NJA 2012 s. 914

Målet rör frågan huruvida en offentlig försvarares utlägg för resa och ersättning för tidsspillan ska anses utgöra merkostnader som har uppstått på grund av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen och, om så inte är fallet, frågan hur ersättningen ska beräknas.

Enligt huvudregeln i 21 kap. 10 § första stycket RB har en offentlig försvarare rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ett undantag från denna huvudregel finns i 21 kap. 10 § fjärde stycket. Enligt den bestämmelsen har en offentlig försvarare inte rätt till ersättning för merkostnader avseende tidsspillan och utlägg som har föranletts av att försvararen har sin verksamhet långt ifrån den ort där domstolen är belägen, om det inte finns särskilda skäl.

HD konstaterade i rättsfallet NJA 2011 s. 291 att i vart fall en offentlig försvarare med verksamhet inom tio mil från domstolen i tätbebyggda områden inte har sin verksamhet långt ifrån domstolsorten. Detsamma ansågs gälla om verksamhetsorten ligger inom domstolens domkrets. HD hänvisade till de riktmärken för bedömningen som har angetts i förarbetena (prop. 2008/09:232 s. 22 med hänvisning till prop. 2004/05:41 s. 23). I dessa nämns 20 mil som ett riktmärke för vad som kan anses utgöra verksamhet på avstånd i mindre tätbebyggda områden.

Tidigare gällde att till offentlig försvarare skulle förordnas den som den misstänkte hade föreslagit, om det inte skulle medföra avsevärt ökade kostnader. I samband med att den misstänktes rätt att få önskat biträde utvidgades den 1 januari 2010, infördes den nu aktuella bestämmelsen. Motiveringen var att statens kostnadsansvar inte skulle påverkas av att den tidigare inskränkningen i rätten att välja försvarare togs bort.

Bestämmelsen i 21 kap. 10 § fjärde stycket RB utgör ett undantag från huvudregeln att den offentlige försvararen har rätt till skälig ersättning för kostnader och tidsspillan i samband med resa. Om undantaget ges en vid tolkning påverkar det den misstänktes möjlighet att få det biträde som denne önskar och missgynnar försvarare med verksamhet på avstånd från domstolsorten. I författningskommentaren anges att försvararen ska ha rätt till skälig ersättning för tidsspillan och utlägg till en normal nivå, dvs. för sådana kostnader som uppstår även för en lokalt verksam försvarare (prop. 2008/09:232 s. 31).

Av det anförda följer att en försvarare verksam långt ifrån domstolsorten har rätt till skälig ersättning för tidsspillan och utlägg som uppstår på grund av avståndet upp till en nivå som motsvarar vad en lokalt verksam försvarare är berättigad till. När lagtexten talar om merkostnad ska denna således ses i relation till den senares ersättning för tidsspillan och resa och inte till att ingen ersättning alls skulle utgå.

Frågan är då om den ersättning som en offentlig försvarare verksam långt ifrån domstolsorten har rätt till bör bestämmas från fall till fall eller om en mer schabloniserad ersättning bör utgå.

Det som talar emot en schabloniserad ersättning är att lagstiftaren har hänvisat till att en skälig ersättning ska utgå. I uttrycket skälig ersättning ligger att det är de faktiska kostnaderna och den verkliga tidsspillan som utgör underlag för bedömningen. Emellertid är ersättningsfrågor av nu aktuellt slag vanligt förekommande och domstolarnas hantering underlättas av schablonregler; redan idag tillämpas för övrigt schabloner vid bestämmandet av ersättning till offentliga försvarare i relativt stor utsträckning. Ett ytterligare skäl för användning av en schablon är att det förbättrar beslutsunderlaget för den advokat som överväger att anta ett erbjudet uppdrag som offentlig försvarare. Övervägande skäl talar för att nu aktuell ersättning till s.k. distansförsvarare bör schabloniseras.

Vid utformningen av en schablon för utlägg och tidsspillan hänförliga till avståndet ifrån domstolsorten bör det bakomliggande syftet med bestämmelsen beaktas. Schablonen bör också bidra till att distansförsvararen inte missgynnas i förhållande till lokalt verksamma försvarare. Vid bedömningen av vilket avstånd som bör vara utgångspunkten när ersättningen bestäms bör vägledning hämtas i HD:s praxis samt från de i punkten 3 angivna förarbetena.

Med hänsyn till det sagda bör ersättning för tidsspillan och utlägg hänförlig till resa för en distansförsvarare utgå med samma belopp som en försvarare med verksamhet 10 mil från domstolsorten skulle ha tillerkänts när fråga är om tätbebyggda områden och 20 mil när det är fråga om mindre tätbebyggda områden. Vad som nu har sagts gäller dock inte om det faktiska utlägget är lägre eller tidsspillan är mindre.

Örebro tingsrätt förordnade P.B. till offentlig försvarare i ett mål om stöld m.m. P.B. driver verksamhet som advokat med kontor i Falun. Tingsrätten avslog P.B:s begäran om ersättning för utlägg avseende resa och för tidsspillan i samband med denna. Hovrätten har tillerkänt P.B. ersättning för utlägg motsvarande resa med bil tio mil enkel väg, för parkering samt för tre timmars tidsspillan.

HD ansluter sig till hovrättens bedömning att ersättningsregeln i 21 kap. 10 § fjärde stycket RB för Örebro tingsrätts del aktualiseras när en av den domstolen förordnad offentlig försvarare inte bedriver sin verksamhet inom domstolens domsaga och avståndet till domstolen överstiger tio mil enkel resa. HD finner inte skäl att göra någon annan bedömning än hovrätten har gjort beträffande ersättningsbeloppen. Hovrättens beslut ska därför fastställas.