NJA 2015 s. 199

Domskäl

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Adam Larsson) anförde i dom den 22 december 2011 följande.

Yrkanden m.m.

Åklagaren har - som hon slutligen bestämt sin talan - yrkat ansvar för P.L. enligt följande gärningsbeskrivning.

Grov skadegörelse. P.L. har den 23-24 juni 2010 på Krokvägen i Själsö inom Gotlands kommun olovligen sågat ner tre stora tallar på B.-M.B:s tomt och skadat ytterligare tre tallar genom att såga i dem. Värdet på de skadade tallarna uppgår till ca 236 700 kr exklusive moms, vilket är av stor ekonomisk betydelse.

B.-M.B. har biträtt åtalet och yrkat att P.L. ska förpliktas att till henne betala skadestånd med 400 000 kr - varav 295 834 kr för kostnad för förvärv, plantering och etablering av fyra nya tallar, 96 566 kr för tillkommande mark- och beredningsarbeten, 3 600 kr för ved och 4 000 kr för terapi - jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 24 juni 2010 till dess betalning sker.

Utöver det som framgår av gärningsbeskrivningen har B.-M.B., som grund för sitt enskilda anspråk, angett att hon är mycket trädgårdsintresserad, att hon på tomten anlagt en visningsträdgård med bland annat syrenbuskar och en karpdamm, att det till följd av brottet bildats en ”glugg” mellan de träd som finns kvar på tomten, att den sluttning där tallarna stått numera är exponerad för solen och att hon till följd av brottet behövt genomgå terapi. Vidare har hon gjort gällande att de tillkommande mark- och beredningsarbetena kommer att vara nödvändiga på grund av att det är besvärligt att plantera nya träd där tallarna stått.

P.L. har erkänt att han fällt tre tallar och skadat en tall på ett sådant sätt att den behövt fällas. Han har underkastat sig ansvar för skadegörelse och medgett att till B.-M.B. betala skadestånd med 25 000 kr jämte begärd ränta. I övrigt har han bestritt bifall till B.-M.B:s enskilda anspråk.

Som grund för sin inställning har P.L. angett framför allt att värdet av B.-M.B:s fastighet endast påverkats marginellt av att tallarna fällts, att det går att ersätta tallarna med nya tallar till en betydligt lägre kostnad än den B.-M.B. hävdat, att B.-M.B. inte kan ha rätt till ersättning både för att köpa nya tallar och för den ved som kommit från tallarna samt - som det måste uppfattas - att brottet inte kan ha orsakat B.-M.B. ett sådant lidande att hon kan tillerkännas ersättning för kostnad för terapi.

Han har vidare gjort gällande att B.-M.B:s tomt utgör en naturtomt och väderstrecksmässigt är belägen på ett sådant sätt att den sluttning där viss växtlighet funnits inte varit särskilt exponerad för solen, att de numera fällda tallarna, eller åtminstone de tre tallar han själv fällt, stått på plan mark ovanför själva sluttningen, att C.B:s värderingsmetod inte är avsedd för en sådan skada som det nu är fråga om, att nya tallar bör kunna köpas in eller på annat sätt fås från Gotland samt att B.-M.B. bör ha rätt till så kallat rotavdrag.

Utredningen

Förhör enligt de regler som gäller för målsägande har hållits med

B.-M.B. P.L. har hörts över åtalet. På åklagarens och B.-M.B:s begäran har vittnesförhör med C.B. ägt rum. Skriftlig bevisning har åberopats och på P.L:s begäran har hållits syn på den plats på B.-M.B:s tomt där de numera fällda tallarna stått.

Domskäl

Skuld

Av P.L:s uppgifter och utredningen i övrigt har framgått att han, i berusat tillstånd, fällt tre gamla tallar på B.-M.B:s tomt och att han dessutom sågat i tre andra tallar på platsen. Vidare har kommit fram att en av de sistnämnda tallarna skadats så allvarligt att det varit nödvändigt att fälla den, men att de två andra tallarna än i dag, vid tidpunkten för huvudförhandlingen, står kvar på tomten och är livskraftiga. P.L. får därmed anses ha skadat - det vill säga åstadkommit en negativ värdeförändring på - endast fyra tallar.

Utredningen har dessutom visat att P.L. vid tillfället använt en så kallad fogsvanssåg och att händelseförloppet därför måste ha varit förhållandevis utdraget. Trots att P.L. varit berusad måste hans tillvägagångssätt därför anses visa att han handlat med uppsåt.

