PMÖD 2018:7

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEPatent- och marknadsdomstolens dom 2016-10-13 i mål nr B 6871-14, se bilaga A

PARTER (Antal tilltalade: 5)

Klagande och motpart (Åklagare) Kammaråklagarna F.I. och K.S. Åklagarmyndigheten, Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet

Klagande och motparter (Målsägande) 1. C.H. & Søn Møbelfabrik A/S 2. Cassina S.p.A, Italien3. E.J. Møbelfabrik A/S4. Flos Scandinavia A/S5. Fredericia Furniture A/S6. F.H. A/S7. L.P. Lighting A/S 8. Rosendahl Design Group A/S

Ombud för 1–8: Jur.kand. S.L. och jur.kand. H.P. Rättighetsalliansen Europa AB, Vasagatan 46, 111 20 Stockholm

Klagande och motpart (Tilltalad) L.N.,

Ombud och försvarare: Advokaten H.S. Advokatfirman Nordia KB, Box 70389, 107 24 Stockholm

SAKEN Brott mot upphovsrättslagen m.m.

___________________

DOMSLUT

1. Patent- och marknadsöverdomstolen ändrar Patent- och marknadsdomstolens dom på så sätt att Patent- och marknadsöverdomstolen

a) bestämmer påföljden för de brott som L.N. döms för till fängelse två (2) år.

b) bestämmer det skadeståndsbelopp som L.N. solidariskt med A-N.N., C.P. och DR International Limited, ska betala till - C.H. & Søn Møbelfabrik A/S till 197 944 kr - Cassina S.p.A till 99 323 kr - E.J. Møbelfabrik A/S till 9 361 kr - Flos Scandinavia A/S till 71 189 kr - Fredericia Furniture A/S till 1 089 kr - F.H. A/S till 511 313 kr - L.P. Lighting A/S till 649 642 kr - Rosendahl Design Group A/S till 4 968 kr

jämte ränta på respektive belopp enligt 6 § räntelagen från den 13 oktober 2016 till dess betalning sker.

c) undanröjer fastställelsen av solidarisk ersättningsskyldighet (Skadestånd, punkterna 2 och 3, Patent- och marknadsdomstolens domslut) och skriver av målet i de delarna.

d) bestämmer att L.N. till staten ska betala 14 000 000 kr såsom förverkat utbyte av brott.

e) upphäver den solidariska betalningsskyldigheten avseende ersättning för rättegångskostnader (Ersättning, punkt 2, Patent- och marknadsdomstolens domslut) och ålägger i stället solidarisk skyldighet för C.H. & Søn Møbelfabrik A/S, Cassina S.p.A., E.J. Møbelfabrik A/S, Flos Scandinavia A/S, Fredericia Furniture A/S, F. H. A/S, L.P. Lighting A/S och Rosendahl Design Group A/S att betala ersättning för L.N. rättegångskostnad i Patent- och marknadsdomstolen med 328 000 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 13 oktober 2016 till dess betalning sker.

2. Patent- och marknadsöverdomstolen avslår L.N.s yrkande om ersättning av staten för sin kostnad för försvarare.

3. Patent- och marknadsöverdomstolen förpliktar C.H. & Søn Møbelfabrik A/S Cassina S.p.A, E.J. Møbelfabrik A/S, Flos Scandinavia A/S, Fredericia Furniture A/S, F.H. A/S, L.P. Lighting A/S och Rosendahl Design Group A/S att solidariskt ersätta L.N. hans rättegångskostnad i Patent- och marknadsöverdomstolen med 224 125 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet från denna dag till dess betalning sker.

______________________

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Patent- och marknadsdomstolens dom 2016-10-13 i mål nr B 6871-14, se bilaga A

PARTER (Antal tilltalade: 5)

Klagande och motpart (Åklagare) Kammaråklagarna F.I. och K.S. Åklagarmyndigheten, Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet

Klagande och motparter (Målsägande) 1. C.H. & Søn Møbelfabrik A/S 2. Cassina S.p.A 3. E.J. Møbelfabrik A/S 4. Flos Scandinavia A/S 5. Fredericia Furniture A/S 6. F.H. A/S 7. L.P. Lighting A/S 8. Rosendahl Design Group A/S

Ombud för 1–8: Jur.kand. S.L. och jur.kand. H.P. Rättighetsalliansen Europa AB, Vasagatan 46, 111 20 Stockholm

Klagande och motpart (Tilltalad) A.N.N.,

Ombud och offentlig försvarare: Advokaten T.N. Sju Advokater KB, Box 22016, 104 22 Stockholm

SAKEN Brott mot upphovsrättslagen m.m.

____________________

DOMSLUT

1. Patent- och marknadsöverdomstolen ändrar Patent- och marknadsdomstolens dom på så sätt att Patent- och marknadsöverdomstolen

a) dömer A.N.N. för - brott mot upphovsrättslagen, 7 kap 53 § upphovsrättslagen (1960:729) 2011-01-07--2014-05-30 - varumärkesintrång, 37 § 1 st varumärkeslagen (1960:644) och 8 kap 1 § 1 st varumärkeslagen (2010:1877) 2011-01-07--2014-05-30

b) bestämmer påföljden för de brott som A.N.N. döms för till fängelse ett (1) år sex (6) månader.

c) bestämmer det skadeståndsbelopp som A.N.N. solidariskt med L.N., C.P. och DR International Limited, ska betala till

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S till 197 944 kr - Cassina S.p.A till 99 323 kr - E.J. Møbelfabrik A/S till 9 361 kr - Flos Scandinavia A/S till 71 189 kr - Fredericia Furniture A/S till 1 089 kr - F.H. A/S till 511 313 kr - L.P. Lighting A/S till 649 642 kr - Rosendahl Design Group A/S till 4 968 kr

jämte ränta på respektive belopp enligt 6 § räntelagen från den 13 oktober 2016 till dess betalning sker.

d) undanröjer fastställelsen av solidarisk ersättningsskyldighet (Skadestånd, punkt 2, Patent- och marknadsdomstolens domslut) och skriver av målet i den delen.

e) upphäver den solidariska betalningsskyldigheten avseende ersättning för rättegångskostnader (Ersättning, punkt 2, Patent- och marknadsdomstolens domslut).

2. T.N. får ersättning av staten med 356 400 kr. Av beloppet avser 275 110 kr arbete, 8 610 kr tidsspillan, 1 400 kr utlägg och 71 280 kr mervärdesskatt. Av denna kostnad ska A.N.N. till staten återbetala 178 200 kr.

_______________________________

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Patent- och marknadsdomstolens dom 2016-10-13 i mål nr B 6871-14, se bilaga A

PARTER (Antal tilltalade: 5)

Klagande och motpart (Åklagare) Kammaråklagarna F.I. och K.S. Åklagarmyndigheten, Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet

Klagande och motparter (Målsägande) 1. C.H. & Søn Møbelfabrik A/S 2. Cassina S.p.A 3. E.J. Møbelfabrik A/S 4. Flos Scandinavia A/S 5. Fredericia Furniture A/S 6. F.H. A/S 7. L.P. Lighting A/S 8. Rosendahl Design Group A/S

Ombud för 1–8: Jur.kand. S.L. och jur.kand. H.P. Rättighetsalliansen Europa AB, Vasagatan 46, 111 20 Stockholm

Klagande och motpart (Tilltalad) C.P.

Ombud och offentlig försvarare: Advokaten P.E.L. September Advokatbyrå AB, Kaplansbacken 4 B, 112 24 Stockholm

SAKEN Brott mot upphovsrättslagen m.m.

________________________

DOMSLUT

1. Patent- och marknadsöverdomstolen ändrar Patent- och marknadsdomstolens dom på så sätt att Patent- och marknadsöverdomstolen

a) bestämmer det skadeståndsbelopp som C.P. solidariskt med L.N., A.N.N. och DR International Limited, ska betala till

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S till 197 944 kr - Cassina S.p.A till 99 323 kr - E.J. Møbelfabrik A/S till 9 361 kr - Flos Scandinavia A/S till 71 189 kr - Fredericia Furniture A/S till 1 089 kr - F.H. A/S till 511 313 kr - L.P. Lighting A/S till 649 642 kr - Rosendahl Design Group A/S till 4 968 kr

jämte ränta på respektive belopp enligt 6 § räntelagen från den 13 oktober 2016 till dess betalning sker.

b) undanröjer fastställelsen av solidarisk ersättningsskyldighet (Skadestånd, punkterna 2 och 3, Patent- och marknadsdomstolens domslut) och skriver av målet i de delarna.

c) upphäver den solidariska betalningsskyldigheten avseende ersättning för rättegångskostnader (Ersättning, punkt 2, Patent- och marknadsdomstolens domslut).

2. Det som Patent- och marknadsdomstolen har beslutat om beslag ska fortfarande gälla.

3. P.E.L. får ersättning av staten med 328 282 kr. Av beloppet avser 253 638 kr arbete, 8 610 kr tidsspillan, 378 kr utlägg och 65 656 kr mervärdesskatt. Denna kostnad ska stanna på staten.

_______________________

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Patent- och marknadsdomstolens dom 2016-10-13 i mål nr B 6871-14, se bilaga A

PARTER (Antal tilltalade: 5)

Klagande och motpart (Åklagare) Kammaråklagarna F.I. och K.S. Åklagarmyndigheten, Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet

Motparter (Målsägande) 1. C.H. & Søn Møbelfabrik A/S 2. Cassina S.p.A 3. E.J. Møbelfabrik A/S 4. Flos Scandinavia A/S 5. Fredericia Furniture A/S 6. F.H. A/S 7. L.P. Lighting A/S 8. Rosendahl Design Group A/S

Ombud för 1–8: Jur.kand. S.L. och jur.kand. H.P. Rättighetsalliansen Europa AB, Vasagatan 46, 111 20 Stockholm

Klagande och motpart (Tilltalad) E.J.W.

Ombud och offentlig försvarare: Advokaten O.N. Advokatfirman Wijk & Nordström AB, Box 1022, 751 40 Uppsala

SAKEN Medhjälp till brott mot upphovsrättslagen

___________________

DOMSLUT

1. Patent- och marknadsöverdomstolen fastställer Patent- och marknadsdomstolens dom.

2. Patent- och marknadsöverdomstolen avslår E.J.W. yrkande om ersättning av staten för sin inställelse inför rätten.

3. O.N. får ersättning av staten med 200 408 kr. Av beloppet avser 136 884 kr arbete, 21 525 kr tidsspillan, 1 918 kr utlägg och 40 081 kr mervärdesskatt. Av denna kostnad ska J.W. till staten återbetala 100 204 kr.

_________________

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Patent- och marknadsdomstolens dom 2016-10-13 i mål nr B 6871-14, se bilaga A

PARTER (Antal tilltalade: 5)

Klagande och motpart (Åklagare) Kammaråklagarna F.I. och K.S. Åklagarmyndigheten, Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet

Klagande och motparter (Målsägande) 1. C.H. & Søn Møbelfabrik A/S 2. Cassina S.p.A 3. E.J. Møbelfabrik A/S 4. Flos Scandinavia A/S 5. Fredericia Furniture A/S 6. F.H. A/S 7. L.P. Lighting A/S 8. Rosendahl Design Group A/S

Ombud för 1–8: Jur.kand. S.L. och jur.kand. H.P. Rättighetsalliansen Europa AB, Vasagatan 46, 111 20 Stockholm

Klagande och motpart DR International Limited

Ombud: Advokaten H.S. Advokatfirman Nordia KB, Box 70389, 107 24 Stockholm

SAKEN Företagsbot m.m.

__________________

DOMSLUT

1. Patent- och marknadsöverdomstolen ändrar Patent- och marknadsdomstolens dom på så sätt att Patent- och marknadsöverdomstolen

a) bestämmer det skadeståndsbelopp som DR International Limited solidariskt med L.N., A.N.N. och C.P. ska betala till

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S till 197 944 kr - Cassina S.p.A till 99 323 kr - E.J. Møbelfabrik A/S till 9 361 kr - Flos Scandinavia A/S till 71 189 kr - Fredericia Furniture A/S till 1 089 kr - F.H. A/S till 511 313 kr - L.P. Lighting A/S till 649 642 kr - Rosendahl Design Group A/S till 4 968 kr

jämte ränta på respektive belopp enligt 6 § räntelagen från den 13 oktober 2016 till dess betalning sker.

b) undanröjer fastställelsen av solidarisk ersättningsskyldighet (Skadestånd, punkterna 2 och 3, Patent- och marknadsdomstolens domslut) och skriver av målet i de delarna.

c) upphäver den solidariska betalningsskyldigheten avseende ersättning för rättegångskostnader (Ersättning, punkt 2, Patent- och marknadsdomstolens domslut) och ålägger i stället solidarisk skyldighet för C.H. & Søn Møbelfabrik A/S, Cassina S.p.A., E.J. Møbelfabrik A/S, Flos Scandinavia A/S, Fredericia Furniture A/S, F.H. A/S, L.P. Lighting A/S och Rosendahl Design Group A/S att betala ersättning för DR International Limiteds rättegångskostnad i Patent- och marknadsdomstolen med 40 000 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 13 oktober 2016 till dess betalning sker.

2. Det som Patent- och marknadsdomstolen har beslutat om beslag ska fortfarande gälla.

3. Patent- och marknadsdomstolens beslut om kvarstad ska gälla till dess att domen i denna del har fått laga kraft, dock längst till dess verkställighet har skett.

4. Patent- och marknadsöverdomstolen avslår DR International Limiteds yrkande om ersättning från staten för dess rättegångskostnad.

5. Patent- och marknadsöverdomstolen förpliktar C.H. & Søn Møbelfabrik A/S Cassina S.p.A, E.J. Møbelfabrik A/S, Flos Scandinavia A/S, Fredericia Furniture A/S, F.H. A/S, L.P. Lighting A/S och Rosendahl Design Group A/S att solidariskt ersätta DR International Limited dess rättegångskostnad i Patent- och marknadsöverdomstolen med 20 000 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta på beloppet från denna dag till dess betalning sker.

YRKANDEN

Åklagarna har yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska - döma L.N. till ett längre fängelsestraff, - höja det belopp som ska förverkas från L.N. såsom utbyte av brottsligheten till 14 miljoner kr, - döma A.N.N. helt i enlighet med åtalet och till följd av detta bestämma påföljden till fängelse, - döma C.P. till ett längre fängelsestraff, samt - bestämma påföljden för E.J.W. till villkorlig dom i förening med ett högre antal dagsböter än vad Patent- och marknadsdomstolen har bestämt.

Åklagarna har i Patent- och marknadsöverdomstolen, i andra hand och som ett alternativ till påståendet i första hand om olovliga tillgängliggöranden, gjort en justering av åtalspunkten 1. Avseende den del som gäller brott mot upphovsrättslagen alternativt medhjälp därtill, efter det stycke som börjar med ”De angivna verken” och slutar med ”köpare i övriga Europa.” har ett nytt andra stycke lagts till, enligt följande:

Exemplar av de angivna verken har i vart fall, såvitt avser de exemplar som fanns i lagret i Älvkarleby den 13 maj 2014, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet olovligen förts in till Sverige av de tilltalade i den verksamhet som Designers Revolt bedrivit. Införseln har skett under perioden den 1 januari till och med den 13 maj 2014. Ex emplaren har framställts i Kina under sådana omständigheter att exemplarframställ ningarna skulle ha varit olovliga och straffbara om de skett i Sverige. Lagrum: 53 § 3 st upphovsrättslagen

Vad avser åtalet mot E.J.W. har åklagarna inte längre gjort gällande att gärningarna begåtts uppsåtligen eller att främjande av brott har skett genom själva ingåendet av ett avtal med DR International Limited. Vidare har åklagarna inte längre gjort gällande att Idrottsbudet utfört eller låtit utföra några andra tjänster åt DR International Limited än de som Patent- och marknadsdomstolen funnit styrkta.

Slutligen har åklagarna begärt att de möbler m.m. som har tagits i beslag ska få förverkas hos DR International Limited utan hinder av att domen i denna del inte har fått laga kraft.

C.H. & Søn Møbelfabrik A/S, Cassina S.p.A., E.J. Møbel-fabrik A/S, Flos Scandinavia A/S, Fredericia Furniture A/S, F.H. A/S, L.P. Lighting A/S och Rosendahl Design Group A/S (gemensamt benämnda målsägandena) har även i Patent- och marknadsöverdomstolen biträtt åtalet. Vidare har de yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska - helt bifalla deras skadeståndsyrkande avseende skälig ersättning, - tillerkänna dem ersättning för rättegångskostnad i Patent- och marknadsdomstolen med där yrkade belopp, samt - tillerkänna var och en av dem ersättning för rättegångskostnad i Patent- och marknadsöverdomstolen.

L.N. har yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska - frikänna honom från åtalet eller i andra hand döma honom till en annan påföljd än fängelse eller i vart fall lindra straffet, - avslå skadeståndsyrkandena eller i andra hand sätta ned skadeståndsbeloppen, - upphäva samtliga vitesförelägganden, - befria honom från skyldigheten att ersätta målsägandena för deras kostnader för att sprida information om domen i målet, - avslå yrkandet om förverkande av utbyte av brott, - befria honom från skyldighet att ersätta målsägandenas rättegångskostnader, - tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnad i Patent- och marknadsdomstolen med där yrkat belopp, samt - tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnad i Patent- och marknadsöverdomstolen.

A.N.N. har yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska - frikänna henne helt, - avslå skadeståndsyrkandena, - upphäva samtliga vitesförelägganden, - befria henne från skyldigheten att ersätta målsägandena för deras kostnader för att sprida information om domen i målet, samt - befria henne från skyldigheten att ersätta rättegångskostnader.

C.P. har yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska - i första hand frikänna honom eller i andra hand döma honom till en annan påföljd än fängelse eller i vart fall lindra straffet, - avslå skadeståndsyrkandena, - upphäva samtliga vitesförelägganden, - befria honom från skyldigheten att ersätta målsägandena för deras kostnader för att sprida information om domen i målet, - i vart fall sätta ned skadeståndet och kostnaderna för att sprida information, - befria honom från skyldigheten att ersätta rättegångskostnader eller i vart fall sätta ned desamma, samt - befria honom från skyldigheten att återbetala kostnaden för försvaret.

E.J.W. har yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska - frikänna honom, - befria honom från skyldighet att återbetala kostnad för försvarare, samt - tillerkänna honom ersättning av allmänna medel för utlägg och inkomstbortfall under rättegången i Patent- och marknadsdomstolen samt i Patent- och marknadsöverdomstolen.

DR International Limited har yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen ska - i första hand avslå skadeståndyrkandena eller i andra hand sätta ned skadestånden, - upphäva samtliga vitesförelägganden, - befria bolaget från skyldigheten att ersätta målsägandena för deras kostnader för att sprida information om domen i målet, - avslå yrkandet om företagsbot, - avslå yrkandet om kvarstad, - avslå yrkandet om förverkande av utbyte av brott, - avslå övriga yrkanden om förverkande jämte beslag, - befria bolaget från skyldigheten att utge ersättning för rättegångskostnader, - tillerkänna DR International Limited ersättning för rättegångskostnad i Patent- och marknadsdomstolen med där yrkat belopp, samt - tillerkänna DR International Limited ersättning för rättegångskostnad i Patent- och marknadsöverdomstolen.

Part har motsatt sig motparts ändringsyrkanden.

Beträffande målsägandenas yrkande om skälig ersättning har L.N., A.N.N., C.P. och DR International Limited som i och för sig skäligt vitsordat att en licensavgift ska beräknas med två procent av återförsäljarpriset exklusive mervärdesskatt.

Målsägandena har återkallat sin talan i målet såvitt avser yrkandena om fastställelse av skadeståndsskyldighet.

L.N., A.N.N., C.P. och DR International Limited har inte motsatt sig att de överklagade punkter i Patent- och marknadsdom stolens domslut som avser dessa yrkanden undanröjs samt att målet skrivs av i dessa delar.

UTREDNING

Patent- och marknadsöverdomstolen har tagit del av i allt väsentligt samma bevisning som Patent- och marknadsdomstolen.

DOMSKÄL

Skuld

Patent- och marknadsdomstolen har i sin dom utförligt redovisat rättsliga utgångspunkter, den bevisning som lagts fram och sin värdering av denna. Det som har tagits upp i Patent- och marknadsöverdomstolen ger inte anledning till några andra bedömningar än de som Patent- och marknadsdomstolen har gjort i fråga om att L.N., C.P. och E.J.W. har begått de åtalade gärningarna och hur dessa gärningar ska rubriceras. L.N. och C.P. ska alltså båda dömas för brott mot upphovsrättslagen och varumärkesintrång. E.J.W. ska dömas för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen.

När det gäller A.N.N. gör Patent- och marknadsöverdomstolen följande bedömning.

Till att börja med ansluter sig Patent- och marknadsöverdomstolen till att A.N.N i vart fall har utfört de handlingar och haft det uppsåt som Patent- och marknadsdomstolen funnit styrkt. Patent- och marknadsöverdomstolen finner emellertid att A.N.N ansvar omfattar även ytterligare delar av åtalet.

Genom interna dokument från ILS, vilka stöds av förhör i målet som hållits med bl.a. A.N.N. själv, är det utrett att A.N.N. år 2010 tillsammans med L.N. deltog i ett möte med ILS på Isle of Man inför att DR International Limited skulle registreras där. Vid mötet diskuterades bl.a. att kopior av designmöbler skulle tillverkas och levereras från Kina samt att försäljningen skulle ske via internet från Storbritannien för att det upphovsrättsliga skyddet där var mer begränsat än i Sverige. Vidare framgår det av mejlväxling mellan A.N.N. och ILS efter mötet att A.N.N. uppgett att försäljningen till att börja med skulle vara inriktad på Sverige och att de räknade med en stor omsättning på i vart fall 5 miljoner pund. Det framgår även av ytterligare skriftlig bevisning samt av förhör med bl.a. K.F., att A.N.N. redan år 2010 vidtog en rad åtgärder av betydelse för verksamheten.

Till skillnad från Patent- och marknadsdomstolen finner Patent- och marknadsöverdomstolen därför att det är klarlagt att A.N.N. redan vid verksamhetsstarten hade ett faktiskt engagemang i verksamheten och fullständig kännedom om att idén bakom Designers Revolt var att dra nytta av skillnader i det upphovsrättsliga skyddet i Storbritannien och bl.a. Sverige, att möblerna och övriga föremål hade upphovsrättsligt skydd i Sverige samt hur bl.a. marknadsföring och försäljning via hemsidan samt leverans från Kina och till slutkunder i bl.a. Sverige skulle gå till. Genom sitt arbete med att matcha ordrar och godkänna fakturor hade hon även en fullständig överblick över verksamhetens omfattning. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen är det således genom utredningen styrkt att A.N.N. har känt till samtliga omständigheter som gör hennes agerande brottsligt under hela åtalsperioden.

Beträffande varumärkesanvändningen är det, som anförts ovan, utrett att A.N.N. redan från början kände till att försäljning skulle ske via en hemsida. Vidare har hon själv berättat att hon sett när L.N. haft hemsidan uppe på sin dator. Av den övriga utredningen framgår att hon haft djupare kännedom än så. Exempelvis hade A.N.N. diskussioner med programmerare för att förbättra betalningsmöjligheterna på hemsidan, bl.a. genom användning av den s.k. DIBS-tjänsten som innebar att kortbetalningar kunde göras. Vidare ingick det i de uppgifter som A.N.N. utförde att matcha kundfakturor med kundordrar från hemsidan. Genom detta kontrollarbete bedömer Patent- och marknadsöver domstolen att hon måste ha fått en mycket god insyn i att bl.a. varumärken som ingår i åtalet användes på hemsidan. Även åtalet för varumärkesintrång mot A.N.N. är därför styrkt.

I likhet med Patent- och marknadsdomstolen bedömer Patent- och marknadsöverdomstolen att det inte finns förutsättningar att låta A.N.N. gå fri från ansvar på grund av straffrättvillfarelse.

Sammantaget innebär detta att A.N.N. ska dömas för att gemensamt och i samråd med L.N. och C.P. uppsåtligen ha begått brott mot upphovsrättslagen, under hela den period som åtalet avser, och varumärkesintrång. Patent- och marknadsdomstolens dom ska alltså ändras på så sätt att A.N.N. döms för brott mot upphovsrättslagen och varumärkesintrång under perioden från och med den 7 januari 2011 till och med den 30 maj 2014.

Påföljd

Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas bl.a. den skada, kränkning eller fara som gärningen har inneburit, vad den tilltalade har insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon har haft (se 29 kap. 1 § brottsbalken). När det är fråga om brott enligt immaterialrättsliga lagar är det primära skyddsintresset rättighetshavarnas rätt att bestämma över sin ensamrätt. Hänsyn bör emellertid också tas till att intrånget kan medföra olika negativa följder även för en tredje man. (Se NJA 2014 s. 559).

