NJA 2009 s. 877

Tolkning av försäkringsvillkor.

Stockholms tingsrätt

BPM Musik Handelsbolag förde vid Stockholms tingsrätt den talan mot Länsförsäkringar Stockholm som framgår av tingsrättens dom.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Manne Pavón) anförde i dom den 20 november 2006:

Bakgrund

BPM Musik Handelsbolag (BPM) tecknade försäkringsavtal som omfattade bl.a. egendomsförsäkring, i vilken ingick inbrottsförsäkring, med WASA SAK Försäkringsbolag (WASA), som övertogs av Länsförsäkringar Stockholm (Länsförsäkringar) år 1999. Med inbrott förstås enligt försäkringen att någon olovligen med våld brutit sig in i lokal eller med dyrk tagit sig in i lokal. Såvitt nu är av intresse gäller försäkringen för skada genom bl.a. stöld i lokal förövad av person som tagit sig in i lokal, vilken uppfyller ställda skyddskrav, genom inbrott eller med för låset avsedd nyckel, kod eller låskombination som åtkommits genom rån eller inbrott i lokal som uppfyller skyddskraven. Som skyddskrav gäller för försäkringen skyddsklass 3, vilket innebär att omslutningsytan (vägg, golv, tak, dörr- och fönsterenhet m.m.) skall – såväl vad avser det byggnadstekniska utförandet som lås och reglingsanordningar – i sin helhet ge ett efter förhållandena godtagbart skydd mot inbrott och försvåra bortförandet av stöldgods. Om lokalen vid inträffad skada inte uppfyller skyddskraven, gäller försäkringen endast om den försäkrade kan visa att skadan skulle ha inträffat eller fått samma omfattning även om kraven uppfyllts.

Innan avtalet med WASA tecknades besiktigades BPM:s affärslokal av besiktningsmannen R.C. som bedömde att lokalen, med undantag för en anmärkning som saknar betydelse i målet, uppfyllde kraven för skyddsklass 3 enligt försäkringsvillkoren.

Natten till den 1 mars 2004 drabbades BPM:s försäkrade affärslokal av stöld som innebar att musikinstrument m.m. till ett betydande värde avhändes BPM. Vid stölden hade även kassaskåp och montrar brutits upp. Det är ostridigt att gärningsmännen vid stölden klippt upp ett hänglås på en gallergrind som funnits bakom den fönsterförsedda entrédörren och som varit fästad på samma dörram som entrédörren.

Entrédörren var försedd med två lås, ett tillhållarlås och ett cylinderlås. Lokalen var larmad genom mikrobrytare i tillhållarlåset. Larmet aktiverades respektive avaktiverades genom omvridning av nyckel. Till samtliga lås i såväl gallergrind som entrédörr fanns fyra uppsättningar nycklar. Bevakningsföretaget Securitas har haft en uppsättning nycklar.

BPM har med åberopande av försäkringen begärt att få ersättning för den stulna egendomen. Länsförsäkringar har emellertid avböjt att utge försäkringsersättning.

Tvisten i målet gäller i första hand om stölden i BPM:s affärslokal förövats genom inbrott i försäkringsavtalets mening.

Yrkande och inställning

BPM har yrkat att tingsrätten skall förpliktiga Länsförsäkringar att till BPM utge 182 413 kr jämte ränta – – –.

Länsförsäkringar har bestridit käromålet. Det yrkade kapitalbeloppet och ränteyrkandet har vitsordats som skäliga i och för sig.

Rättsliga grunder

BPM

BPM har genom försäkringsavtalet varit försäkrat för skada genom inbrottsstöld. BPM har i sin affärslokal utsatts för inbrottsstöld, varigenom egendom som tillhört BPM frånhänts bolaget. Den skada som drabbat BPM omfattas av försäkringsavtalet och BPM har uppfyllt de villkor som ställs i försäkringsavtalet för att ersättning skall utgå. BPM är därför berättigat till ersättning av Länsförsäkringar, som övertagit WASA:s förpliktelser enligt försäkringsavtalet.

För det fall tingsrätten skulle finna att försäkringsfall inte föreligger skall avtalet jämkas enligt 36 § avtalslagen eftersom det med anledning av omständigheterna vid försäkringsavtalets ingående, bolagets agerande för att uppfylla försäkringsvillkoren samt omständigheterna vid inbrottsstölden är oskäligt att ersättning inte skall utgå.

Länsförsäkringar

Det föreligger inte något försäkringsfall eftersom skada på grund av stöld genom inbrott enligt försäkringsvillkorens mening inte har förekommit.

