NJA 2009 s. 182

Domskäl

Tingsrätten (lagmannen Johan Mannergren samt rådmännen Viveka Nordström och Mats Persson) anförde i dom den 20 mars 2007 i själva saken:

Yrkanden m.m.

Jofrab har yrkat att Sparbanken skall förpliktas att till Jofrab utge 500 000 kr jämte ränta enligt 2 och 5 §§räntelagen från den 12 juli 2004 till dess betalning sker.

Sparbanken har bestritt Jofrabs yrkande. Yrkat belopp och yrkad ränta har vitsordats.

- - -

Grunder

Som grund för sitt yrkande har Jofrab anfört följande. Jofrab har av misstag utbetalat 500 000 kr för mycket till bolaget Meltra AB:s (nedan Meltra) konto hos Sparbanken. Jofrab underrättade omgående Meltra om misstaget och tog senare kontakt även med Sparbanken, som hade tillgodogjort sig inbetalade medel. Betalningen till Meltra var en misstagsbetalning, vilken Meltra enligt principen om condictio indebiti är skyldig att återbetala. Banken kan inte komma i en bättre ställning än Meltra. Jofrab har således bättre rätt till beloppet än Sparbanken.

Som grund för sitt bestridande har Sparbanken anfört följande. Betalningen till Sparbanken var en betalning från Meltra och var ingen misstagsbetalning. Betalningen har därför inget att göra med förhållandet mellan Meltra och Jofrab. I andra hand - för det fall betalningen till Sparbanken skulle anses som ett led i Jofrabs misstagsbetalning till Meltra - föreligger ingen återbetalningsskyldighet då banken i god tro inrättat sig efter betalningen genom att använda beloppet till betalning av Meltras skuld till Sparbanken.

Parternas utveckling av talan

Jofrab

Genom inkråmsavtal den 3 oktober 2002 förvärvade Jofrab huvuddelen av Meltras (med dåvarande firma Motonova) tillgångar. Enligt avtalet uppgick en fast del av köpeskillingen till 2 miljoner kr och en omsättningsbaserad del var begränsad till maximalt 4 miljoner kr. Den maximala årliga omsättningsbaserade köpeskillingen var enligt avtalet begränsad till 2 miljoner kr per kalenderår. Enligt en mellan Jofrab och Meltra senare träffad överenskommelse från den 1 april 2003 nedsattes den omsättningsbaserade köpeskillingen till maximalt 3,5 miljoner kr. Efter vissa avdrag och justeringsposter hade Jofrab för tiden till och med den 31 december 2003 erlagt motsvarande 2 miljoner kr. Kvar att utbetala av den omsättningsbaserade köpeskillingen var således totalt 1,5 miljoner kr. Den omsättningsbaserade köpeskillingen för perioden den 1 januari-den 30 juni 2004 uppgick, utan hänsyn till beloppsbegränsning, till 2 miljoner kr. Således kunde det återstående beloppet om 1,5 miljoner kr i enlighet med avtalsvillkoren utbetalas till Meltra den 10 juli 2004. - Inför utbetalningen var Jofrabs ekonomichef H.E. i kontakt med Meltras företrädare T.F. H.E. hade av förbiseende inte noterat att återstående omsättningsbaserad köpeskilling enligt tilläggsavtalet var begränsad till 1,5 miljoner kr. Han trodde felaktigt att beloppet uppgick till 2 miljoner. Den 6 juli 2004 sände H.E. ett e-postbrev till T.F. med därtill fogad felaktig avräkning, ett dokument i formatet Excel. T.F. ringde därefter upp H.E. och meddelade att han inte kunde öppna det formatet i sin mobiltelefon. Han uppmanade H.E. att skicka uppgift om beloppet i e-postbrev. H.E. skickade samma dag ett nytt e-postbrev till T.F. av vilket framgick att han avsåg överföra 2 miljoner kr till Meltra. T.F. hördes därefter inte av. H.E. gav genom en Internetbetalning Handelsbanken i Tranås i uppdrag att överföra 2 miljoner kr till Meltras konto i Sparbanken i Alingsås. När betalningen skulle verkställas den 9 juli, blev H.E. uppmärksammad på den felaktiga avräkningen. Omgående skickade han ett e-postbrev till T.F., av vilket framgår att korrekt belopp att erlägga rätteligen skulle vara 1,5 miljoner kr. T.F. uppmanades att, om banken inte kunde stoppa betalningen, omgående betala tillbaka det felaktigt utbetalade beloppet om 500 000 kr till Jofrabs konto. När det senare samma dag visade sig att betalningen inte kunde stoppas, skickade H.E. ytterligare ett e-postbrev. H.E. ringde också upp T.F., som lovade att den 14 juli, då han skulle vara tillbaka på kontoret, skicka tillbaka det felaktigt utbetalade beloppet. Någon återbetalning skedde emellertid inte. Den 16 juli lämnade T.F. besked att Meltras bank dragit hela beloppet, 2 miljoner kr, från Meltras konto som betalning för ett obetalt lån. Ytterligare kontakter förekom, varvid bl.a. en handläggare vid namn J.F. på Jofrabs bank, Handelsbanken i Tranås, var inblandad. T.F. lovade på nytt att kontakta banken för att rätta till misstaget. I samband med detta kontaktades även Sparbanken som underrättades om misstaget. T.F. har därefter tillskrivits med krav på omgående återbetalning men har vägrat medverka till detta. Jofrab har ursprungligen väckt talan både mot Meltra och mot Sparbanken. Tvisten mot Meltra har slutligen resulterat i en tredskodom mot Meltra i konkurs.