Som kommer att utvecklas nedan, och som P.L. måste ha insett, har de skadade tallarna varit av stor ekonomisk betydelse. P.L. ska därför - och eftersom det, med hänsyn till hur åklagaren rubricerat brottet och i övrigt fört sin talan, i gärningsbeskrivningen måste anses ligga ett påstående om att skadan på tallarna varit till men för B.-M.B. - dömas för grov skadegörelse.

Påföljd

Brottet har ett straffvärde, liksom straffmätningsvärde, om två månaders fängelse. Det har inte något artvärde. Eftersom det saknas särskild anledning att befara att P.L. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet ska påföljden bestämmas till villkorlig dom med 55 dagsböter.

Skadestånd

Enligt 5 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) ska skadestånd med anledning av sakskada omfatta ersättning för bland annat (i) sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning samt (ii) annan kostnad till följd av skadan. Det säger sig självt att det inte är möjligt att reparera träd som har fällts, utan att trädens värde bör vara utslagsgivande för beräkningen av skadan. Något annat sätt att bedöma det värdet än i enlighet med återanskaffningskostnaden torde inte finnas och av central betydelse blir därför hur den kostnaden ska bestämmas. I målet får det i det sammanhanget anses vara avgörande om tallarna haft en sådan funktion att de bör ersättas med tallar av den storlek som B.-M.B. förordat, eller om det i stället är tillräckligt att ersätta dem med mindre tallar, exempelvis plantor.

Av utredningen har framgått att de skadade tallarna har varit förhållandevis gamla och stått på B.-M.B:s tomt i nära anslutning till hennes bostadshus. De har å ena sidan inte varit planterade prydnadsträd eller annars haft särskilt förskönande egenskaper men har å andra sidan utgjort en del av den växtlighet - både naturlig och av B.-M.B. anlagd - som funnits på tomten. Som B.-M.B. hållit fram finns det numera en framträdande ”glugg” mellan de kvarvarande tallarna. Det sagda får anses innebära att tallarna, till skillnad från exempelvis träd på en renodlad skogsfastighet, haft en sådan funktion att de bör få ersättas med åtminstone 3-4 meter höga träd.

C.B:s uppgifter och det av henne upprättade värderingsutlåtandet ger starkt stöd för att kostnaden för att förvärva fyra stycken 3-4 meter höga tallar uppgår till 99 500 kr inklusive mervärdesskatt (419 9001,25). Någon utredning som talar för att sådana tallar skulle kunna förvärvas till en lägre kostnad än så har inte lagts fram i målet. Sammantaget är det styrkt att återanskaffningskostnaden uppgår till åtminstone 99 500 kr.

Även vad gäller kostnaden för att etablera de nya tallarna på B.-M.B:s tomt - vilket är en del av återanskaffningskostnaden eller, under alla förhållanden, en annan kostnad till följd av skadan - har, avseende ett belopp om cirka 200 000 kr inklusive mervärdesskatt, utredningen bestått av C.B:s uppgifter och av det av henne upprättade värderingsutlåtandet.

Enligt tingsrättens bedömning framstår de uppskattningar och uträkningar som legat till grund för C.B:s bedömning som förhållandevis skönsmässiga och det har vidare inte tydligt redogjorts för vilka planerade åtgärder som ligger till grund för beräkningarna. Vad som angetts i utlåtandet får dessutom inte stöd av något skriftligt underlag, exempelvis offerter. Vid sådana förhållanden kan det inte anses styrkt att kostnaderna för etablering kommer att uppgå till påstått belopp. Som tingsrätten nedan återkommer till finns det däremot förutsättningar för att, med stöd av 35 kap. 5 § RB, uppskatta denna kostnad.

B.-M.B. har vidare gjort gällande att hon, utöver den etableringskostnad som C.B. uppskattat, kommer att ha en kostnad på omkring 95 000 kr till följd av att de nya tallarna ska etableras i en sluttning. Någon utredning till stöd för det påståendet har dock inte åberopats i målet, utan B.-M.B. har tvärtom angett att beloppets storlek bestämts bland annat för att åstadkomma ett jämnt sammanlagt skadeståndsbelopp, det vill säga 400 000 kr.