Försäkringsavtalet innehåller gängse villkor inom försäkringsbranschen och är inte oskäligt, varför anledning att jämka avtalet inte finns.

Sakframställningar

BPM

Den sista februari 2004 besökte P.O. och L.S. affärslokalen för att återlämna instrument som hade använts vid en spelning. När de lämnade lokalen låste de gallergrinden och entrédörren. Varken någon bolagsman eller anställd har därefter besökt lokalen före stölden. Utöver bolagsmännen är det endast bevakningsföretaget Securitas som har nycklar till lokalen. Enligt avtalet med Securitas skall bevakningspersonal inte gå in i lokalen annat än då detta är påkallat av bevakningsuppdraget.

Det går inte att fastställa hur entrédörren har öppnats vid stölden. Det är möjligt att Securitas varit ovarsamt i sin nyckelhantering och glömt att låsa ett eller båda låsen i entrédörren. Tjuvarna kan också ha öppnat cylinderlåset i entrédörren med s.k. bumpningsteknik. Oavsett hur entrédörren har öppnats föreligger det ett försäkringsfall eftersom gärningsmännen har forcerat sig in i lokalen genom att klippa av hänglåset på gallergrinden.

Om försäkringsfall inte föreligger enligt försäkringsavtalet bör avtalet jämkas enligt 36 § avtalslagen med hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst. Eftersom stölden förövats genom inbrott, som BPM försäkrat sig mot, vore det oskäligt mot BPM att inte betala ut försäkringsersättning.

Länsförsäkringar

R.C. besiktigade för Wasas räkning BPM:s affärslokal den 15 januari 1998 i syfte att kontrollera huruvida lokalen uppfyllde kraven enligt skyddsklass 3. Så var fallet på grund av bl.a. följande omständigheter. Entrédörren hade två separata låsenheter. Eftersom entrédörren var försedd med en glasruta fordrades dessutom att det enligt särskilt villkor för inbrottsförsäkring–skyddsklass 3 fanns ett godtagbart ”inkrypningsskydd” för öppningen i omslutningsytan. Med inkrypningsskydd avses därmed en sådan anordning som syftar till att försvåra för obehöriga att ta sig in i lokal. Den med hänglås försedda gallergrinden utgjorde ett sådant godtagbart inkrypningsskydd. Gallergrinden hade därutöver ingen betydelse för frågan om entrédörren uppfyllde skyddskraven i försäkringsavtalet.

Efter stölden företogs undersökning av entrédörren. Några märken på lås eller dörr upptäcktes inte. En av säkerhetspolisen, teknikroteln, genomförd undersökning av låshus och låscylindrar på entrédörren visade inga tecken på att främmande föremål varit i låsen så att en öppning av låset skulle ha kunnat ske. Den slutsats som kan dras är därför att tjuvarna har öppnat entrédörren med originalnyckel eller nyckelkopia. Eftersom BPM:s ställföreträdare uppgett att entrédörren hade låsts kom misstankarna att riktas mot Securitas. Metoden att öppna lås genom bumpning kan inte användas på tillhållarlås.

Försäkringsavtalet innehåller för branschen gängse villkor. Varken Wasa eller Länsförsäkringar har medverkat till att BPM skulle anlita Securitas som bevakningsföretag eller att Securitas skulle ges nycklar till försäkringslokalen. Några omständigheter som kan föranleda att försäkringsavtalet skall jämkas enligt 36 § avtalslagen finns därför inte.

BPM

Försäkringsavtalet bör tolkas på det sättet att BPM redan genom den med hänglås försedda gallergrinden har uppfyllt skyddskravet i försäkringen.

Bevisning

I målet har BPM:s ställföreträdare B.A. och P.O. hörts under sanningsförsäkran. J.A., L.S., R.C. och T.K. har hörts som vittnen.

Parterna har som skriftlig bevisning åberopat bl.a. försäkringsavtalet, försäkringsbrev, allmänna villkor för affärsförsäkring och särskilt villkor för inbrottsförsäkring-skyddsklass 3, rapport från undersökning av låshus och låscylinder och besiktningsprotokoll. Därjämte har fotografier på lokalens dörr och gallergrind tillhandahållits för syn.

T.K. har uttalat att en öppning av lås med nyckel eller nyckelkopia inte lämnar märken efter sig i en låscylinder men att en öppning av lås med dyrk alltid lämnar märken efter sig i en låscylinder.

