lagen.nu

NJA 2002 s. 123

Ansvar för tillverkning av mäsk i uppenbart syfte att tillverka sprit har inte kunnat utdömas eftersom vätskan i fråga inte ansetts kunna fall under alkohollagens definition av mäsk. Vätskan - som varit avsedd för tillverkning av sprit - har emellertid ansetts utgöra hjälpmedel av sådan art att beredningen och förfärdigandet därav utgjort straffbar förberedelse till olovlig tillverkning av sprit.

Allmän åklagare väckte vid Eskilstuna TR åtal mot L. C., född 1970, för olovlig tillverkning av sprit (åtalspunkt 1 i bilaga 1 till TR:ns dom) enligt följande gärningsbeskrivning: L. C. har under tiden d. 1-d. 12 sept. 1998 i ett uthus i Eskilstuna kommun olovligen tillverkat omkring 160 liter sprit eller spritdryck samt berett omkring 200 liter mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker.

L. C. vitsordade de faktiska omständigheterna men bestred ansvar för brott. Han gjorde gällande att det inte var fråga om tillverkning av sprit utan om tillåten framställning av vin. Han hänvisade därvid till HovR:avgörandet RH 1999:26.

L. C. åtalades även för en rad andra brott, vilka han erkände.

TR:n (ordf. rådmannen Jarl) fann i dom d. 19 okt. 2000 ställt utom rimligt tvivel att det varit fråga om en pågående olovlig tillverkning av sprit och lämnade invändningen om vinframställning utan avseende.

Domslut. TR:n dömde L. C. dels enligt 10 kap. 1 § alkohollagen (1994:1738) för olovlig tillverkning av sprit dels enligt angivna lagrum i trafikbrottslagen, narkotikastrafflagen, alkohollagen, vapenlagen och lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål för olovlig körning, rattfylleri, grovt rattfylleri, narkotikabrott, olovligt innehav av alkoholdrycker, vapenbrott, brott mot vapenlagen och olovligt innehav av farligt föremål till fängelse 6 mån.

TR:n beslöt dessutom om förverkande av en i beslag tagen hembränningsapparat m.m.

L. C. överklagade i Svea HovR och yrkade att åtalet för olovlig tillverkning av sprit eller spritdrycker och beredning av mäsk skulle ogillas samt att påföljden i vart fall skulle lindras.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Hesser och Borgström, referent, tf. hovrättsassessorn Björkman samt nämndemannen Hammengren) meddelade dom d. 30 mars 2001.

I domskälen anförde HovR:n bl.a.: HovR:n prövar först påståendet om ansvar för olovlig tillverkning av omkring 160 liter sprit eller spritdrycker.

Av utredningen framgår att L. C. på tid och plats åklagaren påstått tillverkat sammanlagt omkring 160 liter alkoholdrycker och att vätskan, som anträffats i två olika plasttunnor, haft en halt av 12 respektive 14 volymprocent alkohol. Av tagna vätskeprover framgår vidare att vätskan varit grumlig och gråvit samt att däri noterats förekomst av jästceller men inte av finkelalkoholer.

I 10 kap. 1 § 1 alkohollagen (1994:1738) stadgas att den som olovligen tillverkar sprit eller spritdrycker döms till böter eller fängelse i högst två år.

Begreppsbestämningar med anknytning till hanteringen av drycker som innehåller alkohol ges i 1 kap. alkohollagen. Med sprit förstås enligt 2 § en vätska som innehåller alkohol (etylalkohol) i en koncentration av mer än 2,25 volymprocent. Enligt §:n anses dock vin, starköl och öl inte som sprit och enligt §:n utgör inte heller framställning av sådana drycker tillverkning av sprit. Med alkoholdryck förstås enligt 3 § en dryck som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol och enligt denna § delas i lagen alkoholdrycker in i spritdrycker, vin, starköl och öl. Enligt 4 § förstås med spritdryck en alkoholdryck som innehåller sprit. Av särskilt intresse för bedömningen av förevarande fall är 5 §. I denna § anges nämligen - förutom att en alkoholdryck som är framställd genomjäsning av druvor eller druvmust eller av bär, frukt eller andra växtdelar utgör vin - att även andra alkoholdrycker utgör vin, om de innehåller högst 22 volymprocent alkohol och inte utgör spritdryck, starköl eller öl.

