Prop. 1978/79:179

om ändring i tryckfrihetsförordningen m. m.

Prop. 1978/79: 179 Regeringens proposition

[978/ 79: 179

om ändring i tryckfrihetsförordningen m. m.

beslutad den 22 mars 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN SVEN ROMANUS

1 Inledning

1 juni 1977 tillkallades en kommitté för att utreda frågan om en ny yttrandefrihetsgrundlag. Kommittén som antog namnet yttrandefrihetsut- redningcn' avlämnade i oktober 1978 delbetänkandet (Ds Ju 1978z8) Barn- pornografi. 1 betänkandet föreslås ändringar i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken varigenom det skall bli möjligt att ingripa mot barnpornografi. Betänkandet — som också innehåller en redogörelse för gällande regler och praxis - bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern (JK). riksåklagaren (RÅ). hovrätten över Skåne och Blekinge. Stockholms tingsrätt. rikspolisstyrelsen. 1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977103). utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt. socialstyrelsen. statens biograf- byrå. statens filmgranskningsråd. statens barnfilmnämnd. radionämnden. Skolöverstyrelsen (SÖ). konsumentvcrket. AB Svenska Pressbyrån. Allmän- hetens pressombudsman (PO). Sveriges videoproducenters förening. Konst- närliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS). Kooperativa Förbundet (KF). Pressens samarbetsnämnd (Publicistklubben. Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivareföreningen). Riksförbundet Hem och Skola. Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU). Rädda Barnens Riksförbund. Svenska bokförläggareföreningen. Svenska fotogra-

' Chefredaktören Hans Schöier. ordförande. redaktören Anders Ehnmark. riksdagsle- damoten Bertil Fiskesjö. förbundsordföranden Anders Ljunggren samt riksdagsleda- möterna Lisa Mattson. Olle Svensson och Per Unckel.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1978/792179 6

fernas riksförbund. Sveriges lörfattarfk'irbund samt Sveriges Radio AB.

KLYS har förklarat sig instämma i författarförbundets yttrande och har därutöver anfört vissa synpunkter.

Konstnärernas riksorganisation (KRO) och Föreningen svenska tecknare. vilka är medlemmar av KLYS. har instämt i sistnämnda organisations yttrande i likhet med Svenska fötografcrnas riksft'jrbund. som därutöver anfört vissa synpunkter.

RÅ har bifogat yttranden från cheferna för åklagarmyndigheterna i Stockholm. Göteborg och Malmö.

Yttranden har dessutom inkommit från Operation Ansvar. Aktionen "Kamp mot porr och prostitution" samt Svenska faeklärarförbundets stockholmsavdelning. som därvid har hänvisat till det yttrande RFSU har avgett.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2 Föredragandens överväganden

Enligt 16 kap. 11 ;" brottsbalken skall den som på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild på sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt dömas för otillåtet förfarande med pornografisk bild till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som med posten sänder eller på annat sätt tillställer någon pornografisk bild utan föregående beställning. Ännu en begränsning av rätten att sprida pornografi följer av bestämmelsen i 16 kap. 12 & brottsbalken om förledande av ungdom. 1 vissa fall kan också bestämmelser i 6 kap. brottsbalken om sedlighetsbrott bli tillämpliga vid framställning av porno- grafiska bildcr. Rätten enligt 6 kap. tryckfrihetsförordningen att sprida tryckta skrifter är begränsad i enlighet med föreskrifterna i 16 kap. 11 och 12 N brottsbalken. Utöver de nu nämnda bestämmelserna finns inga straffbestäm- melser som tar sikte på pornografiska framställningar.

Föratt en framställning i tryckt skrift skall kunna leda till straffgäller enligt tryckfrihetsförordningen speciella förutsättningar. Till en början måste framställningen vara straffbar enligt vanlig lag. Brottet måste dessutom ha tagits upp i förordningens uppräkning av tryckfrihetsbrott. Beträffande ansvaret för innehållet i tryckt skrift gäller enligt förordningen i princip att endast en person är ansvarig. 1 fråga om periodisk skrift är det i regel utgivaren som bär ansvaret Och beträffande annan skrift i allmänhet författaren. För framställningari radio och TV finns regler i radioansvarighetslagen ( 19661756) och lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio. Dessa regler bygger i allt väsentligt på regleringen i tryckfrihetsförordningen. Bl.a. hänvisas i lagarna beträffande frågan vilka yttranden som är straffbara till förordningens uppräkning av tryckfrihetsbrott.

Frågan om ett förbud mot barnpornografi har på senare år aktualiserats i

• Sida 7
•  Original

Prop. 1978/79zl79 7

riksdagen vid flera tillfällen. När yttrandef'rihetsutredningen tillsattes ijuni 1977 togjag också tipp denna fråga särskilt i direktiven. Jag uttalade bl. a. att den utveckling som harskett på området visaratt en viss försiktig vidgning av det straffbara området kan vara motiverad när det gäller både film och andra medier t. ex. tryckta skrifter och videogram (Dir 1977z71)_ Med anledning av två motioner till riksmötet 1977/78 uttalade konstitutionsutskottet (KU 1977/78:39) i april 1978 att det är i hög grad angeläget med åtgärder från samhällets sida mot den ökande förekomsten av barn i pornografiska sammanhang. Utskottet hänvisade vidare till yttrandefrihetsutredningens arbete och framhöll bl.a. att lagstiftningsarbetet var inriktat på att så snabbt som möjligt lösa hithörande frågor. Utskottet hemställde att riksdagen skulle förklara motionerna besvarade med vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Yttrandefrihetsutrcdningen har nti iett delbetänkande föreslagit ett förbud mot framställning och spridning av barnpornografi. Enligt kommitténs mening måste avbildande av barn för sådana syften anses innefatta en allvarlig kränkning av barnets integritet. Kommittén föreslår att lörbuds- regler skall tas in dels i 16 kap. 10 a &" brottsbalken. dels i 7 kap. 4 ;" tryckfrihetsförordningen.

En enig remissopinion delar kommitténs syn på barnpornografi och tillstyrker ett förbud. Det har emellertid yppats viss tveksamhet rörande det lämpliga i att bryta ut frågan till särskild behandling. Ett fåtal remissinstanser avstyrker att så sker och förordar att man avvaktar tills man har det samlade underlag för en lösning för all pornografi som yttrandefrihetsutredningen har i uppdrag att lägga fram. De flesta finner dock att skälen för en dellösning är så starka att man inte bör vänta.

Jag delar kommitténs och remissinstansernas allmänna inställning till barnpornografi. Det avgörande är således om olägenheterna med att bryta ut frågan om förbud mot barnpornografi från övriga närliggande spörsmål som kommittén har att överväga är så kännbara att ett uppskov ändå är att föredra. De frågor som har särskilt intresse i sammanhanget är de som rör åtgärder mot pornografi i allmänhet och våldsframställningar och dessutom frågan om att avskaffa filmcensuren för vuxna. Det är givet att det föreligger ett starkt samband mellan barnpornografin och nu berörda frågor. Det är emellertid också tydligt att de problem som är förknippade med en kriminalisering har mindre räckvidd och tyngd när det gäller barnpornografin än när det gäller området i övrigt.

Det måste också beaktas att ett effektivt förbud mot barnpornografi kräver ändring i tryckfrihetsförordningen. dvs. en grundlagsändring. För att undvika tidsspillan är det därför viktigt att förslag kan föreläggas riksdagen redan under innevarande valperiod. l annat fall kan den erforderliga grundlagsändringen sannolikt inte träda i kraft förrän efter 1982 års allmänna val.

Mot bakgrund av det anförda delarjag kommitténs och flertalet remissin-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1978/79zl79 3

stansers uppfattning att frågan om en kriminalisering av barnpornografin bör tas upp redan nu. Det är emellertid givet att de lösningar som jag kommeratt förorda i detta sammanhang bör övervägas på nytt i samband med behandlingen av kommitténs slutbetänkande.

Som motiv för kriminaliseringen har kommittén hänvisat till den integri- tetsskada som kan uppkomma när barn medverkar vid tillkomsten av pornografiska alster. Detta motiv hari regel godtagits av remissinstanserna. Även jag anser att detta skäl är tillräcklig grund för ett förbud. De barn som medverkar kan normalt inte bedöma innebörden och konsekvenserna av sin medverkan. Man kan inte heller bortse från de skadeverkningar som kan drabba dessa barns syn på sexualiteten. Som har framhållits under remiss- behandlingen kan som ytterligare motiv för en kriminalisering anföras att framställning och spridningav barnpornografiska alsterär kränkande för barn över huvud taget.

Den föreslagna kriminaliseringen innebär en begränsning av den grund- lagsfästa yttrandefriheten. Sådana begränsningar får enligt 2 kap. 13 & regeringsformen göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Kommittén har funnit att sådana skäl föreligger. Jag delar den uppfattningen och anser alltså att en kriminalisering bör komma till stånd.

Vid remissbehandlingen har även andra skäl för en kriminalisering än de nu nämnda anförts. Bl. a. har det sagts att den gärning som skall förbjudas bör ses som ett mot barnet riktat sexualbrott och att en straffbestämmelse därför borde tas in i 6 kap. brottsbalken. Sexualbrottskommittén hör till dem som har diskuterat detta skäl för en kriminalisering. Kommittén har därvid förutskickat att den i sitt fortsatta arbete skall överväga denna fråga närmare. 1 andra yttranden har ifrågasatts om inte hänsynen till tukt och sedlighet är ett bärande motiv fören straffbestämmelse. Enligt min mening bör de ytterligare grunder för kriminalisering som sålunda har anförts prövas först när resultatet av sexualbrottskommitténs och yttrandefrihetsutredningens fort- satta arbete med dessa frågor föreligger.

Motivet för kriminaliseringen har samband med hur det straffbara området bör avgränsas. Yttrandefrihetsutrcdningen har stannat för att enbart bilder skall omfattas av förbudet men att det å andra sidan skall gälla alla slags bilder. dvs. även tecknade bilder. Som skäl för att kriminalisera också tecknade bilder har kommittén anfört att det inte kan uteslutas att levande modell har begagnats vid framställningen. Detta har kritiserats vid remiss- behandlingen. Å andra sidan har en del instanser ifrågasatt om inte även andra framställningar än bilder borde kriminaliseras.

Att nu utsträcka förbudet till annat än bilder och längre än vad kommittén har föreslagit kan enligt min mening inte komma i fråga. Jag delar kommitténs uppfattning att även tecknade bilder med barnpornografiskt motiv bör omfattas av en förbudsregel. Som skäl för kriminalisering kan häri första hand åberopas att bilderav denna typ är kränkande för barn över huvud taget. inte bara för det barn som kan ha använts som modell.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1978/79zl79 ' 9

En straflbestämmelse om barnpornografi bör alltså i princip gälla bilder av alla slag. Av särskild praktisk betydelse är givetvis bilder i tryckta skrifter. fotografiska bilder. däri inbegripet film samt bilder som förmedlas med TV- teknik eller videogram.

När det gäller frågan vad en bild skall föreställa för att falla inom det straffbara området anserjag i likhet med utredningen att straffbarheten inte bör begränsas till bilder där barn är inbegripna i handlingar som uppenbar- ligen har en sexuell innebörd. Med hänsyn till motivet för kriminaliseringen bör bestämmelsen också kunna gälla t. ex. pornografiska bilder där barn förekommer tillsammans med en eller fiera vuxna personer som utför sådana handlingar.

Som utredningen har framhållit kan man även tänka sig fall där ett barn. t. ex. genom speciella kameraarrangemang framställs på ett sätt som är ägnat att vädja till sexualdriften utan att det avbildade barnet kan sägas ha deltagit i ett sexuellt beteende vid avbildningen. Enligt min mening är i sådana fallen viss försiktighet påkallad så att det straffbara området inte blir alltför vidsträckt eller svårbestämt. Det är t. ex. givet att det inte kan komma i fråga att straffbelägga all avbildning av nakna barn eller alla bilder där ett barns könsorgan kan urskiljas även om sådana bilder skulle kunna stimulera en del människors sexualdrift. För att en bild av ett barn skall vara straffbar måste det fordras att den enligt vanligt språkbruk och allmänna värderingar är pornografisk.

Uppenbarligen är det förenat med svårigheter att i lagtext åstadkomma en skarp avgränsning av det straffbara området. Det kan därför inte undvikas att man måste beskriva detta område i tämligen allmänna ordalag och att den närmare avgränsningen i viss mån får ske i rättstillämpningen. Enligt min mening är det lämpligt att i brottsbeskrivningen begagna uttrycket porno- grafisk bild. Detta uttryck förekommer redan i bestämmelsen i 16 kap. 11 & brottsbalken om skyltningsförbudet och torde inte behöva föranleda några särskilda svårigheter vid tillämpningen.

Beträffande vad som skall förstås med barn har kommittén anfört att bestämmelsen syftar till att skydda unga människor vilkas könsmognads- process inte är avslutad. att någon åldersgräns inte bör anges samt att den närmare gränsdragningen fårankomma på rättstillämpningen. Några remiss- instanser har kritiserat utredningens ståndpunkt och förordat en ålders- gräns.

Som RÅ har påpekat skulle det emellertid medföra stora olägenheter att begagna sig av en bestämd åldersgräns. bl. a. därför att det skulle leda till att barnets identitet skulle behöva fastställas. Detta skulle i sin tur kunna orsaka ytterligare kränkning av det avbildade barnets integritet. Bl. a. på de skäl som RÅ har anfört vill jag ansluta mig till kommitténs uppfattning på denna punkL

I likhet med kommittén anser jag vidare att straffbestämmelsen bör. innehålla ett uttryckligt undantag för vissa fall. Detta undantag bör gälla

• Sida 10
•  Original

Prop. 1978/79zl79 IO

gärningar som är lörsvarliga t. ex. av konstnärliga eller vetenskapliga hänsyn eller som led i en allvarligt syftande nyhetsförmedling.

Som kommitten har föreslagit bör den nya straffbestännnelsen tas in som en ny 10 a ;" i l6 kap. brottsbalken. För att bestämmelsen skall kunna tillämpas i fråga om framställningar i tryckta skrifter och i TV-sändningar fordras också en ändring i 7 kap. 4å tryckfrihetsförordningen.

Kommittén har föreslagit att barnpornografibrott skall kunna straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. Detta är samma strafl'skala som den som gäller för otillåtet förfarande med pornografisk bild och förledande av ungdom. Några remissinstanser har förordat att straffmaximum för barnpor- nogralibrott bestäms till fängelse i ett år.

Även om skäl kan anföras för en strängare straffskala än den kommitten har löreslagit vill jag f.n. inte förorda att man frångår kommittéförslaget. Även denna fråga får övervägas på nytt under det fortsatta arbetet på en yttrandefrihetsgrundlag. Straffet bör därför nu bestämmas till böter eller fängelse i högst sex månader.

1 Förslag till Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrives att 7 kap. Llå tryckf'rihetsförordningcn skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande /_l-'(f('/S('

7 kap.

Föreslagen [vr/else

Med beaktande av det i l kap. angivna syftet med en allmän tryckfrihet skall såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift anses sådan enligt lag straffbar

framställning som innefattar:

l. högförräderi. förövat med upp- såt att riket eller del därav skall med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd läggas under främmande tnakt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas eller att åtgärd eller beslut regeringen, riks- dagen eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd fram- tvingas eller hindras. såframt gär- av statschefen, ningen innebär fara för uppsåtets förverkligande;

försök. förberedelse eller stämp- ling till sådant högförräderi;

2. krigsanstiftan. såframt fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter framkallas med utländskt bistånd;

3. uppror, förövat med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen. dagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hind- ras. såframt gärningen innebär fara för uppsåtets förverkligande;

försök. förberedelse eller stämp- ling till sådant uppror;

4. landsförräderi eller landssvek. i

riks-

l. högförräderi. förövat med upp- såt att riket eller del därav skall med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas eller att åtgärd eller beslut av statschefen. regeringen, riks- dagen eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd fram- tvingas eller hindras. såframt gär- ningen innebär fara för uppsåtets förverkligande;

försök, förberedelse eller stämp— ling till sådant högförräderi;

2. krigsanstiftan. såframt fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter framkallas med utländskt bistånd;

3. uppror. förövat med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen. regeringen. riks- dagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hind- ras. såframt gärningen innebär fara för uppsåtets förverkligande;

försök. förberedelse eller stämp- ling till sådant uppror;

4. landsförräderi eller landssvek. i

• Sida 12
•  Original

Prop. 1978/79: 179 ff

JUSTlTIE- . DEPARTEMENTET

Barnpornografi betänkande av yttrande- frihetsutredningen

Ds Ju 1978:8

• Sida 14
•  Original

Prop. 1978/79zl79 f2

2 Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrives att i brottsbalken skall införas en ny paragraf". 16 kap. lOa &. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 Inledning

Yttrandefrihetsutredningen har i uppdrag att förstärka det konstitutionella skyddet för yttrandefriheten genom en grundlagsrcglering efter mönster av tryckfrihetsförordningen (TF). Huvuduppgiften är att skapa ett regelsystem som på samma detaljerade sätt som TF ställer upp hinder för sådana ingrepp från det allmännas sida som kan skada förutsättningarna för ett fritt åsiktsutbyte.

Utredningen har inlett sitt arbete med att kartlägga villkoren för de medier och uttrycksformer som i dag har sin yttrandefrihet ofullständigt reglerad. Centrala uppgifter blir att överväga formerna för en enhetlig grundlagsregle- ring av yttrandefriheten och för den rättsliga prövningen av yttrandefrihets- brott. Att ytterligare förbättra yttrandefrihetens villkor är utredningens uppdrag och ambition.

l direktiven förklaras att utredningen i allt väsentligt bör utgå från gällande rättsläge i fråga om brottskatalogens innehåll och avfattning. Men på en punkt anvisar direktiven en mera ingående behandling av det straffbelagda områdets omfattning. Det gäller pornografi och våldsframställningar.

De aktuella avsnitten i direktiven lyder som följer: "Om kommitten i likhet med filmcensurutredningen skulle stanna för att vuxencensuren bör avskaffas, får den bl. a. överväga om i stället — såsom filmcensurutredningen förutsatte — möjligheterna till efterhandsingripanden bör utvidgas i någon mån genom en bestämmelse rörande pornografi och våldsframställningar. Det kan nämnas att förslag till en sådan bestämmelse lades fram av kommittén för lagstiftningen om yttrande- och tryckfrihet i betänkandet (SOU 1969138) Yttrandefrihetens gränser. Som jag kommer att närmare utveckla i det följande kan det även i övrigt finnas skäl till en sådan försiktig utvidgning av det straffbara området.”

"På en punkt bör kommittén emellertid mera ingående behandla frågan om det straffbelagda områdets omfattning. Som jag redan har nämnt kan det visa sig lämpligt att något vidga detta om filmcensuren för vuxna avskaffas. En utgångspunkt skulle här kunna vara det förslag till en yttersta gräns för pornografi och våldsframställningar som föreslogs av kommittén för lagstift- ningen om yttrande- och tryckfrihet. Den utveckling som har skett på pornografiområdet med bl. a. bilder av barn i sexuella situationer visar att en viss försiktig utvidgning av det straffbara området kan vara motiverad också vad gäller framställningar i andra medier än film. t. ex. tryckta skrifter och videogram."

