NJA 2012 s. 400

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Nils Pålbrant) anförde i dom den 30 juni 2010:

S.L. har förnekat gärningen och bestritt åklagarens särskilda yrkanden om förverkande.

Åklagaren har som bevisning åberopat undersöknings- och granskningsprotokoll samt S.L:s egna uppgifter. Åklagaren har biträtts av granskaren polisinspektör C.W.-C. De aktuella bilderna har företetts.

Följande har framkommit.

I samband med husrannsakan hemma hos S.L. togs datorer och andra lagringsmedia i beslag. De visade sig innehålla vad polisen betecknat som barnpornografiskt material i form av 51 stycken aktivt sparade bilder. Samtliga bilder är tecknade. Åtalet omfattar dessa bilder.

S.L. har i förhör uppgett att han sparat bilderna efter att han hittat dem via internet. Han är till yrket översättare och betraktas enligt egen uppgift som en av Sveriges mest framstående kännare av japanska serier. I hans arbete ingår att känna till utvecklingen av teckningar och serier inom detta område. En del bilder har han laddat ner från internet direkt från privata tecknares egna hemsidor, andra har han fått då de bilagts komprimerade filer med annat material. Syftet med att spara bilderna har varit att använda dem som exempelmaterial för honom själv eller andra. Hans intresse för dem har varit både professionellt och privat. Han har förvarat bilderna i en mapp avsedd för lite ”tveksamt” material. Personligen har han ansett vissa av bilderna obehagliga, andra har han funnit tilltalande estetiskt. Han har sett vissa av bilderna som erotiskt kittlande. Han kan dock inte minnas om han tittat på de bilder som visats under förhandlingen. I Japan är denna typ av teckningar allmänt tillgängliga. Han har i sin ägo uppskattningsvis 400 japanska seriealbum av liknande slag och har inte haft en tanke på att materialet kunnat vara olagligt. Han bryr sig inte om bilderna och han skulle inte ha laddat ner dem om han hade vetat att de kunde vara olagliga.

Tingsrätten gör följande bedömning

De 51 bilder som förevisats har ostridigt funnits sparade på datorer och hårddiskar som tillhört S.L. Han har således innehaft bilderna. De bilder som förevisats tingsrätten är till stor del av pornografisk natur, det vill säga ägnade att vädja till sexualdriften.

Teckningarna föreställer människor som inte fullbordat sin pubertetsutveckling och därför är att betrakta som barn.

Tecknade bilder som avbildar barn omnämns i förarbeten till brottsbalkens bestämmelse om barnpornografibrott. Tecknade bilder ska enligt uttalanden däri omfattas av förbudet, då även teckningar utgör skildringar i bild (prop. 1997/98:43 s. 57). Av samma uttalande följer att skildrande i skrift inte omfattas av straffbestämmelsen. Lagstiftaren har inte uppställt något krav på att det ska ha funnits en verklig modell för teckningen, och det finns inte heller något krav på att teckningen ska föreställa ett verkligt sexuellt övergrepp (prop. 1997/98:43 s. 81).

Då brottsbalkens bestämmelse om barnpornografibrott på ett genomgripande sätt förändrades år 1999 utvidgades dess tillämpningsområde. För att möjliggöra detta upphävdes de bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen som rörde barnpornografi. De nackdelar som inskränkningen av yttrande- och tryckfriheten i detta fall innebar ansågs motiverade av det konkreta och angelägna behovet att effektivt kunna ingripa mot barnpornografin (prop. 1997/98:43 s. 72). Intresset av att skydda barn mot integritetskränkningar ansågs väga så tungt att någon straffri spridning av barnpornografi inte borde kunna ske annat än i något enstaka undantagsfall. Det förutsågs vid lagens tillkomst att utvidgningen av det straffbara området skulle bli tämligen omfattande.

De undantag som medgivits för ett icke-kriminaliserat innehav av barnpornografiskt material på grund av konstnärlig frihet gäller endast den som själv målar, tecknar eller på annat sätt hantverksmässigt framställer en barnpornografisk bild. Undantag enligt ovan får dessutom endast ske under förutsättning att bilden inte är avsedd att spridas vidare till andra. I detta fall har S.L. innehaft bilder tecknade av andra, vilket innebär att dessa spritts och överlåtits. Att se innehavet av bilderna som straffbart innebär under dessa förutsättningar inte någon inskränkning av S.L:s egen konstnärliga frihet.

