NJA 2009 s. 646

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Tomas Stahre och tf. hovrättsassessorn Pernilla Johansson, referent) anförde i beslut den 7 mars 2008:

Enligt 11 kap. 2 § RB kan bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter vara part i rättegång.

H.C., Åseda, avled den 8 december 2005 utan att efterlämna arvsberättigade släktingar. Hos honom påträffades två handlingar betecknade som testamente. Den första handlingen är undertecknad den 16 april 2005, upprättad i laglig form och återfunnen i original. I det testamentet anges att all egendom ska tillfalla V.S. och I.G. Den andra handlingen är daterad den 26 oktober 2005 men inte undertecknad av H.C. eller testamentsvittnena. Minnesfonden gör emellertid i målet gällande att H.C. och testamentsvittnena den angivna dagen undertecknat ett med handlingen överensstämmande testamente samt att vad som återfunnits är en kopia av detta. Vad som har hänt med originalet är okänt. Enligt det sistnämnda testamentet ska, sedan tre legat har utgått, kvarlåtenskapen tillfalla en fond med benämningen ”Syskonen C:s Minnesfond”.

Den talan Syskonen C:s Minnesfond vill föra avser vilken av de angivna handlingarna som ska gälla som H.C:s testamente. Frågan i det nu aktuella målet är om minnesfonden har partsbehörighet.

Den tilltänkta minnesfonden är att bedöma som en stiftelse. Enligt 1 kap. 2 § stiftelselagen (1994:1220) bildas en stiftelse genom att egendom enligt förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål. Förordnandet ska enligt 1 kap. 3 § vara skriftligt och undertecknat av stiftaren, med undantag för fall då förordnandet skett genom ett giltigt testamente. Av bestämmelsen följer att ett förordnande som är intaget i ett testamente som inte är undertecknat godtas som ett stiftelseförordnande, om testamentet blir gällande mot arvingarna antingen på grund av att de har godkänt det eller på grund av att de har delgivits testamentet enligt 14 kap. 4 § ÄB och sedan underlåtit att väcka klandertalan (se prop. 1993/94:9 s. 109). Kravet på avskiljande innebär att egendomen ska ha tagits om hand av någon som har lämnat ett förvaltningsåtagande. Först när de två angivna förutsättningarna är uppfyllda föreligger en juridisk person som enligt 1 kap. 4 § stiftelselagen kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter (rättskapacitet). Det framgår också av förarbetena till lagen att rättskapaciteten inträder först i det ögonblick som stiftelsen rättsligt sett föreligger (prop. 1993/94:9 s. 60). Stiftelselagen innehåller därför inte någon motsvarighet till bestämmelsen i 2 kap. 25 § aktiebolagslagen (2005:551), som ger styrelsen möjlighet att för bolagets räkning föra talan i mål som rör bolagsbildningen.

Ingetdera av villkoren för bildande av stiftelsen Syskonen C:s Minnesfond är uppfyllda. Det är i och för sig otillfredsställande om den tilltänkta minnesfondens intresse av rättsskydd inte kan tillgodoses. Mot bakgrund av de entydiga uttalandena i lagtext och förarbeten om rättskapacitetens inträdande finner hovrätten dock, i likhet med tingsrätten, att det saknas förutsättningar att tillåta minnesfonden att föra den vid tingsrätten väckta talan. Överklagandet lämnas därför utan bifall.

Hovrättsrådet Göran Olsson var skiljaktig och anförde:

För att en stiftelse skall anses bildad krävs enligt stiftelselagen, som majoriteten påpekat, att egendom enligt förordnande av en eller flera stiftare har avskilts för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål. Varken lagtexten eller förarbetena ger någon antydan om att en stiftelse i någon situation kan föra talan innan den har bildats på det beskrivna sättet. Det skall emellertid framhållas att förarbetena inte tar ställning till hur alla situationer skall hanteras. Sålunda anförs i specialmotiveringen till andra stycket i 1 kap. 3 § stiftelselagen (prop. 1993/94:9, s. 109) att även ett förordnande som är intaget i ett testamente som inte är undertecknat kan godtas som ett stiftelseförordnande. Det förutsätts då att testamentet blir gällande antingen på grund av att arvingarna har godkänt det eller på grund av att de har delgivits testamentet och sedan underlåtit att klandra det. Däremot berörs inte alls mot vem en eventuell klandertalan ska föras.

