NJA 2008 s. 503

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Ulla Nilsson) anförde följande i dom den 20 juli 2006.

Domskäl

Ansvar

H.K:s erkännande stöds av det analysbesked som åberopats av åklagaren. Åtalet för grovt rattfylleri skall bifallas.

Hörd över åtalet har H.K. berättat att han deltog i en kurs i Sverige under påsken 2006 tillsammans med ett par kollegor. Efter kursens avslutning drack han ett par öl på ett kafé i Malmö. Under kvällen och natten kan det ha rört sig om två öl. Vid stängningsdags, vilket var tidigt på morgonen, hade han för avsikt att sova över i Malmö. Han ville inte åka hem vid den tidpunkten. Han bestämde sig därför för att ta in på hotell. Klockan var omkring 05.45. Hans bil hade parkerats av en kollega och stod olämpligt. Innan han begav sig till hotellet skulle han parkera om bilen. Det var bara fråga om en kortare körsträcka. Han kände sig inte påverkad och körningen gick bra. Han kom nu inte så långt eftersom han stoppades av polis. Han greps och placerades i arrest. Han upplevde detta som mycket skrämmande. Han talar enbart danska och har svårt att förstå svenska.

Åklagaren har under förhöret med H.K. åberopat att han vid förhör den 15 april kl. 08.55 sagt sig vara på väg hem till bostaden i Valby utanför Köpenhamn och skulle köra hem via bron. Hon har också åberopat att han enligt anteckning under häktningsförhandlingen sagt sig ha för avsikt att ta tåget hem till Danmark efter att ha flyttat bilen.

H.K. har invänt att förhöret med honom den 15 april liksom vid häktningsförhandlingen ägde rum utan tolk. Även om de personer som hörde honom kunde förstå vad han sade, kunde han inte förstå vad de sade. Han har inte sagt så som det antecknats i förundersökningen eller i protokollet. Vad han sagt är att det i princip fanns tre alternativ att ta sig hem, att köra hem via bron, att ta tåget eller att ta in på hotell och sedan köra hem senare under dagen.

Påföljd

H.K. bor i Valby utanför Köpenhamn. Han har en fast anställning som bilförsäljare. Han har uppskattat sin månadsinkomst till omkring 10 000 DKR. Inkomsten varierar med hänsyn till hans försäljningsresultat. Han har inte tidigare dömts för brott. Han har vid huvudförhandlingen förklarat sig villig att utföra samhällstjänst.

Grovt rattfylleri är ett brott av sådan art att det finns en presumtion för att påföljden skall bestämmas till fängelse. Med utgångspunkt främst från omständigheterna i det enskilda fallet skall domstolen bedöma om det finns förutsättningar för att i stället döma till villkorlig dom - eller skyddstillsyn - i förening med samhällstjänst. Vad som kan vara skäl som talar för denna typ av påföljd är framför allt om alkoholkoncentrationen i förarens blod eller utandningsluft under eller efter färden var förhållandevis låg och att körningen skett under förhållanden som inte inneburit någon trafikfara eller att denna fara var liten.

Alkoholkoncentrationen i H.K:s utandningsluft är inte så hög att den i sig skulle vara något hinder mot att bestämma påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst. Frågan är vilken trafikfara som körningen inneburit. När det gäller körningen finns det inte tillgång till andra uppgifter än de H.K. lämnat. Det kan först konstateras att körningen ägt rum tidigt på morgonen på påskaftonen. Det kan därför antas att trafikintensiteten var relativt låg. Detta talar för att trafikfaran varit liten. I andra riktningen talar att det varit fråga om en körning i centrala delar av Malmö vilket kan sägas tala för att trafikfaran trots allt inte är helt liten. En omständighet som är av betydelse för bedömningen av vilken trafikfara det varit fråga om är hur lång körningen varit eller var avsedd att bli. H.K. har, enligt vad som antecknats i förundersökningen och vid förhandling inför tingsrätten, lämnat olika uppgifter om detta. Till detta kommer att hans uppgift att han hade för avsikt att ta in på hotell omkring kl. 6 på morgonen inte framstår som särskilt sannolik. Samtidigt kan man inte bortse från risken att han inte förstått de frågor som ställdes till honom och inte heller fått klart för sig hur de uppgifter han lämnade uppfattades. Tingsrätten gör den bedömningen att enbart de uppgifter som H.K. lämnat vid huvudförhandlingen - då han biträddes av tolk - skall ligga till grund för bedömningen.