I det här fallet har åklagarna dessutom åberopat att det som försvårande omständigheter ska beaktas att brottet har utövats i organiserad form och föregåtts av särskild planering (se 29 kap. 2 § brottsbalken). I en sådan organiserad verksamhet som här är aktuell ska särskilt beaktas hur omfattande och välorganiserad verksamheten varit, hur marknadsföring och distribution har skett samt hur länge verksamheten fortgått. Straffvärdet för var och en av dem som tagit del i verksamheten ska grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det enskilda fallet. Av betydelse är främst graden av delaktighet i verksamheten och den ställning som den tilltalade har intagit i organisationen liksom hur omfattande och varaktig delaktigheten har varit. Att beakta är vidare den insikt som den tilltalade har haft rörande organisationen, omfattningen och hans eller hennes syfte med hanteringen. Även fördelningen av brottslighetens ekonomiska utbyte ska tillmätas betydelse. (Jfr NJA 2011 s. 799).

L.N., A.N.N. och C.P. ska alla dömas för brott mot upphovsrättslagen och varumärkesintrång som skett under en period av omkring tre år. Brotten har riktats mot 16 målsägande. Det rör sig om ett hundratal upphovs rättsligt skyddade verk och flera varumärken. Brotten har begåtts genom att verken har bjudits ut till försäljning via en hemsida och ett mycket stort antal försäljningar har skett under de år som verksamheten bedrivits. Det står därför klart att det är fråga om ett betydande antal gärningar. Brottsligheten har varit synnerligen välplanerad och välorganiserad. Den har bedrivits i vinstsyfte, under täckmantel av näringsverksamhet, och har omsatt mångmiljonbelopp. Marknadsföring och försäljning har skett på inter net med fri leverans för kunderna. Av bl.a. de förhörspersoner som har åberopats av åklagarna och målsägandena har framgått att brottsligheten har orsakat stora skador för målsägandena, deras återförsäljare samt i viss utsträckning även de som har handlat av Designers Revolt. När det gäller de lampor som har sålts har det i utredningen fram kommit att det dessutom finns säkerhetsrisker. L.N., A.N.N. och C.P. har alla haft insikt om dessa förhållanden.

Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen finns det anledning att se strängare på L.N.s ansvar för brotten än vad Patent- och marknadsdomstolen har gjort. Utöver de omständigheter som har redogjorts för ovan ska det framhållas att det var L.N. som var initiativtagare till verksamheten och ledde arbetet med att organisera den. Han ägde ensam företaget och investerade en stor summa av sin egen förmögenhet för att finansiera uppbyggnaden av det. Det var även L.N. som tjänade mest ekonomiskt på verksamheten. Vidare framgår det av de förhör som hållits i målet, liksom utdrag ur mejl till bl.a. ILS, att andra uppfattade att det var han som var den som slutligt bestämde över verksamheten. L.N. har haft insikt om dessa omständigheter. Patent- och marknadsöverdomstolen finner att straffvärdet för de brott som han ska dömas för motsvarar 2 års fängelse.

Patent- och marknadsöverdomstolen bedömer att de handlingar som A.N.N. har utfört har varit av stor betydelse för verksamheten och dess fortlevnad under så lång tid. Det har handlat om bl.a. att betalningar från kunder skulle flyta in, att C.P. och L.N. skulle få del av intäkterna i verksamheten i form av lön respektive andra utbetalningar samt att verksamheten skulle framstå som laglig. Vidare framgår det av de förhör som hållits i målet, liksom utdrag ur mejl till bl.a. ILS, att andra uppfattade att A.N.N. ansvarade för bl.a. ekonomiska frågor i verksamheten och att hon även självständigt drev dessa frågor. A.N.N. har haft insikt om dessa omständigheter. Straffvärdet för de brott som hon ska dömas för motsvarar fängelse i 1 år 6 månader.

På grund av brottens höga straffvärde ska påföljderna för L.N. och A.N.N. bestämmas till fängelse. För L.N.s del innebär det att han ska dömas till fängelse i två år, medan det för A.N.N.s del innebär att hon ska dömas till fängelse i 1 år 6 månader. Patent- och marknadsdomstolens dom ska ändras i enlighet med detta.

Beträffande C.P. och E.J.W. gör Patent- och marknadsöverdomstolen inga andra bedömningar än Patent- och marknadsdomstolen i fråga om straffvärde, vilka påföljder som ska väljas och straffmätningen. Eftersom E.J.W. gjort en invändning om detta ska det anmärkas att hans brott inte kan betraktas som ringa. Patent- och marknadsdomstolens dom ska i dessa delar alltså stå fast beträffande C.P. och E.J.W..

Företagsbot

När det gäller företagsbot för DR International Limited gör Patent- och marknadsöverdomstolen inte några andra bedömningar än de som Patent- och marknadsdomstolen har gjort. Patent- och marknadsdomstolens dom ska därför inte ändras i denna del.

Beslag och förverkanden

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att det inte finns laglig möjlighet att tillåta verkställighet av förverkandet av i beslag tagna möbler m.m. utan hinder av att domen i denna del inte har fått laga kraft. Åklagarnas begäran härom kan därför inte bifallas.

Patent- och marknadsöverdomstolen instämmer i den bedömning som Patent- och marknadsdomstolen har gjort av vilket belopp som motsvarar utbyte av brott och som kan förverkas hos DR International Limited och L.N..

Genom denna dom har skadeståndsskyldigheten för L.N. satts ned väsent ligt, se nedan under avsnittet Skadestånd. Detta påverkar den bedömning som ska göras av om det är uppenbart oskäligt att förklara utbytet av brott förverkat hos honom. Patent- och marknadsöverdomstolen finner att det inte skulle vara uppenbart oskäligt att hos L.N. förverka 14 miljoner kr.

När det gäller övriga frågor om beslag och förverkanden gör Patent- och marknadsöverdomstolen inte några andra bedömningar än de som Patent- och marknadsdom stolen har gjort.

Av detta följer att Patent- och marknadsdomstolens dom i dessa delar ska ändras enbart såvitt avser det belopp som ska förverkas hos L.N..

Kvarstad

Det kan skäligen befaras att DR International Limited undandrar sig att betala vad det ålagts att betala genom denna dom. Beslutet om kvarstad ska därför bestå.

Skadestånd

Fastställelseyrkanden

Målsägandena har återkallat sina respektive yrkanden avseende fastställelse av skyldighet att betala ersättning för ytterligare skada. Patent- och marknadsdomstolens domslut ska därför undanröjas i de delar som har överklagats, dvs. beträffande L.N., A.N.N., C.P. och DR International Limited såvitt avser brott mot upphovsrättslagen samt beträffande L.N., C.P. och DR International Limited såvitt avser varumärkesintrång. Vidare ska målet i Patent- och marknadsöverdomstolen skrivas av i dessa delar.

Patent- och marknadsöverdomstolen noterar att eftersom målsägandena inte har överklagat domen såvitt avser de ogillade yrkandena om fastställelse av skadestånds skyldighet mot A.N.N. på grund av varumärkesintrång (se Skade stånd, punkterna 3–6, Patent- och marknadsdomstolens domslut), har Patent- och marknadsdomstolens dom i dessa delar fått laga kraft.

Skälig ersättning för utnyttjande

Eftersom L.N., A.N.N. och C.P. ska dömas för brott mot upphovsrättslagen har målsägandena enligt 7 kap. 54 § första stycket upp hovsrättslagen rätt till skälig ersättning av dem för det olovliga utnyttjandet av verken. Även DR International Limited är ersättningsskyldigt eftersom L.N. har varit företagets faktiska företrädare. I likhet med Patent- och marknadsdomstolen finner Patent- och marknadsöverdomstolen att de ska åläggas ett solidariskt ersätt ningsansvar.

Målsägandena har i detta mål tidigare fört talan om fastställelse av rätt till ersättning för ytterligare skada. Deras yrkanden om fullgörelse kan därför inte uppfattas på något annat sätt än att de är begränsade till sådan skälig ersättning som avses i 7 kap. 54 § första stycket upphovsrättslagen. Det kan således inte komma i fråga att i ersättningen inkludera t.ex. utebliven vinst eftersom det är något som ingår i uppräkningen av poster som ska beaktas vid bestämmandet av sådan ersättning för ytterligare skada som ska betalas enligt 7 kap. 54 § andra stycket upphovsrättslagen.

Den skäliga ersättningen ska grundas på den royalty eller licensavgift som borde ha betalats om licens hade upplåtits (se t.ex. prop. 2008/09:67 s. 233). Enligt de ursprungliga förarbetena till upphovsrättslagen bör denna bestämmas efter gällande tariffer, kollektivöverenskommelser eller enligt grunder som är gängse inom branschen (se NJA II 1961 s. 349). Eftersom förhållandena skiljer sig åt mellan olika branscher respektive mellan olika produkter finns det ingen allmänt vedertagen nivå eller beräkningsgrund för en sådan hypotetisk royalty eller licensavgift. I slutändan blir ersättningens storlek en bevisfråga i det enskilda fallet. En utgångspunkt är då att det ankommer på den som yrkar skadestånd att sörja för bevisningen.

Målsägandena har inte lagt fram någon utredning om sedvanliga nivåer för licensavgifter i branschen. Vidare har de personer som hörts på målsägandenas begäran (N.W., A.C, A.Å., K.P., F.B., L.T.M., E.L.M., A.H. och L.D.) antingen lämnat alltför oprecisa uppgifter för att de ska kunna ligga till grund för beräkningen eller uttryckligen inte velat röja uppgifter om förekommande licensavgifters storlek eller beräkningsgrund. Patent- och marknadsöverdomstolens slutsats är därför att målsägandena inte har visat att den skäliga ersättningen ska bestämmas utifrån licensavgifter som uppgår till 32 procent (Erik Jørgensen Møbelfabrik A/S och Fritz Hansen A/S) eller att ersättningen ska beräknas med ledning av utebliven vinst (övriga måls ägande). Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen har målsägandena haft möjlighet att lägga fram utredning om hur licensavgifterna ska beräknas. Under dessa förhåll anden finns det inte förutsättningar att tillämpa bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § rätte gångsbalken (se NJA 2005 s. 180). I stället ska den skäliga ersättningen bestämmas efter vad som har vitsordats som i och för sig skäligt, nämligen två procent av återförsäljarpriset, exklusive mervärdesskatt.

Någon entydig utredning om återförsäljarpriset för de olika verken finns inte i målet. Genom förhören med målsägandenas representanter har framkommit att priset till återförsäljare varierar beroende på att det regelmässigt ges rabatter på omkring 30–49 procent för olika produkter respektive olika återförsäljare. Uppgifterna har emellertid präglats av stor osäkerhet. Inte heller på denna punkt finns det förutsättningar att tillämpa bevislättnadsregeln i 35 kap. 5 § rättegångsbalken. I stället ska återförsäljarpriset bestämmas efter vad som har vitsordats som i och för sig skäligt, dvs. 56 procent av priset till konsument, exklusive mervärdesskatt.

Patent- och marknadsdomstolen har redovisat vad som är utrett när det gäller försäljningspriset till konsument, inklusive mervärdesskatt, för de produkter som omfattas av yrkandena. Patent- och marknadsöverdomstolen gör ingen annan bedömning av vad som är utrett i denna fråga och utgår därför från dessa belopp vid sin beräkning.

När det gäller antalet produkter som licensavgiften ska beräknas på instämmer Patent- och marknadsöverdomstolen i de bedömningar som Patent- och marknadsdomstolen har gjort när den utifrån vad som genom åtalet är visat om DR International Limiteds omsättning under åren och den försäljning som har skett under perioden den 4 maj 2013 – juni 2014 har uppskattat det totala antalet produkter. Patent- och marknadsöverdomstolen instämmer även i Patent- och marknadsdomstolens bedömning att de produkter som funnits i lager – med det säkerhetsavdrag som gjorts – ska ingå i beräkningen av ersättning. Det framgår nämligen av utredningen att de produkter som funnits i lager har marknadsförts via hemsidan, varit tillgängliga för försäljning och genom detta alltså bjudits ut till försäljning.

Sammantaget innebär Patent- och marknadsöverdomstolens bedömningar att den skäliga ersättningen ska beräknas utifrån en licensavgift om två procent av återförsäljarpriset exklusive mervärdesskatt, i stället för 15 procent av konsumentpriset inklusive mervärdesskatt vilket Patent- och marknadsdomstolen fann. Den skäliga ersättningen till målsägandena ska alltså kraftigt sättas ned jämfört med de belopp som Patent- och marknadsdomstolen dömde ut. För respektive målsägande ska den skäliga ersättningen bestämmas enligt följande.

C.H. & Søn Møbelfabrik A/S Det belopp som Patent- och marknadsdomstolen dömde ut (3 313 796 kr) ska sänkas till (0,02/0,15 x 0,56 x 0,8 =) 197 944 kr.

Cassina S.p.A. Det belopp som Patent- och marknadsdomstolen dömde ut (1 662 773 kr) ska sänkas till (0,02/0,15 x 0,56 x 0,8 =) 99 323 kr.

E.J. Møbelfabrik A/S Det belopp som Patent- och marknadsdomstolen dömde ut (156 711 kr) ska sänkas till (0,02/0,15 x 0,56 x 0,8 =) 9 361 kr.

Flos Scandinavia A/S Det belopp som Patent- och marknadsdomstolen dömde ut (1 191 780 kr) ska sänkas till (0,02/0,15 x 0,56 x 0,8 =) 71 189 kr.

Fredericia Furniture A/S Det belopp som Patent- och marknadsdomstolen dömde ut (18 225 kr) ska sänkas till (0,02/0,15 x 0,56 x 0,8 =) 1 089 kr.

F.H. A/S Det belopp som Patent- och marknadsdomstolen dömde ut (8 559 921 kr) ska sänkas till (0,02/0,15 x 0,56 x 0,8 =) 511 313 kr.

L.P. Lighting A/S Det belopp som Patent- och marknadsdomstolen dömde ut (10 875 700 kr) ska sänkas till (0,02/0,15 x 0,56 x 0,8 =) 649 642 kr.

Rosendahl Design Group A/S Det belopp som Patent- och marknadsdomstolen dömde ut (83 162 kr) ska sänkas till (0,02/0,15 x 0,56 x 0,8 =) 4 968 kr.

Vitesförbud

Såvitt gäller de frågor om vitesförbud som har överklagats gör Patent- och marknadsöverdomstolen inte några andra bedömningar än de som Patent- och marknadsdomstolen har gjort. Patent- och marknadsdomstolens dom ska därför inte ändras i dessa delar.

Kostnader för att sprida information om domen

När det gäller frågan om kostnader för att sprida information om domen i målet gör Patent- och marknadsöverdomstolen inte några andra bedömningar än de som Patent- och marknadsdomstolen har gjort. Patent- och marknadsdomstolens dom ska därför inte ändras i denna del.

Övriga kostnader

Vad avser yrkandena om ersättning för rättegångskostnader gör Patent- och marknadsöverdomstolen följande bedömning.

Målsägandena har i Patent- och marknadsöverdomstolen återkallat sina fastställelseyrkanden och begärt att målet skrivs av i de delarna. I dessa delar är de därför att anse som tappande parter. När det gäller fullgörelseyrkandena har målsägandena vunnit enbart ett par procent av de belopp som de har yrkat. Även i dessa delar är de därför i princip att anse som tappande parter. Målsägandenas biträde av åtalet och övriga yrkanden om bl.a. vitesförbud har enligt Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning medfört en mycket begränsad arbetsinsats för målsägandenas ombud. Sammantaget finner Patent- och marknadsöverdomstolen att målsägandena ska anses vara tappande parter. De ska därför svara för L.N.s och DR International Limiteds rättegångskostnader i båda instanserna. Patent- och marknadsöverdomstolen finner att det som L.N. och DR International Limited har yrkat är skäligt. Vidare ska L.N., A.N.N., C.P. och DR International Limited befrias från skyldigheten att betala ersättning för målsägandenas rättegångskost nader i Patent- och marknadsdomstolen.

L.N., E.J.W. och DR International Limited har yrkat ersättning i enlighet med 31 kap. 2 § rättegångsbalken i händelse av frikännande dom. Med hänsyn till utgången i ansvarsdelen ska yrkandena om ersättning från staten avslås.

Med undantag för vad O.N. har yrkat i ersättning för uppehälle finner Patent och marknadsöverdomstolen att det som T.N., P.E.L. och O.N. har yrkat i ersättning är skäligt.

O.N. har kontor i Uppsala, vilket ligger mindre än tio mil från Stockholm, där huvudförhandlingen i detta mål har ägt rum. Ett avstånd på mindre än tio mil är inte att anse som långt från domstolsorten (se NJA 2012 s. 914). O.M.:s yrkande om ersättning för uppehälle ska därför avslås.

A.N.N. har ekonomisk förmåga att återbetala hela kostnaden för sin offentliga försvarare, men med hänsyn till bl.a. att hon ska anses som vinnande i förhållande till målsägandena finner Patent- och marknadsöverdomstolen vid en helhetsbedömning att hon skäligen ska återbetala enbart hälften av kostnaden.

C.P. har ekonomisk förmåga att återbetala endast en mycket liten del av kostnaden för sin offentliga försvarare. Eftersom varken åklagarna eller C.P. har haft framgång med sina yrkanden i Patent- och marknadsöverdomstolen samt att C.P. ska anses som vinnande i förhållande till målsägandena finner Patent och marknadsöverdomstolen vid en helhetsbedömning att kostnaden för försvaret i Patent- och marknadsöverdomstolen ska stanna på staten.

E.J.W. har ekonomisk förmåga att återbetala hela kostnaden för sin offent liga försvarare, men eftersom varken åklagarna eller E.J.W. har haft framgång med sina yrkanden i Patent- och marknadsöverdomstolen ska han återbetala enbart hälften av kostnaden.

När det gäller kostnaderna för försvaret i Patent- och marknadsdomstolen finner Patent- och marknadsöverdomstolen inte skäl att sätta ned återbetalningsskyldigheten för C.P. och E.J.W.. Patent- och marknadsdomstolens dom ska därför inte ändras på dessa punkter.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast 2018-02-22

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Peter Strömberg, hovrättsråden Kerstin Norman och Adrian Engman, referent, samt nämndemännen Gertrud Mankefors och Bo Aldal.

Avräkningsunderlag, se bilagorna C och D

____________________________________________

BILAGA A

PATENT- OCH MARKNADSDOMSTOLENS DOM

PARTER

Tilltalad A.N.N.,

Offentlig försvarare: Advokat T.N. Sju Advokater KB Box 22016 104 22 Stockholm

Åklagare Kammaråklagare F.I. och K.S. Åklagarmyndigheten Internationella åklagarkammaren i Stockholm Box 57 101 21 Stockholm

Målsägande Se Målsägandebilaga

___________________________

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för Brott mot upphovsrättslagen, 7 kap 53 § upphovsrättslagen (1960:729) 2012-05-31 -- 2014-05-30

Åtal som den tilltalade frikänns från 1. Varumärkesintrång, 37 § 1 st varumärkeslagen (1960:644) samt 8 kap 1 § 1 st varumärkeslagen (2010:1877) 2011-01-07 -- 2014-05-30 2. Brott mot upphovsrättslagen, 7 kap 53 § upphovsrättslagen (1960:729) 2011-01-07 -- 2012-05-30

Påföljd m.m. 1. Villkorlig dom 2. Dagsböter 160 å 1000 kr

Skadestånd 1. A.N.N. ska solidariskt med L.N., C.P. och DR International Ltd betala ersättning till

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S med 3 313 796 kr, - Cassina S.p.A med 1 662 773 kr, - E.J. Møbelfabrik A/S med 156 711 kr, - Flos Scandinavia A/S med 1 191 780kr, - Fredericia Furniture A/S med 18 225 kr, - F.H. A/S med 8 559 921 kr, - L.P. Lighting A/S med 10 875 700 kr och - Rosendahl Design Group A/S med 83 162 kr,

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

2. Det fastställs att A.N.N. är skyldig att solidariskt med L.N., C.P. och DR International Ltd ersätta

- C.H. & Søn Möbelfabrik A/S, - Cassina S.p.A, - E.J. Møbelfabrik A/S, - Flos Scandinavia A/S, - Fredericia Furniture A/S, - F.H. A/S, - L.P. Lighting A/S och - Rosendahl Design Group A/S

för den ytterligare skada som bolagen har orsakats genom de upphovsrättsintrång som A.N.N. gjort sig skyldig till från den 7 januari 2011 till slutet av maj 2014.

3. Yrkandet att det ska fastställas att A.N.N., solidariskt med annan, ska utge ersättning till C.H. & Søn Møbelfabrik A/S på grund av varumärkesintrång ogillas.

4. Yrkandet att det ska fastställas att A.N.N., solidariskt med annan, ska utge ersättning till Cassina S.p.A. på grund av varumärkesintrång ogillas.

5. Yrkandet att det ska fastställas att A.N.N., solidariskt med annan, ska utge ersättning till L.P. Lighting A/S på grund av varumärkesintrång ogillas.

6. Yrkandet att det ska fastställas att A.N.N., solidariskt med annan, ska utge ersättning till Rosendahl Design Group A/S på grund av varumärkesintrång ogillas.

Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Ersättning 1. Advokat T.N. tillerkänns ersättning av allmänna medel med 749 723 kr. Av beloppet avser 590 058 kr arbete, 9 720 kr tidsspillan och 149 945 kr mervärdesskatt. Av denna kostnad ska A.N.N. till staten återbetala 299 889 kr.

2. A.N.N. ska solidariskt med L.N., C.P. och DR International Ltd betala ersättning för rättegångskostnader till

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S med 50 500 kr, - Cassina S.p.A med 50 500 kr, - E.J. Møbelfabrik A/S med 21 500 kr och - L.P. Lighting A/S med 122 500 kr, allt avseende ombudsarvode, - Flos Scandinavia A/S med 62 944 kr varav 58 500 kr avser ombudsarvode, - Fredericia Furniture A/S med 21 990 kr varav 21 500 kr avser ombudsarvode, - F.H. A/S med 119 032 kr varav 115 500 kr avser ombudsarvode och - Rosendahl Design Group A/S med 46 830 kr varav 43 500 kr avser ombudsarvode

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

3. A.N.N. ska betala ersättning för rättegångskostnader till

- Vitra Collections AG med 8 074 kr, - Vitra Design Museum GmbH med 8 074 kr och - Vitra Patente AG med 8 074 kr, allt avseende ombudsarvode

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Övrigt 1. A.N.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av A.J. och P.K. som framgår av bilaga 1, s. 3-4 (F.H. A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

2. A.N.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de lampor av A.J. och P.H. som framgår av bilaga 1, s. 4 (L.P. Lighting A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av lamporna till försäljning.

3. A.N.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av H.J.W som framgår av bilaga 1, s. 4 (C.H. & Søn Møbelfabrik A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

4. A.N.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av H.J.W som framgår av bilaga 1, s. 4 (Fredericia Furniture A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

5. A.N.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av P.V. som framgår av bilaga 1, s. 4 (E.J. Møbelfabrik A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

6. A.N.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de träfigurer av K.B. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Rosendahl Design Group A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av träfigurerna till försäljning.

7. A.N.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de lampor av A.C. och G.S. som framgår av bilaga 1, s. 5 (Flos Scandinavia A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av lamporna till försäljning.

8. A.N.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av Le Corbusier som framgår av bilaga 1, s. 6 (Cassina S.p.A) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

9. Yrkandet från Rosendahl Design Group A/S att A.N.N. vid vite ska förbjudas att använda att använda 3D-kännetecknet Kaj Bojesens Monkey lämnas utan bifall.

10. Yrkandet från L.P. Lighting A/S att A.N.N. vid vite ska förbjudas att använda att använda varumärkena ”PH” och ”Artichoke” lämnas utan bifall.

11. Yrkandet från Cassina S.p.A. att A.N.N. vid vite ska förbjudas att använda att använda varumärkena ”LC2” och ”LC4” lämnas utan bifall.

12. Yrkandet från C.H. & Søn Møbelfabrik A/S att A.N.N. vid vite ska förbjudas att använda att använda varumärket ”Y-stolen”/”Y-chair” lämnas utan bifall.

13. A.N.N. ska solidariskt med L.N., C.P. och DR International Ltd ersätta envar av

- C.H & Søn Møbelfabrik A/S, - Cassina S.p.A, - E.J. Møbelfabrik A/S, - Flos Scandinavia A/S, - Fredericia Furniture A/S, - F.H. A/S, - L.P. Lighting A/S och - Rosendahl Design Group A/S

för deras respektive kostnader för att sprida information om domen i målet dels genom införande av en kvartssidas annons i Dagens Industri, en 98*178 mm annons (modul 24 annons) i Dagens Nyheter nyhets- eller ekonomidel och en 98*178 mm annons (modul 23 annons) i Svenska Dagbladets nyhets- eller näringslivsdel, dels genom att brevledes informera kunder som köpt de intrångsgörande möblerna eller lamporna m.m.

Tilltalad L.N.,

Försvarare: Advokat H.S. Advokatfirman NORDIA KB Box 70389 107 24 Stockholm

Åklagare Kammaråklagare F.I. och K.S. Åklagarmyndigheten Internationella åklagarkammaren i Stockholm Box 57 101 21 Stockholm

Målsägande Se Målsägandebilaga

____________________________

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för 1. Brott mot upphovsrättslagen, 7 kap 53 § upphovsrättslagen (1960:729) 2011-02-08 -- 2014-05-30 2. Varumärkesintrång, 37 § 1 st varumärkeslagen (1960:644) samt 8 kap 1 § 1 st varumärkeslagen (2010:1877) 2011-02-08 -- 2014-05-30

Påföljd m.m. Fängelse 1 år 6 månader

Näringsförbud Yrkandet om näringsförbud ogillas.

