NJA 2015 s. 275
Återställande av försutten tid. En tredskodom meddelades flera veckor efter det att tiden för skriftligt svaromål hade löpt ut. Tiden för att söka återvinning av tredskodomen har återställts när sökanden påstått att domen inte kommit fram. (Jfr NJA 2012 s. 435.)
Malmö tingsrätt meddelade den 17 oktober 2012 tredskodom i ett mål mellan D.S. och Mr Green Ltd. Domen vann laga kraft.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Mr Green Ltd klagade över domvilla i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens tredskodom. Som grund anförde bolaget att det inte hade varit rätteligen stämt och inte heller fört talan i målet. I andra hand ansökte bolaget om att tiden för att ansöka om återvinning av tredskodomen skulle återställas, eftersom bolaget fick del av tredskodomen först när den hade vunnit laga kraft.
D.S. motsatte sig yrkandena.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Susanne Kaevergaard och Martin Nilsson, referent, samt tf. hovrättsassessorn Emelie Smiding) anförde följande i beslut den 29 oktober 2013.
Hovrättens bedömning av klagan över domvilla
Den ifrågasatta tredskodomen meddelades sedan tingsrätten utfärdat stämning på Mr Green och skickat stämningen och stämningsansökan till Mr Green på Malta för delgivning med rekommenderat brev med mottagningsbevis.
De interna svenska reglerna om delgivning finns i delgivningslagen (2010:1932). Delgivningslagen är tillämplig även på delgivning utomlands. Vid delgivning av handlingar med mottagare i andra EU-stater måste emellertid reglerna i förordning nr 1393/2007 iakttas, när den förordningen är tillämplig, vilket den var i det aktuella fallet. I förordningen föreskrivs bl.a. ett förfarande där delgivning sker med hjälp av centrala organ som medlemsstaterna utser. I artikel 14 i förordningen föreskrivs att medlemsstaterna också får utföra delgivning av rättegångshandlingar direkt genom posttjänster, såsom rekommenderade försändelser med mottagningsbevis eller motsvarande, till personer som är bosatta i en annan medlemsstat.
I det avsnitt i förordningen som behandlar delgivning genom centrala organ (avsnitt 1 i kapitel II) finns i artikel 8.1 en bestämmelse om att delgivningsmottagaren, med användande av ett standardformulär som finns som en bilaga till förordningen, ska upplysas om att den har rätt att vägra att ta emot den handling som ska delges om den inte är avfattad på ett språk som adressaten förstår eller på den mottagande medlemsstatens officiella språk. I artikel 8.4 anges att mottagaren ska få standardformuläret även vid postdelgivning. Sådan delgivning sker utan hjälp från de centrala organen. Av artikel 8.5 framgår att det vid postdelgivning enligt artikel 14 av rättegångshandlingar är den myndighet som skickar handlingarna för delgivning som ska sända med standardformuläret.
På tingsrättens dagboksblad har angetts att en kopia av stämningsansökningen samt information om förenklad delgivning översänts till Mr Green med stämningen. Det finns ingen anteckning om att standardformuläret har skickats till bolaget. Tingsrätten har på hovrättens fråga förklarat att mycket talar för att standardformuläret inte sänts till Mr Green. Hovrätten utgår därför från att standardformuläret inte skickats till bolaget.
Tingsrätten har sänt stämningen och stämningsansökningen till Malta för delgivning direkt genom posttjänst, nämligen som rekommenderat brev med mottagningsbevis. Sådan delgivning är godtagen i Malta. Handlingarna har lämnats ut och mottagningsbeviset har återsänts ifyllt till tingsrätten. Utgångspunkten måste därför vara att handlingarna har delgetts Mr Green korrekt. Frågan är då om det framkommit något som talar för motsatsen.