Domskäl

Av utredningen i målet framgår inledningsvis att BPM har drabbats av en stöld och att det inte har funnits någon åverkan på entrédörren till affärslokalen eller på låsen till entrédörren, men att hänglåset till den gallergrind som funnits innanför entrédörren var avklippt. Tingsrätten har till en början att bedöma huruvida det inträffade är att bedöma som ett inbrott i försäkringsavtalets mening. För företagsförsäkringar gäller att försäkringstagaren har att göra klart mer sannolikt att ett försäkringsfall inträffat än att så inte skett.

Det är ostridigt mellan parterna att försäkringen gäller för skada genom stöld i lokal förövad av person som tagit sig in i lokal, vilken uppfyller ställda skyddskrav, genom inbrott eller med för låset avsedd nyckel, kod eller låskombination som åtkommits genom rån eller inbrott i lokal som uppfyller skyddskraven. Med inbrott avses att någon olovligen med våld brutit sig in i lokal eller med dyrk brutit sig in i lokal. Som framgått ger utredningen inget stöd för att gärningsmännen begagnat sig av någon av angivna metoder för att öppna entrédörren.

Av betydelse i målet blir därför att avgöra vad forcerandet av den hänglåsförsedda gallergrinden har för frågan om ett inbrott i försäkringsavtalets mening har skett. Enligt försäkringsvillkoren har för inbrottsförsäkringen gällt skyddsklass 3. Enligt det särskilda villkoret skall samtliga fönster, utom skyltfönstret i vissa fall, vara skyddade med inkrypningsskydd. Länsförsäkringars ståndpunkt i den berörda frågan är att gallergrinden endast haft betydelse som ett dylikt inkrypningsskydd för att BPM:s lokal skulle uppfylla kravet på skyddsklass 3 i försäkringen. Länsförsäkringars ståndpunkt om att försäkringsavtalet har denna innebörd får stöd av det av R.C. upprättade protokollet över besiktning av försäkringslokalen den 15 januari 1998 och den av honom till BPM den 16 januari 1998 ställda skrivelsen att besiktningsprotokollet utgör del av försäkringsavtalet.

I rättsfallen NJA 2001 s. 750 och 2006 s. 53 har HD slagit fast att vid tolkning av ett försäkringsvillkor skall utöver ordalydelsen hänsyn tas till klausulens syfte, försäkringens och kundkretsens art, traditioner i fråga om formulering, anslutning till lagens uttryckssätt, gängse praxis osv. En tolkning i enlighet med vad Länsförsäkringar har hävdat innebär en begränsning av försäkringens omfattning och därmed en minskning av försäkringsbolagets risk. Det framstår enligt tingsrättens bedömning som att det är rimligt att den effekten var syftet med att ge försäkringsvillkoren den utformning som de har. Mot bakgrund av detta samt att en försäkringstagare genom varsam nyckelhantering relativt enkelt kan skydda sig mot att någon obehörigen tar sig in i en affärslokal med nycklar finner tingsrätten att Länsförsäkringars tolkning av försäkringsavtalet skall ges företräde. Det faktum att gallergrinden var uppbruten med våld saknar således betydelse för frågan huruvida något försäkringsfall föreligger.

På grund av det anförda finner tingsrätten att BPM inte har visat att stölden i försäkringslokalen har skett genom inbrott i försäkringsavtalets mening. Utredningen i målet ger tvärtom närmast vid handen att gärningsmännen berett sig tillträde till försäkringslokalen genom att öppna låsen i entrédörren med passande nycklar eller nyckelkopior. Något försäkringsfall föreligger därmed inte.

BPM har vidare anfört att försäkringsavtalet, för det fall det skall tolkas på det sätt som Länsförsäkringar har gjort gällande, är oskäligt och skall jämkas med stöd av 36 § avtalslagen.

Tingsrätten gör i denna del följande bedömning.

HD slog i rättsfallet NJA 1989 s. 346 fast att en begränsning av försäkringsskyddet när det gäller inbrott med hjälp av originalnycklar eller kopior av dessa inte är oskäligt i sig.

Det finns inte skäl att ifrågasätta att BPM vid försäkringsavtalets ingående varit av den uppfattningen att inbrottsdefinitionen i försäkringsvillkoren omfattade även det fallet då dörren hade öppnats med nycklar och endast gallergrinden forcerats med våld. Det har emellertid inte framkommit att varken WASA eller Länsförsäkringar uppställt några krav på att försäkringslokalen skulle vara försedd med en gallergrind. BPM:s uppfattning i detta avseende kan därför inte tas till intäkt för att försäkringsavtalets villkor i aktuellt hänseende är oskäligt mot BPM. Inte heller i övrigt föreligger någon omständighet som gör att det kan anses oskäligt att tillämpa den aktuella begränsningen i försäkringsvillkoren. Enligt tingsrättens mening kan varken försäkringsavtalets villkor eller omständigheterna vid avtalets tillkomst ligga till grund för någon jämkning av försäkringsavtalet enligt 36 § avtalslagen.

