NJA 2013 s. 602

Ansökan om vitesföreläggande i samband med bodelning mellan sambor. Fråga om omfattningen av sambos skyldighet att lämna uppgifter om tillgångar och skulder. Även fråga om omfattningen av domstolens prövning av bodelningsförrättarens ansökan.

Stockholms tingsrätt

Advokat T.R.-S. ansökte vid Stockholms tingsrätt i sin egenskap av bodelningsförrättare vid bodelning enligt sambolagen mellan M.S. och S.H., om vitesföreläggande enligt 17 kap. 5 § ÄktB och 26 § sambolagen gentemot S.H. Som grund för sin ansökan uppgav han att S.H. trots upprepade anmaningar inte inkommit med fullständiga uppgifter om sina tillgångar per brytdagen. Eftersom det var tvistigt mellan parterna vilken dag som ska anses vara brytdag hade T.R.-S. begärt att S.H. skulle inkomma med fullständiga uppgifter om sina tillgångar och skulder per den 1 januari 2007 samt per den 1 juni 2007.

S.H. bestred ansökan om vitesföreläggande. Som grund för sitt bestridande anförde han i korthet följande: Den 22 februari 2010 inkom han till bodelningsförrättaren med uppgifter om sina tillgångar i form av bostad och lösöre i bostaden per den 1 juni 2007 samt uppgifter om skulder för vilka han yrkar avräkning i bodelningen. Det föreligger inte skyldighet för honom att lämna uppgifter om några andra tillgångar ock skulder eftersom det är fråga om en bodelning enligt sambolagen vilken endast ska omfatta bostad och bohag som inköpts för gemensamt bruk. Skyldighet att lämna uppgifter per den 1 januari 2007 föreligger överhuvudtaget inte eftersom brytdagen är den 1 juni 2007.

Domskäl

Tingsrätten (tingsfiskalen Malin Broman Lindfors) anförde följande i beslut den 18 november 2010.

Skäl

Den fråga som tingsrätten har att ta ställning till är om det föreligger skyldighet för S.H. att till bodelningsförrättaren lämna fullständiga uppgifter om sina tillgångar och skulder per den 1 januari 2007 och den 1 juni 2007, samt om han ska föreläggas vid vite att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

Enligt 9 kap. 7 § ÄktB i förening med 20 § sambolagen ska varje sambos tillgångar och skulder upptecknas i den omfattning det behövs. Enligt 17 kap. 5 § ÄktB och 26 § sambolagen ska bodelningsförrättaren vid behov se till att en bouppteckning förrättas, varvid varje sambo ska uppge sina tillgångar och skulder.

Uttrycken i den omfattning det behövs samt vid behov visar att samborna samt bodelningsförrättaren har att från fall till fall göra en bedömning av om en bouppteckning överhuvudtaget behövs samt - om en sådan behövs - vilka tillgångar och skulder som i så fall ska antecknas. En bodelning enligt sambolagen ska endast omfatta sambornas gemensamma bostad och bohag som förvärvats för gemensamt bruk. Många gånger torde det därför vara tillräckligt att i bouppteckningen endast uppta den egendom som senare ska vara föremål för bodelning.

I det nu aktuella fallet har den ena parten samt bodelningsförrättaren olika uppfattning i frågan om uppgiftsskyldighetens omfattning. Bodelningsförrättaren har uppgett att det föreligger behov av en fullständig bouppteckning i vilken samtliga tillgångar och skulder upptecknas, medan S.H. uppgett att endast egendom som senare ska vara föremål för bodelning ska upptecknas. Av utredningen i ärendet framkommer att den sambo som inte är part i ärendet, M.S., har anfört att de skulder som S.H. påstår hänför sig till inköp av den gemensamma bostaden och således ska avräknas, i själva verket inte är bostadslån. Hon har vidare anfört att skäl för jämkning enligt 15 § sambolagen inte föreligger, vilket S.H. gjort gällande.