Den avgörande punkten för bedömningen av åtalet, såvitt nu är i fråga, är om L. C. skall anses ha - i alkohollagens mening - tillverkat sprit eller spritdrycker, som åklagaren gör gällande, eller vin, som försvaret hävdar.

I ett publicerat rättsfall (RH 1999:26), där omständigheterna i väsentliga hänseenden liknade förhållandena i det nu aktuella fallet ogillade HovR:n åtalet på grund av otydlighet i alkohollagen. Otydligheten innebar, enligt vad HovR:n uttalade i det rättsfallet, att det av lagen inte går att utläsa någon saklig skillnad mellan bestämningen av begreppet spritdryck och begreppet vin när det är fråga om alkoholdrycker, som inte är framställda genom jäsning av druvor eller dylikt och vars alkoholhalt överstiger 2,25 men inte 22 volymprocent.

Den 1 jan. 2000 trädde i kraft en ändring av 10 kap. 1 § 3 alkohollagen, som innebär att det blivit straffbart att bl.a. förvärva sprit eller spritdrycker som är olovligt tillverkade. I detta lagstiftningsärende kommenterade Lagrådet med hänsyftning på 10 kap. 1 § angivna lag nu åsyftade definitionsfrågor enligt följande.

"Enligt Lagrådets mening innebär definitionerna av sprit, spritdrycker och vin i 1 kap. 2, 4 och 5 §§ ett cirkelresonemang som medför att i vart fall i straffrättsliga sammanhangen dryck som innehåller högst 22 volymprocent alkohol inte kan betraktas som sprit (se också Svea HovR, avd. 8, dom d. 29 dec. 1998 i mål B 1969/98). Sådana drycker faller därför inte under ansvarsbestämmelsen i förevarande §, dock med de tviktiga undantaget att ansvarsbestämmelsen omfattar också mäsk som är avsedd för olovlig tillverkning av sprit." (Prop. 1998/99:134 s. 251; den av Lagrådet angivna domen har sedermera refererats i RH 1999:26.)

I samband med att regeringen överlämnade nämnda proposition till riksdagen anmärktes att Lagrådet påpekat att definitionerna av sprit, spritdrycker och vin i 1 kap. alkohollagen i visst avseende fått en mindre lyckad utformning samt att den dom Lagrådet hänvisat till av regeringen redan överlämnats till Alkoholutredningen (a. prop. s. 117).

Alkoholutredningens slutbetänkande (SOU 2000:59) har ännu inte lett till lagstiftning, men det kan nämnas att där med hänvisning till bl.a. utgången i rättsfallet RH 1999:26 föreslås att definitionerna av sprit och olika slag av alkoholdrycker förtydligas och avgränsas klarare i förhållande till varandra. Detta gäller definitionerna av sprit, alkoholdryck, spritdryck och vin. Av visst intresse i sammanhanget är också att utredningen föreslår "fruktvin" som ny beteckning för vin som framställts genom jäsning av andra naturliga ämnen eller substanser än druvor eller druvmust. (SOU 2000:59 s. 16 f. och s. 74 ff.)

HovR:n finner i linje med bedömningen i rättsfallet RH 1999:26 att den med åtalet, såvitt nu är i fråga, åsyftade vätskan om 160 liter i förevarande sammanhang skall anses ha utgjort vin och inte sprit eller spritdrycker. Visserligen kan under vissa förutsättningar även tillverkning av vin vara straffbar enligt 2 kap. 2 § och 10 kap. 4 § alkohollagen, men åklagarens gärningspåstående omfattar inte brott av sådant slag.

Åtalet i nu behandlad del skall sålunda, med ändring av TR:ns dom, ogillas.

HovR:n övergår härefter till att pröva påståendet om ansvar för olovlig beredning av omkring 200 liter mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker.

Av utredningen framgår att L. C. på tid och plats åklagaren påstått berett sammanlagt omkring 200 liter mäsk i den mening detta begrepp används i alkohollagen och att vätskan, som anträffats i en hembränningsapparat och i en soptunna, haft en halt av 1,6 respektive 0,7 volymprocent alkohol. Av tagna prover framgår vidare att i vätskan noterats förekomst av jästceller men inte av finkelalkoholer. L. C. har tillstått att syftet med den påtalade mäskberedningen varit att "bränna sprit" och utredningen visar att beredningen skett i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker.

