mot tystnadsplikt enligt följande gärningsbeskrivning: Å. B. har tjänstgjort som nämndeman i Norrköpings TR vid huvudförhandling i brottmål d. 29 sept. 1998. Han har uppsåtligen eller av oaktsamhet i början av oktober samma år i Norrköping röjt uppgift han varit skyldig att hemlighålla enligt lag genom att upplysa L. K, som varit målsägande vid huvudförhandlingen, om innehållet i beslutad dom innan domen meddelades d. 19 okt. samma år.
TR:n (lagmannen Widebäck) anförde i slutligt beslut d. 11 sept. 2000: Skäl. Fråga har uppkommit huruvida TR:n är behörig att som första domstol ta upp målet. Åklagaren har gjort gällande att så är fallet medan Å. B. har hävdat att rätt forum är HovR.
Enligt 2 kap. 2 § RB skall ett mål som avser ansvar eller särskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget har begåtts av bl.a. domare i allmän underrätt tas upp vid HovR som första domstol. Med domare avses därvid inte bara lagfaren domare utan även nämndeman. Uttrycket "uppdraget" i nämnda lagrum syftar på just nämndemannauppdraget (se bl.a. Peter Fitger, Rättegångsbalken 1. s.2:8).
Avgörande för bedömningen huruvida nämnda regel är tillämplig på detta mål är uppenbarligen huruvida det påstådda brottet har begåtts inom ramen för utövningen av nämndemannauppdraget.
Hur gränsen skall dras mellan brott i och utanför en tjänst eller ett uppdrag vid tillämpning av den aktuella regeln har mot bakgrund av förarbeten och andra rättskällor utförligt behandlats i Tjänsteansvarskommittens delbetänkande (Ds Ju 1980:13) Åtal mot offentliga funktionärer, s. 112-122. Kommitten konstaterar att det i förarbetena uttalas att brott mot tystnadsplikt och mutbrott i allmänhet faller utanför begreppet "brott i utövningen av tjänsten eller uppdraget". Kommitten ställer sig tveksam till detta uttalande och anför följande.
När det gäller [uttrycket "brott i utövningen av tjänsten"] låter sig sägas, att de tidigare redovisade förarbetena till regeringsformen och RB kanske inte lämnar en alldeles entydig vägledning. Ur språklig synvinkel synes emellertid kunna hävdas, att brott i tjänsteutövningen främst är sådana brott, som begås i eller genom utförandet av en tjänsteåtgärd. Det typiska exemplet på ett brott begånget i tjänsteutövningen kan sägas vara när någon utför en tjänsteåtgärd felaktigt på sådant sätt, att fråga blir om myndighetsmissbruk eller vårdslös myndighetsutövning enligt 20 kap. 1 § BrB. Att motta en muta är däremot i sig ej någon gånsteåtgärd, även om mottagandet har samband med en redan vidtagen eller kommande åtgärd i tjänsten (jfr prop. 1973:90 s. 422 f). Annorlunda synes kunna förhålla sig med brott mot tystnadsplikt. Väl kan yppande av något som man är skyldig att hemlighålla ske utan varje samband med någon tjänsteåtgärd. Om emellertid en befattningshavare får en framställning om att muntligen lämna upplysning om något visst förhållande har han att i tjänsten pröva om förhållandet är hemligt eller ej, och själva lämnandet av upplysningen synes då böra ses som en tjänsteåtgärd varigenom befattningshavaren - därest han har tystnadsplikt i saken - gör sig skyldig till brott mot denna plikt.
TR:n gör följande bedömning.
En nämndeman kan röja uppgift om vad som yttrats inom stängda dörrar, t.ex. vid överläggning till dom, utan att själva röjandet har något samband med hans uppdrag. Ett exempel är att han i privatlivet till en vän yppar sådana uppgifter. Men om nämndemannen - som påstås i detta mål - till en av parterna efter avslutad huvudförhandling men innan dom är meddelad lämnar uppgifter som nu avses, är lämnandet av uppgifterna ett brott med sådan anknytning till nämndemannens deltagande i huvudförhandlingen och vid beslutandet av domen att brottet måste anses ha skett "i utövningen av uppdraget" i den mening detta uttryck har i den aktuella lagregeln. Det får nämligen anses ligga inom ramen för vad som avses med utövningen av uppdraget att nämndemannen i förhållande till parterna iakttar sekretess i fråga om beslutad men inte meddelad dom och även i övrigt agerar opartiskt under den aktuella tiden. Det bör därvid enligt TR:ns uppfattning sakna betydelse huruvida uppgifterna röjs efter framställning från parten eller utan sådan framställning; det torde för övrigt inte sällan kunna framstå som oklart och kanske som något av en tillfällighet huruvida framställning gjorts eller ej.