Skadestånd 1. L.N. ska solidariskt med A.N.N., C.P. och DR International Ltd betala ersättning till

- C:h & Søn Møbelfabrik A/S med 3 313 796 kr, - Cassina S.p.A med 1 662 773 kr, - E.J. Møbelfabrik A/S med 156 711 kr, - Flos Scandinavia A/S med 1 191 780 kr, - Fredericia Furniture A/S med 18 225 kr, - F.H A/S med 8 559 921 kr, - L.P Lighting A/S med 10 875 700 kr och - Rosendahl Design Group A/S med 83 162 kr,

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

2. Det fastställs att L.N. är skyldig att solidariskt med A.N.N., C.P. och DR International Ltd ersätta

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S, - Cassina S.p.A, - E.J. Møbelfabrik A/S, - Flos Scandinavia A/S, - Fredericia Furniture A/S, - F.H. A/S, - L.P. Lighting A/S och - Rosendahl Design Group A/S

för den ytterligare skada som bolagen har orsakats genom de upphovsrättsintrång som L.N. fälls till ansvar för.

3. Det fastställs att L.N. är skyldig att solidariskt med C.P. och DR International Ltd utge skälig ersättning för utnyttjandet samt ersättning för den ytterligare skada som orsakats - C.H. & Søn Møbelfabrik A/S från den 26 maj 2011 till den 31 maj 2014, - Cassina S.p.A från den 11 december 2013 till den 31 maj 2014, - L.P. Lighting A/S från den 8 februari 2011 till den 31 maj 2014 och - Rosendahl Design Group A/S från den 4 oktober 2013 till den 31 maj 2014

genom de varumärkesintrång som L.N. fälls till ansvar för.

Förverkande och beslag L.N. ska jämlikt 53 a § upphovsrättslagen och 8 kap 2 § varumärkeslagen till staten betala 7 000 000 kr såsom förverkat utbyte av brott.

Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Ersättning 1. L.N.s yrkande enligt 31 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken om ersättning av allmänna medel för sina kostnader för försvarare lämnas utan bifall.

2. L.N. ska solidariskt med A.N.N., C.P. och DR International Ltd betala ersättning för rättegångskostnader till

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S med 50 500 kr, - Cassina S.p.A med 50 500 kr, - E.J. Møbelfabrik A/S med 21 500 kr och - L.P. Lighting A/S med 122 500 kr, allt avseende ombudsarvode,- Flos Scandinavia A/S med 62 944 kr varav 58 500 kr avser ombudsarvode, - Fredericia Furniture A/S med 21 990 kr varav 21 500 kr avser ombudsarvode, - F.H. A/S med 119 032 kr varav 115 500 kr avser ombudsarvode och - Rosendahl Design Group A/S med 46 830 kr varav 43 500 kr avser ombudsarvode

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

3. L.N. ska betala ersättning för rättegångskostnader till

- Vitra Collections AG med 8 074 kr, - Vitra Design Museum GmbH med 8 074 kr och - Vitra Patente AG med 8 074 kr, allt avseende ombudsarvode

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Övrigt 1. L.N. förbjuds förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av A.J. och P.K. som framgår av bilaga 1, s. 3-4 (F.H. A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

2. L.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de lampor av A.J. och P.H. som framgår av bilaga 1, s. 4 (L.P. Lighting A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av lamporna till försäljning.

3. L.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 4 (C.H. & Søn Møbelfabrik A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

4. L.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Fredericia Furniture A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

5. L.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av P.V. som framgår av bilaga 1, s. 4 (E.J. Møbelfabrik A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

6. L.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de träfigurer av K.B. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Rosendahl Design Group A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av träfigurerna till försäljning.

7. L.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de lampor Av A.C. och G.S. som framgår av bilaga 1, s. 5 (Flos Scandinavia A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av lamporna till försäljning.

8. L.N. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av Le Corbusier som framgår av bilaga 1, s. 6 (Cassina S.p.A) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

9. L.N. förbjuds vid vite om 500 000 kr att i näringsverksamhet använda ordkännetecknen LC2 och LC4 för möbler vid marknadsföring eller utbjudande till försäljning i Sverige.

10. L.N. förbjuds vid vite om 500 000 kr att i näringsverksamhet använda ordkännetecknen PH och Artichoke för lampor vid marknadsföring eller utbjudande till försäljning i Sverige.

11. L.N. förbjuds vid vite om 500 000 kr att i näringsverksamhet använda 3D kännetecknet K.B. Monkey (se bilaga 2) för träfigurer vid marknadsföring eller utbjudande till försäljning i Sverige.

12. L.N. förbjuds vid vite om 500 000 kr att i näringsverksamhet använda ordkännetecknet Y-stolen eller ordet "Y Chair" för möbler vid marknadsföring eller utbjudande till försäljning i Sverige.

13. L.N. ska solidariskt med A.N.N., C.P. och DR International Ltd ersätta envar av

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S, - Cassina S.p.A, - E.J. Møbelfabrik A/S, - Flos Scandinavia A/S, - Fredericia Furniture A/S, - F.H. A/S, - L.P. Lighting A/S och - Rosendahl Design Group A/S

för deras respektive kostnader för att sprida information om domen i målet dels genom införande av en kvartssidas annons i Dagens Industri, en 98*178 mm annons (modul 24 annons) i Dagens Nyheter nyhets- eller ekonomidel och en 98*178 mm annons (modul 23 annons) i Svenska Dagbladets nyhets- eller näringslivsdel, dels genom att brevledes informera kunder som köpt de intrångsgörande möblerna eller lamporna m.m.

_______________________________

Tilltalad C.P.

Offentlig försvarare: Advokat P.E.L. September Advokatbyrå AB Kaplansbacken 4 B 112 24 Stockholm

Åklagare Kammaråklagare F.I. och K.S. Åklagarmyndigheten Internationella åklagarkammaren i Stockholm Box 57 101 21 Stockholm

Målsägande Se Målsägandebilaga

__________________________

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för 1. Brott mot upphovsrättslagen, 7 kap 53 § upphovsrättslagen (1960:729) 2011-06-17 -- 2014-05-30 2. Varumärkesintrång, 37 § 1 st varumärkeslagen (1960:644) samt 8 kap 1 § 1 st varumärkeslagen (2010:1877) 2011-06-17 -- 2014-05-30

Påföljd m.m. Fängelse 1 år 6 månader

Skadestånd 1. C.P. ska solidariskt med L.N., A.N.N., och DR International Ltd betala ersättning till

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S med 3 313 796 kr, - Cassina S.p.A med 1 662 773 kr, - E.J. Møbelfabrik A/S med 156 711 kr, - Flos Scandinavia A/S med 1 191 780 kr, - Fredericia Furniture A/S med 18 225 kr, - F.H. A/S med 8 559 921 kr, - L.P. Lighting A/S med 10 875 700 kr och - Rosendahl Design Group A/S med 83 162 kr,

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

2. Det fastställs att C.P. är skyldig att solidariskt med L.N., A.N.N. och DR International Ltd ersätta

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S, - Cassina S.p.A, - E.J. Møbelfabrik A/S, - Flos Scandinavia A/S, - Fredericia Furniture A/S, - F.H. A/S, - L.P. Lighting A/S och - Rosendahl Design Group A/S

för den ytterligare skada som bolagen har orsakats genom de upphovsrättsintrång som C.P. fälls till ansvar för.

3. Det fastställs att C.P. är skyldig att solidariskt med L.N. och DR International Ltd utge skäligt ersättning för utnyttjandet samt ersättning för ytterligare skada som orsakats

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S från den 26 maj 2011 till den 31 maj 2014, - Cassina S.p.A från den 11 december 2013 till den 31 maj 2014, - L.P. Lighting A/S från den 17 juni 2011 till den 31 maj 2014 och - Rosendahl Design Group A/S från den 4 oktober 2013 till den 31 maj 2014

genom de varumärkesintrång som C.P. fälls till ansvar för.

Förverkande och beslag 1. I beslag tagna försäljningskataloger förklaras förverkade. Beslaget ska bestå (Nationella operativa avdelningen [NOA], beslagsliggare 2014-0201-BG12753 p. 2 och 13).

2. Beslag av avtal, bokföringsmaterial etc. ska bestå som bevis till dess dom i målet vunnit laga kraft (Nationella operativa avdelningen [NOA], beslagsliggare 2014-0201- BG12753 p. 7).

Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Ersättning 1. P.E.L. tillerkänns ersättning av allmänna medel med 759 548 kr. Av beloppet avser 590 058 kr arbete, 15 795 kr tidsspillan, 1 785 kr utlägg och 151 910 kr mervärdesskatt. Av denna kostnad ska C.P. till staten återbetala 15 191 kr.

2. C.P. ska solidariskt med L.N., A.N.N., och DR International Ltd betala ersättning för rättegångskostnader till

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S med 50 500 kr, - Cassina S.p.A med 50 500 kr, - E.J. Møbelfabrik A/S med 21 500 kr och - L.P. Lighting A/S med 122 500 kr, allt avseende ombudsarvode,- Flos Scandinavia A/S med 62 944 kr varav 58 500 kr avser ombudsarvode, - Fredericia Furniture A/S med 21 990 kr varav 21 500 kr avser ombudsarvode, - F.H. A/S med 119 032 kr varav 115 500 kr avser ombudsarvode och - Rosendahl Design Group A/S med 46 830 kr varav 43 500 kr avser ombudsarvode

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

3. C.P. ska betala ersättning för rättegångskostnader till

- Vitra Collections AG med 8 074 kr, - Vitra Design Museum GmbH med 8 074 kr och - Vitra Patente AG med 8 074 kr, allt avseende ombudsarvode

Övrigt 1. C.P. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av A.J. och P.K. som framgår av bilaga 1, s. 3-4 (F.H. A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

2. C.P. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de lampor av A.J. och P.H. som framgår av bilaga 1, s. 4 (L.P. Lighting A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av lamporna till försäljning.

3. C.P. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 4 (C.H. & Søn Møbelfabrik A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

4. C.P. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Fredericia Furniture A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

5. C.P. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av P.V. som framgår av bilaga 1, s. 4 (E.J. Møbelfabrik A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

6. C.P. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de träfigurer av K.B. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Rosendahl Design Group A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av träfigurerna till försäljning.

7. C.P. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de lampor av A.C. och G.S. som framgår av bilaga 1, s. 5 (Flos Scandinavia A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av lamporna till försäljning.

8. C.P. förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av Le Corbusier som framgår av bilaga 1, s. 6 (Cassina S.p.A) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

9. C.P. förbjuds vid vite om 500 000 kr att i näringsverksamhet använda ordkännetecknen LC2 och LC4 för möbler vid marknadsföring eller utbjudande till försäljning i Sverige.

10. C.P. förbjuds vid vite om 500 000 kr att i näringsverksamhet använda ordkännetecknen PH och Artichoke för lampor vid marknadsföring eller utbjudande till försäljning i Sverige.

11. C.P. förbjuds vid vite om 500 000 kr att i näringsverksamhet använda 3D kännetecknet K.B.:s Monkey (se bilaga 2) för träfigurer vid marknadsföring eller utbjudande till försäljning i Sverige.

12. C.P. förbjuds vid vite om 500 000 kr att i näringsverksamhet använda ordkännetecknet Y-stolen eller ordet "Y Chair" för möbler vid marknadsföring eller utbjudande till försäljning i Sverige.

13. C.P. ska solidariskt med L.N., A.N.N. och DR International Ltd ersätta envar av

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S, - Cassina S.p.A, - E.J. Møbelfabrik A/S, - Flos Scandinavia A/S, - Fredericia Furniture A/S, - F.H. A/S, - L.P. Lighting A/S och - Rosendahl Design Group A/S

för deras respektive kostnader för att sprida information om domen i målet dels genom införande av en kvartssidas annons i Dagens Industri, en 98*178 mm annons (modul 24 annons) i Dagens Nyheter nyhets- eller ekonomidel och en 98*178 mm annons (modul 23 annons) i Svenska Dagbladets nyhets- eller näringslivsdel, dels genom att brevledes informera kunder som köpt de intrångsgörande möblerna eller lamporna m.m.

_____________________________________

Tilltalad E.J.W.

Offentlig försvarare: Advokat O.N. Advokatfirman Wijk & Nordström AB Box 1022 751 40 Uppsala

Åklagare Kammaråklagare F.I. och K.S. Åklagarmyndigheten Internationella åklagarkammaren i Stockholm Box 57 101 21 Stockholm

Målsägande Se Målsägandebilaga

_______________________________________

DOMSLUT

Brott som den tilltalade döms för Medhjälp till brott mot upphovsrättslagen, 7 kap 53 § upphovsrättslagen (1960:729) samt 23 kap 4 § brottsbalken 2012-11-15 -- 2014-05-30

Åtal som den tilltalade frikänns från Medhjälp till brott mot upphovsrättslagen, 7 kap 53 § upphovsrättslagen (1960:729) samt 23 kap 4 § brottsbalken 2012-08-31 -- 2012-11-14

Påföljd m.m. 1. Villkorlig dom 2. Dagsböter 60 å 440 kr

Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Ersättning 1. O.N. tillerkänns ersättning av allmänna medel med 559 005 kr. Av beloppet avser 396 900 kr arbete, 47 385 kr tidsspillan, 2 919 kr utlägg och 111 801 kr mervärdesskatt. Av denna kostnad ska E.J.W. till staten återbetala 223 602 kr.

2. E.J.W. yrkande enligt 31 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken om ersättning av allmänna medel för inställelse inför rätten lämnas utan bifall.

3. E.J.W. ska betala ersättning för rättegångskostnader till

- Vitra Collections AG med 8 074 kr, - Vitra Design Museum GmbH med 8 074 kr och - Vitra Patente AG med 8 074 kr, allt avseende ombudsarvode

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

________________________________________

Motpart DR International Limited

Åklagare Kammaråklagare F.I. och K.S.Åklagarmyndigheten Internationella åklagarkammaren i Stockholm Box 57 101 21 Stockholm

Målsägande Se Målsägandebilaga

______________________________________

DOMSLUT

Skadestånd 1. DR International Ltd ska solidariskt med L.N., A.N.N. och C.P. betala ersättning till

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S med 3 313 796 kr, - Cassina S.p.A med 1 662 773 kr, - E.J. Møbelfabrik A/S med 156 711 kr, - Flos Scandinavia A/S med 1 191 780 kr, - Fredericia Furniture A/S med 18 225 kr, - F.H. A/S med 8 559 921 kr, - L.P. Lighting A/S med 10 875 700 kr och - Rosendahl Design Group A/S med 83 162 kr,

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

2. Det fastställs att DR International Ltd är skyldigt att solidariskt med L.N., A.N.N. och C.P. ersätta

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S, - Cassina S.p.A, - E.J. Møbelfabrik A/S, - Flos Scandinavia A/S, - Fredericia Furniture A/S, - F.H. A/S, - L.P. Lighting A/S och - Rosendahl Design Group A/S

för den ytterligare skada bolagen har orsakats genom de upphovsrättsintrång som L.N., A.N.N. och C.P. har begått. 3. Det fastställs att DR International Ltd är skyldigt att solidariskt med L.N. och C.P. utge skälig ersättning för utnyttjandet samt ersättning för ytterligare skada som orsakats

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S från den 26 maj 2011 till den 31 maj 2014, - Cassina S.p.A från den 11 december 2013 till den 31 maj 2014, - L.P. Lighting A/S från den 8 februari 2011 till den 31 maj 2014 och - Rosendahl Design Group A/S från den 4 oktober 2013 till den 31 maj 2014

genom de varumärkesintrång som begåtts i DR International Ltd och som L. N. och/eller C.P. fälls till ansvar för.

4. DR International Ltd ska solidariskt med L.N., A.N.N. och C.P. betala ersättning för rättegångskostnader till

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S med 50 500 kr, - Cassina S.p.A med 50 500 kr, - E.J. Møbelfabrik A/S med 21 500 kr och - L.P. Lighting A/S med 122 500 kr, allt avseende ombudsarvode, - Flos Scandinavia A/S med 62 944 kr varav 58 500 kr avser ombudsarvode, - Fredericia Furniture A/S med 21 990 kr varav 21 500 kr avser ombudsarvode, - F.H. A/S med 119 032 kr varav 115 500 kr avser ombudsarvode och - Rosendahl Design Group A/S med 46 830 kr varav 43 500 kr avser ombudsarvode

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Betalningsskyldighet till staten 1. DR International Ltd åläggs företagsbot med 1 000 000 kr.

2. Beslutad kvarstad om 6 614 969 kr ska bestå till dess domen har vunnit laga kraft, dock längst till dess verkställighet har skett.

Förverkande och beslag 1. I beslag tagna möbler, klockor, lampor, prydnadsgods och delar av sådant gods förklaras förverkade. Beslagen ska bestå (Nationella operativa avdelningen [NOA], beslagsliggare 2014-0300-BG1892 p. 1-71 och 75-76).

2. I beslag tagna kuddfodral (Svenskt Tenn AB) förklaras förverkade. Beslagen ska bestå (Nationella operativa avdelningen [NOA], beslagsliggare är rätteligen 2014-0300- BG1892 p. 74).

3. I beslag tagen försäljningskatalog förklaras förverkad. Beslaget ska bestå (Nationella operativa avdelningen [NOA], beslagsliggare 2014-0201-BG14641 p. 1).

4. Beslaget av en pärm med bokföringsmaterial ska bestå som bevis till dess dom i målet vunnit laga kraft (Nationella operativa avdelningen [NOA], beslagsliggare 2014-0201- BG12787 p. 2).

5. DR International Ltd ska jämlikt 53 a § upphovsrättslagen och 8 kap 2 § varumärkeslagen till staten betala 14 040 000 kr såsom förverkat utbyte av brott.

Ersättning 1. DR International Ltd:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader lämnas utan bifall.

2. DR International Ltd ska betala ersättning för rättegångskostnader till

- Vitra Collections AG med 8 074 kr, - Vitra Design Museum GmbH med 8 074 kr och - Vitra Patente AG med 8 074 kr, allt avseende ombudsarvode

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Övrigt 1. DR International Ltd förbjuds förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av A.J. och P.K.som framgår av bilaga 1, s. 3-4 (F.H. A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

2. DR International Ltd förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de lampor av A.J. och P.H. som framgår av bilaga 1, s. 4 (L.P. Lighting A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av lamporna till försäljning.

3. DR International Ltd förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av H.J.W som framgår av bilaga 1, s. 4 (C.H. & Søn Møbelfabrik A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

4. DR International Ltd förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Fredericia Furniture A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

5. DR International Ltd förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av P.V. som framgår av bilaga 1, s. 4 (E.J. Møbelfabrik A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

6. DR International Ltd förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de träfigurer av K.B. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Rosendahl Design Group A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av träfigurerna till försäljning.

7. DR International Ltd förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de lampor Av A.C. och G.S. som framgår av bilaga 1, s. 5 (Flos Scandinavia A/S) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av lamporna till försäljning.

8. DR International Ltd förbjuds vid ett vite om 500 000 kr att tillgängliggöra de möbler av Le Corbusier som framgår av bilaga 1, s. 6 (Cassina S.p.A) genom att i Sverige marknadsföra eller bjuda ut exemplar av möblerna till försäljning.

9. DR International Ltd förbjuds vid vite om 500 000 kr att i näringsverksamhet använda ordkännetecknen LC2 och LC4 för möbler vid marknadsföring eller utbjudande till försäljning i Sverige.

10. DR International Ltd förbjuds vid vite om 500 000 kr att i näringsverksamhet använda ordkännetecknen PH och Artichoke för lampor vid marknadsföring eller utbjudande till försäljning i Sverige.

11. DR International Ltd förbjuds vid vite om 500 000 kr att i näringsverksamhet använda 3D-kännetecknet K.B.:s Monkey (se bilaga 2) för träfigurer vid marknadsföring eller utbjudande till försäljning i Sverige.

12. DR International Ltd förbjuds vid vite om 500 000 kr att i näringsverksamhet använda ordkännetecknet Y-stolen eller ordet "Y Chair" för möbler vid marknadsföring eller utbjudande till försäljning i Sverige.

13. DR International Ltd ska solidariskt med L.N., C.P. och A. N.N ersätta envar av

- C.H. & Søn Møbelfabrik A/S, - Cassina S.p.A, - E.J. Møbelfabrik A/S, - Flos Scandinavia A/S, - Fredericia Furniture A/S, - F.H. A/S, - L.P. Lighting A/S och - Rosendahl Design Group A/S

för deras respektive kostnader för att sprida information om domen i målet dels genom införande av en kvartssidas annons i Dagens Industri, en 98*178 mm annons (modul 24 annons) i Dagens Nyheter nyhets- eller ekonomidel och en 98*178 mm annons (modul 23 annons) i Svenska Dagbladets nyhets- eller näringslivsdel, dels genom att brevledes informera kunder som köpt de intrångsgörande möblerna eller lamporna m.m.

______________________________

Motpart Idrottsbudet i Uppsala AB, 556596-6131 BOX 3004 750 03 Uppsala

Åklagare Kammaråklagare F.I. och K.S. Åklagarmyndigheten Internationella åklagarkammaren i Stockholm Box 57 101 21 Stockholm

__________________________________

DOMSLUT

Förverkande och beslag Beslaget av en pärm med bokföringsmaterial ska bestå som bevis till dess dom i målet vunnit laga kraft (Nationella operativa avdelningen [NOA], beslagsliggare 2014-0201- BG12787 p. 2).

________________________________

BAKGRUND

DR International Ltd (Designers revolt) är ett bolag vars affärsverksamhet gick ut på att sälja kopior (replikor) av bl.a. designmöbler och designlampor till ett mycket lägre pris än vad originalen kostade. Bolaget sålde framför allt möbler och lampor som hade designats av danska upphovsmän, men även produkter av t.ex. italienska, amerikanska och schweiziska upphovsmän såldes. Tanken var att försäljningen skulle ske från Storbritannien, där eventuell upphovsrätt hade upphört, till kunder i länder där produkterna fortfarande kunde omfattas av upphovsrättsligt skydd. Detta skulle ske utan att något tillstånd från rättighetshavarna inhämtades, eftersom man ansåg att avsaknaden av ensamrätt i Storbritannien medförde att sådant tillstånd inte krävdes. Replikorna skulle tillverkas i Kina och sedan levereras till Europa, där de skulle införtullas i Storbritannien. Därefter skulle de fraktas vidare till andra länder i Europa.

L.N. grundade bolaget under hösten 2010. Han bestämde sig för att registrera bolaget på Isle of Man, bl. a. på grund av att produkterna inte längre hade upphovsrättsligt skydd där. På Isle of Man anlitade han bolaget ILS för att sköta Designers revolts administration. Det var K.F. på ILS som i huvudsak utförde dessa uppgifter för Designers revolts räkning. Designers revolt ägdes av bolaget Oaklawn Ltd, som i sin tur ägdes av L.N.. L.N. lånade också personligen ut pengar till Designers revolt, för att bolaget skulle ha något kapital.

Inför grundandet av Designers revolt åkte L.N. till Isle of Man och träffade företrädare för ILS. Med på resan var också A.N.N., som är gift med L.N.. L.N. åkte även till Kina tillsammans med C.P. ett flertal gånger för att hitta bra leverantörer som Designers revolt kunde anlita. C.P. blev sedermera anställd av Designers revolt som produktutvecklare. Han var den som skötte kontakterna med leverantörerna i Kina, främst med hjälp av den agent som befann sig på plats i Kina (P.). C. P. respektive L.N. köpte också vid ett flertal tillfällen originalmöbler på auktion för att leverantörerna i Kina skulle kunna se hur de såg ut och hur de var tillverkade.

Designers revolts huvudsakliga målgrupp var kunder i Sverige och, i viss mån, övriga Skandinavien. Inför starten kontaktade L.N. advokater för att utreda lagligheten i Designers revolts affärsupplägg. Tanken var att ha en virtuell organisation, där affärerna slöts över internet, och ett litet fåtal anställda. Utöver C.P. anställdes L.N.s och A.N.N.s dotter, L.N., först på heltid från hösten 2011 och senare på halvtid.

L.N. och C.P. såg också till att Designers revolt fick en hemsida där kunderna kunde köpa Designers revolts varor. De tog hjälp av en webbdesigner och en programmerare för att skapa sidan, men skrev själva texterna till den. C.P. skrev bl.a. presentationer av de personer som hade designat originalprodukterna (upphovsmännen), medan L.N. skrev ”Terms and Conditions”. På hemsidan återfanns alla de replikor som Designers revolt hade till försäljning. Priserna angavs i brittiska pund, men det fanns också en valutaomräknare till bl.a. svenska kronor. Det fanns vidare – i vart fall under en period – en möjlighet att betala med hjälp av Klarna.

Annonsering för replikorna ägde rum i bl.a. svenska tidningar och tidskrifter. Det var i huvudsak två av Designers revolt anlitade bolag som beställde annonserna; Cadjam och Effektiva media. De fakturerade sedan Designers revolt för marknadsföringen.