Sparbanken

Meltra har varit kund i Sparbanken under en följd av år. Sedan ett antal år tillbaka utvecklades dock Meltras resultat negativt, varför åtgärder vidtogs för att vända utvecklingen. Tillsammans med Meltras revisor och anlitad konsult genomfördes förändringar i verksamheten bl.a. innebärande försäljning till Jofrab av större delen av Meltras inkråm. Avtalet mellan Meltra och Jofrab presenterades för Sparbanken på grund av att banken hade företagshypotek i Meltras verksamhet. Sparbanken godkände avtalet. Samtidigt har mellan Sparbanken och Meltra förts diskussioner om en avveckling av Meltras krediter i Sparbanken. Genom ett muntligt avtal med Meltra hade Sparbanken rätt att tillgodogöra sig inflytande medel på Meltras konto. Denna rätt var inte begränsad till de medel som kom från Jofrab. På grund av kännedom om parternas avtal och efter kontakter med Meltras ställföreträdare var Sparbanken inställd på att ett belopp om 2 miljoner kr skulle betalas till Meltras konto vid den aktuella tiden. Sparbanken hade inte förrän efter betalningen fått kännedom om det tilläggsavtal som upprättats mellan parterna i april 2003. På grund av överenskommelsen med Meltra om att inkommande medel skulle disponeras för amortering och reglering av Meltras krediter bevakade Sparbanken inkommande betalningar på kontot. När betalningen kom in disponerade Sparbanken över medlen i enlighet med överenskommelsen med Meltra. - Någon gång under vecka 30 kontaktades Sparbanken av Handelsbanken i Tranås genom J.F., som meddelade att Jofrab ansåg att en misstagsbetalning skett. Vid Sparbankens kontakter med T.F. har inte entydigt kunnat erhållas besked om betalningen helt eller delvis är en misstagsbetalning. Sparbanken kan därför inte bekräfta att betalningen mellan Jofrab och Meltra var en misstagsbetalning. Den betalning Sparbanken erhållit från Meltra är i sig ingen misstagsbetalning. När Sparbanken mottog betalningen från Meltra hade Sparbanken ingen annan kännedom än att Meltra förväntades få en betalning om ca 2 miljoner kr. Banken är därför i god tro rörande de bakomliggande förhållandena.

Domskäl

I målet har hörts som vittnen dels på Jofrabs begäran H.E., dels på Sparbankens begäran bankens kundansvarige J.K. Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

När det först gäller frågan om huruvida Jofrabs betalning till Meltra var en misstagsbetalning har H.E. i förhör beskrivit hur han av misstag inte uppmärksammat att tilläggsavtalet innebar att det belopp som skulle betalas hade minskat från 2 miljoner kr till 1,5 miljoner kr. Han har vidare uppgett att han, när han uppmärksammades på misstaget, kontaktade Meltras företrädare, T.F., som bekräftade att det belopp som betalats var för högt och vid flera tillfällen uppgav att han skulle verka för att 500 000 kr skulle återbetalas. H.E:s uppgifter vinner stöd av den skriftliga bevisningen, särskilt det åberopade tilläggsavtalet och den lagakraftvunna tredskodomen. Mot bakgrund härav anser tingsrätten att det saknas skäl att ifrågasätta H.E:s uppgifter. Således är det styrkt att betalningen till ett belopp om 500 000 kr var en misstagsbetalning. Vidare är det genom H.E:s uppgifter visat att T.F. var medveten om att ett för högt belopp betalades och redan på den grunden är det styrkt att Meltra varit skyldig att återbetala beloppet.

Jofrab har vid dessa förhållanden gjort gällande att Sparbanken inte kan komma i bättre ställning än Meltra och att Jofrab således har bättre rätt till pengarna än Sparbanken.

I målet har framkommit att Sparbanken och Meltra hade träffat en särskild överenskommelse som innebar att medel som flöt in på Meltras konto skulle lyftas av Sparbanken och användas till betalning av Meltras skulder till banken. I enlighet med överenskommelsen tog Sparbanken i anspråk hela det belopp som kom in på kontot genom Jofrabs betalning. Med hänsyn till Meltras och Sparbankens överenskommelse anser tingsrätten att Sparbankens ianspråktagande av beloppet måste betraktas som en betalning direkt från Meltra till Sparbanken. I målet har inte ens påståtts att Sparbanken i samband med betalningen kände till att beloppet på Meltras konto delvis härrörde från en misstagsbetalning. Annat har därmed inte framkommit än att Sparbanken var i god tro beträffande Meltras rätt att disponera över medlen på kontot.

Den omständigheten att Meltra har ådragit sig återbetalningsskyldighet, s.k. condictio indebiti, innebär att det har uppkommit en fordran för Jofrab gentemot Meltra uppgående till 500 000 kr. En fordran som har uppkommit på detta sätt medför emellertid inte någon särskild rätt av det slag att Jofrab kan göra gällande bättre rätt till de felaktigt utbetalade medlen i förhållande till en godtroende tredje man. Att Meltra använt hela det från Jofrab erhållna beloppet för betalning till Sparbanken kan därmed inte få till följd att Jofrab har bättre rätt än Sparbanken till det felaktigt utbetalade beloppet. Käromålet skall därför ogillas.

- - -.

Domslut

Domslut

- - -.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Dan Fernqvist, hovrättsråden Anne-Marie Krantz Westerberg och Per Renell samt tf. hovrättsassessorn Anna Sollerborn, referent) anförde i dom den 8 november 2007 i själva saken:

Hovrättens domskäl

Parterna har vidhållit de grunder och sakomständigheter som åberopades vid tingsrätten. Sparbanken har dock i hovrätten vitsordat att Jofrabs betalning till Meltra av det omstämda beloppet gjorts av misstag.

Parterna har åberopat samma bevisning som vid tingsrätten.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning. Den överklagade domen skall därför fastställas.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Torgny Håstad, referent, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff och Gudmund Toijer) meddelade den 16 april 2009 följande dom:

Domskäl

Jofrab har av misstag betalat 500 000 kr mer än avsett till Meltra AB. Betalningen har skett genom en överföring från Jofrabs konto i Handelsbanken via Meltras postgirokonto till Meltras konto i Sparbanken. Meltra och Sparbanken hade en överenskommelse enligt vilken banken ägde rätt att från Meltras bankkonto avräkna inflytande medel mot Meltras skulder till banken. I enlighet med överenskommelsen tillgodogjorde sig Sparbanken Jofrabs betalning inklusive det som betalats av misstag.

Av utredningen framgår att Meltra underrättats om att en för stor betalning beordrats, innan medlen krediterades Meltras konto i Sparbanken. Enligt reglerna om condictio indebiti är misstagsbetalningen därför ogiltig i förhållande till Meltra, och Meltra är skyldigt att återbetala detta belopp till Jofrab. Meltra har emellertid försatts i konkurs. Frågan i målet är om Jofrabs rätt till återbetalning gäller även mot Sparbanken.

Jofrab har gjort gällande att det felaktigt överförda beloppet inte tillkom Meltra samt att Sparbanken, som härleder sin rätt från Meltra, inte har bättre rätt än Meltra till insättningen, oavsett om Sparbanken var i god tro vid avräkningen. Jofrab har hänvisat till 3 kap.skuldebrevslagen (1936:81) och till att Sparbanken inte kunnat göra något exstinktivt förvärv.

Sparbanken har framhållit att den var i god tro om Jofrabs misstag när Sparbanken kvittade. Kvittningen kan ses som en överlåtelse från Meltra till Sparbanken av Meltras fordran hos Sparbanken med Sparbanken som en betalningsmottagande tredje man. Skuldebrevslagens regler om fordringsöverlåtelse är inte tillämpliga vid betalning, vare sig vid överföring mellan olika banker eller mellan konton i samma bank. Efter krediteringen av betalningsmottagarens konto är det inte längre samma fordran (jfr Bert Lehrberg, Moderna betalningsformer, 3 uppl. 2005, s. 91-108 och 114 ff., varvid Lehrberg hänvisar till rättsinstitutet novation). Därigenom utsläcks enligt Sparbanken betalarens banks möjlighet till invändningar rörande förhållandet till betalaren liksom invändningar om brister i betalarens förvärv av sin fordran. En betalningsmottagande tredje man (som Sparbanken) skall inte behöva vara beroende av något bakomliggande förhållande ens vid ond tro, eftersom det skulle vara förödande för funktionen av och tilltron till hela betalningssystemet.

HD gör följande bedömning.

Om Sparbanken inte hade haft en fordran hos Meltra och därför inte hade kvittat bort Meltras tillgodohavande på kontot, borde Jofrab ha haft bättre rätt (separationsrätt) till misstagsbeloppet i Meltras konkurs, åtminstone om beloppet varit avskilt från Meltras övriga förmögenhet men förmodligen även i vissa andra fall (jfr NJA 1985 s. 178 samt 1963 s. 502, 1994 s. 506 och 1995 s. 367 II; se vidare Håstad, Sakrätt, 6 uppl. 1996, s. 203 f. och 173 ff. och Lindskog i Festskrift till Wennberg, 2009, s. 241 not 51). I linje med detta borde den som får betalt ur ett sådant tillgodohavande i ond tro om den sakrättsliga belastningen vara skyldig att utge misstagsbeloppet till misstagsbetalaren. Men kan ett återgångskrav göras gällande också mot en tredje man som i god tro mottar betalning ur misstagsbeloppet?

Skulle man behandla en vidarebetalning till någon med konto i samma eller annan bank som en överlåtelse av en enkel fordran, blev resultatet att mottagaren av vidarebetalningen vore återbäringsskyldig även vid god tro om det bakomliggande misstaget, eftersom enkla fordringar inte kan förvärvas exstinktivt annat än vid dubbelöverlåtelse (31 § skuldebrevslagen jämförd med 14 §).

Det är uppenbart att en tillämpning av bestämmelserna om överlåtelse av enkla fordringar inte ger betalningsmottagaren den trygghet som borde föreligga, t.ex. om han levererar en vara i förlitan på att hans konto krediterats genom en banköverföring. När kontot krediterats borde en betalningsmottagare, som är i god tro om betalarens bristande rätt i förhållande till sin bank (jfr 27 och 28 §§skuldebrevslagen) eller till ett tidigare led, ha en självständig rätt till beloppet (jfr NJA 1999 s. 793). Annars skulle betalningsmottagaren ha anledning att ta ut beloppet i form av kontanter, varigenom han vid god tro får en självständig rätt till pengarna (jfr 14 och 15 §§skuldebrevslagen). Någon sådan åtgärd bör emellertid inte behöva vidtas. En kvittning av tillgodohavandet mot en fordran som den kontoförande banken har hos kontohavaren bör behandlas på samma sätt som en överföring till någon annan, vare sig det är fråga om en avtalad eller ensidig kvittning. Bestämmelserna i 3 kap.skuldebrevslagen kan alltså inte anses tillämpliga på förfoganden över banktillgodohavanden i nu berörda avseenden.

Eftersom det är ostridigt att Sparbanken vid kvittningen var i god tro om Jofrabs misstag, skall Jofrabs krav på återbäring från Sparbanken ogillas.

Som parterna har fört sin talan finns ingen anledning att ta ställning till om en bank, som genom clearing eller annorledes i god tro om ett misstag mottar ett belopp från betalarens bank med fri förfoganderätt men på villkor att betalningsmottagarens konto krediteras, redan vid mottagandet - och oberoende av om kvittning eller annan disposition verkställts innan den mottagande banken råkat i ond tro om misstaget - får en oangripbar rätt till beloppet.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.