Ett motsatt betraktelsesätt till det nu redovisade skulle innebära att, om uppgiftsröjandet till parten sker i en paus under huvudförhandlingen, brottet begås i utövningen av uppdraget (jfr Svea HovR:ns beslut d. 25 maj 2000 i mål B 3353-00), medan, om röjandet till parten sker efter huvudförhandlingen men innan domen är meddelad, brottet inte begås i utövningen av uppdraget. Ett sådant rättsläge framstår som mindre tillfredsställande.
TR:ns slutsats är således att målet skall tas upp vid HovR som första domstol; åklagarens talan skall avvisas på grund av rättegångshinder.
Slut. Åklagarens talan avvisas.
Göta HovR
Åklagaren överklagade i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle undanröja TR:ns beslut och återförvisa målet till TR:n för fortsatt handlägning.
Å. B. bestred yrkandet.
HovR:n (hovrättslagmannen Stahre, hovrättsrådet Olsson och tf. hovrättsassessorn Andersson, referent) anförde i beslut d. 18 dec. 2000: Skäl. Åklagaren har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande: Å. B. har handlat privat när denne på eget initiativ tagit kontakt med målsäganden i ett mål Å. B. varit med om att avgöra. Kontakten har tagits först sedan huvudförhandlingen avslutats, överläggningen slutförts och domen beslutats. Situationen är jämförbar med att under en privat mid dag obehörigen avslöja vad som sagts vid enskild överläggning. Den omständigheten att domen ännu inte varit meddelad saknar därvid betydelse. Svea HovR:s avgörande d. 25 maj 2000 i mål B 3353-00 (RH 2000:27), där åtalet gällde tjänstefel avseende vad en nämndeman hade yppat i samband med pågående huvudförhandling och efterföljande överläggning, medför enligt hans och Riksåklagarens uppfattning ingen annan bedömning i detta fall.
Å. B. har till stöd för sitt bestridande åberopat vad som anförts i skälen för TR:ns beslut.
HovR:n gör följande bedömning.
Enligt 2 kap. 2 § RB skall mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget har begåtts av bl.a. domare i allmän underrätt tas upp vid HovR som första domstol. Med domare avses därvid inte bara lagfaren domare utan även nämndeman. Uttrycket "uppdraget" i nämnda lagrum syftar just på nämndemannauppdraget (se bl.a. prop. 1974:35 s. 105 och Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken I s. 2:6 och 2:8).
I förarbetena till nämnda lagrum (prop. 1974:35 s. 105) anges att avgörande för dess tillämplighet är om brottet har begåtts i själva tjänsteutövningen eller inte och att sådana brott som tagande av muta och brott mot tystnadsplikt som regel kommer att falla utanför bestämmelsens tillämpningsområde.
Av det anförda följer att mål om ansvar för brott mot tystnadsplikt med stor restriktivitet bör anses omfattas av regleringen i 2 kap. 2 § RB. Detta till skillnad från mål om ansvar för t.ex. tjänstefel, med påstående att gärningen begåtts vid myndighetsutövning, vilket till sin natur måste anses vara brott som har begåtts i utövningen av tjänsten eller uppdraget (jfr RH 2000:27).
Mot bakgrund av det anförda, och då enligt HovR:ns bedömning omständigheterna i förevarande fall inte föranleder ett undantag från huvudregeln, bör 2 kap. 2 § RB inte anses vara tillämplig i förevarande fall. TR:n har därför haft att uppta målet till prövning. Målet skall på grund härav, med undanröjande av TR:ns beslut, återförvisas till TR:n för fortsatt handläggning.
HovR:ns beslut. Med undanröjande av TR:ns beslut återförvisar HovR:n målet till TR:n för erforderlig handläggning.