För att kunna göra en korrekt bedömning av om ett lån verkligen är ett bostadslån kan det finnas behov av att få en fullständig bild av den personens egendomsförhållanden. För att kunna göra en bedömning av om jämkning ska ske kan också föreligga ett behov av att få en fullständig bild av personens egendomsförhållanden eftersom vid jämkningsbedömningen hänsyn ska tas till sambornas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Mot denna bakgrund anser tingsrätten att det föreligger ett behov av att bodelningsförrättaren förrättar en bouppteckning innehållande sambornas samtliga tillgångar och skulder.

Tingsrätten konstaterar vidare att en bodelning enligt 8 § sambolagen ska göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag då samboförhållandet upphör, den s.k. brytdagen. Till skillnad från bodelning efter äktenskapsskillnad, där brytdagen tämligen lätt kan fastställas i enlighet med 9 kap. 2 § ÄktB, är det inte helt okomplicerat att fastställa vilken dag ett samboförhållande upphört. Det är en fråga som bodelningsförrättaren har att ta ställning till när han så småningom ska förrätta bodelning. Bodelningsförrättaren i det nu aktuella fallet har, mot bakgrund av sin ansökan, uppenbarligan ännu inte tagit definitiv ställning i frågan. Det finns därför enligt tingsrätten skäl att S.H:s uppgiftsskyldighet ska avse tillgångar och skulder på de båda datum som enligt bodelningsförrättaren kan utgöra brytdag.

Sammanfattningsvis föreligger enligt tingsrätten en skyldighet för S.H. att till bodelningsförrättaren inkomma med fullständiga uppgifter om sina tillgångar och skulder per den 1 januari 2007 samt per den 1 juni 2007. Eftersom han hittills har underlåtit att göra det ska han föreläggas vid äventyr av vite att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Med hänsyn till S.H:s goda ekonomiska förhållanden framstår ett vite om 40 000 kr som lämpligt.

Slut

Tingsrätten förelägger S.H. att inom fyra veckor från delfåendet av detta beslut till advokat T.R.-S. inkomma med fullständiga uppgifter om sina tillgångar och skulder per den 1 januari 2007 samt per den 1 juni 2007.

Om S.H. underlåter detta kan han komma att förpliktas att till staten betala ett vite om 40 000 kr.

Svea hovrätt

S.H. överklagade i Svea hovrätt.

Hovrätten (hovrättsråden Lars Dirke, Rose Thorsén och Peder Munck, referent) meddelade inte prövningstillstånd. Tingsrättens avgörande skulle därför stå fast.

Hovrätten

S.H. överklagade hovrättens beslut.

HD (justitieråden Severin Blomstrand, Lena Moore och Agneta Bäcklund) meddelade prövningstillstånd och anförde därefter följande.

S.H. har yrkat att HD meddelar tillstånd till målets prövning i hovrätten.

Enligt 26 § sambolagen (2003:376) gäller bestämmelserna i 17 kap. 5 § ÄktB även vid tvist mellan sambor. Av det senare lagrummet framgår att bodelningsförrättaren vid behov ska se till att bouppteckning förrättas. Varje make ska uppge sina tillgångar och skulder. Om en make underlåter att lämna uppgifter till bouppteckningen, får domstolen på ansökan av bodelningsförrättaren förelägga och döma ut vite.

Tingsrätten har vid vite förelagt S.H. att till bodelningsförrättaren inkomma med fullständiga uppgifter om sina tillgångar och skulder och har även bedömt att S.H:s uppgiftsskyldighet omfattar tillgångarna och skulderna vid två datum som bodelningsförrättaren angett.

Enligt 49 kap. 14 § 3 RB ska hovrätten meddela prövningstillstånd, om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt. Rättsläget i fråga om tillämpning av 17 kap. 5 § ÄktB vid tvist mellan sambor är inte i alla delar klart. Så är det i fråga om när behov föreligger att förrätta bouppteckning och uppgiftsskyldighetens omfattning i ett fall som det förevarande. Det är därför av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt. Tillstånd till målets prövning i hovrätten bör därför meddelas.

Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

S.H. yrkade i första hand att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut i dess helhet. Han yrkade i andra hand att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut såvitt avsåg skyldighet för honom att utge uppgifter om tillgångar och skulder per den 1 januari 2007 och i tredje hand att denna skyldighet inte skulle förenas med vite. Han yrkade även att hovrätten, för det fall den fann att han skulle föreläggas att lämna någon av de av bodelningsförrättaren efterfrågade uppgifterna, skulle ändra tingsrättens beslut på så sätt att han inte behövde komma in med förelagda uppgifter förrän fyra veckor förflutit från i första hand hans delfående av hovrättens beslut och detta vunnit laga kraft och i andra hand hans delfående av tingsrättens beslut och detta beslut vunnit laga kraft. Han anförde i huvudsak följande till stöd för sitt överklagande. Det saknar, för bodelningsförrättarens prövning av hans yrkande om skevdelning respektive skuldtäckning, betydelse vilka övriga tillgångar och skulder som han har. Avsaknaden av uppgifterna hindrar inte en materiell prövning från bodelningsförrättarens sida av de aktuella yrkandena. Det finns, för det fall hans övriga tillgångar och skulder skulle vara av relevans för prövningen, i vart fall inte anledning att avtvinga honom uppgifter om dessa. En brist i utredningen får i sådant fall gå ut över honom på så sätt att yrkandena ogillas.

Bodelningsförrättaren T.R.-S. bestred ändring. Han anförde i huvudsak följande. En bouppteckning bör vid upplösning av ett samboförhållande omfatta all sambornas egendom och således inte enbart samboegendom. Det ankommer sedan på bodelningsförrättaren att avgöra vilken egendom som ska bli föremål för bodelning och i förekommande fall fastställa skiftesvärden. Har part dessutom, som i förevarande fall, åberopat att bodelningen ska ske med tillämpning av jämkningsregeln i 15 § sambolagen framstår det som än mer angeläget att bodelningsförrättaren har tillgång till ett så fullständigt bedömningsunderlag som möjligt för att kunna göra den helhetsbedömning som då ska ske.

S.H. yrkade ersättning för sin rättegångskostnad i ärendet.

T.R.-S. bestred S.H:s rättegångskostnadsyrkande, varvid han bl.a. anförde att han som bodelningsförrättare inte intagit ställning som enskild motpart i den mening som avses i 32 § lagen (1996:242) om domstolsärenden (DÄL).

Han yrkade för det fall han skulle anses ha intagit sådan ställning ersättning för sin rättegångskostnad i hovrätten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Johan Arvidsson och Sven Jönsson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Charlotte Nothnagel) anförde följande i beslut den 4 april 2012.

På grund av att S.H:s och M.S:s samboförhållande upphört och det begärts av en av samborna ska bodelning ske av deras samboegendom. T.R.-S. är utsedd att vara bodelningsförrättare i bodelningen mellan S.H. och M.S. Enligt 17 kap. 5 § ÄktB och 26 § sambolagen ska bodelningsförrättaren vid behov se till att bouppteckning upprättas, varvid varje sambo ska uppge sina tillgångar och skulder. Om en sambo underlåter att lämna uppgifter till bouppteckningen, får domstolen på ansökan av bodelningsförrättaren förelägga och döma ut vite. Enligt 9 kap. 7 § ÄktB och 20 § sambolagen ska varje sambos tillgångar och skulder upptecknas i den omfattning det behövs.

Eftersom bodelningen avser samboegendomen är det en självklarhet att sambornas samboegendom och deras skulder förenade med särskild förmånsrätt i sådan egendom ska tas med i bouppteckningen och att de har en skyldighet redovisa sådan egendom för bodelningsförrättaren. Frågan i ärendet är i vilken utsträckning de även är skyldiga att redovisa andra tillgångar och skulder.

Med hänsyn till bestämmelsernas syfte är det en naturlig utgångspunkt att en sådan skyldighet endast finns i den mån uppgifterna kan påverka fördelningen av samboegendomen vid en bodelning. I vissa fall kan det finnas ett behov av att utreda en sambos fullständiga förmögenhetsförhållanden. Utredningsbehovet påverkas bl.a. av hur ägandet av samboegendomen är fördelat men även av vilka yrkanden som parterna framställer i bodelningsförfarandet och grunderna för dessa yrkanden.