S.L. har hävdat att innehavet av bilderna med hänsyn till hans arbete som kännare av japanska serier och översättare är att se som försvarligt. Bestämmelsen om försvarligt innehav av barnpornografi ska dock enligt förarbeten (prop. 1997/98:43 s. 92 ff.) tolkas mycket restriktivt. Behov av att inneha bilderna för forskning kan i detta fall inte anses ha förelegat. Några särskilda omständigheter som skulle göra innehavet befogat finns inte.

Att det i detta fall inte är fråga om några dokumenterade sexuella övergrepp mot verkliga barn innebär inte att bilderna i sig inte är barnpornografiska. En tanke med att barnpornografibestämmelsen placerats i brottsbalkens kapitel om brott mot allmän ordning och inte bland sexualbrotten är att markera att det inte krävs någon koppling till ett visst övergrepp för straffansvar. Syftet med bestämmelsen är inte enbart att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning (prop. 1997/98:43 s. 79). Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av barn i allmänhet. Lagens skyddsintresse får enligt dessa uttalanden anses omfatta både enskilda barn och barn i allmänhet. S.L. har anfört att han, då bilderna finns allmänt tillgängliga på marknaden i Japan eller förmedlas fritt över internet, inte insett att de kunde vara olagliga att inneha. För att fällas till ansvar är det dock tillräckligt att S.L. insett att bilderna föreställer barn och att de är pornografiska till sin natur, samt att han haft uppsåt till det faktiska innehavet. S.L. har berättat att han själv sparat bilderna på sina datorer, att han funnit vissa av dem erotiskt kittlande samt vidgått att de föreställer människolika figurer som inte avslutat pubertetsutvecklingen. Subjektiva grunder för straffansvar föreligger därmed, jfr prop. 1997/98:43 s. 91.

Påföljd m.m.

I enlighet med det ovan sagda ska S.L. dömas för ringa barnpornografibrott. Brottets straffvärde får ses som förhållandevis lågt med tanke på bildernas karaktär och innehavets storlek. S.L. är inte tidigare dömd för någon liknande brottslighet. Det är därför lämpligt att låta påföljden stanna vid ett bötesstraff. S.L. ska betala 80 dagsböter å 310 kr.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde S.L. enligt 16 kap. 10 a § första stycket 1 BrB för barnpornografibrott till 80 dagsböter å 310 kr.

I beslag tagna hårddiskar förklarades förverkade. Beslagen skulle bestå.

Tingsrätten förordnade att sekretessen enligt 18 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för uppgifterna i de bilder som visats inom stängda dörrar skulle bestå i målet.

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättsrådet Christina Jacobsson, referent, tf. hovrättsassessorn Erik Hällströmer och två nämndemän) anförde i dom den 28 januari 2011:

Hovrättens domskäl

Utredningen i hovrätten

I hovrätten har S.L:s uppgifter lagts fram genom uppspelning av tingsrättens ljud- och bildupptagning av det förhör som hölls med honom där. Vidare har åklagaren visat upp och åberopat de bilder som omfattas av åtalet.

Den rättsliga regleringen av barnpornografibrott

Av 16 kap. 10 a § första stycket 5 BrB i dess lydelse före den 1 juli 2010 framgår att den som innehar en pornografisk bild av barn döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år. Är brottet ringa, döms enligt samma stycke till böter eller fängelse i högst sex månader. Med barn avses, enligt paragrafens andra stycke, en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år. Av paragrafens femte stycke framgår att en gärning inte ska utgöra brott, om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Paragrafen ändrades i skärpande riktning den 1 juli 2010 (SFS 2010:399) då det blev straffbart att betrakta en pornografisk bild av ett barn som betraktaren berett sig tillgång till utan att för den skull inneha bilden i lagens mening. Vidare gjordes vissa redaktionella ändringar, varvid bl.a. bestämmelsen om ringa brott flyttades till paragrafens andra stycke och regeln om undantag från det straffbara området, som tidigare fanns intagen i femte stycket, utvidgades och flyttades till 10 b §. De nu angivna lagändringarna innebar inte några förändringar av betydelse för åtalet.