Enligt tingsrättens uppfattning är omständigheterna i detta fall sådana att påföljden i och för sig skulle kunna bestämmas till villkorlig dom i förening med samhällstjänst.

Frågan är om en sådan påföljd kan verkställas beträffande en person som är bosatt i Danmark. H.K. har genom sin försvarare åberopat en dom av Hovrätten över Skåne och Blekinge (mål B 1184-04, dom 2005- 06-07) varigenom en person bosatt i Klampenborg i Danmark dömdes till villkorlig dom med samhällstjänst där samhällstjänsten skulle anordnas av Kriminalvårdsmyndigheten i Helsingborg.

Hovrätten har i sin motivering utgått från att samhällstjänsten skulle fullgöras här i landet.

Det kan till en början konstateras att verkställigheten av en villkorlig dom med samhällstjänst inte kan flyttas över till Danmark med stöd av den nordiska verkställighetslagen, dvs. lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff, m.m. För att verkställighet av en frivårdspåföljd skall kunna flyttas till Danmark förutsätts att den dömde har ställts under övervakning, se 15 § samma lag. En villkorlig dom innebär inte att den dömde ställs under övervakning.

Om tingsrätten skulle välja att bestämma påföljden till villkorlig dom och samhällstjänst skulle detta därför innebära att samhällstjänsten måste verkställas i Sverige trots att den dömde är bosatt i Danmark. Visserligen kan det konstateras att avståndet till H.K:s bostad inte är längre än att det vore praktiskt genomförbart att verkställa en samhällstjänst i Sverige. Det kan emellertid ifrågasättas om en sådan gränsöverskridande lösning står i överensstämmelse med grundläggande principer om hur en straffdom kan och skall verkställas. Enligt tingsrättens uppfattning gör den inte det.

Det alternativ som står till buds är att bestämma påföljden till en månads fängelse.

Vid detta alternativ finns det anledning att undersöka om reglerna om likabehandling inom den Europeiska Gemenskapen (EG) påverkar bedömningen. Eftersom både Sverige och Danmark är medlemmar i EG och det enligt artikel 12 i EG-fördraget är förbjudet att diskriminera någon på grund av sin nationalitet har tingsrätten en skyldighet att pröva detta.

En månads fängelse är att betrakta som en mer ingripande påföljd än villkorlig dom med samhällstjänst. Alternativet kan därför innebära att H.K. inte behandlas lika i förhållande till en person som är medborgare i Sverige.

H.K. är medborgare i Turkiet. Turkiet är inte medlem i EG. Förbudet mot diskriminering i EG-fördraget gäller formellt enbart medborgare i medlemsländerna. Enligt direktiv utfärdat av Europeiska Unionens Råd den 25 november 2003, 2003/109/EG, har en person som är medborgare i ett icke-medlemsland men som är stadigvarande bosatt inom EG en långtgående rätt att behandlas på samma sätt som en medborgare i ett EG-land. En sådan person har t.ex. rätt att utnyttja rätten till fri rörlighet inom EG och därigenom rätt att i princip fritt resa till andra medlemsländer, se artikel 11 i direktivet. Tiden för implementering av direktivet gick ut den 23 januari 2006. De medlemsländer som omfattas av direktivet är därför bundna av direktivet från denna dag. Enligt vad som sägs i punkt 26 i ingressen till direktivet skall emellertid Danmark inte omfattas. Som tingsrätten uppfattar detta leder detta undantag till att en tredje- lands medborgare som är stadigvarande bosatt i Danmark inte får samma ställning som de som är bosatta i andra EG-länder. I detta fall leder det till att förbudet mot diskriminering i EG-fördraget, som ju som nämnts enbart gäller medborgare i medlemsländerna, inte blir tillämpligt.

Med denna bedömning får påföljden för H.K. bestämmas till en månads fängelse.

- - -

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde H.K. för grovt rattfylleri enligt 4 a § trafikbrottslagen till fängelse en månad.