Å. B. överklagade och yrkade att TR:ns beslut skulle fastställas. Riksåklagaren bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Delin, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Fråga i målet är om TR:n är behörig att som första domstol ta upp åtalet till prövning. Enligt den särskilda forumregeln i 2 kap. 2 § RB skall HovR ta upp mål om ansvar på grund av brott som bl.a. domare i allmän underrätt har begått i utövningen av tjänsten eller uppdraget. Med domare avses i bestämmelsen inte bara lagfaren domare utan även nämndeman. Uttrycket "uppdraget" syftar på just nämndemannauppdraget. (Se prop. 1974:35 s. 105, Fitger, Rättegångsbalken I s. 2:8). Avgörande för om den särskilda forumregeln är tillämplig i målet, är således huruvida det påstådda brottet har begåtts i utövningen av nämndemannauppdraget.
Av motiven till 2 kap. 2 § RB, med där gjorda hänvisningar, framgår att området för den särskilda forumregelns tillämplighet är begränsat. Endast sådana gärningar som ingår som led i själva utövningen av tjänsten eller uppdraget bör omfattas av bestämmelsen. Brott som mutbrott och brott mot tystnadsplikt bör i regel falla utanför tillämpningsområdet. Ett brott mot tystnadsplikt, som består i att någon i privatlivet röjer en hemlig uppgift och därigenom åsidosätter en skyldighet som följer av hans uppdrag, bör inte anses ha begåtts i utövningen av tjänsten eller uppdraget. (Se prop. 1973:90 s. 423 och 441 samt prop. 1974:35 s. 105.)
Åklagaren gör gällande att Å. B. efter det att huvudförhandlingen avslutats och dom beslutats, vid ett senare tillfälle men innan domen meddelats, för en målsägande röjt sekretessbelagda uppgifter om innehållet i domen i målet. Uppgifterna har Å. B. fått kännedom om i utövningen av uppdraget som nämndeman, och hans skyldighet att hålla uppgifterna hemliga har sin grund i nämndemannauppdraget. Det påstådda uppgiftslämnandet har sålunda anknytning till uppdraget. Det kan dock inte anses ha skett i själva utövningen av nämndemannauppdraget. TR:n har därför, som HovR:n funnit, haft att uppta målet till prövning.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut.
HD (JustR:n Magnusson, Lennander; Thorsson, Regner, referent, och Dahllöf) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Frågan i målet är vid vilken domstol - TR eller HovR - som åtal skall väckas mot Å. B. för brott mot den tystnadsplikt som åvilade honom som nämndeman i TR. Den påstådda gärningen består i att han uppsåtligen eller av oaktsamhet upplyst en person, som var målsägande i ett mål vari Å. B. tidigare deltagit i huvudförhandlingen, om innehållet i den beslutade domen innan denna meddelades.
Enligt 2 kap. 2 § 1 st. RB tillkommer det HovR att som första domstol uppta mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget har begåtts av bl.a. domare i allmän underrätt. Med domare avses därvid även nämndeman; det är därför som "uppdrag" nämns i bestämmelsen (NJA II 1974 s. 612). Har ett brott i annat fall begåtts av en sådan domare, skall åtal väckas vid TR enligt allmänna bestämmelser (1 kap. 1 § samma balk).
Rekvisitet "brott i utövningen av tjänsten eller uppdraget" är inte helt entydigt. De två tolkningsalternativ som synes realistiska år att det avser antingen brott mot något åliggande som följer av tjänsten (varmed i fortsättningen inbegrips också uppdraget, om inte annat sägs) eller brott som begås när tjänsten faktiskt utövas. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det är det senare alternativet som är det avsedda (se NJA II 1974 s. 611 f). Avgörande är enligt förarbetena att brottet har begåtts i själva tjänsteutövningen. Vidare anges att brott mot tystnadsplikt som regel faller utanför tillämpningsområdet. Det anförs också att vid bedömningen av frågan om ett brott skett i utövningen av tjänsten bör de principer som ligger till grund för 12 kap.3 och 8 §§regeringsformen gälla. Dessa sist nämnda bestämmelser har nämligen varit styrande för utformningen av 2 kap. 2 § RB. Närmare ledning för tolkningen av denna § kan därför hämtas från motiven till de båda grundlagsbestämmelserna.