Vad som nu anförts innebär att käromålet skall ogillas.

Domslut

Domslut

BPM Musik Handelsbolags talan lämnas utan bifall.

Svea hovrätt

BPM överklagade i Svea hovrätt och yrkade bifall till käromålet.

Länsförsäkringar bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Per Sundberg, referent, och f.d. hovrättsrådet Karl Matz) anförde i dom den 30 april 2008:

Hovrättens domskäl

Hovrätten har enligt 50 kap. 13 § andra stycket RB avgjort målet utan huvudförhandling.

Parterna har i hovrätten åberopat samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten.

Vad som förekommit här leder inte till någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska därför fastställas.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Högsta domstolen

BPM överklagade och yrkade att HD skulle bifalla bolagets talan.

Länsförsäkringar bestred ändring.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Ulf Lundqvist, föreslog i betänkande följande dom:

Domskäl

Domskäl

Frågan i målet är om stölden av musikinstrument ur den försäkrade lokalen skedde genom inbrott i den mening som avses i artikel 13 i försäkringsvillkoren med där gjorda hänvisningar (jfr NJA 1971 s. 502, 1989 s. 346, 1992 s. 113, 1997 s. 832, 2001 s. 750 och 2007 s. 17).

Av utredningen framgår bl.a. följande. Vid det aktuella tillfället var ytterdörren till lokalen låst med två av varandra oberoende dörrlås. Den till ytterdörren omedelbart anslutande gallergrinden var samtidigt låst med ett hänglås. Det avtalade skyddskravet, som får anses utgöra en fysisk och funktionell enhet, var därmed uppfyllt för att göra försäkringen tillämplig. BPM Musik har utöver detta skydd på eget initiativ i lokalen installerat inbrottslarm, som aktiverades/avaktiverades via ett av låsen till ytterdörren. Bevakningsföretaget ombesörjde också viss rondering. Bevisningen ger vidare vid handen att ytterdörren har öppnats olovligen och utan skador och att larmet inte gått igång. Stöd saknas för att dyrk eller förkomna originalnycklar tillhöriga BPM:s ägare och anställda kommit till användning. Vilken annan metod som gärningsmannen har nyttjat för att passera ytterdörren och då också stänga av inbrottslarmet är dock inte känt. Sedan har något verktyg använts för att bryta det lås som satt på gallergrinden för att slutligen ge gärningsmannen möjlighet och tillfälle att tillgripa den egendom för vilken ersättning nu begärs.

Med andra ord har obehörigt inträngande skett i lokalen, varvid både larm och lås brutits för att slå ut den avtalade skyddsfunktionen (jfr artikel 13.1.1.1. om att omslutningsskyddet i sin helhet ska ge ett efter förhållandena godtagbart skydd mot inbrott och försvåra bortförandet av stöldgods). Åverkan har skett på hänglåset. Därmed får inbrott anses föreligga i den mening som avses i artikel 13.

Något ekonomiskt motiv som antyder oegentligheter för att utfå ersättning har inte gjorts gällande i målet. Samstämmiga uppgifter ger t.ex. vid handen att man följt gängse rutin att efter avslutad spelning lämna av instrument i lokalen. Av utredningen framgår vidare att de nycklar som passar i låset på ytterdörren med lätthet kan kopieras i vilken enklare nyckelbutik som helst, eftersom profilerna inte är spärrade. Om och i vad mån det nyckelset som enligt avtal förvarades av bevakningsföretaget var förkommet eller på annat sätt har främjat inbrottet och stölden är inte utrett i målet.

Sammantaget får BPM Musik därmed anses ha gjort försäkringsfallet klart mera sannolikt.

Domslut

Domslut

Med ändring av hovrättens dom bifaller HD överklagandet av BPM Musik Handelsbolag, varvid Länsförsäkringar Stockholm förpliktas att till BPM Musik genast utge yrkat belopp om 182 413 kr jämte ränta – – –.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Leif Thorsson och Severin Blomstrand, referent) meddelade den 18 december 2009 följande dom:

Domskäl

BPM bedrev verksamhet i en butikslokal i Södertälje. I ingången till lokalen fanns en dörr, som var försedd med två lås, och innanför dörren en gallergrind, som var fästad i samma ram som dörren och försedd med ett hänglås. Natten till den 1 mars 2004 tillgreps egendom i lokalen. Under den följande utredningen kunde ingen åverkan påvisas vare sig på dörren eller på låsen i dörren. Däremot var hänglåset till gallergrinden avklippt.