När replikorna paketerades för att skickas till slutkund lades också en katalog med i paketet. I katalogen presenterades replikor som Designers revolt hade till försäljning.

Designers revolt anlitade svenska transportfirmor för att sköta transporterna till kunderna i Sverige och vissa andra länder. Inledningsvis var det i huvudsak DHL Sverige som ombesörjde detta. Så småningom ingick Designers revolt ett uppdragsavtal med Idrottsbudet AB (Idrottsbudet), enligt vilket Idrottsbudet skulle handha transporter, lagerhållning samt vissa andra uppgifter. Inför avtalsslutet hade framför allt Idrottsbudets försäljningschef, M.H., kontakt med Designers revolt (och särskilt C.P.). På Designers revolts initiativ placerades lagret i Älvkarleby. I lagret fanns i princip enbart Designers revolts varor. Enligt avtalet skulle Idrottsbudet ha anställda som skulle ägna sig åt Designers revolt. Den ena skulle arbeta på lagret i Älvkarleby och den andra, vilket var S.L., på kontoret i Uppsala. Idrottsbudet skulle enligt avtalet fakturera Designers revolt för dessa personalkostnader och för den hyra som Idrottsbudet betalade för lagerlokalen. Avtalet var exklusivt, vilket innebar att ingen annan än Idrottsbudet fick utföra de angivna tjänsterna åt Designers revolt. Avtalet skrevs under av J.W. för Idrottbudets räkning. J.W. var då VD och företrädare för Idrottsbudet.

Under tiden som Designers revolts verksamhet pågick (från årsskiftet 2010/2011 till slutet av maj 2014) kontaktades bolaget och L.N. av företrädare för ett antal rättighetshavare som påstod att Designers revolts verksamhet innebar intrång i deras ensamrätt. Den första kontakten av sådant slag ägde rum redan under vårvintern 2011. I samtliga de fall där rättighetshavare hörde av sig och påstod att Designers revolts verksamhet innebar intrång i rättighetshavarens ensamrätt förliktes parterna och de aktuella produkterna togs bort från hemsidan. I slutet av maj 2014 gjorde polisen ett tillslag mot lagret i Älvkarleby, varvid en stor mängd kopierade möbler och lampor m.m. hittades. Åtalet omfattar 105 olika produkter, se bilaga 1.

Efter tillslaget förordnade Stockholms tingsrätt om kvarstad på så mycket av Designers revolts egendom att ett belopp om 6 614 969 kr kan förväntas bli täckt vid utmätning. Beslutet fastställdes av Svea hovrätt.

A.N.N. delgavs stämning den 7 januari 2016, L.N. delgavs stämning den 11 februari 2016 och C.P. delgavs stämning den 17 juni 2016. Designers revolt delgavs stämning den 8 april 2016.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING M.M.

Åklagaren har framställt yrkanden i enlighet med bilaga 1.

Målsägandebolagen Fredericia Furniture A/S (Fredericia), F.H. A/S (F. H.), E.J. Møbelfabrik A/S (E.J.), Flos Scandinavia A/S (Flos), Rosendahl Design Group A/S (Rosendahl), L.P. Lighting A/S (L.P.), Cassina S.p.A. (Cassina) och C.H. & Søn Møbelfabrik A/S (C.H.) samt Vitra Collections AG, Vitra Design Museum GmbH och Vitra Patente AG (Vitra bolagen) har biträtt åtalet.

De tilltalades och Designers revolts inställning till åklagarens yrkanden anges nedan under DOMSKÄL.

Idrottsbudet har delgivits stämning och kallelse till huvudförhandlingen samt erinrats om att målet kan komma att avgöras även om bolaget inte inställer sig till förhandlingen, men bolaget har inte avhörts.

L.N. har varit frihetsberövad såsom anhållen 2014-06-09 kl. 13.13 – 2014-06-11 kl. 11.55.

C.P. har varit frihetsberövad såsom anhållen 2014-05-13 kl. 09.05 – 2014-05-14 kl. 14.40.

Enskilda anspråk m.m.

Åtta av målsägandebolagen har framställt enskilda anspråk enligt följande:

Fredericia har yrkat att domstolen

1. förpliktar L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt till Fredericia utge skälig ersättning för det olovliga utnyttjandet av möblerna av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Fredericia Furniture A/S) med 48 770 kr, jämte ränta på beloppet enligt 4 § fjärde stycket och 6 §räntelagen från dagen för domstolens dom till dess betalning sker,

2. fastställer att L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt solidariskt till Fredericia ska utge ersättning för den ytterligare skada som det olovliga utnyttjandet av möblerna av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Fredericia Furniture A/S) har orsakat Fredericia under åtalstiden,

3. förbjuder L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt, envar vid ett vite om 500 000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att framställa exemplar av möblerna av H.J.W.som framgår av bilaga 1, s. 4 (Fredericia Furniture A/S) eller att bjuda ut dem till försäljning,

4. ålägger L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt ersätta Fredericia för dess kostnad för att sprida information om domen i målet dels genom införande av en kvartssidas annons i Dagens Industri, en 98*178 mm annons (modul 24) i Dagens Nyheters nyhets- eller ekonomidel och en 98*137 mm annons (modul 23) i Svenska Dagbladets nyhets- eller näringslivsdel, dels genom att skicka brev till kunder som köpt intrångsgörande exemplar av möblerna av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Fredericia Furniture A/S), och

5. för det fall de beslagstagna möblerna av H.J.W.som framgår av bilaga 1, s. 10 (Fredericia Furniture A/S) inte skulle förklaras förverkade, beslutar att möblerna ska förstöras.

F.H. har yrkat att domstolen

1. förpliktar L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt till F.H. utge skälig ersättning för det olovliga utnyttjandet av möblerna av A.J. och P.K. som framgår av bilaga 1, s. 3–4 (F.H. A/S) med 18 830 384 kr, jämte ränta på beloppet enligt 4 § fjärde stycket och 6 §räntelagen från dagen för domstolens dom till dess betalning sker,

2. fastställer att L.N., A.N.N., C.P. och Designer revolt solidariskt till F.H. ska utge ersättning för ytterligare skada som det olovliga utnyttjandet av möblerna av A.J. och P.K. som framgår av bilaga 1, s. 3–4 (F.H. A/S) har orsakat F.H. under åtalstiden,

3. förbjuder L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt, envar vid ett vite om 500 000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att framställa exemplar av möblerna av A.J. och P.K. som framgår av bilaga 1, s. 3–4 (F.H. A/S) eller att bjuda ut dem till försäljning,

4. ålägger L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt ersätta F.H. för dess kostnad för att sprida information om domen i målet, dels genom införande av en kvartssidas annons i Dagens Industri, en 98*178 mm annons (modul 24) i Dagens Nyheters nyhets- eller ekonomidel och en 98*137 mm annons (modul 23) i Svenska Dagbladets nyhets- eller näringslivsdel, dels genom att skicka brev till kunder som köpt intrångsgörande exemplar av möblerna av A.J. och P.K. som framgår av bilaga 1, s. 3–4 (F.H. A/S), och

5. för det fall de beslagstagna möblerna av A.J. och P.K. som framgår av bilaga 1, s. 10 (F.H. A/S) inte skulle förklaras förverkade, beslutar att möblerna ska förstöras.

E.J. har yrkat att domstolen

1. förpliktar L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt till E.J. utge skälig ersättning för det olovliga utnyttjandet av möblerna av P.V. som framgår av bilaga 1, s. 4 (E.J. Møbelfabrik A/S) med 362 909 kr, jämte ränta på beloppet enligt 4 § fjärde stycket och 6 §räntelagen från dagen för domstolens dom till dess betalning sker,

2. fastställer att L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt solidariskt till E.J. ska utge ersättning för den ytterligare skada som det olovliga utnyttjandet av möblerna av P.V. som framgår av bilaga 1, s. 4 (E.J. Møbelfabrik A/S) har orsakat E.J. under åtalstiden,

3. förbjuder L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt, envar vid ett vite om 500 000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att framställa exemplar av möblerna av P.V. som framgår av bilaga 1, s. 4 (E.J. Møbelfabrik A/S) eller att bjuda ut dem till försäljning,

4. ålägger L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt ersätta E.J. för dess kostnad för att sprida information om domen i målet, dels genom införande av en kvartssidas annons i Dagens Industri, en 98*178 mm annons (modul 24) i Dagens Nyheters nyhets- eller ekonomidel och en 98*137 mm annons (modul 23) i Svenska Dagbladets nyhets- eller näringslivsdel, dels genom att skicka brev till kunder som köpt intrångsgörande exemplar av möblerna av P.V. som framgår av bilaga 1, s. 4 (E.J. Møbelfabrik A/S), och

5. för det fall de beslagstagna möblerna av P.V. som framgår av bilaga 1, s. 10 (E.J. Møbelfabrik A/S) inte skulle förklaras förverkade, beslutar att möblerna ska förstöras.

Flos har yrkat att domstolen

1. förpliktar L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt till Flos utge skälig ersättning för det olovliga utnyttjandet av lamporna av A.C. och G.S. som framgår av bilaga 1, s. 5 (Flos Scandinavia A/S) med 3 989 633 kr, jämte ränta på beloppet enligt 4 § fjärde stycket och 6 §räntelagen från dagen för domstolens dom till dess betalning sker,

2. fastställer att L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt solidariskt till Flos ska utge ersättning för ytterligare skada som det olovliga utnyttjandet av lamporna av A.C. och G.S. som framgår av bilaga 1, s. 5 (Flos Scandinavia A/S) har orsakat Flos under åtalstiden,

3. förbjuder L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt, envar vid ett vite om 500 000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att framställa exemplar av lamporna av A.C. och G.S. som framgår av bilaga 1, s. 5 (Flos Scandinavia A/S) eller att bjuda ut dem till försäljning,

4. ålägger L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt ersätta Flos för dess kostnad för att sprida information om domen i målet, dels genom införande av en kvartssidas annons i Dagens Industri, en 98*178 mm annons (modul 24) i Dagens Nyheters nyhets- eller ekonomidel och en 98*137 mm annons (modul 23) i Svenska Dagbladets nyhets- eller näringslivsdel, dels genom att skicka brev till kunder som köpt intrångsgörande exemplar av lamporna av A.C. och G.S. som framgår av bilaga 1, s. 5 (Flos Scandinavia A/S), och

5. för det fall de beslagstagna lamporna av A.C. och G.S. som framgår av bilaga 1, s. 10 (Flos Scandinavia A/S) inte skulle förklaras förverkade, beslutar att lamporna ska förstöras.

Rosendahl har yrkat att domstolen

1. förpliktar L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt till Rosendahl utge skälig ersättning för det olovliga utnyttjandet av träfigurerna av K.B. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Rosendahl Design Group A/S) med 162 065 kr, jämte ränta på beloppet enligt 4 § fjärde stycket och 6 §räntelagen från dagen för domstolens dom till dess betalning sker,

2. fastställer att L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt solidariskt till Rosendahl ska utge ersättning för ytterligare skada som det olovliga utnyttjandet av träfigurerna av K.B. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Rosendahl Design Group A/S) har orsakat Rosendahl under åtalstiden,

3. fastställer att L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt solidariskt till Rosendahl ska utge skälig ersättning samt ersättning för den ytterligare skada användningen av 3D-kännetecknet K.B.:s Monkey (se bilaga 2) har orsakat Rosendahl från den 4 oktober 2013 till slutet av maj 2014,

4. förbjuder L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt, envar vid ett vite om 500 000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att framställa exemplar av träfigurerna av K.B. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Rosendahl Design Group A/S) eller att bjuda ut dem till försäljning,

5. förbjuder L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt, envar vid ett vite om 500 000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att använda 3D-kännetecknet K.B.:s Monkey (se bilaga 2)i näringsverksamhet,

6. ålägger L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt ersätta Rosendahl för dess kostnad för att sprida information om domen i målet, dels genom införande av en kvartssidas annons i Dagens Industri, en 98*178 mm annons (modul 24) i Dagens Nyheters nyhets- eller ekonomidel och en 98*137 mm annons (modul 23) i Svenska Dagbladets nyhets- eller näringslivsdel, dels genom att skicka brev till kunder som köpt intrångsgörande exemplar av träfigurerna av K.B. som framgår av bilaga 1, s. 4 (Rosendahl Design Group A/S), och

7. för det fall de beslagstagna träfigurerna av K.B. som framgår av bilaga 1, s. 10 (Rosendahl Design Group A/S) inte skulle förklaras förverkade, beslutar att träfigurerna ska förstöras.

L.P. har yrkat att domstolen

1. förpliktar L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt solidariskt till L.P. utge skälig ersättning för det olovliga utnyttjandet av lamporna av A.J. och P.H. som framgår av bilaga 1, s. 4 (L.P. Lighting A/S) med 27 112 013 kr, jämte ränta på beloppet enligt 4 § fjärde stycket och 6 §räntelagen från dagen för domstolens dom till dess betalning sker,

2. fastställer att L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt till L.P. Poulsen ska utge ersättning för ytterligare skada som det olovliga utnyttjandet av lamporna av Arne Jacobsen och Poul Henningsen som framgår av bilaga 1, s. 4 (Louis Poulsen Lighting A/S) har orsakat Louis Poulsen under åtalstiden,

3. fastställer att L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt solidariskt till Louis ska utge skälig ersättning samt ersättning för den ytterligare skada användningen av varumärkena ”PH” och ”Artichoke” har orsakat L.P. under åtalstiden,

4. förbjuder L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt, envar vid ett vite om 500 000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att framställa exemplar av lamporna av A.J. och P.H. som framgår av bilaga 1, s. 4 (L.P. Lighting A/S) eller att bjuda ut dem till försäljning,

5. förbjuder L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt, envar vid ett vite om 500 000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att använda varumärkena ”PH” och ”Artichoke” i näringsverksamhet,

6. ålägger L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt ersätta L.P. för dess kostnad för att sprida information om domen i målet, dels genom införande av en kvartssidas annons i Dagens Industri, en 98*178 mm annons (modul 24) i Dagens Nyheters nyhets- eller ekonomidel och en 98*137 mm annons (modul 23) i Svenska Dagbladets nyhets- eller näringslivsdel, dels genom att skicka brev till kunder som köpt intrångsgörande exemplar av lamporna av A.J. och P.H. som framgår av bilaga 1, s. 4 (L.P. Lighting A/S), och

7. för det fall de beslagstagna lamporna av A.J. och P.H. som framgår av bilaga 1, s. 10 (L.P. Lighting A/S) inte skulle förklaras förverkade, beslutar att lamporna ska förstöras.

Cassina har yrkat att domstolen

1. förpliktar L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt till Cassina utge skälig ersättning för det olovliga utnyttjandet av möblerna av Le Corbusier som framgår av bilaga 1, s. 6 (Cassina S.p.A.) med 2 611 061 kr, jämte ränta på beloppet enligt 4 § fjärde stycket och 6 §räntelagen från dagen för domstolens dom till dess betalning sker,

2. fastställer att L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt solidariskt till Cassina ska utge ersättning för ytterligare skada som det olovliga utnyttjandet av möblerna av Le Corbusier som framgår av bilaga 1, s. 6 (Cassina S.p.A.) har orsakat Cassina under åtalstiden,

3. fastställer att L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt solidariskt till Cassina ska utge skälig ersättning samt ersättning för den ytterligare skada användningen av varumärkena ”LC2” och ”LC4” har orsakat Cassina från den 12 november 2013 till slutet av maj 2014,

4. förbjuder L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt, envar vid ett vite om 500 000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att framställa exemplar av möblerna av Le Corbusier som framgår av bilaga 1, s. 6 (Cassina S.p.A.) eller att bjuda ut dem till försäljning,

5. förbjuder L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt, envar vid ett vite om 500 000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att använda varumärkena ”LC2” och ”LC4” i näringsverksamhet,

6. ålägger L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt ersätta Cassina för dess kostnader för att 6. ålägger L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt ersätta Cassina för dess kostnader för att

7. för det fall de beslagstagna möblerna av Le Corbusier som framgår av bilaga 1, s. 10 (Cassina S.p.A.) inte skulle förklaras förverkade, beslutar att möblerna ska förstöras.

C.H. har yrkat att domstolen

1. förpliktar L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt till C.H. utge skälig ersättning för det olovliga utnyttjandet av möblerna av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 4 (C.H. & Søn Møbelfabrik A/S) med 9 471 710 kr, jämte ränta på beloppet enligt 4 § fjärde stycket och 6 §räntelagen från dagen för domstolens dom till dess betalning sker,

2. fastställer att L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt solidariskt till C.H. ska utge ersättning för ytterligare skada som det olovliga utnyttjandet av möblerna av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 4 (C.H. & Søn Møbelfabrik A/S) har orsakat C.H. under åtalstiden,

3. fastställer att L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt solidariskt till C.H. ska utge skälig ersättning samt ersättning för den ytterligare skada användningen av varumärket ”Y stolen”/”Y-chair” har orsakat C.H. från den 26 maj 2011 till slutet av maj 2014,

4. förbjuder L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt International Ltd, envar vid ett vite om 500 000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att framställa exemplar av möblerna av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 4 (C.H. & Søn Møbelfabrik A/S) eller att bjuda ut dem till försäljning,

5. förbjuder L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt, envar vid ett vite om 500000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att använda varumärket ”Y-stolen”/”Y-chair” i näringsverksamhet,

6. ålägger L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt ersätta C.H. för dess kostnad för att sprida information om domen i målet, dels genom införande av en kvartssidas annons i Dagens Industri, en 98*178 mm annons (modul 24) i Dagens Nyheters nyhets- eller ekonomidel och en 98*137 mm annons (modul 23) i Svenska Dagbladets nyhets- eller näringslivsdel, dels genom att skicka brev till kunder som köpt intrångsgörande exemplar av möblerna av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 4 (C.H. & Søn Møbelfabrik A/S), och

7. för det fall de beslagstagna möblerna av H.J.W. som framgår av bilaga 1, s. 10 (C.H. & Søn Møbelfabrik A/S) inte skulle förklaras förverkade, beslutar att möblerna ska förstöras.

Samtliga målsägandebolag, dvs. även Vitra-bolagen som endast biträtt åtalet, har också yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Grunden för yrkandena är i huvudsak att de tilltalade och Designers revolt genom de åtalade gärningarna har gjort intrång i respektive målsägandes ensamrätter (upphovsrätt och i vissa fall även varumärkesrätt) samt att yrkade åtgärder är skäliga. När det gäller rätten till ersättning för ytterligare skada har även åberopats att målsägandebolagen har lidit sådan skada. För det fall frikännande dom skulle meddelas på grund av avsaknad av uppsåt eller grov oaktsamhet har målsägandebolagen i andra hand gjort gällande att oaktsamhet förelegat samt att det även om gärningarna anses ha begåtts i god tro finns förutsättningar att bifalla alla yrkanden utom fastställande av rätt till ersättning för ytterligare skada.

De tilltalades och Designers revolts inställning till dessa yrkanden anges nedan under DOMSKÄL.

Bevisning

Åklagaren har åberopat den bevisning som framgår av bilaga 1.

Målsägandebolagen har åberopat samma bevisning som åklagaren (i vissa fall med delvis annat bevistema) samt förhör med A.H. (Louis Poulsen), L. D. (Rosendahl), K.P. (Flos), L.T.M. (Fritz Hansen) och F.B. (Fredericia). Målsägandebolagen har även åberopat viss kompletterande skriftlig bevisning.

De tilltalade har åberopat viss skriftlig bevisning.

DOMSKÄL

Skuld

Brott mot upphovsrättslagen – utgångspunkter

Åtalet för brott mot upphovsrättslagen – eller medhjälp till sådana brott – bygger på att målsägandebolagen i Sverige har ensamrätt att tillgängliggöra aktuella designprodukter för allmänheten samt att det har begåtts intrång i denna ensamrätt. Det är därmed svensk rätt som ska tillämpas, se 2 kap.1 och 4 §§brottsbalken.

För att det ska ha varit fråga om brott mot upphovsrättslagen krävs för det första att de aktuella designprodukterna omfattas av upphovsrättsligt skydd i Sverige. Vidare krävs att Designers revolts kopior (replikor) är tillräckligt lika originalen för att falla inom ramen för nämnda ensamrätt. Därutöver ska det ha skett ett intrång i den svenska upphovsrätten, i detta fall ett [otillåtet] tillgängliggörande för allmänheten (se 2 § lagen, 1960:729, om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, upphovsrättslagen) Slutligen krävs för straffrättsligt ansvar att de tilltalade är att betrakta som gärningsmän eller medhjälpare samt att gärningarna omfattats av uppsåt alternativt grov oaktsamhet (53 § upphovsrättslagen).

Det är i målet fråga om gränsöverskridande försäljning. EU-domstolen har genom en rad avgöranden slagit fast hur upphovsrätten ska bedömas vid en sådan försäljning.

Enligt EU-domstolens praxis innebär inte den omständigheten att skyddstiden för ett alster har gått ut i en viss stat att någon har rätt att sälja och leverera exemplar av detta alster till en person ur allmänheten som befinner sig i en medlemsstat där alstret fortfarande åtnjuter upphovsrättsligt skydd (se t.ex. EU-domstolens dom den 21 juni 2012 i mål C-5/11, Donner, p. 37). Vidare framgår av EU-domstolens praxis att upphovsrättslig spridning (tillgängliggörande) sker genom en rad händelser som börjar med att köpeavtal sluts och utmynnar i fullgörelse genom leverans – och att dessa kan ske i olika medlemsstater (p. 26 i Donner samt EU-domstolens dom den 6 februari 2014 i mål C-98/13, Blomqvist, p. 28). Domstolen har också slagit fast att en näringsidkare är ansvarig för alla transaktioner som näringsidkaren själv genomför eller som genomförs för dennes räkning och som leder till en spridning till allmänheten (Donner, p. 27).

Ett otillåtet tillgängliggörande för allmänheten kan alltså ske bl.a. genom att en vara säljs och levereras till någon som befinner sig i en medlemsstat där varan fortfarande omfattas av upphovsrättsligt skydd (jfr Blomqvist, p. 34 och 35). Det kan också ske genom att en näringsidkare riktar sin reklam till personer ur allmänheten boende i en viss medlemsstat och skapar eller ställer ett specifikt leverans- och betalningssystem till deras förfogande (eller låter tredje man att göra det), så att det blir möjligt för de nämnda personerna ur allmänheten att få leverans till en medlemsstat där varan fortfarande omfattas av upphovsrättsligt skydd (Donner, p. 30). Ett otillåtet tillgängliggörande förutsätter alltså inte att någon faktisk försäljning kommer till stånd, vilket har bekräftats i EU-domstolens dom den 13 maj 2015 i mål C-516/13 (Dimensione). I det avgörandet tonar domstolen också ned betydelsen av att det tillhandahålls ett specifikt leverens- eller betalningssystem, och slår fast att en spridning till allmänheten föreligger om en näringsidkare i en medlemsstat via sin webbplats har ett utbjudande till försäljning eller reklam riktat till konsumenter i en annan medlemsstat där föremålen omfattas av upphovsrättsligt skydd om nämnda reklam lockar konsumenter i medlemsstaten där föremålen är skyddade att förvärva dem (p. 30, 32, 33 och 35).

Upphovsrättsligt skydd i Sverige

Det är i målet i huvudsak fråga om brukskonst. Brukskonst skyddas av upphovsrätt om det är att anse som ett konstnärligt verk (1 § första stycket 6 upphovsrättslagen). För ett upphovsrättsligt skydd krävs att alstret har verkshöjd, dvs. att det är originellt på så sätt att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse (se EU-domstolens dom den 16 juli 2009 i mål nr C-5/08, Infopaq International, p. 37). Brukskonst förenar funktion med estetik och ska vara ett uttryck för upphovsmannens individualitet och intellektuella skapelse. Verkshöjdskravet bör ses i samband med det skyddsomfång som upphovsrätten medför (jfr NJA 2009 s. 159). Principiellt krävs att alster av brukskonst åtminstone uppfyller sådana krav på originalitet, självständighet och individualitet att de förtjänar ett långvarigt skydd som sträcker sig längre än till ren avbildning (se a. rättsfall). Det innebär bl.a. att alstret vid en helhetsbedömning ska framstå som en egen intellektuell skapelse, dvs. inte enbart bygga på fackkunskap, god smak och enkla variationer av välkända modeidéer av mer rutinartad karaktär (jfr Svea hovrätts dom den 17 december 2010 i mål nr T 106-10).

De tilltalade har ifrågasatt om i målet aktuella alster verkligen åtnjuter upphovsrättsligt skydd i Sverige. De har däremot bekräftat att Designers revolt har salufört/sålt replikor, dvs. kopior av originalen.

Den första fråga domstolen sålunda måste ta ställning till är huruvida de i målet aktuella alstren har verkshöjd och om de av Designers revolt saluförda/sålda produkterna faller inom skyddsomfånget för dessa alster.