Närmast till hands ligger att se på förarbetena till 12 kap. 8 § regeringsformen, vars 1 st. avser åtal för brott i utövningen av tjänsten som ledamot i HD eller RegR (jfr 3 kap. 3 § 1 st. RB). Beträffande innebörden av uttrycket "brott i utövningen av tjänsten som ledamot..." hänvisas i förarbetena till grundlagsbestämmelsen till vad som sägs om det likartade uttrycket "brott i utövningen av statsrådstjänsten" i 12 kap. 3 § regeringsformen. Bl.a. gäller att brott mot tystnadsplikt, om det begås utanför tjänsteutövningen, skall åtalas vid TR, t.ex. röjande i privatlivet av en hemlig uppgift (Holmberg- Stjernquist, Grundlagarna s. 418 och prop. 1973:90 s. 423). Jämföras kan med den grundlagsbestämmelse som gäller talan mot riksdagsledamot på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget (4 kap. 8 § regeringsformen). Som exempel på denna bestämmelses tillämpningsområde anges att en ledamot under ett anförande i kammaren röjer en uppgift som anförtrotts honom i ett utskott och som han är skyldig att hålla hemlig. Meddelar ledamoten samma uppgift vid ett samtal med en besökande i riksdagshuset eller i sin bostad på hemorten, faller gärningen utanför tillämpningsområdet (Holmberg-Stjernquist, a.a. s.180) . Slutsatsen av de nu berörda uttalandena är att rekvisitet "brott i utövningen av tjänsten" skall ges en snäv uttolkning och anses innefatta endast sådant handlande som ingår som ett led i själva utövningen av tjänsten (jfr Petren-Ragnemalm, Sveriges grundlagar s. 318).
Med tanke inte bara på lagstiftarens avsikt att tillämpningsområdet för 2 kap. 2 § 1 st. RB skall vara snävt utan också på att det är fråga om en undantagsbestämmelse av ett slag som bör tolkas restriktivt får den gärning som Å. B. åtalats för anses begången vid sidan av och inte i utövningen av hans uppdrag som nämndeman i den mening som detta uttryck har i bestämmelsen. Nämnda § är därför inte tillämplig i hans fall, och överklagandet skall avslås.
HD:s avgörande. HD avslår överklagandet.
JustR Regner tillade: Det finns skäl som talar för ett mindre restriktivt synsätt än det som förarbetena till nuvarande lydelse av 2 kap. 2 § 1 st. RB ger uttryck för. En särskild forumbestämmelse för bl.a. brott av underrättsdomare har funnits sedan balkens tillkomst (se NJA II 1943 s. 32 f.). Den hade från början ett ganska vitt tillämpningsområde, men detta begränsades år 1965 med anledning av ny tjänstemannalagstiftning. Avsteg från den allmänna principen att mål skall anhängiggöras vid allmän underrätt ansågs därvid kräva särskilda skäl av påtaglig styrka. En situation där detta krav bedömdes vara uppfyllt var när en domare i allmän underrätt hade begått ett ämbetsbrott (till vilka hörde just brott mot tystnadsplikt). Denna fråga borde lämpligen inte avgöras av den domstol han själv tillhörde. (Se NJA II 1965 s. 327 f.).
Det synsätt som sålunda ligger bakom ordningen med en specialregel för domare i allmän underrätt kan därför sägas stå i viss motsats till nuvarande utformning som innebär att endast brott i vad som i snäv bemärkelse ingår som ett led i tjänsteutövningen skall omfattas av den särskilda forumbestämmelsen. Man kan sätta i fråga om det är helt ändamålsenligt att låta dennas tillämpningsområde styras av hur en speciell rättegångsregel för statsråd anses böra vara utformad. För denna kategori av personer har det ansetts finnas behov av en regel som ersatt tidigare grundlagsbestämmelser om riksrätt och som innebär att handlande i tjänsten i viss uträckning undantas från straffrättsligt ansvar medan mindre allvarliga tjänsteförseelser endast kan föranleda ett politiskt ansvar (prop. 1973:90 s. 421 ff). Det är inte givet att denna gränsdragning för statsrådens straffrättsliga ansvar är lämplig också när det gäller vilka gärningar som skall föranleda åtal mot domare omedelbart i överrätt. Det torde dock här vara en fråga som bör lösas lagstiftningsvägen och inte genom en rättstillämpning som skulle stå i strid med lagstiftarens avsikt med uttrycket i utövningen av tjänsten.
HD:s beslut meddelades d. 28 nov. 2001 (mål nr Ö 320-01).