Domskäl

Hovrätten (adjungerade ledamoten kammaråklagaren Helena Henriksson samt nämndemännen Margareta Forsberg och Kjell Hansson) anförde följande i dom den 29 november 2006.

Hovrättens domskäl

I enlighet med tingsrättens i denna del inte överklagade dom skall H.K. dömas för rattfylleri. Brottet är att anse som grovt.

H.K. som hörts på nytt i hovrätten, har beträffande sin alkoholkonsumtion och omständigheterna vid körningen berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i tingsrättens dom. Av hans berättelse framgår bl.a. att syftet med körningen var att finna ett hotell samtidigt som han skulle parkera om bilen samt att han endast hade kört några hundra meter när han blev stoppad av polis.

Åklagaren har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten. Vidare har på åklagarens begäran förhör hållits i hovrätten med polisassistenten M.W. som uppgett bl.a. följande. Polispatrullen fick ett anrop på polisradion om ett misstänkt fall av rattfylleri. Den anträffade den aktuella personbilen på Engelbrektsgatan och följde efter denna via Gustav Adolfs torg till Stora Nygatan, vilket motsvarar en sträcka på cirka 150 meter. När hon talade med H.K. fick hon intrycket av att han var påverkad av alkohol. Vid tidpunkten för körningen bestod trafiken på platsen endast av taxibilar.

Grovt rattfylleri är ett brott av sådan art att det finns en presumtion för att påföljden skall bestämmas till fängelse. Styrkan av presumtionen kan emellertid variera beroende på brottslighetens karaktär i det särskilda fallet och omständigheterna vid brottet. Att alkoholkoncentrationen varit förhållandevis låg och att körningen skett under förhållanden som medfört ringa eller ingen trafikfara utgör sådana omständigheter som kan föranleda att påföljden i stället bestäms till villkorlig dom med samhällstjänst.

Den alkoholkoncentration som har uppmätts i H.K:s utandningsluft är inte så hög att det redan på grund härav är uteslutet med annan påföljd än fängelse. Den omständigheten att körningen ägt rum tidigt på morgonen talar också i viss mån för att annan påföljd än fängelse skulle kunna väljas. Å andra sidan har körningen omfattat en inte obetydlig sträcka i centrala delar av Malmö, där det vanligtvis förekommer trafik och fotgängare även vid aktuell tidpunkt på dygnet. H.K:s körning får därför likväl anses ha inneburit en inte ringa fara för trafiksäkerheten. Enligt hovrättens mening föreligger således inte förutsättningar för att frångå fängelse som påföljd. Hovrätten instämmer i den straffmätning som tingsrätten gjort. Tingsrättens domslut skall således fastställas.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut.

Hovrättsrådet Ulla Wallén, med vilken ordföranden, f.d. hovrättspresidenten Bo Broomé instämde, var skiljaktig och anförde:

Den av H.K. förda personbilen stoppades kl. 05.45 på påskaftonens morgon på Stora Nygatan i centrala Malmö. Alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft efter körningen uppmättes till 0,61 milligram per liter. H.K:s uppgift att avsikten med körningen var att flytta bilen från en parkeringsplats i närheten av Centralstationen till en plats i närheten av ett hotell i Malmös centrala delar är inte vederlagd. Körningen får därmed anses ha avsett endast en kortare sträcka. Genom förhöret med polisassistenten M.W. har inte framkommit någon beaktansvärd anmärkning mot H.K:s sätt att framföra bilen. Av förhöret framgår vidare att det var förhållandevis ringa trafik vid tidpunkten för körningen. Sammantaget är förhållandena sådana att körningen får anses ha medfört ringa trafikfara. Det föreligger därför i och för sig förutsättningar att välja villkorlig dom med samhällstjänst som påföljd. Denna påföljd framstår också som den lämpligaste med hänsyn till vad som framkommit om H.K:s personliga förhållanden.

Som tingsrätten angett kan verkställigheten av en sådan påföljd inte överflyttas till Danmark, där H.K. är bosatt. Han har emellertid förklarat sig villig att verkställa samhällstjänst i Sverige. Det kan inte anses föreligga något hinder mot att påföljden verkställs på sådant sätt.

Med ändring av tingsrättens dom bestämmer jag påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse 1 månad ha dömts ut.