I målet begär BPM ersättning av Länsförsäkringar för den stulna egendomen. BPM åberopar inbrottsförsäkringen i den affärsförsäkring som BPM hade tecknat hos Länsförsäkringar. I punkten 13.1 i försäkringsvillkoren sägs att försäkringen gäller för skada genom stöld eller skadegörelse förövad av person som tagit sig in i lokal, vilken uppfyller skyddskraven i A.13.1.1, genom bl.a. inbrott. Med inbrott förstås enligt villkoren att någon olovligen med våld brutit sig in i lokal eller med dyrk tagit sig in i lokal. Enligt försäkringsbrevet ska ett särskilt villkor om skyddsklass 3 gälla i stället för bestämmelserna i A.13.1.1. i de allmänna villkoren. Det särskilda villkoret föreskriver bl.a. följande. Omslutningsyta (vägg, golv, tak, dörr- och fönsterenhet m.m.) ska – såväl vad avser det byggnadstekniska utförandet som lås och regleringsanordningar – i sin helhet ge ett efter förhållandena godtagbart skydd mot inbrott och försvåra bortförandet av stöldgods. Samtliga fönster utom skyltfönster vars nedre kant är belägen lägre än 4 m över markplan eller som på annat sätt är lätt åtkomligt (t.ex. från balkong, tak, brandstege) ska vara skyddade med inkrypningsskydd. För inbrottsförsäkringens giltighet gäller dessutom enligt försäkringsbrevet de skyddskrav som angivits i besiktningsprotokoll över inbrottsskydd den 15 januari 1998. Enligt detta protokoll är kravet på godtagbart inkrypningsskydd uppfyllt. Besiktningsmannen förklarade under vittnesförhör vid tingsrätten att gallergrinden fick tjäna som inkrypningsskydd för ett fönster i entrédörren.

BPM gör gällande att det har skett ett inbrott i och med att gallergrinden har forcerats med våld och att det därmed föreligger ett försäkringsfall.

Länsförsäkringar å sin sida menar att vad som har hänt inte utgör ett inbrott i försäkringsvillkorens mening. Försäkringsbolaget har anfört följande. Ordalydelsen i försäkringsvillkorets definition av ”inbrott” kan rimligen inte innebära att vilket våld som helst som gärningsmän må ha använt för att ta sig in i en lokal innebär att försäkringsfall är för handen. Villkoret ska i stället tolkas så att av betydelse är endast sådant våld som möjliggör för förövaren att ta sig in i en lokal på ett sätt som skyddskravet i fråga syftar till att försvåra. En sådan tolkning medför att, om gärningsmännen tagit sig in i lokalen genom att krypa in genom entrédörrens ruta och utöva våld mot gallergrindens lås för att på så sätt eliminera inkrypningsskyddet, så skulle också försäkringsfall vara för handen, ett inbrott i försäkringsvillkorens mening. I det nu aktuella fallet har dock gärningsmännen tagit sig in genom att öppna entrédörren, som omfattats av skyddskrav, utan att använda våld mot entrédörren. Inbrott i försäkringsvillkorens mening är därmed inte för handen.

I målet har inte kunnat klargöras på vilket sätt gärningsmännen tog sig in genom entrédörren. Länsförsäkringar anförde vid tingsrätten att den sannolikaste förklaringen till detta är att de hade tillgång till en passande nyckel till entrédörrens lås och har även i HD uttalat att det av bevisningen i målet inte kan dras någon annan rimlig slutsats än att gärningsmännen berett sig tillträde genom originalnycklar eller nyckelkopior, om låsen i entrédörren över huvud taget var låsta. Länsförsäkringars talan måste anses vara så att förstå att den omständighet som har lagts till grund för bolagets invändning i målet är att stölden inte har förövats genom inbrott.

Avgörande för om det föreligger ett försäkringsfall blir då hur försäkringsvillkorens definition av ”inbrott” ska förstås. Definitionen är allmänt hållen; enligt den här aktuella delen av definitionen krävs bara att ”någon olovligen med våld brutit sig in i lokal”. I förevarande fall har gärningsmännen tagit sig in i lokalen genom att forcera en låst gallergrind. Detta förfarande omfattas utan tvivel av definitionens ordalydelse.