Den tilltänkta stiftelsen Syskonen C:s Minnesfond har ett klart och väl motiverat intresse av att få föra talan om huruvida den sist upprättade handlingen utgör ett giltigt testamente. Den möjlighet för överförmyndaren som enligt 11 kap. 3 § 5 p. FB föreligger att förordna god man för en framtida ägare framstår inte som en framkomlig väg till en lösning. Det kan knappast ankomma på en sådan god man att föra talan om bättre rätt.

Som tingsrätten har anmärkt förekommer det i praxis åtskilliga avgöranden där ett upplöst aktiebolag av rättssäkerhetsskäl har tillåtits att uppträda som part i en rättegång trots att bolaget egentligen inte längre utgör en juridisk person. Rättssäkerhetsskäl talar för att en tilltänkt stiftelse i en situation som den förevarande ges samma möjlighet, särskilt som stiftelselagen inte innehåller någon motsvarighet till 2 kap. 25 § aktiebolagslagen. Det skall i sammanhanget också nämnas att Regeringsrätten i skatterättsligt avseende ansett en stiftelse vara en självständig juridisk person redan innan stiftelsen mottagit några medel (RÅ 1984 ref. 1:53). Rättsfallet är hänförligt till tiden före stiftelselagens tillkomst, men redan då krävdes i princip att en förmögenhetsdisposition ägt rum för att en stiftelse skulle ha rättskapacitet (a. prop. s. 43).

Sammantaget finner jag mot bakgrund av det anförda att klaganden skall tillåtas att föra den vid tingsrätten väckta talan. Med undanröjande av tingsrättens beslut återförvisar jag målet till tingsrätten för fortsatt behandling.

Domskäl

HD (justitieråden Leif Thorsson, Anna Skarhed och Lena Moore) meddelade den 28 oktober 2009 följande slutliga beslut:

Skäl

I december 2005 avled H.C. utan att efterlämna några arvsberättigade släktingar. Hos honom påträffades två handlingar betecknade som testamente. I den första handlingen, daterad den 16 april 2005, anges att all egendom ska tillfalla V.S. och I.G. I den andra handlingen, daterad den 26 oktober 2005, anges att kvarlåtenskapen, sedan tre legat utgått, ska tillfalla en fond med benämningen ”Syskonen C:s Minnesfond”. Där står vidare bl.a. att fonden ska ledas av person/er utsedda av Uppvidinge kommun, som också upprättar närmare statuter för verksamheten. Den andra handlingen är inte undertecknad av vare sig H.C. eller några testamentsvittnen. I ett intyg från två banktjänstemän anges emellertid att H.C. har undertecknat ett testamente med angiven lydelse och att de har bevittnat testamentet; det häremot svarande originalet, som skulle anförtros en av legatarierna, har emellertid inte påträffats.

Behållningen i dödsboet efter H.C. uppskattades till omkring tio miljoner kr, och egendomen avträddes till förvaltning av boutredningsman.

I september 2007 beslutade kommunfullmäktige i Uppvidinge att kommunen åtog sig att ta hand om beloppet i enlighet med de statuter som stipuleras i det sistnämnda testamentet och uppdrog åt kommunstyrelsen att vidta de ytterligare åtgärder som erfordras för att kommunen ska kunna hävda giltigheten av testamentet.

Syskonen C:s Minnesfond (Minnesfonden) har i detta mål, under åberopande av testamentet den 26 oktober 2005, väckt talan mot V.S. och I.G. med yrkande att Minnesfonden ska förklaras äga bättre rätt än V.S. och I.G. till den kvarlåtenskap efter H.C. som återstår sedan legaten enligt testamentet utgått. Talan har avvisats i underinstanserna.

Frågan i målet är om Minnesfonden har partsbehörighet.

Enligt 11 kap. 2 § RB kan bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, vara part i rättegång. Partsbehörigheten sammanfaller sålunda med rättssubjektiviteten. De förutsättningar under vilka de privaträttsliga subjekten är erkända och kan förvärva rättigheter och skyldigheter är reglerade i privaträtten. (Se NJA II 1943 s. 122.)

En stiftelse kan enligt 1 kap. 4 § stiftelselagen (1994:1220) förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. I författningskommentaren anges detta innebära att en stiftelse har rättskapacitet i samma ögonblick som den har bildats (prop. 1993/94:9 s. 109).

Enligt 1 kap.1 och 2 §§stiftelselagen kan en stiftelse bildas bl.a. genom att egendom enligt förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål; stiftelsens egendom ska anses vara avskild när den har tagits om hand av någon som har åtagit sig att förvalta den i enlighet med stiftelseförordnandet.

För stiftelsebildning fordras alltså inte bara ett förordnande om att viss egendom ska förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål utan också att någon har tagit egendomen om hand för stiftelsens räkning. Regleringen innebär en ändring av äldre rätt. Enligt denna fick en stiftelse rättssubjektivitet redan när stiftaren förordnat att viss egendom skulle förvaltas självständigt för ett bestämt ändamål och vidtagit en för honom bindande förmögenhetsdisposition till förmån för stiftelsen. Stiftelsens förmögenhet kunde alltså utgöras av en fordran på stiftaren, manifesterad i ett överlämnat skuldebrev. Att stiftelsen då enligt allmänna sakrättsliga regler inte hade skydd mot stiftarens borgenärer påverkade inte rättssubjektiviteten (se Henrik Hessler, Om stiftelser, 1952, s. 199 f. och 1 § lagen, 1936:83, angående vissa utfästelser om gåva samt Henning Isoz, Stiftelselagen, 1997, s. 35). I förarbetena till 1994 års stiftelselag anges emellertid att det inte är angeläget att en förmögenhetsbildning av det slaget blir omfattad av stiftelselagens regelsystem. För att detta ska bli fallet borde det undantagslöst krävas att stiftelsen utgörs av egendom som avskilts från stiftarens förmögenhet med verkan mot dennes borgenärer (prop. 1993/94:9 s. 51).

Av stiftelselagens reglering framgår alltså att en stiftelse under bildande, vilken inte fått kontroll över sådan stiftelseegendom som kräver besittningsövergång för skydd mot stiftarens borgenärer och som därför saknar rättssubjektivitet, inte kan föra talan om utlämnande av egendomen.

En stiftelse under bildande måste emellertid ha någon möjlighet att få kontroll över stiftelseegendomen, t.ex. i ett fall som är aktuellt i detta mål eller när stiftelseegendomen utgörs av ett legat som arvingarna eller de universella testamentstagarna inte vill lämna ut.

Det kan inte uteslutas att länsstyrelsens talerätt enligt 22 kap. 7 § andra stycket ÄB rörande verkställande av ändamålsbestämmelse kan tillämpas även avseende stiftelser under bildande. Länsstyrelsens talerätt är emellertid begränsad till förordnanden med allmännyttigt ändamål och erbjuder således ingen generell lösning. Härtill kommer att en talan förd av länsstyrelsen inte är den mest närliggande, när stiftaren utpekat en styrelse eller en förvaltare eller någon annan att biträda vid stiftelsens bildande.

Enligt 2 kap. 25 § aktiebolagslagen (2005:551) kan ett aktiebolag inte förvärva rättigheter eller åta sig skyldigheter innan det har registrerats, och det kan inte heller föra talan inför domstol före registreringen; styrelsen kan dock för bolagets räkning föra talan i mål som rör bolagsbildningen och vidta andra åtgärder för att kräva in tecknade aktiebelopp eller andra utfästa tillskott. En sådan talan förs av styrelsen i eget namn men för bolagets räkning, varvid styrelseledamöterna blir ansvariga för rättegångskostnaderna (se prop. 2004/05:85 s. 533).

Bestämmelsen i 2 kap. 25 § aktiebolagslagen har överförts från 2 kap. 13 § första stycket i 1975 års aktiebolagslag. Motsvarande reglering finns i 2 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Bestämmelsen fick dock ingen motsvarighet i stiftelselagen, vilket torde sammanhänga med att registreringen inte getts någon betydelse för uppkomsten av rättssubjektivitet (jfr Isoz, a.a. s. 40). Det utgör emellertid inget skäl mot att denna ordning skulle kunna tillämpas även i fråga om stiftelser under bildande. Med hänsyn till det praktiska behovet, och analogt med de nyss nämnda bestämmelserna, måste styrelsen eller förvaltaren för en stiftelse under bildande kunna föra talan i eget namn för stiftelsens räkning angående utfående av stiftelseförmögenheten och därmed sammanhängande frågor. Är styrelse eller förvaltare ännu inte utsedd bör detsamma gälla exempelvis den som enligt stiftelseförordnandet har att utse styrelse eller förvaltare (jfr även NJA 1984 s. 215 och Fitger, Rättegångsbalken s. 13:10 k f.).