En sådan omständighet skulle kunna vara att bolagets adress angetts vara en annan än den senast registrerade adressen. Den angivna adressen har dock tidigare varit registrerad för bolaget och har fortsatt använts av bolaget på dess webbsida på internet. Bolaget har också på internet uppgett att det har två kontor i Malta. Denna omständighet kan därför inte anses ge anledning att ifrågasätta delgivningen.
Inte heller den omständigheten att det inte går att utläsa vem som undertecknat mottagningsbeviset ger sådan anledning. Det torde förekomma att den som lämnar ut handlingarna är den som undertecknar att så har skett.
Frågan är då vilken betydelse det får att bolaget inte samtidigt med handlingarna fått det standardformulär som avses i artikel 8.
Förordningen måste visserligen förstås så att ett sådant formulär alltid ska användas. Vid postdelgivning ska det ske genom den sändande myndighetens försorg. Domstolen har dock, när adressaten åberopar rätten enligt förordningen att vägra att ta emot en handling, ett utrymme att bedöma om det är så att adressaten faktiskt förstår handlingarna på det språk som de är avfattade på. En part som fått handlingarna kan inte vägra att ta emot dessa med stöd av artikel 8, om parten förstår det språk på vilket handlingarna avfattas (EU-domstolens dom den 8 maj 2008 i mål C-14/07, Ingenieurbüro Michael Weiss und Partner GbR mot Industrie- und Handelskammer Berlin). Detta innebär att domstolen, även när formuläret har använts, kan göra en materiell prövning av om situationen är sådan som avses i artikel 8. Om domstolen bedömer att parten faktiskt förstår handlingarna, kan den meddela en tredskodom efter uteblivet svaromål från parten utan att detta utgör ett rättegångsfel.
Detta kan tala för att det inte med nödvändighet innebär ett grovt rättegångsfel att en domstol underlåter att bifoga standardformuläret till en stämning och stämningsansökan och sedan meddelar en tredskodom efter uteblivet svaromål. Detta är också förenligt med syftet med förordningen och syftet med just artikel 8. Förordningens syfte är att förbättra och påskynda översändande av rättegångshandlingar mellan medlemsstaterna. Möjligheten att vägra delgivning ska därför vara begränsad till undantagsfall. Syftet med artikel 8, som innebär att adressaten har rätt att vägra ta emot handlingar som inte är avfattade på ett språk som adressaten förstår, är att säkerställa svarandens rätt till försvar. Denna rätt kan härledas till rätten till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Adressaten ska alltså skyddas mot att delges handlingar som denne inte förstår. Därmed skyddas adressaten också mot processuella konsekvenser som tredskodom efter uteblivet svaromål. I ett fall där adressaten faktiskt förstår språket i handlingarna har rätten till försvar inte åsidosatts och syftet med artikel 8 inte motverkats.
Att standardformuläret inte har använts bör följaktligen inte med automatik innebära att adressaten inte varit rätteligen stämd och att en tredskodom som meddelats mot denne ska undanröjas på grund av grovt rättegångsfel. Domstolen får göra en bedömning av om omständigheterna i det enskilda fallet med tillräcklig säkerhet talar för att adressaten förstår språket i handlingarna i den mening som avses i EU-förordningen. Om parten i ett sådant fall inte kan anses förstå innehållet, ska parten inte anses delgiven. I det motsatta fallet ska parten anses delgiven.
I detta fall har bolaget marknadsfört sig mot Sverige på svenska språket genom webbsidor på internet, slutit det aktuella avtalet med D.S. på svenska samt haft flera kontakter via e-post på svenska med D.S. med anledning av förevarande tvist innan den anhängiggjordes vid tingsrätten. Med hänsyn till detta måste bolaget anses förstå svenska i förordningens mening. Bolaget ska därför anses delgivet stämningen och stämningsansökan på ett korrekt sätt. Något grovt rättegångsfel som innebär att tingsrättens tredskodom ska undanröjas har alltså inte begåtts. Bolagets klagan över domvilla ska följaktligen avslås.