Som Länsförsäkringar har anfört måste emellertid någon begränsning läsas in i definitionen. Det kan inte vara avsett att varje slag av våld ska medföra att det föreligger ett inbrott. Våldet måste i vart fall vara relevant för att övervinna ett faktiskt hinder mot att komma in i lokalen. Den begränsning som Länsförsäkringar vill lägga in i definitionen har dock en annan innebörd, som bygger på att inkrypningsskyddet har en särskild funktion. Emellertid är inkrypningsskyddet till just för att hindra ett inträngande i lokalen, och det utgör en del av de åtgärder som krävs för att det särskilda försäkringsvillkoret om skyddsklass 3 skall vara uppfyllt. Vid besiktning från försäkringsbolagets sida har också gallergrinden godkänts som inkrypningsskydd. Så som gallergrinden var placerad räckte det inte med att öppna dörren för att komma in i lokalen; även grinden måste passeras. Under nu angivna förhållanden måste det för försäkringstagaren ha framstått som överraskande att det inte skulle vara fråga om inbrott när inkrypningsskyddet forcerades på det sätt som har skett i det här fallet.

Det finns i och för sig inte anledning att betvivla att Länsförsäkringar har avsett att försäkringsvillkoren ska ha den innebörd som bolaget hävdar, men något sådant har inte kommit till uttryck i villkorstexten och kan därför inte göras gällande mot försäkringstagaren. Länsförsäkringar har inte åberopat någon annan grund för att det inte skulle föreligga ett försäkringsfall.

Med hänsyn till det anförda får det anses att ett försäkringsfall har inträffat. Länsförsäkringar har vitsordat yrkat kapitalbelopp och yrkad ränta. BPM:s talan ska därför bifallas.

Domslut

Domslut

Med ändring av hovrättens dom i huvudsaken förpliktar HD Länsförsäkringar Stockholm att till BPM Musik Handelsbolag betala 182 413 kr jämte ränta – – –.

Skiljaktig

Justitierådet Torgny Håstad var skiljaktig beträffande motiveringen på sätt framgår av följande yttrande:

Enligt de tillämpliga särskilda villkoren för inbrottsförsäkring- skyddsklass 3 – skulle entrédörren till lokalen vara låst med två godkända låsenheter och entrédörrens fönster kompletteras med ett inkrypningsskydd (gallergrinden). Gallergrinden satt i entrédörrens karm.

BPM har i första hand åberopat att stölden har skett genom inbrott, eftersom våld utövats mot gallergrinden. Länsförsäkringar har till grund för bestridandet av förstahandsgrunden invänt att det inte föreligger något inbrott i försäkringsvillkorens mening (försäkringsfall) bl.a. eftersom våld inte utövats också mot entrédörren.

Med inbrott förstås enligt de allmänna villkoren punkt 13, med rubriken Definition, att någon olovligen med våld brutit sig in i lokal eller med dyrk tagit sig in i lokal. Enligt punkt A.13.1 gäller försäkringen om någon tagit sig in i lokal, som uppfyller skyddskraven, 1) genom inbrott eller 2) med för låset avsedd nyckel m.m. som åtkommits genom rån eller inbrott i lokal som uppfyller skyddskraven eller inbrott i bostad. Försäkringen gäller alltså inte om någon tagit sig in i lokalen med hjälp av en anförtrodd nyckel eller kopia av sådan nyckel.

Om förövaren använder sig av en nyckel som anförtrotts honom, är det enligt villkoren således inte bara fråga om åsidosättande av en säkerhetsföreskrift utan om något som har betydelse för huruvida försäkringsfall alls föreligger.

Fastän det inte har kunnat klarläggas hur förövaren tagit sig förbi entrédörren, ger utredningen, som tingsrätten och hovrätten funnit, närmast vid handen att förövaren berett sig tillträde till försäkringslokalen genom att öppna låsen i entrédörren med passande nycklar eller nyckelkopior (varefter gallergrindens lås klippts upp).

BPM har inte påstått att bolaget blivit av med en nyckel genom rån eller inbrott.

Våld har alltså använts av förövaren för att ta sig in i lokalen, men det använda våldet har inte varit tillräckligt för att ta sig in i lokalen eftersom även entrédörren – som skulle ha två lås och till vilken larmet var kopplat – också har behövt passeras, vilket får antas ha skett med anförtrodd nyckel. En företagare, som överväger att ta försäkring och studerar punkt A.13.1 i villkoren, har inte skäl att förlita sig på att tillgrepp, sedan förövaren tagit sig in i lokalen med det använda förfaringssättet, skall utgöra ett försäkringsfall.