"Bland de ämnen som lämpligen kan behandlas under en första utred- ningsetapp kan nämnas frågorna om regleringens uppläggning i stort. vilka medier som bör omfattas av regleringen och i vilken utsträckning bestäm- melserna om dessa skall bygga på de principer som i dag utmärker skyddet för tryckfriheten. — — — Andra spörsmål av intresse i en första omgång gäller — — — det eventuella införandet av en straffbestämmelse rörande pornografi och

2 Riksdagen ]978/79. ] sam/. Nr 179

• Sida 18
•  Original

Prop. l978/79zl79 18

våldsframställningar. Kommittén bör såvitt gäller den senast nämnda frågan vara oförhindrad att lägga fram ett Rirfattningsförslag med sikte på ett första riksdagsbeslut redan under denna valperiod."

Som synes är frågan om en inskränkning av yttrandefriheten på dessa områden idirektiven väsentligen kopplad till behandlingen av lilmcensuren för vuxna. Den samlade prövningen av pornografi- och våldsfrägan bör således knytas till en kommande behandling av vuxenccnsurcn. För det talar också — utöver direktiven — det förhållandet att forskningsläget behöver ytterligare kartläggas och belysas, innan några välgrundade slutsatser kan dras om effekterna av våldsframställningar.

I riksdagen har på senare tid frågan om pornografi och våldsframstt'illningar diskuterats med ökad intensitet. Särskild uppmärksamhet har ägnats exploa- teringen av barn som pornografiska motiv. Starka krav har rests på åtgärder som kan förhindra den.

Utredningen har mot den bakgrunden funnit det naturligt att ta fasta på att den enligt direktiven är oförhindrad att på det här området lägga fram ett författningsförslag med sikte på ett första riksdagsbeslut redan under denna valperiod. Av skäl som angetts har förslaget begränsats till att gälla barnpornografin. Med utredningen harändå valt att i viss utsträckning belysa också angränsande frågeställningar.

2 Gällande regler och praxis

Rätten att publicera våldsskildringar och pornografi är i dag praktiskt taget obegränsad i Sverige. Den har dock underkastats ett par begränsningar som gäller spridning och exponering.

Såväl våldsskildringar som pornografiska framställningar kan i vissa fall vara utformade så att de kan anses uppmana till brott eller förleda till brottslig gärning. 1 sådana fall kan framställningarna innebära uppvigling och därmed vara straffbara enligt 16 kap. 5 & brottsbalken. På grund av bestämmelsen i 7 kap. 4 & 6 TF är framställning som innefattar uppvigling otillåtet yttrande i tryckt skrift och alltså tryckfrihetsbrott.

Tidigare gällde ett allmänt förbud mot framställning och spridning av pornografiska alster. Förbudet uttrycktes i 16 kap. 11 & första stycket brottsbalken på följande sätt: "Sårar någon tukt och sedlighet genom framställning i skrift eller bild eller genom att saluhålla, förevisa eller annorledes sprida skrift eller bild. dömes för sårande av tukt och sedlighet till böter eller fängelse i högst sex månader." En motsvarande bestämmelse fanns i 7 kap. 45i 14 TF.

År 1965 tillkallades en kommitté med uppdrag att se över bl. a. bestäm- melsen om sårande av tukt och sedlighet med utgångspunkt från en i princip obegränsad yttrande- och tryckfrihet.

[ sitt slutbetänkande (SOU 1969138) Yttrandefrihetens gränser föreslog kommittén att den_ då gällande bestämmelsen i 16 kap. 11 & första stycket

• Sida 19
•  Original

Prop. l978/79:l79 19

brottsbalken skulle ersättas dels av ett allmänt förbud mot framställning och spridning av grovt sedlighetssärande eller uppenbart förråande framställ- ningar, dels av en bestämmelse med följande lydelse: "Den som på allmän plats eller eljest offentligen utställer eller förevisar sedlighetssårande fram- ställning eller som eljest sprider sådan framställning utan hänsyn till mottagarens inställning därtill. dömes för olaga Spridning till böter eller fängelse i högst sex månader."

Kommittén föreslog vidare att 7 kap. 4é 14 TF skulle ändras till att avse sådan enligt allmän lag straffbar framställning som innefattar kränkande av den allmänna känslan för anständighet genom grovt sedlighetssårande eller uppenbart förråande innehåll.

Genom förslaget om ett allmänt förbud mot grovt sedlighetssårande eller uppenbart förråande framställningar, vilket således skulle gälla även tryckta skrifter, ville kommittén åstadkomma att yttrandefriheten när det gällde sedlighetssårande framställningar blev mycket vidsträckt men att dock en "yttersta gräns" för yttrandefriheten på området bibehölls. Dessutom ville kommittén begränsa möjligheten att publicera de grövsta våldsskildring- arna.

Kommittén ansåg att det — för att möjliggöra den föreslagna utvidgningen av yttrandefriheten — var nödvändigt att i viss mån begränsa rätten att sprida sådana sedlighetssårande alster, som föll utanför det föreslagna förbudet mot grovt sedlighetssårande eller uppenbart förråande framställningar. Den föreslagna bestämmelsen om olaga spridning syftade enligt kommittén till att förhindra skyltning med pornografiska alster och sådan spridning därav som sker utan att den enskilde aktivt medverkar för att få del av framställ- ningen.

Kommitténs förslag om en yttersta gräns för rätten att publicera vålds- skildringar och pornografi ledde inte till lagstiftning.

l remiss till lagrådet (prop. 1970:125) anförde dåvarande departements- chefen att det fanns anledning anta att 16 kap. 11 5 första stycket brottsbalken i dess då gällande lydelse inte längre svarade mot rådande samhällsuppfatt- ning. Han förklarade vidare att samhället inte bör göra andra inskränkningar i yttrandefriheten än dem som är nödvändiga för att värna om andra betydande allmänna eller enskilda intressen och framhöll att den enskilde i vidaste möjliga omfattning själv bör få bestämma vilka framställningar i skrift, bild eller andra medier han skall ta del av. I propositionen föreslogs att den dåvarande bestämmelsen i 16 kap. 11 55 första stycket brottsbalken och dess motsvarighet i TF skulle upphävas helt.

Rörande kommitténs förslag om en begränsning av rätten att sprida sedlighetssårande framställningar anförde departementschefen i huvudsak följande. Utvecklingen har gått i riktning mot en alltmer ohämmad spridning av avancerade pornografiska alster bland personer som själva inte vill ta del av dem. Det är angeläget att bryta denna utveckling, lämpligen genom ett straffsanktionerat förbud mot vissa former av spridning av pornografiska

• Sida 20
•  Original

Prop. l978/79:l79 20

bilder. Rätten att skylta med eller på annat liknande sätt förevisa pornogra- fiska bilder på eller vid allmän plats borde begränsas eftersom ingen bör påtvingas pornografiska framställningar mot sin uttalade önskan. Lagstif- taren borde också ingripa mot den form av spridning som består i utsändning per post till personer som inte beställt materialet.

Förbudet föreslogs bli intaget i 16 kap. 11 & brottsbalken i stället för den dittillsvarande bestämmelsen om sårande av lukt och sedlighet. Det förutsatte en begränsning av spridningsrätten i TF och bestämmelsen därom borde tas in i 6 kap 2 ;" TF.

Efter vissa justeringar i det fortsatta lagstiftningsarbetet antog riksdagen den föreslagna bestämmelsen om begränsningar i spridningsrätten. Ändring- arna i TF och brottsbalken trädde i kraft den 17 februari 1971 (SFS 1971:29 och 1970:225). 16 kap. 11 å brottsbalken har därefter följande lydelse: "Den som på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild på sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt dömes för ofilläiei/ör/ärande med pornografisk bild till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som med posten sänder eller på annat sätt tillställer någon pornografisk bild utan föregående beställning."

Statistiska centralbyrån har till utredningen lämnat följande uppgifter om antalet fällande domar för brottet otillåtet förfarande med pornografisk bild i hela riket: år 1971 fem. 1972 sju. 1973 fem. 1974 ingen, 1975 en och 1976 en. Dessutom har förekommit två åtalsunderlåtelser år 1971 och en är 1973.

Skyltningsförbudet har varit föremål för högsta domstolens prövning i ett fall(refererat i Nytt Juridiskt Arkiv,avd. 1, 19745. 516). Den tilltalade dömdes för otillåtet förfarande med pornografisk bild till 40 dagsböter. varjämte de i målet aktuella lilmaflischerna förklarades förverkade.

Någon mera systematisk övervakning av skyltningsförbudets efterlevnad förekommer tydligen inte någon annanstans än i Stockholm. Polisen där har under hand lämnat utredningen följande uppgifter om hur denna övervak- ning går till. Med oregelbundna intervaller gör polispersonal inspektionsturer på ställen där pornografisk skyltning förekommer notoriskt. Om polisen finner att skyltningen närmar sig gränsen för vad som anses tillåtet. påpekar man detta för den för skyltningen ansvarige. Som regel rättar sig denne efter polisens påpekanden. Åtgärder vidtas bara mot skyltning med samlagsbilder. Andra pornografiska bilder anses inte åtkomliga enligt rådande rättsuppfatt- ning. Anmälningar om överträdelser kommer sällan från allmänheten.

Genom att sköta övervakningen på det sättet anser man sig inom polisen ha nått en allt bättre efterlevnad under senare år. Antalet förundersökningar om otillåtet förfarande med pornografisk bild är i stadigt sjunkande och antalet åtal för sådant brott har varit sammanlagt högst fem under de senaste tre-fyra åren.

Enligt uppgifter från polisen i Göteborg och Malmö har man där inte någon på liknande sätt anordnad övervakning av efterlevnaden av Skyltningsför- budet. Men man säger sig inte heller ha några som helst problem med

• Sida 21
•  Original

Prop. l978/79zl79 ' 21

pornografisk skyltning där. Frekvensen av ärenden om otillåtet förfarande med pornografisk bild uppges vara mycket låg.

Ännu en begränsning av rätten att sprida pornografi och även våldsskild- ringar följer av bestämmelsen i 16 kap. 12 & brottsbalken om förledande av ungdom. Genom Iagrummet kriminaliseras spridande bland ungdom av skrift eller bild som genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran.

Utöver de berörda begränsningarna finns i svensk lagstiftning inga allmängiltiga inskränkningar i rätten att publicera våldsskildringar eller pornografi. För framställningar i radio och TV och offentligt förevisad film gäller dock särskilda regler.

Beträffande radio och TV styrs programinnehållet f.n. av radiolagen (l966:755) och radioansvarighetslagen (l966:756) samt av avtalet mellan staten "och Sveriges Radio. Såvitt gäller yttrandefrihetsbrotten överens- stämmer denna reglering med vad som gäller för tryckta skrifter. Av intresse i sammanhanget är att riksdagen, då den nyligen beslutade om radions och televisionens fortsatta verksamhet, uttalade att inslagen av våld i underhåll- ningSprogrammen bör minskas så långt som möjligt (se KrU 1977/78:24 s. 47). _

Innehållet i film, som visas offentligt. regleras i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m. (biografförord- ningen). Där föreskrivs bl. a. att film, som är avsedd för offentlig visning för vuxna. inte får godkännas för visning, om den kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller förleda till brott, och inte heller om förevisandet finnes uppenbarligen strida mot lag.

Beträffande filmvisning för barn gäller särskilda, strängare regler. I fråga om offentlig tillställning finns bestämmelser i allmänna ordnings- stadgan (19561617). Pornografisk föreställning fordrar tillstånd av polismyn- digheten. Person under 18 år får inte medverka vid sådan föreställning och där får inte förekomma förråande sexuella eller sadistiska beteenden.

På ett särskilt område, nämligen när det gäller s.k. barnpornografi, begränsas möjligheterna att producera skildringari fotografisk eller liknande bild av straflbestämmelserna i 6 kap. 3 och 6 åå brottsbalken om otukt med barn och otuktigt beteende. 1 de fall då de avbildade handlingarna består i könsligt umgänge med barn eller sedlighetssårande beröring av barn kan alltså Själva produktionen av framställningarna innefatta brott. Det bör dock påpekas att många barnpornografiska skildringar inte torde förutsätta brottsligt förfarande vid själva framställningen.

Också barnavårdslagstiftningen geri viss utsträckning skydd mot att barn utnyttjas för produktion av pornografiska skildringar. Men med stöd av barnavårdslagen kan i princip åtgärder vidtas endast mot barnet självt eller dess vårdnadshavare. Andra än indirekt verkande hinder mot att utomstå- ende utnyttjar barnet i sådan verksamhet kan inte resas med hjälp av- barnavårdslagen.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1978/79:l79 22

Avslutningsvis kan nämnas att Pressens opinionsnämnd inte tar ställning till våldsskildringar eller pornografi i vidare mån än som erfordras för att skydda identifierbar, enskild person mot publicitetsskador.

3 Debatten i riksdagen

På senare år har pornografifrågorna vid åtskilliga tillfällen aktualiserats i riksdagen.

Frågan om hinder mot tryckning och spridning i Sverige av tryckalster där barn framställs som sexualobjekt togs upp av Karin Söder (c) i en fråga (l975:76) till dåvarandejustitieministcrn. Denne svarade den 20 februari 1975 att tidigare erfarenheter av pornografilagstiftning och dess tillämpning visade hur ineffektiva straffbestämmelser är som riktar sig mot framställningens innehåll och hur svårt det är att avgränsa det straffvärda området. Enligt hans mening fanns inte anledning att överväga allmänna inskränkningar i tryckfriheten eller spridningsrätten för att förhindra sådana speciella förete- elser. Inte heller föreföll det honom ändamålsenligt att ingripa mot pornografi med visst innehåll hur frånstötande innehållet än kunde te sig. Han ansåg att gällande bestämmelser i 16 kap. 11 och 12 ååå brottsbalken var tillräckliga. Karin Söder hänvisade i den efterföljande debatten till det lagstiftningsarbete på det berörda området som pågick i Västtyskland och till ett aktuellt mord på en flicka, där gärningsmannen enligt tidningsuppgifter hänvisat till barnpor- nografi som en inspirationskälla.

lkonstitutionsutskottets betänkande 1975/76:56 med anledning av propo- sitionen 1975/76:209 om ändring i regeringsformen behandlades också motionen 1975/76:2150 av C.-H. Hermansson m. f1.(vpk). lden hemställdes om förbud i den kommande massmediegrundlagen mot spridning av kvinnodiskriminerande uppfattningar och om förbud i särskild lag mot spridning av kvinnodiskriminerande text och bild i pornografiska alster. Utskottet anförde att arbetet på en ny yttrandefrihetsgru ndlag skulle fortsätta och att därvid också frågan om yttrandefrihetens gränser skulle behandlas. En kommande utredning på området borde inte bindas genom riksdagens ställningstagande i sak till motionen. Utskottet avstyrkte därför motionen. Riksdagen biföll utskottets hemställan i denna del.

Med hänvisning till ett TV-program om barnpornografi och flickprosti- tution begärde Rune Ångström (fp) i en fråga (1976/77:117) till justitieminis- tern besked om denne avsåg att ta initiativ till ett kraftigt ingripande från polisens sida mot handlingar som innebär att minderåriga flickor utnyttjas i brottslig verksamhet. Justitieministern svarade den 10 december 1976 att de avbildade handlingarna är straffbara i Sverige såsom otukt med barn eller otuktigt beteende. Han sade vidare att det är ytterst beklagligt om värdering- arna bakom dessa bestämmelser undergrävs av kommersiella intressen. Att barn utnyttjas i pornografiska framställningar är en utveckling som måste stävjas. Justitieministern påminde om det förslag som lagts fram i betän-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1978/79:179 23

kandet (SOU 196938) Yttrandefrihetcns gränser. Han meddelade att rege- ringen övervägde möjligheterna att skapa en lagstiftning som i första hand tog sikte på förbud mot sadistiska framställningar och barnpornografi. Justitie- ministern erinrade om att därvid i fråga om tryckta skrifter en ändring av TF krävdes.

Vid riksmötet 1977/78 väcktes två motionerf986 och 987) av Per Gahrton (fp) reSp. Åke Gillström m.fl. (s) om pornografi. 1 den ena hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle begära omedelbara åtgärder mot barnporno- grafi, t. ex. genom att regeringen tog initiativ till en frivillig överenskommelse med grossistcrna i branschen. 1 den andra yrkades att riksdagen hos regeringen skulle begära en skyndsam skärpning av lagstiftningen gällande pornografi, innebärande förbud mot fotografering av barn, djur och vålds- handlingari pornografiskt syfte. Konstitutionsutskottet uttalade (KU 1977/ 78:39) med anledning av motionerna, att det är i hög grad angeläget med åtgärder från samhällets sida mot den ökande förekomsten av barn i pornografiska sammanhang. Utskottet hänvisade vidare till yttrandefrihets- utredningens pågående arbete med de berörda frågorna och föreslog att riksdagen skulle förklara motionerna besvarade med vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

len fråga tilljustitieministern (1977/78:373) undrade Catarina Rönnungfs) om en lagändring med sikte på förbud mot sadistiska framställningar och barnpornografi planerades, vilka förarbeten för en sådan lagändring som i så fall vidtagits och vid vilken ungefärlig tidpunkt en proposition kunde påräknas. I sitt svar den 11 april 1978 anförde justitieministern att det är angeläget att utvecklingen mot att utnyttja barn i pornografiska framställ- ningar stävjas. Efter redogörelse för direktiven till yttrandefrihetsutred- ningen i denna fråga uppgav han vidare att han inhämtat att utredningen börjat studera frågan med sikte på att ta ställning i så god tid att ett förslag skulle kunna läggas fram hösten 1978. Ett förslag vid den tidpunkten skulle möjliggöra en proposition under våren 1979 och ett första riksdagsbeslut under innevarande valperiod.

4 Några ord om forskningen

Som konstaterats i proposition 1977/78:91 om radions och televisionens fortsatta verksamhet m.m. medger de undersökningar, som hittills har publicerats angående effekterna av våldsinslag i massmedierna, inte några entydiga slutsatser. Forskningen har emellertid intensifierats under senare år och metoderna har förfinats. lnom videogramutredningen pågår f. n. arbete med en sammanställning över den aktuella forskningen.

Man torde något förenklat kunna skilja mellan fem olika typer av effekter.

För det första kan våldsinslagen tänkas ha en instrukliv ejfekr; man kan av dem inhämta vissa kunskaper.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1978/79:179 24

För det andra kan våldsinslagen tänkas ha en stimuleram'le eller tll/("isande effekt. i första hand på kort sikt: de aggressiva tendenserna stegras. hämningarna försvagas: man får lust att "tillämpa kunskaperna".

För det tredje kan våldsinslagen tänkas ha en mönsterbi/damle (fl/ekt. En långvarig konsumtion av filmer med våldsinslag kan befaras skapa intrycket, att våld är en legitim eller i varje fall naturlig väg till framgång i livet.