Ytterligare en ändring i 10 a § genomfördes den 1 januari 2011 (SFS 2010:1357). Genom en förändrad definition av begreppet barn i paragrafens tredje stycke utvidgades det straffbara området för den form av barnpornografibrott som består i att skildra barn i pornografisk bild. För övriga former av barnpornografibrott, bl.a. innehav av pornografisk bild av barn, bibehölls den särskilda definition av begreppet barn som avser den situationen då pubertetsutvecklingen är fullbordad. I ett sådant fall gäller enligt tredje stycket att ansvar för barnpornografibrott får dömas ut bara om det av bilden och omständigheterna kring den framgår att den avbildade personen är under 18 år. Den definition av begreppet barn som numera gäller då den avbildade personens pubertetsutveckling är fullbordad motsvarar vad som gällde tidigare men har formulerats som en uttrycklig förutsättning för straffansvar. Den nu angivna lagändringen kan inte sägas ha inneburit någon inskränkning av det straffbara området för innehavsbrottens del. Sammanfattningsvis ska därför prövningen av åtalet mot S.L. ske med tillämpning av den lydelse som 10 a § första, andra och femte styckena hade vid tidpunkten för den påstådda gärningen.

Den närmare innebörden av bestämmelserna om barnpornografibrott

Bestämmelserna i 16 kap. 10 a § BrB beskriver det straffbara området i tämligen allmänna ordalag. När det gäller att avgränsa detta område får därför lagmotiven särskild betydelse.

Barnpornografibrott avser skildringar i bild och omfattar bilder av alla slag, även tecknade. Skälet till att det straffbara området har utsträckts till att gälla även tecknade bilder har angetts vara att sådana bilder är kränkande för barn över huvud taget och inte bara för det barn som kan ha använts som modell (se prop. 1978/79:179 s. 8). Frågan om en viss bild framstår som verklighetstrogen eller inte saknar betydelse för straffbarheten (se prop. 1997/98:43 s. 74 och 163).

Den straffrättsliga regeln om barnpornografi omfattar bilder som getts en sexuell innebörd utan att den avbildade situationen kan sägas motsvara en brottsbeskrivning. Kopplingen till ett konkret sexuellt övergrepp saknar alltså relevans för frågan om innehavet av en bild är straffbart eller inte och bestämmelserna om barnpornografibrott har därför tagits in i 16 kap. BrB, som avser brott mot allmän ordning. (Se a. prop. s. 74 och 79.)

En förutsättning för att innehav av en bild ska vara straffbart med stöd av 16 kap. 10 a § första stycket 5 BrB är att bilden är pornografisk. Det straffbara området är inte begränsat till bilder där barn själva är inbegripna i handlingar som uppenbarligen har en sexuell innebörd. Straffbestämmelsen omfattar också pornografiska bilder där barn förekommer tillsammans med en eller flera vuxna personer som utför sådana handlingar. (Se prop. 1978/79:179 s. 9.)

Även en bild där ett barn t.ex. genom speciella kameraarrangemang framställs på ett sätt som är ägnat att vädja till sexualdriften utan att det avbildade barnet kan sägas delta i ett sexuellt beteende kan omfattas av bestämmelserna i 10 a §. I sådana fall är dock en viss försiktighet påkallad så att det straffbara området inte blir alltför vidsträckt eller svårbestämt. Avsikten är inte att straffbelägga all avbildning av nakna barn eller alla bilder där ett barns könsorgan kan urskiljas, även om sådana bilder skulle kunna stimulera en del människors sexualdrift. En förutsättning för att en bild av ett barn ska vara straffbar är i stället att den enligt vanligt språkbruk och allmänna värderingar är pornografisk. (Se a. st. samt prop. 1997/98:43 s. 57 och 82.)