I denna del har syn hållits på ett större och representativt urval av originalprodukterna. Vidare har fotografier och skriftlig bevisning förebringats, exempelvis utdrag ur böcker som behandlar upphovsmännen och de nu aktuella verken. Slutligen har hållits förhör med ett antal personer som arbetar hos eller på olika sätt företräder rättsinnehavarna. E.L.M. (L.P.), N.W. (C.H.), A.Å. (E.J. J.), A.C. (Cassina), A.H. (L.P.), L.D. (Rosendahl), K.P. (Flos), L.T.M. (F.H.) och F.B. (Fredericia) har berättat om upphovsmännen och deras alster samt uppgett att originalen enligt deras mening är resultatet av upphovsmännens begåvningar och intellektuella skapande.

Utifrån vad som sålunda har framkommit konstaterar domstolen att samtliga alster (105 stycken) är uttryck för upphovsmännens individualitet och intellektuella skapelse. I samtliga fall har respektive upphovsman gjort personliga val som medfört den aktuella formgivningen. Ingen formgivning framstår som trivial eller banal. Det gäller såväl det som betecknas som brukskonst som de alster som snarare får betecknas som konstverk (Eames Housebird och Bojesens djur av trä; Apa, Kanin, Björn och Hund). I fråga om de s.k. PH-lamporna noterar domstolen också att dessas verkshöjd tidigare har prövats och även då befunnits ha upphovsrättsligt skydd (Stockholms tingsrätts dom den 25 juni 2014 i mål nr B 2438-13).

Sammanfattningsvis finner domstolen att alla verk uppfyller kraven för upphovsrättsligt skydd. Av utredningen i målet framgår också att det har gått mindre än 70 år sedan upphovsmännen avled, vilket alltså innebär att verken fortfarande har upphovsrättsligt skydd i Sverige. Genom åberopat avtal samt registerutdrag är det också styrkt att det är målsägandena som är rättsinnehavare.

När det sedan gäller frågan om de av Designers revolt saluförda replikorna har fallit inom de skyddade alstrens skyddsomfång har ingen av de tilltalade egentligen ifrågasatt att det skulle röra sig om kopior. Av utredningen framgår vidare att Designers revolts hela affärsidé har varit att dessa replikor ska vara så lika originalverken som möjligt. E.L.M., N.W., A.Å., A.C, A.H., L.D., K.P., L.T.M. och F.B. har också berättat att formgivningen legat väldigt nära och ibland varit identisk med originalverken. Domstolen har också utifrån de åberopade fotografierna kunnat konstatera att reproduktionerna varit i det närmaste identiska med originalen.

De detaljer som i ett fåtal fall skiljer reproduktionerna från originalen påverkar enligt domstolen i vart fall inte helhetsintrycket. Det är därmed styrkt att samtliga i målet aktuella produkter faller inom de skyddade alstrens skyddsomfång.

Intrång har skett i den svenska upphovsrätten genom de påstådda tillgängliggörandena för allmänheten i Sverige

Det är genom förhören med de tilltalade samt E.L.M., N. W., A.Å., A.C, A.H., L.D., K.P., L.T.M. och F.B. utrett att ingen av rättsinnehavarna har lämnat tillstånd till reproduktion.

I Storbritannien gäller – enligt vad som framkommit i målet – en kortare skyddstid för brukskonst än den som gäller i Sverige. Det är ostridigt att nu aktuell brukskonst inte haft upphovsrättsligt skydd i Storbritannien under den period som åtalet gäller.

Fråga är då om verksamheten i Designers revolt har inneburit att det har begåtts intrång i den ensamrätt som gäller i Sverige.

Utbjudandet till försäljning har bl.a. skett via en webbsida (designersrevolt.com). På webbsidan (Terms and conditions) anges att kunden ansvarar för transporten, men att Designers revolt på uppdrag av kunden kan ordna den. Av förhören med C. P. och i viss mån också S.L. samt av de plocklistor och fakturor som åberopats av åklagaren framgår vidare att det i så gott som samtliga fall i praktiken också har varit Designers revolt som – med hjälp av anlitat transportbolag – har ordnat med transport av varorna från Storbritannien till kunderna i Sverige, Norge, Finland samt vissa andra europeiska länder.

Det är genom åberopade skärmdumpar, syn av digitalt sparad hemsida (sparad den 4 december 2013) och förhören med L.N. och C.P. styrkt att Designers revolts utbjudande till försäljning samt reklam på sin webbplats har vänt sig till konsumenter i bl.a. Sverige. Det har på hemsidan funnits en valutaomräknare till bl.a. svenska kronor, även om alla priser angetts i brittiska pund och betalning också skett i den valutan. Såväl L.N. som C.P. har vidare angett att det har förekommit särskilt riktad marknadsföring mot svenska konsumenter i svenska tidskrifter, men uppgett att detta ombesörjdes av ett från Designers revolt fristående bolag – antingen Cadjam eller Effektiva Media. Att sådan marknadsföring förekommit styrks också av åberopade annonser samt fakturor där Cadjam och Effektiva Media fakturerar Designers revolt för marknadsföringstjänsterna. Vidare har det genom förhören med C.P. och S.L. visats att den åberopade katalogen (i gärningsbeskrivningen benämnd ”försäljningskatalogen”) har skickats till samtliga kunder som handlat av Designers revolt, dvs. till alla kunder i bl.a. Sverige. Enligt Patent- och marknadsdomstolen måste också en sådan katalog – oavsett benämning – anses utgöra riktad reklam och ingå som ett led i bolagets utbjudande av sina produkter.

Det är oväsentligt att köp av marknadsföringen i svenska tidskrifter i stor utsträckning skett av eller via Cadjam och/eller Effektiva media, eftersom Designers revolt i enlighet med EU-domstolens praxis ansvarar också för transaktioner som tredje man genomför för Designers revolts räkning.

Redan av dessa skäl kan konstateras att Designers revolts verksamhet har inneburit att det har begåtts omfattande intrång i den ensamrätt (upphovsrätt) som målsägandebolagen har i Sverige.

Utöver marknadsföringen tillkommer dock följande omständigheter. Designers revolt har ostridigt haft två anställda i Sverige (C.P. och L.N.). Vidare har kunder kunnat använda sig av svenska betalmedel, t.ex. Klarna. Enligt uppgifter från L.N., C.P. och K.F. har Sverige och svenska konsumenter uttalat varit den främsta målgruppen. Det framgår också av bolagets omsättning, fakturor och bankkonton att den största faktiska försäljningen har skett till kunder i Sverige (runt 80 procent). Designers revolt har ostridigt anlitat bl.a. en svensk bank och bankkort (Nordea). Bolaget har anlitat en svensk transportfirma och haft svensk momsregistrering. Enligt uppgifter från C. P. har först DHL Sverige och sedan Idrottsbudet ombesörjt transporterna. Det framgår också av avtalet mellan Designers revolt och Idrottsbudet att det senare bolaget har tillhandahållit ett lager i Älvkarleby i Sverige där produkter från Designers revolt har förvarats i avvaktan på leverans till kund. Av förhören med framför allt C.P. och S.L. framgår vidare att nämnda lager främst innehöll s.k. lagervaror, dvs. varor som ännu inte hade sålts till någon kund utan fortfarande ägdes av Designers revolt. När en kund beställde något som fanns i lager fick Idrottsbudet enligt bl.a. S.L. information om detta och skickade en sådan produkt från lagret i Älvkarleby till den kund som gjort beställningen.

Sammanfattningsvis har sålunda visserligen Designer revolts administration skötts av ILS på Isle of Man, men all faktisk hantering har skett i Sverige. Bolaget får därför anses ha haft sin huvudsakliga verksamhet här. Av det anförda följer att försäljningen till kunder i andra länder, exempelvis Norge och Finland, får anses ha skett från Sverige. Därmed har även den försäljningen inneburit ett intrång i den ensamrätt som gäller i Sverige.

Sammanfattningsvis har alltså kopior av de i målet aktuella verken olovligen tillgängliggjorts i eller från Sverige genom att exemplar av dem bjudits ut till försäljning eller annars spridits till allmänheten i den verksamhet Designers revolt bedrivit. Det innebär att det objektivt sett har begåtts intrång i målsägandebolagens ensamrätt (upphovsrättsintrång).

Har L.N. begått brott mot upphovsrättslagen?

Åklagaren har gjort gällande att L.N. – gemensamt och i samråd med C.P. och A.N.N. – har gjort sig skyldig till upphovsrättsintrång. Det åklagaren lägger L.N. till last är att han, utöver att han varit ägare av och grundare till Designers revolt och haft ett faktiskt inflytande och en bestämmanderätt över bolagets drift och medelsförvaltning, under hela den i åtalet aktuella perioden regelbundet beslutat och gett råd om och/eller faktiskt hanterat mer principiella eller strategiska frågor i bolaget.

L.N. har invänt dels att han inte haft en sådan ställning i bolaget som åklagaren har gjort gällande, dels att han har varit av uppfattningen att all försäljning skett från Storbritannien och att svensk lag därför inte skulle tillämpas.

Han har gjort gällande att det varken har varit brott rent objektivt eller att han har haft uppsåt eller varit grovt oaktsam.

L.N.s roll i Designers revolt

L.N. har vidgått att han genom bolaget Oaklawn Ltd (registrerat på British Virgin Islands) varit hundraprocentig ägare till och att han, tillsammans med C.P., grundat Designers revolt. Han har vidare vidgått att han inför uppstarten av Designers revolt varit involverad i bolagets affärsidé, att han varit med och bestämt vilka produkter som skulle säljas av bolaget och vilka företag som skulle leverera dem samt att han haft vissa juridiska kontakter dels inför uppstarten, dels i samband med tvister som bolaget hade under sin verksamma tid. Han var också den som anlitade ILS på Isle of Man.

Alla dessa handlingar anser han emellertid att han endast har gjort i sin egenskap av ägare och för att skydda sin investering. Han har slutligen vidgått att det var han – tillsammans med C. P. – som hade kontakterna med webbdesigner och programmerare för att få fram en webbsida till Designers revolt.

Förhören med C.P., K.F., J.W., M. H., S.L. och – i viss mån – A.N.N. har emellertid gett en delvis annan bild av L.N.s inblandning och engagemang i Designers revolt än den han själv synes ha velat förmedla.

Såväl C.P. som K.F. har uppgett att de inte fattade några för Designers revolt viktiga eller avgörande beslut utan att först stämma av med L.N.. Det gäller t.ex. ingående av avtalet med Idrottsbudet och anställningen av L.N. (som för övrigt enligt mejl från A.N. N. till K.F. synes ha skett på L.N.s och A.N. N.s initiativ). L.N. har också enligt deras uppgifter haft ett bestämmande inflytande över Designers revolts medel. Enligt vad de har berättat har alla större – eller oväntade – utlägg/fakturor godkänts av L.N.. Deras uppgifter vinner också stöd av den skriftliga bevisningen. Det framgår av mejl att de har sökt L.N.s acceptans i viktiga och strategiska beslut, liksom att han har förutsatts godkänna ingåendet av avtal, t.ex. det med Idrottsbudet där L. N. också står med som kontaktperson. Det framgår vidare av mejl och annan dokumentation från ILS att L.N. har ingått, undertecknat eller stått som kontaktperson på andra för bolaget viktiga avtal, t.ex. borgensavtalet till Klarna AB och avtalet med SveCon. C.P. har vidare berättat att det var L. N. som initierade att de skulle använda sig av Google Adwords och Cadjam respektive Effektiva media för att marknadsföra Designers revolt och dess produkter.

S.L., som var den på Idrottsbudet som hade de dagliga kontakterna med Designers revolt, har – liksom C.P. och K.F. – uppgett att hon uppfattade L.N. som den som ytterst bestämde i Designers revolt.

Sammantaget anser domstolen med hänsyn till de nu angivna omständigheterna att det är styrkt att L.N. haft den roll och utfört de uppgifter i Designers revolt som åklagaren påstått. Han måste därför anses objektivt sett ha begått de brott mot upphovsrättslagen som åklagaren har gjort gällande.

L.N. uppsåt

För att vara straffrättsligt ansvarig för dessa handlingar måste L.N. ha haft uppsåt – alternativt varit grovt oaktsam – till de åtalade handlingarna. Det innebär att L.N.s uppsåt – för att kunna dömas för uppsåtligt brott – måste täcka samtliga brottsrekvisit. Motsvarande gäller för grov oaktsamhet. För det fall att domstolen kommer till slutsatsen att samtliga brottsrekvisit täcks av uppsåt eller grov oaktsamhet, har L.N. – som domstolen uppfattat saken –gjort en invändning om straffrättsvillfarelse. Domstolen måste därför i ett andra led pröva om L.N. handlat i – en ursäktlig – straffrättsvillfarelse. Först i det fall domstolen skulle finna att L.N. agerat uppsåtligt eller grovt oaktsamt samt att han inte agerat under en ursäktlig straffrättsvillfarelse kan han dömas till ansvar.

L.N. har själv uppgett att han känt till hela Designers revolts affärsupplägg, dvs. hur bolaget bjudit ut produkterna till försäljning genom sin hemsida, att annonsering förekommit i svensk media, att bolaget främst vänt sig till svenska konsumenter, att produkterna förvarats i lager i Sverige till dess leverans skett samt att leverans skett till kunderna genom Designers revolts försorg och med transportbolag som Designers revolt anlitat. Han har vidare berättat att han känt till att det rört sig om replikor som hade upphovsrättsligt skydd i Sverige.

Sammanfattningsvis har alltså L.N. känt till samtliga de faktiska omständigheter som gör att gärningen är straffbar. Det innebär att samtliga brottsrekvisit täcks av hans uppsåt, dvs. att brotten har begåtts uppsåtligen. Den omständigheten att L.N. tycks ha trott att agerandet skulle vara tillåtet om försäljningen skedde på sätt som skett föranleder inte någon annan bedömning. Domstolen återkommer till frågan om han handlat gemensamt och i samråd med C.P. och A.N.N..

Straffrättsvillfarelse

Enligt 24 kap. 9 § brottsbalken är en gärning fri från ansvar om någon begår den i villfarelse rörande dess tillåtlighet om villfarelsen (såvitt nu är aktuellt) var uppenbart ursäktlig. Fråga är då om L.N. begått gärningen i sådan villfarelse.

Enligt kommentaren till bestämmelsen (Zeteo, Kommentar till brottsbalken 24 kap. 9 §, 8 uppl., 2016, uppdaterad 2016-05-10) ska ansvarsfrihet inträda i de fall gärningsmannen inte haft möjlighet att förstå att gärningen var otillåten och hans bristande kännedom om straffbestämmelsen inte beror på oaktsamhet. Det understryks att kravet på aktsamhet måste ställas mycket högt. De exempel som nämns är dels om gärningsmannen saknat möjlighet att få kännedom om innehållet i en straffbestämmelse, t.ex. undantagsvis när en utlänning kommit till Sverige och begår ett brott mot en straffbestämmelse som för honom framstår som helt främmande mot bakgrund av rättsuppfattningen i hans eget land, dels felaktiga besked från en myndighet. I det senare fallet ska den handlande på olika sätt försökt att ta reda på innehållet i gällande rätt men misslyckats och till följd av detta överträtt ett straffbud. Ansvarsfrihet förutsätter då att vissa krav uppfyllts från den enskildes sida, exempelvis att gärningsmannen vänt sig till rätt myndighet och att han lämnat ett riktigt och fullständigt underlag för det svar han önskat få. En förutsättning är vidare att den enskilde måste ha haft något särskilt skäl för att vända sig till myndigheten. Omständigheterna måste också ha varit sådana att myndigheten haft möjlighet och behörighet att ge ett auktoritativt besked. Slutligen omnämns det fallet att gärningsmannen tagit kontakt med någon privat sakkunnig eller med en enskild person med auktoritativ ställning, som gett ett som det visar sig felaktigt besked. I dessa fall bör emellertid mycket stor restriktivitet vid bedömningen av straffrättsvillfarelsen iakttas. Enligt kommentaren bör ansvarsfrihet kunna inträda endast i de fall det rör sig om ett förhållandevis lindrigt brott, det inte finns någon naturlig myndighet att vända sig till, rådgivaren har specialkunskaper och i övrigt är seriös samt det råd han gett framstår som väl övervägt och rimligt.

L.N. har uppgett att han vetat om att affärsupplägget skulle ha varit i strid med svensk upphovsrättslag för det fall försäljningen hade skett i Sverige. Han har angett att han – för att försäkra sig om att så inte var fallet – anlitat juridisk rådgivning. Han har till stöd härför gett in och åberopat två rättsliga promemorior som hans dåvarande advokat skrivit i maj 2009 respektive i oktober 2010.

Av utlåtandena framgår inte vilken information advokaten fått inför författandet av promemoriorna. Vad som däremot framgår är att advokaten i maj 2009 pekar på en rad potentiella problem. Där sägs bl.a. att ”huruvida den som säljer möbeln i England kan sägas handla i strid med svensk upphovsrätt är svårbedömt och blir ytterst beroende på en helhetsbedömning. I en sådan helhetsbedömning kommer hänsyn att tas till sådant som hur själva överlåtelsen genomförs, hur varan marknadsförs samt hur transporten till Sverige arrangeras.” Vidare sägs att ”En marknadsföring i Sverige av den möbelförsäljning som ska ske i England skulle med övervägande sannolikhet komma i konflikt med upphovsrätten om samtycke från rättighetshavaren saknas.”

Redan av dessa skrivningar måste L.N. ha förstått att Designers revolts affärsupplägg var djupt problematiskt. I stället för att undersöka saken noggrannare har han dock valt att gå vidare och bl.a. låtit genomföra åtgärder som står i direkt strid med den juridiska rådgivningen, t.ex. att marknadsföra möbelförsäljningen i Sverige.

Därtill kommer att olika rättighetshavare vid ett flertal tillfällen kontaktat Designers revolt, första gången i mars 2011 (angående Le Klint), för att uppmärksamma bolaget på att rättighetshavarna ansåg att bolagets verksamhet innebar intrång i deras ensamrätt. Vid samtliga dessa tillfällen har L.N. kontaktats och sedan varit den som sökt juridisk rådgivning. Han måste således anses ha haft god insikt i att hans egen påstådda tolkning av upphovsrättslagen inte delades av rättighetshavarna. Han har trots det valt att driva verksamheten vidare.

Mot den nu angivna bakgrunden anser domstolen att L.N. haft möjlighet att förstå att gärningen var otillåten och att hans eventuellt bristande kännedom om straffbestämmelsen beror på grov oaktsamhet från hans sida. Redan på denna grund kan han inte anses ha begått gärningen i straffrättsvillfarelse. Därtill kommer följande omständigheter. L.N. har enligt egna uppgifter inte sökt råd från någon myndighet. Han har, som framgått ovan, visserligen anlitat en privat sakkunnig, men av denne inte kunnat få några auktoritativa besked om lagligheten av förfarandet. Sammanfattningsvis har det alltså inte förelegat några omständigheter som skulle ha kunnat utgöra en ursäkt för L.N. – om denne funnits befinna sig i straffrättsvillfarelse.

L.N. ska således dömas till ansvar för brott mot upphovsrättslagen i enlighet med åtalet.

Har C.P. begått brott mot upphovsrättslagen?

Avseende C.P. har åklagaren i huvudsak gjort gällande att han har varit ansvarig för och/eller i det dagliga arbetet i Designers revolt administrerat och hanterat en rad olika delar av verksamheten, att han varit kontaktperson för Idrottsbudet samt att han företrätt Designers revolt i olika frågor gentemot vissa kunder.

C.P. har vidgått att han utfört en stor del av de faktiska göromål som åklagaren har gjort gällande, men uppgett att han endast gjort så som anställd av Designers revolt och arbetsledd av L.N.. Han har därför gjort gällande att han inte har haft något självständigt ansvar. Han har vidare förnekat att han haft något ansvar för Designers revolts hemsida och produktkatalog. C.P. har också invänt att han varit av uppfattningen att all försäljning skett från Storbritannien och att svensk lag därför inte skulle tillämpas. Han har gjort gällande att det varken har varit brott rent objektivt eller att han har haft uppsåt eller varit grovt oaktsam.

C.P.:s roll i Designers revolt

Av förhören med C.P. och L.N. har framgått att det var de två som var med när Designers revolt grundades. Även om det var L.N.s idé så var C.P. djupt engagerad inför uppstarten. Han var i Kina och träffade potentiella leverantörer, han skrev texter till Designers revolts hemsida och han köpte originalmöbler för vidare transport till leverantörerna i Kina. Han var också med och träffade webbdesigner och programmerare inför skapandet av Designers revolts hemsida. Det var han som registrerade hemsidans domän. Han hade även kontakt med Cadjam och Effektiva media i samband med den marknadsföring som ägde rum i Sverige och ombesörjde själv viss annonsering i Sverige. Han blev sedermera anställd av Designers revolt såsom produktutvecklare. Efter anställningen skötte han kontakterna med Idrottsbudet och leverantörerna i Kina.

K.F. har berättat att hon i det dagliga arbetet framför allt hade kontakt med C.P.. Det var han som godkände merparten av fakturorna från leverantörer och andra som utfört tjänster för Designers revolts räkning, t.ex. Effektiva media och transportbolag. C.P. hade kontakterna med leverantörerna i Kina, men också vissa kundkontakter. K.F.s uppgifter vinner stöd av den skriftliga bevisningen, bl.a. ett stort antal mejl där C.P. har godkänt fakturor som ILS skulle betala. Även M.H. och S. L. har bekräftat hennes uppgifter. S.L. har berättat att det alltid var C.P. som hon vände sig till när det var problem med transporter eller produkter.

Mot bakgrund av det nu anförda konstaterar domstolen att C.P. under hela den i åtalet aktuella tiden tagit en så aktiv del i Designers revolt och haft ett så bestämmande inflytande över dess verksamhet och dess medel att det är styrkt att han har varit delaktig på det sätt åklagaren påstått. C.P. ska därför anses objektivt sett ha begått de brott mot upphovsrättslagen som åklagaren har gjort gällande. Med hänsyn till att han varit djupt involverad ända sedan idén om Designers revolt började förverkligas, att han och L.N. agerat tillsammans i stora delar, samt att han uppgett att han kände till hela affärsupplägget, dvs. hur bolaget bjudit ut produkterna till försäljning genom sin hemsida, att annonsering förekommit i svensk media, att bolaget främst vänt sig till svenska konsumenter, att produkterna förvarats i lager i Sverige till dess leverans skett samt att leverans skett till kunderna genom Designers revolts försorg och med transportbolag som Designers revolt anlitat, anser domstolen också att det är styrkt att han har agerat gemensamt och i samråd med L.N., i vart fall i den mån hans uppsåt/grova oaktsamhet täcker gärningarna.

C.P.:s uppsåt

C.P. har precis som L.N. uppgett att han kände till hela Designers revolts affärsupplägg. Han har vidare berättat att han känt till att det rört sig om replikor som hade upphovsrättsligt skydd i Sverige. Det saknas skäl att ifrågasätta dessa uppgifter, som också vinner stöd av den skriftliga bevisningen, exempelvis mejl till/från ILS, fakturor och de texter som C.P. skrev till Designers revolts hemsida. Sammanfattningsvis är det alltså styrkt att även C P. känt till samtliga faktiska omständigheter som gör att gärningen är straffbar enligt svensk rätt. Gärningarna har således begåtts uppsåtligen.

Straffrättsvillfarelse

C.P.:s invändningar måste enligt domstolen uppfattas på så sätt att han i sista hand har gjort gällande straffrättsvillfarelse. Även C.P. har emellertid uppgett att han vetat om att affärsupplägget skulle ha varit i strid med svensk upphovsrättslag för det fall försäljningen hade skett i Sverige. C. P. har vidare angett att han tagit del av det som L.N.s juridiska rådgivare skrivit samt att han känt till att rättighetshavare hört av sig till Designers revolt för att få bolaget att upphöra med försäljning av kopior av verk de innehaft rättigheterna till. Hans uppgifter i denna del vinner också stöd av den skriftliga bevisningen, såväl mejl som fakturor.

Domstolen gör med hänsyn till det anförda inte någon annan bedömning i fråga om straffrättsvillfarelse än den avseende L.N..

C.P. ska således dömas till ansvar för brott mot upphovsrättslagen i enlighet med åtalet.

Har A.N.N. begått brott mot upphovsrättslagen?

Åklagaren har gjort gällande att A.N.N. i princip har varit ekonomiansvarig i Designers revolt.

A.N.N. har förnekat ett sådant ansvar, men vidgått att hon utfört vissa ekonomiska och administrativa göromål för Designers revolts räkning. Hon har emellertid invänt att hon inte varit anställd eller haft något självständigt ansvar. Hon har vidare förnekat att det skett ett tillgängliggörande i Sverige och gjort gällande att hon varit övertygad om att verksamheten var i överensstämmelse med alla regelverk. Om hon skulle anses ha agerat felaktigt i något avseende har hon inte agerat grovt oaktsamt. Hon har således förnekat brott på såväl objektiv som subjektiv grund.

Av A.N.N.s egna uppgifter framgår att hon varit Designers revolt behjälplig framför allt med att matcha kundfakturor med betalningar, momsfrågor och bokföring/underlag för redovisning samt en del framtagande av avtal jämte översättning. Hon har vidare berättat att hon arbetat obetalt i genomsnitt 15–20 timmar i veckan för Designers revolt. Hon hade relativt tät kontakt med K. F. för att hjälpa ILS med kundfakturor, moms och vissa bokföringsfrågor. Detta har också bekräftats av K.F., som har berättat att det var dessa frågor hon vände sig till A.N.N. med. Det vinner vidare stöd av den skriftliga bevisningen, främst av mejlväxlingen mellan K.F. och A.N. N..