För det fjärde kan våldsinslagen tänkas ha en avirubbande alfa/ti. Med långvarig konsumtion av våldsf'ramställningar följer så småningom att aversionen mot våld som konfliktlösningsmetod avtar. lndignationströskeln höjs och allt starkare stimuli fordras för att konsumenten skall reagera mot våldet.

För det femte kan våldsinslagen tänkas ha en avreagera/ide effekt. Man tänker sig här. att den som tar del av sådana inslag därvid lever ut sina aggressioner och lättar på det emotionella trycket. Benägenheten att själv gripa till våld kan då tänkas bli mindre.

Forskarna är eniga om att våldsinslag i massmedier kan ha en instruktiv effekt. Praktiskt taget alla forskare anser också att inslagen kan bidra till att framkalla ett aggressivt beteende. 1 andra avseenden — såsom i fråga om inslagens avreagerande effekt — råder oenighet.

När det gäller effekterna av pornografiska framställningar är forskningen inte lika omfattande. En dansk kriminolog. Berl Kutchinsky, har dock gjort undersökningar avsedda att söka förklaringar till minskningen av registre- rade sexualbrott i Köpenhamn efter det att det straffrättsliga förbudet mot pornografi avskaffats i Danmark.

Kutchinsky anser sig ha funnit att minskningen vad beträffar ett par brottstyper — fönstertittning och antastande av småflickor— kan förklaras som en direkt följd av utvecklingen på det pornografiska området. Beträffande våldtäkt och andra grövre sexualbrott medger undersökningarna inga entydiga slutsatser.

5 Överväganden

Efter ändring 1970 och 1971 finns inte längre i brottsbalken och tryckfri- hetsförordningen någon allmän straffbestämmelse om pornografi. Endast vissa slag av spridning av pornografiska alster är straffbelagda. För vuxna gäller att var och en så långt möjligt skall få bestämma vilka framställningar han skall ta del av — ingen skall behöva utsättas för pornografi mot sin vilja. l fråga om spridande av pornografiska framställningar bland ungdom gäller en strängare bestämmelse.

Förslag om att pornografiska framställningar på nytt skall bli straffbelagdai större eller mindre omfattning har väckts gång på gång under 1970-talet. Frågan tas också upp i direktiven för yttrandefrihetsutredningen.

1 första hand pekas i direktiven på frågans samband med filmcensuren: avskaffas filmcensuren för vuxna. kan det vara påkallat att i stället öka

• Sida 25
•  Original

Prop. 1978/791179 25

möjligheterna till efterföljande ingripanden. Den utveckling som har skett på pornografiömrådet med bl. a. bilder av barn i sexuella situationer visar enligt justitieministern att en viss försiktig utvidgning av det straffbara området kan vara motiverad också vad gäller framställningar i andra medier än film t. ex. tryckta skrifter och videogram.

Direktiven nämner även möjligheten att utredningen i en första omgång prövar frågan om införandet av en ny straffbestämmelse om pornografi och våldsframställningar med sikte på ett första riksdagsbeslut under denna valperiod.

Frågan om kriminalisering av pornografi och våldsframställningar har. som framgår av det anförda. ett nära samband med frågan om filmcensuren för vuxna. Den frågan kommer yttrandefrihetsutredningen att behandla först i ett senare skede av sitt arbete. Även bortsett från det sambandet måste tanken på en kriminalisering av pornografiska framställningar och våldsfram- ställningar i allmänhet prövas ingående från skilda aspekter. Av den föregående redogörelsen framgår att utredningen ännu inte har kunnat skaffa sig någon klar bild av effekten av olika typer av sådana framställningar. På vissa områden måste man också ägna mycken uppmärksamhet åt kraven på frihet i konstnärlig och vetenskaplig verksamhet och på yttrande- och informationsfrihet i övrigt. Vid eventuell lagstiftning uppkommer här betydande svårigheter vid avgränsningen av det straffbara området. Det sagda gäller även de framställningar som förenar våld och sexualitet. dvs. den sadistiskt inriktade pornografi som har diskuterats i riksdagen tillsammans med barnpornografin.

De nu beskrivna problem som möter tanken på en kriminalisering har mindre räckvidd och tyngd i fråga om den typ av pornografi vari barn medverkar antingen ensamma eller tillsammans med vuxna. Denna s.k. barnpornografi utgörs av alster som. främst i bild, skildrar barn i sexuella situationer de inte är mogna att uppträda i. Situationerna svarar ofta mot brottsbeskrivningarna för otukt med barn eller otuktigt beteende. Men barnpornografin innehåller även bilder. som har getts en sexuell innebörd utan att de avbildade situationerna kan sägas svara mot dessa brottsbeskriv- ningar.

Ett motiv för åtgärder mot barnpornografi är den integritetsskada som kan uppkomma när barn medverkar vid tillkomsten av pornografiska alster. Oavsett om avbildandet — vanligen med fotografisk metod — försiggår med barnets samtycke. måste det anses innefatta en allvarlig kränkning av barnets integritet. Barnet kan normalt inte överblicka konsekvenserna.

I fråga om barnpornografins vidare effekter ger hittillsvarande forskning inte någon säker ledning. Det är knappast möjligt att lägga fram bevis i frågan huruvida barnpornografiska framställningar kan leda till resp. avleda från sexuellt övervåld mot barn. I varje fall ger tillgänglig kunskap om effekterna inte anledning att avstå från att kriminalisera barnpornografin om en sådan åtgärd anses påkallad av hänsyn till barnens integritet.

• Sida 26
•  Original

Pr0p. 1978/79:179 26

Barnpornogralin förefaller vara en tämligen ny företeelse på den svenska marknaden. Produktionen tycks huvudsakligen äga rum i olika västeurope- iska länder. kanske främst Holland. och USA. Även i Sverige har produktion av barnpornografi förekommit i enstaka fall. Produkterna består till övervä- gande del av tryckta skrifter men också barnpornografi på film förekom- mer.

De tryckta skrifterna saknar som regel uppgifter om tryckeri. tryckort och tryckår. Vidare saknas vanligen uppgift om författare eller annan upphovs- man. lnnehållet i skrifterna består till allra största delen av fotograferat material men också teckningar förekommer. medan textmaterialet är föga omfattande och domineras av kontaktannonser.

Brottsbalkens bestämmelser om otukt med barn och otuktigt beteende sätter i viss omfattning en spärr för produktion av barnpornografi. Det är emellertid. som tidigare påpekats, möjligt att framställa barnpornografiska bilder utan att komma i konflikt med dessa bestämmelser.

Sverige torde i dag vara ett av mycket få länder som tillåter barnpornografi. I många länder. t. ex. Norge och Finland. råder generella förbud mot pornografi. Uttryckligt förbud mot barnpornografi gäller i Västtyskland.

Utredningen har dragit slutsatsen att barnpornografiska framställningar i bild bör straffbeläggas. Behovet av en motsvarande kriminalisering av skriftliga framställningar är mindre påtagligt. Konflikter med den konstnär- liga friheten är härockså väsentligt svårare att lösa. Utredningen begränsar sig i sitt lagförslag till framställningar i bild.

En straffbestämmelse om barnpornografi bör gälla bilder av alla slag. Av särskild praktisk betydelse är fotografiska bilder. Givetvis åsyftas även bilder framställda med elektromagnetiska eller andra tekniska metoder. Också tecknade bilder avses. Det kan inte uteslutas att levande modell används som ett led i produktionen av dem.

Avgörande för straffbarheten bör inte vara. huruvida barnet eller barnen är invecklade i uppenbara sexualhandlingar. Sådana fall tillhör visserligen dem som straffbestämmelsen främst bör riktas emot. men denna bör omfatta även fall där bilden ges sexuell innebörd genom barnets ställning eller åtbörder. Man kan väl tänka sig fall där ett barn, t. ex. genom speciella kameraarran- gemang. framställs på ett sätt som är ägnat att vädja till sexualdriften utan att barnet kan sägas ha deltagit i ett sexualbeteende vid avbildningen.

Enligt 2 kap. Bä första stycket regeringsformen får yttrandefriheten. bortsett från vissa särskilt angivna fall. begränsas endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Sådana Skäl föreligger enligt utredningens mening i de fall som åsyftas här.

Om en bestämmelse om barnpornografi skall få giltighet i fråga om de skrifter som regleras genom TF måste den införas inte bara i brottsbalken utan också i TF. Förslag till straffbestämmelse framläggs härmed.

Bestämmelsen om barnpornografi kan. vad beträffar brottsbalken. lämp- ligen införas i l6 kap. För TF:s del är den naturliga platsen 7 kap. 4 &. Till följd

• Sida 27
•  Original

Prop. 1978/79:179 27

av radioansvarighetslagens konstruktion återverkar avfattningen av brotts- balken och TF i detta hänseende omedelbart på innebörden av begreppet otillåtet yttrande i television.

l förslaget har inte någon åldersgräns angivits. Med tanke på olikheterna i skilda individers utveckling bör någon sådan gräns inte heller föreskrivas. Bestämmelsen syftar till att skydda unga människor. vilkas könsmognads- process inte är avslutad. Den närmare gränsdragningen får ankomma på rättstillämpningen.

Endast isällsynta undantagsfall kan det vara befogat att publicera bild där barn framställs i en sexuell situation. Som exempel på fall, där sådan publicering enligt utredningens mening kan vara försvarlig. kan nämnas publicering som låter sig försvaras av konstnärliga hänsyn. Också som led i en allvarligt syftande nyhetsförmedling eller som inslag i vetenskapliga arbeten kan bildpublicering av här avsett slag framstå som försvarlig.

För att kriminaliseringen inte skall omfatta nu angivna och likartade fall bör straffbestämmelsen innehålla ett undantag för framställning som är på detta sätt försvarlig. Avgörande vid bedömningen av en framställnings försvarlighet bör vara det syfte. som ligger bakom framställningen, och det sammanhang, som den förekommer i. Syftet bör givetvis vara allvarligt och ett annat än att väcka ett sexuellt behov hos åskådaren. För att samman- hanget skall anses försvarligt bör också det vara allvarligt. Bilden skall ingå som ett naturligt och befogat element i sammanhanget.

Som brottsbenämning föreslås "barnpornografibrott". Ordet pornografi används däremot inte i brottsbeskrivningen.

Straffet föreslås bli böter eller fängelse i högst sex månader. Det är samma straffskala som gäller för brotten otillåtet förfarande med pornografisk bild och förledande av ungdom.

Särskilt yttrande av Per Unckel

Yttrandefrihetsutredningen har enligt sina direktiv till huvuduppgift att pröva möjligheterna att vidga det skydd tryckfrihetsförordningen ger också till andra medier. Därutöver lämnar direktiven möjlighet för utredningen att om den så väljer med förtur behandla frågor med anknytning till våld och pornografi. ] direktiven anges en sådan prövning som särskilt påkallad om utredningen skulle föreslå ett avskaffande av filmcensuren för vuxna.

Den svenska tryckfrihetslagstiftningen uppbärs av principen att endast utomordentligt starka skäl kan motivera en inskränkning i tryckfriheten. Blott det faktum att en företeelse för en överväldigande majoritet framstår som osmaklig och frånstötande är inte skäl nog att ingripa mot företeelsen med tryckfrihetslagstiftningens hjälp.

i föreliggande betänkande har yttrandefrihetsutredningen valt att utan anknytning till censurfrågorna bryta ut barnpornografin för särskild behand- ling. Någon analys av pornografin i allmänhet eller av våldsproblemen har

• Sida 28
•  Original

Sammanställning av remissyttrandena över yttrandefrihetsutred- ningens betånkande (Ds Ju l978z8) Barnpornografi

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern (JK). riksåklagaren (RÅ). hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt. rikspolisstyrelsen. l977 års sexualbrottskommitté (Ju l977:03). utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt. socialstyrelsen, statens biograf- byrå. statens filmgranskningsråd. statens barnfilmnämnd. radionämnden, skolöverstyrelsen (SÖ). konsumentvcrket, AB Svenka Pressbyrån. Allmän- hetens pressombudsman (PO). Sveriges videoproducenters förening. Konst- närliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Kooperativa Förbundet (KF). Pressens samarbetsnämnd (Publicistklubben. Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivareföreningen), Riksförbundet Hem och Skola. Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU). Rädda Barnens Riksförbund. Svenska bokförläggareföreningen. Svenska fotogra- fernas riksförbund, Sveriges författarförbund samt Sveriges Radio AB.

KLYS har förklarat sig instämma i författarförbundets yttrande och har därutöver anfört vissa synpunkter.

Konstnärernas riksorganisation (KRO) och Föreningen svenska tecknare. vilka är medlemmar av KLYS, har instämt i sistnämnda organisations yttrande i likhet med Svenska fotografernas riksförbund, som därutöver har anfört vissa synpunkter.

RÅ har bifogat yttranden från cheferna för åklagarmyndigheterna i Stockholm. Göteborg och Malmö.

Yttranden har dessutom inkommit från Operation Ansvar, Aktionen "Kamp mot porr och prostitution" samt Svenska fäcklärarförbundets stockholmsavdclning. som därvid har hänvisat till det yttrande RFSU har avgett.

2 Allmänt om remissutfallet

Samtliga remissinstanser lörordar att man inför ett förbud i någon form mot framställning och spridning av barnpornografi. Från många håll påpekas att det kan ha olägenheter att bryta ut den frågan från sammanhanget med annan pornografi. men de flesta som diskuterar den saken finner det trots allt så angeläget med ett förbud att man tills vidare bör kunna godta ett sådan lösning. Ett fåtal instanser kommer dock till motsatt ståndpunkt.

En del remissinstanser diskuterar också vilket som är det bärande motivet för ett förbud. Det av utredningen anförda motivet — skyddet för barns integritet — godtas allmänt. Men några instanser hävdar att det kan finnas fler

• Sida 30
•  Original

Prop. 1978/791179 30

skäl till ett förhud och att man kan överväga att på nytt införa en regel liknande den före år 1071 gällande om särandc av lukt och sedlighet.

I många yttranden berörs också olika problem rörande avgränsningen av det straffbara området. och det framförs önskemål om en precisering av den föreslagna bestämmelsen.

Bland andra frågor som tilldragit sig intresse vid remissbehandlingen kan nämnas var i brottsbalken bestämmelsen hör placeras. denna bestämmelses förhållande till vissa andra straffbtid samt den föreslagna strafflatituden. Från några håll ifrågasätts också en inskränkning i den allmänna spridningsrätt som är stadgad i 6 kap. l & tryckfrihetsförtiirdningen.

3 Allmänna uttalanden

Samtliga remissinstanser finner det motiverat att kriminalisera barnporno— grafi.

JK delar utredningens syn på barnpornografi. RÅ anser att barnpornografi i alldeles särskilt hög grad är ett otillbörligt utnyttjande av enskilda människor.

Hov/'iillt'll över Skåne ut'/t Blekinge ansluter sig till förslagets syfte att rida spärr mot utvecklingen på barnpornografiområdet. Hovrätten understryker särskilt det av utredningen framförda motivet till ingripande mot barnpor- nografin nämligen att barns medverkan vid tillkomsten av pornografiska alster innefattar en allvarlig kränkning av barnets integritet. Det skydd för barn som utredningen här vill skapa ligger också väl i linje med den förstärkning av barns rättsliga ställning som statsmakterna uppdragit åt utredningen om barnens rätt att lägga fram förslag om. Barnpornografiska alster framstår för de flesta människor som osmakliga och frånstötande. Att barn utnyttjas som pornografiska motiv i kommersiellt syfte saknar enligt hovrättens mening varje berättigande.

(')va'äk/ugaren i .S'Ioc'k/mlm uttalar:

Tryckfrihet ären förutsättning för ett fritt åsiktsutbyte och fungeranså som reglerna är utformade i vårt land.även som ett hinder mot maktmissbruk från exempelvis myndigheternas sida. Denna funktion hos tryckfriheten vill säkert ingen förhindra eller försvåra. Tryckfrihetsförordningen förutsätter emellertid att bestämmelser kan meddelas till skydd för enskilds rätt och allmän säkerhet. Med beaktande härav synes det inte behöva inge betänk- ligheter att bland de otillåtna yttrandena i 7 kap. 4 & tryckfrihetsförordningen införa barnpornografibrött. Det kan synas svårt för många att förstå vad framställning av barn som sexualobjekt har att göra med de omistliga värderingar, varpå tryckfriheten ytterst vilar. Barnpornografin kan. om den fritt får utveckla sig i en alltmer provocerande riktning — vilket icke kan anses uteslutet — i stället medföra att allmänheten förlorar aktningen för lagstift- ningen. vilket ytterst kan skada de idéer. som utgör grund för tryckfrihe- ten.

Överåkfagaren tillstyrker att barnpornografi straffbeläggs såvitt avser framställning i bild.

• Sida 31
•  Original

Prop. l978/79:l79 3f

Övera'klagaren i Göteborg påpekar att det föreliggande förslaget i princip motsvarar en lagstiftning som redan förekommer i en del andra europeiska länder. Vägande Skäl mot att införa en sådan lagstiftning i Sverige saknas. Kopplingen med tryckfrihetslagstiftningen är nödvändig.

Också överåklagaren i Malmö delar helt den av utredningen redovisade uppfattningen att barnpornografi utgör en allvarlig kränkning av berörda barns integritet. Det är därför angeläget med lagstiftning om förbud mot barnpornografi. förbud som f. ö. uppenbarligen råder i de flesta länder.

Rikspa/isstyrelsen delar utredningens uppfattning att barnpornografiska framställningar i bild bör straffbeläggas.

Enligt utredningen om barnens rätt behöver barnet bl. a. skydd för sin integritet. I likhet med yttrandefrihetsutredningen anser utredningen att ett sätt på vilket man kan skydda barnets integritet är att förbjuda pornografi vari barn medverkar. Utredningen tillstyrker att förbud mot barnpornografi införs men ifrågasätter om inte redan själva utnyttjandet av barnet som modell vid framställning av pornografiska bilder borde behandlas som en särskild form av sexualbrott. Anledning kan möjligen finnas för 1977 års sexualbrottskom- mitté och ev. prostitutionsutredningen att närmare överväga denna fråga.

Socialstyrelsen är positiv till att barnpornografiska framställningar i bild föreslås bli straffbelagda. Förbud mot barnpornografi får anses väl motive- rat.

Statens biografbyra' och statens_nlntgranskningsräd tillstyrker utredningens förslag.

Sko/öi'm-styrelsen ( SÖ) delar utredningens inställning till barn pornografi och tillstyrker de föreslagna lagändringarna. Enligt SÖ:s bestämda uppfattning är detta ett område där inskränkning i tryckfriheten får anses befogad. Sannolikt överensstämmer även ett förbud mot barnpornografi med det allmänna rättsmedvetandet.