Det kan alltså konstateras att B.-M.B. gjort gällande att den sammanlagda etableringskostnaden uppgår till ett påfallande högt belopp, men att det inte finns någon tillförlitlig utredning i den delen. Samtidigt står det klart att etablering av nya tallar är förenad med en betydande kostnad och att det vidare är svårt att föra bevisning om storleken av den kostnaden. Det finns därmed förutsättningar för att, med stöd av 35 kap. 5 § RB, bestämma den samlade ersättningen för etablering av de nya tallarna till ett skäligt belopp. Vid en sådan bedömning anser tingsrätten att ersättningen ska bestämmas till 75 000 kr. Vad P.L. angett om att B.-M.B. kan ha rätt till så kallat ROT-avdrag eller vad han i övrigt anfört ger inte anledning till att göra någon annan bedömning.

Eftersom B.-M.B. får ersättning för att köpa och etablera nya tallar bör hon inte också få ersättning för ved från de fällda träden. Yrkandet om det ska därför ogillas. Det är inte heller styrkt att det varit nödvändigt för B.-M.B. att genomgå terapi. Även yrkandet om ersättning för det ska därför ogillas.

Det anförda innebär att B.-M.B:s enskilda anspråk ska bifallas på så sätt att P.L. ska förpliktas att till henne betala skadestånd med 174 500 kr jämte begärd ränta.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde P.L. enligt 12 kap. 3 § BrB för grov skadegörelse till villkorlig dom och 55 dagsböter på 200 kr.

P.L. ålades att betala skadestånd till B.-M.B. med 179 500 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 24 juni 2010 till dess betalning sker.

Domskäl

Hovrätten (f.d. hovrättsrådet Lars Hesser, hovrättsråden Ingela Halvorsen och Gunilla Lundholm, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 22 november 2012 följande.

Yrkanden i hovrätten

P.L. har yrkat att gärningen ska rubriceras som skadegörelse av normalgraden och att skadeståndet ska nedsättas till det av honom medgivna beloppet 25 000 kr jämte ränta.

Åklagaren har motsatt sig att tingsrättens dom i ansvarsfrågan ändras.

B.-M.B., som biträtt åtalet i hovrätten, har även hon motsatt sig att tingsrättens dom såvitt avser ansvarsfrågan ändras samt för egen del yrkat att hovrätten fullt ut ska bifalla hennes vid tingsrätten framställda skadeståndsyrkande avseende kostnad för förvärv, plantering och etablering av fyra nya tallar med 295 834 kr och för tillkommande mark- och beredningsarbeten med 96 566 kr, eller sammanlagt 392 400 kr.

Part har bestritt motparts ändringsyrkande.

Hovrättens domskäl

Utredningen är densamma som vid tingsrätten.

Som tingsrätten har funnit har P.L. uppsåtligen på B.-M.B:s tomt fällt tre tallar och skadat ytterligare en tall så allvarligt att det varit nödvändigt att fälla den. Träden har haft ett ekonomiskt värde för B.-M.B. och gärningen har därmed inneburit ett sådant men för hennes rätt till egendom som avses i 12 kap. 1 § BrB. P.L. har härigenom gjort sig skyldig till skadegörelse.

Frågan är hur stor skada P.L. orsakat B.-M.B. genom sitt handlande. Svaret på den frågan har betydelse såväl för gärningens rubricering och straffvärde som för skadeståndets storlek.

Som tingsrätten har funnit bör återanskaffningskostnaden ligga till grund för bedömningen av skadans storlek. Denna bör uppskattas utifrån vad det kostar att införskaffa nya träd, plantera dem på platsen och sköta om dem under etableringstiden. Denna metod för att beräkna skadans storlek har använts i ett antal domstolsavgöranden. Ersättning har dock inte undantagslöst dömts ut motsvarande kostnaden för återplantering av helt likvärdiga träd. Många gånger har det ansetts tillräckligt att ersätta olovligen nedtagna träd med plantering av betydligt mindre och därmed billigare träd. Det är B.-M.B. som har att visa vilken skada hon lidit. Hon har åberopat ett värderingsutlåtande av arboristen C.B., Svartsjö Trädkonsult.

P.L. har ifrågasatt såväl C.B:s värderingsmetod som de i utlåtandet angivna prisuppgifterna och gjort gällande att det på Gotland för en kostnad om 25 000 kr går att köpa 4 tallar och få dem planterade. Han har därtill uppgett att priset för en tall med en stamomkrets på 32 cm 1 meter ovan marken, inklusive plantering, år 1997 uppgick till 1 450 kr enligt en samtida promemoria från Lantmäteriverket samt att de nu fällda tallarna vuxit på plan mark där det inte är svårt att plantera.

Värderingsutlåtandet av C.B. bygger på en dansk värderingsmetod, VAT 03. Av utlåtandet framgår följande. Värderingsmodellen är anpassad främst till träd i offentlig miljö. Värderingen utgår från inköpspris och kostnad för etablering av ett plantskoleträd i rimlig storlek, varefter en justering görs med beaktande av de nedtagna trädens storlek, dessas kondition, placering och ålder. För träd i privat trädgård används en neutral placeringsfaktor. Värderingen är gjord utifrån den information som getts om stubbarna och markförhållandena samt kvarvarande träd på platsen - av vilka majoriteten uppges ha varit av god vitalitet. De i värderingen valda ersättningsträden har en stamomkrets på 30-35 cm 1 meter ovan marken, vilket enligt utlåtandet är en av de större storlekarna av den aktuella tallsorten som kan köpas från svensk plantskola. Vidare framgår att de i utlåtandet angivna etableringskostnaderna har baserats på plantering av träd i gatu- eller parkmiljö enligt en à-prislista från trafikkontoret Stockholms stads årsentreprenörer samt att de extrakostnader som markförhållandena och otillgängligheten i B.-M.B:s trädgård medför, inte ingår i värderingen. Inköpspriserna omfattar inköp exklusive frakt från Stångby plantskola i Lund. Samtliga belopp har angivits exklusive mervärdesskatt.

Någon annan utredning rörande inköpspriser och etableringskostnader än C.B:s värdering har inte åberopats. Hovrätten finner därför att dessa uppgifter ska läggas till grund för bedömningen av återanskaffningskostnaden. Med hänvisning till att det får anses rimligt att de nedtagna träden ersätts med betydligt mindre träd ska något tillägg relaterat till de gamla trädens storlek inte göras till inköpspriset. Inköpspris och etableringskostnaden för 4 tallar uppgår enligt värderingsutlåtandet till 145 206 kr exklusive mervärdesskatt, vilket blir 181 507 kr med mervärdesskatten inräknad.

B.-M.B. har, utöver yrkad ersättning för förvärv, plantering och etablering av fyra nya tallar, även yrkat ersättning för tillkommande mark- och beredningsarbeten med 96 566 kr. Hon har uppgett att de nedtagna tallarna vuxit på en klapperstensås som är särskilt besvärlig att plantera i. Av värderingsutlåtandet framgår att de extrakostnader som markförhållandena och otillgängligheten i B.-M.B:s trädgård medför, inte ingår i den gjorda värderingen. Det är sålunda inte i och för sig uteslutet att ersättning även skulle kunna utgå för sådana kostnader. B.-M.B. har inte åberopat något som helst underlag för det yrkade beloppet. Enligt hovrättens mening borde det inte vara förknippat med några särskilda svårigheter att ta fram en utredning som visar vad de tillkommande markarbetena skulle uppgå till. Det saknas därför skäl att med stöd av 35 kap. 5 § RB uppskatta skadan till ett skäligt belopp. Hennes yrkande om ersättning för tillkommande mark- och beredningsarbeten ska därför avslås.

Återanskaffningskostnaden för tallarna uppgår enligt hovrätten således till 181 507 kr och skadan överstiger därmed väl gränsen för grovt brott. Den gärning P.L. har gjort sig skyldig till ska därför rubriceras som grov skadegörelse. Tingsrättens dom ska därför inte ändras i den delen. Inte heller i fråga om påföljd gör hovrätten någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort.

Det skadestånd som P.L. ska betala till B.-M.B. ska, till följd av den bedömning som hovrätten gjort i fråga om trädens värde, bestämmas till 181 507 kr. På beloppet ska utgå ränta.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på det sättet att det skadestånd som P.L. ska betala till B.-M.B. bestäms till 181 507 kr jämte av tingsrätten angiven ränta.

Domslut

Domslut

HD ändrar på det sättet hovrättens domslut, att domstolen dels bedömer P.L:s gärning som skadegörelse enligt 12 kap. 1 § BrB och bestämmer påföljden till 80 dagsböter på 50 kr, dels sätter ned det skadestånd som P.L. ska betala till B.-M.B. till 33 600 kr med ränta enligt 6 § räntelagen från den 24 juni 2010 tills betalning sker.