Hovrättens bedömning av ansökan om återställande av försutten tid
När det gäller ansökan om återställande av försutten tid så har HD i bl.a. NJA 2012 s. 435 förklarat att när ett mål eller ärende har avgjorts på handlingarna och en part inte i förväg har underrättats om när avgörandet skulle meddelas, så ska ett påstående att avgörandet inte har kommit parten till handa godtas om inte omständigheterna talar mot påståendet.
Frågan uppkommer då om denna regel ska gälla även beträffande en tredskodom som har meddelats sedan en svarande underlåtit att följa ett föreläggande att skriftligen avge svaromål. En möjlig skillnad mellan tredskodomsfallet och andra fall där mål avgörs på handlingarna är att det ofta torde gå kortare tid mellan det att tiden för svaromål löpt ut och det att en tredskodom meddelas jämfört med den tid inom vilken en annan dom meddelas på handlingarna sedan parterna slutfört sin talan. Varken detta eller något annat förhållande medför dock enligt hovrätten att den regel som HD slagit fast i det redovisade avgörandet inte ska gälla när tredskodom meddelats sedan svaranden underlåtit att avge svaromål. Mr Greens påstående om att tredskodomen inte kommit bolaget till handa ska därför godtas, om inte omständigheterna talar mot påståendet.
Enligt en anteckning på tingsrättens dagboksblad expedierades tredskodomen till Mr Green samma dag som den meddelades. Det får anses utrett att beslutet postades i enlighet med vad som har antecknats. Mr Green har visserligen tidigare missat en försändelse från tingsrätten - den med stämningen och stämningsansökningen - som kommit fram till bolaget, men det förhållandet medför inte ensamt att bolagets påstående om att det inte tagit emot tredskodomen inte ska godtas. Det finns inte någon ytterligare omständighet som talar mot påståendet. Det får därför anses att bolaget inte fick del av tredskodomen innan tiden för att ansöka om återvinning gick ut. Bolaget hade därmed laga förfall för sin underlåtenhet att ansöka om återvinning i tid. Den försuttna tiden ska därför återställas.
Beslut
Hovrätten avslår Mr Green Ltd:s klagan över domvilla.
Hovrätten bifaller Mr Green Ltd:s ansökan om återställande av försutten tid och förordnar att bolaget har rätt att inom en månad, dvs. senast den 29 november 2013, hos tingsrätten ansöka om återvinning av tredskodomen.
Med ändring av hovrättens beslut den 3 december 2012 om inhibition förordnar hovrätten att vidare åtgärd för verkställighet av tingsrättens tredskodom såsom lagakraftvunnen får ske endast om Mr Green Ltd underlåter att i angiven ordning ansöka om återvinning av tredskodomen.
Högsta domstolen
D.S. överklagade och yrkade att HD skulle avslå Mr Green Ltd:s ansökan om återställande av försutten tid.
Mr Green motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Sara Norman, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Efter en redogörelse för omständigheterna i målet och viss rättslig reglering i huvudsaklig överensstämmelse med punkterna 1-8 i HD:s beslut hade betänkandet följande lydelse.
Fråga är då om en tredskodom, som meddelats sedan svaranden underlåtit att följa ett föreläggande att skriftligen avge svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom, kan anses vara ett avgörande som meddelats utan att parten i förväg underrättats om när avgörandet skulle komma att meddelas.
Enligt 44 kap. 7 a § RB får i mål där förlikning om saken är tillåten en tredskodom meddelas om svaranden underlåter att följa ett föreläggande att skriftligen avge svaromål vid påföljd att sådan dom annars kan komma att meddelas mot honom, och käranden inte har motsatt sig det.
