NJA 2013 s. 135

En lantmäterimyndighets beslut att genom fastighetsreglering upphäva ett kraftledningsservitut har ansetts inte ha rättskraft när beslutet gick utöver vad som hade yrkats.

Nacka tingsrätt

Inform Fastighets Aktiebolag väckte vid Nacka tingsrätt den talan mot Vattenfall Eldistribution AB som framgår av tingsrättens dom.

Domskäl

Tingsrätten (rådmännen Gunnar Lavett och Fanny Gleiss Wilborg samt tingsfiskalen Karin Björklund) anförde i dom den 10 november 2010:

Bakgrund

Inform Fastighets Aktiebolag (nedan Inform) äger, sedan den 30 maj 1986, fastigheten Tyresö Kumla 3:1344 (nedan Fastigheten). Längs med västra gränsen på Fastigheten är en 20 kV elektrisk starkströmsledning (nedan 20 kV-ledningen) dragen. 20 kV-ledningen tillhör Vattenfall Eldistribution AB (nedan Vattenfall). Fastigheten bildades 1972 genom sammanläggning av fastigheterna Kumla 3:1023 och Kumla 3:1092. I båda dessa fastigheter gällde servitutsavtal från 1927 till förmån för 20 kV-ledningen. Detta servitut överfördes på Fastigheten i och med sammanläggningen och servitutet var därefter även inskrivet i Fastigheten.

Lantmäterimyndigheten i Stockholms län (nedan Lantmäterimyndigheten) har den 16 mars 1998, i förrättningsärende med aktbeteckning 0138-98/13, fattat beslut avseende såväl ledningsrättsåtgärd för upplåtelse av ledningsrätt för kraftledning som fastighetsreglering gällande bland annat Fastigheten. I beslutet har ledningsrätt upplåtits för en 70 kV elektrisk starkströmsledning (nedan 70 kV-ledningen) på Fastigheten till förmån för Vattenfall. Vidare har, i avsnitt gällande fastighetsreglering, kraftledningsservitut i Fastigheten upphävts enligt följande lydelse. ”Samtliga kraftledningsservitut, såväl inskrivna som oinskrivna, berörande de sträckor där ledningsrätt upplåts för kraftledning enligt detta ledningsbeslut upphävs. Följande inskrivna servitut upphävs:”, varefter en lista över fastighetsbeteckningar och inskrivningsnummer följer. I listan återfinns Fastigheten jämte inskrivningsnummer 01-IM8-27/29B.

Tvist föreligger mellan parterna huruvida Vattenfall efter Lantmäterimyndighetens förrättning fortfarande äger rätt att utnyttja Fastigheten för 20 kV-ledningen. Avgörande för denna fråga är hur besluten i Lantmäterimyndighetens förrättning ska tolkas och därmed vilken verkan de har för giltigheten av servitutsavtal för 20 kV-ledningen i Fastigheten.

Yrkanden och inställning

Inform har yrkat att tingsrätten fastställer dels att 20 kV-ledningen som är dragen på Fastigheten ligger där utan rätt, dels att Vattenfall är skyldigt att betala intrångsersättning för sitt nyttjande av Fastigheten för 20 kV-ledningen från och med den 1 januari 1999 till dess lagakraftvunnen dom föreligger. - - -.

Vattenfall har bestritt käromålet - - -.

Grunder

Inform

Vattenfall saknar rätt att belasta Fastigheten med 20 kV-ledningen. Ovissheten kring rättsförhållandet försvårar Informs möjlighet att planera sin ekonomiska verksamhet och länder därmed Inform till förfång. För Vattenfalls nyttjande av Fastigheten äger Inform rätt till intrångsersättning.

Vattenfall

Vattenfalls avtalsservitut avseende rätten att nyttja Fastigheten för 20 kV-ledningen gäller. Därför har Vattenfall rätt att belasta Fastigheten med 20 kV-ledningen.