Konsrtntanti'arkat biträder utredningens förslag om införande av ett särskilt straffstadgande om barnpornografi. Framställning av [x)rnografiska bilder med barn finner verket utgöra ett exempel på otillbörligt utnyttjande av barns godtrogenhet. Konsumentverket delar utredningens uppfattning att hänsy- nen till barns integritet motiverar ett särskilt stadgande i tryckfrihetsförord- ningen. Konsumentverket bctonar ocksåi likhet med sawtalbrottskonnnitttnr och turer/ningen (nn barnens rätt betydelsen av att den föreslagna bestäm- melsen leder till en effektiv bevakning av området.

AB Svenska Pressbyrån har i princip inte några invändningar mot en kriminalisering av den form av barnpornografi sotn utredningen åsyftar med sitt förslag. Något för tryckfriheten väsentligt intresse torde inte därmed åsidosättas.

Inte heller Pressens santarhatsniintntl har någon erinran mot kriminalisering av den form av barnpornografi som utredningen behandlar i sitt betän-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1978/79:179 32

kande.

.S'veriges Radio AB anser att en vidsträckt yttrandefrihet är en nödvändig förutsättning för en fri debatt i samhälls- och kulturfrågor. Lagstiftningen bör inte medföra andra inskränkningar i yttrandefriheten än vad som behövs för att värna om andra viktiga allmänna eller enskilda intressen. Särskilt starkt är kraven på frihet i konstnärliga och vetenskapliga verksatnheter. något som kommitten även i betonar i sin utredning. Detta gör att en lagstiftning inom yttrandefrihetens område alltid har svårt att finna en säker avgränsning av det straffbara området. Tyvärr medför en vidsträckt yttrandefrihet i en del fall även missbruk av denna frihet. Det kan tvinga lagstiftaren att ingripa med lagförbud istället för att lita till att självsanering och ansvar skall fungera. När det gäller Sveriges Radios verksamhet framstår det emellertid som onödigt med den av utredningen föreslagna inskränkningen i yttrandefrihetslagstiiit- ningen. eftersom företaget redan i dag icke skulle kunna visa sådana bilder som föreslås bli straffbara med hänsyn till de bestämmelseri radiolagen och företagets avtal med staten som reglerar programinnehållet. Enligt radiolagen skall programföretag bl. a. hävda principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. I avtalet finns bl.a. en bestämmelse som skyddar den personliga integriteten. Bägge bestämmel- serna skulle kunna tillämpas i dessa fall. Även om Sveriges Radio således i princip är emot lagfästa inskränkningar i yttrandefriheten har företaget förståelse för utredningens motiv till förslaget om införande av ett barnpor- nografibrott.

KF delar uppfattningen att tryckfriheten ej bör begränsas annat än när mycket allvarliga skäl därför föreligger. Utredningens förslag om åtgärder i efterhand mot barnpornografibrott finner KF emellertid välbetänkt och angeläget. I utredningen har getts övertygande skäl för förslagets utformning och KF bedömer att förslaget väl motsvarar den opinion som medlemmar i landets konsumentföreningar har gett uttryck för.

Riksförbundet Hem och Sko/a tillstyrker att de lagändringar som utred- ningen föreslår snarast genomförs men markerar att enbart lagstiftning inte torde vara tillräcklig. Dels kommer alltid gränsfall och tolkningstvister att dyka upp. dels finns risk för verksamhet inom detta område utanför lagens råmärken. Barnpornografin måste därför enligt förbundet ses ur ett helhets- perspektiv och inte enbart ur en snäv juridisk synvinkel som ett problem för yttrandefriheten. Den måste också bekämpas genom att människor får kunskap som ger dem möjlighet att inom sig utveckla motståndskraft mot förråande tendenser. Pornografi är till stor del en fråga om respekt för egen och andras integritet och värdighet och förbundet påpekar att en väl utbyggd föräldrautbifdning tillsammans med skolans samlevnadsundervisning —i den mån den förverkligas i enlighet med givna anvisningar — är kraftfulla instrument för att på sikt ge denna kunskap.

Rädda Barnens Riksförbund anför:

• Sida 33
•  Original

Prop. 1978/79:179 33

föratt barn skall få utvecklas påctt positivt sätt krävsatt vuxna i samhället tar ett gemensamt ansvar för barnens uppväxt. lett sådant skydd ingår också att se till att barns integritet inte hotas. Därför ser Rädda llarnen positivt på yttrandefrihetsutrcdningens förslag att förbjuda sådan ptn'nografi i vilken barn medverkarocli tillstyrker fi'ifjaktligen att ett förbud mot barnpornografi införs.

Det står för Rädda Barnen samtidigt klart att frågan om barnpornografi inte får ryckas loss ur sitt sociala sammanhang. Orsakerna till att pornografin i vårt land har fått den omfattning den gjort är många och komplicerade. En förbudsfagstiftning kan som i detta fall ibland vara motiverad, men fåraldrig ersätta en förutsättningslös analys av de djupare liggande mekanismer som ligger bakom symtomen pornografi och prostitution. Om en sådan analys inte kommer till stånd eller görs för grund kan en lagstiftning få paradoxala effekter. Rädda llarnen förutsätter att detta noga övervägts inom departe- mentet.

RFSU instämmer i utredningens uppfattning att det finns särskilda skäl för förbud mot barnpornt'Jgrafiska bilder. En kategori av sådana bilder kan inte framställas utan att straffbara sexuella handlingar mellan barn och vuxna arrangeras. Om dessa handlingar utgörs av samlag i en eller annan form innebär de en psykisk chock för barnet och medför en betydande risk för att barnet för framtiden kommer att känna skräck för sexualfunktionen.

RFSU fortsätter:

Mindre avancerade sexuella beteenden såsom blottande eller 5. k. otuktig beröring behöver inte ha dessa effekter på barnet. om inte den vuxne. som får kännedom om händelsen. reagerar obehärskat. Men att utsätta ett barn för sådana handlingar och att återge situationen i bild samt utställa och salubjuda bilden innebär ändå ett långtgående övergrepp mot barnets integritet. Därför finns det skäl att innefatta även sådana framställningar i ett förbud mot barnpornografi.

St't'l'liuvs riden/truthtt'en/t'rs/örening har uppfattningen att varje ändring av tryckfrihetslagstiltningen som innebär inskränkning i tryckfriheten måste vara underbyggd av mycket starka motiv. Även om det kan ifrågasättas att utredningen i tillräcklig grad analyserat motiven för den föreslagna ändringen delar föreningen utredningens inställning till barnpornografi och rekommen— derar att den föreslagna inskränkningen i tryckfriheten genomföres.

:lklionelt "lx'utn/t mot porr (n'/t prostitution" tillstyrker och välkomnar förslaget att kriminalisera exploateringen av barn som pornografiska motiv.

Stockholms tingsrätt delar utredningens uppfattning att barnpornografi inte bör tillåtas men har en något mer kritisk attityd och fortsätter:

Enligt betänkandet skulle den utveckling som skett på pornografiområdet med bl. a. bilder av barn i sexuella situationer motivera en viss försiktig utvidgning av det straffbara området. Tingsrätten utgår ifrån att utredningen med återgivandc att detta uttalande. som i förevarande sammanhang kan te sig tveksamt till sin innebörd. inte avser annat än att just s. k. barnpornografi skulle motivera den föreslagna ändringen. Om vad den åsyftade utvecklingen

3 Riksdagen 1978/79. ! sant/. Nr 179

• Sida 34
•  Original

Prop. 1978/79:179 34

innebär har i betänkandetemellertid inte lämnats någon upplysning. Redan av denna anledning måste tingsrättens yttrande förses med den alfntänna reservation som ligger däri att tingsrätten inte har sig närmare bekant utvecklingen i fråga.

.S't'_vttalln't»I/kannn/ten för en tncr utförlig bakgrundsdiskussion och anför:

llppltävandet av det fram till år fl)—lf gällande förbudet mot framställning och spridning av pornografiska alster har medfört att man fått ett utbud av pornografi vars art och omfattning man knappast hade förutsett. Detta har. som redogörs för i betänkandet, föranlett åtskilliga opinionsyttringar med krav på återinförande av någon form av begränsningar av det tillåtna området för pornografiska framstäflningar. Den s. k. sexliberalism. med sin långtgå- ende tolerans av företeelser som pornografi och PfOSlllLlllt'lll. som var förhärskant'le under l%(l-talct. har under inflytande av det senaste decen- niets könsrollsdcbatt efterträtts av en mera medveten och kritisk syn på dessa frågor. Vad gäller pornografi har man särskilt framhållit. att den innebär en exploatering av kvinnokroppen och en förnedring av kvinnan. Det har också påståtts att det rikliga pornografiska utbttdet har bidragit till en ökning av prostitutionen. Man har främst vänt sig mot sådan pornografi som har inslag av våld och sadism.

I fråga om barnpornografi har i viss mån samma argument använts. Man har sålunda betonat att denna typ av pornografi innebär en exploatering av barnet och har bidragit till en ökning av ungflicksprostitutionen. Men också en annan faktor har understrukits. nämligen att ett barn. till skillnad från en vuxen person. även om avbildningen sker med barnets samtycke. måste antas sakna förmåga att förstå innebörden av sin medverkan och att överblicka konsekvenserna av denna.

I vissa fall innefattar. såsom utredningen påpekat. en pornografisk avbildning av ett barn brott mot (» kap. 3 eller bä Brll. dvs. otukt med barn eller otuktigt beteende. Då det föreligger ett beroendeförht'illande mellan parterna kan även stadgandct i (» kap. 4 & llrll om otukt med ungdom tänkas bli tillämpligt. En bild av barn kan dock vara pornografisk titan att den föreställer könsligt umgänge med barnet eller könslig beröring att detta och det är då straffritt att framställa eller sprida bilden. Vidare kan genom trickf'otografering och liknande metoder könsligt umgänge eller könslig beröring framställas med utnyttjande av en i och för sig oskyldig bild av barn. Framställning av teckningar vid vilka inte levande modell har använts omfattas givetvis inte heller av något av de nämnda straffstadgandena.

Att döma av de fåtaliga domar som meddelats är de möjligheter som sålunda finns att ingripa med straff mot barnpornografi med stöd av brottsbalken otillräckliga. Att antalet domar är så ringa kan emellertid också bero på de uppenbara svårigheterna att spåra bildernas upphovsmän. På senare tid har dock några fall av straffbar framställning av barnpornografi uppmärksammats i pressen. I samtliga fall har framställaren varit barnets vårdnadshavare eller annan närstående eller eljest bekant person.

När det gäller den straffrättsliga bedömningen av hithörande företeelser står man strängt taget inför två skilda problem.

Redan själva utnyttjandet av ett barn som modell vid framställning genom fotografi eller teckning eller liknande förfarande av pornografiska bilder innebär ofta en kränkning av barnets personliga integritet. Denna kränkning blir särskilt allvarlig genom att barnet i allmänhet saknar alla förutsättningar

• Sida 35
•  Original

Prop. 1978/79:179 35

att bedöma innebörden och konsekvenserna av de ltattdlingardet förmås att utföra. samtidigt sotn händelser av detta slag knappast katt undgå att på ett negativt och skadligt sätt påverka det helt skyddslösa barnets uppfattning om och förhållningssätt till sin egen och andras sexualitet. ! allvarliga fall kan man räkna med djupgående och bestående skadeverkningar.

Nu gällande bestämntelser om straff för sedlighetsbrott blir tillämpliga på ett förfarande av det här slaget endast om gärningen innefattar könsligt umgänge med barnet eller sådan könslig beröring av barnet som är att anse som sedlighetssårande. ] åtskilliga fall då barnpornograliska bilder framställs torde dessa förutsättningar inte vara uppfyllda.

Sexualbrottskommitten vill för sin del ifrågasätta om det inte bör övervägas att straf'f'rättsligt behandla förfaranden av det senare slaget som en särskild form av sex ualbrott. vid sidan av de nu gällande bestämmelserna om straffför otukt med barn eller ungdom. otuktigt beteende och förförelse av ungdom. Detta skulle nted all säkerhet leda till att sådana gärningar kom att beläggas med betydligt strängare straffän som över huvud taget kan övervägas inom ramen för en strafflagstiftning som tar sikte uteslutande på själva framställ- ningen och spridningen av barnpornografiska bilder. Mycket talar enligt utredningens mening också för att åtskilliga av dessa förfaranden allmänt uppfattas som lika straffvärda som vissa former av sådana mot barn riktade handlingar som enligt gällande lag bedöms som sedlighetsbrott. Och det är att märka. att sådana förfarandens straffvärdhet i princip kan och bör bedömas på samma sätt. helt oberoende av om de i de enskilda fallen över huvud taget leder till någon framställning och spridning av pornografiska bilder.

Det torde ligga väl inom ramen försexualbrottsutredningens uppdrag att ta upp hithörande frågor till en förutsättningslös prövning. Kommittén har också för avsikt att i ett senare skede av sitt arbete överväga innehållet i bestämmelserna om straff för sexualbrott från nu angivna synpunkter.

Detta hindrar självfallet inte att den andra sidan av problemet. dvs. de tryckfrihctsrättsliga aspekterna av dessa Förfaranden. ägnas uppmärksamhet från straffrättsliga synpunkter. Men i den mån det förfarande. varigenom en barnpornografisk bild framställs. i en framtida lagstiftning blir straffbelagt såsom en särskild form av ett mot barnet riktat sexualbrott. bör det inte ifrågakomma att därjämte bestraffa gärningen som ett brott mot allmän ordning enligt en bestämmelse av den innebörd som yttrandefrihetsutred- ningen nu föreslår. Däremot synes det befogat att i lo kap. BrB — och i tryckfrihetsförordningen— stadga särskilt straff för spridning av barnporno- grafiska bilder. Tydligt är nämligen. att spridningen av en sådan bild kan. i all synnerhet om barnet kan identifieras. innefatta en ytterligare och självständig kränkning av barnets integritet. som även den kan få ödesdigra konsekvenser för barnets fortsatta psykosexuella utveckling.

Tänkbart är givetvis. att en framtida lagstiftning. varigenom själva framställningen av en barnpornografisk bild bestraffas som ett sexualbrott. får ett tillämpningsområde som lämnar vissa mindre allvarliga men likväl straffvärda förfaranden utanför det straffbara området. Det kan då bli aktuellt att komplettera en sådan lagstiftning med bestämmelser om straff för sådana förfaranden för framställning av barnpornografiska bilder.

Siw-mesjär/"allar/örhmn/ intar en kritisk hållning till utredningens krimi- nalpolitiska bakgrundsanalys och anför bl. a.:

När man överväger att kriminalisera ett förfarande gäller det att först analysera vad man vill uppnå med kriminaliseringen och vilka handlingar

• Sida 36
•  Original

Prop. l978/79: 179 36

ntatt vtll komma åt. dvs. att distittkt bestämma det ktitninalpolitiska malet.

Under avsnitt 2. påvisar yttrandefrihetsutredningen att själva produk- tionen av pornografiska framställningar i bild ofta redan nu innefattar brott mot bestämmelser i 6 kap. brottsbalken. I motiven till lagförslaget framhålles det emellertid att barnpornografin också innehåller bilder. som har getts sexttell innebörd utan att de avbildade situationerna kan sägas svara mot brottsbeskrivningen i nu gällande lagregler och att det alltså går att nu framställa barnpornografiska bilder utan att komma i konflikt med sagda bestämmelser. Utredningens slutsats är att man därför nu bör kriminalisera själva framställningen av dylika bilder.

När det gäller effekten av pornografi på läsaren/tittaren anser utredningen att man något förenklat kan skilja mellan fem olika typer: instruktix effekt. stimulerande eller utlösande effekt. mönsterbildatnle effekt. axtrubbande effekt och avreagerande effekt. När man kommer till motiven drar utred— ningen emellertid inte nägra direkta slutsatser härav. På s. 32 anför man "fått motiv för åtgärder mot barnpornografi är den integritetskränkning som kan uppkomma vid tillkomsten av pornografiska alster". Detta visar sig emel- lertid också vara utredningens enda motiv: av behovet att skydda barn mot att vara modell för pornografiska bilder drar man direkt slutsatsen att bilderna som sådana bör vara krintinaliserade. i följd varav även spridning av dem skall straffbeläggas.

Som framgårav det sagda saknas det i utredningens motivering ett entydigt tryckI'rihetsrättsligt resonemang sotn bakgrund för förslaget att kriminalisera spridning av barnpornografi. Denna brist i utredningens kriminalpolitiska överväganden får vissa följder för utredningens fortsatta diskussion och för utformningen av den föreslagna lagtexten. Den skapar också starigheter för remissinsntnserna att ta ståndpunkt till förslaget.

lin kriminalisering till skydd för barnet avser ett ämne som i och för sig faller utanför SFI-":s bevakningsområde. [Eftersom utredningen samman- kopplat skyddssynpunkten med yttrandefriheten är det emellertid nödvän- digt för fruktbara resonemang kring den senare att ta ställning även till behovet av en direkt på barnet inriktad sk_vddsbestämmelse. Sfilf anser sig därför böra yttra sig på detta område och separat granska behov et av en bestämmelse till skydd för barn ur en vidare kriminalpolitisk och lagteknisk synvinkel.

Förbundet delar utredningens mening att barn skall skyddas mot att vara modeller för pornografiska bilder. Det är uppenbart att nuvarande lagregler om otukt med eller otuktig beröring av barn inte räcker som skydd. Bilder kan ges en sexuell innebörd redan genom barnets kroppsställning eller åtbörder och bilderna kan framställas under förhållanden. då den vuxnes åtgärder begränsas till instruktioner cller t. o. m. till ett utnyttjande av barnets spontana beteende. men där det ändå för barnet framstår som en kränkning att avbildningen genomförs.

Förbundet kommer till slutsatsen att tillstyrka en lagregel genom vilken framställning av barnpornografi efter levande modell kriminaliseras.

Närdcthäref'tergällerden tryckfrihetsri'tttsliga regleringen konstaterar förbundet att utredningens förslag till kriminalisering av fram- ställande och spridande av barnpornografi såsom ett brott mot allmän

• Sida 37
•  Original

Prop. 1978/79:179 ' 37

ordning uppenbarligen har tillkommit främst i syfte att den vägen komma fram till ett tryckfrihetsbrott. Detta följer redan därav att det är fråga om en yttrandefrihetsutredning. som knappast har mandat att granska kriminallag- stiftningen som sådan. och som därför enligt direktiven icke kan ha i uppdrag att primärt föreslå ändringar i brottsbalken . Sannolikt är detta också anledningen till att utredningen har stannat föratt föreslå införandet av en bestämmelse i brottsbalken som skall kunna bilda underlag för den ändring i tryckfrihetsförordningen som direkt avses i direktiven. Förbundet fortsätter:

Förbundet har ovan påpekat att utredningens bristande kriminalpolitiska analys gör det svårt att ta ställning till förslaget. Vid sin vidare granskning måste emellertid förbundet utgå från att behovet aven skyddsbestämmelsc för barn som modell för pornografiska bilderär en sak för sig och därför sak nar omedelbar relevans för tryckfrihetsresonemangen. Utgångspunkten för vad som sägs nedan är alltså. att barnets skyddsbehov tillgodoses genom en ändring i 6 kap. brottsbalken av den innebörd som förbundet har föreslagit. Vad som återstår är då att undersöka. om det finns anledning att införa en mera övergripande bestämmelse med förbud mot framställande av porno- grafi med barn som motiv samt mot spridning av sådana bilder.