En förutsättning för en tredskodoms meddelande är sålunda att den föregåtts av ett föreläggande, enligt 42 kap. 11 § RB, att skriftligen avge svaromål vid påföljd av sådan dom. Av den angivna bestämmelsens första stycke framgår att det i föreläggandet ska anges vad svaranden enligt bl.a. 44 kap. 7 a § samma balk ska iaktta för att tredskodom inte ska kunna meddelas mot honom, och det ska även anges när tredskodom kan komma att meddelas.
Kravet på att det i föreläggandet ska anges när tredskodom kan komma att meddelas infördes i 42 kap. 11 § första stycket RB genom en lagändring år 2000, efter förslag av Lagrådet. Den genomförda lagändringen har samband med att fristen för återvinning mot en tredskodom samtidigt ändrades till att beräknas med utgångspunkt från dagen för domen, i stället för som tidigare från dagen då parten delgavs domen. Av förarbetena framgår att det av den tillagda lydelsen i bestämmelsen följer att ett föreläggande som ges vid påföljd av tredskodom ska innehålla en upplysning om när tredskodom kan komma att meddelas. Vidare bör upplysningen ange att tredskodom kan komma att meddelas omedelbart efter det att den tid som anges i föreläggandet har löpt ut och motparten, om nödvändigt, beretts tillfälle att slutföra sin talan. (Se prop. 1999/2000:26 s. 140 och 240.)
Mot bakgrund av vad som anförts ovan bör en meddelad tredskodom, som föregåtts av ett föreläggande att avge skriftligt svaromål vid påföljd av att tredskodom annars kan komma att meddelas och som innehåller en upplysning om att tredskodom kan komma att meddelas omedelbart efter den tid som anges i föreläggandet och motparten, om det behövs, beretts tillfälle att slutföra sin talan, inte betraktas som ett avgörande som meddelats utan att parten dessförinnan underrättats om när avgörandet kommer att meddelas. Ett tredskodomsföreläggande som är utformat på angivet eller likvärdigt sätt ska således anses motsvara ett meddelande om när ett avgörande kommer att meddelas.
Av handlingarna i målet vid tingsrätten framgår att de upplysningar som är bifogade stämningen med tredskodomsföreläggande är utformade i överensstämmelse med vad som angetts ovan. Föreläggandet som tingsrätten skickade till Mr Green får därmed anses innehålla en underrättelse om när ett avgörande kommer att meddelas.
Mr Green har i första hand gjort gällande att tingsrätten inte har expedierat tredskodomen på ett korrekt sätt, utan till fel adress, och att bolaget inte har fått del av tredskodomen innan återvinningsfristen löpte ut. Bolaget har även, på liknande sätt som i hovrätten, gjort gällande samma omständigheter till stöd för sin ansökan om återställande av försutten tid som det åberopade till stöd för sin klagan över domvilla. De sistnämnda omständigheterna tar sikte på förhållanden som rör den bakomliggande delgivningen av stämningen. Beträffande dessa omständigheter finner HD, i likhet med hovrätten, att det vid delgivningen inte har förekommit sådant fel att bolaget inte ska anses vara rätteligen stämt. Bolaget ska därmed även anses ha fått del av tingsrättens underrättelse om när ett avgörande kommer att meddelas.
Vid denna bedömning har Mr Green bevisbördan för de omständigheter som åberopas till stöd för ansökningen om återställande av försutten tid.
Vad beträffar omständigheterna kring tredskodomens expediering har Mr Green anfört att tingsrätten inte har expedierat domen till den adress som bolaget sedan april 2012 varit registrerad under, utan till en adress som tidigare varit registrerad för bolaget. Det kan konstateras att bolaget enligt åberopat registerutdrag har bytt adress under angiven månad till annan än den som framgår av tingsrättens tredskodom. Av det utdrag från Mr Greens webbsida på internet som D.S. åberopat, framgår å andra sidan att den av tingsrätten använda adressen har, även i tiden efter tredskodomen, angetts som bolagets adress. Av utdraget framgår vidare att bolaget uppgett sig ha två kontor på Malta. Bolaget har inte närmare bemött dessa omständigheter. Mot denna bakgrund och då tingsrätten använt sig av samma adress när bolaget blivit delgivet stämning som vid meddelande av tredskodomen, finns det inte anledning att anta att denna adress inte längre var effektiv. Ingen av försändelserna har heller kommit i retur.