Övervägande skäl talar för att tillgreppet – enligt en tolkning av villkoren – inte ska omfattas av försäkringen.

BPM har i andra hand hävdat att det skulle vara oskäligt att tillämpa villkoren på ovan angett sätt och att villkoren därför ska jämkas. BPM har i detta sammanhang åberopat omständigheterna vid försäkringsavtalets ingående, BPM:s agerande för att uppfylla försäkringsvillkoren samt omständigheterna vid tillgreppet. Med detta har BPM avsett dels att BPM vidtagit tillräckliga åtgärder för att förebygga stöld och att det vore oskäligt om det krävs mer än våld på någon del av skalskyddet, dels att det vore oskäligt om försäkringsvillkoren tillämpades så att anförtroendet av nycklar till bevakningsföretaget drabbar försäkringstagaren. Länsförsäkringar har hävdat att en begränsning av försäkringsskyddet för det fall att anförtrodda originalnycklar eller kopior av dem använts inte är i sig oskäligt samt vidare framhållit att försäkringsbolaget varken krävt att ett bevakningsföretag skulle anlitas och anförtros nycklar eller anvisat det aktuella bevakningsföretaget.

Den ovan gjorda tolkningen av villkoren, att det inte räcker med våld mot en del av skalskyddet, är inte generellt oskälig.

Frågan är emellertid om tillämpningen av villkoren vore oskälig, ifall tillgreppet gjorts med nycklar som anförtrotts ett väletablerat bevakningsföretag eller med kopior av sådana nycklar.

I rättsfallet NJA 1989 s. 346 har HD ansett det vara oskäligt att undanta stöld från en inbrottsförsäkring, när stölden skett med användande av nycklar anförtrodda ett bevakningsföretag vilket anvisats av försäkringsbolaget. Någon sådan anvisning finns inte i förevarande fall. Anlitandet av ett väletablerat bevakningsföretag måste emellertid för en försäkringshavare framstå som en åtgärd som höjer säkerheten och som därmed ligger också i försäkringsbolagets intresse (jfr 8 kap. 18 § andra stycket om ersättning för försvarliga räddningsåtgärder, låt vara att bestämmelsen enligt prop. 2003/ 04:150 s. 442 inte täcker skador; jfr Lagrådet s. 1070).

Standardvillkor vid försäkring är skrivna av försäkringsbolagen. Det torde vara mycket svårt för mindre företag att utverka undantag i det enskilda avtalet. I en sådan relation bör standardvillkor därför tillämpas så att de leder till rimliga och ekonomiskt effektiva resultat (se 36 § andra stycket avtalslagen). Om risken för tillgrepp med hjälp av nycklar som anförtrotts ett väletablerat bevakningsföretag skulle vara försäkringshavarens risk, skulle detta bara i liten utsträckning bli känt och påverka beteendet i försäkringstagarkretsen. Försäkringsbolagen skulle kunna fortsätta att njuta förmånen av att bevakningsföretagen anlitas, medan försäkringstagarna skulle bära kostnaden och risken. Om stöld med utnyttjande av nycklar anförtrodda ett väletablerat bevakningsföretag i stället jämställdes med stöld med utnyttjande av nycklar åtkomna genom inbrott, skulle sådana tillgrepp förebyggas och följas upp effektivare. Försäkringsbolagen skulle vid en tvist om den sannolika orsaken till tillgreppet få ett intresse av att utreda hur bevakningsföretaget hanterat nycklarna. Det finns alltså rationella skäl för att risken för ifrågavarande slags tillgrepp läggs på försäkringsbolagen.

Som framgår av 8 kap. 16 § andra stycket och 4 kap. 11 §försäkringsavtalslagen kan det ha betydelse om ett omfattningsvillkor hade kunnat formuleras som en säkerhetsföreskrift. Skulle låsning av en entrédörr med två lås och aktsam nyckelhantering ha varit ett säkerhetskrav, hade försäkringsgivaren varit skyldig att utge försäkringsersättning även om någon tagit sig förbi entrédörren med användande av nycklar, ifall den försäkrade inte hade ”försummat” att följa föreskriften (se 8 kap. 12 §). Någon ändring av rättsläget enligt 1927 års försäkringsavtalslag är inte avsedd (se a. prop. s. 214 och 466 f. samt 51 § första stycket andra meningen i 1927 års lag). Följden av att nycklar anförtrotts ett väletablerat bevakningsföretag hade alltså inte befriat försäkringsgivaren från att utge ersättning.