A.N.N. har också uppgett att hon inte var särskilt engagerad i Designers revolt inför och under grundandet. Hon överhörde en del av det som L.N. och C.P. diskuterade, men inte så mycket. Hon hade en uppfattning om vad affärsidén gick ut på, men ingen djupare kunskap. Hon visste att det handlade om att sälja möbler från en webbsida i Storbritannien. Hon visste att det fanns diskussioner kring lagligheten, men inte på vilket sätt eller juridiken bakom.

A.N.N.s uppgifter i denna del har i huvudsak bekräftats av såväl L.N. som C.P.. Det har genom förhören med dem framgått att A.N.N. inte hade någon mer djupgående kunskap om Designers revolt och dess affärsverksamhet i vidare bemärkelse. Detta vinner också stöd av den skriftliga bevisningen, i det att det framgår av mejlen att A.N. N. främst var inkopplad i de delar hon själv har berättat om – både under grundandet och därefter.

Sammanfattningsvis är det alltså styrkt A.N.N. rent faktiskt i stora delar utfört de handlingar som åklagaren har gjort gällande, dvs. hanterat och administrerat en stor del av Designers revolts ekonomiska frågor. Domstolen finner det däremot inte visat att hon har fungerat som ansvarig för dessa frågor inom Designers revolt. Hennes handlande innebär dock att hon i objektiv mening har främjat intrången.

A.N.N.s uppsåt

A.N.N. har som sagt uppgett att hon kände till Designers revolts affärsupplägg, men inte särskilt djupgående. Hon har berättat att hon känt till att det rört sig om möbler, men inte att det var kopior av möbler som hade upphovsrättsligt skydd i Sverige. Det har inte presenterats någon annan bevisning som styrker att A.N.N. redan vid lanseringen av Designers revolt kände till att produkterna som kopierades var upphovsrättsligt skyddade i Sverige. A. N.N. kan därför inte anses ha känt till samtliga de omständigheter som gör att gärningen är straffbar enligt svensk rätt, i vart fall inte inledningsvis. Det är inte heller visat att hon hade sådan kunskap om verksamheten att hon vid den tidpunkten kan anses ha agerat grovt oaktsamt.

För det fall att A.N.N. skulle anses ha saknat nödvändig kännedom när verksamheten inleddes, har åklagaren framhållit att A.N.N. i vart fall senast i samband med att vissa möbler togs i beslag i Norge (vårvintern 2012) eller vid ett möte på Isle of Man i maj 2012 fick sådan kännedom om verksamheten och dess problem med den svenska upphovsrätten att hon bör kunna hållas ansvarig. Även detta har A.N.N. förnekat.

Av åberopad mailkorrespondens mellan A.N.N. och K.F. angående beslagen i Norge framgår att deras diskussion endast gällde vissa momsfrågor. Det framgår alltså inte att de då skulle ha avhandlat några upphovsrättsliga frågor, trots att momsfrågan hade aktualiserats med anledning av att Designers revolt misstänktes för att ha begått ett upphovsrättsintrång i Norge. Domstolen anser därför att det inte är styrkt att A.N.N. vid denna tidpunkt fått en sådan insikt i förhållandena att hon kan anses ha känt till samtliga de omständigheter som gör att gärningen är straffbar enligt svensk rätt. Det är inte heller styrkt att hon hade sådan insikt att hennes agerande efter incidenten i Norge kan anses ha varit grovt oaktsamt.

I fråga om mötet på Isle of Man har olika tidpunkter för detta figurerat under huvudförhandlingen. Samtliga som hörts om detta verkar överens om att det ägt rum två möten på Isle of Man, men tidpunkten för det andra mötet har skiftat från någon gång under år 2011 till hösten 2013. K.F. har exempelvis spontant uppgett att det ägde rum år 2011, men på fråga från åklagaren om hennes uppgift om år 2013 från hennes vittnesförklaring stämmer angett att den gör det. A. N.N. har preciserat tidpunkten till våren 2012 utifrån den mejlkorrespondens hon då hade med K.F., medan vare sig C.P. eller L.N. angett någon preciserad tidpunkt. Domstolen anser emellertid att man utifrån mejlväxlingen mellan A.N.N. och K.F. kan dra slutsatsen att mötet ägde rum i slutet av maj 2012.

Av mejlväxlingen mellan A.N.N. och K.F. den 14 och 15 maj 2012 framgår klart och tydligt att man vid mötet med ILS på Isle of Man, som torde ha ägt rum den 21 maj 2012, skulle diskutera dels ”the court matter”, dels de upphovsrättsliga frågor som dykt upp föregående månader. A.N.N. har uppgett att hon var närvarande vid mötet, men att hon inte kommer ihåg vad som sas i fråga om upphovsrätt. Hon har däremot uppgett att hon då kände till att det förekom tvister med rättighetshavare i Sverige, men att hon litade på att L. N. och de advokater han anlitade skötte detta. Hon har även berättat att hon godkänt fakturor från advokatbyråer, något som också vinner stöd av den skriftliga bevisningen.

Domstolen finner det framför allt genom mejlen styrkt att upphovsrättsliga frågor diskuterades på mötet i maj 2012 – och att detta skedde mot bakgrund av ”court matter”. Det förefaller helt osannolikt att en person som deltagit på mötet inte skulle ha fått information om de problem som redan 2011–2012 börjat uppstå i förhållande till rättighetshavare i Sverige och Finland. Detta särskilt som A.N. N. bekräftat att hon kände till att det förekom tvister och tagit del av advokatfakturorna. Med hänsyn härtill anser domstolen det visat att A. N.N. i vart fall från slutet av maj 2012 hade sådan insikt i de faktiska förhållandena att hon kände till samtliga de omständigheter som gör att gärningen är straffbar. När det gäller frågan om produkterna omfattades av upphovsrätt i Sverige har hon alltså i vart fall haft s.k. likgiltighetsuppsåt. Från den tidpunkten har hon således begått gärningarna uppsåtligen.

Straffrättsvillfarelse

Även A.N.N. kan uppfattas på så sätt att hon i sista hand har gjort gällande straffrättsvillfarelse. I denna del gör emellertid domstolen inte någon annan bedömning än den avseende L.N. och C.P..

Medgärningsman eller medhjälpare?

A.N.N. har inte faktiskt utfört någon av de gärningar som utgör det upphovsrättsliga tillgängliggörandet (dvs. marknadsföringen/försäljningen). A. N.N. har inte heller varit lika djupt involverad i Designers revolt som L.N. och C.P.. Hon har emellertid tagit en mycket aktiv del i bolagets administration och ekonomi. Hon har medverkat vid möten med ILS och haft en intensiv mejlkorrespondens med både K.F. och C.P. – utöver en daglig kontakt med L.N.. Hon har enligt egen uppgift arbetat 15–20 timmar/vecka åt bolaget.

Som domstolen konstaterat tidigare har A.N.N. hjälpt till med en rad ekonomiska göromål, bl.a. momsfrågor, underlag till bokföring/årsredovisning, matchning av betalningar med kundfakturor, översättning av dokument och införskaffande av företagskort i såväl svensk som brittisk bank. Hon har alltså varit mycket aktiv i många och väsentliga delar av verksamheten. Även om hon inte har varit ansvarig för bolagets ekonomi, har hennes handlingar varit nödvändiga för att verksamheten skulle kunna fortskrida. Mot den bakgrunden anser domstolen att A.N.N. har medverkat i sådan hög grad att hon måste anses vara medgärningsman och inte medhjälpare.

Med hänsyn till det anförda bör A.N.N. dömas för att gemensamt och i samråd med L.N. och C.P. ha begått de gärningar domstolen funnit styrkta – dock endast från och med slutet av maj 2012 i enlighet med vad som anförs ovan.

Har J.W. gjort sig skyldig till medhjälp till brott mot upphovsrättslagen?

För att det ska vara fråga om medhjälp till brott krävs dels att den medverkande rent objektivt främjat brottet, dels att den medverkande uppfyller kravet på uppsåt eller oaktsamhet i förhållande till såväl det som är främjandet som den gärning som är huvudbrottet (jfr NJA 2007 s. 929).

I fråga om E.J.W. har åklagaren påstått att han har gjort sig skyldig till medhjälp till brott mot upphovsrättslagen genom att ha främjat spridning av exemplar från Designers revolts sida. Hans främjande har enligt åklagaren bestått i att han – såsom VD i och företrädare för Idrottsbudet – har avtalat om att utföra en rad tjänster åt Designers revolt, innefattande bl.a. transporter, tillhandahållande av lager och kontor och viss kundtjänst. Vidare har främjandet bestått i att de avtalade tjänsterna faktiskt utförts av Idrottsbudet eller tredje part som fått sitt uppdrag av Idrottsbudet.

E.J.W. har förnekat brott och gjort gällande dels att det inte har varit fråga om brott rent objektivt, då det inte tillgängliggjorts produkter i Sverige i upphovsrättslagens mening, dels att han inte har handlat uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Han har vidare gjort gällande att det saknas gärningsculpa eftersom det har varit fråga om samhällsnyttig verksamhet (social adekvans). Slutligen har J. W. angett att det – för det fall han skulle bedömas som straffrättsligt ansvarig – varit fråga om så ringa medverkan att han ändå inte ska dömas till ansvar. J.W. har bekräftat att han var formellt ansvarig för Idrottsbudet under den aktuella perioden.

E.J.W. har berättat att han ingick avtal med Designers revolt för Idrottsbudets räkning. Inför avtalsslutet hade han kontakt med en jurist. Enligt avtalet skulle Idrottsbudet sköta Designers revolts transporter till kunder inom Sverige och i Norge. Varorna kom genom Designers revolts försorg till ett lager som Idrottsbudet hyrde i Älvkarleby för Designers Revolts räkning. Idrottsbudet hade två anställda som ägnade sig åt Designers revolts verksamhet på heltid. Den ena hanterade lagret och den andra, S.L., satt på kontoret och matchade beställningar med fakturor samt svarade på kundfrågor angående transporterna. När avtalet började tillämpas utförde Idrottsbudet också i huvudsak dessa tjänster samt flertalet övriga som åklagaren påstått, antingen självt eller med hjälp av anlitad tredje part. E.J.W.:s uppgifter i dessa delar vinner också stöd av dels S.L.s, C.P.s och K.F.:s berättelser, dels avtalet i sig.

E.J.W. har däremot angett att Idrottsbudet inte skötte någon kundtjänst i andra delar än transporterna, att Idrottsbudet inte administrerade några betalningar från Designers revolts kunder samt att Idrottsbudet endast i mycket begränsad omfattning handhaft införtullning i Sverige. Hans uppgifter härom har inte motbevisats av åklagaren, utan måste ligga till grund för domstolens fortsatta bedömning.

E.J.W. har vidare uppgett att avtalet mellan Idrottsbudet och Designers revolt inte började tillämpas förrän i november 2012, efter det att det undertecknats för Designers revolts räkning. Han har slutligen uppgett att han hade en kortare diskussion med M.H. om lagligheten av Designers revolts verksamhet innan avtalet ingicks, men att M.H. då angav att C. P. hade sagt att Designers revolt hade kollat med advokater och att allt var ok. Han visste om att Designers revolts verksamhet gick ut på försäljning av kopior av möbler.

I fråga om åklagarens påstående att själva ingående av avtalet med Designers revolt skulle utgöra ett främjande i straffrättslig mening är det domstolens uppfattning att det i förevarande fall krävs mer konkreta åtgärder för att det ska anses vara främjande av huvudbrottet. Däremot skulle de tjänster som Idrottsbudet utförde – självt eller med hjälp av tredje man – kunna anses utgöra ett främjande i objektiv bemärkelse.

Domstolen finner mot bakgrund av E.J.W.:s egna uppgifter, vilka vinner stöd av dels S.L.s, C.P.s och K.F.:s berättelser, dels avtalet i sig, det utrett att Idrottsbudet, antingen på egen hand med hjälp av sina anställda eller med hjälp av anlitad tredje man, utfört merparten av de tjänster som åklagaren har lagt E.J.W. till last. Undantaget är de delar som E.J.W. har förnekat. I övrigt är det således styrkt att Idrottsbudet utfört eller låtit utföra de angivna främjande tjänsterna. Detta har Idrottsbudet börjat göra i november 2012.

E.J.W. kände också till att försäljningen av möblerna skedde främst till svenska kunder, men också till kunder i Norge, Finland och övriga Europa. Det stöds framför allt av S.L.:s uppgifter och av åklagaren åberopade flödesscheman.

Rent objektivt har således ett främjande av Designers revolts försäljningsverksamhet förelegat.

E.J.W. har såsom VD och företrädare för Idrottsbudet haft ett straffrättsligt ansvar för detta främjande.

Social adekvans

Social adekvans är en oskriven ansvarsfrihetsgrund som ska tillämpas restriktivt och endast under vissa omständigheter. Det handlar om förfaranden som objektivt sett är brottsliga, men där det inte skulle vara rimligt att straffa gärningen. Typiska exempel är sport med våldsamma inslag och inom sjukvård (exempelvis åsamkar en läkare som opererar uppsåtligen någon en kroppskada).

Det är riktigt att transporter i sig skulle kunna utgöra en socialt adekvat verksamhet. Det är emellertid inte tillräckligt för att en gärning ska anses vara fri från ansvar. Det kan t.ex. aldrig bli fråga om att frikänna någon transportansvarig för transport av narkotika om hen haft en konkret indikation på att det var narkotika som transporterades. Samma sak torde gälla också annat smuggelgods, exempelvis alkohol eller tobak.

Domstolen anser att samma resonemang bör tillämpas också på upphovsrättsligt skyddade verk. Det innebär bl.a. att en tjänst som i första hand är ett värdefullt verktyg i laglig verksamhet och är allmänt samhällsnyttig, dvs. om den legitima användningen dominerar, kan vara tillåten även om olaglig spridning, exempelvis försäljning, av material trots försiktighetsåtgärder inte kan uteslutas. (Se om det sagda t.ex. i Svea hovrätts dom den 26 november 2010 i mål nr B 4041-09 s. 24).

Så fort det finns en konkret indikation på att försäljningen av produkterna inte är laglig måste det dock – för att undgå ansvar – åligga transportörens företrädare att ytterligare kontrollera saken. Det är också så domstolarnas tillämpning i fråga om internetleverantörer har sett ut (se samma hovrätts beslut i mål nr Ö 7131-09, Ö 8773-09 och Ö 10146-09).

E.J.W. och M.H. har enligt deras egna uppgifter haft en diskussion kring lagligheten av Designers revolts verksamhet. E.J.W. har vidare känt till att verksamheten gått ut på en omfattande försäljning av replika möbler, dvs. kopior som är avsedda att efterlikna ett original, som i huvudsak införtullades i EU via Storbritannien, men i övrigt hanterades av Idrottsbudet i Sverige. Eftersom det varit fråga om replikor måste J.W. ha förstått att det fanns en risk för att dessa var upphovsrättsligt skyddade.

I förevarande fall har Idrottsbudet också varit lagerhållare för ett mycket stort antal produkter från Designers revolt. Idrottsbudet har därutöver skickat varor från lagret allt eftersom kunder har beställt dem samt tillhandahållit kundtjänst för transporterna. Sammanfattningsvis har Idrottsbudet inte bara agerat som transportör, utan utfört en mängd andra tjänster åt Designers revolt, vilket torde ha gett E.J.W. en ännu större inblick i Designers revolts verksamhet.

Enligt domstolens mening måste själva tillvägagångssättet ha framstått som märkligt, särskilt mot bakgrund av de egna funderingarna kring lagligheten. E.J.W. har trots dessa omständigheter underlåtit att utreda om verksamheten verkligen var laglig, utan låtit sig nöja med M.H.s besked om vad C.P. hade sagt, dvs. något slags tredjehandsbesked.

Mot den nu angivna bakgrunden anser domstolen att det inte finns förutsättningar att se aktuella gärningar som ansvarsfria på grund av social adekvans.

E.J.W.:s uppsåt

Fråga är då om E.J.W. har haft uppsåt eller varit grovt oaktsam i förhållande till såväl främjandet som huvudbrottet.

I fråga om de främjande gärningarna är det redan genom E.J.W.:s egna uppgifter klarlagt att han haft god kännedom om vad Idrottsbudet tillhandahöll för tjänster åt Designers revolt. Avtalet undertecknades av honom och han följde sedan upp arbetet och fakturerade Designers revolt för det. Det måste ha varit uppenbart för honom att Idrottsbudets tjänster främjade Designers revolts verksamhet.

Som framgått ovan hade E.J.W. även en god inblick i Designers revolts verksamhet. E.J.W. har vidare uppgett att han kände till Designers revolts själva affärsupplägg, men inte särskilt djupgående. Han har berättat att han känt till att det rört sig om replikor. E.J.W. kände ju också till att möblerna i huvudsak införtullades i EU via Storbritannien, men i övrigt hanterades av Idrottsbudet i Sverige. Han har emellertid – såvitt framkommit – inte vetat om dessa hade upphovsrättsligt skydd i Sverige. Han kan därför inte anses ha känt till samtliga de omständigheter som gör att huvudgärningen är straffbar enligt svensk rätt, i vart fall inte inledningsvis. Omständigheterna är inte heller sådana att han kan anses ha varit likgiltig i detta avseende.

När man är så delaktig i ett annat bolags försäljningsverksamhet som Idrottsbudet varit beträffande Designers revolt, har man en undersökningsplikt avseende verksamhetens lagenlighet. Som domstolen tidigare konstaterat hade E.J.W. och M.H. också en diskussion kring lagligheten av Designers revolts verksamhet. När E.J.W. trots dessa omständigheter valt att inte tillfråga sin egen jurist eller kontrolE.lera saken på annat sätt, har han enligt domstolens mening inte agerat med den aktsamhet som krävs. Han har enligt domstolen agerat grovt oaktsamt. Det är däremot inte visat att E.J.W. haft sådan kännedom att han kan dömas för uppsåtligt brott.

Straffrättsvillfarelse

E.J.W:.s invändning om avsaknad av uppsåt/grov oaktsamhet skulle även kunna uppfattas som en invändning om straffrättsvillfarelse. I denna del gör emellertid domstolen inte någon annan bedömning än den avseende L. N., C.P. och A.N.N..

E.J.W. ska alltså dömas för att grovt oaktsamt ha främjat Designers revolts exemplarspridning på sätt som framgår ovan från november 2012 till maj 2014.

Varumärkesintrång

Åtalet för varumärkesintrång gäller brott som påstås ha begåtts under perioden januari 2011 till slutet av maj 2014. Nuvarande varumärkeslag (2010:1877) trädde i kraft den 1 juli 2011, vilket innebär att den äldre varumärkeslagen (1960:644) ska tillämpas i fråga om brott begångna före den 1 juli 2011, medan nuvarande varumärkeslag ska tillämpas i fråga om brott begångna därefter. Frågan saknar dock praktisk betydelse, eftersom den nu aktuella regleringen är densamma.

Åklagaren har gjort gällande att L.N., C.P. och A. N.N. har gjort sig skyldiga till varumärkesintrång avseende åtta gemenskapsvarumärken (numera EU-varumärken, rättens anmärkning) och ett nationellt varumärke. Intrången har enligt åklagaren i huvudsak bestått i att Designers revolt använt dem dels i reklam, dels vid utbjudande av replikor till försäljning. Det har skett på bolagets hemsida och i försäljningskatalogen.

Samtliga har bestritt ansvar och angett att Designers revolt inte använt varumärkena i sin reklam utan enbart som en del i en produktbeskrivning där det särskilt angetts att varorna som avsågs inte var licensierade av varumärkesinnehavarna. De har vidare angett att Designers revolt bedrev sin verksamhet i Storbritannien och att svensk varumärkeslagstiftning därför inte ska tillämpas. De har också angett att de saknat uppsåt alternativt inte varit grovt oaktsamma. Vad gäller varumärket ”Y stolen” har de gjort gällande att ”Y-chair” inte i något fall gör intrång i varumärket. De har inte ifrågasatt att varumärkena i och för sig är registrerade.

Det framgår av registerutdrag att samtliga nu aktuella varumärken är registrerade vid de tidpunkter som framgår av åtalet.

Av skärmdumpar och åberopad försäljningskatalog framgår vidare att samtliga varumärken använts på det sätt åklagaren påstått.

Att i näringsverksamhet bjuda ut varor till försäljning eller marknadsföra dem under ett kännetecken utgör varumärkesanvändning. Även att använda tecknet i reklam utgör sådan användning. (Se artikel 9.2 b och d, rådets förordning [EG] nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken i dess lydelse före den 23 mars 2016 samt 1 kap. 10 § andra stycket varumärkeslagen.)

Designers revolts hemsida respektive försäljnings-/produktskatalog kan, som framgått, enligt domstolen inte uppfattas på annat sätt än att de bjuder ut varor med användning av de aktuella kännetecknen. Denna användning är emellertid förbehållen rättsinnehavarna med stöd av den ensamrätt som de har till varumärkena.

Designers revolts nu påtalade användning får vidare sägas kunna riskera att skada varumärkenas funktioner. Användningen utgör alltså objektivt sett varumärkesintrång. I fråga om ”Y-chair” måste känntecknet ”Y-stolens” skyddsomfång anses innefatta också ”Y-chair” och förväxlingsrisk föreligga, varför detta också är att anse som intrång.

Domstolen noterar också att ett av varumärkesintrången avser UL, som är en säkerhetsmärkning som kräver kontroll före det att det får användas. Denna användning skulle därför kunna innebära en säkerhetsrisk.

I fråga om var Designers revolt bedrev sin verksamhet och vilket lands lag som ska tillämpas gör domstolen inte någon annan bedömning än den som gjordes avseende brott mot upphovsrättslagen. Svensk rätt ska alltså tillämpas och användningen av varumärkena har skett i bl.a. Sverige.

Vad gäller L.N.s och C.P.s ansvar är det genom förhören med dem utrett att det var de som tillsammans skrev texterna till webbsidan. Vissa texter skrevs av C.P. och dessa tittade L.N. på, och tvärtom. Det är mot den bakgrunden styrkt att L.N. och C.P. gemensamt och i samråd gjort sig skyldig till varumärkesintrång. Domstolen anser också att samma resonemang som förts ovan gör sig gällande i uppsåtsbedömningen. De ska således dömas för att de uppsåtligen har gjort intrång i de aktuella varumärkena.

När det sedan gäller A.N.N. har det inte framkommit någon uppgift om att hon ens haft någon kännedom om vad det stod på webbsidan. Hon har enligt vad samtliga tre har berättat inte varit engagerad i framtagandet av texterna och även senare saknat anledning att ta del av dem på hemsidan. Med hänsyn härtill kan A.N.N. inte dömas till ansvar för varumärkesintrång. Åtalet mot henne i denna del ska därför ogillas.

Påföljd

Straffskalan för såväl brott mot upphovsrättslagen som varumärkeslagen är böter eller fängelse högst två år. Vid flerfaldig brottslighet sträcker sig straffskalan upp till tre års fängelse.

Eftersom varje tillgängliggörande utgör ett brott rör det sig om ett mycket stort antal brott mot upphovsrättslagen. L.N. och C.P. döms också för ett flertal varumärkesintrång avseende nio varumärken. Det avgörande för straffvärdet är dock brotten mot upphovsrättslagen.

L.N. och C.P.

L.N. och C.P. döms för att gemensamt och i samråd uppsåtligen ha begått de gärningar som åklagaren har lagt dem till last.

Domstolen konstaterar att det handlar om en mycket omfattande brottslighet, såväl vad avser den tid som brottsligheten pågått som de mycket stora värden som brottsligheten har rört. I omfattning saknar brottsligheten tidigare motstycke på immaterialrättens område. Brottsligheten har vidare varit systematisk och mycket väl organiserad i alla delar. Den har utgjort ett led i en affärsverksamhet som syftat till ekonomisk vinning. Den har också orsakat stor skada för målsägandena. Det är inte heller uteslutet att de försålda lamporna inneburit en fara för köparna, särskilt som vissa av dem erhållit UL-märkning utan att detta varit kontrollerat på sätt som krävs för sådan märkning.

Vid en sammanvägd bedömning av samtliga nu anförda omständigheter uppgår det samlade straffvärdet för de gärningar som L.N. och C.P. ska dömas för till arton månaders fängelse.

På grund av det höga straffvärdet ska påföljden för L.N. och C. P. bestämmas till fängelse.

A.N.N.

Den brottslighet som A.N.N. döms för är tidsmässigt väsentligt kortare än L.N.s och C.P.s brottslighet. Det innebär att omfattningen i såväl tid som värde är mindre än för dessa. Det ska naturligtvis inverka på straffvärdet.

Domstolen bedömer att det samlade straffvärdet för de gärningar A.N. N. ska dömas för uppgår till nio månader. Eftersom det inte rör sig om någon s.k. artbrottslighet och A.N.N. inte heller har återfallit i brott saknas skäl att döma till en frihetsberövande påföljd. Hon ska därför dömas till villkorlig dom, som ska förenas med dagsböter.

