NJA 2004 s. 542

I.V. och B.L. var sammanboende mellan åren 1992 och 1995. Efter ett uppehåll återupptogs samboförhållandet under vårvintern 1997. B.L. var innan samboförhållandet inleddes ensam ägare till fastigheten Mjälle 2:113 i Östersunds kommun, på vilken fastighet fanns ett mindre fritidshus. Under hösten 1997 och våren 1998 uppfördes en tillbyggnad till fritidshuset. Tillbyggnaden var avsedd att användas för I.V:s och B.L:s gemensamma boende. De nyttjade den som åretruntbostad till dess att samboförhållandet upphörde under år 2001.

Östersunds tingsrätt förordnade den 6 mars 2002 advokaten L.E. att vara bodelningsförrättare mellan I.V. och B.L.

Vid bodelningsförrättningen yrkade I.V. att bostadsbyggnaden eller i vart fall tillbyggnaden skulle ingå i bodelning mellan henne och B.L., innebärande att hon skulle erhålla del av byggnadens värde efter avdrag för låneskulder. I andra hand yrkade I.V. att fastigheten skulle ingå i bodelningen med den begränsningen att hon endast skulle erhålla del av byggnadens värde.

B.L. bestred såväl att bostadsbyggnaden som fastigheten utgjorde egendom, som skulle ingå i bodelning mellan honom och I.V.

Bodelningsförrättaren meddelade den 4 december 2002 beslut om bodelning, vilket såvitt nu är i fråga hade följande lydelse:

Till bedömning ligger frågan huruvida bostadsbyggnaden (hela byggnaden alternativt tillbyggnaden) på fastigheten utgör egendom som skall bli föremål för bodelning mellan parterna enligt lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen). Bodelningsförrättaren har därvid att pröva om byggnaden på fastigheten är sådan gemensam bostad som avses i 2 § och om den har förvärvats av parterna för gemensamt begagnande enligt 5 § sambolagen.

Det är ostridigt att B.L. ägde fastigheten innan samboförhållandet inleddes. Fastigheten som sådan har alltså inte förvärvats av parterna för gemensamt begagnande. Den bostadsbyggnad som har uppförts genom tillbyggnad till fritidshuset har däremot tillkommit under den tid som parterna varit sambor, i syfte att utgöra deras gemensamma bostad.

I 2 § sambolagen anges vad som är sambors gemensamma bostad. I 2 § 1 p. föreskrivs att med sambors gemensamma bostad avses fast egendom som samborna eller någon av dem äger eller innehar med tomträtt, om det finns en byggnad på egendomen som är avsedd som sambornas gemensamma hem och egendomen innehas huvudsakligen för detta ändamål. Av 3 p. framgår att byggnad eller del av byggnad som innehas med hyresrätt och annan slags rätt också kan utgöra gemensam bostad. Det är ostridigt att tillbyggnaden tillförts fastigheten av B.L., dvs. marken och byggnaden är i samma ägares hand. Byggnaden är därmed fastighetstillbehör enligt 2 kap. 1 § JB. 2 § sambolagen har utformats med 7 kap. 4 § 1 st. ÄktB som förebild. Av förarbetena till 7 kap. 4 § ÄktB framgår att om en make eller båda makarna innehar både byggnaden och marken som byggnaden står på med äganderätt, utgör byggnaden tillbehör till den fastighet som normalt har bildats av marken innebärande att sådana fall täcks av begreppet fast egendom i 1 p. (se NJA II 1987 s. 21).

Bodelningsförrättaren finner att bostadsbyggnaden utgör fast egendom och att den i sig, som byggnad, inte är att betrakta som ”gemensam bostad” enligt 2 § sambolagen. Däremot är den fasta egendomen, dvs. fastigheten med tillhörande bostadsbyggnad, gemensam bostad enligt 1 p. i nämnda lagrum. Mot bakgrund av att B.L. var ägare till fastigheten innan samboförhållandet inleddes har fastigheten dock inte förvärvats för gemensamt begagnande enligt 5 § sambolagen. Att bostadsbyggnaden uppfördes på fastigheten och därmed tillfördes denna först under samboförhållandet för gemensamt bostadsändamål medför enligt bodelningsförrättaren inte annan bedömning (jfr NJA 1997 s. 227).

Bodelningsförrättaren finner sålunda att vare sig hela bostadsbyggnaden eller tillbyggnaden utgör sådan egendom som är föremål för bodelning enligt sambolagen. I.V. har därmed inte heller genom bodelning rätt till del av byggnadens värde.

Östersunds tingsrätt

Högsta domstolen