Enligt anteckning på tingsrättens dagboksblad expedierades tredskodomen till Mr Green samma dag som den meddelades. Det får anses vara utrett att tredskodomen postades i enlighet med vad som antecknats (jfr Lars Welamson och Johan Munck, Rättegång VI, 4 uppl. 2011 s. 180). Som angetts ovan finns det inte anledning att anta att den adress som tingsrätten använde på försändelsen till Mr Green inte var en effektiv adress, även om adressen inte var den för bolaget registrerade adressen. Med hänsyn härtill kan tingsrätten inte anses ha förfarit felaktigt genom att expediera tredskodomen till den för bolaget tidigare registrerade adressen. Bolaget har i övrigt inte presenterat någon utredning som ger stöd för deras uppgift att tredskodomen inte har kommit dem tillhanda. Bolaget får därmed anses inte ha visat att det har haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid ansöka om återvinning. Mr Greens ansökan om återställande av försutten tid ska därför avslås.
Domslut
HD:s avgörande
Med ändring av hovrättens beslut, såvitt avser punkten 2, avslår HD Mr Green Ltd:s ansökan om återställande av försutten tid.
Domskäl
HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Gudmund Toijer, Göran Lambertz, Martin Borgeke och Anders Eka, referent) meddelade den 18 maj 2015 följande beslut.
Skäl
Bakgrund och frågan i HD
D.S. ansökte om stämning mot Mr Green och yrkade att bolaget skulle förpliktas att till honom betala 300 000 kr samt ränta. Yrkandet avsåg ett tillgodohavande som enligt D.S. fanns på ett s.k. spelkonto hos Mr Green. Tingsrätten utfärdade den 28 augusti 2012 stämning med föreläggande för Mr Green att ge in svaromål inom 14 dagar efter det att bolaget hade fått del av stämningen med bilagor. I stämningen angavs att tredskodom kunde komma att meddelas om bolaget inte svarade inom den angivna tiden. I de upplysningar som bifogades stämningen framgick vidare att tredskodom kunde meddelas omedelbart sedan tiden hade löpt ut och käranden, om det behövdes, hade beretts tillfälle att slutföra sin talan.
Stämningen skickades med rekommenderat brev och mottagningsbevis till Mr Green under en adress på Malta. Mottagningsbeviset återkom till tingsrätten den 10 september 2012 med en uppgift om att handlingarna hade lämnats ut den 31 augusti 2012. Eftersom något svar från Mr Green inte kom in meddelade tingsrätten den 17 oktober 2012 tredskodom och biföll D.S:s talan. Enligt en anteckning på tingsrättens dagboksblad sändes tredskodomen samma dag till Mr Green. I tredskodomen angavs samma adress som i stämningen. Av tredskodomen framgick att sista dag för att ansöka om återvinning var den 19 november 2012. Mr Green sökte inte återvinning inom den tiden.
Mr Green ansökte om återställande av försutten tid. Bolaget framhöll att bolaget inte hade fått del av tredskodomen innan återvinningsfristen gick ut. Mr Green anförde vidare att tingsrätten inte hade följt de regler som gäller för internationell delgivning, att handlingarna inte hade sänts till rätt adress samt att det inte var någon behörig företrädare för bolaget som hade undertecknat mottagningsbeviset.
Hovrätten har bifallit ansökan om återställande av försutten tid.
Frågan i HD är om Mr Green hade laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid ansöka om återvinning av tredskodomen.
Återställande av försutten tid
Av 58 kap. 11 § RB framgår att om någon har försuttit den tid som gäller för ansökan om återvinning, får tiden återställas om han eller hon hade laga förfall. I 32 kap. 8 § föreskrivs att laga förfall är då någon genom avbrott i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som han eller hon inte hade bort förutse eller rätten annars finner utgöra giltig ursäkt har hindrats från att fullgöra vad som ålegat honom eller henne.
Enligt HD:s praxis i ärenden om återställande av försutten tid har den som påstår laga förfall bevisbördan för de omständigheter som åberopas till stöd för ansökningen. Eftersom det är förenat med avsevärda svårigheter och i de flesta fall omöjligt att i efterhand prestera fullt bevis för att en försändelse som har avsänts inte har kommit fram, har beviskravet satts lågt (se t.ex. NJA 1998 s. 60).
När det gäller den situationen att ett mål eller ärende har avgjorts på handlingarna och en part inte i förväg har underrättats om när avgörandet skulle komma att meddelas, har HD i rättsfallet NJA 2012 s. 435 uttalat att ett påstående att avgörandet inte har kommit parten till handa ska godtas, om inte omständigheterna talar mot påståendet.
Tredskodomar meddelade på handlingarna
Av 42 kap. 11 § första stycket RB framgår att svaranden i ett mål där förlikning om saken är tillåten får föreläggas att skriftligen avge svaromål vid påföljd att en tredskodom annars kan komma att meddelas. I föreläggandet ska anges vad svaranden enligt bl.a. 44 kap. 7 a § ska iaktta för att en tredskodom inte ska meddelas. Det ska också anges när tredskodom kan komma att meddelas.
Enligt 44 kap. 7 a § RB får en tredskodom meddelas om svaranden underlåter att följa ett föreläggande att skriftligen avge svaromål vid påföljd att sådan dom annars kan komma att meddelas mot honom, under förutsättning att käranden inte har motsatt sig att tredskodom meddelas.
En part mot vilken en tredskodom har meddelats får enligt 44 kap. 9 § RB söka återvinning inom en månad från den dag då domen meddelades. Om återvinning inte söks inom denna tid står domen fast i den del som den har gått parten emot.
Bestämmelserna om tredskodomar som meddelas på handlingarna ändrades den 1 juli 2000. Ändringarna innebär bl.a. att fristen för återvinning av en tredskodom numera räknas från dagen för domen i stället för som tidigare från dagen då parten delgavs domen. När det gäller bakgrunden till ändringen uttalades i förarbetena att en ordning där domen vinner laga kraft viss tid efter det att den har delgetts ena parten gör att det när domen meddelas inte går att säga när fristen för att söka återvinning går ut. Vidare framfördes bl.a. att den tidigare ordningen medförde en risk för att en återvinningstalan väcks lång tid efter tredskodomen. (Se prop. 1999/2000:26 s. 120.)
I yttrande över förslaget att fristen skulle räknas från dagen för domen framhöll Lagrådet att den föreslagna reformen innebar att föreläggandet i viss mån kommer att fylla den informationsuppgift som tredskodomsdelgivningen tidigare hade haft. Det var därför, beträffande ett föreläggande där en part sägs riskera att en tredskodom meddelas mot honom utan att parten samtidigt är kallad till en förhandling, ett grundläggande krav att domstolen anger tidpunkten när detta hot kan komma att verkställas. En uttrycklig regel om att en sådan tidsuppgift ska finnas i ett föreläggande borde därför införas. Enligt Lagrådet borde normalt kunna anges att tredskodom kan komma att meddelas omedelbart efter fristens utgång. Regeringen delade Lagrådets uppfattning att ett föreläggande bör innehålla uppgifter om när tredskodom kan komma att meddelas och att bestämmelser om detta borde införas i 42 kap. 11 § RB. Det var dock enligt regeringen inte möjligt att i föreläggandet ange tidpunkten, bl.a. av det skälet att motparten normalt ska ges tillfälle att slutföra sin talan innan en tredskodom kan meddelas. I stället borde föreläggandet innehålla en upplysning som anger att tredskodom kan komma att meddelas omedelbart efter det att den tid som anges i föreläggandet har löpt ut och motparten om nödvändigt har beretts tillfälle att slutföra sin talan. (Se a. prop. s. 121, 139 f. och 237 f.)