I motiven till 16 kap. 10 a § BrB anmärktes att uttrycket ”pornografisk bild” redan förekom i 16 kap. 11 § BrB, som straffbelägger vissa otillåtna förfaranden med sådan bild. Enligt förarbetena till detta lagrum bör med pornografisk bild förstås bild som, utan att besitta några vetenskapliga eller konstnärliga värden, på ett ohöljt och utmanande sätt återger ett sexuellt motiv (se prop. 1970:125 s. 79 f.). Uttalandet har upprepats i senare lagmotiv (se prop. 1997/98:43 s. 82), där det även har klargjorts att bilder i vanliga familjealbum av nakna lekande barn självfallet inte är pornografiska och att avgörande för frågan om en bild ska anses pornografisk torde vara vilket syfte en viss framställning har. Om ändamålet med framställningen väsentligen är att påverka åskådaren sexuellt, kan det vara fråga om en pornografisk produkt. Har framställningen däremot andra syften, t.ex. konstnärliga, torde den inte vara att beteckna som pornografisk. I anslutning till detta motivuttalande hänvisades till ett beslut av Justitieombudsmannen, som tidigare gett uttryck för ett liknande synsätt (se JO 1971 s. 561). I beslutet uttalades att den definition av begreppet ”pornografisk bild” som lämnats i motiven till 16 kap. 11 § BrB knappast överensstämmer med gängse språkbruk och att det allmänt torde anses att även pornografi kan vara konstnärligt värdefullt. Vidare framhölls i beslutet att gränsen många gånger är flytande och svår att dra i praktiken samt att samma framställning kan påverka olika människor i olika riktning.

Straffbestämmelserna i 16 kap. 10 a § BrB avser pornografisk bild av barn. Som angetts finns i andra stycket en definition av vad som avses med barn i paragrafens mening. Definitionen knyter i första hand an till barnets pubertetsutveckling. Med pubertetsutvecklingen avses den yttre kroppsliga förändring som äger rum under könsmognadsprocessen. Av definitionen följer att om könsutvecklingen hos den avbildade personen inte är avslutad, ska han eller hon - oavsett åldern - betraktas som barn (se prop. 2009/10:70 s. 16).

Frågan om en persons pubertetsutveckling är avslutad avgörs enligt internationellt vedertagna medicinska bedömningsgrunder (se prop. 1997/98:43 s. 83 och 165). När det gäller att bedöma hur långt den fysiska pubertetsutvecklingen har nått kan viss ledning sökas i den s.k. Tannerskalan, vilken åklagaren har hänvisat till. Tannerskalan kan beskrivas som en femgradig skala, som med utgångspunkt i vissa yttre egenskaper - könsbehåring (både man och kvinna), könsorgan (man) och bröst (kvinna) - beskriver den fysiska utvecklingen hos en människa.

Av 16 kap. 10 a § femte stycket BrB i dess lydelse före den 1 juli 2010 framgår att en gärning som består i innehav av pornografisk bild av barn inte ska utgöra brott, om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Bakgrunden är att det har ansetts att det finns behov av ett visst begränsat straffritt område så att seriös nyhetsförmedling, forskning och opinionsbildning inte hämmas i alltför hög grad av innehavsförbudet. Det är därvid syftet med befattningen med barnpornografi som ska vara bestämmande för om innehavet ska anses försvarligt, inte att den som tar befattning med bilderna tillhör en särskild yrkesgrupp. Enligt motivuttalanden kan undantagsregeln vara tillämplig t.ex. vid myndigheters, organisationers och massmedias innehav av barnpornografiskt material då detta sker i kampen mot sexuella övergrepp på barn eller mot sexuell exploatering av barn. (Se bet. 1997/98:KU19 s. 26 f. och 1998/99:KU4 s. 5 f.)

För straffbarhet krävs uppsåt i förhållande till såväl innehavet som bildens innehåll.

Hovrättens bedömning av skuldfrågan

Åklagaren har i gärningspåståendet gjort gällande att S.L. har innehaft 51 barnpornografiska bilder. S.L. har bestritt ansvar och därvid hävdat att bilderna inte föreställer barn och att de objektivt sett inte är pornografiska. Han har vidare anfört att han har utgått ifrån att det inte är brottsligt att inneha bilderna i Sverige, eftersom de säljs lagligt i bl.a. Japan, och att det således brister i fråga om uppsåt. Slutligen har han gjort gällande att innehavet av bilderna under alla omständigheter har varit försvarligt. I den delen har S.L. hänvisat till att han föreläser om och översätter japanska serier, att han är ledande i Sverige inom detta område och att han har använt bilderna som referensmaterial.

Inledningsvis är det klarlagt att de 51 bilder som omfattas av åtalet har varit nerladdade på hårddiskar som tillhört S.L. Han har därmed innehaft bilderna på sätt som förutsätts för ansvar enligt 16 kap. 10 a § första stycket 5 BrB. När det därefter gäller frågan om han genom att inneha dessa bilder har gjort sig skyldig till barnpornografibrott, gör hovrätten - med tillämpning av de riktlinjer för rättstillämpningen som lämnats i lagmotiven - följande bedömning.

De flesta av de bilder som omfattas av åtalet utgörs av s.k. manga-teckningar. Termen manga kan för en västerlänning närmast beskrivas som japanska tecknade serier för barn och ungdomar, men också för vuxna. Dessa serier spänner över alla tänkbara ämnesområden, även erotiska, och har sina rötter i den äldre japanska kulturen. Teckningsstilen är förenklad och stiliserad. Det utmärkande för de karaktärer som avbildas är att deras ansiktsdrag är enkla, ofta ofullständiga, och att ögonen är stora. (Se vidare t.ex. Nationalencyklopedin.) Eftersom den straffrättsliga regleringen avseende befattning med barnpornografi omfattar alla bilder, även teckningar, kan den som innehar pornografiska manga-teckningar av barn dömas för barnpornografibrott, under förutsättning att övriga rekvisit för straffbarhet är uppfyllda.

Samtliga bilder som omfattas av åtalet föreställer mänskliga varelser. Några av de avbildade karaktärerna har kattliknande öron och svansar medan vissa saknar näsa eller mun. Även om ett fåtal av bilderna inte i alla detaljer framstår som verklighetstrogna, råder det inte någon tvekan om att de föreställer människor.

En förutsättning för att S.L. ska dömas till ansvar är att de tecknade bilder som han innehaft föreställer barn. Vid en genomgång av materialet framgår att det beträffande fyra bilder finns sådan osäkerhet i fråga om den avbildade personens pubertetsutveckling, att det inte med tillräcklig grad av säkerhet kan slås fast att de föreställer barn (se hovrättens aktbilaga 19 bild 5 isen01.jpg, bild 25 c_girl.jpg, bild 27 SINO1S.JPG, och bild 28 SINO2S.JPG). S.L:s innehav av dessa bilder är därför inte straffbart som barnpornografibrott.

Övriga bilder föreställer enligt hovrättens mening barn, vilkas pubertetsutveckling inte har avslutats. För att innehavet av dessa bilder ska var straffbart enligt 16 kap. 10 a § BrB krävs vidare att de är pornografiska. Med tillämpning av det objektiva synsätt som enligt de redovisade lagmotiven ska användas vid denna prövning anser hovrätten att det beträffande åtta bilder får anses tveksamt om det väsentliga ändamålet är att påverka åskådaren sexuellt (se hovrättens aktbilaga 18 bild 1 han.050.jpg, bild 2 han.051.jpg och bild 4 n09.jpg, aktbilaga 19 bild 7 tsurupeta3.jpg, bild 26 022x.jpg och bild 36 CRSN0201.PNG samt aktbilaga 20 bild 2 och 4 _09.JPG). Dessa bilder är alltså inte pornografiska i den mening som avses i den angivna paragrafen. Beträffande de resterande 39 bilderna gör hovrätten bedömningen att de ohöljt och utmanande skildrar barn på ett sätt som leder till slutsatsen att de haft som väsentligt ändamål att påverka betraktaren sexuellt. De är därför ur ett straffrättsligt perspektiv att bedöma som pornografiska bilder av barn.

Av de uppgifter som S.L. har lämnat och som redovisats i tingsrättens dom framgår att han medvetet har innehaft de angivna bilderna med insikt om deras innehåll. S.L:s innehav av bilderna faller därmed under 16 kap. 10 a § BrB.

S.L. har gjort gällande att innehavet av de barnpornografiska bilderna är försvarligt med hänsyn till den yrkesverksamhet han bedriver som föreläsare samt översättare och kännare av manga-serier. De omständigheter som S.L. har hänvisat till i denna del leder emellertid enligt hovrättens mening inte till uppfattningen att hans befattning med bilderna har haft ett sådant syfte att det kan anses försvarligt. Han ska därför dömas för barnpornografibrott avseende de angivna bilderna. Brottet är att rubricera som ringa brott.

Påföljd

Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort i fråga om val av påföljd och antalet dagsböter. Med hänsyn till S.L:s nuvarande ekonomiska förhållanden bör emellertid dagsbotens storlek sättas ned i förhållande till vad tingsrätten bestämt. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

Förverkande

S.L. har fått tillgång till de barnpornografiska bilder som han nu döms för att ha innehaft genom att ladda ner och spara bilderna på tre hårddiskar. Dessa hårddiskar har alltså använts som hjälpmedel vid brott och de ska mot den bakgrunden förverkas med stöd av 36 kap. 2 § första stycket BrB. Tingsrättens beslut ska därför stå fast i denna del.

Sekretess

Av 18 kap. 15 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) framgår att sekretess gäller för uppgift i skildring som har beslagtagits eller förverkats i ett mål om ansvar för barnpornografibrott, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att den sprids vidare i strid med BrB. Sekretess gäller med stöd av denna bestämmelse för de barnpornografiska bilder som S.L. nu ska dömas för att ha innehaft.

Kammarrätten i Stockholm har i en dom den 1 oktober 2010 i mål nr 4845-10 bifallit en begäran från en person om att få ta del av de bilder som omfattas av åtalet mot S.L. Kammarrätten har därvid redovisat vissa motivuttalanden av innebörd att regeln i 18 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen närmast tar sikte på att hindra att kopior av beslagtaget, förverkat eller konfiskerat material lämnas ut av domstolen och att det är själva spridningen som bör motverkas, inte allmänhetens rätt att ta del av framställningar på stället. Enligt kammarrättens mening hindrade inte bestämmelserna i 18 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen att klaganden i målet tog del av de aktuella bilderna på plats i polismyndighetens lokaler genom förevisning på sådant sätt att någon fara för brottslig vidarespridning inte uppkom.

Hovrättens huvudförhandling i målet har varit offentlig. Hovrättens ställningstagande i frågan om det fanns skäl att hålla huvudförhandlingen inom stängda dörrar eller om den skulle vara offentlig gjordes mot bakgrund av att de bilder som omfattas av åtalet, och som förevisats av åklagaren under förhandlingen, enligt kammarrättens dom är tillgängliga för allmänheten genom förevisning på visst sätt. Vid ställningstagandet beaktade hovrätten vidare att det av 43 kap. 5 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen framgår att den sekretess som gäller för bilderna enligt 18 kap. 15 § första stycket samma lag består även om bilderna har förebringats vid en offentlig förhandling. De bilder som S.L. nu ska dömas för att ha innehaft omfattas alltså enligt det angivna lagrummet av fortsatt sekretess utan särskilt förordnande i hovrättens domslut.

Hovrättens domslut

1. Hovrätten ändrar tingsrättens domslut endast på så sätt att

a) S.L. med stöd av 16 kap. 10 a § första stycket 5 BrB döms för barnpornografibrott, ringa brott, avseende innehav av 39 bilder och att

b) påföljden bestäms till 80 dagsböter å 70 kr.

Domskäl

HD (justitieråden Marianne Lundius, Ann-Christine Lindeblad, Göran Lambertz, referent, Agneta Bäcklund och Svante O. Johansson) meddelade den 15 juni 2012 följande dom:

Domskäl

Domstolarnas bedömningar och gällande rätt

Teckningar enligt lagmotiven m.m.

Teckningarna i målet

Bedömning utifrån straffbestämmelsen

Yttrandefrihet och informationsfrihet

Har innehavet av den 39:e teckningen varit försvarligt?

Slutsatser

Sekretess

Domslut

Domslut

HD ogillar åtalet.

Yrkandet om förverkande av hårddiskar lämnas utan bifall. Beslaget hävs.