Avslutningsvis hemställer förbundet att.eftersont det är av yttersta vikt att remissinstanserna får tillfälle att ta ställning till textförslag som bygger på de principer förbundet anger i sitt remissyttrande. man inom departementet snarast gör en utredning och framlägger förslag till lagtext i angiven riktning. vilket förslag sedan kan gå på snabbremiss till de instanser som yttrat sig över förevarande utredning.

KL YS ansluter sig till författarförbundets analys och kritik av utredningens förslag och finner därför ingen anledning att beträffande slutsatser som man delar med förbundet ytterligare utveckla argumenten.

4 Utredningens förslag om dellösning beträffande barnpornografi

Frågan huruvida en omedelbar dellösning är motiverad diskuteras av JK. RÅ. hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, sexualbrotts- kommittén. statens barnlilmnämnd. radionämnden. KLYS. Riksförbundet Hem och Skola. Svenska bokförläggareföreningen. Svenska fotografernas riksförbund samt Sveriges Författarförbund.

JK. RÅ . Stockholms tingsrätt. KL YS och Svenska./orogrq/ernas riksförbund avstyrker en sådan dellösning. medan de övriga kommer fram till motsatt ståndpunkt.

JK som instämmer i utredningens allmänna syn på barnpornografi anser i likhet med utredningens ledamot Unckel att det skulle ha varit önskvärt med en helhetsbedömning av pornografifrågan.

RÅ framhåller att erfarenheten av tidigare lagstiftningsarbete på föreva- rande område visar det vanskliga i att försöka dra upp gränser för vad som från moralisk synpunkt eller av rena anständighetsskäl kan accepteras. Sedan

• Sida 38
•  Original

Prop. 1978/79:179 3.8

brottet sårande av tukt och sedlighet utmönstrats bygger också numera den lagstiftning som riktar sig mot pornografi på andra kriterier. främst på behovet att skapa skydd för den enskildes integritet. Allmänt sett har dock inställningen till pornografi svängt efter den liberalisering som ägde rum under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Krav på skärpning har sålunda nu från fiera håll förts fram när det gäller skildringar av våld och sexuella beteenden. Frågan om kriminalisering av våldsframställningar och pornografi är under övervägande i yttrandefrihetsutredningens arbete. Man kan av denna anledning ställa sig tveksam till om det är lämpligt att nu bryta ut en del av detta komplex. När det gäller barnpornografi är det emellertid i alldeles särskilt hög grad fråga om ett otillbörligt utnyttjande av enskilda människor. Den som vid framställningen av bild som visar ett sexuellt beteende använder sig av barn som agerande kränker sålunda allvarligt barnets integritet. Barnet sak natt i regel insikt om arten av eller syftet med det förfarande det utsätts för. Det kan inte heller överblicka konsekvenserna av sin medverkan. Den skadliga verkan som kan vara förknippad med barnpornografi talari och för sig föratt objektet för en kriminalisering bör vara inte innehållet i den pornografiska framställningen/bildcn utan själva nyttjandet av barn i sådant sammanhang. Kriminaliseringen skulle således tjäna närmast som ett komplement till straffstadgandena om otukt med barn och otuktigt beteende. Emellertid katt det antagas att en kriminalisering med sådant innehåll skulle få endast en begränsad effekt. Bilderna torde mestadels framställas utomlands. Under alla förhållanden torde det blien mycket svår uppgift att Spåra gärningsmannen endast med ledning av tillgängliga bilder. Vill man skydda barn mot otillbörligt utnyttjande i samband med barnpor- nografi synes man därför vara nödsakad att rikta kriminaliseringen mot innehållet i eller spridandet av den pornografiska produkten. Med hänsyn till att det sålunda skulle komma att röra sig om ett ingripande lagstiftningsvägen mot pornografi och detta enligt RÅzs mening bör övervägas i ett enda sammanhang avstyrker RÅ att man nu genomför en särskild lagstiftning på området.

Stockholms tingsrätt pekar på att produktionen av barnpornografi här i landet. som utredningen också anser. torde vara av blygsam omfattning. Tingsrätten vill som sin uppfattning i enlighet härmed uttala. att skäl inte anförts föratt nu till särskild behandling upptaga den aktuella frågan. Denna bör enligt tingsrätten behandlas som en del av en samlad undersökning av pornografi och våldsframställning.

Svenska fotografernas riksförbund vänder sig mot den ofullständiga utred- ningen och anser att delbetänkandet inte borde ha offentliggjorts separat utan ha tagits in i utredningen i sin helhet.i sitt hela sammanhang.och inte vara så lösryckt och ofullständigt.

KL YS delar helt den inställning som utredningens ledamot Per Unckel har gett uttryck för i sitt särskilda yttrande. Anledningen till att denne inte till fullo dragit konsekvenserna av sina resonemang tycks enligt KLYS vara, att

• Sida 39
•  Original

Prop. 1978/79:179 39

han endast intttitivt har spårat de grundläggande felen i utredningens kriminalpolitiska koppling mellan motiv och fi.")rslag och därför inte haft möjlighet att ta ställning för det fall man. på av utredningen angivna grunder. inför en straffbestämmelse i 6 kap. brottsbalken. KLYS finner det antagligt att Unckel — och kanske andra ledamöter — skulle ha kommit till annan slutsats beträffande lämpligheten att nu separat införa en tryckfrihetsinskränkning. om de av utredningensjuridiska expertis fått klarlagt. att de syften mot vilka hela motiveringen pekar kunde ha tillgodosetts med ett förbud mot användandet av barn som modell.

KLYS anför vidare avslutningsvis att man inser att den pågående utvecklingen inom pornogralibranschen på många sätt kan te sig oroande. Man utesluter därför inte möjligheten att man förr eller senare måste resa en spärr mot denna utveckling och att ntan därvid särskilt beaktar barnporno— grafin och andra grovt stötande framställningar. lån sådan inställning kan emellertid inte ensam få styra lagstiftningen på ett område som primärt åtnjuter skydd i grundlag. Därför avstyrker KLYS de av utredningen föreslagna ändringarna i brottsbalken och try-'ckfrihetsförordningen samt föreslår att frågan återförvisas till utredningen för vidare behandling.

Staats/vu.lotugm/i'rnas riks/örhnml instämmer helt i utredningens grundsyn. att pornografi är osmaklig och frånstötande. men anser inte att detta är skäl nog att enbart specialstudera ett område och lagstifta och ge förslag till reglering som är så ofullständig som den föreslagna.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har motsatt uppfattning. Visserligen ifrågasätter hovrätten om barnpornografifrågan har en sådan angelägenhets- grad att den bör brytas ut från det större sammanhang som behandlas av utredningen. Hovrätten ifrågasätter likaledes om något ingripande mot pornografin över huvud taget bör komma till stånd innan de pornografin närstående frågorna som behandlas av 1977 års sex ualbrottskommitte och av prostitutionsutredningen har prövats.

Hovrätten fortsätter:

Vid en samlad prövning av de komplex av frågor på det sexuella området som nu utreds på olika håll skulle det nämligen varit möjligt att bättre överblicka de vidare konsekvenserna av ett ingripande mot barnpornografin. Å andra sidan utgör barnpornografin ctt avgränsat område i förhållande till övrig pornografi. Vidare hari varje fall hitintills bedriven forskning inte visat att det finns något bestämt samband mellan pornografi. prostitution och sexuellt övervåld. Med hänsyn härtill och med beaktande av de ovan anförda starka skälen för ett ingripande mot barnpornografin bör farhågorna för att man genom en kriminalisering av barnpornografin skulle binda sig för en olämplig lösning inte vara större än att en sådan kriminalisering kan ske redan nu. Samntanfattningsvis vill hovrätten sålunda tillstyrka att det i brotts- balken och tryckfrihetsförordningen införs en straffbestämmelse av sådan innebörd utredningen föreslagit.

Samm/bru!tslt'mnntittén uttalar att man av de skäl ledamoten Unckel har anfört i och för sig kan ifrågasätta lämpligheten av att göra en särlagstiftning

• Sida 40
•  Original

Prop. 1978/792179 40

om barnpornografi. Då emellertid yttrandefrihetsutredningens arbete kan förväntas ta lång tid i anspråk och med hänsyn till det ökande utbudet av barnpornografi vill sexualbrottskontmitten dock inte avstyrka att en särlag- stiftning genomförs i avvaktan på utredningens slutliga förslag.

Enligt radio/länturk-'tis mening kan det diskuteras om det är lämpligt att bryta ut barnpornografin till särskild behandling innan någon analys hunnit göras av effekten av pornografiska framställningar i allmänhet. Avsaknaden aven sådan analys medför enligt nämndens mening att konsekvenserna av de framlagda lagförslagen inte kan överblickas i den utsträckning som är önskvärd. Som framhållits bl.a. av riksdagens konstitutionsutskott är det emellertid i hög grad angeläget med åtgärder från samhällets sida mot den ökande förekomsten av barn i pornografiska sammanhang. Nämnden anser det därför motiverat att barnpornografin nu särbehandlas.

För/"atta(lörbu/idel biträder på ntånga sätt Unckels uppfattning. Det äralltid ytterst allvarligt när man gör ingrepp i yttrandefriheten. Partiella ingrepp under pågående reformarbete bör vara krintinalpolitiskt klart motiverade och bygga på ett basmaterial av godtagbar omfattning som genomarbetats och analyserats. Utredningen visar som ovan sagts brister i alla dessa hänseen- den. Emellertid är lörbu ndet också medvetet om att barnpornografin håller på att få en sådan omfattning och utformning att det finns skäl att reagera. Om det kommersiella utbudet får fortsätta kan man i själva verket uppfatta detta som ett värre hot mot yttrandefriheten än måttliga ingripanden som stävjar en fortsatt utveckling. Trots att det alltså kan finnas ntånga invändningaratt göra mot det underlag utredningen stöder sig på och de motiveringar den framför. finner författarförbundet sig böra biträda förslaget att ett spridnings- förbud införs vad gäller barnpornografi i bild.

Barnfilm/täntntlwt har i princip inget att invända mot utredningens förslag om att införa en bestämmelse om barnpornografi i brottsbalken och i tryckfrihetsförordningen eller mot den föreslagna lydelsen. Nämnden instämmer emellertid i Per Unckels särskilda yttrande. Barnfilntnämnden anser liksom Unckel att utredningen hade bort pröva hela frågan om våld och pornografi i ett sammanhang. Vid en sådan prövning hade det varit möjligt att bättre överblicka de vidare konsekvenserna av det ntotiv utredningen anför som skäl för barnpornografiförbudet.

Svenska bokförläggare/öreningen uttalar:

Några sakliga skäl mot kriminalisering av barnpornografi såsom den definierats i utredningen synes enligt föreningen inte finnas. Föreningen vill mot bakgrund härav inte motsätta sig utredningens förslag. Föreningen finner emellertid anledning att understryka de principiella synpunkter som framförts av utredningens ledamot Per Unckel. Det hade varit önskvärt att pröva hela frågan om våld och pornografi i ett sammanhang i stället för att såsont nu skett bryta ut en begränsad del för särskild lagstiftning innan förslag i övriga delar arbetats fram. Det är därför viktigt att man under det fortsatta utredningsarbetet ytterligare analyserar och motiverar ett speciellt förbud

• Sida 41
•  Original

Prop. 1978/79:179 41

mot barnpornografi så att de principiella yttrattdef'rihetsaspektertta katt baseras på en konsekvent helhetssyn.

Ix'iks/örlmm/ul IIt'Hl ll('/l Sko/u konstaterar att utredningen har brtttit ut barnpornografin ur det övergripande område som pornografi och våldsfram- ställningar utgör och anser att den åtgärden är väl motiverad. Barnporno- grafin är en avskyvärd avart av den förråande och förnedrande industri som pornografin har blivit. l_)ess tillväxt ltar med förtvivlan observerats av föräldrar och andra som arbetar med och för barn och ungdom.

l-"örbundct fortsätter:

Utredningen påtalar brist på kunskap och forskning beträffande effekterna av exponering av förråande framställningar. men nämner dock fem effekter som forskarna är mer eller mindre eniga om i fråga om våldsinslag i massmedia. Dessa effekter är inte bara var och en för sig starkt negativa utan därtill ömsesidigt förstärkande.

Barn och ungdom är båda tämligen oskyddade av nuvarande regler (typ skyltningsförbud) och i sig mer försvarslösa än vuxna. De har också ett behöv av att identifiera sig med varandra. Därmed är barn mer sårbara än vuxna. när de ställs inför pornografiska alster. särskilt om dessa föreställer barn och ungdom.

Enligt RHS mening finns det således starka skäl för att utatt dröjsmål och nted kraft ingripa mot barnporttografin. Självfallet förväntar sig Rl-lS att yttrandefrihetsutredningen med kraft arbetar vidare på detta.

5 Motivet för en kriminalisering av barnpornografi

Utöver vad som sägs i de allmänna uttalanden till stöd för en kriminali- sering som har redovisats i det föregående under 3 och 4 uppehåller sig några remissinstanser vid de motiv utredningen har anfört för sitt förslag.

JK uttalar härom:

Som ett motiv för den nu föreslagna lagstiftningen åberopas den integri- tetsskada som kan uppkomma när bartt medverkar vid tillkontSten av pornografiska alster. Detta är egentligen också det enda åberopade motivet. Enligt min mening belyser detta i viss mån den problematik som föreligger i fråga om lagstiftning mot pornografi. Motsvarande argument torde nämligen inte kunna åberopas när det gäller pornografi där vu sna personeragerar. ] den mån lagstiftaren önskar ingripa även mot sådan pornografi krävs därför att andra motiv kan åberopas.

Utredningen har inte närmare belyst den nyss antydda problematiken. För min del vill jag ifrågasätta om inte ntotivet bakom en lagstiftning mot pornografi till ('_ivervägande del är detsantnta oberoende av om barn eller vuxna agerar. När det gäller barnpornografi tillkommer den nu åberopade integritetssynpunkten. (_)m risken för integritetsskada bedöms så allvarligt att den ensam för sig kan läggas till grund fören lagstiftning. är det naturligtvis ingenting som hindrar att ntan nu går fram med en särlösning i fråga om barnpornografi. F.nligt ntin mening skulle det emellertid — som jag redan antytt — ha varit önskvärt att utredningen kunnat i ett sammanhang ta upp hela pornografifrågan. Det skulle inte förvåna mig om man vid en sådan prövning kommit till den uppfattnittgen att det främsta motivet för en

• Sida 42
•  Original

Prop. 1978/79:179 42

lagstiftning pä detta område ligger ganska nära de motiv som uppbar den gamla bestämmelsen om sårande av tttkt och sedlighet i lö kap. flå brottsbalken .

St'.vtml/n-ulrskoninur/en anför liknande synpunkter och konstaterar att yttrandefrihetsutredningens nu aktuella förslag utgår från onttanken om det enskilda barnets integritet. Sexualbrottskommitten ifrågasätter om inte det avgörande för ett förbud i stället bör vara huruvida pornografiskt alster är kränkande för bartt över huvud taget. Samma synpunkt katt naturligtvis anföras beträffande pornografi som rör vuxna. Sexualbrottskommitten utgår från att yttrandefrihetsutredningen i sitt fortsatta arbete allvarligt överväger denna aspekt.

RFSU noterar att utredningen har motiverat det föreslagna förbudet enbart med hänvisning till att den barnpornografiska bilden utgör en allvarlig kränkning av det avbildade barnets integritet. Någon motivering som bygger på barnpornografins inverkan på avnämaren framläggs inte. Utredningen hänvisar till att det inte finns någon forskning som visar att barnpornogra- fiska framställningar kan leda till sexuellt övervåld mot barn. RFSU känner inte heller till någon sådan forskning men anser det uppenbart att skade- verkan på åskådaren förekommer i åtminstone en typ av fall. nämligen när barn ser bilder av vuxna inbegripna i vaginalt. oralt eller analt samlag med barn. En sådan bild upplevs som hot om övervåld mot den som är maktlös. inbegripet risken för svår fysisk skada. Givetvis uppkommer också här samma fara som för det avbildade barnet. fastän inte i så utpräglad grad. nämligen att barnets inställning till sexualfunktionen blir präglad av Skrämsel. Att barn inför barnpornografiska bilder har sådana reaktioner som här nämnts har man inom RFSU fått bekräftat vid kontakter med förskole- personal.

En motivering för förbud med hänvisning till barn som åskådare till barnpornografi är enligt RFSU:s uppfattning giltig också för bilder där barnet inte är invecklat i uppenbara sexualhandlingar men som ändå uppenbarligen salubjudes i pornografiskt syfte. Barn bör vara skyddade mot att se sig själva utnyttjade som pornografiska försäljningsobjekt. En sådan motivering kommer att i lika hög grad gälla tecknade som fotografiska bilder. Detta är en stor förändring i förhållande till utredningens resonemang. eftersom utred- ningen endast bygger på hänsynen till det avbildade barnets integritet. Motiveringen för att låta förbudet omfatta även tecknade bilder blir då svag eller kanske t. o. m. ohållbar.

Aktionen "Kamp mot porr och prostitution" är inne på likartade resonemang och framhåller att utredningen har valt att kriminalisera barnpornografi med hänsyn endast till att framställningen av sådan pornografi måste anses innefatta kränkning av de medverkande barnens integritet. Barnpornografin måste dock antas ha även andra skadeverkningar. Det gäller inte minst den snedvridna syn på sexuallivet som pornografin framkallar hos barn. ungdomar och vuxna. Vissa uppgifter tyder på att barn tar särskilt allvarlig

• Sida 43
•  Original

Prop. 1978/79:179 43

skada av barnpornografin. Den föreslagna krintinaliseringen gäller bilder av alla slag. Även tecknade bilder avses. Här har utredningen tvingats göra presunttionen att levande modell använts som ett led i produktionen. Denna konstruktion hade undvikits om utredningen valt ett skyddsobjekt för bestämmelserna. mera vidsträckt än de medverkande barnens integritet. Ett klart kritisk inställning till utredningens allmänna motivering intas av förlåtna/iir!”utt/w som anför:

De tttotiv — eller rättare sagt det motiv — som utredningen anger för kriminalisering av barnpornografi tar egentligen inte alls sikte på spridningen och den verkan som sådan pornografi kan ha på mottagaren. [ ett avsnitt om forskningen återger utredningen visserligen ett antal effekter som porno- grafitt kan anses lta. lin del av dent torde vara av den art att de katt föranleda överväganden om att genom kriminalisering söka hindra eller begränsa spridning av dylika alster. Vad som emellertid helt saknas är en ntera grundläggande diskussion och analys av vilka det är som i skydd av yttrande- och tryckfriheten fabricerar och sprider pornografiska produkter och därmed kommersiellt hänsynslöst utnyttjar en frihet som primärt är avsedd för andra ändamål. Dentta brist på kartläggning och analys är besvärande för en remissinstans. vilken som författarförbundet helt allmänt har att försvara en vidsträckt yttrandefrihet men samtidigt enligt ntera övergripande kulturpo- litiska målsättningar vill bekämpa den råa kontntersialisntcn på kulturområ- det.

lvl. få" framför liknande synpunkter:

Utredningen har bara ett enda motiv för sitt förslag: att skapa ett skydd för barn som modell. Bortsett från en schematisk översikt över effekterna av pornografi saknas helt den nödvändiga diskussionen om vilka ntan vill skydda genom ett spridningsförbud och varför det kan vara befogat att införa ett sådant skydd.

Utredningen borde som bas för denna nödvändiga diskussion givetvis ha presenterat en kartläggning av den nu existerande fioran av pornografi. Ont ntöjligt borde därvid också ha presenterats en analys av utvecklingen efter den 17 februari l97l . den dag då den gantla tukt- och sedlighetsbestämntelsen togs bort och ersattes av det så kallade Skyltningsförbudet. Mot bakgruttd av de av riksdagen godtagna riktlinjerna fören ny kulturpolitik nted dess krav på att bekäntpa kommersialismen borde det också ha redovisats. i vilken utsträckning pornografiska fratttställningar. enkannerligen sådana nted barn. är produkter av rettt spekulativ kontntersialisnt och i vilken grad sådana frantställningar ingår i ett kulturutbud som har seriös karaktär och därför printärt bör skyddas av yttrandefrihetslagstiftningen.

Svenskafotografernas riksförbund frågar sig om utredningens syfte har varit att skydda de avbildade barnen eller skydda läsaren eller tittaren. Det framgår inte klart av utredningen. Är det så att man vill skydda de avbildade.så måste man på ett klart sätt avgränsa vad som menas med själva brottet och vilka som bör skyddas.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1978/79:179 44

6 Avgränsningen av det straffbara området

Många remissinstanser uppehåller sig vid frågan hur det straffbara området närmare bör avgränsas. Förutom allmänna önskemål om en precisering diskuteras bl.a. vad en bild skall föreställa för att straffbarhet skall inträda. avgränsningen av begreppet barn. vilka medier som skall beröras av krintinaliseringen santt utredningens förslag om att bilder som framställts för vissa ändamål skall undantas.

RÅ anser att innebörden av lagtexten är oklar. Uttrycket "Den som med bild av barn framställer sexuellt beteende" kan språkligt tydas på fiera sätt. Sålunda inryms under texten inte bara bilder av barn i en egen sexuell situation utan även exempelvis en bild av ett sexuellt beteende från en eller flera vuxna med ett barn som åskådare. Vidare ontfattar texten det fall att en bild av ett barn i sin tur ingår i en bild visande ett sexuellt beteende av en eller fiera vuxna. Man kan även fråga var gränsen för den kriminella handlingen skall dras. Enligt ordalydelsen förfar redatt den straffbart som vid sitt skrivbord förfärdigar en teckning av ett barn i en sexuell situation och strax därpå förstör sitt alster. Uttrycket sexuellt beteende synes språkligt närmast betyda, att fråga är om ett aktivt agerande. Utanför det straffbara området skulle då falla bilder av barns könsorgan eller en bild. där barnet är passivt men avsikten är att leda åskådarens tankar till en icke visad sexuell handling.

Beträffande utredningens motiv för att tecknade bilder skall omfattas av lagstiftningen anför Stockholms tingsrätt att utredningen synes ha låtit en hypotetisk bevisvärdering få inverka på frågan vilka slag av teckningar som skall omfattas av den föreslagna lagen. Tingsrätten kan inte biträda ett sådant resonemang utan anser att den omständigheten att det inte kan uteslutas att levande modell används vid teckningar av ifrågavarande slag inte kan få medföra att teckning som tillkommit utan levande modell skall anses som otillåten. Ej heller kan med den motiveringen som ligger till grund för förslaget bilder. som avser person som inte längre är i livet. såsom fallet är med bilder av äldre datum. falla uttder ifrågavarande lagstiftning. Tingsrätten anser således att. då varken teckning av ifrågavarande slag som utgetts utan barn som modell eller sådana äldre bilder som nyss sagts. kan göra intrång på någons personliga integritet.sådana alster inte skall falla under den föreslagna lagen.

Scxua/brorrskommitrén framhåller att det vid utformningen av ett särskilt förbud mot barnpornografi måste beaktas att varje ingrepp i tryckfrihetslag- stiftningen bör ske med stor försiktighet. Ett förbud bör därför — i avvaktan på en fullständig utredning som avser hela pornografiområdet — strikt begränsas till sådan framställning och spridning av barnpornografi som är kränkande och/eller skadlig för det enskilda barnet. Därmed skulle teckningar. som inte har levande förebild utan har framsprungit ur tecknarens fria fantasi falla utanför det straffbara området. Betraktad från denna utgångspunkt har den

• Sida 45
•  Original

Prop. 1978/79:179 45

föreslagna lagtexten en alltför vid omfattning. Den ltar dessutottt uppenbara tekniska brister. Sålunda är uttrycket "med bild av barn frantställer sexuellt beteende" svårförståeligt och diffust.

För/attar/örbundel finner det inte möjligt att objektivt knäcka den språkliga innebörden av uttrycket "Den som nted bild av bartt framställer sexuellt bctcettdc". Det förefaller som om tttatt satttmattblandat ordet framställning som hänför sig till skrifts eller bilds inneltåfl och ordet framställning i betydelse produktion. tillverkttittg. llttr ntatt tttt ätt skall tolka ordalagett i förslagets första sekvens. står det ettligt förbundet klart att innebörden är av sedd att vara att den som medelst bild av barn åstadkommer /skapar/ producerar en bildfratttställttittg av sexuellt beteende skall straffas. Som utrednittgelt har lagt upp saken avses då såväl fall då bartt är levattde ntodell som sådana fall då bildpornogralitt åstadkonttttits tttatt sådan modell. l'örbttndet fortsätter:

Bildpornograli tttatt levande modell katt i huvudsak åstadkommas på två sätt: genom ntotttage av i och för sig icke pornografiska fotografier eller genom fri teckning (motsvarande) "efter fantasin". Utredningens förslag innebär alltså. att redan producerandct av ett dylikt alster skall krintinaliseras. Därmed ltar tttatt infört ett helt nytt tänkande i denna problematik — vilket blir desto ttter uppseendeväckande som utan ittordnar detttta kriminalisering i kapitlet om brott tttot allmän ordning.

Efter att lta redovisat äldre bestämmelser på området attlör förbundet:

Vad som tttt sker är att utredningen — antagligen genom den redan kritiserade santmanblandnittgett av två kriminalpolitiska motiv — kontnter att föreslå kriminalisering av pornografisk bild redan i samma stund den framställes. alldeles oavsett om någon annan ätt upphovsmannen konfron- terats nted den. I prittcip innebär förslaget alltså att misstanke att någon för sitt eget bruk fratttställer pornografiska bilder av angivet slag katt föranleda polisingripande. Detta katt kttappast ha varit utredttingens avsikt.

Utredningens förslag har dessutom inte något som helst satttbattd ttted bcltovet av att tryckfrihetsrättsligt kottttna at barnpornografi: i den man bilderna ingår i tryckt skrift är de inte åtkomliga i x idare ntått ätt skriften själv. och för att denna skall vara åtkomlig kräv s. att den är utgit en. dt s". blivit utlämnad till salu eller för spridning på annat sätt.

Om tttatt sålunda från det straffbara området tar bort bilder som "stannat på ritbordet". bilder i tryckta skrifter satttt — eftersont de beftandlas i förslagets andra sektens — bilder som spritts på annat sätt än genom tryckt skrift. kan inom straflbudet ettdast återstå skrifter som på anttat sätt än genom spridnittg ttår annan person eller allmänheten. Det får då framhållas att den som på eller Vid allmän plats förevisar pornografisk bild på ett sätt som är ägnat att väcka allmän anstötenligt Skyltningsförbudet i lö kap. l l ältrll redan tttt straffas för otillåtet förfarande nted pornografisk bild. Satttnta straff drabbar den som oontbett sänder sådana bildeerer post.

Slutsatsen av detttta analys är att något straffbeläggande av "den som ttted bild av barn frantställer sexuellt beteende" inte katt godtagas. De straffvärda ltandlingartta mot allntän ordning är redan krintinaliserade i 16:ll och de straffvärda handlingarna mot barn bör kriminaliseras som sedlighetsbrott i 6 kap. Sker så kotttttter autontatiskt barntxtrttografisk filttt och fotografisk

• Sida 46
•  Original

Prop. 1978/79: 179 46

stillbild ttted barn som tttodellcr att kritttinaliseras redatt på produktionssta- diet. Något beltov att därutöver kriminalisera själva framställattdet av sådan pornografi syttes ej föreligga.

l-"örfattarförbundet får därför avstyrka första ledet i den föreslagna lo kap. lf) ab" BrB.

P() ifrågasätter om det föreslagna tillägget till brottsbalken tillräckligt klart anger vad som krintinaliseras. Avser tttan nted uttrycket "den som nted bild av barn fratttställcr sexuellt beteende" att straffbelägga redan fotograferingen och den tekniska frantställningen av bilden eller först ett settare utnyttjande av en färdig bild'?

Stockholms tingsrätt uppehåller sig bl. a. vid vad utredningen har anfört om att ett barn genom exempelvis speciella kameraarrangentang kan framställas på ett sätt som är ägnat att vädja till sexualdriften utan att barnet kan sägas ha deltagit i ett sexualbetcende vid avbildningen. Tingsrätten utgår från att med sexualdriften avses inte ev. sexualdrift hos barnet utan hos annan person. Om detta antagande är riktigt och om utredningen med uttalandet avsett att ge ytterligare skäl för lagstiftningen i fråga. får tingsrätten som sin mening framhålla att en sådan omständighet inte kan utgöra tillräcklig motivering för en lagstiftning som den föreslagna. Detta särskilt i betraktande av vad utredningen. nted bortseende från integritetsskada. anfört om att det av hittills gjorda seriösa undersökningar inte kan dras någon slutsats om barnpornografins verkningar.

RFSU tar upp sådana bilder där barn avbildas i pornografiskt syfte utan att vara invecklade i sexuella situationer tillsantmans med vuxna. RFSU delar utredningens uppfattning att även sådana bilder bör innefattas i förbudet då det pornografiska syftet är uppenbart. Skälet är även i detta fall att bildens förekomst i ett sådant sammanhang utgör ett övergrepp mot barnets integritet. Det finns enligt RFSU en mycket omfattande pornografisk produktion av detta slag där syftet är uppenbart och däringa gränsdragnings- problem föreligger. Det förefaller emellertid som om de föreslagna lagpara- grafernas formulering inte är sådana att de kan vara tillämpliga på sådana bilder.

RFSU fortsätter:

Utredningen har inte tagit upp det förhållandet att det självfallet publiceras bilder av nakna barn där det är uppenbart att inget pornografiskt syfte föreligger och där det alltså inte finns anledning att ingripa —inte heller om en "avnämare" använder bilderna i pornografiskt syfte. För denna och endast för denna grupp av bilder kommer gränsdragningen att bli svår. Om en ny lag sätter stopp för den grövre barnpornografin (frånsett en begränsad under- jordisk marknad som då uppstår) blir det sannolikt en storproduktion av barnbilder i form av nya fototidskrifter och album med "konstnärliga" kommentarer men pornografiskt syfte. I förarbetena till lagen borde ha ingått överväganden som underlättar för domstolarna att här göra en gränsdrag- ning. Den är ju viktig dels för att skydda de bilder som inte har ett pornografiskt syfte. dels för att man ska kunna vidta åtgärder mot de bilder som har ett kommersiellt pornografiskt syfte. Annars kan man trots lagen få

• Sida 47
•  Original

Prop. 1978/79:179 47

en oåtkomlig massproduktion av bilder som alltjämt utgör ett sådant övergrepp mot barnets integritet som utredningen vänder sig mOl.

AB Svenska Pressbyrån finner det uppenbart att utredningsförslaget. om det upphöjs till lag. kan medföra svårigheter vid bedömningen av huruvida pornografiskt material är att anse som barnpornografi eller ej.

Riksförbundet Hem och Sko/a har full förståelse och respekt för att det kan uppstå svårlösta juridiska problem. främst beträffande tolkningar och gränsdragningar, men kan inte anse att de skall vara olösliga. Dessutom befarar förbundet att en yttrandefrihet som så saknar gränser, att den i sitt namn tillåter att barn och ungdom exploateras på ett förnedrande och destruktivt sätt. riskerar en icke önskvärd motreaktion.

Statens [nagra/byrå anser att ett straffritt område bör vara mycket starkt begränsat. Vidare synes angeläget att en närmare precisering av detta område görs antingen i lagtexten eller. om detta möter svårigheter. i specialmotive- ringen till lagförslaget.

Filmgranskningsrådet anser att gränserna för det straffbara området bör anges klarare i lagtexten. Straffbarhet bör inträda om inte framställningen har betydande konstnärligt värde. ingår i vetenskapligt arbete eller utgör ett led i allvarligt syftande nyhetsförmedling.

Pressens samarbetsnämnd föreslår att man i det kommande lagstiftnings- arbetet försöker närmare fastställa vad som bör betraktas som barnpornografi eller ej så att inte den nya lagstiftningen skapar hinder för nyhetsförmedling och opinionsbildning.

Avgränsningen rörande vad som skall avses med barn diskuteras av några instanser.

Hovrätten över Skåne och Blekinge finner det välbetänkt att någon viss åldersgräns för vilka som i detta sammanhang är att hänföra till barn inte har fastställts av utredningen. Det hade emellertid enligt hovrätten varit önskvärt att utredningen diskuterat vilka åldersgränser utredningen tänkt sig. Allmänt sett torde gränsen inte ligga vid en viss ålder. Det är i stället fråga om barnets fysiska utveckling. För att betraktas som barnpornografi torde det få röra sig om sådana barn som ännu ej nått puberteten. För rättstillämpningen är en utförligare motivering i detta avseende av stort värde.

RÅ anför:

l förslaget har inte någon åldersgräns angivits. Kommittén har ansett den närmare gränsdragningen för begreppet barn böra ankomma på rättstillämp- ningen. Såväl fysisk som psykisk mognad varierar avsevärt mellan indivi- derna och sker ej helleralltid parallellt. lstraffbestämmelserna om otukt med barn och otuktigt beteende har angivits en övre gräns på 15 år för barn i syfte att begränsa det straffbara området. Begreppet bara omfattar emellertid även individer över 15 år. När det gäller barnpornografiska bilder torde det ofta vara mycket svårt att få fram uppgifter om den aktuella personens ålder eller mognad. Det framstår även som angeläget att inte behöva identifiera personen för en utredning i dessa avseenden. En utgångspunkt för bedöm- ningen av om det är fråga om ett barn eller inte får då bli vad som kan utläsas

• Sida 48
•  Original

Prop. 1978/79:179 48

av bilden. lin sådan bedömning begränsas med nödvändighet till individens fysiska utveckling och katt leda till att väl fysiskt men ej psykiskt utvecklade individer lämnas utan det skydd som torde ytterst lta avsetts med förslaget till lagstiftning om barnpornografi.

Stockho/ms tingsrz'itt. rikspo/isstt't't'lst'n. kottstutrett/verket och .S'vttttsk'tt/itto— gru/i'ruuy riks/iirhu/u/ förordar en åldersgräns. .S'lm'k/m/ms tings/'till uttalar:

Barnpornografi utgörs enligt utredningen av "alster som främst i bild skildrar barn i sexuella situationer de inte är mogna att uppträda i". Det är oklart vad som avses med uttrycket "sexuella situationer de inte är mogna att uppträda i". Uttrycket i fråga kan tänkas avse könsmognad eller intellektuell och känslomässig mognad. Dessa olika slag av mognad får väl anses ha ett starkt samband med varandra men det kan anmärkas att man i den allmänna diskussionen utgår från att en påtaglig skillnad i tiden mellan inträde av dessa slags mognader föreligger. Av vad utredningen anfört framgår emellertid att med den föreslagna bestämmelsen avses att skydda unga människor, vilkas könsmognadsprocess inte är avslutad. Detta skede är olika för olika individer och kan också vara svårt att avgöra i det enskilda fallet. Av detta följer att svåra och för vederbörande barn kanske påfrestande bevissituationer kan uppkomma i mål, där talan förs med anledning av angivet förfarande. Med anledning härav vill tingsrätten föreslå att det ifrågavarande handlandet kriminaliseras när avbildad person är under 15 år. Härigenom vinnes också överensstämmelse med vad som i fråga om ålder stadgas vid könsumgänge. när det gäller integritetsskydd för unga människor.

Rikspolisstvrelsen anser att eftersom det saknas en definition av vad som avses med barn. det är sannolikt att avsevärda bevissvårigheter kommer att uppstå. Enligt rikspolisstyrelsens mening vore det önskvärt att en åldersgräns - korresponderande med brottet otukt med barn — anges i lagtexten.

Konsumentverket ifrågasätter om inte en åldersgräns bör anges för att underlätta bestämmelsernas tillämpning. En lämplig åldersgräns synes vara 15 år. Därmed skulle man nå överensstämmelse nted brottsbalkens bestäm- melser om otukt med barn och otuktigt beteende.

St'enskajhtogrq/ernas riksförbund har svårt att inse varför man inte från utredningens sida kan precisera vad som menas med barn. Könsligt umgänge med barn eller sedlighetssårande beröring med barn är redan i dag straffbelagt och därför är det en brist i utredningen att man inte preciserar var gränsen bör gå för dessa bilder. dvs. de avbildade. Förbundet anser att en åldersgräns bör klart uttalas.

Socialstyrelsen. SÖ och :l B Svenskt'i Pressbyrån anser att begreppen barn och unga människor bör definieras närmare.

Övt'rzik/agaren i Gti/ehuru finner att bristen på åldersgräns kan leda till tolkningsproblem. Detta är olyckligt från åklagarsyn punkt. Det får emellertid förutsättas att det fortsatta" lagstiftningsarbetet ger sådan vägledning att rättstillämpningen snabbt finner den rätta gränsdragningen. Så harju tidigare skett vid tillkomsten av l6 kap. ll & brottsbalken .

Frågan om vilka media som skall omfattas av straffbestämmelserna berörs

• Sida 49
•  Original

Prop. l978/79:l79 49

av några instanser. I/uvrt't'I/cn över Skåne och Blekinge uttalar härom:

Utredningen har begränsat straffbeläggandet till framställningar i bild. Utredningen beröräven skriftliga framställningar men avvisar tanken att låta sådana omfattas av kriminaliseringen. Däremot har utredningen inte tagit tipp frågan om att straffbelägga barnpornografiska framställningar på ljud— band. Det bör nämnas att det för närvarande i en tingsrätt inom hovrätts- området handläggs ett brottmål om otukt med barn i vilket förekommer beslagtagna barnpornograliska smalfilmer och kassettljudband med barnpor- nografiskt innehåll avsedda att spelas tipp tillsammans med filmerna. l-lovrätten anser att frågan bör närmare (.ivervägas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Sotitt/.stvreken delar utredningens uppfattning att behovet av förbud mot skriftliga framställningar inte är så stort och att konflikterna med den konstnärliga friheten är svåra att lösa. Socialstyrelsen kan samtidigt inte bortse från den negativa påverkan som en skriftlig framställning kan ha.