I 10 kap. 1 § 2 alkohollagen stadgas att den som olovligen bereder mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker döms till böter eller fängelse i högst två år.

Med hänsyn till det anförda skall, som TR:n funnit, åtalet i nu behandlad del bifallas (jfr slutet av Lagrådets ovan citerade yttrande samt SOU 2000:56 s. 65 och 75 med där omnämnd dom av Göta HovR d. 30 nov. 1999 i mål nr B 834/99).

Domslut. HovR:n ändrar TR:ns dom på så sätt att HovR:n dels ogillar åtalet för olovlig tillverkning av omkring 160 liter sprit eller spritdrycker (del av åtalspunkten 1 i bilaga 1 till TR:ns dom), dels bestämmer fängelsestraffets längd till 5 mån.

Nämndemannen Leismark var av skiljaktig mening och fastställde TR:ns dom.

L. C. överklagade och yrkade ogillande av åtalet för beredning av mäsk samt lindring av påföljden.

Riksåklagaren bestred ändring. För det fall att L. C. inte kunde dömas för olovlig tillverkning av sprit yrkade Riksåklagaren ansvar för förberedelse till sådant brott, varvid andra ledet i den aktuella åtalspunkten justerades på följande sätt: "... samt berett eller förfärdigat omkring 200 liter mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker. Faran för brottets fullbordan har inte varit ringa".

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bergkvist, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Genom TR:ns --- se HD:s dom --- andra punkten alkohollagen.

Som HovR:n har funnit är det med den lydelse definitionen av vin fått i 1 kap. 5 § alkohollagen inte möjligt att särskilja vad som är vin och vad som är sprit när vätskan i fråga har en alkoholhalt mellan 2,25 och 22 volymprocent. Denna otydlighet medför att ett åtal för olovlig tillverkning av sprit eller spritdrycker vid beredning av sådan vätska inte kan bifallas (jfr även RH 1999:26 och Lagrådet i prop. 1998/99:134 s. 251).

Enligt definitionen i 1 kap. 2 § alkohollagen är mäsk en jäsande vätska som blir sprit om den får fortsätta att jäsa. Sprit är enligt samma lagrum en vätska som innehåller alkohol i en koncentration av mer än 2,25 volymprocent. Vin, starköl och öl anses inte som sprit. Som framgått ovan går det inte, med den lydelse som definitionen av vin i 1 kap. 5 § alkohollagen har, att i alkohollagen utläsa när en vätska som har en alkoholhalt på mellan 2,25 och 22 volymprocent är vin och när den är sprit eller spritdryck. Detta innebär i straffrättsliga sammanhang att bestämmelserna måste tolkas på det sättet att sådan vätska är vin. För att en vätska skall anses vara sprit i alkohollagens mening måste den alltså innehålla mer än 22 volymprocent alkohol.

Det är inte möjligt att uppnå en alkoholhalt överstigande 22 volymprocent enbart genom jäsning. Definitionen av mäsk är i alkohollagen kopplad till definitionen av sprit. Det betyder att definitionen av mäsk i alkohollagen är oanvändbar. Åtalet enligt 10 kap. 1 § andra punkten alkohollagen för beredning av mäsk i uppenbart syfte att tillverka sprit eller spritdryck kan således inte bifallas, oavsett syftet med beredningen.

HD har härefter att ta ställning till åtalet för förberedelse till olovlig sprittillverkning. Riksåklagaren har därvid gjort gällande att den vätska som L. C. har berett är ett sådant hjälpmedel som avses i 23 kap. 2 § BrB (i dess lydelse före d. 1 juli 2001).

För att ett föremål skall kunna betecknas som ett hjälpmedel vid brott krävs att det till sin beskaffenhet är särskilt ägnat att användas i brottslig verksamhet. Detta hindrar inte att en samling föremål, som var för sig inte uppfyller kravet, sammantaget kan anses utgöra ett hjälpmedel (NJA 1960 s. 442).

Själva brottsobjektet kan i regel inte vara ett hjälpmedel vid brott (Holmquist m.fl., Brottsbalken - en kommentar, 2000 s. 23:26 med hänvisningar). I NJA 1992 s. 524, som gällde råmaterial avsett för tillverkning av narkotika, uttalade HD att det, när fråga är om tillverkning genom en relativt komplicerad kemisk process, skulle te sig som konstlat och från saklig synpunkt omotiverat att göra en skillnad mellan de ämnen som omformas till den färdiga produkten och sådana som enbart underlättar eller främjar den kemiska processen. Alla ämnen i framställningsprocessen ansågs vara hjälpmedel vid tillverkningen. HD fann att de kemiska ämnen och andra föremål som påträffats tillsammans utgjort hjälpmedel vars anskaffande och förvaring innefattade förberedelse till narkotikabrott.