Uppvidinge kommun, som enligt testamentet har att utse en eller flera personer att leda stiftelsens verksamhet och att fastställa statuter för stiftelsen, har åtagit sig att ta hand om det belopp som kan komma att tillfalla stiftelsen och har utsett advokaten S.L. att ”företräda Uppvidinge kommun när det gäller att rättsligt få testamentet från den 26 oktober 2005 förklarat som giltigt”. Talan är inriktad på att stiftelsen ska komma i besittning av den stiftelseförmögenhet som kommunen anser stiftelsen vara berättigad till. Kommunen måste därmed anses vara behörig att föra denna talan i eget namn för stiftelsens räkning.

Den talan som väckts i målet har emellertid uttryckligen utformats som en talan i stiftelsens namn. Det saknas därmed förutsättningar att ta upp denna talan till prövning.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

Referenten, justitierådet Torgny Håstad, var av skiljaktig mening på sätt framgår av följande yttrande.

Jag är ense med majoriteten t.o.m. det näst sista stycket i skälen utom i fråga om det stycke som lyder: ”Av stiftelselagens reglering framgår … egendomen.”

Gränsen mellan rättssubjektivitet och icke-rättssubjektivitet är inte så skarp som bl.a. 1 kap.1, 2 och 4 §§stiftelselagen samt 2 kap. 25 § aktiebolagslagen ger intryck av. Sålunda har inbetalat aktiekapital i rättsfallet NJA 1984 s. 595 ansetts reserverat för ett icke registrerat aktiebolags borgenärer för betalning av aktiebolagets skulder. Bolaget hade alltså såväl tillgångar som skulder före registreringen, trots att detta enligt 2 kap. 25 § aktiebolagslagen skulle vara omöjligt (jfr prop. 2004/05:85 s. 1093 f.).

Ifall en blivande stiftelses styrelse eller förvaltare för talan i eget namn, alltså som part, för stiftelsens räkning angående utgivande av stiftelsekapitalet - vilket måste tillåtas - uppkommer rättskraft till förmån för stiftelsen vid bifall av talan och till nackdel för stiftelsen vid motsatt utgång; motparten kan inte väcka ny talan i samma sak, och ingen bör kunna väcka ny identisk talan till förmån för stiftelsen. Om styrelsens eller förvaltarens talan ogillas, blir styrelseledamöterna eller förvaltaren såsom part ansvarig för rättegångskostnaderna i enlighet med 18 kap. RB.

Om styrelsen eller förvaltaren i stället skulle tillåtas att föra talan i stiftelsens namn, uppkommer också rättskraft till förmån respektive nackdel för stiftelsen. Vinner motparten, måste någon på stiftelsesidan bli ansvarig för rättegångskostnaderna. I analogi med 2 kap. 26 § aktiebolagslagen får här anses gälla att den som vidtar en åtgärd för en stiftelse under bildande blir ansvarig för uppkommande skulder. Skälen för detta är särskilt starka när åtgärden är tvingande för motparten, vilket är fallet när företrädaren avger ett civilrättsligt påbud eller inleder en rättegång.

De rättsliga effekterna blir således precis desamma vare sig talan förs med stiftelsen som part eller förs med styrelsen eller förvaltaren som part. Att under sådana förhållanden avvisa en talan anhängiggjord i stiftelsens namn - vilket i vissa fall kunde få till följd att företrädarna drabbades av rättegångskostnadsansvar - för att därefter tillåta reellt sett samma talan i ställföreträdarens namn vore överdrivet formalistiskt, särskilt som en stiftelse under bildande (även) i vissa andra avseenden trots regleringen i stiftelselagen kan vara en juridisk person innan den fått kontroll över (hela) stiftelsekapitalet (jfr ovan nämnt rättsfall).

Hovrättens beslut bör därför ändras och den av Minnesfonden i eget namn förda talan tas upp till prövning.