Det har i ärendet framkommit att S.H. är den som hade huvuddelen av samboegendomen. S.H. har i bodelningen gjort gällande rätt till skevdelning på annan grund än att M.S. skulle vara mer förmögen än honom och rätt till skuldtäckning på annan grund än att betalning för skulderna inte kan erhållas ur annan egendom än samboegendomen. S.H:s yrkanden har därmed inte sin grund i påståenden om förhållanden som är hänförliga till hans övriga tillgångar och skulder. Hans yrkanden i bodelningsärendet kan därför inte anses vara sådana att de medför ett behov av att utreda hans fullständiga förmögenhetsförhållanden. Bodelningsförrättaren har inte heller redogjort för i vilket avseende fullständiga uppgifter om S.H:s förmögenhetsförhållanden skulle påverka den materiella prövningen i bodelningen. Mot denna bakgrund kan det inte anses visat att det finns ett behov av att utreda S.H:s fullständiga förmögenhetsförhållanden och det saknas därför skäl för att förelägga honom att komma in med uppgifter om dessa. S.H:s överklagande ska därför bifallas och tingsrättens beslut upphävas.

Vad gäller S.H:s yrkande om ersättning för rättegångskostnad i ärendet gör hovrätten slutligen följande överväganden. I ett ärende där enskilda är motparter till varandra får domstolen, enligt 32 § DÄL, med tillämpning av 18 kap. RB förplikta den ena parten att ersätta den andra parten för dennes kostnader i ärendet. T.R.-S. har i egenskap av utsedd bodelningsförrättare vänt sig till domstol för att få fram de uppgifter som han ansåg sig behöva för att fullgöra sitt uppdrag. Någon egentlig intressemotsättning mellan honom och S.H. kan inte anses ha förelegat. Mot den bakgrunden ska yrkandena om ersättning för rättegångskostnad lämnas utan bifall.

Högsta domstolen

T.R.-S. överklagade och yrkade att HD skulle fastställa tingsrättens beslut.

Även S.H. överklagade. Han yrkade att HD skulle förplikta T.R.-S. att ersätta honom för hans rättegångskostnader i hovrätten och i HD.

Part bestred motparts yrkande.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Anna Aspling, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

Bakgrund

S.H. var tidigare sambo med M.S. I samband med upphörandet av samboskapet förordnades advokat T.R.-S. till bodelningsförrättare. T.R.-S. hemställde att tingsrätten, vid vite om 40 000 kr, skulle förelägga S.H. att inkomma med fullständiga uppgifter om sina tillgångar och skulder, både beträffande samboegendom och övrig egendom, per den 1 januari 2007 och per den 1 juni 2007. S.H. bestred bodelningsförrättarens hemställan. Han gjorde gällande att han redan hade inkommit med uppgifter om sina tillgångar i form av bostad och lösöre per den 1 juni 2007 samt med uppgift om de skulder för vilka han begärde avdrag i bodelningen. S.H. ansåg inte att han hade någon skyldighet att lämna ytterligare uppgifter.

Tingsrätten biföll T.R.-S:s framställan och förelade S.H. att inkomma med de efterfrågade uppgifterna vid äventyr av vite om 40 000 kr. S.H. överklagade beslutet till hovrätten, som inte meddelade prövningstillstånd. Efter att beslutet överklagades till HD meddelade HD prövningstillstånd i hovrätten. Hovrätten biföll därefter överklagandet och upphävde tingsrättens beslut. Hovrätten avslog S.H:s yrkande om att T.R.-S. skulle ersätta hans rättegångskostnader.

Det HD har att pröva är frågan om omfattning av uppgiftsskyldighet till bodelningsförrättare vid upphörande av samboskap samt även fråga om rättegångskostnader enligt 32 § lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen).

T.R.-S. och S.H. är oense vad gäller uppgiftsskyldighetens omfattning. T.R.-S. anser att S.H. ska lämna uppgifter om samtliga sina tillgångar och skulder per den 1 januari 2007 samt per den 1 juni 2007. S.H. anser att han redan lämnat de uppgifter som behövs och att T.R.-S. inte behöver ha del av ytterligare uppgifter för att kunna ta ställning till de yrkanden om skuldavräkning och jämkning som S.H. gjort gällande i bodelningen.