Utveckling av talan

Inform

Det finns idag ingen rättighet inskriven i Fastigheten för 20 kV-ledningen. I samband med att Lantmäterimyndigheten beslutade om upplåtelse av ledningsrätt för 70 kV-ledningen över bland annat Fastigheten fattades även beslut att genom fastighetsreglering upphäva ”samtliga kraftledningsservitut, såväl inskrivna som oinskrivna, berörande de sträckor där ledningsrätt upplåts för kraftledning enligt detta ledningsbeslut”. Lantmäterimyndighetens beslut innebär att ledningsrätt för 70 kV-ledningen har upplåtits på Fastigheten samt att inskrivningen har dödats och servitutet har upphävts avseende 20 kV-ledningen på Fastigheten.

Vidare angav Lantmäterimyndigheten uttryckligen i beslutet att servitut omfattande inskrivningsnummer 01-IM8-27/29B upphävdes. Detta inskrivningsnummer avser servitutet för 20 kV-ledningen. Sammanfattningsvis har således servitutsavtalet för 20 kV-ledningen upphört att gälla genom Lantmäterimyndighetens beslut, varför 20 kV-ledningen belastar Fastigheten utan rätt.

Vattenfall

Att det idag inte finns någon rättighet inskriven i Fastigheten för 20 kV-ledningen är ovidkommande för aktuell sak. Det finns visserligen dokumentation vid inskrivningsmyndigheten från september 1998 vari det antecknats att inskrivningen avseende servitutet för 20 kV-ledningen i Fastigheten har dödats. Vattenfall vitsordar emellertid inte att så har skett och frågan huruvida det har skett eller inte är oväsentlig med tanke på verkan av en servitutsinskrivning. En inskrivning av ett servitut medför att servitutets existens blir allmänt känt och därmed kan göras gällande mot tredje man. En dödning av en inskrivning kan således medföra att servitutet inte är giltigt mot tredje man; dödningen har dock ingen inverkan på servitutets giltighet mellan parterna.

Vattenfall har i ansökan till Lantmäterimyndigheten om ledningsrätt för bland annat 70 kV-ledningen begärt att endast de servitut som berör i förrättningen aktuella ledningar ska upphävas. Lantmäterimyndighetens förrättning avser dels upplåtelse av ledningsrätt för 70 kV-ledningen, dels fastighetsreglering vari servitut berörande de sträckor där ledningsrätt upplåtits för kraftledning enligt ledningsbeslutet upphävs. Lantmäterimyndighetens beslut innebär följaktligen att ledningsrätt upplåts för 70 kV-ledningen på Fastigheten samtidigt som servitutet för 70 kV-ledningen på Fastigheten upphävs. Lantmäterimyndighetens förrättning berör inte på något sätt 20 kV-ledningen och rättigheterna knutna till den. Vattenfalls avtalsservitut för 20 kV-ledningen i Fastigheten är därmed gällande.

Bevisning

Båda parter har åberopat Lantmäterimyndighetens förrättningshandling akt 0138-98/13. Därutöver har Inform åberopat utdrag från fastighetsregistret avseende Fastigheten och Vattenfall har åberopat ansökan till Lantmäterimyndigheten om ledningsrätt för bland annat 70 kV-ledningen.

Domskäl

Målet har efter samtycke från parterna avgjorts utan huvudförhandling i enlighet med 42 kap. 18 § första stycket femte punkten RB.

Parterna är i huvudsak överens om de faktiska omständigheterna. För avgörande av tvistefrågan är av betydelse vilken verkan Lantmäterimyndighetens beslut har vad gäller servitutet för 20 kV-ledningen i Fastigheten. Inform har gjort gällande att servitutet för 20 kV-ledningen har upphävts genom Lantmäterimyndighetens beslut, antingen direkt genom beslutet eller genom att Lantmäterimyndigheten i beslutet har angett inskrivningsnumret 01-IM8-27/29B, vilket avser servitutet för 20 kV-ledningen. Till stöd för påståendet har Inform, förutom Lantmäterimyndighetens förrättningshandling, åberopat utdrag från fastighetsregistret som visar att det i dagsläget inte finns någon rättighet inskriven i Fastigheten till förmån för 20 kV-ledningen. Vattenfall har å sin sida påstått att Lantmäterimyndighetens beslut enbart omfattar åtgärder rörande 70 kV-ledningen samt att 20 kV-ledningen och rättigheterna knutna till den inte berörs av förrättningen. Till stöd för denna tolkning har Vattenfall åberopat dels Lantmäterimyndighetens förrättningshandling, dels ansökan till Lantmäterimyndigheten om ledningsrätt för bland annat 70 kV-ledningen, vari framgår att Vattenfall har begärt att endast de servitut som berör i förrättningen aktuella ledningar ska upphävas.

Att en lantmäterimyndighet genom förrättning kan förändra inskrivna servitut avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning till ledningsrätt framgår av 16 § andra stycket ledningsrättslagen (1973:1144). Att Vattenfall med ansökan till Lantmäterimyndigheten inte avsåg att påkalla åtgärder avseende 20 kV-ledningen betyder nödvändigtvis inte att så också blev resultatet efter Lantmäterimyndighetens förrättning, även om det får anses troligt. Vattenfalls tolkning av Lantmäterimyndighetens beslut vinner dock stöd av beslutets utformning. Det framgår av formuleringen av fastighetsregleringsbeslutet att upphävandet av kraftledningsservitut härrör till upplåtandet av ledningsrätt på så sätt att de servitut, för vilka ledningsrätt samtidigt upplåts, upphävs. Vidare framgår, sist i avsnittet om fastighetsreglering, att servituten intygas bort på grund av att de är onyttiga. Ett servitut för en ledning kan knappast anses onyttigt om servitutet upphävs utan att en annan rättighet samtidigt upplåts för samma ledning. Vattenfalls tolkning av Lantmäterimyndighetens beslut är dessutom rimlig; det bör inte finnas två rättigheter avseende samma ledning varför, när Vattenfall erhåller rätt att belasta Fastigheten med 70 kV-ledningen genom ledningsrätt, den avtalade rättigheten avseende 70 kV-ledningen mellan Vattenfall och ägaren till Fastigheten upphävs. Tingsrätten finner således att Lantmäterimyndighetens beslut i denna del ska tolkas på sätt som Vattenfall gjort gällande, dvs. Lantmäterimyndighetens beslut kan inte anses omfatta 20 kV-ledningen.

Vad gäller Informs påstående att servitutet för 20 kV-ledningen har upphävts genom att ett visst inskrivningsnummer angetts i Lantmäterimyndighetens beslut gör tingsrätten följande bedömning. Parterna är inte överens om vilket eller vilka servitut som omfattas av det angivna inskrivningsnumret och eftersom det saknas närmare utredning i denna del är det inte möjligt att dra någon slutsats avseende eventuella upphävda servitut utifrån inskrivningsnumret i sig. Omständigheten att det i dagsläget inte finns någon rättighet inskriven i Fastigheten för 20 kV-ledningen medför inte - eftersom servitut inte kräver inskrivning för att vinna giltighet - att servitutet för 20 kV-ledningen därmed har upphävts.

Med hänsyn till det anförda har Inform inte bevisat sitt påstående att 20 kV-ledningen belastar Fastigheten utan rätt. Frågan om intrångsersättning faller därmed och Informs talan ska ogillas i sin helhet.

Domslut

Käromålet ogillas.

Svea hovrätt

Inform Fastighets Aktiebolag överklagade i Svea hovrätt och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan.

Vattenfall Eldistribution AB motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Johan Arvidsson, referent, och Katja Isberg -Amnäs samt tf. hovrättsassessorerna Charlotte Nothnagel och Elin Carbell-Brunner) anförde i dom den 4 april 2012:

Hovrättens domskäl

Parterna har i hovrätten åberopat samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten, med den skillnaden att Vattenfall här har vitsordat att inskrivningsnumret 01-IM8-27/29B avser den i målet aktuella 20 kV-ledningen. Den vid tingsrätten åberopade skriftliga bevisningen har även åberopats i hovrätten.

Målet gäller inledningsvis frågan hur lantmäterimyndighetens beslut den 16 mars 1998 ska tolkas.

Av beslutet framgår bl.a. att upphävandet av kraftledningsservitut hade samband med den ledningsrättsupplåtelse som samtidigt beslutades och att servituten togs bort därför att de ansågs onyttiga. Beslutet och den ansökan om ledningsrätt som Vattenfall har åberopat ger intryck av att det varken var Vattenfalls eller lantmäterimyndighetens avsikt att avtalsservitutet avseende 20 kV-ledningen på Informs fastighet skulle upphävas. Detta talar för att angivandet av inskrivningsnumret för 20 kV-ledningen i den lista över kraftledningsservitut som upphävs i beslutet berodde på ett misstag. Frågan är vilken betydelse detta ska tillmätas vid tolkningen av beslutet.

En domstols dom bör, enligt uttalanden i doktrinen, tolkas objektivt (se bl.a. Ekelöf, Rättegång III, 6 uppl. s. 145, och Lindell, Civilprocessen, s. 338). Det innebär att domslut ska tolkas efter sin ordalydelse och att ett klart utformat domsluts ordalydelse inte bör frångås. Vad domstolen menat med sin dom ska således inte tillmätas någon egentlig betydelse (jfr Westberg, JT 2003/04 s. 873). Det i målet omstridda beslutet har i detta hänseende flera likheter med en domstols dom. Beslutet har fattats i ett ärende där enskilda varit motparter till varandra. Beslutet har kunnat överklagas till domstol och därefter kunnat angripas genom t.ex. en klagan över domvilla. Beslutet bör enligt hovrättens mening tolkas på liknande sätt som en dom tolkas.

Med beaktande av det ovan anförda saknar det betydelse för tolkningen av beslutet att det förmodligen inte var vare sig den aktuella lantmätarens eller Vattenfalls avsikt att upphäva avtalsservitutet för 20 kV-ledningen genom förrättningen. I stället ska beslutet tolkas enligt sin ordalydelse. Vid en objektiv tolkning av beslutet anser hovrätten att det klart och tydligt framgår att avtalsservitutet för 20 kV-ledningen upphävs på den aktuella fastigheten. Det är även klart att det inte enbart är inskrivningen av avtalsservitutet som upphävs utan att det rör sig om ett upphävande av själva servitutet, vilket även har verkan på servitutets giltighet mellan parterna. På grund av det anförda finner hovrätten det visat att avtalsservitutet för 20 kV-ledningen på fastigheten upphävdes genom den aktuella förrättningen. Ledningen belastar följaktligen fastigheten utan rätt varför Informs fastställelsetalan i denna del ska bifallas.

Frågan uppkommer därmed om Inform har rätt till ersättning för Vattenfalls nyttjande av Informs fastighet.

Inform har, i anslutning till att bolaget tillfrågats om bolaget till grund för sin talan i denna del åberopar rättsregler som allmän domstol är behörig att pröva, anfört att ersättning för nyttjandet av fastigheten ska utgå enligt skadeståndslagen. Detta hindrar emellertid inte hovrätten från att pröva om en rätt till ersättning kan föreligga - på den av Inform åberopade grunden - enligt någon annan regel (se bl.a. rättsfallet NJA 1993 s. 13).

Det får anses vara en allmän förmögenhetsrättslig princip att den som utan lov använder någons egendom och därigenom hindrar ägaren att själv använda egendomen är skyldig att utge ersättning för sitt användande. En sådan ersättningsskyldighet uppkommer oberoende av avtalsförpliktelse och förutsätter inte att skadan vållats genom brott. (Se rättsfallen NJA 1993 s. 13 och 2007 s. 519 samt Hellner-Radetzki, Skadeståndsrätt, 8 uppl. s. 420.) Då Vattenfall utan rätt har nyttjat Informs fastighet och därigenom undandragit Inform möjligheten att nyttja fastigheten i motsvarande mån efter den aktuella förrättningen, ska Vattenfall i enlighet med denna princip betala ersättning för detta. Informs fastställelsetalan ska således bifallas även i denna del.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom i huvudsaken på så sätt att hovrätten fastställer dels att den 20 kV-ledning som är dragen längs med västra gränsen av fastigheten Tyresö Kumla 3:1344 ligger där utan rätt, dels att Vattenfall Eldistribution AB är skyldigt att betala ersättning för sitt nyttjande av fastigheten Tyresö Kumla 3:1344 för 20 kV-ledningen tillhörande Vattenfall Eldistribution AB från och med den 1 januari 1999 till dess lagakraftvunnen dom föreligger.

Högsta domstolen

Vattenfall överklagade och yrkade att HD skulle fastställa tingsrättens dom.