P(") anför ett exempel från sin verksamhet som enligt PO:s mening visar att det katt vara tveksamt att begränsa det krintinaliserade området till bilder. Även en framställning i ord kan vara så förråande att ett ingripande kan te sig motiverat. PO antar emellertid att detta spörsmål kommer att ytterligare övervägas under kommitténs fortsatta arbete.

Å'L l'S anför:

Utredningen presenterar inte något faktamaterial som bakgrund till sitt påstående att textmaterialet på nu aktuellt område är föga omfattande. Det kan vara riktigt som utredningen anför att behovet av kriminalisering av skriftliga framställningar är mindre påtagligt än när det gäller bild samt att konflikter med den konstnärliga friheten är svårare att lösa på textområdet. Utredningen har här dock stannat vid påståenden eller antaganden. Det kan emellertid inte godtagas, att man i detta viktiga sammanhang nöjer sig med så bräckligt underlag för de slutsatser som lagförslaget innefattar. Erfarenhe- terna från tillämpningen av äldre bestämmelser om pornografi är sådana att man måste iaktta största försiktighet och noggrannhet. innan man drar gränser mellan olika media.

()ckså .S'venska_f'o/ugra/ernas riks/örbunu' är kritisk mot utredningsförslaget på denna punkt. Förbundet uttrycker sitt förvåning över att man inte preciserar vad som avses med barn och samtidigt förbjuder alster som tecknade pornografiska bilder. Förbundet har svårt att förstå att man inte drar parallellen mellan fotografi och tecknad bild och därifrån till textframställ- ning av pornografiska verk. Varför föreslår man inte att förbjuda dessa också, eftersom syftet måste vara antingen kommersiellt eller på något sätt sexuellt upphetsande. Det bör inte finnas några skillnader mellan sättet att välja kommunikationsform. dvs. text. bild eller film. Utredningen hänvisar till forskningen, men på forskningsområdet är det klart bevisat att rörliga bilder utövaren mycket stark påverkan på åskådaren. Däremot har inte forskningen alls påvisat motsvarande samband mellan stillbilder och textframställningen.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1978/79:179 St.)

Förbundet upplever därför att utredningen inte tillräckligt grundligt har tagit hänsyn till uppdraget som den fått, och redovisat skälet till att man så starkt begränsar sig till barnpornografi och barnpornografiska bilder.

Utredningen har förklarat att det i sällsynta undantagsfall kan vara befogat att publicera bild där barn framställs i en sexuell situation och angivit som exempel konsnärliga. nyhetsf'örmedla nde eller veten— s ka pliga hänsyn. Detta kommenteras av fiera remissinstanser.

Hovrätten över Skåne och Blekinge delar utredningens uppfattning om avgränsning från det straffbara området av sådana av utredningen särskilt nämnda fall där bildpublicering framstår som försvarlig och har inte heller någon erinran mot det sätt detta kommit till uttryck i lagtexten.

Ruf anser däremot att den reservation som föreslås i lagtexten om att framställningen i vissa angivna fall kan vara försvarlig, bör utgå. En fråga som allmänt gäller lagstiftning på detta och närliggande områden är hur man skall göra avgränsningen mot vetenskaplig och konstnärlig verksamhet. Detta brukar inte uttryckligen regleras i modern lagstiftning. Lagstiftaren har plågat utgå från att konstnärliga och vetenskapliga framställningar skall lämnas utanför det kriminaliserade området. Domstolarna torde också i sina avgöranden följa samma princip. Vad gäller tryckfrihetsbrott måsre därjämte uppmärksammas att i tryckfrihetsförordningen sedan gammalt finns en övergripande regel om att beträffande framställning i tryckt skrift just syftet skall beaktas. Hur den nu föreslagna särskilda regeln skall förhålla sig till denna allmänna regel är oklart. Om man nu skulle uppställa en regel beträffande gränsdragningen kommer man sålunda in på en fråga som har sådan principiell räckvidd att den inte bör avgöras i förevarande begränsade sammanhang. Att reservationen utgår bör inte medföra några egentliga svårigheter för bedömningen av nu ifrågavarande gränser. De situationer i vilka en bedömning skall ske kommer—särskilt med hänsyn till förekomsten av bildmaterialet — knappast att erbjuda någon tveksamhet i nu förevarande hänseende.

.S'exualbrot/sktnnrnitlen uttalar att det undantag från huvudregeln som avser att möjliggöra att bildframställningar av barn med anknytning till sexuallivet används för renodlat konstnärliga syften eller för vetenskapligt ändamål har fått en alltför vag utformning. Ett förbud bör enligt sexualbrotts- kommitténs mening i stället anknyta till framställning eller spridning av bild av barn med sådan sexuell innebörd att förfarandet är ägnat att medföra skada för eller kränkning av barnet. Ett förbud av sådant innehåll synes knappast behöva förses med några undantag. Fotografering eller avbildning genom teckning av barn, vilken sker på sådant sätt att det är kränkande eller skadligt för barnet torde aldrig kunna försvaras under hänvisning till vetenskapliga eller konstnärliga syften. Reproduktion eller spridning av sådan bild torde å andra sidan inte i något fall kunna anses kränkande eller skadligt för barnet. när det sker i strikt vetenskapligt eller konstnärligt syfte.

För _S'un'k/w/ms tingsrätt är det oklart om det av utredningen förda

• Sida 51
•  Original

Prop. 1978/79:179 Sl

försvar]ighetsresonemanget avser såväl framställning som spridning av ifrågavarande slag av bilder eller endast det siStnämnda förfarandet. Tings- rätten anser att den kränkning av en individs personliga integritet som liggeri framställning av sådana bilder inte kan försvaras varken med konstnärliga hänsyn eller som nyhetsförmedling eller som led i vetenskapligt arbete. Ej heller publicering kan i angivna fall vara försvarlig så länge därmed individens personliga integritet träds för nära. Skulle däremot avbildad persons identitet genom retuschering eller på annat sätt kunna göras omöjlig att fastställa ställer sig saken annorlunda. Då kan publiceringav sådana bilder — liksom fallet måste vara med teckningar gjorda helt efter fantasi — vara försvarlig i angivna hänseende.

RikspoIisstyre/sen har förståelse för att det främst av hänsyn till vetenskap- liga intressen är nödvändigt att undanta vissa framställningar från straff. Det är emellertid angeläget att i lagrummet tydligare anges i vilka fall barnpor- nografiska framställningar är tillåtna.

Öre/åklagaren i Göteborg finner den elasticitet som finns i formuleringen "försvarlig med hänsyn till sitt syfte och sitt sammanhang" allvarlig och fortsätter:

Att som utredningen framför behöva beakta konstnärliga hänsyn i ett sammanhang som detta ärjag främmande för. Från vetenskaplig eller annan viktig synpunkt kan emellertid framställningen ibland vara nödvändig. Jag anser därför att uttrycket försvarlig bör bytas mot uttrycket nödvändig. I brottsbalkens 24 kap. används båda uttrycken för att kunna markera olika situationers krav.

Socialstyrelsen ifrågasätter om framställning av barn i sexuell situation kan var försvarbar ens ur konstnärlig synpunkt. Det kan bli svårt att dra en gränslinje mellan vad som kan anses vara barnpornografi och vad som kan anses vara konst.

Enligt utredningen om barnens rätt har lagtexten på denna punkt fått en alltför vag utformning. [ motiven uttalas att publicering av barnpornografisk bild kan vara försvarlig av konstnärliga hänsyn. som led i allvarligt syftande nyhetsförmedling eller som inslag i vetenskapliga arbeten. Utredningen har förståelse för att ett förbud mot barnpornografi inte lämpligen kan gälla helt generellt. Vissa mycket sällsynta undantagsfall kan kanske finnas när framställning och publicering av barnpornografisk bild kan framstå som motiverade. Utredningen anser det emellertid synnerligen viktigt att undan- tagssituationerna inte används som s. k. täckmantel vid en icke försvarlig framställning och publicering. Man kan t. ex. tänka sig fallet att en erkänd regissör i kommersiellt syfte utnyttjas för framställning av film med barnpornografiskt innehåll under åberopande att filmen låter sig försvaras av konstnärliga hänsyn.

AB Svenska Presslzvrän uttalar att det lämnas alltför litet underlag för en bedömning av vad som är försvarligt och därmed straffritt.

Rädda Barnen anser att bristen på konkreta anvisningar i lagtexten om vad

• Sida 52
•  Original

'Jl fs.)

Prop. 1978/79179

som anses försvarligt lämnar utrymme för tolkningar som kan tänkas bli negativa ur barnens synpunkt. Bilder som låter sig försvaras av konstnärliga hänsyn är utredningens exempel på undantagsfall som kan tillåtas. Men enligt Rädda Barnen är det viktigt med en klarare gränsdragning som omöjliggör en alltför vid tolkning. De starkt negativa skildringar som inflyter framför allt från USA om hur barn missbrukas i sexuella sammanhang tillsammans med vuxna. borde tjäna som en varning gentemot en alltför vag lagtext.

Sveriges Radio AB anför att frågan om undantag från straffbar handling är svåratt riktigt tillgodose. Företaget noterar emellertid att utredningen finner det vara försvarligt att publicera bilder som kan motiveras av konstnärliga hänsyn och som ett led i en allvarligt syftande nyhetsförmedling eller som inslag i vetenskapliga arbeten. Dock framgår att kommittén anser att undantagen är sällsynta. För Sveriges Radios del skulle en visningav aktuella bilder förmodligen alltid kunna hänföras till de skäl som anförts för undantag och inte vara sällsynta undantag från lagen. Däremot kommer de tillfällen då sådana bilder kan visas inte vara frekventa och därför i den meningen sällsynta.

Senta/brattskammitten anser att det straffrättsliga skyddet bör gälla även avbildningar av utländska barn. vilka avbildningar i regel inte framställs i Sverige eller föreställer barn som kan identifieras här. Man bör nämligen inte. om svenska barn tillerkänns straffrättsligt skydd. medverka till att skapa en marknad för exploatering av utländska barn i pornografiskt syfte.

Aktionen "Kamp mot porr och prostitution" uttalar att när det gäller den föreslagna straffbestämmelsen i tryckfrihetsförordningen är gränsdragningen mot det straffria området av särskild vikt. Brottsbeskrivningen i den föreslagna lagtexten är vag och ger dålig vägledning för de rättstillämpande myndigheterna. Frågan om formerna för rättegången blir då av än större betydelse. Utredningen har ännu inte avgivit något betänkande i denna del. Aktionen framhåller det värdefulla i att juryn i tryckfrihetsmål ger den allmänna opinionen möjlighet att påverka utgången i varje enskild process.

7 Övrigt Straffbesfämmelsens placering

Hovrätten över Skåne och Blekinge delar utredningens uppfattning att bestämmelsen. vad beträffar brottsbalken, lämpligen bör införas i 16 kap. och att den naturliga platsen för tryckfrihetsförordningens del är 7 kap. 4 ;.

Överäk/agaren i Göteborg och Aktionen "Kamp mot porr och prostitution" finner det naturligare att den nya paragrafen införs i brottsbalken under beteckningen 16 kap. 11 a & på grund av sitt samband med 11 &.

Över-åklagaren iMa/mö anför att den nya paragrafen bör benämnas 11 a & eller 12 a åoch inte, som utredningen föreslår. 10 a &. 10 ; avserju brott mot

• Sida 53
•  Original

Prop. l978/79:l79 53

griftefrid. Det förefaller naturligare att ansluta stadgandet om barnpornogra- fibrott till paragrafen om otillåtet förfarande med pornografisk bild (11 sieller om förledande av ungdom (12 å).

Då syftet med de föreslagna lagbestämmelserna är att skydda personlig integritet på det sexuella området föreslårstock/minn tingsrätt att brottsbalks- bestämmelsen införs i 6 kap. och inte i 16 kap. i brottsbalken.

St'.vttu/hroIlskvntnti/lcn och utredningen om barnens räl! ifrågasätter om det inte bör övervägas att kriminalisera framställning av barnpornografi som en särskild form för sexualbrott i 6 kap. brottsbalken. Kommittén har för avsikt att i ett senare skede av sitt arbete överväga innehållet i bestämmelserna om straff för sexualbrott från sådana synpunkter.

["är/(tttur/örhiutr/c/ anför att det är en lagtekniskt felaktig metod att som utredningen uppta framställning av barnpornografiska bilder sorti ett brott mot allmän ordning och placera bestämmelsen därom i anslutning till sky-'ltningslörbudet i 16 kap. 11 åbrottsbalken. Den handling som primärt bör straffbeläggas måste kriminalpolitiskt betraktas som ett mot barnet riktat sedlighetsbrott och bestämmelsen härom bör därför upptas i 6 kap. brotts- balken. förslagsvis närmast efter bestämmelsen om otuktigt beteende ("6 €). Där bör framställning av barnpornografi efter levande modell kriminaliseras. En sådan regel bör kompletteras med ett förbud mot spridning av barnpor- nografi som kan placeras i 16 kap. brottsbalken och få beteckningen 10 a ä'.

Lagtextens utformning m. m.

JK har från lagteknisk synpunkt inga anmärkningar mot förslaget men uttalar att den omständigheten att utredningen nu begränsat sig till en mycket snävt avgränsad del av pornografifrågan synes ha medfört att förhållandet mellan de nu föreslagna bestämmelserna i 16 kap. lOaå brottsbalken och tryckfrihetsförordningen . å ena sidan. och de nu gällande bestämmelsernai 16 kap. 11 åbrottsbalken.åandra sidan_inte alls belysts. JK anser önskvärt att detta sker under den fortsatta behandlingen av lagstift- ningsärendet.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att enligt utredningens motivering framställandet och spridandet av de ifrågavarande bilderna synes vara det som skall vara straffbart. Enligt hovrättens mening ger emellertid den föreslagna utformningen av lagtexten ej klart uttryck för denna tanke.

Hovrätten fortsätter:

Utredningen uttalar att avgörande för straffbarheten inte bara bör vara. huruvida barnet eller barnen är invecklade i uppenbara sexualhandlingar. Även om sådana fall tillhöra dem som straffbestämmelsen främst bör riktas emot. menar utredningen emellertid att denna också bör omfatta fall där bilden ges sexuell innebörd genom barnets ställning eller åtbörder. Utred- ningen nämner som exempel fall där ett barn genom speciella kameraarran-

• Sida 54
•  Original

Prop. 1978/79:179

'Jt J.—

gemang framställs på ett sätt som är ägnat att vädja till sexualdriften utan att barnet kan sägas ha deltagit i ett sexualbeteende vid avbildningen. I-lovrätten har inget att invända mot att straffbestämmelsen ges denna innebörd. Uttrycket "sexuellt beteende" i paragrafen är emellertid då inte helt adekvat. Uttrycket ger paragrafen en mer inskränkt innebörd än den som utredningen åsyftat. Utredningens syftemål skulle enligt hovrättens mening komma till klarare utryck om efter "sexuellt beteende” förslagsvis insköts meningen "eller annan situation av sexuell innebörd".

Hovrätten anser vidare att benämningen barnpornografibtott är väl funnen. Visserligen innefattar ordet barnpornografi mera än enbart framställ- ning i bild. Benämningcn är emellertid kort och beskrivande, vilket underlättar spridandet av erforderlig kännedom om bestämmelsen. En kort benämning är också från praktisk synpunkt en fördel t. ex. vid domsskriv- ning. databehandling m. m.

Rikspolisstvrelsen finner lagtexten svårtillgängligt utformad och förutsätter att en översyn av denna kommer till stånd.

Scxttalbrottskommitten anför att om en lagstiftning nu genomförs av i huvudsak det innehåll som utredningen har föreslagit, kan tydligen ett samordningsproblem uppkomma för den händelse ett framtida förslag av sexualbrottskommittén om framställning av barnpornografi som sexualbrott läggs till grund för lagstiftning. Enligt kommitténs mening kan emellertid det problentct på ett tekniskt enkelt sätt lösas redan nu. Oavsett hur en bestämmelse om straff för barnpornografibrott närmare utformas, kan däri lämpligen föreskrivas. att bestämmelsen inte är tillämplig på gärning för vilken är stadgat straff enligt annan bestämmelse i brottsbalken .

Stockholms tingsrätt ochjär/"ottar/örbttndet har som en konsekvens av sin argumentering utformat alternativa lagtexter.

Stockholms tingsrätt som alltså anser att frågan om barnpornografi inte bör behandlas särskilt uttalar:

Anses det emellertid av något skäl att åsyftad lagstiftning bör äga rum vill tingsrätten föreslå att i brottsbalken6 kap. införes en paragraf 6a med följande lydelse:

Den som i bild återger barn. som är under 15 år. i en sexuell situation dömes. där gärningen måste anses ha inneburit kränkning av barnets personliga integritet, för otillåten framställning av pornografisk bild till böter eller fängelse i högst sex månader. Den som sprider bild av angivet slag dömes för otillåten Spridning av pornografisk bild till straff som ovan sagts.

l tryckfrihetslörordningen 7 kap. 4ä införes punkt 12 av motsvarande lydelse.

För/ottar/örhundet finner inte den föreslagna lagtexten användbar. Förbundet tillstyrker en lagregel genom vilken framställning av barnporno- grafi efter levande modell kriminaliseras. En sådan kunde upptas i 6 kap. brottsbalken under beteckningen 6 a & och ges förslagsvis följande lydelse:

Den som utnyttjar barn under femton år som modell för framställning av pornografisk bild dömes, om gärningen ej är belagd med straffenligt vad förut

• Sida 55
•  Original

'-Jt 'J'»

Prop. 1978/79:179

i detta kapitel är sagt, för/i'atnstii//ning ur barn/un'nogrtt/i till böter eller fängelse i högst ett år.

Förbundet anför vidare att man inser att man troligen inte genom ett sedlighetsbrott. som stävjar produktion av barnpornografi efter levande modell i Sverige. kommer åt de problem som spridandet av barnpornografiska alster innebär. Det mesta i Sverige florerande materialet är säkerligen importerat och är därför åtkomligt endast genom ett mera allmänt utformat spridningsförbud. 1 botten på det bör man kunna lägga det nyss nämnda förslaget till stadgande i 6 kap. 6 a & brottsbalken. dvs. man kriminaliserar en spridning av sådana alster som åstadkommits genom brott eller — om det gäller utländsk porr — skulle ha varit brottslig om den tillverkats i Sverige. Eftersom man inte kan fastställa denna brottslighet efter något objektivt kriterium får man i stället arbeta med ett uppenbarhetskriterium. Detta torde emellertid inte räcka. Ett första led anknytande till 6:6 brottsbalken måste kompletteras med en allmän regel av "tukt- och sedlighetskaraktär". Man kan för utformningen av en sådan finna viss förebild i den i betänkandet (SOU 1969:38) Yttrandefrihetens gränser föreslagna 16:11 brottsbalken.