Den gärning som påstås utgöra förberedelse till olovlig sprittillverkning är L. C:s beredning av den vätska som påträffades i en tunna och i en hembränningsapparat. Gärningsbeskrivningen innefattar inte något påstående om att L. C. tagit befattning med annat än vätskan. Enbart vätskan kan inte sägas vara av sådan beskaffenhet att den är särskilt ägnad att användas i brottslig verksamhet. Vätskan för sig kan således inte anses utgöra ett sådant hjälpmedel som föranleder ansvar för förberedelsebrott. Åtalet för förberedelse till olovlig sprittillverkning kan därför inte bifallas.

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på det sättet att åtalet för beredning av 200 liter mask i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker ogillas (åtalspunkt 1 i bilaga 1 till TR:ns dom).

HD (JustR:n Nyström, Munck, Westlander och Lundius, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Genom TR:ns i dessa delar ej överklagade dom är fastställt att L. C. har gjort sig skyldig till olovlig körning i 24 fall (grova brott), rattfylleri i fyra fall, grovt rattfylleri, narkotikabrott i nio fall (ringa brott), olovligt innehav av alkoholdrycker, vapenbrott (ringa brott), brott mot vapenlagen (innehav av ammunition) samt olaga innehav av farligt föremål.

HD har först att ta ställning till åtalet för beredning av mäsk enligt 10 kap. 1 § andra punkten alkohollagen.

Som HovR:n har utvecklat är det med den lydelse som definitionerna av vin och sprit har erhållit i alkohollagen inte möjligt att avgöra om en vätska med en alkoholhalt mellan 2,25 och 22 volymprocent skall anses vara vin eller sprit i lagens mening. Vid prövning av åtal för brott måste enligt allmänna principer denna fråga bedömas på det sätt som är förmånligast för den tilltalade, något som normalt innebär att en vätska med angiven alkoholhalt blir att anse som vin och inte som sprit.

Mäsk definieras i 1 kap. 2 § alkohollagen som en jäsande vätska vilken blir sprit om den får fortsätta att jäsa. Det är uppenbart att, som Riksåklagaren framhållit, den vätska som påträffats hos L. C. inte endast genom jäsning skulle ha kunnat uppnå en alkoholhalt överstigande 22 volymprocent och därmed övergå till att bli sprit. Vätskan kan därmed, vid en sådan straffrättslig prövning som här är i fråga, inte anses falla under lagens definition av mäsk. L. C. kan således inte på grund av sin befattning med denna vätska dömas för olovlig sprittillverkning enligt 10 kap. 1 § 2 alkohollagen.

Ett bifall till Riksåklagarens andrahandsyrkande om ansvar för förberedelse till olovlig sprittillverkning förutsätter att den vätska som L. C. förfärdigat kan hänföras till sådant hjälpmedel som avses i den allmänna förberedelsebestämmelsen i 23 kap. 2 § BrB (i dess lydelse före d. 1 juli 2001).

I fråga om åtskilliga brottstyper förhåller det sig så att själva brottsobjektet inte kan vara ett hjälpmedel vid brott. Exempelvis kan narkotika avsedd att smugglas in till riket inte anses som hjälpmedel till ett varusmugglingsbrott (Holmquist m.fl., Brottsbalken - en kommentar, 2000 s. 23:26 med hänvisningar). Som framhållits i rättsfallet NJA 1992 s. 524 föreligger dock en skillnad mellan sådana situationer och det fallet att brottet består i otillåten tillverkning genom förädling eller förvandling av ett visst grundmaterial. I rättsfallet ansågs att det, när fråga är om tillverkning genom en relativt komplicerad kemisk process, skulle te sig som konstlat och från saklig synpunkt omotiverat att göra en skillnad mellan de ämnen som omformas till den färdiga produkten och sådana som enbart underlättar eller främjar den kemiska processen. I ett sådant fall fick därför alla de ämnen som kom till användning i framställningsprocessen anses vara hjälpmedel vid tillverkningen.