Inform motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Olle Bergsten, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Lantmäterimyndigheten i Stockholms län beslutade 1998 att till förmån för Vattenfall upplåta ledningsrätt för en 70 kV elektrisk starkströmsledning över bland andra en fastighet som numera ägs av Inform. Genom samma beslut upphävde lantmäterimyndigheten ett antal sedan tidigare gällande servitut, däribland på Informs fastighet beträffande dels 70 kV-ledningen, dels en 20 kV-ledning som också är dragen över fastigheten. Inform yrkar i detta mål fastställelse av dels att 20 kV-ledningen ligger på fastigheten utan rätt, dels att Vattenfall är skyldigt att betala intrångsersättning för sitt nyttjande av fastigheten för 20 kV-ledningen.

Målet gäller om lantmäterimyndighetens beslut vad beträffar upphävande av servitutet för 20 kV-ledningen gått utöver vad som avsetts med Vattenfalls ansökning och, om så är fallet, beslutet inte ska tillerkännas -positiv rättskraft i detta mål.

Rättskraft i allmänhet

I 17 kap. 11 § första stycket RB stadgas att en lagakraftvunnen dom äger rättskraft såvitt därigenom avgjorts den sak varom talan väckts. Att en dom har rättskraft innebär att den sak som blivit prövad inte kan göras till föremål för en förnyad prövning som processföremål i en ny rättegång. Rättskraften medför vidare att domen i en senare rättegång, där tvisteföremålet är ett annat, kan åberopas som stöd för ett i den rättegången framfört anspråk, om anspråket beror av den rättskraftigt avgjorda saken. Den sistnämnda innebörden av rättskraften brukar kallas ”positiv rättskraft” (se t.ex. Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, suppl. 73, oktober 2012, s. 17:36). Om ett avgörande har rättskraft som processhinder så har det också positiv rättskraft (se Ekelöf, Rättegång III, 7 uppl. s. 187).

Av nyssnämnda lagrums avfattning framgår att en förutsättning för att domen ska få rättskraft är att den håller sig till den sak som avses med den väckta talan (se prop. 1938:44 s. 222 ff., NJA 1952 s. 543, Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, suppl. 73 oktober 2012, s. 17:59 f. med däri gjorda litteraturhänvisningar, och Welamson, Domvillobesvär av tredje man, 1956, s. 89). Domen kan alltså inte tillmätas rättskraft till den del den avviker från vad som yrkats.

Rättskraften hos ett beslut om upphävande av servitut genom fastighetsreglering

Såvitt framgår av lantmäterimyndighetens beslut har 20 kV-servitutet upphävts på den grunden att det är onyttigt. Lantmäterimyndigheten kan på ansökan av ägare av fastighet som berörs av åtgärden genom fastighetsbildning (fastighetsreglering) upphäva ett avtalsservitut på denna grund, se 4 kap. 8 §, 5 kap. 3 § och 7 kap. 5 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988). Fastighetsbildning ska enligt 5 kap. 6 § samma lag ske i den omfattning som avses med ansökningen och beslutet får enligt 15 kap. 1 § överklagas till domstol, vid tiden för det aktuella beslutet fastighetsdomstol. Fråga är om ett flerpartsförfarande som rör ett rättsförhållande mellan parter. Ett så beskaffat materiellt avgörande i specialprocessen bör enligt uttalanden i doktrinen jämställas med en domstols dom (se N. Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken med kommentar, 1949 s. 197 och Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, suppl. 73 oktober 2012, s. 17:64 d). Att tillerkänna ett beslut om fastighetsreglering rättskraft har vidare stöd i fastighetsbildningslagens förarbeten och i doktrinen (se prop. 1969:128 s. B 218 f. och Fredrik Bonde m.fl., Fastighetsbildningslagen En kommentar, suppl. 2, oktober 2011, s. 4:10:2) och står väl i överensstämmelse med HD:s tidigare praxis (jfr NJA 1973 s. 206 och, beträffande fastighetsbestämning, NJA 2007 s. 125). Ett lantmäterimyndighetens beslut om upphävande av servitut genom fastighetsreglering bör därför tillmätas rättskraft på samma sätt som en domstols dom.

På motsvarande sätt som för domar bör rättskraften i princip gälla endast i den utsträckning beslutet håller sig till vad som yrkats (p. 4 ovan). Vid bedömningen av om så är fallet beträffande ett avgörande som det aktuella behöver hänsyn tas till de särskilda regler som gäller för förfarandet. Fastighetsbildning ska enligt 5 kap. 6 § samma lag ske i den omfattning som avses med ansökningen. Lantmäterimyndigheten är inte bunden av vad sökanden uttalat om sättet för den sökta åtgärdens genomförande men regleringen ska genomföras på ett sätt som leder till det resultat som sökanden har begärt. Om sökanden har preciserat sitt yrkande på visst sätt får regleringen inte företas i större omfattning än som framgår av hans eller hennes uppgifter (se Fredrik Bonde m.fl., Fastighetsbildningslagen En kommentar, suppl. 2, oktober 2011, s. 5:6:1 ff.). Enligt en särbestämmelse i 7 kap. 10 § fastighetsbildningslagen får servitut emellertid upphävas utan särskild ansökan, om åtgärden är av betydelse för annan fastighetsregleringsåtgärd och företages i samband med denna.

Bedömningen i detta mål

Avgörande för Informs talan är om lantmäteriets beslut om upphävande av 20 kV-servitutet kan tillmätas positiv rättskraft i målet. Detta får anses förutsätta antingen att upphävandet yrkats av Vattenfall eller att upphävandet skett med stöd av 7 kap. 10 § fastighetsbildningslagen (p. 6 ovan).

I målet har som bevisning åberopats Vattenfalls ansökan om ledningsrätt. Av ansökningen framgår att Vattenfall yrkar bl.a. ”att för ledningen befintliga servitut, enligt bilaga A, ska upphävas såvitt de endast berör rubricerade ledningar”. Bilaga A anges vara en förteckning över berörda fastigheter med servitutsinskrivningar. Även om Vattenfall i sin ansökan sålunda hänvisat till en förteckning över fastigheter, kan inte yrkandet uppfattas som att andra servitut på fastigheterna ska upphävas än de som endast berör de ledningar för vilka ledningsrätt yrkas.

Som bevisning har vidare åberopats fastighetsrättslig beskrivning ur lantmäterimyndighetens akt. I den fastighetsrättsliga beskrivningen har intagits beslut om upplåtelse av ledningsrätt och om fastighetsreglering för upphävande av servitut. Av handlingen framgår inte vad som yrkats i ärendet. Beslutets avfattning ger dock, som hovrätten anmärkt, intryck av att det varken var Vattenfalls eller lantmäterimyndighetens avsikt att servitutet beträffande 20 kV-ledningen skulle upphävas. Det är därmed mot Vattenfalls bestridande inte utrett att det bolaget - eller någon annan sakägare - skulle ha ansökt om denna åtgärd. Såvitt kan utläsas av beslutet har servitutet upphävts därför att det är onyttigt. Det finns således inte heller något som tyder på att upphävandet motiverats av att det varit av betydelse för en annan fastighetsregleringsåtgärd med vilken det haft samband.

Utgången i målet

Utredningen ger inte tillräckligt stöd för att lantmäteriets beslut om upphävande av 20 kV-servitutet är sådant att det bör tillmätas positiv rättskraft i målet. Vid sådant förhållande ska bedömningen i målet göras med den utgångspunkten att servitutet är gällande mellan parterna. Inform har därmed inte visat fog för sin talan varför tingsrättens domslut i själva saken ska fastställas.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens dom fastställer HD tingsrättens domslut - - -.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ella Nyström, Göran Lambertz, Ingemar Persson, referent, och Dag Mattsson) meddelade den 25 mars 2013 följande dom.

Skäl

Bakgrund

Lantmäterimyndigheten i Stockholms län beslutade år 1998 att till förmån för Vattenfall upplåta ledningsrätt för en befintlig 70 kV starkströmsledning över bl.a. fastigheten Tyresö Kumla 3:1344, som ägs av Inform. I samband med ledningsrättsbeslutet upphävdes genom fastighetsreglering inskrivna servitut avseende denna ledning, däribland i Tyresö Kumla 3:1344.

Lantmäterimyndigheten upphävde samtidigt ett servitut - med aktnr 01-IM8-27/29B - i Tyresö Kumla 3:1344 som avsåg en annan kraftledning, nämligen en befintlig 20 kV-ledning.