Redovisnings- och uppgiftsskyldighet

Bodelning mellan sambor följer huvudsakligen samma principer som gäller vid bodelning mellan makar. För sambors del är bodelningen dock begränsad till bostad och bohag som förvärvats för gemensam användning enligt 3 § sambolagen (2003:376).

Bodelning ska enligt 8 § sambolagen göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag då samboförhållandet upphörde. Varje sambo är skyldig redovisa för sin samboegendom, för sådan gemensam bostad som kan övertas och för sådan samboegendom som sambon har haft hand om men som tillhör den andra sambon enligt 11 § sambolagen.

Bouppteckning över relevanta tillgångar och skulder ska upprättas i den omfattning som behövs (9 kap. 7 § ÄktB och 20 § sambolagen). Förarbetena ger ingen vägledning (se prop. 1986/87:1).

För att kunna genomföra sitt uppdrag måste bodelningsförrättaren skaffa sig en korrekt bild av boet. Bodelningsförrättaren har i princip endast parternas utsagor att utgå från. Inom bodelningsförrättningen ryms inte någon editionsplikt eller annan bevisupptagning. För det fall tvist eller osäkerhet uppstår mellan parterna angående uppgifters tillförlitlighet bör bodelningsförrättaren kunna uppmana part att bistå med utredning. Bodelningsförrättaren kan dock inte tvinga parterna att inkomma med dylik utredning (se prop. 1986/87: 1 s. 224 f. och Örjan Teleman, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, femte upplagan, 2011, s. 283 ff.). Domstolen får dock på ansökan av bodelningsförrättaren förelägga och döma ut vite om en sambo underlåter att lämna uppgifter till bouppteckningen enligt 26 § sambolagen och 17 kap. 5 § ÄktB.

Huvudregeln vid upphörande av samboförhållanden är att varje sambo ska svara för sina skulder. Vissa skulder ska dock enligt 13 § andra stycket sambolagen avräknas från samboegendomen. Avräkning av skuld mot samboegendom som ska delas ska ske om fordringen är förenad med förmånsrätt i bostaden eller bohaget eller på annat sätt kan hänföras till sådan egendom. Avräkning för andra skulder får som huvudregel inte ske. Till skydd för borgenärerna får dock avräkning ske även för andra skulder, i den mån betalning inte kan erhållas ur annan egendom. En konsekvens härav är att en sambos samtliga tillgångar och skulder måste klarläggas i samband med en bodelning och att det således inte räcker att utreda vad som utgör samboegendom och vilka skulder som är hänförliga till sådan egendom (Anders Agell och Margareta Brattström, Äktenskap, Samboende, Partnerskap, femte upplagan, 2011, s. 277). Problemet torde dock uppstå endast om part framställer yrkande om sådan skuldavräkning inom bodelningen (Thomas Carlén-Wendels, Bodelning och arvskifte efter äktenskap och samboende, nionde upplagan, 1994, s. 148 f.). Det ankommer på den part som begär skuldavräkning att styrka att skulden är hänförlig till samboegendomen eller att skulden visserligen inte är hänförlig till denna egendom men ändå ska vara avräkningsgill därför att den inte kan täckas med annan egendom som tillhör parten (jfr 20 kap. 4 § tredje stycket ÄB och prop. 1986/87:1 s. 261).

När avdrag gjorts för de skulder som ska täckas ska det som återstår av samboegendomen läggas samman och värdet därav ska delas lika mellan parterna (14 § sambolagen). I den mån det med hänsyn särskilt till samboförhållandets längd men även till sambornas ekonomiska förhållanden och omständigheter i övrigt är oskäligt att en sambo när samlevnaden upphör ska lämna egendom till den andra ska bodelningen istället göras så att den förstnämnda sambon får behålla mer av sin egendom enligt 15 § sambolagen. Regeln innebär möjlighet till avsteg från likadelningsprincipen och har utformats efter motsvarande bestämmelse för gifta. En väsentlig skillnad är emellertid att regeln för sambor ska tillämpas endast på den egendom som ingår i det gemensamma hemmet och som har förvärvats för gemensam användning (prop. 2002/03:80 s. 51 och prop. 1986/87:1 s. 262). När ställning tas till om jämkning bör ske ska en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet göras (NJA 2003 s. 650). Det sämsta resultatet för den sambo som begär jämkning är att nettoegendomen delas lika. Det är ett sådant resultat, som den sambo som begär jämkning vill undvika. Det bästa resultatet är att sambon får behålla all sin delningsbara egendom (Folke Grauers, Ekonomisk familjerätt, sjunde upplagan, 2008, s. 241).

Bedömningen i detta fall

Bouppteckning över relevanta tillgångar och skulder ska upprättas i den omfattning som behövs. Som ovan angetts kan bodelning mellan sambor i vissa fall kräva en fullständig redovisning av en sambos samtliga tillgångar och skulder, men det torde enbart krävas i den mån uppgifterna kan påverka fördelningen av samboegendomen vid bodelningen. Huvudregeln är dock att enbart den egendom som kan vara föremål för delning mellan samborna ska redovisas. Huruvida en sambos samtliga tillgångar och skulder ska redovisas är därför beroende av vilka yrkanden en sambo gör gällande i bodelningen.

S.H:s f.d. sambo har gjort gällande att de skulder S.H. påstår är hänförliga till inköp av den gemensamma lägenheten inte ska få avräknas mot värdet av densamma. Huruvida avräkning i förevarande fall ska tillåtas är en fråga som bodelningsförrättaren har att ta ställning till mot bakgrund av de uppgifter S.H. lämnat denne. Vilka tillgångar och skulder S.H. i övrigt har saknar därför betydelse vid ett sådant ställningstagande. Vidare har S.H. i bodelningen gjort gällande rätt till avsteg från likadelningsprincipen, dvs. att han ska få behålla en större del av den delningsbara egendomen. S.H:s yrkande i denna del har inte sin grund i förhållanden som är hänförliga till hans övriga tillgångar och skulder och dessa saknar således relevans för bodelningen i förevarande fall.

T.R.-S. har yrkat att S.H., utöver den 1 juni 2007, ska lämna uppgifter om tillgångar och skulder även per den 1 januari 2007. T.R.-S. har som skäl därtill angett att uppgifterna behövs för att kunna ta ställning till vilka skulder som ska bli föremål för avräkning i bodelningen. På vilket sätt S.H:s redovisning av skulder även per den 1 januari 2007 har betydelse för bodelningen har, mot bakgrund av vad som ovan har anförts om skuldavräkning, inte framkommit.

Rättegångskostnader

Mål om vitesförläggande handläggs enligt ärendelagen (se prop. 1986/87:1 s. 223). I ärenden där enskilda är motparter till varandra får domstolen med tillämpning av 18 kap. RB förplikta den ena parten att ersätta den andra parten för dennes kostnader i ärendet enligt 32 § ärendelagen. Förarbetena ger ingen närmare vägledning beträffande den praktiska tillämpningen av bestämmelsen, även om det däri anges att äldre avgöranden fortfarande kan ha en praktisk betydelse när det gäller frågor om utdömande av kostnadsansvar (prop. 1995/96:115 s. 117 f. och 171 f. samt NJA 1977 s. 495 och NJA 1979 s. 164).

En tillämpning av bestämmelserna i 18 kap. RB i ärendet förutsätter att ett partsförhållande föreligger (Örjan Teleman, a.a., s. 326). Härtill torde regeln tillämpas endast i begränsad omfattning där hänsyn till ärendets beskaffenhet och syftet med de bestämmelser om vilka det är fråga har betydelse (se NJA II 1947 s. 92 och 113 och RH 1991:55).

T.R.-S. har i egenskap av bodelningsförrättare vänt sig till domstol för att få fram de uppgifter som han anser sig behöva för att fullgöra sitt uppdrag. Någon intressemotsättning mellan honom och S.H. kan inte anses föreligga.

Domslut

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens slut såväl i själva saken som i fråga om rättegångskostnad.

Domskäl

HD (justitieråden Marianne Lundius, Ann-Christine Lindeblad, Kerstin Calissendorff, referent, Dag Mattsson och Lars Edlund) meddelade den 18 juni 2013 följande beslut.