Återställande av försutten tid vid tredskodomar meddelade på handlingarna
Som angetts har HD i rättsfallet NJA 2012 s. 435 (p. 9 och 10) slagit fast att när ett mål eller ärende har avgjorts på handlingarna och en part inte i förväg har underrättats om när avgörandet skulle komma att meddelas, ska ett påstående att avgörandet inte har kommit parten till handa godtas, om inte omständigheterna talar mot påståendet. I rättsfallet framhöll domstolen bl.a. att om en dom meddelas utan att den förlorande parten har underrättats om när domen skulle meddelas, har parten i praktiken betagits rätten att överklaga, om försändelsen med domen inte når honom eller henne och parten inte på annat sätt får kännedom om den.
Den typsituation som rättsfallet tar sikte på, där någon underrättelse om avgörandet inte har sänts ut, utmärks av att parten saknar förutsättningar att bedöma när ett avgörande på handlingarna kan komma att meddelas. I tredskodomsfallen är förhållandena delvis annorlunda. I dessa fall har svaranden delgetts ett föreläggande, i regel kort tid före domen, och därigenom fått klart för sig att han eller hon har att räkna med att en tredskodom som går honom eller henne emot kommer att meddelas om inte svaromål ges in i tid.
Med hänsyn till den information som svaranden får del av genom tredskodomsföreläggandet bör detta kunna jämställas med ett besked om när ett avgörande kommer att meddelas. Det förutsätter dock att det av föreläggandet framgår att tredskodom kan komma att meddelas omedelbart efter det att den tid som anges i föreläggandet har löpt ut och motparten om nödvändigt beretts tillfälle att slutföra sin talan. För att föreläggandet ska kunna ges denna verkan bör vidare krävas att tredskodomen också meddelas relativt kort tid efter det att fristen i föreläggandet har löpt ut.
Bedömningen i detta fall
Det saknas skäl att göra någon annan bedömning än den som hovrätten har gjort när det gäller delgivningen av tredskodomsföreläggandet. Bolaget delgavs således föreläggandet den 31 augusti 2012.
Tidsfristen för Mr Green att komma in med svaromål löpte ut den 14 september 2012. Tredskodomen meddelades och expedierades den 17 oktober 2012, dvs. flera veckor senare. Det finns med en sådan tidsutdräkt inte förutsättningar att jämställa tredskodomsföreläggandet med en underrättelse om när dom kommer att meddelas. I linje med den princip som lades fast i rättsfallet NJA 2012 s. 435 ska Mr Greens påstående om att tredskodomen inte har kommit bolaget till handa därför godtas, om inte omständigheterna talar mot påståendet.
Omständigheterna talar inte mot Mr Greens påstående att tredskodomen inte kom fram till bolaget innan återvinningsfristen gick ut. Inget tyder på att bolaget på något annat sätt fick vetskap om domen under återvinningsfristen. Det får då anses att bolaget inte kunde ta del av domen före fristens utgång. Laga förfall har därmed förelegat och den försuttna tiden att ansöka om återvinning ska, som hovrätten funnit, återställas.
Domslut
HD:s avgörande
HD fastställer hovrättens beslut i punkten 2 med endast den ändringen att ansökan om återvinning ska ha kommit in till tingsrätten inom en månad från HD:s beslut.
HD:s beslut meddelat: den 18 maj 2015.
Mål nr: Ö 5440-13.
Lagrum: 32 kap. 8 §, 42 kap. 11 §, 44 kap. 7 a och 9 §§ samt 58 kap. 11 § RB.
Rättsfall: NJA 1998 s. 60 och NJA 2012 s. 435.