Inform har yrkat fastställelse av att 20 kV-ledningen belastar Tyresö Kumla 3:1344 utan rätt och att Vattenfall är skyldigt att betala intrångsersättning från och med år 1999 till dess lagakraftvunnen dom föreligger. Inform har till utveckling av sin talan anfört att lantmäterimyndighetens beslut år 1998 innebar att inskrivningen dödades och att servitutet har upphört avseende 20 kV-ledningen.

Vattenfall har häremot gjort gällande att servitutet fortfarande är giltigt och att Vattenfall därför har rätt att belasta fastigheten med ledningen. I HD har Vattenfall förtydligat sin argumentation rättsligt och gjort gällande att beslutet att upphäva servitutet för 20 kV-ledningen inte omfattas av rättskraft. Till stöd för det har Vattenfall anfört att bolaget inte yrkat att servitutet för 20 kV-ledningen skulle upphävas och att det inte heller fanns något annat skäl för lantmäterimyndigheten att upphäva servitutet.

Rättskraft

Enligt 17 kap. 11 § första stycket RB har en lagakraftvunnen dom i tvistemål rättskraft. Rättskraften omfattar emellertid endast den sak som avses med den väckta talan.

Domens rättskraft medför processhinder genom att det inte kan ske en förnyad prövning av samma sak (negativ rättskraft). Rättskraften innebär vidare att domen kan läggas till grund för talan i en senare rättegång, där tvisteföremålet är ett annat. I ett sådant fall får den lagakraftvunna domen prejudiciell betydelse i den senare processen (positiv rättskraft).

Ett förrättningsbeslut rörande ett servitut avser ett rättsförhållande mellan parter på motsvarande sätt som en dom i ett tvistemål och vinner rättskraft på samma sätt som en sådan dom (jfr Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, suppl. 73, oktober 2012, s. 17:64 d, och Fredrik Bonde m.fl., Fastighetsbildningslagen. En kommentar, suppl. 2, oktober 2011, s. 4:10:2, samt NJA 1973 s. 206 och NJA 2007 s. 125).

Bedömningen i detta fall

Avgörande för Informs fastställelseyrkanden i målet är om lantmäterimyndighetens beslut år 1998 om upphävande av servitutet för 20 kV-ledningen har positiv rättskraft, dvs. om beslutet har prejudiciell verkan vid prövning av Informs talan i detta mål.

I samband med att Vattenfall ansökte om ledningsrätt för den befintliga 70 kV-ledningen framställde Vattenfall också ett yrkande om att ”för ledningen befintliga servitut … ska upphävas såvitt de endast berör rubricerade ledningar”. Yrkandet avsåg alltså endast sådana servitut som gällde för den ledning som omfattades av Vattenfalls ansökan om ledningsrätt. Beslutet att upphäva servitutet avseende 20 kV-ledningen har därmed gått utöver vad Vattenfall yrkade i ärendet. Att det i lantmäterimyndighetens beslut om fastighetsreglering för upphävande av servitut anges att servitutet upphävts därför att det var onyttigt saknar betydelse för omfattningen av rättskraften.

10.

Enligt 7 kap. 10 § fastighetsbildningslagen (1970:988) får ett servitut upphävas utan särskild ansökan om åtgärden är av betydelse för annan fastighetsregleringsåtgärd och företas i samband med denna. Utredningen i målet ger dock inget stöd för att beslutet att upphäva servitutet för 20 kV-ledningen skulle ha skett på denna grund.

11.

Lantmäterimyndighetens beslut år 1998 att upphäva Vattenfalls servitut i Tyresö Kumla 3:1344 för 20 kV-ledningen har alltså inte rättskraft. Beslutet har därmed inte prejudiciell verkan vid prövning av den talan som Inform för i målet. Informs talan ska följaktligen ogillas. Hovrättens dom ska därmed ändras och tingsrättens domslut i själva saken fastställas.

Domslut

Med ändring av hovrättens dom fastställer HD tingsrättens domslut

- - -.

HD:s dom meddelad: den 25 mars 2013.

Mål nr: T 2085-12.

Lagrum: 17 kap. 11 § RB och 7 kap. 10 § fastighetsbildningslagen (1970:988).

Rättsfall: NJA 1973 s. 206 och NJA 2007 s. 125.