NJA 2002 s. 123

L. C. överklagade i Svea HovR och yrkade att åtalet för olovlig tillverkning av sprit eller spritdrycker och beredning av mäsk skulle ogillas samt att påföljden i vart fall skulle lindras.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Hesser och Borgström, referent, tf. hovrättsassessorn Björkman samt nämndemannen Hammengren) meddelade dom d. 30 mars 2001.

I domskälen anförde HovR:n bl.a.: HovR:n prövar först påståendet om ansvar för olovlig tillverkning av omkring 160 liter sprit eller spritdrycker.

Av utredningen framgår att L. C. på tid och plats åklagaren påstått tillverkat sammanlagt omkring 160 liter alkoholdrycker och att vätskan, som anträffats i två olika plasttunnor, haft en halt av 12 respektive 14 volymprocent alkohol. Av tagna vätskeprover framgår vidare att vätskan varit grumlig och gråvit samt att däri noterats förekomst av jästceller men inte av finkelalkoholer.

I 10 kap. 1 § 1 alkohollagen (1994:1738) stadgas att den som olovligen tillverkar sprit eller spritdrycker döms till böter eller fängelse i högst två år.

Begreppsbestämningar med anknytning till hanteringen av drycker som innehåller alkohol ges i 1 kap.alkohollagen. Med sprit förstås enligt 2 § en vätska som innehåller alkohol (etylalkohol) i en koncentration av mer än 2,25 volymprocent. Enligt §:n anses dock vin, starköl och öl inte som sprit och enligt §:n utgör inte heller framställning av sådana drycker tillverkning av sprit. Med alkoholdryck förstås enligt 3 § en dryck som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol och enligt denna § delas i lagen alkoholdrycker in i spritdrycker, vin, starköl och öl. Enligt 4 § förstås med spritdryck en alkoholdryck som innehåller sprit. Av särskilt intresse för bedömningen av förevarande fall är 5 §. I denna § anges nämligen - förutom att en alkoholdryck som är framställd genomjäsning av druvor eller druvmust eller av bär, frukt eller andra växtdelar utgör vin - att även andra alkoholdrycker utgör vin, om de innehåller högst 22 volymprocent alkohol och inte utgör spritdryck, starköl eller öl.

Den avgörande punkten för bedömningen av åtalet, såvitt nu är i fråga, är om L. C. skall anses ha - i alkohollagens mening - tillverkat sprit eller spritdrycker, som åklagaren gör gällande, eller vin, som försvaret hävdar.

I ett publicerat rättsfall (RH 1999:26), där omständigheterna i väsentliga hänseenden liknade förhållandena i det nu aktuella fallet ogillade HovR:n åtalet på grund av otydlighet i alkohollagen. Otydligheten innebar, enligt vad HovR:n uttalade i det rättsfallet, att det av lagen inte går att utläsa någon saklig skillnad mellan bestämningen av begreppet spritdryck och begreppet vin när det är fråga om alkoholdrycker, som inte är framställda genom jäsning av druvor eller dylikt och vars alkoholhalt överstiger 2,25 men inte 22 volymprocent.

Den 1 jan. 2000 trädde i kraft en ändring av 10 kap. 1 § 3 alkohollagen, som innebär att det blivit straffbart att bl.a. förvärva sprit eller spritdrycker som är olovligt tillverkade. I detta lagstiftningsärende kommenterade Lagrådet med hänsyftning på 10 kap. 1 § angivna lag nu åsyftade definitionsfrågor enligt följande.

"Enligt Lagrådets mening innebär definitionerna av sprit, spritdrycker och vin i 1 kap. 2, 4 och 5 §§ ett cirkelresonemang som medför att i vart fall i straffrättsliga sammanhangen dryck som innehåller högst 22 volymprocent alkohol inte kan betraktas som sprit (se också Svea HovR, avd. 8, dom d. 29 dec. 1998 i mål B 1969/98). Sådana drycker faller därför inte under ansvarsbestämmelsen i förevarande §, dock med de tviktiga undantaget att ansvarsbestämmelsen omfattar också mäsk som är avsedd för olovlig tillverkning av sprit." (Prop. 1998/99:134 s. 251; den av Lagrådet angivna domen har sedermera refererats i RH 1999:26.)

I samband med att regeringen överlämnade nämnda proposition till riksdagen anmärktes att Lagrådet påpekat att definitionerna av sprit, spritdrycker och vin i 1 kap.alkohollagen i visst avseende fått en mindre lyckad utformning samt att den dom Lagrådet hänvisat till av regeringen redan överlämnats till Alkoholutredningen (a. prop. s. 117).

Alkoholutredningens slutbetänkande (SOU 2000:59) har ännu inte lett till lagstiftning, men det kan nämnas att där med hänvisning till bl.a. utgången i rättsfallet RH 1999:26 föreslås att definitionerna av sprit och olika slag av alkoholdrycker förtydligas och avgränsas klarare i förhållande till varandra. Detta gäller definitionerna av sprit, alkoholdryck, spritdryck och vin. Av visst intresse i sammanhanget är också att utredningen föreslår "fruktvin" som ny beteckning för vin som framställts genom jäsning av andra naturliga ämnen eller substanser än druvor eller druvmust. (SOU 2000:59 s. 16 f. och s. 74 ff.)

HovR:n finner i linje med bedömningen i rättsfallet RH 1999:26 att den med åtalet, såvitt nu är i fråga, åsyftade vätskan om 160 liter i förevarande sammanhang skall anses ha utgjort vin och inte sprit eller spritdrycker. Visserligen kan under vissa förutsättningar även tillverkning av vin vara straffbar enligt 2 kap. 2 § och 10 kap. 4 §alkohollagen, men åklagarens gärningspåstående omfattar inte brott av sådant slag.

Åtalet i nu behandlad del skall sålunda, med ändring av TR:ns dom, ogillas.

HovR:n övergår härefter till att pröva påståendet om ansvar för olovlig beredning av omkring 200 liter mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker.

Av utredningen framgår att L. C. på tid och plats åklagaren påstått berett sammanlagt omkring 200 liter mäsk i den mening detta begrepp används i alkohollagen och att vätskan, som anträffats i en hembränningsapparat och i en soptunna, haft en halt av 1,6 respektive 0,7 volymprocent alkohol. Av tagna prover framgår vidare att i vätskan noterats förekomst av jästceller men inte av finkelalkoholer. L. C. har tillstått att syftet med den påtalade mäskberedningen varit att "bränna sprit" och utredningen visar att beredningen skett i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker.

I 10 kap. 1 § 2 alkohollagen stadgas att den som olovligen bereder mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker döms till böter eller fängelse i högst två år.

Med hänsyn till det anförda skall, som TR:n funnit, åtalet i nu behandlad del bifallas (jfr slutet av Lagrådets ovan citerade yttrande samt SOU 2000:56 s. 65 och 75 med där omnämnd dom av Göta HovR d. 30 nov. 1999 i mål nr B 834/99).

HD (JustR:n Nyström, Munck, Westlander och Lundius, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Genom TR:ns i dessa delar ej överklagade dom är fastställt att L. C. har gjort sig skyldig till olovlig körning i 24 fall (grova brott), rattfylleri i fyra fall, grovt rattfylleri, narkotikabrott i nio fall (ringa brott), olovligt innehav av alkoholdrycker, vapenbrott (ringa brott), brott mot vapenlagen (innehav av ammunition) samt olaga innehav av farligt föremål.

HD har först att ta ställning till åtalet för beredning av mäsk enligt 10 kap. 1 § andra punkten alkohollagen.

Som HovR:n har utvecklat är det med den lydelse som definitionerna av vin och sprit har erhållit i alkohollagen inte möjligt att avgöra om en vätska med en alkoholhalt mellan 2,25 och 22 volymprocent skall anses vara vin eller sprit i lagens mening. Vid prövning av åtal för brott måste enligt allmänna principer denna fråga bedömas på det sätt som är förmånligast för den tilltalade, något som normalt innebär att en vätska med angiven alkoholhalt blir att anse som vin och inte som sprit.

Mäsk definieras i 1 kap. 2 § alkohollagen som en jäsande vätska vilken blir sprit om den får fortsätta att jäsa. Det är uppenbart att, som Riksåklagaren framhållit, den vätska som påträffats hos L. C. inte endast genom jäsning skulle ha kunnat uppnå en alkoholhalt överstigande 22 volymprocent och därmed övergå till att bli sprit. Vätskan kan därmed, vid en sådan straffrättslig prövning som här är i fråga, inte anses falla under lagens definition av mäsk. L. C. kan således inte på grund av sin befattning med denna vätska dömas för olovlig sprittillverkning enligt 10 kap. 1 § 2 alkohollagen.

Ett bifall till Riksåklagarens andrahandsyrkande om ansvar för förberedelse till olovlig sprittillverkning förutsätter att den vätska som L. C. förfärdigat kan hänföras till sådant hjälpmedel som avses i den allmänna förberedelsebestämmelsen i 23 kap. 2 § BrB (i dess lydelse före d. 1 juli 2001).

I fråga om åtskilliga brottstyper förhåller det sig så att själva brottsobjektet inte kan vara ett hjälpmedel vid brott. Exempelvis kan narkotika avsedd att smugglas in till riket inte anses som hjälpmedel till ett varusmugglingsbrott (Holmquist m.fl., Brottsbalken - en kommentar, 2000 s. 23:26 med hänvisningar). Som framhållits i rättsfallet NJA 1992 s. 524 föreligger dock en skillnad mellan sådana situationer och det fallet att brottet består i otillåten tillverkning genom förädling eller förvandling av ett visst grundmaterial. I rättsfallet ansågs att det, när fråga är om tillverkning genom en relativt komplicerad kemisk process, skulle te sig som konstlat och från saklig synpunkt omotiverat att göra en skillnad mellan de ämnen som omformas till den färdiga produkten och sådana som enbart underlättar eller främjar den kemiska processen. I ett sådant fall fick därför alla de ämnen som kom till användning i framställningsprocessen anses vara hjälpmedel vid tillverkningen.

Det berörda avgörandet ger inte någon uttrycklig ledning när det som i förevarande fall endast läggs den tilltalade till last att han berett eller förfärdigat just det ämne som skulle ha kunnat förvandlas till den otillåtna färdiga produkten. Mest följdriktigt är emellertid att detta fall betraktas på samma sätt och att alltså även ett sådant ämne som nu avses beroende på omständigheterna kan hänföras till hjälpmedel i den mening som avses i 23 kap. 2 § BrB. Detta är också bäst förenligt med bestämmelsens syfte.

Den som mäsk betecknade vätska som L. C. tillverkat skulle i och för sig ha kunnat användas vid lovlig tillverkning av vin. Den omständigheten att ett föremål eller ett ämne har ett legalt användningsområde hindrar emellertid inte att det kan betraktas som sådant hjälpmedel som avses 23 kap. 2 § BrB. Blandningen är så speciell till sin beskaffenhet att den måste kunna betraktas som ett slags brottsverktyg under förutsättning att syftet med befattningen eller tillverkningen är att olovligen tillverka sprit. I förevarande fall har L. C. vidgått att han avsett att "bränna sprit". Denna hans uppgift stöds av att en del av vätskan anträffats i en hembränningsapparat och att denna jämte ett stort antal andra föremål med anknytning till L. C:s tillverkning av spritdrycker av åklagaren yrkats och av domstolarna även förklarats förverkade. Med beaktande härav måste vätskan anses vara särskilt ägnad att användas i den avsedda brottsliga verksamheten och utgöra ett sådant hjälpmedel som för den som förfärdigat det eller på annat sätt tagit befattning med det skall medföra ansvar för förberedelsebrott. Åtalet mot L. C. för förberedelse till olovlig sprittillverkning skall därför bifallas.