Mot angivna bakgrund kunde en bestämmelse i 16:10 a enligt förbundet få ungefär följande lydelse:

Den som sprider barnpornografisk bild, vid vars tillkomst uppenbarligen utnyttjats levande modell eller som eljest är grovt sedlighetssårande eller uppenbart förråande, dömes (om icke framställningen är försvarlig med hänsyn till sitt syfte och sitt sammanhang) för spridande av barnpornografi till böter eller fängelse i högst sex månader.

Med avsnittet inom parentes markerar förbundet att man kan välja ettdera av två altertnativ. Antingen talar man om grovt sedlighetssårande etc. och då torde man inte behöva något tillägg om försvarligheten, eftersom den prövas i samband med angivna kriterier. Eller också har man ett försvarlighetskrite- rium, vilket då kan hakas på en mera neutral bestämning av brottet.

Om man väljer en bestämmelse av här skisserat slag måste ändringar vidtas i 16:11 brottsbalken. De båda paragraferna måste på något sätt samstämmas så att icke en och samma handling blir straffbar enligt båda. Det naturliga torde vara att ta barnpornografin först och därefter utforma 16: 11 på följande sätt: "Den som på eller vid allmän plats . . . dömes, såvida inte brottet är belagt med straff enligt lOa &. för otillåtet förfarande etc. . .

Förbundet betonar att lagtexterna inte i något hänseende får ses som förslag. De är endast att betrakta som i tidsnöd tecknade skisser. Givetvis behövs betydligt mer genomarbetade formuleringar. Utredningens förslag är emellertid enligt förbundet inte användbart som underlag härför.

KLYS uttalar att utredningen har underlåtit att verkställa erforderliga juridiska överväganden. Som författarförbundet påpekat får man genom införandet av den föreslagna 10 aé i 16 kap. brottsbalken en konkurrenssi- tuation i förhållande till Skyltningsförbudet i samma kapitels 11 &. Det är helt enkelt inte möjligt att ta ställning till lOaé förrän man löst den konflik- ten.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1978/79:179 56

Förlti'tllandet till bestämmelsen i 16 kap. 1 l & brottsbalken berörs också av fik/innen "Kant/) mot por/' och pros/ilttlion" som anför:

Utredningen har valt att definiera begreppet "bild" mera inskränkt än vad som är fallet i bestämmelsen om otillåtet förfarande med pt')rnografisk bild. Detta får betydelse för kriminaliseringen av barnpornografiska alster som inte är tryckta skrifter. Utredningens förslag innebär att framställande och spridning av exempelvis film och fotostatkopior som innefattar barnporno- grafibrott straffas enligt den föreslagna 16 kap. 10 a &. f-"ramställande och spridning av avbildade föremål som återger barn i sexuella situationer kriminaliseras däremot inte. Det enda hindret för sådana barnpornografiska alster blir även fortsättningsvis att deras förevisande på eller vid allmän plats är brottsligt enligt skyltningsförbudet i 16 kap. 11 ä'.

Aktionen ”Kamp mot porr och prostitution" avvisar bestämt den tolkning av skyltningsförbudets omfattning som polisen i Stockholm för fram i utredningens betänkande. Av redogörelsen framgår att polisen i Stockholm som princip inte ingriper mot andra bilder än samlagsbilder. Skyltningsför- budet tillämpas för närvarande inte på barnpornografiska alster, trots att dessa under bred enighet är föremål för lagstiftningsåtgärder som syftar till ett totalförbud. Aktionen finner det ytterst anmärkningsvärt att barnpornogra- fiska och andra pornografiska bilder, som uppenbart är ägnade att väcka allmän anstöt, för närvarande inte blir föremål för ingripande enligt 16 kap. 11 & brottsbalken .

RI—"SLF' anför liknande synpunkter:

Lagen om skyltningsförbud mot pornografiska bilder tillkom 1970 som ersättning för det gamla förbudet mot spridning av bilder som sårar tukt och sedlighet. Syftet med skyltningsförbudet angavs vara att ingen skulle behöva se pornografiska bilder utan att själv ha tagit initiativ därtill. Trots att lagen är nytillkommen har polis och åklagare under de senaste åren vägrat att föra de talrikt förekommande anmälningarna mot pornografisk skyltning till dom- stols prövning. Om förbud mot barnpornografiska bilder införs, kommer barn att ändå vara skyddade mot åsynen av dessa bilder. Men under nuvarande förhållanden leder polisens och åklagarnas uppenbarligen överenskomna passivitet till att barn ofta tvingas att se skrämmande barnpornografiska bilder. Efter ett eventuellt förbud mot barnpornografi kommer de fortfarande att ständigt och jämt konfronteras med massexpositioner av grovt pornogra- fiska bilder av vttxna — bilder som låter dem uppleva sexualiteten som opersonlig, kall och känslolös. Det är en effekt av att skyltningsförbudet inte tillämpas.

RFSU anser att även förhållandena kring Skyltningsförbudet bör utredas av yttrandefrihetskommitten.

Några remissinstanser tar upp den i 6 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen stadgade s p rid n i ngsrätte n och föreslår att undantag görs i denna beträffande skrifter som innefattar barnpornografibrott.

Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar:

Det föreslagna stadgandet att barnpornografibrott skall vara tryckfrihets- brott avser icke spridning av bild som utgör tryckt skrift. Enligt 6 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen tillkommer rätt att sprida tryckta skrifter varje svensk medborgare eller svensk juridisk person. Utspridaren av en tryckt

• Sida 57
•  Original

Prop. 1978/79:179 57

skrift, som innefattarharnpornografisk bild. skttlle — förutsatt att han inte blir ansvarig för tryckfrihetsbrott på grttnd av tryckf'rihetsförortlningens regler om ansvarighetens övergång — gå fri från ansvar. Trots reglerna om ansvarighetens övergång är det inte säkert att någon kan ställas till ansvar i ett tryckfrihetsmål. Detta torde särskilt kunna bli fallet beträffande pornogra- fiska skrifter som tryckts utomlands. Det enda ingripande som då står till buds är konfiskering tj mf. 9 kap. 5 tryckf'rihetsförordningen). ('.)m utspritlaren således inte kan ställas till ansvar för tryckfrihetsbrott skulle ett utspridandc av barnpornografiska bilder som utgör tryckt skrift bli ltelt straffritt. Hovrätten ifrågasätter om en sådan begränsning av det staffbara området är motiverad och föreslår att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet övervägs om inte ett undantag från den allmänna spridningsrätten borde införas i 6 kap. 2 ä' tryckfribetsförordningen beträffande nu ifrågtn'arande skrifter.

Kansli/nuntrt'rkct konstaterar att i den straffbestämmelse som föreslås bli införd i brottsbalken anges att även spridande av pornografisk bild med barn skall anses utgöra barnpornogralibrott. Föratt bestämmelsen i denna del inte skall komma i konflikt med den i 6 kap. 1 ;" "fl—' angivna rätten att sprida tryckta skrifter. får konsumentverket föreslå att undantag införs i 6 kap. 2å TF på motsvarande sätt som skett för bestämmelserna i 16 kap. 11 och 12 N brottsbalken.

Aktionen "Kamp motporroc/t prostitution " uttalar att utredningens förslag, men hänsyn till tryckfrihetsförordningens exklusivitet, innebär att ingri- pande mot barnpornografi i tryckt skrift skall göras endast enligt tryckfri- hetsförordningens regler om beslag och åtal m. rn. Undantagsbestämmelsen i 6 kap. 2 & bör därför ändras så att därav framgår att brottsbalkens bestäm- melser inte är tillämpliga på barnpornografibrott i tryckta skrifter.

Strafflatituden, förverkande

[loi-rätten över Skåne och Blekinge finner den av utredningen föreslagna straffskalan, som överensstämmer med vad som gäller för brotten otillbörligt förfärande med pornografisk bild och förledande av ungdom. lämpligt avvägd.

Öi'crå/t'lagarwi i Giitvbmg har av skäl som utredningen åberopar inte något att erinra mot strafflatituden men anser att utredningstekniska skäl dock gör att vid brott som detta. vilket ofta medför bevissvårigheter. latituden borde medge möjlighet till anhållande och häktning.

RÅ uttalar:

Vad beträffar strafflatituden har föreslagits böter eller fängelse i högst sex månader. Med hänsyn till det skyddsbehov straffbestämmelsen torde vara avsedd att tillgodose finner jag att straffmaximum bör sättas högre. Jag föreslår därför att som påföljd för barnpornografibrott skall kunna följa fängelse i ett år. Från utredningssynpunkt och för att förhindra fortsatt brottslig verksamhet skulle därav även följa fördelen av att kunna tillgripa personella tvångsmedel.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1978/79:179 58

Också iii-wäk/ugart'n 1.5'mt'lt'lio/ni ifrågasätter om inte straffinaximum bör höjas och om böter över huvud taget bör användas för denna brottstyp. ()m normalstraffet i praxis skttlle bli böter, vilket regelmässigt är fallet vid en straffskala som den föreslagna. kan man räkna med att de som ägnar sig åt den kommersiella verksamhet, som barnpornografin omfattar, kommer att kalkylera in böter i omkostnadssitlan. Kriminaliseringens förebyggande effekt torde då starkt försvagas.

I'Yiijiitttt/jföi'l.»tndet konstaterar att utredningen har stannat för samma strafflatitud som vid brott mot det s.k. Skyltningsförbudet i 16 kap. 11 & brottsbalken. Detta måste enligt förbundet vara en följd av den samman- blandning av två helt olika kriminalpolitiska linjer som förbundet har diskuterat tidigare i sitt yttrande. Förbundet menar att framställning av barnpornografi vad gäller barnets behov av skydd ligger nära otuktigt beteende. 1 varje fall kan det inte godtas att sådan handling ur barnets synpunkt betraktas som jämställt med ett brott mot allmän ordning. Med utgångspunkt i uppfattningen att framställning av barnpornografi är att anse som ett sedlighetsbrott mot barnet förordar förbundet därför att för sådant brott bestäms samma strafflatitud som för otuktigt beteende. dvs. böter eller fängelse i högst ett år.

Hovrätten över Skåne och Blekinge pekar på att utredningen inte särskilt nämner frågan om förverkande av de pornografiska alster det här är fråga om.

Hovrätten fortsätter:

Vad gäller bilder som utgör otillåtet yttrande i tryckt skrift följer av tryckfrihetsförordningens bestämmelser att dessa kan bli föremål för konfis- kering. I fråga om andra bilder vars framställande eller spridande blir straffbart enligt den föreslagna brottsbalksbestämmelsen bör förverkande kunna komma i fråga jämlikt 36 kap. 23% brottsbalken (jmf. beträffande otillåtet förfarande med pornografisk bild enligt 16 kap. 11 ;" brottsbalken rättsfallet NJA 1 1974 s. 516). Förverkas film bör även det till filmen hörande ljudbandet kunna förverkas.

Frågan om förverkande kan få betydelse i ett annat avseende. Antag att en fotografisk bild beskriver en situation som svarar mot brottsbeskrivningarna för otukt med barn eller otuktigt beteende. Antag vidare att det vid den närmare utredningen visar sig att den person som på bilden är inbegripen i den otuktiga sexualhandlingen är samma person som framställt bilden i fråga. Förutsättningar föreligger i en sådan situation att tillämpa såväl bestämmel- serna om otukt med barn eller otuktigt beteende som bestämmelsen om barnpornografibrott. Det skulle emellertid kunna ligga nära till hands att anse att otukt med barn och otuktigt beteende konsumerade barnpornografibrott mot bakgrund särskilt av att de förstnämnda bestämmelserna innehåller en strängare straffskala än den senare. Ett avgörande skäl för motsatt uppfatt- ning är emellertid förverkandefrågan. Om i en situation som den ovan beskrivna den tilltalade endast lagförs för något av otuktsbrotten är det tveksamt om det är möjligt att lörverka den eller de ifrågavarande bilderna.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1978/79:179 59

Utdrag

LAGRÅ DET PROTOKOLL vid sammanträde 1979-03-22

Närvarande: justitierådet Hesser, regeringsrådet Hamdahl. justitierådet Höglund, justitierådet llessler.

Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1979 har regeringen på hemställan av statsrådet Sven Romanus beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen .

2. lag om ändring i brottsbalken . Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsfiskalen Sten Heck- scher.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken [6 kap. 10 a 35—

Den gärning som straffbeläggs i den föreslagna bestämmelsen beskrivs så att någon skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden sprids eller sprider sådan bild. ! motiven uttalas att bestämmelsen i princip gäller bilder av alla slag. Av särskild praktisk betydelse är, framhålls det, bilder i tryckta skrifter, fotografiska bilder, däri inbegripet film, samt bilder som förmedlas med TV-teknik eller videogram. Motiven innehåller inte något uttalande om vad som enligt lagrummet skall förstås med att en bild sprids. De angivna exemplen på vilka slags bilder som omfattas antyder emellertid vissa hithörande spridningsformer.

Förslaget utgår tydligen från att termen sprida har en mycket vid mening. Till en början avses alla förfaranden som när det är fråga om tryckt skrift omfattas av den i tryckfrihetsförordningen (6 kap. 1 &) stadgade spridnings- rätten, dvs. åtgärder som innefattar att exemplar av bilden hålls till salu, försänds eller distribueras på annat sätt. Hit hör också fall då exemplar av bilden ställs ut eller förevisas på annat sätt. Vidare synes förslaget omfatta även andra åtgärder för att göra bilden tillgänglig för allmänheten. såsom visning genom optiska anordningar (t. ex. episkop, overheadprojektor), genom film och genom TV—teknik. När det gäller visning i TV torde stadgandet omfatta både fall då en bild (t.ex. ett fotografi eller en teckning) eller en sekvens av bilder (en film) visas och fall då ett program sänds direkt. I själva verket torde förslaget avse alla tänkbara förfaranden genom vilka ett bildinnehåll förmedlas till eller görs tillgängligt för andra.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1978/792179 60

Att bilden förmedlas till allmänheten uppställs ej som något krav. Om en bild ej förmedlas till allmänheten. torde det dock för att bilden skall anses som spridd fordras något mera än att bilden gjorts tillgänglig för endast ett fåtal personer.

Det torde kunna ifrågasättas om den föreslagna avfattningen av bestäm- melsen tillräckligt tydligt ger vid handen att termen sprida är avsedd att ha den nu angivna mycket vida betydelsen.

Termen sprida såsom syftande på att ett visst bildinnehåll förmedlas till andra har kommit till användning även i ett par andra stadganden i brottsbalken .

Enligt den ursprungliga lydelsen av 16 kap. 11 %$ första stycket inträdde sålunda straffför den som sårade lukt och sedlighet bl. a. genom att saluhålla, förevisa eller annorledes sprida bild. Lagrummet överensstämde. nära med motsvarande tidigare bestämmelse i 18 kap. 139' första stycket strafflagen men var såtillvida utvidgat att det även omfattade förevisning av bild. 1 förarbetena nämndes inte någonting om förmedling av bild genom film eller TV. 1 den av Beckman m. ti. utgivna kommentaren till brottsbalkentl uppl. 1965. s. 203) uttalas emellertid att film faller in under bestämmelsen.

Bestämmelsen ersattes genom lagändring år 1970 med ett stadgande som väsentligt minskade det straffbara området. Enligt den nya lydelsen, som alltjämt gäller, inträder straff för den som på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild på sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt. Uttrycket spridning används alltså ej. Av intresse är dock att uttrycket förevisa enligt förarbetena omfattar bl. a. Ijusreklam på husvägg. Huruvida därmed avses även t. ex. reklamfilm är oklart. I varje fall torde film på biograf inte avses, fastän biograf enligt förarbetena skall anses som allmän plats.

Termen sprida används även i 16 kap. 12 & brottsbalken. Enligt bestäm- melsen inträder straffför den som bland barn eller ungdom sprider skrift eller bild, som genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran. l förarbetena behandlas i huvudsak olika former för distribution av tryckta alster. I samband med 1970 års ändring av 16 kap. 11 & uttalade emellertid föredragande departementschefen att 16 kap. 12 & också torde omfatta film (prop. 1970:125 s. 75). Av departements- chefens anförande framgår inte med tydlighet om stadgandet ansågs omfatta visning i TV.

1 det betänkande, "Yttrandefrihetens gränser" (SOU 1969:38). som låg till grund för 1970 års lagändring hade föreslagits att 16 kap. 11 % första stycket brottsbalken skulle ersättas med två nya stadganden, som båda bl.a. avsåg spridning av framställningar av närmare angivet slag. Enligt motiven var avsett att termen sprida i båda fallen, såvitt nu äri fråga, skulle omfatta såväl visning genom film som visning i TV.

Olika former av spridning och visning av bilder har betydelse även från upphovsrättslig och fotografirättslig synpunkt. Av intresse är att inom dessa

• Sida 61
•  Original

Prop. 1978/79:179 61

ontråden termen spridning används endast i fråga om spridning av exemplar. t. ex. fall då exemplar utbjuds till försäljning, uthyrning eller utlåning (2 & tredje stycket lagen ( 1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 16% lagen ( 19601730) om rätt till fotografisk bild). Andra former för att förmedla verk eller fotografiska bilder till allmänheten hänförs ej till spridning utan beskrivs med andra uttryck. t. ex. offentligt framförande av verk och offentlig visning av fotografisk bild.

Det anförda ger vid handen att terminologin inom rättssystemet inte är enhetlig när det gäller att beteckna sådan förmedling av bilder till andra som avses med den nu föreslagna bestämmelsen. ] och för sig skulle det därför vara önskvärt att ange dessa förfaranden på ett tydligare och utförligare sätt än som skett i förslaget. En sådan metod skulle emellertid kunna vålla tvekan om innebörden av den närbesläktade bestämmelsen i 16 kap. 12% brotts- balken och i viss ntån även närdetgällerbestämmelscni ll äisamma kapitel. Den nu föreslagna lagtexten. som i det avseende det nu gäller "överens- stämmer med 16 kap. 12 &, torde därför enligt lagrådets mening få godtas. En överarbetning av teminologin i nu berörda lagrum i brottsbalken bör företas i ett vidare sammanhang.

Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Förslaget lämnas utan erinran.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1978/79:179 62

Utdrag JUSTlTlEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-03-22

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo. Wikström. Wirtén. Rodhe, Wahlberg, Hansson. Enlund, Lindahl. Winther, De Geer. Cars. Gabriel Romanus

Föredragande: statsrådet Sven Romanus

Proposition om ändring i tryckfrihetsförordningen m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen och förslag till lag om ändring i brottsbalken .

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Jag delar lagrådets uppfattning om hur begreppet Sprida i den föreslagna brottsbalksbestämmelsen skall förstås. lnte hellerjag finner någon jämkning av lagtexten påkallad.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 8 mars 1979.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1978/79:179