Det berörda avgörandet ger inte någon uttrycklig ledning när det som i förevarande fall endast läggs den tilltalade till last att han berett eller förfärdigat just det ämne som skulle ha kunnat förvandlas till den otillåtna färdiga produkten. Mest följdriktigt är emellertid att detta fall betraktas på samma sätt och att alltså även ett sådant ämne som nu avses beroende på omständigheterna kan hänföras till hjälpmedel i den mening som avses i 23 kap. 2 § BrB. Detta är också bäst förenligt med bestämmelsens syfte.

Den som mäsk betecknade vätska som L. C. tillverkat skulle i och för sig ha kunnat användas vid lovlig tillverkning av vin. Den omständigheten att ett föremål eller ett ämne har ett legalt användningsområde hindrar emellertid inte att det kan betraktas som sådant hjälpmedel som avses 23 kap. 2 § BrB. Blandningen är så speciell till sin beskaffenhet att den måste kunna betraktas som ett slags brottsverktyg under förutsättning att syftet med befattningen eller tillverkningen är att olovligen tillverka sprit. I förevarande fall har L. C. vidgått att han avsett att "bränna sprit". Denna hans uppgift stöds av att en del av vätskan anträffats i en hembränningsapparat och att denna jämte ett stort antal andra föremål med anknytning till L. C:s tillverkning av spritdrycker av åklagaren yrkats och av domstolarna även förklarats förverkade. Med beaktande härav måste vätskan anses vara särskilt ägnad att användas i den avsedda brottsliga verksamheten och utgöra ett sådant hjälpmedel som för den som förfärdigat det eller på annat sätt tagit befattning med det skall medföra ansvar för förberedelsebrott. Åtalet mot L. C. för förberedelse till olovlig sprittillverkning skall därför bifallas.

Domslut. HD ändrar endast på det sätt HovR:ns dom att HD, såvitt avser åtalspunkten 1 i bilaga 1 till TR:ns dom, dömer L. C. enligt 10 kap. 1 § första punkten och 9 § alkohollagen (1994:1738) samt 23 kap. 2 § BrB i dess lydelse före d. 1 juli 2001 för förberedelse till olovlig tillverkning av sprit.

JustR Håstad var skiljaktig på sätt framgår av följande yttrande: Jag instämmer i majoritetens domskäl fram t.o.m. det stycke som slutar med orden "10 kap. 1 § 2 alkohollagen". Därefter anför jag.

För att L. C. skall kunna fällas till ansvar för förberedelse till olovlig tillverkning av sprit (alkohol med en koncentration över 22 %) enligt den allmänna bestämmelsen i 23 kap. 2 § BrB (i dess lydelse före d. 1 juli 2001), förutsätts att den brygd han förfärdigat är ett hjälpmedel jämförbart med gift, sprängämne, vapen, dyrk eller förfalskningsverktyg.

Sedan ingredienserna blandats återstod endast jäsning och destillering innan brygden skulle bli sprit. Därmed framstår det som konstlat (jfr NJA 1992 s. 524) att betrakta brygden som ett hjälpmedel i den mening som får anses framgå av straffbestämmelsen. En extensiv tolkning av förberedelsebestämmelsen i BrB synes desto mindre påkallad som beredning av "mäsk" i syfte att tillverka alkohol med en starkare koncentration än 22 % normalt torde vara straffbar enligt 23 kap. 1 § BrB som försök till olovlig sprittillverkning (jfr 10 kap. 9 § alkohollagen).

Åtalet för förberedelse till olovlig tillverkning av sprit skall därför ogillas. Eftersom Riksåklagaren anfört att ett försöksbrott inte ryms under gärningsbeskrivningen, och dessutom förklarat att han inte vill föra in ett påstående om försöksbrott i processen, kan ansvar för försök till olovlig sprittillverkning inte prövas i målet.

HD:s dom meddelades d. 21 febr. 2002 (mål nr B 1658-01).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
2002-02-21
Målnummer
B1658-01
Lagrum
1 kap. 2 § och 10 kap. 1 § och 9 § alkohollagen (1994:1738)
23 kap. 2 § brottsbalken (1962:700) i dess före den 1 juli 2001 gällande lydelse
Rättsfall
NJA 1992 s. 524
Litteratur
Sökord
Förberedelse
Otillåten sprittillverkning
Alkoholdrycker
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation