NJA 2011 s. 466

Allmän åklagare väckte vid Göteborgs tingsrätt åtal mot bl.a. I.A., född 1994, och S.A.S., född 1993. Åtalspunkt 4 avsåg grovt rån och övergrepp i rättssak enligt följande gärningsbeskrivning.

S.A.S., I.A. och H.S. har tillsammans och i samförstånd den 28 oktober 2010 på Lars Kaggsgatan och på Gamlestadsvägen i Göteborg med våld och med hot om våld olovligen med tillägnelseuppsåt från R.R. tagit egendom, däribland en jacka, en dator och datorutrustning, två mobiltelefoner, en mp3-spelare, en kamera, en parfym, nycklar, kontokort, diverse medlems- och bonuskort, id-handlingar samt 9 000 kr i kontanter.

På Lars Kaggsgatan har gärningsmännen bakifrån knuffat eller dragit målsäganden till marken, tagit av honom glasögonen, satt handen för hans mun och gått igenom hans fickor varvid mobiltelefon, nycklar och diverse kort i en korthållare tillgripits. Målsäganden har, liggandes på marken tilldelats en spark och under hot om att han skall huggas med kniv om han ljuger eller springer, beordrats uppge var han bor. Hotet har för målsäganden framstått som trängande fara.

Gärningsmännen har härvid hållit i målsäganden under promenaden till hans hem, trängt sig in i hans bostadslägenhet på Gamlestadsvägen och där inne beordrat honom att gå in på toaletten och ställa sig på knä varefter en handduk satts över hans huvud. Gärningsmännen har härvid sökt igenom hans lägenhet.

På toaletten har någon av gärningsmännen tagit ett strypgrepp kring halsen på målsäganden vilket orsakat kortvarig andnöd och kvardröjande svårigheter att svälja. Ett vasst föremål har också skrapats mot hans fingrar och tinning samtidigt som hot uttalats innebärande att hans fingrar kommer att huggas av och hans katt dödas om han inte talar om var pengarna finns. Härvid har målsäganden under upprepade hot att han kommer att dö om han ljuger, beordrats uppge koden till sitt kontokort. Hotet har för målsäganden framstått som trängande fara.

Målsäganden har härefter bundits till händer och fötter, en liten handduk har stoppats i hans mun och en större handduk knutits hårdare runt hans huvud varpå han knuffats in i en inbyggd garderob i anslutning till vardagsrummet. Garderobsdörren har låsts utifrån och målsäganden har på grund av handduken i munnen och över huvudet haft svårt att andas och tvingats att genom upprepade sparkar göra sönder garderobsdörren för att komma ut.

Sedan gärningsmännen lämnat lägenheten har S.A.S., I.A. och H.S. delat upp rånbytet varvid S.A.S. i vart fall tagit kontanter, I.A. i vart fall kontanter och en mobiltelefon och H.S. i vart fall kontanter och en mobiltelefon.

Brottet är grovt eftersom gärningsmännen visat synnerlig råhet genom att tvinga sig med målsäganden och in i hans hem där målsäganden, under utdragna, skrämmande och förnedrande former tvingats uppge och lämna ifrån sig vad han ägt av värde för att därefter bindas till händer och fötter och med svårighet att andas på grund av en handduk i munnen och en över huvudet, låsts in i en garderob i sitt eget hem.

I.A. har i samband med rånet enligt ovan hotat R.R. i syfte att hindra honom att polisanmäla händelsen genom att säga till honom att han inte ska kontakta polisen eftersom de vet var han bor.

I anslutning till åtalet framställde R.R. skadeståndsyrkande.

I.A. och S.A.S. åtalades även för andra brott.

I.A. och S.A.S. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige. De yrkade bl.a. att gärningen i åtalspunkt 4, som av tingsrätten bedömts som grovt rån, skulle bedömas som rån av normalgraden. I.A. yrkade vidare att åtalet avseende övergrepp i rättssak skulle ogillas och att påföljden skulle lindras. S.A.S. yrkade att påföljden skulle bestämmas till ungdomsvård.

Åklagaren bestred ändringsyrkandena.

Hovrätten (hovrättsråden Per Westerling och Ann-Carin Glimstedt, referent, tf. hovrättsassessorn Johanna Gillberg samt två nämndemän) anförde bl.a. följande i dom den 6 april 2011.

Hovrättens domskäl

- - -.

Åtalspunkt 4 (I.A. och S.A.S.)

Beträffande denna åtalspunkt har ljud- och bildupptagningarna av förhören vid tingsrätten med R.R., I.A., S.A.S., H.S. och T.G. spelats upp. Tilläggsförhör har hållits med I.A. Åklagaren och målsäganden har åberopat skriftlig bevisning.

Åtalet för grovt rån

I.A. har uppgett följande. De såg R.R. promenera. Denne passade perfekt som ”byte”. Han och H.S. behövde göra ”en grej”. Det blev också så att S.A.S. blev inblandad. Det var han själv som inledde det hela genom att hoppa på R.R.

Vad som förekommit i hovrätten föranleder inte någon annan bedömning än den tingsrätten gjort innebärande att det är utrett att det gått till på det sätt som åklagaren angett i gärningsbeskrivningen. I.A. ska således dömas till ansvar för den åtalade gärningen.

S.A.S. har bestritt ansvar för vissa delar av gärningsmomenten. Hovrätten finner därvid inte skäl att frångå tingsrättens bedömning. Inte heller S.A.S. kan således undgå ansvar för att ha deltagit i hela den åtalade gärningen.

Båda ska således dömas för den åtalade rångärningen. Hovrätten övergår härefter till att ta ställning till om brottet ska bedömas som grovt rån eller rån av normalgraden.

Avgränsningen mellan rån och grovt rån ska göras genom en allsidig bedömning av gärningsomständigheterna i det enskilda fallet. Såväl lagstiftningen som rättstillämpningen präglas av viss återhållsamhet när det gäller att anse rånbrott som grova (se bl.a. rättsfallet NJA 1999 s. 25).

Det aktuella brottet har mycket allvarliga och förnedrande inslag som för R.R. måste ha varit både skrämmande och mycket psykiskt påfrestande. R.R. blev i slutskedet inlåst i en garderob bunden till händer och fötter samt med en handduk i munnen och en knuten över huvudet. Gärningsmännen lämnade därefter lägenheten. I.A. har uppgett att skälet till denna åtgärd var att de skulle skaffa sig ett visst försprång. Hovrätten kan konstatera att R.R. på egen hand, efter inte alltför lång tid, kunde ta sig ur garderoben och sedan lämna lägenheten. Det totala händelseförloppet synes ha pågått under maximalt en timme. R.R. fick blåmärken av det inledande fallet mot gatan och kände av strypgreppet under en dryg vecka. De fysiska skadorna får därigenom anses begränsade. R.R. har uppskattat det tillgripna godsets värde till 25 000-30 000 kr. Till detta ska läggas de 9 000 kr som S.A.S. tog ut i kontanter från bankomaten. Sammantaget anser hovrätten, även om det är fråga om ett mycket allvarligt brott, att omständigheterna inte varit sådana att det ska bedömas som grovt rån. Tingsrättens dom ska således ändras till rån av normalgraden.

- - -.

Åtalet för övergrepp i rättssak

I.A. har förnekat att det var han som hotade R.R. i syfte att hindra en polisanmälan. R.R. har beskrivit omständigheterna kring detta hot på sådant sätt att det enligt hovrätten är ställt utom rimligt tvivel att personen ifråga var I.A. Han kan således inte undgå ansvar för övergrepp i rättssak. - - -.

- - -.

Påföljdsfrågor

I.A.

Av de brott I.A. döms för är rånet av R.R. det allvarligaste. Straffvärdet för detta brott uppgår till fängelse överstigande tre år. Därtill ska straffet för detta brott jämte de i åtalspunkterna 7 och 8 skärpas enligt 29 kap. 1 § BrB i dess lydelse efter den 1 juli 2010. Sammantaget anser hovrätten att straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår till fängelse fem år.

I.A. var 16 år när han begick flertalet av brotten. Med beaktande av den s.k. ungdomsrabatten uppgår straffmätningsvärdet till fängelse 15 månader. Huvuddelen av de brott I.A. döms för är s.k. artbrott, varav i vart fall ett av dem har ett mycket högt artvärde. Det angivna utgör enligt hovrätten tillräckliga skäl för att döma till fängelse. Rätten ska då med hänsyn till I.A:s ålder i första hand bestämma påföljden till sluten ungdomsvård. Som framgår av tingsrättens dom ska vid bestämmandet av längden för vården beaktas att det inte förekommer någon villkorlig frigivning från en sådan påföljd. Tiden för den slutna ungdomsvården ska således bestämmas till 10 månader.

S.A.S.

Av de brott S.A.S. döms för är rånet av R.R. det allvarligaste. Straffvärdet för detta brott uppgår till fängelse överstigande tre år. Därtill ska straffet för detta brott skärpas enligt 29 kap. 1 § BrB i dess lydelse efter den 1 juli 2010. Sammantaget anser hovrätten att straffvärdet för den samlade brottsligheten även för S.A.S. uppgår till fängelse fem år.

S.A.S. var 17 år när han begick brotten. Med beaktande av den s.k. ungdomsrabatten uppgår straffmätningsvärdet till fängelse 20 månader. Huvuddelen av de brott S.A.S. döms för är s.k. artbrott, varav i vart fall ett av dem har ett mycket högt artvärde. Det angivna utgör enligt hovrätten tillräckliga skäl för att döma till fängelse. Rätten ska då med hänsyn till S.A.S:s ålder i första hand bestämma påföljden till sluten ungdomsvård. Som framgår av tingsrättens dom ska vid bestämmandet av längden för vården beaktas att det inte förekommer någon villkorlig frigivning från en sådan påföljd. Tiden för den slutna ungdomsvården ska således bestämmas till 13 månader.

- - -.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom när det gällde ansvar på så sätt att hovrätten dömde I.A. och S.A.S. enligt 8 kap. 5 § BrB för rån den 28 oktober 2010 (åtalspunkt 4). Med tillämpning av 29 kap. 1 § BrB bestämde hovrätten tiden för den slutna ungdomsvården till 10 månader för I.A. och 1 år 1 månad för S.A.S.

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle döma I.A. och S.A.S. för grovt rån (åtalspunkten 4) och bestämma påföljden för I.A. till sluten ungdomsvård i ett år och för S.A.S. till sluten ungdomsvård i ett år och fyra månader.

I.A. och S.A.S. bestred ändring.

Med utgångspunkt i vad hovrätten funnit styrkt beträffande rånbrottet under åtalspunkt 4 meddelade HD prövningstillstånd dels beträffande frågan om hur det brottet skulle bedömas, dels beträffande frågan om påföljd. HD meddelade inte prövningstillstånd rörande målet i övrigt.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.