Mot nu diskuterad jämkning av villkoren kan anföras rättstekniska hänsyn, eftersom det är svårt att skilja mellan tillgrepp som skett med nyckel anförtrodd ett bevakningsföretag och rena försäkringsbedrägerier, där den försäkrade själv eller genom en medhjälpare tagit egendomen. Om det som annars krävs att det ska vara klart mera sannolikt att det är ett försäkringsfall än ett försäkringsbedrägeri, borde missbruk dock kunna motverkas i tillräcklig grad. Om det ändå ska vara möjligt för försäkringsbolagen att lägga risken för ifrågavarande slags stölder på försäkringshavaren, vilket den grundläggande avtalsfriheten talar för, borde det krävas att det i villkoren eller i en separat information till försäkringshavarna särskilt anges att stöld med hjälp av nyckel anförtrodd ett bevakningsföretag är försäkringshavarens risk. Visserligen saknar 8 kap.1 och 2 §§försäkringsavtalslagen en hänvisning till 2 kap. 8 §, enligt vilken underlåtenhet att upplysa om väsentliga begränsningar i försäkringsskyddet medför att begränsningen inte får åberopas av försäkringsgivaren, men det är en grundläggande princip vid tillämpning av 36 § avtalslagen att åsidosättande av marknadsrättsliga regler kan medföra att avtalsvillkor jämkas.

Det anförda leder till slutsatsen att det får anses oskäligt att försäkringsersättning vägras med motiveringen att punkt A.13.1 i villkoren inte täcker fallet att någon tagit sig in i lokalen med användande av nycklar som anförtrotts ett väletablerat bevakningsföretag, såvida inte det av villkoren eller av separat information särskilt framgår att detta är den försäkrades risk. I målet har det inte påståtts att sådan upplysning lämnats.

Processuellt anförde BPM i tingsrätten att lokalen var låst och att den rimligaste förklaringen var att nycklar som anförtrotts bevakningsföretaget använts. Länsförsäkringar vitsordade i svaromålet att lokalen varit låst. Därefter har Länsförsäkringar i en skrift till HD parentetiskt infogat att lokalen kan ha varit öppen men även här vitsordat att den troligaste förklaringen är att passande nycklar använts. När BPM åberopat att det inte bör vara den försäkrades risk att bevakningsföretagets nycklar troligen använts innefattar det ett påstående (alternativt till påståendet om bumpning) om att bevakningsföretagets nycklar har använts. Länsförsäkringar har aldrig påstått att det varit eller kan ha varit försäkringsbedrägeri. Enligt den muntliga bevisningen har nycklar för övrigt funnits bara hos de två ägarna och en anställd (bror till en av ägarna) samt i ett kassaskåp och nyckelhanteringen har varit varsam. Länsförsäkringar har inte kommit med någon utredning om bevakningsföretagets förhållanden.

Enligt min mening får det därför anses klart mera sannolikt att inpasseringen i lokalen skett med användande av nycklar som anförtrotts bevakningsföretaget eller kopior av sådana nycklar än att tillgreppet skett med hjälp av nycklar innehavda av bevakningsföretaget.

Överklagandet ska därför bifallas.

Skiljaktig

Justitierådet Lena Moore var av skiljaktig mening i själva saken och anförde:

Jag är ense med majoriteten till och med domskälens sjätte stycke men anser att skälen därefter ska lyda på följande sätt.

Definitionen kan emellertid inte läsas fristående utan måste läsas tillsammans med övriga villkor, bl.a. att det ska vara fråga om inbrott i en lokal som uppfyller skyddskraven, vilka även omfattar entrédörren. Försäkringsvillkoren kan mot den bakgrunden inte ges någon annan innebörd än att även entrédörren måste ha forcerats med våld för att det ska vara fråga om ett inbrott i försäkringsvillkorens mening. Såsom hovrätten och tingsrätten funnit ger utredningen inte något stöd för att gärningsmännen begagnat sig av våld eller dyrk för att öppna entrédörren. Enligt försäkringsvillkoren föreligger därmed inget försäkringsfall.

Det finns inte skäl att bifalla BPM:s i andra hand framförda yrkande om att försäkringsersättning ska tillerkännas bolaget med tillämpning av 36 § avtalslagen.

Hovrättens domslut ska därför fastställas.

HD:s dom meddelad: den 18 december 2009.

Mål nr: T 2463-08.

Rättsfall: NJA 2001 s. 750, NJA 2004 s. 534, NJA 2006 s. 53 och NJA 2007 s. 17.