E.J.W.

E.J.W. döms för medhjälp till upphovsrättsbrott under tiden november 2012 – maj 2014. Hans medverkan har bestått i att främja Designers revolts försäljning av kopior av upphovsrättsligt skyddade verk, genom att bistå med bl.a. transport, lagerhållning och paketering.

Huvudbrotten är alltså mindre i omfattning än dem som övriga döms för – både tidsmässigt, värdemässigt och i övrigt. Därutöver bör straffvärdet av E.J.W.:s brottslighet sättas lägre eftersom han enbart döms för medhjälp.

Vid en sammanvägd bedömning anser domstolen att straffvärdet uppgår till tre månaders fängelse. Av samma skäl som för A.N.N. kan påföljden bestämmas till en villkorlig dom, som ska förenas med dagsböter.

Sakförverkanden m.m.

Enligt 53 a § upphovsrättslagen ska egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt upphovsrättslagen förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. Av 36 kap. 5 § brottsbalken följer att ett sådant förverkande kan ske hos bl.a. gärningsmannen och de bolag i vars ställe gärningsmannen var, om egendomen vid brottet tillhörde någon av dem, samt hos den som efter brottet förvärvat egendomen och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Förverkande kan alltså riktas mot den eller dem som är ägare till egendomen.

Yrkande om förverkande riktat mot Designer revolt/Idrottsbudet

Åklagaren har gjort gällande att i beslag tagna möbler m.m. under punkten 3 (första strecksatsen) ska förverkas hos Designers revolt.

Designers revolt har bestritt yrkandet, främst på den grunden att det inte rör sig om egendom med avseende på vilken brott föreligger.

Av utgången i ansvarsdelen följer dock att de i beslag tagna möblerna m.m. har varit föremål för brott enligt upphovsrättslagen. Ett förverkande kan inte anses vara uppenbarligt oskäligt. Föremålen ska alltså förklaras förverkade hos Designers revolt.

I fråga om de i beslag tagna kuddfordralen är detta yrkande medgivet av Designers revolt. Enligt 36 kap. 3 § 1 brottsbalken får förverkande ske i fråga om föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. Då det ostridigt är fråga om olovliga kopior är yrkandet lagligen grundat och bör bifallas.

När det sedan gäller de i beslag tagna försäljningskatalogerna har domstolen ovan gjort bedömningen att de utgjort del i brottsligheten. De ska därför förverkas jämlikt 53 a § upphovsrättslagen och 8 kap. 2 § varumärkeslagen. Förverkandet ska ske hos Designers revolt då det bolaget måste ses som ägare till katalogerna.

Däremot har inte framkommit annat än att pärmen som tagits i beslag tillhörde Idrottsbudet. Det beslaget ska bestå till dess dom i målet vunnit laga kraft.

Yrkande om förverkande riktat mot C.P.

Domstolen finner här inte anledning att göra någon annan bedömning än den som gjorts ovan beträffande Designers revolt och Idrottsbudet. Katalogerna ska därför förverkas jämlikt 53 a § upphovsrättslagen och 8 kap. 2 § varumärkeslagen. Förverkandet ska ske hos C.P. som innehade dem vid tidpunkten för beslaget och måste ses som ägare.

Beslaget av avtal, bokföringsmaterial m.m. ska bestå till dess dom i målet vunnit laga kraft.

Förverkande av utbyte

Åklagaren har yrkat att 28 080 000 kr – vilket enligt åklagaren motsvarar utbytet beräknat enligt nettometoden – ska förverkas från Designers revolt och L. N. såsom utbyte, i första hand solidariskt från bolaget och L.N. och i andra hand att hälften vardera ska förverkas från dem.

Designers revolt och L.N. har bestritt yrkandena. De har vidare invänt att åklagaren har använt fel beräkningsmetod. De har i och för sig vitsordat bruttoomsättningen och att nettometoden bör användas, men har gjort gällande att man då ska räkna av också OH-kostnader, varvid man får fram TB2 (täckningsbidrag 2). Det vitsordade beloppet blir med den beräkningen 14 040 000 kr.

Av utgången i ansvarsdelen följer att brotten begåtts inom ramen för L. N.s verksamhet i Designers revolt. Det är klarlagt att L.N. varit ensam ägare till bolaget och dess faktiska företrädare. Det finns därmed förutsättningar att förordna om förverkade hos honom, liksom hos bolaget (36 kap.4 och 5 §§brottsbalken).

Enligt NJA 2016 s. 202 ska vid förverkande av utbyte av brott enligt reglerna i 36 kap.brottsbalken typiskt sett endast nettoutbytet bli föremål för förverkande. Det innebär att utgifter för förvärv eller omkostnader ska dras av från vederlaget vid beräkningen av vilket värde som ska förverkas. (Se prop. 1968:79 s. 60, prop. 1986/87:6 s. 36 f. och prop. 2004/05:135 s. 80.) Motsvarande gäller enligt Högsta domstolen även när förverkandet sker enligt alkohollagen (2010:1622) eller narkotikastrafflagen (1968:64).

Högsta domstolen uttalar vidare att vid tillämpning av reglerna om förverkande i såväl 36 kap.brottsbalken som 6 § narkotikastrafflagen ska avdrag för inköpskostnader normalt ske från ett fastställt vederlag vid bestämning av det belopp som ska förklaras förverkat. Enligt Högsta domstolen bör emellertid den tilltalades vinst inte som vid legal verksamhet fastställas med hänsyn till alla övriga utgifter och kostnader som denne har haft för försäljningen eftersom det är fråga om en i grunden olaglig verksamhet. Utgifter och kostnader för försäljningen utöver utgifter för inköp bör därför, enligt Högsta domstolen, inte beaktas i vidare mån än att de kan motivera en viss avrundning nedåt av det belopp som förklaras förverkat.

De immaterialrättsliga bestämmelserna om förverkande är – såvitt nu är av intresse – utformade på samma sätt som förverkandebestämmelserna i narkotikastrafflagen. Högsta domstolens resonemang bör därför tillämpas också i nu aktuellt fall. Det innebär att den av åklagaren gjorda beräkningen bör användas. Det belopp som således kan förverkas från Designers revolt och L.N. är 28 080 000 kr.

Huvudregeln är att betalningsskyldighet vid förverkande inte ska vara solidarisk samt att de beräknade försäljningsintäkterna, i avsaknad av utredning om hur resultatet av den brottsliga hanteringen har delats upp mellan flera tilltalade, bör fördelas i lika delar på var och en av dem (se bl.a. Svea hovrätts dom den 15 januari 2016 i mål nr B 1389-15). Det har inte framkommit tillräckliga skäl att frångå huvudregeln i detta fall, trots att yrkandet riktas mot ett bolag och dess företrädare. Utgångspunkten bör därför vara att beloppet ska förverkas med hälften vardera från Designers revolt och L.N., om det inte är uppenbart oskäligt.

Det har inte framkommit någon omständighet som medför att förverkandet från Designers revolt, som ju är ett bolag, skulle vara oskäligt. Hela beloppet om 14 040 000 kr ska därför förklaras förverkat från bolaget. När det däremot gäller L.N. anser domstolen att den totala ersättningsskyldighet han som privatperson här åläggs (se även nedan) bör medföra en jämkning av beloppet. Förverkande hos L.N. bör därför endast ske med cirka hälften av det yrkade beloppet, dvs. 7 000 000 kr.

Näringsförbud

Åklagaren har yrkat att L.N. ska meddelas näringsförbud under fem år.

L.N. har bestritt yrkandet dels på grund av sin inställning i ansvarsdelen, dels för att det enligt hans uppfattning saknas rättslig grund för yrkandet med hänvisning till NJA 2012 s.764.

Domstolen konstaterar att L.N. varit faktisk företrädare för ett Isle of Man-registrerat limited-bolag. Av det angivna rättsfallet, som gällde tidigare lydelse av lagen (1986:436) om näringsförbud, framgår att näringsförbud endast kunde meddelas med avseende på sådana bolag som uttryckligen nämndes i uppräkningen i 4 § första stycket. I uppräkningen nämndes inte utländska bolag med säte utomlands.

I den nya lagen (2014:836) om näringsförbud har regleringen ändrats, bl.a. mot bakgrund av Högsta domstolens avgörande i NJA 2012 s. 764. Om den nya lagen skulle tillämpas torde därför L.N. kunna åläggas näringsförbud (se 3 § första stycket).

Enligt ikraftträdandebestämmelserna började den nya lagen tillämpas den 2 augusti 2014, dvs. efter den tid som åtalet gäller. Av övergångsbestämmelserna (p. 2) framgår att näringsförbud inte får grundas på åsidosättanden som skett före ikraftträdandet och som inte kunde läggas till grund för näringsförbud enligt äldre bestämmelser. Det innebär i nu aktuellt fall att L.N., som enbart döms för åsidosättanden som skett före ikraftträdandet och som inte kunde meddelas näringsförbud enligt äldre bestämmelser, inte kan åläggas näringsförbud. Yrkandet härom ska därför lämnas utan bifall.

Företagsbot

Åklagaren har yrkat att Designers revolt ska åläggas en företagsbot om i vart fall 1 000 000 kr. Åklagaren har anfört att aktuell brottslighet har begåtts i utövningen av näringsverksamhet av L.N. som varit i ledande ställning grundad på faktisk befogenhet att företräda bolaget.

Designers revolt har bestritt yrkandet.

Enligt 36 kap. 7 § brottsbalken ska näringsidkaren för brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet åläggas företagsbot, om det för brottet är föreskrivet strängare straff än penningböter och näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Företagsbot ska också åläggas om brottet har begåtts av en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda näringsidkaren.

Domstolen har funnit ovan att L.N. har begått brott såsom faktisk företrädare för Designers revolt. Designers revolt ska därför åläggas företagsbot.

Enligt 36 kap. 8 § brottsbalken ska företagsbot fastställas till lägst 5 000 kr och högst 10 miljoner kr. När storleken bestäms ska särskild hänsyn tas till den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten (36 kap. 9 § brottsbalken). Viss jämkning får också ske i enlighet med 36 kap. 10 § brottsbalken när den samlade reaktionen på brottsligheten skulle bli oproportionerligt sträng.

Med hänsyn till den mycket omfattande brottsligheten i detta fall bör Designers revolts företagsbot enligt domstolen bestämmas till yrkade 1 000 000 kr. Det domstolen bestämt om utbytesförverkande respektive skadestånd förändrar inte denna bedömning.

Kvarstad

Åklagaren har yrkat att tingsrättens beslut om kvarstad ska bestå, vilket Designers revolt bestritt.

Domstolen anser att samma skäl för kvarstad som tingsrätten tidigare funnit fortfarande gör sig gällande, med den skillnaden att den faktiska företrädaren nu döms för den aktuella brottsligheten. Kvarstaden ska därför bestå.

Enskilda anspråk

Inställningar

L.N. har bestritt samtliga enskilda anspråk. Grunden härför är i korthet att han inte har begått upphovsrätts- eller varumärkesintrång samt att eventuellt intrång varken har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Inga belopp har vitsordats som skäliga i och för sig (se dock nedan angående vitsordande av viss procentsats).

C.P. har bestritt samtliga enskilda anspråk. Grunden härför är i korthet att han inte har begått upphovsrätts- eller varumärkesintrång samt att eventuellt intrång varken har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Inga belopp har vitsordats som skäliga i och för sig.

A.N.N. har bestritt samtliga enskilda anspråk. Grunden härför är i korthet att hon inte har begått upphovsrätts- eller varumärkesintrång samt att eventuellt intrång varken har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Inga belopp har vitsordats som skäliga i och för sig (se dock nedan angående vitsordande av viss procentsats).

Designers revolt har bestritt samtliga enskilda anspråk. Grunden härför är i korthet att bolaget inte har begått upphovsrätts- eller varumärkesintrång samt att eventuellt intrång varken har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Inga belopp har vitsordats som skäliga i och för sig (se dock nedan angående vitsordande av viss procentsats).

Skälig ersättning för utnyttjandet

Eftersom domstolen nu har konstaterat att intrång har ägt rum i en rad upphovsrättsliga ensamrätter ska skälig ersättning enligt 54 § upphovsrättslagen utgå för utnyttjandet. Det gäller även om rättsinnehavaren inte har drabbats av skada och förutsätter varken uppsåt eller oaktsamhet. Frågan om uppsåt/oaktsamhet har däremot betydelse när det gäller vem som ska utge ersättningen (se nedan).

På marknader där licensiering förekommer brukar den skäliga ersättningen beräknas utifrån den royalty eller licensavgift som intrångsgöraren skulle haft att betala för utnyttjande vid en marknadsmässig upplåtelse. För det fall varan säljs på en marknad där licensiering inte förekommer kan domstolarna bestämma ersättningen på annat sätt. Vanligt är att domstolarna då räknar fram en fingerad royalty eller licensavgift utifrån utredningen i målet. I avsaknad av annan utredning förekommer att beräkningen sker med utgångspunkt i vad som är känt om intrångsgörarens vinst eller den vinst som rättighetshavaren skulle ha gjort vid försäljning av motsvarande antal originalprodukter. Även i sådana fall bör dock domstolen eftersträva en ersättningsnivå som motsvarar en fingerad royalty eller licensavgift. I annat fall skulle beräkningen riskera att leda till betydande överkompensation, eftersom det vid beräkning av skälig ersättning – till skillnad från vid en beräkning av utebliven vinst – i princip saknar betydelse om rättighetshavaren annars skulle ha sålt motsvarande antal originalprodukter.

I förevarande fall har de målsägandebolag som har yrkat skälig ersättning beräknat denna på ett par olika sätt. Båda modellerna synes dock mynna ut i belopp som skulle motsvara hela den vinst som målsägandena skulle ha haft vid en försäljning av motsvarande antal originalprodukter.

Det är i huvudsak fråga om produkter som är unika och av premiumkaraktär. En produkt som säljs i alltför många exemplar förlorar denna karaktär. Det är alltså inte fråga om produkter som regelmässigt licenseras i syfte att massproduceras, utan rättsinnehavarna synes ha ett intresse av en inte alltför omfattande produktion för att upprätthålla varornas premiumkaraktär.

Det innebär emellertid inte att målsägandenas beräkningsmodeller kan tas för goda. I en marknadsmässig situation måste också vägas in att en potentiell licenshavare skulle vara beredd att betala den fiktiva licensavgift som yrkats. I nu aktuellt fall påstås den avgiften ligga på 32 procent av konsumentpriset inklusive mervärdesskatt. En så hög ersättning skulle motsvara cirka 50 procent av priset till återförsäljare. Med hänsyn till de höga tillverkningskostnader som rättighetshavarna redovisat framstår det vid första anblicken inte sannolikt att någon licenstagare skulle vara beredd att betala en så hög licensavgift. L.N., Designers revolt och A.N.N. har vitsordat en avgift om två procent av priset till återförsäljare exklusive mervärdesskatt, medan C.P. inte har vitsordat något belopp eller någon procentsats.

Målsägandebolagen har åberopat en hel del utredning kring vilka konsumentpriserna är och vilka kostnader bolagen har för produktion, marknadsföring och royalties. I vissa fall har de dock, som de tilltalade påpekat, inte velat eller kunnat redogöra för kostnaderna i detalj. De har inte heller åberopat eller förebringat någon utredning om att det skulle finnas licenshavare som skulle vara beredda att betala en så hög licensavgift som 32 procent alternativt hela den vinst som målsägandebolagen gör vid försäljning till återförsäljarna.

Domstolen måste därför mot bakgrund av den utredning som faktiskt finns i målet bestämma ersättningen till ett skäligt belopp.

När den skäliga ersättningen bestäms bör enligt domstolen produkternas karaktär ändå få en avgörande betydelse, liksom de kostnader bolagen haft för att framställa produkterna. Vid en sammanvägd bedömning anser domstolen att en fiktiv licensavgift om 15 procent av konsumentpriset inklusive mervärdesskatt är skäligt. Det har då även beaktats att en ersättning på denna nivå motsvarar en förhållandevis stor andel av den vinst målsägandebolagen gör vid försäljning till återförsäljare.

Antal produkter som ersättningen ska beräknas på

Såsom målsägandebolagen har lagt upp beräkningen av antal produkter utgår man ifrån en period (period 4), där man känner till den faktiska försäljningen. Sedan har målsägandena dividerat den totala försäljningen för tre olika perioder (period 1–3) med försäljningen för den period där man kände till försäljningen av varje produkt. När man på så sätt fått fram en kvot (1,77 respektive 2,18 respektive 0,37) har den sedan multiplicerats med den faktiska försäljningen av varje målsägandes produkter under period fyra. Därutöver har man yrkat ersättning för det innevarande lagret.

Målsägandebolagen har till stöd för att detta beräkningssätt är rimligt åberopat kontrollräkning av ett par produkter där faktisk försäljning har kunnat utrönas för någon av de andra perioderna, varvid beloppen visat sig vara så gott som samstämmiga.

Mot den bakgrunden godtar domstolen målsägandebolagens sätt att beräkna antalet produkter som ersättning ska utgå för under period 1–4.

När det gäller innevarande lager har de tilltalade invänt att det skulle innebära en dubbelkompensation för målsägandena eftersom delar av lagret bestod av redan försålda varor, dvs. produkter som även ingått i beräkningen av ersättning för period 1–4.

Målsägandena har inte åberopat någon skriftlig bevisning i denna del. Det har dock i förhöret med C.P. framkommit att merparten av de varor som fanns i lagret var s.k. lagervaror, medan ett fåtal ovanliga varor var beställningsvaror. Hans uppgifter i denna del vinner visst stöd av vad S.L. har berättat, även om hon också sagt sig inte veta säkert. Domstolens bedömning är emellertid att det i denna del saknas skäl att ifrågasätta C.P.s uppgifter.Det var också han som hade kontakten med leverantörerna i Kina och med Idrottsbudet. Han är alltså bäst lämpad att uttala sig om antalet beställningsvaror i relation till antalet lagervaror. Domstolen lägger därför hans uppgifter till grund för bedömningen. För att förvissa sig om att inte målsägandena blir dubbelt kompenserade bör dock ett säkerhetsavdrag om 20 procent göras på värdet av lagret.

Fördelningen av ersättningen mellan L.N., C.P., A.N.N. och Designers revolt

Enligt NJA 1986 s. 702 (se även NJA 2005 s. 180) är det den för vars räkning utnyttjandet av upphovsrätten har skett som är ersättningsskyldig vid ett intrång i en upphovsrätt som skett oberoende av vållande. Däremot är den eller de som vidtagit den intrångsgörande åtgärden primärt ansvarig för ersättning som ska utges på grund av ett intrång som har skett med uppsåt eller av oaktsamhet. Även i sådana fall har dock arbetsgivaren ett principalansvar enligt 3 kap. 1 § första stycket 2 skadeståndslagen (1972:207).

Ersättningsanspråken har framställts solidariskt mot samtliga. Domstolen konstaterar att L.N. och C.P. har bedömts ha begått samtliga brott gemensamt och i samråd och att de därför är lika ansvariga straffrättsligt. De ska mot den bakgrunden – och då det saknas skäl för motsatt bedömning – åläggas ett, med Designers revolt, solidariskt ersättningsansvar.

A.N.N. har däremot inte bedömts ha något straffrättsligt ansvar för perioden fram till slutet av maj 2012. För det fall hon skulle bedömas inte ha agerat uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, har målsägandebolagen gjort gällande att hon handlat i vart fall oaktsamt.

Domstolen konstaterar att A.N.N. inte i något skede varit lika djupt involverad i Designers revolt som L.N. och C.P.. Som anförts ovan under Skuld har hon emellertid tagit en mycket aktiv del i bolagets administration och ekonomi redan från början. Hon har enligt egen uppgift arbetat 15–20 timmar/vecka åt bolaget.

Som domstolen konstaterat tidigare har A.N.N. hjälpt till med en rad ekonomiska göromål, bl.a. momsfrågor, underlag till bokföring/årsredovisning, matchning av betalningar med kundfakturor, översättning av dokument och införskaffande av företagskort i såväl svensk som brittisk bank. Hon har alltså varit mycket aktiv och haft insyn i många och väsentliga delar av verksamheten.

Mot den bakgrunden finner domstolen att A.N.N. agerat oaktsamt under perioden som föregått hennes straffrättsliga ansvar. Hon ska därför anses vara solidariskt ersättningsskyldig med de övriga för hela de belopp varje målsägande anses berättigad till.

Fredericia

Fredericia har yrkat ersättning för 3 stycken J16-pallar under period 4. Konsumentpriset inklusive mervärdesskatt är enligt åberopade prislistor 6 595 kr. 15 procent härav är 989 kr. 989 kr multiplicerat med 3 ger 2 967 kr.

För period 1 ska således 2 967 kr multipliceras med 1,77, vilket ger 5 252 kr. För period 2 multipliceras 2 967 kr med 2,18, vilket ger 6 468 kr. För period 3 multipliceras 2 967 kr med 0,37, vilket ger 1 098 kr. Lagret innehöll en stol (konsumentpris inklusive mervärdesskatt 13 740 kr multiplicerat med 15 procent, dvs. 2 061 kr) och en pall (989 kr). Efter ett säkerhetsavdrag om 20 procent kvarstår 2 440 kr.

Sammanlagt uppgår alltså den skäliga ersättning som Fredericia ska erhålla till 18 225 kr, att solidariskt utges av L.N., C.P., A.N.N. och Designers revolt.

F.H.

F.H. har anfört att konsumentpris inklusive mervärdesskatt för samtliga försålda F.H.-kopior under period 4 uppgår till 9 389 267 kr. Detta stöds av de åberopade plocklistorna och försäljningsprislistorna.

För period 4 blir således beloppet för den skäliga ersättningen 1 408 390 kr (9 389 267 kr multiplicerat med 15 procent). Den skäliga ersättningen för period 1 uppgår till 2 492 850 kr (1 408 390 kr x 1,77), period 2 till 3 070 290 kr och period 3 till 521 104 kr. Den skäliga ersättningen för produkterna på lagret uppgår till 1 067 287 kr efter säkerhetsavdrag.

Sammanlagt blir alltså den skäliga ersättningen till Fritz Hansen 8 559 921 kr, att utges solidariskt av L.N., C.P., A.N.N. och Designers revolt.

E.J.

E.J. har anfört att konsumentpris inklusive mervärdesskatt för samtliga försålda E.J.-kopior under period 4 uppgår till 129 181 kr, vilket också vinner stöd av plocklistorna och försäljningsprislistorna.

Den skäliga ersättningen för period 4 blir då 19 377 kr. För period 1 blir den skäliga ersättningen 34 297 kr, för period 2 uppgår ersättningen till 42 242 kr och period 3 till 7 169 kr. Den skäliga ersättningen för produkterna på lagret uppgår till 53 626 kr efter säkerhetsavdrag.

Sammanlagt blir alltså den skäliga ersättningen till E.J. 156 711 kr, att utges solidariskt av L.N., C.P., A.N.N. och Designers revolt.

Flos

Utifrån plocklistorna och försäljningsprislistorna har domstolen räknat fram följande belopp för period 4: 151 952 kr för åtta stycken Arco à 18 994 kr, 9 936 kr för fyra stycken Parentesi à 2 484 kr, 42 610 kr för tio stycken Splugen Brau à 4 261 kr, 15 600 kr för 16 stycken Lampadina à 975 kr, 659 616 kr för 48 stycken taklampa 2097-30 à 13 742 kr, och 420 570 kr för 18 stycken taklampa 2097-50 à 23 365 kr.

Detta blir sammanlagt 1 300 284 kr. 15 procent på det beloppet ger 195 043 kr i skälig ersättning.

För period 1 blir sålunda den skäliga ersättningen 345 226 kr, för period 2 425 194 kr och för period 3 blir den 72 166 kr. Beräkningen av den skäliga ersättningen för det innevarande lagret ger 286 571 kr (29 stycken Arco, 40 stycken Lampadina, elva stycken Parentesi, sex stycken Splugen Brau, 40 stycken taklampa 2097-50 och 59 stycken taklampa 2097-30) efter säkerhetsavdrag.

Flos har i sin beräkning gjort ett avdrag om tio procent, på grund av att viss försäljning har skett till länder utanför Flos licensområde. Motsvarande avdrag ska därför göras från ovan angivna belopp. Det ger ett sammanlagt belopp om 1 191 780 kr (90 procent av 1 324 200 kr).

Sammanlagt blir alltså den skäliga ersättningen till Flos 1 191 780 kr, att utges solidariskt av L.N., C.P., A.N.N. och Designers revolt.

Rosendahl

Utifrån plocklistorna och försäljningsprislistorna har domstolen räknat fram följande belopp för period 4: 1 698 kr för två stycken Björn à 849 kr, 5 943 kr för sju stycken Hund à 849 kr, 56 940 kr för 52 stycken Apa à 1 095 kr, och 4 794 kr för sex stycken Kanin à 799 kr.

Detta blir sammanlagt 69 375 kr. 15 procent på beloppet ger en skälig ersättning om 10 406 kr för period 4.

Den skäliga ersättningen för period 1 blir då 18 419 kr, för period 2 blir den 22 685 kr och för period 3 blir den 3 850 kr. Beräkningen av ersättningen för innevarande lager ger 27 802 kr (51 stycken Apa, 38 stycken Hund, 83 stycken Kanin och 91 stycken Björn) efter säkerhetsavdrag.