Skäl

Föreläggande för sambo att vid vite lämna uppgift om tillgångar och skulder

Saknas avtal mellan sambor om att bodelning inte ska ske, får när samboförhållandet upphör en sambo begära att samboegendomen ska delas (8 och 9 §§sambolagen, 2003:378). Kan samborna inte enas om bodelningen, ska domstolen på sambos ansökan förordna någon att vara bodelningsförrättare (20 § sambolagen och 17 kap. 1 § ÄktB).

Enligt 26 § sambolagen jämförd med 17 kap. 5 § ÄktB ska bodelningsförrättaren vid behov se till att en bouppteckning förrättas. Samborna ska uppge sina tillgångar och skulder. Om en sambo underlåter att lämna uppgifter till bouppteckningen, får domstolen på ansökan av bodelningsförrättaren förelägga sambon att vid vite fullgöra skyldigheten.

Bakgrund och frågorna i målet

M.S. och S.H. var tidigare sambor. Inför bodelningen mellan dem har M.S. bett att få uppgift om S.H:s samtliga tillgångar och skulder. Bodelningsförrättaren T.R.-S. har begärt att S.H. lämnar dessa uppgifter. S.H. har emellertid lämnat uppgifter endast om tillgångar i form av en bostad och lösöret i denna per den 1 juni 2007 samt om skulder för vilka han yrkar avräkning i bodelningen. Han har underlåtit att på T.R.-S:s begäran lämna fullständiga uppgifter om sina tillgångar och skulder. T.R.-S. har därför ansökt om att S.H. ska föreläggas att vid vite lämna uppgift om samtliga sina tillgångar och skulder per den 1 januari och den 1 juni 2007. M.S. och S.H. är oense om vilken av dessa dagar som är brytdagen, dvs. den dag då samboförhållandet upphörde.

S.H. har bestritt ansökningen. Han har i huvudsak anfört att omfattningen av en sambos skyldighet att lämna uppgifter om sina tillgångar och skulder måste avgöras efter behovet av uppgifterna i det enskilda fallet, och att det ankommer på bodelningsförrättaren att visa att det finns ett sådant behov.

Målet rör dels frågan om uppgiftsskyldighetens omfattning, dels frågan om vilken prövning en domstol ska göra av en bodelningsförrättares ansökan om vitesföreläggande. Om HD finner att hovrättens beslut att avslå ansökningen ska fastställas, uppkommer frågan om bodelningsförrättaren kan förpliktas att ersätta S.H:s rättegångskostnader.

Sambos uppgiftsskyldighet

Av 17 kap. 5 § andra meningen ÄktB följer att en sambo vid bodelning enligt sambolagen är skyldig att lämna uppgift om sina tillgångar och skulder. Lagtexten anger ingen begränsning till endast sådan egendom som ska fördelas vid bodelningen, alltså samboegendomen, utan omfattar enligt ordalydelsen alla tillgångar och skulder. Inför den fördelning som ska genomföras är båda sambor i behov av en tillförlitlig bild av de ekonomiska förhållandena. Med utgångspunkt i bouppteckningen ska de kunna bestämma sina ståndpunkter inför bodelningen, t.ex. när det gäller vilken egendom som ska anses utgöra samboegendom och om det finns förutsättningar för skevdelning. Det finns alltså en familjerättsligt grundad principiell skyldighet för en sambo att lämna upplysningar om sina tillgångar och skulder till bouppteckningen och därmed till den andre sambon.

En annan sak är att en bouppteckning i praktiken sällan behöver omfatta sambornas samtliga tillgångar och skulder (jfr 9 kap. 7 § ÄktB), det kan i många fall räcka att den upptar den samboegendom som ska fördelas. Om en bodelningsförrättare har förordnats, är det denne som bestämmer om en bouppteckning behövs som underlag för uppdraget att förrätta bodelningen mellan samborna (se p. 2; se även prop. 1986/87:1 s. 223) samt om den närmare omfattningen av bouppteckningen. Om en sambo under bodelningsförfarandet begär att den andre ska lämna fullständiga uppgifter om sina tillgångar och skulder, har förrättaren därför att bedöma behovet av uppgifterna med beaktande av den principiella rätten för en sambo att få del av uppgifter om motpartens tillgångar och skulder. Bodelningsförrättaren kan även för egen del anse att uppgifter om sambornas tillgångar och skulder behövs för att uppdraget ska kunna fullgöras, trots att den andra sambon inte väckt frågan.

En sambo disponerar således inte själv över skyldigheten att lämna uppgift om sina tillgångar och skulder till den bouppteckning som bodelningsförrättaren ska göra.

Omfattningen av domstolens prövning av ansökan om vitesföreläggande

Vad domstolen har att ta ställning till vid sin prövning av en bodelningsförrättares ansökan om vitesföreläggande är inte frågan om det i sig finns en skyldighet för en sambo att lämna uppgifter om sina tillgångar och skulder eller frågan om i vilken omfattning det finns behov av att ta upp olika tillgångar och skulder i en blivande bouppteckning. Vad domstolen ska avgöra är om det föreligger förutsättningar för att utfärda ett vitesföreläggande för sambon att lämna de begärda uppgifterna.

10.

Som framgått av punkt 6 har en sambo i princip en skyldighet enligt lagen att lämna uppgifter om sina tillgångar och skulder till bouppteckningen. När en sambo har begärt att den andre sambon ska lämna sådana uppgifter bör det därför föreligga särskilda skäl för att bodelningsförrättaren inte ska medverka härtill. Redan detta förhållande talar emot att domstolen ska överpröva bodelningsförrättarens bedömning av omfattningen av uppgiftsskyldigheten i det enskilda fallet.

11.

Till vad nu sagts kommer att en överprövning av bodelningsförrättarens bedömning ofta skulle förutsätta att parternas ståndpunkter var klarlagda, och prövningen skulle kunna fordra relativt komplicerade ställningstaganden av materiellt slag och rörande bevisskyldighet. Handläggningen, som styrs av ärendelagen, innebär att endast den sambo mot vilken föreläggandet skulle riktas är part i ärendet (utöver bodelningsförrättaren). Den andre sambons inställning i de materiella frågorna som domstolen skulle kunna behöva, prejudiciellt, ta ställning till får då framföras av bodelningsförrättaren. Med hänsyn till bodelningsförrättarens ställning i förhållande till de båda parterna i bodelningsförfarandet är dennes möjlighet till detta begränsad. Även ändamålsskäl talar således för att domstolens prövning av en ansökan ska vara begränsad.

12.

Slutsatsen är att domstolen i allmänhet bör begränsa sin prövning av en bodelningsförrättares ansökan om vitesföreläggande till att avse att bodelningsförrättarens begäran om att en sambo ska lämna uppgifter om sina tillgångar och skulder den dagen då samboförhållandet upphörde inte har fullgjorts vid tiden för prövningen av ansökan.

Prövningen i detta fall

13.

T.R.-S. är förordnad att förrätta bodelning mellan S.H. och M.S. Oenighet föreligger mellan dem om tidpunkten för samboförhållandets upphörande. S.H. har underlåtit att efterkomma T.R.-S:s begäran att lämna fullständig uppgift om sina tillgångar och skulder per den 1 januari och den 1 juni 2007.

14.

Det förhållandet att det föreligger oenighet mellan S.H. och M.S. innebär att bodelningsförrättaren kommer att behöva ta ställning till vilken av dagarna som ska anses utgöra brytdag. Ett sådant delbeslut kan fattas redan på ett tidigt stadium under förfarandet. Innan sådant ställningstagande har gjorts saknas förutsättningar för att bifalla bodelningsförrättarens begäran.

15.

Överklagandet ska därmed avslås.

Rättegångskostnader

16.

Ett ärende av förevarande slag är inte att betrakta som en tvist där enskilda är motparter till varandra (jfr 32 § lagen om domstolsärenden). Oavsett om S.H. i förevarande ärende ska anses som vinnande eller inte, ska yrkandet om ersättning för rättegångskostnader därför avslås.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår T.R.-S:s överklagande.

HD avslår S.H:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader i hovrätten och i HD.

HD:s beslut meddelat: den 18 juni 2013.

Mål nr: Ö 1956-12.

Lagrum: 9 kap. 7 § samt 17 kap. 1 och 5 §§ ÄktB, 8, 20 och 26 §§sambolagen (2003:376) samt 26 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande.

Rättsfall: NJA 2012 s. 289.