Sammanlagt blir således den skäliga ersättningen 83 162 kr, att utges solidariskt av L.N., C.P., A.N.N. och Designers revolt.

L.P.

I fråga om L.P. skulle det sammanlagda försäljningspriset till konsument (inklusive mervärdesskatt) för period 4 ha blivit 11 122 825 kr enligt följande beräkning.

2 105 760 kr för 328 stycken AJ Floor Lamp à 6 420 kr, 674 960 kr för 118 stycken AJ Table Lamp à 5 720 kr,913 040 kr för 202 stycken AJ Wall Lamp à 4 520 kr,494 210 kr för 73 stycken PH 3/2 Table Lamp à 6 770 kr, 1 557 360 kr för 27 stycken PH Artichoke 48 (PH Kotten) à 57 680 kr, 3 312 480 kr för 48 stycken PH Artichoke 60 à 69 010 kr,936 700 kr för 19 stycken PH Artichoke 72 à 49 300 kr,328 620 kr för sex stycken PH Artichoke 84 à 54 770 kr,171 720 kr för 18 stycken PH 3½-2½ Floor Lamp à 9 540 kr,64 120 kr för 14 stycken PH 3/2 Taklampa à 4 580 kr,299 530 kr för 14 stycken PH 4½-3½ Floor Lamp à 21 395 kr,98 475 kr för fem stycken PH 4½-3½ Table Lamp à 19 695 kr,51 950 kr för tio stycken PH 5 Taklampa à 5 195 kr, och113 900 kr för 20 stycken PH 50 Taklampa à 5 695 kr.

15 procent härav blir 1 668 424 kr.

Den skäliga ersättningen för period 1 blir då 2 953 110 kr, för period 2 blir den 3 637 164 kr och för period 3 blir den 617 317 kr. Beräkningen av ersättningen för innevarande lager ger 1 999 685 kr (288 stycken AJ Floor Lamp, 130 stycken AJ Table Lamp, 131 stycken AJ Wall Lamp, 299 stycken PH 50 Taklampa, 114 stycken PH Artichoke 60, 157 stycken PH 4½-3½ Table Lamp, 40 stycken PH 3/” Table Lamp, 16 stycken PH 4½-3½ Floor Lamp, 30 stycken PH 3/2 Taklampa och 7 stycken PH 3½-2½ Floor Lamp) efter säkerhetsavdrag.

Sammanlagt blir alltså den skäliga ersättningen 10 875 700 kr, att utges solidariskt av L.N., C.P., A.N.N. och Designers revolt.

Cassina

I fråga om Cassina skulle det sammanlagda försäljningspriset till konsument (inklusive mervärdesskatt) för period 4 ha blivit 1 954 725 kr enligt följande beräkning.

352 710 kr för sex stycken LC2 1-sits à 58 785 kr, 286 035 kr för tre stycken LC2 2-sits à 95 345 kr, 498 940 kr för fyra stycken LC2 3-sits à 124 735 kr, 765 975 kr för 15 stycken LC4 à 51 065 kr, och 51 065 kr för ett LC 10 soffbord.

15 procent härav är 293 209 kr.

Den skäliga ersättningen för period 1 blir då 518 980 kr, för period 2 blir den 639 196 kr och för period 3 blir den 108 487 kr. Beräkningen av ersättningen för innevarande lager ger 102 901 kr (sju stycken LC2 1-sits, två stycken LC2 2-sits och fem stycken LC4) efter säkerhetsavdrag.

Sammanlagt blir alltså den skäliga ersättningen 1 662 773 kr, att utges solidariskt av L.N., C.P., A.N.N. och Designers revolt.

C.H.

I försäljningsprislistan som getts in av C.H. framgår inte priset för Y-stolen high. Domstolen har emellertid upplysts om att det i allt fall inte är lägre än det för Y-stolen. Domstolen lägger därför priset för Y-stolen till grund för sin beräkning av båda typerna av stol. I fråga om C.H. blir då det sammanlagda försäljningspriset till konsument (inklusive mervärdesskatt) för period 4 3 782 431 kr enligt följande beräkning.

2 635 490 kr för 418 stycken Y-stolen high à 6 305 kr, 308 945 kr för 49 stycken Y-stolen à 6 305 kr, 429 165 kr för elva stycken Wing chair à 39 015 kr, 200 871 kr för nio stycken Shell chair à 22 319 kr, 174 870 kr för 29 stycken Elbow chair à 6 030 kr, och 33 090 kr för tre stycken Coffee table à 11 030 kr

15 procent härav är 567 365 kr.

Den skäliga ersättningen för period 1 blir då 1 004 236 kr, för period 2 blir den 1 236 856 kr och för period 3 blir den 209 925 kr. Beräkningen av ersättningen för innevarande lager ger 295 414 kr (229 stycken Y-stolar, 13 stycken Wing chair, 13 stycken Shell Chair och 20 stycken Coffee table) efter säkerhetsavdrag.

Sammanlagt blir alltså den skäliga ersättningen 3 313 796 kr, att utges solidariskt av L.N., C.P., A.N.N. och Designers revolt.

Fastställelse av rätt till ersättning för ytterligare skada på grund av upphovsrättsintrång

Samtliga målsägandebolag som för talan om enskilt anspråk har även framställt yrkande om fastställelse av rätt till ersättning för ytterligare skada som grundar sig på Designers revolts, L.N.s, C.P.s och A.N. N.s olovliga utnyttjande av målsägandenas upphovsrättsligt skyddade produkter (möbler och lampor m.m.).

Yrkandena har bestritts av samtliga dels för att det, enligt deras mening, inte förekommit något intrång i målsägandenas upphovsrätt, dels att de saknat uppsåt alternativt oaktsamhet samt dels att det inte uppstått någon skada för målsägandena som skulle berättiga till ersättning för ytterligare skada.

De immaterialrättsliga regleringarna om ersättning/skadestånd är konstruerade så att det vid intrång, dvs. också intrång som begås i god tro och inte orsakar någon skada, föreligger en rätt till skälig ersättning för utnyttjandet. Vid intrång som begås uppsåtligen eller av oaktsamhet har rättsinnehavaren däremot rätt till full ersättning för den faktiska skadan. Den skäliga ersättningen fungerar då som en minimiersättning. Ersättningen för ytterligare skada är den ersättning som ska utgå utöver den skäliga ersättning som redan bestämts, dvs. någon form av avräkning måste ske för att inte rättsinnehavaren ska få en ersättning som överstiger den faktiska skadan (jfr prop. 2008/09:67 s. 235 f.).

Av utgången i ansvarsdelen följer att Designers revolts, L.N.s, C. P.s och A.N.N.s är skyldiga att ersätta den eventuella ytterligare skada som uppstått till följd av intrången. Som domstolen funnit har A.N.N. under tiden före det att hon är straffrättsligt ansvarig förfarit oaktsamt. Hon ska därför anses ersättningsskyldig också för tiden från den 7 januari 2011 till slutet av maj 2012.

När det gäller frågan om skada har uppkommit har E.L.M. (L.P.), N.W. (C.H.), A.Å. (E.J.), A.C. (Cassina), A.H. (L.P.), L.D. (Rosendahl), K.P. (Flos), L.T. M. (F.H.) och F.B. (Fredericia) alla berättat om den skada som verken enligt deras mening drabbats av, kanske framför allt i form av skadad goodwill. Målsägandebolagen har också drabbats av ekonomisk skada i form av felaktiga reklamationer (då det egentligen varit kopior som reklamerats) och förfrågningar från konsumenter angående kopiorna. Domstolen finner inte anledning att ifrågasätta deras uppgifter.

Mot bakgrund av domstolens bedömning i ansvarsdelen och då det är sannolikt att målsägandebolagen har drabbats av ytterligare skada, ska deras yrkanden om fastställelse bifallas. Detta ska dock begränsas i tiden i enlighet med deras yrkanden.

Fastställelse av rätt till skälig ersättning och ersättning för ytterligare skada på grund av varumärkesintrång

Rosendahl, L.P. , Cassina och C.H. har vidare framställt yrkande om fastställelse av rätt till skälig ersättning och ersättning för ytterligare skada som grundar sig på Designers revolts, L.N.:s, C.P.:s och A.N.N.:s olovliga utnyttjande av målsägandenas varumärken.

Yrkandena har bestritts av samtliga dels på den grunden att det inte förekommit något intrång i målsägandenas varumärken, dels att de saknat uppsåt alternativt oaktsamhet samt dels att det inte uppstått någon skada för målsägandena som skulle berättiga till ersättning för ytterligare skada.

Eftersom A.N.N. inte döms till ansvar för varumärkesintrång, utnyttjandet inte har skett för hennes utan för bolagets räkning (jfr NJA 1986 s. 702 och NJA 2005 s. 180) och då det heller inte visats att hon varit oaktsam i detta avseende, ska fastställelseyrkandet avseende henne lämnas utan bifall.

Av utgången i ansvarsdelen följer däremot att Designers revolt, L.N., och C.P. är skyldiga att utge skälig ersättning för utnyttjandet samt ersättning för den eventuella ytterligare skada som uppstått till följd av intrången.

Vad sedan gäller frågan om skada har uppkommit har E.L.M., N.W., A.C, A.H. och L.D. berättat om den skada som varumärkena enligt deras mening drabbats av. Det rör sig dels om ideella skador där varumärkena drabbats negativt av intrången, dels om ekonomiska skador, bl.a. för reklamationer av kopierade verk och förfrågningar från konsumenter som handlat av Designers revolt. Domstolen finner inte anledning att ifrågasätta deras uppgifter.

Med hänsyn till utgången i ansvarsdelen och då det är sannolikt att målsägandebolagen har drabbats av ytterligare skada, ska deras yrkanden om fastställelse av rätt till såväl skälig ersättning som ersättning för ytterligare skada bifallas såvitt avser L.N., C.P. och Designers revolt. Detta ska dock begränsas i tiden i enlighet med deras yrkanden. I något fall går yrkandet utöver den tid som åtalet omfattar. I detta fall ska det begränsas i enlighet med den tid som framgår av åtalet, eftersom det är gärningarna i åtalet som ligger till grund för yrkandet.

Vitesförbud för upphovsrättsförfoganden

Av 53 b § upphovsrättslagen framgår att domstolen, på yrkande av upphovsmannen eller hens rättsinnehavare eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket, vid vite får förbjuda den som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.

Samtliga målsäganden som för talan om enskilt anspråk har yrkat att domstolen ska förbjuda L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt, envar vid ett vite om 500 000 kr, eller det belopp som domstolen finner skäligt, att framställa exemplar av möblerna/lamporna m.m. eller att bjuda ut möblerna/lamporna m.m. till försäljning.

Vilka möblerna respektive lamporna m.m. är framgår av bilaga 1.

Av utgången i ansvarsdelen följer att de tilltalade jämte Designers revolt har begått intrång i målsägandebolagens upphovsrätt. Det har inte framkommit något skäl mot att meddela vitesförbud. Det saknar också betydelse att intrången numera har upphört. L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt bör därför förbjudas att fortsätta med dessa intrång. Förbuden bör utformas på sätt som framgår av domslutet.

Vitesförbud för varumärkesförfoganden

Vid intrång i ett nationellt varumärke får domstolen, enligt 8 kap. 3 § varumärkeslagen, vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till varumärkesintrång att fortsätta med det. Vid intrång i ett gemenskapsvarumärke ska ett sådant förbud meddelas om det inte föreligger särskilda skäl emot, se 10 kap. 5 § varumärkeslagen och artikel 102.1 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken.

Domstolen gör i denna del samma bedömning i fråga om förutsättningarna för att meddela vitesförbud som gjordes avseende vitesförbud för upphovsrättsförfoganden. Vitesbeloppen är väl avvägda. Vitesförbuden bör dock formuleras på sätt som framgår av domslutet. Eftersom A.N.N. inte har begått något varumärkesintrång ska inte något vitesförbud riktas mot henne.

Yrkande om spridande av information

Av 53 h § upphovsrättslagen framgår att domstolen i mål om upphovsrättsintrång, på yrkande av bl.a. rättsinnehavare, får ålägga den som har gjort eller medverkat till ett intrång att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet. Bestämmelsen, som också är tillämplig i brottmål, är framför allt avsedd att Av 53 h § upphovsrättslagen framgår att domstolen i mål om upphovsrättsintrång, på yrkande av bl.a. rättsinnehavare, får ålägga den som har gjort eller medverkat till ett intrång att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet. Bestämmelsen, som också är tillämplig i brottmål, är framför allt avsedd att tillämpas när rättsinnehavaren har ett befogat intresse av att sprida information om utgången i målet.

Samtliga målsägandena som för talan om enskilt anspråk har yrkat att domstolen ska ålägga L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt att solidariskt ersätta målsägandena för deras respektive kostnader för att sprida information om domen i målet, dels genom en kvartssidas annons i Dagens Industri, en 98*178 mm annons (modul 24) i Dagens Nyheters nyhets- eller ekonomidel och en 98*137 mm annons (modul 23) i Svenska Dagbladets nyhets eller näringslivsdel, dels genom att skicka brev till kunder som köpt intrångsgörande exemplar av möblerna eller lamporna m.m.

L.N., A.N.N., C.P. och Designers revolt har med hänvisning till de tilltalades inställning i ansvarsdelen bestritt yrkandena.

Domstolen har konstaterat att de tilltalade har begått intrång i målsägandenas ensamrätter till möblerna respektive lamporna m.m. Med hänsyn till intrångens karaktär och omfattning får samtliga målsägandebolag anses ha ett befogat intresse av att sprida information om utgången i målet. Åtgärderna är lämpliga. Yrkandena bör därför bifallas.

Yrkande om förstörelse (korrigeringsåtgärder)

Målsägandebolagens yrkanden om att i beslag tagna möbler och lampor ska förstöras har framställts för det fall att domstolen inte skulle förverka beslagtagna möbler och lampor. Eftersom domstolen funnit att nämnda egendom ska förverkas, ska yrkandena alltså inte prövas.

Övriga frågor

Eftersom fängelse ingår i straffskalan ska L.N., A.N.N., C.P. och E.J.W. betala lagstadgad avgift till brottsofferfonden.

Rättegångskostnader m.m.

De målsäganden som fört talan om enskilt anspråk

Av utgången i målet följer att målsägandebolagen har vunnit i det avseendet att de nått framgång med samtliga yrkanden. Däremot har målsägandena inte vunnit helt i fråga om yrkandena om skälig ersättning, såtillvida att de utdömda beloppen är lägre än de yrkade. Av yrkade cirka 62,6 miljoner kr har målsägandebolagen erhållit sammanlagt knappa 26,9 miljoner kr. Vid en strikt beloppsmässig bedömning skulle således vardera parten stå sina egna kostnader.

I nu aktuellt fall har dock målsägandebolagen vunnit i huvudsaken, dvs. skälig ersättning ska utgå, samt haft full framgång med samtliga övriga yrkanden. Domstolens bedömning är därför att L.N., A.N.N., C. P. och Designers revolt ska ersätta de målsägandebolag som fört talan om enskilt anspråk för hälften av deras rättegångskostnader.

Målsägandebolagen har yrkat sammanlagt 968 000 kr för arbete uppdelat proportionerligt i förhållande till antalet verk för respektive målsägande. Det sammanlagda antalet timmar är 484 och den begärda timersättningen är 2 000 kr.

L.N., A.N.N. och Designers revolt har överlämnat åt rätten att bedöma skäligheten av den yrkade ersättningen. C.P. har vitsordat antalet timmar men bestritt skäligheten i timersättningen, vilken enligt honom borde utgå från rättshjälpstaxan.

Domstolens bedömning är att såväl antalet timmar som den begärda timersättningen är skäliga. Utläggen för vittnen m.m. är inte ifrågasatta och ska utgå. Vid denna bedömning ska målsägandebolagen tillerkännas 484 000 kr för arbete jämte hälften av yrkade belopp för utlägg (sammanlagt 495 797 kr), att utges solidariskt av L.N., C.P., A.N.N. och Designers revolt.

De målsäganden som enbart biträtt åtalet

Vitra-bolagen har yrkat ersättning med 121 110 kr för sammanlagt 36,7 timmars arbete à 3 300 kr.

L.N., A.N.N. och Designers revolt har bestritt att någon rätt till ersättning föreligger eftersom Vitra-bolagen inte fört talan om enskilt anspråk, samt angett, för det fall rätt till ersättning föreligger, att de överlämnar till rätten att bedöma skäligheten av den yrkade ersättning.

C.P. har också bestritt att rätt till ersättning föreligger eftersom Vitra bolagen inte fört talan om enskilt anspråk samt uppgett, för det fall rätt till ersättning föreligger, att skäligt timarvode bör utgå enligt rättshjälpstaxan.

E.J.W. har bestritt att rätt till ersättning föreligger eftersom Vitra-bolagen inte fört talan om enskilt anspråk samt uppgett att han kan vitsorda ett belopp om 4 000 kr som skäligt i och för sig.

Domstolen gör följande bedömning.

Om åklagare har väckt talan får målsäganden, enligt 20 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken, biträda åtalet. Genom att göra detta blir målsäganden part och kan bl.a. få ersättning för sin rättegångskostnad, såvitt kostnaden skäligen varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt (se 31 kap. 11 § fjärde stycket, 18 kap. 12 § och 18 kap. 8 §rättegångsbalken). Detta gäller även om målsäganden inte framställt något enskilt anspråk. Ersättningen kan exempelvis avse närvaro vid huvudförhandlingen genom ombud eller utredningskostnader (se t.ex. NJA 1965 s. 37 samt NJA 1986 s. 702 och NJA 1997 s. 79; jfr dock Svea hovrätts dom den 12 januari 2015 i mål nr B 11884-13).

I nu aktuellt fall omfattar åtalet ett stort antal verk som omfattas av Vitra-bolagens upphovsrätt. Under dessa förhållanden får Vitra-bolagens kostnad för dess ombuds förberedelse och närvaro vid huvudförhandlingen anses ha varit skäligen påkallad för tillvaratagande av bolagens rätt. Den begärda ersättningen är skälig. L. N., A.N.N., C.P., J.W. och Designers revolt ska därför förpliktas att ersätta kostnaden. På yrkande av Vitra-bolagen ska ersättningen delas upp lika mellan de tilltalade och Designers revolt.

Övriga kostnader

L.N. har yrkat ersättning enligt 31 kap. 2 § brottsbalken i händelse av frikännande dom respektive ersättning för rättegångskostnader. Med hänsyn till utgången i såväl ansvarsdelen som skadeståndsdelen bör yrkandet avslås.

E.J.W. har yrkat ersättning för kostnader enligt 31 kap. 2 § brottsbalken i händelse av frikännande dom. Med hänsyn till utgången i ansvarsdelen bör yrkandet avslås.

Designers revolt har yrkat ersättning för rättegångskostnader. Med hänsyn till utgången i målet bör yrkandet avslås.

T.N., P.E.L. och O.N. har yrkat ersättning med sammanlagt 832 410 kr, 805 852 kr och 683 035 kr. Den begärda ersättningen avser bl.a. arbete om 496, 474 och 375 timmar.

Åklagaren har ifrågasatt skäligheten av nämnda belopp för T.N. och P. E.L., främst vad avser tiden för inläsning av utredningen och tiden för arbete under dagarna för huvudförhandling. Åklagaren har vidare gjort gällande att 300 timmars arbete varit skäligen motiverad tid avseende O.N..

Domstolen finner inte anledning att skilja mellan A.N.N.s och C. P.s offentliga försvarare i fråga om nedlagd tid för inläsning. P.E. L. har begärt ersättning för 250 timmars arbete, medan T.N. har begärt ersättning för 300 timmars arbete. Domstolen anser mot den angivna bakgrunden att T.N. är skäligen tillgodosedd för 250 timmars arbete i den delen.

Domstolen ser dock inte anledning att ifrågasätta att T.N. och P.E.L. arbetat ett antal timmar utanför domstolen under dagarna för huvudförhandling. Det saknas därför skäl att inte utge ersättning för samtligt nedlagt arbete under denna tid. T.N. ska mot den bakgrunden ersättas för 446 timmars arbete. P.E.L. bör erhålla ersättning för sammanlagt samma antal timmars arbete, dvs. 446 timmar.

O.N. har yrkat ersättning för sammanlagt 375 timmars arbete. Mot bakgrund av att E.J.W. stått åtalad för medhjälp under en kortare tidsperiod än övriga tilltalade samt då inga enskilda anspråk riktats mot honom anser domstolen att O.N. är skäligen tillgodosedd med ersättning för 300 timmars arbete.

A.N.N. ochE. J.W. har ekonomisk förmåga att återbetala en stor del av kostnaderna för sina offentliga försvarare, medan C.P. är återbetalningsskyldig för endast en mindre del.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 3 (DV 400 PMD) Överklagande, ställt till Patent- och marknadsöverdomstolen ska ha inkommit till Patent- och marknadsdomstolen senast den 3 november 2016.

På domstolens vägnar

Stefan Johansson Mirja Högström

I avgörandet har rådmännen Stefan Johansson och Mirja Högström med nämnd deltagit. Rätten var enig.

Målsägandebilaga

Domslut avseende DR International Limited (Designers Revolt)

1. C.H. & Søn Møbelfabrik A/S Gelstad Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

2. Cassina S.p.A Meda Italien

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

3. E.J. Møbelfabrik A/S Svendborg Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

4. Flos Scandinavia A/S Köpenhamn Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

5. Fredericia Furniture A/S Fredericia Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

6. F.H. A/S Lilleröd Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

7. L.P. Lightning A/S VEJEN Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

8. Rosendahl Design Group A/S Hörsholm Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

9. Vitra Collections AG Birsfelden Tyskland

Ombud: A-C-S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

10. Vitra Design Museum GmbH Charles-Eames Str. 2 79576 Weil am Rehn Tyskland

Ombud: A-C-S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

11. Vitra Patente AG Birsfelden Tyskland

Ombud: A-C-S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

Domslut avseende E.J.W.

1. C.H. & Søn Møbelfabrik A/S Gelstad Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

2. Cassina S.p.A Meda Italien

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

3. E.J. Møbelfabrik A/S Svendborg Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

4. Flos Scandinavia A/S Köpenhamn Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

5. Fredericia Furniture A/S Fredericia Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

6. F.H. A/S Lilleröd Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

7. L.P. Lightning A/S VEJEN Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

8. Rosendahl Design Group A/S HörsholmDanmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

9. Vitra Collections AG Birsfelden Tyskland

Ombud: A-C.S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

10. Vitra Design Museum GmbH Weil am Rehn Tyskland

Ombud: A-C.S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

11. Vitra Patente AG Birsfelden Tyskland

Ombud: A-C.S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

Domslut avseende C.P.

1. C.H. & Søn Møbelfabrik A/S Gelstad Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

2. Cassina S.p.A Meda Italien

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

3. E.J. Møbelfabrik A/SSvendborg Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

4. Flos Scandinavia A/S Köpenhamn Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

5. Fredericia Furniture A/S Fredericia Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

6. F.H. A/S Lilleröd Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

7. L.P. Lightning A/S VEJEN Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

8. Rosendahl Design Group A/S HörsholmDanmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

9. Vitra Collections AG Birsfelden Tyskland

Ombud: A-C.S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

10. Vitra Design Museum GmbH Weil am Rehn Tyskland

Ombud: A-C.S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

11. Vitra Patente AG Birsfelden Tyskland

Ombud: A-C.S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

Domslut avseende L.N.

1. C.H. & Søn Møbelfabrik A/S Gelstad Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

2. Cassina S.p.A Meda Italien

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

3. E.J. Møbelfabrik A/S Svendborg Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

4. Flos Scandinavia A/S Köpenhamn Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

5. Fredericia Furniture A/SFredericia Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

6. F.H. A/S Lilleröd Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

7. L.P. Lightning A/S VEJEN Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

8. Rosendahl Design Group A/S Hörsholm Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

9. Vitra Collections AG Birsfelden Tyskland

Ombud: A-C.S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

10. Vitra Design Museum GmbH Weil am Rehn Tyskland

Ombud: A-C.S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

11. Vitra Patente AG Birsfelden Tyskland

Ombud: A-C.S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

Domslut avseende A.N.N.

1. C.H. & Søn Møbelfabrik A/S Gelstad Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

2. Cassina S.p.A Meda Italien

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

3. E.J. Møbelfabrik A/S Svendborg Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

4. Flos Scandinavia A/S Köpenhamn Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

5. Fredericia Furniture A/S Fredericia Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

6. F.H. A/S Lilleröd Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

7. L.P. Lightning A/S VEJEN Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

8. Rosendahl Design Group A/S Hörsholm Danmark

Ombud: S.L. och H.P. c/o Rättighetsalliansen Europa AB Vasagatan 46 111 20 Stockholm

9. Vitra Collections AG Birsfelden Tyskland

Ombud: A-C.S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

10. Vitra Design Museum GmbH Weil am Rehn Tyskland

Ombud: A-C.S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

11. Vitra Patente AG Birsfelden Tyskland

Ombud: A-C.S. c/o Gozzo Advokater Hb Box 35019 400 24 Göteborg

BILAGA 1 UTESLUTEN HÄR: